# ID: svediakorp-per59
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,041
# sentences: 718
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


DAGNY TIDSKRIFT F6R SOCIALA OCH LITERARA INTRESSEN UTGIFVEN A F FREDRIKA-BREMER-FÖRBU NDET.
ANDRA HÄFTET.
INNEHÅLL: Jllsselde.
Jenny Linds debut i Stockholms aristokratiska sällskapslif.
h ’ 8seZde.
Qvinnofkiigan inför kongl.
m: ts befallningshafvande.
Are.
Skolungdomeus nöjen förr och nu.
Selma Lagedöf.
Den lyckliga.
Poem.
Moder.
Sed eller osed.
L.
E.
En sommarvandring.
Fredrika-Bremer-Förbundets meddelanden: F r h stipendiekomith.
Hvarjehenda i qvinnofrågan.
Korrespondens: I.
Bref frhn &amp; e i frhgan om bildade flickors lämplighet såsom barnavårderskor.
II.
Bref f&amp;n Ewa Vig- ström rörande frågan: ” Är dryckenskapen i tilltagande bland qvinnorna? ” (Se omslaget.)
Pris pr årgång: Forbundets medlemmar kr.
2,W.
{För For icke medlemmar 4,m.
&gt;&gt;
Fredrika-Bremer-Förbundets hemstudier.
Ledning för hemstudier inom olika ämnen lemnas af Fredrika-Breiner-Förbundet.
Ledningen innefattar: 1) Allmänna råd eller anuisningnr rörnnde literntur, afgift 1 kr.
2) gtudieplan,.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
n 5 n 3) Rdd och fortsatt ledning, hvarvid lärjungeii har rätt att hvar fjortonde dag insända en skriftlig uppsats och förfrålgningar.
Afgift för halfår för hvarje ämne.
.
.
.
.
.
15,, Närmare upplysningar meddelas genom Fredrika-Bremer- Förbundets byrå.
Sjukkassan.
För en inträdesafgift af 3-8 kr.
och en årsafgift af kr.
beroende på den inträdessökandes ålder, gifves i sjukhjälp 1 kr.
50 öre om dagen, under en tid af ända till 13 veckor under kalenderåret, med möjlighet till förlängning, beroende på styrelsens beslut.
Till lättnad för de inträdessökande lemnas å förbundets byrå, 19 Lilla Vattugatan, Stockholm, formulär till läkarebe- tyg och till intyg om sjukdomsfall, samt öfriga anvisningar.
Vid förfrågningar från landsorten sändas alla önskade upp- lysningar.
Kassan är öppen för inskrifningar hrarje helgfri torsdag kl. * / 26-1 / 27.
Äfven personer, som icke äro medlem- mar af förbundet, kunna blifva delegare i kassan.
12-17 Å förbundets byrå hafva under januari månad anmält sig: 13, Arbetsgif vare: för erhållande af lärarinnor 9, lektioner värdinnor, sällskap och biträden i hem 5, kontors- och skrif- biträden 4, s: a 31.
Arbetssökande .- lärarinnor 19, lektionsgifvare Il, kontors- och skrifbiträden 4, värdinnor och biträden i hem 6, s: a 40.
I _ - I&lt; -- &gt; ?- - -- - I_ -- ” - -. --- - _ -- -
33 Jenny Linds debut i Stockholms aristo- kratiska sällskapslif.
et är en kall vinterqväll år 1838.
I huset n: r ii Rege- ringsgatan tändes ljus efter ljus i kronor och kandelab- rar.
P å gatan stannar en hel rad täckta vagnar, hvilka närma sig porten i mån som der blir plats.
L i d k l ä d d a lakejer slå upp vagnsdörrarna och eleganta damer, åtfölj da af uniforme- rade herrar stiga försigtigt ut, taga ett djärft hopp öfver den smutsfylda ränstenen och försvinna genom porten till den svagt upplysta förstugan.
Några minuter senare befinna sig de nykomna i tamburen; varsamt aftagas ytterplaggen, siden- klädningar frasa, schalar draperas, en blick i spegeln egnas de fantastiska coiffurerna, medan herrarna putsa sina plyina- gerade hattar eller rätta på sina guldfransade epåletter - och in tåga i den upplysta våningen de nykomna gästerna grupp- vis eller en och en.
I första rummet, ett hörnrum der åtskilliga musikaliska instrument ses ordnade, mottagas gästerna af värden, baron L., en äldre maii med de ädla anletsdragen skuggade af ett, rikt silfversprängdt hår, hållningen värdig, later och uppsyn präglade af en fin hjärtlighet.
Efter att hafva passerat ett mindre förmak, inträda gästerna i den stora, halfrunda salon- gen och hälsas der af värdinnan.
Yon är en liten dam om några och trettio år med ungdomligt lifliga rörelser, uttrycks- fiilla ögon och ett skälmskt, men på samma gång ytterst; förbind- ligt leende kring de svällande läpparna.
Det ligger i hennes impulsivt naturliga väsen någonting eget, som särskilj er henne från den mera konventionelt afmätta hållningen hos hennes förnäma gäster.
Denna egenhet tillskrifva somliga hennes öfverlägsna begåfning, andra hennes ofrälse börd.
Med en fri och behaglig åtbörd räcker hon sina gäster handen, liten, hvit och ringprydd, hälsar dem välkomna, föreställer dem för hvar- andra och förstår att med några få ord inleda bekantskaper till höger och venster.
Der kommer baron B. med sin friherrinna och sina dött- rar, den ena sedermera gift med en svensk utrikesminister, den andra moder till Sveriges nuvarande störste skald.
Efter dem synes öfverstekammarjunkaren hos Carl Johan, baron F., samt general C.
Der komma eleganta unga damer, omsvär- Dagmy.
3
made af några militärer och ” unga män i verken ”.
Vidare ser man den omtyckte violinisten i hofkapellet, hr Elvers, och en ung violoncellist, notarien F., nu en af hufvudstadens vete- raner inom musikverlden.
Slutligen inträder e t t par, sällsamt att skåda: hustrun en skönhet i sin fulla blomstring, högväxt med yppiga former, regelbundet sköna drag och en hy som ros och lilja; mannen en liten förkrympt gestalt med ett viss- nadt, af lidande prägladt ansigte.
Det är grefven och gref- vinnan B., båda bärare af historiskt ärofulla namn, hon der- jämte drottning i skönhetens verld.
Ett sorl af beundran föl- jer henne hvar hon går fram, och knappast har hon tagit plats, förr än en skara beundrare slår ring omkring henne.
Men plötsligt stiger sorlet och får en helt annan ton, i det allas blickar vändas mot dörren till förmaket.
Der på tröskeln står värden och vid hans sida, med sin hand i hans, en ung flicka med rika lockar kring de bleka kinderna, en enkel drägt som mjukt smyger sig kring den jungfruliga gestalten samt en drömmande, halft frånvarande och likväl tilldragande blick i de djupliggande ögonen.
Sorlet växer, då den gamle ädlingen för den främmande in i kretsen af sina gäster; men han hinner ej nämna hennes namn: det sväfvar redan på allas läppar och flyger nu kring rummet med dämpadt ljud: Jenny L i n d!
Jenny L i n d!
Skönheterna för dagen glömmas, och, hvad mera är, de glömma sig sj älfva; fleuretterna undertryckas, etiketten bry- tes ostraffadt, och sedan den nykomna på det älskvärdaste häl- sats af värdinnan samt af henne personligen presenterats för de förnämsta damerna, samlas den högaristokratiska kretsen kring den enkla, till dragen osköna, till börden okända unga flickan, hyllande för en gång i henne snillets sj älfskrifvenhet framför bördens, själens skönhet framför dragens.
Det blir ett sällsamt lif i den förut något stela salongen.
Värdinnan indrager i sitt spirituela samtal med den firade gä- sten gamla och unga, och alla känna sig lyckliga att få höra ett ord eller uppfånga en blick af denna Jenny Lind, som under några veckor såsom Alice i Robert och Agatha i Fri- skytten hänfört och t.j usat dem och hela stockholmspubliken.
Till en början något fåordig och försagd i den främ- mande omgifningen, lifvas dock gästen småningom.
Hon ler misstroget, då en af de förnäma herrarne liknar henne vid divine Malibran ” och skrattar öppet åt den gamle ge- *
neralens barocka artigheter.
På en patetisk fråga, hvilka him- melska tankar som fyllt hennes själ, då hon föregående afton såsom Alice famnat korset och tjusat publiken, svarar hon efter någon tvekan: " jag tror jag tänkte på min gamla hatt. "
Men hvar hälst hon möter allvar och djupare förstånd i loforden, svarar, hon sympatiskt, nästan ödmjukt.
Vid hennes sida synes den skickliga pianisten Nina J o - sephson, syster till den då ännu okände Axel Josephson.
Till henne smyger sig en fjortonårig flicka med blyg uppsyn, hu- sets äldsta dotter; hon blir förestäld för Jenny Lind och får af henne en varm handtryckning.
* * * Huru det lifliga samqvämet fortgick, hur fjortonåringen tillsammans med sin lärarinna inledde musikstunden med ett fyrhändigt pianostycke, hur en af Beethovens vackrasite piano- trior följ de, och hur slutligen Geij ers och Lindblads visor sjön- gos af Jenny Lind, så som de aldrig af någon annan blifvit sjungna eller kunna blifva sjungna - från hjärta till hjärta - det må här endast antydas.
Så ock huru värdinnan och värden stäckte gästernas alltför häftiga åstundan att, få höra mer och mer, dermed antydande hurusom det var bekantska- pen med den älskvärda sångerskans personlighet, icke blotta njutandet af hennes sång, hur härlig den än var, som man åsyftat med bjudningen.
Att Jenny Lind var nöjd med sin afton, att hon bland gästerna hade funnit flere af sina varmaste och trognaste be- undrare, det är visst.
Och då hon var den första operasån- gerska, som i mannaminne varit inbjuden inom hufvu dstadens aristokratiska sällskapsverld och sedan i mer än en af dessa kretsar blef en kär och hedrad gäst, har det synts vara af in- tresse att med denna lilla skizz bevara minnet af hennes de- but äfven på detta område.
.
För dens minne, som tecknar dessa rader, står Jenny Linds personlighet såsom en unique företeelse, sig själf men ingen annan lik; enkel, anspråkslös, men värdig och genom- trängd af ett slags heligt ansvar för den mission - den rena konstens mission - som hon kände vara henne af Gud an- Esselde.
förtrodd.
36 Qvinnofrågan inför Kongl.
M: ts befall- ningshafvande, af Esselde.
en märkligaste tilldragelse på qvinnofrågaiis område under det förfiutna året hos oss har utan tvifvel varit regeriii- gens vädjan till vederbörande myndigheter rörande riksda- gens skrifvelse om lämpligheten af qvinnors direkta delta- gande i det offentliga samhällsarbetet på områden af den stora vigt och betydelse, som skolväsendet och fattigvården.
P å grund häraf hafva utlåtanden gifvits af samtliga domkapitel och länsstyrelser i landet jämte Stockholms konsistorium och öfverståthållarembete.
Förslaget föranleddes, som bekant, af riksdagsmannen hr Borgs motion om ändring af lagen der- hän, att qvinnor som äro röstberättigade i kommunen må kunna inväljas till medlemmar af skolråd och fattigvårds- styrelse.
Att frågan blifvit väckt, samt derefter af ansedda och erfarna män pröfvad, måste alltid betraktas som en vinst, vare sig man är en anhängare af den ifrågasatta reformen eller en motståndare till densamma.
Då myndigheternas utlåtanden blifvit offentliggjorda och deri framläggas de mäst olika åsig- ter i ämnet, får allmänheten och isynnerhet qvinnorna deraf en anledning, ja snart sagdt en tvingande uppfordran att i sin ordning pröfva frågan och bestämma sin uppfattning af densamma.
Vi vilja derför här gifva en kort sammanfattning af de åsigter, som förekomma i myndigheternas utlåtanden, deraf göra våra slutsatser samt antyda de närmaste önskningsmål, om hvilka reformens väniier må kunna förena sig.
