# ID: svediakorp-per636
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,672
# sentences: 726
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 6 januari 1888.
N:r 1.
Tidningen kostar B yrå: 8 Sturegat&amp;n 8 endast 1 krona för qvartalet.
Annonspris: postarvodet inberäknadt.
25 ore pr petitrad (= 12 slafvelser).
Ingen lösnurnmerförsäljning!
R e d a k t ö r och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 9 — 10 och 4 — 5.
Stockholm, Gemandts Boktr.-Aktieb.
Du unga år, far varligt med menskoslägtet I Det är af vax och vår-is, förgås som blomstren, Men bär en mäktig gnista af evighet, Hög, oförstörbar, i längtansfulla barmen.
Utjrifningstid: Prenumeration sker: hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad innehåller en fullständig mode- o. mönstertidning.
I landsorten: å post ?nstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i d e större bok- lådorna samt å tidningskontoren.
Res upp det svaga, härjade och förtryckta!
Bryt ned hvar boja!
Bräck alla vrånga murar!
Men kom ej vid den eviga lag, som bygt Af rätt och sed det heliga ordet frihet!
.
*.
Till Muns läsarinnor!
Då vi härmed utsända det nya årets första nummer af » Idun, praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet », vilja vi i så korta ordalag som möjligt och särskildt för dem, som må hända ej varit i tillfälle att se något af prof- numren, omnämna tidningens syfte och plan.
Idun vill blifva qvinnornas egen tidning, vill blifva en tidning för den stora klass af qvin- nor, som med ett gemensamt namn kan kal- las hemmens qvinnor.
Idun kommer derför att meddela korta och lättfattliga uppsatser i alla frågor, som beröra qvinnan och hennes verksamhet och i synnerhet hennes verlcsanihei i hemmet och för de sina.
Idun vill emellertid också egna uppmärksam- het åt de talrika qvinnor, hvilka är o i saknad af något egentligt hem, och som, under det de får alt skaffa sig sitt uppefiälle arbeta for andra, måste vara allt för sig sjelfva.
Idun är varmt intresserad för qvinnans framåtskridande i upplysning och sjelfständig verksamhet, för så vidt det ej sicer på bekost- nad af hennes qvinlighet.
Idun skall på ett lättfattligt sätt söka belysa de frågor för dagen, som kunna intressera fruniimmersverlden, äfvensom i sammanträngd form hvar eller hvar annan vecka meddela de vigtigaste af dagens liändelser.
Idun håller sina spalter öppna för alla, som kunna hafva något, om ock aldrig så litet, att meddela tidningens läsarinnor, och hoppas re- daktionen alt på detta sätt småningom för- värfva sig en hel stab af flitiga medarbeterskor.
Idun är ej afsedd att vara någon egentlig illustrerad tidning, men kommer dock att då och då intaga en och annan liten fin illustra- tion.
Särskildt vilja vi nämna, att Idun ärnar under årets lopp meddela ett helt porträttgalleri af qvinliga personligheter, som på ett eller annat sätt gjort sig be- N l:sta årg.
Z. Topelius.
märkta, t. ex. för framstående qvinliga egen- Idun har redan förvärfvat sig flere fram- skaper, på literaturens eller vetenskapens område, stående medarbeterslcor, bland hvilka må näm- såsom uppfostrarinnor o. s. v. Iduns läsarinnor nas fruarna Mathilda Langlet, Eva Wigström torde då ock få se dragen af tidningens mera (Ave), Elna Tenow (Guido) och Cecilia Holm- bemärkta och flitigare medarbeterskor.
berg, f. Bååth, samt fröknarna Mathilda Roos, Idun kommer alt hvar eller hvar annan må- Dl ar a Smitt m. fl.
Idun synes redan hafva väckt det lifligaste nad anordna pristäflingar i ämnen, som be- röra hemmet och qvinnans öfriga vericsamhels- intresse bland qvinnorna i alla delar af landet, ty område.
Början härmed har redan gjorts.
(Se tusentals reqvisitioner å profnumren lia ingått.
uppropet till husmödrarna å annat ställe i tid- 1 Idun har ock inom hela den svenska tid- ningspressen rönt det välvilligaste mottagande.
ningen!)
Idun gifver slutligen alla sina prenumeran- Idun har en synnerligt rikhaltig afdelning för husmödrarna, i hvillcen dessa erMlla en mängd ter utan vidare kostnad med sista numret i rent praktiska råd och anvisningar af alla slag.
hvarje månad en med goda bilder och god Idun kommer att hålla en mycket intressant text försedd fullständig Modetidning följetongsafdelning, omvexlande med original- arbeten och öfversällningar.
Bland de förra med mönsterbilaga.
Och dock kostar tidningen må, såsom redan bestämda att på nyåret in- endast 1 krona tagas, nämnas » Fosterdottern » af Elna Tenow för hvarje qvartal, postarvodet inberäknadt.
samt » En Icokelts bekännelser » af Mia, under Idun tillhandahålles i landsorlen genom post- hvilket märke döljer sig en mycket känd förf.
verket, i hufvudstaden genom redaktionen, Stads- Den senare följetongen börjar redan i detta postens hufvudkontor (Klara v. kyrkogata 3 A), nummer och lofvar att bli spännande.
de större boklådorna och tidningskontoren.
Idun har särskild läicare anstäld — en af Idun säljes ej lösnummervis annat än i och hufvudstadens yngre och skickligare — hvil- för kompletteringar.
En hvar, som vill hålla ken i en omsorgsfullt skött läkarerådsa] ' del- tidningen, har att å något af nyssnämda stäl- ning kommer att stå tidningens ärade läsarin- len i föi-slcott erlägga 1 krona för hvarje nor till tjenst, då så behöfves.
De hafva en- qvartal.
dast att till Bedaktionen af Idun, Stockholm, I landsorten boende böra å närmaste post- insända sina förfrågningar med tydligt angif- anstalt uppgifva namn och adress samt er- vande af de åkommor, af hvilka de lida, lägga afgiften.
samt underteckna dem med någon signatur.
Idun önskar damerna till sist ett i alla af- (Å hvarje dylikt bref bör stå ordet: Läkareråd).
seenden godt nytt år samt hoppas att under Idun meddelar för öfrigt så vidt möjligt alla det nya året återfinna dem samtliga såsom tid- slags upplysningar och svar a ingångna för- ningens läsarinnor!
frågningar, intager alla slags annonser, som Dröjen derför ej att prenumerera!
beröra familjekretsen, såsom förlofnings-, vig- sel-, födelse- och dödsannonser, annonser om Med utmärkt högaktning lediga platser inom familjen m. m. dylilä.
Redaktionen.
Idun villj sålunda blifva ett verkligt och nyttigt föreningsband familjerna emellan samt en praktisk ^och tillförlitlig rådgifverska i allt, som kan intressera fruntimmersverlden.
Ärade läsarinnor, arbeten för spridningen af eder t i d n i n g! "
" ^
T i d n i n g e n u t k o m m e r i h u f v u d s t a d e n hvarje h e l g f r i f r e d a g o c h k o s t a r f o r e t t qvartal e n d a s t 1 k r o n a, p o s t a r v o d e t i n b e r ä k n a d t.
— S i s t a n u m r e t 1 sm Vid årsskiftet.
Unga åskmoln uppå fästet hänga, Våldets legodrängar framåt tränga, llämden sliper hvassare sitt svärd.
Ängsligt skälfver hjertai hos hvar moder: Hotfullt blickande framåt står broder Emot broder i beväpnad verld.
Är det evig natt, som seklet lyktor?
Hvar är friden?
Säg oss, hvar t den flyktar?
Men skokärlek — säg, hvar finnes den?
Jo — när stormen blott kring fjället talar Låt oss blicka ned i lugna dalar — Uti hemmets verld de lefva än.
Qvinna, ej för mannen stads du vike; Herska, herska gerna i ett rike, Der det goda står vid gränsen vakt, Der renhjerlenhet och oskuld blomma!
Himlen tillhör blott de barnafromma, Herren sjelf ju så oss en gång sagt.
Strömmar utaf blod vi nog sett flyta, Det är tid att svärden sönderbryta, Svärd, som aldrig skulle dragits ut.
Må då lifvei du en gång f&amp;rljufva!
Mildra seder, var den hoppets dufva, Som oss bådar syndaflodens slut!
Djerf är mannen, far som storm kring hafven — Bind den viking, bind lians höjda glafven, Som i fordomtima än med sejd: Dina armar kring den hårde linda!
— Ädlare det är alt sår förbinda, Än att slå dem uti mordisk fejd.
Jacques.
Ett förslag.
E p i s o d från en kaffebjudning, tecknad af AVE.
\ an hade druckit kaffet, besett hvar andras medförda handarbeten, gjort anmärkningar om väderleken, sta- dens teaterförhållanden, beklagat ett par oväntade dödsfall i samhället och så glidit ut i det städade sqvallrets porlande ström och plaskade välbehagligt deri, då fru Ha- raldson, som hittills suttit tyst, plötsligt reste sig upp.
» Jag har några ord att säga, skulle da- merna vilja hafva godheten skänka mig några ögonblicks uppmärksamhet? » Man blef öfverraskad.
F r u Haraldson var känd som en fåordig dam, något till- bakadragen i sitt sätt och en känd fiende till allt slafveri under antagna moder, vare sig det rörde kläder eller åsigter.
H o n var enka efter en bruksegare och mycket r i k; hon var mera omtyckt af fattigt folk än i sällskapslifvet; hennes namn stod al- drig p å några listor för fromma stiftelser, och det var omöjligt att få in henne i nå- gon förening.
H o n ville verka i frihet, lydde alltid hennes svar, då man sökte pressa in henne i någon välgörenhetscirkel.
H v a d kunde hon nu ha att säga?
» Jag vill föreslå, att vi grunda en — förening för — — » E t t sorl af öfverraskning afbröt talar - innan.
» Jag föreslår, att vi sammansluta oss för att främja och stödja qvinlig och manlig sedlighet i vårt sällskapslif, motarbeta slö- seriet, dryckenskapen — — och — » i rs I L / i 1 K| LJ IN m å n a d e n m e d d e l a r en fullständig m o d e - o c h mönstertidning.
— Uppglf å n ä r m a s t e postanstalt namn o c h a d r e s s s a m t e r l ä g g en krona, så er- F r u Haraldson var ovan vid att tala till en större församling, hon sökte efter ord, man stirrade på henne, hon blef först förlägen, så ond på sig sjelf och afslöt sitt anförande med att be damerna genast yttra sig öfver förslaget.
» Kära Ingeborg, vi alla, som här umgås med hvar andra, tillhöra de stilla i landet och verka blott så godt vi kunna för att hjelpa våra fattiga.
Samhällsfrågor ligga ej för oss, och hvad skulle vi qvinnor dess- utom kunna verka?
Qvinnan har j u knapt några medborgerliga rättigheter, och för min del befattar jag mig ej med samhällsfrågor, förr än qvinnan blir likstäld med mannen.
