# ID: svediakorp-per53
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1887
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,231
# sentences: 598
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Tvii presterliga uttalanden i ' qvinnofragan (1885).
Rvindespörgsmaalet.
M.
J. Faerden.
- Om den kristelige Betragtning.
af Kvindens Frigjörelse.
J.
K. Hostrup.
Sammanfattade till granskning af ROBINSON.
1.
Gemensamma förutsättningar.
et kan synas underligt att sammanstalla en diger lunta af redaktionsartiklar ur, Luthersk Ugeskrift~ med ett blott stenografiskt bevaradt yttrande i föreningen)) Dansk Kvinde- samfiind,.
Men de hafva det gemensamt: att utgå f r h - icke den abstrakta menniskan, utan den konkreta: man och qvinna; att följaktligen bida vara anti-socialistiska; samt att båda vädja först och sist till Itristliga känslor af för- pligtelse, sådana dessa förekomma i hvarje menniskas med- vetande redan genom hennes uppfostran och verksamhet inom något af våra vesterländska samhällen, och således icke.
- .i likhet med vetenskapsmans och deras lärjungars uttalanden - vädja till, vare sig ett spiritualistiskt eller ett naturalistiskt moralsystem.
Till deras bedömande är då vanlig allmänbildning, eller hvarje någorlunda boksynt menniskas fardighet i konsten att utdraga slutsatser tillräcklig.
Trots likheten i utgångspunkter, ställer sig emellertid för de två församlingslararne slutliga önskningsmålet så olika: att norrmannen vill med alla lagliga medel hämma, dansken med alla lagliga medel främja qvinnoutvecklings-sträfvandet i riktning mot fullständig medborgerlig frihet; och dessa, hvarandra ytterligt motsatta önskningsmil pre- dika de såsom uttryck af vördnad för, och ömhet om just qvinligheten, den båda akta som ett grundväsentligt godt för samhället.
Att häpna och utbrista i ömkande löjen öfver ett så på- tagligt missförhållande, ja en så rentaf ologisk skiljaktighet i slutsatser, som de t v i prestmannens, tyckes ligga n a r a till c
hands.
M5 den då göra det, för hvilken likställighetsfrägan endast uppvisat den abstrakta grunden: vi äro alla mennislior.
Den deremot, son1 sjelf vid sina öfvervaganden af det all- varsanima problemet utgått från erfarenheten, ar ej lika snart färdig att skratta.
Han vet, huru han vördnadsfullt tvekat inför naturförhållanden, hvilkas innersta mening ingen kunnat tyda för honom.
Han måste erkänna, att det åtght långa år, innan han fatt mod att lita på naturens egen sjelfbevarelseförmåga, och saledes vigat tillönska qvinnan full frihet.
Trodde han hennes egendomliga natur derigenoni komma att utplånasj da såge lian henne hellre ofri.
Ty juridiska rättigheter skulle al- drig racka till att ersatta en förlorad naturlig maktställning eller förmågan att göra lifvet rikt och sammanliangande.
P5 de nybrutna vägarne vunnen ara, sjelfförvarfvadt guld.
ja, hvad vida bättre ar, känslan af oberoende, konime aldrig att upp- väga dycbafz, det vill säga: den medfödda niakten att försköna och förmildra lifvet för andra.
att harska genom kärlek.
Gamle pastor Hostrup tyckes siledes skilja sig frän sin norske motständare egentligen blott dpmti, att han hyser tillit till den qvinliga naturens egen fttllbo~dan just genom z~tvecKli~tg.
Han synes hafva lefvat sig till mod nog för att tro det ratta ' icke kunna vara i grund och botten stridande mot det naturliga.
Pastor Farden visar sig tydligen ej vara hunnen upp till detta slags mod.
Att han det oaktadt uppträder i striden .. at- förklarligt.
Han tror sig varna något heligt.
Men om de vapen, hvarmed .han försvarar sitt klenmod, har kritiken en hel mängd ofördelaktiga upptäckter att med- dela.
Några af dem skola har få plats.
De äro för många för tidskriftens snäft begränsade utrymme.
Annars skulle de in- tagits allesammans.
Mot ifrågavarande artikelseries utgangspunkt: iiieiiniskans ursprungliga tudelning i man och qvinna, samt fasthillandet af denna skapelseindelning genom alla tidsåldrar såsom grund för vårt slagtes sunda, kraftfulla utdaning i stort och smått, skall har ej invandas ett enda ord.
Så länge författaren inledningsvis håller sig qvar der.
och för hvarje g i n g han å nyo tager sin tillflykt dit, talar han val.
Hans mått af tankekraft, formel skolbildning, kontemplation och lifserfarenhet synes - kort sagdt - vara alldeles lagom stort för att skrifva en inledning.
Han borde hafva nöjt sig dermed; således lemnat det tyn- gre arbetet i t andra.
Till utredande af tillämpningsfrågor tarfvas något niera eller 2tminstone nagot annat, nämligen: kunskap i särskilda, bestämda riktningar, samt vaket sinne för kbnkreta samman- hangsförhillanden mellan orsaker och följder.
Men intetdera kan någonstädes upptäckas i pastor Fzrdens frispråkiga bok, sedan den djerfts skrida till ringaste försök att på det faktiska använda sina stora grundlinier.
Från första stund författaren le ' miiar allmän-sanningarnas verldshaf och sätter sin fot på 1,and- backen, ar han alldeles bortkommen och kommer icke till sig igen, förr an han å nyo får styra ut öfver det obegränsades gungande fält.
Han tyckes tro, att om man i en diskussion bara sjelf talar så mycket som möjligt, utan att höra på någon af de andra, så verkar man öfvertygande.
Men det är icke forhållandet.
Man kan möjligen lyckas verka öfvertygande på den som eldar och städar diskussionssalen och företrädesvis torde fasta uppmärksamheten vid den talare, livilken längst be- håller ordet.
Men denna blygsamma persons silunda vunna öfvertygelse hör - dess värre - till det outsägliga slaget.
Någon bestämd, i ord utsägbar öfvertygelse kan ingen f2 genom den, som ej sjelf vet hvad han talar om.
Nar artikelförfattaren nämner, kristendomens, så vill det i början till en nästan öfvernaturlig förutsagelseförmåga för att kunna veta, att han dermed menar: den majoritetsopinion i lagstift- ning och härtilldags gällande norska samhällsvanor, som t. ex. motarbetat införandet af samskolor för medelklassens barn; kallat osedlig och kärlekslös åsigten om hustruns sjelti skrifna ratt att behålla sin egendom; afvisat från allmän och enskild uppfostran hvarje tillnar- melsevis hel kännedom ' af naturen; utdömt - till qvinlighetens förmenta skydd - ett blyg- samt lagförslag om barnfaders skyldighet att försörja moder och barn under närmaste tiden efter nedkomsten, ja funnit förebilder h,os djuren för, att modern är sjelf härtill den närmaste och den ratta, och att således de hannar, hvilka
träget skaffa hona och afkornma födan under nämnda tid, äro djurverldens förebilder för ett okristligt sinnelag; m. m.
Kort sagdt: samma köns5skiidning, hvars ende målsman hos oss för tillfallet ar August Strindberg.
Men sedan man snart uttryckligen fått veta, att det ar en hop sådant, son1 författaren menar med ukristendomen~; d5 frestas man - ty varr -, i fall man ar en smula häftig af sig, att icke blott förkasta hans klena slutledningar utan afven hans starka premisser, läran om mensklighetens väsentliga indelning i man och qvinna.
Man upptager kanske i stallet John Stuart Mills rent abstrakta premisser, hans i vår jordiska verklighet mycket svagt grundade utghgspunkt, on~enniskam, men p5 hvilken grund den ädle mannen emellertid lyckats skrifva en utomordentligt god och innehållsrik bok.
Nar författaren i början af sitt arbete nämner wvolutionis- men&gt;, s i anar svårligen en nutidsmenniska, att han icke känner en bokstaf af denna lära utan blott menar allas deras upp- fattning numera af verlden och af liket som i något fall skiljer sig från hans.
Men nar hon framdeles igenkänner, vid hvarje nytt argu- menteringsförsök, samma hiinvisande till denna samma primi- tiva standpunkt, så tanker hon sannolikt: Denne författare borde hafva uppskjutit tillsvidare allt skriftställeri rörande förhållandet mellan äldre och nyare filosofiska verldsiskådningar.
Nar författaren nämner ~socialismeri:,, så säger man antag- ligen vid genomläsande af inledningen tyst till sig sjelf: Det har han ratt till att tala om.
Ty lians konkreta utg5ngspunkt.
man och qvinna, ar naturens eviga palladium mot socialist- lärornas nivellerande enahanda ideal eller välmenta drömmar om att - för gemensamt gagn - qvafva hvarje individualite- tens eggelse till taflan.
Men sedan man hunnit marka, a ena sidan, att författaren sjelf intet fruktansvärdare spöke känner inom föreställningarnas verld än just det imiz ' vidueda - detta, hvars utveckling socialis- och, ii andra sidan, att i hans fun- mens tankegång hotar deringar öfver samhället aden ekonomiska frågan.
(grundvalen för den politiska) ej ännu fått nigon plats alls, och han således ingenting vet om det enda vi andra hafva att lära af socia- listerna; då säger man sig: Nej -, tillsvidare bör denne för- fattare uppskjuta att offentligen uttala sina åsigter om socialismen.
- ' * 9 g:
Uttrycken af oemotsäglig styrka och häpnadsväckande svag- het i detta kaleidoskoplikt skiftande författarskap ligga emeller- tid hvarandra så ytterst nära, att man för.
rättvisans skull bör se på en hvar för sig af de sex uppsatserna och plocka fram derur - om hvarandra - starka och svaga bitar.
T y till inledningssanningarna återvisas man om och om igen, hvarvid alltid den sunda grundtanken framträder på ett vältaligt och lättfattligt sätt.
Skada bara, att straxt bredvid - eller så snart försök göras till nagot slags tillämpning på fak- tiska företeelser - får samma vältalighet lära att böja sig, icke i historiens utan i diktens tjenst.
För den, som aldrig till sin egen upplysning sett åt före- målen, om livilka författaren pastår sig tala, kan det ju vara underliillande nog.
Men när man allvarsamt sysslat med de mödosamma försöken att ansigte mot ansigte i nagon mån lära förstå händelserna, lärorna och sträfvandena sjelfva, så kan man - dess värre - ej njuta något oblandadt nöje af att vara vittne till hela denna lekfulla forskningsmetod.
I författarens första artikel finner man jämförelsevis mest inledningsstoff, siledes en öfvervägande del förträffliga och väl uttalade sanningar öfver temat: Delningen i nian och qvinna är en hela personligheten genomgående, och ej en blott krop- pens angelägenhet.
