# ID: svediakorp-per63
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 23,098
# sentences: 995
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- Ett gratisblad, innehållande redogörelse för sedlighetsfr&amp;gans pt&amp;~dp~nkt, kommer att under hösten utdelas i sär: till prendmeranter af Dagriy.
DAGNY UTGIFVEN A F FR EDRI KA-BREMER-FORBU NDET.
ÅTTONDE-NIONDE HÄFTET.
INNEHÅLL: Abbe Roox.
Af &amp; grkl L e @ m h f v u d, Fil.
kand.
Sed och med inom hemmen.
Praktisk viilgörenhet.
Röda korset.
Moderna dikbres qvinnotyper.
George Eliot.
Af Nils Erdmann.
Victoria Benedictson.
Af &amp; selde.
Bref f d n Köpenhamn.
A f G. A-9.
Meddelanden från landsbygden af H.
S.
A. Oscar Stmk3&amp;erg.
Hsrmktaredrsg, samlade af E88eIde.
Fi9edn ’ ka-Bremer-Förbnndete meddelanden: Arsberiittelser från qvinnoföreningar.
Hvarjehanda i qvinnoHgmn.
Anmälda arbetsgifvare och arbetssökande.
p r i s pr årgång: Forbundets medlemmar kr, 8,50.
{For Fbr icke medlemmar 4900.
79 I
Ränte- och Kapi~l-F~r~~kringsanstalten i Stockholm emottager i helt Krontal penningar till beredande af Lifräntu (ension) eller Kupitnl att 1 ftas på en u pgifven-der.
Kontoret, N: r 6 Stora ygabn, hå es öppet a 8 söckendags förmiddagar kl. 11-2 samt onsdagar 6-6 e. m.
För i Stockholm bosatta obemedladegersoner, som in- siitta, medel for att bereda lifränta, betalar osterländska För- eningen förvaltningsaf ift samt för insatser, ej ofverstigande under ett &amp; r 60 Kr., Zfwp procent såbsom premium; hvarige- nom för hvarje sålunda insatta 6 Kr.
i boken införes dessutom En Krona.
k 8 cd H u W u dk o n t or: Malmtorgsgatan 5.
Pg rs Allmänna Liff orsäkringsaktiebolaget,
i Då antalet friimlingar, som årligen besöka vårt land, viker, och Sverige med rätta genom sin natur, sång, ~9 uppfinningar, industri m. m. allt mer tager utländingenk uppmärhm- het i tknspdlk, ämnar undertecknad, som sedan år 1875 med &amp; 3 och d %d bistiitt fr&amp;mlingar af olika nationer här i hufvudstad T o r i utlandet öfverallt funnit lifliga sympatier för Sverige skarne, ' att f f i.
början af Oktober öppna S v e n s k a Främlingsbyrån vid Gref-Thuregatan 24 B, la de anvisningar, der utländingar af alla nationer fortfarande- all den hjelp, af råd och upplysningar, som rle åstunda, med ' hvilken: de kunna vara i behof i ett främmande land.
Undierteoknad har redan satt sig i förbindelse med och afsändt meddelande (&amp; vis aux touriste$) till oliks orter i utlandet shsom till flers fr&amp;rnrn8nde siinde- bud, med hvilka han egcr personliga relatioder, titl &amp; ok ' s mer.
iin 60 filialer pB olika plateer af jorden, till flere för hvilka dia+ lofvat sia medverkan: Den utländska preaeen, till Miken jag sk n$gra Ar tillbaka lemnat bidrag f r h Sverige vid vigtigara.
tillfällen (bl.
a.
!&amp; ?US) torde komma att göm saken kand i utlandet.
9 På det att främlingar, som af intresse för svensk kultur, historia, vitterhet eller annorledes af politiska och sociala fränsyn besöka v&amp; l t d for studiers idkande, eller efter erhlhllen anstallning bosiitts sk härstiides, snart skola uppnå iindamiilet med sin härvaro, kommer.
Joseph Roux: Pensees.
Paris 1887, 4: Ine ed.
Anteckningar af Sigrid Leijonhufvud.
Frankrike har utbildat sig en literaturart, SOM i andra länder eger jämförelsevis få representanter, npensken-litera- turen.
Till formen närmast påminnande om ordsprilkslitera- turen, skiljer den sig derifrån genom ett rikare innehåll, i det den hämtar sitt stoff ej blott ur den dagliga erfarenheten, utan än mer ur en rik humanistisk bildning.
Det uttrycks- fulla, koncisa franska språket lämpade sig tidigt för denna gren af skriftställeri, som också i dess literaturhistoria är re- presenterad genom en rad af ' glänsande namn från Montaignes tid till våra dagar - en Pascal, en Labruybre, en Laroche- foucauld, en Joubert m. fl.
En ny " medailleur de pens6esn har på sista tiden framträdt i abbk Joseph ROUX, hvars egen- domliga författarskap får sin rätta belysning genom den kort- fattade biografi som Paul Marikton lemnar i företalet till hans npenst5esn.
Joseph Roux föddes 1834 i Tulle af fattiga föräldrar och bestämdes tidigt till kyrkans tjenst.
Latinet blir hans andra modersmål, " je l ' aime d ' amour ", säger han och tillkgger, att bans prosa och hans vers än i dag vimla af latinismer - " afsigtliga?
- nej, komna af Guds nåde " (venus de grace).
Efter väl använda studieår vid seminariet i Brive, der han röner mycken uppmuntran, stannar han dock på en landtprests obemärkta plats, måhända till följd af den kyrk- liga styrelsens förkärlek för medelmåttors befordran.
Först skickad till Varetz, kommer han sedan till St. Silvain nära Tulle, der han tillbringar tolf år för att slutligen 1876 hamna i en aflägsen by i Bas Limousin, St. Hilaire le Peyrou, der han ännu har sin verksamhet.
Från det han lemnade Brive till 1885, d. v. s. under tjygufem år, kan man räkna endast två afbrott i hans enfor- miga lif.
Det första 19 ' 70, vid ett halft års vistelse som in- formator pii ett slott i Normandie, det andra genom ett besök i Paris vid hundraårsfesten till Petrarcas minne, 1874.
Vid sin första utflygt i verlden hade han dock olyckan förlora sex häften af sina " pensees " på bangården i Chartres - en bitter förlust, som endast delvis kunnat ersättas.
Dagny.
12.
i72 Under Pariservistelsen kom abben i en for hans utveck- ling betydelsefull beröring med " Le Felibres ", ett sällskap, som gjort till sin uppgift att häfda det provengalska språlkets och den provenvalska literaturens rätt.
Hans bidrag på li- mousinsk dialekt inforda i " Revue des langues romanes ", For- anledde en brefvexling mellan honom och Marihton, som haft till följd utgifvandet af hans skrifter.
Marieton har äfven besökt abben, och han talar om Bas Limousin som en mycket aflägsen trakt, der bygdemill måste användas så väl vid kristendomsundervisningen som vid affärsuppgörelser o. s. v. Så trånga äro de yttre förhållanden, mot hvilka abbens rika, känsliga, arelystna natur haft att kämpa.
Enslighetens börda är också ett tema, som ligger nära till hands för honom.
Post budets ankomst, regnets enformiga plask, nästan hvad som helst för hans tanke tillbaka derpå, och den ger sig luft med olika grad af styrka.
Är clet resignation i hans yttrande med afseende på Montaigne: " enslighetens dysterhet, som 72alo kände blott under en del af sin lefnad, har varit min följe- slagare allt ifrån ungdomen ", så är det bitterhet i den korta satsen: " ensamheten lifvar, ensligheten dödar " och snart sagdt förtviflan i det lidelsefulla utropet: " jag har ej lefvat än, jag har ej handlat; det lilla jag kunnat företaga, har alltid sprun- git sönder i min hand. "
Ja, än mer, känslan af hans afskilda lif genomtränger som en grundton af vemod alla abbe ROUX ' penseeu, och en följd deraf visar sig i den misstro mot nuti- den, äfven i dess mest berättigade sträfvanden, hvaroin de ofta vittna.
" En solstråle ", säger han t. ex., " är mera välsignelse- bringande for fattigt folk än alla våra nationalekonomers drömmar. "
E n annan gång påstår han, att " " harje bonde, som lär sig läsa och skrifva, afsvärjer i sitt hjerta laiidtlifvet "; ifrarna för obligatorisk undervisning förehåller haii den all- varliga frågm?
" Gör väl eder upplysning goda naturer bättre lika ofta, som den gör dåliga naturer sämre? "
Träffande säger han en annan gång: " Den antika kon- sten höljde människokroppen i oskuldens majestät; den mo- derna konsten afkläder själfva nakenheten ", och på ett annat ställe: " Historien hafva de gamle gjort till ett loftal, vi till en nidskrift. "
* 9 f
173 Bristen på tillfällen till allsidigt utvecklande tankeutbyte gör sig märkbar i de reflexioner öfver literatur och skalder, som utgöra första delen af abb6 ROUX ' bok.
Det hindrar dock ej, att såväl i denna som i kapitlen om vältalare och historieskrifvare tankar finnas, som fängsla genoni slående sanning och uttryckets djärfhet och kraft.
Förfn väljer träf- fande bilder, då han liknar Andre Chhier vid " ett skönt atenskt tempel, utan något altare åt den okände guden "; 5 % ock, då, han utropar: " Döm ej en vulkans utbrott efter den stelnade lavan, ej en improvisation efter det upptecknade ordet! "
Med en viss humor säger han längre fram: " Irnprovisa- tören akte sig att improvisera andras tänkar ", och poetiskt miilande är följande parallel: " Innan Judith trädde fram för Holofernes, iklädde hon sig sina rikaste smycken, armband, iirhängen, halskedjor oc,h ringar, purpurbindlar och gyllene nålar.
Dessutom gaf Gud henne fägring. "
" Så pryder sig äfven talaren med känslor, tankar, bilder, alltsamman godt och bra, men vanmägtigt utan det sköna, denna sanningens fägring. "
Abbens tankar om begiifning och karaktär, om glädje och lidande, lif och död, Gud och religion äro direkt eller indirekt bekännelser om hans eget själslif och som sådana a f djupt mänskligt intresse.
Man ser honom själf bakom uttryck sådana som: " FinkSimliga menniskor tåla bättre dum kritik an dumma loford " och: " Ödmjukheten kan ej förödmjukas. "
En anstrykning af pessimism framträder mer än någon- sin i denna afdelning; så i följaiide satser: " Det finnes ofrukt- bara själar, i hvilka intet slår rot, hvarken dygd eller last "; - - " Hvad är vår erfarenhet?
En torftig liten koja, bygd af spillrorna från de guldprydda marmorpalats, som bära namn af i l l ~ s i o n e r; - ~ - " Hur litet känna vi ej äfven dem, som vi känna bäst! "
Och hvilken djup känsla af det närvarandes clissonanser ligger ej i följ ande halft skämtsamma reflexion: " På hebreiska betecknar samma ord det sköna och det goda.
Detta ord förskrifver sig från paradiset.
Det intygar språ- kets ålder och kan tjena till bevis för dem, som påst ' A, att Adam talade hebreiska. "
174 Någon gång, i synnerhet då fråga är om nutidens filosofi, framlyser den katolske presten väll tydligt och stilen får en anstrykning af predikoton.
Deremot finner författa- rens religiösa känsla ofta uttryck i strofer af hög lyrisk skönhet såsom: " Inbilla sig veta hvad kärlek är, utan att älska Gud, det är att taga en liten grumlig vattensamling för det vida hafvets strålande blå. "
- - - - " Gud är regnet för ett af sorg förtorkadt hjerta.
Gud är solen, för ett ansigte, som badar i tårar. "
Djup sanning ligger ock i satserna: " Älska att veta är mänskligt, veta att älska gudomligt ", och " Man vinner verlden genom tron på sig själf, himlen genom tror; pli Gud. "
Den katolske landtprestens afstängda, enformiga lif har, med sitt af abb6 Xoux så bittert insedda, hämmande tvång, dock utgjort betingelsen för det bästa och värderikaste - han skrif vit, reflexionerna öfver den limousinska landtbefolkningen.
Abbens vakna iakttagelse har nämligen dag för dag koncen- trerats på detta enda material, som han också nu till fullo beherskar, och han har, såsom hans biograf säger, samlat rik- ligt stoff till en " tafla, som ännu fattades i den franska lite- raturens museum. "
På sitt korta, kärnfulla språk framslungar han en djärf sats, som blixtlikt belyser bygdelifvets och bondenaturens skuggsidor.
" Bonden dör af hunger hela sitt iif, för att ha något att lefva af, då han är död.
- - - - En bonde är människa ungefär lika mycket som ett marmor- block är staty.
- - - Bonden medger, att den obetydligaste bodbetjent i staden är för mer än han. "
Längre fram träffar man följande påstående: " Så snart en bonde kommer till marknaden, kan man ej mer räkna på honom som kristen, som människa.
Han är som spindeln midt i sitt nät.
Blods- band, vänskap, vördnad - allt har förlorat sin helgd för ho- nom.
Man märker, att han är fast besluten att bedraga, om det så vore sin närmaste granne, om det så vore far och mor, för att få sälja till så högt pris och så fort som m6jligt. "
- På ett annat ställe säges bonden sakna fosterlandskärlek: nVill du siitta en bondes själ i låga, vill du se honom fruk- tansvärd, så ropa åt honom: " det gäller din gård, dina åkrar, din boskap - gif akt! "
Hur skarp än abben är i sin kritik af bondenaturens brister och lyten, har han dock öga äfven för de drag af tå-
175 lamod, kraft och from resignation, som utmärka den: " Tre slags qänniskor ", säger han, " dö utan knot: prester, soldater och bönder. "
Sådana drag framträda i synnerhet i några af de längre skildringarna, så t. ex. i berättelsen om Matheline, der det bland annat heter: " Matheline ser ut som en vanlig bondqvinna.
Vadmals- kjol, krage af röd kattun, hufvudduk af groft linne - kan man väl tänka sig något tarfligare?
Men se på hennes an- sigte rigtigt noga!
Påminner det ej om Michelangelos Piet&amp;?
" Det är ett magert och blekt ansigte, infattadt i rödt hår, här och der blandadt med silfvertrådar.
Rynkor fåra pannan, tinningarna, kinderna; dessa rynkor äro ej alla tidens verk, ' sorgen har i tysthet plöjt en del af dem.
De gröngrå ögonen, beslöjade af långa, ljusa ögonhår, stråla af lugn viljekraft.
Hela ntseendet inger vördnad, ja skulle nä- stan inge fruktan, om ej godhet och mildhet bodde i linierna kring munnen, såsom dufvor bo i bergskrefvor. "
" Hennes gubbe skulle varit en stackare utan henne.
- Han älskade flaskan, och hur mycket ondt bor ej i den!
Den &amp; r som Pandoras ask, minus hoppet.
Genom att visa mannen en vänlig uppsyn och gömma sina tårar till ensam- heten inför Gud, lyckades dock Matheline inympa på denna grofva natur ett kristet samvete, så att den kunde frambringa frukter af redlighet och tro. "
- " Matheline är traktens försyn.
Alla olyckliga välsigna henne.
En karl har spräckt hufvudskålen vid körsbärsplock- ning; hvem skall lägga på förbandet?
En hustrin har fått missfall; hvem skall vaka hos henne?
Enkan der har förlo- rat sin son i Tonkin; hvem skall trösta henne?
Matheline och åter Matheline.
Hon, som måste arbeta för sitt uppehälle och knappt kan läsa, hvarifriin får hon väl alla sina almosor, alla sina visa ord, hela sin ädla och finkänsliga uppfattning?
Hvarifrån?
Från sin tro.
O, hon är beundransvärd i sin enkla fromhet! "
Af det nyss anförda synes, att abben någon gång lem- nar den egentliga, koncisa " pens6e " - formen för att utföra en liten sammiznhäiigande skildring.
Han kan då tvinga sin " stenstil " (style lapidaire) att forma sig till en novellett, ojämn, -
176 tvärhuggen, rik på limousinismer, meii ofta gripen så frisk och stämningsfull ur verkligheten, att man ej kan värja sig för in- trycket, att denna författare framför allt är poet.
Ett utdrag ur en sådan må här till sist meddelas.
Den beskrifver hur " la Merigale ", en " klok gumma ", midt i natten hämtas till en stac- kars flicka, som blifvit illa bränd.
Det står för lifvet, hon måste genast följa med, " Två qvinnor skynda fram till höger och venster om hexan, och i spetsen för tåget fem eller sex män; några bära, lyktor eller bloss, andra påkar.
" Småskog, ängar och siiår; häckar, rännilar, diken - intet hejdar den vilda farten.
- O, Rembrandt!
" Och tåget stormar fram i galopp, i galopp, i galopp.