Ä r o ej alla damerna af min åsigt? » D e t var värdinnan, som gjorde sig till språkrör för de förbryllade damerna.
» Vi kunna j u så litet uträtta. » » Hvad kunna vi väl uträtta för att re- formera? » » Vi ha så många föreningar af rent prak- tiskt syfte. » Inkasten kommo flockvis som små hagel- skurar, med en hvass kyla, men j u skarpare det smattrade, dess lifligare, mildare blefvo fru Ingeborgs vackra drag, och då den sista skuren dött bort i en hviskande sus- ning, tycktes hon ha svårt att återhålla ett leende.
» Den förening, j a g föreslår, skulle ej ha andra sammanträden än sådana som detta och inga andra utgifter än som kräfvas för våra vanliga samqväm. » » Kanske inga stadgar heller? » » Inga skrifna eller tryckta åtminstone; hvar och en skulle blott förbehålla sig att i stillhet fa undandraga sig bjudningar till sådana familjer, der man bröte föreningens allvarliga öfverenskommelse att sträfva för sedlighetens höjande i våra egna kretsar. » » Syftar du p å att utrota — hvad skall jag säga?
— vanan att tala om enskilda personers angelägenheter? » V ä r d i n n a n små- log en smula förläget.
» Jag tänkte ej specielt derpå, ty sådant sköljes bort, då man får sällskapslifvet in i en frisk strömfåra.
H v a d jag vill är att upplifva en sida af bannlysningen. » » Du skämtar! » » Nej, kära vänner, det är mitt fulla all- var.
V i qvinnor kunna göra mycket till sedernas renande genom att öfva helsosam familjetukt.
Naturligtvis först och främst genom att öfva nödig t u k t öfver oss sjelfva samt vänja våra barn vid samma andliga disciplin.
Vidare kunna vi verka genom att tillsluta våra hem för och i all stillhet un- dandraga oss umgänget med sedeslösa, lätt- färdiga personer, hvilken rang, samhälls- ställning och makt de än må innehafva. » » Men, kära Ingeborg, det är j u rent af omöjligt!
Betänk våra mäns affärer, våra söners framtid och våra — våra — dött- rars — » » Giftermål.
Ja, kära vänner, fruar som flickor, j a g har betänkt allt det der och känner svårigheterna.
Men vi äro dock ej alla, gifta och ogifta, bundna af samma hän- syn.
H ä r i denna krets ser jag mer än en flicka och fru, som står så fullkomligt fri i det afseendet, att hon kan välja sitt umgänge, och det är från sådana qvinnor bannlysningen måste utgå.
H ä r är inga- lunda fråga om någon humd eller något straff, utan om en kärlekstjenst mot sådana naturer, hvilka måste känna hinder, om de skola kunna hejdas på det sluttande planet.
T r o mig, under nuvarande starka bryt- ningstid blir det en samhällsnödvändighet, att hemmen taga parti i det pågående re- formarbetet.
Säg, är det icke rent af synd, att vi mödrar, som hunnit så långt i and- lig utveckling, att vi förmå tänka öfver lif- vet och dermed äfven öfver våra pligter mot våra barn och vår nästa, öppna våra hem och bjuda sådana qvinnor välkomna, som äro så förvildade, att de genom k o - ketteri, utmanande klädsel och dito låter satt sig till uppgift att väcka och egga det andra könets sinlighet?
Fördragsamhet på sedlighetens område är indirekt medbrotts- lighet.
H ä r finnas många fall, då vi tjena menniskor med att låta dem på ett lämp- ligt sätt få påminnelse om, att ett heder- ligt hem är ett heligt rum, som ej får be- suddlas med lättfärdighetens andedrägt.
— Handla vi som kristna qvinnor, när vi till våra hem och fester inbjuda män, som anse det för småsaker, att tusentals af våra fat- tiga, värnlösa medsystrar neddragas i van- ära, nöd och elände?
F r ö k e n Hyben, ni är ond på mig, för det jag ej ville gå in i Magdalenaföreningen; jag kunde det ej, då j a g fann, att temötet för de fallna qvin- norna efterföljdes af en bal hos baron Falk- vinge, der ni, min fröken, öppnade balen med stadens erkände D o n Juan, och der de öfriga kavaljererna — — » E t t samstämmigt afvärjande skri från de unga damernas krets afbröt fru I n g e - borg.
» Våren lugna, mina damer!
J a g vet, att en vink åt detta håll är nog för att väcka till eftertanke, så att vi se klart vår väg. » » Men inte kunna vi utstöta gamla be- kanta.
» » Blott bannlysa, fru grefvinna. » » Hvad är bannlysa? » » I katekesen står — om det är den, fru Haraldson åberopar — att det är att ute- sluta uppenbart obotfärdiga syndare från — från — » » Gemenskapen med sedliga menniskor, fröken Hyben, tills de sig omvända och bättra.
J a, just detta skulle j a g vilja, att vi tillämpade i vårt umgänge. » » Hela samhället skulle då råka i strid, om något sådant försöktes, kära Ingeborg, » sade värdinnan tvekande.
» Det tror jag ej.
H o s hvarje menniska finnes en rättskänsla, som tillfredsställes, då rättvisa öfvas.
Afven den, som domen träffar, känner, att det ligger hjelp och läkedom i ett dylikt straff — — • » Det har blifvit ett ord med läderlapps- vingar detta: ' H v a r är qvinnan ', då en man sjunkit i brott och elände », fortfor fru I n g e - borg med tårad blick; » måtte vi kunna ut- plåna detta vingade ord genom att ej småle uppmuntrande mot spelaren, slösaren och vinglaren!
D e n dag vi lärt oss sjelfva och männen, att hemmet är ett heligt rum, hafva vi qvinnor utfört ett storverk, ty då hafva vi gifvit männen ett ryggstöd i kampen mot både yttre och inre frestelser. » » Der vill stor vishet till för att utöfva en sådan rättvisa. » Värdinnan såg med något, som liknade ångest, u t öfver alla dessa lätt nedböjda qvinnohufvud.
T å r efter tår rullade p å fru Ingeborgs nu helt hvita kinder.
H o n hade gjort våld på sin tillbakadragna natur för att fa fram det, som så länge bränt på hennes själ.
Nu, när hon kände, att hennes ord tändt gnistor i andra själar, genombäfvades hon af en underbar rysning.
D e t var an- svaret för det tändande ordet, som för för-
h å l l e s e t t n u m m e r 4 v e c k a n u n d e r h e l a q v a r t a l e t.
FÖr hvarje 5-tal a b o n - n e n t e r, s o m s a m l a s, o c h f ö r hvllka a f g i f t e n i n s ä n d e s till R e d a k t i o n e n a f I D U N sta gången lade sin eldbrand på hennes skälfvande hjerta.
» Gud ger vishet, då vi hålla oss till h o - nom.
Icke sant? » frågade en ung, frisk, men lätt darrande stämma från flickornas krets.
Frågan verkade befriande och lyftande: uppgiften, som legat der mörk, tung och hård som en granitklippa, tycktes nu kunna upptagas, när de lyfte i flock, lyfte i tro och kärlek.
D e r kom ett varmt, fuktigt skimmer i allas ögon, och då efter en stund frukter och vin kringbjödos, höjde damerna sina glas för fru Ingeborg, och i hvarje blick låg ett tack för det bästa, som kan gifvas af den ena menniskan till den andra: något, som förtjenar att tänkas öfver.
Idun, e r h å l l e s e t t g r a t l s e x e m p l a r f ö r h e l a d e n t i d, u n d e r hvilken a b o n n e - m e n t e t r ä c k e r.
Ä r o d e s a m l a d e a b o n n e n t e r n a färre ä n 5, t o r d e p r e n u m e r a - tvister och husfriden blir störd af obetydlig- heter, som man egentligen icke ens borde anse sig hafva rättighet att finna besvärliga, och som det vore så lätt att öfverse med.
Om nu steken skulle vara litet för mycket stekt, om en rullgardin är uppdragen snedt, om ett lampglas springer eller en kökstalrik går i kras; om den ene finner rummet för varmt och den andre för kallt; om herrn vill hafva skåpet i salen och frun vill att det skall stå i förstugan — • är det något af allt detta, som förtjenar att husfriden blir störd, makarne missnöjda, barnen förskrämda och tjenstfolket otåligt?
Nej, det är visst icke värdt så mycken oro, och dock är dét just om sådant skräp, som man kommer i tvist.
Äfven om tvisten är obetydlig, kan den komma ondt åstad.
Ovilja mellan makar är ett litet frö, hvaraf kan upp- växa ett stort träd med bittra frukter, som Idun gratis erhåller en hvar.
som anskaffar kastar en mörk slagskugga öfver hela hushållet.
5 abonnenter, af dessa upptager afgif- Vanligtvis är det så, att mannen gör en an- ten (å 1 kr.
för hvarje qvartal) och in- märkning öfver någon sak, lika vigtig som dem sänder den samma till Red.
af Idun, vi ofvan uppräknat, och hustrun upptager an- Stockholm.
märkningen hetsigt och vresigt.
Detta härmar naturligtvis honom.
Han anser sig hafva rätt att göra anmärkningar i sitt eget hus, der en och hvar lefver på hans bekostnad.
Hon åter anser sig hafva rättighet till undseende och vänlighet, då hon vet, att hon gör allt hvad » Litet gnabb ibland hon förmår för att hålla huset vid makt och skadar intet grand, blott m a n älskar h v a r ann '. » icke kan hjelpa, att hon någon gång tröttnar Detta är ett af de » bevingade ord », som eller misslyckas.
Han finner henne försumlig, man så ofta eftersäger och tillämpar, huru man och hon finner honom orättvis och obillig — tycker det bäst passa.
Det ligger nog också det dröjer inte länge, förr än de säga hvar andra mycket sanning deri, för att berättiga dess an- dessa artigheter, det ena ordet tager det andra, vändande, men rätt ofta förbiser man ett och och snart har den ena kanske fält ett ord, anuat ord eller glömmer att gifva det dess rätta som den andra må hända icke kan förlåta eller icke kan glömma.
Och detta allt för en kaffe- betydelse.
Man glömmer t. ex., att det måste vara litet, kopp, värd 25 öre, ett dricksglas, en knarrande helt lilet » gnabb », om det ej skall skada!
Ty dörr, en lampa, som brunnit för länge eller äfVen om » man älskar hvar ann ' », så har dock blifvit släckt för tidigt!
tålamodet sina gränser, och det kan vara far- Det är dock fråga om, huru vida man rätt ligt att fresta det allt för hårdt, äfven hos älskar hvar andra, när man icke kan återhålla den mest kärleksfulle make, far eller broder.
ett bittert ord eller en förebråelse, ehuru man Dernäst måste vi lägga märke till ordet vet, att det sårar och retar.
Detta är knappast ibland.
Vi få ej gnabbas ofta, endast någon den rätta kärleken.
Men just derför är det gång, ty eljes kan det nog hända, att de små så angeläget att icke sätta den unga lyckan tvisterna undergräfva kärleken, och då förso- och kärleken på allt för hårda prof.