Hvartdera könet besitter äfven alldeles specifika sjalsrikedomar, eller möjligheter dertill, ej blott för eget gagn och egen hugnad, nej, hvilka det andra könet ound- gängligen behöfver för sitt nående af helheten och ej kan ur egen begåfning utveckla.
Aristofanes ' fabel o111 wklyfningarna~ i dialogen Gästabudet användes har fint och sinnrikt.
Deremot missbrukas bibelns parabel om äktenskapets instiftelse p i ett materialistiskt och cyniskt sätt; hvarom mera framdeles.
Hittills har man i alla händelser haft något svårt att tro, det författaren icke skall af könens helgd, som han ju med varmaste öfvertygelse erkänner, kunna utdraga följdsatsen: individernas helgd, d. v. s. önskvärdlieten af en så fullständig utveckling af de mångfaldiga personliga anlagen som möjligt och - just i sammanhang dermed - socialismens vanmakt, så snart fråga är om ett något sa när rikt förverkligande af mensk- liglietens inneboende möjligheter.
Annu tror man pastor F x r - den komma att i sina senare artiklar göra sig något praktiskt eller teoretiskt gagn af sina säkra utgångspunkter, samt be- '
undrar de löftesrika yttrandena: t. ex. om qvinnan såsom den enda varelse hvilken kan skapa ett sannskyldigt hem, men hvar- till icke blotta hushallsinsigter äro nog.
Lika s i jämförelsen mellan qvinnans intuition och mannens reflexion.
Att författaren icke vet betydelsen af nutida ord, eller gran- serna för nutida begreppsbestämningar, får man emellcrtid redan i denna första artikel nigra märkliga bevis på.
Sedan han talat om dem, som anse skilnaden mellan man och qvinna vara blott kroppens, bedyrar han Ögonblickligen detta vara Ben nödvändig slutledning från den moderna, evolu- tionistiska uppfattningen af den faktiskt förefintliga qvinno- naturen som en blott och bar ' konstprodukt ' &gt;.
Sistnämda ord har var raske systematiker hämtat, synbar- ligen i andra eller tredje hand och allra sannolikast - efter hvad man framdeles får se - ur Bebels samtagna bok on1 qvinnan, men från ingen ringare förste sagesman än sjelfva John Stuart Mill.
Denne brukar några gånger (se afhandl.
The subjection of women) ordet skonstprodukt= polemiskt om den i sin utveckling Rammade qvinnan.
Mill säger till samhällets målsman: I hafven dels hindrat, dels icke uppmuntrat qvinnan i öfvandet af en del förmågor.
I, som tvungit henne.att i dessa särskilda hänseenden stelna till och halla sig qvar i ett slags krymplingstillstånd, I egen ej att åberopa hennes k natur: ..
O m den veten I ännu föga.
Hvad I åstadkommit och behagen kalla natur, ar till stor del en b konstprodukt^.
Låten henne i m h g a p å hvarandra följande mansildrar fritt och med till- erkänd aktning för sina strafvanden ö k a afven hittills hämmade förmigor.
Sedan kan tiden vara inne att tala om natur.
Ordet konstprodukt brukades alltså af John Stuart Mill -- alldeles som af vanliga menniskor - i motsats mot ordet natur och tillika i rentaf motsatt sammanhang mot det, hvari pastor Fzrden tager sig friheten anföra det.
Humoristiskt beaktansvärd ar dennes omedelbart derefter gifna definition på en konstprodukt: onigot bestandig flytande.
som alltjämt ändrar och formar sig i öfverensstammelse med förändringarna i kultur- och natur förhållanden^.
Man måste kanna en ostörbar tillfredsställelse redan af sjelfva ljudfallen i sina egna ord för att kunna komma sig för att sammansätta en så munter paradox och dervid hela tiden se alldeles allvarsam ut, ja verkligen vara allvarsam.
Men sådant komiskt allvar lyckas lätt för dem, hvilka hylla
sin egen stereotyperade lära, såson1 ju pastor Fzrden och vissa af han ' s embetsbröder göra: hylla den filosofi t. ex., som alla andra längesedan lagt bort, och med den naturlära, hvilken menskligheteii naivt plägade sammansatta före natur- forskningens tidehvarf, således läran om en natur som företer .endast reproduktion, icke om- eller utbildning.
Progress är, - enligt denna lära, en egenhet blott för det menskliga samhället och ar afven der i regeln nsgot abnormt, koristladt eller natur-: stridigt.
Deraf pastor Fzerdens öfverraskande definition på ~konst- produkt~.
Om man bör använda ord så, saga en konstprodukt vara ett fören~ål zif de lefvandes slag, ett föremål med inne- boende anlag till utveckling och till ständigt förnyade afpass- .ningar efter omgifningen, sa sysslar evolutionismen (den nya naturläran) verkligen bittida och sent med konstprodukter, ja med nästan ingenting annat.
Om menniskornas allmännaste näringsämne bör kallas gråsten, så sysselsätta sig verkligen ba- garne med att baka gråsten.
Men det kallas annars i dagligt.
.
tal, bröd %.
Vidkommande författarens satt att sålunda använda ord- ' boken, att saga wonaturligtw, nar han menar wnaturligt D, Dsvartw, när han menar whvitt,, o. s. v., vore för öfrigt ingenting all- varsamt att tillägga.
Man.
kunde ju tvärtom inskränka sig till att förklara det vara ganska lustigt.
Men .det värsta ar, att läsaren snart upptäcker en politiskt afsigtlig metod i denna ' genialitet, liksom Polonius upptäckte metod i Hamlets galen- skap.
Den användes mdast vid namngifvandet af företeelser inom det, för pastor Fzrden tydligen till alla delar obekanta arbetet i nutidens samhälle och inom naturen.
S3 ofta han sysslar med studium af något annat, laser och skrifver han som vanliga bildade menniskor.
Så ofta han kommer till ut- veclzlingsarbetet, tillämpar lian sin hebreiska metod: läser hvar * enda rad baklänges.
Vid en något omsorgsfullare granskning af hela hans arbete skall man finna, att definitionen på konst- produkt här i början icke ar ett fristaende infall.
Nej, den ar författarens alltillräckliga, alltid å nyo tillgripna argzlme~t, ända från sidan 3 nedtill och sedan intill slutet af boken.
Den utgör rentaf klaven till hans askadning af universum.
Kristallisati0,n a r för honom den enda riktigt naturliga af alla naturlagarne.
Kristallerna se så ordentliga ut, s5 disciplinariska och regel- ratta.
Derför ar det, som han kastat om språket och på sitt fyndiga satt sedan kryssar sig fram mot den vanliga ordström-.
.
men, användande som typisk benämning för hvarje företeelse af ~oyelsen något sådant uttryck, hvarmed allmänna språkbruket betecknar en företeelse af tiZZsteZ~zandet, och tvärtom.
Han vet nämligen så mycket, som att förkärlek för det naturliga nu- mera beherskar allmänna medvetandet.
Kunde nian dä bringa det derhän, att hvad som företrädesvis gör intryck af matur- ligti, stämplades med namnet d konstlad ta, och vice versa.
s5 vore fälttåget vunnet utan strid.
Då komme alla, utan att marka sin egen omvändelse, att läsa allting i nutiden pä he- breisk fason.
Nar man politiskt tillhör kristallisationens meningsflock, den som alltid älskar och vördar såsom ett typiskt uttryck af det gudomliga förra utfallet af något ombildningsarbete i verldenl - samt alltid hatar och hånar sJsom ett typiskt uttryck af det sataniska samma ombildningsarbete mt af alldeles samma verld; dä är ej alls underligt, om man skulle visa sig glad öfver en sådan språklig uppfinning som pastor Fardens.
Den ar myc- ket enkel.
Den gemenskapen har den med stora uppfinningar.
Likväl tror jag icke, att den kommer att bli allmänt antagen.
Men, om an hela det godtyckliga språkbruket skulle lem- nas i fred af kritiken eller få behålla sin häfdade ursäkt som ett gammalt teologiskt monopol, så lär icke den låtsade eller verkliga okunnighet, vid hvilken pastor Fzrden stöder sina ut- sagor om saKfo~h ' åZZa7zden, träffa på samma milda öfverseende.
Det d r icke - såsom denne författare soker att intala sina läsare - kännetecknande för evolutionis ismen^ sjelf att hafva ursinnigt brådtom med utveckiingsarbetet, utan tvärtom, att hysa den djupaste religiösa vördnad för naturens långsamma sträfvan till rikare och allt klarare uttryckssätt, samt att sär- skildt betrakta förhastanden som hi7tde1 för utvecklingen.
Vissa halfklinnige eller ock oärlige politici hafva - med kännedom af herrar kristallisters vana att icke skaffa sig sina underrättel- ser ur första hand - skrifvit ihop en del skrämmande abraca- dabra, hvari de åberopa evolutionsläran till stöd för påståenden motsatta denna läras egna.
De räkna p2 att bli kolporterade genom sådant lättskrämdt folk som t. ex. författaren till - Kvinde- spörgsmaaleta.
Och de missräkna sig icke. '
- böjar tro p&amp; den gamla metafysiken just efter tidpunkten 1780-90, da Kants kritik för alltid upplöst den; böjar göra Hegel till sin systematiker mot slutet af rg: de århundradet, då Hegels system upphört att vara annat iin en prydlig mausolée öfver utlefvade föreställningar o. s. v.
Men det borde ej vara så.
underrättelser borde alltid hem- tas ur första hand, innan man kolporterade dem.
Och det fins icke inånga första händer härvidlag; strängt taget icke mer an en: Herbert Spencer, men som sjelf skrifver så, att hvar bok- synt menniska kan förstå honom.
Det är icke kännetecknande för r evolution ismen^ sjelf att förespå utplånandet af könsskilnaden i intellektuelt och socialt hänseende, utan rentaf tvärtom, att i detta som alla andra fall se rikedom i utveckling och differentiering fodjas åt; kort sagdt, evolutionism och socialism äro hvarandras antipoder.
Men till att här skrifva en abc-bok åt pastor Fzrden sak- nas utrymme.
Vi äro nödgade att skyndsamt taga itu med ännu ett lifligt ställe i författarens första artikel för att sedan få komma till de följande artiklarne.
Nar något mycket originelt skall sagas, har författaren den vanan att blygsamt inleda det med piståendet, att vi alla veta det, redan innan han meddelar oss det.
Sa afven har.
, Som bekant ar, daterar sig den moderna emancipationstanken från franska revolutionen, hvilken på denna punkt som på alla andra fullbordade den öppna brytningen med kristendomens principer.
Straxt efter proklamerandet af mennz ' sRam rättigheter följde der- för som en af dess konseqvenser proklamerandet af qvinnans rattzgheter~.
Här har författaren åtminstone en läsare, för hvilken på- staendet ar alldeles nytt.
