# ID: svediakorp-per54
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1887
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,128
# sentences: 904
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Anna Maria L ' enngren o c h h e n n e s betydelse för d e n nutida qvinnoverlden.
en tankegingen, att en qvilina, för att vara wsant qvinligw, ej skall hysa nägra intressen för det lif, soni ror sig utom hemmets fyra vaggar, var för ej a.flagsna tider mycket allmän i vart land, synnerligast hos visst slags folk.
Qvinnan skulle laga mat, damma, sy ocli lappa, se till att allt i huset var s5 rikligt ocli valförsedt som möjligt, samt tanka på, hur hon skulle vara sin man, sin h e r r e och niana, som det ju hette, till behag.
Ville hon ha någon andlig spis, ville hon t. ex. läsa, så l i ä k k a d e s hon till ' kokboken eller psalmboken.
Här gick gränsen; öfver denna fingo ej hennes tankar gå.
Hvad skulle hon för ' öfrigt med tankar?
Skulle h m nu också börja tanka på land och folk och ligga sig i hvad som icke rörde henne?
- Hon skulle läsa in sina tankar i skafferiet och vafkammaren, och dermed basta.
Eljes - sade man - miste hon den ratta aqvinliga doftena.
Och om man inte precis som morn~onerna rent af proklamerade att wqvinnan var utan sjal&gt;, så ville man Atminstone, att den smula sjal man tillerkände henne skulle vara så vingklipt som möjligt.
Man försökte alla satt att uppni detta mål och man lyckades också delvis blott allt för val.
Ja, det var förr i verlden, säger man.
Men ar denna upp- fattning då iiii alldeles bortsopad?
Har ett sundare åskådnings- sätt rörande qvinnans uppgift i lifvet helt och hållet segrat?
Nej; ty utan att vilja förneka att ofvan antydda t a ~ k e s a t t på många håll, ja, i vida kretsar på ett glädjande satt tillbaka- trängts, ar det dock obestridligt, att det hos en mängd manni- skor ännu är harskande.
Som ett uttryck för detta vill jag anföra exempel, längt ifrån de enda, som skulle kunna framdragas.
För ej länge sedan deltog en gift man i ett lifligt samspräk om qvinnofrågan och visade sig snart som dess motståndare.
På alla d e bevis, som uppstaldes till försvar för saken genmälde han slutligen:, Må så vara!
L å t qvinnan då få komma in på kontor och banker och få äfven andra förvärfsgrenar sig upplåtna.
Det har jag inte så mycket etiiot.
b l e n hvad jag alltid skall bekgnipa,
det ar denna vaxande strafvan att utveckla hos qvinnan en karaktär, en persotdighet, hvilket, om det kunde lyckas, blefve en olycka både för henne sjalf och mannen., Har ett annat exempel från vårt broderland.
I förordet till en norsk kokbok yttrar en mycket känd och uppburen professor vid Kristiania universitet, att till en lämplig utstyrsel för en ung frus arbetsrum hörde bredvid sybordet en vägghylla med ett par goda kokböcker, någon andaktsbok och litet lyrik.
Obestridligt ar, att ännu i dag mången med ovilja ser, att de skrankor man under tidernas lopp rest för qvinnan börja vackla och falla, och nar man ej kan göra något annat deremot, tillgriper man hånet och gäckeriet.
Man kan inte tanka sig en andligen intresserad qvinna utan med bläckiga fingrar och trasiga strumpor - naturligtvis blå - man tanker sig henne förläst och förvriden och oduglig för det verkliga lifvet - som man ju ofta .ser förlästa man vara det!
- och man citerar ofta nog följande verser som stöd för sina ord: &amp; led läsning öd ej tiden bort Vårt kön s8 föga det behöfver, Och skall du läsa, gör det kort, Att sasen ej m3 frasa öfver.
- Försigtigt afven undanvik All brydsam forskning i gazetten.
Vårt hushåll ar v %r republik, Vår politik ar toaletten.
Rlif vid din bågsöm, dina hand, Stick af ditt mönster emot rutan?
Och tro, mitt barn, att folk och land Med Guds hjelp styras oss förutan.
S ä r sig en qvinna nitisk ter Att staters styrselsatt ransakn, Gud vet, så tycks mig, att jag ser E n skaggbrodd skugga hennes haka.~ Och så känner man sig belaten; man har med dessa verser riktigt dräpt den fräcka nya tidens målsman, som vill, att afven qvinnan skall hvara med,, ej endast som köksa eller: ?behagets gudinnas, utan just som en personlighet, en tankande sjalfstandig varelse, en utvecklad människa.
soni skall göra sin insats i arbetet för det helas framatskridande och förbättring, vare sig inom hemmets helgedom eller inom större kretsar.
Och man
ar viss om, att ofvannamda verset- äro ovedersägliga, ty äro de ej uttalade af ett af Sveriges främsta snillen, hafva de ej en auktoritet, som nedslår alla invändningar?
Men hvem har då sagt eller skrifvit dem?
Fm Lenngyen, - Anna Maria Lenngren - Sveriges främsta skaldinna, i kraft och begåfning jämgod med vårt lands förnämsta manliga snillen, en Leopolds, Kellgrens, Franzéns väninna och deras jämlike inom vitterheten.
Me % d å är ho % j a jmt själf det starkaste beviset emot detta åskådningssätt 2 Ja val, ty fru Lenngren visar genom hela sitt lif, hela sin verksamhet det ohållbara uti den förvanda tolkning hennes poem fått; hon visar huru väl det later förena sig att vara en pligt- trogen, huslig hustru och matmor och att vara en upplyst, tankande människa, en sinnrik skaldinna.
Sjelf ar hon en ban- bryterska för qvinnans frigörelse i Sverige;.
Och af huru be- stående varde hennes dikter i och för sig ma vara, ar det dock sjalfva hennes verksamhet skorn en i det offentliga ' lifvet, med sitt vittra arbete ingripande qvinna, i samband med hennes tysta, husliga hemlif, som gifver henne den största betydelsen.
Ingen har bättre än hon visat huru sann qvinlighet och reli- giositet väl kunna förenas med bildning och sjalfstandig yttre verksanihet.
Under hela sitt lif stred hon med sitt föredöme och sina dikter emot det förutiiamda trångbröstade tänkesätt, som hon genom de anförda verserna, helt visst mot sin egen afsigt och önskan, gifvit ökad näring.
Den första dikt Anna Maria - Lenngren soni ung 17-arig flicka skref, har som beltant till öfverskrift Tekonseljen » och ar en skarp satir öfver den tomma andefattiga samtalstonen i qvinliga samqvam.
Och lika träffande som den var på skald- innans tid, ar den utan tvifvel på många stallen ännu.
Hon vänder sig i denna dikt till sitt kön, adet täcka könet,; tänk, säger hon, man bestrider dig förnuftet; det har blifvit satt i fräga af mannen om du ens bör raknas bland människor!
- och det kan, tyvärr, se ut, som.
om de skulle ha skäl för sitt på- stående, ty dina dagliga tankar på idel bjäfs och grannlåt äro bevis på tomheten i din hjärna, och fattar du eld för något,
så - utestängd frän gedigna intressen -- sysslar du endast sa mycket lifligare med icke oskyldiga.
rent af förderfvande sm2- ting, med att häckla och svarta just dessa man, som hindrat luften från en friare och friskare verld att spela in i ditt trånga område.
Detta ar hvad fru Lenngren vill saga i denna sin ucgdoms- dikt, och man har i första ögonblicket svårt att förena yttran- dena har med de nyss anförda råden till Betti.
Man måste erkänna, att man nästan får en känsla af sviken förväntan, då man har ser skaldinnan så att saga kapitulera och sträcka vapen för den rådande tidsandan; man frågar sig sjalf: hvad kan hafva förmått denna qvinna, som förefaller tillräckligt käck och upp- lyst att kunna trotsa de fördomsfullas dom, att sålunda bryta stafven öfver sig sjalf och sitt lifs arbete?
Det a r ej enda gången man ser henne sä, emot sin bättre öfvertygclse, hvilkcn hon visade genom sitt lif i ord och gerning, skatta åt tidens smak, ty så bör man utan tvifvel uppfatta de flesta af hennes uttalanden i riden till Betti, skrifna som de äro vid en mera framskriden ålder, då ungdomens hänsynslöshet men ock dess uppriktighet fätt gifva vika för fordringarna frän en verld som ej älskade skarpa kanter; hon som sd många andra fick säledes ~ackomoderaa sig; i livarje fall ar denna sjalfmotsagelse psyko-.
logiskt märklig, ehuru särskildt inom literaturhistorien ej ovanlig.
Mångt och mycket af råden till 13etti har dock blifvit illa uttydt.
Så varnar skaldinnan visserligen sina medsystrar för att gifva sig aton af belasena eller att föra sin beläsenhet till torgs, men hon varnar dem ingalunda för att vara belasna d. v. s. vara i besittning af bokligt vetande.
Och om, säger en af hennes ypperste lefnadstecknare, professor Ljunggren, det sålunda heter, med läsning öd ej tiden bort^ o. s. v., sä säges dermed endast, att för qvinnan ar ej boklig lärdom utan huslighet det förnämsta, men ej att kunskap och bildning äro henneolikgiltiga, ty stras derpå i samma dikt fordras af henne bett odladt vett: en upp- lyst sjal,, niigot som ingen kan få genom att vara tanklös, lik- giltig och okunnig.
Ännu har man ej sett, att verklig, sann bildning, ordet taget ej i betydelsen af endast ytliga minneskunskaper och s. k. sallskapstalanger, utan en sådan bildning, som vacker och värmer hjartat, någonsin gjort en qvinpa oqvinlig, men val tvärtom, ty okunnighet förenas ofta med råhet, och om denna an kan vara bortslipad från ytan, SH fi~iiies den dock ofta i hjartat och visar
sig då i sjalfva uppfattningen af lifvet och dess förhållanden, ej minst inom hemmets verld.
* Fru Lenngren bö-rjade, som bekant, tidigt sin literara verk- samhet; som ung flicka skref hon redan en och annan dikt, men tllast utmärkte hon sig som öfversättarinna; det var först efter sitt giftermal, som hon på fullt allvar började skrifva visor och poemer, hvilka trycktes i den tidens enda egentligen vittra tidning, utgifven af Kellgren, och väckte allmänt uppseende.
Detta oaktadt fruktade hon intet så mycket som offentlig- heten och var det nigot af sina arid till B e t t i ~ hon sjalf följde, så var det just detta att ej gifva sig ton af belasen.
Som ung flicka hade hon kant som en boja sin samtids ogillande af qvinnans deltagande i lärda och vittra yrken; hon hade gisslat - ej de qvinnor, som tanka på inat och bestyr - utan dem som tänka endast på dylikt och som endast komnia tillsammans för att häckla och sqvallra.
I företalet till en öfversattning, till- egnad hertiginnan af Södermanland, yttrar hon frimodigt, att hon hoppades det, i en Gustaf den 111: s upplysta tidehvarf denna fördom (ogillandet af qvinnans deltagande i, vittra öfningar~) skall f; sin bane, och afven fruntimren vinna mera utrymme för sjalens förmögenheter an man velat unna dem,.
Som gift qvinna blir det tydligen hennes ifriga omsorg att gifva sig sken af att icke vara literart bildad; hon lade till och med an p5 att afven i sällskap med qvinnor af hög och sann bildning antaga.
den möjligast enfaldiga uppsyn och saga dels ingenting, dels uteslutande hvardagligheter, - ett nytt bevis på sjalfmotsagelsen i hennes hållning, ett nytt drag ' af för- underlig tvetalan.
Hon uppträder liar ej i sin egen gestalt, hon tyckes låna drag af de qvinnor, som hon klandrar i sin visserligen ungdomliga n ~ e n icke desto mindre, utmanande dikt, den förutnamda tek konseljen^; detta hennes yttre uppträdande kan i mina ögon ej betraktas som annat an en eftergift för tidens fördomar i likhet med hvad som galler om en ' del af Betti-råden.
Såsom värdinna i eget hem, i kretsen af sina och sin mans vänner - alla bärande namn, som ' ännu sprida glans öfver Sveriges literatur - var hon en annan.
I denna förtroligt slutna krets var hon sig sjalf, enkel, hjärtlig, flärdlös, men spelande
- qvick och rik på infall; det var just har inom hemmet, som fru Lenngren visade sig såsom den fina, sanna qvinnan.
Sin lifs- erfarenhet vann .. hon aldrig genom resor eller mycken beröring med den yttre verlden.
Men genom hemmets fönster, så att saga, blickade hon ut öfver lifvet med vakna, skälmska blickar.
För denna krets af allt hvad Sverige på den tiden egde af store författare, och hvars medelpunkt hon var, skrefs och upplästes hennes dikter innan de infördes i ~Stockholmsposten~, och säkert ar, att hennes egen skaldegåfva genom detta umgänge och genom den mångfald af intressen för alla förhållanden inom samhället, som strömmade in på henne, fick ökad niiring och styrka och hann en fullandningi som den eljes helt visst aldrig fått; och just derigenom att hon fann så mycket omkring sig i lifvet som kunde sysselsätta hennes tanke och hålla hennes sjals spänstighet uppe, blefvo hennes husliga pligter henne ett nöje och ej en tung börda.
Hon skötte sjalf sitt hus och många äro skildringarna af hennes förträfflighet såsom husmor, en egenskap, som ej skattades minst af hennes vittra vänner, d e främste beundrarne af hennes diktkonst.
Men det ar ej underligt, att en qvinna, van vid ett dylikt umgangeslif, skulle med skarp och klar blick se bristerna i det rådande sallskapslifvet.
Helt visst skulle hennes dom, om hon nu lefvat, ej blifvit mycket mildare än hvad den var i tek kon- seljens, ty för många qvinnor äro samtalsamnena an i dag desamma, som för hundra år sedan, och för m h g a man fylla kortleken och glaset alla de fordringar de ha p i en rupp- friskande aftons.
Många äro, som sagdt, uttrycken af vördnad och tillgifvcn- het för Anna Maria Lenngren, och mer an en offentlig gard af hyllning har egnats henne i form af areqvaden, minnespenning och minnesvård; mast oförgätlig blir hon dock naturligen genom sina ' dikter, hvilka, ehuru hundra år snart gått sedan de skrefvos, ännu läsas med beundran och glädje, och hvilka säkerligen skola länge öfverlefva mycket af vira dagars literatur, som för oss tyckes vara af s3 stor betydenhet.
Burna pH musikens toner flögo hennes dikter öfver hela landet, de sjöngos och lästes öfver- allt, men först efter hennes död utgåfvos de i bokform.
Mången har som en brist anmärkt, att fru Lenngren är kall och diktar för mycket förståndspoesi.
Sant är, att hon ar mera skarpsynt an känslig; hon slår alltid hufvudet på spiken med ett träffande ord.
Qvickheten var ju under denna tid på modet; att i ett
elegant afrundadt språk, i .fina smidiga vandningarmed lekadda: och uppsluppen djerfhet .lita sitt löjes pilar flyga åt alla hållii ansågs p5 denna tid såsom snillets sjalfskrifna rättighet, I » u p p.
lysningens tidehvarfw lade man a11 på att skarpa tanke och hufvud, att upplysa förståndet, och sä fick hjärta och känsla ' ofta sitta emellan.
Denna tidsanda utöfvar naturligtvis det största inflytande afven på fru Lenngrens skaldskap; qvick ar hon som få, sjalfva Kellgren öfvertraffar henne ej; hon förstår som ingen att saga en sanning - l i t vara eii gammal och p5 grund af långtrådiga sedepredikningar opåaktad sanning - i en så slående form, gifva den ett så uddigt uttryck, att den sitter fast i alla tider.1) Hvem har val då gagnat mast, den trumpne, torre, mörke sedepredikanten; eller den lekande, skälmska skald- innan, som med all sin qvickhet dock var godmodig, som aldrig traff ' ar person utan endast sak och som, för alltid stämplat de laster hon brännmärker med föraktets prägel.
