# ID: svediakorp-per51
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1887
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,692
# sentences: 823
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Mål och medel.
Till Fröken Elisabeth Grundlrig frfin Red: n af Dagny, med anledning af art. erotik og Kvinder~ i februarinumret af ~Kvinden og Sainfundetn.
Q renom eder, fröken Grundtvig, har inför danska läsare fram- lagts en redogörelse för den strid, som i Sverige, och sär- skilt i Göteborg, väcktes med anledning af den i Göteborgs qvinnoförenings dåvarande tidning intagna skizzen af Stella Cleve.
Då denna strid inleddes med ett uttalande i ämnet af Fredrika- Bremer-Förbundets månadsblad, Dagny, må det tillåtas oss att i afseende på eder framställning af denna sak göra några ffi rättelser samt bifoga några anmärkningar.
Den ifdigavarande .slzizzen har icke, som ni tror, varit af sina motståndare missuppfattad.
Snarare har ni måhända sjelf, främmande för språkets halft förtäckta anspelningar, och.
troli-.
gen ocksi för den författarpersonlighet, som satt sin, delvis Iänade prägel på verket, missförstått detsamma.
Svenska Iasare insågo utan svårighet att, Pyrrhussegrars endast var en fort- sättning af förtans första historia, Berta Funcke, blott med den skilnad, att då denna var ett uppkok på hopplösa slagters qvar- lefvor, var * Pyrrhussegrar, en efterbildning af första historien i Strindbergs, Giftas *, med samma påtagliga sens moral: wSta icke emot sinZighetelzs frestelser, ty det v U a r sjkkZzg / eet och död!
Kiimpa icke for herravälde ofver din lägre natar, ty s a d a ~ a segrar varda Pyrr / z21ssegrar!
w Detta ar hvad som framgatt af den omtvistade skizzen, hvilken ni, fröken Grundtvig, velat anse sasom en sann och neutralt hållen skildring ur lifvet.
For oss är den osa72n ur många synpunkter, icke minst derför, att den utgifver sig vara en bild ur det verkliga lifvet, då den ar en bild ur det abnorma.
Frågan huruvida det är sundt att skrifva öfver sådant, finna vi illa besvarad med de anförda ofden af Rourget.
Det ar ju ntimligen ej naturen i oc / z for szg, utan den misshkade eller missbildade naturen, d. v. s. onativren, som ar osund.
Och en Dagny.
8
literatur, som med förkärlek omfattar dess alster, blir naturligt- vis också i sin ordning osund, detta icke minst då, nar diktaren likt Stella Cleve väljer sina ämnen sutan att mena och utan att vilja något,, blott emedan de &gt;intressera,; d. v. s. nar man skrifver fullkomligt pri ?~cipdost, i syfte att framhalla för en otidig och denaturerad nyfikenhet den urartade naturens fördoldaste yttringar.
I motsats till eder, fröken Grundtvig, anse vi alltså, ~ P y r r - hussegrar~ obetingadt tillhöra den osunda iiteraturen samt genom hela sitt framställningssätt och särskilt genom sin öfverskrift vitna om, att den ej ar afsigtslost tillkommen.
Om nu redak- tionen af en qvinnoförenings s. k. diskussionstidning, utan niinsta ord till förklaring eller varning, utan minsta försök att inleda en diskussion af det lika farliga som vidriga problemet, kastar det- samma handlöst ut bland sina läsarinnor, anse vi det fortfarande vara ett bevis på, att den redaktionen icke är sin uppgift vuxen.
Huru ni, fröken Grundtvig, som, sjelf i sa varma ord be- klagar, att man hos er i Danmark börjat:: revolutioncra~ det sedliga medvetandet och sprida okyskhetens gift afven i den qvinliga ungdomens blod; huru ni kan tro, att skrifter.
sådana som ~Yyrrhussegrar~ dervid kunna vara af nytta, det är oss fullkoci- ligt ofattligt.
Sjelf säger ni s i sant och öfvertygande följande, hvari vi för svenskornas del af hjertat instämma: -- &gt;erzdnzc er vi Kvinder her hjeinme ikke blevne som &amp; end, endnu er det sanselige Moment i Kjzrligheden - skjont det ganske vist er, og maa og bare vare, till Stede ogsaa hos os, niere eller mindre bevidst - endnu er det ikke for os det vzsentlige, Kjter- ligheden selv; endnu har vi andre rerotiske Fantasier:, end dem, der vakkes af en solbrzendt Xakker, og Den Rorkarls nngne Arm) l; - vi drommer endnu baade om Sympathi og Forstaaetse og Sam- arbejde i ' Kjzrligheden, og vi gaar ikke onikring rede til at kaste os i - 4rmene paa den farste den bedste Nand, blot for at tilfredsstillt det xydende, braendeiide Blods.
; Drift.
Det syder og h r ~ n d e r heller slet ikke saa stzrkt, dette Blod; vi Kaiz godt styre det; thi vor Xatiir c) - anderledes end 3Ixndenes.
fi: ~~-IcJcs den er bleven saa meget anderledes, hvad der her er oprindeligt.
og hvad erhvervet, det lian i denne Sammenhang vare ligegyldigt; sikkert er det: Kvindeii har eizdm en kyskere Natiir end Manden.
EFzdizu har hun det, siger jeg: thi san vist som jeg trrir, at denne Satur er erhvervet ved Aarhuii- dreders Optugtelse, saa vist tror jeg, den kan sattes till igjeii og forandres - ikke i en Fart, men lidt efter lidt, ganske langsomt - - og det til ubodelig Ulykke for Slixgten.
:,
.
, Att en sådan förändring k m inträda om vi icke äro p2 vår post, det anser ni Pyrrhussegrar bevisa, och ni tillägger att ni tror den vara » som enkelt Skildrings, i d a t t icke så f2 fall sann,.
Det ar alltså som varnings- och skrackniedel, ni vill använda den.
Vi deremot anse sådana medel Iingt mera farliga an gagnande, och vi tro, att de kunna på mången qvinnas veka, alltför mot- tagliga natur verka alldeles motsatt, smittande hennes fantasi och grumlande hennes känslolif tills hon slutligen tyor sig erfara detsamma som de qvinnor, on1 hvilka hon last.
Härmed vilja vi visst icke hafva sagt, att ju ej kampen mot vår lägre natur kan göras till föremål afven för diktens skildringar och derigenom tjelia oss till ledning i stället för, sasom i Pyrrhus- segrar, till missvisning, men det skall då ske p2 ett helt annat satt, med en finkansla, en öm grannlagenhet, om hvilken Stella Cleve aldrig drömt.
Att döma af eder framställning, har faran kanske hos eder redan tagit större dimensioner an hos oss.
Dock ar det fara nog, att en qvinlig förf., om ocksä blott en enda, gjort sig så att säga, till okyskhetens sprikrör.
Har s h a l som i Norge predi- kas den fria kärleken öppet af manliga diktare och kritici, och helt nyss har i Finlands hufvudstad en svensk föreläsare öfver samma alskningsamne offentligen ådragit sig valförtjenta tillratta- visningar af en behjertad qvinna.
Faran är densamma öfverallt; den följer med den &gt;moderna lifsåskädiiingen&gt; hvarlielst denna fattas s k o m en köttets frigörelse.
Det ar alltså hög tid att börja kampen.
Och hur gerna ville vi ej, att rättänkande och modiga qvinnor i Norden slote sig samman i fast förbund till värn för kyskhet och sedlig renhet, och i syfte att, som ni sjelf så vackert säger, framtidens qvinnor måtte kunna ej blott be- vara sig sjelfva utan också hjelpa männen.
Men viosa vi nzåkt, m.fste v i för dess vinnande bmka endast rena nede ed.
Stockholm 18 ' U /, 87.
Esselde.
M o r s småskola.
a i var tid den önskan alltmera gör sig gällande inom famil- jerna, att mödrarna någon längre tid an hittills varit fallet skulle kunna behålla barnen under sin egen uppsigt, och sjelfva bibringa dem deras första kunskaper, kan det vara af ntresse att vinna kännedom om något af de satt, hvarpä man tanker sig möjligheten att förverkliga denna tanke.
Val ar det sant, att det gifvas talrika exempel på mödrar, hvilka med lang- tan eller itminstone med ett visst behag motse den tid, då deras små barn hunnit den alder, att de kunna anförtros åt skolans vård.
, Det är s i lugnt att vara af med dem några timmar om dagen., Men tvifvelsutan ar för mången moder barnens tidigare öfverlemnande åt skolan ett ganska motbjudande steg - ett offer så mycket mer påkostande, soni det i sjelfva verket ej alltid torde vara nödvändigt.
För de bästa mödrar vore det helt visst en kar pligt att mera odeladt få egna sig åt vården af sina barn, att få bilda och dana dem efter egna grundsatser; vinna deras förtroende, erhålla en säkrare kännedom om deras anlag och böjelser samt alltmera starka de band, hvilka fästa det spada sinnet vid för- äldrarna och hemmet.
E n framstaende tysk tidskrift, die Lehrerin, har nyligen offentliggjort .några erfarenheter, som vunnits just genom att i hemmet bilda ett slags förskola till elementarlaroverken.
Det ar dessa erfarenheter, lämpade på våra egna förhållanden, som vi har nedan gå att meddela våra läsare.
, En moder vet bäst sjelf huru hon skall behandla sina barn; hon behöfver blott följa sina naturliga moderliga instinkter for att träffa på det rätta sattet-,,, tanker mången.
Ja.
visserligen ar instinkten ett vigtigt moment.
som icke fir underskattas, men skulle den val blifva af mindre betydelse om den understöddes genom eftertanke och studier?
Det ar icke möjligt för en moder att i förhållande till sina barn vid hvarje tillfälle länge öfver-,
lagga om hvad hon bör saga eller huru hon bör handla.
Oftast följer hon sina Ögonblickliga ingifvelser; men just derför ar det nödvändigt att hon fördjupar sitt eget vasen, derföi- niåste hon hafva gjort sig förtrogen med den menskliga naturen och med sina.
barns natur; hon måste förstå lifvets lagar.
i deras vaxel- verkan, på det hon, utan fruktan för farliga missgrepp, må kunna hvad ögonblick som helst öfverlemria sig åt sina instinkter.
Pestalozzi och efter hononi Fröbel hafva visat oss vägen, d i de betecknat lifvet sjelft?
synnerligast hemlifvet, s k o m all uppfostrans- och undervisnings grundval.
Sätten för genoniföraride af denna princip kunna vara niångahanda.
Vi vilja liar frain- hålla ett af de enklaste.
Antag att tillsammans med de egna barnen i ett hem ännu några flera samlas från familjer inom vänkretsen, och att de under några timmar dagligen gemensamt sysselsättas samt vid högre ålder, anda till det nionde eller tionde året, samfaldt under- visas.
Mödrarna tura om, helst månads- eller terminvis, att hvarje morgon föra sina barn af tre till sex ars ålder till det öfverens- komna skolhemmet.
Kunde till biträde erhållas en syster eller annan ung flicka, som i någon god läroanstalt, en sådan som t. e i.
fröken Rohdes i Göteborg eller fru Schraders i Berlin, vunnit vana att i någon mon metodiskt sysselsatta och handleda de små samt bibringa dem de första enkla grunderna för en fort- satt undervisning, vore detta af stor fördel.
