# ID: svediakorp-per52
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1887
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,138
# sentences: 708
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Plan för yrkes- o c h studiestipendier för qvinnor.
Ur ett nyligen inom Fredrika-Bremer-Förbundet utarbetadt komitébetankande.
g - ' iderna förändras och vi med dem, icke minst med afseende p5 vår uppfattning af arbete och arbetsduglighet.
Detta slitet.
af livarje » eller whvad som helst&gt;, hvilket förr i verlden utgjorde och ej sällan an i dag utgör mattet p % en arbetssökande .qvinnas färdigheter eller kunskapsförråd, ar på arbetsmarknaden numera nästan värdelöst.
Icke heller förslår det på långt nar .till fyllande af familjemoderns uppgifter.
Det der ~ h v a d som lialstw innebar ju i sjelfva verket frånvaro af både plan och mål för arbetet; och kan man bara %litet af hvarjew, s5 blir det ingen- .ting helt l~varken af ens arbete eller af en sjelf, ännu mindre: af dem, hvilka man skulle uppfostra till fullgoda menniskor.
Det regelbundna arbetet för ett gifvet mal är dessutom i vår tid ett vilkor, ej, blott för personlighetens utveckling, utan .också för den materiela tillvaron, och det är från den sidan vi har hafva att beröra detsamma. '
.Deii som icke vill arbeta skall icke heller äta,, ar ett af de bud, som vår tid med en alldeles särskild styrka inskärper; och - den som vidl men icke d a r t arbeta röner ingen misskund.
Föräldrar börja mer och mer inse denna sanning, afven hvad deras döttrar beträffar.
Detta är fallet ej endast bland de min- .dre bemedlade, utan äfven inork de talrika klasser i vårt land, der familjen lefver godt, kanske öfverflödigt p2 husfaderns lön .eller arbete, men efter hans bortging, vid en inträffande penning- kris, e. d. står utan alla tillgångar, således bland löntagare af .alla slag och bland en mängd jordegare, industri-idkare, köpman, m.
fl., hvilkas iiiltonister bero af konjuiilzturer.
Att regeln kan galla adla, afven de rika och de högt upp- satta, ar ett faktum, som dagens historia under senare decennier blott alltför bjärt illustrerat.
För att nu föräldrarna må kunna skydda sina barn för den antydda faran af en plötslig och öfver- liangande nöd, måste de i främsta rummet bereda dem nödig arbetsduglighet i ett visst yrke eller för ett visst lefnadska !l der d e kunna forvärfva en oberoende utkomst.
Dagnjl.
I I.
.
Denna föräldrarnas uppgift ar dock ojämförligt mycket svå- rare med afseende på döttrarna än på sönerna.
För de senare ar ju nämligen all undervisning så godt som kostnadsfri, hvar- jämte stipendiefonder, uppgående till millioner, finnas donerade till studerande ynglingars förmån.
Så, för att anföra blott ett exempel, utdelas för närvarande vid Upsala universitet stipen- dier till ett belopp af 175,000 kr.
årligen.
De lyckliga stipendiaternas systrar måste betala all sin ele- mentarundervisning och för dem finnas, med några f; undantag, ingn stipendier, vare sig för yrkesbildning eller studier.
Den gamla trösten, att flickan gifter sig och blir försörjd, gäller icke längre.
Man vet, att hon ofta dessförinnan måste i många år arbeta för sitt bröd, samt ej sällan äfven hjelpa an- höriga.
Man vet, att qvinnor, nied känsla af sitt varde, icke betrakta äktenskapet såsom en försörjningsanstalt, att tvärt on1 afven hustruns arbete stundom päraknas som cn inkomstkälla för det unga liushållet; och slutligen visar man på det ofantliga antal enkor med barn (se Dagny sid. So) hvilka stii utan alla andra tillgångar än dem, moderns arbete kan inbringa - om hon nämligen lart något sådant.
Mycket annat kunde vara att erinra rörande det vigtiga ämnet: så i nationalekonomiskt afseende, vigten af att antalet ta- rande ' samhällsmedlemmar minskas, och antalet narande ökas; så i smitart hänseende, fördelen af att förekomma öfverarbete med åtföljande sjuklighet i följd af skuldsättning och nöd; så P sedligt afseende, betydelsen af ett arbete, son: stadgar karaktaren: motverkar lusten för oädla tidsfördrif och afvarjer frestelser.
Det har sagda torde dock vara nog för att visa, att q \ maan ' måste beredas att i kraft af eget arbete kunna intaga den aktade stallning, som ett ädelt oberoende gifver.
' j Det ar i detta syfte Fredrika-Bremer-FCrbundet uppstalt si- soni ett af de främsta målen för sin verksamhet bildandet af fonder för yrkes- och studiestipendier St svenska qvinnor, hvari- genom de kunna sättas i stånd att i framtiden bereda sig er: någorlunda oberoende bergning.
l) S e härom en uppsats om yrkes- och studiestipeiiclier för fickor, intagen i Tidskrift för Henimet 26: te 8rg5ngen.
samt Fredrika-Bremer-Förtlundetc med- delanden för år 1885.
I mars månad innevarande ar tillsatte Fredrika-Bremer-För- bundets styrelse en komité för att utarbeta ett förslag till sti- pendieidéns förverkligande.
Komitén utgjordes af fruarna Thé- rese Gyldén och S. L-d Adlersparre, fröken Lilly Engström, ledamoten af riksdagens första kammare, d: r J.
A. Leffler och t. f. revisionssekreteraren hr H. liohtlieb.
Sedan komiténs medlemmar vid dess första sammanträde blifvit ense om en motivering af företaget, i den riktning som här ofvan anförts, fördelades det grundläggande arbetet medleni- rnarna emellan.
Vid följande sammanträde framlades ett af hrr Leffler och Rolitlieb uppgjordt förslag till stadgar.
Häri föreslås, att blifvande stipendiernedel skola fördelas i tvänne fonder, nämligen: Donntioizsfoizden, omfattande de t il1 förbundet ' för sådan t ändamål donerade medel, med bifogade bestämmelser rörande deras förvaltning och stipendiernas fördelning, m. m.; samt Allman~za stlipendiefonde~z, bildad af förbundet genom insam- ling, enligt här nedan närmare omtalad ' plan och genom gåfvor, samt i framtiden genom möjligen uppstående öfverskott af räntor och årliga medlemsafgifter.
Förslaget iniieh5ller vidare betryggande bestämnlelser an- gående fondernas förvaltning, styrelsens sammansättning och sam ' mantraden, fondernas placerande, räkenskapernas gransk- ning, stipendiers utdelning m. m., hvilket allt vore för omstand- ligt att här i detalj meddela, hvaremot bestammelser om sättet, tiden och grunderna för stipendiernas utdelning äro ämnade att fastställas genom sarskildt reglemente, derom beslut skulle fattas af förbundets styrelse.
Den har ofvan först namda fonden, eller forbundets dolzations- fond har redan blifvit grundlagd i och med den nyligen till for- bundet öfverlemnade Whitlockska stipendieg5fvan.
Och har man goda skäl att hoppas att fonden framgent skall tillväxa genom gåfvor och testamentariska donationer af frikostiga mennisko- vänner, hvilka hafva hjerta för landets döttrar och deras sträfvan att vinna full arbetsduglighet för att i mån af behof kunna hjelpa sig sjelfva och de sina.
l) Förbundets allmänna stz$eizdiefoolzd skall enligt komiténs för- slag grundläggas innevarande år.
För detta ändamål skola be- räkningar göras, en arbetsplan fastställas satnt en talrik kår af.
- - - -. ---- l) Det bör har framhållas att dylika donatioiier kunna göras afven med vilkor att rantan ej genast kan för andaniålet disponeras, eller s i att stipendierna förbehållas niedleinniar af en viss slagt.
medarbetare bildas för att sätta i gång öfver hela landet, under nägra få år, en insamling af så små bidrag, att de icke för nägon kunde kannas såsom en uppoffring.
Denna plan, af fru S. Adlersparre framlagd inom komitén och af denna i dess väsentliga drag gillad, innefattar i hufvud- sak följande: I) Bidragen skulle bestämmas till a krona årligen i 5 ar.
2) Ett mycket stort antal för saken intresserade personer skulle genom förbundets ledamöter samt dess styrelse och ombud inbjudas att medverka såsom insamlare.
3) Resp. insamlare skulle åtaga sig att hvar och en till- vinna saken minst ro bidragande sanit årligen i 5 år af dem uppbära och till förbundet p2 öfverenskommet satt öfversanda dessa deras bidrag, utgörande sammanraknadt för I ar ro kr.
Det torde icke behöfva sagas, att det vore så mycket för- delaktigare för saken, vare sig att de bidragande vilja erlägga det påräknade 5-årsbeloppet, d. ä.
5 kronor, p2 en gång, eller nitiska ~ ~ ro bidragande.
insamlare vilja tillvinna saken 7 1 2 an Större gåivor emottagas naturligtvis med största tacksamhet.
vare sig att de lemnas för en gång eller för ett visst antal ar.
Enligt beräkning skulle genom de små bidragen, insamlade öfver hela landet under 5 år, e11 stipendiefond af cirka I 5o: oca i 200,000 kr., eller, om deltagandet bZtf; ~c sto * dubbla beloppet.
kunna.
utan nämnvärd uppoffring samlas.
Af rantan å den sålunda bildade fonden, skulle då 25 a 50 större och mindre yrkes- och studiestipendier Migen for all fram- tid kunna utdelas.
Stipendierna från aZhz&amp;z7za f o n d skulle afses för qvinnor-.
Iivilka önska att, enligt en faststald plan.
bci-eda sig för ett in- komstbringande arbete, vare sig vid nigon fackskola (teknisk skola, hush5lls- eller slöjdskola, hande1sixtiti; t. m.
m.)
eller vid högre läroverk.
Bland föreslagna kompetensvilkor for sökandc, m5 har namnas nödig elementarbildning.
motsvarande kunskaps- måttet i en elementarskola for flickor- eller minst i en högre folkskola.
Intet stipendium finge utdelas förr an fonden uppgått till roo A I r; o,ooo kr.
I afseende på ordningen för stipendiers utdelning skulle, vid lika kompetens i öfrigt, tagas hänsyn till de orter, fran hvilka de flesta bidrag ingått.
* P
" För att åskådliggöra resultatet hafva följande alternativa prospekt blifvit uppstalda; och Rar nzalz dervid ~ t g z t frdz t den.
foratsättlzinge~z, att, enligt komiterades förslag, h a r j e insamlare skalde tzddvzizaa saRe~ vninst ro bidragande jämte sig q ' ecf, h a r och e7z erlaggmzde r hr.
iErZzgen i 5 RY.
Prospekt.
Om hvarje förbundsledamot tillvinner saken blott en insain- lare jämte sig sjelf, skulle resultatet efter 5 år blifva 100,ooo kronor; vinnas trenne insamlare af hvarje ledamot, stiger beloppet till 200,000 kr.
o. s. v. Om, vid sidan af denna kik af insamlare, förbundets styrelse och ombud lyckas genom särskilda inbjudningsbref eller andra åt- gärder tillvinna saken ungefar samma antal medarbetare, s i skulle resultatet kunna efter utgången af de 5 arbetsåren uppgå till 200 i 400,000 .kronor.
Om nu rantan beräknas till omkring 4 Z, (a.fkastningen af de under arbetsåren uppburna årsafgifterna måste antagligen afses till betackande af de betydande insamlingskostnaderna) l) sa skulle, å en fond af 150,ooo kr.
erhallas en ranta af 6,000 kronor, af en fond om dubbla beloppet 12,000 kr.
o. s. v. Af det lagre beloppet måste stipendierna bli färre och lagre till värdet.