Vårda ningsscener allt för ofta upprepas, blifva de vi ömt den känsla, som förenar oss med vår slutligen enformiga och förlora sin uppfriskande äkta maka, så kan hon växa och förkofras och till och stärkande kraft.
slut blifva sådan som hon bör vara: stark, varm, Men först och sist måste vi ihogkomma, varaktig, segrande öfver tid och omständighe- att om sädana små tvister ej skola skada tref- ter.
Men vanvårda vi vår kärlek, dör han, naden och familjelifvets lycka, så måste man som andra blommor, när man ej grafVer och älska hvar ann '.
Kärleken måste vara varm vattnar kring dem, och slita vi med omild och stark hos båda makarne — ty det är väl hand i de späda bladen, är det ju klart, att äkta makar den gamla sentensen egentligen växten aldrig kan trifvas.
gäller — om icke små tvister skola qvarlemna Hur mången, både man och qvinna, har ej en tagg, som länge sårar, eller ett litet ärr, med sorg och saknad tänkt till baka på de få som smärtar mer än man tror.
Och stundom bittra ord, fälda i hastigt mod och fåfängt händer att så sker, äfven om » man älskar ångrade, som blefvo uppslaget till en tvedrägt, hvar ann ' ».
hvars olycksbringande följder förbittrade hela Derför är det säkrast att icke så obetin- deras lif!
Derför — låtom oss aldrig glömma, gadt lita på det gamla ordspråket.
Det vore att » ett mjukt svar afvänder vreden », och ej nästan bättre att ändra om det ungefär så här: heller, att det är oss qvinnor det i första rummet åligger att söka med ett mjukt svar » L i t e t g n a b b och g r ä l afvända den billiga eller obilliga » vreden ».
Det s t u n d o m l y c k a n stjäl, d e r h o n eljes k u n d e trifvas väl. » måste medgifvas, att en obillig anmärkning är Kärleken är en ömtålig planta och hon svår att fördraga; men skulle det då vara all- måste vårdas väl, om hon skall blomma rikt.
deles omöjligt att med saktmod upptaga den?
Och hennes rot skall stå djupt och hennes Vore det icke åtminstone skäl att försöka?
» Jag har försökt, » svarar må hända mången, stam skall vara kraftig, om hon skall stå emot de upprepade huggen af tvedrägtens skarpa » men det hjelper icke. » Försök om igen!
egg.
Ty af de små tvisterna blifva så lätt Mathilda Langlet.
stora tvister.
Och det blir så lätt en vana, att den ene ej tål ett ord eller en anmärkning af den andre.
Och slutligen går det derhän, att äfven de allra minsta småsaker förorsaka Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
" Litet gnabb ".
3 Den gamla husmamsellen.
- ^ u r ofta hör man icke åldrige män beröm- mas både före och efter döden för deras goda gerningar, men sällan eller aldrig der- emot ett åldrigt fruntimmer.
Har hon dertill den olyckan att vara gammal mamsell eller, som det numera kallas, fröken, kommer väl aldrig något beröm i fråga, möjligen ett hån- leende, för det hon stannat på öfverblifna kartan.
Och dock är det just oftast denna ensamma, tysta och tillbakadragna gamla, som inom fa- miljelifvets stilla krets utgör den tysta kraften, den arbetaude myran, medan familjens öfriga medlemmar, såväl gamla som unga, ännu ligga försänkta i Morfei armar eller ock öfverlemna sig åt nöjenas eller fåfängans hvirfvelvindar.
Gjorde man sig blott besvär att någon gång tänka på, hvad dessa gamla och tillbakasatta varelser i all tysthet uträttade, skulle man finna det otroligt, att en sådan kraft, en sådan ar- betsförmåga, en sådan sjelfuppoffring kan finnas hos dessa ofta förbisedda qvinnor?
I mitt tycke äro de hemmets goda genier, hvilka ut- rätta allt och fördraga allt.
Nästan alltid ser man dem förbigångna, och det är verkligen med innerligt deltagande jag ser deras läppar darra af rörelse, då de för- ödmjukas och förhånas.
Hvilka förströelser bestås väl dessa stackars vid försakelser vanda varelser?
Inga!
» Åh, Augusta (eller hvad namn hon nu har) stannar helst hemma! » heter det.
» Hon har det och det, som hon så gerna velat ha fär- digt, men ej fått tid till. » Nå, nu får hon .då riktigt vara i fred — sedan alla andra gått för att roa sig — och kanske.
.
.
gråta ut i ensamhet de tysta tårar, som den starka sjelfkänslan nyss tvingade henne att hämma.
Låtom oss en gång göra, hvad vi för länge sedan bort göra: skänka dessa våra arbetande systrar vår aktning och tacksamhet!
Och framför allt: kommen väl i hog att respektera ålderdomen, den må nu framträda i den vördade matmoderns eller i en tjenares skepnad!
P.
G. Bjurström.
Pristäflingen å sid. 6 torde observeras, Täf lingstiden utgår den 31 januari.
Vårt sällskapslif.
ii.
jg^ff edan vi uti p_ Iduns första profnummer ^3 varit i tillfälle att framhålla en allmänt ' &lt; ?&lt;2&gt; gängse åsigt om tomheten och intresse- lösheten i vårt sällskapslif, vore det äfven i sin ordning, att vi nu sökte bidraga till dess förbättring.
Det är emellertid vida lättare att kritisera och oblidt granska lifvets och vår omgifnings missförhållanden, än att råda bot för dem.
Dock, denna sistnämda svå- righet löser oss i ingen mon från skyldigheten att åtminstone söka göra så godt vi kunna.
Hvad som främst åsyftas är ett vaknadt in- tresse för saken i sin helhet.
Och frågan är ju också tacksam att bearbeta.
Det kan verk- ligen åstadkommas åtskilliga reformer äfven på 6
tion s k e å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t.
— B i d r a g från alla o m r å d e n f ö r q v l n l l g v e r k s a m h e t m o t t a g a s m e d t a c k s a m h e t.
Endast en sida af p a p p e r e t b ö r sällskapslifvets område.
Der ute i lifvet, ute i verldslifvet stormar man fram, liksom stode domen för dörren, man äflas att rifva ned så mycket för att kunna blifva i tillfälle att be- böfva något nytt.
Och om äfven reaktionen öfverraskat oss, om vi börjat lägga sordin på vår reformifver, står dock målet oss närmare än förr.
Hvarför alltså, om vi erkänna att nöjet i sig sjelft innebär en lifgifvaude, själsstärkande kraft; om vi erkänna, att vi alla utan undan- tag äro i stånd att qväfvas af en massa energi- dödande, bedöfvande hvardagligheter, under hvilka vi tvingas att resignera, om vi funnit att lifvet, att den stora organismen, i hvilken vi alla utgöra en, om också obetydlig muskel, ej kan uppehållas med suckar, bekymmer, miss- modiga funderingar — hvarför skola vi då icke på allvar söka brygga oss ett sådant lifs- elexir, skapa oss nöjen — verkliga nöjen.
Der finnas så många olika pretentioner, nä- stan lika många som antalet individer.
Det är sällsynt, att två eller tre helt och ogrumladt sympatisera.
Den ene ler åt lustspelet, ope- retten, den andre hånar hans löje.
Vi kunna icke säga: så eller så skall man göra för att ha roligt.
Vi kunna endast påpeka, att vi alla i allmänhet så sällan äro i tillfälle att roa oss.
Och det är derför vi med glädje inför Iduns läsekrets skulle vilja framlägga ett och annat spörsmål i detta afseende och på så sätt i all enkelhet våga hafva en egen åsigt.
Vunne vi anhängare, så mycket lyckligare; förenade kraf- ter göra arbetet lätt.
Vi skola nog under ti- den ej fullkomligt lyckas att med blida ögon granska ett och annat, detta erkännes villigt, men alltid skall uppsåtet, den goda viljan söka motväga djerfheterna och de kanske litet för direkta omdömen, som komma att fällas.
För att under julen och nyårstiden, barnens tid, hvilken ju enligt sägnen » varar ända till påska », kunna väcka intresset äfven för den » lilla sällskapsverlden », skola vi sätta oss in i de smås tankegång och se om ej åtskilligt också här vid lag finnes att ordna.
Seder- mera torde vi må hända våga oss in på vid- sträcktare områden.
Barnbjudningarna blir alltså ämnet för nästa artikel.
Clara Smitt.
E t t g r a t i s e x e m p l a r af I d u n e r h å l l e s f ö r samladt 5-tal Iduns modetidning mer sista förr första med mönsterbilaga gången nummer.
på grund hvarje abonnenter, med Kan januari omöjligen af n ö d v ä n d i g a utkom- månads utgifvas förarbeten.
Paolo ocI \ Qiovanna.
En kärlekshistoria af M.
A.
G oldschmidt.
Bemyndigad öfvers.
af C. Hrg.
den gamla staden Padua bodde en ung man, som älskade en flicka, men som måste lemna staden, utan att få tillfälle att säga henne det, och då han återkom, var hon gift.
Han förtärdes af sorg och längtan efter att blott fä se henne; men denna längtan var mycket svår eller omöjlig att tillfredsställa, ty hon gick aldrig ut, undantagandes i kyrkan, och då väl beslöjad och alltid åtföljd af sin man, som var mycket svartsjuk.
I n I U I I M U IN a n v ä n d a s o c h m a r g i n a l l e m n a s.
N a m n o c h a d r e s s t o r d e alltid n o g a a n g l f v a s, o c h kan f u l l k o m l i g d i s k r e t l o n från r e d a k t i o n e n s s i d a p å r ä k n a s.
Paolo kände till slut, att han ej kunde, lefva utan att få se hennes ansigte, och då all lifs- kraft inom honom hotade att utsina, gick han till hennes man, och antingen af svaghet eller själsstyrka stälde han till denne en ovanlig anmodan.
Han berättade honom om sin kär- lek: att han älskat Giovanna först, och bad sin lycklige medtäflare om tillåtelse att få se henne ett enda ögonblick en gång i veckan.
Han tillade: » I och edra slägtingar, så många af dem I önsken, kunnen naturligtvis vara närvarande; I kunnen alla vakta på mig, att jag icke säger ett ord eller företager något, som är emot eder ära, och dessutom gifver jag eder mitt ord på, ja, jag vill bekräfta det med hvilken ed som helst, att jag intet skall företaga, up- penbarligen eller hemligen, emot eder husliga fred och lycka, hvilket jag ej heller tror skulle lyckas mig; ty eder hustru är dygdig och vet dessutom intet om min kärlek, men jag kän- ner, att jag måste dö, annars skulle jag ej heller kunnat förödmjuka mig så djupt och bedja eder om, hvad jag nu besvär eder att tillåta mig. » Stefano Mattei var ej blott svartsjuk, utan äfven mycket stolt och fåfäng.