- En frisk morgonsäng förenar den lilla skaran till andakt, hvarefter barnen fördelas efter ålder.
De äldsta följa den tjenst- görande smammamo till lärorummet; de yngre få göra tanten sall- skap till arbets- och lekrummet eller till husliga bestyr.
Laro- amnen ensamt för de större äro: tal-, das- och skrz~o~ ?zzingar en halitimme fyra gånger i veckan; räkning ett par gånger i vec- kan hvarvid undervisningen tillämpas medelst 2skådnhgsmati.rieL.
Härtill komma de enklaste af relzgioneizs grunder, musik.
och geogvn / £ska Gfningar eller historiska berättelser hvardera en gång i veckan.
Dessa amnen omväxla med gymnastik, hztslzga smd- besgr eller lek-arbeten såsom vikning, staflagping, t e c h z i ~ g byg- ~ m. m.
Ett arbete som ständigt under- gande och ~nodeli~ring, håller barnens intresse .ar jgwsönt, hvartill material och mönster ursprungligen kommit oss tillhanda utifrån, men numera, tack vare fröken Hjelmerus med flera, äro genom hr Svanström ' att tillga af inhemsk tillverkning.
Bäst och för barnen roligast torde vara tras10j ' jd, men under god ledning och enl. fr. Rhodes, i sam- '
rid med hr Saloman uppgjorda förträffliga modellserie.
Under den varmare arstiden omväxlas med blomsterskötsel i trädgården eller på balkongen.
Alla barnen förenas kring det s. k. om månads ämnet^.
Ett föremål ur naturen eller lifvet, ett djur, en planta, eller ock ett handtverk, t. ex. snickeri ställes som medelpunkt för denna undervisning; verkliga erfarenheter ur naturen eller lifvet sam- manställas med detta amne, hvarjamte företagas utvandringar samt besök i verkstäder etc.
De sålunda vunna erfarenheterna blifva amnen för samtal .med barnen, sysselsättningarna knytas härtill, en visa hvars innehåll lämpar sig till ämnet föresjunges och inläres.
Ämnet kan också vara en tafla, ur historien eller naturen, hvardagslifvet eller arbetsverlden, hvilken förklaras af lämpliga sagor oeh berättelser.
Äfven bilderböcker sådana som fr. Nyströms, Adelborgs och Hendixons kunna med fördel an- vändas.
Denna sistnämda undervisning bildar egentligen niedelpunk- ten i mödrarnas småskola.
Det väckande i valet och behand- lingen af månadsämnet genomtränger och uppbär den öfriga undervisningen.
I synnerhet stå tal- skrif- och läs-ofningarna dermed på det närmaste tillsammans.
Till ledning för de sist- nämda lämpa sig särdeles väl Sophie Adlersparres Laslära och fru Almqvists Läsebok, men endast i nödfall den förgldrade och i många afseenden olämpliga Folkskolans Läsebok.
Valet af amne, hvilket bör växla hvarje minad: beror mycket på årstiden.
I maj ar det t. ex. vårblommorna, särdeles guld- vifvorna, hvillca taga barnens intresse i anspråk.
Den lilla blom- man uppsökes i trädgården, grafves omsorgsfullt upp med röt- terna, planteras om i en blomkruka och inflyttas i bostaden.
allt af barnen sjelfva.
I talöfningarna tjena sedan roten, stängeln.
bladens och blommornas form till amnen för satsernas utveck- ling: guldvifvan har en rot; hon har en stängel; hon har blom- mor samt gröna blad; bladen hafva ett kort skaft; blommorna äro färgade.
Med roten hemtar blomman sin näring; ingen blomma eller planta kan blifva vid lif om hon icke får behalla sin rot, o. s. v. Till talöfningarna sluter sig, for de mera försigkomna barnen.
uppgiften att räkna orden i satsen, upplösa dem i stafvelser och ljud samt omvandt att sammandraga ljuden till stafvelser och ord, o. s. v. Skriföfningarna g2 ofta parallelt med dessa upp- gifter.
Sedan grundformerna och bokstäfverna blifvit inlärda,
lofvergår man till skrifvandet af ord, företrädesvis tagna ur satser dem barnen sjelfva bildat.
Jämte guldvifvan lära de små att kanna igen många andra blommor såsoril sippor, konvaljer, blåklint och karhgtander.
m. m.
Buketter bindas i det fria för att skänkas till pappa, mormor, m. fl.
Och allt emellanåt uppstäx&amp;es under de äldres ledning alägon af våra bekanta små visor, såsom t. ex.:, Kom sköna maj och blicka med milda ögon ner,, eller den lilla natta visan, Herrman ar en munter fyr, djupt han sig kan bocka » samt dess motstycke, Hanna leker, kliider syr åt sin nya docka., En annan visa, som både genom .ord och melodi verkar upplifvande .på de ar den bekanta &gt;Upp genom luften, bort öfver haf- ven&gt;, etc. Våra gammaldags svenska sånglekar hafva likaså i allmänhet samma förrnåga att hålla vid makt ett muntert lynne.
I juni kan det vara kon som bildar medelpunkten för under- visningen: hennes betande på ängen, hennes vattning och mjölk- ning, m. m.
Besök göras i ladugården och mjölkkammaren, der man får se hur mjölken uppsilas, hur smör och ost beredes, o. s. v. I augusti tjenar måhända skörden till betraktelseämne, liksom äplet under hösten, granen i december s. v. Vinter- tiden har man is och snö till ämne för teoretiska vinkar och - praktiska experiment, eller ock någon öfvervintrande fogel, hans utseende, hans lefnadsvanor, m. m.
Inom det geografiska området al- ' det endast de mest enkla rumförhillandena som kon~ma i fråga, såsom barnkammaren, det egna lieinmet, eller grannens hem; luften och ljusets verkningar .på allt lefvande, solens stallning under de olika årstiderna, vädrets .och temperaturens växlingar, m. ni.
Barnen göras hemmastadda i de närmast omgifvande rummen, i husets öfriga delar sisom vinden, källaren samt g ?irden, tradgirden och de närliggande gatorna.
De kunna upprita det rum hvari d,e undervisas, sedan d e förut matt dess yta med sina små fötter; de mata afven vägen mellan de skilda hemmen samt afteckna och bygga denna vag med sina klotsar.
Hvad barnet upplefver och hvad det ser, ställer det sålunda tillsammans med bilden, och huru ofullkomlig denna samman- ställning an må utfalla, så har den d y k ett stort varde såsom .en omedelbart från barnet sjelft utgående verksamhet.
Det tecknar fogeln, det modellerar aplet, det bygger stallet för hästen eller kon.
De mindre barnen förfardiga af grenar och rispade trådar ett fogelbo; de större forina af lera såväl fogeln som ägget.
.
10.
.
.
Outtömlig ar rikedomen på ämnen son1 erbjuda sig.
Bar- nen slappas icke i sina intressen, utan omfatta alltjemt föremå- len för sin undervisning med en kärlek, som uppspirar ur det satt hvarpa denna meddelas dem.
Sålunda blir lärdomen lef- vande, .lara är lefva~, och * det inlärda fäster sig på en gång i barnets hade hjerta och förstånd.
Den skapande kraft, det verksamhetsbegär som innebor ej allenast hos den vuxna menniskan utan afven hos barnen finner på så satt rik näring.
Barnets så ofta omtalade böjelse att förstöra - den är försvunnen; nej, icke försvunnen, den ar omdanad till en böjelse att skapa, att bilda föremål efter fantasien eller verkligheten.
Hand i hand med den inre ut- vecklingen går utbildandet till händighet, utbildandet af syn- sinnet, urskiljandet af formerna.
Lusten att hjelpa till äfven med husliga sysslor vaxer med otänkbar hastighet hos barn som tidigt vänjas att använda sina krafter för sig och andra.
Den husliga verksamheten er- bjuder i sjelfva verket de rikaste tillfällen till karaktarsbildnirig, så val som till bibringande af nyttiga kunskaper.
Huru mycket mer skulle icke döttrarna af alla samhällsklasser vara i stånd att uträtta, om de från barndomen blifvit uppfostrade till sådan verksamhet och till att stärka sina fysiska krafter genom att bruka desamma.
Den hyper-subjektiva tillvaro, åt hvilken s a många qvinnor blott alltför gerna öfverlemna sig, den förvek- ligande erotiken, de gagnlösa drömmerierna äro idel orsaker till sjuklighet och nervositet.
Sunda vanor, ett friskt kanslolif samt ett förnuftigt, ändamålsenligt arbete för andra, se der hvad våra svenska flickor behöfva.
Ville man dertill låta den öfverskjutande, oförbrukade kraften hos familjernas döttrar an- vändas till allmänt gagn, nar den ej af deras egen familj be- höfver tagas i anspråk; ville och finge förmögna och bildade familjers döttrar ändtligen träda fram ur sin passivitet, gent emot tidens frågor, som krafva en lösning, så vore dermed för dem sjelfva och det allmänna mycket vunnet.
De blefve häri- genom i tillfälle att erfara och ådagalägga i hvad mon afven de kunna medverka till främjandet.
af menskliga och nationela in- tressen.
Denna fraga, till hvars utredning vi skola återkomma, har har vidrörts endast för att visa hvilka omfattande uppgifter för
den mognade qvinnan, som kunna grundläggas genom, Mors småskola^ om den ratt handhafves.
Att den bör hafva ett lika godt och verksamt inflytande på både gossar och flickor.
främst genom att vid makt hålla och stärka det naturliga förtroendet mellan mor och barn, säger sig sjelft.
.
Härmed vilja vi dock ingalunda påstå, att ofvan framstalda.
förslag skulle vara det mest lämpliga, som bör kunna åstad- kommas, utan endast angifva det såsom ett ämne för vidare diskutering, hvarföre det vore af ganska stort intresse att få inhämta mödrarnas egna tankar.
och utlåtanden.
härom.
Erkännas bör ju ock att, Mors småskola^ förutsätter någor-.
lnnda bergade hem, der tillgångarne medgifva husmodern att hafva ett biträde för sömna,d och husliga görom2il.
Men p 5 samma gång må erinras, att lyckligt stalda mödrar har hafva det basta tillfälle att hjelpa obemedlade mödrar med vården om deras barn.
Bref o m hemstudier.
Af Malin.
&amp; for Iiinge har jag blifvit dig skyldig svaret p2 ditt bref.
Med din tillåtelse, hoppar jag öfver den föga uppbygliga inledningen, de obotfärdigas förhinder)) och kommer tvärt till dina frågor.
DU kan ej ratt förstå, huru Fredrika-Brenier-Förbundets hem- studier tillgå.
Du fragar, huru de till erforderligt gagn kunna bedrifvas per posto, huru man kan få veta noggranna detaljer o. s. v. Må allts; min lilla erfarenhet tala och saga dig, a t t man af hemstudier finner sig hafva mycket större behallning än af vanliga lektioner.
Från min synpunkt sedd, ville jag kalla den förra undervisningen subjektiv, den senare objektiv.