S2 kan man tanka sig att från en fond om 150,ooo kronor kunde årligen för all framtid utdelas sex stipendier i 150 kr., tio i 200 kr., fem i 300 kr.
och fyra i 400 kr., eller inalles 25 stipendier.
Från en fond af dubbla ' beloppet kunde dubbla antalet, eller samnia antal stipendier med dubbla värdet utgå.
Stiger fonden till 400,om kr., kan man tanka sig en utdel- ning af femton stipendier a 200 kr., tjigo h.
300 kr., tio a 400 kr., fyra i 500 samt ett i I,WO kr., eller tillsammans 50 stipendier.
Komiterades förslag innebar således, såsom af ofvanstående prospekt framgår, ett förverkligande af associationens idé, tilläm- pad på sjelfuppfostran, med arbete och oberoende till mål.
Med en knapt nämnvärd årlig uppoffring, i varde för livar och en näppeligen motsvarande en bandrosett eller ett dussin - ') En förbundsmedlem har välvilligt lofval att lemna nödiga förskott för utgifterna under de första arbetstren.
.
cigarrer, skulle efter 5 ars förlopp sakens vänner, enligt detta förslag, hafva kunnat grunda en betydande stipendiefond, hvilkcii skulle i all framtid verka för sitt ändamål.
&amp; len har, i anm högre grad an vid vanliga associations-företag.
beror framgingen p2 antalet deltagare.
Insamlare m k t c räknas i tuseiital.
bidra- gande i tiotusental, om blott måttliga resultat skola vinnas.
Och af alla fordras en ihärdighet, som räcker de fem aren ut.
*!
r: 4.
Meningen har icke varit att har framlägga den fullstandign planen för bildande af förbundets allmänna stipendiefond.
Rfcii komitén såväl som styrelsens forvaltningsutskott hafva på detta satt velat offentliggöra syftet med ock grundformerna för före- taget, för att derigenom dels väcka intresse för detsamma, deis bereda förbundets medlemmar och sakens vänner tillfälle att ge- nom Dagnys redaktion uttala sin mening om planen, sanit er- bjuda sitt biträde.
Man räknar på villig och nitisk niedverkan: i främsta rwx- met af förbundets medlemmar och Dagnys läsare.
ObctingaCt raknar man afven på alla dem, hvilka stii eller hafva stått den qvinliga ungdomen nara och kanna, eller sjelfva kanske erfarit de svårigheter, som vänta henne i kampen för tillvaron.
Slut- ligen vågar man tro äfven på ett verksamt biträde af dc lyckligt lottade man och qvinnor, hvilka ingenting h a h a att frukta for sina närmaste eller sig sjelfva, men i Kai&amp; afi att ock.&amp; v d - ståndet har sian fOypZzgtelse~, vilja likasom lösa sig till sorgfri- hetens rätt, genom att främja ett företag.
som afser att for all framtid frigöra ett betydande antal arbetsvilliga qvinnor fril: i okunnighetens och den deraf följande arbetslöshetens tunga börda.
Om senaste literara företeelser på sedlighets- frågans om råde.
@ t inliigg i scdlighetsfrågan, föredrag af Anna R ' Zyhrinan-Lindgren.
Ar osedlighet helsosa7) z och a7- sedlighet skadlig för helsan.
: af en svensk läkare.
(Helsovannen, n: o g A.)
Up$satser i setllighctsfr2gan, af Elisabeth Grundtvig, m. fl.
(Kvinden og: Samfundet, n: o q, 5.)
A k t c n s k ~ p s f r 2 ~ a n Några.
diskussionsbidrag, af Robinson.
(Frainht, n: o g, 10.)
Mimh-e akad konsistoriet och sedlighetsdiskz~ssionen i Upsalu den 2 april ~887.
Det ntod~rna scdlighetskrnfvet i kantf emot reaktion och radikalism, af Esselde.
Skydd åt v &amp; zrngdom, af Mödrar.
Nya Dagligt Allehanda n: o 107 B. Literntztr och rr$jfost7-nn, af Uffe.
(Verdandi, n: o 2, 3.)
.W taiiför det politiska området har under den förflutna vintern ingen fraga hos oss så upprört sinnena som sedlighetsfrågan.
De före- teelser Dagny i föregående häfte belyste ') hafva efterföljts af .andra, som här i korthet skola omnämnas.
I Stockholm har, på inbjudning af ett stort antal damer fr&amp;l de mest olika verksamhetsoinråden, ett pvz ' nnomöte egt rum i syfte att inom större kretsar sprida kälinedom om den pågående striden och den nyiitkomiia literatureii till försvar för en, sedlig uppfattning.
Mötet ' hade 600 deltagare, hvilka ined lifligt intresse afhörde dess förhand- lingar.
Fröken Eva Fryxell gaf en karaktäriserande belysning af Personnes, Franks och Petersens skrifter.
En ung moder framlade .anspråkslösa, men hjertevarma och ofta lärorika meddelanden från .. sin erfarenhet af små barns uppfostran.
Slutligen höll fru Myhrman- Lindgren ett, on1 stor skarpsinnighet och hängifveiihet för saken vitnande föredrag om den pigaende scdlZ ' ghetskan~.pens f örhållonde till Fede ?-ationen och dess syften.
Alla torde ej instämma i den ärade föreläsarens polemik mot hr Personne.
Men oafsedt denna, har före- draget siii stora betydelse s&amp;om e72 protest af qvinnol-, hilka lefvn .inom hemmets f+i@sta om7-i ?de, emot de poZisfööl.ordnin,gnr, / I ' ~~ilka i strid mot sve~zsk lag friimja otukt 0612 last, detta zmder bemödande att fri- .taga f d n lastens olyckliga följder den ena af de brottsl&amp;parterna, medaq~ .de ?dta den andm drablias af den imst kränkande och .fornedrande be- handling.
Att sm,rhället s8l&amp;da, icke blott, som hr ~ e r s o n n e fram- håller, passivt fördrager brott mot lagen, utan sjelfi blir lagbr~~tare, ar det s1; arpsimiga hufvudarguineiitet i fru Myhrinans framställning.
Enligt Clhörariies önskan och nied stöd af deras, under sjelfva mötet leninade penningbidrag, har det märkliga föredraget utgifvits i tryck.
Ungefär samtidigt förekomino i tidskrifterna Eirn n: o 8 och Helsoviz~znen n: o g A. starka och för sedlighetsviiiinen i hög grad löftesrika utföranden af svenska Zakare, dels mot briiket att för yng- iingar rent af föreskrifva köiisunigäiige såsom helsoniedel, dels (i Helsovännen) en längre utredning af fr %gan: w ar osedl&amp;het helsosam, xM ') Se &gt;Mödrarna, och sedlighetsfrågan *.
Dagny, april 1887.
och a r sedItIp-het skadtg f * helsmz ?~ Häri anföras uttalanden sedda helsov8rdens målsman, sasom I,.
W. Friedlander, prof. Peterson, prof. S. Ribbing, prof. P. Hedenius samt .d;.
4.
Goes, hvarjamte afven den ädle gamle Hwasser åberopas - allt för att bevisa, hurusom den otyglade sinligheten ar, icke ett helsoinedel utan aden frzddansvardaste sj~kdo7nsalstimzJE Ar@, hvil ken bereder icke allenast individens utan slägtets bide djupaste förnedring och största förderfa.
I Franigt uppträder, bland försvararne af strindbergsliteraturen i dess olika afarter, också en förf.
fran annat lager, som än i det ena, an i det andra haftet, utkastar lösryckta?
paradoxala satser i akten- skapsfragan, utan att det ännu blifvit läsaren klart om der star en man bakom ordet, och i s % fall hvad den mannen vill.
Att i dema tid, i ett s6dant &amp; me uppträda med halfslutet visir för att likasom leka kurra gömma med sig sjelf, synes icke värdigt förf.
af uppsatsen dfannens ZikstalZtgAet med pvinnan:, och har väckt bgde smarta och förvaning hos hans vänner.
I Kya Dagligt Allehanda, som med större uppmärksamhet 211 öfriga representanter för hufvudstadspressen följt sedlighetsfr5gans be- handling och sjelf tagit del i dess belysande, har under d r e n före- kommit ett märkligt inlägg i saken, under rubriken: Skydd ht Z&amp;- zmg- donz.
Det skydd, som askas, galler så väl arbetsklassens unga döttrar som den manliga ungdomen af alla klasser; det kan vinnas genoin en åtgard af de kommunala myndigheterna och det piyrkas med kraftigt talande skal af tidningsartikelns insändare, hvilka teckna.
sig Mödrar.
Detta bör vara nog för att fasta våra läsares iippmiirksain- het vid det nämda tidningsnumret.
Längre fram skall Dagny ilter upptaga ämnet.
I Kvinden og Samfundet har man med glädje last fröken Klisa- beth Grundtvigs förträffliga uttalande sanit ett par andra f 6 r k i föl- jande majhäfte.
Hänvisande läsaren att sjelf taga iiarinare kännedom on] dc andra i öfverskriften namda brochyrerna, stanna vi har vid l ' Ei-tCt.zirrz ' i,,.
icke Upsalaföreningen, utan den f d r t alla föieiziizgai- fi-isttimdc skr@en Verdandi, redigerad af Uffe (fröken Sandström) och Taars Hökerberg.
Verdandi har med haft.
2 och 3 för innev.
år trädt fraln i första ledet af den kristligt sedliga askadningens målsman.
Det namda haftet innehåller dels några anmärkningar till Ellen Keys artikel aNentlösheta, af John Personne och dels en uppsats af Uffe om ~li ' terattw och z@pfostyaan~.
Båda förtjena i högsta grad alla setl- lighetsvanners, samt främst föräldrars och likares behjertande.
H r Personne later det myckna goda i fröken Keys varnande upprop till.
föräldrar, att icke lemna barnen hemlösa, vederfaras all rättvisa, men framhåller dess svaga sidor och protesterar mot förts pastaenden om den osedliga literaturens ofarlighet.
Uffe uttalar sig öppet och starkt, dels om det berättigade i realismens framträdande, då det galler att skildra izvad som ar afven på sådana områden, som väcka vår inot- vilja; men ocksh huru realisten, då han, i trots eller förtviflan, til- lägger: &gt;sa skall det fÖrbl#va~, ådrager sig ett ansvar så tungt, att m m
bafvar vid tanken derpå.
fi~mdt man i dessa fall tysta honom - vore samhället nog rent, och den enskilde domaren nog klarsynt att.
kunna göra det nied fog och oveld - så borde det milhanda ske .. Bättre vore dock enligt förfm att noga pröfvi hans utsagor, ge ho- nom ratt der han har ratt, och beslå honom iiled hans egna vapen - det ar fakta och vitnesbörd - der han tar fel.
.
.
l) &gt;Cif oss ' ~tpj+-.
1-iittelsens psykologi gen t eino t fallets!
w Langt ifr8il att betrakta den nya literaturens ni %lsnian som om-.
svariga språkrör för tiden, ställer Uffe dem till svars för hvarje tanke.
de uttala, erinrande om huru en sidan tanke, en gbng frigjord, lefver.
sitt eget lif, vaiidrande orrikring fr %n den ena menniskosjalen till den andra, medförande oberäkneliga impulser till godt eller till oiidt .. kan ske^, heter det, » skulle deras upphofsman rysa om han en gång mötte de Iingvaga af komliilgarna till dessa tankar.
w Författare borde mer an anclra uppfostra sig sjelfva.
Frainfor allt skulle de besiiina att sanningen aldrig gripes med orena händer .. Vidare belyser förf.
ph ett inträngande satt realisternas antagande,.
att religionen skulle försvini1a, de religiösa behofven vaxa bort imder utvecklingen.
.