Och hvem har som hon i en s2 sammanträngd form, med så få ord förstått att saga ' så mycket!
Just genom sin ord- knapphet bli hennes satirer så mycket kanbarare.
- ' ' Anna Maria Lenngrens dikter äro trogna och träffande bilder af det verkliga lifvet, så att man med allt skal kan saga, att liksom hon delvis kanske ' emot sin vilja ar en banbryterska för qvinnans frigörelse, s ' å ar hon en föregangerska till våra dagars verklighetsdiktning.
Eget ar det då att höra huru mången, som korsar sig för denna s. k. realistiska diktning, med en suck af from rörelse utbrister: » nej, tacka vill jag fru Lenngren, det var något annat, det - hör bara på, Den lilla Nelly satt och grät, - det-ar ett sant rörande stycke ». '
Det förunderliga ar, att just denna dikt, » Den lilla tiggarflickans, ar lika realistisk son1 n5got af den nu moderna literaturen, och hur, rörande, an fru Lenngren må anses, kar ar hon förniimligast bitter; har visar hon sig ej tvehågsen i sina uttryck; utan omsvep blottar hon den fina och ' lärda verldens kalla sjalfvisl (het, den eleganta damens, den stjernprydde herrns, men mast af allt klandrar l) Det är intressant att jämföra fru Lenngrens konst i detta afseende med.
hennes föregångares, främst: Molieres, och iakttaga den nara frändskapen dem.
emellan.
Vi skola kanske en annan gång anföra några exempel derpå.
hon hjärtats hårdhet hos den, som främst borde hafva det öppet just för de fattiga, hos presten.
som med en snaf förebrielse och en salvelsefull förmaning affärdar den sörjande och som till sist a med del te rik välsignelse, men ingenting ur fickan,.
.Många af hennes dikter träffa det uppstyltade konventionela lifvet hos de förnäma, på samma g l n g som hon älskar landtlig enkelhet, så som öfverhufvud taget allt som är enkelt, hjärtligt och flärdfritt ar henne kart, och detta besjunger hon i sina basta dikter samtidigt med att hon önskar: ' ~MBtie min s h g i var stojande verld Viicka förfinade kiinslor för nöjet; Flfiingans, skrytets och höghetens fliird Agas af löje: ..
Hon vill således på en gång förlöjliga allt, som verkligen är vardt löje och väcka intresse och uppmärksamhet för allt sant älskligt i lifvet.
Som kristen qvinna stär fru Lenngren högt, i all synnerhet om man betänker den tid, hvari hon lefde, då det hörde till god ton, framför allt i den krets hon själf tillhörde, att saga speglosor öfver allt kristligt.
Man har afven har kallat henne kall och känslolös; nien man besinnar ej, att de känslor, som alltid röra sig pä ytan, ofta äro de minst djupa.
Anna Maria Lenngren lärde redan som barn i sitt föräldrahem, att %Gud ar kärlekens; detta fasthöll hon hela sitt lif; detta gjorde henne till en i tysthet välgörande qvinna, en öm dotter, en god hustru och husmor samt en trofast väninna; detta ger hon afven ut- tryck i sången, Adams och Evas morgonsång::, som slutar:, evigt, evigt god är gud^, och detta innebäres till slut i hennes förtröstansfulla ord på dödsbädden: jag ar icke radd för döden: ty jag ar icke radd för Gud,.
Trots en och annan oklarhet och sjelfmotsagelse, står så- lunda Anna Maria Lenngren för oss som en vacker förebild af, huru den upplysta, tankande, kristna qvinnan, p2 samma gång hon ar det husliga lifvets medelpunkt, förädlande ingriper i sjalfva det yttre lifvet; som med vakna ögon ser allt det sanna, enkla, goda, och med sitt löje träffar all uppstyltad lögn; som främst älskar sitt hem med dess slutna vänkrets, men ock med lefvande intresse omfattar både land och folk.
Detta är e n
bild af den ratta, sanna qvinligheten; att vilja bygga denna på okunnighet och tanltlösliet ar ett missgrepp.
Sedan fru Lenngrens dagar har qvinnans frigörelse gått säkert framåt, om ock icke i en oafbruten rak linie, ' utan under ganska allvarsamma återfall, då man till och med sökt anknytning uti nigra af fru Lenngrens egna uttalanden till förman för sin reaktion.
Från medlet af vart arhundrade har dock arbetet på qvinnans sak oafbrutet gått framåt.
Dessa segrar öfver fördomen höra till ljuspunkterna i våra dagars historia, men det ar Anna Maria Lenngren, vare det sagdt til!
hennes ara, som för snart hundra är sedan börjat arbeta på flyttningen af de slzrankor, som för trångt begränsat qvinnans verksamhet och derigenom hallit hennes utveckling tillbaka.
Cecilia.
Holmberg f. B ååth.
Qvinnoöden.
I. nHun kasted sig ned, IIun grced og hun grzed, Sit Livshaab det skulde hun miste, Men det var der ingen som vidsle.~ Björnstjcrne Björnson.
Hon såg för sig ' de tre gamla ogifta fastrarna, hvilkac innehållslösa lif hon så ofta beklagat ..
Den ena skröpligare än den andra nied hvita fina händer och oandliga broderier eller stickningar.
Hon tyckte sig höra alltid samma samtal on1 den sistförflutna nattens slummer och dagens välbefinnande eller kommentarier öfver stadens små tilldragelser och uträkningar för att få den knappa kassan att förslå till det nödvancligaste.
Var detta då allt hvad hennes lif också skulle bli?
Hon hade drömt sig det fullt och rikt; ho11 hade stora krafter, skulle hon icke få något verkligt att uträtta?
Hon hade älskat och varit älskad, v s2 som ingen förr, trodde hon.
Men hårdt och obevekligt stod fadrens nej i vägen för hennes.
lycka och att trotsa det vågade hon ej; hela hennes uppfostran bjöd henne lydnad.
Solen började sanka sig.
Ofver dalsluttningen hade redan breda, tysta skuggor lägrat sig.
Men på den gröna ängsmarken framför stugan i dalen och i de högsta grenarne af den skog, som klädde höjderna, lekte och glänste ännu de ljusa strålarna.
En skara af fjärilar, bin och surrande insekter dansade om- kring blommornas kalkar, som i full sommarprakt höjde sig ur gräset.
Hon satte sig upp, hennes ögon svecio.
Hon tycktes ej se något af all den fägring som låg framför henne.
Huru länge hon sutit här viste hon ej.
Hon spratt till d5 klangen af qvallsklockan från herrgärden hann hennes öra och kallade henne åter till hemmet.
Men allt som hon gick, antog hennes drag ett bestämdare uttryck och blicken klarnade.
Den sköna sommarqvallens stillhet tycktes lagga sig öfver hennes sjal och dämpa dess strider, medan hennes öga sökte något mål långt bortom .det närvarande.
wMin farw, sade Elisabeth några dagar senare, plåt mig resa till England och studera sjukvård.^, Till England, studera sjukvårdr, fadren såg hastigt upp, whvarföre det?,, Emedan jag ämnar egna mig åt sjukvård den återstående delen af mitt l i f.
~, Du sjuksköterska !^ utbrast fadren, ~ h v a d ar nu detta för griller?
w &gt;Det ar mitt fulla allvar, pappan, svarade Elisabeth lugnt.
jag behöfs ej i hemmet, d % systrarna vaxa upp, och jag behöfver ett kall för mitt lif.
Att tråna bort som ett sjukligt gammalt fruntimmer kan jag ej., ~ H v e m tusan ber dig tråna!
gift dig och f; hus och barn att sköta, det är ditt kall.
Vår granne, majoren?
begär ej bättre.
Du vet nog hur gerna jag såge detta arrangement.
Han är en hygglig karl, och du har ruter nog i dig att göra folk af barnen.
Huset är i ordning, frun var en ordentlig människa.
Vara egor ligga väl intill hvarandra.
Jag har länge önskat detta parti.&gt;, Jag älskar ej majoren.^ =Älska, hvem talar om sådana ungdomsfantasier!
Du ar ju en förståndig människa.
Hufvudsaken är, att förmögenheterna passa ihop.
Dessutom skulle vi kunna arrondera våra egor genom gemensamma odlingsföretag, alldeles utmärkt.
Låt se att du tar reson och gör mig till viljes.
:), Nej pappa; du fordrade en gång, att jag skulle offra min ungdoms kärlek för din vilja, men du har ingen ratt att fordra,
att jag skall gifta mig blott derför att det passar dig.
Giftermål ar ej mitt kall numera.
Jag har bestämt mig för framtiden.
Låt mig resa.&gt; Fadren s i g på henne med en lång blick.
nåv val sköt dig sjelf och res.
Men ångra dig får du, och ett säger jag dig på förhand: väljer du att lemna din plats i hemmet, så far du stå ditt kast och sörja för dig sjalf.
Det ar mitt sista ord.# sJa, min far, hjälp mig blott på vag och gif mig ditt bifall, så skall jag nog nå mitt mål., Hennes öga mötte fadrens med fasthet, men stämman darrade något.
Orden lato strafva, men då Elisabeth sade sin fader farväl för att ensam gå ut i lifvets kamp, lade den gamle välsignande sin hand på hennes hufvud, och människorna häpnade vid detta drag af mildhet hos den eljes ' så bistre mannen.
Den bleka vinterdagen var till anda.
Aftonronden var gjord.
Skymningen föll på.
Hon satt ensam i sitt lilla rum.
De hvita gardinerna och det hvita tacket skimrade fridfullt i haifmörkret.
Det ' var hennes vanliga tysta hvilostund, i dag den sista inonl dessa murar, der hon kampat s i ifrigt for hvad hoii ansag ratt och lidit s2 mången motsägelse, rönt så månget ogillande der hon bort finna stöd och hjelp.
En lärjunge till Florence Nightingale, hade hon kommit med varmt hjärta och öfvad hand att lindra plågan och ordna vården för de minga sjuka, som fylde sjukhusets salar.
I de svåraste ögonblick hade hon stått utan att svigta, i de minsta pligter hade hon noggrant vakat.
Hvad hade hon vunnit?
Tunga tankar fylde hennes sinne.
&gt;Var då min tro på en lifsgerning ett misstag?
Hade han ratt, min fader, då han spådde mig ånger öfver min sjalfrådig-.
het?
Fins ingen plats för mig och mitt arbete i verlden ?~ Så frågade hon sig ingestfullt.
Det knackade p5 dörren - i den breda ljusström som från den upplysta korridoren föll in i hennes lilla rum då dörren gick upp, stod en högrest, manlig gestalt.
' =Ar fröken Creutz innew?
frågade en röst.
.
~Jaw, svarade hon modlöst.
=Så mörkt ni har., sade han, rtillåt mig bringa ljus ?saken: r '.
Han strök eld på en sticka; ofrivilligt framräckte hon ett ljus.
rSå ja,, sade lian småleende, snu få vi göra bekantskap.&gt; Ur ett ansigte med milda, men fasta drag, blickade ett par lugna, grå ögon forskande på Elisabeth.
&gt;Mitt namn är professor R.2, sade han,: .kanner ni till mig?
: &gt;, Och mitt Elisabeth Creutz~, sade hon.
jag kan försti dets, sade han vänligt.
&gt;Flera gånger har jag hoppats få lära känna er; nu hör jag att ni lemnar sjuk- huset 1iär.n, Ja.&gt; oHvarföre detta, ni var ju så intresserad af ert kall, har IIP.
tröttnat ?r, 11cke jag; man har tröttnat på mig:., svarade 11011 sakta.
~ O c l i hvarför?
v frågade han.
Hon teg, hennes hjarta var fullt; skulle hon öppna det för denne främling?
Hon lyfte sina ögon emot honom.
Det låg en behärskande makt i hela hans väsende, under hvilken hon i denna stund gerna böjde sig.
, Kanske har jag varit för ifrig:;, sade hon ödmjukt, chaft för litet tålamod.
Fordrat för mycken försakelse af sköterskorna, för sträng disciplin af de unga läkarne.
Och likväl, om någon- sin, så borde val inom sjukhuset ärlig vård af de lidande och försakelse af nöje och beqvämlighet vara dagens lösen.
Har jag felat häruti, herr professor h Han teg en lång stund, men såg mildt på henne.
M i t t kall ar ej bland de kroppsligt sjuka:, sade han slut- ligen, utan att synas akta på hennes fråga.
mina patienter äro de sinnesjuka.
Jag behöfver hjelp, vill ni gifva mig den?
Men det är ett tungt kall jag bjuder er pä.
:; Hon ryste till; nej, det ville hon ej.
Den höga byggnaden med gallerfönster, som hon så ofta sett på afstånd, hade intet lockande för henne.
F r h dirarnes ögon skulle ingen tacksam blick följa henne, intet vanligt ord förljufva dagens möda.
Nej, det kunde hon icke.
Professorn läste hennes tankar i hennes växlande ansigts- uttryck.
~ D å r a r n e äro ej de varste&gt;, fortsatte han:.
dem far jag nog bugt med.
Det ar betjeningen som gör mig förtviflad genom sin råhet och sina tvister.
Jag vet ibland ingen råd med dem.
Ni lär qnna göra er ätlydd och ni har hjärta för det mänskliga eländet.
Ni skulle blifva mig en god hjelp med detaljerna, ' t
dagordningen, arbetssalarne och annat som jag har sv5rt att hinna med.
Min tid behöfs för det ständigt växande antalet af sjuka.
Vill ni ?w Hon satt tyst.
Hon tänkte på hvad denne man uträttat för de arma sinnessjukas vård.
Hon tänkte på hans stora planer för nya vårdanstalter i skilda trakter af landet, och att denne mäktige ande skulle stäckas af de hvardagliga småbestyr, dem hon viste sig med lätthet kunna ordna.
Med ens kände hon hvar hennes plats nu var.
» Det förefaller mig hemskt att lefva bland dessa vilda rop och själlösa åtbörder,, sade hon afvarjande .. a hemskt^, upprepade han, &gt;ja, hvad som ar hemskt, det är att människans skönaste gåfvor sölas i smuts, missvårdas, för- störas genom missriktad uppfostran, laster, vanvard, högfärd ..
Det kom ett uttryck af djupt missmod öfver hans ansigte.
Tyst räckte hon honom sin hand.
jag kommer,, sade hon stilla och kände i denna stund, att hon gaf stöd åt en annan sträfvande ande.
tack^, sade han, wdet trodde jag er just om.
Ni skall finna ett hen1 hos .oss.&gt; Hon log: » Ett hem », upprepade hon t; iflande.
, Ja, och ett godt och trofast hem,, sade han på sitt trygga sätt.
Och hon fann det.
Medan tider och förhållanden i den yttre verlden omgestaltade sig, medan många af de band, soin fängslat qvinnans krafter löstes och nya vägar öppnades för hennes tanke och verksan~het, gick Elisabeth i sin hvita mössa sin stilla vag inom den nya, vidsträckta hospitalsbygnaden.
Der hade hon funnit sitt lifsarbete.
Va1 hade den dagliga bördan af bestyr stundom varit tung, men mången ljus stund, då mörkret skingrats inom en människosjäl, hade lönat hennes kärlek.
Hun- drades lugn och välbefinnande berodde på hennes omtanke och sinnesnärvaro, och d5 hon i den ensamma qvallstunden trött slöt sina händer till bön, skedde det med tack till den Gud, som gifvit mål åt hennes lif.
Och då hon lade ned sitt arbete, stodo unga krafter, fostrade i hemlandet och stödda af del- tagandet från hög och låg, redo att upptaga verket och att med friskt mod beträda den väg, der hon en gång kampat som förpost.