Icke påståendet att qvinnans rattig- heter ingå i menniskans och snart skulle låta offentligen höra af sig, sedan den allmännare eller mera omfattande satsen redan var uttalad, men det andra påståendet: om franska revolutio- nens grundsatser såsom uppenbart brytande med och således förbrytande sig mot kristendomens.
Franska revolutionens principer vor0 kristendomens prin- ciper, använda på staten.
Men, säger antagligen författaren, det första kristna arbetet vande sig ej till staten, utan till de enskilda och de samfund dessa sa att säga inifrån och frivilligt bildade.
Onekligt.
Så tillgick organisationen af kristna samfund inom den hedniska staten.
Men sedaii har tillkommit något annat, som vi - mer eller mindre rättmätigt - kalla den kristna staten.
Den tillkom först på en sjelfharskares bud.
Staten förblef lika hednisk som
förut, men med benämningen kristen.
Först i cn stor fristat kunde de kristna idéerna: meit~iskms rättigheter i stallet för blott de priviligierades, och således afven solidaritetsföreställ- ningarna .frihet, jämlikhet och broderskap) &gt;, fordra öppna ut- tryck i statsinstitutionerna; och under inflytande af den nya stora fristaten i Amerika verkstalde Frankrike detta statsbegrep- pets revolutionerande.
Det var en revolution, icke mot den kristna staten, som ännu icke var till och än i dag icke ar till annat an som ett ideal, utan mot den hedniska staten.
På Konstan- t i n ~ tid kunde det ej hafva skett, emedan d i de kristna idéerna ej tillräckligt mycket vor0 allmän egendom.
Utförandet var afven 1789 ytterst bristfälligt.
Men hvad vesterns länder: alla med undantag af Ryssland, nu hafva inom sitt statslif af kristet statsideal, derför hafva de till stor del att tacka fran- ska revolutionen.
Vill man deremot konseqvent utveckla pastor Faerdens påstående om revolutionens öppna brytning med kristendomens principer.
så vore för närvarande Ryssland - som ar ganska likt Frankrike före 1789 - den enda kristna stat i Europa.
De sista hundra åren äro ej alldeles fåfangt genomlidna och genomarbetade.
Författaren glömmer, att vi andra redan strafvat oss ett godt stycke hi to?
; ^ revolutionen, detta Röda haf som antagligen for alltid skilt folken från Faraonernas statsideal.
Att pastor Fzerden sjelf icke nänts skilja sig från detta stock- hedniska ideal, må vara hans privatsak med sin fantasi.
Men att i offentliga uttalanden namna det:, kristendomenn: det bordc han ändå försöka att vänja sig af med.
Hela den sortens reto- rik kommer för sent.
Ludvig XIV laser ickc Luthersk Uge- skrift; icke heller M: me de Maintenon.
I hans andra artikel, ar sjelfva inledningen - som annan- städes - förträfflig.
Den har följande ordalydelse: BI mån som samhällsfrågan utvecklar sig i sina konseqven- ser, tillspetsar den sig så småningom till en quimtofråga.
Detta bör heller icke öfverraska någon.
ty qvinnan ar i udprzget Forstand et samfundsstiftende E1ement.s Nej, det ar icke heller det, som öfverraskar, utan författa- rens upprepade naiva trollkonst för att slippa undan det natur- nödvändiga slutet på meningen: Alltså mhte vi jilzza &amp; t vara af yttersta vigt för samh~1IPt, att detta elemnzt, på Inm-s SM- ?zaZlsbildande anlag j a g SK afgjoïdt tm, 7128 kormrta till fri och faCdständZg artvecklizg, s$ att vi E / ' f6 ett klent sam / ziil / e.
Men på ett sådant, efter andra menniskors språkbruk na- turligt sätt, vill icke pastor Faerden hafva tillgodogjord kraften i ifrågavarande dyrbara ämne.
Ämnet skulle da, enligt hans kända terminologi, förvandlas till en konstprodukt.
Nej!
- yrkar han, med denna egendomliga hänförelse som ingen annan an han sjelf lyckas motsäga, då helt visst ingen annan har er- forderlig fantasi för att ens tänka sig föremålet - l a e j, gif oss inga skonstprodukter,, utan gif oss wnaturs, pålitlig, oförander- lig natur, wefbensnaturs!
Det ar det oi udpraeget Forstand samfundsstiftende Ele- ments, som han tidt och ofta kallar så.
Jag tror, strängt taget, att han mindre tanker sig någon förnuftig innebörd i detta alsklingcord an blott och bart faster sig vid det förment helso- samma i, att det läter s2 illa.
Och illa låter det, det ' skall ingen förneka.
Mycket goda visa sig n2gra längre fram i artikeln med- delade sinledningssanningars: Om skilnaden mellan politisk och social omdaning (hvarvid Mejdels värdefulla uppsats om Fram- tidens Aristokrati åberopas); om att qvinnofrigan ej bör anses som något, af flera till naturen skilda frågor hoplappadt, utan som en enda, ' organiskt sammanhängande fråga; om samfunds- formationens Kjaerne, Samfundsorganismens Moder-Cell, det kri- stelige Egteskab o g Familieforholds; om att liberalismens nu höga temperatur, som håller samhallsämnena i svarmtflydende, smeltet Tilstands, tiiåste förr eller senare efterträdas af vanlig temperatur, men att då stelnandet kommer att framvisa ett helt olika samhaile, i fall alla grundämnena sammanlupit till en ens- artadt kommunistiskt-socialistisk massa, an om de verkligen ~kristalliserats, d. v. s. ordnat sig i adla, rika former, stilsva- rende Udtrylz for Menneskelivets mangesidige Anlaeg og Ret- ningerw.
Författaren vet visserligen intet om, hvarför vi nu hotas af socialist-staten eller hur vi genom många mansåldrars eko- nomiska förbrytelser förtjent den, eller att den ar en pi-otek- tionistisk yttersta dom och icke - så som han gång på gång later påskina - en yttring af tidens öfverdrifna frihetslust, ett uttryck af liberal is mr, sindividualisms och en hel hop andra i samma teologiska påse sammanskrapade, ismers.
Så mycket kan man emellertid se, att han för sin del all- deles icke vill ha någon socialist-stat, utan vill ha i stället mot- satsen: ett uttrycksfullt och mångsidigt samhallslif, der srni-.
ningom hvarje inneboende anlag kommer till verkligen full- danad form.
Då måste äfven har ko~zseqveizse~t med naturnödvändighet innebära: qvinnans ohämmade utveckling.
Men konseqvensen ar - som vanligt - utelemnad.
Och lika oförtrutet, som hade han ej sjelf skrifvit allt det goda före- gående, skyndar författaren att mekaniskt stämpla hvarje i historien tid efter annan framträdande ansats till rörelse i qvinnoverlden såson1 &gt;Tilbageslag af ligefrem hedenske Ten- denser~.
(Forts.) ---- Några ord till min kära Betty -- o m h o n v o r e har.
Upplästa vid en af Nya Iduns sammankomster i hushfillsskolans lokal.
Af H. Widmark.
DBZ~ vid o ' u, bågsöm, diza band, - - Stick af &amp; tt mÖ ?zste~ etnot ndaa Och tro, mitf bara, att folk och land, Med Guds hje&amp; styres oss f&amp;Wan.r, - - - - - - - - Den gamla h~da ?zgi ?~zgrza viïlz Som dessa rad ' en gdiitg &amp; g gjfilit, Om hur bland oss hoa gick igen9 Hon insåg nog har dumt hoa skrqvit.
Ack, Kara Belrty, tider2 j u S&amp; iEndrat sedan du imr jicha.
E j med si72 lärdom pvimatz m Behöfver un&amp;r stolen sticka.
Här ser du lärda - i ~~~~~~~~~e - Wvarthan d % blicken iin md v u d a, Formdgor, huilkas rykte gryr, Och de som d a n äro h ä d a.
Ja, jag kaa stolt dig visa fram Det B Unga Sver&amp;es~ amazoner Och sköldntör af &amp; ?z gamla stam Som sjicnga mera blyga tmei-.
i3 sadas här, ej f&amp; att sy Och nya mömter fabricera.
Nq, stör~e ting v&amp; hjerna bry: V i tirlem frdgor diskzdera.
A
Vår toilett.?
Ben frågan rörts Till Jro~nma .blott.
f ör menskosltigten: E talat om stlivided skirts,.
Och d e n aorma la pvinnodrägtem.
I politz ' ken orda vi Om dika rizttighet för könen&gt;.
Och nationalekonomi Långt mer oss bryr än ?zus / ci~llsrönen.
Men fast vi ligga största vzkt.
yZn alla vara rättigheter, Vi räkna, allmän värneplzgts.
Till D pvinnans nya skyld@heterw.
Ben Bör Och Med som vill träda i vår krets.
söka mannabragdcr hinna icke känna szg tilIfreds äran blott att svara pvinna,!
Vi göra vi, Avad du ej gjort, På axeln rycka at malicen.
Uvad htir vi fala -- smatt och stort Det tryckes sedan i, avisens.
Vi äro inga blyga lam, Som ssanna pvinnon näjet spela, Nq ', på en verldsscen g2 v i fram Att mannens bröd och iira delo.
Det ar e j vurdt - så tycka vi - Att satta &amp; set under skaypan, Och mannen han f &amp; låta bli tiïpinain.
Att vara herre - zt.f$ Han alltid sagt, att v&amp; lo@ Var fallen för att balansera, Men retade af &amp; nna pik, Vi nu oss l ä r t att d i s j u t e r a.
.
Sfudentens mössa, doktorns hatt E n pvinnas hjessa nu kan pryda; E n professorska blgvit satt Att männen Euclicl ' es tyda.
Yar stora matemattca Uelt logiskt kan för oss bievisa, Att B är lika stor som A.
- A r detta ty ' en rikt&amp; lisa! '
- -
En.
tredje f r z ~ har priset fdtt p i r sina kfvande porträtter, No9~ visar oss; ohur man gör godb fV+ m m i scen bazare~ siitter.
- Er2 vitter mö dart oss försfl Hkr d r - och Aöststonm kurina rasa; A # ~hdrdt mot Mrdb v i prufva få Vid s h e t af v&amp; vinferbrusa.
1Wez ufonz dessa Za~do~m&amp;s Här $mas qvid&amp;a artisfet- Som spela, s3urzga - afan Rms -- Och tncfla -- ~datt vaitk och brister.
- - det z1ef jag sannt och visst A r ej den mitzsta hat- i laget.
Jag skamtar gernn, f k s t som sist, Och ofta med det egtza jaget.
J ug sje Zf Fast ansprdkslös jag 7zog se7 ut Jag planer h r son2 sky / rögt s&amp;a.
Det ur val biist att sjunga ut Och kär för dtg min svaghet bt !gta.