Det var der- för ej af ädelmod, utan af tillfredsstäld stolt- het, som han nästan leende svarade Paolo: » Det vill jag, på min ära, ej neka eder; hvilken dag i veckan viljen I komma? » Paolo valde fredagen, som var nästa dag, och Stefano skildes från honom med orden: » Godt, på fredag; men I fån endast se eder omkring i rummet, hvarefter jag vill följa ut med eder, som om I haden ett ärende till mig. » Nästa dag hade Stefano Mattei alla sina slägtingar samlade hos sig.
Han hade ej för dem alla berättat om Paolos besök och afsig- ten dermed, blott anförtrott saken till en svå- ger, som derpå omtalat den för sin hustru, och naturligtvis teg hon icke, då hon kom till- sammans med de andra.
Derför var det bland flere af de församlade, om ej högröstadt, så dock hemligt tal om Paolos sällsamma eller löjliga anhållan, och man roade sig på förhand öfver den roll, han skulle komma att spela; ty det är nu en gång så, i synner- het bland qvinnor; att, ehuru de hafva djup medkänsla för kärleken, kunna de dock skratta åt förälskade, ja, tala illa om kärleken.
Men då dörren gick upp, och Paolo in- trädde, mycket blek, och kastade en blick på Giovanna, en kort blick, men så sällsam, att det såg ut, som om hans själ följde med och blef liggande framför henne, kunde ingen skratta.
Några kände medlidande, andra vrede, andra åter sade sedan, att de i detta ögonblick varit till mods, som när en döende skall undfå den sista smörjeisen.
Stefano kunde knappast andas.
Han kände med ens, att han handlat mycket lättsinnigt och infört något i sitt hus, som aldrig skulle kunna utplånas, och att, om han hvarje vecka skulle hafva en sådan scen, skulle han i sin egen själ få ett helvete och blifva till åtlöje för hela staden.
Han reste sig derför hastigt, och i det han enligt aftal följde Paolo ut, sade han: » Om I åter sätten eder fot öfver min trö- skel eller klappen på min dörr eller endast gån förbi mitt hus, skall jag låta piska eder af mitt folk, eller skall jag döda eder som en hund. » Ännu bäfvande och bländad utbrast Paolo: » Bryten I edert löfte?
Tagen i lifvets ord åter?
Akten eder!
Då skall anblicken af henne ej bli eder förunnad; men jag skall se henne! » Stefano drog sin dolk och kastade den efter Paolo, dock utan att träffa honom.
Då Stefano kom till baka in i rummet, hade qvinnorna lemnat det, och han återsåg ej sin hustru, förr än hon kom beslöjad ut för att med honom gå till kyrkan till vespern, afto- nen före S:t Cecilias dag.
Hon låg länge knä- böjande, så att de fleste lemnat kyrkan, innan hon slutat sin andakt.
Men då gick hon raskt upp emot högaltaret, kastade sig ned på trappsteget och sade till den andlige, att hon vigde sig till Kristi brud.
Stefano kunde intet uträtta häremot, utan måste gå ensam hem.
Denna händelse omtalades mycket i Padua.
Några sade, att Giovanna fattat sitt beslut, af harm öfver Stefano, som, genom att på sådana vilkor införa en främling i huset, visat, att han ej älskade henne högt nog eller på rätt sätt.
Andra menade, att Giovanna alltid äl- skat Paolo och nu, då hon såg, att han älskade henne, ej ansåg det passande att längre vara en annan mans hustru.
Vid den tid, då detta skedde, var Giovanna aderton år.
I hennes tjuguåttonde år, då hon genom sin fromhet och blidhet förvärfvat sig ett sådant namn, att hon nästan betraktades som ett hel- gon, blef hon allt svagare, och i förbidan på dödens ankomst biktade hon sig för sista gången.
Genom biktstolens lilla galler sade hon till munken, som satt der inne och lade sitt öra upp till gallret: » Helige fader, i öfver tio år har jag natt och dag blott haft en tanke, och ännu i detta ögonblick tänker jag blott på en enda, en man vid namn Paolo.
Kan detta någonsin varda mig förlåtet?
Skall Herren hafva barmher- tighet och miskund med mig? » Munken svarade: » Det gifves större miskundsamhet i himlen, än jorden drömmer om.
Himlens härskaror med Guds moder i spetsen bedja för dem, som hafva känt en stor och hel kärlek och ej för dennas skull handlat illa och icke glömt Herren. » Giovanna sade: » Men, helige fader, min synd är stor; jag har för min kärleks skull nästan glömt min herre och frälsare; ty ännu i denna stund, då jag känner döden nära, har jag en stor läng- tan: den, att som vedergällning för de tio år, jag nu lefvat, mina ögon måtte i min döds- stund få skåda Paolo; ja, det tyckes mig, att blott med tillhjelp af en sådan anblick, som skulle vara ett underverk, min själ kan slita sig lös och gå till Gud.
Helige fader, huru kan en sådan synd varda förlåten, och huru kan min arma själ få lugn att dö? » Munken svarade: » Min dotter, vänd ditt öga mot det lilla galler, hvarigenom du talat med mig. » De andra nunnorna hörde ett svagt skri från biktstolen, derpå blef det tyst.
Då man slutligen blef uppmärksam på, att det fortfor att vara så tyst, nalkades man och fann munken och nunnan sittande döda, hvar och en i sitt rum.
— Sen till, ä r a d e l ä s a r i n n o r, a t t Idun finnes alla bekanta!
edra hos U p p s a t s e r, s o m ej ä r o b e t e c k n a d e m e d » Efter- tryck förbjudes », gifvande af må källan.
aftryckas med an-
Manuskript, s o m ej a n t a g e s till i n f ö r a n d e, å t e r s ä n d e s, s å v i d a p o r t o bi- f o g a s.
Inga ofrankerade f ö r s ä n d e l s e r l ö s a s.
Teater och Musik- afdelningen måste på grund af bristande ut- rymme stå öfver till nästa nummer.
Likaså afdelningen F r å n fruntimmersverlden, upptagande åtskilliga notiser från in- och ut- landets fruntimmersverld.
En koketts bekännelser.
Skiss för Idun af M i a.
Eftertryck lörbjudes.
|et ringde på tamburklockan hos gamla » hennes nåd » von Sternberg.
Den stolta fröken Ebba, som varit syssel- satt med att på nyårsdagen efter middagen ordna innehållet i sin sekretär, rafsade allt- sammans i en hög och lade andra profnumret af Idun, den nya qvinnotidningen, öfver sam- lingarna, hvarefter hon framför trymån lätt och behändigt ordnade några motsträfviga strån i luggen.
» En visit så här dags, hvem kan det väl vara? » frågade hon sig och gick att öppna.
» Nej men se, du, kära Elna!
Godt nytt år och hjertligt välkommen i Tag af dig ytter- kläderna inne hos mig och låt oss prata litet, mamma är i kyrkan, jag är alldeles ensam, » ljöd det från tamburen, under det Ebba drog väninnan in i sitt rum.
» Tack, tack, kära du.
Förlåt, att jag gör visit så här dags, men det har varit mig omöj- ligt att titta upp förr.
— Godt nytt år och god fortsättning!
— Så tråkigt, att tant inte skulle vara hemma! » larmade väninnan och kysste Ebba på kinden, midt i meningen.
Derefter slog hon sig ner i en fåtölj vid sidan af skrifbordet och fortfor i samma muntra och lifliga ton: » Hur ha ni mått under julen?
— Fick du många klappar?
— Har du roat dig mycket? » Och så vidare.
Ebba besvarade frågorna i tur och ordning.
» Såå, jaså tant var krasslig julafton — så tråkigt!
Och du fick en balklädning från Lundin af din morbror öfversten — så roligt!
— O, om du visste hvad jag alltid tyckt om den snälla gubben; nu gör jag det ännu mer!
— Hurudan färg var det?
— J a s å » choklad », som klär dig så bra, med robe af bryssel- spetsar!
— Hvad jag tycker du skall vara glad — jag måste se den, innan jag går!
— Så generös var visst inte Otto!
— Vi måste vara förståndiga och spara litet mer än vi göra, det är hans motto.
— Liksom man inte spar sina gamla toaletter, ju oftare man får nya.
Men det kan han aldrig lära sig för- stå.
O, hvad jag ångrar, att jag gifte mig så tidigt! » » Säg inte så, kära Elna!
Tänk på mig, som är fem år äldre än du och ännu inte är förlofvad ens.
Det har jag, för att jag icke kunnat, som du, raskt fatta mitt beslut och låta mig bedåras af den förste bäste bland mina tillbedjare. » » Fy, nu är du elak, Ebba! » sade den lilla frun i samma ton och med samma föroläm- pade min, som när hon för sex år sedan var pensionsflicka och kamraterna retades med henne om en inklination med en fräknig och tjock liten kadett med orangutangarmar.
» Du glömmer, att jag verkligen håller af Otto, » I D U N A n n o n s e r m o t t a g a s e n d a s t m o t k o n t a n t liqvid i f ö r s k o t t a f 2 5 ö r e pr 4 - spalt.
petitrad (= 12 s t a f v e l s e r).
I n g e n a n n o n s i n f ö r e s u n d e r I k r o n a.
fortfor hon, » att jag aldrig skulle kunnat hålla af någon annan.
Och att han är värd detta, det måste du medge? » » Det gör jag visst, kära Elna, och beviset derpå är, att jag kallade honom den förste bäste, » svarade Ebba i älskvärd ton, men med en retfull liten dragning i venstra mungipan, som gjorde intryck af, att komplimangen icke var ärligt menad, hvilket Elna dock skulle ha varit den sista att uppfatta.
» Jag vore färdig att afundas dig din lycka vid tanken på, att jag redan är så godt som på öfverblifna kartan, » fortfor hon i samma ironiska ton, » men jag får trösta mig så länge med minnena af de triumfer jag firat som diva i komedien Koket- tema på äktenskapsmarknaden, ty den äran vill väl du lika litet som mina öfriga väninnor göra mig stridig? » » Du är då för lustig, kära Ebba, man skulle nästan kunna tro, att du skämtar, fast du sä- ger det der så allvarligt, som om du skulle vara smickrad af att man icke motsade dig. » » Det är jag också, uppriktigt sagdt.
Jag erkänner villigt allt hvad man lagt mig till last i den vägen och känner ingen ånger öfver mina synder.
Inte ännu — så förhärdad är jag, » slöt Ebba och kastade omärkligt och omedvetet en blick i spegeln.
Lilla fru Elna såg undrande och spörjande på henne, sedan hon slutat.
Med sina stora blå uttryckslösa ögon sökte hon liksom att läsa i väninnans utmanande blickar, hvad hon egent- ligen menade.
När det icke lyckades, tog hen- nes lilla nyfikenhet helt enkelt sig uttryck i en omskrifven fråga, som måste leda till en förklaring.
På det sättet fick hon vanligtvis slutligen den önskade tydningen på en kon- versations gåtfullaste pointer.
Lilla fru Elna var långt ifrån så dum, som man trodde, och hennes jemnåriga gjorde henne icke så litet orätt, då de, sedan hon utbytt sitt flicknamn mot sin mans, i förtroligare kretsar sins emel- lan och då hon icke var närvarande, kallade henne Strömfåran — en qvickhet, som ur- sprungligen utgått från den elakaste tungan i ett kotteri af qvicka kavaljerer, hvilka idkade vitsandet som sport.