" Furor, buskar, vildmarker fråga hvarandra i dunklet: " hvart skall la Merigale ta ' vägen så här dags? "
Ugglaii glömmer att skrika - så mycket bättre; näktergalen afbryter sitt kärlekssvärmeri - så mycket sämre; grodan, som hör marken dåna, frågar med siii spröda stämma: " är det hex- sabbat? "
" Och tåget stormar fram i galopp, i galopp.
" Slätter, dalar, kullar hviska sinsemellan: " är det jul?
och är la Merigale på färd till midnattsmessan?
Eller hvad har händt?
Något är på färde, det är säkert. "
" Bandhunden skäller, som när månen går upp; inne i ladug&amp;rden bölar oxen; oxdrängen, störd i sin sömn, mumlar med näsan tryckt mot rutan: " vilda jagteii! "
" Och tåget stormar fram i galopp.n * - 3: * Abbe ROLIX ' bok hör ej till dem, som fängsla äfven vid ett blott flygtigt genombläddrande.
Det är först, när förfat-.
tarens utpräglade personlighet börjar framstå för läsaren, som alla de spridda dragen få intresse.
Man kan då ej undgå, att känna sig gripen af dessa halft ofrivilliga bekännelser från ett rikt men instängdt tankelif.
Totalintrycket af boken blir också det af en själshistoria, en bikt,, som kan sammari- fattas i följ ande, af omedelbar känsla genomträiigda rader: " Obemärkta frö, blif qvar i jorden!
Hvarför vill du spira upp och blomma?
Du drömmer om solsken, om friska vindar och dagg '?
Ack, solen bränner, vinden lemiiar ingen ro, dag- gen tynger ned och smutsar.
Uppe i dagen väntar dig oro,
177 ej lugn, smärta, ej glädje; och den ära, som lockar dig, ä r tom och förgänglig.
Blif qvar i jorden, obemärkta frö! "
" ' Nej!
J a g skall, jag måste slå ut i blom.
Låt mig hellre lida i dagsljuset än nere i mörkret.
Ty jag lider här.
Och jag kan e.j finna någon lycka i att vara afstängd fråri verlden.
Natten omsluter mig, jorden trycker mig, maskar fräta mig.
Värst af allt, min längtan dödar mig.
J a g måste, jag skall slå ut i blom. "
Sed eller osed inom hemmen.
Af Esselde.
I i !# agnys läsare hafva helt visst instämt i pseudonymen nMo- ders " kraftiga protest i ett föregående häfte af Dagny mot oseden af att cigarrbodarna tillåtas vara öppna till långt in på nätterna, samt i hennes varning för de frestelser och faror som deraf följa.
Man hoppas också, att Fredrika-Bremer-Förbundet skall finna någon lämplig utväg för att i sin mån verka för upp- häfvandet af detta missbruk.
Under afvaktan härpå torde det vara skäl att framliålla åtskilliga andra seder eller oseder, som innästlat sig dels i vårt ofTentliga lif och dels i privatlifvet, stundom - skulle man tro det '?
- med våra ärbara husmödrars eget begifvande eller under deras omedelbara befallning.
Det gäller här likasom i det af " Moder " anförda exemp- let den tjenande qvinliga klassen och dess ställning till männen af bildad samhällsklass.
Låtom oss först skärskåda frågan i hemmen.
Man an- vänder j u der qvinliga tjenare för att de må fullgöra sådana sysslor, hvilka eljest ej skulle medhinnas eller hvilka äro för tunga för dem, hvilka ej blifvit uppfostrade till kroppsarbete.
Hur gerna ville vi ej tillägga, att den tiden nu är förbi, då man ansåg det som en skam för bildade personer att lägga handen vid simplare sysslor.
Men tyvärr återstår ännu allt för mycket af denna fördom.
Iden om arbetets jämlikhet och arbetets heder, denna det 19: de århundradets ceihalide, har ännu blott allt för litet genomträngt det svenska fa#milj elifvet.
.
178 Det är också naturligt, att sådana ideers genombrott i all- männa medvetandet måste gå llingsamt, och vi få derför hafva tålamod med oss själfva och hvarandra.
Det gifves dock åligganden, hvilka en husmor likalitet har rättighet att påkgga sin tjenarinna som sin dotter, och hvilka likväl i de allra flesta hem, äfven de bästa, af ålder hafva ansetts tillhöra t j enarinnans naturliga och oafvisliga pligter.
Vi syfta här på den gamla " sed eller osed ", att tjenar- innan skall inträda i de manliga familjemedlemmarnes rum tidigt innan de ännu stigit upp, väcka dem, förse dem med friskt vatten, hämta deras kläder och skodon, borsta dessa och åter bära in cleni, vintertiden bitra in ved samt elda, o. s. v. Det är ett från förfädren nedärfdt bruk; vanan gör att det ej förefaller stötande, och så vidmakthålles det generation efter generation.
Cxerna medgifves också, att det kalz aflöpa utan svhare skada för tillfället; men äfven i bästa fall för- slöar det dock den blygsamhet hos den unga tjenarinnan, som är hennes bästa värn mot de faror, hvilka möta henne.
Och blott allt för ofta har denna osed icke blott bragt oskyl- diga, enfaldiga tj enstflickor på fall, utan äfven inledt oför- derfvade ynglingar på lastens väg.
Husmodern vet j u föga, om den qvinna hon städer i sin tjenst, och det är icke altid mannen som är frestaren.
Det är således icke blott den husmoderliga pligten utan också moderskärleken, som bör oafvisligen mana till afskaf- fandet af den gamla oseden.
Dertill kommer den naturliga känslan af hvad som öfverensstämrner med eller strider emot en sann qvinlighet.
Der det gäller att vårda en sjuk eller hjälpa den som icke kan hjälpa sig själf, der bortfalla eller Xvervinnas sådana hänsyn, och t j enstgöringen adlas till en menniskokärlekens uppgift.
Men der den ifrågavarande all- dagliga uppassningen sker på befallning, af blott beqvämlig- hetshänsyn för den uppassade och utan afseende på dennes karaktär, der måste eller borde deii kränka den qvinliga kän- slan, såsom någonting otillständigt och sårande.
Ur ingen synpunkt torde det gamla bruket kunna för- svaras, och dess afskaffande är så mycket vigtigare just i vår tid, som förhållandena gifvit det en allt större utsträckning.
Det är 1iä) mligen allt färre familjer, äfven på landet, som
179 kunna eller vilja hålla manliga tjenare för den inre uppass- ningen, och de qvinliga tagas ' derför i allt större anspråk.
Vi hafva nyligen läst ett bref från en svensk bonddotter, sedan några år bosatt i Förenta Staterna, hvilket talar.
märkliga ord om detta ämne, hvars vigt brefskrifverskan måhända sjalf såsom tjenarinna fått pröf ' vn i hemlandet.
" Hvarför skulle icke ", skrifver hon, " svenska fruar lika väl som de amerikanska, kunna ordna det så, att en tjenst- flicka icke behöfver stiga in i en herres sängkammare, så länge han upptager densamma.
Då han lemnat rummet, kan hon j u gå in och städa.
Vill han ha sina stöfl-ar borstade, må han st) älla dem utanför sin dorr om qvällen samt hämta dem der på morgonen, eller rättare, han må lära att själf borsta sina skor och kläder.
Så gör hvarje herreman i För- enta Staterna, om han icke är förmögen nog att h %lla sig en be t j en t. "
*) Det är sant, att oseden är så gammal och inrotad, att det möter oväntade svårigheter att upphäfva den.
Tj enste- personalen finner det så naturligt, att de, äfven då husmö- drarna vilja anordna på annat sätt, af gammal vana sköta sin tjenst som förut.
Mången husmor anar icke heller och får kanske heller aldrig veta huru t. ex. inackorderade personer, eller t. o. m. gäster, drista bete sig mot deras tjenarinnor.
Herrarna åter äro vana att uppassas af tjenarinnor alltifrån de vor0 barn och vidhalla sina gamla anspråk.
Huru skall da en biittre sed kunna allmiint införas?
Red: n mottager med nöje praktiska svar på# den frågan och vill här antyda i hvilken riktning hon för sin del tänker att en reform bör gå.
1.
Vänj gossarna från barndomen att hjälpa sig själfva och inskärp hos dem känslan af att det ligger något oman- ligt och skamligt i att låta passa upp sig af en t&lt;jenstflicka.
2.
Gör det vid uppfostringsanstalter för tjenaxinnor och husmödrar till en grundsats, att det är ovärdigt af deseiiare *) Brefskrifverskan påstår, a t t det skulle vara vanligt inom många svenska hem att tjenstflickan tillsäges att vänta ph husets herrar, då de äro ute på baler, dryckesgillen eller andra festligheter till långt in på nätterna, för att öppna porten för dem.
följa dem till deras rum, tända ljusen, m. m.
Vi kunna icke tro att det, ä r möjligt.
Men finnes detverk- ligen en eller annan iiusmor, soin låter shdant komma sig till last, di % borde hon bära ansvaret för och skammen af föijderiia.
att begära och orätt af de förra att åtaga sig en sådan up- passning, som här ofvan omtalats.
3.
Skulle likafullt en husmor tveka om sin rätt öfver tjenarinnan i detta hänseende, må hon då fråga sig själf; " Skulle jag anse mig ha rätt att ålägga mist unga dotter PW sådan appassning? '
Praktisk välgörenhet.
Svenska föreningen Ruda korset.
Af Esselde.
kallas numera i likhet med dylika samfund i andra länder vår " förening för frivillig vård af sårade och sjuka i fältn.
Anledningen till benämningen är som bekant Geneverkon- ventioneris bestämmelse af den 22 augusti 1864, att i män- niskokärlekens intresse all sjukvårdsmateriel och hela sjuk- vkrdspersonalen vid krig mellan europeiska stater skola anses såsom neutrala.
Neutralitetstecknet bestämdes till ett rö&amp; kors, hvarmed all sjukvårdsmateriel för fältbehof stämplas, och hvilket kors sjukvårdspersonalen i fiilt bär på en arm- bindel.
Häraf benämningen Rödakorsföreningar.
Dessa föreningar äro, såsom deras stadgar utvisa, verk- samma ej mindre i fred än i krig.
Det är också vården om de sårade och sjuka i fält, som man har att tacka för den storartade reform af sjukvården i fredstid, som under det senaste fjerdedels seklet, på Florence Nightingales initiativ, genomförts i snart sagdt, alla europeiska länder - utom i vårt fädernesland.
Något är dock gjordt äfven har.
Initiativet togs af de första qvinliga medlemmarna af den svenska Rödakors- föreningen, hvilka beredde föreningen dels tillgång till skrift- liga råd af Florence Nightingale, samt tillstånd att på hennes sjukhus i London låta utbilda en ledarinna för sina blifvande sj ukvårderskor, dels ock lyckades viiina för denna uppgift en person, fröken Emy Rappe, villig och lämplig som fA att upptaga det svåra värfvet.
Huru svår uppgiften var att re- formera den hos oss i yttersta lägervall befintliga sjukvården, och hvilket tåligt, träget och sj älfuppoffrande arbete, som derpå nedlades, det veta blott de, som stodo arbeterskan nära.
Sent skall det dock förgätas, att det var Emy Rappe som @ å
bröt vägen för den reform, som ännu efter 20 år ej kunnat fullt genomföras; att det var hon, som ensam bar t,yngden af alla med det grundläggande arbetet förenade svårigheter.
*) För reformens fullständiga genomförande, hvartill ovil- korligen fordras anstallandet af bildade qvinnor som före- ståndarinnor för sjukvården, med en husmoders ställning till personalen, hoppas vi nu mera på H.
M.
Drottningens blif- vande sjukhus samt den föreslagna nybyggnaden af Serafi- merlasarettet, der för öfrigt redan, genom lasarettets klar- seende och handlingskraftige chef, professor Rossander, en reform börjat, i den mån det kunnat ske i de gamla dåliga lokalerna.
Nen vi återvända till vårt närmaste ämne.
År 1870 bildade sig inom Rödakorsföreningen en damkomit6 i syfte att tillverka förbandsmateriel i förråd.
Då emellertid under det senaste decenniet en helt ny sårbehandling blifvit af den ryktbare engelske läkaren Lister och hans efterföljare anta- gen, har man insett att damkomitens uppgift måste bli en annan iin förr.
Till vägledning härvid har den för förenin- gens människovänliga uppgift varmt nitälskande läkaren, dr Jacob Göranson utgifvit en liten förträfflig bok orn " Quinnam hemarbete % i Röda korsets tjenst ".
Man får här veta först orsa- ken hvarför det gamla linnet ej är lämpligt för sårförband samt hvad material, som i dess ställe bör användas.
Man får begrepp om desinfektionsmedlens verkan och be tydelse för sårläkning, jämte en enkel och tydlig beskrifning på tillverk- ningen af förbandsmedel för olika ändamål: bind or, kuddar och kuddvar, konstgjorda svampar, blodstillningsapparater m. m. så ock på tillverkning af ' operationschägter, sjuk- och konvalescentdrägter samt necessärer för nålar, silke och andra småsaker att hafva till hands vid operationer, samt sättet att vederbörligen desinficiera alltsammans.
Vidare öfvertygar oss förfm, att denna sjukvårdsmaterial är ytterst ömtålig och alldeles icke kan tillverkas i förråd; och att det just derför är så mycket vigtigare, altt ett stort antal qvinnor egnar tid och krafter åt att inhämta den kun- skap, de insigter och den öfning, som fordras, för att en ghng när krig utbryter kunna förstå och utan uppskof och omsvep genast sätta i gåiig tillverkningen i stor skala.
*) Se Tidskrift för Hemmet, 1862-64, samt skizeen " Qvinno-öden ", Dagny 3887.
Att nu den sålunda inhämtade lärdomen och öfningen kan och bör, i fred likasom i krig, vara ett medel i inännisko- kärlekens tjenst, är för hvaii och en klart.
Vi uppmana vAra läsare på det varmaste att såsom första steget till en sådan, i sanning praktisk välgörenhet förskaffa sig dr Göransons, med förklarande illustrationer försedda lilla bok.
Redan med denna lilla utgift af 75 öre ha.r man bidragit till ett kärleksverk.
Inkomsten af boken skall nämligen användas till förbands- medel för Eugeniahemmets srriå krymplingar, hvarigenom deras lidanden kunna minskas.
Vidare uppmana vi alla qvin- nor som hafva tid och kraft och - ?Gerta att arbeta i män- niskokärlekens tjenst att anmäla sig som elever vid dr. Göran- sons lärokurser, samt tinder hans nitiska ledning göra sig dugliga att arbeta för lidande medmä ' nniskor så väl i fred som i krig.
Anteckning för lärokurserna kan ske pii Fredrika-Bre- mer-Förbundets byrh, 5 Malmtorgsgatan.
Boken köpes i Fritzes bokhandel.
Pris 75 öre.
183 Moderna diktares qvinnotyper.
' Af Nils Erdmann.
f en tid, sådan som vår, då qvinnofrågan står på ciagordnin- gen, saknar det ej intresse att höra diktarnes omdömen.
Nordens literatur har satt problemet under debatt, diskuterat det så länge, att det nära nog blifvit utnött, men på, samma gång har deii riktat sitt galleri med nya qvinnotyper.
Asig- terna om qvinlighet, om qvinnans begåfning och rättigheter erbjuda en profkarta i de mäst skilda färger, och går man till literaturen hos de olika kulturfolken, växer denna karta med hvarj e ny nationalitet.
Temperament, seder och uppfattning äro siils emellan ganska olika.
Hvad som hos det ena folket gäller såsom beund- ransvärdt, ringaktas eller förbises till en viss grad hos det andra, och egenskaper, hvilka prägla en nations typiska qvin- nor, utbytss hos en annan mot för den egna sådana.
Härigenom blifva diktaorne, hvilka uttrycka sina folks tankar, äfven representanter för deras åsigter om qvinnan.
De skänka sina hjältinnor just de drag, som äro typiska, så- dana, hvilka göra dem till ett vist folks egendom och skilja dem från deras systrar hos ett annat lands författaxe.
Att framleta dessa drag hoa några moderna diktares qvinnotyper, visa det för diktaren karaktäristiska i porträtten, mer se dem i sammanhang med sina folk och sina skalder, än betrakta dem ur en etisk eller rent estetisk synpunkt, detta vore afsigteii med de teckningar, som här inledas.
I. George Eliot.
är Peter, en af hjältarne i grefve Tolstoys Krig och Eked, genom- gatt alla tvifvel,4uttrats af sorg och lidande, eröfrar hiin en verlds- Askådning, bygd på oändlig kärlek.
Han kastar sig utan tvekan i my- sticismens armar; han offrar jagets intressen, öfvergifver all själfviskhet, njuter liksom martyren af hvarje smärta, som lian tillfogas, och han fr6jdar sig, när han tänker på sin odödliga själ, på att verlden ligger
184 inom honom - horisonten, fälten, skogarna - och han omfattar äfvem b6deln med sin öfvernaturliga kärlek.