Hemstudier tvinga dig till sjelfverksamhet i högre grad an den muntliga undervisningen, der läraren ar den ledande,.
sammanhållande principen.
Hemstudierna gifva dig resultatet.
af ditt eget arbete, emedan du sjelf genom dina anteckningar.
aflockar dig ditt vetande.
Du laser, - och livad du last, huru du last itergifva dessa anteckningar, som ju äro en reflex a f
hvad din tanke uppfattat, ditt minne behallit.
Just derför att d u på papperet måste nedskrifva innehållet af det lästa, stu- derar du med så mycket större uppmärksamhet.
Men förlat, det är jag, icke du, som laser!
Mina studier och anteckningar ha allts; lärt mig att tänka mera redigt och följdriktigt, att läsa med mera eftertanke, att skrifva mera koncist och tydligt.
De belackare pistå visser- iigen, att en feminin penna ej förmår i få ord uttrycka sina tankar, men vill man komma fort och draga tillbörlig nytta af dessa studier, måste nian lära sig att koncentrera både form och iniiehiill.
Tro dock ej att man på subjektiv vag kommer till denna lasandets, tänkandets och skrifvandets insigt.
Jag står härför i tacksamhetsskuld hos Fredrika-Bremer-Förbundet för de förträffliga råd, som gifvas före studiernas början och d e rättelser, som beledsaga mina; tervandande anteckningar.
En studieplan får jag afven att följa.
Böcker har jag vördsammast dels anhållit att få lina ur har befintliga bibliotek, dels lemiias niig dylika till låns af Fredrika-Bremer-Förbundet.
Nu börja vi studera.
Klockan ar 6 e. m.; familjens nied- lemmar äro hvar på sitt håll.
Du finner mig i höganloftsburen framför den gamla ekbyråns klatf, i detta upplysningens tide- hvarf, enligt gammaldags sed, belyst af tvanne hedersamma talgljus.
Min odelade uppmärksamhet skänkes åt läsningen; vid lämpliga hållpunkter genomgår jag i minnet det lästa och antecknar i korthet de vigtigaste fakta.
Då ett kapitel.
en afdelning är slut, utarbetas den skriftliga uppsatsen och skickas Fredrika-Bremer-Förbundet till benäget påseende.
Och sedan, hvilken nytta har nian ej af att genomgå de öfversedda .anteckningarna!
Huru mycket hafva de icke vunnit i reda och sammanhang.
Hvad man sjelf förut dunkelt tänkt och sagt, ar nu Citergifvet tydligt och klart, kompletterande upp- lysningar finnas afven i marginalen.
de fragor, man framstalt.
äro besvarade.
Jag följer nied stort intresse rättelsernas röda tråd, som nu genomgår min uppsats, och visar mig till- rätta, enar densamma kostat mig sjelf ganska mycken möda.
.och just derför tillgodogör jag mig så mycket bättre dessa rättelser, som beröra och träffa mina svaga punkter.
Slutligen följer en förträfflig repetitionskurs; min ledarinna skickar mig frägor att besvara, hvilka gifva mig den allra basta öfverblick af det genomgångna.
III Har jag nu icke lyckats öfvertyga dig om nyttan och nöjet af dessa studier, min belåtenhet med den erhållna ledningen, som jag anser tillfyllestgörande, så vet jag blott en radikalkur.
S1a dig ner på landet någon tid, tillbringa dagarna, liksom jag, i en klosterlik ensamhet och enformighet, säkert ar, att du då skall blifva Fredrika-13remer-Förbundet tacksani, som vill be- reda dig tillfalle att arbeta p i din intellektuela utveckling den stund af dagen, du får kalla din.
- Denna stund tillhör mig nu icke längre, ty handkamniarpligter Lalla, jag släcker mina talgljus och säger dig farväl.
Balstamning.
Af Arna Värn.
&amp; da vaggar, rika tayw, Persisk matta, ~ i t j d och lm.
Skyitda te~racottabjrster Gliima matt i amjelns sken.
- Skrqbord, &amp; t och 118rdslöst or-d7tndt, Toa letten likaså; Siyver och kristaller gnish-a N i r a ?tog i / tvurje vrU.
N ~ u f s d n balens vimnel kom hon; East så ung, 11072 dock a7- trött Y,il det ev&amp; enahanda Hvarmed hon s h dag förnott.
Som en oviss stii ?iming sjwtkei- Kz7lt; ielse vid detta I f 0f71er henne, och hon rym- Rar de fndda tidsfö~drt~.
O? ?.?
hon kuime7- J1w hon slösat Sivza basta Krafter bort, Undeqy-a f t sin ungdonzssS,rka 3 ' 07- ett s8 to~nt och koi-t.
Iv
Skarpa dagrar.
- If Arna Värn.
Strhlap.
klara, CLcderbar-a SR&amp;+a likt ett bitte,-t skri, Dd de falla På det kalla N u e t s hånamie: f u 2- b i!
Bref fran Leipzig.
A f S milo Gaturevy.
Auerbach Keller.
Leipziger Messe.
Bokhandel och industri.
Operan.
Dramatiken använd som bildningsmedel.
Barnspektakel.
1 Febi-.
1887. å vi lenma universitetet och svänga om hörnet vid Cafk Frangais, befinna vi oss i Grimmaischer Strasse, Leipzigs förnämsta gata.
Har flanera studenter i mängd, och det tacka könet har godt tillfälle att beundra deras underbart sönderhuggna fysionomier.
Ibland alla möjliga tyska dialekter hör man främmande sprak, isynnerhet syd-Europas.
Hela gatan har ett besynnerligt brokigt utseende, ty affischer i alla färger äro klistrade uppåt väggarna anda upp under takasarne.
Butiker, butiker, butiker öfverallt, och dess egare göra sitt basta att fresta de förbigaende.
Här antika möbler, speglar, persiska mattor och gobeliner; der Bismarcks bistra drag mejslade i - chokolad, en marsipanspipa hängande i ena mungipan.
Här blixtrande juveler, akta perlor, ljusröda koraller, der - en slagtad oxe, rökt tunga och tysk korf.
Har dyrbara sidentyger, blommor
och solfjädrar, plymer och spetsar, som konima oss att tanka på ungdom och fägring, - der löständer och löslockar, smink och poudre de riz, sqvallrande om att ungdom och fägring ej alltid ar akta, att ungdom och skönhet ar förgänglig.
Har ett cafë med lar- mande gäster, hvilka muntert tömma sina glas, och der cypresser och liljor.
Till glasens klang, ännu ljudande i mina öron, foga sig val- kända ord och toner:, Drick ur ditt glas, ty döden p % dig vantar,.
Alla som last Goethes Faust kanna till ~Auerbachs Keller,.
Det hvalfda taket och väggarna äro " försedda med illustrationer ur Faust- sagan, högst realistiskt utförda under I 6: de århundradet, restaurerade 186;.
Det ar tidigt.
på dagen, endast några få främlingar äro der, tre engelsmän, en japanes och vi.
V8.r kavaljer berättar oss, att Frosch ej varit den siste att hälla vin öfver sin dryckesbroders hufvud, att ej sällan stamkundernas näsor äro i fara.
Måhända Me- fistofeles, den dag som i dag ar, i osynlig måtto fortfarande bedrifver ~ Z a u b e r e i ~ Den.
eldige herrns försäkran att han gerna skulle dricka friheten till wenn eure Weine nur ein bischen besser waren~ håller ej streck numera, ty vinet dernere lär vara af ädlaste slag och för- hexar syn och hörsel på dem som titta för djupt i glaset.
Det ar qvalmigt och tryckande l %gt under.
taket.
Jag ser hela den vilda scenen framför mig, hör de liderliga visorna ringa i mina öron, tycker nästan att figurerna ' på väggarna få lif och begynna röra sig och med Faust säger jag åt studenten som följt oss dit: &gt;Ich hatte Lust, nun abzufahrenr och innan han hinner svara springer jag uppför den smala, mörka trappan, som om jag haft sjelfve Mefi- stofeles i halarne på mig och kommer så andtligen ut i fria luften igen.
Nu hafva vi hunnit ned till Alt Markt.
Det säges att de ganila höga; tyska byggnaderna med sina spetsiga tak och små fyrkantiga fönster med blyrutor äro dömda att rifvas, hvilket vore stor skada.
Hela torget bar en s % saiskildt gammaltysk prägel, isynnerhet under rMess-tiden, då det ar öfversålladt af stora rutiga, mångfärgade para- plyer under hvilka madamerna inbjudande locka de förbigående med ångande kaffe, bullar, ~Pfannkuchenw, och rykande korf etc.
Alt Markt ar den tillaninade platsen för Leipzigs, Siegesdenkm+ och det är kanske derföre det skall rifvas rundt om.
Konstnären Siemering arbetar f. n. med all flit p % minnesstoden.
Fyra ryttar- figurer i kroppsstorlek, den tyske kronprinsen, k.onungen af Sachsen, Bismarck och Moltke hålla vid de fyra hörnen af en mäktig sockel, p % hvilken Germania tronar.
P % sockelns framsida kejsar Wilhelms porträtt i relief Monumentets höjd lär komma att öfvertraffa den.
berönida ryttarstatyn, Alte Fritz, i Berlin.
Det flitiga, stillsamma Leipzig företer en liflig anblick under ~Messenz.
Det roar främlingarna att betrakta detta brokiga, rörliga vimmel, men Leipziger-bon håller sig inom lykta dörrar, för hononi ar messtiden en pröfvotid.
Redan atta dagar förut begynna förberedelserna.
Augustusplat~~ Rossplatz, Alt Markt m. fl.
öppna platser belamras af stLLnd, kistor, lårar m. ni.
och bilda en labyrint, ur hvilken det ar svårt att hitta
ut.
De som ej få plats p % torgen s18 sig lugnt ned i portg %ngarne och idka der sin handel.
Främlingarnas antal uppgår ofta till 30, ?.
40,000 dagligen, och hotellprisen stiga oerhördt.
Man kan f % betala 6 till 8 mark för en biffstek och I mark för,: l butelj Pilsner.
Der finnes väl intet tinder solen man icke kan få köpa, från kaffe, pepparkakor, korf etc. till %kdon, möbler, sidentyger, knypplade spetsar, juveler.
Af största betydelsen äro dock linne-, läder- och pelsvaror.
Vid sista höst-messen s %ldes 130,000 rafskinn, 20,000 skogsmård, 50,000 stenmård, 200,000 stycken iller, 3 millioner ekorr- skinn, I million bisam, x1f2 million ryska harskinn o. s. v. För ett sibiriskt sobelskinn betalades 300 mark, för silfverraf och utter 900 mark stycket.
Hela slutsumman för pelsvaror uppgick till 28 millioner mark, en ganska vacker summa.
Linnevarorna stalla sig märkvärdigt billiga.
En bordduk med tolf servietter, hellinne, i gammaltyskt mönster med handsydda tanke- språk kostar 18 mark.
Godt fint lakanslärft dubbelbredd 70 ii 80 pfennig metern.
Ingen under att de tyska husmödrarnas linneskåp blifvit ett ordspr %k.