Vi inåste dock till vår ledsnad hålla oss endast till de af k. m: ts befall- ningshafvande, d. v. s. länsstyrelserna, afgifna utlåtanden eme- dan domkapitlens icke varit för oss tillgihgliga i original .. * d * I stort sedt kan man vid frågans behandling urskilja trenne olika meningsgrupper: de, hvilka rent tillstyrka refor- men; de hvilka rent afstyrka henne, samt de hvilka afstyrka henne i hennes nuvarande form, men hade velat tillstyrka henne, dels om hon icke inneburit mer än seden redan med-
37 gifvit, d. v. s. qvinnans biträdande i skol- och fattigvard, dels åter om reformen varit fullt radikal, d. v. s. inneburit likstäl- lighet mellan man och qvinna på alla områden.
Rent afstyrkt hafva k. befallningshafvande i Falun, Öster- sund, Gefle, Vesterås, Örebro, Karlsta ' d, Karlskrona samt öf- verståthållarenibetet i Stockholm, således 8.
Afstyrkt blef reformen af k. befallningshafvande i Lin- köping, på grund af att hon inneburit för litet, i Kalmar och Stockholm emedan hon yrkat f ö ~ mycket; alltså 3, eller inal- les 11 afstyrkande.
Rent tillstyrkt hafva åter k. befallningshafvande i Umeå, Luleå, Hernösand, Upsala, Nyköping, Jönköping, Vexiö, Ma- riestad, Venersborg, Göteborg, Halmstad, Malmö, .Kristian- stad och Visby, således 14.
Härvid är blott att märka, att man i Umeå tillstyrker reformen blott för städerna; att man i Kristianstad betviflar, att de allmänna valen skulle träffa just de lämpliga perso- nerna och derför yrkar, att de resp. styrelserna må själfva viilj a sina qviiiliga ledamöter, samt slutligen, att nästan alla, anhängare såväl som motståndare, påyrka, att qvinnan ej så- som maanen må åläggas uppgiften såsom tvångspligt.
*) De hufvudsakliga motiven för reformens tillstyrkande kunna sammanfattas i följ ande anföranden: Många af de åligganden, säga k. befallningshafvande i Göteborg, som tillhöra fattigvårdsstyrelse och skolråd, " äro af beskaffenhet att väl egna sig för det qvinliga skaplynnet samt att med fördel kunna anförtros qvinlig verksamhet. "
Exempelvis anföres fattiga barns vård och uppfostran.
Qvinnan är genom sitt skaplynne i allmänhet lämplig att deltaga i ledningen af fattigvå ' rdens och folkskolans ange- lägenheter, heter det från Nyköping.
Qvinnas inväljande att deltaga i de bestyr, soni tillhöra ifrågavarande styrelser, förklaras af k. befallningshafvande i Jönköping ej kunna medföra någon olägenhet men väl till- föra dessa myndigheter verksamma och intresserade krafter *) Af domkapitlen hafva, enligt tidningarnas uppgifter, Linköping, Up- sala, Lund, Visby, Karlstad och Stockholms konsistorium, sgledes 6, rent afstyrkt.
Göteborg, Vesterhs, Skara, Vexiö och Strängnäs, s %ledes 5, hafva afstyrkt reformen men medgifvit att qvinnor m % kallas ldl biträden.
Her- nössnd och Kalmar hafva deremot rent bifullit.
Här stå s %ledes, enligt vår beräkning, 11 afstyrkande mot 2 tillstyrkande.
38 för främjande af deras uppgifter.
" Qviiinan kan lättare skaffa sig kännedom om de hjälpbehöfvandes personer och vidden af deras behof, väcka och lifva deras håg till arbetsamhet, främja bland dem ordning och sedlighet. "
Det kan icke blifva svårt, skrifves det från Malmö, minst i städerna att finna qvinnor, som med heder kunna fylla ifrå- gavarande åligganden.
Många äro i den ställning, att de kunna egna tid och krafter åt allmänna värf och torde der- för önska en dylik verksamhet.
K. befallningshafvande i Upsala förorda med värme re- formen, yttrande bland annat: " Qvinnan är till lynnet vekare än mannen, är i allmänhet i besittning af ett ömmare hjärta och större medlidsamhet; men hon är ock, då hon hängifver sig åt en med hennes natur öfverensstämmande verksamhet, oförtrutnare att noggrannt fullgöra de förbindelser hon sig åtager. "
Samma motiv i svagare betoning gonomgå flertalet öf- riga utlåtanden.
Många beklaga, att valet måst begränsas till i kommunen röst berättigade qvinnor, hvarigenom kanske just de lämpligaste personerna utestängas.
Men allmänt er- kännes nödvändigheten af denna inskränkning, emedan gift qvinna, såsom stående under mannens målsmanskap, icke kan åläggas penningansvar.
Flertalet åberopar sig på den om- fattande och gagnrika verksamhet, som inom ifrågavarande områden frivilligt öfvats af många qvinnor, och finner deri ett skäl till för att bereda dem tillfälle att såsom samrådande och beslutande taga del i resp. myndigheters arbete.
Egendomligt är att se huru nästan samma motiv åbe- ropas af reformens motståndare för alldeles motsatta yrkanden.
Typiska för det rena afstyrkandet äro utlåtandena från Falun och Östersund.
Reformen, säges det, skulle göra in- trång på qvinnans af natur och samhällsordning förelagda pligter, komma henne att försumma sina husliga åligganden för att öda sina krafter på ett besvärligt och tidsödande, för hennes skaplynne främmande uppdrag m. m.
Något behof af qvinnans direkta ingripande i samhällsarbetet har icke vi- sat sig.
Den ifrågasatta reformen ar blott en yttring af " den agitation för mannens och qvinnans likställighet, som nu för tiden bedrifvq. "
De båda utlåtandena äro nästan ordagrannt lika.
I Falun tillägges dock den märkliga betänkligheten, att om reformen genomföres, en fattigvårdsstyrelse kunde komma
39 att bestå af nästan endast qvinnor - en pikant ide, som Stock- holms fattigvårdsnämd, tillspord af öfverståthållarembetet, skyndar att upptaga och bruka till försvar för siii hotade ställning.
Vidare är faran och obilligheten af att belasta qviiiiiaii med ansvar för myndigheternas ekonomiska angelägenheter ett genomgående motiv för afstyrkande.
Oft ' a åberopas äfveii det faktum, att myndigheterna vanligen kunnat påräkna qvin- nornas ofta oskattbara frivilliga tjenster utan att erbjuda dem några motsvarande rättigheter, hvarför reformen vore opå- kallad.
Utrymmet t8illiiter ej att ingå i alla afstyrkandets detal- jer, dock kunna vi ej underlåta att meddela ännu några ut- drag, det första för egenhetens skull, de tvänne andra eme- dan de synas innehålla klaven till frågans närmaste lösning.
I ett län utmärka sig k. befallningshafvande bland alla sina öfriga medbröder genom den mästerliga blandning af hög ridderlighet och fin satir, som präglar deras utlåtande, hvilket tillika på ett ypperligt sätt återgifver det taktiska konstgreppet " marsch på stället "!
Till en början uttyyckes en vänlig farhåga, att den erbjudna valbarheten i qvinnans nu- varande samhällsställning torde bli henne allt för besvärlig, att det vore mindre grannlaga, om endast röstberättigade qvinnor kunde väljas och icke de, hvilka sakna rösträtt, äf- ven om de vore lämpligare.
Innan steget tages fullt ut, och qvinnan förklaras likstäld med mannen i d a kommunala och politiska rättigheter och skyldigheter, hemställes derför, att k. m: t täcktes låta allt förblifva vid status quo, med aiidra ord, tillåta atlt qvinnor må kunna användas som biträden åt ifrågavarande myndigheter.
Blekinge länsstyrelse anser, att qvinnans lif genom den föreslagna reformen skulle förryckas, att qvinnan har som maka och moder vigtigare uppgifter, att hon i de flesta fall har sin tid fullt upptagen, m. m.
På grund häiraf förklaras den föreslagna förändringen obehöflig och olämplig, " hvadan och då densamma icke låter sig genomföra utan ytterst ge- nomgripande ändringar i nu gällande lagstiftning, styrelsen aj %tyrke ?- det väckta förslaget. "
Stockholms län vill ha rätt för skolråd och fattigvårds- styrelse att " kalla i kommunen bosatt qvinna, vare sig i konz- munala angelägenheter röstberättigad eller icke, för att vid
skolrådets eller styrelsens sammanträden närvara och i öfver- läggningarna men ej i besluten deltaga, samt, efter åtagande, med ledamots behörighet utföra enskild ledamot åliggande best yr.
” * * * Vi hafva nu tagit en hastig öfversigt af k. befallnings- hafvandes utlåtanden i frågan.
Hvilka slutledningar kunna nu af dem dragas?
Att man skulle vara af ganska olika åsigter var att vänta.
Mera öfverraskande är att finna, huru- som reformens motståndare nästan enhälligt erkänna vigten af qvinnans verksamhet på berörda områden, vare sig hon egnar sig åt den af egen tillskyndelse eller såsom biträde åt myndigheterna, hvaremot man lika enhälligt motsätter sig förslaget att gifva henne beslutande rätt eller ansvar.
Vi- dare finner man, hurusom från alla sidor frågans besvarande gjorts hufvudsakligen beroende af den olika uppfattning man har af qvinnans n8tur.
I Falun, Östersund m. fl.
anser man denna natur uteslutande egnad för omsorgen om den egna familjen, om hem och barn.
I Malmö och Göteborg, i Up- sala och Jönköping m. fl.
ser man också häri qvinnans grund- väsentligaste anlag, men man tror, att dii hon icke haft eller icke mera har en egen familj och egna barn at ’ t verka för, hon må utan all sköns fara för sin qvinlighet hjälpa till att draga försorg om andras.
Reformens motståndare mena, att den nya uppgift man vill gifva qvinnan vore nog att förleda henne att svika sin natur och öfverge sina husliga pligter för de offentliga.
Refmmens anhängare åter hafva mer för- troende för qvinnans natur och frukta icke att den skall le- das på villospår af en lagparagraf.
Motståndarna vilja på sin höjd använda henne som frivilligt biträde åt myndighe- terna.
Anhängarna vilja ge henne samma rätt och samma uppgift som styrelsernas manliga ledamöter, på det att sam- hällets behof af qvinnornas särskilda begåfning för ifråga- varande arbetsområden må blifva fyldt.
Så långt k. befallningshafvande.
* * * k Hcad tlinkn nu q i; i i z n o m a själf va om s i g sjiiljbci i denna cigtiga sak?
Det vore af intresse om de af Dagnys läsare, som tänkt öfver ämnet eller i någon mån pröfvat uppgifterna på näm-
41 da områden, ville besvara detta spörsmål.
I afvaktari derpå uttala vi här nedan i korthet vår egen mening.
I likhet med riksdagen och 14 af k. befallningshafvande tro vi, att ett verkligt behof förefinnes af qvinrians omedel- bara deltagande i samhällsarbetet på här berörda områden så väl som på åtskilliga andra.
Och vi tro äfven, att när qvinnan åtager sig dylika uppgifter, hon skall fullgöra dem ut,an att försumma sina närmaste pligter.
Men å andra sidan tro vi alldeles icke, att en och annan qvinnas inväljande i skolråd och fattigvårdsstyrelse i sttillet f ~ r män, uniler i öf- rigt oförändrade förhållanden, skulle medföra den önskade fördelen.
Det är j u icke för att vinna den blotta likställig- heten med mannen och erhålla rättighet att för kommunens bästa göra alldeles detsamma som han, som qvinnan skulle göras valbar, utan det är eller borde väl vara för att tillföra arbetet för skolan och fattigvården en försturkning af nya krafter, villiga och dugliga att döma, besluta och verka på områden som - kanske i följd af maiznens natur -- hittills försummats eller illa vårdats.