Då Bourgets Armand de Querne ') blifvit luttrad af sin själskris,- genomgått alla marterna hos en brottsling, som torteras, utträder han ur kampen med ett oändligt medlidande.
Han gripes af melankoli, då han erinrar sig de olyckliga; han kgnner " qu ' une chose venait de.
naitre en lui, avec laquelle il pourrait toujours trouver des raisons de.
vivre et d ' agir " - och detta d g o t, som födes, är medkänslan med ' de arma, " la religion de la souffrance humaine ".
Samma sköna, allt omfattande och mäktiga sympati?
som hos.
ryssen blir en inre, på resignation bygd kärlek, slafvens genom smärtan vunna glädje öfver sitt martyrskap, alltså en religion för den förtryckte utan hopp; - samma sympati, som hos fransmannen blir ett vemod,.
rouens blaserade medkänsla med de offer, han nu sörjer öfver, mister,.
då den omplanteras i den sunda engelska jorden, icke blott egoismen i martyrens hemska exstas, utan ock sjukligheten i det vemod, som är rouens blaserade ånger.
Den erhåller hos George Eliot en sa praktisk karaktär, att den spanar efter ett fält, der den kan verka och blifva nyttig, och den nöjer sig ej med känslan, af sympati och oändligt ined -- lidande; den önskar äfven att gifva något, fruktbargöra kärleken.
och.
offret, som den bringar, är den vidsträcktaste själfuppoffring.
* * * George Eliots yvinnor bilda ett fullständigt galleri.
Hennes böcker äro teckningar ur engelskt landt- och småstadslif; hennes typer äro hämtade ur den småborgerliga medelklassen, en och annan gång ur den lägre aristokratien, och då skildringarna utniärka sig för trohet och natursanning, lika mycket ega värde ur kulturhistorisk soni konst- närlig synpunkt, bilda ock dessa typer något för England karaktäristiskt.
En så.
verkligt engelsk samling af arrendators- och prestfruar, qvinnor, soni porträtterats ur dess småborgare- och handtverksklass, eger väl ej sin motsvarighet i Englands literatur: och söker man efter typen för en engelsk arrendators fru, önskar man få en föreställning om en fattig engelsk presthustru, kan man godt peka på nirs Poyser ') och Milly Barton ') .. Med sin duglighet och sin kraft, sitt sunda praktiska förstånd, sin renlighet och ordentlighet, sin outtömliga svada, sin erfarenhet och skicklighet i landthushillning och boskapsskötsel,&amp;ir denna mrs Poyser som en fulländad porträttbild.
Och den inilda mrs Barton nied sitt niadonnalika utseende, hon, som lider allt, tål allt och älskar alla, per- l) Se Crime d ' amour.
2, I M a n a Bede.
9 I Scenes oj ' clet * icnZ); Se, berättelsen " The sad fortunes of the reverend Amos Barton ".
185 sonifi kationen af alla qvinlighetens dygder, arbetsam, hushållsaktig, blyg och from och uppoffrande, bärande hvarje börda, som armodet lägger på henne, utan att mista tålamodet, utan att ens klaga, och hvars kär- lek är så stor, att den uppehåller hennes mod och segrar öfver en svag, af s,jukdom tärd kropp - är ej hon ett slags urbild till ett germaniskt hustruideal?
Och till sist, för att uppräkna blott ett par af dessa många, se vi i Nancy Lainmeter ') en ung fröken ur adelsklassen, sadan hon var beskaffad för några årtionden tillbaka, frisk, skär och tjusande, sanningsälskande och blygsam, hysande stor respekt för det passande och för bruket, småaktigt pedantisk i sin ytterliga ordnings- kärlek, värdig i sitt uppförande och rädd att icke beherska sig, men hurtig, stark och uthållig, deltagande i sysslorna och utan blygsel ta- lande om sitt bak, sin brygd och srnörtjerning ').
Alla dessa qvinnor äro typer, det ä r sant, men de skänka ej nigon inblick i George Eliots karaktär.
Det finnes ett helt slägte af unga qvinnor i hennes böcker, som ega en sådan frändskap, att inan knap- past förmår skilja dem, och till dem måste man vända sig för att klart och fullt begripa henne.
De representera hennes oändliga sympati: de gifva en praktisk form åt kärleken till de lidande, och i dem ser inan förverkligad t själfva frälsarens ideal, egoisnieils dödande och bä- randet af hans kors.
Ty " för ' sonarens sanna kors är denna verldens synd och nöd ", utbrister Dina Morris, och Savonarola säger, i det lian pekar på krusifixet: ' Der ser du bilden af det högsta offer, som bragts af den högsta kärlek! "
* * * Det är ett helt slägte för sig, dessa qvinnor hos George Eliot.
De söka efter ett mål för sin outtöniliga kärlek, efter ' något, som man kallar entusiasm; något, som kan göra vlra bevekelsegrunder helt och hållet oberoende af tanken på belöning; något, som ligger, utom våra personliga önskningar, innesluter resignation för oss själfva och en verk- sam kärlek till allt, som icke är oss själfva. '
De ega redan som barn dessa egendomliga instinkter, Dorotea i det hon drömmer om att göra bördan lätt för medmänniskor, Maggie i ett behof efter att: ilskas ocli älska andra.
l) 1 Silas Murner.
2, George Eliot var sjålf en ytterst duglig och erfaren husnior.
Hon var stolt deröfver, och " nothing offended her niore than the iden that hecause a Tyonim had exceptional intellectual powers, herefoie it was right that she should absolve herself, or be absolved, from her ordinary household duties " (Se Gt- oryt Eliots Yfe af hennes make, J. W. Cross, en intressaut och vacker autobiografi, 3 vol., Edingburgh and London 1885).
186 Maggie ') känner denna " pitying love almost as an inspiration ", och hon tycker, att den kan göra det mest försakande lif lätt.
Ofta plägar hon sitta vid faderns fot på en liten pall, med hufvudet i hans kns och längtande efter en smekning, önskande något bevis på, att fadern kände sig lycklig, " tröstad i känslan af att ega en dotter, som älskade honom. "
När hon sedan blir litet äldre, håller hon af en lytt man, och hennes kärlek är så mycket större, som hon vet, att den är en uppoffring.
Mer och mer grubblar hon öfver sin syndfullhet, sin själfviskhet, särskildt under sorgen efter familjens ruinerande; hon känner verkliga yva1 öfver sina mindre ädla tankar, aldrig är hon god nog, inätt efter egen måttstock, och hon hatar nästan sig själf, da hon far orsak till nigon förebråelse.
Ja, man skulle kunna säga, att hon är öfverspänd, öfverdrifven; hon lägger ' excessive feeling into very trivial incidents ", och hon yttrar blygt till Philip: ' Jag tänker ständigt för mycket på mina egna känslor och aldrig nog pB andras. "
Den ligger äfven ut- tryckt i hennes väsen, denna själfuppoffring.
Det är, som om den " lyste ur hennes anlete med ett inildt ljiis! '
Sedan, d i hon öfverväldigas af kärieken till Stephan, kusin Lucys fästman, som besvarar hennes böjelse, hur kämpar hon ej, plågas hon ej af outsägliga qval, och det är nästan med afsky, som hon cträfvar att skaka den af sig.
Då detta icke vill lyckas, känner hon sig som en brottsling - ' hon har svikit pligten, kärleken, Gud " - och fast hon aldrig viker för frestelsen, hur nära den än kan synas, tycker hon sig ändå vara en låg, syndfull bedragerska.
Samvetet är så ömt, att blotta kän- slan är henne synd nog.
dag har här karaktäriserat själfva typen i dess grunddrag.
Åter- står ett par porträtt för att retouchera och fullända den.
Först Doro- tea Brooke i George Eliots Middlemarch, sedan den stolta Romola i romanen med samma namn och till sist Dina Morris, Adam Bedes qvinliga motbild.
Doroteas sympati vill redan tidigt göra sig gällande.
Hon spanar efter ett fält, der hon kan hjälpa och blifva nyttig, och plötsligt kunde hon knäböja vid sidan af en sjuk stackare, drömmande sig tillbaka till apostlarnes tidehvarf.
Hon ömmar för de lidande, för arbetaren och fattigmannen, anser det som en pligt att dela med sig åt den obemed- lade, känner ofta samvetsqval och finner sig aldrig god nog.
Hon klagar 5fver svårigheten att rätt kunna få offra sig; hon öfvergifver alla omsorger om sig s,jälf och egen lycka för att blott tänka på andra och på lindrande af deras bördor; hon uppställer såsom önskningsmål l) I The mill on the $OS.P.
187 en liten utopisk stat, ett samhälle i samliället, der hvar och en skulle arbeta, der allt skulle göras väl och der hon själf var allas stöd - ett samhälle utan armod, utan lidande och elände - och hela hennes religion ligger i sträfvandet efter godhet.
" Äfven om vi icke veta, hvari den egentligen består, och icke kunna göra, hvad vi bogsde, bli vi ändå delaktiga af gudoinsmakten öfver det onda, i det vi, under sträfvandet efter det absolut goda, utflytta ljusets råmärken ocli underlätta striden mot mörkret. "
Hon äktar en gammal lärd, en pedant utan känslor, och hon tror sig genom sitt giftermål fa ett fält för sin offervillighet.
Kärleken är för henne icke en sprittande amorin, men en hög och allvarlig fe, som tröstar, hjälper och stödjer, och det faller henne aldrig in, att mr.
Ca- saubon kan bli odräglig; ängsligt undrar hon blott, om hon är " good enough for mr.
Casaubon ".
Hon svikes i sina önskningar, hon finner snart sitt misstag, och likväl är hon färdig att kalla misstämningen själfviskhet.
Hon älskar en ung man, en kusin till mr.
Casaubon, men detta hennes svärmeri gör henne ännu mer uppoffrande.
Hon, denna unga qvinna, stänger sig inne i biblioteket, föreläser för mannen, är hans hjälp och sekreterare, vakar om natten med honom, då sömnen icke vill komma, och är en engel i sitt tålamod med hans nycker och hans retlighet.
Såsom enka går hon till Lydgate, den stackars högt smädade doktorn, tager hans hand och säger, att hon ar öfvertygad om hans oskuld " You would not do anything dishonourable! '
Då hon vid sitt besök hos hans osympatiska hustru öfverraskar denna Kosarriond i en öm.!!
scen med den älskade, låter hon ej sin gränslösa, d.jupt gripande sorg afhålla sig ifrån att vända tillbaka för att trösta henne.
' Hur kunna vi lefva i niedvetandet om, att någon lider, och ehuru vi kunna hjälpa honom, dock icke försöka det! '
yttrar hon till Rosamond.
* * \ * Maggie och Dorotea sökte fåfängt efter ett område, stort och vid- sträckt nog för deras outtömliga kärlek.
Romola är i detta fall nästan lyckligare än de, ty hon tillhör en period, iner naiv och entusiastisk.
Hon lefver i ltalien, i Florens under renässansen, först såsom sin faders, den blinde lärdes stöd och hjälp, sedan såsom hustru åt en grek, hvil- ken hon missaktar.
Hon, likasom de andra i denna sköna och stolta sy- skonkrets, hemsökes af lidandet och genomgår smärtans elddop.
Hon önskar att kunna lära sig att förstå de människors tankar, " hvilka för- sjönko i exstas inför bilderna af martyrskapets qval.
Det tycktes vara något annat och mera än galenskap i denna ytterliga förtrolighet med Dagny.
13
188 lidandet. "
Hon vill fly från mannen och Florens, men hindras af Savonarola, återföres till sin pligt, till sitt hem och till sitt fosterland.
Hon qvaistannar i sitt äktenskap och bistår sitt arma folk.
' Det är hunger och nöd på gatorna ", der eger hon en uppgift, och hon kännei- liksom en ny kraft, ett nytt lif genomströmma sig.
" Hon hade ined all sin energi kastat sig på att försaka. "
l) Efter att hafva sett sin ädle gudfader på schavotten, stelnar hon i sin sorg, önskar att dö och flyr ur staden.
Uppskakad och förtviflad kastar hon sig i en fiskarbiit och drifves af vind och våg till en liten dal, der pesten rasar.
Här griper hon sig an nied ett det rikaste barmhertighetsverk.
Helsan vänder tillbaka, när hon visar sig hos de lidande, och folket jublar gladt: ' det är madonnan, är Guds mo- der! '
') Här lyckas hon alldeles att tillintetgöra egoismen, och här vidgar hon området för sin mäktiga sympati.
Förut hade de förbindelser., hvari hon stått till sina medmänniskor, sammanväfts med andra band, hvilka fästat hennes person - " de af äktenskap, af medborgarskap, af religiöst lärjungeskap. "
Nu hade de utvidgats till att omfatta hela mänskligheten, särskildt alla dem, soni kräfva hjälp, tröst och skydd, ty " vi kunna nå den högsta lycka blott genom att älska hela verlden så- som oss själfva ', och ' om allt annat ar tvifvelaktigt, så är dock detta lidande, som jag kan hjälpa, en verklighet; om korsets ära är en illu- sion, så är sorgen så niycket vissare ", tänker hon för sig själf.
Och hon aflägger detta sköna, en Romola värdiga löfte: ' Så länge min arm har någon styrka, skall jag sträcka ut den mot de svage; så länge mina ögon kunna se, skola de speja efter de öfvergifna! "
- - - - Dina Morris är blott en ny, på samma oändliga kärlek bygd typ, arbeterska och qväkerska, som gjort korset till en kärleksbörda.
" All nöd och sorg och blindhet och synd, som jag sett och hvaröfver jag gråtit ', skrifver hon till Seth Rede, ' ja, alla människors barns qval, som hittills likt ett stort mörker omslutit mig - allt detta kan jag villigt bära, liksom vore det frälsarens kors. "
Äfven hon s r en tröstens engel, som offrar sig för de olyckliga, och utan tvekan g i r hon till stackars Hetty i hennes fängelse.
' Jag är kommen för att stanna hos dig ", säger hon till barnamörderskan, ' jag vill ej mer lemna dig, men hålla ut hos dig och vara din syster intill slutet. '
* * * I) Pligtkiiiislaii är c t t af den engelska karaktärens hufvuddrag.
George Eliot eger den i sin högsta potens, hennes hjältinnors lif och verksamhet är en apologi för den och hon förhärligar den på flere stallen i sina böcker.
Det Fortjeiiar amiärbas, a t t madonnalik är eii af de beteckningar.
George Eliot ofta brukar i karaktäristikerua af sina qvinnor.
Sådana äro Eiufvuddragen i George Eliots älsklingtyp.
Mer och mindre klart gå de igen hos hennes qvinnor, och äfven de mindre starka vandra hän mot samma lifsmål.
Ester i Felix Holt lyckas be- segra sin egoism, bli en god och öm dotter, en ädel och sann männi- ska, och hon förefaller OSS sublim, då hon uppträder inför domstolen.
‘ Hon stod der, frigjord från alla personliga intryck vare sig af fåfänga eller blyghet.
Hennes rena stämma ljöd såsom den borde klingat, oni hon aflagt en trosbekännelse.
Det var något så naivt och vackert i denna Esters handling, att den qväfde hvarje lig och lumpen tanke i de mest kälkborgerliga sinnen. ’ Det är kärleken till Holt, hvilken uppfostrar och adlar henne, kommer henne att glömma alla personliga intressen och låter henne, arftagerskan, nedstign till arbetaren.
Afven den unga Gwendolen i romanen Daniel Deronda, hon, detta bortskämda och egenkära väsen, soin tror sig kunncc allt, nct allt och rinna allt, luttras genom lidandet och af umgänget med De- ronda.
Hon erkänner sin sjalfviskhet, sin okunnighet, sitt smkinne, och Daniel Deronda erhåller på sin bröllopsdag en biljett, der hon säger, att hon vill lyda honom, blifva sadan han önskar, ‘ en a f de bästa bland qvinnor, som göra andra glada öfver, att de kommit till verlden. ’ Och de svagare karaktärer, som kallas Rosamond och Hetty Sorrel.
lyckliggöras till sist med en liten stråle af samma kärlek, för- fattarinnans allt omfattande, gudomliga sympati.
- - - - I George Eliots biografi säger Cross om hennes personlighet.
‘ Det Iåg ofta i hennes tankar och på hennes läppar, att det enda vür- diga målet för all kunskap, all forskning, allt lif i verkligheten vore detta: “ att mcinniskorna mer och mer skulle lära sig (ilska hraran- dra. ’ Hon bemödade sig att se endast det ädlaste hos människan, och det var denna sympati, hvilken gjorde henne så dyrkad.
I Stu- dies ’ i? % liternture säger Dowden om hennes böcker: “ Vi känna, då vi läsa dem, att vi ha att göra med en själ, och det en själ, som egt en historia. ’
Victoria Benedictson.
(Ernst Ahlgren.)