Agraar.
Ernst Ahlgrens nya arbete.
, Fru Marianne~.
Roman af Ernst Ahl,ren.
Sthlm.
Hzeggström 1887.
.d ru Marianne » är icke en uppseendeväckande bok, - icke ett ar- bete, som kastar ut nya diskussionsämnen, som briljerar med för- vånande paradoxer och som gör sensation.
Men måhända skall man komma att erkänna, att detta Ernst Ahlgrens senaste arbete ar det mast mogna, har det största bestandande värdet inom den berättande literatur, som hittills framtradt under det realistiska skedet i vår vitterhet.
I fargrikedom, i poetisk kraft och originalitet kan naturligen ej Ernst Ahlgren mäta sig med August Strindberg, men förf.
till &gt;Pengar » och, Fru Marianne&gt; har heller intet af Strindbergs råhet, lider icke af hans galna excentricitet, utan gör ett alldeles motsatt intryck af sund och sann hederlighet.
Fru Edgreii är kanske mera utmanande slag- fardig och har mera etsande skarpa i sin samhällskritik, men i hennes skildringar sticker alltid något fram af manekiiisartad tankekonstriiktion, i jämförelse hvarrned Ernst Ahlgrens skildringar göra intrycket af en upplefvad verklighet, af lifvet sjelf.
Det är mera känsla, niera varm- blodig niancklighet hos Ernst, =hlgren, mindre ensidig öfvervigt af for- ståndet.
Den skånska förf.
rader icke öfver den lättrörlighet i sceneriet och den salongsvana elegans i tonen, som förlana sitt behag åt Ma- thilda Roos ' interiörer; nien det finnes i stället hos Ernst Ahlgren ett kraftigare allvar och en viss sundare och enklare naturlighet.
Hos Oscar Levertin och Georg Nordensran möter man en mera förfinad känslighet, en helt annan talang att mala i ord de finaste stämningar vekt och smidigt.
Ernst Ahlgren är mindre lyriker, men i stallet mera epiker; kan icke föra penseln så lätt och elegant, men hugger i stallet bestämdare och kraftigare med den hårda mejseln.
Clair-obscuren är mindre Erilst Ahlgrens sak, men så är den fasta, skarpbelysta, niar- kerade profilen det i stallet.
- Mera befryndadt ar Ernst Ahlgrens skaplynne med Gustaf af Geijerstams och med Tor Hedbergs.
Sainina något Iiårdhtind ta allvar, samma strama fasthet i stilen, samma konst- närliga medvetenhet.
Men Ernst Ahlgren har fulll~omligt öfvervunnit den ungdomliga oklarhet, hvarmed ännu,) Judas ':) förf.
kampar.
Och Geijerstain låter mera spåren niärkas af det afsiktliga bemödandet.
Ernst Ahlgren förefaller lugnare, enklare, mera ansprakslöst rattfram.
- Och s i har Ernst Ahlgren framför nästan alla de niiiiida författarna och författarinnorna sin, så att saga, sedliga pålitlighet.
.. Pengars.)
förf.
är ingalunda pryd och drar sig ej tillbaka för de ömtåligaste ämnen.
Men de behandlas med ett sedligt allvar, en viss naturlig kyskhet, som gör ett betryggande intryck afven p i den ömtaligaste finkänslighet.
Med, Fru Marianne~ har denna framstående författare gjort ett nytt steg framåt i sin konstnärliga utveckling.
Aninet är mindre dra- matiskt gripande an i f pengar^.
Men i stallet ar det har ett episkt
lugn?
en objektivitet, en jämnhet i stil och ton, en måtta i form och farg, soni ännu inera röja den fullfärdige nutidsskaldeii.
Det är icke något skriand ' e nödrop mot samhällets orättvisor, som har ljuder.
Men den är icke mindre allvarlig, mindre nianande, den kritik af individens bristande sjalfuppfostran, som &gt;Fru Marianne&gt; iiine- hiiller.
Dess tendens ar ingen ny, oväntad upptäckt, utan en gammal, men bestindande sanning, - en skarp protest mot nutidens ästetiska njutningslystnad och öfverförfinade förkonstling, ett varmhjärtadt försvar för det enkla hemlifvets och för det prosaiska, ärliga hvardagsarbetets synda lycka.
.
I,.
Mariaiine hade växt upp i ett af dessa ytligcz hem, der nian lefver för stunden,.
u t a ~ tanke på lifvets allvar, men också utan kunskap oin dess djupare, strider, - ett hem, der inan lefde godt, icke derför att man hade råd till det, utan derför att alla ens bekanta gjorde det; -- .ett hem, der faderii var en godhjärtad människa, som blott hade en sorg: att debet.
och credit aldrig ville gå ratt ihop med den lilla einbetsmaiislöiieti; der modern trälade och arbetade för de sina, men .der ingen af bein hade något af det personliga allvar, som gör det uppfostrande.
hemmet till en härdande skola för lifvet.
Marianne hade genomgått pensionen, icke egentligen för att lära sig något, utan der- för att det så brukas ..
Hon hade lart sig språk, s5 att hon kunde läsa engelska och franska roiiianer i original.
Och från de engelska miss-romanerna hade hon.
fått sin verldsask8dning, - en svärmisk, pjunkig idealism, som föraktade hvardagslifvets prosa, fann arbetet trå- kigt och förnedrande.
- en sorts modern, iistetisk epikureisni, som i den slappa stäniningeii niorgoneri efter en bal fann sitt idealtillstånd, i dessa sv2rniande niinneii från gårdagens halfbeslöjade kurtis, i dessa blott till hälften medvetna, svafvaiide erinringar om ömma blickar, o111 hand- tryckningar, oin balvärme.
.
.
och så allt insvept i en kansla af söt- vande, domnande trötthet, soin beröfvade figurerna deras fasta ko11 - turer och som insvepte allt i en dimmig halfdager.
Hvarje dylik » dagen efter&gt; lag Marianne på en chaiselongue och hela huset gick på tå .för att ej störa stackars Marianne&gt;, som var så trött, så väl behöfde hvila.
Detta var den enda verklighet, soin gjorde nfigot djupare in- tryck på henne; annars flydde hon undan till miss-romanernas faiitasi- verld.
Emellertid var hon ung och vacker, litet fet kanske, men hvarje rörelse var smidig och ' behaglig.
Något förfinadt, vekt och nijukt gaf hela hennes varelse intrycket af.
- Och detta förfinade, detta milda och eleganta var det, soiii bedårade Börje Olsson redan första gången han sag henne.
Han var hennes raka kontrast.
Var hon en ästetisk njutiiings- människa, s2 var han deremot en praktisk arbetets nian.
Han var bondson, hade blott folkskolebildiiing, men hade genom energi och företagsamhet arbetat sig upp och var nu den burgne egaren till ett stort gods.
Han var tvar, nästan litet simpel i sitt sätt; men äfven i,.
.
det yttre gjorde han intrycket af en karl, och af en man ined hjärtat p % rätta stället och med deii inre själsadelns sanna finhet.
Utan all föreg5ende kurtis frågade han ärligt och allvarligt om Marianne trodde, att hon kunde komma att tycka om honom och sedan ville bli hans hustru.
Hans rattfranihet, allvaret i hans kärlek slog henne.
Och så var han så frisk och så stark.
Hon besvarade genast p2 sitt sätt hans kärlek; och så blefvo de inom ett par manader man och hustru.
Ja, de blefvo gifta, och han blef hennes man - men hon på sin höjd hans iilskariiina.
Hon förstod ingenting af hans tankar och straf- vanden.
Hela hans arbete var henne motbjudande prosaiskt.
Hon älskade icke Börjes person, utan blott hans smekningar.
Umgänget ined de onikringboende adelsfamiljerna hade han förbjudit henne, och blott det att taga gårdens folk i hand - att vidröra deras harda, valkiga, smutsiga händer - rar henne en pl8ga.
Hiishillct befattade hon sig icke med, utan föredrog att lefvn liksom en inackordering i sitt eget hus, eller riittare sagdt, i sin mans.
Så drog hon sig tillbaka till den lilla eleganta boudoir, som hon fitt inreda åt sig bredvid det stora, stela, ganin~aldags förmaket.
Har var det mjuka mattor, mörka draperier, svallande stoppningar, miittade fiirger.
Hiir tog hon fram sina miss-romaner och flydde med deras hjeltinnor undan lifvets krassa prosa.
En tid fylde hon sitt lif med en sorts surrogat för verkligt innehill genom att kokettera för sin man, genom att ined erotiska fin- ter locka honom från sitt arbete och i hennes armar.
Utlaggandet af dessa fina snaror, hasardspelet om hans kyssar, förströdde henne till en tid.
Men han var ett allt för otacksamt förenial, alldeles för ärlig och rattfrani, lade för litet märke till hennes vaxlande miner och stam- ningar.
S i gick hon öfver från miss-hjeltinnornas näpna förlofnings- stadium till deras utveckling såsom missförst$dda, ouppskattade, förbi- sedda hustrur.
Hon leddes jämmerliga i enformigheten, ensamheten och hvardagligheten.
Hon var romantiskt olycklig med denne tarflige, fåordige, prosaiske jordbrukare.
Men sa koni hennes lifs roman.
- Börje hade haft en barndonis- van, som nu kom och slog sig ned p$ ett längre besök hos dem.
I ' al var en af dessa halfqvinliga, astetiskt öfverförfinade, excentriska och exotiska, iiärvösa unge män, hvilka Herman Bang plägar t~eteckna så- soin specifikt moderna.
&gt;Hela människan paminte om en ödla; den mjuka, smala kroppen; de 13ngstrackta händerna; denna breda mun; men framför allt hans ögon: halfslutna, stora, glansande Iiruna.
De tindrade mot dagen som en sinal strimma, - en simmande mörkbrun glans, inellan skuggningen af svarta ögonhdr.
Det var ett blekt, tunt ansigte, med en hy som syntes genomskinligt fin.
Ilet svarta haret var glest, kammadt ned i pannan och kortklippt.
Han var klädd i en onaturligt lång rock, knappt anda upp till hakan; och den koin det smärta, smidigt kraftlösa hos hans figur att annu mera falla i ögonen.
:) - Han hade irrat omkring allt sedan han blef vuxen ute i det europeiska turistlifvet.
Han var blaserad, lefnadstrött, pessimistisk - men be- hagsjuk, svärmisk, njutningslysten.
Han lärde Marianne, hvad man - detta engelska ord, för hvilket kurtis ar en menar ined ~flirtation~,
., klumpig öfversiittning.
» Någonting fladdrande lätt, något soin glänser i solen och försvinner, något soin inan aldrig tänker på att taga och fasthålla.
Det ar intelligensens.
öfverlägsna lek ined det som duperar medelm3ttan, det ar nigot som fyller stunden, utan att ge den tyngd.
.
.
Det koininer månget olämpligt äktenskap till stånd, bara derför att inan inte vill förstå att ~flirtation, är ett sällskapsnöje lika val som croquet och pantlekar.
Har hemma döper inan det högtrafvande till KiirZek och gifter sig p i det. » - Och det var icke blott i » flirtatioils » - teori, som På1 införde Marianne, utan snart ock i dess praktik.
Det började med förstulna blickar, det öfvergick till ett drunknande i hvarandras ögon, till handtryckningar, och slutligen kyste han henne.
Men ej ett ord, ej en utsagd brottslighet eller ett utfördt, fullbordadt brott; blott half- tänkta Önskningar, beslöjade förhoppningar - blott ~flirtationw.
Det hade behöfts Pals listigt förutskickade teori, för att locka Marianne till detta.
Hon viste val ingenting oin en djupare sedlip- het, om detta sjalens sanna adelskap; men hon hade den valupp- fostrade familjeflickans fasa för att p3 något sätt få den minsta fläck 118 sin ara.
Men kanske just derför .var denna sorts halfva karleks- intrig så mycket inera bedårande.
Detta var ju ingenting, intet allvar- ligt, blott såsoin P31 sagt ett » sallskapsnöje~ - ett hänförande, Ijiift, ett eteriskt förfinadt nöje.
.
Med den känslan skildes hon från Pil, so111 måste för sina affärer resa bort på nagra veckor, men som lofvat henne, d i hon förklarade sig önska det, att komma åter.
Men under hans bortovaro genom- gick hon en stor förandring.
Midt under det att hon svärmade för en annan, inarkte hon, att hon skulle blifva inoder at ett barn af Börje.
Med ens gick det upp för henne, i hvilken uselhet hon hållit p2 att sjunka ned.
Det var sämre an en utförd nedrighet, det var en jan~merlig onaturlighet.
En qvinna i hennes belägenhet, upptagen af en futtig ögonkurtis!
Det var icke ett brott; icke ett sår att blöda ur eller en förbrytelse att afsona.
Det var ingenting.
Endast en rutten fläck i hennes lif, en rutten fliick, so111 icke skulle bli synlig för andra, men soin hoa alltid skulle bara med sig.
När På1 kom ater, tillsade hon honom att resa derifrån - bort för alltid.
Och så var hennes roman slut, dess lijelte sin kos; men derined först började för henne lifvet, det verkliga uppfostrande, ut- vecklande, härdande lifket, striden för den andliga tillvaron.
Huru hon genoingick denna strid, huru hon genom arbete och ihardighet så småningom tillvann sig en personlighet och till sist i ordets fulla beinarkelse blef Börjes hustru - det vore för långt att hiir antyda.
Den ar ju ganska enkel denna historia.
Det ar inga roinantiska afventyr, inga spännande förvecklingar, ingen tillkrånglad intrig, som har skola locka intresset.
Men det ar ett stycke af lifvet osjalft, blott n ii got skarpt i kontrasterna.
Det ar val f&amp; qvinnor, som varit s4 l m - sinniga, som Marianne sisoin flicka och i början af hennes äktenskap; Dagny.
I 6
få komma val ock till sist fram till något s&amp; diigande som hon.
Men detta medgifvet, huru manget nutida qvinnoöde Sr ej i denna bok typiskt antydt i sina grlinddrag!
Den ar, denna roman, en sund och frisk lofsång öfver arbetet och den sanna lifsgladjen, - en verldslig predikan, som srrskildt i vår tid kan vara värd att lyssna till.
Det är nigot af naturevangelium deri, men icke med Rousseaus osunda svärmeri eller Strindbergs cynism.
Men det ar icke blott en sund och hederlig bok, utan ock en val skrifven bok, - visst icke iiagon abstrakt moralförelasning - man märker knapt någon tendens deri - utan blott ett stycke af lifvet i fulltonig bild.
Vi inedgifva att Mariannes karaktsr i början syntes oss något chargerad, nästan gränsande till karrikatpr.
Men ju längre man kom- mer in i berättelsen, dess biittre förstgr nian henne, och allt fran sammanträffandet ined På1 lefva vi med henne, som med en verklig människa, som vi blifvit nara bekanta med.
Och lika.
följdriktigt tecknade, lika trovärdiga te sig de båda kcntraster, melim hvilkas ideal Marianne har att välja, - å ena sidan den förvekligade, aste- tiske njutningsslafven Pil, som slår an alla de siimre sidorna i hennes egen individualitet och missriktade uppfostran, och 5 den andra den bastante, frie, stolte och starke arbetaren B6rje.
Och s2 serien af mästerligt skizzerade bifigurer: Mariannes föräldrar, hvilkas skaplynnen vi redan antydt; hennes tre bröder, af hvilka sarskildt den älclste, Karl, snobben, inatalskaren, den fete sofvaren ar en otack, men niiisterligt utkastad typ; och hushållerskan, som kallades:, jungfrun:,, och som sa okonstladt och rättfram talade om sitt döda barn.
Den stil, hvari boken ar skrifven, har intet förvanande, intet sar- skildt pikant; de drastiska slagorden och starkt farglagda fraserna äro sparsamt använda.