Jo!
jag vill gena land och stat!
Y&amp; Candihg endast rättvist vuge Och jag blir riksdagskandzitat Kanske f&amp; tokame i Telge!
M i n skulle med din skärpta blick Dc / mri ' rkn våra qvinnohister, SR tibzk: fast solen flckav $ck Hon dock sin höga glam ej zmkter.
Kanhända ont vi kvarje dag Ur visdomsbrzmnera flitigt ösa yl fika icpp ett zzytt behag: Yi blqaa mindre pvetetztiiisa!
-
Jag hoppas, kärn Bete, prtc Du nytta haft zctaf z~isitert, fllen kanske tunker också du: StC stora vi!
L o k d n s&amp; liten!
Om hizr i detta lärtlin os D u prosans rena lzq?
behifwr " % i Hkhd / lsskolans kök styr kos Och sc - om » slisen f r i i s e r ofvers!
Farmors förlofning.
En tidsbild af H. E. ofta hör man icke gamla personer med förkärlek tala om flydda tider!
» Annat var det i min ungdom,, heter det, » annorlunda gick clet till förr i verldens!
o. s. v. Och de hafva ratt, det gick verkligen annorlunda till i m %nga hänseenden, Nedanstående lilla skizz, egentligen tecknad af min gamla farmor, vill gifva ett bland m %nga exempel derpå.
Denna min gamla farmor bodde under nifinga år hos minn för- äldrar, och jag tror mig kunna säga, att ingen i huset stod henne närmare an jag.
Det var mig ett stort nöje att i skymningen sitta p % en pall vid hennes fötter och ' höra henne berätta om sin ungdom; och alltid var jag van att af henne helsas med ett gladt: svalkommen barm, s % snart jag visade mig i dörren.
Men en dag, då jag som vanligt kom in med farmors aftonkaffe, var hon sig mycket olik.
Hon tycktes ej gifva akt på hvarken mig eller min kaffebricka; hon blott stickade på sin strumpa med en nervös bridska, under det att en viss rörlighet förmärktes i hennes lappar och näsborrar: ett vanligt tecken till att farmors känslor vor0 i svallning.
Tyst bjöd jag henne kaffekoppen, och tyst tömde hon den, satte den sedan med mycken raskhet ifran sig och gjorde min %t mig, att jag kunde g %.
Men som jag med säkerhet visste mig vara hennes gunstling, lat jag ej s % lätt afspisa mig, utan slog mig i stallet helt djerft ned p % min vanliga plats, lutade mitt hufvud mot hennes knä och frigade om hon var ledsen.
» Ja, barns, svarade farmor, » jag ar ledsen, och det ända ned i hjerterötterna, öfver den olydnad hos barn och den slapphet hos för- äldrar, som iiu för tiden ar vanlig.
Se har ett exempel p3 bada de- larna~, sade hon och lemnade mig ett bref, som låg bredvid henne.
Brefvet var från hennes dotter, som med sorg och bedröfvelse om- talade, att deras enda barn, den älskade Thilda, mot föraldrarnes vilja gatt och förlofvaf sig med en gammal utrumlad baron, som @ w
ingenting egde, ingenting kunde och ingenting var, i stallet for att svara ja till en arbetsam och duglig landtbrukare, som friade till henne.
%Ja, men farmor.
hon älskade ju honom så mycket:., vagade jag invanda, i det jag hopvek och återlemnade brefvet.
~Alska mig hit och älska mig dit$., svarade farmor och betrak- tade mig riktigt utmanande, han blir i alla fall aldrig annat an en odoga.
Ordspråket säger, att den som vid 20 år ingenting kan, vid 30 år ingenting ar, och vid 40 &amp; r ingenting har; aldrig lär han något, aldrig blir han nigot, och aldrig får han nagot.
Och dessutom, mar moders tar i kronan faller, så tar den sällheten bortn.
Aldrig an har någon lycka bestgtt, som grundats på olydnad och egenvilja?
), predikade farmor.
nej, annorlunda var det i min ungdom, jag mins val an hur det gick till d % jag sjelf blef förlofvad.~ ack, farmor lilla, berätta om sin förlofning:, bad jag med en sjuttonårings vanliga intresse för slika niarkeliga tilldragelser; men farmor var ej upplagd för några vidare meddelanden den qvallen, utan lat mig gd.
med min kaffebricka och min nyväckta beundran för den tappra kusin Thilda, som tog den hon ville.
Men nästa dag var det jag, som skulle höra berättelsen oni far- mors förlofning, det hade jag föresatt mig.
, Det vore s % nyttigt för mig, farmor lilla, att höra hur det biv- g % till d % man förlofvar sig,, började jag helt inställsamt, rjag kunde eljest hitta på att göra-som kusin Thilda, taga nllgon, som inte vore den rat te.^, Det tror jag nog,, svarade farmor, dock med en vida blidare min an qvällen förut.
81 dessa tider, da de unga hvarken Priga efter Guds bud eller sina föräldrars, utan blott taga sin egen vilja till rads, så kunna de niycket lätt hitta på att ej f2 den rätte: men satt dig, barn, så skall du i alla fall f % höra min förlofningshistoria och lära, att lydnadens vag ar den enda, som drager till den sanna lyckan.
Och s % började farmor berätta.
, Det var i januari 1793.
Min far var då kyrkoherde i H: s pasto- rat, och en arans man var han, som ingalunda rådfrågade sig med kött och blod, då han handlade, utan blott med sin Gud och sitt samvete.
Han och min mor voro viilsignade med 5 döttrar.
Jag var den äldsta utaf dem, och, som jag tror, den som Gud hade gif- vit det fagraste anletet; så sade mig atminstone kaplanens son, den unge prestkandidaten Andrenius.
Jan Olof Andrenius och jag Toro jamnariga, och vi hade hallit af hvarandra allt ifrån barndomen; men inte m2 du tro, att vi bakom ryggen på mor och far hade gått och förlofvat oss.
Sddant oskick brukades ej den tiden bland hyggligt folk.
Emellertid trodde jag nog and %, att Jan Olof tänkte begära mig af min far, innan han om nagra dagar skulle atervanda till Upsala för att taga sin sista examen, och jag uppsände mer an en brin~ande bön till Gud, att han måtte göra mig lycklig; och det gjorde han också, barn, fast inte på det satt som jag i min fåvitskhet ville före- skrifva honom.
En fredagsqväll, jag mins den som i går, suto vi alla med våra arbeten församlade i den stora kökskammaren, som var upplyst af två talgljus - man slapp lyckligtvis fotogen-os, den tiden.
Omkring ett bord suto söta mor och alla hennes tjenstepigor och spunno lin; omkring ett annat vi fem systrar.
Jag trädde p % tyll ett, stycke&gt; till söta mors bindniössa, och de andra flickorna stickade långstrum- por åt söta far., # Jag hör bjällror., ropade plötsligt min yngre syster, den 16-åriga Maja Lena.
, Tank, Anna Stina, om det vore Jan Olof~, hviskade hon skälmaktigt till mig.
» Ja, det ar Jsn Olof,, tänkte jag, ty jag kände igen kaplanens donibjallror; men jag svarade ingenting, utan böjde mig blott med klappande hjerta ned öfver min söm och bad s % oförmärkt an en gang, att herren matte lägga ett lyckliggörande ja p % min faders lappar.
Min mor och far skyndade ut p % trappan för att, enligt den tidens vanliga bruk, redan der välkomna sin gast.
Strax tystnade spinnrockarnas surrande, och vi suto alla lyssnande, för att på rösten kunna höra hvem den främmande var.
Jag hörde emellertid ingen- ting mer, an att min far i rummet bredvid, efter en stund talade vid den främmande med särdeles glad och, som jag tyckte, nästan rörd stamnia.
Jag kände mig nu alldeles viss på min lycka och darrade så af rörelse, att jag ej längre kunde sy.
Hastigt öppnade min far dörren och ropade på mig.
.S % ar det d % afgjordt, Gud vare lofl » suckade jag med den varmaste tacksamhet och hoppades att strax f % kasta mig i den älskade Jan Olofs armar.
Men tank dig min bestörtning, da jag i stallet möttes af hans far, kaplanen!
Hvarför kom ej Jan Olof sjelf?
tänkte jag helt nedslagen; jag skulle snart ffi veta det.
, Anna Stina », sade min far, rörd och allvarlig, wen stor lycka och ära har kommit dig till del; denne min aktade embetsbroder och vän, Lars Niklas Andrenius, vill hafva dig till sin maka och till en systerlig moder för sina 6 moderlösa barn.
Herren göre dig vär- dig detta heliga uppdrag, och måtte han välsigna er bida, mina kära barn!
s Det hade blifvit alldeles svart för mina ögon, och min enda tydliga känsla var en stark fruktan att falla omkull; men det var ej farligt, ty .Aiidreiiius drog mig till.
sig och höll mig s % fast sluten i sina armar, att jag ej kunde röra mig.
Söta far matte dock hafva märkt, att jag s %g blek och förfärad ut, ty han räckte mig ett glas vatten, bad mig dricka och gaf mig derefter sin hand att kyssa, till tecken att jag nu kunde få gå.
Och jag hörde, i det jag statigde dörren, att söta far sade något om nför stor öfverraskningz och om att jag mog skulle lara mig att uppskatta min lycka&gt;.
Jag rusade nu direkte upp på det lilla gafvelrum jag bebodde, kastade mig p % den rödmålade träsoffan och grät, så att jag skakade i hela kroppen.
Efter en stund kom min fromma mor upp till mig; hon satte sig bredvid mig, klappade mig p8 hufvudet och frågade
under tarar om jag ej ändå trodde, att min far förstod bättre än jag sjelf hvad som var Guds vilja.
&gt;Det har jag trott föna, svarade jag, &gt;men nu tror jag ingenting, jag ar bara olycklig.&gt; Jag hoppas barn att Gud förlatit mig dessa trotsiga ord och alla de upproriska känslor, som rörde sig i mitt hjerta, innan det blef stilla och undergifvet.
Det dröjde nog innan herren fick bugt nied mitt egenvilliga sinne, men det gick dock så smaningom.
Min vördade och älskade Andrenius föreslog sjelf, att vi skulle vänta med bröllopet ett år.
Och under denna tid lärde jag mig val inse, hvilken lycka det var för en obetydlig liten flicka som jag, att till ledsagare genom lifvet f % en sådan Guds man som min Andrenius.
Då vi hade bröllop, var jag en lycklig brud och icke alls afund- sjuk på syster Maja Lena, som på min bröllopsdag blef förlofvad med niin broderlige son, Jan Olof.
Ser du barn, Gud hade mött mig, sbsom han möter oss alla, på.
lydnadens och sjelfförsakelsens väg, och han ledde mig också under hela mitt trettioariga äktenskap, så att jag kunde täckas den make, hvilken jag gifven var till hjelp och kanna mig lycklig i utöfniiigen af mina heliga pligter.