#!
orgebudet om Victoria Benedictsons död och sättet på hvilket dö- den nådde henne gick såsom ett svärd genom deras hjärtan, soni äl- skat henne och i henne sett bäraren af en ny verklighetsdiktning, enkel och storslagen, kraftfull och ren som Iion säjlf.
Ännu skymmes ögat och darrar handen vid blotta försöket att nedskrifva några rader om den hädangångna.
Längre fram skall lien- nes närmaste qvinliga vän, fröken Ellen Key, teckna hennes personlig- het och hennes så sorgligt afbrutna lifsgerning för Dagnys läsare.
Här blott några drag af hvad som i hennes inre synes hafva fö- regAtt den själfvalda döden.
Hon led sedan ett Ar af en tärande mjältsjuka och antydde redan då i bref till den, som tecknar dessa rader, att hon kämpade en hård kamp mot frestelsen att bära hand på sig själf.
Allt sedan har hennes styfdotter, som var henne varmt hängifven, samt hennes närmaste vän- ner p.i det ömmaste vakat öfver henne och bistått henne i kampen.
För kortare tider steg hennes mod; så under en tids vistande i hufvudstaden förliden höst; så vid ett besök i Paris i våras, som hon inbjudits göra med en vän; så ock under några dagars vistelse i Lund i början af sommaren, då hon, ehuru ytterst aftärd, syntes till lynnet upprymd och talade om sin plan att återkomma under hösten för några studier vid biblioteket.
Äfven under sista vistelsen i Köpenhamn syntes hon för landsmän, som träffade henne vara sig lik.
Sista dagen hon Jefde, köpte hon tur och returbiljett på Malmö, gällande för tre må- nader.
Ännu d i trodde hon sig alltså hafva kraft att bekämpa fienden.
Men hon missräknade sig.
Den kroppsliga svagheten, själslidandet, den lifsleda som grep henne vid tanken på att hon, för hvilken arbetet var e n lidelse, icke skulle förmå arbeta, allt detta öfvermannade den förr så själsstarka qvinnan, och hon dukade under plötsligt likasom för ett ögon- blickligt anfall af vanvett.
Stäld vid sidan af hennes skrifter, så fulla af beherskad kraft, och af hennes föregående lif, som i åratal varit en öfningsskola i konsten att tigande bära plågor, blir hennes död dubbelt oförklarlig.
Det ser ut, som hade under det sista Aret en osynlig fiende smalningom frånstulit henne denna ädla kraft, detta tåliga hjältemod, sbm hade hon, bit
I91 för bit, beröfvats sin tro på människorna och lifvet, på sig själf, sin uppgift, och sin gud, tills i hennes sjuka själ endast förtviflan åt erstod.
Att hon velat tro, men icke kunde, röjdes på sista tiden i hennes Om Gud finnesK!
Från denna förutsättning förtroliga meddelanden.
kunde hon stundom utdraga någon tröst.
Hon måste då tänka sig honom öfver allt annat kärleksrik och god; han skulle veta hvad hon led och kanske förbarma sig.
Men ingen lefver på ett kanske!
* * * Lifvet, aldrig lätt för den som tager det pA allvar, blir dubbelt svart att lefva i vdra tider, då så många stridiga verldsåskådningar eller trosformer bryta sig mot hvarandra, medan under dem lurar den tröst- lösa tron på intet.
Hur många, som i en frivillig död söka undfly dessa konflikter, derorn vitna alla länders dödsannaler.
Att också Victoria Benedictson blef ett af dessa tidsandans offer, fyller oss med den dju- paste medkänsla och en smärta, som tillika innebär förödrnjukelse och fruktan; förödmjukelsen att äfven qvinnor och det en sådan son1 hon, - skola duka under för den, andliga tvinsot, som hittills företrädesvis angripit svagare manliga naturer; fruktan att andra kunna följa i hen- nes spår.
Om vi här delvis sökt förklara hennes slut, äro vi dock långt ifrån att försvara det.
Latom oss i stället kärleksfullt bevara och söka bära vidare det ädla hon velat, det goda och sanna hon verkat med sina skrifter, att detta måtte mildra bitterheten af den sorg och bryta udden af den fara, hon vållat rned sin död!
- Esselde.
I92 Bref om qvinnomötet i Köpenhamn.
1.
Torsdagen den 12 juli anlände jag till Köpenhamn i god tid för att deltaga i det stundande ' Kvindesagsrnfldet ", det första af sitt slag i Norden.
På förmiddagen orienterade jag mig i staden och besökte bland annat Amagertorv, der jag gjorde mitt inträde i Köpenhamns qvinnoverld.
Jag såg och beundrade nämligen amagerfiickorna och än mera gummorna.
O, de vor0 ståtliga att se på,, der de stodo vid sina kärror fylda med rökt sill, rädisor, rosor eller annat.
Det var starka färger och präktiga figurer!
Jag undrade bara om deras ansigts- uttryck skulle bibehällit sig lika karaktäristiskt, på samma gång god- modigt och bestärndt, om jag tagit af dem de dråpliga hattarna; ja, det vet jag icke, men jhg såg så mycket af karaktär bland qvinnorna i Danmark, att jag kanske inte har rätt att tillägga hattarna för stor betydelse.
Fredagen besökte jag det förberedande möte, som blifvit utlyst, men innan jag öfvergår till mötesförhandlingarna torde jag böra redo- göra för de olika Kuindesngsf orertinge ?., som finnas i Köpenhamn.
Dansk: Kttindesnfi$jiLnd, stiftadt 187 1, liar till ändaniAl att verka för qvinnans allmänmänskliga utveckling, k r hennes utbildning till själf- ständigt förvärf samt för förbättrande af hennes ställning i familjen, samhället och staten.
Det har upprättat en Handelsskole och en T e g m - skole för qvinnor samt en byrå med samma syfte som Fredrika-Bremer- Förbundets, ingifvi t adresser till lagstiftande myndigheter angående lag- förslag, som afse förverkligandet af föreningens ändamål och utgifver sedan år 1885 en tidskrift, K u i n d e n og S a m f u n d e t.
Dessutom har Dansk Kvindesamfund föranstaltat föredrag och diskussionsmöten icke blott i Köpenhamn utan rundt omkring i hela Danmark.
Till föreningen ingå flera ansökningar om föredrag i qvinnofrågan än hvad den samma kan hinna tillfredsställa, och dock ombestyrde föreningen under förra året mer än 100 föredrag i detta ämne.
Ktqindelig Fi.ems~ ?.idt.c; fore,iing är betydligt yngre, sedan 1883 och vill enligt stadgarna hos qvinnorna väcka och uppehålla intresset för politiska och sociala spörsmål.
Dess tidning, Hund v i uil, hvaraf de första numren nu utkommit, angifver sig titelbladet vara organ för qvinnofrågan, fredsfrågan och arbetarefrågan.
Det var denna sist nämda förening, som utsändt inbjudning till N o r d i s k Akindesagsmflde att hållas 14 -- 16 juli 1888.
Programmet upptog såsom öfverläggningsämiien: qtiinrzccns rösfvätf, .fredsfrågan
I93 och, zlllzte~.iietsf,.ngan, samundeniisning och dc qvinliga ndjetcr m e s Stullni ?Lg.
Såsom deltagare i mötet hade anmält sig omkring 700 personer och n i h g a af dessa vor0 samlade vid det förbewdande möte, livilket fredagsafton egde rum.
Dervid helsades först gästerna välkomna af fru Johanne 1Meyer och flera tal höllos, bland hvilka bör nämnas ett af Kand. H. Trier.
Han talade om de studerande qvinnornas för- hållande till universitetet och studentlifvet, framhöll ' att d e i m betydelse derstiides icke låg uti det större antal urbetskmfter, hrilka genom dem bei-eddes f ö i - murknaden, u t a n deri, att dessa n rbetski * aj ?Pr T O T O a.f e n ng och egendomlig nattc r.
Uniwi-sitetslijk ?t bo?
* &amp; i-ik- tas genom tillförseln a f de s ä r e p a egenskaper, h d k « utncc,+kn delc utrecklade qvinnan, icke genom p i n l i g a upplagor af manliga s t i i - denter.
Dessa tankar och förhoppningar uttalades sedan allt som oftast under mötet i växlande ord och form.
Under aftonens lopp stiftades bekantskaper, och redan här märk- tes livad som sedan bekräftade sig, att Norge och Finland vor0 vid mötet mycket väl representerade, samt att svenskarnes antal vid mötet visserligen var ganska stort, men att högst få af för yvinnofrsgan representativa personer funnos tillstädes.
På lördagen började det egentliga mötet.
Att här lemna referat öfver föredrag och diskussioner är ej min mening.
Jag vill blott söka helt kortfattadt något redogöra derför.
Förmiddagen upptogs af inle- dande föredrag till d a fem öfverläggningsämnena och hvarje af dessa föredrag lemnade en redogörelse för frågans ståndpunkt inom hvart- dera af de nordiska länderna.
På eftermiddagen var röst riittqfy6- gan Smne för diskussion och framgick deraf, att qvinnorna i Sucrige, tidigare än i något af de öfriga nordiska länderna, haft kornmunal röst- rätt, men att denna rätt ej förr än på de senare åren i någon nämn- värd utsträckning begagnats.
Friigan om politisk rösträtt hade deremot ej mycket af handlats.
1 ilTorge sammanfalla i hufvudsak vilkoren för kommunal och politisk rösträtt; hvar och en som eger rösträtt är ock valbar nied den skilnad att man för att vara röstberättigad endast behöfver vara 25 år, nien för att vara valbar 30 år.
I Norge kan derför icke vara tal om arbete enbart i det ena eller andra afseendet.
Flera förslag gående ut på att skaffa den norska qvinnan rösträtt äro nu inlemnade till stortinget.
Så väl på Island som i Ffnland har qvinnan kommunal rösträtt och i Danmark arbetas ifrigt för att hon ma erhålla sådan.
Under diskussionen framgick att för denna fråga visserligen fans intresse hos enskilda personer, men det klagades ock öfver likgiltighet derför hos den stora allmänheten, ej minst hos qvinnorna
194 själfva.
Såsom bästa sätt att bland qvinnorna sprida kunskap om och intresse för rösträttsförhållanden ansågs bildande af rösträttsföreningar samt i allmänhet organisation af de qvinliga krafterna.
Under diskus- sionen förekommo äfven hunioristiska infall.
S i till exempel vid be- handlingen af nämda fråga, då fröken Alli Trygg (Finland) yttrade sig ungefär på följande sätt, under det hon framräckte,sin hand: ' Den här (tummen) förmår icke mycket ensam, icke heller den här (pekfing- ret), eller den här, den här eller den der ", uppsträckande det ena fingret efter det andra, " men suv),, zZade äro de organisation och förmå mycket ', och härvid lyfte hon sin hand med kraft i höjden.
Sisorri resolution antogs följande: " Da Kvinden lige saa ve1 som Manden hmer til Folket, da Kvinden betragtes som ligestillet med Manden, hvor det g d d e r ma ve1 Skatte- piigter som sedvanlige Piigter i offentlig Henseende, da Kvinden ikke i F0lge sin Natur vides a t s t m tilbage for Manden i B v n e r til a t varetage offentlige Krav, da Kvinden har vist s a d i g e B r n e r ved Bmneopdragelse, Sygepleje og andre humane Foretagender, og det derfor e r en Selvfdge, at hun faar Bestemmelsesret og Aiisvsr ved Ordningen af Skolvmmet, Fattigvssnet og Omsorgen for de Syge: da Lovgivningen kun ved at yde hende denne Ret kan bade paa den Uretfaxdighet, der vises imod Kvinden, naar hun kun i Pligter men ikke i Rettigheter stilles lige med Manden for Loven, da Samfundet ikke har Raad til a t undvere Halvdelen af Folkets Deltagelse i Arbejdet for det almene Vel: saa beslutter Forsainlingen a t arbejde for den poliiiiske og kommunale Valgret och Valgberhed, basde for den gifte og ugifte Kvinde. "
Söndagsmorgon behandlades nykterhetsfrågan, hvilken på begäran från nykterhetsföreningen i Köpenhamn upptagits på mötets program.
Här pivisades huru arbetet för nykterheten såsom en kärlekstjänst borde vara ett yvinnans arbete och huru litet hon ännu i de nordiska län- derna slutit sig till nykterhetsrörelsen; för qvinnan hade dock denna rörelse så mycket större betydelse, som det just ä r qvinnan, som mest får lida af dryckenskapens följder.
Ett varmhjärtadt föredrag hölls af fru Selmer (Danmark), som ock angrep regering och riksdag för de lagar, hvilka enligt hennes mening främja dryckenskapslasten.
Löjt- nant Wuzurinsky (Sverige) lemnade en skildring af dryckenskapsför- hållandena i Sverige, och var denna, ' synnerligen i hvad saken rörde qvinnorna, mycket mörk; han förklarade ibland a m a t att den svenska qvinnan super.
Mot detta uttalande afgaf fröken Rohde (Sverige) å de närvarande svenskornas vägnar en protest och tillika en förklaring, sägande sig antaga, att löjtnant W. användt ordet " supa " i den betydelse absolu- +) Se Handels- och Sjöfartstidiiing lir 168.
I
195 tisterna gifva detta ord, nämligen liktydigt ined att alls smaka rusdrycker och denna förklaring blef af löjtnant W. godkänd.
Följande resolution antogs: " Föraanilingen udtaler, at Afholdssagen e r et af de vigtigste sociale Spurgsmaal, for hviike Interessen bOr raekkes og vedligeholdes hoa Kvinderne. "
Nästa fråga gälde de qvirzliga arbetarnes stullniny.
Förhand- lingarne kommo härvidlag att hufvudsakligen röra sig omkring vigten af organisation, det vill i detta fall säga bildandet af fackföreningar, för att derigenom söka vinna en nornialarbetsdag, höjande af qvinnans arbetslön samt afskaffande af allt barnarbete.
Med statistiska siffror visades, huru de qvinliga arbetslönerna äro otroligt låga, t. ex. 3-7 kr.
i veckan för en arbetstid af 30-12 timmar om dagen.
Såsom bidragande orsak härtill påpekades huru det i de flesta fattiga hen) antages, att en flicka, så snart hon är konfirmerad, skall lemna föräldra- hemmet och fullständigt försörja sig själf.
Gossen skickas deremot ofta i ' lära ' och först efter en flerårig lärotid, under hvilken han fort- farande bor i hemmet, liar man anspråk pA att han skall kiinna ekono- miskt reda sig själf.
Samma förhållande ansågs ega rum i de bildade klasserna.
Bevis på den sämre yrkesbildning qvinnan i allmänhet får, lemnades från flera områden.
En cigarrarbeterska, som deltagit i in- bjudningen till mötet, nämde t. ex. att inom cigarrfabriker den qvin- liga arbetarens lärotid är 6 veckor, den manliges 2 månader, och efter lärotidens slut stå deras löner i förhållande till hvarandra som 10 till ' i.
Här är dock icke fråga om dagaflöning vid arbete, der mannens större fysiska styrka skulle kunna gifva hans arbete mera värde än qvinnans; nej, här är fråga om arbete på beting och om alldeles likartadt arbete för man och qvinna.
Under förhandlingarna förordades uppsökandet af nya arbetsområden för qvinnorna samt äfven emigration.
Senare fördes en diskussion angliende tjänstefolksförhållandena och man såg då bland åhörarne ganska många af den tjänande klassen.
Resolutionen ble f: rr, " Forsamlingen udtaler sig: 7) for Afskaffelse af alt Brwnearbejde i Fabriker.
Vmksteder o. lign.
; 2) for Arbejdstidens Begrensning ved Lov baade for Kvinder og Mzend; 3) for Kvinders Sammenslutning i Fagforeninger; 4) for Kvinders Adgang till Erhverv paa alle Om- raader; og 5) for samme Adgang til erhvervsinzessig Uddannelse for Kvinder som for Maend. "
På måndagen var fredsfrkgan första öfverläggningsärnnet.
Denna friiga hade ännu vunnit föga tillslutning i N o ~ g e och Finland, något inera uti Xrerige och mest i Danmark.
Mrs Row1e.c (Amerika), leni- nade med tillhjelp af tolk några meddelanden från Amerika, der freds-
196 rörelsen vunnit stor anslutning.
Hon talade om ett påtänkt internatio- iiclt fredsförbund af näringsidkare, " ty dessa, och genom dem hela folket, lida af krigen.
När presterna på predikstolen bedja för krigs- makten till lands och vatten, så ä r det emedan de, som sitta i kyrkan, vilja s5 hafva det; när de icke längre vilja, upphör prestens bön i detta afseende.
När folket beslutsamt sätter sig emot krig, kan icke en gång Bismarck utpressa penningar dertill, och utan penningar - in- tet krig. "
För öfrigt påpekades vigten af yvinnans samarbete med mannen i fredsfrågan, då hennes inflytande på barnen och derigenom på framtidens bärare, vore af så stor betydelse.