Hon tillbakavisar utan tvekan dessa föreställningar.
, En jord, fri272 hvi&amp;eirz hzga buirer stga z$$, (ler yIii4en skzde vara sk912 och fö~tv1~1z7~ sh7112, är henne ofattlig.
N i f g o h ~ g m&amp;te hn rdiici5t.t~ hos 1rze7zskligheten, ima7z det Kali 61; sa.
.
.
.
Att lata odöcl .. &amp; hetsta7zkc ?l lcingsa~lrt digas för att plötsligt Rter- slochza ut, r~ka; rz kulturert, kan rlen nntrrirltjga utz,ecklingen val-a s8 gryim w ': Huru förf.
likväl inåste erkäiina att kristendomen verkligen inist sitt tag öfver dem som st % p3 bildningens höjder, att den mist sitt inflytande öfver en mängd föräldrar, och clerför också sin makt .öfver barnen, hvilket åter förklarar det hotande sedliga förfallet, detta lika- so111 de orsaker, hvilka, enligt förf., meclverkat härtill, måste vi lenina läsaren att, jämte mycket annat tänkvärdt och godt som förf.
har att säga honom, inhämta omedelbart ur den inarkliga uppsatsen.
Har återgifva vi blott såsom sammanfattningen af allt det basta, som hittills blifvit sagdt i ämnet, förf.
slutord: d R t oss skafa bnrneu biittre zlngiinge ge7101i1 att förudla oss sjevva!, ' Ett och annat för den inre ekonomien.
agny har redan i sitt program l o f ~ ~ a att t leinna råd och anvisningar i - afseende på en och annan gren af den inre hushållningen.
Hon vill har börja infria detta löfte genom några meddelanden an- gående en af husmoderns vigtigare uppgifter, inköpen för lilznefö ?-rddcf samt varden om detsamma.
l) S e Personnes, Petersens sanit Heikels och hans finska ineningsfrkindek uttalanden gent emot de Strindberg-Jaegerska och Geijerstamska påstaendena att ingen man kan tygla sina sinliga lidelser.
Rcd.
anm.
Dyrt och billigt.
Varukännedom ar ett äiniie, soin förblifvit alldt.les framiiimde för våra flickskolors schema.
Att fylla denna brist i qvinnobildningcii nr .förenadt med stor svårighet, synnerligen i staderna, der föga eller iiitct tillverkas i heinnlen.
Den unga husfrun har köpt en vara för ~rainl~ris:.
inen om ett par år ar den obegagnelig.
UcJn~föl-.
: Ja, deroiii svafvar till netl- hon i en ljuf okunnighet.
D i annonseras en ~slutförsaljningz~ satta priser.
Hon går dit och gör ett nytt uppköp.
, 411tjiinit saiiiiim resultat!
Hvad ar, då att göra '.
Jo, inaii gör sina inköp i solida etablisseinenter, hvikas bemedling cif producenters och 1- ~onsunienters intresse iir grundad pä sunda principer, der mm enclast hiller redbara varor, och der inan genom jämförelser, upplysningar och rad snart sagdt appfosf~ ' av de niera oerfarna l&gt;laiicI sina kunder.
Läsarinnan ser helt f ö r \ - h d, kanske smitt förnarmad ut.
Hon skulle icke vara uppfostrad tillrackligt, hon soni haft gi~vernant eller gått i skola i tolf hela år!
Ja val!
Men icke desto mindre, eiler kanske just derför, iir det s2 mycket uta12fÖr skolmm~izet, hvarom hon, helt naturligt, förblifvit .okunnig, bland annat om de för en husmor si vigtiga 1) egrcppt.r.
wdyrt och billgb.
Särskildt i fraga om hvad man kallar sslitvaror:.
, ar denna Iil~ii~lial~ ~oiin~bärlig.
För att vinna densainina rilja vi - delvis p i grund af egen erfarenhet - föres15 en ny, men niycket praktisk 15roinetod.
Den går helt enkelt derpå ut, att inan besöker ett af de redbaraste linnemagasinerna i den ort 111311 bebor och söker att fa klart för sig h \ - ilka grundsatser som der följas och hvilha larciornar soin der s t i .att inhanita.
: &gt; * C V&amp; studielokal ar Almedahls bolags försäljningsniagasin i Stock- holm, n: r 2 Brunkebergstorg, och vi börja nied dess historik.
Det var år 18 52, saledes för 35 9r sedan, soiii, 411nedahls faixiks- .bolag öppnade sitt försäljningsmagasin i Stockholin, sedan det redan förut genoin ett sådant mag: sin i Göteborg gjort allmänheten bekant med sina solida fabrikat.
A fabriken Alniedahl tillverkades d i de flesta slag af linne- och boniullsvafi~ader som för hushill och ekipering erfordras.
I inån soin fabriken utvidgades beslöt inan att niiiiska antalet sorter, för att kunna egna hvarje olika sort erforderlig oiiisorg.
De brister i sorteringen, som harigenoni upl) stodo, ersatte Stockholins- magasinet med andra fabrikers tillverkningar, hvilka motsvarade iiraga- sinets fordringar på god qvalitet.
Iler detta kimde ske ined lika hänsyn till både konsumenters och producenters basta, ansigs det som en pligt att i fräiiista rummet upptaga S~ * ZIZS&amp;Q fabrikat, för att silunda.
ehuru ofta ined mindre vinst, kunna göra den inheliiska tillverkningen kiiiid och aktad.
De utländska varor, som för ytterligare komplettering af lagret fordras, tagas likaså endast från fabriker, hvilkas redbarhet borgar för varornas godhet.
Vid försäljning uppgifves också alltid, huruvida varan .nr svensk eller iitlaiidsk.
S % långt historiken.
Man finner liäraf, att inagasinet anser so111 en af sina förnämsta uppgifter att tillhandah~lla sina kunder goda varor i ett oinsorgsf~illt valdt lager.
I första rummet visas och förordas till köparen cle biista fabrikat.
Derjainte håller magasinet tillhanda goda varor af afven de enklaste och billigaste slag.
Troget fasthålles dock den grundsatsen, att verkligt &gt;slitbara&gt;) varor i Ihgden blifva långt billigare an de sainre qvaliteteriia, detta i synnerhet inom ett tillverk- niiigsområcle, hvilket, sasoin inagasinets, tager hdllbarhetevz i striingt anspråk.
De sämre varorna lära betinga nästan sainma tillverknings-, trms- port- och försaljniiigskostd.
Oin nu dessa kostnader betalas två tre ganger om, hvilket ju blir fallet 0111 jag köper en vara, son1 håller blott hälften eller en tredjedel sa länge som den goda varan - s2 blir det köijaren, som f &amp; - betala dessa kostnader.
Har ett exempel bland inånga, hvilket ar tillänlpligt pil alla .artiklar inom ifrågavarande varuo~nråde.
främst de so111 iiro anmade för hvardagligt bruk, s %soin duktyg, handdukar, sänglinne, in.
m .. Bolstervar Kan köpas för 40 öre per aln, för att ni1 ej tala om de sorter soin fås för ännu lägre pris.
Deiina q,valitet kan ej gerna beräknas halla l5ngre 311 4 h 6 år.
Verkligt godt bolstervar derelnot, väl saininaiisatt af för aiiclam~let läinpligt garn i akta färger, betingar ett pris af Go öre, oin det ar af boinull, 7 j öre h I krona om det ar helt linne; men det håller också till hvardagligt bruk i 12, 15, ja anda till 2 0 år.
Den vid zizKöiJet dyrare varan håller alltså 2 h 3 gånger liingre i 11 den till lägre pris köpta, och blir s %l.iincla i längden bilI&amp;are.
Aniiu ett liknande exempel från annat område.
Goda bomulls- tyger till pris af 36 k 38 öre per aln halla ut trenne kladningar af 2 5-örestyg.
Dertill kon~ilier, vid det skenbart billiga köpet, 01agenhetei.i och kostnaden af iiliiidre starka färger, mera tvätt samt söiilinerskelöii och tillbehör för tre kladningar i stället för blott en.
Frågar man nu hvarpå dylika \ larors slitbarhet beror, så får ina11 veta, att den har sin grund dels i varans afpassande i afseende på grof- eller finlek, efter det andam %l, för hvilket den skall brukas; &amp; s i varpens och inslagets afpasSande efter hvarandra, så v31 till groflek som trådantal; MS i r3innterialets fiillgoda beskaffenhet, samt dels i lainplig &gt;tviiin » å @ rnet.
Löstvinnadt garn fyller bat tre och ger varan, som ny, ett bättre utseende - detta isynnerhet boiilullsvaror.
Men geiioin hårdare tvinn å garnet blir varan mera hållbar.
Viclare f&amp; man vid val af flaneller veta, att de krympa inest, hvilka 5ro inycket ulliga och vid hopkrai-i~andet i handen liannas liknsoil~ porösa.
Vid val af tvättyg får inan uppgifter om olika färgers olika soliditet in.
in.
I fråga on1 söiiinad får man veta hvilka artiklar, som helst bör2 sys för hand och hvilka med maskin.
Äfven i fråga o111 varornas behandling vid tvätt får man rad och upplysningar.
Så t. ex. påpekas olainpligheteii af de nutida wang-
larms hgrda belastning, och huru fina drails- och damastvafnader, näsdukar m. ni.
icke &amp; ittas utan pressas, nästan krossas mot sten- skifvan och derigenom Törlora s k ä l i skönhet son; hallbarhet, hvartill kommer att minsta ojaninhet i skifvan lemiiar hal i väfnaden.
Man underrättas vidare oin vigten af att en nymanglad tvatt upphänges öfver en natt i varmt rum för att undvika en instangtl fuktluft i linne- skåpet - hvilken atgard hiir i Stockholm ar s$ i~iycket vigtigare, d i tvatten ofta lemiias till fattiga tviitterskor, i hvilkas hem rhtler en dilig och osund luft, som nieddelar sig till det t~attade linnet.
Detta blott som ett litet prof på hrad man har att lära i ett försäljningsinagasi~i, sådant som det ifragavarande - tcoretiskt genom de rid och upplysningar man far, paktiskt genoni det &amp; skidningsrila- terials, som föreligger i de goda och redbara varor, som der alltid tillhandahållas.
Men det är icke endast lärdomar för den egna personliga nyttan, som en vaken kund medför f r h ett besök i t k t gamla välförsedda linneniagasinet rid Brunkebergstorg.
Ofta fir nian pi % köpet en och annan qvasi-nationalekonoinisk vink.
Och si s !iiiningom börjar niar, ana, att den enskilda okunnigheten eller virrlslösheten stir i en viss växelverkan nied de allmanna.
&gt;Ian begynner inisstanka t h n t i annat att bristande varukännedom samt förkarleken för skenet framför det redbara och solida ä r icke blott förlustbringande.
för livarje individ, som föredrager den för ögonblicket billiga utgiften för en ciYlig vara framför ett förnuftigt köp, utan att den tillika innekir, i stort setit, en nationalförlust, ett minus, ej blott i de ekonomiska hjelpkiillorna utan kanske också i de moraliska.
Det är dessa och dylika vinkar och rad vi iisyftat, d i vi talat om huru ett zcppfostuande rrto) nertt kan och borde i) tg (i i beriirittgen ntellaz tt s i ocksa verkligen Kzm ?z&amp;a redbara säljare och oerfarna köpare.
- 1 sker i det etablissement som vi tagit till utgangsl~unkt för d r a med- clelanden kunna vi af egen erfarenhet intyga.
