# ID: svediakorp-per58
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 33,298
# sentences: 2,378
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Den utiofVade skrift- om sedüghetsfrkans n u v e rande stårndpunkt i de nordiska länderna har ännu ej kumat afslutas, men skall när den utkommer, enligt 16fte tillsändas alla prenumeranter Dagny for 1888.
DAGNY TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITER ARA INTRESSEN UTGJFVEN AF FR ED RIK A-BREM ER-FOR BU NDET.
188 % TIONDE HÄFTET.
INNEHÅLL: Moderstankar.
Poemet ” Babys hand ”.
Täflingsförslag.
Esselde.
Qvinnan i de politiska partiernas tjenst.
Frithiof Holmgren.
Till Maria B.
Poem.
Skolhumoresker.
G. A-g.
Bref om qvinnomötet i Köpenhamn.
2.
S.
R.
A.
Meddelanden fr&amp;n landsbygden.
2.
Constantini Arntxen.
Si nora Gesoelda Poxzolini.
Zsselde.
Nyutkommen heratur.
Öfversigt.
Qvinnofrågan.
Vitterhet.
Agnar.
Pontus Wiknem vjttra skrifter i utdrag af K. Warburg.
Anm. 8 u. Verner von Heidenstam: Vallfart och vandringsh.
Anm. &amp; len F9-ies.
En diskussion ph Nya Idun.
(Nya arbetsområden f6r qvinnan.)
B n g n a Nielsen.
Trbnge kläder.
Korrespondens.
K.
R.
Bref till Dagny om ” sed och osed. ” 8.
H ö g s t ~ ö m Bref.
till Dagny om Stockholms Qvinliga Gymnmstikförening.
FretWkcr- Bremtrr- Förbundets meddelanden: Stipendiefonderna.
Dansk kvindesamfund o m svenska tienstflickor i Danmayk m. m. Evaljehanda i qvinnofr&amp;gen.
Bikgta: Erik G. FoZcker.
Handarbetets Vänner pB Köpenhamnsutställningeu.
Pris pr årgång: {För Forbundets medlemmar kr.
2,50.
För icke medlemmar 4700.
77
Ränte- och Kapitalmhrsäkringsanstalten 1 i Stockholm emottagar i helt Krontal penningar till beredande af Lifränta (ension) eller Kapitcrl att lyftas på en u pgifven å1 er.
Kontoret, N: r 5 Stora Nygatan, hål es öppet vid a8a söckendaga förmiddagar kl, 11-2 samt onsdagar 5-6 e. m.
För i Stockholm bosatta obemedlade personer, som in- Png i sätta medel för att bereda lifränta, betalar Fosterländska För- eningen forvaltningsafgift samt för insatser, ej öfverstigande under ett år 60 Kr., Z ’ ju.9~ procent såsom premium; hvarige- nom för hvarje sålunda insatta E, Kr.
i boken införes dessutom E n Krom.
Hufyudkontor: Malmtorgsgutan 5.
Nsa Träsnideri Mönster nu utkomne.
G~TEBORG.
L a g e r aE S l ö j d m a t e r i e l.
Ny priskurant franko på begäran.
(G.
27746x1)
219 Moderstankar.
a ik ett skrynkligt rosenblad, en molntapp genomlyst af solen eller lik en rosenfärgad snöflinga, ligger den lilla handen på moderns bröst.
De små hjelplösa fingrarna äro ej stilla ett ögonblick, utan trefva ständigt hit och dit,, än gri- pande efter solstrålen, som faller in genom det höga, fönstret, än kanske sökande att fånga en förbisväfvande engel i den hvita vingen.
Och medan hon stilla smeker den älskade lilla handen, sväfva moderns tankar hit och dit i den skuggfylda framtiden.
Med ångestfullt spörj ande blick, med en moders växande hänförelse, men också med en moders djupa bäfvan, söker hon genomskåda det kommandes förlåt, i det hon tänker: Hvad skall Gud, under vexlande årsskiften - de må bli flera eller färre - gifva den lilla handen att göra?
Skall den alltid vara öppen att gifva, och dock alltid starkt hålla fast vid det rätta?
Skall den alltid vara redo för arbetet och dock alltid mild, alltid mjuk?
Skall den föra penseln eller mejseln inom konstens ma- giska verld eller väcka slumrande tonernas tröst för hjertan b som tröttnat?
Skall den få jemna sjuklingens örngått och bringa hvila åt värkande hufvud?
Skall den räcka svigtande kämpe den törst-stillande dryc- ken eller bära mat till hungrande srnå?
O!
hvad skall Gud, under vexlande årsskiften - de mii bli flere eller färre - gifva den lilla handen att giira?
Spanande så med ångestfull blick, med en moders väx- ande hänförelse, men ock med en moders djupa bäfvan, sträf- var hon att genomskåda det kommandes slutna förlat.
Men ehvad ä n ödet må beskära, ehvad lifvet än inå hafva i beredskap, aldrig, aldrig skall barnahanden släppa sitt grepp om moderns hjerta.
Ofvanstående är en svag öfversättniug på prosa af inne- hållet i det lilla vackra amerikanska poem, som här nedan återgifves i original.
Införlifvandet af detta poem med våi.
svenska, på sådana områden fattiga poesi vore en verklig vinst,.
Dagny.
15
220 Vi uppmana derför till en liten täflan för detta ändamål, vare sig i form af öfversättning eller bearbetning i biiiiden form.
Täflingsförsöken böra i försegladt kuvert och försedda, med signatur eller motto insändss till Red: n af Dagiiy inom nästkommande januari månad.
Professor Viktor Rydberg har godhetsfullt lofvat, att de fii underställas hans bedömande, hvarefter det möjligen godkända täflingsstycket torde komina att meddelas i febriiarihäftet af Dagny.
Baby ’ s Hand.
By Laura, E. Richards.
*) L i k e a little crump7ed rose leccf It lies on my bosolil.
now, L i k e a t i n y sunset cloudlet, Like a Jlake of rose-tinted snow.
A n d the p e t t y, hei ‘ pless jnge?
* s A v e never a n6onient a t rest, But ever a w mouing and straying About OM the w o t l w ’ s breast, Trying to grasp the sunbeam T h a t streams f r o n t the tuindow high, T r y i n g to catch the zuhite garments O f the angels hovering by.
A n d as she ynts und caresses T h e denr littlc: lovely hand, The mother ’ s thoughts go forward Towarcl the f u t w e ’ s shadowy land; A n d ever hei.
anxious vision Strives to pierce each coming year, With a mother ’ s height of r a p t w e, With a motlwr ’ s depth of f e a r, A s she thinks, ” I n the years that are colnil~y, B e tlzcy mnny or be they f e w, Whclt work is the good God sendiny For this little hand to do?
Will it always be open in giviny, __- *) For The Woman ’ s Journal.
221 Ami?
always strong for the right?
Wi17 it alzuays be ready f o r labor, Yct ulzouys gentle und light?
E7ill it yrasp the brush or tlze chisel In the mayical realms of art?
Will it walcen tlae loveliest music To gladden the weayy heurt?
Will it smooth the suferer ’ s pillow, Bring rest to his aching head?
tvi11 it profer tlae cup of cold water?
B y it shall the Izunyry be fed?
Oh, in the years that are coming, Be they many or be they few, What now i s the good God sencling For this 7itt7e hand to do? ” il ’ lzus the mother ’ s anxious vision Strives to pierce euch coming year, With a mother ’ s height of rapture, With a mother ’ s depth of fear.
Ah!
whatever may be its fortunes, IVhateve ?.
ihyough life its part, This little wee hand will never loose I t s hold on the mother ’ s heart.
Strödda tankar.
H u r skrytsam är icke menniskan!
” Jag dödar tiden ”, säger hon och då är det tiden som dödar henne.
Som ung gråter man utan a t t sörja, som gammal sörjc =r man utan a t t kunna gråta.
Det är samma afäänga, som kommer oss att vilja gälla fbr nya i fråga om ideer eller infall, men gamla i fråga om börd och namn.
Värdigheterna äro legio, värdigheten en.
De finnas, 5vilka skratta för a t t visa sina vackra tänder och gr5ta för att visa sitt goda hjerta.
Tillbakavisa böjelsen att betrakta som fiende hvar och en, som icke tror, icke beder, icke tanker och handlar så, som du sjelf.
Abbi Roux.
222 Qvinnan i de politiska partiernas tjenst.
Q / %) vinimfrågan har hos olika folk upptagits och bearbetats på många olika sätt.
I Förenta staterna blef grunctsat- sen om enahanda medborgerlig rätt för man och qvinna upp- slaget till hela rörelsen.
I England har yrkandet på qvinnans politiska rösträtt gått hand i hand med hennes frigörande i allmänhet.
I den skandinaviska norden har man börjat rörelsen med att arbeta på qvinnans höjande i moraliskt, socialt och intel- lektuelt hänseende, i det man, åtminstone här i Sverige, tänkt sig, att hon först måste blifva i någon mon medborgerligt vaken samt hafva någon vana vid utöfningen af ' sina sociala rättigheter, innan man för henne fordrar politisk valrätt.
I trots af dessa principiella olikheter, befinnes det emel- lertid, att qvinnorna i Förenta staterna, efter 40 års liflig agitation, och de engelska qvinnorna efter mer än ' LO års out- tröttlig kamp, stå i afseende på politisk valrätt alldeles på samma punkt som de, hvilka aldrig börjat striden; med an- dra ord: resultatet af deras agitationer är i den punkten näst intill lika med noll.
De vid kongresserna i Washington esom- oftast framlagda " billerna " i ämnet, hafva gång på gång af- visats.
Inom de särskilda staterna är förhållandet detsamma.
Endast tvänne territorier, hafva inom sina resp. områden medgifvit yvinnorna i allo samma medborgerliga rätt som männen; och i Washingtons territorium har den medgifna Valrätten genom politiska intriger åter beröfvats dem, ehiirii det allmänt erkännes, att de begagnat den på det klokaste sätt, samt att deras deltagande i allehanda val haft ett godt inflytande på utgången.
Allt hvad qvinnorna för öfrigt vun- nit af 40 års outtröttliga agitationer, är rätten att deltaga i de municipala valen inom en enda stat, samt i val af skol- styrelser inom tolf stater *).
Inom engelska parlamentet synes frågan lika oafgj ord nu, som då Stuart Mill 1867 först väckte den till lif.
Och likväl har under denna tid en allmän valreform genomförts, hvilken utsträckt valrätten till hundra tusental af män, hvilka erbjuda långt mindre garanti mot dess missbruk, än den ka- * j 8 e Report of the international council of Women 1888, sid. 167 m. m. a
223 tegori af qvinnor, för hvilka den begärts.
Och när det ej skedde då, hade väl ingen tid varit lämpligare för beviljan- det af full medborgerlig myndighet å t Englands qvinnoi, än det år då deras drottnings 50-åriga innehafvande af den hög- sta medborgerliga maktställning firades.
Men di?, lika som alltid, blef billen afvisad.
Sussn Anthonys uttalande vid den internat ionela kon- gressen i våras, har således sin tillämpning på Englands, lika väl som på Föreiita staternas qvinnor: ” Männen hafuu tiller- känt oss i sed och lag och ruttigheter; nästan allt utom den rätt, som utgör vehiklet för all awhan Tätt: dela medOorger7iga. ” Deremot hafva de politiske männen förstått att draga iner och mer fördel af qvinnoriias lätt uppeldade hänförelse.
Häraf det märkliga faktum, att i närvarande stiind talrika skaror af Englands och Amerikas till samhällsställning, be- gåfniiig och karaktär inest framstående qvinnor, ställt sig i de politiska partiernas t j enst.
Att lemna en kort öfversigt af detta egeiidomliga för- hållande är afsigten nied följande rader.
b - ic * Såsom medel för sin mångåriga agitation, hafva qvin- norna i Amerika och i England anväiidt samma metod, i det de bildat ett nät af rösträttsföreningar öfver hela landet samt genom dessa föreningar utgifvit skrifter, iippsatt petitioner, sammankallat möten, utvalt personer att fijra deras tialaii inom parlamenten samt verkat för dessa personers val eller omval, m. m.
De hafva äfven sökt stöd hos, eller mottagit löften och förespeglingar af olika politiska ledare, samt i sin ord- ning egnat dem och deras parti sina tjenster.
Ett sådant qvinnornas tillfälliga deltagande i valstrider har sedan gain- malt egt rum i de båda lknderna; meii det gälde då eii eller annan individs framgång vid valen, icke någon politisk prin- cip.
Nu är det annorlunda.
Sedaii några år hafva, qviniioina mera allmänt och i stor skala tagit del i de rent politiska partistriderna, samt för detta ändamål organiserat eller låtit sig organiseras i storartade grupper under framstående ledare.
Så stiftades i England efter gladstoneska minkterens fall &gt;the Primrose League ” i syfte att stöda den nya regeringen och arbeta för det unionistiska partiets framgång, således i rent politiskt ändamål.
Ligans organisation ä r ganska inveck-
224 lad och omfattar eii mängd förgreningar med olika namn.
Dess oerhördt snabba tillväxt fraingår af de siffror, som vid " the Ladies grand Council ' s " årsmöte i Westminster Townhall förliden vår framlades af Lord Stanhope.
Enligt dessa upp- gifter hade Ligan år 1884 ett antal af 959 medlemmar; föl- jande år steg antalet till 1ljO0O, och innevarande år uppgår det till ej mindre än 700,000 medlemmar.
Den ädla Lorden förklarade vidare, att det varit " Dcimernas stora råd ", soin genomdrifvit valen i Deptford och Doncaster, samt iippma- nade varmt till fortsatt arbete för unionisternas framgång.
Med honom instämde Lady Moiitagu och andra ledande da- mer i den förnänia samlingen.
Sedan hafva en mängd andra föreningar uppstått, hvilka: på samma gång de anslutit sig till ett visst politiskt parti, vare sig liberalt eller konservativt, uppställt på sina program qviniians valrätt.
Så " the Liberal unionist associationn, ' ' Wo- mens liberal associations77 nied en mängd olika grenar; " Leagzte of the unrepresented *, m. fl.
F ö r att gifva ett litet begrepp om dessa föreningars sätt att verka, meddelas här några spridda detaljuppgifter.
Först rna nämnas hurusom vid ett parlamentsval förliden vår, en mängd damer arbetade för den gladstoneska kandidaten emot primrose- damerna, hvilka kämpade för regeringens kandidat.
Vidare kan nämnas hurusom vid en vårsammankomst inom Union of Conse ?-vatiz; e nsso- c i a t i o n s ", ordföranden för the Ladies auxiliary Council, Lady George Ha- milton, framstälde ett vältaligt yrkande på den politiska valrättens ut- sträckning till qvinnor, såsom en förnuftig och af behofvet oafvisligeii påkallad utveckling af Englands konstitution.
Att qvinnorna stodo på lagens, ordningens, religionens och moralens sida, och skulle uppbjuda hela sin förmåga att stiicka socialismens och anarkiens tilltag, det er- kändes af alla.
Ingen klass hade så.
sansadt, med sii mycken uthållig- het och offervillighet, som qviimorna, arbetat pii att få sig denna rätt tillerkänd.
Ladyn föreslog att föreningen skulle i form af en resolu- tion stödja den blifvande parlamentsbillen i ämnet, och sglunda stärka opinionen till dess förmån, ej blott i landet, utan ock inom regeringen.
hvilken i år tagit ett steg i rätta riktningen, genom att frivilligt utsträcka den kommunala rösträt ten äfven för valen af " county authorities " till qvinnor.
Lady FVilmot henistälde huruvida qvinnor kunde taga del i val- striderna, hvilket bejakades, i det inan enades om, att de borde utdela literatur, värfva röster, upplysa de okunniga, göra besök från hus till
8 225 hus, samt förmå röstegare att infinna sig vid valiirnan.
Detta som exeiiipel från det konservativa lägret.
" Liberal tcnionists ' i Birminghani hade vid sanima tid ett offent- ligt niöte, hvarvid uttalades, att det hiifdvunna uttrycket " jag fri ' igar aldrig efter politiken " vore lika skamligt för qvinnan, som det skulle vara för mannen.
Enär en splittring uppstått inom det liberala partiet, vore det hög tid för de " liberala unionisterna ', att hissa flagg och visa hvad de gå för.
Konservatismens damer hade visat, att de kunde göra god nytta, och det fans intet skäl hvarför icke de liberala skulle göra detsaninia.
Beslut fattades att verka för föreningens utgrening i allt vidare kretsar.
I spetsen för the ' Leagzie of the tinrepresented ' står inrs Faw-cett, och dess vallistor stå öppna för kandidater af alla politiska partier.
The ' FVornens Libero1 7hioni.st Association ' verkar särskild t för lösningen af den irltindska frågan, betraktad ur moralisk och social synpunkt.
Lady Portsmouth erinrade vid dess första möte derom, att qvinnors deltagande i de politiska partiernas sträfvanden icke var nå- gonting nytt, men att det nya i den ni1 pågående rörelsen låge deruti, att yviniiorna slutit sig tillsammans i sitt arbete, och att de ställt som niil för detta sakens framgång, icke en eller annan persons.
Men för att verka på detta sätt, måste de också förbinda sig att grundligt stu- dera saken, vara modiga, försigtiga och framför allt samvetsgranna.
Mrs Fawcett önskade att qvinnorna måtte se saken mera från den moraliska, än den politiska synpunkten.
Bakom de flesta politiska frågor låge en moralisk, och denna var det som innebure qvinnornas uppgift.
En sidogren af ' JKonxens l i b e m l association " i Ulster.
hade sitt in- vigningsmöte den 1: sta Maj.
Der framlades skälen för unionistpartie ts ytterligare stärkande; der påpekades hurusom qvinnorna nu hade långt mera makt i sina händer än för blott några få år sedan, och huru- Sju grenar af som ' naakt iir i hca ?.je sin minsta partikel pligt. '
associationen hafva insänd t petitioner om beviljande af valrätt åt qvin- nor.
Men vid senaste parlamentsession upptogs den inlemnade billen icke ens till andra läsningen.
* * * I Förenta staterna hafva qvinnorna just i höst vid det pågående presidentvalet, stått midt i virfveln af den politiska kampanjen.
Och hvad mera är, de hafva befunnit sig der på direkt inbjudning af olika politiska partier.
Förenta staternas president väljes som bekant för fyra
2 ' 26 $r.
Den egentliga valstriden gäller valet af de elektorer, hvilka sedan utse president och vice president.
Det direkta valet är nämligen Linder nu rådande, väl ordnade valagitation, en blott formalitet.
Elektorsvalet tillgår på det sätt, att hvar och en af unionens stater utser ett lika stort antal elektorer, som staten skickar senatorer och representanter till kongressen.
Ingen senator eller representant eller någon af Förenta staternas ämbetsmän får väljas till elektor.
Elektorsvalet eger rum " den tisdag, som följer pk den första måndagen i november ".
Val striden utkämpas hufvudsakligen af de båda gamla partierna, fi Demokrater 170ch Republikaner ".
Men vid sidan af dem hafva under senare år uppstått tvänne andra partier Pro- hibitionisterna17 och " Henry George- eller arbetarnes parti.I7 Demokraterna, som stält frihandel och sparsamhet på sitt program, hafva den nuvarande presidenten Cleveland till sin kandidat.
Republikanerna verka för och hafva utsett general Harri- son till kandidat.
Prohibitioiiisterna hafva på sitt program nykterhet och tullskydd.
Som bekant innebär valet af en ny president, att statens förutvarande embetsmän afgå, och nya tillsättas af presideii- ten, hvars anhängare då vänta a t t i ett högt lönadt embete finna belöningen för sitt nit.
Det torde ock vara bekant att denna osed utgör ett mycket omtvistadt, och med skäl klaii- dradt drag i den amerikanska konstitutionen.
Vi vilja nu kasta en blick på yvinnornas ställning till de olika partierna.
Prohibitionisterna hafva redan från början upptagit principen om qvinnans valrätt, samt utsträckt till henne alla företrädesrättigheter och utmärkelser, som det har till sitt förfogande.
Det faller då nästan af sig s,jelft, att en af de mest betydande qvinno-associationerna, ' D e amerikanska qvinnornas lcristliya nykterhetsfö ?.eiziizg, med dess två ledande grundsatser: spritdrycksförbud och quinliy i; alrätt, skulle an- sluta sig till det parti, son] - det må nu ha skett af klokhet eller öfver- tygelse - upptagit dess grundsatser på sitt prograrri.
Redan vid förra presidentvalet verkade också den qvinliga nykterhetsföreningen för Pro- hibitionisterna, ehuru e * j på 1Rngt när i den omfattning som nu, och i afseende på valrätten, utan allt resultat.
Republikanerna betraktade då ined stor ringaktning motpartiets
227.
iiya hjelptrupper, och deras tidningar förebrådde hånande qvinnorna att de lemnat sin sfer, att de kunde vara så enfaldiga och låta inbilla sig att nykterhet och sedlighet kunde göras till partifrågor, samt först och sist, att ' de stått och hängt kring valurnorna och köpt röster för varmt kaffe med skinksmörgås. "
Visserligen l-iafva Republikanerna CIA och då begagnat sig af den qvinliga vältaligheten för sina ändamål, i det de förm5tt qvinnor sådana som Anna Dickinson, Liicy Stone och Mrs Livermore att tjenstgöra såsorn deras ombud till statsinyndig- heterna i Massachusetts; derjemte hafva de i alla tider plägat vid hög- tidliga tillfällen anbringa hela vagnslaster af välklädd qvinlig ungdom sAsorn dekoration kring frihetsgudinnan.
Men hittills hafva de dragit en skarp gränslinie för qvinnans politiska befogenhet.
I år har man dock andrat taktik.
Partiet har organiserat ett formligt system för upprättande af ' qvinliga republikanklubbar ".
Det har antagit kvinnornas kristliga nykterhetsförenings härskri " protec- tion! '
om ock med en annan uttydning; det besvärjer qvinnorna vid deras kärlek för sitt kön, sina hem och sitt fädernesland att arbeta för republikanernas framgång.
Det ger inga löften, men det fyller sina tid- ningar med lofsånger öfver yvinnoföreningarne och med anföranden af de mest uppburna qvinliga talares åsigter; det ger svassande beskrif- ningar på de politiska qvinnokluhbarne och fotograferar deras ledare - allt för att intyga hiirusorn qvinnorna och deras inflytande numera utgöra en mäktig faktor i den amerikanska republikens politiska lif, samt att detta erkännes af Republikanernas parti.
I hvad förhållande Adwtnrepa?
* tiet eller det s5 kallade ' H e n r y - George-partiet " står till qvinnoföreningarne är oss obekant.
Demokra- terna töfva att erkänna sakernas nya skick; de hafva icke användt qvin- liga talare eller upprättat qvinnoklubbar, men deras tidningar följa dessa klubbar med största intresse och prisa högeligen deras verksam het.
Och det är icke endast diskussions- och debatt-klubbar, soin bil- das för att underlätta damernas valagitationer.
Äfven så kallade ' rna? -- scherande damkluhbai- ' anordnas, hvilkas medlemmar, klädda i iini- form och bärande den hvita rosen, jemte damviskan, såsom nykterhe- tens och renhetens insignier, tåga genom gatorna för att sprida det po- litiska partis program och proklamationer, i hvars tjenst klubben står.
Det faller af sig sjelft, att de vandrande klubbarna icke bland sig räkna framstående qvinnor med högre anseende; men ingen annlärker något mot de uniformerade processionerna, lika litet som mot deltagarinnorna i den öfriga valagitationen.
" Ingen ", skrifves det i en af de större qvinnotidningarne, ' ingen spörjer 121c med ironisk betoning hveni som lagar middagen i de agite-
rande qvinnornas olyckliga hem; ingen frågar efter hveni soni sköter lillan, stoppar familjens strumpor och syr i dess knappar, inedan hus- mödrarne studera politik på klubben, eller marschera kring gatorna med partiernas emblemer.