P&amp; samma satt förhaller det sig med de utmärkt vackra, fina knypplade spetsarna, fullt ut lika fina som våra Ivadstena-spetsar och öfverträffande dessa i rikedom p % mönster.
Spetsar hvilka hemma betinga ett pris af 5 A 6 kronor aln fås har för 2-3 mark metern.
Allmogens qvinnor sysselsätta sig mycket med detta vackra hand- arbete afvensom med vafnad.
Gossar och flickor, fyra!
fem %r gamla, sitta hukade öfver knyppeldynorna och få s %lunda tidigt bidraga till sitt eget underhgll.
Aldrig skall jag glömma en nioårig flickas för- tviflan d % en hundvalp f %tt tag i hennes dyna, släpande den med sig i smutsen, krafsande af pinnarne, slitande och rifvande de fina trsdarne, hetsad af en mängd halfvuxna, elaka pojkar.
Hon var så liten, tunn, mager och blåfrusen, en lefvancle illustration af de usla löneförhållanden som möjliggöra det billiga spetspriset.
Jag såg hennes förtviflan och kunde ej motstå frestelsen köpa hennes förolyckade arbete; men tårarne som droppade ned p % min hand innan jag hann hindra flickan att fatta och kyssa den, syntes mig mera varda an de dgrbaraste spetsar i verlden.
Hvilket larm och stim!
Trumpeter skrälla, mungigor gnälla, trum- mor hvirfla, barnungar skrika, öfvergifna af sina barnpigor, hvilka hellre vanda ögon, öron och alla sinnen %t juden som bjuder u t per- lor, band, granna dukar och västar, juden som liter pruta med sig, om han i smyg kan f % tillfälle att stjäla sig en kyss.
Hvad gör ej en Evas dotter för vackra perlor, guldglitter och krimskrams?
Karu- seller, skjutbanor, kasperteatrar äro oskyldiga nöjen som alltid samla omkring sig en skara ungdom.
Det ar ej så noga med afgiften,:) di- rektören~ är vid festlynne, och han later mangen ungmö förlusta sig utan att göra ett hal i hennes kassa.
Teatrarne besökas ej af Leipzigerbor under messtiden; publiken består uteslutande af det m finare messfolket~.
De g8 dit, beh %lla kappa och hatt på sig och sprida en obehaglig lukt af fuktiga kliider, skodon och dålig tobak.
De lyssna med djupaste andakt till Wagners
operor, låtsas förstå sig på dem, snyta sig ljudeligen vid alla d e sentimentala, för att ej säga svulstiga karleksscenerna, och äro öfver- hufvud taget ett särdeles tacksamt auditorium.
Leipzig ar medelpunkten för den tyska bokhandeln.
Bokhandlar- firmorna uppgå till ett antal af 4,700 utom musikfirmorna och d e s. k. antiqvariska.
Dessa sistnamda hafva en tolf, sexton bokauk- tioner om gret, och der ropar man iii för så godt som ingenting $gamla, böcker som ej kunna skiljas ifran de nya.
Jag har fått böcker i Tauchnitz edition för 30-40 pf.
volymen, alla Shakespeares verk elegant inbundna för 6 Mark, Schillers för 2 mark o. s. v., o. s. v. Tryckerier, fabriker, gjuterier ni.
m. finnas naturligtvis i oancl- lighet, och luften ar s %som i de flesta fabriksstader tung och mörk af sot.
Dessa sotflingor tränga iii i boningsruinmen och utgöra hus- pigornas förtviflan, ty det ar omöjligt att hålla rent.
Kommer man hem och tittar sig i spegeln, ser man ut som om man bestått profvet i Zacharias Topelii ~Sanningeiis bruniu.
Ofta har jag skattat mig.
lycklig att ega svarta ögonbryn nar jag sett den ojämna svärtan i min väninnas.
Det hjelper ej att man abonnerar på Diaiiabad.
Stiger.
man ur marmorkaret hvit som en Aslög, kryper inan dit tv % dagar.
senare svart som en Kraka.
Men hvad tillverkas vid dessa fabriker hvilkas ko !rök smutsar allt?
Gummivaror, vaxduk, metallarbeten, vafnader, sprit, eteriska.
oljor, ljus, papper etc. etc. En pappersfabrik, von Mey S. Edlich i Plagwitz, fabricerar exempelvis 7 oo,ooo kragar och manchetter dag- ligen.
På tal om fabriker vill jag slutligen namna Julius Bliittriers pianofabrik.
h i g e n tillverkas der 1,600 flyglar och 2,000 pianinos.
Amerikanare och engelsmän köpa oftast sina instrument har.
E n ung amerikanska som studerar vid konservatoriet i år har köpt en flygel och ett pianino, hvilka hon skall föra med sig öfver Atlanten i vår.
Operan i Leipzig lär endast öfvertraffas af den i Dresden och.
Paris.
Att den ar af första rangen, derom ar intet tvifvel.
Orkestern ar storartad och chörerna goda.
Primadonnan ar en fru Moran Olden, kolossalt stor och ful, med en mun som nastan går från det: ena örat till det, andra.
Vi sågo henne första gången i Tristan och Tsolde.
Hennes osympatiska yttre gjorde ett sadant obehagligt in- tryck p i mig, att jag ej ens vill lyssna till eller tanka på hennes.
sång.
Det var ej heller .någon laniplig opera att först göra hennes bekantskap uti, d % hennes yttre ej kan tankas inspirera en man nied en sådan lidelsefull kärlek soni Tristans, och Isoldes glödande, pas- sionerade vasen, isynnerhet i andra aktens svulstiga karleksscen, blir i högsta grad motbjudande, framstald, af den korpulenta fru Moran Olden.
Detta ar första intrycket.
Stämmans storartade omfing, mjukheten och böjligheten tillika med den kraft och passion, det] if ' och den glöd med hvilken hon sjunger, kommer dock snart åhöraren att glömma allt annat.
Såsom Elisabeth i Tannhäuser tycker manl hon ar vacker.
Hon ar dock nastan uteslutande Wagnersingerska.
.
Frit Sthamer Andriesen ar en ståtlig: vacker gerinania-figur nied an stor stamma hon också, ehuru af en ej behaglig timbre.
Hor: alternerar med fru Moran Olden i Wagner-partierna.
Fru Baumann har en hög, klar, kanske något tunn stamma, sjunger utmärkt val, nien kallt, jag skulle vilja saga kyskt.
Fru kletzger T,öwp är en liter, behaglig varelse med en pragtig alt-stamma, och så hafva vi till sist Fraulein Artner, koloraturså~gerska med en frisk, käck SO- pran.
Hon ar blond med glada bl % ögon, blandande hvita tänder och gropar i kinden.
Hela lilla inenniskan ser ut som ett vinterny.
Af shgariie är Schelper den som tager priset.
Hans glansroler äro Der fliegende Hollander, Trompeter von Sakkingen och Hans Sachs i Die Meistersanger.
Han ar allas favorit och skördar lager kransar i mängd då han uppträder.
Perron har ett vackert yttre, en bedårande baryton, sjunger varmt och innerligt, men spelar utan lif.
Greugg har en rullande basstämma som kan försatta berg, en mage lik en bayersk öltunna och ögon som en riddar Blåskagg.
Tenoren Laderer ar gammal vorden och rösten betydligt på retur, men han - förstår väl att sköta det lilla han har qvar.
Företrädesvis uppföres Wagners operor och en Wagner-afton .ar det ständigt fullt fr %n golf till tak.
Ve den som ej ar på sin plats innan ouvertyren begynner eller r i d b gatt upp öfver första akten, han eller bon får d % vackert sta utanför och vänta.
För- gafves mutar man vaktmästaren.
Den i Tyskland för penningar s i villigt framräckta handen ar har ohjelpligt sluten.
Förmodligen hafva de särskildt hög lön, dessa gamla herrar i trekantig hatt, ljusblå rock, knäbyxor och staf i handen.
Gifves en icke tysk opera, bör man ej göra sig stora förvant- ningar, ty utförandet ar d8 på llngt nar ej så omsorgsfullt som annars.
Exempelvis Gounods Faust spelas så illa, att främlingar aldrig bry sig om att se den på tysk scen.
Detta ar en partiskhet och ensidig- het, hvilkeil aldrig borde komma en framstående opera till last.
13ramatiska teatern är förträfflig så länge de hålla sig till trage- dier, såsom Schillers, Goethes, Shakespeares, eller till rent komiska pjeser.
såsom Sabinskornas bortröfvande.
Nagon medelväg finnes ej.
I en salongspjes rör sig en tysk likaså tungt och ovigt som en ele- fant eller flodhäst.
Hvarje onsdag uppföres nagot klassiskt drama och kostar då ' biljetten endast I mark för de basta platserna.
Sålunda har jag sett Maria Stuart, Die Braut von Messina, Don Carlos, Die Jtingfrau von Orléaiia, Wilhelm Tell, Wallensteins triolog, Goethes Faust, första och .andra delen af Shakespeares Hamlet, Othello, Köpmannen i Venedig m. fl.
Många af de historiska pjeserna väljas sarskildt för ungdomens skull.
Alla gallerierna äro fullsatta af skolpojkar och skolflickor, och ar det uppfriskande att bevitna deras intresse och förtjusning.
På dekorationer, dragter, belysning m. m. nedlägges lika mycken omsorg, som om landets förnämste man skulle bevista förestalliiingen och på detta satt uppodlas ungdomens smak för det stora, adla och fosterlandska.
De läsa och plugga Vilhelm Tell 118 skolbänken, det .ar sant, men samma afton se de honom lifs lefvande k a m p för sitt
fosterland och för sina landsman.
Gripande var scenen, då han tvingas skjuta aplet från sonens hufvud.
Skolpojkarne glöinde att det ej var verklighet, och nar aplet föll reste de sig frin bankarne, viftade med sina näsdukar, och sal.ongen genljöd af, bravo ' Tell, brarop!
Tyskarne iscensatta t. o. m. barnsagorna, såsom De sju bröderna, Askepott, Törnrosa, Per Svinaherde m. fl.
Under julveckan gåfvos .dessa sagospel hvarenda afton.
D % jag sig Askepott, var teatern proppfull af barnungar från 5 till 15 %r och äldre.
De ' saknade ej något i sin kara saga.
Dufvorna flögo in genom fönstret och hjelpte .deii flitiga Askepott plocka de utspilda arterna ur askan.
Gu ' mor trollade fram hastar och vagn, råttorna förvandlades till lakejer under hennes trollstaf, och slutligen berörde hon Askepotts fula, slitna klädning, och hon stod der som den skönaste prinsessa.
Hon reste 11 % balen, blef firad och fjesad, under det hennes vänner, de goda tomtarne, förrättade hennes sysslor i köket.
Vid tanken p % att deras kara Askepott för en g %ng hade roligt, begynte de dansa, och mun- terheten smittade knifvar, gafflar, skurborstar, slaskambaret, sopqvasten, klockfodralet.
Ridån g %r ned öfver den ovanliga baletten, teatern genljuder af skallande skrattsalvor, handklapl~ningarna och stamp- ningarna vilja aldrig taga n %got slut.