Den ledande kraften inom detta etablissement har nämligen städse kampat för att hos all- mänheten halla uppe det alltmer sig sänkande begreppet om hzwn zwrn irzow dess a#ärs oirzr8ife Kart och böi-;.
w t z beskafad, eller med andra ord begreppet om hrad som ar x$i-t oih tiZ&amp;b i epfZzg ineniizgg Föreningen f ö r gift qvinnas feganderätt höll nyligen sitt årsmöte.
hvarvid ordföranden redogjorde för föreningens vidgade verksamhet och stigande medlenisantal.
H r Hedin gaf en kort men märklig framställning af en oegent- lighet vid bevillningens beräkning, i det mannens och hustruns inkomster sammanräknas.
Härigenom stiger beloppet ofta så högt, att d e afdrag, som medgifvas för s n i i inkomster och
som mången gång medför skattefrihet och alltid betydande skattelindring för fattiga arbetare, icke komma de gifta till del.
Talaren upplyste, att bästa sättet att åstadkomma förändring härutinnan vore, att den eller de, som blifva lidande på nämda oegentlighet, klagade häröfver hos öfverståthållarembetet nästa ar före april månads utgång.
Efter en uppläsning af hr v. Koch föreslog prof. Retzius en ändring af föreningens namn.
Donationer t i l l f ö r m a n för qvinnor.
@ Y t k december-häftet af Dagny för sistförflutne år meddelades en förteckning öfver donationer tidd skoZstz~endier; hvilka af för ungdomens väl varmt nitälskande gifvare, under år 1885, 6fverlemnats till några af statens läroverk för gossar.
Sam- tidigt antyddes hurusom under nämda ar till elementarlaro- verken för flickor i~zgen donation afsedd för stipe~zdEzlnz blifvit .gjord.
E11 insändare inlade ett genmäle mot denna uppgift, åberopande sig på en gåfva af 5,000 kr., hvilken ar 1885 skänkts till Östersunds elementarlaroverk för qvinlig- ungdom.
Detta genmäle intogs också som rättelse, men vid en blick på gafvo- brefvets innehåll visar sig ett genmäle härvidlag vara fullt obefogadt, alldenstund gåfvan är sliäillit till läroverket, att an- vändas för dess bästa, icke för eleverna i form af stipendier.
Den välvillige gifvaren är grosshandlaren hr Fr. Bunsow.
Vi .önska af hjertat att den studerande qvinliga ungdomen ä11 vidare måtte blifva föremål för hans välgörenhet och synnerliga omtanke.
Emellertid liunna vi redogöra för en del donationer, äldre .och yngre, afsedda till stipendier, genom h i l k a gifvarne velat underlätta den qvinliga ungdomens sträfvan att kunna tillgodo- göra sig såväl den mera begränsade elementarundervisningen, som ock den länge önskade och omsider vunna ratten till fortsatta studier vid våra högskolor.
I.
L. von Kraemers stipendiefond.
Ar I 87 1 .skänktes till Upsala universitet af fröken Lotten von Krzemer en summa af 1,229 kr.
hvilket kapital benämnes
&gt;Lotten voiz Kkmmm st@endiefod .. .krliga räntan här;, be raknad efter 5 7, ar afsedd att utgå som stipendium åt sförtjent qvzitlzg studentr~.
Detta stipendium var, oni vi ej niisstaga oss, det fonta?
hvarigenom man ville bereda qvinnor en hjclp under ofningen af akademiska studier.
Det var ock&amp; den varm- Iijertade gifvarinnans första donation; vi och minga med oss hoppas att det icke måtte bli den sista.
Suvarandc inriehafvare af stipendiet ar fröken 31.
Folkcson.
Det liar förut innehafts af fröknarna Björck, Rergius, Fries och Ekberg.
2.
Familjen Miertas donationer.
L.
J. Hierta, den liberala tidningspressens grundläggare i Sverige, den klarsynte och energiske, för upplysningens ut- bredande och sociala orättvisors upphäfvande nitälskande med- borgaren, den för sin egen person, midt i öfverflödet af en sjelfförvarfvad rikedom, alltid sparsamme, men ofta för under- lydande eller unge framåtstrafvande, klokt och ärligt arbetandc man, storslaget frikostige ekonomen, lemnade i arf at sina efterlefvande icke blott sin rikedom utan ock sitt askadnings- satt och sin oegennytta.
Deroni vitna på det offentliga området den af hans döttrar och deras moder stiftade storartade fonden till L.
J. Hiertas minne.
Derom vitna ock gåfvor, gifna af hans döttrar innan fonden kom i verksamhet.
Här göra vi oss en glädje af att namna hvad som af dessa medel kommit qvinnorna och deras utveckling till del.
Den välgörenhet, som i tysthet öfvas, röjes endast af de hulpnes tacksamhet.
År 1873 öfverlernnades till kungl.
Karolinska Institutets lararekollegium en summa af 6,000 kr.
att under namn af för val t as säsom en 2.
Fröknarna H. och A. Hiertns stipeizdi~m: ~ särskild fond, hvaraf årliga rantan, under iakttagande af nedan- staende vilkor, såsom stipendium skullc tilldelas qvi~zna som stzldenzr 9uedici~z.
Denna fond erhöll ytterligare förstärkning, d i styrelsen för L.
J. Hiertas minne år 1882 öfverlemnade till Institutets lärare- kollegium den vackra tilläggssumman af 4,000 kr.
till förvaltning; s5 att fonden numera utgör 10,000 kr.
Kompetent sökande till detta stipendium ar gzimtai som a$ ' agt? / zediho$Zosojisa eller iirenicize ha~zd&amp;te.rame / z.
Stipendiet ar afsedt för sådana qvinliga medicine studerande, hvilka äro Karolinska in- '
stitutets lärjungar, dock eger innehafvarinnan att uppbära detsamma afveii under sin progedevtiska tjeiistgöring vid universiteten.
Lärare- kollegiet pröfvar hvilken af de sökande, som med förenadt afseende- å flit, skicklighet, och uppförande samt ekonomiskt behof må vara af stipendiet fortjent.
Stipendiet f&amp;r innehafvas af samma person: högst s j r ~ år, och, om ej högre examen aflagges, högst &amp; a %r.
Undantag härifrån orsakas endast af särskilda ömmande skäl, god-.
kända af Iärarekollegiuin.
Fortsatt åtnjutande af stipendi~tm beror- 11 % hvarje &amp; r förnyad ansökan, pröfvad i sammanhang nied öfriga.
ansökningar.
Stipendiet har först i 7 Sr innehafts af fr. H Björck och sedermera i 7 å r af fr. Knrol.
Wide~styööm, son1 således innehar d e t för sista året, hvarefter det ar till ansökan ledigt.
Ansök- - ningar böra inlemnas till Karolinska Institutets lararekolle- gium före d.
15 januari.
F r u Widhelmzizn Hiertns stife7zdiefoolzd för rni ndre bemedlad e qvinnor, hvilka egna sig at tandläkareyrket, ar grundad a f.
stiftelsen L a r s Hiertas M ' ilzzize, hvars styrelse år 1884 för detta ailclamil till medicinalstyrelsen öfverlemnade ett belopp af ' 5,000 kr.
att af densamma förvaltas.
Denna fond ökades å r 1886 med ytterligare 5,000 kr.
anslagna af samma stiftelse,.
hvadan d e n nu uppgår till 10,ooo kr.
l De närmare vilkoren beträffande medlens förvaltning, stipendiers.
iitdelande och sättet derför, tiden hvarunder stipendium inå %tnjutas,.
stipendiaternas skyldigheter, m.
111. skola bestämmas af medicinal- styrelsen, dock inecl wilkor, att rantan 3 fonden användes till under- stöd åt mindre bemedlade qvinnor, hvilka egna sig s t tandläkareyrket och eftccr aflagd maturifetsexamen under förberedande studier till tand- läkarexamen genom flit, skicklighet, och ett hedrande uppförande.
visat sig vara förtjenta haraf.
Såsom en gifvarnes önskan framhålles afven, att stipendiaterna.
niåtte, af samma varma intresse för qviiiiiors utbildning till tandläkare,.
som föranledt stiftandet af denna stipendiefond, äfven med handling.
ådagalägga detta intresse, samt verka för samma m %l, s % snart de- uppnatt en s %dan ställning, att detta utan svårighet eller verklig af -- saknad låter sig göra.
Vid öfverlemnandet af den senare summan, bifogades den bestamnielsen att waf den från och med å r 1887 löpande års-.
rantan å fonden, i dess helhet, en femtedel alltid skall laggas.
till kapitalet af fondena.
-- Ansökningar för åtnjutande af sti-.
p e n d i u n ~ böra stallas till kgl.
9~zedici7zalstyrelse1z. '
Hariiied rattas en i Dagnys januarihäfte meddelad oriktig notis att stifendier till ett belopp af 5,000 kr.
skulle liafva zttdelats åt qv.
studerande i. tandlakaryrket, då i stallet soiii ofvan synes, detta kajital ar skankt till för-.
s t a r h i n g af stipendiefondert.
Äfven genom bi l dan de af e tt hygiezziskt m~sezrrn der nijdie t: ar att lära för hemmets vård, genom upprättandet af en niat- Jagtziltgsskoda, samt reseunderstod för den person, som fatt upp- drag att ordna haiidarbetsundervisningen i liufvudstadens folk- skolor, har stiftelsen 1,ars Hiertas minne tjenat qvinnans sak.
9 En fest.
en 23 sistlidne april hade föreningen Handarbetets vänner a Grand Hôtel i Stockholm anordnat en fest för sin afgående ordförande, S. L-d Adlersparre, i hvilken fest afven vänner verksamhet på andra omriden deltogo.
De upp- af S. L-d: s muntrande kärleksfulla ord, som der uttalades - vare sig de .gälde Handarbetets vänners idé och samarbetet för dess frarn- .gång, eller öfriga uppgifter, för hvilka det förunnats festens föremål att verka - tillhör det icke Dagny att atergifva.
Den härliga sången har hon icke kunnat binda mellan sina rader; de rika färgharmonierna å utstälda mattor, förhängen, skärmar, m. m. skulle hon lika litet kunna fasta p i sina blad.
Minst af allt kan hon återgifva den stamning, som grep festens föremal vid inträdet i den öfverfylda salongen der alla mötte med ut- räckta händer, str5lande blickar och ord af ta&amp; och välsignelse.
en stämning af allvarlig glädje, som sedan genomträngde och bar upp hela festen.
Hvad af allt detta som kan fattas af dem.
hvilka icke voro närvarande, har Stockhohzs Dagblad n: r IOS samt TZrt Lmd n:; .93, jämte flera andra tidningar p i sympatiskt sätt skildrat.
För Dagny aterstår endast att till alla.
som anordnat ocll .deltagit eller medverkat vid den oförgätliga festen, ock främst till de vamer hvilka i tretton år med föreningens stiftarinna delat arbetets möda och heder.
frambära hennes varma innerlig2 .tack!
: -
Ingen och Nagon.
(Från engelskan.)
du ingens dotter, Barnet af svalt och skam?
Aldrig lärd att jollra Namnet ntodei- fram.
Ingen har frågat efter Om hon föll eller stod, Man blott - om nian de äro Köpt hennes unga blod.
- Sömmar nu oaflgtligt Husrum att skaffa och ved, Tigger en brödkant af grannen, Far i dess ställe en ed.
Rastlös i qvafheta sommarn, Rastlös då vintern ar nar, Syr hon med stelnande fingrar, Vet ej hvad hvila ar.
Ingen, som fattar det unga, Varina hjertlifvets kraf; Ingen, som styrker i kampen Krafter, som doniiia af.
Iiigeii, som godhetens salva Tömnier i lidandets sar; Ingen, som tror att nöden S i nara hans tröskel star.
0, bleka syster, med ögat Sankt emot jordens mull, Mörkt ar ditt lif, men deruppe Står himlen med stjernor full.