Resolutionen blef: " Da Fredssagen og Kviiidesagen har det fselles Formaal: at sEtte Retten i Magtens sted, ud taler Forsamlingen, at Fredssagen ogsaa bOr vare en Kvindesag. '
Återstod så på programet sn ?il.u ?zde ?.I.i81zing.
Diskussionen in- leddes af fru Ragna hTieZsen (Norge) och det på ett sådant sätt, att frågans behandling utgjorde en af mötets glanspunkter.
Fru Nielsen omtalade huru samskolor nu icke vor0 ovanliga i Nol-ge, der flickor sedan 1885 ega tillträde till statens läroverk.
Den kongl.
resolution, hvarigenorn skolorna ' öppnades för qvinnorna, innehåller bland annat: " Indtil en endelig ordning af spsrgsmaalet om pigers forberedelse for middelskole- och student-examen kan traffes, beniyndiges kirke- og undervisnings-departementet naadigst til at give piger adgang til opta- gelse soim elever ved de offentlige hsiere almenskoler, hvor saadant antages at kunne ske uden vmentlige uleiiiper for undervisningen ".
Egentligen är det den s. k. illiddelskolen, hvilken blifvit ordnad som fnllesskole, men äfven till det treåriga gymnasium, som förer till uni- versitetet, ega qvinnor tillträde.
Dessa förhållanden gälla dock enligt ofvan nämda resolution endast " tills vidare " och med vissa vilkor.
När flickor med stöd af åberopade förordningen sökt inträde vid Kri- stiania högre läroverk, har tillträde nekats och samma lär ock vara förhtillandet vid ett par andra af Norges större städer.
" Man vill ", sade fru Nielsen, " visa ädelinod men icke full rättvisa. "
En orsak till att samskolan vunnit så mycket insteg i Norge är landets fattigdom och dess spridda befolkning, hvilka omständigheter tvingat myndighe- terna att ordna skolviisendet på sparsammaste sätt.
Samskolan i Norge har visat, att den håller borta från skolan de oseder, hvilka pläga före- finnas, der gossar och flickor undervisas i skilda lokaler.
Samskolan borde enligt talarinnan vara beräknad icke endast för de likstälda inom samhzllet; nej, statsministerns dotter borde der sitta bredvid ölutköra- rens son.
Fru Nielsens tal var sakrikt.
Det upptog ocli bemötte alla invänd- #
ningar inot samskolan och framfördes på ett verkligt genialiskt sätt, son1 tillvann henne allmänt bifall.
Med öfvertygande kraft fran~hijll hon sina iisigter.
Då och då inblandades midt under det stränga allvar, livarmed frå- gan behandlades, humoristiska skildringar från hennes egen erfarenhet.
Pa tal om den befarade kurtisen inom samskolan gjorde hon t. ex. en den täc kaste skildring af vänskapen mellan två små sexåringar.
Han var mörk och vacker, h o i ~ blond och fin, och ifrån den första dagen de sutto bred- vid hvarandra på skolbänken, rådde mellan dem den största tillgifvenhet.
De beundrade hvarandra och följde hvarandras svar och åtgöranden med det största intresse.
Han gaf henne apelsiner, kakor och allt hvad godt han kunde hafva, och hon mottog det rodnande och blyg.
Han slogs för henne med de andra gossarne, och alltid såg man de tv5 tillsamrnans.
Men länge dröjde det ej, innan kamraterna märkte deras vänskap och började retas med dem, och - ' nu slåss haii ej längre föy henne, nu slåss han med henne! "
Afven i Finland har samskolefrågan vunnit ganska fast fot, här endast beroende p.E allmänhetens eller enskildas intresse.
Från Rce ?-igc.
leninades uppgifter angående de samskolor, hvilka der finnas, och med- delades de goda resultat man uppnått.
Samskolefrågan har dock ännu ej i Sverige vunnit den tillslutning soni i Norge och Finland.
Diskussionen ansågs utgöra svar å frågan.
S i vor0 dii diskussionerna slut, och jag tror, att man om dem kan säga, att de varit innehållsrika och upplysande.
Ehuru en del deraf genom sin något socialistiska anstrykning icke hos oss svenskar kunde vinna anklang, få vi tacksamt erkänna att vi liär haft mycket att lära.
Det var roligt att höra huru väl qvinnorna redde sig såsom talare, och jag tror det allmänt erkändes, att de bästa föredragen hållits af qvi nn o r.
Det egentliga mötet afslutades pii aftonen med en angenäm fest.
Der höllos tal och sjöngos sånger, der hurrades och pratades, och alla tycktes vara i den gladaste sinnesstämning.
Till slut hemburo gästerna en hjärtlig tacksägelse för all åtnjuten vänlighet, samt uttalade sin belritenhet med att mötet kommit till stånd.
Och sa var mötet slut, men d i ett flertal af deltagarne ännu några dagar stannade qvar i Köpenhanin, vor0 vi ofta tillsammans, och såsom vanligt vid möten lemnade det enskilda umgänget och tankeut- bytet en rik behållning.
Det var ett fortsatt praktiskt studerande af qvinnofrågan, om livilket jag i ett följande bref vill lemna några med- G.
A - g.
delanden.
198 Meddelanden från landsbygden.
Af S.
H.
A.
*)!! !i!
lere gånger uppmanad att skrifva för Dagny något om folkskolan p d Zandet har jag länge dröjt dermed: folkskolan är ett mycket omfattande ämne att skrifva öfver, och det mesta af arbetet i folkskolan ligger utanför allmänhetens intresse, åtminstone arbetet i sjelfva skol- salen.
Jag bjuder ej häller nu läsarne på skoltimmar, läroämnen och reglementen, skolrådsordförande och inspektion, utan inskränker mig till några meddelanden o m folket, ty sariilifvet med folket är ju det egent- liga folkskolearbetet.
Jag väljer en församling i nordvestra Srnåland, flere mil från jernväg.
I församlingen finnes en enda herreman, utom presterne, för öfrigt bara bönder.
En grannförsamling har ingen herreman, allenast bönder.
Vi äro således midt ibland sjelfständig allmoge, bland Sveriges gamla odalbönder; och det se vi snart på dem.
Det kryperi, med in- nanför dold ovilja mot " herrskap ', så vanligt i närheten af de stora godsen och i de trakter, der allmogen arbetar på annans torfva, finnes här intet spår af.
Här är bonden sin egen man, så god som nigon annan, har ej ens en aning om, att det kan anses annorlunda.
Helsar man på hos honom, gör man honom alls ingen ära med det: han är värd i sitt hus, och man är välkommen till honom.
Denna sjelfkänsla visar sig bland annat deruti, att om man gör honom någon tjenst, tar han alls icke emot den utan att gifva något i gengäld.
T. ex. en herre hade lånat en bonde sin regnrock.
Samma qväll sände bonden rocken till baka samt en " kull " ägg (12 st.).
En person lånade några planschböcker öfver Amerika till en bonde och hans hustru, hvilkas son till deras stora sorg just då emigrerat.
När böckerna återsändes nied- följde ett stort knyte brödkakor.
En mycket fattig man fick några ägg: " I s ' a ha stor tack ', (den vanliga tacksägelsen) ' när potatisen blir färdig s ' a ja ' skänka e ' kanna. '
En drängpojke hade fått komma in till lärarinnan och se åtskilliga märkvärdigheter.
Nästa dag stack han in hufvudet genom dörren och räckte fram en pion: ' här s ' a ja skänka fröken e ' rosa. "
Man finner ej häller den pösande dryghet som bönder ofta skyllas för.
Dertill är Smålandsbonden för fattig.
D +) TJppsntsen ineddelas enligt förfiiis önskan nied stafning och skrifsätl oför- ändrade.
,
199 Haiis glädtiga och lifliga lynne lämpar sig väl ej häller till jordmån för sådana egenskaper.
Jag talar om norra Smålands innebyggare: de äro sig tämligen lika från Östersjön till Vettern.
Kronobergarne lära ha annan karakter; likaså södra Kalmar läns allmoge.
(I Sinåland räknas icke Kalmar län till Småland.)
* * * Småland är i allmänhet mycket vanlottadt med hänseende till skolväsendet.
Dåliga skolhus, dåliga anordningar, för det rnesta flyt - tande skolor på två, till och med tre stationer - detta är det van- liga.
På flere ställen har smäskolan ej egen lokal, utan lärarinnan, (eller läraren), flyttas från bondgard till bondgård, som då under vissa veckor hyser henne, och der hon läser med närmast boende barn.
Detta var det vanliga öfver allt i Småland till för helt kort tid sedan, och hör alls ej till det ovanliga ännu.
För lärarepersonalen är denna inhysning mindre obeqväm än man skulle tro, ty småskolans lärare- corps tillhör allmogen och har ej såsom folkskolans, hvilken äfven ut- går från allmogen, lemnat sin ursprungliga ställning i sträfvan att flyta ofvanpå, utan srnåskolans lärare stadna i all ansprakslöshet i sina gamla förhållanden.
Detta gäller den gamla stammens småskole-lärare och lärarinnor.
Det yngre slägtet af dem, som vistats längre tid vid seminarium och i stad, nöjer sig väl ej så ofta med en så anspråkslös stallning.
Dessa, de äldre småskolelärarinnorna på landsbygden, kläda sig som bondpigor, duk på hufvudet, och kallas af folket vid namn; ej häller faller det någon annan in att titulera dem.
Likaså lefva och behandlas småskolelärarne.
Jag tror dock, att barnen alltid tilltala dem med benämningen ' läraren ' och u lärinna ' ".
Ej häller folksko- lans lärarepersonal tituleras af folket, utan det är namnet rätt och slätt, såsom deras gelikar.
Barnen säga äfven här " läraren " och " lä- rinna ", när de tala till dem, annars visst icke.
Men är lärarinnan af annat stånd, då säga alla fröken.
För öfrigt är tilltalsordet här, sisom öfver allt bland vår allmoge, I, der de icke kunna säga dzc.
När folket talar om (ogifta?)
personer ur herreklassen, nämna de äfven dem alltid vid deras förnamn, utan någon titel, äfven när de tala nied deras anhöriga om dem.
Det ingår icke i deras tankegång, att när v i kalla bonden vid namn, han ej skulle få kalla våra söner och döttrar vid deras namn, de må nu vara löjtnanter eller doktorer, unga eller gamla fröknar.
Jag var en gång närvarande, då en bonde frågade en herre efter hans son, en myndig ungdoin med akademisk titel, och nämnde denne son rätt och slätt vid hans förnamn.
Af den tilltalades uttryck och förvånade blick märkte bonden, att något var
som det ej borde: han steg dä upp från sin plats, troende felet vara att han sittande hade gjort frågan, och upprepade samma ord stående.
Jag har äfven sett denna folkets tankegång vänligt tillniöteskommen af en ung prestman, ingalunda utgången från allmogen: han l %ter sina smii barn kalla bönderna Y farbror ' och hustrurna ' moster '.
* * % I den församling vi nu närmast taga i betraktande finnas tvii folkskolelärare, flyttande b a r d e r a på två stationer, och två sniåskole- lärare, äfven de flyttande mellan två stationer.
På två af stationerna är barnantalet så stort, att blott halfva antalet får undervisning samtidigt: barnen gå således blott hvarannan dag i skolan - detta både i folk- skolan och srnåskolan.
Som läsåret på hvarje station är f Y r n måna- der, blir skolgången för hvart barn tuii månader om året.
I småskolan Sr kursen tvddrig, i folkskolan t r e d r i g: alltså får hvarje barn stwnrnu 10 m d n a d e r s skolgång m d s i.
hela lifstiden.
Det är väl at1 hoppas, att ej många församlingar ha det så illa ordnadt: i allmänhet gr folk- skolans kurs fyraårig.
I de andra folk- och småskolorna i denna försarn- ling är barnantalet ej stort, i folkskolan mellan 40 och 50, s i der undervisas alla ' barnen dagligen under de fyra månader skolan pågår.
För Stockholmsborna är det väl ofattligt hur sii många barn, i tre (fyra) klasser, undervisas samtidigt af en lärare.
Så sker dock öfver allt på landsbygden.
Det 5r blott på ett och annat ställe, vid niigot stort bruk o. d., som skolan har flere lärare och skild klassundervisning.
Att då skolan intager en så låg ståndpunkt, upplysningen bland folket ej kan vara stor, säger sig sjelft.
Det vill till Srniilandsbarnens lifliga uppfattning och läraktighet för att kunna lära w l g o t.
Men det är förvånande livad man kan hinna på dessa korta fyra månader.
Jag kan utan öfverdrift säga, att jag af de fyra månadernas arbete med dessa allmogens barn, som äro utan hjelp af " bildade ' hem och utan grund- val af föregiiende generationers vetande, sett resultat fullt jämngoda nied den åtta månaders långa undervisningen i Stockholms väl ord- nade skolor med barn från vara bildade hem.
Allmogen känner behofvet af kunskaper: de gripa efter dem som efter en svåråtkomlig skatt.
Det bjudes dem så sällan att stilla sin hunger efter vetande: i skolan få de ofta stenar för bröd.
När d i tillfälle gifves dem att få en glimt in i det obekanta landet, så bjuda de upp alla sina krafter att hemta livad heriitas kan - barn och föräldrar lika mycket.
Jri, som äro uppfost- rade i rikedom på och öfvermättnad af kunskapens dagliga bröd, vi tänka väl sällan efter hvilken stor gåfva vi hafva fått deruti, förr än
vi få se den hunger och tacksamhet, hvarmed den ringare lottade bro- dern uppsamlar smulorna.
Detta uppskattande af kunskapen, tror jag.
finnes öfverallt hos vår allmoge.
Att Smålandsbarnen kunna tillgodogöra sig s4 mycket af det för dem nya, ohörda, beror på deras snabba uppfattning, liflighet och rörlighet i intelligensen, i hvil ka egenskaper de äro öfverlägsna.
Hvad de deremot sakna är ihärdighet: ' jag rår inte med det ' är ett mycket vanligt talesätt, då nagot vid första för- söket icke lyckas; och dermed anse de saken vara affärdad.
Så är det med allt hvad de göra: det gäller både ung och gammal.
Snabt begripa de, och fyndigt tänka de ut ett arbete, men nedlägga så litet besvär som möjligt pA det, och i allmänhet blir arbetet dåligt gjordt.
* * * Vi skola nu skärskåda ett af församlingens skolhus.
Likasom i de andra undervisas liar fyra månader om året i folkskolan, och fyra månader i småskolan.
Skolhuset är väl bland de sämsta nian kan tänka.
Jag har aldrig sett så illa bygda hus som i Småland, men det kan ju hända, att det finnes lika dåliga på andra ställen - sämw tror jag näppeligen.
Det händer nog, att det yttre kan se nigot sa när bra ut; men det är ändå lika illa bpgdt.
I detta skolhus ser äfven det yttre högst tarfligt ut: ett litet lågt, rödfärgadt hus, nied tva fönster på ena sidan om dörren och intet fönster på den andra sidan.
Hela husets nedre våning består af en låg skolsal med trasiga tapeter.
lappade med tapetbitar af annan färg; bänkarne omålade, långa, af ' gamla sorten, skinande bruna af ålder och nötning.
Bredvid skolsalen ligger lärarens kök; ingen källare, intet skafferi, intet kontor - ingen- ting.
En liten brant trappa i förstugan leder upp till vinden, som ej är brädbelagd, utan sågspånen öfver skolsalstaket ligger obetäckt.
mottagande allt dam ocli all smitta från skolsalen ocli redo att vid hvarje vindpust hvitfla upp och återgifva lanet.
Vid ena gafveln här uppe är lärarens lilla rum.
Inga fönster i hela huset kunna öppnas helt, endast halfva fönstret; den andra hälften är gjord blott för utseendets skuld och är tillspikad.
Läraren har en bättre bostad i det andra skolhuset, der han också bor hela året, utom de fyra niånadei skolan pågår här.
Omkring skolhuset är en fyrkantig gård, der barnen på fristun- derna få leka (" roga cek ").
Här ' brännes trill ' (en hjulformig trä- skifva kastas mellan två partier enligt vissa lagar), och här sparkas i pölarne på den lergrusade marken, som vid första regnväder upplöses i djiilb lervälling.
Flickorna " roga sek " med sånglekar, men oftast läsa de ö f w
' lexor, eller förhöra hvarandra, eller läsa på kartorna i skolsalen.
Det händer nog, att någon pojke deltager i öfverläsningen; inen i allmänhet äro pojkarne sällan så flitiga.
Också äro flickorna dem betydligt öfver- lägsna i allt skolarbete.
I denna aflägsna bygd händer det, att gossar och flickor någon gång leka tillsammans, men i mera civiliserade trakter har jag aldrig sett det och aldrig hört talas om det.
I den del af denna församling, som ligger invid stora stråkvägen och närmre stad, har jag aldrig sett dem leka tillsammans.
Det är icke endast barnen som så skiljas: de äldre iakttaga också noga samma sed.