» Nu är- du så der hemlighetsfull, som alltid gör dig intressant, kära Ebba, men jag tycker, att det borde du inte vara emot mig, som alltid invigt dig i mina förtroenden.
Jag anar, att det der hemlighetsfulla inte ännu, på hvilket du lade särskild tonvigt, innebär något, som dina vänner icke få veta förr än längre fram, eller hur? » » Nu är det jag, som inte förstår dig, » sade Ebba leende.
» Jag har alls inga hemligheter for dig, det bedyrar jag, » fortfor hon mun- tert.
» Låt oss lemna det här kapitlet och tala om något annat 1 Var du på premieren och hörde Per Svinaherde — jag har ännu inte sett pjesen, utan endast läst recensio- nerna? » » Hvad är det här?
Jaså Idun, vår nya tidning! » inföll Elna, utan att strax besvara frågan och tog bladet från bordet, hvarvid de hoprafsade brefven och en del mer eller min- dre obetydliga souvenir och andra » minnen » blefvo synliga.
Med ett lätt utrop grep Ebba efter bref- packen, men drog genast handen till baka, se- dan hon makat papperen bättre samman.
» Så du skrämde mig, » sade hon med åter- vunnen fattning.
» Det der fraset i tidnings- papper är alltid högst enerverande. » Men lilla fru Elna, som fått syn på bref- ven, lät den gången ej lura sig af sin väninnas tilltvingade lugn.
» Jag ser nog, att du inte har förtroende för mig längre. » utbrast hon.
» De der brefven äro säkert mycket intressanta, efter som du är så rädd om dem. » Efter att ett ögonblick hafva fixerat fru Elna, fattade Ebba hennes hand och sade i hjertlig och uppriktig ton: » Nåväl, efter som min hemlighet redan är till hälften röjd och jag litar på din tystlåten- het, så vill jag bekänna, att dessa bref inne- hålla stoffet till min ungdoms memoarer, ty faktum är, att jag varit ung och njutit i falla drag af min ungdom.
Om man redan nu an- ser mig för en gammal flicka, och jag sjelf understundom tvingas erkänna, att jag ej längre är den samma som förr, så beror detta deraf, att jag icke nöjt mig med att endast läppja på nöjets bägare.
Och som jag i dag i fan- tasien genomgått det förflutna med stöd af dessa minnen, men måste afbryta, när du kom, så vill jag, efter som du önskar det, ge dig mitt förtroende och börja revyn på nytt.
Kom och sätt dig här i soffan, så skall du hastigt och lustigt få höra » en koketts bekännelser. » (Forts.) Ur pressen.
Hushållsbestyr i flickskola.
I fröken R u d e - becks elementarläroverk för flickor i G ö t e b o r g h a r u n - der sista läsåret öfversta klassen u n d e r 6 — 7 veckor u t b y t t lärorummet, m o t köket, torget och skafferiet.
H v a r j e d a g efter m o r g o n b ö n e n hafva lärjungar ocn en särskildt anstäld lärarinna varit sysselsatta i köket.
F l i c k o r n a hafva med lärarinnan gått p ä torget, h v a r och en med sin lilla k o r g; der och i bodarne hafva de sjelfva i n k ö p t allt h v a d d e behöft till undervis- ningsmateriel, d e hafva sjelfva skurat p a n n o r, k i t t l a r och spis, sjelfva t v ä t t a t sina k ö k s h a n d d u k a r; de hafva hållit skåpen med deras i n n e h å l l i o r d n i n g.
Då k u r s e n afslutades, l e m n a d e de allt deri öfverräknadt och rengjordt till baka samt u p p s p i k a d e på skåpdör- r a r n a en förteckning öfver innehållet, i n n a n de åter- l e m n a d e nycklarne till fröken Kudebeck.
D e hafva hvarje dag fört n o g g r a n n a a n t e c k n i n g a r öfver h v a d de k ö p t och t i l l a g a t; deras prydliga böcker visade vanligen 3 — 4 r ä t t e r dagligen från de e n k l a r e till de finare.
D e u n g a flickorna förklara alla, att de haft roligt, och att de lärt ganska m y c k e t.
M e n h a de ej för- stört m y c k e t?
N e j, sade deras lärarinna, de hafva ju ständigt haft h e n n e s råd att tillgå.
G.
H.
T.
E n q v i n n o f r å g a, h v i l k e n hos oss ä r allt för litet beaktad — skrifver W e x i ö b l a d e t — ä r frågan o m d e n k r o p p s a r b e t a n d e q v i n n a n s ställning.
H ä r är ett o m r å d e för reformvännen, för d e n som ifrar för d e n svagares rätt.
D e n, som m e d öppet öga och ö p p e t hjerta n å g o t så litet aktgifvit p å de förhållanden, u n d e r hvilka a r b e t s q v i n n o r n a lefva, den k a n icke ett ögonblick tveka om, att h ä r s n a r reform är ound- gängligen af n ö d e n.
I T y s k l a n d h a r m a n p å riksdagens initiativ verk- stält en u n d e r s ö k n i n g r ö r a n d e s ö m m e r s k o r n a s aflö- n i n g och k o m m i t till förfärande resultat.
B l a n d de sömmerskor, som icke hafva familj, u t a n måste helt och hållet lifnära sig sjelfva, r å d e r det största elände.
D e förtjena p å 12 t i m m a r s helsoförstörande arbete icke nog för att betala det k n a p p a s t e lifsuppehälle och den anspråkslösaste bostad.
Kappsömmerskorna hafva det lika eländigt.
E n skicklig sömmerska för- tjenar 7: 2 0 — 8 kr.
i veckan, e n m i n d r e v a n endast 3: 6 0 — 4: 5 0 i veckan, och säsongen, d å d e hafva fullt u p p m e d arbete, r ä c k e r blott fyra, fem m å n a - der.
D e formligen måste hemfalla till p r o s t i t u t i o n e n för att k u n n a lefva.
D e t ä r i siffror omskrifvet, hvad en af T y s k l a n d s förnämligare författare P a u l L i n d a u, nyligen i en r o m a n, » F a t t i g a flickor », med saftiga färger framstält.
F ö r n å g o n tid sedan voro vi i tillfälle a t t t a g a k ä n n e d o m o m, h u r vissa klasser af de a r b e t a n d e q v i n n o r n a hafva det stäldt för sig i en del af våra städer, och d e uppgifter vi då erhöllo ställa icke v å r a förhållanden i b ä t t r e belysning än de u t l ä n d s k a.
O c h det är icke blott s ö m m e r s k o r n a, som arbeta u n d e r vidriga förhållanden.
D e flesta af de q v i n n o r, som i en lägre ställning m å s t e sträfva för sitt uppehälle, hafva en förtviflans k a m p att u t s t å.
I DU N Till v å r a h u s m ö d r a r!
I d e s s a smalare spalter ärna vi i hvarje nummer under en mängd olika hufvudrubriker meddela alla möjliga praktiska och n y t t i g a råd och rön på de områden, s o m höra till qvin- n a n s v e r k s a m h e t inom och för hemmet.
P å det v å r a ärade läsarinnor emellertid m å t t e hafva största n y t t a n häraf, uppmana v i vän- ligen a l l a h u s m ö d r a r att hvar i sin s t a d uppteckna och till Redaktionen af Idxin, Stock- insända sina egna erfa- renheter på d e s s a områden.
Idun skulle sålunda kunna blifva ett föreningsband mellan husmödrarna och deras famil- jer, hvarigenom de förra, ehuru okända för hvar andra, skulle kunna både gifva och m o t t a g a inånga g o d a och n y t t i g a råd.
Ingen behöfver p å minsta s ä t t l å t a sig af hållas af fruktan för brister i stiliseringen af de gjorda meddelandena, t y d e s s a omredigeras alltid af o s s, om s å behöfves, innan de införas i tidningen.
holm, 02 fl KS ~P 03 O &lt;D - P cc CO s: GÖ fl » ffS +=&gt; CÖ d fl © Gång efter annan k o m m a vi ock a t t utfästa pris för goda uppsatser p å d e s s a områden.
Och redan nu hafva v i gjort början härmed, i det vi utfäst ett pris af fl o m d fl KS femton fl O kronor för den b ä s t a uppsatsen öfver n å g o t s j e l f v a l d t ä m n e, hörande till h e m m e t s verld.
U p p s a t s e n m å s t e r y m m a s inom e n af v å r a smalare spalter och får ej vara förut publicerad.
Täflingsskrif- terna böra v a r a inkomna s e - nast •H 43 cd (15) d e n 3 1 d e n n e s och förbe- hålla vi o s s rättighet att i tid- ningen publicera h v a d s o m be- flnnes v a r a användbart.
Å baksidan af det konvolut, som inne- håller täfllngsskrift, bör sättas ordet: Täftmgsskrift.
a a © fin Obs!
För att tillmötesgå från några håll ut- talade önskningar, hafva vi framflyttat täflingstidens utgång till den 37 januari (i st f. i prof numren bestämda 15 janu- ari).
Täflingsskrifter hafva redan börjat inlemnas.
Stockholm i januari 1888.
Redaktionen.
V å r a barn.
Lindning af späda barn.
(U r H e l s o - och Sjuk-vård.)
L i n d n i n g af späda b a r n är ett g a m m a l t envist, m e n dåligt bruk, h v i l k e t n u m e r a frånrådes af lä- k a r e — och äfven börjat k o m m a u r a n v ä n d a n d e hos folk, som taga i n t r y c k af b ä t t r e råd.
B a r n hafva liksom äldre p e r s o n e r — och m e r a än dessa — ett n a t u r l i g t behof att ömsa ställning af s i n a k r o p p s d e l a r s a m t framför allt hafva a r m a r och ben fria.
E n h v a r k a n med n å g o r l u n d a efter- t a n k e för sig sjelf utreda, med h v i l k e n sinnesförfattning h a n skulle fördraga att ligga så fängslad till alla rörliga kroppsdelar, som barnet i l i n d a n — och dertill ofta oroas af insekter, väder- kolik och verkligt t r ä n g a n d e behof a t t utföra n å g o n rörelse, u t a n att h a n å g o t tillfälle dertill.
G e n o m tvångströjan bragtes tillförne förryckta personer eller fångar till vil- daste u t b r o t t af v a n s i n n e och r a s e r i; den användes n u m e r a aldrig a n n a t än vid u t o m o r d e n t l i g a tillfällen för dess ådalagda, s i n n e s r e t a n d e v e r k a n.
Men de späda b a r n e n anses k u n n a och böra u t a n skada föredraga en dylik t v å n g s - anstalt.
D e t erfordras föga observationsför- m å g a för a t t inse, h u r u olika l y n n e t och s i n n e s s t ä m n i n g e n är och utvecklar sig h o s ett löst i n k n u t e t, fritt rörligt och hos ett l i n d a d t b a r n.