Med en sådan uppfattning kunna vi icke dela yrkandet på lagens ändring clerhän, att qvinnan utan vidare må kunna inväljas såsom ledamot i nämda styrelser, arbeta för samma uppgifter som varit den afgående manlige ledamoten anför- trodd samt infogas liksom han i det gamla oförändrade ar- betsmaskineriet.
Vi tro tvärtom, att man för genomförande af den vigtiga reformen kan hämta god ledning af ett par af dess motståndares utlåtanden, nämligen det från Karlskrona och det från Stockholms län.
I det förstnämda säges att re- formen kräfver clj upt ingripande lagförändringar.
Utan att gå så långt tro vi dock, att reformen blir maktlös och onyt- tig om den ej föregåtts af förändringar i stadgar och reg- lementen, som medgifva invälj andet af qvinliga ledamöter jumte det bestämda antalet manliga, samt tillåta en sådan fördelning af göromålen, hvarigenom de Taya arbetskrafter, som erhållits i och genom qvinnors inväljande, kunna, fullt till- godogöras.
Vidare tro vi, att i denna stund ytterst få qvinnor inom hela landet skulle vara mäktiga af att sköta dessa ' nya och vigtiga uppgifter på ett tillfredsställande sätt.
Vi tro, att icke ens den mäst uppoffrande frivilliga kärleksve rksamhet, eller det flinkaste biträde lemnadt åt manliga styrelseledainö-
42 ter, kan bibringa våra qvinnor de insigter och egenskaper, eller den erfarenhet om de kommunala bestyrens egendomliga art och kraf, som fordras för att kunna med framgång fylla berörda uppgifter.
För att då gifva qviniian den nö- diga förberedelsen och uppfostran till det vigtiga medbor- gerliga värf man vill anförtro henne, t e t a vi ingen bättre utväg än den af k. befallningshafvande i Stockholms län fö- reslagna, dock tillämpad blott såsom en öfvergångsform.
Vi tillråda sålunda, att de qvinnor, som antagit kallelse att vara ledamöter i skolråd eller fattigvårdsstyrelser, måtte under föv- sta året efteq- deras tillträde närvara vid resp. styrelsers samman- träden, rned rätt att deltaga i diskussionen, men icke i besluten, äfvensom utföra uppdrag som af styrelserna kunna dem an- förtros; men att de derefter måtte tillerkännas alldeles samma ställning och beslutande rätt som de manliga ledamöterna.
I an- nat fall blir reformen endast ett spegelfäkteri, och man kan så gerna staiinat vid den nuvarande ordningen, att t. ex. i större städer skyddsföreningar och enskilda personer lemna frivilligt biträde, eller i landskommuner energiska qvinnor, med eller utan lof, verka för de fattiga och skolan.
* * * Men, frågar man, hvilka äro då de der qvinliga egen- skaperna, som anses för samhällsarbetet så önskvärda?
Sva- ret återfinnes i föregående anföranden angåeiide qvinnans natur (se utlåtandena från Upsala, Jönköping m.
fl.).
Vill man i ett enda ord sammanfatta och uttrycka den kraft,soin hittills saknats i samhällsarbetet och som med qvinnans rätta deltagande deruti skulle tillföras det, kunde man säga m o d e v Iighetens.
Att denna kraft, ehvad den öfvas inom hemmet eller utanför detsamma, icke får vara en blott hjälpkraft, titan i många stycken också måste vara den bestämmande, om upp- fostringsarbetet i stort som i smått skall vinna sitt mål, derpå kunde vi anföra mångfaldiga bevis både från äldre da- gar och nyare tid, om utrymmet tilläte.
Här måste vi iii- skränka oss till blott två, det ena hämtadt ur offentliga hand- lingar, det andra från vänners personliga erfarenhet.
För flere år tillbaka hade en ung qvinna inom laglig tid utskrifvits från barnbördshuset, Främmande i Stockholm, dref hon med sitt späda barn på armen kring gatorna, från den ena skyddsanstalteii till den andra, bland dem äfveii all-
43 männa barnhuset, men bortvisades från dem alla nernedan bar- net va ?.
för svagt ".
Följden blef, att modern några dagar se- nare drogs inför rätta och fördes derifrån till fängelset för att aftj ena sin strafftid som barnamörderska.
Månne ej författningar, som berättiga till ett sådant för- farande mot en hjälpsökande, vitna om frånvaron af ' moder- lighetens kraft i samhällsarbetet?
Här vår andra historia.
Ett par damer i en skyddsför- ening hade åtagit sig tillsynen om ett par fattiga, af veder- börande myndighet ntackorderade barn.
Vid deras första besök hos fostermodern syntes hemmet snygt och de små flickorna väl, nästan fint klädda.
Vid närmare efterforsk- ningar befans likväl fostermodern vaxa en dålig människa och hennes dotter en allmän qvinna.
Det syntes då de båda skyddsdamerna påtagligt, att fostermodern hade för afsigt att egna de små flickorna åt samma ohyggliga yrke.
De an- mälde derför saken för myndigheten och begärde, att flickorna skulle flyttas till en annan fostermor.
Ett par personer sän- des då af styrelsen att taga reda på förhållandet, kivarefter svar lemiiades, att som barnen vor0 väl och ordentligt hållna, fans intet skäl att flytta dem.
Om berörda myndighet haft några qvinliga ledamöter ibland sig, med rätt att deltaga i deras beslut och icke, som nu, endast varit biträden utan erkänd makt, skulle väl då ett sådant utslag kunnat gifvas?
Så mycket om behofvet af qvinnans direkta deltagande i samhällsarbetet, samt om vigten af att, hon dervid äfven har beslutande rätt.
Frågan huru den a,f oss föreslagna förberedelsen för uppgiften skulle ordnas, tillhör de sakkunniga att besvara.
Oss återstår endast att bringa de aktade och frisinnade män, hvilka förordat saken, vår hjärtliga tack, i det vi ännu en gång uttala vår öfvertygelse, att reformen måste väl förbe- redas innan den fullständigt genomföres, om deii icke skall skada i stället att gagna.
44 Skolungdomens nöjen förr och nu, af Are.
-, w T i d e r n a växla och vi med dem, säger ordspråket, och aldrig har det klarare besannats än vid jämförelsen mellan flickskolorna på 1830-40-talet och de nuvarande.
Huruvida allt är bättre stäldt nu än då, det vågar gammalt folk ej döma om för att ej misstänkas att se " den goda gamla ti- den ' i rosenrödt.
Visserligen kan man ha sina dubier, huru- vida ej skolorna med c: a 30 elever, fördelade i olika lexlag och med fri flyttning efter Wallinska skolans föredöme, hade sina företräden; så ock om ej " gamla Eklund " förstods och smältes bättre än Odhners både " lilla " och ' stora ", om ej gamla Peplihres var rätt så god som Olde eller Plötz o. s. v. Men allt det der lemna vi visligen derhän för att i stället språka ett ögonblick med lasaren om skolflickornas nöj en.
Antagligen äro upptågen under skoltinimarna sig täm- ligen lika, ehuru man på den gamla tiden visst icke var så kritisk gent emot sina lärare, som den nutida ungdomen.
Men skolan drömde aldrig om att vidtaga några särskilda åt- gärder för att flickorna skulle få roa sig.
Några lekstunder sattes aldrig i fråga.
Från kl. 9 till ' / 2 3 arbetades oafbru- tet, utom under den korta stund då frukostbrödet förtärdes.
Lekplatser vor0 okända.
Vid Wallinska skolan på stora Nygatan, midt i hjärtat af den tätt bebygda staden mel- lan broarna, fans säkert ej utrymme för lekplats, och i med- täflaren, den Bjurströmska pensionen vid Regeringsgatan, var gården trång och svart som en brunn.
Skridskolof var ett ord som icke fans till, hvarken i Fryxells svenska språk- lära eller i skolans slangspråk.
J a skridskoåkning var och borde enl. tidens sed vara för flickorna ett begrepp, alldeles lika främmande som vissa vetenskapliga uttryck, hvilka före- kommo i ett oskyldigt handskrifvet kompendium i fysiologi, som magister Olof Fryxell företagit sig att diktera för ele- verna i nxlle Bjurströms skola, och som väckte hos mö- drarna en sådan " horreur " att ämnet måste förbjudas!
- Det var, kort sagdt, z ' nddcente att förutsätta, att flickor skulle kunna åka skridsko.
Skolgymnastik var ett okändt begrepp.
Vägen bort och hem från skolan kunde väl för dem, som hade säll- skap med kamrater, vara treflig nog, men aldrig vågade man
45 göra några afstickare till fria platser, der någon lek kom ifråga.
Låg Norrbro eller Drottninggatan i skolvägen, häm- tades man af betjent eller jungfru, t y der gick det alls icke an för unga flickor om 14, 15 år att visa sig allena.
Försig- tigheten var befogad, t y det hände verkligen, att ensamma unga flickor skrämdes eller ohöfviskt tilltalades.
På e. m. hade man ganska träget med lexorna och kom siillan eller aldrig ut.
Promenaderna sparades till söndagarna, då man fick gå " i torget " med den öfriga familjen och visa sin skära hatt eller sin nya " capotte " samt skärskåda kamrater- nas, och rodnande helsa på kadett-dansörerna från sista karl- bergsbalen.
De nu så kallade " sommarnöj ena " funnos ännu icke till.
Hade pappa qvar sitt landtgods, så flyttade man dit efter slutad vårexamen, och då började för många ett friskt lif i naturen och fortfor så länge sommaren räckte.
Några rika grossörsfamilj er hade villor ute på Djurgården eller i grann- skapet af Drottningholm.
Men det stora flertalet skolflickor stannade i sina stadshem och fick aldrig se mer af landet än som bestods vid en och annan sparsamt förekommande färd med kullbåtarna till Djurgården eller Lilj eholmen.
Kur annorlunda mot nu, då skolan har på sitt schema 10 min.
obligatorisk lekstund efter hvarje lektion, då, lekplat- ser följaktligen måste anskaffas, eller, der detta är omöjligt, flickorna promenera radtals åtfölj da af en lärarinna!
Hur göra icke de förnämsta skolorna sitt bästa för att skaffa också lekmaterial, krocketspel, bollspel, käglor m. m.!
Hur öf- verraska de icke sina flickor en eller annan solklar vinterdag med skridskolof, eller påbjuda under våren botaniska van- dringar utåt landet, och hur härligt är det ej då att möta de rosenkindade skarorna med skridskorna eller portöreriia slängda öfver axeln och en mystisk väska, med cakes och an- dra godsaker, i handen!
Att det skulle vara någonting för flickan opassande i att åka skridsko faller nu för tiden lika litet en mor in: som att förbjuda fysiologien som läroämne.
Men icke nog härmed.
P å senare tiden har man också börjat tänka på, att skolungdomen kunde behöfva en liten sund förfriskning också om sommaren, företrädesvis de, hvil- kas föräldrar icke hafva några sommarhem.
Och så hafva de s. k. ferieresorna eller sommartvmadringarna uppstått.
Poj- karna hafva som vanligt fått brorslotten af det allmänna iii-
46 tresset, i det för deras sommarvandringar betydande insam- lingar gjorts.
Nen flickorna hafva icke häller blifvit lottlösa, ehuru man alls icke gjort väsen af dem.
Läkaren vid en större flickskola tog å r 1886 initiativet till saken och skaffade en liten penningsumma.
E n af de hurtigaste, mäst resvana lärarinnorna, åtog sig att leda färden; en grupp flickor om 15-17 år utvaldes; resdagen utsattes och skol$ickornas första somrnarvandring försiggick på det trefliga, för kropp och själ uppfriskande sätt, som den välkända signaturen L.
E. berät- tat i Dagny häft.
aug.-sept.
1886.
Förliden vinter öfverraskades L.
E. en vacker dag af en gåfva från Lars Hiertas fond, hvilken, på den varmhjär- tade skolvännen fru A. Retzii initiativ, blifvit anslagen till ferievandringar följande sommar för ett antal skolflickor, hvilka vandringar L.