SA händer ju aldrig, att en qvinna sitter p i " karlsidan " i kyrkan, eller att en man sitter på ' fruntimmersidan '.
På vägen till och från kyr- kan gå aldrig man och hustru bredvid hvarandra, eller far och döttrar, mor och söner, utan männen gä för sig ett stycke framför eller efter, och qvinnorna för sig.
Likaså p5 deras gästabud: ' khära " sitta vid ena väggen, och ' fruntimmera ' vid andra väggen; vid bordet sitta de likaledes i en rad hvar för sig.
När en qvinna kommer in i stugan, helsar hon på qvinnorna med att taga dem i hand och säga " tack ", men männen ger hon blott en nick; och en karl tar männen i liand och säger ' tack ', och ger qvinnorna en nick.
I skolsalarne sitta alltid pojkarne på ena sidan och flickorna på den andra.
Det skulle vara ett oerhördt straff, som skulle väcka stor ovilja, om man skulle befalla en pojke att sitta " jämte ' en flicka, eller en flicka bredvid en pojke.
Med godo skulle man aldrig kunna få dem till det.
Och det anses visst icke riktigt sedesamt, när flickorna leka med pojkarne - på skol- gården åtminstone.
Så hörde jag i småskolan en liten sju-årig flicka, nedsmord högt upp på arinarne af skolgårdens lervatten, komma half- gråtande, och en något äldre flicka förmana henne, under det hon torkade kamraten: " lemna (lit bli) att kulta i lorten. "
- " De ' va ' pöjka " för- stås.
- " Lemna att roga dek me ' pöjka, håll dek te ' uss! "
- ' Pöjka " är alltid så bra att ha att skylla på; likasom " pöjka ' gerna ge ' flic- kera ' skulden, om möjligt.
Och nog äro ' pöjka " " klådi ' e ' (odygdige) ofta, men de äro icke ' odöjdi ' e " (elaka).
Flickorna uppföra sig alltid mycket tyst och stilla: de bäst uppfostrade flickorna äro de, som svara tystast i skolan, och detta är särdeles svårt att arbeta bort.
Att vara tyst är tydligen en stor dygd.
Alla barnen fingo en dag fara öfver till Visingsö med lärarinnan, och de vor0 s i tysta under hela färden, att det hördes knappast ett ljud från hela denna skara - mellan 30 och 40 barn.
Och dock var färden en stor, efterlängtad glädje för dem.
Klockan 8 på morgonen skulle de vara samlade i skolan, då utflygten skulle företagas, om vädret vore vackert.
Långt före kl. 8 hade de naturligtvis infunnit sig och stodo utanför
lärarinnans fönster, dit de uppsände sakta i de önmaste tc~nfall iinder- rättelsen " kluckan utta!
vacket vä ' r! '
* * * Skolgången är mycket jämn: här, der barnen gtt dagligen, vor0 under sista året blott tre barn i folkskolan (af 41) frånvarande utan giltigt skäl, och det en gAng hvar.
Från skolarbetet vill jag näinna e n upp- sats af en nioårig flicka i första klassen.
Ämnet var sjelfvaldt och upp- satsen skrifven flere veckor efter läsningen af Tegners Frithiof.
" Fritkiof ville fara till Kung Ring och se Ingeborg och hennes gula hårlockar.
Björn sade till Fritkiof, vad sörjer du för en qvinna mister du en så står hela jorden full, om du vill sa skall jag fara efter ett helt vangslast p i elida.
Fritkiof sade till Björn att du är glad. "
Denna lilla flicka hade en särdeles förmåga att öfversätta pcZ för sig begripligt språk allt livad hon hörde.
Härberge var för henne ett främmande ord; derför förde den barnihertige samariten den sårade till " hälleberget ".
Och Sven T ' z m k i i p ~ fick heta Sven " Tvestjert ".
Året efter sedan hon kommit i folkskolan, började hennes lille bror småskolan.
Som han var rädd och ovan att vara bland så iii5nga barn, följde denna nioåriga syster nied honom hvarje dag i skolan, der hon satt med $in stickstrumpa hela tiden och hörde p; i.
* * * 1 småskolan undervisar en gammal lärarc, en olärd allmogeman, soni p i gamla dagar bevistat seminarium några veckor.
Han har tjenstgjort här 24 år som siniiskoleliirare och har de fyra sista Aren Kitt sin lön höjd till 250 kronor, ett för allt, och 10 kronor i stället för bostad.
Med detta skall han lifnära sig, hustru och de sex hem- mavarande barnen.
De äldre barnen ha redan farit till Amerika, och dit sänder han nu de nästa, en fenitonarig pojke och en fjortonårig flicka, helt allena.
Det faller dem icke in att misströsta: natiirligtvis kunna barnen icke ett ord engelska, och deras anhöriga i * imerika bo 1Angt inne i landet.
Man skulle tycka att det för en man vore ett mödosamt kall att i 24 år sköta dessa smabarn, som ofta icke kunna tala rent, när de koniina i skolan, och att tålamodet ej skulle hålla ut, när det dessutom.
gr pröfvadt af fattigdoni och niangahanda bekymmer.
Men alltid ai.
han glad, aldrig har jag sett honom bli otålig med barnen, aldrig hört en häftig ton mot deiii; och jag har änd5 sett Iiononi dag- Bnglyl.
14
ligeii med barnen under t v i läsar.
Vid hvar~je lot ' stund Si.
han ute pi gården med barnen och leker med dem och liar sjelf lika roligt SOM de.
Det räknas af folket som ett bevis på hans olämplighet som lärare, att han " rogar sek " med barnen, ty det anstår icke en lärare, mena de.
Jag frågade honom en gång kort före terminens början, hur det kändes att börja igen.
Han svarade, att när terminen nalkas, så längtar han efter den som efter något " hugneligt ".
En gång stodo vi på gården och sbgo på hur barnen lekte.
Och han njöt: " de små barnen, de iiro så oskyldiga, när de leka ", utbrast han, och så kunde han icke sta bredvid mig längre utan nilste leka med.
Vid en inspektion sade inspektören till här omtalade småskole- lärare, att han nu skulle sluta med en kort och enkel fråga.
Ja, " hur dan va ' jor ' a, niir ho ' språng fram u r Skaparens hinn '? "
(ode och tom, förstås.)
De examinerade iärarne sätta sig naturligtvis p % sina höga liästar emot en sådan och skylla pA barnens " dåliga grund " att man icke kan komma till bättre resultat ined deiii.
Jag liar dock icke funnit hans grundval sämre lagd än deras.
Emellertid uppskattas han ingalunda som lärare hvarken af folket eller vederbörande.
Folket kan ju icke bedöma hans duglighet, utan de tro hvad de höra, och när de, som borde förstii bättre, behandla honom ogrannlaga, så är det j u icke underligt att folket ej får förtroende till hans förmåga.
En gumma förklarade saken så, att " der gärdsgår ' en ä ' lagact, der klifyer alla öfver. '
Meii altlrig säger lian ett ord om sina vedervärdigheter.
Oscar Stackelberg.
Karaktärsdrag samlade af Esselde.
en 4: de sistlidne september afled friherre B. O. Stackel- berg i en ålder af 64 år.
Hans bortgång lemnar ett tomrum, svårt och delvis omöjligt a t t fylla inom de olika områden der han verkat, detta icke minst inom arbetet för qvinnofrågans lösning.
Att lemna en utförlig skildring af den mångsidige man- nens lif och verksamhet skulle öfverstiga både vår förmåga och det knappa utrymme hvaröfver vi förfoga.
Men då Stac- kelberg i lif och gerning endast gaf uttryck å t hvad haii innerst var, då han satte prägeln af sin egendomliga person- lighet på allt hvad han verkade, skola kanske de spridda drag af hans skaplynne, som vi här nedan samlat kunna gifva) läsaren en klaf till hans oskrifna historia.
Vi skola härvid stödja oss ej blott på vår egen erfaren- het vid beröringen med den framstående mannen, utan ock på iakttagelser från umgänget mellan honom och en äldre kamrat, samt på meddelanden af hans närmaste omgifning och två hans förtroliga nmgängesvänner, hvilka ineddelaiiden upp- tagit hvad maii hälst minnes af en bortgången vän, karak- tären och hjärtelaget.
Son af laiidshöfdiiigeii i Malmöhus h i, generalen fri- herre G. Stackelberg och hans maka, född Lind af Hageby, förlorade Oscar Stackelberg vid späda år sin fader och der- med det öfverflöd i lefnadsätt och, de lysande framtidsiit- sigter, som en högt uppsatt mans son på den tiden kunde pårä ' kiia.
Vid tio års ålder stod han, jämte fyra oförsörjda syskon, vid sin moders sida i ett utblottadt hem.
Denna olycka kallade Stackelberg på äldre dagar för en lycka, öfvertygad att det der förutan aldrig blifvit en själf- ständig man af honom.
E t t par drag af hans barndomslynne må här anföras.
Det första arbete han erinrade sig hafva gjort, för någon annan var ett med täljknifveii formadt salt- kar å t modern, till ersättning för dem som förut prydde det rikt utstyrda matbordet.
Till lynnet var han alltid våldsamt,
häftig, ineii hade soin liteii den vanan att; när halst ett så- dant anfall kom öfver honoin, ställa sig på hufvudet i en för iindaniålet särskildt utsedd ländstol och förblifva der tyst tills vreden var öfver, då han koin på fötter igen, god och glad som förut.
Det anförda kan synas som en obetydlighet, inen det var dock första yttringen af ' cleii onflåtliga kamp mot sina, liigre lidelser, som han, visserligen ej alltid ined framgång, nien dock oaflåtligt fiillföljde iiiider hela sitt lif.
I öfrigt var kärleken till modern ett betecknaiide drag i hans barnalynne.
Tidigt skic+kacies lian från hemmet till en förberedande skola och derifrån såsom frikadett till Karlberg.
*) Sim fri- tider tillbragte haii hos en rik slägtiiig i Stockholm och fick a f honom efter afsliitad kurs 200 kr.
till sin officersekipering.
Någon annan peniiinghjälp har Iiaii a,ldrig af någon begärt eller erhållit.
Att arbeta, spara och försaka för att kunna lefva utaii attl siitta sig i skuld, blef den i m g e sjöofficerens _______ *) Här en kortfattad öfversigt af Stackel bergs bann som tjeiisteman och de offentliga uppdrag han erhöll utom tjensten.
Efter att hafva genomgått krigsakademien utnämdes O. Stackelberg 18G till sekundlöjtnant i k. flottan Under de närmast följande åren var han kommecderad till tjenstgöring dels å korvetten " Najaden " under dess expedition till Goda Hoppsudden, del: ri skonerten " Falk " under karantäns- bevakning vid Slite och i Öresund.
Aren 1851-52 hade han anställning å handelsfartyg och besökte derunder äfven Kina.
Han blef premierlöj tnant 1853 och i jenstgjorde 1854-56 såsom adjutant i sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition, blef kaptenlöjtijant 1858 samt utnämdes till öfverstelöjt- nant vid skärgbrdsartilleriet 1866.
Aren 1869-74 r a r han chef för sjöför- svarsdepartementets kommandoexpedition och 1675 -- 77 militiii.ledamot i förvaltningeii af sjöärenden.
Till kommendörkapten utnämdes han 187 ' 7, och följande året till kommendör vid flottan, år 1582 till chef för marin- förvaltningens militärafdelning och till ledamot af krigshofrätten, 1853 till chef för marinföivaltnirigen och 1886 till kontreamiral.
Aret derefter tog han sfsked u r flottans tjenst.
Han var under åren 1878-SS en framstående representant på Stock- holmsbänken i 2: di.a kammaren och var fråii slutet af 1870-talet till sin död medlem af Stockholms stadsfullmäktige.
Vidare var han 1867 ledamot i krigsundervisningskommissionen, 18 ' 71 - 1872 ledamot i komiten för organisering af sjöförsvarets militärpersonal, 1873-1874 ordförande i korniteer, dels för uppgörande af förslag till sjö-.
tjenstgöringsreglemente, dels för granskning af förslag till härordning, grundad p&amp; utsträckt allmän värnpligt, 1574 ledaniot i en komite för sjö- försvarets ordnande, likaledes grundadt på utsträckt allmän värnpiigt, 1874 - 18 ' 75 ledamot i komiten för granskning af förslag till ny värnpligtslsg, 1879- 1880 ledamot i komiten för uppgörande af förslag till fartygstyper samt 1580 - 1882 ordförande i koniiten för sjöförsvarets ordnaiide.
.
första uppgift.
För att kunna fylla den, tillegnade lian sig de enklaste lefnadsvanor, afstod från alla köpta nöjen och trotsade opinionens och modets vexlande biid i afseeiide på klädedriigt m. m.
Dessa ynglingens vanor öfvergingo småningom till med- vetna grundsatser.
Att göra sig ekotaomiskt själfständig för att Il2iizna förblifva wzoraliskt oberoende blef småningom en af ' de leclancle grundtankarna i mannens lif.
Det lyckades också, men Sparsamheten hade då blifvit lians andra natur.
Lika sträng, soni han i detta afseende var mot sig själf, var han också mot andra.
* 4tt lefva på kredit var i hans ögon ett moraliskt lyte.
Att använda begränsade tillgångar titan för produktiva ändamål af den mest otvifvelaktiga beskaffen- het - vore det än Litsigten att återvinna en bruten helsa - syntes honom i hög gracl klandervärdt2; och att liiiia af ' lätt- siniie och njutningslystnad betraktsde han som ett brott.
Hans sparsamhet för sin egen persoii gick på senare tider så långt, att det, såsom eii person i hans orngifning yttrar sig, var " nästan farligt " att föreslå honom att köpa ett nytt klädesplagg.
De lian hade vor0 i hans tanke alltid goda nog.
Deremot sparade lian aldrig pii arbetslöner.
Haii blef ond om en arbetare bad honom själf bestämma priset för ett öfverenskommet arbete, ond också om han begärde för litet.
Att känna värdet af sitt arbete och fordra hvarken mer eller mindre än detlta, ansåg han vara en arbetares första skyl- digliet.
e: * v I tjeiisten och i åtagna iippdrag var Stackelberg pedan- tiskt pligttrogen.
Haii gjorde sig tidigt bemärkt för skarpsynt- het och kunskap i sitt yrke och betraktades under sin senare tjenstetid såsom en af vår flottas mest dugande inän.
" Haii var iiiidfallande inför öfverordnade ", liar det sagts efter hans död.
J a, det ansåg lian troligen som cm pligt ' F hvilken han lydde ända till den gräns der en högre pligti vidtog, den att vara sann emot sig själf.
Det fans hos hononi en sällsynt förening af smidighet och fasthet.
Han var villig att göra eftergifter i mindre väsentliga ting, men gälde det lians öfvertygelse om rätt eller oriitt, sto$ han fast som klip- pan.
Om ej SA varit, hade han säkert stigit till den högsta plats man kan nå, på hans bana.
Det föll hononi eiuiellerticl icke in a t t klaiidra en man a f m u a t skaplynne eller bestrida hans rätt a t t fr %n först till sist stii och falla ined sin Öfvertygelse.
Tvärtom hyste lian den rijiipaste högaktning för eii maii af slidan karaktär och stälde sig öppet och trofast vid den mannens sida, äfven när det.
dred mot hans egen fördel eller lians sedvanliga " iindfallenhet ".
* r: * Stackelberg var alltför olik inängden för att någoiisin kuiina bli populär i egentlig mening, äfveii som ung.
Han var dock känd och iilom en och annan mindre krets i liuf- viidstaden eftersökt som en qvick och angeniim kåsör, och lyckades man någon enda gång att afviniia haiis lekande penna ett epigram öfver något iimne för dagen, eii tillfällig- Iietsvers eller ett ' ' tärntal ".
var inaii fört,j ust.
iiioin några fA vänfami1,j er var han en framför alla kär ocli efterliingtacl gast.
Med en af dessa familjer bildade lian omsider ett saiiifäldt hem, som blef medelpunkten för lians inre lif ocli i rikt måtf fylde det behof af ' ostörd arbetsro och sympatiskt tankeutbyte.
samt icke minst det behof af att verka för.
och p å atiidra be- fryndade väsen, som tillhör alla &amp; Ilare iiatiirer.
och hvilka hehof det enst,öriga iingkarlslifvet icke knnii at tillfretisstiilla, På Stackelberg verkade detta heinlif synbart iitvecklaiide och förädlande.
Nii först synes hans iiitresst.
för det offeiit- liga lifvet hafva vaknat och haiis abstrakta fiinderaiide ha.
lemnat ruin för handling.
Så lär lian i siii inåii.
såsoin ledamot af riddarhuset, ha verkat för re1) reseiitatioiisföiäii- clringens antagande; så ock för geiioiiif6randet af den af Plateii och Adlersparre utarbetade reformen iiioiii flottan.