Man hör icke ett knyst af den sedvanliga manliga, jernmerlåteii öfver de vanvårdade hemmen, de öfvergifna bar- nen och de äktenskapliga tvisterna - icke ett ord om " qvinliglietenc förderf&amp; eller " doftets förflygande&amp;; och likväl tar allt detta agiterande i partiernas tjenst ofantligt mycket mera tid ocli utsätter deltagarinnorna för oändligt mycket mera obehag och större risk, än om de hade lag- lig rätt att några gånger om året helt stilla gå till valurnan ocli der in- lägga sin röstsedel för val, af livilkas utgång deras eget och deras fa- miljs väl i många fall beror. "
" Men när skall väl detta tillåtas oss, och hvilketdera af de båda hufvudpartierna skall en gång förhjelpa oss till denna rätt? '
spörjer den ofvannämda tidningen.
Svaret lyder: Intet de9.a ".
" Det är bäst att se sanningen rätt i ansigtet, och sanningen är denna: Vi erhålla icke valrätt i någon stat, helt enkelt emedan de p o - litiska partiernas m i n icke önska att qvinnun mii f&amp; vaii-att.
" Teoretiskt anser en stor del af våra tänkande män, att det är rik- tigt och rättvist att ge qvinnorna valrätt; men praktiskt äro de eniot saken.
Hvad hafva vi vunnit på republikanernas t,ienster?
En mycken- het privat artighet, några goda offentliga tal, ett visst antal röster för vår bill och derpå oundaikligt och vciil - fGrutsedt nederlag.
Orsakerna äro tvänne: " l: o är nian rädd för inträdet af ett nytt element i politiken.
Man vet hvar man har massan af sina manliga röstegare - (för det van- liga nämligen vid glaset) - och man vet hur man skall sköta dem.
Men man vet icke hvar man skulle kunna nå qvinnorna, och man inser att qvinnornas röstberättigande kunde och skulle medföra en omstörtning af de politiska sedvänjorna.
' %o fruktar man att de gifta qvinnorna skulle kunna deltaga i embetsjagten.
Och man har redan nu mer än tillräckligt många kan- didater för hvarje befattning af något varde, utan att qvinnorna ocksti skulle öka tilloppet.
' Derför, hur mycket än en framstående politiker, vare sig i kon- gressen i Washington eller i de olika statstyrelserna, ni5 of€entligen för- orda qvinnans valrätt, så är det mer än sannolikt att han hellre vill se den afslagen än beviljad. '
Frågar man, hvad är då att göra?
så svaras: " Fullfölj p i alla möjliga sätt agitationen för frågan, i syfte att derigenorii må bildas en stark allmän opinion till dess fördel: och sedan, gör ingenting för att
229 bistü nAgot politiskt parti, som ej öppet förklarat sig vilja arbeta för qvinnans valrätt. "
Mrs Robinson uttalade sig i sarnina riktning vid den internatio- nella kongressen i Washington förliden vår.
" Män finnas som ärligt sträfva att förhjelpa oss till vår ratt; men de förmå ingenting.
De äro i första rummet alltid och allestädes p a ~ t i n t ~ n, Republikaner eller Demokrater, och de rnåste votera med sina partier ...
.
De rygga tillbaka för att pifva oss samma rätt som de sjelfva åtnjuta.
Det säges, att de tveka emedan de ej veta livad de skola göra med det stora nya element, soni med oss skulle på en gårig komma in i politiken.
Ack!
hvilken onödig fruktan, kära herrar !.
.
.
Gören I oss blott fria, och vi skola taga vara på oss sjelfva!
" Hvilken ställning skola nu under sådana förhallanden vi qvinnor intaga?
skola vi bli Republikane?
* eller Demokrater, Prohibitionistei- eller anhängare af Arbetarepartiet?
För min del svarar jag: Vi skola bli ingenting af allt detta; ti / f ö w [in v i eyhdllit r ö s t T d t t Ji7hnes för oss irlgen plats i ndgot parti. "
" &gt; * * * Af det föregående finna vi, att Englands och Amerikas qvinnor, i trots af sin ihärdiga agitation för a t t vinna full medborgarerätt, icke kommit längre än till a t t vara parti- ernas högt aktade och varmt komplimenterade tjenarinnor.
Vi hafva sett att de, i trots af den allmän-anda, som besjä- lar dem i långt högre grad än de flesta andra länders qviii- nor, dock i medborgerligt afseende intaga en rätt underord- nad stallning.
Man jeinföre blott deras ställning med vår.
Vi tillerkändes för ett fj ernclels sekel sedan, bokstafligen utan .ull c&amp;z ' förskyllan eller värdighet, kommunal valrätt, hvilken de amerikanska qviiinorna ännu blott erhållit i en enda stat.
Och i och med denna rätt erhöll0 vi också indirekt valrätt till riksdagens första kammare, en fördel, till hvilken våra en- gelska och amerikanska systrar icke hafva något motsvarande.
Men huru begagna vi svenskor denna dubbla rätt?
Är den för oss ett lefvande faktum eller blott en död bokstaf?
?
' That is the question!
: ' Urider sitt ifriga arbete hafva naturligtvis Englands och *) Sedan det,ta skrefs har elektorsvalet egt rum; republikanerna vunno dervid en stor majoritet för sin kandidat, general Harrison, hvilken såle- des kan p8räkna att blifva Förenta staternas president under närmaste fyra år.
Amerikas bildade qvinnor tillegnat sig ej ringa insigt i en del samhällsfrågor, åt livilkas lösning den i medborgerligt af- seende så högt betrodda svenska qvinnan sällan eller aldrig offrar en tanke.
De hafva natixrligtvis också i partiernas tjenst invigts i deii politiska rutinen.
Men vi hafva sett, att de bästa och mest tänkande af Amerikas ledande qvinnor icke tro sig hafva något för sitt hufvudsakliga syfte, att vinna på denna väg.
Från England föreligga inga direkta offentliga uttalanden om det värde qvinnoriias partitj enst kan hafva för deras egna ändamål.
Men enskildt veta vi, att man bör- j ar inse, att partipolitikens samskola ingalunda främjar utveck- lingen af det äkta fosterlandsiiiile, som utgör kärnan i den medborgerliga karaktären.
Redan för två år tillbaka skref den utmärkta redaktrisen af " English Womans Review " till oss ifråga om partiväsendet: " Jag tänker detta är en oundvik- lig sak, men den gläder mig icke.
J a g skulle mycket heldre se, att qvinnorna stocle utom partiväsendet, a t t de röstade för hvad de ansåge vara de bästa männen eller de bästa lagarne, utan afseende på opinionen inom de olika partierna.
Det är mitt hopp, att ett allt större antal män och qvinnor framde- les skola fatta sin politiska uppgift på detta sätt. "
Korteligen: man har i England så väl som i Amerika insett, hvad Dagny redan för länge sedan påyrkat: beho fuet af politisk sjelfuppfost- ran för qvinnnan * C).
Dagny torde i följ ande årgång återkomma till detta ämne * *).
*) Se Dagny, Februari 1887, art. " Hvad vi i Sverige hafva att lära af den qvinliga valrättsrörelsen i England. "
" Vi kunna deraf lära: att det mera skadar än gagnar, om reformens qvinliga anhängare göra sig till verktyg för olika partier, i hopp att shlunda påskynda sin egen seger.
.
.
att det vore önskvärdt att ett slags instruktiva institutioner upp- rättades, i syfte att bibringa tänkande,qvinnor (och hvarför ej äfven den man- liga ungdomen?)
insigt i samhällslärans grunder, samt intresse för det med- borgerliga lifvets kraf, så väl på det sociala det som politiska området m. m.
* *) Enligt senaste underrättelse har den engelske premierministern lord Salisbury vid ett af Primrose league anordnadt möte förklarat, att han för sin del önskar, att den dagen ej vore aflägsen då, qvinnorna skulle tillerkännas rätt till deltagande i parlamentsval.
Samtidigt afvisade Italiens konseljpresident Crispi, inför lagstiftande kammaren det der framlagda för- slaget om qvinnans ralrätk, på ett hånfullt sätt, i det han vädjade till Napo-.
.
231 Tillägg.
Enligt senare underrättelser har nu äfven i Frankrike en qvinno- förening bildats för politiska ändamål.
Det är, säger den orieanistiska tidningen ‘ Soleil ‘, en monarkistisk qvinnoliga, som under benämnin- gen ‘ Rose de France ‘ ställt sig under grefvinnans af Paris protektorat.
Anledningen till dess bildande lär ha varit ett bankettal af hertigen af Audiffret-Pasquier, livari han vädjat till Frankrikes qvinnor.
Första punkten i programmet lyder: URose de France ‘ ‘ har till ändamål nzo- narkiens dteruppruttande och försvaret a f de konseruativn intres- sena.
Ligan skall omfatta alla samhällsklasser, utan afseende på tros- bekännelse och mottager äfven inanliga niedlemmar.
Hon vill försvara de konservativa intressena mot radikalismen, den religiösa friheten mot trosförföljelsen, fami1.jefädernas rätt att fritt råda öfver sina barns upp- fostran, samt arbetets och egendomens intressen. ’ Efter denna utveckling af sitt program, tillägger ” Frankrikes r o s ’, att den till sin princip traditionella, men genom sin organisation moderna monarkien skall vela s i väl skydda ofvannämda rättigheter och intressen, som främja folkets materiella och moraliska framåtskridande.
Ligan är indelad i tiotals-grupper; och i spetsen för livar och en sådan grupp står en så kallad “ dame dizainiere ”.
Föreningsmärket är en ros.
Till Maria B.
Den 18 Juli 1887. i dag, J a g nyss lanr hört det ordet.
Om.
det är sanning, vet ej j a g N e n sant är, artt j a g tror det.
I mängd bu7cetter läy d u få: Jag vågar smyga, j a g också, Ett blad p å kafebordet.
u f y l l e r tretton å y leons bekanta svar till m: me de Stael såsom den bästa vederlgggning af damernas nya anspråk.
.
238 B i n d f r i s k a rosor i ditt l&amp;, Som dem dzc bär p &amp; kinden; Och fröjda dig åt lifvets vår, Sii f r i son8 sonmuarvinden!
N ä r glädjen, följd af nytt behag, Sona gäst besöker dig hvar dag, T a g honont mot vid grinden!
Och car en hjelp d t f a r och mor Sic länge än d u trifves B l a n d hästar, grisar, höns och kor.
Ej bättre f r ö j d det gifues Ä n gå omkring med y i f m i l d hand Och mätta hungrig n6bb och tccnd, O m ä n den bits och rifvcs.
Af allt det deim d u t a r farcäl, När lifuets rymder dngas.
Må lielsan dd i] tropp och själ Ej frår&amp; dig kunna t a g u s; Ty lifvets TOS har nog sin tagg, Och hjertnt iii.
ctt bräckligt plagg, Hvnrs rispor lätt e j lccgas.
B l i f stiids sic enlcel som d u är Och g ö m pi burna f r i d e n; Ty mycken sorg och s7i.am sig klär I brokigt bjafs och siden; Men barnslig själ och oshddsficll, O m än så enkel, är som gull: Den rostar ej i tiden.
Frithiof Holmgren.
233 Skolhumoresker.
$i Amerik,a, der inan 5r så rik på iiya originella ideer, har en lära- rinna fatt det infallet att ur sin egen och sina, både manliga och (pinliga kamraters erfarenhet samla en mängd barocka s v x, som lär- jungarne gifvit under lektionstimmarne, vare sig mundtligen eller skrift- ligen.
Denna samling har hon nyligen iitgifvit, och en mera skrattre- tande lektyr lär ej på länge hafva bjudits den amerikanska allmänheten.
Den lilla boken har dock ej utgifvits blott " til Lyst ".
Tvärtom har utgifvarinnan afsett att i deii lemna en spegelbild af det oerhördt brokiga mångahanda, soni den amerikanska bottenskolan ger sina ele- ver till lifs, samt låta detla skolsystem satirisera sig sjelft genom bar- iiens svar.
Dessa svar äro fördelade i ej mindre än femton afdelningar, livar och en upptagande ett af skolans läroämnen.
Man finner bland dem ej blott grammatik, historia, geogra$, etymologi, matematik, i n.
m. utan också fysioloyi, ccstronomi, politik, musik, retoi-ik och metafysik.
Härtill kommer ett fack under rubriken intellectual ", hvilket synes omfatta alliiiänbildande ämnen, företrädesvis skönliteratur.
En mängd af de kostligaste svaren, särskildt under afdelningen rtymologi ä r ty värr oöfversättlig.
Här nedan meddelas efter den tyska tidskriften " Die Lehrerin ", ett litet urval af sådana svar, som icke äro beroende af sprakets egenheter.
På frågan: Hvad menas med en parasit?
svarades att det är ett slags paraplui; en annan elev protesterade häremot och förklarade parasit vara liktydig ined - burnamord!
Alias är en gudfruktig man i bibeln, nmmoniak - en gudaspis, och demagog en tunna full af öl eller andra viitvaror.
Matematiken erbjuder de mest öfverraskande nyheter.
Sa förkla- ras paraleller vara sådana linier, som aldrig kunna träffas förr än de löpa in i hvarandra.
En ~ c t k linie ä r afståndet mellan tvänne orter.
Cirkeliz är en slät rund linie med ett liål i niidten.
Inom den vetenskapliga terminologien förekomma dråpliga för- vecklingar.
Så har en ungdom påstått att i de teologiska trädgsrdarne före- komma flera olika slag af åsnor, samt i de teologiska museerna några af verldens allra märkvärdigaste försteningar.
I granimatiken erfara vi med förvåning att ett z e r b ä r något ät- hart samt att adjektir alltid användas som adverb och a d r e d som ii djekt i I *,
234 De största upptäckterna göras dock inom geografi och historia: Aiiierika består från norr till söder af ungefär 500 mil.
Förenta staterna är ett litet land i jemförelse med många andra.
inen ungefär lika industrielt.
Hufvudstaden i Förenta staterna är Long Island.
De fem sta- pelstäderna i Förenta staterna äro ' ' Newfunland " och ' Sanfranzisko ".
Gibraltar är en ö, som är bygd på en klippa.
Ryssland är ganska kallt och tyranniskt.
Sizilien " är en af Sandwichsöarna.
De båda ryktbaraste vulkanerna i Europa äro Sodoin och Go- morra o. s. v. Nätta äro de båda definitionerna: klimatet varar alltid, vädret blott några dagar.
Till talet 1492 synes den amerikanska ungdomen hänföra alla märkligare tilldragelser och förhållanden.
1492 föddes Washington.
1492 blef St. Bartholomeus massakrerad.
Jorden är 1492 mil i omkrets.
Britterna vor0 Sachsarne, som 1492 under Julius Cssar inryckte i England.
- - - Julius Caesar har för öfrigt måst underkasta sig en högst egen- domlig karaktäristik.
Ryktbar har han blifvit genom sitt bekanta tele- gram: Jag kom, jag såg, jag segrade.
Han var dessutom en stor hjelte och skref en bok för nybörjare i latin.
Vidare får man veta att Luther för flera tusen år sedan införde kristendomen i England; att han lefde samtidigt med upproret i " Worm ': att han förut varit påfvc, samt att hans födelsedag var i november 1883 (Luther-jubileet!)
Lady Jane Grey studerade grekiska och latin och blef efter några få dagar halshuggen.
Henrik VIII vann rykte shom stor enkliiig, ty han förlorade flera hustrur.
Alfred den store regerade 872 år, och han utmärkte sig genoin att låta antända bohvetekakor, hvarför frun grälade på honom.
* * * Boken innehåller äfven några dråpliga krior, af hvilka hiir en mii meddelas.
De ortografiska blomstren hüfva blott tillnärmelsevis kunnat återgifvas, men den lille författarens naivetet och oemotståndliga komik kunna äfven i öfversättning göra sig gällande.
235 Om flicker.
' Flicker ä vådligt tillgjorda och fåniga.
Dom tänker mer på klii- der än på någonting annat och leka helst med dockor och lappar.
Doiii skriker d i dom på afstånd sir en ko och ä rädda för cn simpel bössa.
Doiii sitter alltid inne och giir hvar söndag i kyrkan.
Doni; i alltid klena.
Dom ii alltid löjliga, dom skrattar i t pqjkarnes näfvar och ropar " nej sii smutsiga! '
Dom kan inte leka sparkboll.
Jag tror inte att dom nånsin dödat ens så mycket som en katt.
Det ä synn om di stackars kräken!
Först hånar dom en grabb och så går dorn och blir tjära i cn.
Vidligt lifvat 5 det att höra dom qvällsdax när dom fåna sej p i verandan och sucka: O kjusande måne!
Ett har jag glömt att omtala, och det ä att flickerna alltid kan sina läser bgttre än pojkarne. "
- - - Med denna ädla bekännelse slutar den unga förf: n sitt opus.
* * * Under rubriken " Intellectual " finner nian ett gräsligt sainmelsu- rium, som bevisar att den amerikanska hottenskolan förutsätter hos sina elever ej blott kännedom om Shakespeare, Milton och Walter Scott, utan ocksi bekantskap med en Bacons, Addisons, Johnsons, Gibbons, Popes Swifts, Ricliardsons, Fieldings, Burns, Byrons, Dickens ', Thackeray ' s, George Eliots m. fl: s verk.
Främlingen är troligen ej alltid nog bevandrad i den engelska literaturen för att fullt kunna genomskåda den häraf iippstiiende kon- fusionen eller kunna följa den arma fullproppade barnahjernans tanke- språng.
Dock niå några prof meddelas: Lord Byron var son till en arftagerska och en fyllhund.
Sir Walter.Scott, " Charles Broute ", Alfred den store och Johnstone vor0 de första stora romanskrifvarne.
Honiers skrifter utgöras af Horners skizzer, Virgilius, ' Änaiden " och Det förlorade paradiset; dock påstå somliga, att dessa dikter icke vore af Homer utan af en annan karl med samma namn.
Till sist må anföras den oväntade underrättelsen att George Eliot efterleninade hustru och barn, hvilka på det högsta beklagade hans snille.
* * * Mark Twain lär i en amerikansk tidskrift hafva egnat den lilla boken en längre artikel.
Han förklarar dess offentliggörande vara högst nyttigt, så till vida som den på ett slgende sätt bevisar felen i det he- stiende lärosystemet.
" Ord!
- Ord!
- Ord!
Största delen af den s i kallade undervisningen syries bestå i att fullproppa barnens minne med ordrika regler och definitioner, som de icke kunna forstå, och som läraren Dagng.
16
236 icke fAr tid att förklara. '
Allt f ö r mycket och allt fög- nzclrLgcihcmd~i iizplzcgguclt, allt f ö r litet b e g r i p e t, det iir slutdomen, som barnens sorglustiga svar framkallat öfver skolan.
Dock bör det erkännas att felet ofta ligger hos skolrådet, livilket ej sällan utgöres af fullkomligt obildade personer, som ej förstå sin sak.
Visserligeii skulle inan äf ' ven här hos oss, frfin skolor med r i m l i p schema kunna anföra ganska rikhaltiga florilegier af tanklösa svar.
Men som prof på hvad man i Frankrike börjar att med ogillande bränii- märka under namn af det eizcykloliediska zsizde ?.~isningssy.ste~iaet, torde de här lemnade exemplen från deii amerikanska bottenskolan vara oöfverträffacle.
Bref om qvinnomötet i Köpenhamn.
11.
Enligt Xfte vill jag nu meddela något om livad jag hörde ocli såg i Köpenhamn de närmaste dagarna efter qvinnomötets slut.
En dag besökte vi " arbetareköket ', upprättadt af fru Johanne Meyer, och enligt min tanke, ordnadt efter förtrüffliga grunder.
' Arbe- tareköket ' utgöres af en enklare restauration och en i samband dermed stående hushållssko !a.
Vid restaurationen kunna qvinliga och manliga arbetare intaga en god och riklig måltid, till ett pris af 30 öre, hvil- ket låga pris åstadkommes derigenom, att hiishållsskolans elever utföra så väl matlagningen som uppassningen ni.
ni.
Genom denna samman- slagning vinner man ett lämpligt öfningsfält för flickor; som uppfostras till tjenarinnor eller husmödrar, på samma ging som man förskaffar.
arbetarne god mat till billigt pris.
Och huru uppfostrande ä r det ej för eleverna, att de veta sig arbeta för sina medmenniskors bästa!
Man undviker den fara, som ofta ligger i välgörande uppfostringsanstal- ter, den nemligen, att de unga, då de se en hel anstalt uppbygd och underhållen endast för deras skull, lätt komma att anse sig såsom gan- ska märkvärdiga personer - så mycket offras ju för dem.
Vid arbe- tareköket deremot mottages undervisningen nästan omedvetet, under det eleverna arbeta för att At middagsgästerna bereda en billig och smak- lig miltid.
Anstalten har börjat sin verksamhet ined ett på enskild väg insamladt mindre kapital, och anses nu, efter at1 hafva arbetat ett par år, kunna bära sig sjelf.
Den ledes af två föreståndarinnor, en för de inre anordningarna, elevernas undervisning i sömnad m. m., sanit
en för matlagningen.
Dagligen bespisas der 2 A 300 personer.
Ar- betareköket är ocksa ett uttryck för den tanke, som vid mötet uttalades: “ Gif arbetaren tillfille att äta tillräckligt och god niat så super han ej. ‘ Då vi vor0 i Danmark, ville vi naturligtvis gerna se eii folkhög- skola, och n-iottogo derför med tacksanihet den inbjudning en af våra tlanska vänner skaffat oss att besöka H,jörlunde folkhö@o] a, belägeri ett par ini1 utanför Köpenhamn.
Skolan förestås af Kand, M. Pontop- pidan.
Sommarkursen pågick med 2.5 flickor.
Undervisning i svensk gymnastik hade lemnats eleverna; och uppvisningen, soni egde rum då vi besökte skolan, tycktes göra all heder å t så väl lärarinna som ele- ver.
Åskidarne, 2 ii 300 personer, åhörde derefter med intresse en redogörelse från Kvindesagsm0det, om rösträttsfragans olika ställning i de nordiska landen.
Deras uppmärksamhet var ett tydligt bevis för huru uppodlad landtbefolkningens uppfattning blifvit genom de i Dan- mark så allmänt förekommande fiiredragen.
Nästan livarje församling har sin föredragssal.
Kostnaderna för föredragen ocli salens iinderhåll bestridas af försanilingsborna, hrilka efter r i d och lägenhet betala en Arlig afgift för salen och hafva sedan rätt att fritt ahöra föredragen.
Qvinnofrggan är ett ämne, som äfven i småstäderna och p i landsbyg- deii omfattas nied stort intresse.
Dansk Kvindesanifunds styrelse off- rar derför både tid och möda, för att kunna tillmötesga den begäran efter föredrag i qvinnofrågan, soin ofta framställes från olika delar af landet.
Vid de flesta högskolorna ä r vinterkursen ordnad för män, och sommarkursen för qviniior.
Att kursen för män är 3 iiiiinader, ocli kursen för clvinnor 3 måiiader, gr ju i full öfverensstänimelse nied bru- ket för öfrigt.
Qvinnan f i r ju inom nästan alla områden en mindre grad af undervisning än niannen.
Ett undantag härifrån bildar dock Askovs folkhögskola, der samskolan vunrii t insteg.
Ett bland de ämnen, hvilka under dessa dagar ofta samtalsvis afhandlades, var: ‘ Huru skall man finna arbete och arbetsförtjenst n t cpinnan?
‘ Naturligtvis framstäldes många både praktiska och opraktiska förslag; af en händelse fick jag höra huru en ensam och olärd qvinna redan för öfver 30 å r sedan brutit sin bana inom ett af qvinnor eljest föga.
odladt arbetsområde.
Det var vid en utfärd till Fredriksber ‘ g.
Naturen var härlig, vädret vackert, och vi alla - efter ett par tim- inars promenad i de ståtliga alleerna - ganska trötta.
Man slog S k ned på marken, och på min utbredda kappa föreslår jag en för mig obe- kant äldre svensk frii att jemte mig taga plats.
Innan någon kO~versation hunnit komma i gång, bjöd hon mig helt vänligt på kanderade poiiie- ransska], hviIka hon framtog ur en pirat.
Det dröjde ej länge innan jag fick veta att hon beredt dem sjelf, samt att hon var S o c k e r h P r e
till yrket; och da var jag ej sen att söka fii veta ntigot om detta ar- bete.
Fru X sade, att hon ansåg det vara synnerligen lämpligt för qvinnan, samt att nian deraf kan hafva sin rikliga inkomst, oni man sköter sig ordentligt.