D e t si * t- n ä m d a förefaller oftast skrikigt, ä n d a till k o n v u l s i o n e r; det ä r såsom v a k e t otåligt och lider betydligt till sin k r o p p s - liga utveckling, h v a r e m o t det, som lig- ger fritt, i k n y t b i n d a u n d e r a r m a r n e, och som k a n r ö r a sig, h u r u det beha- gar, ser belåtet u t och vanligen är tyst och trifvet.
Läten derför linddonens liksom t v å n g s t r ö j a n s tid v a r a förgången och a n v ä u d e n å t m i n s t o n e ej de förra på de oskyldiga och lätt h a n d t e r l i g a späda barnen, för hvilkas framtida helsa och k r o p p s u t v e c k l i n g en oförståndig lind- n i n g k a n v e r k a b e s t ä m m a n d e till ofärd eller olycka för all f r a m t i d!
Bästa k n y t s t y c k e för d i b a r n ä r en ej allt för vid påse flanell eller ylletyg, m e d lin- n i n g och k n a p p upptill u n d e r a r m a r n a, m e n hvilken p å i n g a vilkor får v a r a för t r å n g.
F l e r e sådana böra naturligt- vis finnas till o m b y t e, n ä r b a r n e n ore- n a t eller v ä t t u n d e r sig.
h i n n a n, f ö r k r y m p t a tår, n a g e l t r å n g m.
m. u p p s t å.
M e n skodonen böra ej heller v a r a allt för vida, e m e d a n fötterna då få för litet stöd och lätt k u n n a skaf- vas.
H ö g a k l a c k a r göra g å n g e n osä- ker.
L å g a och breda klackar förtjena företräde.
Tant Malla.
Alt borttaga mjölk- och kaffefläckar ur kläder.
F ö r att aflägsna s å d a n a fläckar u r ylle- eller sidentyger, bestry- ker m a n fläcken med oparfymerad gly- cerin, u r t v ä t t a r tyget efteråt m e d ljumt v a t t e n och stryker det s a m m a på af- vigsidan, så länge det ä n n u är fuktigt.
H ä r i g e n o m angripes ej ens d e n ömtå- ligaste färg, och glycerinet u p p s u g e r icke allenast fettämnet i mjölken, u t a n äfven garfsyran i kaffet.
J. L — g.
Bostaden.
Golf i länge obebodda rum blifva i a l l m ä n h e t m y c k e t osnygga.
M a n ren- gör d e m bäst på följande sätt.
Efter att hafva s k u r a t d e m med sand gnider m a n d e m m e d en styf borste, som d o p p a t s i n a t r o n l u t, och aftvättar dem sedan m e d v a r m t v a t t e n.
Efter en stund bestryker m a n det fuktiga golf- vet med s t a r k t förtunnad saltsyra och derpå med en t u n n l ö s n i n g af klor- kalk, låter detta verka öfver n a t t e n och s k u r a r golfvet följande m o r g o n p å vanligt sätt.
M a n skall förvånas öfver, h u r vackert golfvet blir.
G.
H.
Köket.
Nytt sätt att prescrvera lefcande Jhk.
E t t sådant h a r nyligen blifvit p a t e n - t e r a d t i N.
A m e r i k a och synes, att d ö m a af hittills gjorda försök, k o m m a att blifva af stor betydelse för fisk- marknaden och för köket.
Walter M y r p h y i N e w y o r k h a r n ä m l i g e n gjort den m ä r k l i g a u p p t ä c k t e n, a t t fisk k a n hållas vid lif u n d e r l å n g tid u t a n om- byte af v a t t e n eller luft, helt enkelt g e n o m att förvaras i lufttätt slutna kärl, delvis fylda m e d vatten.
T v å dussin u n g a fiskar af ömtåligaste slag, som u n d e r n å g r a veckor v a r i t i n n e s l u t n a i ett med v a t t e n n ä s t a n fyldt, lufttätt slutet glaskärl, befunnos vid k a l l e t s ö p p n a n d e fullt lika pigga som vid ned- läggningen.
Utsträcktes tiden mycket derutöfver dog fisken; likaså o m k ä r - let v a r helt och hållet fyldt m e d v a t t e n.
V i d ett a n n a t försök a n v ä n d e s t v ä n n e lika stora glaskärl, det ena öppet det a n d r a slutet.
F i s k e n i det senare lefde ä n n u lika frisk efter tre v e c k o r; i det förra kärlet dogo de alla i n o m 4 8 t i m m a r.
F ö r s ö k med a n v ä n d a n d e af k o m p r i m e r a d luft i det slutna kärlet visade ä n n u b ä t t r e resultat, i s y n n e r h e t vid fråga o m saltsjöfisk.
M a n synes således h ä r hafva ett enkelt och billigt medel att göra hafvets rikliga skördar tillgängliga, äfven p å betydliga afstånd både till l a n d s och v a t t e n, och sålunda mera värdefulla för kustbefolkningen.
Helsovård.
Rengöring af sjukrum.
K l o r e t s egen- skap a t t k u n n a ombilda organiska äm- nen gör det till ett godt desinfektions- m e d e l; det d ö d a r bakterier och a n d r a små organiska k r o p p a r, som samla sig i stängda r u m och i s y n n e r h e t i r u m, h v a r e s t personer, som lida af smitto- sam sjukdom, u p p e h å l l a sig.
Erfaren- h e t e n h a r visat, att luften i s j u k r u m blir friskare och r e n a r e, då d e n en och a n D a n g å n g blandas med n å g o t klor.
D e t t a u p p n å s bäst g e n o m a t t ställa en tallrik med en s m u l a klorkalk, fuk- tad m e d ättika, i s j u k r u m m e t.
Ätti- k a n frigör k l o r e t m y c k e t långsamt.
Avis.
Klädedrägten.
Skodon.
M a n bör ej genast a n v ä n d a n y a skodon, u t a n först ställa d e m p å t o r k en smula, e m e d a n de då v a r a l ä n g r e.
O m s k o d o n e n förvaras p å ett fuktigt ställe, så öfverdragas de van- ligen med mögel, hvilket a n g r i p e r lä- dret, u n d e r det a t t skodon, som för- varas p å för torrt ställe, blifva s k r u m p n a och h å r d a.
M a n k a n u n d v i k a båda dessa olägenheter, o m m a n d r y p e r n å g r a d r o p p a r terpentinolja p å en yllelapp och g n i d e r skodonen dermed.
Derige- n o m afhållas äfven r å t t o r och möss från dem.
F i n a skodon k a n m a n få m j u k a och g l ä n s a n d e g e n o m att i b l a n d i n g n i d a d e m med ägghvita.
Fönsterträdgården.
Blomsterodling.
E n m y c k e t tacksam, vacker och vid anskaffandet billig blad- v ä x t för blomsterbord ä r Aralian (Ara- lia Sieboldi), en t r ä d a r t a d buske, h v a r s blad äro t e m l i g e n stora och handfor- miga och likna kastaniens.
D e trifvas mycket väl i ljusa, icke alltför v a r m a r u m vid lagom v a t t n i n g och u p p n å en ansenlig höjd.
G.
G.
Behandling af palmer.
F l e r e slags p a l m e r u p p d r a g a s n u ofta i bonings- r u m, der de utgöra en behaglig p r y d - nad för fönsterträdgården.
E n engelsk t r ä d g å r d s m ä s t a r e h a r gjort den erfaren- h e t e n, a t t p a l m e r n a växa m y c k e t kraf- tigare, o m m a n gifver d e m m y c k e t v a t t e n.
H a n försäkrar a t t m y c k e t vat- ten för d e m aldrig är skadligt.
Han låter derför sina p a l m k r u k o r ständigt stå u n d e r vatten.
B a r n s k o d o n blifva v a t t e n t ä t a, om de i n g n i d a s med u p p v ä r m d ricinolja eller fisktran; till s u l o r n a a n v ä n d e r m a n u p p v ä r m d linolja.
— S k a d a d e sulor k a n m a n sjelf r e p a r e r a, o m m a n till 2 delar upplöst g u t t a p e r k a sätter 1 del fin c e m e n t, blandar massan väl och s t r y k e r h e n n e p å den u p p v ä r m d a ska- dade sulan.
F ö r öfrigt är a t t m ä r k a, att skodo- n e n h v a r k e n få v a r a för k o r t a eller för smala, e m e d a n eljes g e n o m det stän- diga t r y c k e t l i k t o r n a r och a n d r a h å r d a u t v ä x t e r i h u d e n, inflammation i ben- G.
(5 V. Bakning.
Sockerkaka.
S e x hela ägg vispas väl (för att få d e m att gå u p p, böra de stå i n n e, så a t t de äro en smula v a r m a).
D å de gått u p p, tillsättes ett hälft skalp, fint socker, litet rtfven och skållad söt och bitter m a n d e l samt 12 lod godt r y s k t hvetmjöl.
E n form smörjes väl m e d skiradt smör och beströs med rif- vet bröd, och d e r u t i hälles smeten.
G r ä d d a s på 20 eller 30 m i n u t e r.
Thea.
Luftkransar.
1 äggula, 1 skedblad tjock grädde, 4 lod socker, 1 r å g a d te- sked bjorlhornssalt, mjöl så att det k a n h a n d t e r a s; af detta bakas k r a n s a r tjocka som h a l m s t r å n och d o p p a s i groft soc- ker, sättes p å väl r e n a och s m o r d a plåtar s a m t gräddas i svag u g n s v ä r m e.
Thea.
Tvätt.
Tvättning af ylletyger.
F ö r alt ren- göra yllemusslin, kasinetter etc. bestry- k e r m a n fläckarne å de olika plaggen m e d tvål och lägger plaggen sedan i en balja.
U n d e r tiden h a r m a n satt 6 k g.
v a t t e n öfver elden och lägger, n ä r det kokar, 150 g r a m senapspulver d e r u t i s a m t låter det k o k a med i en minut.
D e r p å tager m a n l ö s n i n g e n från elden, låter den svalna, så att m a n k a n hålla h a n d e n deruti, häller d e n sedan öfver tyget och i n t v å l a r fläckarna å n y o sorgfälligt.
S e d a n ty- get i detta v a t t e n blifvit g r u n d l i g t ge- nomblött, bör det ä n n u en g å n g sköl- jas i klart v a t t e n, tills detta ej m e r a a n t a g e r n å g o n färg, s a m t derefter u p p - h ä n g a s på ett r e n t streck.
Så snart det torkat, betäcker m a n d e l p å stryk- brädet med en fuktad l i n n e d u k och s t r y k e r det m e d ett v a r m t j e r n.
Emma.
1 Strykning.
Att stryka stärkskjortor.
Bläsor, som vid s t r y k n i n g e n ofta infinna sig p ä stärkskjortor, bero ej p å något a n n a t, ä n a t t l i n n e t lossnat från u n d e r l a g r e t.