E. fick i uppdrag att ordna.
I följd af denna vänliga och kloka insats i saken kunde förliden sommar ej mindre än 26 flickor från 6 skolor, för- delade i flockar, hvar och en stäld under ledning af en för dem och saken intresserad lärarinna, begifva sig ut på fe- riefärd.
Vid hemkomsten vor0 alla hjärtligen belåtna.
Ett n y t t förtroligare band hade förenat så väl de unga med lärarin- nan som de unga sins emellan.
" Jag möter ingen af dem, utan att de stråla emot mig som ett solsken ", berättade fram på vintern en af ledarne.
Derjämte hafva de unga syn- bart vunnit till helsa och lefnadsmod.
Man finner dessa goda resultat helt naturliga, då man läser den berättelse om en a2 dessa sommarvandringar, som L.
E. vänligast meddelat längre fram i häftet, i syfte ej blott att förtälja om resans små äf- ventyr och den gästfrihet hvarmed vandrerskorna mottogos öfverallt och af alla klasser, utan ock att tjena till vägled- ning för andra, som kunna önska ställa kosan åt samma håll.
De förhoppningar, som 1886 uttalades af L.
E., hafva äf- ven så till vida realiserats, att en styrelse för den qvinliga skoluiigdomens sommarvandringar nu kommit till stånd, hvars sekreterare, fröken Lilly Engström, meddelar upplysningar och goda råd.
Blen, frågas det kanske, äro då 15 17-åringarna lyck- ligare och gladare nu än förr?
Svaret måste hänskjutas till ett nytt " uppfinnirgarnas tidehvarP då man lyckats konstruera glädj emätaren och iycko-
1 47 vågen.
Till dess få vi lemna sådana jämförelser derhiin, fröj- das åt att fordom okända, sunda och uppfostrande nöjen komina den nutida ungdomen till del och i vårt sinne tacka dem, hvilka, vare sig som gifvare eller ledare, härtill med- verka.
*) Den lyckliga.
ans uppå rosor och.
dröm piii siden, Smekande konstverk och eldigt spann; Frasande drä,gter och pjlne smiden - Allt med ett ögonkast blott hon vann.
Kojan bland björkamas hvita stammar V a r hennes hem, medan barn hon var, Kullen hvars ekskog i solen flammar, Se ’ n hennes slott på sin Iljässa bar.
Leende ’ tjasandc f r a m hon candrat, Varit huart öljas, hvart hjärtas fröjd.
Ingen den kärlek förtydt och klandrat, Som henne lyfte till 7yckans höjd.
Ä r det då sanning, att natt och dagel.
Delas till jorden i lika mått?
, Hon, som så strålande vur, så fager, Har hon af ljus ej f ö r mycket ftitt?
Har hon, skuldlös, oändligt brzctit, Har hon slösat uårt slugtes skatt?
Få, för den lycka hon ensam njutit, Tusen försmäkta i sorgens natt?
Selma Lagerlöf.
*) Vi tillägga här, att Stockholm icke ar den enda stad, hrarsflick- skolor anordnat sommarvandringar för sina elever.
Vi veta särskildt, att en liten vandiareflock f r h Norrköping, med fröken Gerda von Friesen i spetsen, tinder sommaren stälde sin kosa åt samma håll som I;.
l4.
Sed eller osed?
Nya Dagligt Allehanda för den 11 maj förlidet år före- kom bland " Fria ord " en uppsats med öfverskrift: " Skydd åt vår ungdom ", undertecknad " Mödrar ", hvilken sökte väcka allmänhetens uppmärksamhet på den i huf vudstaden rådande seden, att en mängd cigarrbodar hållas öppna ej blott söndagar, utan äfven långt in på nätterna.
Den påvi- sade det demoraliserande inflytande, som i sedligt hänseende kan befaras af en sådan natthandel, och framstälde tvänne frågor att besvaras af dem det vederbör.
Dessa lyda sålunda: " Hvarför skötes cigarrhandeln företrädesz,-is af qvinlig betjening och hvarför göres i valet af denna ofta afseende på ungdom och fägring? "
" Hvarför äro cigarrbodarna öppna på tider, då alla an- dra bodar måste vara stängda, hvilket ej endast gäller om sön- och helgdagar, utan äfven om nattens första timmar ")? "
Oss veterligt hafva dessa frågor ej erhållit något svar, ej häller har den i nämda uppsats uttryckta önskan, " att den allmänna opinionen ville uttala sig så Icrnftigt för en reform af det påpekade missbruket, att man kunde hoppas att snart nog se den genomförd ", framkallat ens en diskussion i äm- net.
Allt går sin gilla gång som förut, och man ser ännu, såsom tillförene, ljus glimina i cigarrbodarna kl. 12-2 på nätterna, under det mörker råder öfverallt annorstädes.
Likväl känna vi, a t t förenämcie uppsats funnit genklang i många hjärtan och att, bakom de " Mödrar ", som under- tecknat den, stå otaliga andra, hvilka ej önska något högre än en reform i ofvan antydda riktning.
Men hur skola de kunna göra denna sin önskan gällande gent emot de makt- egande?
De hafva med qvinnans vanliga tålamod bidat och hoppats, att äfven f ä d e r i den allmänna sedlighetens intresse skulle känna sig manade att uppträda mot ett missbruk, som onekligen strider mot lag och goda seder.
Men nej, de, så väl som ordningsmakten och pressen, förhålla sig tysta och passiva, låtande saken hafva sin gång, och det är j u ett axiom, att " der ingen åklagare är, är in- *) Ett aktningsvärdt undantag i båda dessa hiinseenden, utgör fir- man Tjäder &amp; Son, som hvarken idkar söndags- eller natthandel, ej häller använder qvinlig betjening.
49 gen domare ”.
Det ser således ej ut, som kunde man hoppas att snart erhålla någon rättelse af detta klandervärda ofog, utan det tillåtes att obehindradt fortgå, under det man af- sigt ligt synes blunda för följderna.
Detta antagande bekräftas äfven af förhållandet, at8t eii cigarrhandlare, som ogillade den i fråga varande oseden, gjort flere fruktlösa försök att få den afskaffad.
Myndighe- terna anse det nämligen ej vara stridande mot skick och god ordning, att cigarrbodarna hållas öppna till långt in på nät- t erna.
E j en gång vid det extra sammanträde, som den 1 sist- lidne juni hölls af sällskapet Pro $de et christianismo, der frå- gan om söndagshandelns inskränkande af handlades, tyckes någon röst hafva höjt sig mot cigarrhandelns fortgående, vare sig under sabbaten eller nattetid.
Dock upptriidde vid detta tillfälle flere talare, hvilkas varma nitälskan för be- främjandet af samhällets sedlighet ej kan betviflas.
Är då detta slags handel verkligen i åtnjutande af ett pricilegium exclzcsivum, som står öfver lag och rätt?
Det tyc- kes dock, som tillkomme denna tvetydiga förmånsrätt för- nämligast hufvudstaden, emedan helt nyligen i en landsorts- stad en cigarrhandelsidkerska blifvit pliktfäld för söndags- handel.
Att doma af ofvanberörde förhållanden synes det ej vara att vänta, det från de maktegandes sida initiativet till den önskvärda reformen utgår.
Vi vända oss derför till qvinnofrågans förnämsta och aktade organ i vårt land med en hemställan, att den ville uppträda som dess målsman.
Qvinnofrågan och cigarrhandeln - hvad hafva de ge- mensamt, torde mången fråga med ett ironiskt smålöje.
Vi uppställa såsom svar: kunrin renhjärtade och ädelsinnade qvinnor liknöjdt åse, att hundratals unga flickor, för vinnings skull, utsättas för frestelser och blottställas på ett sätt, att man knappt ’ kan hoppas att de skola förblifva dygden trogna?
Och hafva de en gång beträdt den sluttande plan, somleder till förderfvet, hvad blir då deras slutliga öde?
Om man också endast skulle betrakta frågan ur synpunkten af den orimligt utsträckta arbetstiden, synes en rättelse vara af nö- den.
Hvad skulle man väl säga om andra affärer, der dikt nattarbet e fordrades 3 Dapy.
4
Vi fråga vidare: kunna mödrar vara likgiltiga för den fara, som lurar på deras unge, kanske svage och njutnings- lystne söner från det flämtande ljuset i cigarrbodarna, inbju- dande till nattliga besök?
Månne ej mången yngling sålunda blifvit lockad till det första afsteget från sedlighetens väg, ett steg, som, Gudi klagadt, sedan vanligen följes af flere an- dra, till dess han mer och mer försjunker i lättsinne och ut- sväfningar '?
Kan ens någon ärbar och tänkande qvinna nattetid gå förbi de upplysta cigarrbutikerna utan att uppröras i sitt sinne öfver den slappa moral, hvilken tolererar ett missför- hållande, som j u rent af är egnadt att lägga hyende un- der lasten?
Fråga då ej längre ironiskt efter gemenskapen mellan qvinnofrågan och cigarrhandeln, utan lyssna till den klagan, hvilken, ehuru tyst och undertryckt, uppstiger från de förorät- tade och uppoffrade unga qvinnorna, från de sörjande och förkrossade mödrarna, ja, från alla de sköflade existenserna, innan den växt till e t t skärande verop öfver den slapphet, som liar sin dryga andel i skulden till allt detta elände.
Vi qvinnor begära af lagstiftarna, så väl som af lagens handhafvare, endast en akt af enkel rättvisa mot de unga qvinnorna, hvilka såsom lockbeten skola t j ena vinningslyst- naden, mot de ännu oförderfvade yiiglingarne, hvillia genom ofvan antydda oskick inledas i frestelse, då, vi i sedlighetens och mänsklighetens namn fordra, att cigarrhandeln måtte un- derkastas samma o ?dningsstadgn och samma kontroll sona a n n a n handel.
X o d e 7 %.
51 En sommarvandring. '
W F d e r sista hälften af maj månad 1887 diskuterades frågan om en fotvandring ifrigt bland flickorna i $: de klassen.
Hvilka skulle komma med, och livart skulle kosan styras?
Jag hade erbjudit mig att leda vandringen, och ändtligen blef det bestämdt, att jag skulle fii 3 af flickorna med mig, och att vi denna gång skulle ströfva omkring, förnämligast i Östergötland.
Såsom rn5l för en turistfärd betraktades detta landskap med någon misstro.
Östgötaslätten kunde ju ej jäm- föras med t. ex. Dalarnas herg.
Der det finnes präktiga bondgårdar, var det ingen utsigt att fG tillbringa natten i en lada, och att få svälta en dag kunde ej häller komma i fråga - och dock hörde allt detta till ett verkligt turistlif.
Jag stod emellertid fast vid min plan; en slätt vore ju också något att se, och dessutom skulle vi öfvertyga oss om, att det i Östergötland finnes mycket annat an en stor slätt.
P å afslutningsdagen bestämdes, att vi den 29 juni skulle sarninan- träffa p5 Jönköpingsbiten Primus, som kl. 8 på aftonen skulle lemna Stockholm, och så skildes vi åt med hopp om ett gladt återseende.
Några af flickorna tycktes frukta, att vi aldrig skulle liinna till den 29, eller att dagen på ett eller annat märkvardigt sätt skulle försvinnd u r tiden - men alla farhågor vor0 onödiga.
Då Primus den ' 29 lem- nade Stockholm, vor0 flickorna ombord, och jag kom med i Södertelje.
Vädret var härligt, och vi sutto uppe på däck en god stund sedan vi passerat kanalen.
Flickorna hade visserligen några spekulationer på att se Hörningsholm i månsken, men som de äfven beslutit att följande morgon stiga upp kl. 3 för att se Stegeborg i soluppgången, så måste de ofrra någon tid åt sömnen och slå Hörningsholm ur hiigen.
Jag visste nog, hvad uppstigandet kl. 3 skulle hafva ined sig, men som er- farenhetens lykta endast lyser på den väg rnan själf tillryggalagt, lade jag inga hinder i vägen för det tidiga uppstigandet.