Sjelf hade hon vid 10 års ålder börjat att koka och sälja knäck.
Så småningom ökades hennes skicklighet, dock utan att hon någonsin gått i lära; och hon började slutligen idka sockerba- gerirörelse i något större skala.
Hon kom då i kollision nied öfriga sockerbagare och, som hon var omyndig, äfven nied stadens myndighe- ter.
Qvinnan blef vid denna tid ej myndig förr än vid 25 å r och en- dast efter derom framstäld begäran.
Vid 23 års ålder gick hon emel- lertid till kungs, lyckades blifva myndig förklarad, och fick nu i ro fort- sätta sitt arbete, der hon snart lärde tillverka allt hvad till yrket hör.
Sedan dess har hoii i en af Sveriges större städer idkat sockerbagar- yrket sjelfstandigt, och tillvunnit sig en aktad och oberoende samhälls- ställning.
Senare gifte hon sig, betalade sin mans skulder, fortsatte nied sitt arbete- och samlade p " 10 år ett kapital af omkring 30,000 kro- nor.
En fördel ined sockerbagareyrket ansåg hon vara, att man för att idka detsamma ej behöfde stort förlagskapital.
Oni nian ock ej så- som hon började med att koka och sälja knäck, kunde man dock börja med karamellskokning och sniåbrödsbakning, och sedan så småningom utvidga affären.
Att man i detta, såsom uti andra yrken, om man vill hafva framgång, inåste ligga hårdt i med arbetet samt vinnlägga sig om största ordning, betonade hon särskildt.
Qvinnans, för renlighet och iiätthet niera utvecklade sinne, borde ock göra henne för yrket synner- ligen lämplig.
Vid Fredriksberg träffade jag ocksli en bildad dansk qvinna, fröken Hegsbro, som just nyss tagit sin barninorske-examen, och jag har sedan af annonser sett att hon nu tjenstgör i Köpenhamn.
Det yrket bör d i Atminstone ingen kunna anse vara oqvinligt!
Bland öfriga för qvinnan lämpliga yrken, hvarom man talade i Köpenbamn, vill jag nämna bokbindareyrket.
Dansk Kvindesamfund hade nedsatt ett utskott, för att verka för utbildandet af qvinliga ' handt- verkare, men då detta utskott funnit de danska handtverkarne synner- liien ohågade att mottaga qvinnor på sina verkstäder, hade utskottet föreslagit Dansk Kvindesarnfund att iipprätta en skolverkstad och att der börja med bokbindareyrket *).
Ett ämne, hvilket jag hörde ganska niycket afhandlas, och hvil- *) Den sedermera aflidna fru Rovsing, Dansk Kvindesamfunds He- dersordförande, hade varmt intresserat sig för upprättandet af denna skola.
till hvilken hon ock lemnat penningebidrag.
E n insamling pågår nu i Dan- mark för att samla medel, på det skolan må kunna sättas i gång.
239 ket väckte mitt stora intresse, var tjenstfolkets, och isynnerhet våra sven- ska tjenstflickors ställning i Danmark.
Svenskor användas der i stor iiiiingd såsom ladugårdspigor, hvitbetsplockerskor m. ni.
Agenter resa omkring i Sveriges sydliga landskap, gifva löften om förträffliga platser med hög lön, och locka sålunda hela skaror af svenska qvinnor till Dan- mark.
Vid framkomsten erhålla de stackars tjenctflickorna ofta dåliga platser med liten lön och ett alltför strängt arbete.
Slutet på den sorgliga historien blir ej sällan, att de hemfalla till sedligt förderf.
Dansk Kvindesamfund har i sin niån sökt råda bot för detta onda och önskar i denna angelägenhet hjelp af ' Fredrika-Brenier-Förbundet *).
Men afven dagarna e,fte ?- mötet hade ett slut, och den 23 juli satt jag på en ångbåt, som skulle föra mig hem till Sverige.
Det var ined saknad jag lemnade den danska hufvudstaden, och jag började att i initt minne gå igenom hvad jag hört om samskolor och nykter- hetssträfvanden, om nya arbetsområden och - ja, jag vet e,i allt hvad.
Men snart öfverraskade jag mig med att hafva öfvergifvit alla inötestan- kar och njöt i stället af den priiktiga anblick, som sundet erbjöd.
Än följde mina blickar ståtliga tremastare och präktiga ångare, än lotsbåtar och skutor.
Och så kom solen och satte de grannaste färger p5 både haf och farkoster, och jag tyckte, att jag aldrig kunde se mig inätt derpå.
Snart var det danska landet nära att försvinna vid horisonten.
Jag sände då i tankarna de varmaste tacksägelser dit bort, och kände att i min hågkomst skulle jag tacksamt bevara, ej blott mötet och dess för- handlingar, utan ock de danska hem, som så gästfritt öppnats för mig, och alla d e menniskor, som leninat mig så mycken hjelp och visat mig så mycket tillmötesgående.
G.
A - y.
*) En skrifyelse rörande denna vigtiga fråga har inkommit till Fre- drika-Bremer-Förbundet från Dansk Kvindesamfund.
Förbundets styrelse har beslutat att t; llsät,ta en komit6 för frågans utredande.
-
Meddelanden från landsbygden.
Af S.
H.
A.
*) i Fortsättning.)
Är skolhuset otillfredsställande bygdt och illa underh5llet, SA f&amp;r nian ersättning af den omgifvande naturen.
Oingifningen är visserligen icke vacker, men den fria naturen, orörd af civilisationens hand är j u alltid uppfriskande.
Här ha vi barrskog på alla sidor, marken grön- klädd och prydd med ' mörjonstjernor ' (morgonstjernor, vårlök) ocli " gökabyxor ' (gullvifvor) prestaskallar ' I (prestkragar) och ' fiirjässnii- nicker ' (vergiss mein nicht - ordet säger hvad vi reta förut, att vi fått namnet från tyskan, att " förgät niig ej ' icke är den svenska benäm- ningen på blomman), ' jor ' bär " (smultron), " slinnen ' ' (blåbär) och ' kro- sen " (lingon), allt i sinom tid.
Och göken gal så " ärgt " (mycket) sa man kan bli nervös af det ständiga suckandet.
Orren och ' klera " (talltrasten) " spela ", och särskildt ä r det roligt att höra klerans oin- vexlande toner.
Om nätterna höres " räfvesa ' " med sitt klagande läte ända in pA husknutarne.
Räfven sjelf har fAtt släppa till lifvet, och räfvesa ' förkunnar sin sorg.
" Blinningen ' ' (bromsen) och Ii gullpytta ' " (pytta = höna, gullhöna, nyckelpiga) flyga omkring, och " nocken " (spin- deln) spinner sin ' snara '.
* * * Hvad som genast faller en i ögonen, när nian koinnier hit f r i n mellersta Sverige och är van att se allinogen der, ä r det glada, friska utseendet på folket.
De äro resliga och väl bygda, smärta och raka med spänstig gång.
Det slitna utseendet, som är så allmänt bland all- mogens qvinnor på andra ställen, ser nian icke här, mången gång knapt i Alderdomen.
Alla se så nöjda och glada ut, och ögonen äro så för- underligt klara.
Glädje, helsu ocli intelligens i; r det öfvervägande ut- trycket, som lyser från deras ansigten.
I allmänhet liar folket mörk- blå ögon och brunt hår, men ofta ser nian mörkare personer; det lin- Iivita håret förekommer sällan, till och med hos barnen.
Verkligen vackra menniskor med fina drag och en hållning som kunde anstå hveni som hälst är ingenting ovanligt.
Detta oin folket i den vestra de- len af norra Småland.
I Kalmar län ser folket ej tillnärinelsevis s5 bra ut.
*) Uppsatsen meddelas enligt förfms önskan med stafning och skrif- sätt oförändrade.
Barnen förefalla si unga och menlösa, att jag Ilade svart att liira iiiig att döma deras verkliga ålder; de äro också mycket barnsligare än våra barn; en tolfåring har nöje af det, som ej längre roar våra atta- Aringar.
De äro s m å till växten, nien efter 16: de, 17: de Aret skjuta +le upp med kraft.
Men detta iir vanligt öfver allt bland vår allmoge.
Utslag och skrofulösa missbildningar, s5 vanligt bland allmogens barn i de flesta landskapen, förekoiiiima högst sällan här.
Barnen se ut- ii-iarkt söta ut.
Folket är i alhiänhet friskt och kraftigt.
Den vanligaste åkoiii- Inan är " åfärd ", (så.
uttalas det, jag vet icke om det betyder o,fä ?dl eller a ?t något elftyg liar farit d dem).
Det består i ett utslag, som varar sig och blir sår och gar rundt omkring lifvet.
Man och qvinna, ung ocli gamnial liar det lika mycket.
För detta onda finnes, tror nian, ej nier an en bot, och det är menniskoblod: för qvinna blod af nian, ocli för nian blod af qvinna.
Då slås åder, och man tar in tre matskedar I) locl, och så strykes hela utslaget öfver med blod Och sedan går sjuk- domen ofelbart bort.
Här finnes mycken vidskepelse; nien det får man icke veta, förr än nian känner folket riktigt, och de Iia fått förtroende för en.
Man kan nog få höra af personer, soni bott bland dem i många Ar, att s i - dan tro förekommer visst icke.
När jag först kom hit och frågade barnen, om här troddes pä det ena och det andra, soin jag vet allmo- gen alltid tror pa, svarades, att det trodde visst ingen; och ville någon liten oskuldsfull gifva ett ärligt svar, tystades han genast af de andra, och sedan var icke möjligt att f A honom att siiga ett ord.
Här tros p5 " nicken " och " trull " och rnångahanda gubbar; och de äro icke soni ha sett h %le ' nicken ' och andra ' uselhetel ".
Det går väl an - sådant har jag ingenting emot!
Men blåkullatron med all sin ohygg- lighet lefver äfven hos folket, och det är upprörande.
En sådan tro behålles i all hemlighet folket emellan, så den tränger sig icke fram till den utanför stående.
Här liände nyligen, alt en vandrande, vansinnig qvinna kom till presten och ville att han invid altaret skulle lösa henne ur djefvulens våltl, ty en annan person hade förskrifcit henne.
Och när han icke ville det, utan * försökte lugna henne, blef hon alldeles vild af förtviflan.
Detta var vida mer än vansinnets fantasier - antagligen var vansinnet orsakad t af hennes förtviflan öfver förskrifningen.
En mycket förstandig bondhustru talade en gång med mig oin en fattig fjortonårig flicka.
Och hur det var, sa nämnde hon, att det går sådana ' le ' a rykten " om flickan.
De vor0 så " le ' a ", så det kunde hon icke saga, och det vore ju icke säkert, att de vore sanna.
Som f r i 3
jag envisades med att f A höra de ' le ' a ryktena ", så ' bligade " mor ge- nom fönster och dkrr och förvissade sig om, att ingen mer än jag hörde henne; derpå sade hon: ' det är så le ' a rykten, så det är rent förskräckligt, de säga att ho ' förvänder syn.
' Hvad vill det säga? '
sporde jag.
' Det vet el1 väl, att sådana finnas som förvända syn.
Koiniiien- danter (commedianter), de kunna ju förvända syn, så en ser det som icke är.
De saga, att ho ' liar sett dem, soin varit döda, komma emot sig; och att ho ' har slatt sönder så möe och sedan inte visst om det.
Och ho ' har stält fram spökelser, så de, som varit der, ha fått fullt i knäet nied tallrikar och koppar och uselheter.
Och de ha stängt dörra ' med nycklar och reglar, och de ha slagit upp ändå.
Och en så förskrilck- lig lukt liar det varit under köksgulfvet.
Och ibland har ho ' luggat af- svimmad på gulfvet, och sedan intet haft reda pil sek. Och så seer di, att ho ' ha gutt e ' kärring pänga, för ho ' s ' ulle lära liänna att trulla.
Men inte tror ja ' de ', för ho ' ha ' inga pänga hatt. "
Ännu mycket värre saker berättades!
Flickan hvilken vid så unga år tjenat som ensam piga, hos en familj, der två små barn hållit henne vaken om nätterna har troligen varit öfveransträngd, och då hon svimmat af mattighet, an- tages det, att hon varit i blåkulla.
Emellertid är hennes rykte förstördt, ochsingen vill ha henne i tjenst.
Det arma folket!
De behöfva kunskapens ljus!
De behöfva sam- Zifret med bildade personer, och ej blott några ofruktbara skoltinimar, * x * Folket gifter sig vid unga år, och mannen är i allniänliet nigra år äldre än hustrun.
Bröllopp och begrafningar vara i tre dagar, och då vankas mycket inat.
Annars hållas icke gästabud annat än vid Julen.
Den rikaste sitter främst och tager för sig först, och s i g i r det i ordning efter rikedonisskalan, obx-oende af iilder - " fruntim- mera ' först, och SA ' khära ".
För syns skull krusas en liten smula, men högst obetydligt: marschrouten är klar.
De vanligaste namnen äro Johan och Hanna, och heta de icke så, så heta de oftast Johansson och Joliansdotter.
Men de kallas al- drig Gustafsson eller Fredriksdotter o. s. v. utan Gustafva Kålle, Fre- drika Hjalmar, Mågnisa Hedda, Johannesa Alfred, Nissa Viktor, " ilasa Gideon, Pettersa Helga o. s. v. Soldaters barn heta Munter-Henning, Löf-Elin, Fröjd-August o. s. v., och hustrurna helt enkelt Muntersa, Löfvesa, Fröjdeca.
De äldre heta ofta Maja-stina, Inga-Lisa, Anna- Brita, äfven förekomma namnen Lena, Khirsti, Marghit, Lotta, Hakan, Svenning, Eskil, Arvid, Sven, Lars-Petter, Jonas, Aron; till och iiied
Ingebörj har jag hört, men blott hos mycket gamla.
Bland barnen äro dessa namn ovanliga; de heta Vilhelmina, Augusta, Amanda, Ottilia, Ester, Jenny, Teodor, Ernst, Robert etc. - men först och sist Johan och Hanna.
Folket tycker mycket om rosor, blommor och blonistcr *), och utanför hvarje stuga tinnes en ' khölgår " (trädgårdsland) med något eller några ' rosenland " (blomsterrabatter), mer eller mindre väl ord- nade.
' Trädgard " finnes äfven vid livarje stuga; den består af ett stycke ouppodlad mark med en mängd körsbärsträd, som se ut som viixe de vildt.
Man gör folket en stor glädje med att gifva dem frön och plantor och att visa dem blomsteranläggningar.
Sa snart blom- niorna ' spritta ' (slå ut), ha barnen alltid med sig i skolan några blom- mor, som de lägga framför sig på bänkarne, men som distrahera dem tiiniligen; ju starkare blommorna dofta och Ju större " rosera ' äro, ju " likare " (bättre) äro de.
De större bondgirdarne äro riitt ansenligt hygda, och många hållas utmärkt prydligt, nied vackra plaiiteringar och Glonisteranläggningar, som verkligen rensas från ogräs.
Folket har ut- prägladt skönhetssinne.
Qvinnorna äro slöjdkunniga, spinna och väfva sina och sina mäns kläder, men ha alltid sömmerskor och skräddare att sy dem.
Syma- chiner ha dock de fleste af de mera välbergadc bönderna.
" To " (lin) användes numera nästan aldrig enbart, utan blandas med bomull till civäl lakan och duktyg som undepkläder livarför kunna de ej upp- gifva, säga blott att de unga nu för tiden ej vilja hafva enbart ' to '.
Boniullsklädningar användas icke häller numera, utan klädriingarna väf- vas af victoriagarn, ehuru de gamla med saknad tala OM hur starka deras bomullsklädningar vor0 - men " de brukas icke nu för tiden. '
Några egendomliga mönster eller annan fornslöjd har jag icke sett här, utom deras häst-täcken, soni väfvas af " to ' och nöthår, ofta i mycket vackra mönster - och vid ett par gamla gårdar grindar nied drakhuf- vud.
Gummorna, i synnerhet, bli niycket glada, när man uppskattar den gamla slöjden och de gamla bruken; och en gumma fröjdade sig högeligen, när hon sag mig i hemniaväfd bomullsklädning och upp- tackte att till och med banden pQ den vor0 hemmaväfda.
Flickorna t ' 5 tidigt läras att sy och sticka o. s. v. De rikaste bonddöttrar såväl soni de fattigas flickor taga tjenst som pigor.
SA niiinga, soni behöfvas, tjena hemma, och då h a de ingen annan piga; de, som ej behöfvas hemma, taga tjenst hos bön- der, och ändå hällre hos herrskap.
Likaså sönerna.
Pigorna arbeta - *!
Allmogens indelning af botaniken.
ute med, och är det hriidtoni deltager äfven hustrun i liöräfsning o. s. v. Häraf följer att tjenstfolket är fullt ut lika mycket aktadt som husbon- defolket, och ingen skilnad göres mellan dem.
En bondhustru talade om för mig skoin niigot märkvärdigt, att i en församling i Vestergöt- land var tjenaren intet " exmerad ' (estimerad), så en piga ' fägnades " aldrig så mycket som en annan, när hon koiii bort; och en bonddotter tjenade aldrig, utan flyttade till staden och blef sömmerska.
Och detta fann hon högst ofattligt.
I hela norra Smaland emigreras starkt till Amerika: knapt någoii finnes, soiii ej har anhöriga der.
Också svarade en liten pojke i sko- lan på tillfrågan iivilket vore det förlofvade landet - " Amerika '.
l allmänhet få de utflyttade det bra i det nya landet; kommer någoii hem igen, så trifs han här sällan, utan vill åter ut och blir för hela lifvet flygting ', som folket kallar sadana (förmodligen stafvadt med g snarare än k!).
Här är folket mycket inissnöjdt ined sitt skolväsende, och många gånger ha de gjort upp planer att f5 det bättre stäldt.
Men bonden kan icke leda, han rnåste ledas.
Nu nyligen hade de gjort upp ett förslag sins emellan att skaffa sig fast skola och bygga nytt skollius och att få lärarinnan till både folkskolan och småskolan der.
Men hit- tills har det stadnat vid planen, och.1är väl sluta som vanligt med det undergifna " det tillkommer icke oss '.
Det ar dock godt att se, att de förstå behofvet, och att de vilja göra uppoffringar för att få ett bättre tillstand.
Det klagas ofta öfver att allmogen är misstrogen mot sko- lorna, och att man ingen hjelp har af hemmen.
Men dertill torde sko-.
lorna i de flesta fall hafva skulden.
Ty ser allmogen, att deras barn verkligen lära något, som de anse vara bevändt med, har man deras både intresse och tacksamhet.
Det påstås, att de icke inse värdet af något annat än katekesen och " bibliskan ".
Det beror väl på hur dan undervisningen är.
En gamrnal bonde hade tredskats med att ej skicka sin son till skolan, och på lärarens upprepade maningar svarade han, att pojken lärde sig ingenting der, och Guds Ord kunde han s&amp;ielf lära honom, och han beliöfde honom hemma i arbete.
Slutligen anmälde läraren honom för skolradet, och der lästes lagen för gubben.
Han blef då spak, och lofvade att skicka pojken i skolan.
Men på vägen derifrån gick han till läraren, högeligen upprörd, och ville bara " be läraren så gerna " att pojken sluppe att läsa " roriianera ".
" Vi läsa inga romaner ", förklarade läraren.
240 " Jag kallar det - för romaner ändi ", ifrade gubben? '
0 ~ 1 1 det tar bort Guds Ord frin barnens hjertan. "
Men " romanera ' (geografi, historia, naturkunskap) är just det soni intresserar folket inest, om de bjudas på förnuftigt sätt.
Bli barnen intresserade af arbetet i skolan, tala de om det der hemnia, ocli för- äldrarne bli än mer intresserade, lexorna läsas tillsamnians, och lectio- iierna berättas der hemrna, och böcker, som lånas, läsas högt af lius- fadern för alla samtliga - s i aldyig tages skolarbetet emot med sa mycken tacksamhet soni just i folkskolan.
Denne samme gubbe har iiu en liten åttaårig flicka i skolan.
När han hörde, att en lärarinna, som de kände, skulle läsa med bar- nen det Ar då flickan skulle börja skolan, höjde han armarne mot him- melen ocli ropade " Gud ske tack och lof! "
Och flickan liar aldrig för- summat en dag i skolan, och har linat hem af " romanera ' så mycket hon (eller gubben) hunnit läsa, och det ändå sådana " ronianek " som bilde Axel och Frithiof.
En hustru frågade lärarinnan hur det gick för hennes ' Kålle ".
Innanläsningen går dåligt, svarades det, men i geografien och svenska historien är han styf.
" Geografien är då det käraste han har ", sade hon, " aldrig kan han tala om annat, och Lars-Petter (mannen) är för- veten, kan tänka, för han har aldrig lärt något sådant, så han fräjar pöjken livarenda stund han är ledig, och han talar om och liar dri.
sa reda på sek. " Det är nog ledsamt, menade hon, att han läser dåligt, men det är roligt att han liar lätt för geografi och historia ' och det är j u också det vigtigaste. '
Föräldrarne fråga alltid mycket noga efter om barnen kunna lexorna, och om barnen äro snälla, och de följa ined skolarbetet i allt.
En bonde tackade lärarinnan vid terminens slut för allt besvär hon gjort sig med barnen, och sade, att barnen lärt så mycket, och blifvit så ifriga med sina lexor, och " de ha skolat der hemma med livaran- dra sa det har varit mig en glädde att höra det. '
En fattig torpare sade, att " förr har jag icke brytt mig om, om pojken gått i skolan, nieri nu vill jag icke att han skall försumma en enda dag.
sedan han får lära sri mycket. '
* * * Man skyller ofta bönder för egennytta.
Nog har jag sett sådan; inen så ä r icke det vanliga.
Tvärt om är bonden (här) inycket lijelp- sam mot de fattiga, vida mer än soni är vanligt bland de högre klasserna.
Trofast och uppoffrande är han äfven mot sina vänner.
Liirarin- blef sjuk i difteri och sköttes pA det omsorgsfullaste a.f den nar- nan
boende bondhustrun och hennes dotter, eliuru lärarinnan sade dem, att hon icke ville de skulle komma till henne, då sjukdomen var så smitt- sam.
Men hustrun svarade, att hon " tror inte, att siiiittan går längre än Gud vill ", och " bli vi sjuka s ' a la d e n sköta uss. "
Ena dagen hade hon med sig saft, en annan dag fruktsoppa, nästa dag ett $e, hvarje dag något.
Och detta med en alldeles främmande person!
Hur många af de våra göra så?
En bonde hade gjort ett arbete At mig.
Niir jag skulle betala det, sade han, att nu skulle vi först skrifva upp livar sak; och han dik- terade, och jag skref - spik, bräder etc.
Då allt var uppskrifvet och vi kommo till arbetslönen, sade han ' nu s ' a vi först si hvad det der blir: SA det inte blir för möe för fröken. "
För trettio år sedan var superiet allmänt h ä r; men då koni läce- riet in, och nu hör det till undantagen att niigon super: aldrig ser man någon öfverlastad på vägen.
Förr hörde ' dansstugorna ' till söii- dagsnöjena, men de försvunno på sainnia gång som bränvinet.
Nu står läseriet i sitt flor - med predikomöten, missionsauktioner, söndagssko- lor (der bönderna sjelfva undervisa) in.
ni.
ni.
m. och sjelfva skolsa- larne upplatas till dessa tillställningar.
Mellan två och tre hundra kro- nor, och derutöfver, skänkas iirligen af detta fattiga folk till missionen: oaktadt inom församlingen finnas många som lida nöd p&amp; föda och värme.
Men hur nödvändig de anse denna verksamhet, vet jag icke; ty lärarinnan har aldrig deltagit i deras predikomöten, aldrig bevistat deras auktioner, aldrig befattat sig med deras söndagsskolor, aldrig gif- vit ett öre till missionen, g i r sällan i kyrkan (detta senare hufvudsak- ligen beroende på den långa vägen), och likväl bevisa de henne all vänlighet och det största förtroende, och hon har aldrig hört folket göra någon anmärkning öfver hennes hedendom.
* * x Nu slutar jag med en erinran om, att utlästa böcker, som äro goda och som tala sanning, kiinna icke bättre användas än att skän- kas till folkskolor på landet, s5 vida läraren har förstånd att använda dem.