Frågte ock här ingen efter Om, arma, du stod eller föll, E n likväl fans, som der ofvan Vakt om den värnlösa höll.
II.
agonstades bland fälten, Der strömmen tar backen mot, Ser hon aprildagens skuggor Glida kring kullarnes fot. '
Någon bredvid henne dröjer, Adel till hållning och drag Korset, som pryder den tappre, Vunnits på drabbningens dag.
N %gonstäds vid ett altar Tärnor och knäböjd brud; Ofver dem damen fyld af Orgelns brusande ljud.
Någon sin tro henne lofvar, Med ögonen fiilla af glöd.
N2gon hviskar:,: min hustru l Min nu i lust och nöd!
:: Nigonstäds muntra röster Klinga i park eller sal; Moder och son, hur de leka Fjärran fr %n sorg och qval!
Kärlek, som lifvet smeker, Rikdoni, hvars gräns hon ej ser Krönt med välsignelsers krona, Hvad kan hon önska mer?
Du adla, på lifvets höjder, Som äger allt jordiskt godt, Ett qval du dock omedvetet Fick på din ljufva lott.
Det att, okänd, din syster Svälta och frysa må, Men öfver svalget, som skiljt er, Du henne aldrig kan nå.
Skizz af Ave.
&amp; ' $mu fans ej ett enda utslaget blad 11 % träd eller buskar, men vår- lifv.et arbetade med starka pulsslag och gaf sig uttryck i milliarder bladknoppar, med hvar sin slumrande lifssaga.
Under den florslätta ljusa morgondimman skimrade de närbelägna kullarnes skogssnår i en obestämd brungrön fargton; men då en sol- stråle för ett ögonblick bröt fram emellan de seglande skyarne, glänste det plötsligt till, skarpt och gnistrande, emellan grenarne på en grupp stora kastanier, da deras bruna bladhylsor träffades af solstrålen.
Denna trädgrupp stod liksom en starkt framskjuten förpost emellan kullarne och den gamla slottsruin, som krönte den temligen höga sand- åsen.
Bakom kullarnes snar stod skogen i samlad kraft, omgjuten af en mörk blånande färgton.
Nedanför ruinen drog sig åsen i mjuka våglinier sluttande ned till hafsstranden.
Bjärtgröna sträckte sig r %g- Likrama emellan nyplöjda tegar och sofvande tradesmark skenbart anda ned till de bliinande hafsböljorna, hvilkas kammar har och der lyste silfverhvita.
Om dessa skumfransar, hvilka kastades den ena efter den, andra upp på den från höjden osynliga strandremsan, vor0 dyningar efter en redan utkämpad storin eller förebud till en kommande, hvein tänker på sådant, när en plötslig stormil tyckes ha nedbrutit det spirande vårlifvet i ens eget hjerta?
- En ung man och en ännu yngre qvinna arbetade sig med slappa långsamma steg uppför sluttningen.
De gingo efter hvarandra på en smal gångstig, som emellan ängsremsor, enstaka hus och ladugårds- byggnader ledde från staden, hvilken ined sitt tvärhuggna kyrktorn och sina n~asttoppar endast svagt skymtade fram ur ett griblått tätt flor, väfdt af den nedhvirflande skorstensröken.
Uppkomna på höjden vände de två vandrarne sig om och blic- kade ned %t på den fängslande lcandskapstaflan.
Men det skedde tro- ligen blott af gammal innött vana, ty deras underligt stela drag lifvades ej dervid, deras hårdt sammanpressade läppar öppnades hvarken till ord eller leende, och liksom uppgifna af trötthet sjönko de båda slappt och tungt ned på ett par halfinultnade stubbar invid kastanietraden och i la af den gamla ruinen.
.
De sågo ej på hrarandra.
Flickan drog sin linga virkappa fastare omkring sig och försökte gifva sig en käck hallning, men dervid började hennes lappar darra och stora tarar viilde fram m ögonvrån.
Hon slöt ögonen för att hålla tårarne tillbaka, men de droppade en efter annan ned från ögonfransen, och ined en liten otalig rörelse vände hon sig sa, att den unge mannen blott kunde se hennes nacke.
Han flyttade sig ej ur fläcken, men med sin eleganta promenadkipp gaf han sig till att gräfva i en mullhög, som om hans lifs lycka berott på att den blef utjämnad.
Vinden kom med en kraftig doft af harts, v&amp;, angande inulljord och en tillsats af den egendoinliga lökabtigz lukt, som uppstiger fran en del af de första &amp; örterna.
Kigra vissna blad refros af en yster hvirfvelvind upp ur deras vinterlager och dansade kring det unga paret; de gåfro flickan en önskad anledning att taga fram sin niisduk.
jag tror jag fick något i ögat.
:, mumlade hon.
Nasdiiken dolde dock ej skälfningen kring lapparne och hakans lindriga darrning.
Hans blick sökte henne, men studsade tillbaka och irrade r&amp;Ivill omkring på marken, tills den faste sig vid den stora bruna jordkliinpen rid hans fötter.
Mekaniskt förde tian kiippspetsen mot mullhögen, nien hejdade sig da han sig, att dess ena sida var spriingd af en liten flock varlök och sippor, hvilkas spada, hitgula stjclkar och sainman- vikna örtblad stodo i led, lyftande, brytande och bandande sig fram.
till ljus, luft och sol.
wHvilken oerhörd styrka der ligger gömd i virbroddeno, tänkte han, utan att förbinda någon djupare mening dermed.
Han erfor blott en behaglig svalkande känsla af lugn och hvila för sina upp- jagade, utpinade tankar genoin att mönstra den segrande lifskraftiga vårlöken.
wJag tror vi f&amp; solskenn, sade hon, afbrytande tystnaden.
Mon ville pröfva, om hennes stämma aterviinnit sin vanliga stadga, meil gråten kom igen och bröt den tvärs öfver.
Den unge mannen spratt till, och hans inraggadc tankar drcfvos åter ut att plöja smärtans höga sjö.
E a n sfig p i henne ined en tröstlös blick.
wBertha, vi hafva nu ej - annat att göra, iin sla dröminen om eget bo i kras, och s8 gfi här och ildrzs under en lång, obestarnl~art lång för1ofningstid.s Hans tonfall, i början mjukt, blef hirdt och straft under arbetet att halla rösten fast och Xar.
» Finnes ingen utsigt till, att din;: rincipal kan uppratta den till- tänkta filialen senare - till hösten3 Bertha slog upp sin parasoli, hon litade ej p % sitt ansigtsuttryck.
, Nej, planen ar rent iiypgifver,.
Kan sade mig det i gár aftoi:., då han afven erbjöd mig nigon löneförhöjning.
Men h e m skulle väl i våra dagar våga gifta sig p&amp; cn klig inkomst af knappt mer iii; ett tusen kronor. » Hon svarade ej, hans ord läto sk ixstanida och afgörande.
, Du har aldrig pröfvat hvad det vill säga att lefva i siil3 oni- standigheter », fortsatte han haftigt, liksom om han blifrit anfallen och
behöft värja sin isigt.
&gt;Din faster tog dig fran ditt strafsamina för- äldrahem, och sedan har du lefllat i den stora verld, som blott roar sig., &gt;Stackars faster menade väl.
Hon skulle hellre rent af ruinerat sig, an draga sig tillbaka från sallskapslifvet.
- Va1 för henne, att hon gick bort innan nöden knackade p8 v&amp; dörr!
- - Det blir bäst att jag nu söker mig någon plats som sällskapsdainw, tillade hon efter en paus och rätade upp sig ur sin framåtböjda stallning.
2Var der ej så mycket efter henne, att du kan lefva af räntan på kapitdet?, Der låg bestörtning och ångest både i hans ton och blick.
, Omkring femhundra kronors ränta.
- Nej, clet går ej.
Trodde du det var mera, Hugo? » sporde hon med en öppen tillitsfull blick.
sJag vet knappt, om jag förr närmare tänkt derpåw, svarade han fritt matande hennes blick.
, Jag var ju så saker på att det skulle gå med filialen i N.; derför hade din förinögenhet intet annat inflytande på våra giftermålsplaner, an att du åtog dig att bestrida utgiften.
för en stor del af \ vår bosättning,.
Det var val denna omständighet jämte vara storslapa vyer, som kom mig att halla dig för att vara oberoende., Hans bittra ton sårade henne.
, Den våning i N., soni vi tänkte hyra, består af fem rum.
Möbler och gardiner till en sådan lokal kostar ej så litet.
Dessutoin linne, husgeråd och mycket annat.
- Nå, nu slippa vi allt det der.
Vi få vänta på bättre tider, Hugo., Bertha sjönk åter slappt tillsamman och brydde sig ej om att beherska gråten, hviken nu skakade hela hennes varelse.
Hugos blick vandracle från henne tillbaka till det frambrytande vårlifvet under den harda jordkliinpen, och han försjönk i ett slags dåsigt drönmeri, under hvilket hans upphetsade tankar funno en stunds hvila.
Berthas gråt aftog så småningom, smärtan jämte den 1.ånga pro- nienaclen hade uttröttat henne, vårluften gjorde henne matt och hon skulle snart ha inslumrat, med hufvudet stödt mot sina båda händer.
-- Men d % bröts söndagsmorgoi~ens stillhet af ett haftigt flaxande och galla ifriga fågelskri uppe i kastaniernas kronor.
Hugo och Bertha sprutto upp.
» Kajor,, side Hugo, likgiltigt tittande upp mot träden.
~Hvilket lefverne cle hålla,, inföll Bertha med önskan att åter.
få samtalet i gång.
&gt;Man skulle kunna tro, att de tvistade eller gjorde narr af någons, tillade hon, och reste sig upp fran trädstubben.
, Det börjar bli kallt har uppe,, anmärkte han- efter att en stund ha betraktat det orediga viinlet af gråblå hufvuden, kolsvarta näbbar och mörka, skiftande vingpar.
» Det ar vii1 tid för oss att atervända till staden., q a, vi måste väl gås, sade Bertha, men förblef dock stående bredvid Hugo.
Der nere i den töckenhöljda staden måste de ju skiljas och gå hvar till sin ensliga bostad, medtagande den gemensamma sorgen.
&gt;Nu kommer der att pratas, sqvallras och öfverläggas~, sade hon mera till sig sjelf, iiii till Hugo, med blicken riktad mot kajsvärinen.
I det sainnm sköto två kajor rakt förbi dem och stalde flygten niot borgruinen.
Deras fard ledsagades .af hela svärmens gälla skrän jämte ett oäiiclligt flaxande, nickande och hoppande.
Derefter lyfte hela flocken vingarne och flög bort mot skogen.
Det var synbarligen ett ungt fagelpar, hvilket, trotsande flertalets mening och dess gaiiila sedvänjor, ville börja ett lif p i egen hand och hade iitsett sin bostad i en af den gamla ruinens torngluggar.
Hiir var synbarligen stor brådska på fgrde.
Båda foglarne hoppade samtidigt ned p i en smal afsats, spejande åt alla hzll, som om de ville göra sig bekanta med lokalcn.
SA fick hanen syn p8 något, som kom honan att upphäfva ett jubelrop.
I vrån deruppe på muren lag en hop vissnade löf samt nigra qvistar, ryckta från kastaniernas kronor, och ditsliiiigda af höststornseii.
x Honan besvarade ropet, och med ett par hopp stodo nu de unga i borta i vrån ifrigt mönstrande detta lager af bosiittningsartiklar.
Hanen stod stark och bredbent framför den lilla bladhögen, under det han med näbbet undersökte de olika föreinålen.
H o n gick med lätt skalfvande vingar fram och Bter på listen i otilig vaiitaii.
Då brast hennes tilamod, och med beslutsam hållning klef hon förbi honom och satte sig midt i bladhögen.