S % ser man Askepott andra .gången på balen; hon glömmer sitt gifiia löfte, klockan dar tolf och hon flyr förskräckt, förföljd af prinsen.
Hon tappar glastoffeln och befinner sig andtligen i den m %nbelysta slottsparken, iklädd sin grå .slitna klädning och utan hastar och vagn.
Slutligen kommer, toffel- prof vet^, hvarefter hon föres i ståt till slottet såsom prinsens lyckliga brud.
Jag önskade att jag haft mina många svenska unga vänner der den aftonen.
Hvarföre hafva vi ej d g o t sådant hemma hos oss?
Ar en afton i veckan ett för stort offer, så hvarföre ej egna en afton i månaden åt de unga?
De nöjen som bjudas vara barn äro baler, i lyx knappast, öfvertraffade af de aldres.
Hvad lära de sig der?
Fåfänga, behag- sjuka, afundsjuka, njutningslystnad!
De blifva bradrnogila och så hafva vi till sist en ungdom, som vid 20 års Alder lefvat för fort, en ungdom som ser lifvet i svart, då den ännu ej hunnit längre an till lifvets tröskel.
Hvarföre ar den tyska nationen, i så mycket, en stor och stark nation?
Jo, derföre att de uppfostra sina barn i enkla hem med enkla vanor, derföre att de tidigt lära dem beundra det .goda, höga och adla i lifvet, lära dem att älska sitt fosterland, sitt folk och sin historia.
Vi lagga s % mycken vigt vid %sk %dningsinaterial i vira skolor, hvarföre d % ej göra våra stora man lefvande för ' vår ungdom, såsoni tyskarne gjort det för sin?
Och d r historia?
Erbjuder den ej rika material för den svenska scenen?
Det ena pessimistiska äktenskapsdramat efter det andra g %r öfver våra tiljor och verkar på åskådaren, såsom öfverdrifvet kal- tande på barn, tröttande i längden och förlorar derigenom sin udd.
Vore det ej helsosamt att föra in litet frisk luft?
Det borde ej vara alldeles outförbart och kunde val %tnlinstone löna försöket.
För oss Dagny.
9
.
svenskar, som äro så benägna att apa efter allt utländskt, vare sig godt eller ondt, vore ej detta nagonting vardt att taga efter?
Och med denna lilla maning till mitt kara, gamla Sverige vill jag afsluta mina bref fran Leipzig, da jag nu star i begrepp att flytta mina bopalar till Dresden.
Vi saga farväl till den lärda, gamla.
staden och till alla goda vänner med ett hjertevarmt tack och in- stämma med Goethe: -, Mein Leipzig lob ich mir!
Es ist ein klein Paris und bildet seine Leute., Mödrarna och sedlighetsfragan.
Af Esselde.
Man talar om ~krisera och asvara tider.
), och det är sant att vi lida af sådana, detta långt ifrån endast inom den eko- miska verksamhets-sfer, hvilken de anförda uttrycken vanligen Jsyfta.
Tiderna äro svåra och krisen hotande, icke minst p2 det moraliska området, och det ar här icke blott handel, nä- ringar, köpmän och landtbrukare som lida, utan det ar karak- tärer och samveten, hem och skola, föräldrar och barn.
Och följderna skola, om de ej i tid kunna stackas, drabba hela folket i alla förgreningar af dess m2ngskiftande lif.
Att de moraliska missförhållandena hafva vissa naturliga orsaker, likasom de ekonomiska, kan icke förnekas; men att de för det närvarande stegrats till en grad, som hotar med sedlig upplösning och som derför måste uppkalla samliallenas basta krafter till motstånd, det visar sig vid den flygtigaste blick på dithörande företeelser inom de skandinaviska folkens lif under senaste tid.
Så se vi huru i det vensterstyrda Sorge, inom ett halft gr. två skönliterara arbeten blifvit seqvesterade, af hvilka det första alldeles otvifvelaktigt påkallade åtgärden.
Och vi se huru med anledning af denna tilldragelse, en bland universitetets ansedde lärare trädt fram inför den studerande ungdomen för att be- kampa det parti, som i den beslagtagna boken framlagt sitt program samt uppvisa de förnedrande följderna af dess hufvud- princip, fri Kierligheda i stället för äktenskap 1.
Eg4eskab elder fri Kierlighed.
Foredrag af Frcdrik Petcrsen, Professor, Kristiania 1887.
Lutherstiftelsens Forlag.
Pris 50 öre.
I Finland se vi Strindbergs senaste arbeten utvisade af myndigheterna, men i trots deraf, en svensk novellist och före- Iäsare nsgra månader derefter i landets hufvudstad offentligen förorda samma förtres sämre arbeten och derjämte inför ett qvinligt auditorium uttala sådana förnärmande åsigter mot qvin- nans renhetskraf, som han aldrig dristat frambära för sina egna landsmaninnor.
(Se härom detta hafte sid.
127.)
Samtidigt läste man i en dansk qvinnotidning en afgjordt modern skriftställarinnas bittra klagomål öfver hur man i Dan- mark börjat wevolutionera det sedliga medvetandet och utsprida okyskhetens gift i den qvinliga ungdomens blod,.
(Se den första uppsatsen i detta hafte.)
Slutligen hafva vi i vårt eget land de närmaste bevis på huru långt den osedliga sliteraturen och dess följder kunna gå.
Vi hafva sett författare sådana som Strindberg och hans man- liga efterföljare öppet uppmana ungdomen till otukt, samt skol- gossar anda f r h tolf års ålder förfalla till sådana laster, Ilvar- till denna literatur gifvit klaven.
Vi hafva vidare sett en helt ung qvinlig författare välja till sitt älsklingsämne den urartade sinligheten samt blifva försvarad till och med af qvinnor.
Vi hafva sett annonseras offentliga föredrag till framjan och spridning af laster och brott.
Men å andra sidan ha vi också sett en del af dessa före- teelser bemötas, visserligen allt för lent af den dagliga pressen, men så mycket kraftigare af sådana motskrifter som lektor Personnes dräpande kritik af Strindbergsliteraturen l, Franks » Våra barns farorrs2, prof. Rudins gensvar på ett af de ofvan- riamda föredragen, m. fl.
Och vi ha derjämte hört sägas, att vid Lunds universitet den studerande ungdomen, samlad kring en älskad och ansedd lärare och läkare, fått lyssna till allvar- liga och gripande meddelanden rörande förutsättningarna för och vigten af ett sedligt lif.
St) - inddcrgs-literatt~rcn och osedIighetcn bland 21 ngdornen.
Till föräldrar och uppfostrare samt till de styrande, af John Personnc.
Stockholm 1887.
Carl Deleen 6r.
C: o. Pris 1.25.
* ' ~ &amp; a barns faror.
En bok för mödrar och unge mgn, af C.
J.
Frank.
Stockholin 1887.
Andra uppl.
Pris 50 öre.
,.
C
Under förhållanden, sådana som de har ofvan antydda, d i det icke längre ar möjligt, ens för mödrarna, att blunda för osedligheten och dess följder, ja, då det vore ett brott att göra det, synes det vara hög tid att ocksi qvinnoverlden rustar sig till försvar mot den anstormande fienden.
Det ar hög tid att mödrar, lärarinnor och alla för ungdomens val och folkcts framtid nitälskande, till mogen ilder komna qvinnor, vakna till besinning, öfkervinna sin motvilja för beröringen med det laga och oädla, samt göra sig reda for de faror och frestelser, soni föreligga ungdomen, flickor s h a l som gossar.
Det ar tid att vi stalla till oss sjelfva och männen den frägan: nhvad kunna vi göra för att radda vår ungdom från det hotande förderfvet?
: &gt; samt att vi spörja också efter orsakerna till det onda, se till om vi .sjelfva hafva någon skuld i detsamma och pröfva huru vi kunna godtgöra hvad vi felat.
Till vägledare vid denna motbjudande, nien af pligtcn oss ålagda forskning, anbefalla vi på det varmaste dc ofvan nämda nyss utkomna skrifterna af lektor 3 Peïsortnc.
C 3: Fmnk samt professor FY.
Peteme~z.
Visserligen ar det med häpnad och ytterlig motvilja som den vid ämnet ovane granskaren fördjupar sig i det vidriga studiet, afven då det sker genom rörmedling af vägledare sä- dana som dem vi har förordat.
Det intryck man derifrån med- tager skulle också vara tröstlöst, om man ej lyckats upptäcka några ljuspunkter, hvilka innebära hopp om en bättre framtid.
En sådan tröstegrund ligger främst i den öppenhet, den styrka och det mod hvarmed den sedliga niliilismen bekämpas.
Så hafva man af högt anseende offentligt inom brödrarikena och Finland tillbakavisat såsom en lögn den svenska strind- bergianismens och den norska bohemens pkt&amp;ende, att ogifta män icke Ka~tm lefva sedligt.
Ä andra sidan hafva aktade finska qvinnor och man dels personligen och dels med pennan under kända signaturer offentligen jafvat en främmande före- läsares förmätna förklaring, att qvinnornas renhetskraf pa en blifvande make vore ett oförskämdt uttryck af skenhelighet.
En annan hoppgifvande företeelse äro de uttalanden hvar- igenom sjelfva motståndarne till den dåliga literaturen öppet bekänna, att den sedliga nihilismen hos det yngre slagtet har sin rot i gamla missriktningar och förvillelser inom samhället, hvilka böra och kunna häfvas, bland dem främst den legaliserade
I 2 L prostitutionen, ett ämne hvilket blifvit också från,en annansida fran~staldt i gripande novellistiska skildringar.
Vidare m&amp; sisoin ytterligare en ljuspunkt framhållas det allmänna yrkandet, att ungdomen måtte i hemmet, på ömt och grannlaga sätt ztppdysas om de fres.tels.er.
och.
faror som kunna möta - att man fatt klart för sig, såsom lektor Personne sa- ger, att okmnzghete~z 7zu mera icke raddar nzgon.
Slutligen ännu en sista tröstegrund, hvilken kan sägas för- utsatta de öfriga: det ar de resp. förfmes starka betonande af gudsfruktan såsoni det säkraste och kraftigaste värnet mot de sedliga frestelserna, men vid sidan deraf också deras erkan- nande, att .den menskliga viljan förmår mycket)) der hon allvar ar,, ocksa da, nar den kampande.
ännu icke förstar ' eller kan.
.
se hvarifrän han innerst får hjelpen; - Taga vi fasta på dessa tröstegrunder och ljuspunkter, kynna vi bättre uthärda det motbjudande i det föreliggande ' studiet.
Det ar i synnerhet i lektor Personnes bok, der förfin anför vid- lyftiga utdrag af Strindbergs uttalanden, sam dessa vidrigheter möta.
Men har man val kan~pat sig igenom dem möter man förfins egna, af kärlekens .förbittring brinnande anklagelser mot denne Strindberg och andra ungdomens förförare, hans smartfulla erkännande, att osedligheten bland skolurigdomen ar mycket .värre nu an förr, samt hans djärfva blottande af de or- salter, som härtill bidraga.
Först och sist ' möter man hans mäktigt kallande rop på handling, hans maning att göra något mot det onda.