Under dagens lopp visade det sig också, att Jon Blund är en sträng fordringsegare: då intet märkligt var att se, försvann den ena efter den andra af mina reskamrater från däck.
Dessutom kan jag försäkra, att under de 3 veckor vi reste tillsammans, väcktes aldrig mer något förslag om att stiga upp kl. 3.
Soluppgångar beaktades ej vidare.
% 3 ' *
52 * Som resan på Göta kanal nästan för alla var en nyhet, så fans mycket att se och beundra.
Dagens inål var Bergs kanalstation.
Der skulle två kamrater till flickorna möta oss, och vi skulle följa med till deras hein, Kolfall, en mil från Berg.
K1.
3 lemnade vi Primus.
Jag gjorde i Ar samma erfarenhet som i fjol: att ångbåtckaptener äro i hög grad tillmötesgående mot resande skolungdom.
Vi hade bildat en " fa- n-iilj " och reste med 20 ' / o rabatt.
Då vi kommit till Berg, slog0 vi oss ned i gräset under ett stort träd för att äta middag af vår med- förda matsäck.
Vi upptäckte snart en liten flicka, som sålde mjölk, och sii vor0 vi väl försörjda.
Det visade sig vid de olika matsäckspå- sarnas öppnande, att ingen i själfviskhet tänkt allenast på sin egen per- son - nej här fans ett öfverflöd p i smörgåsar, ägg och pannkaka, sa att vi kunnat mätta en half skollofskoloni.
Men då vi ej hade nå- gon sådan i vår närhet, fick mjölkflickan sitt förkläde fullt, och dess- utom undfägnades ett par gamla gubbar.
De tyckte nog, att vi vor0 ett lustigt sällskap, som reste omkring med så mycket mat.
Men hvar vor0 nu Louise och Ida, som skulle möta oss i Berg?
Efter mycket spejande syntes ett par stora röda parasoll, som närmade sig, och under dessa igenkände vi snart vara vänner.
Tillsammans med dem besågo vi först Vreta kyrka, och sedan började fotvandrin- gen.
Ehuru det var på eftermiddagen, var hettan tryckande, och vi började just att känna oss " uppgifna " och trösta hvarandra med, att vi endast hade ' / 4 mil qvar; vägen gjorde i detsamma en skarp sväng åt öster - och så var all trötthet liksom bortblåst.
En ny utsigt öpp- nade sig: Roxen låg spegelblank framför oss, och till venster reste sig Stjernorps ståtliga slottsruin ur en tät bädd af löfskog.
Utrop af be- undran ville aldrig taga någon ända.
Vi uppmanades emellertid att ej fördröja oss med att beskåda Stjernorp.
Vi skulle sedan se det bbde i solsken och månsken: programmet var redan uppgjordt.
I rask fart bar det nu af fram till Kolfall.
Sista biten var en uppförsbacke, som gerna kunde haft Vermland till hemort.
Kolfall är en idyll, der det ligger på en höjd, inbäddadt i björk- och furuskog.
Höjden stupar åt ena sidan brant ned mot en å, som drifver en såg.
I ån skjuta löfklädda uddar ut, och der funnos skuggiga tillflyktsorter mot sol och hetta.
Att Roxens norra strand ej hör till det skita Östergötland, konimo vi snart underfund med.
Vi kommo fram just lagom för att i solnedgången skåda ut öfver Roxen och det midtemot liggande Linköping med dess vackra kyrktorn.
Följande dag vor0 vi uppe i Stjernorps 4 våningar höga ruin.
Slottet ödelades i slutet af 1700-talet, som det påstås genom mord- brand, anstiftad af en tatterska, som blef nekad herberge.
Hennes
53 bild finnes på en af väggarna i ruinen, och den, som vid betraktandet af densamma högt uttalar sig om hennes grymhet, kan vara siiker på att råka ut för någon olycka, innan han lemnat ruinen; det troligaste är, att han bryter benen af sig.
Då vi kommit ut förtrodde mig en af flickorna, att hon högt ropat: elaka käring, men jag kunde ju själf öf- vertyga mig om, att båda hennes ben vor0 oskadda.
Innan vi lein- nade ruinen hade vi påmint oss Snoilskys dikt " Vapenbröderna '.
Det var ju på " Stjernorps tinne flagga gul och blå steg upp ' 7.
Allt här i verlden har ett slut, och så äfven vårt besök påKol- fall.
Öfver Berg fardades vi till Motala, der vi togo allt sevärdt i be- skådande.
Sedan vi ätit festmiddag i gästgifvargårdens vackra träd- gård vid strömmen, fattade vi det beslutet att vandra till Vadstena.
Och nu vor0 vi på slätten!
Rundtomkring oss böljande sädesfält, en- dast afbrutna af bondgårdar med slörre eller mindre trädgårdar - det var den utsigt vi hade, så långt ögat kunde nå.
Medgifvas inåste att för trötta fotvandrare är en slätt icke lika angenäm soni en skog.
Då vi på slätten skulle hvila, måste vi endera slå oss ned på dikes- kanterna eller ock gå in i en gård och bedja om lof att hvila på en bänk utanför.
Vi valde den sistnämda utvägen, blefvo öfverallt väl mottagna och ofta bjudna att stiga in och hvila i " kammarn " ".
En verklig fördel har dock slättlandet framför bergslandskapen: korna äro ej på sommarnöje uppe i fäbodarna, och det är verkligen både ange- nämare och mer stärkande att släcka sin törst med söt mjölk än med surt svagdricka, som man får göra sommartiden i Dalarna.
Då vi på aftonen kommo till Vadstena, uppsökte vi en skolkam- rat och blefvo af hennes mor inbjudna att bo hos dem.
i4tt gästfri- het alltid varit en nordisk dygd, det visste vi af gammalt; nu började vi tro, att den hade sin rätta blomstringsort i Östergötland.
Sedan vi besett staden tyckte flickorna, " att Vadstena stod alldeles för lite6 omtaladt i geografien ".
Man fråssade ju riktigt i minnen från forna dagar, och nutiden var ej häller att förakta.
Planteringarna utmed Vettcrn och vår värdinnas lilla vackra trädgård gå ej lätt ur vårt minne.
Men framåt, gälde det ånyo - till Oinberg.
Och så åter en marsch öfver slätten.
Vi hade på Alvastra gård betingat oss rum hos patron Rhenströni, som tager emot Ombergsresande.
Först cent på yvällen konimo vi till en gård, som vi antogo vara Alvastra.
Vi vå- gade en sakta knackning på en dörr, hvilken dock ej hördes, så att vi en god stund fingo stå der i halfmörkret.
(Ett rättvist straff der- för att vi vor0 så sent ute.)
Slutligen kom en jungfru ut och förvis- sade oss om, att vi vor0 på Alvastra, och så fördes vi in i en flygel- byggnad, der två stora ruin stodo till vårt förfogande.
De, som själfva
någon gång varit trötta fotvandrare, kunna fatta den känsla af välbe- hag, som grep oss vid åsynen af trefliga rum och bäddade sängar.
Som en välkomsthelsning stodo doftande rosor på ett bord.
Under de dagar vi tillbragte på Omberg, ströfvade vi omkring på berget ända upp till hjässan.
Ombergs skönhet är prisad af så många, att jag ej ens vill försöka att öka deras tal.
Sista aftonen tillbragte vi vid ruinen.
Då inan är 16 år kan man väl ej begära bättre än att få svärma i månsken i en klosterruin!
" Gymnasterna " - två af flickorna, som hade A i gymnastik, hedrades med detta namn - sutto naturligtvis högt uppe på en gammal mur.
- Gymnasterna ville hälst ga 3 mil om dagen (hvilket dock aldrig beviljades) och vor0 vid alla marscher vira lätta förtrupper.
Då vi slog0 läger, och det gälde mat och sömn, måste jag likväl sanningsenligt erkänna, att de bildade hufvud- styrkan.
- Innan vi lemnade Alvastra, gjorde vi en roddtur till Röd- gafvels grotta, ocli så begåfvo vi oss på väg till Grenna.
Då vi kominit in i Småland, blef vägen sällsynt vacker.
Den ligger högt mellan berg och skog, och emellanåt ser man Vetterns klara spegel.
I närheten af Grenna fingo vi syn på ruinerna af Brahe- hus uppe på ett berg ocli befunno oss sålunda på " Grefve Pers " område.
Grenna har 3 mil till närniaste järnvägsstation!
Der är också lugnt och stilla i den lilla staden, som ligger inbäddad i trädgårdar med berget som en mur bakom sig, och Vettern framför sig.
Om jag skulle sjunga någon af de svenska sjöarnas lof, s i blefve det hvarken Mälarns eller Siljans - de ha fått lofsånger nog - utan Vetterns.
Den har något af hafvets matur, den är så frisk och rörlig och liar om aftnarna så underbart vackra färger.
I Grenna hade vi vårt hem i prostgården.
Nigra af flickorna bodde nere i trädgården i " gamla prestgården ", der inan med visshet vet, att Gustaf Adolf bott vid sina besök i ' Grenna.
Hvad kunde man biittre begära!
Första dagen vi vor0 i Grenna inträffade något högst ovanligt - det hällregnade.
Men hvad gjorde det!
Vi vor0 i god hamn, och dessutom hade vi ju hört landtmännens suckan efter regn.
Om qvällarna hade vi som goda patrioter instämt i denna suckan - men om morgnarna hade vi som glada turister fröjdats öfver solskenet.
Nu var emellertid regnet väl- kommet.
Följande dag var vadret åter vackert, och den segelbåt våra Grenna-viinner beställt frin " ön " väntade oss kl. 9.
Efter ett par timmars treflig seglats landade vi på Visingsö ocli styrde först kosan till Visingsborg.
Kyrkan, fasaneriet, ekplanteringarna -- alltsammans be- sågs.
Till sist åkte vi " remmalag " öfver en god del af ön, som är slät som ett golf.
Det fordon, som begagnas vid reinmalag är bottnen
55 af en mindre höskrinda, pii hvilken en madrass lägges, och så sitter sällskapet rygg mot rygg med hängande ben.
Ön har naturligtvis en punkt, hvarifrån man har " en präktig utsigt ", och naturligtvis skulle vi dit.
Punkten är Kumla kyrktorn.
Från Grenna gingo vi österut uppför berget, vägen fram till sjön IVoen.
Det var första gången vi buro vira ränslar.
Förut hade vi skickat dem med ångbåt emot oss.
Det kändes nog litet besvär- ligt i backarna, och Sigrids ränsel befans i synnerhet vara mycket tung.
Vi undersökte dess innehåll och funno, att der bland annat fans ett ansenligt förråd af cakes och chokolad.
Vi lofvade Sigrid högtidligt att göra all€, hvad vi kunde för att lätta hennes börda, och a t t vi vid alla hvilostunder troget höllo vart löfte, det kan hon själf intyga.
Nu kunde vi i skogarna hvila riktigt efter vårt hjärtas lust.
Huru vederyvickande var det ej för oss stadsbarn att med riinslarna under hufvudet ligga utsträckta i granarnas skugga och skåda upp i den blå himlen öfver oss!
Innan aftonen skulle vi vara vid Botorp, en af flickornas sommarhem.
Da vi kommo ' fram till Noen, beslöto vi att om mijjligt skaffa oss båt; vi skulle derigenom bespara oss en marsch på l1) 2 mil.
Vi gingo in i en bondgård och framstälde först vår vanliga fråga: om vi kunde få köpa litet mjölk.
Vi serverades af far själf en dryck, som i Stockholm skulle ha kallats tjock grädde, och då vi skulle be- tala, kunde han ej förmås att taga emot något.
Ilerpå framstälde vi vår önskan om att få båt öfver sjön.
Äfven detta lät sig göra.
Far hade två " skepp ", och hans barn, en son och en dotter, skulle få ro oss öfver.
" Skeppen " sågo litet betänkliga ut; de liknade smA flata tråg och måste flitigt ösas, men då far försäkrade, att det ej var farligt, begåfvo vi oss af.
Under färden började det småregna och blåsa, och vår roddare började tala om " cykloner ".