Han for skrämd at sidan och lemnade henne plats, sedan han dock med en föraktlig knyck p i hufvudet kastat ett halfruttet blad ned frin muren.
Men nu började en samfald granskning af lagret.
Och snart ~i&amp;lockatles de ~iirdefullastt.
bosättningsartiklarna af honan för att af henne transporteras till heminet.
Endast den stora yfviga qvisten tycktes motstii hennes bemödanden.
%Han förstår ej att hålla den i jamvigt,), sade Bertha !ifligt.
M e n se, det gör koar&gt;, svarade Hugo, hvars intresse ocksi blifiit fångadt af den täcka scenen.
Se på nu bara.
Kajhonan stod med grenen invid giuggens öppning.
3Eaken gaf till ett varningsrop, men hon böjde blott nacken langre tillbaka, s8 att de smala grå halsfjädrarnas spetsar sköt0 ut öfver hennes rygg som en fin frans, i det hon hoppade upp till gluggens kant.
Men längre kom hon ej, qvisten tog emot muren med bida ändarna.
Hon miste slappa den; grenen föll och hon gick Iingsamt tillbaka till sin iilake.
Men man ville icke ge sig.
Nästa ögonblick stodo de sida vid sida, q e p o tag i hvir sin 3nda af byggnadsvirket och buro det varsamt upp till gluggen, lade det ned, skakade vingarna, insöyo luft och togo iter fart, nu för att bara clvisten in genom den smala gluggen.
Skuldra rid skuldra arbetade de tu; hufvud höjdes, hufrud sänktes, vingar breddes och skrapade mot muren, starka fötter sp5ncte eciot, brösten trycktes, hvalfde sig kraftigare untler det blanka fjadcrpantsaret, och stjertpennorna syredo sig under arbctet.
3Ien allt var spild möda; det var sjelfra öfvermittet i det nödriinc !iga bos~ttningsmnterialet som utgjorde det oöfvervinnerliga hindret för h e t s byggaiide.
&gt;Det lyckas ej3, sade Bertha halfhögt.
&gt;Det beror p&amp;, menade Hugo.
Fågelparets sträfvan hade för dem h t t ett lifsinnehill.
Solen stack n u upp öfver kanten af ec gulhvit skyviigg och santir: plötsligt en glansande strilknippa ned öfver ruinen.
En bred strik träffade de två figlarne och aterstutisadtt i gnistrande glans frin deras mörka kroppar, som tycktes vara forniade af stä1 och emalj, der de nu aftecknade sig mot den rödbruna tegeimui-en.
wDe uppgifva saken »!
Berthas röst var hes.
Hugo skuggade ögonen med handen och stirrade på det nu orörliga fågelparet.
Plötsligt tycktes hanen hafva fått en ny tanke.
Han sänkte nied en hård, kantig rörelse näbbet ned mot den motspänstiga qvisten och gaf den ett hugg, så att små skarfvor af barken flögo omkring hans hufvud.
Honan följde hans exempel; inom kort var virket deladt i tre stycken, hvilka med feberaktig brådska infördes i boet.
Bertha drog en lång suck af lättnad, hennes ögon och kinder brunno, nien hon undvek att .se på Hugo.
wVi få väl gå ned nu? % sade hon.
woch formligt tillträda vår långa väntan.
Ja, om vi ej - ?B » Hyad, Hugo?
w, Kunde bo i två rum, men - D » Men jag har ju redan ett sådant litet bo; der fattas ingenting, som kan behöfvas för ett par anspråkslösa menniskor.
- Du får dock tillilta mig att taga emot elever i en del moderna handarbeten., %Det först&amp;, att vi båda få arbeta,, De sågo hvarandra gladt och frimodigt in i ögonen; derpå lade han med ett egendomligt raskt tag, så olikt hans nyss så slappa rö- relser, hennes arm under sin.
, På hemvägen tala vi närmare oin detta, min Bertha,, sade han med et€ djupt befriande andetag, såg upp mot ruinen och lyfte på hatten.
Kajparet satt der uppe midt i solskenet utanför sitt påbörjade bo, vinden kom rakt från skogen, med famnen full af doft från det fram- brytande vårlif ?et, töcknet öfver staden lättade sig, och från husens skorstenar vajade krusiga rökplymer.
, Nej, hör bara på lärkorna, Bertha !~ » Ja och humlorna, du!
Nu ha vi verkligen fått vår. » Med taktfasta steg gingo de ned för åsens sluttning och böjde iii på gångstigen, som förde mot staden och det blifvande hemmet.
Leo Tolstoy.
E t t stycke 7ysk psykologi af Nils Erdmann.
omanen har i vår tid blifvit mer och mer psykologisk.
Särskildt är det förhållandet med den franska romandiktningcn.
Smaken låter bestamnia sig af det ' tidslynne, som herskar, och detta ar ej naivt, ideelt eller omedelbart, men starkt reflekterande, positivt och pessimistiskt.
Man vill se icke blott det yttre, men den makt, som bestämmer det; icke blott sjelfva handlingen, men allt detta, som föregår, d. v. s. hela serien af förnimmelser och stämningar, af med- vetna eller omedvetna föreställningar och intryck, som i den apparat, hvilken kallas en inenniskosjäl, alstra detta yttre och utbilda det
till handling.
Haraf den analys, hvilken nian underkastar nien- niskan; hela hennes mekanism tages sönder och dissekeras, och man marker icke en rörelse, ej en kanslo- eller tankeström, utan att fraga hvarfor och leta upp, hur den framspirat.
Möjligen är just denna smak för det psykologiska orsak till, att Rysslands literatur i s % hög grad vunnit insteg.
Paris ar formligen öfversvanimadt af förfranskade ryska böcker, och de ökas nästan dagligen genom nya invasioner.
Hvad ar da det utmärkande hos Rysslands store diktare?
Först en verklighetstrohet, jämförlig med den franska.
Vidare en pessimism - nihilism, eller hvad man kallar det - hvilken trots sin saregna, nationelt ryska prägel, dock genom sin storhet imponerar och ger atersvar.
Och till sist en psykologi, som ar mästerlig i sin finhet.
Denna - psykologien - är ett egendomligt karaktärsdrag.
Den ar rysk i hela sitt vasen, och den urartar till sjuklighet.
Icke nog dernied, att författarne utöfva den, bruka deras romanhjeltar afveii sjelfva praktisera den.
1 allmänhet lida de af ett öfvermått af reflexion.
De äro anlagda för grubbel och dissekera allt och alla.
Mest taga de sitt jag till operationsfält för sina undersökningar, och hela denna reflexion gör dem odugliga för tillvaron.
Ofta klagar Turgenjef öfver den elaka psykologien.
:) Ve %, säger han, ~öfver vår psykologi, detta raffinerade studium af ett sjukt sjiils- tillstånds och en sjuklig andlig utvecklings lagar, hvarmed f; - iska menniskor alls icke bruka befatta sig:,.
Det dödar hvarje förmiga att kunna kandla, att verka något.
Tanken eller idén blir icke om- satt i verklighet; den stannar i nienniskans hjärna - och Rudin-typen ar fardig.
Farlig är den oftast, denna djupgående sjelfanalys.
Gerna vill den förvandla sig i ett tungsint grubbel, men den uppträder icke alltid så förstörande, soni hos Turgenjef.
Der blir den en kräftskada, som tillintetgör menniskan, dödar hennes handlingskraft, inger henne förtviflan.
Hos Tolstoy, hvilken ar starkare, yttrar den sig på annat satt.
Der söker den sig vag genom en hel rad af stämningar, missmod, förtviflan, pessimism, nihilisiii, för att slutligen mynna ut i fatalismen och mysticismen.
Skalden kampar sig fram i dessa vilseledande irrg2ngar; sjclf har han erfarit, hvad han sedan romantiserat, och undersöker man hans verk, skall man finna samma sjelfanalys.
Med hjelp af hans romaner, af hans noveller, hans s souvenirs^ kunde nian f5 till s t h d en psykologi öfver ryssarne.
Först vilja vi genonigå hans xouveuirs2, hans sjelf biografi.
Hvad som der slår oss, ar den tidiga reflexionen.
Allt lägger han niiirke till, och allt inger funderingar.
Mottaglig för intryck och kanslig anda till vekhet, öfvergflr han mycket hastigt från en stamning till en annan.
Han röres lätt till tårar, och han ar ömhjärtad och adel.
Han berättar, hur han en morgon, d3 han är nio ar, vackes upp, i det den hederlige informatorn smäller flugor öfver hans säng.
Strax
kommer den tanken, hvarför brodern får vara i fred, hvarför gubben icke på sainina ging siiialler flugorna öfver hans sang.
wNej, Volodja ar äldre an jag; jag ar den minste af oss alla, derför pinar han mig,, tanker lian.
Men nar gubben börjar kitla honom, växlar afven hans stamning.
Han vill gråta och skratta samtidigt, och han tanker: whvad han ar snäll och håller af oss, och ändå kunde jag tanka så illa oni honom ».
Hans nerver blifva öfverretade, tirarne flöda stridt, han blyges öfver sig sjelf, och han undviker att tala.
För att ega nigon förevändning för sin gråt diktar han en dröm, som han säger sig hafva haft och der hans mor legat på b&amp;-, och hans inbillning ar så.
stark, att han tror den vara verklig.
Tidigt är han i fard med att dissekera sina intryck.
Vid afresan till Moskva, då han skall lemna modern och hemmet, lyckas han dela sönder afven sin minsta kansloskiftning.
Vagnarne äro framme, och man sainlas för att taga afsked.
Intetsägande tankar börja korsa sig i hans hjärna - tankar, hur man skall åka, hvar han skall sitta, hur han skall kläda sig.
Likgiltigt åhör han sina föräldrars samtal.
Foka stänger dörrarna, och han finner det nästan komiskt.
Nar hans far omfamnar modern, och han ser, att hon ar bedröfvad, känner hail sig så ängslig, att han helst ville springa bort, och nar hon sluter honom intill sig, ar det sorgen, som får öfverhand.
Tårarne börja flöda och han gråter under affarden.
, Tanken p8 att mina tårar vitnade om ett kaiislofullt hjärta, väckte en egendomlig förnimmelse af välbehag hos inigw.
En hos en liten gosse alldeles ovanlig sjelf- analys!
Allt detta häntyder på, att omedelbarhet fattas.
Ständigt kommer det medvehan, tanken på hur det ser ut, och dödar sjelfva känslan, soin vill frain och göra sig gällande.
Icke en enda gång ar han i stånd att vara oreflekterad; ursprungligheten saknas, och han poserar - för sin inbillning.
Sa t. ex. heter det om hans sorg vid moderm död: SS % väl före som efter begrafningen grät jag och var sorgsen, men jag blygs att tanka p % denna sorg, så uppblandad var den med sjelfviska känslor: än en önskan att visa, att jag var den, som sörjde mest ' af alla, an tanken p % hvad jag gjorde för intryck på de andra.
- - Jag bemödode mig att undertrycka hvarje annan känsla hos mig, hvarför också min sorg var osann och utan omedelbarhet.
Dessutom erfor jag njutning af att veta mig olycklig, ansträngde n i g t. o. m. att väcka medvetandet deraf i mitt inre, och det var hufvudsakligen denna sjelfviska känsla, som qvafde den verkliga sorgen,.
Fadern tycker han om, men icke omedelbart, kritiklöst, och vid morinoderiis bortgång ar det en iiedtyngaiide dödsfruktan, erinringen derom, att han sjelf afven skall dö, hvilken förväxlas med saknaden eller intager dess plats.
Oupphörligt återkommer denna sjukliga reflexionslust.