Tid sainiiia tid skref han sin berömda skrift öfver John Elrikson och frani- triidde några år senare äfveii soin diktare.
i det lian.
iiiider I) seeiidoiij-inen Olof stig, utgaf sitt stora satiriska poem, T~iiko7, Det var.
som titelii aiityder.
idel glödande kol, som uiidci.
måiiga år samlats och nu, sprrtkaiiclt.
och giiistraiicle a f iiiiie- boende eld, utkastades i en af ticleiis brännbaraste frrslgor, ql; lnnofi.åynii.
Sedan Fredrika Breiner med siii Hmtha, hade irigen slagit ett, sådant storslag för qviiinans ratt.
" ' l ' riikol " viickte dock inom pressen icke det niotstånd eller den mora- liska stenkastning, som tjugo år tlidigttre drabbat Hertha.
Men de lästes och köptes ined så mycken ifver, nt,t en 11: - upplaga inoni kort påkallades, något8 soin inom v&amp;i.
literatiii-
ir niistaii ohördt.
Qvinnofrågans vänner jublade öfver tipp- tackteii af en ny dittills okänd biindsförvandt.
Den nyss bildade föreningen för gift qvinnas eganderätt invalde Stac- kelberg till ledamot af sin styrelse, i hvars arbeten han deltog; inda till året före sin död.
Tillfrågad hurii.
länge han hyst sina frisinnade åsigter i qvinnofrågan, svarade han: " sii långt jag Z.un minnas tillbuka. "
En dani af hans närmaste iinigängesvänner, frii M. G-11 liar benäget meddelat följ ande: " Qviniiofr %gan var ett ämne, soin Stackelberg med stor förkärlek behandlade.
Han utgick från den åsigteii, att det var saknaden af frihet, eller rättare hennes egenskap af slaf?
som gjorde yvinnan till tyrann.
Och värst af allt var, enligt lians åsigt, att hon iilskade sin ofrihet, ty hon fruktade an-.
; varet, och utan ansvarskanslan blefve hon aldrig fullt ut- vecklad människa.
Och tlenna käiisla kiinde endast friheten förskaffa henne.
: ' Han ville att qviniians och maniieiis andliga j änilikhet $kulle erkännas och tillämpas i det praktiska lifvet.
Hennes arbete skulle t. ex. lönas fullt lika högt som hans.
Men också ville han icke i mannen ensam se familjeförsörjaren, utan lade i deras samfälda arbete eller förmögenhet vilkoret för famil- jens välstånd.
- - - " Den värsta niannstinån haii visste var inkräktandet gå t n a u a n s frihet.
Deruti skg han skiilet till iiiångrt olyckliga iiktenskap: deraf ' också hans ifrande för gift qvinnas egande- rätt, m. m.
På den ofta hörda invändningen, att inom äkten- skapet kräfvas oupphörliga oEer af egen vilja, och egna tyckeii hade han det högstämda svaret: " leärleken vet icke af n&amp;got ofer; en kärlek, som leä9ane.l.
sdsom o f e r hvud den verka ?.
och försalcur, iir icke liit-lek.
Och utan kärlel; intet äktenskap, " - - - iLlnn erinre sig de vackra o d e n i " Träkol ': " I äktenskapet är miii politik lyde honom och huri lyde henne!
7io9a -- en rättvis paragraf och kärleksrik, hvarmed jag hoppas få: endera dagen, se giftasbalken prydd i svenska, lagen. "
För clvinnofrågaiis clåvarande organ, Tidskrift för Hem- met, visade Stackelberg stor vänlighet ocli leiiinade till henne de få mindre stycken, som finnas utgifna af lians hand.
Det
210 yppersta af clem är deii i var poesi alleiiastieiide dikten " Min mummas föi * klädsbafid ".
Den är ett uttryck af hans häiigifveii- het för sin mor.
Till hans egenheter hörde, att han endast) sällan och clå på några få dagar besökte denna nfliålliia mor.
Men en gång hemma hos lieniie, vek haii icke från hennes sida, och slägten betraktade liaiis korta besök som efterlängtade högt ider.
I Tidskrift för Hemmet skref han ilfveii det vackra stycket, " Mitt barn "; en kritik lir etisk synpunkt af Kronbergs ta ' fla Jagtiiyinfeii in.
in.
Soin riksdagsman och koiiiinuiialman yttrade sig Stackel- berg sällan och då vanligen med en finhet och en lialft, för- hållen humor, som knappast uppfattades af den stora mäng- den; men genom sin personlighet öfvade han ett ej ringa inflytande.
Män af alla partier insågo ocli erkände värdet af lia-ns omutliga redbarhet, hans skarpa iirskilning mellan vä- sentligt och oväsentligt, samt hans förmåga att sätta sig iu i andras tankegång och gora äfven olika tänkande rättvisa.
Öppet framträdde dessa den politiske mannens förtj en- ster i hans arbete inom de stora försvarskorniteerna samt vid framläggandet af lians bekanta motioner för förändrad lag- stiftning rörande gift qviiinas eganderätt.
Innerst var Stackelberg en abstrakt teoretiker af det mest radikala slag.
För honom var det klart som solen, att ingen.
rättvisa kunde komma för tidigt, att ingen mänsklig rätt borde förhållas, vore tiden!
än så olämplig och mälnni- skorna sjelfva än så liknöjda för dess erkäiiiiande.
Rätt var och förblef rätt och kunde icke lida något uppskof.
Han dref bl.
a. på fullt allvar den satseiz, att npphäfvandet af alt lag rörande gifta makars inbördes förhållande var det enda ratioiiela sättet att lösa frågan om gift qviiinas egaiide- rätt.
Men vaksam som alla s,jöinäii märkte han snart, att vinden var emot ocli verklighetens farvatten fullt af brän- ningar, i hvilka han och lians teorier ofelbart skulle gått i qvaf.
Han tog då in några ref p5 sina stolta segel och vände af inåt en mindre farlig farled: för att långsammare ineii säk- rare nå sitt mål.
Det var helt och hållet frivilligt, utan samband med föreningen för gift qviiinas eganderätt, men dock först efter
21 1 stor tvekan och i känslan af att vara nödgad till en uppoflring för sin id6 som han 1883-84 framlade inför riksdagen sina ofvaii nämcla motioner.
*) Och det var helt visst inflytandet af hans personlighet, som tillvann saken en iippmärksamhet och en all- varlig behandling, sådan som aldrig tillförene kommit den till del.
Så, var det näppeligen någon annan än Stackelberg som med sig kunnat förena så många af 2: dra kammarens yppersta män eller utverka det gyiisamma utlåtande af utskottet, som framkallade beslutet oni en skrifvelse i ämnet till k. maj: t.
När omsider på griincl af denna, i jämförelse med rnotio- nena syfte redan mycket begränsade skrifvelse, Nya lagbered- ningen iippgj ort sitt ännu långt mindre liberala fiErslag till föriiidrad lag och detta förslag (Iiskuterades i föreningen för gift qvinnas eganderätt under Stackelbergs ordförandeskap, yrka (le lian.
i motsats till styrelsens öfriga niecllenimar, att föreningen måtte anslntn sig till förslaget; detta icke emedan det var i allo tillfredsställande.
utan eniedaii det innebar ett fjät i den rätta riktningen.
Under afvaktaii, att den stora rättvisaii en gåiig af egen kraft skulle göra sig gällande!
mottog han således villigt äfiren sinå, partiela reformer.
Stackelberg motionerade äfven för ändring af qvinnaiis myncliglietsiilder till likhet ined mannens, biträdde förslagen att tillerkänna qviiiiian politisk valrätt, öppna för henne statens elementarskolor ni.
in.
Qvinnofrågaiis viinner knncle vara af olika tankar om, hurnvicln ticlen ännu var inogen för allcc dessa reformer och de svenska qvinnorna mäktiga att tillgodogöra sig dem; men om viirdet af en sådan förkämpe för saken, som Stackelberg rådde blott en tanke, likaaoni alla förena sig i erkännandet att ingen kan f. n. fylla den plats i förkämparnas led, som han lemnat tom.
* 9 * %ackelberg var hvad man kunde kalla en passionerad arbetare; knappast fans det nhgot i verlden, som hain älska.de *) De förnämsta punkterna i motionen vid 1883 års riksdag voro: Lag skulle bli, att hvardera maken egde och skötte sin egendom.
Förord rörande egendomsgemenskap skulle deremot bli undantag.
Måls- inanskapet sknlle upphäfvas, gift qvinnas myndighet erkiinnas och skyldigheten för makarne att bidraga till hushållet och barnens uppfostran vara, gemensam för båda ma.ksrne ni.
m.
212 högre iin sitt arbete.
Också var han sanivetugrann och pligt- trogen som få.
Att störa honom i arbetet var hvad man kal- lade " farligt ".
Han kiinde aldrig rätt förlåta en vän att hon en gång förmått honom att utebli från en sammankomst af föga betydenhet för att med henne se Ibsens " Ett dockhem '.
Han glömde det aldrig och återvände ofta till ämnet, sägande i förebrående ton: ?Du, som borde styrka mig i utöfningen af min pligt, just du har en gång förledt mig att svika den!
: ' Han arbetade tungt och ytterst långsamt, åtminstone rnwl pennan.
De biografier, som han under många år hade i iippdrag a t t slirifva för Krigsvetenskapsakademiens årshögtid kostade honom årligen veckor, ja månader a3f träget arbete.
Men så aiises också många af dem vara små mästerverk af koncis franist&amp;llniiig och fin karaktäristik.
* * 3r: Stackelberg hade en a f g j ordt idealistisk lifsåskådniiig Hans gudsbegrepp närmade sig unitarismens, af hvars tolkare, Parker och Channing, han sade sig ha lärt mycket.
Kyrk- sam var lian icke.
Gudstjeristtiderna använde han i inånga Ar till besök hos en åldrig moster, för hvilken han hystje en sonlig tillgifvenhet och med hvilken han, sedan hon lemnat Stockholm, förde e n liflig brefväxliiig.
På senare tid använde lian söndags förmiddag till samspråk i allvarliga ämnen med en väninna, hvars stflägsna bostad han icke gaf sig tid att upp- s6ka under veckans arbetsdagar.
Inom hemmet vistades de senare åren ett par yngre damer.
bland deni en qvinlig gymnast, med hvilkeii han ofta samspråkade i syfte att bringa henne att tänka öf ' ver lifvet #) ch dess mångskiftande företeelser.
" Aldrig, ' 7 säger hon, " hade n@on förr så talat med mig, framlockande niina skygga tan- kar i ljuset, och aldrig har j a g lärt så mycket afnågon; som af honom. "
Såsom umgängesvän hade Stackelberg iriåiiga älskvärda egenheter, såsom människa många.
fina skiftningar i karaktär och lijärtelag, hvilka utom hemmet trädde i dagen endast f6i.
en liten trång vänkrets, hvilken krets gradvis sammansinälte, tills iiiider hans sista år blott) några få vänner återstodo.
Tviinne af ' dem hafva benäget för oss upptecknat några a f .iiria minnen från umgänget med den bortgångne.
Doktor G.
(7. skrifver: " Dzt jag forst, för omkring tio 8r sedan, gjorde hans be- kant skap, snarare stötte han mig rnecl sina paradoxa fiinrle- ringar i alla möjliga ämnen.
Jag kom fiån mina8 examens- studier i TTpsala ocli tyckte!
att ~naiineii var en oskolad rä- sonnör in caz.t % rebii9, som stod och stainpa (1e i paradoxer.
Något, ' oskoladt ' fann jag j u anda till slutet i haris ' filosofe- ringar ' och 112111s diktning.
Men j a g lärde snart att sätta viircle på en intelligens, soni så innerligt sj älfstäiidigt hade sitk hiifviiil f6r sig, 11 % samma gång j a g lärde mig a t t h&amp;lla af hans alldeles ovanligt aclla personlighet.
J a g lärde mig snart?
att det paradoxala i mycket var en mask, som det ro- ade honoin att sätta iipp tor att slippa i tic1 och otid föra sina innersta tankar och känslor till torgs.
Ty rnecl all sin demokratism - och fördomsfriare människa har jag icke känt - var hai: i botten en aristoltratiskt finkäiislig natiir.
Och maskeii var genoniskinlig.
Aqfveii lians humoristiska trygghet och siifliga liigii dolde ett ytterst ömtåligt nervsystem, som kunde kiinna ända iit i fingei.syetlsarna.
Och till hjälp för sig och andra - och Iiiir mycket hjälpte lian ej andra!
- tillkäm- pade han sig d e t h trygga väsen, som blef hans andra natur, och som eridast en bruten fysisk kmfh tidtals förmådde rubba - på slutet '.
Derforut var lian oriibbligt godniodig.
E n mindre ' lyniiig ' inänniska kiinrle niaii icke se.
" Han kunde, som haii sade, gå och ' filosofera ' öfver de iiiinsta saker, soni koinino i hans väg, ijfver blad och niossor, iifver färger och linier, öfver liiis och diken, och han ville deraf forklara, att, soni han eii g&amp;ng vemodigt sade, det ej blifvit något, orclent,ligt a8f honoin.
En sak hörde j a g honoin aldrig yttra - anniarkningar ijfver andra människor, åtniin- stone aldrig med bitterhet.
Lika skarpt satirisk som han kunde vara mot människor och förhållanden i allmänhet (se " Träkol "): lika, skonsamt förtegen var han om ilen enskilde.
Han hade absolut intet af detta så vanliga ' intresse ' för sina medmänniskor, hvilket blott är tomnis själars - nyfikenhet och slnclder.
; \ len ytterst menniskovänlig var lian; och osjelfvisk, af natur, m m än iiiera af niedveten vilja.
Han hade mycket, litet respekt för erkiinda storheter eller auktoriteter på Iivilket område soni liälst ocli iijöt af sin s,jälfstä,ndighet i inre ocli yttre mening.
Nen lian var alltid Iqjal.
* I likhet nied SA in5ng.a at ' tle h M a, miinniskoriia hade
214 han en viss skygghet för att muntligen gifva direkt titttryck å t sin etiska känsla och sin religiositet, inen de fuiiiios oclt.
skeno igenom allt hvad han gjorde.
" Han var en hedersman i allra bästa mening. "
- - - - - - - - - - - _ _ _ _ _ _ _ __ F r u M. G-n framställer i sina ineddelaiideii andra sidor af hans personlighet. "
Stackelberg ", skrifver hon,: ' var filosof, icke sh mycket en spekulerande som icke nier en lefvaiide filosof.
Han var en vis man.
Han var road af a-tt säga paradoxer, men van- ligen endast för att få diskussionen i gång, och sedan deii väl kommit till lifs, var han den behagligaste inotståiidare man kunde höra i dispyt, aldrig personlig, alltid logisk, och visste alltid att nied skämtets udd väja ett för häftigt utfall.
" Stackelberg var fritänkare om inan s&amp; vill kalla det.
Naturen var för honom Giids förnämsta iippenb&amp;else, meii han älskade den ocksä som sådan och icke blott som en tafla.
Följande händelse är i det) ta afseeiide betecknande.
Då haii en vårmorgon slagit sig iied på en bänk i Stockholms oingif- ningar och der blef tilltalad af en 8. k. läsare, som började predika för honom, svarade han: ' Tyst iniii goda herre!
Ser icke herrn att jag sitter i kyrkan och icke vill bli störd i min andakt? '
" Hans hela religion, lag och evangelium, sainniaiiträngdes i en enda sats: Gud är kärleken.
Hvaci göres oss mera beliof ' äii att veta och känna detta!
Men detta trodde han ock så, att det blef grundtonen i alla hans tankar och i hela lians lif.
Och deruttir hemtade lian också sin förmåga att trösta i det oändliga.
Det fans ingenting så absolut mörkt, att han icke visste vända fram dess ljusa sicla.
Ända till om man klagade öfver att det regnade, var lians syar: ' så mycket bättre, då skiner solen i niorgoii. '
Äfveiiså visste haii att tala om, hurii i hvar människas lif funnes flera solskens- än regndagar, blott hon ville räkna de förra, i st. f. att hon all- tid räknar de senare.
Talade man om faran för ungdomen att träda ut i den onda verldea, svarade lian: ' clii kan icke tro hvad det vill mycket till, att en yiigling skall gå helt förlorad; de försöka nog men det går icke! '
o. s. v. " Såsom tröstare och hjälpare hade han ock de sista 17 åren stält sig vid en lidande väns sjukbädd, der lian var outtröttlig.
Alla stiiiider, han kunde iiiidaiidraga sin offentliga
2 15 verksamhet egnacles åt denna, de första åren tinder läsning och ntvecklande samtal, på senare tider under af sjukdomen bet ’ ingad, tystnad, inen en tystnad, hvarunder tankar mog- nade, som sedermera bröto ut i verkande kraft.
I allmänhet ansåg han tystnad och stillhet såsom vilkoreri för den inten- sivaste verksamheten.
Han dvaldes då på höjderna, derifrån han, med oändligheten till horisont, tyckte sig se tingen i deras ratta dimensioner.