Om han själf trodde på en storms annalkande, eller om han blott ville skrämma oss, vet jag ej.
Emellertid var det med stor glädje jag såg oss alla välbergade i land.
Då vi skulle betala våra roddare, vor0 de lika omöjliga som fadern; icke ett öre ville de taga emot.
Regnet upphörde snart, och alla mödor och all rädsla glömdes, då vi välkomnades af Annas mor och systrar.
Också kunde vi vara nöjda med oss själfva: vi hade gått dugtigt, icke ätit någon ordentlig middag och varit med om en äfventyrlig båtfiird.
Efter en stunds livila, och sedan vi efter Annas ordination fått " mycket mat ", sprang ungdomen ' sista paret ut ", och slutligen tog man sig en svängom.
Flickorna tycktes icke hafva blifvit uttröttade af förmiddagens vandring.
Vi till- bragte sedan nikgra glada dagar p5 Botorp.
Vid Sommens station, dit vi kommit öfver Gripenberg, togo vi in på det lilla hotellet.
Jag gjorde der samma iakttagelse som i fjol: att bo på ho- tell är för ungdom något mycket tilltalande.
Man är der sin egen herre, och så är det något " ovanligt ".
Då vi om aftonen sutto kring tebor- det, brast munterheten riktigt lös, och det ville aldrig taga slut på skolhi- storier.
Vi stodo nu vid ingången till " det okända landet. "
Dittills hade vi färdats i kända trakter och för det mästa bland vänner och bekanta, men nu skulle vi rakt igenom Östergötland till Gamleby, genom byg- der, der ingen jernväg finnes, och der vi endast obetydligt kunde be- gagna oss af ångbåtar.
" Det okända landet " hade något lockande för flickorna.
Der kanske vi kunde finna " ladan ".
K1.
1 följande dag stodo vi på Norra Vi brygga i Ydre härad, sedan vi med ångbåt farit öfver Sommen.
Dagens m81 var Ed, en egendom, der vi genom en god väns bemedling skulle få inackordera oss några dagar.
Från ångbiitsbryggan till Ed hade vi emellertid 5 fjerdingsväg - och det hällregnade.
En liten bit frgn bryggan ligger det för sin naturskönhet i trakten väl kända Ribbingshof.
Dit hade vi fått ett rekomrnendationsbref från samma goda vän, som skaffat oss tillträde t.ill Ed, men jag har alltid känt en viss fasa för dylika brefs framlemnande.
Jag tog emellertid mod till mig, leninade hrefvet och bad ' derjämte att få lägga qvar litet resgods, som vi efter några da- gar skulle afhämta.
Vår anhållan beviljades, och jag hämtade flickorna från ett vagnsskjul, der de stått för regnets skull.
Vi lenmade sakerna, och så skulle vi .g5.
Regnvädret hade stämt ner sinnena.
Jag hörde hviskningar om att få dröja öfver regnet, och så kommo några stilla suckar om hunger.
Husets värdinna kom nu ut och bad oss lägga af de våta kapporna och slå oss till ro öfver middagen.
Det blef sol- uppgång pii flickornas anleten!
Och så kommo vi in i stora, vackra rum, der möblerna icke höllo på att slå omkull hvarann, som i våra stockholmshem, utan der allt såg så gammaldags fredligt ut.
Flic- korna fördes omkring i gästrum och skafferier och funno, att ett landt- hem är något mycket tilltalande.
Vi befunno oss nu i närheten af de Rääfska godsen och fingo höra historier både om 77urkon " och " ur- berget ' '.
Efter middagen, då regnet upphört, sutto vi på verandan och kunde ej nog beundra " den viken och det berget ", som enligt Sigrids utsago aldrig skulle gå ur hennes minne.
Jag hade alldeles glömt bort rekornmendationsbrefv&amp;.
Omkring kl. 5 gingo vi från Ribbingshof för att i god tid hinna fram till Ed.
Det är klart, att flickorna ej nog kunde prisa inlednin- gen till det okända landet.
Ribbingshof var ett rent paradis, " och ma- ten var så god, att det nästan var synd att äta upp den. "
Sedan vi gått en
07 stund, komnio vi in på Bulsjö egor.
Skogarnas skönande synes för familjen Rääf hafva varit en styggelse, ty i den skog, genom hvilken vi vandrade, hade visst aldrig yxan varit synlig.
Det regnade ej längre, men gräs och mossa stodo ännu fuktiga, och himlen var halfklar.
Ingen niänniskoboning syntes, och vi hörde intet annat ljud än p % af- stånd sorlet af Bulsjöån.
Skratt och prat upphörde snart af sig själf, - det var en sådan der högtidsstund i naturen, då vi kunna lyssna till " ensomhedens store sang ".
Sedan vi gått genom skogen, började vi så småningom fundera på, om vi ej snart skulle vara vid Ed.
Genom href från fru Å.
(Eds värdinna) visste vi, att Ed om sommaren var mötesplatsen för slägtin- gar från när och fjärran, och att der för tillfället var särdeles godt om ungdom; före var ankomst fans det redan 18 stycken.
Det var med en viss bäfvan vi tänkte på att föras in bland så många obekanta män- niskor.
" De aderton " spelade i flickornas fantasi en förskräcklig rol, Som vanligt var sista hiten dryg, och intet Ed syntes till, då slutligen ett smällande ljud, som af vana öron genast uppfattades som slaget af en krocketklubba, lät oss ana att vi vor0 framme.
Vi hade gissat rätt; en af de aderton stod der i hvit mössa ined en klubba i handen.
Så vandrade vi öfver gården och sågo hufvuden i alla fönster och en ve- randa full af folk.
Lyckligtvis fingo vi snart sofva pii saken, och föl- jande morgon d i vi åto frukost under en jättestor lind ute på gården, funno vi snart, att Eds innevånare vor0 idel vänliga och tillmötesgående människor, som på bästa sätt togo sig af främlingarna.
Bekantskaper stiftades märkvärdigt snabbt.
Det går också fortare och enklare med den saken under gröna träd och blå himmel än mellan fyra väggar, De dagar vi tillbragte på Ed vor0 i hög grad angenäma.
En förmiddag gjorde vi en tur till Forsnäs, der gamle Rääf lefvat och dött, Huru många historier fingo vi ej höra om den gamle göten!
Ed lig- ger vid den vackra s,iön Östra Lägern.
En eftermiddag skulle vi före- taga en blitfärd.
Då vi kommo ner till bryggan, lågo der fem löfklädda båtar; i hvar och en af dem satt en student som roddare - och så bar det af ut mellan löfklädda holmar in i ett sund med speglande vatten, och der lade vi oss stilla, och så sjöngs der i båtarna solosång och duetter, och så pratades och skrattades, och äfven de gamla kände sig unga.
Jag tror icke, att folk i allmänhet vet, hvilka naturskönheter, som finnas dolda i det tämligen undangömda Ydre.
Vi hafva nog alla hört och läst om Norrlands elfvar och berg, men icke så många hafva hört talas om de granklädda höjderna och om sjöarna med deras vikar och le- ende stränder i Ydre.
Och så den stillheten!
Ingen jernvägsringnhg
58 och inga Angbåtspipor och inga resande engelsmän.
Ja, den soni en gång njutit af det landets skönhet, han längtar dit igen.
Flickorna började nu att tänka tillbaka på det förflutna och funno, att vi lefvat soni i " en skön dröm ", som tyvärr en gcing måste taga slut.
Och alla människor vi träffat hade varit så snälla - man kände sig i tacksam- hetsskuld till hela mänskligheten - och ingen dag hade varit den an- dra lik; man upplefde ju s&amp; mycket underbart, och livad skulle man ej fa att minnas!
Med stor saknad lernnade vi Ed och vandrade till Ärteflods gäst- gifvareghd.
D å vi der anhöllo on3 nattqvarter, fingo vi först ett nekande svar, dit stället endast var skjutsstation, men efter något parlamente- rande togos vi emot.
Alla flickorna stufvades in i ett rum, och jag fick bo uppe på en sal.
Ställets anrättningar vor0 i hög grad enkla, d i vi gladdes öfver vårt teförråd, soni nu först hehöfde användas.
Då den der ladan ej tyc.ktes uppenbara sig, var det ju alltid något att bo på en gästgifvaregard midt på rama bondlandet.
Nästa dag vor0 vi i Kisa kyrkby, men som hettan den dagen var Gfverväldigande, tror jag, att vi af Kisas alla härligheter satte badliu- set högst.
Visst var åns vatten brungult, inen det beredde ändå nå- gon svalka.
Från Kisa åkte vi till Hofby ångbåtsstation vid Åsunden.
Att gå den dagen var omöjligt, åtminstone så länge man hade pengar i sin portmonnä.
Vid Hofby fingo vi vänta några timmar; för flic- korna gick dock tiden fort, då de använde den till att, liggande rak- långa på hårda marken, sofva ungdomens ljufva sömn.
Med ångbAt gingo vi öfver Asunden och vor0 dagen derpå i Södra Tjusts härad.
Vägen gick först genom allvarliga furuskogar, backe upp och ned, der vi endast mötte kolbönder med deras lass; senare koniino vi in i mer leende trakter - det var som att vandra i en park af löfskog.
En af våra medresande på Åsunden hade uppmanat oss att ej gå förbi Odensviholm, Tjusts perla, soni för öfrigt l, ?g i vår väg.
Vi gingo ocks3 in på herrgården, uppsökte inspektoren och bådo om tillåtelse att se oss om, hvilket beviljades.
Ställets egarinna var för tillfället bortrest, men en hennes slägiing uppsökte oss, och efter en liten stund sutto vi i den stora salongen med utsigt öfver den vackra sjön - och med detsamma hade vi förlorat all själfbestämnielserätt.
Att gå fram till Gamleby den dagen var ej att tänka på.
Nu skulle vi först äta middag, och sedan fingo vi se, hvad framtiden kunde bära i sitt sköte.
Och framtiden bar i sitt sköte en promenad i den stora parken, en båtfärd till Odensvi kyrka, från hvars torn vi beundrade utsigten, och på qvällen hade vi tre gästrum till vårt förfogande - det okända lan- det var i sanning underbart.
59 K1.
7 följande morgon vor0 vi på väg till Gamleby.
Visserligen hade vi under vår resa sökt att vara goda ekonomer, men vi fingo under vägen en nyttig påminnelse om, att det fans större ekonomer än vi.
Under en af våra raststunder kom en liten flicka och bjöd ut smul- tron.
Efter afslutad handel frågade vi, om hon nu behöfde gå de tre fjerdingsvägen fram till Gamleby.
- Ja, hon hade en half kull ägg att sälja.
- Vi fimno snart, att det kunde vara ganska hederligt att hafva litet förning till fröken L. på Ekliult, och så köptes äggen.
- " Ni, nu slipper du väl gå till Gamleby? "
- Nej, hon skulle köpa mjöl.
- " Finnes ingen handelsbod i närheten? "
-- " Jo, straxt bredvid, men der får jag ge fem öre iiier för 5 marker ".
- För flickan var tydligen tid ej pengar, och då hon-gick barfota nöttes ej kängorna.
Vi hade emel- lertid föresatt oss att befria henne från vandringen till Gandeby och lemnade henne femöringen, som skulle sparats in.
Nu gick hon heni nöjd, och vi packade in våra iigg i litet hö i en ränselficka.
Sedan vi i Gamleby hvilat litet, vandrade vi i rask fart fram till Lofta prostgård, i hopp oni att der träffa fröken L., flickornas kIass- föreståndarinna, som inbjudit oss till sitt sommarhem, Ekhult.
Såsom vi hoppats, var fröken L. hos sina slägtingar i prostgården, och nu blef det ett välkomnande, ett berättande och ett frågande utan all ända.
Något uppbrott kom ej i fråga, vi skulle tillbringa dagen i prostgården.
Detta var nggot för flickorna.
Verkligheten passade alldeles in med de föreställningar man gjort sig om " en prestgård på landet ".