S k u l d e n härtill är, att tyget icke h a r blifvit ordentligt g e n o m t r ä n g d t af stär- kelse, h v i l k e t äter i sin t u r beror dels derpå, a t t tyget icke är tillräckligt fuk- t a d t och tillklappadt, dels d e r p å, a t t alltför h å r d stärkelse a n v ä n d t s, h v i l k e n blott m e d största s v å r i g h e t k u n n a t t r ä n g a i g e n o m tyget.
M a n bör derför framför allt se till, att stärkelsesatsen ordentligt löses i vatten s a m t h ä r v i d tillsätta n å g o t borax.
Bäst är god ris- stärkelse, u t r ö r d med n å g o t v a t t e n och förtunnad efter behof.
Stärksakerna blötas n u väl i stärkelsen och g e n o m - klappas grundligt, så att stärkelsen or- dentligt tränger igenom öfverallt.
V i d s t r y k n i n g e n bör m a n draga och sträcka p å.
linnet, så a t t det ej blir n å g r a veck.
Skulie bläsor likväl u p p - stå, fuktar m a n linnets afvigsida med en liten s v a m p, bestryker d e r m e d äfven framsidan och d r a g e r tyget u n d e r jer- net, h v i l k e t m a n låter ligga på r ä t t h å r d t, tills fuktigheten b o r t d u n s t a t.
H u f v u d s a k e n är således, att linnet till alla delar blifvit lika genomfuktadt och g e n o m t r ä n g d t af d e n väl upplösta stärkelsen.
I s å d a n t fall skola aldrig bläsor u p p k o m m a.
Befarar m a n, a t t skjortan är för fuktig för s t r y k n i n g, så rullar m a n in den för n å g r a t i m m a r i t o r r a d u k a r, hvilket gör, a t t en del af v a t t n e t dragés in i d u k a r n e.
G å r m a n till väga p å sådant sätt, lyckas s t r y k n i n g e n alltid.
Emma.
L ä k a r e r å d.
U n d e r d e n n a r u b r i k k o m m e r en af hufvudstadens y n g r e och skickligare läkare att meddela läkareråd till alla d e m af I d u n s läsarinnor, som i bref derom anhålla.
Dessa bref, h v i l k a böra adresseras till Bedaktionen af Idun, Stockholm, behöfva endast u n d e r t e c k - n a s med en s i g n a t u r.
A baksidan af k u v e r t e t t o r d e sättas ordet Läkareråd.
Red.
vilja s a r s k i l d t f a s t a u p p m ä r k s a m h e t e n sökande och platsutbjudande annonsörer, B r e f l å d a.
W, II.-C.
Mycken Land.
tack!
Bref med första.
Fröken M. M — s.
Svartsjö; Ch.
M — r, B i s p - gäsden; J.
$ — /, Tingsryd; fru A.
M. E — m, Södra Möcklcby; fru E. A — at, Munkedal; M.
M- 1!, Finland, ined flere.
Red.
hembar Eder h£rme&lt;I sitt hjertligaste tack lur edert visade intresse för Idun samt för de samlade abon- nenterna.
Edra friexemplar expedieras på si sätt, att red.
fur eder räkning S er när- maste postans tält prenumererar på tidnin- gen: 1 exemplar för hvarje samladt 5-tal abonnenter.
Viiikommna åter!
Lena — ck; Alma; Emma; Tant Malla] G. V.; Axel; Thea va.
(T, Hjertligt tack för edra bidrag!
De skola användas efterhand.
Väl- komna åter snart I Wia.
Tack för välmeningen!
D e t ena b i - draget kom för s e n t; det andra tarfvar o m - arbetning.
Emilie.
J o, gätafdelning kommer nog att äfven finnas i Idun, blott vi komma i gång riktigt.
Eva H.
Jaså, N i längtar så mycket efter [dun.
Det fägnar oss, och vi hoppas, att N i matte finna både nytta och nöje af hennes bekantskap.
Flere uisäudarinnor.
Våren så Innerligt hyggliga och skrifven edra manuskript på e n - dasl en sida af papperet!
p å Iduns l ä m p l i g h e t f ö r p l a t s - a f v e n s o m f ö r alla Öfriga s l a g s I D U n i n g och sång, erhåller genast fördel- aktig a n s t ä l l n i n g m e d h ö g aflöning i förnäm familj.
D e bästa r e k o m m e n d a - t i o n e r m å s t e företes.
Uppgift å före- gående anställningar m.
fl.
u p p l y s n i n g a r torde lemnas i bref till Friherrinnan von * * * och sändas till I d u n s R e d a k t i o n, S t u r e g a t a n 8, Stockholm.
[67] a n n o n s e r sorti b e r ö r a f a m i l j e k r e t s e n.
— A n n o n s e r m o t t a g a s e n d a s t g e n o m S. Gumselius a n n o n s b y r å o c h h o s r e d a k t i o n e n.
A b o n n e n t s a m l a r e a n t a g a s.
N x x x x x x I x x V Husfru.
x I y E n b ä t t r e q v i n n a m e d god b i l d n i o g, n å g o t musikalisk o c h ej u n d e r 3 0 å r erhåller plats s o m husfru h o s en m e - delålders tjensteman, s o m nyligen blif- vit e n k l i n g.
T v ä n n e d ö t t r a r o m re- spekive 1 0 och 1 3 å r finnas i h e m m e t.
D e n sökande måste ega en god k a r a k - t ä r s a m t vara intresserad af o c h fullt k u n n i g i l e d n i n g e n af e t t b ä t t r e h e m.
A n s ö k n i n g a r m e d uppgift o m lönepre- t e n t i o n e r t o r d e s ä n d a s i bref till » K.
B. » u n d e r adress I d u n s R e d a k t i o n, S t u r e g a t a n 8, S t o c k h o l m.
[OS] x x K X F o s t e r l ä n d s k, ^ P o r t r ä t t e r m X X Förlofvade.
och Hilma Lennander.
Katrineholm.
e Rosa von Sydow.
Meddelas endast p å detta sätt.
_ _ _ _ _ [Cl] Vigde.
och Ida J o s e p h s o n.
Stockholm den 2 9 dec.
1 8 8 7.
[62] Född.
[63] x Att vår outsägligt älskade d o t t e r x x x d b i o g r a f i e r.
P r e d i k o r e f e r a t.
x x x x O C o 11 o d b e r ä t t e l s e r den 27 dec.
1 8 8 7, i en ålder af 1 0 å r, djupt sörjd och s a k n a d af oss, syskon, slägtingar o c h v ä n n e r, tillkännagifves endast p å detta sätt.
Rosalie och Anshelm Bohman.
Sv.
P s.
4 9 3, v.
1.
[65] X x i n O p Q i Ä k t a Bom flytande talar franska, t y s k a o c h engelska samt] u n d e r v i s a r i p i a n o s p e l - m u a x x x x x x A n d r a x x x x u v i n n a n s m i n l ä g g i p d e ^ C L u p p l a g a n C I t x x F.
x x f r e n x x m fl o fl fl l x a x g &lt; expedition, &gt; a &lt; j k 02 fl •H I — I x S fl n o w A R i s a m s o c i a l a A S slutsåldes - h ä l l e t.
o fl © s p ö r s m å l M I u n d e r T T.
loppet af e n m å n a d.
O &lt;D fl O.
8 •H H a g n ä s n d e l s s k o Biblioteksgatan # l M a CD co S T O C K H O L M, o A 5, Telefon 6 2 5 9.
Undervisning meddelas i alla för en kontorist nödvändiga äm- nen samt stenografi.
Å skrifvelser från landsorten ombedes fullständig adress.
[35] ~ T i d n i n g m a •ö fl CD w bc C3 4 », &amp; E L S O V Ä N N E N a n n o n s b l a d för norra Södermanland, [58] x [48] 7 CO utkommer äfven 1888 med 2 häf- ten i månaden.
B i d r a g a f m å n g a l ä k a r e.
Sarskildt äro för nästa år lofvade artiklar af professor E. HEYMAN om a l l m ä n - n a h e l s o v å r d e n, prof. S. RIB- BING om s p ä d a b a r n s v å r d, sjelfständig samt redigeras i fri- sinnad anda, eger talrika bref- skrifvare å kringliggande landsbygd.
Strengnäs Tidning är ensam p å platsen samt alltså spridd inom alla samhällsklasser, hvarför hou är särdeles lämplig för annonsering.
Annonser å 8 öre pr rad emot- tagas å tidningens exp.
i Streng- näs, å S. Gumselii annonsbyrå i Stockholm samt genom de flesta landsortstidningars expeditioner.
IN CD H kostar för år 1888 4 kronor 5 0 öre med och 4 kronor utan postarvode.
D u f v a, x P © n y h e t s - hos x °c3 m.
O Drottninggatan x x p TJplandsgatan 37, 2 tr.
Träffas kl. 3 - 5 e. m. '
C o l o g n e m. x n u t i d e n s möjliga tid lära tala E n g e l s k a språket, anmäle sig R e g e r i n g s g a t a n 5 1, 3 t r.
En krona pr vecka.
[54] 4, — R o - k r.
5: — » 3: — » 1: 5 0 s t ä l l n i n g A m e r i k a r e s a n d e ^ f S S S S e s a m t v å l, u m.
F ö r helår » halfår » qvartal (Arends ' system.)
P å u p p d r a g af Arends ' - föreningen i S t o c k h o l m ö p p n a r u n d e r t e c k n a d i med- let af j a n u a r i en u n d e r v i s n i n g s k u r s för damer.
P r i s e t 1 5 ä 2 5 k r.
, beroende p å deltagarnes a n t a l.
Jetta.
Westerlind, Många sorter E — a X I i i k t o r n s m e d e l, m. LED / GA PLATSER.
En guvernant, x J S 1; © — L O g; " ^ x fl.
t R i k s - bli Wilhelmina stilla och fridfullt afled — u p p s a t s e r.
Strengnäs Tidning, som är ni Maria x x a f Död.
Jenny x N å g r a r Wettersledt.
.
B Q önskas från d e n 1 5 j a n u a r i af en u n g flicka, som ä r elev vid M u s i k a l i s k a a k a d e m i e n.
E g e t p i a n i n o finnes.
S v a r till » Musikelev » t o r d e adresseras till I d u n s R e d a k t i o n, S t u r e g a t a n 8, Stock- holm.
[72] Inackordering- på landet af x [53] k a n erhållas i en ansedd skollärare- familj i S ö d e r m a n l a n d för 1 ä 2 gos- sar o m 8 — 1 4 år.
U n d e r v i s n i n g i alla folkskolans ä m n e n afvensom m u s i k med- delas.
E ö r öfrigt erhålla b a r n e n d e n u t m ä r k t a s t e tillsyn och vård.
D e bästa r e k o m m e n d a t i o n e r k u n n a företes.
P r i - set ä r billigt.
J e m n å r i g a finnas.
N ä r - m a r e u p p l y s n n g a r meddelas å I d u n s R e d a k t i o n s b y r å, S t u r e g a t a n 8, Stock- bohm [73] x af DIVERSE.
Inackordering Medicine D o k t o r x N Insändes ett 10-öres frimärke till tidningens erhålles profnummer af årgången 1887.
Första Carl David J o s e p h s o n E n son.