, Och nu kan du gåa, sade farmor i en helt annan ton.
Jag såg att hon ville vara ensam.
Jag kyste derför tyst hennes hand och gick min vag, innerligt tacksam att ej hafva varit med pH sjuttonhundra- talet och att ej hafva haft till pappa min farmors rsöta far:).
Latta stroftag och observationer i London.
London p i drottning Victorias 5o: de regerings-jubileidng, d.
21 juni 1887. har jag dock slutligen kommit hit.
Xu har den resa, som före- ställning och fantasi så länge framnianat för mina blickar, andt- ligen blifvit en verklighet.
Lika länge, som jag kant och rärderat engelsk literatur och språk, lika länge har den resan hägrat för iiibill- ningen, inen år efter år blifvit uppskjuten för andra pligters skull, som först fordrat uppfyllelse.
Det vore kanske ej förniätet att vilja draga nagra slutsatser häraf, att taga fram så att saga sens moralen ur saken.
Den skulle da för mig lyda så, att den närmast liggande pligten ar den som först måste uppfyllas, den m&amp; nu egnas åt familj, stat eller mänsklighet, att detta pligternas läge och icke deras mer eller mindre artificiella gradation uti större och mindre ar och maste vara det be- stämmande för människans val uti s. k. kollissioner.
Inga deklama- tioner om andens stäckta vingar, ingen suckan öfver hämmad iitveck- ling eller kallelse m. m. kunna vanda bort denna kardinalsanning.
Jag föranledes till denna lilla utgjutelse vid minnet af allt det myckna
prat, som der hemma uppstod med anledning af frii A.
C. Edgrens sommarsaga och Ulla Rosenhanes öfvergifvande af familj och barn för att iiti Kom få mila en tafla, en stor tafla förstås.
Det går så lätt att inbilla sig, att qvinnan är bunden vid hem och härd genom några fullkomligt särskjlda band, att mannen ar en fri och obiinden varelse, som gör hvad han vill, reser hvart han vill, utvecklar sig och studerar efter behag m. m.
Lyckligtvis ar det icke sa.
Om också inga andra hiinsyn binda honom, har han alltid eller i vårt fattiga land åtminstone nästan alltid de ekonomiska pligterna mot sig sjelf och andra, som hindra honom att föra ett fladdrande, sorglöst flyttfogelslif.
Icke genom att undfly utan genom att underordna sig den kate- goriska imperativen utvecklar man sitt väsens krafter och resurser; och skulle någon tvifla på detta, ville jag blott bedja honom eller henne studera qvinnan och qvinriofrågan i England.
Just genom trohet och sjelfuppoffring har qvinnan der vunnit den höga ställning hon intager samt förhoppningen om ytterligare frigörelse och myndighet.
Vid tal om den engelska qvinnan skulle val särdeles i dag drottning Victoria vara sjelfskrifven att namnas före andra.
Det ar icke orätt att kalla denna dag för en guinnas och gvinnans jubileidag.
Det lider icke något tvifvel, att det stora framsteg, som qvinnosaken vunnit i ' Eng- land och sedermera afven i andra länder, till en hög grad vunnits ge- nom den engelska drottningens taktfulla uppförande.
En flärdfull, lätt- sinnig drottning, en ilyckf~~ll, ombytlig och karaktärslös hade satt hela sitt köns framåtskridande och välgång minst ett halft århundrade tillbaka.
En Isabella p % engelska tronen hade icke blott hindrat den nationella iitan hela verldsutvecklingen.
Någon öfverdrift ligger visserligen deri, men mycken sann kärna, d % man säger, att vid drottningens tronbestigelse fann hon sina medsystrar såsom slafvinnor, vid sitt jubileum finner hon dem som medborgarinnor.
De svaga skrankor, som skilja deni från politisk kompetens skola snart ramla, de återstående frågorna om ' akten- skapliga egendomsförhållanden, on1 personligt skydd m. m. skola med god vilja f % en lösning, hvilken, om än icke idealt riktig, dock skall innebära ett tydligt framsteg.
Sålunda är allt godt och bra, salunda har drottning Victoria allt skal att med tillfredsställelse blicka tillbaka på sina femtio regeringsår.
Me# lihuiil!
men likväl, aktar hon på tidens tecken, skall hon ej undgå att kanna, att tronens grund vacklar icke så mycket för henne sjelf som för hennes efterträdare.
Trots alla personliga dygder, trots all sannt konstitutionel eftergifvenhet mot den uttalade folkviljan har hon icke lyckats göra tronens stallning starkare.
Det kanske naiva men uppriktiga jubel, som helsade henne vid tron- bestigningen, och hvarom Macaulay uti en parentes i sin historia talar, det höres nu ej liingre; nar hon en vanlig dag %ker ut, kan der höras hyssjningar och plumpa öknamn från den askådande mängden.
Sjelfva det jubileum som nu firas, har ej mäktat framkalla någon entusiasm.
Trots allt resonnerande om framstegen under den Victorianska eran ar och blir man kall.
Man betalar visserligen med fabelaktiga summor en fönster- eller läktareplats för att åskåda den kungliga cortegen, men man ar allt annat an hangifvet lojal.
Det har nu s % länge talats om detta jubileum, att folk blifvit alldeles utledsna derpå.
Alla köpman
och fabrikanter spekulera i jubilei-artiklar, alla gatuförsäljare utropa sådana från morgon till afton.
Hela verlden roar sig nied mer eller mindre lyckade ordlekar deröfver; sjelfva ordet ar nog för att fraln- kalla en skrattsalfva i ett engelskt sallskap.
Flerahanda omständigheter i sammanhang med dagens högtid hafva afven vållat drottningen obehag.
Hon hade velat resa till Westminster Abbey och göra processionen genom hufvudgatorna uti nzgon enklare drägt, men tidningar af alla färger hafva uti artiklar dag efter dag kaxat så mycket på hennes skyldighet att bara hofgaladragt, att hon till sist funnit sig böra giftra rika.
På sniå elakheter har det heller icke sparats äfven uti stora och s. k. respektabla tidningar.
Silunda har det uti en mängd insända artiklar blifvit framhallet, att de åtta cr ?mefargade hastar efter hvilka drottningen skulle åka, icke hade naturliga utan konstgjorda yfviga svansar, ett påst5ende, hvars osanning jag kan be- vitna.
Slutligen, och detta kanske det niiist betydande, förehalles drottningen hennes skyldighet, att genom nagon storartad gåfva till nationen fira denna dag.
Detta säges rent öppet uti tidningar af alla farger, konservativa och liberala, rojalistiska och mera republikanska, någon enda hoftidning kanske undantagen.
Det ligger digot uti detta soni icke kan ogillas eller undanskjutas.
sGenom giifvor och gengafi-or varar vänskap lang st^ heter det, och när suveränen mottager presenter från sina undersåter, är det också i sin orchiing, att folket far d g o t i gengäld.
Det ar icke utan att här har varit betydlig fruktan för brottsliga tilltag af irländsk-amerikanska dynamitman; men icke nog med det, man fruktar afven för, att lojala undersåter, som allt för ifrigt druckit hennes Majestäts skål, i afton skola krossa fönstren för dem som icke illuminera.
Från denna såsom från flera andra synpunkter hade det val varit visare att låta utskänkningsställena stängas i vanlig tid vid midnatt, eller ock tidigare, i stället för att såsom nu skett genom en special order tiliata deras öppenhållande anda till kl. 2 i natt.
Ett hemskt intryck gör det ocksa, att i en aftontidning för i gir se en underriittelse om inriittade ambulansstationer bära öfverskriften, för de i morgon dödade och saradex Nu måste jag sluta upp med alla bedröfliga reflektioner och vanda mig till nagot gladare.
Jag tror mig kunna det utan att leinna mitt hufvudtema, hviiket allt från början af mitt bref varit att skrifva oin Englands qvinnor.
Jag anser mig skyldig att erkänna, att jag egnar deni min uppriktiga beundran.
Icke s3 mycket derföre, att man bland dem oftare än eljest i något mig bekant land ser typer af en fulliindad skönhet, ett slägt- drag, hvilket vi kunna tänka oss ärfdt frin deras förfader, hvilkas ung- domliga fagring aflockade påfven Gregorius I det beundrande utropet %Non Angli sed Angelir!
- icke derföre att deras gestalter äro mera fulländade, deras rörelser och hallning fria och obesvarade, lika lingt aflägsnade fran tafatthet soni från utmanande arrogans; icke derförc att deras satt att kläda sig röjer en smak och förfining som sträcker sig vida Iiingre ned p i samhallsskalan an i nagot annat land; - hvad jag mast af allt beundrar hos den engelska qvinnan ar den uppfostran
hon erhåller att reda sig sjelf.
Vid alla tider på dagen, i stad och på land, i fashionabla qvarter och i sniutsiga gränder, p8 underjor- diska jeriivagsstationer och på taken af omnibusar, öfver allt ser man damerna ensamnia, lugna, trygga, obesvarade, fullt inne i situationen och vuxna de eventualiteter soni möta dem.
Det behöfves ett helt system af uppfostran för att dana ett s %- dant väsende, och, ehuru jag icke kunnat i det fallet tränga in i det engelska fimiljelifvets alla detaljer, tror jag, att en mäktig hafstång till den engelska sjelfstandigheten både hos nian och qvinnor ligger i de nationella l ' ekarne och kroppsöfningarna.
Uti dessa får barnet under vissa betingelser, d. v. s. lekens regler, röra sig med all sjelfstandighet och utveckla sina anlag.
Skulle jag någon gång önska hvila mitt sinne från arbetet med och tanken på lifvets bekyliinier och ansvar, och skulle jag som mot- gift mot detta vilja hän~ta ett fullt och rikt intryck af manniskolifvets solsken, d5 vet jag ingenting bättre an att en vacker sorïiinarefter- middag göra en spatsertur till Hyde Park och betrakta den stora skaran som rör sig derinne.
Der ligger något ~mondaints öfver det hela, det medger jag, men detta finnes val mast hos de iildre; der finnes afven s i mycket lif och kraf$ helsa och skönhet hos det unga qvinliga slagte, som till hast paraderar inför åskådarnes blickar, att kritiken hejdar sig och pessimismen söfves till ro.
Man kan icke undgi att frin ' helso- vårdens synpunkt skänka sitt gillande åt de trägna öfningar som sätta - den unga flickan i stånd att med s % mycken trygghet beherrska sin &gt;gångare gods.
Har kominer det ej ifråga att » trippa natt, nätt, natt,, som det heter i visan, eller att göra en liten kort galopp för åska- clarnes skull, nej!
man stracker ut i traf eller annu hellre uti en susande jagtgalopp genom den 2 engelska mil långa ridalléen och vinner dag för dag den säkerhet soin erfordras, då det på hösten blir tillfälle att vid räfjagten öfvervinna alla terränghinder.