Han visar att staten p2 slappt och oförnuftigt satt handliafver den makt, lagen gifver att förhindra spridningen af böcker, skrifna i afsigt att förföra ungdomen.
Han fordrar att man ni2 uppdraga och respektera gränsen mellan &gt;yttrande- frihet och yttrandefrackhet~, att staten vidtager lika kraftiga åtgärder mot spridandet af andliga gifter som fysiska.
Han pspekar kort men kraftigt prostitutionens andel i det onda.
Han håller upp sisom en skamfläck för allmänna opinionen dess ytterliga tolerans mot lasten, blott den förstår att dölja sig under .en förfinad yta.
Han stämplar sisom ocker på ungdomens samveten herrar bokförläggares spekulationer i sedeslös literatur.
Han bryter stafven öfver den läsande allmänhetens slappa dåsighet, den slöa kontrollen öfver lärame, den ofta dåliga samtalstonen i hemmen m. ni.
Men sam- tidigt erkänner han, att de moderna förfines irrläror finna en ursäkt och ett visst berättigande deri, att.hemnien och skolan,
förtiga de faror, som hota de unga.
De liafva: dessa irrläror, säger han, kanske i de flesta fall sitt första uppliof i » den a~zgcs förtvzj5 ' ade suckmr efter hje4 i en kamp, ii ((hzJilR72 mtz~roz qkrf ztt71m ?za ?- hono~~z, c11 ka979 i hnilke~t h m mn&amp;en besegras2 dc~fbi; att ingen @ ssnnr till hntrs sirckatt och g f z w hono7n den hje@ hnta behoyver.
Men hjelpen?
frågas det.
Hzw skall man hjc@ai Svaret lyder på allmänt erkännande af det onda och begagnande af alla lagliga medel att bekämpa detsamma; det lyder på sjelf- tukt, förtroende och försakelse Iios föräldrar.
Det yrkar vidare en omställning af lifvet, för att förekomma skuldsättning och giftermålens försenande samt för att göra arbetet till en pligt för alla, hedradt och väl lönadt på alla områden; det yrkar att, i uppfostran, må ställas såsom lifvets mål, icke rijutning och öfverdåd, utan ett hem med tryggad utkomst genom ärligt ar- bete; det yrkar slutligen att alla goda krafter ma förena sig i motarbetandet och upphafvandét af moraliska sjulzdomsamnen.
sådana som alstra okyskhet, oredlighet.
penningvingleri och berättigadt socialt missnöje - kort sagdt, allt som bidrager att göra sam hället sjukt; x t y i ett sjdt smlr7ziiCIe kniz iizgc~z f %&amp; och sund zmgdonz t e u ä x a och z * foostras.
: Förfin uppfordrar allmänheten att motarbeta spridningen af sedeslösa böcker, genom att icke köpa eller läsa dem.
Han talar om bildande af en förening för bekämpande af den daliga och befrämjande af den goda literaturen.
Och först och sist yrkar lian, att ungdomen niåtte upplysas om de frestelser, som hota, samt hjelpas i kampen mot dem.
Nar skola fadpr och mödrni säger han, Z i i m sig fo~stfi, att det icke Zai~gre &amp; ger2 att de tig0 infor sina bant.~ A ' &amp; skoh de inse, att v i r tia!
i detta stycke hraydeer.
ett amnt tiZ~v~gag6 !e~zd.
än deras zmgdonzstid k r u ~ d c.
~ Och vida- fortfar förf., den 2mga qvilman har såsom mettniska ra ttigh e t a t t forda, att hon icke med förbzt ?zd7zn ögon skall M a s -- eller störtas - sit i LlrGtEiL- skojet.
Kanskofen om det orem behorver z ' ckc göm J&amp;-072 OIWZ; det beror pd h w den meddedas.
Så långt hr Personne.
Man har yttrat on1 den märkliga boken.
att den genoni de utförliga citaten ar lika fa~lig för ungdomen som de skrifter.
ur h i l k a citaten äro hämtade.
Vi tro väl också för vår del?
att det kunnat vara nog med mindre.
Men vi erkänna dock å andra sidan, att förf.
91zjiste blotta heia vidden af det onda han
vill bota, allra hälst då en stor del af den skada det vållat ' kommer deraf, att föräldrar och lärare icke tagit kännedom a m, eller upplyst och varnat ungdomen för de faror och fre- stelser, som innebäras i den dåliga literaturen.
Då hr Personne yttrar sin önskan, att äfven ungdomen måtte läsa hans bok, menar han naturligtvis, dels den ungdom som är beredd och .mogen att förstå och tillgodogöra dess lärdomar, dels den, som redan insupit giftet af den strindbergska literaturen och derför behöfver det motgift förfin bjuder1.
A andra sidan anmärkes, att hr Personnes bok bär prägeln af ett hastverk, att den icke ar nog genomtänkt och öfver- .arbetad.
Ja, det må vara sant; boken bar prägel af att vara tillkommen under lösryckta stunder, räddade undan ett an- strängande dagsarbete af den vigt,.
att staten fritager från all annan tjenst de ma&lt; hvilka hon uppdragit att fullgöra det- .samma.
Boken bär prägel af att vara skrifven under inskyndelse a f den mäktiga kärlek - under trycket af ' det djupa ansvar - som en varmhjertad, samvetsgrann, mot sig sjelf och andra sträng lärare hyser för den .ungdom, som blifvit anförtrodd åt hans ledning.
Den bär slutligen prägeln af en osjelfviskhet och en frihet från menniskofruktan, som i våra dagar är blott allt för sällsynt.
Må vi derför alla, si-&amp;skiZdt - nzo&amp;anza, med bortseende från obetydliga meningsslziljaktigheter, tacka lektor Personne och.
glädjas St hans bok, såsom åt en handling af kärlek och mora- liskt mod, h ~ i l k e n icke kan förfela sitt syfte.
I U V67~z bmws f n r o n har pseudonymen Frank, under hvilken döljer ' sig en känd författare, hvilken dock först har fullt ut- vecklat sin sedliga styrka och sin literara talang, gifvit oss en realistisk skizz af första ordningen.
Pennan är dock icke förd af den moderna indifferentismen, hvilken lemnar läsaren tve- kande i valet mellan rätt och orätt.
Tvärtom framträder san- ningen här ohöljd, talande sitt eget gripande språk genom den i nagra få starka drag ristade verklighetsbilden.
Sent skall Att förf.
stundom skjuter öfver malet och blir onödigt hiinsynslös, samt att han nigon g h g uttalat eller citerat s8rande anmärkningar om personer af obestridligt varde, skall han helt visst sjelf erkänna och ångra.
I en punkt anse vi, hans omdöme vilseledande.
Det lir d8 han stiiller fru Edgren i paritet med Strindberg.
Vi anse hennes verklighets-dikter i vissa, fall farliga, men hestiimdt icke skrifna i dalig nfsigt som Strindbergs, ' ofta tkartom.
ock läsaren förgäta gestalter sadana som den ur okunnighetens fred uppskrämda modern; den midt i l; arlekens smarta annil stolt afvisande Magda, och den af lzerincs fasta tillförsiht plöts- ligt till sjelfbekännelse nödgade ur.ge nianncn.
Icke heller skall man glömma den gamle husläl~areiis hcmska iipplysningar och visa rad.
Prof~ssor Fr. P~~OYSEICS föreläsning on1 E g t ~ ~ l i a eller b fri Kierlighed ar riktad mot det literära parti i Sorgc, som, med öppet erkännande af sin onorska karaktiir, kallar sig bohemen.
Den ar mera helgjuten och genomarbetad an lektor Personnes bok, mindre sårande afven i framställningssätt och val af citat; men den ar icke heller s2 omedelbar.
si sjudande varm.
Fint och träffande undersölrer förf.
motiverna till och följderna; if bohemens anfall mot äktenskapet.
Han erkänner, att sainhallct sjelft bidragit att undergrafva aktenska-ets helgd, genoni att vid dess sida ställa det legaliseradc otuktvascndet, och han finner icke ord, nog starka att brännmärka skändligheten af det system, som derinom råder.
Slikt, utbrister han.
ar- skri- mde orattfardighet.
Hvarför sAh72 skihnd mllnit Instbnm, vziiiz och pvaitnor?
Gent emot sadana fakta, anser förf.
att sjelfva bohemens djuriska uppriktighet kan vara i viss man befogad.
Med utomordentlig klarhet och styrka uppvisas i andra sidan det oskiljaktiga sambandet mel !an moral och kultur: liiiri:.
ett sedligt lif ar e t t lif under sjelfstyrelse, huru .icke naturen utan viljan är den styrande makten, huru moralen intager i menniskolifvet samma plats som naturlagen i djiirlifwt.
I hr, visar huru friheten icke, som bohenicn förmenar, ar iiägonting färdigt som man kan pocka sig till, iitan ett kulturens förvarf; huru frihet är menniskans förmZiga att göra sig gallaritle i öfver- ensstämmelse med sitt högre väsende.
Han vederlägger pä- ståendet om naturens oemotståndlighet och visar att mennisko- lifvets grundlag ar att göra anden till herre öfver naturen.
Han skildrar kärleken inoni och utom äktenskapet, visar huru den skall uppfostras för att konima till full kraft, huru den erotiska känslan skall stallas under moralens tukt för att bli äktenskapet värdig.
A andra sidan visas huru boliemen vill njuta kärleken men icke öfva den, huru han föraktar mo- ralen och håller sig blott och bart till erotiken, hvilken derför blir för honom, såsom han sjelf säger: en roffigel, som konimcr
och försvinner, men aldrig!
; an bindas eller tämjas.
För ögon- blicket,.
det erkänner hr P., kan väl en sådan flyktig känsla be- reda njutning.
Meii lifvet förlorar derpå sin glädje, sitt varde.
Tillfredsställelse är oskiljaktigt förbunden med ett sedligt lif i arbete.
Njutningen Icoinmer deraf sjelfmant.
Den som vill skilja ~~jutiiingen från arbetet, får endast skalet.
Saken kan lian kanske skaffa sig, men sjelf är han icke i stånd att njuta den.
Midt i njutningens öfvermått kan man derför ledas vid liela !ifvet - något som ar ganska patagligt hos bohemen.
Förf.
visar slutligen att boli&amp;men ar fritänkare, visst icke i följd af vetenskaplig forskning utan af simpla praktiska skal.
Grundfelet i detta liksom i allt nutida fritänkeri ar, att det icke medtager moralen och religionen i sitt begrepp om verk- ligheten.
Men dermed har det bedragit menniskan på det som i alla tider utgjort hennes högsta kraft.
Gör Gnd till 6 7 2 inbdhzing, och n1e7zlzisknn sjz~nker m r tid?
blott ett djur. '
- - - - - - - - - -.
- - - - F - Det vore frestande att anföra mera ur det ypperliga före- draget; men det sagda må vara nog för att göra det välkommet afven i Sverige att der inom vida k r ~ t s a r öfva sitt stärkande, förädlande inflytande.
Vid sidan af ledare sådana som de tre förte för h i l k a s skrifter vi har i korthet redogjort, skola afven qvinliga läsare, vi tänka har närmast p2 mödrarna, utan svårighet och ita an att sjelfva röna iiågon skada, kunna taga kännedom oni den mo- derna lifsåskådningen i dess urartade form.