Huset var fullt af folk, f r h de vördnadsvarda " bedstemödrarna " till s n i i skolpoj kar från staden, som skulle ut pii sommarbete.
Och så utomlius: ladugård, hönshus och allt, hvad man kunde önska.
Först kl. 12 p5 natten vor0 vi inqvarterade på Ekhult.
Vi hade kommit öfverens om, att i fall vädret var vackert, skulle vi följande dag, som var söndag, begifva oss till kyrkan -- men må det förlåtas oss, att då vi kl. 8 på morgonen hörde hällregnet piska pii våra riitor, helsade vi det med glädje och somnade om.
Två morg- nar i rad hade vi j u varit på fötter kl. 6 och sedan marscherat duk- tigt, och då kyrkstöten ej nier har någon omsorg om de sofvande, hade vi bestänidt väckt förargelse i kyrkan.
Gudstjenst hölls sedan hemma pA Ekhult.
P5 niandagen företogs en utflygl, son] af flickorna anses soin re- sans glanspunkt.
Vi seglade på morgonen till Segersgärde, som ligger mellan två vikar af Östersjön.
Från ett utsigtstorn kunde vi se ut åt de båda vattnen.
Så följde bad i det salta haf, kaffekokning och fru- kost i det gröna; endast en skuggsida fans i vår glada tillvaro.
Vi måste vara hemma kl. 4, d i vi alla skulle hämtas i vagn till Ottinge,
en egendom i närheten, för att der äta middag.
På återvägen lugnade det af betydligt, så att flickorna måste ro.
En af båtkarlarna förkla- rade, att Anna rodde som " en hel karl ".
På afstånd hade vi ej gladt oss åt Ottinge-middagen, men på aftonen funno vi, att dagen ej kunnat få ett värdigare slut.
Så kom dagen för uppbrottet.
Flere af våra Lofta-vänner följde oss till Öfverurn, dit vi färdades i en löfklädd höskrinda.
Vi åkte 1 ' / 2 niil under äreportar; det var ju ett festligt slut på vår Lofta-vistelse.
Äreportarna bestodo af unga björkar, som bundits fast vid skrindan, och öfver hvilka tältduk kunde spännas ut i händelse af regn.
Sedan vi i Öfverum sett oss omkring, koni skilsmessans stund, då Lofta-boarna återvände.
Vi vor0 öfver natten på Öfverum, der vi i Disponentens familj hade gamla vänner, och morgonen derpå besågo vi alla verk- städerna.
Sedan for0 vi med jernväg till Norsholm, och som våra kassor, ovanligt nog vid en fotvandrings slut, vor0 i mycket godt skick, hade vi tagit plats i en utsigtsvagn för att kunna se den särdeles vackra vägen.
Från Norsholm gingo vi med ångbåt till Stockholiii, dit vi återkommo den 22 juli.
- Och nu har jag i tankarna gjort resan om igen och ta- ger ånyo afsked af flickorna, gifvande dem det vitnesbörd, att de vor0 förträffliga reskamrater.
Ingen af dem hade för t r h g a skor, men alla hade de friskt mod och ett hurtigt sinne.
Fredrika-Brerner-Förbundets meddelanden.
Elredrika-Brerner-Förbundet.C stipendiekomitd.
Vid bomitens senaste sammanträde lemnade sekreteraren bl.
a. en redogö- relse för huru långt grundläggningsarbetet för allniänna stipendiefonden framskridit.
Häraf framgick, att 7 personer antagit kallelse att medverka som länsombud och 33 som lokalombud, samt att till dessa personer hafva sammanlagdt 1,026 anteckningslistor utdelats.
61 Hvarjehanda i qvinnofrågan.
Sverige.
Qvinna i riksbankens Genst.
Vid senaste riksdag väcktes motion om ogift qvinnas anställande i riksbankens tjenst.
Med anledning af bankofullmäktiges afstyrkande fann bankoutskottet motionen d å icke böra föranleda någon annan åtgärd, än att fullniäktige fingo i uppdrag att till innevarande riksdag inkomma med yttrande, huruvida ett berättigande för riksbankens styrelse att under samma viikor, som nu äro för vinnande af anställning i riksbankens tjenst bestämda, sdsorn e. o. tjenstbiträde i riksbankens aefdelningskontor kunna a ?ztaga qvinna skulle befinnas lämpligt, och i så fall afgifva förslag till de än- dringar af bestämmelserna i bankoreglementet som för ändamålet kunde finnas påkallade.
Detta på det arbetskrafter måtte finnas tillgängliga för den händelse inrättandet i större antal af afdelningskontor skulle ifriigakomma.
Innan fullmäktige uttalade sig ville de i ämnet höra af- delningskontorens styrelser och dessas yttranden föreligga nu.
.. Af riks- bankens 8 afdelningskontor äro tre, näiiiligen de i Visby, Ostersund och Luleå, för förslaget.
Ett af kontoren hade användt qvinligt bi- träde, soiii skött sin befattning till styrelsens synnerliga belåtenhet.
Kon- toren i Göteborg, Malmö, Vexiö, Jönköping och Kalmar äro dock emot förslaget, åtminstone under nuvarande förhållanden.
Fullmäktige liafva derför ånyo beslutit hos bankoutskottet afstyrka saken i fråga.
Reser- vationer afgåfvos af hrr grefve Lewenhaupt, Arnberg och friherre Fock.
Till amanuens å gynekologiska kliniken å Sabbatsbergs sjukhus har blifvit antagen med.
kand.
Karolina Widerström.
V i d Upsaia universitet har filosofie kandidat-examen aflagts af fröken Sigrid Lezj ' onhufvud.
Profårskurs.
Chefen för Ecklesiastik-departementet har gifvit fil.
kand. Helga Fredrika L i n d e r tillstånd att från och ined inneva- rande ars vårtermin genomgå profårskiirs i Stockholm.
V i d Musikkonservatorium hafva fröknarna R. Sandberg och H. Sjöberg aflagt Organistexamen sarnt fröken K.
Höjer kyrkosångare- examen.
Stipendium till p i n l i g medicine studerande.
Af Karolinska institutets lärarekollegium har fröknarna A. och H. Hiertas stipendium tilldelats ined.
studeranden fröken A n n a von Hall.
Lhdervisning i matlagning har, enligt G.
H.
T., blifvit införd uti en af Göteborgs privata flickskolor.
Fröken S. Rudebeck har näm- ligen i sin skolas högsta eller 8: de klass låtit eleverna genomgå eii 6 veckors kurs i denna väl behöfliga undervisningsgren.
V i d Ndas slÖjdliira,.eseminariurn hafva under år 1887 hållits 4 kurser, räknande sammanlagdt 4113 deltagare - 156 manliga och 5 ' 7 qvinliga - af hvilka 51 förut genomgått kurs vid läroanstalten.
Sarnundervisn,ing tillämpas i Skaraborgs läns folkhögskola.
Tv&amp; qvinliga elever hafva nämligen erhållit tillåtelse att deltaga i den nu pågående femtonde årskursen.
De manliga elevernas antal är 23.
Till inträde vid L u n d s småskoleldra ri ?ane-seminai.i2tm ha fva
62 anmält sig 112 sökande, oaktadt flera af de senast utexaminerade ej ännu kunnat erhåila plats.
Donation.
Aflidna fröken Henriette Wachtmeister: i Näs i Sö- dermanland, har, förutom andra storartade legationer till såväl enskilda som välgörenhetsinrättningar, donerat till lillcc hzcshdllsslioln ?~ vid S u n d - 6y6erg 20,000 kr.
Quinwosaken har i brukspatron Th. L. Bohnstedt, som nyligen aflidit, förlorat en varin vän.
Hr Bohnstedt var en af de första inotio- närerna till förmån för högre elementarskolor för flickor, samt har ny- ligen med ord och handling visat sitt deltagande för Fredrika-Bremer- Förbundets stipendiefond.
Norge.
Sedlighetsfrdgccn.
I sept.
sistlidet år hölls i Kristiania ett af omkring 1,200 qvinnor besökt möte, hvarvid uttalades den för- hoppning, at t regeringen genom upphäfvande af nu gällande förordnin- gar rörande prostitutionen rnåtte göra ett försök till botande af denna samhällets gräsliga kräftskada.
Såsom en följd af detta möte må kunna betecknas justitiedepartementets skrifvelse den 14 dec.
till Kristiania stift, hvari meddelas, att den af polisen dittills utöfvade kontroll af pro- stituerade yvinnor samt dermed sammanhängande förhållningsregler komme att upphöra den 15 febr.
1888 och uppmanas helsovårdsmyn- diglieterna att vidtaga de matt och steg de kimde finna saken pifordra.
Danmark.
Dccrz.~k kuindesantfund höll i nov.
sistlidet år ett sammanträde, vid hvilket med.
kand. fröken Eminy Kramp föreslog till- sättande af en komit6 med uppdrag att arbeta för utbildande af qvin- liga handtverkare, hvilket förslag efter en kort diskussion antogs.
Vid ett nytt äfven talrikt besökt möte höll Landstingsniand Th. Nielsen fö- redrag öfver k komin unalverksaniheten och qvinnors deltagande deri " samt framlade i samband dermed två lagförslag, nämligen ' förslag om förändrad valrätt och valbarhet till fattigvårdsstyrelse " samt förslag till lag om qvinnors valbarhet till skolråd ".
' Dansk kvindesamfund " har rönt god framgång under sistlidet å r; antalet medlemmar är nu öfver 1000 och Prenumeranterna på samfundets tidskrift hafva mer än för- dubblats.
Samfundet har föranstaltat 72 möten med föredrag i hela landet, hvilka möten öfverallt omfattats med stort intresse.
Kr!
indel ig, frernskridtsf orening har alltsedan hös ten hvarje vecka hållit inöten med föredrag och diskussion, samt äfven anordnat tjenste- flickinöten, vid hvilka uttalats önskvärdheten af en normal arbetsdag för tjenarinnor eller, om detta ej kunde ernås, af en bestämd fritid un- der veckan förutom den sedvanliga söndagsfriheten.
En kornite bestå- ende af medlemmar af föreningen, två tjensteflickor m. fl.
nedsattes för att utreda saken.
E ' örslag till nordiskt qvinnomöte.
Kvindelig fremskridtsfor- ening ' har föreslagit ' Dansk kvindesamfund " ett gemensamt anordnande af ett stort nordiskt yvinnoinöte i Köpenhamn under tiden för konst- och industriutställningen i sommar för diskussion om qvinnanc rösträtt, on1 saniskolor m. m.
Samfundet har svarat, att dess styrelse ärnar försöka samla till p3-it-d möte medlemmar af nordiska qvinnoförenin- gar, soni besöka utställningen; detta i syfte att pröfva om och i hvil-
c 63 ken inån en samverkan föreningarna emellan kunde uppstå.
Deremo t anser samfundet för sin del sariimankallandet af ett stort offentligt qvinnomöte för brännande frägors diskuterande mindre lämpligt.
Antalet qrinnor i industriens tjenst har i Köpenhamn, enlig1 statistiska uppgifter, pA de sista 30 åren sexdubblats.
Den starkaste tillväxten har egt rum under den senaste femårsperioden.
O m q v i) ~ n o r s anstullande vid riksdagens stenografiska byrå samt dess öfriga expeditioner liar hr F. Bayer viickt förslag i folketinget.
Lagförslug om qcinnors kommunala salrätt och valbarhet.
Det af folketinget tillsatta utskottet tillstyrker förslaget, dock med den än- dring, att det, såsom förhållandena nu äro, inskränkes till valrätten ensani.
Landstinget har afslagit detsamma med 34 röster mot 13.
Petition om upphäfvande af den lagskyddade prostitutionen eller, 0111 detta för närvarande är omöjligt, skärpande i det bestaende regle- mentet har undertecknats af omkring 150,000 inän eller ungefär livar fjerde man öfver 18 år i landet.
I Folketinget har en af flera dess ledamöter undertecknad motion ingifvits i samma syfte.
Finland.
Qcinlig stenograf i adeln.