Mycket böcker behöfves, ty böckerna bli snart svartlästa ocli trasiga.
247 Signora Gesoalda Pozzolini.
Efter en utförligare lefnadsteckning af Constantini Arntzen.
taliens storhet och förfall, dess förfärliga olyckor och kraftfulla, be- $ zfl undransvärda pånyttfödelse är känd af enhvar, som tillhor det bildade % \ samhället; men den italienska qvinnan, som utgör detta larids ädlaste del, dess dyrbaraste skatt, förblir för främlingen obekant, ofta misskänd och underskattad.
Grunden härtill är lätt att förstå för den eftertänksamme och allvarlige iakttagaren, och vi behöfva ej här vidare utveckla dencanima.
Vi vilja i stället för läsaren presentera en yvinna, som spelat en framstående ro1 i Italiens nyaste historia och kraftigt bidragit till dess enhets grundläggande: Gesoalda Yozzolini.
Hon tillhör den gamla adliga livornesiska familjen Malenchini och är en högt begåfvad qvinna, Iivars utmärkta egenskaper och varina hjerta fått den lyckligaste utveckling - först i fädernehemmet, och sedan under de förhållanden, i hvilka hon lefvat i Florens.
År 1829 - blott 19 år gammal - blef hon gift med en floren- tinare, den för ett par år sedan aflidne Luigi Pozzolini, till hvilken hennes familj redan i många år hade stått i vänskapligt förhållande.
Cavalier Pozzolini förde sin unga hustru till Florens, livarest hon öppnade sina salonger för allt, som la Gentile Citta hade utmärkt, såväl i den aristokratiska som den literära och patriotiska verlden.
Bland de många utmärkta personer, som hvar,je måndagsafton ström- made till hennes hus, befaiin sig äfven den berömde Niccolini, hvilken hyste anda till sin död en varm och trofast vänskap till Signora Gesoald a.
Likaledes fyldes hvarje fredagsafton hennes gästfria salar, nien då mest af munter ungdom, som under sång, musik och dans sökte att glömma de mörka skyar, som hotade på den politiska himlen.
Under de första åren af Gesoaldas äktenskap upptogs hennes tid mest af hennes barns uppfostran; dock förstod hon att finna lediga stunder till att befordra, såväl de sköna konsternas som fäderneslandets intressen, och hon tog verksam del i Toscanas alla frisinnade rörelser.
Man gjorde i hennes hus förberedelserna till uppförandet pii teatern af Niccolinis opera Rosamunda, och förberedde sAlunda hans stora triumfer.
I hennes salong uppträdde den berömda improvisatri-
248 sen signora Giannia; och genom signora Gesoaldas försorg insamlades för den utmärkta konstnärinnan en national belöning af 30,000 francs.
*.
* * DA hennes broder Vincengo Malenchini - sedermera senator - hade ordnat de politiska rörelserna i Livorno, i ändamål att skaffa staten en constitution, reste hon på broderns uppmaning till Livorno, för att vara honom behjelplig.
Der förfärdigade hon i det gamla fädernehemmet Toscanas första trefärgade fana och dess frihetckokarder.
Sedan stod hon på utsatt dag på sin faders, med flaggor och trefärgade fanor smyckade terass vid Piazza Raugoni, och då hennes broders vagn, dragen af två väldiga hingstar, närmade sig, kastade hon hänförd sinå- fanor och kokarder till den bifallande och jublande mängden, som fylde piazzan.
Följande dag förde brodern henne tillbaka till Florens.
Obeskriflig var den entusiasm, med hvilken de helsades under vägen och med hvilken de i Florens mottogos såsoni kämpar för en ny politisk Era.
Mingen varm och liflig diskussion öfver de tilltänkta förändringarna med småstaterna egde rum i hennes hus under loppet af de minnes- värda åren 1847-49.
Redan som helt ung hade Pius den JX, följande sin familjs tra- ditioner, stått i vänskapligt förhållande till det frisinnade partiet.
Man visste att han 1820 hade korresponderat med de liberala i Lombardiet, men då sagt dem “ I1 fico non e per anco matiiro “ *).
Man hoppades att han nu skulle finna dem mogna nog, men man var osäker och fruktade för framtiden.
Under denna oro skref Gioberti sin Italia Federata, som mottogs med jubel.
Gesoalda med sin vanliga entu- siasm för allt som kunde bringa frihetens sak ett steg framåt, fram- stälde Giobertis id6 för Niccolini.
Men denne ristade på hufvudet och sade: - Omöjligt!
Ett af presterna nyskapadt Italien kan icke lefva.
Framtiden skall visa, att jag har rätt.
Gesoalda, som tillfullo uppskattade Niccolinis statsmannasnille, teg bedröfvad; dock förekom denna id6 henne SA lockande och skön.
Då hade man ännu icke vågat tänka sig Italien som en enda fristat.
Kort derpå kom Niccolini en afton helt upprörd till Pozzolinis hus, omtalande, att påfvens sekreterare hade skrifvit och bedt honom, Niccolini, under- stödja Giobertis ide.
*) Fikonen äro ännu icke mogne.
249 -.
O, ni ser att jag hade riitt.
Presterna, Pius lX sjelf, är med oss och vi f5 ett Italia federata, jublade Gesoalda.
Med ett godmodigt leende runkade statsmannen åter på hufvu- det, sägande: -- Min kära Gesoalda ideen är vacker!
men den är outförbar.
- O, ni gamle tviflare!
Hvad liar ni svarat?
- Att om de vore istånd att göra den tanken till verklighet, så vill jag af hela mitt Iijerta vara med, men att jag anser det för ci Ildel es omcjliyt.
Sorgligt nog dröjde det icke länge, innan det visade sig, att Nicco- lini hade rätt!
Visserligen välsignade Pius IX den trefzrgade fanari och bad Y Gud välsigne Italien ‘, och den frihetsentusiastiska italienska ungdonien ilade full af hopp och mod till Lombardiets slätter, som den fuktade nied sitt hjerteblod, men.
.
.
Vi känna ut9ången.
Bland dem, som kommo tillbaka från Mon- tanaras och Curtatonos grafkullar, var också Vincenzo Malenchini.
Hopplös och nedslagen kastade han sig i systerns armar, utropande: - Italien är förradt, Niccolini hade rätt!
Det samma utropade samtidigt den landsflyktige Carl Albert, döende i Oporto.
Utmattadt och hårdare fjettradt än någonsin förr, teg Italien.
Det gaf efter för nödvändigheten och sökte hvila ut och samla nya krafter till - nya strider.
Dess söner och döttrar arbetade stilla och oafbrutet hvar p&amp; sitt sätt att bereda frihetens slutliga seger; de kunde icke tvifla på7 att den skulle vinnas till slut.
Så Gesoalda och hennes närmaste.
Den äldste af sönerna beredde sig att hjelpa fadern i hans vid- lyftiga göroniål, den andre studerade riiittskunskap, och den tredje (nu- mera general Pozzolini) uppfostrades i krigsskolan, under det dött ‘ rarna uppväxte i hemmet under moderns vägledning och tillsyn.
I Pietro T.
.
.
.
- en af Italiens, ja vi kunna tryggt säga, en af Europas mest fraiiistående pedagoger på denna tid - fann Gesoalda genom en händelse en trogen vän och utmärkt lärare åt sina döttrar.
Den nya reaktionära regeringen, soin i Toscana kom till makten efter striderna vid Gaeta, konfiskerade T.
.
.
.
.
s skrifter och förbjöd honom att offentligen undervisa.
Det var det samma soin att taga brödet ifrån honom; och i ett förtroligt samtal med fru Gesoalda sade han helt upprigtigt:.
250 - F r i n i dag är jag brödlös.
- O nej, utbröt signora Gesoalda, det blir ni aldrig SA lange kärlek till frihet och rätt lefver i Italien!
Jag skulle skatta mig lycklis, om ni ville öfvertaga mina barns undervisning, och ni kan vara öfver- tygad om, att de flesta, soni kunde, ville följa mitt exempel.
Hon hade rätt.
Knappt hade den orättrådiga och despotiska handlingen mot T.
.
.
.
.
blifvit bekant, förrän Florens magnater täflade att öppna sina hus för den store läraren.
Han ilskade sina elever med en faders tillgifvenhet och uppoffrande möda.
Men af dem alla vor0 honom Gesoaldas tre döttrar kärast.
Och hennes hus blef hans hem under hans sista dagar.
Utbildade under ledning af en lärare sådan som T.
.
.
.
.
och en moder som Gesoalda, kunde de unga flickorna inecl skäl framställas sltsoni mönster af älskvärd qvinlighet.
En af signora Gesoaldas döttrar blef gift ined en franistiiende skriftställare, professor Siciliani, alltför tidigt bortgirigen.
Hon var icke blott hans trofasta ledsagarinna, rådgifverska och niedhjelpare; hennes namn har ock en hedrad plats i den italienska litteraturhistorien.
Den yngsta af signorans döttrar rycktes tyvärr alltför tidigt bort.
Men hennes niinne lefver i deras hjertan, som egde henne och hade lyckan att stå henne nära, och hennes älskliga poetiska natur är afcpeg- lacl i hennes efter hennes död af modren utgifna skrifter, äfvensoni i hcniies milningar.
* * * Tiden gick sin rastlösa gang och italienarnes hopp om befrielse fick ny näring.
Understödd af Cavour hade Victor Emanuel läkt sina staters värsta sår.
Hela Italien blickade upp till det lilla Piernont, soni redan hade förstått att skaffa sig rätt att höja sin stämma vid Europas rådslag .. Österrike förstod, att en afgöraiide kamp förbereddes, och det skyndade sig att angripa, för att med ett slag qväfva de nya rörelserna, innan ännu Frankrike fått tid att komina till undsattning.
Men beräk- ningarna slog0 fel, och den österrikiska armeen blef tvungen att draga sig tillbaka från Piemont och utkämpa striden på sitt eget område.
Napoleon den 111 förde de franska Legionerna öfver Alperna och.
följande sin store farbroders taktik, lyckades han att helt och hullet tränga in i Lom ’ bardiet och i förening med den italienska hären tillba- kaslå Österrikes vida öfverlägsna krafter.
Italiens frihets - besjälad e ungdom hade s trörn ma t t il1 Pien7 onts trefärgade fana, och niidt i bland dem återfinna vi Malenchini och
251 nied honom två lians systersöner.
Här kunna vi icke underlåta att stanna vid en liten episod i familjen Pozzolinis lif.
Gesoalda, som så ifrigt hade befordrat den italienska saken, som nied sin akta patriotism hade uppmuntrat mödrarna att uppoffra sina söner för fäderneslandet - de unga till att sätta sina lif p5 spel för friheten, viste väl, att hennes egna söner skulle befinna sig i första ledet, när det gälde.
Georgio var vid hären, de frivillige vor0 alla- redan borta, icke en hade stannat hemrria, men hennes Eugenio talade icke om att resa med.
Sådana fattades icke da, soni frågade: - Och advokat Pozzolini.
.
.
skall icke han ock&amp; åstad?
Signora Gesoalda är s i modig, när det gäller att skicka bort våra, inen det tycks till att modet faller, när det gäller hennes egna.
-- Eugenio har utan tvifvel sina vigtiga skäl, som hindra honom från att gå med, svarade hon tryggt på dessa insinuationer.
Hon var alltför saker pti sin son, för att kunna tvifla på honom ett ögonblick.
Likväl oroade det henne att se honom så obekymrad, men hon föresatte sig att hellre vänta och se, hvad tiden förde med sig, än att plåga honom ined fragor, som han kanske hade skäl att icke besvara.
Hon ville icke tvinga sin son att gå i elden, fast hon med tirar skulle hafva välsignat honom, när han reste åstad.
Dagen efter de siste frivilliges afresa kom advokat Pozzolini till sin moder, sägande: - Mammina caia, vill du lijelpa mig att få nattsäcken i ordning?
- Skall du r e s a.
.
.
och hvart hän?
Hennes hjerta klappade våldsamt.
Han cåg sin mor rakt in i ögonen.
- Kunde dzi tvifla p i att också jag ville till lägret?
Hon slog armarne om sin sons hals: - Nej Eugenio, jag kunde icke tvifla på dig, fast ditt lugn under dessa dagar oroat mig; icke desto mindre kan du icke resa så här hals ö h e r hufvud; du måste ha ditt pass i ordning.
Han smalog: - Och du tror, att jag väntat till i dag med att f ' å initt pass påtecknadt!
Det är i ordning för länge sen.
Nu kan jag också för- klara för dig, hvarför jag icke straxt följde med de andra.
Och han omtalade nu, huru han haft i uppdrag att inför rätta föra en ung mans talan, som anklagats att hafva begiitt öfverlagdt dråp, men som han, Eugenio, öfvertygat sig om var oskyldig.
I dag föll domen, fortsatte den unge mannen; jag vann processen, och han blef frikänd.
Dagny.
17
-.
M o r.
.
.
han grep hennes händer och såg henne djupt ned i ögonen, clzc kan förstå hvad jag kände, da han och hans stackars gamla nior kastade sig ned och omfamnade niina knän och kallade mig siii räddare.
Mor och son höllo hvarandra ett ögonblick fast i fanin.
.
.
- NA jag måste bort, manimina cara.
Vi skola skynda oss.
Det skulle vara dumt att komma för sent.
.
.
Bundet af traktaten i Villafranca kunde Piemorit icke längre taga öppen del i eller fortsätta frihetskampen; men hemligen, tvifvelsutan iinderstödt a f det frisinnade England, gaf det den djerfve frihetshjelten Garibaldi niedel till att fortsätta sina fosterländska värf.
År 1860 drog denne med 1,000 frivillige från Genua till Sicilien, soni .så hjeltemodigt gång på gång hade rest sig mot bourbonerna h i l k a, när vapen, eld och andra krigets fasor icke kunnat böja detta adla folk, hade tagit sin tillflykt till mened, för att ånyo undertrycka det med växande våld.
Men bågen var för hårdt spärid, strängen niaste brista, d. v. s. tyranniet krossas och frihetens timma slå!
Garibaldis företag var ett af de mest oförvägna verldshistorien känner, och bragte de besinningsfulla fosterlandsvännernas hjertari att slå af okuflig längtan efter frihet.
Äfven om detta företag var Ge- soalda med; det var nemligen pA hennes uppinaning, som hennes bror sigiior Maleneliini telegraferade till Marseille efter tre ångbåtar samt med egna medel (50,000 fr.) bekostade utrustandet och öfver- förandet af 1,000 nian, som komnio Garibaldi till Iijelp.
Vi vilja icke trötta läsaren med beskrifningar öfver händelser, som han helt säkert har i friskt minne.
Det är nog att säga, att Giobertis ide hade till det yttre blifvit genomförd, men ännu &amp; terstod mycket att göra för det förenade Italiens materiela väl.
Äfven för detta måls vinnande ansåg Gesoalda det vara qvinnans pligt att bidraga i sin mån.
* * * Då signora Gesoaldas make första gången förde henne till sina gods i Bivigliano, fann hon der en nödlidande, af stor okunnighet be- lierskad befolkning, som icke förstod, att den genom arbete kunde för- bättra sin ställning.
Fattigdomen hade gjort den hätsk och trotsig, ja, t. o. m. farlig.
Egendomsegaren vågade knappt gå obeviipnad öfver sina marker.
Hon, Gesoalda, beslutade förbättra folkets ställning och, understödd af sin make, vann hon deras förtroende, tillgifvenhet och tacksamhet genom att skaffa de hungriga bröd, de sjuka hjelp och
253 klüda de nakna.
Hon lärde dem förstå, att arbete på den fruktbara jordmånen, i förening med sparsamhet, kunde betrygga deras ställning, ty lialfva afkastningen tillfölle nämligen dem, och alla skatter drabbade godsegaren.
Modigt upptriidde hon mot de okunniga landtpresterna och visade, att det var deras pligt att understödja framiitskridandet samt bekämpa okunnigheten.
Inom kort hade Biviglianos befolkning fått ett annat sinnelag, de började förstå det goda, som gjordes för dem, och välsignade familjen Pozzolini såsom sina välgörare.
Dess besök i deras landsbygd blef en efterlängtad fest, och det fans ingen af godsets underordnade, som icke velat med sitt lif försvara sitt herrskap, om det hade beliöfts.
Signora Gesoalda var icke tillfreds med att hafva förbättrat sina underordnades materiela välstånd; hon ville ock utveckla deras af na- turen rika intelligens.
I Florens hade hon redan förut varit med om att upprätta asyler och barnhem; nu vände hon hela sin uppniärksumhet och oinsorg på Biviglianos landtbefolkning och tillbragte största delen af året bland den.
Biträdd af sin älskliga dotter Antoinette, stiftade hon der den första skolan, i hvilken hon sjelf och dottern utbildade lärarinnor och började undervisa såväl barn som äldre.
Vid upprättandet af dessa skolor hade Gesoalda ofantliga svårigheter.
att kämpa emot.
Med det reaktionära partiet, som hade intresse af att befolkningen hölls i okun- nighet och vidskepelse, utkämpade hon heta strider, men hennes fasta tro på mensklighetens behof af upplysning och rätt till framAtskridande gaf henne mod och kraft att besegra alla hinder.
Hennes skola blef snart för liten för att kunna mottaga alla, som, sökande vederyvickelse efter dags ' arbete i marken, kommo för.
att lara läsa och skrifva.
Ar efter år måste hon upprätta nya skolor, och ka- talogen för i år upptager namnen på 15 ' 7 elever som undervisas i 7 skolor.
Komniunalförvaltningen motsätter sig icke längre hennes arliete.
Tvärtom; i vintras erbjöd San Lorenzo kommun henne ett penninge- bidrag, om hon äfven der ville upprätta skolor.
Hon har förstått att inrätta dessa skolor mycket sinrikt för att kunna befordra den arbetande klassens behof, utan att lagga beslag på den dyrbara tid, som jordens skötsel fordrar.
Det finnes ingen viss skoltid; skolan är öppen hela dagcn till aftonen, och läraren sysselsätter sig hela dagen igenom med eleverna, som komma på hvarje klockslag, allt efter.
som de äro lediga.
Flickor och gossar, män och cpinnor lemna det tunga arbetet i marken, snygga,
254 upp sig litet och skynda till skolan.
Somliga gsi bort efter en lialf timmes tid, kallade af en eller arinan pli&amp; men iiterrända, när arbetet är gjordt och kunna pA detta sätt sysselsätta sig i den kara skolan utan att försuinnia det nödvändiga.
Signora Pozzolinis outtröttliga sträfvanden att befordra befolk- ningens vii1 äro icke blott erkända af hennes medborgare utan hafva ock tilldragit sig uppmarksamhet af italienska regeringen, soni tilldelat henne flera förtjenstmedaljer.
Det är naturligt, att det of ' fentliga erkännandet af hennes för- tjenster skall vara henne behagligt, men hon njuter af ett annat er- kännande, som är hennes hjerta kärare och som berör ' hennes själ på ett helt annat sätt; - det är de ungas högaktning och tillgifvenhet.
Vi hafva haft tillfiille att se bref till henne från unga flickor pti lands- bygden och fr5n unga män, hvilka såsom soldater äro spridda öfver Italien, och vi iniiste beundra stilens prydlighet, stundom elegans, men ännu mer känna vi oss gripna af glädje öfver den tacksainhetskänsla, kärlek och vördnad, de unga uttala i sina bref till den qvinna, soni gjort deras väl till sitt lifs m d.
Hon älskar deiii tillbaka nied en varm och uppoffrande, men tillika sund karlek, som icke dröninier on1 att bland sina elever se en Dante eller en Leonardo.
Jordbruket är Italiens förnämsta inkomstkälla, sade hon en dag, då talet föll på en ung, ovanligt begåfvad inan fr6n landsbygden; vi behöfva intelligenta och driftiga jordbrukare, och det skulle vara orätt att borttaga de bästa krafterna; gör honom derför till en förstsindig jordbrukare, och han skall blifva en heder för sitt stånd på samma gång han befordrar sitt eget och kommunens bästa.
* *.
* Vi kiafva i denna lilla teckning blott omnänit e n italiensk qvinna f r i n våra dagar, inen våra läsare kunna vara fullt öfvertygade oni, att det finnes inånga andra, Iivilkas sträfvan g6r i saninia ädla, valgöraride och uppoffrande riktning.
Ett sådant exempel är väckande, och afven ur denna synpunkt kunna vi e j annat än tillönska hvarje folk lyckan att ega många signora Pozzolinis likar.
255 Öfversigt af nyutkommen literatur.
Qvinnofrågan.
Här i Sverige hafva vi sällan haft i bokform att uppvisa så be- tydande inlägg i cpinnofrågan soni i år.
De utgöras bl.
a. af FZickskoZe- kom c ' t 6 IZ s bet Anka nd e r ö r a n d e de) L Q r ini ig a u ng d o mens u p p t o st TCI rL * &gt; samt A ' p6rsmdl i qriiznof ' n7gaw cif Emil S c e n s h.
(Fahlcrantz.
Stock- holm 1888.
Pris 2 kr.
25 öre.
Båda dessa arbeten förtjena största uppmärksamhet.
Betänkandet är märkligt redan derigenom, att det icke, sisom föregående komithbetänkanden elier riksdagsförhandlingar i frågan, utta- lar blott muns tankar om den qvinliga ungdomens uppfostran utan ockss pinnors.
För första årgången blef nämligen d.
6: te Nov.
31885 tvänne clvinnor Fru S. Adlersparre, född Leijonhiifvud, och föreståndarinnan för statens normalskola för flickor, Frökkn Hilda Casselli kallade att ingå i den, på grund af riksdagens skrifvelse förordnade komiten för utredning af vart qvinliga undervisningsväsende.
Betänkandet är af he- tydelse äfven derför, att det icke betraktar skolan såsom ett enstaka, iso- leradt faktum, en institution som är till för sin egen skull, utan ställer hem och skola i närmaste samband, pfivisande bådas pligt och rätt, hå- das brister och företräden samt bådas beroende af hvarandra under ar-.
betet för det samfälda malet: barnens sunda utveckling.
Vidare torde betänkandet innehålla den mest omfattande fram- ställning, som ännu liar varit i tryck tillgänglig, af de kraf, som böra t. ställas p i den qvinliga ungdomens fysiska uppfostran.
Derjemte framlägges komiterades kritiska granskning af det nuva- rande flickskoleväsendet, med dess ljuspunkter och skuggsidor, samt i bredd dermed en fortlöpande skildring af de många och djupt ingri- pande reformer det kräfver.
Huru härunder förslag framkomma för skolans organisation och undervisningstoffets begränsning, huru plan fram- lägges för de lägre gossläroverkens förändring till samskolor, huru be- hofvet af ännu ett högre seminarium, tillgängligt äfven för akademiskt bildade yvinnor, påpekas, huru nödvändigheten af en sund ekonomi för skolorna, i förening med nödig kontroll, framhålles, detta kan här endast antydas och utgör likväl blott en ringa del af det rika innehallet.
Det kan icke vara vår mening att framställa komiterades förslag och åsig- *) Betänkandet, 361 sidor stor oktav, kan reqoireras till pris af blott 1 kr.
50 öre genom hvarje bokhandel.
Äfven Fredrika-Bremer-Förbundets Byrå, (Stockholm 5 ikfalmtorgsgatan) åtager sig att anskaffa b e t h k a n d e t till ofvannämda pris jemte ersättning för frakt.
256 ter s k o m ofelbara, tvärtoni är man beredd p i ganska mycket inotstAiid från flera håll; men sd ?ngcket torde vara risst, «tt betänlicindet 0;).
$nna tilltrdde till alla lienz och sko lo^ der mc1n ?ned n17rctr s ö k e r ntt fiirbuttici $flicko~v~as up~~fostrnn.
* * * Hr &amp; mzsr ' n.s ofvannämda skrift utgöres af hans i Dagnys Maj- liäfte omn5mda föreläsningar, ytterligare utarbetade.
Bokens hufvud- ämne är qvinnans äktenskapsålder och dess inflytande dels p5 qvinnans egen utveckling och hennes förhåilaiide till mannen och familjen, dels på hennes barn, och i följd deraf p t: hela folkets förniåga af fysisk, sed- lig och intellektuel utveckling.