Med deras hjelp kunna de få klart för sig den innersta meningen af vissa s. k. skönliterära alster, hvilka de icke skulle uthärda att läsa, och livilkas blotta närhet de skulle kanna såsom besudlande för sina hem, sasom en moder en gång yttrade on1 Zolas romaner.
Här sl&lt;ulle mödrarna ledas till att finna svar och genmälen p2 spörsmål eller påståenden, som- deras söner uppfångat bland kamrater eller af dåliga böcker, och inför hvillza de nu blott allt- för ofta st5 svarslösa.
Har skola de finna ledning också för de iakttagelser af lifvets skuggsidor, ' som mdstc göras om, de vilja vara de unga till nagon verklig hjelp, har också anvisning till de pligter, som åligga dem gent emot de frestade, de fallna, de förorättade af sitt eget kön.
Lyckliga d e äktenskap, lyckliga barnen i d e hem, der man och hustru, fader och moder tillsammans kunna bereda sig att på dessa områden verka för sina barn.
Der detin i c k ~ iir rnblzgt miistc ~ i t o d e m ensam biif-cr ~tjpgz@~r.
Öppet bref till Dagny.
Fran Toini Topelius.
Helsingfors, Febr.
188;.
g i g r a rader i sign. Esseldes artikel tzrhete och &amp; rotik i ciecember- häftet af Dagny hafva gifvit oss anledning att uttala en länge hyst undran.
Allt sedan Orestes ' och Pylades ', de grekiska ynglingarnes dagar, har manlig vänskap aktats högt, besjungits af skalderna som lifvets krydda och utgjort grundmotivet för mangen framstäende författares skildringar.
Men fåfängt spira vi i äldre och nyare tiders literatur Der densamma vid- en skynit af samina aktning för qz~ii~~zozvinskap.
rörts, har det skett i förbigaende, stundom med dold satir, stundom med öppet misstroende.
oOss veterligen har den aldrig utgjort huf- vudämnet för en mera djupgående psykologisk skildring.
Orsaken härtill torde kunna sökas dels i vissa tvifvel om ~iziij- &amp; heten af en stark och varaktig sympati mellan qvinnor, dels i fruktan för ett ämne, som, med och utan skal, hittills varit utsatt för förlöjligande.
I hvartdera fallet bevisar detta en nerlsiittande om ock grundad misstro till halten af qvincans känslor.
Och vi medgifva, att qvinnovanskapen blott zntdantq-szis varit hvad den bör och kan vara; att den flutit pil ytan af lifvet, men dunstat bort i dess hetta och tunga; att en öfverspiind känsla stun- dom piitryckt densamma en prägel, motbjudande för sunda naturer.
Men att derför helt och hållet ignorera dess tillvaro och dess stora betydelse vid utvecklandet af den qvinliga karaktären, det ar att ringakta en af lifvets basta gåfvor och att förbise ett ämne för litera- turen af djupt psykologiskt intresse.
Utan tvifvel ar detta ämne svårt att behandla sa, att man icke verkar motsatsen af hvad man vill.
Qvinnans sjalslif med dess olika former och skiftningar ar ännu delvis ett okandt omrade, ett icke till fullo löst problem.
Det kan missriktas och misstydas, det kraf- ver en hög grad a.f skarpsynthet och fin takt.
för att ej gäcka for- skarens möda.
Men det erbjuder tillika ett s % rikt falt för den allvarlige psykologen, att vi förvåna oss öfver, att a m u ingen frestats upptaga afven ofvannainda form deraf till närmare analysering.
Vår öfvertj-gelse ar, att qrinnovanskapen nu hdller på att trampa ut barnskorna för att med starkare rötter vaxa till en lifsmakt för
clvinnan.
Allt efter som denna utvecklas till en mera helgjuten per- sonlighet, skall ocksa heiiiies förmåga af hel och varaktig vänskap blifva större.
Och vänskapen skall för henne flI en allt rikare be- tydelse, ju mer en friare 1ifsåskCldiling koniniit henne att finna lyckan afven.
utom dess hittills privilegierade oniråde.
En ren och stark sympati är för henne, - icke ett surrogat för kärlek, som n~ångeii anser, - inen ett rasendtligt, oundgängligt vilkor för lifvets lycka.
De, som i sitt lif sett förverkligadt idealet af en sådan vänskap, skola med glädje helsa den dag, d % literaturen erkänner hennes rätta vigt och betydelse.
Dessa rader äro endast en.
kort hänvisning till sjelfva ämnet; vi skulle geriia se, att samnia värderade penna, som gifrit anled- ning härtill, ville upptaga fr %gan till närmare belysning.
Slutligen kunna vi icke afhålla oss från att uttala vårt tacksain- ma erkännade af det högsinta och värdiga satt, på hvilket Esseldc för qvinnoriias talan.
Det ar med en känsla af trygg förtröstan man ser siii sak i sadana händer som hennes.
M %tte vi ännu länge få behålla henne i spetsen för rart strafvai~de!
P r o f e s s o r s k a n Asp m o t herr G. a f Geijerstam.
r G,.
af Geijerstani hade afslutat den sista af sina annonserade föreläsningar i Helsingfors, rörande Strindbergs författarskap och ' deii modema literatureii.
Nar talaren tystnat, framtradde g5 estraden en af %hörarinnorna, professorskan Asp, och inlade en kraf- tig gensaga mot hr G: s verldsåskadning, icke derför, att den hade mycket för n %gon annan an hon0111 sjelf att betyda, utan eniedan man i gamla Sverige kunde komma 11 % den tanken, att man i Fin- land icke erkände förnuftet och viljan såsom ledande principer för sina handlingar.
För det andra och i främsta rummet fördönide fru A. hr G: s utfall mot qvinnornas sedlighetsstrafvande och tillbakavi- sade de uttryck hvarmed föredragaren betecknat dessa s %som skani- lösa och skenheliga.
Talarinnan erinrade afven om, att dessa sed- lighetsfordringar fr %n qvinnornas sida besvarats fraii männens hi11 med yiigliilgaföreiiiiigar, hvilkas löften gingo hand i hand med de förras syften, och till sist framhöll hoii det hopp, att den protest hon har uttalat skulle gillas af niånga bland både närvarande och icke iiarvarande qvinnor.
Följande dagar insändes i tidningarna af ansedda qvinnor och man en mängd protester niot hr G: s lifsåskådning saiiit vederlägg- ningar af hans påstilenden.
Utdrag af dessa märkliga uttalanden, bland hvilka CCterfiiinas namn och signaturer sådana soii1 Viktor Heikel, A-i-a, Aarne 111. fl.
jämte hr G: s förkiaringar, skola samtidigt med detta häfte blifva i tryck tillgängliga 3 Fredrika-Breiiler-Förb~i11dets byrå.
Ocksa ett valmöte.
g$ ?m och hvarför qvinnan bör begagna sin kommunala rösträtt, var en fraga, som diskuterades p % ett talrikt besökt möte, hvilket den 14 mars saminankallats af föreningen för gift clvinnas eganderatt i Stockholm.
Diskussionen inleddes med ett temligcii spetsigt föredrag af byråchefen grefve Hugo Hamilton, uppvisande lojheten och liknöjdheten hos Stockholms qvinnor, hvilka, efter att ett fjerdedels sekel hafva egt kommunal rösträtt, dock enligt senaste offentliga statistiska tippgifter endast med nigra fll röster deltagit i Damerna hade öfver hiifvud taget utmärkt sig stadsf~~lln~aktigvalen.
för medborgerlig sömnaktighet med undantag blott i afseende p3 prestval.
Slutligen tillades, om vi ej hörde orätt, en antydan om att det gamla ordspråket: rCe que femme veut, Dieu le veut,, galde ännu i dag, och att det vore skada att begränsa dess verkan till endast det presterliga omradet.
Haradshöfding Restadius uttalade sin förviening, att cn förening, stiftad i ändamal att verka för utsträckning af qvinnans eganderatt, något som tal.
för sin del ville vara med om, nu uppträdde för att kasta henne ttt i det offentliga lifvet, hvilket enligt hans nppfattning vore stridande &amp; val mot hennes kallelse som mot hennes hag.
Efter kortare meningsutbyten mellan flera dainer O C ~ I herrar be- gärde fröken Key ordet.
Hon tackade grefve H. för hans anförande och herr Restadius för hans opposition.
Utan niotstånd kunde san- ningen ej komma fram.
I motsats till b8da herrarnes påståenden; visade hon med siffror från de tv % sista stadsf~~llmaktigvalen, att hågen för deltagande i desamma voro hos qvinnorna i stigande.
Hon visste, att det mindre var liknöjdhet an en öfverdrifven samvets- grannhet som h %llit s % mariga tillbaka.
Qvinnorna ville icke välju.
blott efter partihansyn.
De ville gifva sina röster endast 2t man, till hvilkas karaktär de hade fullt förtroende.
I annat fall föredroge de att icke deltaga i valet.
Men, tillade fr. Key, hur rigtig an isig .. ten måtte vara, ar detta satt att gå till vaga ett inisstag.
De vall~e- rattigade qvinnorna hafva icke insett, att man kan öfva inflytande passivt likaväl som aktivt.
Detta påstående illt~strerades genom anek- boten om en äldre dam med ett stort antal röster, hvilken afhållit sig fr&amp;i valet emedan hon hade misstroende till en af de kantli- dater, som hade utsigt att f % en betydande majoritet.
Efter valet visade det sig likväl, att om hoa bcgngiznt siiz utrli ' dtf, M cn aizizam jör7) &amp; z, hade just den af heme ogihde $evsoize~z utcsZ~ciiis.
Talarinnan tillade några varma och uppmtiiitrande ord till valberättigade qvinnor, att med bekämpande af både fördomens och den öfverdrifna an- språkslöshetens hinder helt enkelt göra sin pligt, har sasom eljest.
Det korta anförandet helsades med lifligt bifall och var i vår tanke det basta som yttrats i ämnet.
Möten för öfverlaggningar i sedlighetsfragan.
agarne efter sedan lektor Personnes bok iitkommit, stalde red: ii af Dagny en inbjudning till qvinliga medlemmar af Fredrika- Bremer-Förbundet att sammanträffa för att taga ' del af och sain- spr8ka om denna bok och, aridra nyss utkonina skrifter i ämnet.
Sedan en längre redogörelse lemiiats för hr Personnes behandling af si t t ämne: Stri7zdBe7gs-literat117-e72 i dess f örhållam ' e till osedlkhetet~ bland skol~~zgda~tmz, rörde sig samspråket hupudsakligast om denna skrift.
I allmänhet syntes mödrarna samt de äldre medlemmarna af sällskapet skänka hr Personiie sitt varma gillande.
Han hade velat det.
rätta och utan menniskofruktan uttalat det; den varmaste sympati för ungdomen var tydligen hans drimeder, och han hade gifvit sar- skildt hem och föräldrar oförgätliga väckelser, rad och lärdomar.
Vänner af federationen pistodo att hr P., genom sitt yttrande mot denna, tipphaft verkan af sin bok.