Men den ar måttfull, objektiv och naturlig, och förträffligt varierad efter de olika motiven.
Den enkla rättframhet, den något tvärhuggna otymplighet, hvarmed Börje talar, ar lika troget träffad, som den öfverspända, bildrika, enerverade ton, som $tergif+er Påls individualitet.
Och situationsbilderna äro nialade mecl en enkel- het och anda en noggrann omsorgsfullhet, som ingifver aktning för konstnären.
Det ar visserligen icke Riellands genomförda natursym- bolik, som har användes, men med några fä färger vet förf.
att äfven genom omgifningarna, genom dagern liksoni individualisera situations- bilderna.
Valet mellan det som bör sägas och det som bör underförstås, ar ofta träffadt med aktningsbjudande säkerhet och takt.
S % t. es.
ar det ett fint drag, att förf.
icke direkt berättar om den förändring, som Marianne genomlöper under Pals bortresa, utan tvärt gar öfver till dess resultat och först sedan gey korta antydningar oin det passerade.
Detta var nämligen allt för mycket en blott inre staniningsviksling, ett rent psykiskt förlopp, allt för litet handling, för att fullt kunna; ter- gifvas i föruvår fantasi lefvande yttre bild.
Detta ar m af profven p i, hvilken insigt denna förf.
har i skilnaden mellan en dissekerande psyko- logisk afhandling och ett själsskildrande konstverk.
I det hela ar %Fru Marianne, icke något snilleverk, men det är en god bok med frisk känsla och ärlig sanningskärlek; icke en epok- görande eller bländande fantasiprodukt, men ett konstalster, som in- gifver aktning och sympati. '
E: s.
På slottsaltanen.
Af .Selma Lagerlöf.
I. an dansade i slottets riddarsal, Ett ståtligt rum, fast tyngdt af det antika; Men qvallen lockade så frisk och sval, Försiktigheten m %ste gifva vika.
Mali hängde på en blottad hals en sjal, Man lyfte släpet upp, det magnifika, Och par om par nu drog det unga tåg I parkens dunkel iii med svärmisk hag.
Men P % altanen dröjde än ett par I mörkret bakom rankans draperier, Fast kavaljeren höll ett varmt försvar För parkens underbara skuggpartier.
Hans dam var skön, nien stolt och kall hon var, Och han så full af glöd och svärmerier.
Hans tal, hvem vet, om så han tänkt förut, Vardt till ett verkligt frieri till slut.
O stund för kärlek, stund för salighet, D % milda fläktar mellan bladen smögo Och nattens ljud, som ingen tolka vet, I stilla samklang genom luften flögo.
Och blommor strödde ut en ymnighet Af doft, som alla vasen i sig sögo.
Han blef så eldig; flyktigt som en vind, Han andades en kyss på hennes kind.
.
Det blef s8 stilla, s i förfärlig: tyst, Men hon koni ut ur mörkret fraix i ljuset.
Han sag den bleka kind, som nyss han kust I skenet från det rikt upplysta huset, Och kände det, soni om en marmorbyst Hon vore, men han blott en sten i gruset.
D9 sad ' hon: &gt;Ej för mig ert rökverk strö, Se hvar och en, jag älskar, inriste dö.&gt; # Den mun jag kyst, den hand jag hjärtligt tryckt, De dömas straxt att vissna bort i döden., Hvart öga, som jag älskat, har sig lyckt, Hvar stig, jag gllr, g; smärtan, sorgen, nöden.
Nu har all kärlek ur mitt bröst jag ryckt, Vill ni der kyssa in den gamla glöden?
Ni vet ju icke sjalf hvaroin ni ber.
O Gud, jag törs ej, törs ej älska ni er!
; ^ Hon teg och sakta utför trappan skred, Gick lugn och kall som vanligt öfver sanden.
Han såg hur in bland skuggorna hon gled, Och sträckte maktlöst efter henne handen.
D8 drogs han ock oemotståndligt ned I smärtans djup af den betryckte anden, Och stred ej niot den dystra tanles makt, Som här hans lycka till ruiner bragt.
II.
ring slottets gamla, vittrade altan Smög sig en frisk och löfrik, mörkgrön ranka.
Den lade smekande om kals och man På rackets stela lejon grenar siankc.
Vid sjelfsvåld och vid yppig frihet van, Den tålde intet hinder, ingen skranka.
Den trifdes val i niurens gråa köld, Och nästan skylde portens vapensköld.
Af breda hällar man den trappan lagt, Som fran altanen ner till marken ledde, Och krukor, tyngda af sin blomsterprakt, PS, baliistradens smala kant sig tedde, Och nedanför med rosentrail som vakt Tvärhuggna, gröna mattor ut sig bredde.
Och så man kunde ner åt parkeii se, Der blicken dog i någoii mörk allé. '
, Hvar sommardag, då solens guldström flöt I all sin varma, rika glöd till jorden, Och mangen vacker blomma kalken slöt, Afqjus och värme halft förlamad vorden; Hvar sadan dag man p % altanen sköt Eli hvilstol fram emellan blomsterborden.
En hvilstol, der en stackars sjukling låg, Som mera blek för hvarje dag man &amp; g.
Se ' n hancle der detsainina dag för dag, S3 länge som den hulda sommarn räckte.
Natiirens glada, tjusande behag E11 skymt af lifvets fröjd hos henne väckte; En hand, som geiloinskinlig var och svag, Hon fram o111 rankan ut i solen sträckte, Men, sedan så hon legat en minut, Brast hon hvar dag i bittra tårar ut.
Och hon, som skulle dö, bars till sitt rum Att lifvets prakt och rika fagring glömma.
Hon lades i en dager blek och skum Att ej o111 ljusets varma färger drömma, Och luften inne der var frisk och ljum, Ty solen fick i den sitt qvalin ej tömma; Men hvarje dag hon kom dock ut igen Att njuta och förtvifla en gång an.
T v å presterliga uttalanden i qvinumofragan (1885).
Kvindespörgsmanlet.
BI.
J.
F ~ r d e n.
-- Om Ccn kristeiige Betragtning af Kvindens Frigörelse.
J.
K.
H O S ~ ~ U F.
Sammanfattade till granskning af.
.
ROB1 NSOM.
(Forts.) den tredje artikeln, andtligen, kommer var fantasirike för- fattare till sitt eget omrade.
Det ar diktarne, som skola fire i detta stycke, den undantagsartzdt lysande del af af- handlingen, der ' fackkännedom framskymtar.
Men också har afventyras historiska jämförelser - och då går det åter galet.
Så till esempel ilhstreras yttrandena i Schillers &gt;Das Lied von der Glocke.
om mannen s k o m den forvarfvande och hustrun såsom den samlande, Grdande - » Det Nyttige giver huii Yncle og Kethed og kjender ej Trzethedv - med, Fader Luthers Husliw, hvilket ju visserligen zaflyfte nunneslöjan~, men icke för att sanda husmodern obeslöjad ut på wVei-dens eller det Offentliges:) torg; m. m. af samma sort.
Att den adla doktorinnan Katharina hvart ar och hvar dag räddade huset från ruin genom sin utomordentliga driftighet, sina arrenden och finansiela, mångförslagna utvägar; att hon var lik fraintidsqvinnan i Salomos ordsprak, som besåg åkern, sjalfstandigt uttänkte köpet och afven sja1.f genomförde det; att hon utan tvekan öfvertog på sig ensam sin inom idéverlden kampande och obegransadt gästfrie makes glömda omsorger för wdei verldsligav, efter som hon dugde till det bättre an han, - all denna realism gifver blott hennes historia en ny stril- glans.
Men den gör henne icke mycket lik qvinnoidealet i Schillers namda follilifsbild.
Och 722t kan man förtröstansfullt saga om henne: hon skjender ej Trxthed ..
Men dia, nar hon lefde i detta strafsamma, tilltagsna, orofylda ehuru visserligen sköna lif, då kände hon sig allt emellanat dödstrött.
Hade hon ' hört till de passiva, dådlösa, val konserverade: refbensnaturerna) ?.
så hade doktorinnan möjligen undgatt tröttheten af stötarne ute
på verldens salutorg.
Men.
då hade » Fader Luther » måst bli tiggarmunk; och det skulle ej varit gynsamt för protestantismen.
Eller hvad tror pastorn?
Senaste årtiondes dikter har förfm i grund missförståttu).
Det ' visar hans bannlysningsbulla öfver Ibsens, Et Dukkehjem,.
Sarskildt ar det Noras svar på Helmers förklaring, att hon ar först och främst hustru och mor: » Det tror jag icke längre på.
Jag tror att jag först och främst ar människa », som utgör grunden till pastor Fzerdens förkastelsedomar.
Han motiverar dessa mer okonstladt an jag hört något af de många öfriga anfallen på » Et Dukkehjem » motiveras:.
a Savnhaldets sedlzga auktoritet o ch sedlzga Zmtitzltionen äro detsamma som » Gztd~, förklarar han uttryckligen midt p5 sid. 33, och utgöra %det enda som har någon sannolikhet i sig att kunna hålla samman niakar,.
Den s .. k. kristna staten ar så- ledes för honom en fullt realiserad teokrati.
Då ar ej under- ligt att han öfver hufvud anser onödigt att gifva skal för något påstående; att han vet sig kunna bara diktera med omedelbar hänvisning till författningsparagrafer, kraftvunnen hafd och de ultra-konservative statsmedlemmarnes opinion.
Af det personliga samvetsarbetet i E t Dukkehjem har han påtagligen förstått htet.
Han tror stycket vara ett anfall på äktenskapet, på monogamin, i stallet för att det ar det starkaste försvar derför s o m hittills ar skrifvet.
H a n ar saledes otill- räknelig vid detta tillfälle.
Erkännas bör -- ty man bör passa på att erkänna, nar pastor Fzrden ar rolig på annat satt an det ofrivilliga - att hans förslag om att ersatta det gamla symboliska tecknet, vigsel?
ringen, med en resväska eller nattsäck, hvilken brudgummen högtidligen öfvedemnar åt bruden, så att hon alltid må vara färdig att fylla sin » första » pligt, pligten som » människa »; er-.
kannas bör, att detta ar roligt.
Det passar bra som ett farligt skämt öfver många nutida dikter; ehuru det tillfälligtvis har den oturen att icke alls träffa Ibsens sorgespel, der öfverdrift ej finnes.
*) Ibland beslar förfin själf sina påstaenden med citat ur ifrågavarande dikter, alldeles soin hade han nedskrifvit det första i brådskan och sedan glömt att stryka ut det.
Sadant händer.
Man läste för någon tid sedan i ' denna tid- skrift några rader soin red: n måtte rglömt att stryka ut,.
I dem sidoordnades parti-skriften rKvindespörgsmaalet~ med en svensk historisk utredning af sanima vidtomfattande samfundsfrågas senare öden:, Om reaktionen mot qvinnofrågan *.
Törhända var dock moinmen, i likhet med mig, tacksam för bradskan den gången.
Den föranledde mig att %skiiliga gllnger omläsa fröken Keys tanke- och sakrika iippsats i aninet.
%Et Dukltehjemx, hör till de talrika böcker, hvilkas boktitlar namnas i pastor Fcerdens afhandling, men dem han borde f5 i baklexa och stå examen i, tills man förvissat sig om hans nar- mare bekantskap med sjalfva arbetena.
Så afven - Fru Inger til Ostråti, sKongsetnnerneq nHxrmamdenea aBrando och: .Peer G y n t ~, hvilka han slår i en bunke under benämningen sallego- riske Digtninge~, men som hafva helt annat an allegoriska ting att saga åt ho; zom, sison1 åt man ö k e r hufvud; enar de alla, den sista anda från början och till slutet, visa oss de stränga sanningarna vidkommande iiktenskapet.
Han latsar icke nigoii- sin hafva märkt, att det ar oss mait Ibsen vill åt, i den man han funnit oss etiskt-intellektuelt odugliga just till a k t m z ~ k @ ~ t, utan söker i stallet inbilla sig och andra, att denne förfärlige straffare har - lik dvergarne kring sig - blott hittat p5 nigra speglosor mot de yttre formerna för giftermål.
För ordningei~s skull borde författaren tillika åläggas att uppmärksamt genoni- läsa Stuart Mills sjalfbiografi, hvartill han ~ i k k e har havt An- ledning~ och dock funnit lämpligt att - efter sebel!
- anföra tendentiösa notiser om htills ssocialism~, liksom Darwins:: ateism;., m. m. d.!
Någon bok i nationalekonomi kanske han ock borde hafva last, innan han vigat att utbreda sig on1 socialismen.
Det ar icke nog att hafva tittat igenom de teologiska paragraferna i ämnet hos Martensen.
Amnet ar ytterligt inveckladt och mångsidigt, ett bland de svåraste af alla som finnas '! ').
Men en bok, som pastor Fcerden icke borde hafva last, tyckes vara Björnsons DEII ~ a n d s k e a; enar läsningen varit för hans förstånd så skadlig, att namda förstånd efter lasningen bragt i dagen följande tankefoster: Om framdeles renhetskrafvet ställes lika högt för nz2 ?z, som hittills för qvinnor, så ar anledning befara, att qoin7tor-n finna sig frestade att börja lefva samma otuktiga lif som fordon: mume7t.
Någon kritisk belysning af en så själflysande antites torde ingen läsare behöfva.
Den fosforescerar ju: alldeles som dessa egendomligt murknade stubbar, dem man lian se midt i mörka natten.
För att söka vara anda till yttersta gränsen rättvis mot för- fattaren, bör jag tillägga: att straxt förut i samma artikel sta *) Att just Bebels ytliga och sqvaller-rika bok to: f ghnger filt lemna loci communes för författarens afhandling, vitnar om stor otur men afven om ringa nit vid sökandet efter verkliga källskrifter.
Bebels; Die Frau - - r hör ej till det slaget skrifter.
vackra och sanna saker om qvinnans naturligen centrala läge i hela denna fråga, genom hvilket hon, icke mannen, är liarutinnan den öfverlagsna och alltjämt utgör samfundsföradlingens mast jämförelse I~; hvar- sjalfskrifna värn, familjelifvets hjälp Z I Z Z ~ Y i ~ med åtgärder mot oss man utify81z - t. ex. lagligt skärpta straff- bestanimelser för könsoordningar - skulle uträtta obetydligt.
S i tro äfven vanliga människor.
Men de tro icke, att i fall vi man kunde komma till något mera jamvigt i det lianseende, der vi nu äro minst jamvigts- fulla, qvinnorna i stallet skulle allmänt börja röna benägenheten att bringa sig i samma förtviflade tillstånd, som förut varit vårt.
Pastor Faerden synes betrakta vart namda dåliga tillstånd såsom ett uttryck af makt. '
(Qvinnan skulle frestas att vilja, tage sig selv lignende Friheder,.)
Vi andra betrakta det tvärtom alltid som det mast ovälkomna uttryck af vanmakt.
Vi tro det vara önskvardt, ja oeftergifligt för vårt slagtes sunda utveck- ling, att bsde miia och pvlnnor lära sig så småningom nå fram till harmoniskt bruk af sitt starkaste naturanlag.
Nutidsdikten är uttrycket af denna vår tro.
Att den ännu blott frågar och Ster frågar efter lösningen af det invecklade problemet, ar icke ett giltigt skal för att tala illa om den - i synnerhet, icke för att tala mera illa om den i mån af att sättet att fråga ar djup- sinnigt som Ibsens eller högsinnadt som Björnsons.
Hvar- förutom är att ihägkomma: att dikter äro icke lagförslag, utan insatser i värt sjalsarbete.
De galla ej ändringar inom stats- institutionens särskilda former för närmaste framtiden.
Men äfven lagförslag hafva råkat under författarens gransk- ning, i artiklarne 4 och 5.