Visserligen m % man erkänna att hastarna äro val dresserade och ovanligt litet känsliga för allt det buller son1 verldsstaden för nied sig, men icke destomindre förtjena ryttarinnorna all heder, emedan de, stora eller sin %, unga.
eller gamla aldrig synas oroliga, aldrig vack- lande under hvilka spring eller takter som halst.
Det är icke blott de unga niisserna soin häruti deltaga, nej!
mamma sjelf kan, fastan silfverbröllopet nalkas, fastaii gestalten blifvit val fyllig, skaffa sig en scharger for good weight)) och i spetsen för kavalkaden af sina att- liiigar visa att hon atniinstolie ingenting glömt.
Afven i en annan ainazonsysselsattning, iifven sasoni kusk visar sig här damernas lugn och trygghet från en beundransvarcl sida.
Vare sig hon styr sin lilla ponny eller sina eldiga karossierer, vare sig itföljd af en manlig tje- nare eller endast af småsyskon eller barn, styr damen sitt ekipage in i denna trängsel och detta larm, der niången svensk herrgårdskusk skiille blekna, der man tycker att det fina latta ikdonet skall krossas ibland omnibussarnes och lastvagnarnes väldiga massor, och hon kla- rerar sig lika val ur förvirringen som någon kuskbockens yrkesman.
Kanske tycker någon af niina läsarinnor att jag uppeh %llit mig allt för länge vid detta, att amazonvasendet icke bör hafva nigon,.
framstående ro1 uti den qvinliga uppfostran; jag kac dock icke undgik att påpeka, att den långvariga och ihardiga öfning för kropp och sjrl, som måste föregå sadana prestationer, niaktigt bidraga till helsa, till beslutsamhet, till de egenskaper, förutan hvilka den engelska qvinnan aldrig skulle varit i stånd att följa sin familj till verldens yttersta.
gränser och der plantera den engelska odlingens fana.
Det är mig också en gliidje att kunna nieddela, att aft-en p1 andra omraden kan den engelska qvinnan hafda sitt köns ara.
Uti årets examina vid universitetet i Cambridge har en 20-&amp;g dam miss Agneta Francis Ramsay vunnit första hedersrummet uti hvad vi skulle kalla filosofie kandidatexamen på den klassiska spriklinien.
Denna pristagarinna började att studera grekiska för 4 i r sedan, och har uti de klassiska språken varit undervisad endast af qvinnor.
F r h min synpunkt gläder jag mig af att kunna tillagga, att uti den skola der hon uppfostrades, uppmuntrade inan inycket öfningarna uti Cricket och Lawn-Tennis-spel, och man gaf dessutom de unga flickorna ett betydligt större matt af frihet, iin som eljest ar brukligt i heipen- sioner.
I Danvins fademesland gr man naturligtvis angelsgen att up !,- spåra iirftliga anlag och traditioner, och derföre har man fitt den up!
: - lysningen, att miss Ramsays fader under sin studenttid i Oxford lika- ledes vunnit utmärkelse, att hennes farbror iir professor i latinska språket i Glasgow, och att en hennes grandonkel författat ett mycket berömdt arbete om Romersk fornkunskap.
Afven en annan dam, miss Hervey har uti en liknande taflan vunnit första hedersrummet uti sektionen för medeltidens och de nio- derna språken.
En prononcerad venstertidning anmärker efter ofvanstilende redo- görelser, att det ar besynnerligt att qvinnorna tränga sig fram öfwr allt uton1 i teologien, som fordom antogs rara deras favoritiiinne .. Om tidningen härmed velat antyda, att qrinnans religiösa intressc skulle vara.
slappadt och niinskadt, s3 bedrar hon sig storligen.
För min del finner jag det alldeles riktigt, att qvinnan raiider sig till de banor, soni stå öppna för henne, och att hon i religionsvetenskapcfi nöjer sig med att studera hvad hon efter egen erfarenhet kan finna bildande för tanke och hjerta, men ej striifvar att aflägga en teologisk examen, som för henne skulle vara utan medborgerligt gagn, och till hvilken förstudierna kanske uti ett eller annat hanseende skidle inindw tilltala hennes innersta vasen och hjertelag.
Mitt bref har redan vuxit ut långt nog; jag vill till dess slut sun- inariskt meddela några intryck af Englands hufrudstad och dess folk.
Jag får då med afseende derpå konstatera sanningen af den gantlri något profana liknelsen, att samhället liknar en tunna sill; vid öfrc och nedre bottnen är den skamd, men de mellersta lagren af varan är frisk.
Vill någon människa lära kanna det stora verldslifvct och de krafter, som verka inom detsanima, s$ kan jag icke gifva honom eller henne något bättre råd iin att resa till London och der söka f i reda p i al&amp;, d. v. s. få intryck fr&amp; flera sidor.
Vi hafva i Skandinavien en klass af s. k. européer, hvilka hufvud- sakligen gjort sin sjelfuppfostran vid Paris-boulevardernas absinthglas, uti Berliner-kafëernas rökqvalin m. m., men hvilka alls icke röja någon kännedom om de förnämsta af kulturens krafter, som höja och upp- rätthålla Europa; de och deras ungdomliga eftersägare skulle hafva oändtligt godt.
af en tur, nej en allvarlig studieresa till England.
S.
R.
P.
S.
Jag anser mig före brefvets afging böra tillägga, att ju- bileidagen och veckan aflupit utan alla betänkliga uppträden, att olycks- fallen varit siirdeles fal och icke på nagot satt vållade af folkträngseln.
Till fragan om arbetslönen.
II.
Qvinnor anstalda vid statens jernviigar .. id statens jernvägar antogs det första qvinliga skrifbitradet våren 1866 mot en högst ringa aflöning.
Kort derefter, anstaldes der afven på tillskyndan af davarande öfverdirektören Carl Ulfson Sparre, trenne qvinliga telegrafister, af hvilka den ena placerades i Stockholnl och de två öfriga i Göteborg, en anordning, soin dock väckte mycket motstånd, såväl från förmäns som manliga kamraters sida.
S3 sinåningom antogos dock fler och fler ' qvinnor till bestridande af kontorsgöromålen, förnämligast genom byråchefen Limnells åtgörande.
Han var nainligen den förste, som på detta område med värme åtog sig qvinnorna, skaffade anställning at flera p3 sin afdelning och genomdref de första ordinarie utnämningar, hvilka medgif~ra qvinliga tjenstgörande i likhet med manliga tillträde till pensionskassan, .regel- bunden löneförhöjning, oafkortad lön under sjukdomsfall m. fl.
förniher.
Till denne kraftfulle, varmhjertade och upplyste man stå derför sarskilt de qvinliga tjenstgörande vid jernvagen i stor tacksamhetsskuld.
Utan honom hade näppeligen detta verksamhetsfalt s&amp; snart öppnats för dem - liksom ingen der före honom häfdat den grundsatsen, att samma arbete ger samma rätt till betalning oberoende af den arbetandes köa.
För närvarande äro vid jernvagen anstalda cirka 40 qvinnor.
Af dem arbeta 6 på kontrollkontoret, 4 på milkontoret, 3 på kansliet, I på kammarkontoret, 2 i kassan, 4 .på telegrafkontor och de öfriga på andra afdelningm.
Högsta aflöningen för ordinarie anstälda ar enligt officiella uppgifter f. n.
1,800 kr.
pr.
år, lägsta lönegraden 960 kr.
Högsta lönen för extra ordinarie utgör 2,079 kr, lägsta 730, allt pr år och för en daglig arbetstid af 6 timmar.
För 26 af det ofvan nämda antalet vid jernvägen tjenstgörande qvinnor ha vi tillgång till detaljerade löneuppgifter.
Af dessa fram- går, att f y r a h j u t a i inkomst öfver 2,000 kr., tre 1,800 kr., en 1,500 kr., en 1,450 kr., en 1,380 kr., b % 1,200 kr., tre 1,100 kr., två 1,080 kr., d 600 kr.
årligen.
fem goo kr., tv % 730 kr., och t Vilkor för inträde i pensionskassan och dermed följande fördelar, framgå af nedanstående utdrag ur reglementet.
Delegares årsafgifter utgå med en viss, på grund af hans ålder vid inträdet i pensionsinrättningen en ging för alla bestämd, procent af honom tillkommande aflöning, sålunda att den, som inträdt före fylda 30 år, erlägger 3,z af aflön.
B 3,3 D D a den, som vid inträdet fylt 30 men icke 32 D D B D D 3 2 2 D 3 4 ~ 3, 4 ~ D ~ 2 2 B + D Q 34 M 3636 D 3, s ~ B ~ 11; D B B 3 6 r, D 38s Q 3, 6 ~ B D B D Q D 38 D D 403 D s,, " " D D D D B 4 0 D 242D D 3,gDD D D D D D D42 D 3 4.4D D 3,9DD D B 4 4 M 462 v D S D 4, 0 ~ » B V D B D 4 6 &gt; D 482 2 4,r&gt;2 2 D B B D 4 8 D 2 502 2 ~, = B I I 2 D D B 2 4,3 !&gt;)) D v B 50 D 2 " D O. S. v. För den ordinarie personal, som aflönas enligt beting eller efter dag och timme, bestämmer Styrelsen för statens jernvagstrafik de aflöningsbelopp i förhållande hvartill stadgade afgifter skola utgå.
Arsafgifterna erläggas från och med månaden näst efter den, då delegaren inträdde i pensionsinrättningen, och så länge han i statens jernvagstrafiks tjeiist qvarstår.
Hvarje gång delegare uppflyttas i högre aflöningsklass an den, för hvilken hans årsafgifter senast utgått, erlägger han till pensions- inrättningen en månads aflöningsförhöjning.
Detta erläggande sker genom aflöniiigsafdrag, då förhöjningen första gången utfaller.
Arsafgifterna inbetalas genom afdrag a delegares aflöning, hvarje gång sadan utfaller.
&amp; liga beloppet af pension bestämmes, i mån af den pensions- berättigades tjenste %r, till vissa procent af den medelaflöning, som uppkommer, då medeltalet tages af de fem sista årsaflöningar, i för- hållande hvartill den pensionsberättigade, näst före erhållet afsked, erlagt årsafgifter till pensionsinrattningen, salunda att för fulla 10 tjensteår erhållas 20 % af medelaflöningen.
3 D II D D 2 2 D B D 1 2 B D D 3 4 B D D 1 1 D D D D Q 1 2 4 2 6 D ~ 2 8 30 " D 32 D - D I S 6 D 3 Q O. S. V. B ~ ~ &gt; ~ r Z- I: Z ~
Pensionsbref må ej galla såsom säkerhet för lån och far ej för gäld utmatas.