Ju lägre qvinnans äktenskapsålder, desto barnsligare och mera outvecklad förblir Iion sjelf och desto lättare för- tryckt af mannen; desto svagare blir också hennes afkomma och desto 15grc den standpunkt hela nationen intager på odlingens trappsteg.
Förf: n vill derjemte visa huru den tidiga äktenskapsåldern orsakar qvin- nornas öfvertalighet, samt den deraf uppstående konkurensen mellan män och qvinnor i kampen för tillvaron, hvilken konkurens, enl. förf: n, 2r qvinnofrågans A och O. Äfven om man ej i alla punkter delar förf: ris iiskådningssätt, läser nian hans bok nied spändt intresse och har af den en rik behållning.
Det är att hoppas att Dagny kan egna den en ut- förligare granskning, men under afvaktan derpå, ha vi här velat ge en antydning 01x1 dess innelilill och anbefalla den till våra läsare siisom ett liögst värdefullt och tankeväckande inlägg i den hos oss bedröfiigt fattiga literaturen i cpinnofrågan.
Fröken Ellen Keys föredrag i Helsingfors om gift qvirinas egan- derätt, har utkommit i bokforin och innehåller en synnerligen god hi- storik af frågans utveckling i Sverige, franistäld i ett lätt och tilltalande spri ' &amp;, som i slutorden höjer sig till verklig vältaligliet - en förtjenst som är ytterst sällsynt hos afhandlingar i detta ämne.
Ett par goda inlägg i cpinnofrågan från finsk sida hafva vi äfven att omnämna: ' Om clt~iiz ?zoLcpp~osttrni2 ' &lt; af L u c i n a Nagrnaiz, skrifven på uppfordran af Finsk qvinnoförening, samt en skrift om yvinnan på de praktiska arbetsområdena af T e r n Hjelt.
Båda äro goda arbeten i frisinnad anda och praktiskt syftn, och skola nog i sin mån bidraga till lösningen af de vigtiga frågor de afhandla. '
Aterstår att nämna ett arbete, som kan räknas till verldsliteratu- ren i den sociala frigan.
Såsom facitboken förh5ller sig till skolbar- nens rakneproblem, så förhAller sig detta arbete till John Stuart M i k skrift oin qvinnans förtryck, visande huru en god del af de problem som der uppstäldes kunna lösas.
Det ifrågavarande arbetet, handlar nämli-
gen om yvinnans upprättelse ur sin förtryckta ställning, såsom detta upp- rättelseverk gestaltat sig i Amerika under 40 års träget och oafbrutet arbete.
Ännu återstår väl mycket att göra, men det redan utförda ter sig dock soni ett jätteverk.
" International Council oj ' 2.thnen 1888 " är en stätlig bok, " a splendid volu~ne ", om nära 500 sidor i stort for- inat och vackert band.
Dagnys läsare fingo af uppsatsen i hennes var- hiifte en liten aning om det storartade mötet och dess betydelse.
Här föreligger nu en fullständig redogörelse för dess förlopp och i och med detsainma en genomgående historik öfver den amerikanska qvinnans utvecklings-historia intill denna dag.
Man läser och häpnar och vet ei om man skall sänka sitt hufvud till erkännande af de amerikanska qrin- nornas öfverlägsenhet, eller höja det i glad stolthet öfver att ega systrar.
så starka i vil,ja, så modiga i handling och dock så varma till hjerte- laget.
Vi välja det senare och sända öfver Atlanten en hdertlig nyiirs- önskan för fortsatt framgång i det redliga arbetet.
Vitterhet.
Påståendet, att vår tid icke är poetisk, jäfvas, till bokstafven om * ocks,E kanske ej alltid till andan, af de sista årens vittra produktion i vsirt land.
Från fjolaret ega vi särskildt i kärt minne S ' noi7skgs nya diktsamling och Btciåths diktcykel, Mari t Vallkulla.
DB Dagnys alltför begränsade utrymme ej niedgifver att iioggrant anmäla hvarje nyutkom- men vitterhetsprodukt, vilja vi här hänvisa till Estlanders ypperliga och lärorika kritik af den förstnämda diktsamlingen i Finsk Tidskrift för Septernber.
Marit Vallkulla skall säkert ej heller läsas och glömmas såsom vanlig jul-literatur, utan småningom tillvinna sig en allt mera fast plats p5 lierninens bokhylla, såsoin hon i rikt mått förtjenar.
Modet att utgifva salongsupplagor af gamla eller nya lyriska dik- ter eller diktsamlingar, omklädda i granna praktband, prunkande med halft religiösa titlar i stora guldbokstäfver, samt beledsagade af mer och mindre lyckade illustrationer, har från utlandet upptagits med begärlig- het äfven hos oss, men äro i vår enfaldiga smak en afart af jul-literatur, ett slags bastard af sällskapsnöje och andaktskänsla, som hvarken till- fredsställer sällskaplighetens eller andaktens kraf.
Lyrikens omklädande i bild är visst också en af konstnärens vanskligaste uppgifter, helst när det händer att humoristen får sig ålagdt att illustrera det sublima, eller när en talent, som utmärkt sig i återgifvandet af barnanaturens skälm- ska gratie eller i ornamentikens fina och fyndiga konst, tvingas att in- tränga pA den stora konstens otnråde med symbolisk figurskildring.
Carl Larsson och Jenny Nyström niå göra sitt allra bästa, så läser den, som älskar äkta poesi för dess eget värde, Wallins Dödens engel
235 och W i r s h m. fl.
innerliga stämningsdikter lieldre i de gamla slitna exernplaren, än han uppsöker dem i de prunkande salongsupplagorna, hvilkas bilder kanske alls icke motsvara de ljufva intryck, ornöjliga att fånga på ritstiftets spets, soin han erfor vi deras första läsning och som ännu, osynliga för andra, skyin ta fram för honom nieilan hvardagsuyp- Iagans nötta blad.
Helt annat med berättande skaldestycken süsoni Frithiofs saga, Fänrik Ståls sägner, Humleplockningen, m. fl.
De hehöfva ingen sär- skild stämning för att njutas, och de helsas derför med glädje i sa- longen så väl som i hvardagsrniiimet af gamla och unga.
Små- ningom utkomnia också de i förstone dyrbara verken i prisbilliga upp- lagor, så väntas Frithiofs Saga med Professor Malmströms illustrationer (Norstedt S: Söner) till billigaste pris.
Sådana skrifter blifva då till- gängliga också för det mindre beinedlade hemmet och varda först s i i god mening populära.
Vi behöfva ej tillägga, att den omamentala illustrationen, der deii lir sinnrik och fyndig, och, tecknaren såsom denny Nyström bättre an någon annan förstir, följer diktarens skiftande lynne, endast kan tjena att förhöja värdet och nöjet af en fin eller karaktärsfull dikt.
Derernot förekommer det oss soni ett fattigdomsbevis när frani- stående, nu lefvaride skalder icke få sina nya arbeten utgifna i sjelf- ständiga upplagor till rimliga pris, utan instuckna i dessa evigt Ater- kommande salongsupplagor, hvilka ofta äro så ymnigt illustrerade, att dikten nästan behandlas som bihang till bilden, samt så dyra, att de för bli fva P ndnst salongs - lekt yr.
Har hafva vi blott velat antyda faran för ett missbruk, nien skulle vara glada on] v&amp;r tanke fördes vidare.
* &gt;i; * Året 1888 har icke varit mindre rikt på vittra idrotter än dess föregångare.
Så har helt nyss en ny samling Dikte ?.
af K. A.
Melii2 blifvit tillgängliga i bokhandeln.
De m h g a vännerna af Humleplock- itingens skald, skola säkert nicd glädje tillegna sig dessa nya dikter, alla rent och harmoniskt klingande, niånga sjungande på en ny ton.
Samlingen är icke illustrerad och det med rätta, men den är fint och enkelt utstyrd.
H ?- T i g e i w h ö l d s bebådade volym af naturpoesi och reseintryck, hafva vi, d i detta skyifves, ännu ej sett, nien hoppas att den unga skalden deri skall visa att han är mäktig att, iiied den vackra forin ucli rena grundton, soni han s i vackert anslagit i de med Sv.
akad: s.
stora pris helönta dikterna, förena ett nytt, rikt och genoinlefvadt in- ne h å11.
Den af Hr K. Warburg utgifna samlingen af den allmänt och djupt saknade Poiztti.9 Kikners vitterhetsarbeten, skola helt visst med rörelse och vemodig gläd@ helsas, icke minst af dem som i Tidskrift für Heminet lärde känna det första och kanske yppersta af hvad han i den arten skref: X i 7 z modei-s testanzente.
Dagny har här nedan S t t det värdefulla arbetet anmäldt af en sympatisk penna.
Ännu ett par poetiska arbeten vilja vi omnämna i vår korta öf- versigt.
De härröra af e n ganimal och e n helt ung, ny författare: Den gamle välbekante €Ie ?-ma / i Sdtherbe~g har stämt sin lyra och besjungit Jh ?iferzs ubfr.entyr i 20 sånger.
Den unge, hittills inom literaturen fullkoinligt obekante Vei * ner ron Heidenstam har samlat sina intryck från V d f a r t och Vun- (7rings&amp;r, hvilkas kärna utgöres af Österländsku minnen och myther.
En jemförelse inellan åldringens och den unges sätt att se och aterge Usterlandets lif skulle vara af ett egendomligt intresse.
H; ir måste vi dock inskränka oss till en flygtig bild.
Herman Sätherbergs väl afriin- dade dikt liknar den sista droppen a f en drufva, soni på 4O: talet gaf sin första skörd.
Heidenstams dristiga utkast åter, erinra om ett ungt eldigt vin, som sprdngcr flaskan och springer i luften med hade skum och drägg.
Hon lofvar stort, denna nya käcka diktargåfva, men hon liotar också, trotsande stunclorri både bokstaf och ande, moral och re- ligion.
Och likafullt hoppas man.
Hunifiir?
Kanske derfiir, att i " det tonima husetU, skaldens själ, ännu hänger yvar i vissnad krans bilden af henne, ' soni bedt för hans väl ' ' - bilden af ' en liten vacker svart- kladd qvinna med mössan stärkt på gammalmodigt sätt "?
Huru som helst: Kan man en gång om denna skaldgilfva säga som Geijer om iiktenskapet: ' Gud ske !of, hon q-et2czr sig! "
då blir.
hon en lycka, en heder för vår vitterhet.
En utförligare anmälan följer.
Den nyare prosadikten har Dagny ännu ej sett men hoppas fram- rleles fa tillsammans med läsaren kasta en blick så väl på Amanda Kerfstedtc Eva som på Heleiie Nybloms och Leas berättelser, m. in.
E s s eld e. Pontus Wikners vittra skrifter i urval af Karl Warburg.
Stockholm.
O. L. Lamms förlag.
Pris 4 kr.
50 öre.
D i nied Julens annalkande bokmarknadens flod börjar stiga, samt fylla fönster och bord med lockande nyheter, framträder ur.
denna blan- dade hop en bok på liuilken anmälaren särskildt vill fiista allmänhetens
a akt.
Det ä r en samling skrifter af vsxlande inneliill och form, som under benämningen Pontzis Itzkners cittra skylfter af vännen och Iär,jungen Karl Warburg här samlats till ett helt från de olika kalen- drar och tidskrifter, der de en gång sågo dagen.
De äro ganila van- ner och bekanta och torde i livars och ens af sina forne läsares sin- nen väcka till lif intryck, som om de ock slumrat under lifvets mån- gahanda aldrig till fullo utplånats, ty hos dem alla bor en gnista af den kärlek som går genoni verlden.
De äro ock alla klGdda i detta klassiskt ädla språk som var W i k - ners egendom och som han lärt i umgänget med antikens andar.
I en tid, då olika riktningar kämpa om insteget i henirnets och fantasiens verld, skall denna skönliterära samling med sitt stora konst- värde och sin rika färgton blifva en kärkommen gåfva så för gammal som för ung, ty der skall, Iikasom i hafvets klara våg, återfinnas såväl ungdomslifvets brusande böljeslag som det mognade lifvets tankedjup.
Boken innehåller icke alla, men väl de bästa af de berättelser som Wikners hand nedskrifvit.
De återfinnas der ordnade i tidsföljd Först möter oss alltsi i den vårliga skizzen Filosqferzs morgon- cirönzma~ vår samtids ynglingalif med dess sökande efter ett lifsnial, dess längtan efter stordåd, samt dess mottaglighet för intryck af lifvets skönhet och kärlek.
" Jag drömde ", säger Aristokles, ' om framtida storhet.
Jag skulle blifva en man till hvilken Athens folk skulle skada upp såsom till en räddare och dess framtida väl skulle ligga i min h a n d.
.
.
" Jag drömde, att Apollon lagt lyran på min arm och att, när jag slog mina toner på dess strängar, lyssnade stad och land, skog och dal.
Lagern omkransade min tinning och jag stod som skaparen af en ny, e n strilande verld.
.
.
" Jag drömde, att jag hade funnit det fullkornligt sköna uppenba- radt i hennes anlete, som jag tillbad.
Hon log mot mig och jag vis- ste, att hon - det fullkoniligt sköna -- skulle blifva min brud.
Jag dåre!
- Det var blott en dröm ".
.
.
Men den drömmen drömdes i skiftande bilder af flere unge män} &gt;] and det för den dåvarande Upsalaverlden välbekanta ' ' Namnlösa säll- skapet ', hvilka i kalendern " Sånger och berättelser af Nio signaturer " offentliggjorde sina ungdomsförsök.
Och lifvets gerning har sedan sagt oss hvad som af den drömmen blef till sanning i dessa unga skalders framtida verk.
En berättelse af fulländad skönhet till innehåll och form är, ifi ?z moders testamente, som först utkom i Tidskrift för hemmet lS69.
Den skildrar brytningen af kristendomens morgongryning i for-
litillande till den åldrande verldsåskådningen.
Barndomsminnenas blek- nande bilder draga den sjuttonårige Adeimantos själ till den bortgångna nioderns rena gestalt och han känner hennes ögon fästade på sig hvarje ging han.
ser en mycket klar stjerna eller hör talas om en ädel ocli stor handling.
Det enda minne han har af sin moder är en bit lialft förbrändt pergament, som hon till en afskedsgåfva insytt i den späde sonens kläder, och hvars dunkla ord han fåfängt söker tolka med hjelp af ' filosofernas skrifter.
Stundom sammanflyter moderns skugga med en annan bild som inträngt i hans hjerta, den femtonåriga Aretes.
Det är renheten han söker, id6ernas renhet, och han tror sig främst finna den personifierad hos Artemis, den tysta, hemlighetsfulla stjerne- nattens gudinna, till hvilken han beder att lian må blifva ren som En- clymion och att han i stilla sjelfbegrundning m$ öppna sin själ för hiin- melska inflytelser.
Efter tio år återfinna vi Adeimantos, Paralos ' son, som en inog- nad filosof, färdig, att för sin mästare uti boken om " Artemis eller själens renhet " frainbära resultatet af sina mångåriga forskningar.
Vid lians sida star hans maka, men det iir icke Arete hans ungdoms älskade.
Under samtal med en gaminal vän, på en resa, upprullas dc gångna arens händelser och i dem alla skönjas verkningarne af de dunkla or- den på pergamentslappen, hans m o d e m testamente.
Vid resans slut skall han hinna sitt mål och med sina skrifter för verlden tända ljuset af en ny dag, men dessförinnan möter honom ett eldprof, hvaruti han förlorar allt livad han hittills skattat högst.
Ensam räddas han efter skeppsbrottet på Patlimos strand af Johannes, Guds sons sändebud, och först här finner han i Kristus det renhetsideal han så länge sökt.
Nu kan han tyda de dunkla orden i sin moders testa- mente, men den plats han sedan vinner blir ej i raden af nienskliglie- tens store tänkare, utan bland kristendomens martyrer.
I den följande skizzen Allt eZler i n f e t, tv % blad ur en panteists dagbok, torde vi delvis läsa skildringar ur Wikners eget barndoms- ocli själslif omspunna till en sa småningom klarnande lifsbild, der den pröf- vade gamle slutar med att af denna verld icke fordra mer än att hon skall vara en förgård till den eviga, emedan det blott är den eviga verlden förbehållet att på ett fullkomligt sätt gifva allt.
~Mmitegnas iingel, en egendomlig framställning a€ historien Orkl en historia skildrar under gruppering af enskilda personer från olika tider mensklighetens utveckling genom hatets och kärlekens principer intill den fullkomliges uppenbarelse på vår jord - hans, som benäm- nes den skönaste b l a d menniskor, och som går till döden för att öppna förlåten till evighetens skönhetsverld för jordens barn.
I detta försök
262 att föra Messias historia så nära som möjligt till vår tid liar Wikner haft flere efterföljare, men ingen penna torde dervid hafva öfverträf- fat hans.
Följa så i ordningen den satiriska polemiken Vafcaren i K o - 7-inth och den humoristiska novellen Ett stycke textkritik, hvilken se- nare väl ingen kan läsa utan både rörelse och löje.
I fin uppfattning af det koiniska och förmåga att bakoin detta skymta det gedigna goda var Wikner en mästare, och han hade också i sin barndoms originela umgängeskrets haft rikt tillfälle till sådana iakttagelser.
Vi hafva nu hunnit en annan afdelning inom föreliggande skrift- samling.
Den innehåller tvenne föredrag, Narkissos sagan och Kul- turens ofewusen, hvilka på sin tid inottogos med den mest spända uppmärksamhet såväl af fylda åhöraresalar som af vidare kretsar.
Här- till har fogats nagra stycken i bunden form och slutligen Wikners oför- gätliga tal till studenterna vid flere tillfiillen~ samt en del bref i utdrag.
Det gAr ett starkt subjektivistiskt drag genoni allt hvad Wikiier talat och skrifvit.
Gången af hans egen personliga utveckling återfiii- nes tydligt i hans skildringar, och sanimanställa vi dessa med de utdrag u r hans href sorn Iiär skänkts oss, skall ' rians begdfvade personlighet för oss framstå klar och lefvande sadan han lefde, tänkte, verkade ocli led ibland oss.
Ty lidandet utgjorde en vigtig faktor i Wikriers kän- sliga själslif, och det ä r just detta, under många former genomkämpade lidande, hvilket dock aldrig inäktade rubba hans ideala Askidning, soni ställer honom så högt.
Det är ock detta soni lärt honom att förstå de unges kamp i lifvet med en sympati soni trängde till 1ivar.ie uiig- domligt och skönhetsälskande sinne och gjorde honom till ungdomens vän och kamrat i sträfvan och i vunna segrar.
Narkissos-sagan framställer, under ett formskönt sprak, den nieiisk- liga andens sökande och den filosofiska tankens utveckling.
Det ä r den menskliga kulturens historia som skiftar mellan stormfull dag och ljus- och bildlös natt genom Artusenden till dess den en gång skall hinna den eviga klarhetens fulländning.
Den andra föreläsningen, Ndg9.n d m g af kztltrr r e m qfewiiseiz., iiiottogs med mycket blandade omdömen.
Det liar ofta varit rikt ut- rustade andars lott att deras ord icke rätt förståtts i den närvaraiide stunden, emedan deras giltighet sträcker sig långt ut mot!
kommande tider.
Så hafva de åtta år som gatt, sedan dessa ord förklingade, re- dan varit tillräckliga att gifva häfd At de dräpande sanningar Wikner då uttalade nied afseende på kulturens och den högt uppdrifna bild- ningens offer, på de mångdubblade behofvens kraf och på dessas fölci- der i samliällets lif.
Komniande dagar skola nog alltmera visa lirilken I
263 rikedom af sanning som ligger till grund för hans djupt genorntänkta ord inom andra områden.
Sjelf säger han ‘ att århundraden skola hinna förgå i rätt stort antal innan den kristliga friheten i hela sin vidd blir erkänd, förstådd och tillämpad, och inenniskorna upphöra att döma och fördöma hvarandra på grund af den judiska lagbundenhetens ande.
Och under hela denna tid skola nienniskor alltjemt fortfara att krossas under den gudomliga civilisationens triumfvagn ”.
Vi sade att Wikner var en ungdomens vän och såsoiii sådan var han af henne ärad och älskad.
Deroni vittnade det intresse hvarmed hvarje hans ord mottogs.
Det blef ock hans lott att i Upsala verka för de unge, som i skolan lade grunden för lifvets arbete.
Huru långt verkan af hans ädla undervisning och personliga inflytande härvid sträckte sig ser ej den menskliga blicken, visst är att det icke dog ined honom och att dessa hans skrifter som nu lemnas i allmänhetens hand, tillika med dem som vi ännu hafva att vänta, äro mäktiga att bära hans tan- kar till nya slägten.
Det var i Upsala katedral-skolas portar Wikner mot tog den akademiska ungdomens afskedsuppvaktning en strålande Maj - dag 1885, och ingen som var med deroni glömmer det gripande farväl han då bragte sina unga kamrater, bland hvilka så många varit hans lärjungar.
Tre år senare kom han åter, mött af en ständigt växande skara, helsad af de susande fanorna, följd af tusendetal tiI1 den stilla plats der så mången mäktig ande lagt sin stofthydda till ro vid budskapet oni evighetens frid.
Då sannades i fullhet hans egna ord i dikten M i g törstar: “ Så behöfver ej min ande Mer med Thomas ängsligt spörja: ‘ Hvar är vägen? “ - Så beliöfver Ej min tanke radvill leta Efter sanningen i gruset Af de randade systemer.
Så behöfver ej mitt hjerta Tvina bort i ändlös trånad Efter lifvet, soni det lefves I osäglig, helig kärlek: Allt jag finner, allt jag vinner I den ende, soin är Vägen Som är Sanningen och Lifvet!
A g n a 1 ’.
264 Verner v. Heidenstam: Vallfart och vandringsår.
- " Du var mig kär från mitt barndomshus, från första sagan i brasans ljus, du antikens sista varma och lefvande dotter, du arma i kedjor s l a p a Österland! "
Dessa rader ur herr Heidenstams diktsamling ange den grund- stämning, hvaraf den ä r genomträngd.
Det är inga ytliga turistintryck, som tagit form i dessa både om fin detaljuppfattning ocli öfverdådig fantasi vittnande dikter östan ifrån.
Nej, författaren har lefvat sig in i österlandets lif, sådant det ännu gestaltar sic, trots den franiträri- gande europeiska kulturen, och sådant det uppenbarar sig i saga och myt.
Han skildrar det med en konstnärs varma sympati för det färg- rika och originela, en sympati, som i själfva de brister, soni måste stöta hvarje europe, finner niigot tilldragande och ser dem i en frisk humors försonande dager.
Ja än mer, han älskar det soni " landet der den antika verldens lifsgliidje fann sin sista fristad ".
Mot vesterlandets rast- lösa förvärfsbegär ställer han " de glada ökenfolkens stora inål att njuta ögonblicket slägte efter slägte " och ser sista skimret af en försvunnen guldålder öfver lattingen, som halfnaken och bekynimerslös knäcker nötter i sol ". ' '
Många af dessa dikter behandla ämnen, som kunna väcka anstöt; i en och annan - t. ex. i " Isis systrarnas bröllop ", hexameterris ståt- liga rytm till trots - röjes äfven en viss cynism i tonen.
Men SG länge detta lofsjungande af den sinliga njutningen som lifvets niål, fram- trader insvept i en orientalisk sagoverlds brokiga drägt, har det dock i allniänhet en friskhet och omedelbarhet, som ge det fullt poetiskt be- rättigande.
Det gör ej samma verkan i de dikter, soni röra sig med nutida europeiska förhallanden.
Det framträder då soni uttryck af ren ateism och i sammanhang med trotsiga utfall mot religionen, som ofta förefalla sökta och som ge det tiela ett oharmoniskt tycke (se ' Ensanlhe- tens tankar ', IX).
Äfven sådana stycken som ' Den fjortonde Juli " och " I Rom ", der man försättes inidt upp i det brusande festvii~~let, soni ej leninar tid till reilexioner, äro afgjordt underlägsna de liknande öster- ländska.
Låt vara att äninet för dessa senare är mindre utnött Och derför mer tilltalande, än då Skildringen gäller t. ex. hur " der nere på Corson rnan kastade krita och svartaste rockar de menades hvita '.