Sextonårig berättar han, hur han antager en mild ton, hur idén, att han handlade bra, endast ökade hans mildhet, och han finner det mycket ledsamt, nar man icke vill observera honom.
Till och ined i de ögonblick, då känslan söker sig fram, kommer tanken, dissekeringslusteii och hindrar eller förvandlar den.
Nar han möter en gammal trotjeiiare
vid återkomsten till fadeniegodset, ämna: han just sluta henne i sin famn, då han hejdar sig.
wPlötsligt kom den tanken p i mig, att det nu var opassande att omfamna hennes, säger han.
m ~ a hejaide ~ mig, tystnade och rodnadex Och han använder mikroskopet äfven pi5 andra, än p3 sig sjelf.
Han gör skarpa och djupa iakttagelser, fina observationer; han upp- täcker hos menniskorna just det dolda, sjelfva kiirnan, bevekelsegrunden för handlingen, orsaken till sinnesrörelsen; hans blick är s2 genom- trängande, att intet undgår den.
Och dock ar han ett barn, men ett ovanligt barn, och trots sin tidiga ålder redan utrustad med de gåfvor, hvilka, mognade och utvecklade, bilda honom till diktare.
a r det icke något märkviirdigt för en elfvairig gosse att göra sadana iakttagelser, som dem angaende inoriliodern ': Han har efter sin mors bortgång atervandt till Moskwa; han ser mormoderns sorg, och han känner sig hysa medömkan.
Detta kan dock ej hindra, att han uppsöker sjelfva hjärtpunkten, det som ingen marker, men som döljer sig bakom tårarne.
t den sorg, hvarat hon gaf utbrott, d&amp; hon återsåg o s s, heter det, agjorde mig förlagen, ty jag insig, att vi sjelfva ej hade någon betydelse för henne, utan endast roro henne kära såsoni en påminnelse, och att hvar och en af de kyssar, hvarmed hon betäckte mina kinder, endast var ett uttryck för den tanken: hon ar död, jag ser henne aldrig mer !c Gentemot sin bror har han en otalig mängd funderingar, särskildt om deras förhållande disom bröder och lekkamrater.
Omtilig, känslig, blyg och lätt sårad skärper han för den skull denna tidiga observa- tionskraft, och han anför såsom en ursäkt för sina brådmogna iakt- tagelser asin alltför stora mottaglighet för intryck och böjelse för att analysera %.
Kär han reser på sina visiter efter studentesamens afläggande, gör han de mest harfina psykologiska observationer.
Han uppfiingar hvarje blick, han resonnerar med sig sjelf, och han intriinger obevekligt i den menskliga mekanismen.
En furstinna börjar &amp; ta.
Hon var van till hans döda mor, och yngligen söker utreda, hvad det är, som innerst upprör henne.
Sorgen finner han verklig, men:: jag tyckte;:, säger han, %att hon grät mindre för min mors skull, an derför att hon icke var lycklig nu, hvilket hon varit under min mors lifitid ...
P5 ett annat ställe hänför han hvarje min till ett slags ovilja - afvogheten mot den, som man vet skall bli sin arftagare.
Schweitzaren, som öppnar porten, betjenten, som tager hans rock, damerna och herrarna, hvilka möta honom i salongen, alla tycktes betrakta honom som en ovälkommen gäst.
Värden sjelf, fursten, gör sainma intryck p i Tolstoy; &gt;ju älskvärdare han vam, heter det i sliddringeii, zdesto lifiigare före- stälde jag mig, att han bemötte mig vänligt för att icke lita marka, till hvilken grad den tanken var honom rnissliaglig, att jag var hans arftagare~.
Har finna vi sålunda ett exempel, hemtadt ur lifvct, en af de d n g a, som Turgenjef romantiserat, och har kunde m m unviinda, hvad Turgenjef säger i Elena: s det finnes män, hvillia oupphörligt kanna hvar och en af sina minsta förnimmelser p3 pulsen och aflagga
berättelse derom för sig sjelfva: det här är, hvad jag känner, och det här, hvad jag tankers.
Då man hör den unge gossen gifva sig.
ut på sina ströftåg, ut- läggningar af sorgen, af egoismen och kärleken, undersökningar af blygheten, vänskapen och fåfangan - abstrakta definitioner, psyko- logiska resonnemanger -, och man läser, hur han förklarar, att han älskar wdessa ögonblick, då nian gradvis stigande högre och högre i tankens sfer plötsligt känner hela dess gränslösa omfång och inser omöjligheten af att gå vidares, - då träda de frain, dessa hjeltar, dessa Rudin-typer; då först begriper man, huru väl de blifiit afbildade!
I förening med denna skarpblick, denna omutliga psykologi, eger den unge Tolstoy de besynnerligaste hugskott.
Bokens andra del, wadolescences, har ett kapitel, der man erhåller en inblick i hans tankar och grubblerier.
, Ett helt år,, berättar han, wförde jag ett tillbakadraget, inåtvändt lif, hvarunder de allvarligaste frågor, såsom t. ex. frågan om menniskans bestämmelse, om det tillkommande lifvet och själens odödlighet, redan sysselsatte mig, och mitt barnsliga förstånd med oerfarhetens hela ifver försökte sig p3 uppgifter, som höra till de högsta menniskoanden kan uppställa, men hvilka det ej är honom förunnadt att lösas.
Ynglingen tanker utreda dessa väldiga problem.
Han uppsöker deras lösning och han .grubblar utan att stanna.
Hvad ar lifvet, hvad ar döden?
Hvad är lyckan, hvarpå beror den?
Sådana äro de frågor, hvilka sysselsatta hans hjarna, och med styrkan af sin reflexion gir han så långt upp som möjligt.
» En gångs, berättar han, skom jag sålunda på den idén, att lyckan ej beror på de yttre omständigheterna, utan på vårt förhållande till dem; att en inenniska, som vant sig att bara lidaiiden, egentligen icke kan vara olycklig, och för att vänja mig vid vedermödor kunde jag, hur ondt det an gjorde, stå i hela fem minuter med tv&amp; tunga latinska lexikon på rak arm, eller piska mig med ett rep på den nakna ryggen, tills ögonen tirades af sin2rtaw.
En annan gång erinrar han sig dödens ständiga närhet, och att menniskan för den skull måste se lyckan i njutningen.
Tre dagar å rad lägger han skolböclierna fi sido, undviker lektionerna, laser romaner och äter pepparkakor!
Stundom kan han fördjupa sig i en serie af funderingar.
När han ritar några figurer på svarta tafian med ett kritstycke, undrar han, hvarför ögat finner behag i symetri, hvad symetri egentligen är, hvad den beror på o. d., och .. han fortsatter sin tankegång, i det han öf~lerför den på lifvet.
wAr det kanske symetri öfverallt i lif~let?
Tvärtom - har ar lifvet, sade jag och tecknade en oval figur.
Efter lifvet går själen öfver i evigheten, och så drog jag ett streck från den ena sidan af figuren upp till kanten af taflan.
Hvarför går det icke ett dylikt streck från den andra sidan?
Det måste ju vara så: hur skulle det kunna finnas evighet blott på ena sidan?
Vi inåste antagligen ha existerat före detta lif, om vi också ha förlorat minnet
deraf$.
Han anmar just nedskrifva sin betraktelse p3 papperet, d 5 asynen af en kusk, som spänner en hast för vattentunnan, riktar hela hans tankegång på den egendomliga fragan: i hvilket djur, hvilken nienniska denna hästsjal komme att öfvergi?
Sakert skulle han vidare hafva utfört sin betraktelse, om brodern icke kommit in och gjort ett slut p % hela korthuset.
Som filosof ar han skeptiker.
Han grubblar anda till öfvermått, och han inbillar sig en tid, att han ensam esisterar, att förcm2len omkring honom äro syner utan verklighet, att allt blott sr till i den mån, som han betraktar det.
Tingen, menniskorna, verlden Yro inom honom; de ega ingen existens annat an den, som han gif~rer dem, och stundom ar han s&amp; öfverspänd, att han plötsligt kan vanda sig om, öfvertygad att bredvid sig finna ett a ' iztet, ett tomt p.
2 ~ 2.
Fåfangt söker han upplösa de problem, som omgifva honom.
&amp; Iitt svaga f ö r s t h d ~, säger han, bei in öda de sig förgafves att genom- forska det outgrundliga, och under detta arbete miste jag den ena öfvertygelsen efter den andra om sadanty som jag halst aldrig bort vidröra.
Den enda vinst jag hade af detta mödosaninia andliga arbete var en viss andlig smidighet, som försvagade min viljekraft, och en vana att oupphörligt anställa psykologiska undersökningar, hvarvid såväl känslan förlorade i friskhet som omdömeskraften i klarhet^.
U * * Alla dessa drag kunna vi återfinna i ronianerna.
Tolstoys ronian- hjeltar likna sin författare.
Oupphörligt grubbla de öfver tillvarons gåtor, och fåfangt söka de varna sig niot ett öfvermått af reflexioi~.
Ensamma och i sällskap reda de ut sina staniningar, och t. o. m. på ett slagfält kunna de mata hvarje kansloskiftning.
Midt uppe i glädjen, då de skämta och skratta ohejdadt, öfverfallas de plötsligt af en förtärande lifsleda.
Fruktan att de skola dö hugger sin klo i deras sinnen, och girigt söka de upptäcka nagot kryphd att undfly den.
Detta lilla kryphål blir för flertalet inysticisnien, - och der ar det slutligen, som Tolstoy sjelf hamnar.
Ett och annat drag af en ganska tidig mysticisni finna i-i utan svårighet i hans omtalade ~ingdomsminnen.
Mer och mer framträder den, ju äldre skalden blir, och han sammanfattar sin lifskamp i dessa betydelsefulla ord: b jag har tidigt förlorat tron.
Jag har lefvat en tid i fåfanglighet.
Sedan började sfinxen förfölja mig, alltiiirnt grym- mare och grymmare: lös min gåta, eller jag uppslukar dig: 1 % min ständiga fråga: hvarför ar jag till?
svarar retenskapen med sidaut, som icke angår mig.
Liksoni vetenskapen hade jag intet annat val, an att förena mig med den sekelgamla kören:: lifvet ar c n odraglig börda!, Jag ville döda mig.
Di fick jag idén att betrakta, hur den ofantliga massa menniskor lefva, hvilka icke skom vi, de s. k. högre klasserna, öfverlemna sig åt tankens spekulationer, men arbeta och lida, och som äro lugna och på det klara med lifvet.
Jag begrep, att man måste lefva sasom de, atergg till den enkla, enfaldiga troii:.
Meddelanden fran förbundet.
en 25: te maj höll förbundet, under riksantiqvarien Hildebrands ordförandeskap, sitt årsmöte.
Dervid upplästes förbundets ars- berättelse för 1886, hvilken medföljer detta häfte till alla pre- numeranter å Dagny.
Man finner af densamma dels att förbundet vunnit en allt större anslutning, i det medlem- marnes antal stigit från 886 till 1,185; dels att förbundets verksamhet och arbetet på dess byrå haft nara dubbelt större omfång, jamfördt med föregående år.
Så har beloppet af fasta löner för befattningar, anskaffade genom byriin, vuxit från ~ o, o o o till nara 2 2, 0 0 0 kr.
m. m.; dels att förbundet, mot en kostnad af endast 246 kr.
91 öre haft, fördelen att i Dagny ega ett eget organ inom pressen för sina intressen, m. m.; dels att en $&amp;al af Fredrika-Bremer-Förbundet blifvit upprättad i Malmö, under fröken M. Silows ledning; dels slutligen att valen icke föranledde någon annan ändring i styrelsens sarrimansattning, an att i stallet för fru G. Weiden- hjelni, som undanbedt sig aterval, ingick fröken Lotten Dahlgren.