De två vigtigaste gälla samundervisning och gift qvinnas eganderätt.
(Red: n måste tyvärr i följd af bristande utrymme hiii- blott i korthet nämna hurusom den svenske granskaren med gycklande skarpa tillbakavisar pastor Faxdens, ur föråldrade och partiska källskrifter hämtade påstaenden om samskolans förderfliga in- flytande i Amerika och de amerikanska qvinnornas sedliga för- fall, samt huru han vid sidan haraf uppställer sitt eget ideal för samskolan och sina höga förhoppningar om dess inflytande afven på äktenskapet.
Förf.
afslutar dessa sina anmärkningar med följande ord:) Hur mycket vi praktiskt vänta oss af samskola12 sarskildt för aktenskapsfrågans lugnare och sundare lösning an på någon
annan vag, det bjuder det mig emot att förtro pastor Faerden?
som star och vantar på ett helt annat resultat: fosterfördrif- ning.
Om g@ pozia~zas nitt att besitta egendom är afven han, lyck- ligtvis, den ende jag numera vet, med hvilken det ej kan ifråga- komma att tala.
Med hans kamrat för tillfallet, qvinnoförföljareii August Strindberg, skulle det gå jämförelsevis lätt.
Ratt att besitta egendom ar emellertid den nedersta, första, enklaste medborgerliga ratt som j~znes?
ar just skiljestangslet mellan träl och erkänd människa.
Men pastorn tolkar det bibliska ordet;: underdåniga så dra- koniskt, att enligt honom en qvinna genom giftermålet sjalf frånkänner och frånsäger sig juit detta: att vara människa - och med ens förvandlas till lifegen eller sak.
Hon blir genom vigseln det nya husets oumbärligaste bohag, ett på samma gäng psykiskt och fysiskt bohag af gränslöst varde: men som nu ar köpt - och dermed val.
Ju mer författaren nalkas afhandlingens slut, ju fullständigare tappar han bort - enligt sin sjalfstandigt uppfunna logiska metod - hvarje slags äterstående sammanhang med sina fasta och visa utg %ngspunkter.
I art. om eganderätts- och under- dänighetsfrågorna inrycker han, utan spår af blygsel, bannlys- ningsorden mot det förment ogudaktiga hugskott som vållat lagförslaget om barnbördshjalp fran barnfader under denna allraförsta tid, då barnets mor ännu ar ur stånd att förrätta ar- bete till sitt och den nyföddes uppehälle -- med mera dylikt -, men svärmar dess emellan för whin lille Kurv, hvori hloses- Barnet hvilede~, för, den del af en Blomst, som kaldcs Honning- gjemmet, och så täckt erinrar om en god bTant;;, förutom flera andra ljufliga utlåtanden, som bredvid grymheterna taga sig underligt ut.
Afhandlingens hela uppsyn artar sig till sist allt orimligare, i fall man kommer till att betrakta den sen face:; och ser båda egendomligheterna på en gång.
Jag skulle rentaf bli ond, om den icke erinrade mig om en god vans uppsyn - Ung-Jockums i ~Lifvet på landet=, som, till följd af tobakspipans ständigt tyngande tendens, i ena mungipan såg ut som om han söge p % nagot sött och i den andra som om han ville äta barn.
För att dock vid afskedet saga nagot rent öppet välvilligt åt en författare, af hvilken jag haft roligt, ber jag honom mot- taga följande kulturhistoriska eller -- om han s; vill - teolo- giska pro memoria.
Uppfattningarna af bibelns ord on1 aktenskapsinstiftelsen eller, som den vanligen kallas, sqvinnans skapelse a (Gen.
II.
18-24), sammanstalda med orden om både mans och qvinnas skapelse (Gen.
1.
26-30), hafva förr varit och äro sannolikt an i denna stund otaliga.
Tre etiska hufvudrigtningar kunna emellertid något s i nar bestämdt utpekas i samtliga hvirfvelrörelser af dessa olika me- ningsströmmar.
I) &amp; innan ar en af mamm harledd varelse, e72 underorhad.
2) M a skapelsen ar progressiv; det sista den åstadkommit ar det fwlZkom lzgaste.
3) Malasze~~ och pvinnan, pvilznan och mannen äro for h a r - andra ou~7zbärlzga; har kan dR e j vara fråga om ojver- och zmder- ordtthtg, wtan om att tillsammans förverkliga det helt mänskliga.
.
Sist namda uppfattning, som är den naiva och val vanligen den första vid en genomläsning af de båda bibelställena, torde ock en g i n g bli den allmänneligt segrande.
Dock gifves ganska stor anledning till den tron: att under verklzgt dyckliga förhållanden mannen ännu alltid kommer att hålla qvar i sin inbillningskraft en icke s2 liten förkärlek för närmast föregående uppfattning och qvinnan till och med en något liknande känsla för den allra första, om mannens öfver- ordning.
Tolkningarnas mängd visar, i alla händelser: att den slaf- handlarton, .hvarmed pastor Fzrden behandlar denna fråga, icke må anses som den enda och ofelbara.
Genaste sättet att styrka detta mitt påstående ar att omedel- bart öfvergä till det andra presterliga uttalandet: pastor Hostrups föredrag i Dansk Kvindesamfund.
.
2., Om den kristelige Betragtning af Kvindens Frigörelse., uttryckssättet der ar alltigenom så enkelt, att ingen kom- mentar utan blott en redogörelse för författarens vigtigaste ytt- randen behöfver ifrågakomma.
De väcka fri och from vördnad.
%Nar jag nus, säger Hostrup, shafdar qvinnans lika rätt med mannen som en med honom alldeles jämbördig varelse, icke blott för Gud utan också har i verlden; nar jag tror, att det ända till våra dagar skett henne stor orätt, och hör ' till hennes målsmän; L
d.
så ar det icke med stöd af ett eller af tjugu uttryck ur bibeln, utan det ar derför, att jag tror det ar ratt, och derför att jag anser, att det ar detta det galler: att göm rätt - att gifva en hvar sitt, mannen sitt och qvinnan sitt:).
Med hänsyftning till den efter föredraget sedvanliga diskussionen af frågan, säger han redan från början, att ingen bland de närvarande m5 tro lians nytesta- mentliga öfvertygelse i qvinnofrågan kunna rubbas af, att han möjligen tör få ett eller annat lösryckt bibelsprsk emot sig.
Att han ej skall få sjalfva grundtankarna i nya testamentet emot sig, ar honom nog.
Ty hans öfvertygelse ar icke grundad p2 abstrakt teoretiserande, går ej ut p5 ett uppliafvande af skilnaden mellan man och qvinna eller något annat sadant rotlöst hugskott, utan haller sig till verkligheten.
Han betviflar visst icke, att mellan man och qvinna kan förefinnas afven nigon andlig olikhet, att der tör vara itskilligt, hvartill ena könet öfverhufvud lämpar sig bättre an det andra.
Men att de begge böra: hafva rättighet att sysselsatta sig med allt hvad de duga till; och f2 stå vid hvar- andras sida både i det enskilda och det offentliga.
lifvet, allt i förhållande till den plats de hafva gafvor att fylla ?.
det tror Iian vara det mänskligt ratta för dem bada.
Och han håller på det: efter som han öfverhufvud håller p i:; det mänskliga *.
Och vill någon invanda, att det icke ar den mänskliga uppfattningen af qvinnofrågan, som det har galler, utan den kristliga, så svarar han:, Vi som tro, att människan ar skapad i Guds bild och att vår herre ar kominen i verlden för att frälsa manniskolifvet - just allt det mänskliga - vi kunna icke tvifla pä, att det bästa mänskliga åskådningssätt i en sådan fråga som denna ar tillika det kristliga.
2.
, Att jag ar kristen,, tillägger han strax efterst; &amp; inger sa helt samman med min syn för det mänskliga, att om man kunde bevisa mig, att kristendomen kom det mänskliga förnär, så kunde jag icke längre vara kristen.~ Med allmänt bekanta stöd af bibeln ädagalagges sedan: huru som Jesu uttalanden om till honom hanskjutna samhallsfrågor tydligt visa, att han alls icke velat genom föreskrifter o. a. d. ingripa i människans egen frihet och sjalfansvarighet, att han - säsom Hostrup starkt sammanfattar det - wicke för något enda fall velat lemna qvar ett politiskt, juridiskt eller socialt prejudi- kat, som kunde åberopas vid senare stridigheters.
; En hvar vet, att den heliga skrift har brukats till många underliga ting i tider- nas lopp, till invändningar mot de kopernikanska upptäckterna
on1 himlakropparnas verkliga rörelsesätt, till försvar för neger- slafveriet, allenastyrelsen » och andra missgrepp.
?&gt;Men », säger Hostrup,, så visst som vi iiu inse det dåraktiga ' i att bruka skrif- ten som lärobok i astronomi, likaså visst borde vi väl hafva hun- nit inse, att det är en förbrytelse, icke blott mot dessa historiska böcker, hvilka skrifvits i helt annat syfte, utan niot sjalfva man- niskoslagtets historiska utveckling, i fall man ur dem viile fram- draga sociala och politiska maktspråk, som redan i förväg skulle hejda alla framträdande nya spörsinål, olika för olika tider, samt qvafva de öfverlaggningar om sanningen, som höra till mannisko- lifvet och äro ounibarliga för att sanningen skall i sina enskild- heter småningom reda sig för oss och komma oss 11ärmare.w wGörw, utbrister han sedan, whvad som är rätt och hvad som går af kärleken.
Annat svar få vi ej af Jesus i detta slags spörsmål.
w Den paulinska uppfattningen, hvilken så ofta; beropats som fiendtlig mot qvinnans Samhälleliga utveckling, far af ' Hostrup en särskild belysning.
Först sanimanställer han till ett tv3 af Pauli yttranden, om att kristendomen straxt från början förkastar den gamla folktron om en förment naturlig fiendskap och afspärrning riiellaii natio- nerna, stånden, könen o. s. v.:, Har ar icke jude eller grek, bar- bar eller skyt, träl eller fri, man eller qvinna; alla äro de en i Kristus Jesus., Meningen liaraf ar, enligt Hostrup: att i människornas inbör- des tänkesätt och vanor Ilafva uppststt orättfärdiga skiljeväggar och stängsel, dem l&lt;ristendomen vill hafva bort, enar de tillkom- m mit genom synden.
På alla dessa punkter har också i tidernas lopp kristendomen uträttat stora ting, mildrat hatet nationerna eniel.lan genom att utveckla en allmän känsla för mänsklighet och grundlägga ett slags ömsesidigt förstående.
, Men - ännu föra de dock krig.
Ännu arbetar det ena folket på att uttränga det andras språk, utplåna dess nationalitet.
Inom samhällena har kristendomen fått bugt med det egentliga slafveriet.
Trälar finnas ej längre i den s. k. kristna verlden.
Men - ännu ar olikheten mellan samhälls- klasserna stor.
Hela afdelningar af folken stå i skuggan och bara de tyngsta bördor, medan andra slippa jämförelsevis ' för lätt igenom.
Och kristenheten bör ännu betrakta det soni en af sina största historiska uppgifter att vara med om att så vidt möjligt ar utjämna denna skiljaktighet, får ej i något fall hålla sig undan
ur kampen mot det som är syndens följder.
Och derför bör den efter min tanke också vara med i qvinnosakeii.s Sedan talaren nanit prostitutionen såsom en tydligen qvar- stående form af månggifte, framhåller han några andra af de all- mänt bekanta exemplen på olikställighet inför lag och opinion.
Han påpekar, att man och qvinna ej innehafva lika stallning, så länge den gifta hustrun ar borgerligt omyndig, så länge hon har blott en rådgifvares stamma beträffande sina egna barn m. m.
Han inskärper, att man och qvinna ej äro likastalda, om nar dc till- saninians fallit i en synd, för hvilken han ofta bar hufvudsakliga skulden, hon för denna synd får bara hela skammen och skadan.
Man och qvinna stå ej lika, så länge Iion ej har samma tillträde som han till allt hvad hon duger till och far lika stor lön för det arbete hon fullgör lika bra som han.
Hon har icke lika ratt med honom, nar ej hennes stamma kan göra sig gällande i alla samhallsarenden lika som hans.
Det ar Pauli ord, har ar icke man eller qvinna.?
som han gentemot allt detta kan åberopa, eller rättare den heliga skrift som ett helt; &gt;ehuru,, säger han,:: jag alls icke vill Iiafva den brukad till lagbok och min syn för qvinnans ratta stallning ej ytterst beror på skriften,.
Till sist upptager han de stallen hos Paulus, dem man oftast användt mot qvinnans talman.
Vidkommande uttrycket, ~qvinnan tige i församlingen^, faster han uppmärksamhet dels vid det allmänt kända sakförhållandet, att man redan inom statslifvet - och till dettas förmån - flera gånger frångått hvarje slags trång uppfattning af uttrycket.
M ~ F.
har t. ex. @ ng efter annan haft regerande drottningar, och särdeles dugliga sådana.
Dels affardas predikofrågan så: &gt;Vi må val kunna vara ense om, att der ett godt ord skall sagas, der det ar af behofvet påkalladt, ar det battre att en qvinna säger det, an att det alls icke blir sagdt, och att nar det blir val sagdt af henne, ar det battre, an om det i stallet skulle sägas illa af en man.
:) Yttrandet, amannen ar qvinnans hufvud, likasom Kristus ar församlingens hufvuda, säger sig Hostrup aldrig fått någon till- fredsställande förklaring på.
Men nar Paulus använder det till skal för, att qvinnan ej skall bedja med obetäckt hufvud eller bruka kortklippt har, samt tillägger, att s5 bjuder bruket i hans församlingar och afven inom moderförsamlingarna i Jerusalem; så ar tydligt nog åtminstone tillämpningen något e~tdost galla~zde för eiz sämkkd tid eller ett sarskildt rnimire samjk~tdpi dett i i d e m
.
Men det ar ett annat ställe hos Paulus, som uppenbarligen har för Hostrup mera vigt, och det ar också det, som man stan- digt åberopar i våra dagar för att motsatta sig qvinnans likstal- lighet med mannen inom äktenskapet.
Det ar det bekanta styc- 1 man, alsken edra hustrun lika som Kristus ket ur efeserbrefvet: w älskade församlingen och utgaf sig för henne,, samt: BI qvinnor, varen edra man underdåniga så som herren; lika som församlin- gen ar Kristus underdånig, så skola ock liustrurna vara sina män underdåniga i all ting,.
Paulus kallar vid samma tillfälle denna liknelse mellan ett jordiskt äktenskap och v % herres och hans församlings inbördes förhållande en stor hemlighet.
woch då », fortsätter Hostrup, rmå va1 vi ock hafva lof till att saga, att vi icke kunna förklara den.
Men vi kunna nogsamt.
inse, att en maka kan ej så helt se upp till eller böja sig så djupt för sin syndige make, .som vi kristna böja oss för vår herre, och, att om ifrågavarande ord ar uttryck för det ratta förhållandet inom akten- skapet, s; behöfva vi tanka oss församlingen helt annorlunda lika- stald med vår herre, an hon nu ar, tanka oss henne, som hon en gång skall varda, nar all hennes synd är utrotad och hon har lart älska herren, som han älskar henne.
Ja, nar bruden en gång motsvarar brudgummen, då star konungasonens bröllop, såsom vår herre sjalf har sagt.
Men ännu svafvar liknelsen om bruden högt öfver oss.
Och man missbrukar den genom att draga den anda ned till våra närvarande förhållanden och ålägga en syndig inanniskas hustru den underdånighet inför sin man, som ännu höfves oss inför vår herre.