Statens bidrag till kassan utgår med belopp, motsvarande tv&amp; procent af skilnaden mellan statens jernvägstrafiks samtliga inkomster å ena sidan och utgifter för drift och underhåll å den andra.
Nytt och för delegarne fördelaktigare reglemente för pensions- inrättningen är utarbetadt och afvaktar riksdagens bifall.
Bref till Dagny fran Kristiania.
Juni 1887. år och sommar kommo s8 tidigt i år att syrener och kastanier redan äro utblommade och varnien länge varit tryckande.
Alla som s8 kunna, begifva sig bort från staden.
De små ångbåtarne, som gå till öarna, äro fulla af folk; i synnerhet de som gå till Bygdö.
Bygdö bjuder också på mycket härligt och godt: skön natur, breda körvägar, skuggrika stigar i alla riktningar genom skogen för fotvandrare, jämte ström- och kurbad.
Schweizerier med alla slags förfriskningar, sevärd- heter sådana som den gamla Telemarkstugan och Hallingdalskyrkan, för att icke tala om Oscarshal och Ladegaarden, och till öronfröjd biide orkester och fogelsång.
Det a r icke utan att en ensam vandrare - och området ar så stort att vandrarne lätt kunna bli ensamma - känner sig smått för- tretad och grälar i sitt tysta sinne på civilisationen, när en orkester faller iii ined Lumbys vals just d % han förtjust lyssnar till talltrastens slag.
Men jämte civilisationens fördelar får man också hålla till godo med dess obehag.
Samtidigt med sommaren kom också konstnärernas sominarfest.
Inom den för ändam %let inhägnade delen af slottsparken reser sig &gt;borgen, stolt innanför sin ringmur med torn på ömse sidor porten, alltsammans bedårande måleriskt, imiteradt i vittrande gr8 sten.
Till hast, i likhet nied och vis h vis den af konstnärerna föga beundrade Karl Johans-statyen, höja förfädren sina resliga skepnader, och innanför borginurarna göres allt upptänkligt för att aflocka kristianiterna sina pengar till förmån för konstnärernas tillämnade utställningsbygnad.
Utom att borden stå dukade hela dagen i borgstugan, hålles der cirkus, cafë chantant,, bodega)) och teater som ett slags godmodig karrikatyr af Tivolis härligheter.
Dessutom har man naturligtvis en mängd stand, konstnar- ligt anordnade, der stadens damer välvilligt biträda med att sälja glace, kakor och blommor.
Tilloppet är stort.
De finnas, icke minst bland den allvarligare konstnärskretsen,.
som anse, att det funnits ett noblare satt att inbringa pengarile, om nam- ligen hvarje.
.
norsk konstnär, från Gude och till den alla yngste och.
nymaligaste hade målat hvar sin tafla och anstält en bortlottning af dem öfver hela Skandinavien.
Men di2 folk gernn vill roa sig men ogerna köper eller ens tar lotter på taflor, s&amp; iir det icke omöjligt, att det sätt man valt ar det mast praktiska.
Underlig förefaller dock all denna lustighet niir man hör -- och man hör det alla dagar - om de nianga begafvade unga konst- närer, som mer och mindre lida nöd, brist pA vidare utbildning i sin konst, brist på arbete, brist på bröd.
Och just detta faktum att det i vart fattiga land finnas så öfver höfvan inånga konstidkare - det s r omöjligt att undgå den tanken, att det harflyter af nagonting som icke är sa som det borde vara.
Det finnas för fA slag af lefnadsbanor hos oss.
Det praktiska och tekniska ligger nere hos oss; allt för fi äro de goda krafter,.soni söka sig dit.
Det jir som fölle det af sig sjelf hos oss, att de unga mannen skola studera eller bli konstnärer.
de unga qvinnorna konstnärinnor eller ljirarinnor.
Följden ar, att vi ha många begåfiade men blott ett fAtal praktiskt dugliga människor.
Derför komma vi på efterkälken p3 områden, der vi kunde vara bland de första.
Våra vigtigaste näringar ligga nere.
Viira fiskeriprodukter t. ex. behandlas med så liten insigt, att de utträngas fran den utliindska marknaden, skogen förminskas, m. ni.
m. in.
Och hrad som icke ar det minst betänkliga af allt detta: utvandringen tilltager till en grad som gör till och med de tanklösa betiinlisanima.
En församling t. ex. hade i år blott en rekryt att uppvisa.
Och det ar att msrka, att det ar det basta folket, som emigrerar.
Dertill koininer en sorglig egen- domlighet hos de norska emigranterna.
Kar de arbetat sig upp till valsthd i den nya verlden, återviinda de icke till hemlandet sasoni tyskar och schweizare, utan de stanna der borta så vida de tåla kli- matet.
Hvarje utvandrare ar ett kapital som går förloradt för landet.
Derför hör man också mer och mer klagas öfver, att de ledande inom nationen drifva storpolitik i stallet att bringa dessa vigtiga spörsmil på dagordningen.
Hvarför, så frågar man, diskuteras i stortinget jury- institutionen och kyrkolagen niedaii iiiiringarna ligga nere och folk- mängden förminskas?
Vore det icke bjittre, om man tankte p3 att f i folk att stanna i landet och att skafta dem något att 1efm af der2 &amp; r. s.
Praktisk välgörenhet.
Adresskontoren för arhe !erskor.
&amp; p ?dresskontoren för arbeterskor hafm egt bestand i 6 ar.
De stiftades af nagra för saken intresserade personer i afsigt att skaffa arbets- förtjenst åt arbetssökande fattiga qvinnor och dymedelst i sin min söka minska lidande, brott och last.
Man gick till vaga på s3 sjitt, att man genom annonser, som tidningarna införde till nedsatt pris, och ge-
nom enskilda uppmaningar sökte förmå å ena sidan fattiga arbeterskor att inlenina sina adresser i några uppgifna bodar, der bodbiträdena åtogo sig besväret med adressernas upptecknande, och 3. andra sidan arbetsgifvare att vända sig till samma bodar för erhållande af skur- hjelp, sönlmerskor, niöbelstoppare, sjuksköterskor, tvätterskor och stry- kerskor iii.
in.
För sitt besvär åtnöjde sig bodbitradena med en godt- görelse af 10 öre af hvarje qvinna som fick sin adress antecknad och 10 öre af hvarje arbetsgifvare soni begärde ' en adress.
Endast sådana arbeterskor inskref+os soin kunde förete goda betyg.
TJnder år 1885 skaffades på detta sätt arbete vid 303 tillfallen.
Ungefar hälften af arbeterskorna var hjelphustrur, en femtedel städer- skor, de öfriga sömmerskor, mö&gt;elstoppare, sjuksköterskor, kokerskor, tvätterskor, strykerskor m. m. Arets kontanta utgift för adresskontoren steg till 126 kr.
37 öre.
Atskiiliga hjelphustrur fingo allt jämt åter- komniande arbete i vissa familjer och behöfde ej vidare anlita adress- kontoren.
Arbetsgifvarne vor0 i alliniinhet nöjda.
Ar .I X86 skaffades arbetsförtjenst vid 302 tillfällen; den kontanta utgiften steg till endast 77 kr.
83 ' ' öre.
Qvinnornas förtjeiist beräk- nades till 3,000 kr.
Beklagligtvis hade dock knapt halften af de ar- betssökande erhallit arbete.
Med f2 undantag yttrades belåtenhet nied de erhållna biträdena, och äfven detta år erhöll en del af hjelphustrurna stadigvarande anställning.
.
Tidningarna hafva beviljat nedsatta annonspris, enskilda personer hafva skiakt de kontanta medel som erfordrats, styrelsen och de s. k. föreståndarinnorna för adresskontoren hafva arbetat med osparadt nit, räkenskaperna hafva granskats af utsedda revisorer och decharge be- viljats.
Under första tiden af adresskontoreiis til.lva~-o uppstod ' en ovantad sdrighet derigenoni, att en del arbeterskor flyttade och bytte bostad utan att på adresskontoren anmäla detta förhållande.
Arbetsgifvarne fingo harigeiiom orätta ' adresser, och en hel del trassel uppstod.
De människovänliga damer, soin intresserade sig för företaget, åtogo sig då att offra tid och krafter på att uppsöka de anmälda och öfvertyga sig om adresseriias riktighet.
Härigenom ko111 nian lyckligen derhän att kunna hiifva denna svårighet.
Adresskontor för arbeterskor finnas för närvarande i kaniboden Drottninggatan 68 och lånbiblioteket Linnégatan 6, och hvilka fort- farande äro tillgängliga på saniina vilkor som förut.
Af ofvanstående lilla redogörelse fraingår, att det ej alltid behöf- ves så stora uppoffringar af tid och pengar som man tror för att be- reda ett filantropiskt företag fraingång och ~ / tje&amp;a miinnisko~- till att hjelpa s * sjeIfva&gt;.
.C.
S.
W:,
Bref fran e n förbundsmedlem i landsorten.
ill svar p i förfragningarna angaende ledigblifna bankplatser och möjligheten af att de kunde besattas nied qvinnor, vill jag namna några förhällanden från vår ort.
En niaktpå- liggande plats i en af de landsortsbanker jag känner till, har nyligen blifvit anförtrodd delvis åt en herre och delvis.
åt en ung dam, dotter till en af ortens förmögnaste köpman.
Hennes dagliga arbetstid.
är 6 timmar, årslönen 600 kr.
I en större stad låter en af bankerna en ung flicka gä igenoni en del af dess böcker, för att hon på s5 sätt nia komma in i arbetet och bereda sig att kunna fylla en eller annan befattning i nagon bank.
Man tror att det på många stallen ar bankstyrelsernas af- sigt att anställa qvinnor på en del mera maktpAliggande platser, i man som de blifva lediga.
Om det ar af önskan att f5 ar- betet billigare eller pälitligare gjordt, mä lemnas derhan.
Mången anser att fruntimren böra af många skal nöja sig med lägre aflöning.
Ett af de mast vägande torde vara det, att mannen ej må utestängas från platser, som kunna satta dem i stånd att gifta sig och bilda familj, något som val kan anses vara till både samhällets och de unga qvinnornas basta.
andra sidan erkänna de tänkande att qvinnan blir var- sammare och noggrannare i sitt val om hon ar van att på något omräde, hvilket som halst, försörja sig sjelf.
Den tanklösa dockan försvinner då och qvinnan kommer fram.
Mannens hållning i förhållande till qvinnans arbete utom hemmet har här i landsorten ofta någonting afvisande.
Helt visst ar begäret att skydda sig sjelfva i kampen för tillvaron en af de mäktigaste orsakerna härtill.
Förbundets omfattande verksamhet gläder mig mycket, icke minst derför, att jag får taga del deri.