För öfriga hänvisas till den rikhaltiga årsberat- telsen.
Sedan 158 personer antecknat sig till delaktighet i sj&amp;-Kassan, utgick fr %n Fredrika-Bremer-Förbundet kallelse till ett konstituerande möte, hvilket egde rum i Praktiska Arbetsskolans lokal den 25 april 1887.
Sedan förbundets ordförande genomgått några i sjuk-kassans stadgar vidtagna och i de tryckta exemplaren införda förändringar, hvilka alla af ' mötet gillades, och hvilka förändringar afsågo delegar- nas fördel, tillkannagafs att enligt val, förrättadt p % satt S 8 i stad- garne föreskrifver, kassans styrelse utgöres af följande medlemmar: Ornilzn7-ie: professor P.
G. Rosén, doktor C. Nyström, medici- nalrådet D. Pontin, fröken A. Roos och fröken A. Fabricius.
Sup- pleanter: professor 0.
Sandahl, fröken H. Lindberg och fru F. Lybeck.
Derefter vidtogs val af revisorer, hvilka enligt 5 g i stadgarna böra af delegarna sjelfva årligen väljas, och hvartill utsågos kongl.
sekrete- raren F. af Klintberg och öfverstelöjtnant C.
E. Elfving.
Harpa förklarade ordföranden sjuk-kassan konstituerad och ut- talade sin förhoppning om dess framtida gagn och verksamhet.
Fr %n och med maj m %nad har Fredrika-Breiner-Förbundets byrå varit och ar fortfarande öppen måndagar och torsdagar mellan,!
l 6 och l /, 7, i och, för inskrifningar i sjuk-kassan.
Der tillhandahiillas äfven formulär till läkarebetyg och till intyg om sjukdomsfall, samt öfriga anvisningar.
Vid förfrågniiigar från landsorten sandas alla önskade upplysningar.
Som sjukhjelpen - en krona och femtio öre om dzgcn - icke utgår förrän fyra veckor efter inskrifningsdagen, uppmanas de redan antecknade att så snart som möjligt imtlitda czödtga betyg och låta in- skrifva sig.
A byrån hafva under april milnad anmält sig: ArbetsgZ; fva~e: för erhållande af lärarinnor 10, lektioner 2, renskrifning och lrontorsgöro- mål 4, sallskap och biträde i hem 3, = 19.
Arbetssukande: lärarinnor 20, lektionsgifvare 8, värdinnor och biträden i hem 6, kontorister 8, = 42.
Under maj manad hafva anmält sig: Ai.betsg+wre: för erhållande af lärarinnor 22, lektioner 3, sallskap och biträden i hem 6, skrif- göromål 2, = 3 3.
Arbetssö2ande: lärarinnor 3 7, lektionsgifvare 7, värdinnor och bitradeii i hem 8, kontorister 2, = 54.
Wvarjehanda i qvinnofai %gan.
Sverige.
GJfvor.
Styrelsen för stiftelsen Lars Hiertas minne har till främjande af skolungdomens sommarvandringar anslagit 1,000 kr., hvaraf till lärarinnan vid norra seminariet, fröken Lilly Engström öfverlemnats 500 kr.
i och för anordnande af dylika vandringar för flickor.
- Likaledes har drägtreformföreningen genom samma val- görande stiftelse erhallit ett anslag af 500 kr., med uppdrag, att tillhandahålla tjenliga hygieniska modeller till kläder för barn och ungdom.
- Till styrelsen för Hemmet för gamla tjenarinnor har öfverlemnats 183 kr.
So öre, hvilken summa utgjorde behållningen af qvinnomötet på hôtel TV.-6 den 25 april.
Exami ?za.
Mogenhetsexamen aflades den 16 maj vid Wallinska skolan af S elever och vid Lyceum för flickor af 3 elerer.
- Fil.
kandidatexamen aflades den 31 maj vid L u ~ d s universitet af frölrcn Helga Linder.
- Examen i fysiologi, sundhets- och sjukdomslara, medicinsk och pedagogisk gymnastik har genomgatts af 23 qvinligzt elever.
Textilt praRtarbefe.
På deii utställning, med hvilken föreningen Handarbetets vänner öppnade sin nya !okid, Brunkebergstorg 18, förekom bland många andra af förenicgens utmärkta tillverkningar äfven ett praktarbete, hvars färdigb !ifrznde länge varit efterlängtadt af den textila konstens vänner.
Det ar den stora, dyrbarz, af malar- innan fru H. TVinge komponerade a1tardt: keii: hviiken bestalts af en dam, tillhörande tyska församlingen harstiides, att s %om gåfva ö f ~ e ï - lemnas till dess kyrka.
Denna altzrduk gr i komposition och ut- förande ett verkligt konstverk, och näppeligen tordc ett dermed jämförligt arbete af detta slag efter renaissanstidehvarfvens period blifvit utfördt i vart larid.
Arbetet, öfver Itvilket en fullstandig bc- skrifning torde komma att utgifvas, hedrar såväl sin mästarinna, de konstskickliga brodöser, som under hennes oafbrutna ledning utfört,
I 67 och den förening son1 åstadkomniit detsamma, som ock den frikostiga gifvarinnan, hvilken möjliggjort dess utförande, och dermed, som man tror sig veta, icke för första gången räckt deii textila konstslöjden i vårt land en hjelpande hand.
Arbetsstugor f ö r barn.
Under den gångna vintern hafva, p8 initiativ.
af fru A. Retzius, arbetsstugor upprättats i två af hufvudstadens för- samlingar, hvarest barn af mindre bemedlade föräldrar under god ledning fått lära sig förfärdiga diverse säljbara arbeten, laga sina egna kläder och skor, m. m.
Arbetet f ö r skolkolonier, i syfte att åt folkskolornas fattiga, svagare barn bereds en helsokur under sommaren, har i Stockholm varit mycket lifligt, sedan man funnit hur mycket godt dessa kolonier kunna uträtta.
I ' flera församlingar hafva gifvits konserter, i andra föranstaltats försäljningar till sakens förman.
I Katarina förs.
har man haft ett lotteri, hvartill barnen och deras lärarinnor bidragit med nyttiga och vackra arbeten.
Så hade gossarna under sina slöjdtimmar samt de äldre flick~rna under sin lärarinnas ledning arbetat en mängd användbara och vackra föremål.
Lärarinnorna arbetade under sina fritider för samma ändamål ett vackert tvåmanstäcke; en klass, af 9-Ariga flickor samlades på e. m. kring sin lärarinna och stickade ett stort enmanstäcke, o. s. v. Behållningen af dessa vackra bemödanden tros komma att uppgå till 2, 5 0 0 kr., hvaraf en del skall afsättas till grundplåt för en kolonifond.
Medalj.
Fröken C.
E.
Rappe har af kgl.
n1aj: t erhållit medaljen i guld af 12: te storleken såsom erkansla för sina stora förtjeiister dels vid akademiska sjukhuset i Upsala, hvarest hon ledt de i för- eningen, Röda korsets, tjenst anstälda elevernas undervisning, dels ock vid Upsala centralhospital, för hvars qvinnoafdelning hon varit.
förestanderska.
F6remkge~z f ö r gzyt pvin ?zas eganderiitt har utgifvit en synnerligen rikhaltig arsberättelse, hvari man hufvudsakligen från olika synpunkter behandlar nya lagberedningens förslag.
Ansökningar.
Fröknarna M.
Widegren och A. Rosliiig, utexa- minerade från h. lära.rinneseminariet, hafva hos kgl.
maj: t begärt att få förklaras s %som studenter å reallinien, efter att å denna linie hafva kompletterat sin examen i matematik, fysik och kemi.
Kgl.
maj: t ' har befalt kanslersembetet att afgifva utlåtande öfver denna ansökan, enär inom styrelsen för Stockholms undervisningsverk de uttalade ' meningarna vor0 dels för, dels emot bifalls tillstyrkande.
Direktionen öfver högre lärarinneseminariet har hos kgl.
maj: t gjort ansökan om, att från seminariet utexaminerade elever m % ega kompetens att söka anställning i folkskola i hiindelse enligt nu gällande författningar denna kompetens ej anses gifven.
Denna ansökning har af kgl.
maj: t blifvit bifallen, Qvinna i fattigvå~ssfyrelse.
Dagny har.
i ett föreg3ende häfte omtalat hurusom enkefru M. Ohlson i Landskrona sistlidne december valdes till ledamot af fattigvårdsstyrelsen samt att detta val sedermera.
8 öfverklagats och af konungens befallningshafvande upphafts.
Vid stads- fullmäktiges i Landskrona senaste sammanträde beslöts emellertid att vidhålla det en gång gjorda valet och att lansstyrelsens utslag skulle i högre instans öfverklagas.
QvUtZzga missiortärer.
Svenska kyrkans missionsstyrelse har i missionens tjenst antagit fröken H. Posse, som ämnar egna sig f t barnhems- och skolverksamheten på svenska kyrlians missionsfält i Sydafrika.
- Fröknarna L. Kristiansson och H. Vennman f r h Sverige samt L. Rensaa från Norge begifva sig i slutet af innevarande ar till Indien för att derstades egna sig åt missionsverksamhctc~~.
QZlilzZzg Mockare.
Sedan Maria Joh.
Carlsson hos kgl.
maj: t anhallit att henne måtte medgifvas rätt att anmäla sig som sökande till förenade organist- och klockarebefattningen i Lindes stads- och bergs- församling, har kgl.
maj: t medgifvit, att den omständigheten, att sökanden ar qvinna, ej må utgöra hinder för hennes ansökning till ifrågavarande befattning.
Praktisk välgörenhet.
Sällskapet:: Unga qvinnors föreninga har vid olika tillfallen denna vår till sin lokal n: r 15 A. Kungsgatan in- bjUdit qvinliga arbetssökande, hvilka der erhållit förplägning samt nödiga upplysningar om herberge, lediga platser m. m. Lärare- och föriiZdrai~zöte.
P % inbjudning af en mindre larare- och lararinneförening hafva under varen tvanne diskussionsmöten egt rum, i syfte att bereda hemmens och skolornas representanter tillfälle .att öfverlagga oni huru arbetet på ungdomens sedliga karaktars- utveckling bast må kunna bedrifvas.
Tankeutbytet har varit lifligt och intresset stort, hvarför allt bör mana till att fortsatta försöket.
En qvinhg ~ y k t e r t s ö r e g har bildats i Sorrköping med syfte att utverka förbud mot anstallandet af qvinliga biträden h lokaler der rusdrycker serveras.
KristZ&amp;a föreningen af m g u pva ' i~~~oi- verkar, under fru Andersson- Meijerhelms och hennes vänners ledning, för att gifva en bättre riktning i t tjenstflickornas och fabriksarbeterskornas satt att a n s h d a sina fri- tider, ett syfte som förtjenar allt deltagande.
Finland.
I Helsingfors pågår sedan någon tid en pedagogisk.
slöjdanstalt under ledning af fr.
Vera Hjelt, utbildad lärarinna från Naas slöjdlarareseminarium.
Fröken 33: s slöjdskola har rönt myckeii uppmuntran och elevernas antal uppgir för närvarande till inemot 400.
Qz~inna i fattigr !if~dss~ !reZsezt.
En petitioc, iindertecknad af ett antal qvinnor, har öfverlemnats till magistraten i Helsingfors, i syfte att åstadkomma sådan ändring af fattigvårdsreglementet.
att afven qrinna m % kunna inväljas i fattigvardsstyrelsen.
- Motioner i denna och närliggande frågor hafva har i Sverige iiilemnats till nuvarande riksdag.
Dan mark ..
Por ~ltbiidni~zg af sjtrXIJ.köfc) 17 ' skor har regeringen an slagit I 0,000 kronor.