* Hostrup, som också gerna ville tillegna sig detta ord, efter som det ar ett ord af Paulus, frågar nu sig sjalf, hvad det ar för slags underd5iiighet, som en friboren, högsiniiad man, som älskar sin hustru, kan satta varde på hos henne, och finner snart, att det ar icke e11 påbuden, tvungen lydnad, nej endast en frivillig hang~velse i kärlek.
, Det ar ju så med karlekenw, fortsätter han,, att den har en säregen makt till ett göra den ena människan till den andras tje- nare, så att man offrar sig för den man älskar.
Och för den skull var det, som Pauluz i samma bref, omedelbart förut, skrei till de kristna, b&amp;&amp; ~ z a?
och ~ qvinnor: ' Varen hvarandra under- dåniga i Kristi fruktan '.
Icke den påbudna och tvungna, utan den frivilliga hangifvelsen hör med till hvarje kärleksförhållande, Och nar nu denne apostel ställer ordet härom sarskildt till qvin- nan, så kan det bero derpå, att hon af naturen har bast insigt
deri eller star saken närmast, att hon just ar mannen öfverlagsen i denna sak.
Ja, samme apostel, som skrifvit om var herre sjelf, att han förnedrade sig af karlek till oss, att han tog en tjenarcs skepelse för vår skull, han nedsätter icke qvinnan med att vänta något liknande af henne gentemot den man hon älskar.
Sej, han upphöjer henne genom att vänta det af henne.
:, %Och om man vill göra detta ord, som talar så högt om äktenskapet genom att likna det vid det högsta af alla förhHllan- den vi kunna tanka ossi till ett lagbud om att qvinnan skall vara 1x0 z i äktenskapet, att hon ar satt till att vara sin mans under- såte, - ty så förstås i vanlig mening ordet underdanig - sin mans tvungna undersåte, att hon ar afsedd eller liksom född dertill genom äktenskapet, då nedsätter man det ordet, gör det till ett grundare och obetydligare ord, an man har lof till att göra.
D3 nedsätter man äktenskapet.
Det veta vi fullt val, som kanna ett bättre äktenskap, an det som består i att yvinnan ar sin man lydig, att hon ar hans tjenarinna i yttre matto.
Och d i nedsätter man aposteln Paulus.
Man förutsätter, att han har s2 låga tankar om kärleken och så litet försthd om: ln-ad som egentligen ar kärlekens vasen och äktenskapets härlighet.
Xej.
det har nog funnits tusentals äktenskap, hvari qvinnorna varit lydiga tjenarinnor, hvari de sett upp till sina man som till half- gudar, beundrat dem och aldrig haft en annan mening, an den de fått från mannen.
Och malmerna tyckte kanske, att hustrurna voro deras goda hjälp.
Men det var blott i det lilla, aldrig i det största, det som gifver manniskolifvet dess betydelse.
Och dertill skulle de dock först och främst liafva tjenat ... S5 visst som det galler xi alla kärleksförhållanden, att dit alls icke hör den tvungna lydnaden, utan att det är blott den fri- .. villiga underdånigheten som der har varde&gt;, sa visst tror Hostrup också, att det i grunden må vara den, som Paulus har tanker pa.
, Men då ar det nästan det samma, han säger åt man och ht hustru, nar han skrifver: ' I man, alsken edra hustrur, som Kristus älskade församlingen och utgaf sig sjalf för henne ', och: ' I hustrur, varen edra man underdåniga, likasom församlingen ar herren underdinig '.
Ty,, fortsätter han, rdet ar kärlek, det galler i äktenskapet, och den kännetecknas just af hangifvenheten, af det ömsesirtzgu tjenandet.
Och nar aposteln särdeles betonat tjenan- det i sitt ord till qvinnorna, kommer det sig, som jag redan an- tydt, kanske deraf, att hos dem väntar han bästa insigten deri:
a t t qvz ' nnornn oyver hufvrd &amp; o bättre Zävzpade till ntt läya miirr-.
neu hvad Karlek a g; an tv&amp; ' om. » » Och sålunda synes det mig, att till och med det bibelspråk, som man ännu i vara dagar ständigt kastar qvinnan i ansigtet, eller hvaraf man vill få ut, att hon ar 1x0 2 och m2 finna sig i .att vara borgerligt omyndig nar hon blir gift - att till ch med detta bibelspråk vitnar, ju djupare det förstas dess klarare för qvinnans likställighet.
Och det ar den jag påstår det var ratt att krafva - just ur kristlig synpunkt eller i tron på, att vår herre är kommen för att upphäfva all förvridning af de naturliga förhål- landena, hvilken kommit in med synden, och att förhållandet mellan: man och qvinna långtifrån ännu ar vordet, som det slzulle vara., Detta är hvad den gamle folkkäre församlingsläraren och skalden säger om det kristliga sättet att se hela denna sak.
Ännu - en sista gång åberopar han Paulus och tillägger några ord af .adel tillförsigt, med h i l k a dessa utdrag må afslutas.
» Här,, säger han, &gt;på den kristna trons grund, skall det icke - vara någon skilnad på man och qvinna, hvarken innanför familje- lifvets väggar eller utanför dem i det större samfundets lif.
På .begge ställena skola de hafva lika ratt vid sidan af hvarandra, efter en hvars särskilda natur.
Och ehuru jag, efter som det fins en naturlig skilnad mellan dem, i ty att det lilla samhället inomhus icke kan undvara qvinnorna som hustrur och mödrar, helt visst tror, att det alltid kommer att vara minsta antalet bland dem som trader fram i det offentliga lifvet, så håller jag dock på, att cle skola hafva lof dertill, att deras röst också der skall: hafva rättighet att ljuda.
D, Och när de få lika ratt, sida vid sida med mannen, till att .fylla alla de platser de kunna fylla; så tror ' jag, icke allenast att det skall vara till gagn för dem, hvilka hittills varit de förorat- tade, utan också för dem, hvilka hafva nekat dessa deras ratt.&gt;
Jenny Rossander. ")
Ditt dagsverk slutadt ar, din dag ar liden, Du tillhör icke längre oss och tiden; Du gatt den vag, som ingen vänder fr %n, Bad ' jord och himmel tagit hem sitt 1811.
Af Gud din ande undfick rika gåfvor - Mer varda de, än lyckans alla hifvor - Du ockrat val med punden Han förlant, Och så du Honom bast och trognast tjent.
Sjelfstandigt, friskt och kraftfullt var ditt sinne, Men ödmjukhet ock bodde djupast inne, Lik akta perlan, gömd i skrofligt skal - Den yppersta af goda gåfvors tal.
Fast fördoms makt ej an var öfvervitnnen, SS drack du likväl djupt ur Mimersbrunnen: Euclid ' var dig ej fattlig blott, men klar, Med Livius, Tacitus du hemma var.
Allt som ditt eget kunskapsnGtt du ökte, Att dela med dig derutaf du sökte; Och, lärande uti de ungas krets, Du lycklig var och med din lott tillfreds.
Men ödet andra skiften dig beredde Och underbart det dina vagar ledde Till mötet af en adel, frejdad man, Som uti dig en värdig maka fann.
*) Dagny vill framdeles lemna närmare meddelanden om Jenny Rossander.
Har blott följande data: F. 1837, ingick hon 1859 i Siljeströms Iikokurs, tjenst- i Lärarinneseminariet som repetitris, upprättade 1865 en egen lärokurs, gifte sig 1879 med baron Fr. v. Tschudi, Sterkom 1886 som enka till hemlandet och afled der d.
29 aug.
d.
5.
Och hononi framför allt du ville täckas, Men kanske lät du andens vingar stackas, För att blott vandra honom till behag, Förljufva mödans, liksom plågans dag.
Ty lifvet ar en strid, och det ges ingen P i jordens rund, i vida syskonringen, Som icke någon gång den lexan lär: Ett kors beredt för hvarje skuldra ar.
Ock du fick ditt.
Din sjal blef luttrad, pröfvad, Af bördans tyngd blef afven styrkan öfvad; Till slut i döden brast det ömma band, Som fjermat dig från alskadt fosterland.
Till gamla hemmet vande nu du åter, Der åldrig moder utaf glädje gråter, Och syskon, vänner sluta sig omkring Den återvunna uti trofast ring.
Visst gladdes du; men dödens pil var skjuten I hjertat redan och din lifskraft bruten.
Utaf var Jenny från förflutna dar, Fans blott en hamn, en bleknad skugga qvar.
Du ville dock ej låta ii %gon marka Hur plågan tärde; ty du ville verka Så länge ännu det för dig var dag - An var du andligt stark, fast kroppsligt svag.
Ditt lif var Christus, döden blef din vinning.
Till Honom, Mästaren med törnkrönt tinning, Du, brinnande i tron, sig hänryckt opp, I döden jublande af saligt hopp.
.
- Tack och farviil, du adla svenska qvinna, Begratna syster, saknade väninna!
Tack för det goda, som du verkat har1 Det skall, liksom ditt minne, lefva qvar.
Ett ord o m fru Lenngrens frändskap med Moliere.
2 Hon förstzr soin ingen att saga m snmzzirg i sa sldeizde forna.
gvva dea ett sii uddigt xtf~jtck, att den sitter fast i nlli tider&gt; o heter det så riktigt i den intressanta karaktäristik af A. bl.
Lenn- gren, med hvilken fru Bååth-Holmberg inleder detta häfte.
An- märkningen förde mina tankar ofrivilligt tillbaka till den franske mästaren i samma konst, Moliere, i hvars skola man vore frestad tro, att den svenska skaldinnan fostrat sin bildningsg2ifvai för att icke saga sig sjalf.
Jag slog upp min Molikre, började ögna igenom hans, Femmes savantesn och fann der bland annat ne- danstående uttryck, hvilka det torde roa Dagnys läsare att jäm- föra med ofvan nämda teckning af fru Lenngren.
Warburg antyder i sin lefnadsteckning öfver Moliere, sid. I SS.
att den svenska skaldinnan sagt något som liknar ett par rader i, Les femmes savantes B.
Men dels förlorar sig likheten genom det klumpiga i den strandbergska öfversattningen i de af \ Var- burg anförda raderna, dels kunde naturligtvis ämnet i detta sain- manhang blott flygtigt vidröras.
Har nedan anföres Molieres ytterst fina och slående uttryck på hans eget språk.
När i andra akten Bélise, den äkta matinen, icke vågar en anmärkning till sin hustru, klagar han sitt oblida öde för systern:.
.
.
rai is on ner est Z ' emfloi (ir!
tozr !e m u mzison Et Zr raisonnement en bannit la raison.
L ' un me brziie nion rôt, en iisant ~ z I L *!
histoirt, ~ L ' azrlre r h E des vers, qriand j e dr.mzrzdz h boii-C:, Vidare uttalar han sig om qvinnans lärdom: - - - - - - - - - - - - - D I n ' est ~ pas bien Ironncte, et pozrr- I; eaztc@irp de cailses, Qzr ' irne femnte h r d i e ~t s a c h tant dz ckoses.
Former a u x bonnes nzarrrs I ' esprit d?
st ' s etzfaizs, Faire aller son min ng^ ': avoir I ' a-il stit- ses gtm, Et riglei- la dijknse a-Jec iconotnit, Doit; tre son i t d e et sa lidos os of hit^.^ Clitandre åter, Henriettes friare, förklarar i första akten före- målet för sin Ömma låga, att han visserligen önskar W p C la ft ?nt?
) le nit &amp; S c l f f r t i j de i02ft~
men, tillägger han, &gt; ?e ne h i veux point la passion choqrdante De se rendre savarrte, afin d 2 t n savarste, E t jainzc qzie sozrvent, atrx puestiotzs qzr ' on.
fait, Elle sache ignorer les choses qu ' ellc saii.
De son bhrde enfin jt vezrx qn ' ell~ ' se cache E t qu ' elle nit dn savoir sans vozfloiv p i a n le sachr.~ Mera kunde anföras, men detta torde vara nog för att lemna läsaren tillfälle att själf uppspåra frändskapen mellan de Moliere- ska satserna och fru Lelingrens lefnadsregler, sådana de yttrat sig i, Råd till niin dottero och blifvit tillämpade på skaldinnans eget väsen.
Esselde.
Företeelser p&amp; sedlighetsfrågans omrade.
Q Sverige och Danmark hafva under sommaren ett par nya uttalanden i sedlighetsfrågan egt * rum, på hvilka jag vill fästa mina läsares uppmärksamhet.
Det ena ar svenskt och ' utgöres af den vackra förklaring, hvari Federationens bittre motstandare, den nitiske försvararen af prostitutionens legaliserande, hr doktor P.
A. Levin, erkänner att han konimit ' till en motsatt öfverty- gelse i afseende p5 rden lagstadda osedlighetens.
D: r Levin för- svarar .sin inkonseqvens med hvarje människas befogenhet att bli för hvarje dag klokare.
Han bekänner att det blott nyttiga i sinom tid måste vika för det ratta, och han böjer sig för de per- soner, h i l k a, ehuru förhånade, ej öfvergifvit den sedliga rättens sak i ifrågavarande fall.
Det ligger någonting ädelt och storslaget i denna bekännelse, som ger e11 ännu högre betydelse åt det steg d: r Levin tagit, hvilket jag för min del ej tvekar att anse såsom en af de märkli- gaste företeelserna inom sedlighetsfrågans område hos oss under detta märkliga år.
Doktor Levins skrifvelse, hvilken först varit synlig i Meddelanden för helso- och sjukvård, har sedan intagits i Sedlighetsvännen.
En annan märklig skrift i sedlighetsfrågan ar det före- Nutidens szdelige Ligheds- drag af fraken E. Grundtvig ~ 0 m kravs: som vi redan i föregående häfte framhållit såsom ett af de basta och mast tillfredsstallande uttalanden, hvartill den nu pågiende striden i sedlighetsfrågan gifvit anledning.
Dess bety- delse stegras af det anfall, som det framkallat från sedlighets- strafvandets motständare i Danmark.
Det ar Georg Brandes som gått i spetsen för anfallet och det ar tidningen Politiken som öpp- nat sina spalter för detsamma.
Hr Brandes ' stridssatt visar bättre an något annat svagheten af hans sak.
Hvad som icke kan för- svaras med andra vapen an hånet och smädelsen, det ar i själfva verket redan förloradt.
Märkligt ar också att se huru hr Brandes och andra, hvilka yrka att qvinnan nia likasom mannen frikalla sig från kyskhetspligten, synas likasom rygga tillbaka för sina egna påståenden och icke vilja ratt kannas vid dem, då de höra dem anföras af rensinnade qvinnor.
Fröken G. har stämt Politikens utgifvare för smädliga ytt- randens offentliggörande, och man vantar med en viss spänning målets afgörande.
Flertalet för saken intresserade torde kanske anse åtgärden öfverflödig, emedan den värdiga, humana och opar- tiska hållningen i fröken Grundtvigs föredrag ar hennes basta försvar, hvaremot Georg Brandes genom råheten och hätskheten i anfallet på en sådan skrift fallt sig sjalf.
Hr B: s artiklar läsas i Politiken n: r 187, 189.
Till försvar för fr. Grundtvig hafva bl.
a. Bjmnstierne Rjnrrnsson och nu senast i Morgenbladet n: r 233 pastor Hustrup tagit kraftigt till orda.
*) Då fröken G: s skrift enligt niin tanke borde läsas af alla myndiga och tankande personer, som inse hvad den psgående bittra striden i sedlighetsfrågan innebär, har jag anskaffat aftryck af densamma, h i l k a afryck kostitadsf ?-Ztt utlemnns af f~iherritrnmz S. Addersparre, f. LetjOnhzlfvud, i hezznes hem, rr Fjiillgatarr.
Skriften kan iifven fås A 20 öre i hrr Samson och Wallins bok- handel. '
*) ~Aftonbladetv meddelar, att HofstatsrYtten i Köpenhamn har dömt Poli- tikens utgifvare, redaktör Hörup, till IOO kr.
böter för Georg Erandes ' artikel om fr. Grundtvig.