Adeln har godkänt ett af stenografiska föreningen i Helsingfors framstäldt förslag, att bland stån- dets stenografer finge anställas ett fruntimmer.
Som stenograf kommer således att fungera fru X. Moinander, berättar Aftonbladet.
Ryssland.
Den svenska siö~dundervis,aiiagen har nu gjort sitt intåg äfven i Sibirien.
Enligt ingånget meddelande har uti en skola i lrkutsk slöjdundervisning efter det svenska systemet blifvit införd.
Schweitz.
Den första qvinliga praktiserande j u r i s t i Schweitz jur. d: r fru E.
K e m p i n har öppnat juridisk byrå i Zurich, nien har e j.
erhållit tillstånd att som sakförare uppträda inför rätta.
Italien.
Universiteten öppnades för qvinnor 1880 och i Bologna är en qvinna anstald som assistent hos professorn i fysiologi.
Den italienska tidskriften L a Donna har i sitt oktoberhäfte en mycket berömmande artikel om slöjdundervisningen i de nordiska landen, hvari särskildt framhålles den metod för handarbete, som ge- nomförts i Stockholms folkskolor af fröken H. Lundin, och det intresse, som en del damer, med fru A. Retzius i spetsen, visat för fattiga barns praktiska utbildning.
Amerika.
Den f ö r s t u qcinliga borgmästaren finnes i Kansas och i Nebraska har en yvinna uppstälts såsom kandidat till statens hög- sta domareembete.
Quinliga 24pp3finnnre äro, enligt en amerikansk tidning, ingalunda få och i Förenta Staterna lär till slutet af år 1886 af qvinnor uttagits patent på ej mindre än 935 tippfinningar inom olika områden.
64 Korrespondens.
Till redaktionen af ’ Dagny har, soin svar på den i noveniber- december häftet förekommande artikeln af Eva Wigström: Huru vår- das våra små barn ‘, inlemnats ett bref, undertecknadt Spe, hvilket vi i brist på iitryrnme ej kunna återge i sin helhet, utan måste nöja oss nied att endast i korthet referera.
Brefskrifvaren börjar med.
att uttala sitt erkännande af den ” väl- mening ”, som ligger till grund för Eva Wigströms råd till föräldrar, att utbyta ” barnflickan ” mot ” en barnsköterska ur de bildade klasserna ”, och yttrar den åsigten, ” att en mor med en smula omtanke för sina barnobe- tingadt bör ifva den senare företrädet, om båda samtidigt anmäla sig. ” - _ -- %erpå lemnar brefskrifvaren en skämtsam målning af den vanliga barnflickan med sitt slarf och sin tanklöshet, en målning, som dock innebär en ironisk anspelning pil mammornas benägenhet för att låta barnflickan tjenstgöra som syndabock, hur oskyldig hon än är till de missöden, som drabba de under hennes vård stälda barnen.
Vidare gör brefskrifvaren till sin uppgift att framhäfva de förtjeiister, som den af Eva Wigström så illa åtgångna barnflickan torde ega.
Han påpekar den tillgifvenhet man ofta påträffar hos en sådan simpel tjena- rinna, j a den uppoffrande kärlek denna mången gång visar sitt husbond- folks barn, ” om ett så vackert ord får användas om en eå torftig ömhet som en barnflickas. ” - - - - Afven den omständi heten, att den obildade barnflickan, just genom sin brist på uppfostran, ‘ ej kommit till insigt af sitt qvinliga värde ”, utan med jemnmod låter sig snäsas och förbises, är ett ytterligare skäl, som talar till hennes förmån, menar brefskrifvaren.
Under en ” barnfrökens ” ledning deremot behöfver, derom är brefskrifvaren öfvertygad, ej barnen längre utsättas för ” piqornas siillskap och inflytandet från pigkammaren. ” De lära sig skick och goda seder, aktas för ” djnr- plågeri ” och andra förderfliga synder och laster, och ” modern kan tryggt sluta sin dörr om qvällarna och hafva den stänud till l %ngt in på morg- narna: hon.
vet, att barnen äro i goda händer. ’ ’ Vår insändare tycks ej hysa höga tankar om vår tids mödrar, framförallt icke vår hufvudstads, dock gifves dem det erkännande, att äfven bland dem .förekomma sådana, hos hvilka ” en verklig moders u poflrande kärlek och ständigt vaksamma omsorg aldrig förnekar sig ”, oc % att lefvande exempel finnas på, ” att en moder som i sanning är moder, aldrig känner sig fritagen från ansvarge- nom en annans biträde. ” Hvad nu en s. k ” barnfröken ” sjelf tänker om sitt ansvarsfulla kall, beljses af Spe genom ett bifogadt bref från en dylik ung flicka, stäldt till en vän, och skrifvet efter en månads iitöfvande af tjensten.
Den stackars flickan låter deri allt annat än glad.
Hon har, oaktadt sin goda vil ’ s, ej förmåga att iitan knot draga plogen på det nya ” arbetsfältet för bifdade offervilliga qvinnor ”, ty hon känner tungt den ensamhet, som oundvikligen medföljer en sådan mellanställning, som den hon måste intaga.
Ofver- hopad af göromål, af hvilka många äro för henne nya och motbjudande, har hon aldrig tid med något annat iin barnen, ” och väl är det ”, tillägger hon, t y d&amp; kännes ensamheten mindre.
Med ” herrskapet ” har hon föga beröring, och då främmande komma, blir hon ” förstås ” presenterad, men ” hvilken bryr sig om en stackars barnflicka. ” Hon söker visserliqen trösta sig med, att hon dock gör nytta å t barnen, men, säger Spe, ” att blifva ett offerlam, det kunde hon icke finna sig i. ’ ’ ” Skola vi kunna förlåta henne denna svaghet? ”
Korrespondens.
(Forts. fr. sid.
64.)
Är dryckenskapen i tilltagande bland qvinnorna?
" Denna fråga, framstäld af L-f i Dagnys sista hiifte för år 1887, är e,j så alldeles lätt att besvara " med ett klart ja eller nej ', som förf.
till uppsatsen tycktes tro.
Men ställes frågan så: " kr bruket af vin och spirituösa drycker mera allmänt bland qvinnorna nu än för 4.0 a 30 år sedan ", så blir svaret ett klart ja. "
S&amp; börjar Eva Wigström ett insändt anförande, hvilket vi måste in- skränka oss till att i sammandra meddela.
Efter att hafva betonat skznaden mellan bruk och missbruk, kastar förf.
en blick tillbaka p&amp; förhållandena sådana de för 30 år sedan tedde sig, ktminstone i Skåne, med afseende på bruket af spirituosa bland qvin- nor.
I stället för att det vid den tiden skulle hafva ansetts för en föro- lämpning att bjuda en qvinnrr punsch, skulle i vara dagar en värdinna be- trakta den gäst med förundran, som vägrar att förtära en dylik välfägnad.
Förf.
meddelar vidare en del iakttagelser, hvilka utgörct bevis för den utbredning detta bruk i olika landsdelar vunnit bI8nd ' " %E norna, samt framhåller såsom sin åsigt, att det forst spridt sig hufvugsak- ligen på medicinsk Fäg, men erinrar äfcen om ärftlighetens betydelse i dylika frågor.
Härefter yttrar hon i uppsatsens senare del följande ord: L-f tager för afgjordt, att " qvinnorörelsen kommer att ankla- gas för ifrågavarande missbruk ".
Möjligt, nien då blir det antagligen blott af sådana personer, sorn i hela qvinnorörelsen endast se det derur utskjutande vattenskott, som företrädesvis fått namnet " qvinnoemanci- pationen. "
Dock, med eller utan qvinnofrdgan, är det en rent mänsklig pligt för oss qvinnor att afhålla oss från sådana oskick, som kunna blifva till laster.
Det tillhör de inom hvarje sällskapskrets tongifvande qvinnorna att i ord och handling motarbeta seden att bjuda qvinnor på starka drycker, hvad namn dessa än hafva.
Och det tillkommer derjärnte hvarje qvinna att aktgifva på sig @ if, så att hon klart vet, om hon har fallenhet för att begagna stimulerande medel eller ej, och att i förra fallet vidtaga åtgärder för att skydda sig mot frestelser af denna art. " Förf.
fortsätter vidare: " Hittills har rådande seder samt den mot qvinnor strängare moralen i allmänhet varit henne ett slags stöd äfven inot ifrågavarande frestelser.
Nu har lefnadssättet fått andra former, umgänget mellan könen är friare - men derför fordrar man af qvin- nan, att hon ser till att gA.
sin tilja rätt och stadigt. "
" Det är mitt fasta hopp ", så slutar insänd.
sin uppsats, " att blir blott ifrågavarande osed tagen skarpt i betraktande af oss själfva, så skall den också bekämpas med den uthållighet, som ä r qvinnan egen, så att vi icke skola hafva behof af några artificiella dygdeskrankor för att bland oss stäfja och förvisa bruket af starka drycker sorn njutnings- ni ed el. "
Anmälan.
e n storu och gltidjande f r a m g å n g Dagny rönt under första åren af s i n tilluaro m a n a r att låta henne fortgd i samma r i k t - ning och efter samma program.
Dagny skall således [ifren under 1888 2; erka för Fredrika-Bremer-Förbundets ä n d n m &amp; l, en sund och @ lugn utveckling af arbetet på qvinnans höjande, O C d ~ i afvärja eller varna för de missriktningar, som hota att fora qvinnofrågan på villospår.
Dagny vi@ hon därjemte söka äfven meddela literäro uppsatser, kortare bertittetser rn.
m. Dagny utkommer med I &amp; 2 tryckark, för hrai.je månad och skall tills vidare utycftias under ledning af S. L-d Adlersparre, bi- trädd af e n redak.tionskomitd.
F ö r följande häften hufva titlo.fvats: Minnesteckning öfver Agnes Hamilton f. Geijer och utdrag ur hennes bref 0.f E r n s t B e c k m a n, Qvinnouppfostran och nervositet af X e - v e d R i b b i n g, Literär kritik af prof. L i d f o r s s, Qvinnoupp- fostran och hemlif i Frankrike under feodaltiden m. m. Vi- dare har D a g n y att uänta bidrag a f E r n s t A h l g r e i 2, E l l e n F r i e s, U f f e, N i l s E r d m a n n rn.
3.
P r i s e t f ö r h e l d r g å n g blir f o r t f a r a n d e: För m e d l e m m a r a f f ö v b u n d e t.
.
k r.
2,5o Irör icke medlemmar.
.
,, 4,oo F ö r b u n d s m e d l e m m a r p e n u m e v e r a å ~l~aedrilzn-Brenier-~lör bundets byrå, I 9 Lilla Vkttugatan, personligen eller medelst postam- u i m i n g.
I c k e f ö r b u n d s m e d l e n a r n a r k u n n a prenumerera d e l s vid alla postanstalter i riket, d e l s p d förbundsbyrån, d e l s ä f r e n hos hrr bokhandlare.
DR priset sålunda u r satC så ytterst ldgt i si / fte att göra Dagny tillgänqlig i s å mycket vida .,åräknar hon, att hennes ~ u n - ner måtte k r a.
f t i g t verka * twines ytterligare spridning.
Den, tigen 34 kv.
i prenwaerationsmedel eller som till byrdn imtinder bevis att enahanda belo+.
&lt;rlagts 2-id postanstatt, som pren.
c % 6 ex. a,f Dagny, erluWer g-til,, 3 k r.
.
.
.
.
I Den med förbundets pris om 200 kr.
utmärkta skriften, " ollt den qvinliga ungdomens husliga uppfostran ", af fru doktorinnan Edvig m m d, konimer att meddelas i nästa häfte af Dagny, jämte en kort redogörelse för de andra tre täflingsskrifternas innehåll samt de motiv, hvilka vid prisets bortgifvande följts af de resp. prisdomarne: fruarna Gertrud a f Kfintberg, Charlotte Silfversvärd, fröken Hedda Cronius samt generaldirektören hr N.
J. Berlin.
Norrköping 1888.
M. W. Wallberg &amp; Comp.
Boktryckeri.