- - - ” Så långt våra meddelare.
Efter att förliden höst och vinter hafva varit sängliggande sjuk, gick Stackelberg vid mid- sommartiden åter uppe, men som en skugga af sig s,jelf.
Ehuru vilrdacl af sin omgifning med en ömhet och en omsorg?
som stå öfver allt beröm, förvärrades hans tillstand mer och mer.
Den sista tanke han hördes yttra under plågorna, innan ett slaganfall band lims tunga, var denna: ’ Här förslår ingen j i l o ~ o f;!
~ Efter sju veckors oaflhtligt lidande afsomnade han den 4: de September, aktad af alla, saknad af många, cljiipt sörjd af dem hvilka egt honoin som vän.
Korrespondens.
Till X.
AS.
Ni spörjer oss: “ Hvad är er mening om en dansk f6rf: s yttrande om V. B.
‘ I l e t I-W hennes n %tt ntt taga sitt lif dd hon c j 7 i i n p - e f6rrnddde lqfru, ’ Vi svara att detta yttrande innebar en villomening af farligaste slag, soni ej nog kraftigt kan bekämpas.
Afsedt att ursäkta den aflidna k r h k e r det hennes niinne ge; iom att antyda, att hon handlat i följd af en falsk grundsats, då hon i sjelfva verket handlat af ytterlig svag- het, riiot sitt bättre vetande.
Ti17 7 i i.
s ~ r e n.
Sedlighetsfrågan, I-ivilken under innevarande år gjort oväntade framsteg i norden, skall beliandlas för sig i en liten skrift soni i form af ett y) * ntishl«tZ i särskildt omslag koinrner att till- säiidas Dagnys prenumineranter.
Rec7: n.
216 Fredika-Bre.mer-Förbundets meddelanden.
Årsberättelser från qvinnoföreningar.
Dansk ICrindesamsftcm7s arsberät telsc risar att föreningens nied - lemsantal nu är 1026 (förlidet Ar 820).
Under året hafva på föran- staltande af samfundet Iizillits nära 100 föredrag angående qvinnofrBgan.
Föreningen har för att verka för sitt rnål fördelat sig p i flere utskott, hvaraf niå framhållas tviinne: ett, som satt såsom sitt niål utbildandet af qvinliga handtverkare och ett annat, hvars syfte är införandet af un- dervisning i husliga sysslor i folkskolorna.
Det likaledes under ledning af ett utskott stående och under året upprättade ' F m t e Kontoret " (för tjänstfolk) har af allmänlieten oinfattats med mycket förtroende och flere arbetsgifvare än arbetssökande hafva der anmält sig, då dereinot ett motsatt förhallande egt rum vid " Engageringskontoret for Kvinder. "
Föreningen har arbetat för åstadkommandet af en adress till regerinc och riksdag om qvinnans deltagande i det kommunala lifvet.
Och slut- ligen må nämnas att föreningens arbete äfven oinfattat drägtreformen och på dess föranstaltande hafva modeller varit utstälda å sommarens stora utställning, der de tillvunnit sig hedersanit omnämnande.
Eronko ?.din-föi.bulzdet i Finland arbetar för samlandet af penniii- gar till en stipendiefond för att dernied bistå de qvinnor.
som utbilda sig för ett yrke eller lefnadskall, der vetenskaplig underbygnad fordra ..
Enligt dess senaste årsberättelse utgör förbundets kapital nu 41,589,io finska mark.
Finsk q2: L ' nnof6veicing, som räknar 95 inedleiiirnar.
liar h5llit föredrag på olika orter, vidtagit (itgärder för en landtdagspetition on1 afskaffande af den reglementerade prostitutionen in.
n2.
Den liar till fröken Lucina Hagman utdelat ett pris för Iieiines afliandling rörande bristen i qvinnans uppfostran och medlen att afhjälpa densamma.
Föreningens arbetsbyrå liar under året anlitais af 7 76 arbetsgifvare.
hvaraf 346 husmödrar samt 922 arbetssökande, iriberäknadt 599 tjä- narinnor.
Wiborgs qvinnoföreniiig har iiiider riret anslutit sig sRsoni filial till finsk qvinnoförening.
" Hvarjehanda i qvinnofrhgan. "
Sverige.
$3 reizinyoi 1- sjukuå ?d i fattiga hewi är namnet på en förliden vår i Stockholi.ii bildad förening, Iivilken likasom sin förebild " East London nursing Society " har tagit till sin uppgift att ombesörja vård åt fattiga sjuke i deras egna lieni.
Denna förening anställer och aflönar i sjukhus utbildade sjuksköterskor, livil ka hafva att, hvar och en inom sin krets, dagligen besöka de sjuke, till livilka de kallas.
Det åligger sköterskan att ordna patientens bädd, hålla den sjuke ren, ventilera sjukrummet, använda hehöfliga desinfektionsmedel m. m.
Hon bör äfven söka sörja för att den scjuke far tjänlig föda och om sa behöfves hör hon iifven själf tillreda den.
Sköterskorna bo ej hos de sjuke, utan erhilla på föreningens föranstaltande bostad inom sina distrikt.
Föreningens verksamhet börjar ni1 i höst inom Adolf Fredriks försarnliiig, der ett par sköterskor komma att anställas.
En ny förening har nyss bildats i iiufviidstaden under namn af Q ~.
z ' d i g. / m ?zctstzk.sli2lska~et.
p Sällskapet har till ändamål att ge- nom rätt ordnad och väl afpassad friskgymnastik 110s unga arbetande qvinnor stärka och underhålla lielsan, lifva och höja arbetsförmågan samt motverka det skadliga inflytande, som ett ensidigt eller stillasittande arbete utöfvar på kroppens alla förrättningar.
För detta ändamåls vin- nande anordnar sällskapet, s&amp; långt dess tillgångar medgifva, kurser I frickgymnastik i hufvudstadens olika delar, under ledning af kompetenta.
lärarinnor.
Rättighet att deltaga i dessa kurser eger hvarje välfräjdad qvinna från 15 års ålder.
Arbetsåret indelas i tvA terminer, höst- terminen från början af oktober till midten af december mot en afgift af 1 kr., vårterminen från midten af januari till slutet af april mot en afgift af 3, a s och är det meningen att öfningarna skola fortgå två till tre gånger i veckan.
Norge.
Den nya lagen om ilktn maknrs förmöyenhets f ö r h d l - / ajiden, hvilken antogs af det i början af sistlidne juli månad afslutade stortinget, är i trots af de inskränkningar och förändringar, som det ursprungliga förslaget blifvit iinderkastadt, dock obestridligt ett framsteg af stor betydelse.
Af de vidlyftiga förhandlingarna må, hufvudsakligeri efter norska Dagbladets referat, här blott i korthet anföras följande: Förord kan uppgöras, eller rättare, paktum .. kan ingås icke blott .före utan jämväl e.fte.1- äktenskapets afslutande.
Andras eller tilliigges något i före äktenskapet gjordt paktum, bör detta genom kong].
reso- lution stadfästas; d. v. 8.
att bifall till dylika ändringar blifva beroende på särskild pröfning, livarjämte vid afskiljande af enskild egendom före- komma några stadganden om boets tillgångar.
i öfrigt, afsedda att före- bygga missbruk.
Af ännu större principiel betydelse är dock det enstämmigt fat- tade beslutet att: gzft qvinnn iii * myndig och råder öfver sin enskilda egendom samt i sina personliga angelägenheter; - i motsats till det i den svenska giftermålsbalkeii qvarstiiende stadgandet orn målsman- skapet, från hvilket hittills blott vissa undantag blifvit niedgifna.
Egendomsskilnad som regel, - det m i l till hvilket vännerna af den gifta qvinnans eganderätt sträfva -, lyckades nu icke vinna stor- tingets bifall; dock är mannens förvaltningsrätt af det gemensamrua boet vid bortgifning eller pantsättning o. d., beroende af hustruns sam- tycke.
Vidare förordnas om hustruns r5dighet öfver eget arbetsförvsrf ', om hennes ratt att söka boskilnad, om lifförsäkring och lifränta m. m., der formulering och detaljer äro något afvikande frtin den svenska la- gen, om ock samma grundsatser synas hafva följts.
Slutligen må näni- nas att hustrun icke kan gå i borgen för mannens gäld eller ställa pant för sådan, en säkert välmenande bestämmelse, som afser att bevara henne föl * myndighetens faror i ekonomiskt afseende.
Under debatten om denna punkt, yttrades dock en öfvertygelse att den nya lagen skulle amåningon lyfta qvinnorna till allt mer själfständighet, så att de icke skola behöfva sådana skyddande åtgärder.
Danmark.
Qvinnosaken i Danmark tiar förlorat en af sina rika- ste och verksammaste vänner, hedersord föranden i dansk Kvindesani -
218 fund soin afled den 25 Sept.
vid 70 års Alder, f r u Maiaie I: orsirig, .fiidd Hchibch.
Filosofie kandidaten Anna Hude i KjBbenhåvri har fAtt universi- tetets guldmedalj för en afhandling i historia.
Det är första gangen en (pinna i Danmark vunnit denna utmärkelse.
Prisuppgiften var: En fraiii - ställning och en kritik af de nya uppfattningarna af frågan om läns- väsendets uppkomst.
Tyskland.
Allrnunizn !&amp;ska dlr.r ' i,izoj~; ?ienlnyeiI liar erhållit en giifva af 100,000 mark.
hvilka skola användas till att uppinuiitra unga qvinnor att studera medicin.
Från en rik tysk fabrikant i utlandet har samma förening också nyligen iuottagit 500,000 mark till uppriittande af en högre undervisningsanstalt för unga flickor.
England.
Engelska öfverhuset liar vid andra läsningen och iitaii votering förkastat förslaget att qvinnor skulle erhålla rösträtt.
E n qvinlr ' g bmndkiir, bestående af frivilliga, finnes i Livwpool.
Kårens uniform är mycket prydlig och bestar af långskaftade stöflar, mörkblåa vida benkläder, blus och hjälm.
I bältet bära dessa qvinliga brandsoldater eii yxa och andra vid släckningen erforderliga redskap.
Damerna ha redan flera gånger varit ' i elden ' och dervid utinärkf sig för niod och själfuppoffring.
F r e ci r i k a - B r e ni er - Förbund e ts by r il äro an i n ä1 da u ncl er Maj månad: Arbetsg&lt;firai * e: för erhållande af lärarinnor 17, lektioner 1. vär- dinnor och biträden i lieni i, bitriide med skrifgöronibl 2, sjuksköterskor 2, summa 24 .. Arbetssökccizde: lärarinnor 40, lektionsgifvare 12, vsrdinnor och biträden i hem 6, kontorister 8, sjuksköterskor 4, summa 70.
Juni månad: Arbetsgifuaye: för erhållande af lärarinnor 13, bitrade med koii- tors- och skrifgöromål 4, föreläserska 1. biträde i handel 1, sumiiia 19.
Arbetssölimde: lärarinnor 34, lehtionsgifvare 2 3, kontorister och skrifhiträden i, värdinnor och biträden i lieni 5, summa 59.
Juli månad: B rhef.sg&lt;fi.cire: f6r erhållande af lärarinnor 16, lektioner 3, gym- nastik 1, biträde med kontorsgöromål i, biträde med slöjd 3, summa 23.
A;?
* betssökcrnde: lärarinnor 23, lektionsgifvare 5, vardinnor och biträden i hem 6, gymnast 1, kontorister .5, summa 40, Augusti månad: di * betsc / ijz-ai~e: för erhållande af lärarinnor 28, lektioner 3, gyiii- nastik och s-jukvdrd 3, biträde med kontors- och skrifgöromal 2, riird- iiinor och biträden i heni 4, biträde i slöjd 1, summa 43.
Arbetssökande: lärarinnor 25, lektionsgifvare 12, värdinnor och bitriiden i heni 9, kontors- och skrifbiträden 3, suninia 49.
Order från privatpersoner Werstigandc 20 Kr.
expedieras franco pr Jernqäg eller Ångbåt.
STOCKHOLM rekom metidevar s i t t laget.
af: Sybehör, Broderade Remsor, Trim= mings, Spetsar, Rysch, Siden= band och Nouveauteer i Gar- neringsartiklar.
Par tiaffär F r e d s g a t a n 15, 1 tr. upp.
Butiker: Regeringsgatan 26, Vesterlånggatan 34, Drottninggatan 73 A, Götgatan 24.
Filialer i GÖTEBORG Kungsgatan 49 och 2: dra Långgatan 47.
Postadress e 11 (1 c?
s t Herm.
Meeths, Stock ' holrii.
.
Gösta Vidinghoff Stockholm Drottninggatan rg a@meralmBep@t af samtliga.
Normalartiklar Prof. D: r Jaegers system Äkta Fabrikat.
Normal-Skjortor, - Kalsonger, - Tröjor, - Strumpor, - Lakan &amp; Kamelhirsfiltar etc. for Herrar, Damer och Barn, Handarbe te ts Y änner ’ Utställning och försäljning ar Nationaldrägter, Väfnader, Spetsar och Handarbeten efter Svenska Allmogemotiv.
Öppet 10-4.
Å I ~ Fredrika-hemer-Fbrbnndets byrh, Stockholm, finnas anmiilda qvinliga arbetssökande shsoin: lek- tionsgifvare i sprak, svenska ämnen, musik, sing, ritning och inålning, handarbeten in.
in., svenska och utländska liirarinnor för herii och skolor, kon- tors- och skrifbiträden, husforesthdarinnor, s5llskap och bitriiden i hem, förelliserskor, gynimster, sjuk- sköterskor m.
A. Th, Tjäders lnackord~rin~s~yrå genom Nanny Lagergren, f: Säät Malmskilnadsgatan 38, Telefon 84 40, anskaffar guvernanter, värdinnor, lektriser, s !lllskapsdamer, hushiillsbiträden m.
fl., gifver anvisning om lektioiier, in- och utländ ska pensionsans talt er samt ut rät tar kommissio- ner.
Förmedlar äfveii inackordering och uthyrning af större och mindre, möblerade och omöblerade våningar och rum.
" 1 O R 1 A Ii ", tjenstebyrån 30 Sm~andsNatan, under fru Lagergrens öfverinseende, anskaffar t jenarinnor till privata hem.
Anmälan.
en stora och g&amp;dj&amp;de framgång Dagny g-önt under första dren af sin tillvaro manar att låta henne fortgå i samma rikt- ning och $ t e r s a m m program.
D a g ~ ~ skall y således äfven under 1888 verka f ö r Fredrika-B-emer-Förbundets ändamål, en sund och lugn utveckling af arbetet på qvinnans hojande, och V Z ~ Z hon derjämte söla afvärja eller varna for de missriktningar, som hota att föra qvinnofrågan på villospår.
Dagny vilt iifucn meddela literära uppsatser, kortare berättelser m. m. Dagny utkommer med i a 2 tryckark, för ibvarje månad och skall tills vidare utgtfvas under ledning a f S. L-d Adlersparre, bi- trddd a f en redaktionskomitti.
P r i s e t f ö r h e l d r g å n g blir fortfarande: För m e d l e m m a r a f f ö r b u n d e t kr.
2,50 För i c k e m e d l e m m a r; n 4,oo För b u n d s r n e d l e m m a r prenumerera å Fredrika-Bremer-För- bundets byrå, 5 Malmtorgsgatan, personligen eller medelst postan- visning.
I c k e f ö r b u n d s m e d l e m m a r kunna prenumerera d e l s vid alla postanstalter i riket, d e l s p å förbundsbyrån, d e l s äfven hos hrr bokhandlare.
.
.
.
.
.
.
.
Till reduktionen b ä n d a bocker: E m i l Thorelius, Boltzianism, skandinavisk kulturbild.
- VeTa Hjelt, Qvinnan på de praktiska arbetsområdena.
- Eugene Bersier, Jesus Kristus såsom konung.
Öfvers.
af A. Wall.
- Carl Lumholta, Bland menniskoätare, IV h.
- Gustaf Bergström, Forntida Vise, de- ras tro och deras lära.
Ludvig Schröder, Meddelelser om den udvidede folkehöjskole i Askov.
- Tre Ar i Kongo XI, XII h.
-- Char- Eotte Norrie, Oprettelse och Indretning af en Sygeplejeskole.
- Yng- var Nielsen, Reisehaandbog over Norge.
- Atathilda Lönnberg, Sy- rendoft och fem andra berättelser.
- Gratis kan en hvar erhålla en illustrerad praktupplaga af dem, Verldshintm- hvilken utkommer häftesvis, genom att pd närmaste poststation prenumera på illustrerade veckotidningen KRONAN, som, ge- nom sitt innehåll, prisbillighet och fina utstyrsel öfverträffar allt hittills # försökt.
Pris detta år endast 30 öre för ' Kronan '.
Postarvode 20 öre.
Norrköping 1888.
M. IV.
Wallberg &amp; Comp.
Boktryckeri.