Emedan niimda artikel endast var undertecknad G.
B., och dess förf.
silunda ej namngifvit sig, blef Brandes frikiind.
Förbundets allmänna stipendiefond.
Förberedande arbete.
id Stipendiekomiténs sista samniantrade i våras erhöll fru S. Adler- sparre uppdrag att under sommaren på bästa sätt förbereda arbe- tet på fondens bildande, särskildt i landsorten.
På grund häraf .ordnade .fru A., i samråd med föreståndarinnan för förbundets skånska filial, ett möte i Helsingborg i syfte att bereda förbundets ombud i ' närliggande orter tillfälle för utbyte af tankar i ämnet.
- Efter.
M g diskussion - enades man om följande punkter: att insamlingen bör ske länsvis; att den bör ordnas efter en fast organiserad, för samtliga länen ' likformig arbetsplan; att vid utdelning af stipendier hvarje särskildt län må tillerkännas sådana i mån af de bidrag samma lan lemnat till fonden; att personligt inflytande och personlig medverkan maste vara drif- kraften för arbetet.
I enlighet med ofvan uttalade åsigter, franistaldes och antogs ett .förslag till arbetsplan för landsorten.
Ett nät af personliga deltagare, utsträckt öfver hela landet Samt kretsvis stiildt under ledning af olika lokalombud, hvilka senare åter inordnas under Z&amp;zso~nbud- detta ar grunddraget i arbetsplanen, hvilken en annan gång skall ineddelas i: sin helhet.
.
Man enades om fördelen af att upprätta en gemensam fond för hela landet under förutsättning, att gåfilor och testamentariska dispo- sitioner, som utan sarskildt förbehåll af gifvareri öfkerlemnades till all: manna stipendiefonden, skulle komma .de i det grundläggande arbetet deltagande lanen till godo.
Intresset bland deltagarne - i mötet var Iifligt.
Senare på.
dagen hade ett större antal inbjudna personer infunnit sig, då ett föredrag af fru Adlersparre öfver anmet a statistiken och Stipendiefondens upplästes, hvilket f8redrag sdsom bilagu menfoöljer detta hayte.
De för behofvet af en stipendiefond så kraftigt talande siffrorna gjorde ett lifiigt intryck på de församlade åhörarne.
Flera anmälde sig villiga att medverka som insamlare och utdela listor, hvaraf genast 70 utlemnades.
Vidare hafva under nigra veckors fortsatt arbete nara 5oo ' listor på begäran litdelats till 2 2 stader och mindre orter.
Hvarje lista ar afsedd för 10 bidrag a I kr.
årligen i 5 år, .eller inalles 50 kr.
Kontanta bidrag hafva redan insandts till belopp af öfver 400 kr.
Dessutom hafva ingått gifvor från brukspatron T.
L. Bohnstedt 50 kr.
samt genom S. L-d behållningen af en.
försåld skrift, I O I kr.
På grund af de resultat, som sålunda redan föreligga af somma- rens förberedande arbete, kan man tvifvelsutan hoppas att ädla, tän- kande qvinnor och män.
inom vida kretsar gerna skola underkasta sig den lilla frivilliga beskattningen af I kr.
årligen i 5 .år för att förhjälpa våra unga qvinnor till arbetsskicklighet.
och .ekonomiskt oberoende. '
'.
Praktisk välgörenhet, Federationens hjalpkassa.
8 I noin den svenska federationsafdelningen bildades en linekassa, afsedd att med räntefria lan bispringa unga qviiiiior, som i följd af bristande arbetsförtjenst råkat i betryck, och sålunda söka hindra dem att falla till följd af nöd.
En hjälpkomite tillsattes som en gång i .. månaden sanimanträder, för att behandla inkomna låneansökningar.
Onskar någon af komiténs medleminar emellan dessa sammanträden iitdela ett lån, kan detta omedelbart ske, om endast tväiine andra af komiténs medlemmar dertill gifva sitt samtycke, och anmäles detta se- dan vid närmast följande sammanträde.
Hjälpkomitdn har strängt hållit pa att endast utdela lån åt unga ogifta qvinnor; då dess tillgångar sådant medgifvit, har den afven för- sökt hjälpa dem som begått ett felsteg att åter resa sig.
Lånen ut- lenmas mot qvitto, p3 högst ett års tid och till belopp viislande mel- lan 5 och 60 kronor; de återgäldas vanligen genom afbetalningar, Federationens lånekassa har under sin sjuåriga tillvaro utleinnat till- sammans omkring 2 0 0 dylika lån, hvaraf ro9 blifvit återbetalda.
Lånen hafva i allmänhet med stor tacksamhet emottagits, och har man hyst den förhoppning, att de stundom ej allenast varit en hjälp för stunden utan måhända en verklig räddning från frestelse och nöd.
Lånen hafva anvandts för olika ändamål, såsom till inköp af stryk- ugn i t dem soni velat öppna strykinrattning, till inköp af symaskiner åt sömmerskor, till hyreshjälp, till matpengar åt blifvande folkskole- seminarister, till kläder at tjenstflickor som varit utblottade och skolat inträda i tjenst, till utlösande af pantsatta klädespersedlar, (så utlöstes en höst sju vinterkappor); men först och främst till respengar för landsortsfiickor, som man lyckats öfvertala att återvända till sina re- spektive hemorter.
En folkskolelararinna som fatt plats skrifrer till hjälpkomiten: &gt;Si finner jag mig då vid mina önskningars mal.
Befriad frln niiringsom- I 880 sorger kan jag i en hedrande verkningskrets hadnnefter egna mina krafter åt skolan.
Min glädje deröfver är stor, och jag vet ej, huru jag på ett passande satt skall kunna skildra de tacksamma kiinslor som inlaga mig, d i jag tänker p % all den godhet, som under seminariikursen blifvit mig bevisad af federationens medlemmar.
Just igenom denna stora godhet och välvilja blef det mig möjligt att blifva hvad jag är ..
Men ej alltid kan hjalpkomitén glädja sig at ett sa tacksamt och redbart iippförande hos sina lantagare.
Under senare år hafva l h e - kassans förluster dock blifvit f&amp;re, derför att en utom federationen stående enskild person ställt en mindre penningesumma till komiténs förfogande med tillatelse att deraf utdela gclfzor, hvilket afven haft det goda med sig, att man ej behöft tvinga den hjälpsökande att lofva iterbetala ett lan, något som i hennes utblottade förhallanden ofta varit henne omöjligt.
Hjiilpkassan har afven bestridt utgifterna för en söndagsk klubb för unga arbeterskor,, hvilken anordnats i » Herbergets för tjenstflickor?)
lokal, saint varit besökt af 2 0 30 unga flickor; man har roat sig med lekar och sång, saint ett och annat föredrag.
I brist p$ ledande krafter har denna klubb dock förliden vinter måst inställas.
De första bidragen till lånekassan tecknades af federationsmed- lemmar på ett möte,, hvarvid flera af, dem utfäste sig att lenina årliga bidrag.
Kassan har afven erhållit en mindre donation efter en ' federa- tionsniedlem; men afven utoiii federationen stående personer hafva för det behjärtansvärda ändamålet leiiinat bidrag.
Då eniellertid kas- sans tillgångar fortfarande äro små, så ar hjalpkomitén siirdeles tack- sam för ytterligare inflytande bidrag; hvilka kunna sandas till komiténs ordförande fru Th. Andersson-Svanberg, M a s t e r s a n i ~ e l s g t a 56 eller till sekreteraren frk.
J.
.Levisson, Komniendörsgatan I j. Motstandare till qvinnorörelsen.
En notis af S-E.
&amp; ' h t ' sedan .Edinund Gammals.
förträffliga redogörelse för qvinno- frågans stallning i de olika kulturlaiiderna ar det för de intresserade nogsamt bekant, att i intet af deni denna rörelse till qvinnans andliga och ekonomiska frigörelse har gjort så ringa framsteg, som der, hvnrest man talar Schopenhauers språk; och att ingenstädes den allmänna meningen ar så antipatisk mot allt hvad qvinnoeniancipation heter, so111 i Tyskland och Osterrike.
En egendon~ligt drastisk illustra- tion till detta förhållande lemiiar ett profnuminer af en ny tidskrift, hvilket händelsevis konimit i våra händer.
Detta kuriösa tidskriftshafte utkom i Wien vid början af detta ar och bar den talande titeln &gt;Der Frauenfeind~.
Det ar en niånadsskrift, som Ferdinand Gross dermed lofvar oss.
Mark val, han kallar icke sin tidskrift, eniancipationshataren~ eller qvinnokritikerns eller något dylikt, utan ratt och slatt &gt;pvinno- $ e d e?
t ~!
Dess syfte säges i programmet vara att draga » i kamp mot den öfverdrifna qviiinodyrkan, sadan den sarskildt bedrifves i en del familjetidskrifters; och blotta annonserandet af ett sådant företag på- stås hafva lockat hela skaror af den nianliga publiken.
Såsoni det var att vänta, ar Max ' Nordau en af förkamparne i denna bålda anti-qvinnorörelse.
Han har till detta profhäfte bidragit med en uppsats, hvari han förklarar sig tro, att ~qvinnan i andligt, sedligt, ja till och med kroppsligt hänseende bildar en Iagre stående typ af vårt slagte; att i allnianhet hennes andliga utveckling, liksom hennes kroppsstorlek, hennes muskelstyrka, hennes hjärnvolyni är mindre an mannens, och att denna skilnad mellan de båda könen icke minskas .med stigande utveckling utan tvärtom växer,.
- %Jag delar deras me- n i n g ~, fortsätter Nordaii, » som saga, att qvinnans inskränktare ande
blott fattar det konkreta och är oförmögen till abstraktioner; att hon förlorar sig i småaktigheter; att hon icke har nagot sinne för sanning; att hon har en stridslysten egennytta, som blott inför barnet striicker vapen D.
Till vår skam finnes afven ett svenskt namn bland medarbetame; men det var ju numera naturligt, att vi skulle finna Argust Strindbery i Nordaus kölvatten.
Under titeln, Man muss heiraten~ innehåller häftet en öfversattning af en af dennes, Giftas,-historier.
Häftet innehåller för öfrigt ett par andra noveller med qvinno- nedsättande tendens, en öfversattning af en fransk protest mot roman- literaturens öfverdrifna betonande af kärlekens betydelse i människornas öden, ett bidrag till, de tyska romanhjiiltinnornas naturhistoria,, en oppositionsuppsats mot den för männen skadliga konkurrensen af qvin- ligt literärt arbete, en samling.
mot qvinnorna riktade italienska ordspråk och ett urval af för samma syfte lämpliga citat frfin franska författare.
Afven i bunden form drager, Der Frauenfein&amp; i hYrnad mot qvin- norna; en af dess iPskalderiP tror sig funnit ett sl5ende .argument mot s blast rumporna^ i följande om fin smak vitnande utfall: ~ O f t muss die Dichtkunst decken Den iiussern Leibes Schnden: In blnuen Strumpfen stecken Fast immer dunne 11 ' aden.s Denna tidskrift är val icke af nagon större betylelse och blir r31 näppeligen långlifvad.
Det 3.r dock karaktäristiskt för ett I,md, ' att ctt dylikt företag der Kan offentligen framträda och det nied en skara af medarbetare, och deribland till och med författare med sa godt namn soni t. ex. I4 ' oldeinar Kaden.
Sverige.
R ö r a d e pz~i7znns behöriyhet ah!
iwii@s i f utt&amp;~c ?rtJS- s4relse och skolrkd hafva utlatanden inkomniit fran domkapitlen och koniingens befallningshafvande.
Af domkapitlen hafva fyrs afstyrkt förslaget, hvaremot de 8 öfriga t.illstyrkt detsamma, dock ined bifo- gande af vissa vilkor.
Länsstyrelserna hafva i allmänhet tillstyrkt förslaget.
Donationer.
Enkefru C.
L. s ~ &amp; ~ i I Cpsala har till Högre lararinneseminariet i Stockholm öfverlemnat en gåfva af 5,000 kr.
jämte 4 '!
; procents ranta från den 2 januari d. å. Andainilet med gåfvan ar att bilda en fond, af hvars ranta årligen 2 0 0 kr.
skola i form af stipendium tilldelas elev vid seminariet.
Ramsbergs kommun har af eiikefru B.
L. Bäckströin fAtt mottaga en summa af 10,ooo kr.
för upphjälpande af kommunens skolv5sen.
.
.
Till Gallersta.
församlings folkskola har framlidne kyrkoherde Söderlund i Gry t. testamenterat 3,000 kr.
Räntan haraf skall användas till fattiga, skolbarns underhåll.
För samnia andainål har en försam- lingsmedlem donerat ytterligare 2, 0 0 0 kr.
.
Qz) inl@ tandluknre.
Fröken C. Elbe har nyligen.
aflagt tandliikare- poliklinikens för tandsjukdomar lokal.
kandidatexamen iiigen sökande har vid ansökningstidens utgång anmält sig för erhållande af det stipendium, som från fru Wlh.
Hiertas stipendiefond ar afsedt till obemedlade qvinnor, som egna sig åt.
tandlakaryrket.
Petition.
Svenska qvinnornas nykterhetsförening ämnar till konun- gen petitionera om förbud mot ogift qvinnas användande på utskänk- ningsst " l1 a en.
Qvinlzka missioniirer.
Fröken H.
Posse, som i London utbildat sig till inissionar, har lenmat näinda stad och antradt resan till Kap- staden.
Fröken P. ämnar ytterligare studera missionsanstalterna i Kapkolonien för att sedan intrada i. tjenstgöring vid svenska kyrkans mission i Natal och Zululandet.
Fröken Ezgssfröm från Nerike amnar inga soin tjenstgörande vid Kabylmissionen i norra Afrika, sedan hon i London förskaftat sig erforderlig utbildning.
En Barn71iorsked~z1tati07z, utsedd vid senaste barnmorskemötet i Stockholm, har nyligen haft företräde hos konungen och dervid fram- leinnat en petition rörande behofvet af en pensionsinrattning för barnmorskekåren.
Statistiken och dödZ&amp;hetcn.
Enligt statistiska uppgifter, meddelade af en italiensk statistiker och samlade under de sista 2 0 åren, visar sig med afseende på medeldödligheten en ratt betydande skilnad mellan clet östra slaviska Europas och det vestra Europas indogermaniska folkstammar.
Af dessa uppgifter fratilg&amp;-, att inedeldödligheten i vestra Europa årligen minskas.
Under det att östra Europa förlorar iiiellan 33 och 36 personer i rundt tal p4 ~, o o o, s&amp; dö i vesterlandet blott mellan 24 och 26 p8 samma folkstammar.
Skandinaverna stå högst i lifsbehållning.
Tyskland, Italien och Osterrike stä sämst.
Alltså skulle oemofsagligen det stigande kulturarbetet minska medel~öclligheten, eller med andra ord, förlänga medellifsliingden.
a Norge.
E12 f67-ening fög.
fui u~zdemtisnisrg för pvinnnr stiftades i Kristiania för två $r sedan.
Andamalet härmed ar att gifva obemed- lade qvinnor tillfille till utbildning i alliiianna skoliimnen och språk.
Under läsåret 1886-87 hafva go elever erhallit undervisning och 32 lärarinnor varit i verksamhet.
Danmark.
Dansk R ' iri ?zdesa ?~Lfu ?zd höll sistlidne april sitt ars- möte, hvarvid framgick, att samfundet f. n. raknar 732 medlemmar; att det jämte sin periodiska skrift utgifvit smärre skrifter rörande ~ o ~ K7~i7zder - upprättats; att genom qvinnosaken; att ett @ &amp; s?
z ~ R s ~ o?