- det är dock ej häri den hufvudsakliga skilnaden ligger.
Nej, felet tyeks vara att stoffet i de förra dikterna ej är lika synlpatiskt uppfat-
265 tadt och fullt beherrskadt, hvarför framställningen far en mera banal karaktär.
Här söker nian förgäfves den lugna gskådlighet och de fina detaljer, som utmärka t. ex. " Glada gudars hjelp " - för att alls ej tala om den lifskraftiga fantasi, som genomströinmar detta stycke och framblixtrar i rader sådana som följande: - " Yngste guden löste skon och lagade i den Tid nattens vintergata på några kol i kinam %monskåln ett litet svart elektriskt laddadt moln.
Han lät det falla genom mörkret sakta på bagarstugan, i hvars skorstensrör man kunde högt från himmelen betrakta det glöd, som sken i askan iiedaiifor. "
Bland " Ensamhetens tankar ": delvis något sökta och lieine-imi- terande, finnas dock flere stycken af verkligt värde.
SA den fina stäm- ningsdikt som börjar: " från lägerbålet i öknen står röken i vindlös natt " - så äfven den om stenkorset på Harz, hvars sista rader lyda: ?Hur hinna att g i d a det lumpna, säg, då så mycket stort blef a t t glädjas &amp; t?
Hvad båtar mitt hat, då jag brister i gråt för ett lutande kors rid min väg?
Det ä r verkligen egendomligt att se, hur förf.
med allt sitt varma försvar för sorglösa naturbarn, som ha stundens njutning till lag, dock liksoni i obevakade ögonblick låter framskyimta starkare syrnpatier åt ett helt annat håll.
Ett exempel härpå är den mästerliga, halft allego- riska skizzen " Hvarför det ä r möjligt ", der han framställer Moses som en af de få store, som vi måste beundra och som göra det möjligt för OSS att ej förakta människan.
Ett annat är " Bethlehem ", en skildring på omvexlande vers och prosa af ett besök i den judiska staden.
Han berättar här, hur de ryske bönderna profva Jesu sko och tecknar i en af varm beundran genomskimrad bild, till livilken en Tolstoy kunde h a stått modell, den, till hvars fot skon skulle ha passat.
I " Nainnlös och odödlig " slutligen, det vackraste stycket i samlingen, skildrar han en konstnärs strider och hans öfver all själfvisk ärelystnad höjda glädje öfver sin skapelse; " odödligheten söker han, men märk hans eget verks och ej hans eget ryktes ".
" Namnlös och odödlig " är fulländad, äfven hvad det rent foy- inela beträffar, men detta gäller långt ifrån hela samlingen.
Författa-.
266 ren liar i sin rädsla att själf drabbas af den dom, han låter Paris fälla öfver svensk berättarkonst, " hur gjordt, hur förkonstladt allt ", slagit öf- ver till en motsatt ytterlighet.
Skiftande meter, blandning af vers och prosa, oregelbunden strofindelning - allt detta är till en viss gräns bra, det förhöjer intrycket af lif och sanning.
Men, när denna tvångs- frihet slår öfver i ett själfsvåld, som nöjer sig med första bästa infall, blir resultatet lika litet poesi, soni när klingande ord mödosamt hople- tats.
Rader sådana som dessa: ' Han är en käpp, om inan slår den i Iiafsens djup med ett ondt: " åt hin med den! "
och vänder sig om, sa står den i vattenytan och bugar igen. '
kunna knappast få namn af vers.
Sådant kunde komma en att tvifla p; i författarens fornisinne, om ej så mycket vittnade till förmån för detta, b i d e hela stycken och de mest förtjusande enskildheter, sådana soin skildringen af " Det tysta landet '.
När man läst t. ex. ' Döda liafvet " eller ' Djufars visa ", måste man erkänna, att förf., trots alla de vågade uttryck och förkortningar som förekomma i lians dikter, har språket i sin makt i ovanligt hög grad.
Detta gäller prosastilen såväl som den poetiska, hvilket följande citat må belysa: " Välkommen du svala österländska afton, välkommen!
DU är ef- ter den heta dagen som vattenkrukan efter ekenridten.
DU är som en blek ung hustru, hvilken fran kullen vinkar den svettige jordarbetaren hem.
Du liknar de turanske guldsmedernas opal, ty din färg vexlar mellan den hvita mjölkens och det ljusröda vinets, pa samma sätt som din glädje vexlar mellan sund, stärkande hvila och uppeldande lustbar- heter. "
De torde ej vara många, som med oblandad tillfredsställelse ge- nomläst herr Heidenstams diktsamling.
Å andra sidan är det obestrid- ligt och har äfven allmänt erkänts, att det är en ny förmåga af rang, som härmed framträdt i vår literatur, en förmåga, som ej behöfver sla öfver i själfsvåld och förakt för formen, för att vara originel.
Sp. I
267 En diskussion på Nya Idun.
Vid sitt novembersammanträde hade sällskapet Nya Idun uppta- git till diskussionsämne för aftonen: " Nya arbelsområden för qvinnan. "
Amnet inleddes af Doktor Ellen Fries.
Hon påvisade, huru som den s. k. qvinnofrågan till en stor del uppkommit genom behof af nya ar- betsområden för qvinnan.
Principen af arbetets fördelning, som beröf- vade qvinnan många arbetsområden i n o m hemmen, och ett aftagande af giftermålen nödga arligen ett allt större antal qvinnor att söka syssel- sättning och förvärf utom hemmen.
Men på de vägar härtill, som f. n.
äro öppna för qvinnan eller som af henne oftare begagnas, är hon antin- gen undertryckt eller också undertrycka qvinnorna hvarandra.
Qvin- nan äi.
undertryckt, ty hon kan endast undantagsvis tänka på att erhålla samma aflöning för simma arbete som mannen, och hon kan sällan tänka att hafva en framtid på den bana hon valt.
Den underordnade plats hon en gång fått, den behåller hon i regel, och längre kommer hon ej.
Detta beror dels af fördomar, dels däraf, att qvinnan är illa förberedd för sin blifvande lefnadsbana, dels däraf att hon ofta saknar all- var och energi i sin sysselsättning.
I dessa hänseenden råda missförhål- landen, som böra afhjälpas.
Detta är den uppkastade frågans vigtiga so- ciala sida.Det var dock niindre på denna än p&amp; den praktiska sidan af frågan, som uppmärksamheten för aftonen skulle fästas.
Qvinnorna un- dertrycka hcarandra.
Det är endast några få vägar, som qvinnorna begagna, och där kunna nu mera ej alla arbetssökande f&amp; arbete.
Hvilka nyu vägar k a n m a n tänka sig, och huru f ö r m å p i n n o r n a att begagna flera nya t * ugar, som redan äro f6r dem tillgängliga?
Då det inom de olika änibetsmannabanorna, äfven 0111 de äro öppna, f. n. torde blifva svårt för qvinnorna att konkurrera med männen, ansåg inledarinnan dessa endast böra ifrågakomma i andra rummet.
Däremot ville Iion fästa Uppmärksamheten p5 de praktiska lcfnadsbanorna, affärsverksam- het, industriella företag o. d.
Den historiska erfarenheten visade, att de svenska qvinnorna under våra stora krig utvecklat en själfständig af- färsverksamhet bfde i stor och liten skala, den qvinliga bcgåfningen är i de fleste fall praktisk, ingen lagstiftning, endast bruk och fördomar, hindrade qvinnans utveckling i denna riktning, och erfarenhet från andra land, särskildt Frankrike, visade livad qvinnorna på dessa onirdderi kunna uträtta.
I den derefter följande diskussionen deltog ett stort antal af säll- skapets medlemmar.
Det framhölls, huru som qvinnan kunde lika väl som mannen egna sig åt affärsverksamhet af olika slag, agentur, vice värdskap, skötandet af industriella företag och af landtbruk.
De kun- skaper, som härtill fordrades, vore hon ej förhindrad att inhernta, ehuru Iion nu aldrig gjorde det.
Detta arbete kunde gälla både den benied- lade och obemedlade qvinnan.
Några föreslogo apotekaryrket, såsom lämpligt för qvinnan, likaledes den tekniska och ingeniörsbanan.
Den omnämnda öfverbefolkningen på banorna löstes ej derigenom, att qvin- nan vore overksam.
Huru underlägsen hon f. n. är på uppfinningarnec väg bevisades derigenom, att endast 28 qvinnor uttagit patent mellan Dagng.
18
1870 och 1884, och under samma tid uttogo ej fiirre än 3140 män patent.
Men ej behöfcle hon ined sin fyndighet och praktiska blick blifva SA underlägsen, om hennes uppmärksamhet riktades åt detta håll!
Amerika gaf i detta fall ett gotlt exempel.
Afven framstäldes, huru som triidgårdsskötseln och i sammanhang hsrnied konservfabrikationen borde 1, unna uppdrifvas af qvinnorna.
Läsandet af våra tulltaxor kunde visa oss, huru många artiklar af olika slag, som införas i vårt land och af hvilka flere lätt kunde tillverLas af qvinnorna.
~~ ’ ?~2i3industriei2, rätt skött, kunde blifva för dem en god utkomst.
Det föreslogs, att qvinno: * skulle söka blifva bagare, sockerbagare, tapetserare, dekoratörer, förgyl- lare, möbelsnickare, urmakare, guldsnieder, gravörer ni.
rn.
För att förinå yviiinoriia att beträda alla dessa arhetsoniråden föreslogos flere atgärder.
€: etydelsen al stipendier framhölls, da den fur- domen ännu rådde, att iiian ej borde kosta s i mycket p i döttrarnes som på sönernas uppfostran.
U å det sälde nya, opröfvade banor vor0 clessutoin stipendier af ofantligt stor vigt, enär f5 vAga gifva ut pen- ningar på iiiigot osäkert.
Ovinnoriia iiiiiste lära sig begagna associa- tionen, de bemedlade understödja de obeiiiedladc., endast p “ så sätt kunna qvinnorna göra sig gallande pA arbetsmarknaden.
Qvinnans Iö- iier behöfde ej så nedtryckas, om ej alltid arbetsgifvarne vor0 iiibn, som fordrade en oskälig vinst.
De i Frarikrike högt utvecklade ‘ ‘ ~ c o - les prqfessionelles “ utörvade där ett stoet inflytande pa den franska qvinnans deltagande i det industriella arbetet, och möjligen kunde upp- rättandet af dylika skolor, ordnade efter vAra behof, blifva af gagn.
Slutligen frainhölls, att det praktiska arbetet I n k t e hlifva mera aktacit i vårt land.
Qvinnorna skola ej komma in p5 samma afvägar som männen att endast de teoretiskt begåfvade bland dem skola utvecklas och atnjuta anseende.
Trånga kläder.
Af Ragna Nielsen.
(Från norska tidskriften Nylznde) Th6opliile Cautier säger om en af sina hjeltinnor: Son pied n ’ est guere plus graiid yiie son soulier, chose rare!
car les fenimes, en niatiere de chaussure, ont rendu faus i ’ asiome geometriqiie: Le contenu doit etre nioindre que le contenant *).
Ja, man skulle v d tro, att det soni inneslutes borde vara inin- tlre än det, som innesluter.
Och dock finnes det unga flickor, och till på köpet sådana som läsa både helsolära och matematik, hvilka icke *) Hennes fötter äro nästan icke det minsta större än henner, skor och det är något sällsynt, ty hvad fotbeklädnaden angår, hafva qvin- norna bevisat oriktigheten af den geometriska satsen: Det.
som inneslutes måste rara mindre, än det som inries !uter.
-
draga i betänkande att pressa in sin kropp i trånga kläder.
Härige- nuni får denna en form, som icke ä r den naturliga, och de inre de- larna erhålla ett läge, om hvilket helsoläran sagt, att det ä r allt utom normalt: och Th. Gautiers ‘ geometriska sats ‘ - den får komnia på skatn.
Om de, soin så göra, ville vara uppriktiga, skulle de nödgas med- gifva, att endast derigenom aft kroppen ä r mjuk och snörlifvet hårdt, kan det gå för sig att få ett sadant ‘ contenu ‘ in i ett sådant “ conte- nant ’.
Det är ingenting unga flickor blifva SJ förnärmade öfver, som att inan vigar säga dem detta.
Om jag bara är vänlig och försigtig, kan jag få en rättänkande ung flicka att erkänna nästan hvilket €el som helst i karaktär eller uppförande, men ännu aldrig har jag sett en ung flicka med getinglif erkänna, att hennes snörlif ä r för trårigt.
Hän- syftar man härpå, om än p; E ett aldrig så granlaga och taktfullt sätt, så blir hon mera upprörd och sårad, än om man hade dragit hennes sanningskärlek i betänkande.
‘ Se bara, jag kan få båda händerna in under snörlifvet! ’ - och en G i n moder håller med hennc och försät- rar, “ att man verkligeii kan f i begge händerna under snörlifvet ‘, ocli den unga flickan gräter öfver en så orattvis beskyllning, och modern ä r förolSmpad på dotterns vägnar.
Mödrarna hafva nämligen sjelfva till- bragt sin ungdom utan att kunna andas ordentligt; och da ingen kan bevisa dem, att kanhända mycket af deras sjuklighet kommit af snör- lifvet, s&amp; tro de helt enkelt icke p2i någon snörlifvets skadliga inverkan.
Xu är det si, att de unga flickor, som till sitt lifs mril endast hafva att se så söta ut som möjligt och till sin dagliga gerning endast att t. ex. servera te åt far och mor och att tvätta tekopparna, de kunna nog fullgöra dessa pligter.
i trots af den försvagade helsa, som saiu- manpressningen af deras kropp förorsakat.
Men det finnes andra unga cpinnor, energiska, dugliga unga yvinnor, som icke nöja sig med en SA- dan tillvaro, som hafva tagit ihop med ett allvarligt arbete, och hvilkas inål är ett verksamt lif, till gagn och lycka för sig sjelfva och andra.
Det är för sadana, som bruket af det till utseendet s i oskyldiga snör- lifvet ä r en olycka.
Utan god helsa är det icke sannolikt, att.
de kunna nå ett föresatt mal, ocli god helsa kunna de icke få, när de dagligen misshandla sin kropp.
Om det lönade mödan, skulle jag bedja dessa unga [lickor göra ett experiment.
De kunna göra det i all lieiidighet och betiöfva icke för någon omtala resultatet.
Tag ocli lägg om morgonen, nür krop- pen under flere timmar varit befriad från sin tvångströja, ett metermitt on1 lifvet på bara kroppen.
Lat oss antaga, att du håller t. ex. 64 crn.
Tag SA p&amp; linnet och ett reformlifstycke - och mät om igen.
Kläderna
270 taga naturligtvis något rum, olika efter tygets olika tciocklek.
Låt oss antaga, att du nu håller 66 crn.
Tag SA af reformlifvet och sätt p5 dig ett fransyskt snörlif - icke ett trångt, nej ett sådant der, som du kan sticka båda händerna under.
Du skall då finna, att du håller 60 cm.
om lifvet.
Reflektionerna göra sig sjelfva.
Korrespondens.
Till Dagny!
Wb 2: d.
17 NOV.
88.
Smålandspostens skämtsamma angrepp mot Dagny för det hon VA- gat föreslå, att det icke längre skulle vara sed och snart sagdt lag, att unga tjenstflickor uppassade unge män på deras rum, har äfven intagits i vår länstidning.
Dermed torde tidniiigen hafva gjort saken en större tjenst än han aiiar, emedan frågan nu kommer under lifligare debatt än möjligen annars, hvilket närlagde urklipp visar.
Mig synes det lätt nog att f A ändring i denna vigtiga angelägen- het, blott de tänkande blifva uppmärksamnia på missförhallandet.
Hvarför kan n e d i g e n icke eldningen i en herres rum ske p5 samma gång som städningen?
Hvarför kan han icke ställa sina stöflor utanför dörren o m aftonen och hemta dem der om morgonen?
Hvar- för kunna ej hans kläder, p i sanima sätt, iithängas och borstas, isyn- nerhet soin väl icke många uppassade herrar iiro utan nattrock och tofflor?
Förmodligen giir det SA till i Amerika; och förmodligen har man der en klädhängare och en hylla eller ett: bord för vattenkaraffen utan- för dörren till hvarje sängrum.
' Men misstron - hvarför väcka den? "
kan möjligen någon in- vända?
Härpå svara vi, att det icke är mycket värdt ' att tala om frid der ingen frid finnes '; saken är dertill för allvarsam, Dessutom är troligt, att om det blefve en antagen god sed, att ingen tjenstflicka inträdde i en herres rum förrän han är utgången, så försvunne snart tanken på att det kunde vara annorlunda; och den unge mannen skulle finna den gamla oseden lika genant, soin han nu möjligen finner det att taga in sina kläder sjelf.
Vi kunna alltså icke annat än p5 det lifligaste önska och hoppas, att denna reform snart går igenom till allas båtnad!
Ii.
R.
271 (Insändt i Länstidningen).
Med anledning af den i senaste numret af Länstidningen införda artikeln af Sigurd, anhålles att få nämna några ord.
Den var, som det mästa af denne författare, kvick och rolig och förvillar derigenom till en viss grad omdömet.
Men i grunden har såväl " friherrinnan " som Fredrika-Bremer-Förbundet rätt.
Ingen husmor anser det passande att skicka sin unga dotter in för att väcka en främmande herre, nien att sända andras unga döttrar i sådant ärende, finner mången sådan full- komligt i sin ordning.
Hon fordrar att den unga tjänsteflickan skall vara stadig och ärbar, hur smickrad och lockad hon än blir och fastän hon vet henne sakna den bildning och de grundsatser, som hon söker bibringa sin egen dotter.
Och hvad våra ungherrar vidkommer, så skulle säkerligen ingen af dem ta nfigon skada af att vänja sig vid att vakna på bestäind tid eller att själf borsta sina kläder och skodon.
Tvärtom vore det eii ganska hälsosam morgonmotion och ett godt sätt att jaga sömnen ur ögonen.
Säkerligen undvekes äfven härigenom många tillfiillen till fre- stelse å ömse sidor.
Mod e r.
Till Dagnys redaktion.
DA Fredrika-Brenier-Förbundets organ ' Dagny " i sitt sista häfte omnämt Qvinliga Gymnastik-sällskapet ", dess uppkomst och ändamål, så kanske att Dagny äfven ville omtala ett annat, äldre gyiimastik-säll- skap, son: under namn af " Stockholms Qvinliga Gymnastik-förening " verkat sedan i Januari 1886.
Undertecknad, som tillhör båda ofvannäninda gymnastik-förenin- gar, har blifvit anmodad af " Stockholms Qvinliga Gymnastik-förening ", att till Dagnys redaktion sända några uppgifter angående sistnämnda förening, i händelse att redaktionen skulle finna det lämpligt att upp- taga nedanstående upplysningar.
- - - - - - - - - - - - - - - ---- - - I Januari månad 1886 stiftades af några qvinliga utexaminerade gymnaster Stockholms Qvinliga Gymnastik-förening, der qvinlig ung- dom kunde erhålla en god gymnastisk dagöfning 1 - 3 gånger i veckan, för att i någon mon motverka det skadliga inflytande, som snörlif, ba- ler och ett förvändt lefnadssätt kan hafva på den qvinliga ungdomen, och i stället väcka hågen och lusten för niera gagnande nöjen, som icke blott äro till " lyst ', utan medföra helsosamina verkningar för in- dividen och slägtet.
Föreningens angel2genlietcr ombesörjas af en styrelse bestiiendc zf ‘: Ordförande, vice ordförande, sekreterare, skattmästare samt tvenne ledamöter.
Föreningen öfvas i tvenne afdelningar, den öj ’ re och den mdy-e.
Nyinvald ledamot ingar först i den nedre afdelningen, hvaref- ter hon på ledarens eller ledarinnans förslag uppflyttas i den öfre.
Den, som önskar vinna inträde i föreningen måste vara en välkänd och bildad person.
Hvarje medlem erlägger i inträdesafgift 3 kronor samt en {dig afgift af 5 kronor.
Vid uteblihande från öfning pliktas 25 öre.
Föreningen räknade under sitt första arbetsår 1886, 30 medlem- mar, men har detta antal under 1887-8 stigit till niellan 60 och 70.
Af det sist nämnda synes, att föreningen g5tt betydligt framåt och vun- nit en icke ringa anslutning samt gillande från såväl sakkunniges, som från allmänhetens sida.
Stockholnis Qvinliga Gymnastik-törening har samma syfte som Qvinliga Gymnastik-sällskapet, ehuru den förra afser shdana, som till iöljd af ett vekligt, förvändt lefnadssatt af f r i Tilja misshandla sin kropp; det senare sällskapet åter afser sCidana, som till följd af ett en- sidigt, stillasittande arbete äro n ö d t w n g n n att misshandla sin kropp.
För båda dessa katcgorier fordras lämpligt afpassade gymnastiska rö- relser, för att återvinna organernas jemnvigt och en fullt harmonisk utveckling af qvinnokroppen, och derigenom en framtida stark nation.
Detta bör vara båda föreningarnas enda sunda och sanna sträfvan.
A Stockholms Qvinliga Gymnastik-förenings vägnar.
Sally Högström.
Sekreterare.
Fredrika-Brerner-Förbundets meddelanden.
Stipendiefonderna.
K o m i t h för bildande af förbundets Aldrn&amp;znn s t i p e n d i e j h n d har under det gingna året fullföljt sitt arbete enligt den uppgjorda planen, nitiskt biträdd af resp. läns- och lokalombud.
Insamlingen, deri in- bcrilknadt ett antal gåfvor för en ghng, har uppgått till ett belopp af i det allra närmaste 10,000 ‘ kronor.
Derutöfver äro å de utlern- ilade listorna redan nu tecknade mer än 10,000 kronor att iitgii som årsbidrag om 1 krona årligen under nästföljande 4 ar.
I betraktande af det svåra afbräck, som koinitkns arbete led genom de härjande eldsvidorna i Norrland nied thy åtföljande stora insam- lingar för de brandskadade, har man allt skäl att anse de ofvannämda 20,000 kronor, som utgöra resultatet af första arbetsåret, vara en löf-
273 tesrik början till det vackra företagets förverkligande.
Nu viintar inar;, att korniten under sin fortfarande verksamhet, hvilken skall utstrackas till nya områden hvaribland Stockholm och Götebeorg der intressil för saken redan visat sig, må få påräkna verksamt biträde af rn5ng9 villiga krafter, hvilket tir det oundgängliga vilkoret för sakens slutliga framgång.
De som vilja med personligt arbete eller medelst ptmiingbidrag verka för företaget, ombedjas vänligen att anmäla sig hos stipendieko- niitens sekreterare, fröken Mathilda Silow, hvars adress erhålles på Fre- drika-Bremer-Byrån N: o 5 Malni torgsgatan.
Att stipendiefonden skall ökas äfven genom en eller annan dona- tion, derom vigar man hysa grundad förhoppning.
Till förvaltningstyrelse och revisorer för Förbundets st ipendiefon- der blefvo d.
30 sistlidne november af förbundsstyrelsen utsedda föl- jande personer: Fru Anna Wallenberg, född von Sydow, Fröknarna Hanna Lind- berg och Mathilda Silow, professor P.
G.
Rosen och revissionssekrete- raren H. Rohtlieb.
Styrelsesuppleanter, fröken Clara Monteliiis och profes- sor Hugo Gylden.
Revisorer: Fröken Anna Edström, disponenten William Gibson och expeditionschefen E. von der Lanckeii; suppleant, borgmästaren O. Ahlström.
* * * * IFh itlockska stipendiet har för 1889 tilldelats s a m i m stipendiat soni föregående Ar, fröken Wilhelniina Olilson i Lund.
Från Danak Kuindesawfund har till Fredrika Bremer-Förbundets styrelse ingått en skrifvelse med anledning af den ständigt växande utflytt- ningen till Danmark af svenska tjänsteflickor och de sorgligtt öden, .som desea der ofta gH till möte.
Af den synnerligen behjärtansvarda skrifvelsen må följande anföras: " Blandt andet have vi ogsaa overvejet, hvad der kan gmes for at n w n e om de svenske Piger, der i de sencre Aar i stedse s t ~ r r e Antal komme her til Danmark for at e0ge Beskeftigelse ved Landbrilget.
oq Rom paa Grund af deres fuldstzendige Ukendskab med danske Forhold i gan- ske s a d i g Grad lide under de bestaaende ulykkelige Forhold.