Olga och Gustaf x [GO] och x E — Prenumerationspris: v&gt; vid kassan eller disken önskas af e n u n g flicka med r e d i g t och k l a r t hufvud och s o m r ä k n a r väl.
S ä t t e t: lifligt och vinnande; uppfostran: god.
Närmare m e d d e l a n d e n o m d e n sökande erhålles hos R e d a k t ö r E r i t h i o f H e l l b e r g, Sture- g a t a n 8, S t o c k h o l m.
pi] D ' Artagnan Wistrand G x t från d e n 1 februari.
L ö n e p r e t e n t i o n e r n a små.
Goda rekommendationer kunna företes.
S v a r till » L ä r a r i n n a 1 febr. » torde i n s ä n d a s till I d u n s R e d a k t i o n, S t u r e g a t a n 8, S t o c k h o l m.
po] Löjtnanten vid K.
Nerikes E e g e m e n t e x - Plats i handel Vilhelm D a n i e l s s o n x En samlande oeh reflekterande veckotidning ' öfver dag-ens frågor.
r &gt; En ung- musikalisk lära- rinna söker a n s t ä l l n i n g i god familj A n n o n s e r.
A nnonspris: 25 öre pr petitrad (= 12 staf velser).
Ingen annons införes under 1 kr.
x å r g å n g e n.
y PLATSSÖKANDE.
Som kassörska x T u l l s k y d d s v ä n l i g.
I n s t r u k t i v a a n d e x N S j u n d e d a g s p o l i t i k.
i b a n k eller p å k o n t o r söker en u n g dam m e d god s k o l u n d e r b y g g n a d och Inneh.ållsförteekning '.
vacker h a n d s t i l plats.
P å l ö n fästes ej afseende till e n början, endast a r - Till Iduns läsarinnor!
— V i d årsskiftet.
Voem af Jacques.
— Ett förslag.
Episod från bete erhålles.
K u n n i g i bokföring.
en kaffebjudning af Ave.
— Litet gnabb.
Af Mathilda Langlet.
— Paolo och GiovanDa.
En S v a r till » A n n a 23 » torde godhetsfullt inlemnas å Iduns Bedaktion, Sturegatan kiirleksbistoria af M.
A. Goldschmidt.
— Vårt siillskapslif.
I I.
Af Clara Smitt.
— Den 8, S t o c k h o l m.
[gg] gamla husmamsellen.
Af P.
G. Bjurström.
— Teater och musik.
— En koketts bekännel- ser.
Skiss för Idun af Mia.
— U r pressen.
Upprop till våra husmödrar (täflingspris: 15 kronor).
— Våra barn.
— Helsovård.
— Kläde- dnigten.
— Bostaden.
— Köket.
— Fönster- trädgarden.
— Huskurer, — Bakning.
— Tvätt.
— Strykning.
— Läkareråd.
— Breflåda.
x I Många reqvirenler af profnumren.
Oaktad t vi utsändt profnumren i mer än sextio tusen exemplar ha ' va vi naturligtvis dock ej kun- nat träffa alla dermed.
Så småningom h o p - pas vi dock, att Idun skall blifva känd och afliållen af hela var fruntimmersverld.
Redaktionen.
x prof. F.
BJÖRNSTRÖM om s i n - i nessjukdomarnes orsaker, prof. 0.
SANDAHL om s k o l h y - g i e n e n, prof. C. CURMAN om k l i m a t - och b a d k u r e r, prof. R. TIGERSTEDT om m a t s m ä l t - n i n g e n och prof. T. HARTE- LIDS om f r i s k - och s j u k g y m - nastik.
P r i s å posten och i bokhan- deln 2 kr.
5 0 öre för helt, 1 kr.
50 öre för hälft år.
Prenu- * m e r a n t s a m l a r e antagas.
A n - n o n s e r mottagas.
Stockholm af Utgifves i med.
d:r E.
V.
V R E T L I N D.
W • y T T T • • " fl O fl fl &lt;
i d n i n g e n k o s t a r e n d a s t en (i) k r o n a f o r q v a r t a l e t, b e f o r d r i n g s a f g l f t e f t inberäknad.
— Fullständig mode- och mönstertidning gratis.
D U N Stockholms Dagblad.
A n n o n s e r m o t t a g a s g e n o m S.
ü u m s e l i u s a n n o n s b y r å * Och h o s r e d a k t i o n e n till 2 5 Öre p r 4 - s p a l t i g p e t i t r a d 12 stafvelser).
Svenska Dagbladet inbjuder härmed till prenumeration för år 1888.
Sveriges Prenumerationspris: i Stockholm: i landsorten: största Nyhets- och Annonstidning.
Stor spridning i biand landets alla olika klasser Pris: delar.
Den fördelaktigaste tidning för annonsering i landsorten.
för helt år kr.
1 8 » fjerdedels år » 5 » en månad.-.
» 1 Postafgiften oberäknad.
Obs I Pris: 75 K r.
12 » ti » 3 » 1 fortfarande — 50 25 10 H e l t år Halft å r 3 mån 1 mån.
Postarvodet K r.
12: — » 6: 50 » 3: 50 » 1: 20 i n b e r ä k n a d t. kostnadsfritt.
Utkommer största delen af året sju gånger i veckan och med talrika dubbelnummer.
Landsortsupplagan: Stockholmsupplagan: Innehåller Stockholms kommuns annonser.
H e l t år Halft å r ___ 3 mån 1 mån Tidningen hembäres för helt år kr.
1 0: — » hälft år.
.
.
» 6: — » en månad ... » 1: — Postafgiften o b e r ä k n a d.
Landsortsupplagan innehåller allt detsamma som stockholmsupplagan med undantag af stockholmsannonser och en del rent lokala notiser.
U n d e r större delen af året, sarskildt u n d e r hela riksdagstiden, utgifver Stockholms D a g b l a d h v a r vecka extra eller dubbelnummer, h v i l k a gratis erhållas af t i d n i n g e n s p r e n u m e r a n t e r.
H ä r i g e n o m ä r t i d n i n g e n i tillfälle a t t utöfver n y h e t e r m.
m.
dagligen meddela ett större u r v a l af underhållande och bildande l ä s n i n g än n å g o n a n n a n svensk t i d n i n g.
T e x t r a n u m r e n k o m m a bl.
a. att i m å n af u t r y m m e inflyta uppsatser af Ed.
de Pressense ' o c h Emil de Laveleye, bref eller skisser af Puck Munthc, lefnadsbeskrifningar af i n - oeh u t l ä n d s k a per- sonligheter af Harald Wieselgren m.
fl., Stockholmsbilder af Claes Lundin ra.
fl.
M e d e x t r a n u m r e n k o m m a att följa utvalda p r e d i k n i n g a r af A. F. Beckman, O. Billing, E. O. Bring, S.
L. Bring, G. II.
Rundgren, F. Fehr, W. Rudin, G.
A. Torén, O. Myrberg, P.
G. Eklund, G. W. Skarstedt, A. Roseli, T. Ström- berg, J.
A. Ekman, P. Wikner, J.
A.
I. Sundelin, J.
31.
Lindblad, P.
J. Ema- nuelsson, E. Klingstedt, J. Ternslcdt, G.
E. Beskov, Fr. Grafström och G.
G. Ljungman m.
fl.
I följetongen k o m m e r att bl.
a. intagas Jonas Lies nyss u t k o m n a berättelse » Ett samtif » i a u k t o r i s e r a d öfversättning.
V i d a r e en n y r o m a n af André Theuriet, b i d r a g af Ernst Ahlgren m.
fi.
Stockholms Dagblad.
[36] Olycksfall-Försäkrings-Aktiebolaget S K A N D I N A V I E N försäkrar S v e n s k a D a g b l a d e t s h e l å r s p r e n u m e r a n t e r för å r 1 8 8 8, som u p p n å t t 18 års ålder, till belopp för hvarje person af E t t tixsen K r o n o r att utbetalas i händelse af dödsfall, som omedelbart föranledes af en u n d e r år 1SS8 g e n o m y t t r e, våldsam orsak vållad kroppsskada, så vida dödsfallet i n - träffar i n o m sex m å n a d e r efter skadans t i m a n d e.
F ö r e r s ä t t n i n g e n s u t b e k o m m a n d e erfordras a t t g e n o m afiemnande af p r e n u m e r a t i o n s q v i t t o styrkes, att d e n aflidne v a r e n s a m p r e n u m e r a n t i eget n a m n för hela året 1 8 8 8 p å ett e x e m p l a r af t i d n i n g e n.
S v e n s k a D a g b l a d e t skall fortfara att ärligt m e n h u m a n t förfäkta de nationella och tullskyddsvänliga idéerna.
D e n i n l ä n d s k a och u n i o n e l l a politiken göres till föremål för talrika ledande uppsatser.
S n a b b a och r i k h a l t i g a korre- spondenser och notiser från i n - och u t l a n d e t.
T v å följetonger: en a n o r d n a d för u r k l i p p t o c h en i n n e h å l l a n d e k o r t a r e berättelser.
Literatur och konst be- handlas med s a k k u n s k a p och oveld.
Affärs- och sjöfartsunderrättelser få såsom hittills sin särskilda, r y m l i g t t i l l m ä t t a plats.
D e n legala afdelningen ä r full- ständigare än n å g o n a n n a n t i d n i n g s.
[38] JiOIHIN S t o c k h o l m g o n g!
Hofleverantör Drottninggatan rekommenderar 14 &amp; 19, 7 1 sitt rikhaltiga Wer.
S t o c k h o l m Drottninggatan 14 &amp; 19 T T f i t l - l M l t t i l l g e i 5 5 Nybrogatan.
t \ t, ~ I \ J U vS ».
Billiga priser.
Nybrogatan 5 5.
T v ä t t utföres äfven af h ä r v a r a n d e ordentliga t v ä t t e r s k o r, h e m t a s oeh h e m s ä n d e s, då adress uppgifves p r telefon 4 3 90 eller p r post.
[74] Värme- Necessairer ^ en Wrt- EO P.
G. BJURSTRÖMS Bosättningsaffär, Lampmagasin och Konsthandel Stor u t s t ä l l n i n g och försäljning af alla slags 51 Drottninggatan 51 Bosättningsartiklar Lyxartiklar I stort sortiment från e n k l a och billiga till d e m e s t e l e g a n t a och dyrbara.
och Konstföremål Allt till de billigaste i alla möjliga b r a n s c h e r och [39] former priser.
eller tu?
flyttbara CD - Kaminer från Söderbloms Gjuteri-Aktiebolag, Eskilstuna.
¿5 H.
• ED CD _ Försäljas i Stockholm af Hrr W i m a n &amp; Komp., Vasagatan n:r 52, uti hvarje välsorterad Jernhandel och direkt från verkstaden.
Cirkulär och meddelanden sändas på begäran franko.
Öfver 9,500 exemplar äro nu i bruk.
Patent.
utföres omsorgsfullt enligt nutidens fordringar.
Med största högaktning [5G] Idun kostar endast en krona för hvarje qvartal.
" ~WS