I for samfundets bemedling skoldirektionen i Köpenhamn tilldelat tvanne folkskolelararinnor reseunderstöd för studerande af praktiska hushålls- skolor .i utlandet.
Vidare hafva föredrag hiillits i och omkring hufvud- staden afhandlande driigtrefohnen, sjuk- och helsovird, sedlighets-
saken, m. m.
I riksdagen franilagda lagförslag om reform af lagen rörande oäkta barn samt qvinnans kommunala rösträtt hafva föranledt adressers insandande från samfundet till riksdagen, till förmin för de bada förslagens framgång.
De önskade reformerna lyckades dock icke vinna riksdagens bifall.
Saniqvam hafva ordnats för att gifva sanifundets medlemmar till- falle till ömsesidigt utbyte af tankar.
Ett af styrelsen framlagdt förslag till ändring af stadgar behandlades I af följande lydelse: på ett senare niöte.
I de äldre stadgarna är d3amfundets andamal är att verka för qvinnornas likställighet med niännen i familjen, samhället och statens.
Enligt det nya förslaget till stadgar, skulle denna 5 blifva så lydande: Samfundets andamfil ar att verka för qvinnornas allmän-mänskliga utveckling, för deras iit- bildning för sjalfständigt förvarf och för att förbiittra deras stallning i familjen, sanihallet och staten,.
Efter slutad diskussion antogs detta styrelsens förslag ined 39 röster mot ' 14.
Det mera radikala partiet inom samfundet fick saledes gifva vika för dem, hvilka föredraga ett lugnare framåtskridande.
En qvinl&amp; sportklubb har för kort tid sedan grundats i Köpen- hanin i hvilken alla för sportvasendet intresserade qvinnor kunna vinna tillträde.
Tyskland.
Hygienisk hok&amp;onstakade~ni.
Dr Schuler, en ~Yflanzen- anatom&gt; och fysiolog i Minchen har i en serie artiklar, införda i dllustrirten Kochkunst-Zeitunga, offentliggjort en plan för ett stort vetenskapligt och hygieniskt företag, nämligen en akademi för kokkonst omfattande följande fyra, institut,: I.
Akademi för hj@etzisk kokkonst och mötrsterskola för hygienisk matZagxi~zg; 2.
RörsU~tti~zgsslokaI for I ~ s m e d d; 3.
&amp; are restauration; samt 4.
AlZ~iziin spt ' sningsatzstalt.
För att planen ma kunna realiseras, har komitén för senaste kokkonst- utställningen i Leipzig till företaget anslagit nettobehållningen af ut- ställningen, utgörande en summa af 20,000 mark.
, Anstalten är afsedd att upprättas någoiistädes i Sydtyskland.
&gt;Die Erage der Emtretz- und Kinderarbedto sr titeln p i en af Etfore iiredslan&amp; utgifven och till tyskan f r h italienskan öfsersatt bok.
Det lilla arbetet berömmes siirskildt för den klarhet och reda hvarined Sinnet behandlas, och rekommenderas det af tyska tidningar så- soni synnerligen läsvardt.
Ett ~ ' tlgufal h m e r i BerZd~z hafva fatt i uppdrag att besigtiga det kött som införes till staden.
Samtliga inspektriserna berömmas för skarp och saker blick samt förmåga att fullgöra sitt sliggande.
England.
Qvinnor i skoZradet.
Omkring ioo qvinnor iiro f. ii.
tillsatta i skolråden i England och lyales.
- Qvimzor i faft&amp;zdrdetz.
I England äro 43 och i Skottland 7 qvinnor medlenimar af fattigvirds- styrelsen.
E l r a ~ i h a.
Af 340 godkända intriidessökande till aThe Faculty of Artsa vid Londons universitet befunno sig 61 qvinnor.
, If qvinliga studerande erhålla I på 4 hedersomnämnande: af de manlige I p % 5.
Qvinnorna utmärka sig sarskildt med afseeiide p i de moderna språken.
Vid kungliga irländska universitetet hafva intradespröfningarna utfallit
särdeles fördelaktigt för qviilliga studerande.
Af 143 godkända voro 42 qvinnor.
Quimans $elitiska rustriitt.
Lord Deiiinalis förslag för qvinnans politiska rösträtt, hvilket den 3 1 sistl. januari uppsköts för en tid af sex niånader, har iiu åter blifvit franilagdt till behandling i öfverhuset, inen har ånyo tillbakavisats.
Detta tillviigagående, säger English Woman ' s Review, upprepas år efter annat, mycket eniot deras öiiskaii, hvilka nitälska för sakens framgång.
Förslag af denna art böra alltid behandlas af underhuset innan de framläggas för öfverhuset.
Qvinlka fypopafer.
I en del af Edinburgs större tryckerier arbetar ett betydligt antal unga qviiinor i egenskap af sättare, iläggare, falsare, samt i niagasinerila.
Inliiggning och konseiz~ering af frzrkf, hvilket a nierikanska qvinnor anse vara ett siirdeles tacksamt och Iiitt arbete, har hittills icke i Eng- land förekommit i nämnvärd betydenhet såsom produkt af clvinlig före- tagsamhet.
Undantag haha likväl gifvits, nämligen den qvantitet af inlagd frukt och konserver, som levereras från inrs Impey och hvaraf olika profsorter fiinnos till piseende för tv2 ar sedan å den brittiska utställningen af qvinliga arbeten.
Utniimd till &amp; cent vid qvinliga läkareskolan i London ar nirs Scharlieb, soni förut en längre tid varit praktiserande läkare i Indien.
Indien.
Kctorin Jz~bilee GirZs ' School blifver namnet på en ny flickskola i Rutlain, Centralindien, och till hvilken grunden nyligen blifvit lagd.
Fra n kri ke.
Ett siillsknj f ör riiddande af vancddr-&amp;de barn h ar bildats i Paris.
Det har för afsigt att taga under sitt beskydd oskyldiga .barn till onaturliga föräldrar samt barn hemfallna åt allmänna, fattig- v8rden. '
Utlrzizr4else.
Frankrikes äldsta, ännu tjenstgörande lärarinna, 1ii: iiie Lefozdon i Coutance, 79 år gainmal, ar föreslagen till erhållailde af hederslegionens kors.
Ryssland.
U7rz ' versitet för qvi / ztzor.
En under furst Wolkoiiskis ordförandeskap saminansatt komité har kommit till det beslut, att full- ' komligt upphäfva de nuvarande, högre qvinliga Iäroverkem och i deras ställe upprätta ett universitet för qvinnor, ' hvarest skulle finnas en historisk-filologisk och en naturalistisk-mateniatisk fakultet.
Desslikes skola de medicinska kurserna ersättas genom ett specielt medicinskt institut.
Läroplanen saviii som vilkoren för inskrifningen skulle vara lika som vid universiteten för manliga studerande.
För niimarande finnas i Ryssland 500 qviiiliga läkare, hvilka aflagt akademiska prof. Schweitz.
Qvinl&amp; jurist.
Fru Eniilie Kenipin, den första schweitziska qvinna som studerat juridik och som vid sin promotion erhöll högsta betyget, har sistlidne juli offentligen dispiiterat öfver iiiiinet i Frankrike,.
- ~Äktenska~sskilnad Italien.
En q) tirtskrqt för qz~i / zl&amp;a intressen har utkomniit i Roiri och redigeras af l; nmzy Za~trpi~i.
.
.
.
Australien.
Till f ö ~ t t ~ i för ~ z puintzans politiska rösträtt har ett förslag inleninats till representanternas hus i Xya Zeeland.
Arendet har dock blifvit framskjutet till parlamentets nästa sammanträde, Universitetet i Melbourne har nied stor inajoritet beslutat niedgifva qvinnor till&amp;else att studera medicin.
Japan.
E n jnpanesisk puinna, förut elev vid q~inliga gymnasiet i Tokio, har erhållit tillitelse att studera medicin vid kejserliga universitetet i Japan.
Hon ar den första qvinna soni fätt tilltrade till denna högskola.
China.
Eit ~ozg cJtii2esiska, utexaminerad från ett medicinskt laro- verk i - Amerika, har erhållit tillstånd att der tjenstgöra skom prakti- serande läkare.
Amerika.
Q - z &amp; professor.
Mrs Church, som studerat vid europeiska universiteter, har i Boston blifvit utnamd till professor i gynekologi.
Qvinnans vöstdt.
Sasom svar p3 förfragningar om hvad resultat som vunnits under de fyrtio ar arbetet för qvinnans rösträtt pågatt, meddelar Wonian ' s Journal bl.
a. följande: Qvinnor hafva under vissa vilkor och med vissa inskränkningar rösträtt i fragor rörande allmiinnzr skolor.
Ett antal stater, hvilka icke tillerkänna qvinnan ratt att rösta i skolfrågor, tillbta henne dock att innehafva plats i skolstyrelser.
I Californien är qvinnan valbar till ledamot af skolstyrelsen inom alla grenar af undervisningsväsendet.
Ratt att rösta i skolfrågor innebar dock icke kommunal eller politisk rösträtt.
Distriktet Wyomiiig utgör dock härifrån ett undantag.
Sedan år 1869 hafva som bekant qvinnorna i namda distrikt i alla afseenden samma rösträtt som mbnen, och begagna i allmänhet denna rättighet flitigare an desse.
Dr Fanny Dickirtso~a i Chicago har enligt kallelse såsom medlem deltugit i den nyligen afslutade internationela medicinska kongressen i Washington.
Dr D: s specialitet ar ögonsjukdomar.
Erågm otn pvittl&amp; röstrutt räknar sina anhängare bland alla olika politiska partier.
Af rösträttsfrågans 354 vänner inom kongressen till- höra I 7 5 det konservativa, I o8 det liberala, 2 7 det liberal-unioniska och 44 det irisk-nationela partiet.
Drottning Victoria o c h qvinnorörelsen.
en engelska föreningen för qvinnans politiska rösträtt frambar till drottning Victoria en adress med anledning af hennes 50-års jubileum, hvars liufvudsakliga innehåll vi har nedan meddela.
' Sedan föreningen p i öfligt satt uttalat sin tillgifvenhet och trohet samt underdånigast tackat drottningen för de förbättringar i qvinnans stallning, livartill hon under sin regeringstid samtyckt, öfvergår adressen till en närmare öfversigt af dessa förbättringar.
Härvid framhålles först de fördelaktiga ändringar i lagen om gift qvinnas eganderätt, genom hvilka den gifta qvinnan numera lika- som den ogifta ar myndig att sjalf råda öfver sin egendom.
Vidare hafva universitets-examina med deraf beroende lärdoms- grader gjorts tillgängliga för qvinnan, hvarjamte tillstind med- gifvits henne att tjenstgöra som praktiserande läkare, hvilken senare rättighet varit af oberäknelig nytta för millioner hjälp- behöfvande qvinnor, sarskildt i det indiska riket.
Andra fram- steg i lag och sed hafva gjorts, hvarigenom det qvinliga arbetet, sedan det undanträngts från.
hemslöjdens omride genom maski- nernas införande och fabrikivasendets utsträckning, funnit för- delaktig användning i nya riktningar.
Flerfaldiga gånger har drottningen gifvit sitt samtycke till mått och steg rörande landskommunernas styrelse, hvarigenom ur- gamla rättigheter för qvinnor att deltaga i val af dessa styrelser blifvit omsorgsfullt tillvaratagna samt utsträckta i samma mål som valrätten för man.
Vidare har stadgats, att skattbetalande qvinnor i England och Skotland ega rösträtt vid val afven af stadernas styrelseman.
Författningarna rörande folkundervisningen hafva betingat flickor samma ratt till kunskap som gossar, hvarjamte ratt till- erkänts qvinnor att utses både till väljare och till medlemmar af skolråd.
Ett annat lagförslag har sanktionerats, hvarigenom jordegande qvinnor p2 ön Man tilldelats alldeles samma ratt som mannen att välja medlemmar af öns representanthus. '
B Uvzder Eders Mizjestiits regerinp, fortsiitter adressen, ~ h f va n tviinne reformer zlidtagits n f de förenade.
rikenas f olkr-epresentatianer, gen0111 hzlil-a valrätter.
z till medlemmar af underhuset blifvit utsf~äcKt fi-dn ett jii ?~föreZsevis ringa antal af befokningen till massan af nntiogzen.
Men vid dessa reformers gmotnförande har frificifcn af likstul&amp;het i vailriitt ~nellmz ma72 och qvinnor, hvi / &amp; en prir~cq iiY regel inom adla anrlra ont- rdde7z af representativ styrelse inom det brittiska viildet, förnekats, och Erters Majestuts untZersittar af Eders Majestäts eget kön äro fortfarande bervvade medbo~.qarskapcts riitt&amp;hcter samt utstii 7: gda f d 7 2 det Ronstitu- tionela st7 relsesattets f öretni ' den.
Irtom konungahuset ur riitttgheden att utöfva politisk makt icke be- roende af Kön, och med gliiqe och tacksamhet h a h a v i sett den grund-
sats erkänd, hvilken fatt sitt zdtryck i Eden Majestlits person, diw ~zänzl~ att, en fzmtinna, som stdr i lag212 t r o ~ t f a y icke, ka7z förb&amp;ds eller anses sdsonz oläm$lig sift ' kall af dez orsak att hon iir qnimza, atan eger att z@st&amp;a pit tronen och zdöfvn fzdl suverän nzyildighct.
Eders Majestuts lysande f öredöme vid utoy ?ti~zgen a f statens / l 9gsh politiska ~ U r f är e!, or) ederlii,ygligt bevis derpii, att de ~rzasi hj; gz !&amp;ft; .. a politiska.
BZ@gandcn alldeles icke äro ofarenlrga med &amp; f huslzga l@ !tts bcka eller dert pvid$p karnktärens hggsta vade.
Den standka anblicken nf de husliga 0th politiska pl&amp;tet-nas f&amp;- ening i Eders Majest&amp; person, har krnft@t bidra@ att s&amp;ko uyzler- fygelsen om att folkets, ltkavtil som konzrngahzcsets piiinor- böra delo m~nnens rättigheter och pligter inom de klasser de tillhh-a.
Vi: bea ?ja, att Eders Mäjestut amzu Irïlge mhtte förtriznas att t-egel-a 7ned fiamgåirg och lycka Vver det stora z~aldc, som Zydcr zmder Bders Mizjestuts sjiru, och att, i alla angelUgeenhefer hikande till denna ~ f p - IS3yda stiilhin,, Bders Majestzt nzUtte understunjas och z ~ j ~ ~ z z ~ ~ af z f r a s ofver~gelstn om sift folks Kärlek och lojalifet.
z Adressen a r undertecknad af ledarne for tretton grenar af föreningen för qvinnans politiska rösträtt.
Underskrifterna upp- taga 51 namn, 14 manliga och 37 qvinliga.
Bland d e senare niarkas Lydia E. Becker och Millicent Garret Famcett.
Qvinnokongressen i Augsburg.
en allmänna tyska qvinnoföreningens kongress har under slutet af september hållits i Augsburg.
Följande fyra punkter voro upp- stälda till diskussion: I. om beredande af större möjligheter för qvinnaii att skaffa sig sin utkonist; 2. om tillträde för qvinnor till universiteten; 3. om qvinnans likställighet med inannen i medborgerligt afseende och 4. om en bättre uppfostran i det husliga.
Föredrag höllos af fr. L. Langerhanm, Friedrichroda, om qvin- nornas likgiltighet för qviniiosaken; af fr. B. v. d. Lage om ndgrn hufvudprinciper för den qvinliga uppfostran; af fru Loeper-Houselle, utgifvarinna af tidskriften Die Lehrerin, om samverkan mellan mödrar och lärarinnor; af fru Aug.
Schmidt om föredrag for arbeterskor i andamål att avägabringa umgänge inellan qviiinor af de högre och liigre klasserna.