Kceben- havnske Fzestemaend, saavel af dansk F o r n svensk Nationalitet, have med den stmstc Skamlashed eat deres Trafik med svenske Ei .er i Systern.
I den sidste Snes Aar er der ho$ den kvindelige danske &amp; muesbefolk- ning paa Landet opstazet en fuldstzendig Ulyst til a t tage Tjeneste som Mafkepige; denne Omstzendighed, der tildels synes mindre forklarlig og i alle Tilfelde er meget uheldig, har bevirket, at paa saa godt som alle s t ~ r r e Gaarde og en meget stor Del af de mindre Malkepigerne rekruteres fra Sverige.
Heraf have Festeinendene benyttet sig; de udsende Agenter, ofte af si-ensk Herkomst, saavel mandlige som kvindelige, der berejse navn- liv hele Sydsverige og overtale ved gyldne L ~ f t e r, som de ere ganske ude a f s t a n d til at holde, en Maengde un e Piger til at forlade sit, Hjern med Forpligtelse til, naar de ved Hjaelp a. f; Rejsepeiige, som Agenterne forstrzek- k f r dem med, ere komne til K~benhavn, a t antage de Pladser som Malke- piger, som Fzestekontorerne anviser dem.
Paa Grund af Mangelen paa Malkepigerne cre Husbonderne som oftest tvungne til at betale Festemen-
274 dene, hvad de forlange, ofte indtil 30 Kroner i Fsestegebyr for en Pige, og naar Faestekontorerne ikke aitid kunne faa den ublu Betaling, som de for- dre, af danske Landbrugere, sende de uden mindste Betaenkning hele Ska- rer af Piger til Tydskland, hvar de ofte fare en kummerli TilvErelse og mangen Gang havne i Prostitutionen.
Ogsaa her i staden Ifabenharn med- farer det Liv, som der fares paa Logishuse, der staa i Farbindelse med Fwstekontorerne og optage de ankomne Piger, medens de som en anden Vare udbydes til den hö ’ est betalende, at manpe ordenlige Piqer demora- liseres.
ja., evnliq en dog uden klar Bevidsthed om, hvad der forestaar dem, blive dfre for Personer, der i utugtigt Ojemel spekulere i deres Ung- dom o Uerfarenhed.
b e t e r for a t faa en virksam Statte i selve Sverige i den Kamp, vi agte at optage med de iiautoriserede Faestekontorer, st vi tillade os at lien- vende os tii Fredrika-Bremer-Förbundet.
Det e r en Selvfalge, at Fredrika- Bremer-Förbundet ’ s Autoritet vi1 kunne udrette Iangt mere, end om vi selv gjorde direkte Skridt til at modrrrbejde det beskrevne Onde i Sverige, og d d e r om VI fale os forvissede om, at den =rede Styrelse her.
hvor det at vserne om svenske Kvinder, beredvillig vii staa os bi med R a a f o g Daad. ” Flere förslag till det ondas afhjiilpande framställas derefter, såsom att genom Fredrika-Bremer-Förbundets medverkan kännedomen om det af Dansk Kvindesamfund upprättade ” Festekontor ” eller platsanskaffningsbyrå mlt spridas särskildt i södra Sverige, samt att, om möjligt, de utsända ageii- ternas rätt måtte genom lag begrginsas.
Vid sammantriide inom Fredrika-Bremer-Förbundets styrelse, som med synnerligt intresse omfattat frågan, beslöts att hänskjuta saken för vidare utredning till en särskild koinite och uppdrogs å t styrelsens för- valtningsutskott att inkomma med förslag till denna komit&amp; samman- sättning.
Fredrika- Bq-emer- Förbundets Iiöstsantqvum egde rum lördagen dcn 1 7 Nov.
i frimurarelogens lokal och var besökt af öfver 170 personer.
Programmet.
för aftonen utgjordes af föredrag af professor Montelius, som i ” en ridt till Troja ” gaf en liffull och målande skildring frbn sin och sin frus österländska resa; vidare sång såväl af damer som herrar, samt till sist uppläsandet af en af Andersens sagor, hvilket allt mottogs med stort bifall.
ft 4t: .x Förbundets $lin1 i M n l m ö.
Till föreståndarinna ä r aritageii fru Anna Lewenhagen.
A förbundets byrå hafva under oktober månad anmält sig: drbetsyifvare: för erhållande af lärarinnor 9, lektioner 12, af- färs- och skrifbiträden 7, biträde med öfversättning 1, gymnast 1, s: a 30.
Arbetssökande: lärarinnor 1 5, lektionsgifvare 14, kontors- och skrifbiträden 8, värdinnor, sällskap och biträden i hem 4, gyninast 1, s: a 42.
Under november: Arbetsg ifvare: för erhållande af lärarinnor 7, lektioner 6, före- läserskor, sällskap och biträden i hem 4, öfversättning 2, s: a 19.
A r b ~ t ~ ~ ö l: L lirariniior c~i~ 8, lektionsgifvare 7, värdinnor och bi- träden i hem 9, kontors- och skrifbiträden 5, s: a 29.
Hvarjehanda i qvinnofrågan.
Sverige.
Den första qvinliga medlemmen af Svenska liikare- sällskapet, amanuensen pä Sabbatsbergs sjukhus, medicine licentiaten fröken Curolina Wide ?-ström är invald.
Reseunderstöd för arbetare.
Arbetare och arbeterskor i de sär- skilda näringsyrkena, hvilka önska at t för förvärfvande i frräinmande län- der af ökad insigt och konstfärdighet, hvar i sitt yrke, erhålla reseun- derstöd af det för ändamålet anvisade statsanslag, skola ingifva ansök- ning om dylikt understöd till kommerskollegium före januari månads utgång.
Ansökningen skall åtföljas af prestbetyg, intyg om nödig un- derbyggnad, oni flit, ordning och stadgadt uppförande.
Stipendierna bruka utgå med c: a 500 kr.
Vid kyrkomötet förliden höst framlade hofrättsrådet C.
U. Wid- ström förslag att kyrkomötet måtte uttala sitt ogillande af prostitu- tionens ställande under lagens skydd.
Med honom instämde landshöf- ding Treffenberg och flere andra talare.
Efter en langvarig diskassion antog mötet förslaget.
Qvinnors incäljande i skolr&amp;clet liar nyligen varit föremål för ett diskussionsmöte, anordnadt af föreningen för gift qvinnas eganderätt.
I följd häraf deltogo flera qvinnor än vanligt i de kort derpå företagna skolrådsvalen i hufvudstadens försarnlingar.
I Jakobs församling före- slogs fru Anna Wallenberg och i Ostermalm lärarinnan fröken Hedvig Björklund till inväljande, men stämmornas ordförande förklarade sig icke kunna företaga votering om saken, eniedan författningen vid be- stämmandet af hvilka personer, som kunna inväljas i skolrådet, begag- nar ordet man.
Norge.
Den norska K~iTzdesngsforeningen har nedsatt en ko- mite med uppgift att särskildt taga sig an de arbetande qvinnornas in- tressen.
39 p i n l i g a s t u d ~ n t e har ~ nu Kristiania universitet.
Danmark.
hT6penhamns universitets guldmedalj har tilldelats filosofie doktorn fröken Anna Hude för en afhandling i historia.
Det är första gången i Danmark som en qvinna vunnit universitetets guld- medalj.
Qvinnu rugrad att rara sakförarebitrude.
Höjesteret h a r afkunnat utslag i det bekanta målet om presidentens i hof- och stads- rätten vägran att meddela fröken N.
Berg, iivilken aflagt s. k. dansk juridisk examen, fullmakt såsom sakförarebiträde, hvilken vagran gillats af samma rätt.
Höjesteret faststälde hof- och stadsrättens dom.
E n " social-politisk skola för qvinnor " kommer att upprättas i Köpenhamn.
Initiativet har tagits af Kvindelig Fremskridtsforening.
Finland.
En Jinsk qvinnotidning.
Några fruntiintner hafva, en- ligt l.7.
s., trädt i författning om utgifvande af ett populärt månadsblad, hvars syfte skulle vara att följa med den utveckling, som i Finland och annorstädes eger rum i afseende å kvinnobildningens höjande och klar- görandet af hennes ställning i herniiiet och samhället ni.
fl.
frågor.
Hufvudredaktionen af bladet besörjes af fröken Alexandra Gripenberg (Aarne).
Prenumerationspriset är föreslaget till 2 mark för Ar.
O m qvinnors anst&amp;liniiq Z postcerkets g-enst stadgas i postver- kets senaste kungörelse, att enka samt ogift qvinna berättigas att komma i fråga vid besättandet af en del tjenster och befattningar vid postver- ket; och åtnjuter qvinna, som tjenst vid postverket tillträdt, sanima rätt till ersättning för tjeristeresor saint pension vid afskedstagandet, som manlig innehafvare af enahanda tjenst tillkommer.
@ inliga stenografer r i d d e n Jinska riksdagen.
Två sådana äro nyligen tillsatta, den ena, frii S. Meinander vid ridderskapet och adeln, den andra, fröken Ingrid Wasastjerna vid borgarståndet.
Ryssland.
E n l i g t e n a,f r y s k a regeringen u t f &amp; r d a d, förord- n i n g kunna nuinera qvinnor egna sig åt apotekaryrket i Ryssland.
D e n q r i n l i g a l ä k a r e n, f r ö k e n L o z i n s k i, har, enligt Petersburg- tidningen " Novostiv, nyligen aflagt medicine doktors-examen vid ett af de schweiziska universiteten och kommer att i Konstantinopel öppna ett sjukhus för qvinnor.
Emedan det är niuhanimedanskorna förbjudet att vid sjukdomsfall låta behandla sig af män, hafva i Turkiet flera qvinliga läkare en iiiycket stor praktik.
Holland.
I den holländska skönliteraturen intaga qviiinorna ett framstående rum och hafva att glida sig i t publikens ynnest och er- kännande.
Såsom de mest betydande roman- och novellförfattarinnorna nämnas: Bettiy Park, Katharine Alberdingk Tliyn, baronessan Strate- nus, fröken von Harum och fröken Andriessen.
Belgien.
1Mdle Popelin, nyligen blifven Juris-doktor i Brussel.
liar för afsigt att nästkommande 1 oktober anniäla sig inför appellations- domstolen för att aflägga eden.
Oin domstolen nekar, hoppas en ad- vokat i Brussel kunna förfäkta sin kollegas sak och har redan en skrift färdig för att bevisa att intet i lagstiftningen hindrar qvinnan fran att föra en process.
England.
Quinnor m e d l e m m a r a f l ä r d a s a m f u n d.
Tre stora vetenskapliga samfund i London, det geografiska, det Linneska och det geologiska, ha beslutat upptaga qvinnor som inedlemrriar.
Miss Heatrice Potter hai- kallats i n f ö r en i.egP1-iizg.ckommissioi, för att lenma upplysningar rörande det S A kallade " Sweating system " hvarjgenom arbetsgifvare niisshruka sin ställning gent emot sina arbe- tare, och hvilket system miss P. sjelf pröfvat genom att under tre vec- kor arbeta i2 timmar dagl.
vid ett skrädderietablicsement till ca ni ma ii^ med fattiga utsläpade qvinnor ocli ni3n.
58 p-l ' nnor Itafva under år 1888 hlifvit utsedda till medlemmar inom fattigvårdsstyrelsen i England.
O x f o r d wni.r * ersitetet har nyligen beviljat qvinnor rätt att aflägga en högre examen: ' Liter= Huirianiores ".
DA det för fyra Ar sedan blef tillåtet för qvinnoi.
att taga de öfriga examina, förbehölls denna i t iiiannen emedan man ansåg den för svår för qvinnun.
Men under denna tid ha universitetets auktoriteter förändrat sin mening om qvin- nans anlag för intellektuelt arbete.
Oxford och Canibrige stå nu lika i det hänseendet att de gifva samina rättigheter åt yvinnan som; it mannen.
T ' id ECrmters I) ai~~ya.c.socl ' cition ' s utställning i London intogo de
277 qvinliga mejeristernas ut~tiillningsföreni81 ett framstående riim, si val kreaturen som mejerivarorna.
Quinnors alzvdndande vid oflentliga boksamlings ?.
förordas i England och har visat sig kunna ske med god framgång.
Frankrike.
I franska deputeradekammaren franilemnades i tisdags af Ernest Lefkvre en motion, undertecknad af honom och 159 andra deputerade, att qvinnor, som betala skatt för att f i idka handel, äfven skola få deltaga i valen af niedleminar i handelsdomstolen.
Mvne Cv.
Renoox, hvilken förliden vår grundade ' La revue scien- tifique des iemmes, har utgifvit ett omfattande, illustrerctdt, natur- vetenskapligt arbete: L ' evolution de l ' honime et des animaux ".
(Men- niskans och djurens utveckling.)
Sociiti de Ik-tnce har till ledamot invalt författarinnan Ellen Rus- sel1 Emerson.
Det ä r första gången en sadan utmärkelse konirriit en qvinna till del.
Italien.
Rasaegua feminile onitalar att en dani, signora Enri- chetta Orsini-Tosi, utnämnts till heders-inspektri ' s öfver konimunalsko- lorna i Rom.
Amerika.
I Wyonzing, der qvinnoi haft rösträtt sedan 1869, ä r det i lag bestänidt, att qvinnor för sanima arbete ej f&amp; aflönas lägre an män .. 2,000 qrz ' nliga p ?-omoverade läka ?-e finnas för närvarande i Anie- rika, flere hundra qvinliga advokater, och en af de mest betydande j u r i d i s k a tidskrij7erna redigeras af qvinnor i Chicago.
Vidare äro qvinnor anstälda soin professorer vid universitet och som astronomer.
Ett stort antal verkar som uförfattarinno ?-, och tusen- tals qvinnor redigera tidningai-; endast i Nemyork äro öfver 200 qvin- nor anstälda i tidningar.
De offentliga jolkskolorna ledas till största delen af ' qvinnor; de- ras antal uppgår till ungefär 200,000.
1 departementen i Washington äro anstälda bortåt 2-3,000 qvin- liga ämbetsmän med en lön från 700 till 3,000 dollars (- = 2,800- 12,000 kr.)
I staden Oskalooza i Kansas är hela stadens styrelse med fram- gAng lagd i händerna på qvinnor, si att t. ex. borgmästaren och stads- fullmäktige äro qvinnor.
V i d en lnndtbrukskola för den färgade Ltefolltningen i en af syd- staterna äro af de 318 studenterna 150 flickor.
Undervisningen är fri och eleverna kunna delvis ined sitt arbete betala sin kost.
Indien.
Nya läroverk för den högre flickundervisningen uppstii det ena efter det andra i Bengalen och Bombay.
Ganska anmärknings- värd är de infödda qvinnornas hag för medicinska studier.
Enligt hvad tidn.
The Indian Magazine i Calcutta uppgifver, liar en infödd kvinlig doktor blifvit anstäld soin öfverläkare vid " Dufferin Zenana ' " - hospitalet, och 15 unga infödda damer liafva blifvit inskrifna i den medicinska skolan (the Campbell Medical school).
En kinesisk d a m, som studerat medicin i Förenta staterna, och som tillika är skicklig fotograf, har anmodats medfölja den astrononii- ska expedition, som nyligen anordnats i Japan.
278 Afrika.
Amande Smith, en mycket verksam medlem af den ame- rikanska nykterhetsrörelsen, är negrinna, född i Amerika som slaf och frigifven först efter det hon blifvit fullväxt.
F. n. befinner sig Aniande Smith i Liberia t d Afrikas vestkust för att i neger-republiken förkunna nykterhetens läroi och på samma gång verka för en bättre uppfostran af ungdomen.
* * * Florence Nightingale om qvinnan och den husliga hygienen, Med det hygieniska museet i London har man förenat föreläs- ningskurser i huslig hygien.
Vid afslutningen af en sådan kurs i vå- ras, utdelade Hertiginnan af Albany, hvilken är museets beskyddarinna, diplom till de damer, som aflagt kunskapsprof efter genomgången kurs.
Saintidigt upplästes ett href från Florence Nightingale, som uttalar hen- nes ledsnad att vara urståndsatt att taga del i högtidligheten; detta till följd a f, a t t hon numera är af sjukdom fängslad vid sitt rum.
" Ni vet ", fortsätter hon, " hvilken djup sympati jag hyser för Par- kes-Museets verksamhet, synnerligast den del deraf, som utgör föremål för dagens högtidlighet.
Utan qvinnor kunniga i ämnet, skola vi aldrig kunna åstadkomma nigon huslig hygien.
De vackraste grundsatser och system för aflopp, vattenledning och ventilation blifva, utan husmodern, nä- stan en död bokstaf.
Men gör henne praktiskt kunnig i huru hon skall hålla luften, marken och vattnet rena samt insläppa guds dager i sitt hus, och det, helsa och lif bevarande hygieniskac systemet är komplett. '
Gamla Lisa.
Nyligen dog i Paris " I n riei1Ze Louisette " en qvinna, soni under Paris belägring, då Bel fort ockuperades af Preussarne, tio gånger smög sig genom fiendernas led för att hämta underrättelser om sin son, samt öfverföra bref till mobilsoldaterna och föra deras till- baka.
En gång fasttogs hon, men frigafs af en välvillig officer; flera gånger sårades hon lindrigt; men hon vågade allt, för att hemföra sol- daternas helsningar till mödrar och hustrur.
Till erkännande af lien- nes förtjenster gaf municipalitetet henne ett grafrum i närheten af den plats på kyrkogirden, der de franska soldater jordats, som dogo under försvaret för sitt land.
Hennes kista beledsagades till grafven af alla ännu lefvande mobilsoldater, som stredo vid Belfort; och en minnesvård skall resas på hennes graf.
Parisermunicipalitetet i Paris har vid rue Fessart öppnat en asyl och ett arbetshern för qvinnor, afsedt att rymma 200 personer.
Ett af dess ändamdl är att bereda tillgång till arbete för dem som sakna så- dant.
De intagna få bo i hemmet under tre månader; och tiden kan i svårare fall förlängas.
a79 Bilaga till Dagny, 3: dje årgångens sista häfte.
Handarbetets Yänner på KöpenhamnsutstBllningen.
Sedan Riksdagen nekat anslag för deltagande från svensk sida i årets stora Nordiska utställning i Köpenhamn, och det sålunda åt den enskilda företagsamheten öfverlemnades att tillgodose våra intressen vid den af grannlandet anordnade täflingen, blef det en helt naturlig sak, att vår industri hvar- ken kunde bli tillräckligt väl eller tillräckligt mångsidigt re- presenterad.
Att resultatet af vårt deltagande i utställningen dock blef j emförelsevis särdeles tillfredsställande må tillsk rifvas in- tresset och offervilligheten hos de enskilde utställarne.
Det var på den stora industriens, särskildt j ern- och rnaskintill- verkningens område, som det svenska namnet häf ' dade sitt gamla anseende, inom konstindustrien deremot måste vi - med flere märkliga undantag visserligen - i åtskilligt stå tillbaka för andra.
Det var dock en art af konstslöjd i hvilken den sven- ska afdelningen på ett alldeles särskildt sätt utmärkte sig, och det var den textila konsten.
E j nog att denna del af vår ut- ställning hade att u pvisa en mängd i och för sig förträffliga saker, den framträd e i sin helhet såsom något oväntadt och nytt och ingaf främlingen förvåning och beundran öfver att finna en högt uppdrifven textilkonst, hvarom han f6rut torde haft ganska ringa begrepp.
Att vår textilkonst med så lyckligt resultat företräddes på Köpenhamnsutställningen beror i främsta rummet på den utmärkta beskaffenheten af de kollektioner som exponerades af Handarbetets Vänner i Stockholm, af Skånes kulturhisto- riska förening och af Fru Thora, Kulle i Lund.
B Den qvinliga konstslöjden qvarstår ännu i Danmark på den ståndpunkt som den intog hos oss för ett tjugutal år se- dan.
I konstsömnaden är den naturalistiska stilen eller osti- len allena herrskande.
Att i korsstygn, plattsöm, applikation o. s. v. efterbilda naturföremål och söka göra det så troget som möjligt d. v. s. utan en af sjelfva materialets beskaffen- het med nödvändighet gifven stilisering, se der de effekter för hvilkas frambringande den danska qvinnan ännu i dag öfvar sin konstfärdighet.
Att det är möjligt att äfven på denna väg komma till ett konstnärligt resultat visade visser- li en de af Dekorationsföreningen i Köpenhamn utstälda och a Fru Ida Hansen utförda broderierna på kläde.
Det var i ullgarn med fria plattsömstygn utförda blommande växter såsom stockrosor, spirza, kastanie, rönn, tistel m. fl.
fullkom- ligt naturhärmande och af en förträfflig verkan, starkt på- f
minnande om aqvarellens (en af våra yngre konstnärer, soin såg dem i somras, är än i dag öfvertygad om, att de vor0 agvareller).
Ett dylikt undantag är emellertid naturligtvis mera ett bevis för än emot regeln, ty dels är det endast i en verklig konstnärs hand som sådant för en gång kan lyckas, dels äro dessa arbeten att betrakta såsom likstälda med niål- ningar och att behandla såsom sådana d. v. s. ingå såsom rent dekorativa element i en interiör.
Det är då denna naturstil - oftast i okonstnärliga händer och i ett alldeles omedgör- ligt stoff - begagnas för prydande af de föremål, till hvilka den qvinliga konstfliten af ‘ sjelfva sakens natur i allmänhet är hänvisad, som den blir ett oting.
Då ju, som bekant, Handarbetets Vänner just satt såsom sin uppgift att motarbeta denna falska riktning och väcka sinnet för verklig stil i konstväfnad och konstsöm, så kunde knappast blifva tal om någon täflan med systrarne på andra sidan Sundet, det blef snarare en eröfring man hade att ru- sta sig till.
I detta medvetande sattes alla krafter i verksamhet för &amp; stadkommande af en så representativ och sh allsidig utställ- ning som möjligt.
För de direkta omkostnaderna afsatte för- eningen en större summa; hvarförutom på initiativ af ’ dess ordförande ett aiital enskilde intresserade sammansköto ett ungefär lika stort belopp såsom bidrag till kostnaderna för Handarbetets Vänners och Svenska Slöjdföreningens gemen- samma utställning.
Som bekant hade nämligen Svenska Slöjdföreningen er- bjudit sig att med bidrag från ett antal konstslöjdidkare an- ordna en större rumsinteriör illustrerande den ståndpunkt, hvarpå: ’ konsten i hemmet ” för närvarande hos oss befinner sig.
Till att lemna (len textila dekoreringen af detta rum vor0 Handarbetets Vänner sj elfskrifna.
Här erbjöd sig naturligtvis ett ytterst tacksamt tillfälle till exponering af just sådana föremål, åt hvilkas konstnär- liga utförande Handarbetets Vänner egnat sitt särskilda in- tresse.
Här kunde dess möbelväfnader.
dess mattor, borddu- kar, gardiner och dörrförhängen först rätt göra sig ‘ gällande, exponerade som de skulle blifva jnst i den onigifning och under de förhiillanden.
för Iivilka de vor0 afsedda.
Också vi- sade det sig, att anordningen af det hela var synnerligen till- fredsställande.
I bakgrunden af det stora utställningspalatsets norra korsarm hade de båda föreningaines gemensamma interiör fått sin plats.
E t t par trappsteg höjdt öfver golfytan öpp- nade sig det ganska stora rummet med ena långsidan utåt.
Väggarnes dekorering var utförd efter mönstret af den s. k.
Hertig Carls sängkammare på Gripsholms slott, med hög pa- nel i ekfärg och stiliserade blommor i fyllningarne samt der- ofvan en i gul ton hållen, målad tapet med växtornament i
281 färger; det kassetterade taket var en fri kopia efter Drabant- salens tak på, Gripsholm.
I rummets venstra hörn var e n s. k.
" Erker " eller iitbygdt fönster, och i det motsvarande Iiiigra stod en färgad kakelugn i renässansstil.