.
.
Man blir under med- verkan för sådana uppgifter tvingad att reda ut sina begrepp inom en hel del olika oniriden, der det ar ytterst vigtigt att veta hvad man vill, men hvilka så länge legat för oss qvinnor som obruten mark.
Huru gerna ville jag icke numera att qvin- nan må komma till sjelfstandighet och f i tillgång till inbringande a
arbete!
Men huru många äro val ännu mogna derför?
Huru små och sjelfviska äro ej deras intressen!
Jag.
tror helt visst att mannens intressen mången gång äro föga störré: men om de vilja, hafva de uti sin verksamhet ett skydd mot faran för att pä småsaker bortplottra sitt intresse, något som åter ligger oss så nara.
Den största betydelsen af qvinnans sjelfförsörjning ligger nog ej blott, som jag nyss sade, deruti att hon blir skyddad för frestelsen att inga tanklösa äktenskap utan tycke, utan lika mycket deruti ati hon raddas från frestelser att p3 sedligt för- nedrande satt förtjena sitt bröd eller afvinna lifvet något behag.
Härmed ar jag kommen in på en af dagens brännande frågor, och jag kan ej slappa den utan att gifva luft i t nagra af de spörsmil1 de väcka.
Hvad skall göras för att skydda barnen, gossarna isynner- het, att angripas af den demoraliserande anda, som tycks ha trängt ända ned i vira skolor?
För min del tycker jag, att det ar val att saken kommit allvarligt på tal, s i att man fått veta huru landet ligger och möjligen kan öfvervinna det onda.
Skolan i v&amp; lilla stad lär vara ovanligt hygglig, men eljest hör nian från alla håll att literaturen, i synnerhet den strind- bergska, har stort inflytande.
Från en af grannstaderna bei-attas att dessa skrifter insmugglas i goss-skola~ ?s pulpeter och läsas der på rastininuterna, allts2 i smyg, hvilket gör det insupna giftet s i mycket farligare.
Egaren till ett linbibliotek i en större landsortsstad har sagt mig, att d e.
slipprigaste, niast mo- raliskt smittande böckerna, ständigt äro ute i lån, oftast bland 14-, 15- och 16-åringar af båda könen.
Hemmen, sade lian, synas af e n eller annan orsak ej kunna öfvervalia barnens nöjeslasning; somliga sakna förmåga, andra vilja.
Om föräldrarna kunde racka hvarandra handen till samman- slutning mot detta onda, har jag tänkt mig, att det kunde ske så, att i hyggliga lånbibliotek tillhandahölles en särskild afdel- ning, under kontroll staende, godkända ungdomsböclier, hvilka böcker torde vara försedda med sarsKiIdt nziirke såsom borgen för föräldrarna, att boken vore oskadlig.
De lärare jag talat med om saken ha dock svarat: * det är föräldrarnas uppgift att välja barnens rolighetslasning; vilja de ej ha besvär härmed, så kan man ej hjelpa saken.&gt; Jag kan ej åtnöja mig med detta svar.
Vi veta ju, att barnet behöfver ej blott det nyttiga utan också det roliga, och att dess odygd och okynne mangen gång.
blott ar uttryck af ett öfvermått af lefnadsmod och kraft som behöfver afledas.
Här föreligger val ett samfaldt arbete, ty det galler hela vårt folks framtid - eller hur?
Säg mig hvad du tanker härom och om ej förbundet kunde medverka på nigot sätt till en sådan sak, som jag har antydt.
Det faller sig helt naturligt att tanka på förbundet, ty det till- vinner sig härnere allt mer och mer förtroende.
Man förvånas öfver mångsidigheten af dess verksamhet, och det nit som ut- vecklas af minga dess ombud drager allt flera inom kretsen för dess inflytande.
, Det var i grefveris tid förbundet kom till stånd^, yttrade till mig härom dagen en af våra mast tankande qvinnor, sjelf moder till många barn.
Med dessa glädjande ord slutar jag för denna gången mina meddelanden och hoppas p i goda och vägledande svar.
Din X. Hvarjehanda i qvinnofragan.
Sverige.
Motioner till förmdn för pvianov.
Hr I;: T.
Borg väckte vid senaste riksdag motioner bland annat om myndig qvinnas inväljande i fath&amp;årdssfyrelse och skolrJd samt att en bestämmelse måtte i rikets helsovårdsstadga införas, enligt hvilken myndig qvinna niåtte kunna i AeZsovdrdsstyreZse inväljas.
Den förstnamda af dessa motioner tillstyrktes af lagutskottet, hvil- ket framhöll hurusom nqvinnan så till begåfning som verksamhet vore lämplig för deltagandet i vissa, till fattigvårdsstyrelsen hörande skyl- digheter~.
Hon har länge egnat sig åt enskild fattigvård och eger s&amp; ledes bade sakkännedom och erfarenhet häruti.
Mer ä n hälften af de fattiga bestar dessutom af qvinnor och barn.
För motionens senare afdelning, om qvinnas inväljande i skolråd, ansåg utskottet giltiga skäl tala, alldenstund qvinnan med framging verkat p&amp; undervisningens alla områden.
Då motionen af riksdagen undergick behandling, beslöt andra kammaren genoni votering och med I O I röster mot 7 7 att bifalla utskottets förslag.
Beträflande hr Borgs iilotion om qvinnas inväljande i helsovfirds- styrelse, blef den af första kammarens tillfalliga utskott afstyrkt.
U- skottets afstyrkande hemställan blef ock inom kanimaren bifallen med 38 röster mot 24.
En af hr Aolg.
Bokström väckt motion om intagandet af qvinnor i riksbanken, blef, i enlighet med bankoutskottets henistallan, afslagen utan diskussion.
Utskottet ansåg dock, art regeringen bör se till huru- vida ej qvinnor må kunna anställas i de mindre afdelningskontoren, då dessas antal framdeles ökas.
Danmark.
De islandska qaimzorna hafva i å r erhållit ratt att aflagga examina vid Reikiaviks högskola samt tillatelse att studera vid högre läroanstalter, likväl utan tillstånd att tillträda embete i statens tjenst.
Qvinl * jurist.
Fröken Berg, dotter till f. d. talmannen i Folke- tinget C.
Berg, har anmält sig till undergående af s. k. dansk juridisk examen.
Fröken B. ar den första qvinliga examenstagare pA detta område.
Tyskland.
3 .. Eröken Marie Calm, som under nara ett tjugutal år framgångsrikt arbetat för den tyska qvinnans sak, afled i Cassel sistl. februari i en ålder af 55 år.
Fr. C. har utmärkt sig saval genom sitt adla simelag som ock genom en mindre vanlig begafning som talarinna och skriftställarinna, hvarjamte hon i egenskap af lärar- inna verkat nitiskt i undervisningens tjenst.
En qvinnoindustriutställning öppnas denna sommar i Szegedin.
En koniite af damer kommer att ordna densamma.
En ?ty skola j ö ~ undervisning i träsnideri har upprättats i Dresden i andamAl att meddela qvinnor konstnärlig-estetisk bildning, hvarigenom för dem en ny förvarfskalla må kunna erhållas.
Frankrike.
Qvinna i sholrådet.
M: me Pauline Kergomard, in- spektrice iör » école maternelle~, har blifvit invald i skolrådet (le Conceil supérieur de I ' Instruction publique).
Donation.
Enkan efter aflidne d: r U. Trelat har till staden Paris anslagit hela sin ansenliga förmögenhet uppgående till I, 5 oo,ooo fr. samt i sitt testamente uttalat den önskan, att g %fvan matte användas till understöd %t qvinnor som egna sig St medicinska studier.
England.
I London hölls nyligen ett möte för förbättrande af den svira stallning, hvari arbetande qvinnor befinna sig i följd af den låga arbetslönen.
Man har ansett att innevarande %r, då drott- ningen firat sitt jubileum, varit särdeles lämpligt att fästa nationens uppmärksamhet på dessa förhiillanden.
Antalet af i England inom olika industrigrenar arbetande qvinnor uppgår enligt beräkning till 3 millioner.
Det beslut antogs enhälligt af mötet, att en konferens inom närmaste tid skulle samniankallas för att samla och offentliggöra alla fakta rörande arbetande qvinnors ställning, hvarigenom material skulle erhallas för verksamma reformers vidtagande.
Gullvfvehgan. '
Klagom21 hafva försports öfver Gullvifveligans uppträdande och det sätt hvarpå hon utöfvar sin verksamhet.
I underhuset har till och med väckts förslag om att ligan borde stallas till ansvar för boycottande och terrorism.
De framstalda klagomalen hafva dock ej föranledt nigot resultat.
Qvinnor i posten.
Då år 1881 tillträde till tjenst inom post- verket först medgafs qvinnorna, blefvo 14 af de inträdessökande efter en profkurs af 6 månader förklarade inkompetenta för det arbete man fordrade af dem.
Numera uppgår dock i England antalet i postverkets tjenst anstälda qvinnor till omkring 6,000.
QvSnltBa tandIaKare.
Fröken Mc Phail, medicine studerande i London, har begärt tillträde till den praktiska afdelningen vid Xational Dental Hospital, hvilken begäran äfveii blifvit bifallen, hvarjiimte samma ratt äfven medgifvits alla qvinliga läkare.
Ryssland.
Prista ' fEaqa.
Fru Maria von Redelien, ntgifvarinna af en qvinnotidning i Riga, har utfäst trenne pris för skrifter i följande ämnen: I.
Ar det fördelaktigt för den husliga lyckan, att makan och modern bidrager till förvarfvandet af medel för betäckaiidet af lefnadsomkostnaderna?
Pris: IOO rubel.
2.
Nya banor för den bildade klassens döttrar.
Pris 50 rubel.
3.
Följetong med husmoderliga tendenser.
Pris 50 rubel.
Pa undervisningsministeriets fråga huru- QvinZt; ga Zä&amp;ares di@tter.
vida de qvinliga lakarnes diplom skulle anses ega samma varde som d e för manliga läkare utfärdade diplomen, har medicinska akademien i Petersburg gifvit jakande svar.
I följd haraf äro de qvinliga lakarne i Ryssland afven i fraga om vetenskaplig kompetens likstalda de manliga.
Stipendier för qvinnor.
Hvar och en som inser behof~~et af yrkes- och studiestipendier för qvinnor, uppmanas p5 det kraftigaste, att å brefkort, staldt till Fredrika-Bremer-För- b un dets stipen die-komité, anmäla sig villig att som insamlare tjena saken, möjligen ocksa att söka vinna och anmäla flera insamlare.
Listor skola da ut- sändas under september manad.
Erinras att insamlarens uppgift endast ar att till- vinna saken ro bidragande samt uppbära deras afgifter med 1 krona årligen i fem AP.
Se vidare Dagny.
haft.
maj-juni.