Midt på golf- vet under det stora bordet låg en väldig flossamatta i rik renässansstil komponerad af fr. Gisberg, med botten i tvänne nyanser blått och bård i gult och färger, denna den största och dyrbaraste af de exponerade mattorna var ett särdeles vackert prof på god komposition i förening med ett omsorgs- fullt och gediget utförande.
De stora fåtöljerna kring bor- det vor0 klädda med gobelin eller flamsk väfnad, kompone- rad af fr. Brai2ti.q i olika men harmonierande mönster och 4 %.
larger.
Att dessa väfnader med deras svåra teknik och präk- tiga verkan väckte förtjent uppmärksamhet kan bland an- nat antagas deraf, att en fullständig dylik qöbelklädsel blef bestäld af en framstående dansk koiistväii.
Ofriga stolar lik- som den stora soffan på venstra kortväggen vor0 klädda med krabbasnår och dukagång efter goda allmogemörmster.
En bänk och en kista, liksom de andra möblerna i renässansstil, fullbordade det rörliga möblemanget.
På kistan Iåg en tunn dyna med rikt mönster af mångfärgade blommor i lattsöm på mörkblå botten, ett litet mästerstycke af smak ullt och andamålsenligt använd allmogestil komponeradt af fr. Petrh.
Framför fönsteröppningen hängde en bred gardin med rika romanska bårder mot bl&amp; botten, ett dyrbart och präktigt exempel på fru 11 ' iw,yes erkända mästerskap i behandlingen af för-renässansens textilornamentik.
En i ljusa färger - hvitt, blått, rödt och grönt - hållen genombruten " skjutgar- din " framför samma fönster var med ledning af allmogeino- tiv ytterst smakfullt och på samma gång praktiskt anordnad af fr. Roht7ieb.
Annn några mindre mattor, kuddar - hvar- ibland en särdeles vacker " brasdyna ' 7 i Skånestil - samt häng- kläden o. d. fidlbordade jemte den breda " drätten " i duka- gång under takfrisen Handarbetets Vänners insats i det ståt- liga rummets dekorering.
Emellertid var det här gifna tillfället till utställning vis- serligen ingalunda tillräckligt för en allsidig belysning af Handarbetets Vänners verksamhet.
Dels lade j u rummets ganska bestkndt genomförda stil ett band på valet af de der exponerade föremålen, dels fordrade dess karakter af prakt- rum, att de skulle vara af dyrbar och präktig art, inen fram- för allt var det dess egenskap af något i och för sig helt ocli afslutadt, som icke tillät en iitställniiig af alla de a,rbeteii Bt hvilka Handarbetets Vänner egna sina krafter och intressen.
En rik profsamling af dessa arbeten var derför exponerad i montrer på sidorna on1 den stora interiören.
Framför dessa arbeten är dock att nämna Handarbetets Vänners chef d ' oeuvre, den stora altardixken i Tyska kyrkan i Stockholm, af hvilken en del kopierats särskildt för denna P
282 utställning.
De flesta af Dagnya liisarinnor känna redan detta mästerverk af konstbroderi, vid hvilkets komponering fru Winge anväudt all sin stora erfarenhet, sin fina smak och sin rika fantasi, och i hvilkets utförande föreningens brodöser nedlagt all sin skicklighet; a t t duken äfven här blef föremal för allmän beundran behöfver icke sägas.
Bland de textilalster, åt hvilka Handarbetets Vänner egna en särskild u pmärksamhet - och af hvilka flere prof äfven som vi sett Ip unnos i interiören - äro kanske att i främ- sta rummet sätta dess väfnader i de olika gamla skånska me- toderna: rödlakan, dukagång, krabbasnår o. s. v. Det är en föreningens stora förtjenst att hafva upptagit dessa gamla väfnader och åvisat deras dekorativa värde, och än större förtjenst har l e n inlagt i att genom noggrant urval bland de otaliga mönstren och färgsammanstiillningarne afskilj a det stundom nägot råa och otillfredsställande i båda samt taga fasta på det från skönhetssynpunkt verkligt goda och värde- rika.
De drätten, bonader och täcken, som här funiios ut- stälda vittnade äfven med sina klara niönster, sina rika eller däm ade färger till förmån för denna föreningens reforme- ran e verksamhet.
E n särskild art af dessa gamla väfnader, den s. k.
" flossan " lämpar sig som bekant med fördel till matt- väfnad, och de flossamattor som komma från Handarbetets Vänners väfstolar hafva redan länge vunnit det största er- kännande.
Vid utförandet af dessa mattor har Handarbetets Vänner gått ännu längre i sin reformering af de gamla all- mogemönstren än vid de släta väfnaderna och detta med full rätt.
Redan sjelfva tekniken lånar sig nämligen här till snart sagdt hvilken konststil som helst - de österländska mattväf- naderna äro t. ex. helt nära beslägtade med vår svenska flossa - och Handarbetets Vänner har vetat att liäraf draga för- del för åstadkommande af talrika vexlande mönster och färg- kombinationer.
E n af Prof. Kronberg komponerad matta med assyriskt motiv, bekant från hans stora tafla David och Saul på Nationalmuseum är Handarbetets Vänners hittills förnäm- sta arbete af denna art och är ett verkligt mästerverk; men äfven de här utstälda större och mindre flossaväfnaderiia väckte förtjent uppmärksamhet för smakfulla mönster och färger samt gediget utförande.
Flere af ' dessa väfnader ha på senare tid med fördel imiterats i broderi och sålunda blifvit möjliga att åstadkomma äfven af i väfkonsten icke förfarna; åtskilliga kuddar, läng- der och dylikt utgjorde vackra prof på denna teknik.
Konst sömnaden eller handarbetet i egentlig mening med nålen såsom verktyg i motsats mot den mera mekaniska konst- väfnaden med väfstolen såsom medel är den andra stora af- delning af .. textilkonst som tillhör Handarbetets Vänners verk- samhet.
Afven här har föreningen utgått från nationela för- utsättningar, upptagit gammalsvenska arbetssätt och begag- cp
283 nat svenska mönster - jag påminner särskildt om den forii- nordiska ornamentik som i början af H. V-s verksamhet var så godt som allena herrskande i dess sydda arbeten - men här ha de befintliga arbetssättens stora mångfald så väl som aktgifvandet på alla de historiska konststilarnes oändligt vex- lalide formverld fört till en frihet, som ej längre synes följa andra lagar än skönhetens och ändamålsenli hetens.
I de ut- stälda konstbroderierna hade man äfven tillglle att iakttaga, hurusom mångfaldiga skilda motiv från olika länder och ti- der blifvit tillämpade för moderna behof, och alla vittnade de om ett öppet öga för stilarnes egendomligheter och för deras möjlighet till användning i hvarje särskildt fall.
Så- lunda såg man t. ex. en vacker lampmatta i Egyptisk stil med ett förträffligt arrangement af lotusblommor och knop- par, åtskilliga väskor, dukar o. d. i turkisk, arabisk, rumänisk m. fl.
stilar.
Af ytterst praktfull verkan var den stora bord- duken i romansk stil med foglar och rankor i chattersöm på rikt röd botten, kom onerad af fru Winge, och ej mindre be- aktansvärd var fr. Jrantings stora duk i korssöm med mör- kare färger och orientaliskt mönster.
Utom af de redan nämnda damerna hade mönster till dessa konstbroderier an- ordnats eller komponerats af fru Petrelli, fru Fleetwood Berbg, fr. Boklund m. fl.
Med detta framhållande af den allsidighet i val af före- bilder, som numera utmärker Handarbetets Vänners konst- sömnad vill jag visserligen ej hafva sagt, att de svenska motiveii försummas, tvärtom är det j u bekant och blef det ännu mera på denna exposition, att genom föreningens för- sorg en mängd af dessa allmogesömnader alltj emt uppsökas och komma till heders.
Sålunda sågos i en montre ett antal smakfulla serveringsdukar med bårder af blommor i rödt el- ler blått på hvit botten - det var de gamla Delsbomönstren som här användts och blifvit sjelfständigt tillämpade af sock- nens egna qvinnor; andra af dessa dukar visade en elegant bård i korsst gn - det var en förstorad användning af de band hvarme kullorna i vissa dalsocknar sira sina, ärmlinnin- gar.
Från Dalarne hemtar Handarbetets Vänner öfver huf- vud en mångfald af motiv för sina sydda arbeten och man igenkände lätt dess enkla rena mönster i smakfull tillämp- å ktskilliga af de kuddar, dukar m. m. som här vor0 ning utstäl a.
E n för Dalarne högst säregen handslöjd är dess spets- knyp ling; huru länge den öfvats der är ej med visshet af- å j orif; den rör sig med ganska enkla grundformer, hvilka ock sammansatta å talrika sätt bilda en mångfald af mön- ster.
Af samma å d e r som dalknypplingen torde den skån- ska spetstillverkningen vara, båda äro ehuru till sin karakter ganska olika, fullkomligt nationela, och ett antal olika mön- ster, som Handarbetets Vänner utstälde, väckte hos främlingar Dagny.
19 c9!
Y
en ganska stor uppmärksamhet.
E n profsainling af dessa svenska spetsar rönte erkännandet att blifva inköpt af konst- industriskolaii i Stuttgart.
Härnied torde j a g hafva berört det som vid ett besök i Handarbetets Vänners afdelning af ‘ årets stora Köpenhamns- utställning tilldrog sig mesta u pmärksamhet.
Från många 1iå11 har man hört klagomål öfPver denna afdelnings undan- gömda belägenhet, och visst är, att om genom ett lyckligare arrangement af de framför interiören placerade stora mon- trerna, denna presenterat sig så som afslutning af ett perspek- tiv, skulle hela svenska afdelning en vunnit ofantligt; men för den lilla utställningen sj elf syntes det afskilda läget inga- lunda hafva någon menlig inverkan.
Hade man väl kommit förbi de stora kanonerna och allt det öfriga svenska jernet, så öfverraskades man angenämt att derbakom finna en vrå der ett st eke svensk hemtrefnad tycktes ha slagit upp sina bopålar, cer man omgafs af idel rika och harmoniska färger och former, alster af en fint bildad qviiilig konstfärdighet och der det qvinliga elementet på ett än angenämare sätt gjorde sig gällande i de damers personer, hvilka med den största alskvärdhet och aldrig tröttadt intresse gjorde les honneurs i det vackra rummet, besvarade alla frågor och gåfvo alla be- gärda upplysningar om utställningens enskildheter.
Också blef det “ Svenska rummet ” snart ett slags centralpunkt för umgänget mellan konstintresserade af olika nationer.
Den vackra interiören och de rikt fylda montrerna tilldrog sig så väl landsmännens som främlingars uppmärksamhet, och det sägs att Handarbetets Vänner ha alla skäl att, vara tillfreds- stälda med dat ekonomiska resultatet af sin utställning.
Af långt större vigt torde emellertid det konstnärliga resultat vara, till hvilket föreningen genom denna utställning kommit.
Dess sträfvan att förädla det qvinliga handarbetet har blifvit känd och erkänd i ett land der detsamma hittills qvardröjt påI ståndpunkten af en falsk och smaklös qvasina- turalism.
E n eller annan onivändelse ” berättades också af de damer, hvilka förestodo föreningens utställning och hvilka haft tillfälle att vid offentliga och enskilda sam väm utbyta tankar angående föreningens syften med Danmar?
s förnämsta i auktoriteter på konstslöjdens område.
Samma erkännande har kommit föreningen till del från de utländska fackmän, som togo kännedom om dess utställning och sedermera i sina resp. länders press med stort beröm yttrat sig om dess arbeten.
Måtte den seger Handarbetets Vänner härigenom vunnit mana till ett fortsatt arbete i den goda smakens tjenst, sin väg har föreningen redan utstakat, men den skall alltjemt ha att kämpa mot smaklöshetens, oförståndets och modets för- tlerfliga inflytelser.
Erik G. Folcker.
; Y ”
Årgången 1888, Innehåll.
.
.
S-d.
Nyårs väll.
Poem.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Bref f d n Frelrika Bremer.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Seved Ribbing.
Om äktenskapsåldern för qvinnan.
.
.
.
.
.
.
L. Eskilsotr.
Interiörer från våra hem.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
M.
S.
Brev til Dagny fra Kristiania.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Huns Hildebrand.
Qvinnans ställning under den romerska kejsaretiden Fredrika Bremer- Förbundets meddelanden: Ellen Fries.
Om Iiemstudier III.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
FITI S. Whitlocks stipendium.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Meddelande från utskottet för granskning af barn- och ungdomsliteratur Notiser ...
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Bsselde.
Jenny Linds debut i Stockholms aristokratiska sällskapslif Esselde.
Qvinnofrågan inför kongl.
m: ts befallningshafvande.
.
.
Are.
Skolungdomens nöjen förr och nu.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
SeZmu Lagetlof.
Den lyckliga.
Poem.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Moder.
Sed eller osed.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
L.
E.
En sominarvandring.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Fredrika Bremer-Förbundets meddelanden: Från stipendiekomiten.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
,.
.
.
.
.
.
.
Hvarjehanda i qvinnofrågan.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Korrespondens: I.
Bref från Spe i frågan om bildade flickors lämplighet s h o m barna- vårderskor.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
II.
Bref från &amp; a Vigström rörande frågan: " Är dryckenskapen i t il1 tagande bl and qvinnorna P " (Oin s 1 age t).
.
.
.
.
Sid. 1.
3.
6.
8.
15.
18.
26.
30.
31.
31.
33.
36.
44.
47.
48.
51.
60.
61.
64.
Esselde.
En svensk storman i hans förhållande till sitt land och till.
.
.
.
.
.
.65. sin hustru.
(Baltzar von Platen M.
Goldschniidt.
(Ur efterlemnade skrifter.)
Olöst.
En friarescen.
80.
Deltogare.
Ett samqväm och en hvardagskomedi.
.
.
.
.
.
.
.
87.
Literaturöfversigt.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.91.
Fredrika, Bremer-Förbundets meddelanden: Pristäflan.
,.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
93.
Hedvig Haglund.
En tidsenlig uppfostran af husmödrar.
Skrift, pris- belönt af Fredrika Bremer-Förbundet.
.
.
.
.
95.
Hvarjehanda i qvinnofrågan.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
108.
Stadsfullmiiktigevalen.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
112.
Esselde.
Björnstjerne Björnsons föreläsning.
.
.
.
.
.
.
.
.
112..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
M.
.
.
e, " Kan ej! "
Poem.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
113.
Onumd.
Upprättelse.
En samvetshistoria.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
114.
Red: n.
Om Samskolan.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.14.
Literatur: Anna Maria Lenngren af Karl Warburg.
Anm. af Xdzu.
Lidforss.
Kampen för lyckan.
TvA paralelldramer af A. Ch.
Edgren-Leffler.
Anm. af EsseZde.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
145.
Nonn y v. S-ni.
Vårvisor: April.
Vårfloden.
.
.
.
.
.
.
.
.
150.
Red: n.
Den internationela, qvinnokongressen i Washington och några.
.
.
.
,.
.
.
.
.
.
.
.
.
151. af dess ledare Qvinnofrågan och äktenskapsUdern.
Föredrag af E. Svensen.
.
.
156.
Xsselde.
Praktisk välgörenhet.
E ' rån arbetsstugorna.
.
.
.
.
158.
Hvarjehanda i qvinnofrågan.
Forts. frtn föreg.
häfte,.
.
.
.
.
160..
.
.
.
.
.
Sigurd Loven.
Poem.
.
.
.
.
.
.
Fredrika Bremer-Förbundets meddelandend Ellen Fries.
Hemstudier.
IV.
.
.
.
.
.
.
St-.
.
.
.
.
.
.
.
.
161..
.
.
.
.
.
.
, 163.
Svensk konstslöjdutställning.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Fredrika-Bremer-Förbundets årsmöte.
.
.
.
.
.
.
Vår första qvinliga läkare.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Fredrika-Bremer-Förbundets årsberättelse för år 188 ’ 7.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Sigrid Le.ijonhufvud.
Abb6 Roux.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Sed eller osed inom hemmen.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Praktisk välgörenhet.
Röda korset.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Nils Erdniann Moderna diktares qvinnotyper.
George Eliot h ’ sselde.
Victoria Benedictson.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
G.
A-g Bref från Köpenhamn.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
H S A.
Meddelanden från landsbyuden.
.
.
.
.
.
.
.
Esselde.
Oscar Stackelberg.
Samlade karaktärsdrag.
.
.
Fredrika-Bremer-Förbundets meddelanden: Årsberättelser från qvinnoföreningar.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Evajehanda i qvinnofrhgan.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Anmälda arbetsgifvare och arbetssökande.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
sia.
167.
169.
170.
.
171.
.
177.
.
180.
.
183.
.
190.
.
192.
.
198.
.
205.
.
216.
.
216.
.
218.
.
219.
Moderstankar.
Poemet ” Babys hand ” Täflings förslag Laura E.
Richurds Babys Hand (förslag till priutäflan för öfver- sättare).
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
220 Esselde.
Qvinnan i de politiska partiernas tjenst.
.
.
.
.
.
.
.
222.
Frithiof Holmgren.
Till Maria B.
Poem.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
231.
Skolhumoresker.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
233 G.
A-g.
Bref om vinnomötet i Köpenhamn 2.
.
.
.
.
.
.
.
236.
S H.
A Meddelanlen från landsbygden 2.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
240 Constantini Arntzen.
Signora Gassalda Pezzolini.
.
.
.
.
.
.
.
247.
Esselde.
N utkommen literatur.
Ofversigt: Qvinnofrågan.
.
.
.
254.
vitterget: Agnar Pontus Wikners vittra skrifter i utdrag af K Warburg Anm.
259.
Sgzc.
Werner von Heidenstam: Vallfart och Vandrin sår.
.
.
.
264.
Ellen Fries.
En diskussion på Nya Idun (Nya ar %etsomihden för qvinnan.)
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
267.
Ragna Nielsen Trålnga kläder.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
26e.
Korrespondens: K.
R Bref till Dagny om ” Sed och osed ”.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
270.
S.
Högström.
Om Stockholms qvinliga gymnastikförening.
.
.
.
271.
Fredrika-Bremer-Förbundets meddelanden: Stipendiefonderna.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
272.
Dansk Kvindesamfund om svenska tjenstflickor i Danmark m.
m.
.
.
273.
Hvarjehanda i qvinnofrågan.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
275 Bila a: Erik G Handarbetets Vänner på Köpenhamnsutställningen 279.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
€ %leker.
.
Order från prilpatpersoner öfverstigande 20 Kr.
expedierus franco p dernyäg el ler Ångbit.
STOCKHOLM rekommenderar sitt lager af: Sybehör, Broderade Remsor, Trim- mings, Spetsar, Rysch, Siden- band och Nouveauteer i Gar- neringsartiklar.
Part i affär F r e d s g a t a n 15, 1 tr. upp.
Butiker: Regeringsgatan 26, Vesterlånggatan 34, Drottninggatan 73 A, Götgatan 24.
Filialer i GÖTEBORG: Kungsgatan 49 och 2: dra Långgatan 47.
Postadress e; n d a s t Herm.
Meeths, Stockholm,
Gösta Vidinghoff Stockholm Drottninggatan 19 a-emer@lsBep@t af samtliga Normalartiklar Prof. D: r Jaegers system Äkta Fabrikat.
Normal-skjortor, - Kalsonger, - Tröjor, - Strumpor, - Lakan Kamelhårsfiltar etc. för Herrar, Damer och Barn.
Handarbe te t s Y änner Utställning och försäljning af Nationaldrägter, Väfnader, Spetsar och Handarbeten efter Svenska Allmo~e ' mativ, Öppet I 0 -- 4,
Till Fredrika-Bremer-Förbundets komitt5 för granskning af barn- och ungdomsliteratur hafva herrar förläggare incindt: F. C. Askerberg: Bom, Elefantjägaren Hans Stark; Gerard, Lejonjagten i Afrika; Marryat, Sjöröfvaren och de tre kuttrarne, Bland elefanter och lejon i Afrika, Nybyggarne i Cariada, Master- nian Ready, Barnen i Nya skogen; Currey, Från Guyana och Brasilien, Robie Jouet ' c resor och äfventyr; Roland Forrester; nlark Twain, Prinsen och tiggargossen; Swift, Gullivers resor i främmande länder; Defoe, Robinson Crusoe, dito sammandragen och bearbetad för de yngre; Miinchhausens resor och äfventyr, dito sammandragen för yngre; Richard Lejonhjerta; Derboeck, Prins Henriks af Preussen verldsomsegling; Dumas, Sagan om Wilhelm Tell; $berg, Ett lyckligt skott, Sven Danson, Ryssarnes härjningar.
i Norrbotten 1721, Gustaf Adolf och Ebba Brahe, Karna, Blodbadet i Wielun, Brottets lön, Aschebergs skyddsling; Wilkelsnirta, Gustaf Vasa, Gustaf II Adolf, Carl XII; Barnsagor från Srnålaiid; Genoveva; Tre roande berättelser.
Alb.
Bonnier: Centervall, Hellas och Levanten; Burrnctt, Lille lorden; Rlzoden, I pensionen; Blink, Sten Sture den äldre; Tolstoy, För barnen; Tre gr i Norge; Lekkamraten; Ella, Hexeri.
A. Johnson: Cooper, Skinnstrumpa; Mayne Reid, En frivil- ligs äfventyr; Aimard, Friskytten, Skogcströfvarne, Vildmarkens lejon, Äfveiityr i vildmarken; Beraardiwde S: t Pierre, Paul och Virginie; Rothacher, Utvalda sagor; S.
- g, Räknekonstens under; Sveriges ungdoni, tidskrift för skola och hem.
O. L.
Lamm: Hofsten, Arla; Gåtor och Charader; Linnea; Nya svenska barnbiblioteket, 1: sta samlingen; Wilford, Vivia; (Fortsättn.
i nästa häfte.j Djurbilder.
" KRONAN " för 30 öre.
En hvar kan gratis erhålla en illustrerad praktupplaga af en ny Verldshistoria (bokhandelspris 44) kr.)
som utkommer häftesvis, genom att på närmaste poststation prenumerera på illustrerade veckotidningen KRONAN, som genom sitt inne- hall och gratispremie öfverträffar allt hittills försökt.
Pris i &amp; - endast 30 öre.
Postarvode 20 öre.
Anmälan.
som äfven under förlidet d r utgått i en föp.
våTa f ö r - hdltanden stor upplaga, skall f ortfarnnJs-verka f ö r Fredrika- Bremer-Förbundets Udamål: " en sund och lugn utveck- - y, ling af arbetet för qvinwns höjande i sedligt och intel- lektuelt såväi som i socirblt och ekonomiskt hänseende ".
Hon skall äIfcen följa den nyc ' je literaturen, särskildt sådana dess alster, hvilka beröra socia7 och sedliga, frågor, meddela kortare bertittelser, biogrctjkka och 1, wtska utkast, öfversigter m. m. Dagny redigeras d r it39 af f w c Amanda Kerfsfedt, biträdd a.f e n redaktionskomitk.
Fril S, L-d Adlersparre har af kelso- skäl lemnat tidskriftens rea 7ction f ö r detta d r, men kommer att till?
* edaktionens förfogande ställa sin rika erfarenhet och si€t üarma intresse.
Dagny utkokmer med åtta häften pi?
tvi?
tryckark.
Första hdftet d r ämnadt att utgifcas i medlet af januari och kommer af Amanda Kerf- att innehålla följande wppsatser: Nya Id- stedt.
Parisersalonger p&amp; 17oo4alet a f G. Hjelmeruu.
Ernst Ahlgren a f Ellen Key.
Liten återblick af Lea.
Literatur m. m.
7 P r i s e t f ö r hel å r g b n g 6Eir fortfarande: F ö r medlemmar a f förbundet k r.
2,50 F ö r icke medlemmar.
.
4,oo För b u n d s m e d d e m m a r prenumerera å Fredrika-Bremer-För- bundets byra, 5 Malmtorgsgatan, personligen eller medelst postan- visning.
I c k e f ö r b u n d s m e d l e m m a r kunna prenumerera d e Is vid alla postanstalter i riket, de 1 s p å förbundsbyrån, d e l s äf ven hos h r r bokhandlare.
.
.
.
.
.
.
Norrköping 1888, M. W. Wallberg &amp; Comp.
Boktryckeri.
_I___-