Inbjudarinnaii invände, att hr P. i sitt uttalande mot prostitutionen och sitt likställande af nian och clvinna på dess område visat, att han icke kunde vara emot federationen i sak om ocksa i satt.
En del yngre personer med sympati för den moderna literaturen menade, att hr Personne varit orättvis mot den nya literara skolan, att Strindberg tydligen ni1 mera vore själssjiik och derför otillräknelig, att han på den grunden utan fara kunnat lemnas åsido, samt att, såsom fr. Key i sin förträffliga uppsats i tidskriften Verdandi visat, felet låge hos hemmen och att man endast borde dåta den osedliga literaturen ostörd uttömina sig sjelf, d % den säkert skulle efterträdas af något bättre)).
Häremot opponerade sig starkt många, bide äldre och yngre; men å andra sidan måste man erkänna svårigheten om ej omöjlig- heten att utan formligt återinförande af censuren p3 något verksamt sätt förhindra spridningen af dåliga böcker.
Bättre an lagens dom vore opinionens.
finde ~lzan, yttrade en framståelide dam, bringa det deihilz att, sdsom i England, hederlz@ folk aldr * köpte Böcker af erkii9zll ' t &amp; &amp; a föyfire; att Irokhandare, som ville behzlla si7zn kunder i720712 ansedda kretsar, aldrig sålde sådana skrifter, och icke ens z@pZyste om h a r cEe kunde fds, så vore dermed mycket vunnet.
At er stod frågan: Avad ur kriteriet $b ddliga föffattare?
Nästan alla de närvarande enades om, att hr Persoiilie icke hade ratt att dit räkna fru Edgren.
Pavlzg literatur vore icke detsamma som då&amp;; och farliga vore för tanklösa läsare både Ibsens, Kiellands och andra stormäns skrifter, hvilka hr P. sjelf stälde högt.
Att, såsom hr Y. gjort, sid. 66, antyda att, antalet qvinnor, som hos oss prostituera sig nied strindbergskt skrifts tallar skap^, redan skulle vara ej ringa, funno de flesta vara i hög grad orättvist, Mer än ciz sådan qvinna i Vi tilliigga nigra blad för att låta läsaren följa med förhandlingarna i en af dagens mest brannande fr9gor.
hade icke hittills franitradt, och hennes: Pyrrhussegrar.&gt; torde ej bli långvariga.
Gränsen der strindbergsliteraturen vidtager, menade in- bjudaren, borde uppdragas der hvarest man spårade en tzfs&amp;t att tIppnznm till!
osedlet (if.
Mgot sådant har aldrig skett af fru Ed- gren eller hennes medsystrar.
Tvärtom hafva de bestrafnt o.wiIt~ / tetta inom äktenskapet och med sanningens styrka uppvisat grymheten af de hustrurs lott, hvilka lefva vid sidan af lattfardiga makar, och hvilkas öde hr P. sjelf s % varmt beklagar.
Och dessa författarinnor hafva fått lida för sitt mod att bringa dessa ämnen till tals, icke minst genom de hätska personliga anfallen fnin just hr StPiitdbqg, ined hvilken h r P. i sin öfz~erihtiiag fih-Mai-at ciew zbefi yizriizde 2.
Det slutliga uttalandet gafs af en ung mor, hvilken med varme framhöll, att mycket bade borde och kunde göras för att förhindra osedligheten bland barn och ungdom, men att allt vore förgafves om hemmet försummade sin pligt.
l Herr Personnes på en gang hjertliga och stränga uttalanden vore enligt hennes tanke af oskatt- bart varde.
Earin z~erksn~nmz och siikra s&amp;r2 ' def fdr de zmga z~ore goda och K l o h m i k h r, soii,?
icke blott d s h d e siiztz b a m, utnia k G it de dem och dertzs fmtelscr, s m t t förstode e l i i m z och Be. / IFilln hela derus ffi-trocntie.
I Upsala hade hr professor Rudin vid en af hr Wicksell hållen föreläsning uppträdt och med några kraftiga men lugna ord uppvisat halten och följderna af hr W: s yrkanden.
I följd haraf inbjöd Upsalaföreningen Verdandi lördagen d.
2: dra april till öfverlaggning rörande önskningsm %len i fråga oni sedligheten, hvilken öfverläggning bevistades af omkring 1000 personer.
Inledaren, fil.
kand. Carlheim-Gyllensköld, ville visa att intet var moraliskt rätt i och för sig.
Sedligt var hvad som bäst öfverens- stämde med statens basta under olika tider.
Vid bedömandet af en mans varde finge man ej taga sedligheten till matare.
Hvar funnes då räddning?
I Bjarnsons handskeuppfattning?
Sej; den vore kri- sten och reaktionär, I den Strindberg-Sordauskat Nej.
Den fria kärlekens system var pröfvadt och hade bevisat sig omöjligt.
Radd- ningen låge i utbildande af karaktärer och hänsyns tagande till om- ständigheterna.
Könsförbindelser, der kontrahenterna toge vård om barnen och lefde ett arbetsamt lif, vore ej förkastliga ehvad form de an hade.
Hr Ek, stockholmare, yrkade att målet måtte ställas högt, att tidiga giftermil måtte främjas genom anskaffande af &gt;arbete och bröd:), och förklarade att prostitutionen, som vore skamlig och onödig, måste upphaivas.
Hrr Wicksell, Geijerstam och Levertin försvarade dels den fria kärleken, dels ett slags tidiga s % kallade förlofningar och -- l! %som olämplig och farlig betecknades den afven i bildade och val- hergade familjer ej sällan förekommande oseden, att barn haha söngrum till- sammans med föräldrarna.
förklarade det omöj1.igt att uppställa en och samma moral för .alla.
Kyskheteii och den fysiska renheten vore två skilda saker.
Härefter följde några talare, om hvilka det sagts att, jämförda med deras yttranden .de föregfiende talarnes varit oskuldsfulla.
Professorerna Rudin och Johanson adagalack tillvaron af e11 absolut moralisk ratt.
1) jureii hafva sin instinkt; skulle då icke meiiniskan hafva en sådan, högre i. mon som hon ar högre an djuren och underkastad hennes fria vilja.
En sådan instinkt vore på det sedliga området blygsamheten.
Ilen sedliga verldsordningen vore.
bunden vid äktenskapet, enligt Plato s % val som enligt ' Kristus.
Det fans någonting som hette yligt, och vi behöfde ej.
söka efter dess bud, ty det talade i våra samveten.
Stort vore att tanka fritt, större att tanka rt ' itt.
Det vore glad- jande oni alla närvarande ville fördöma prostitutionen, men ' dernied vore ej allt vunnet.
Den fria kärleken vore om möjligt ännu sämre och skulle undergrafva allt.
Hvart de lägre lidelsernas frigörande skulle föra, det hade ronierska kejsardömet visat.
Lyxen som hindrar tidiga äktenskap borde motarbetas.
De unga mannen böra inskränka det ensidiga studiearbetet och med hjely af gymnastik och kalla bad hålla sig friska till kropp och sinne.
Folk- ökningens kontrollerande ar icke den enskildes sak.
Det lönar sig ej för menniskan att spela försyn.
Det ar fegt att uppgifva striden, ädelt att segra.
Till sist franistalde professor Rudin följande öizs&amp;ni~tgsmiil: r. ofvcr~gelse att sed&amp;heten iir ett pl&amp;t, j5Örfbrelsen ett brott och prostitutionen e72 uantirca.
e n 718 dit, ntt v8r hagre och Biiffre varelse 2.
Att ~ ~ ~ e c k l i 7 g nrdfte behers4ade den lizgre.
och 4xeelt 111 Rtte imk~-&lt; ' l: ~zktzs.
3.
Att ~z~ " ct ' tz: ltgslystlza&amp;z Att de unga emam-stdende mn-n itlåtte t@tagns i fami4ernn.
q.
5 och 6.
Goda föriilhhem och tidiga izktensknp.
7.
Att iziktenskapet 7ndtte hel&amp;hJllas.
8.
Att Barnen miitte betmktas som e72 Guds mitte mildt bedöntas.
9.
Att ~~~tgnot~z.förseeser.
.
, p&lt;vaz.
Hvarjehanda i qvinnofragan.
.Sverige.
Donntioncr.
I enlighet med aflidna fröken Sara Lund- grens testamente, har Göteborgs handelsförenings fullmäktige till för- valtning fått emottaga 90,940 kr.
och 20 öre.
Haraf utdelas lifrantor till vissa uppgifna personer, men efter dessas död användes rantan % kapitalet till fördelning mellan medellösa personer inom Göteborgs samhälle.
Fru Andriette Nobel, enka efter den utniarkte ingeniören Ema- nuel Nobel, boende i Stockholm och kand för sitt nienniskovanliga hjertelag, har till diakonissanstaltens sjukhus öfverlemnnt 10,oco kr.
för beredande af kostnadsfri vård At sjuka medellösa barii.
.
Till Örebro fattigvårdsstyrelses förvaltning har enkefru A.
C. Qvarnström öfverlemnat ~, o o o kr.
, hvaraf arliga räntan skall tillfalla en obemedlad enka eller en ogift äldre qvinna.
GYteBopgs pvi~z; tzof&amp;-ening har beslutat följa det i utlandet ganska vanliga bruket att för välgörande ä n d a d l försälja tillvaratagna för- brukade saker sanit hvarjehanda affall.
Inkomsterna häraf komma att användas för fattiga barn i samhället.
Qvi / ~l&amp; Zizhm-e.
Till notisen i Dagnys aug.-sept.-häfte om fröken Julia Brinck kunna vi bifoga, att hon nyligen ocksa i Bern dispute- rat för doktorsgraden.
Rese~rjrderstih?
För att taga kännedom om undervisningen vid rikets seminarier har en af lärarinnorna vid seminariet i Kalmar er- hallit ett reseunderstöd af zoo kr.
Qz~i~znn statioizsthef.
Den nyligen öppnade stationen Horsaryd p % Vestra Blekinges järnväg förestås af en qvinna.
Q " ~ ' ljlim tilltme~ztran.
Smålands.Posten omtalar hurusom en flicka, Albertina Johansdotter fr %n Lidhults förs., sjelf i skogen huggit tim- mer och kubbar för uppsättning af boningshus och ladugård 3. den mark hon sedan n %gra år eger.
Vid bostadens uppsättning och in- redning legde hon hjelp, men taktäckningen har hon sjelf verkstalt, hvarjärrite hon egenhändigt uppfört och inredt ladugirden.
@ innor i brandGren.
I Vexiö brandkårs rulla sta 586 qvin- nor upptagna.
Stlpe~zrEiernn vid Upsnln umilena ' tet utga f. n. di-I&amp;etz nied I 7 5, ooo kr.
Haraf äro de Krzmerska och Wedinska stipendierna förbehållna åt endast qvinliga studerande.
Innehafvaren af det förstnamda är fröken M. Folkeson, sörml.
Det största af samtliga stipendier utgår f. ' 11.
med 3,970 kr.
56 öre, det minsta nied 1 2 kr.
50 öre.
Norge.
Stor gUfin.
Afl.
grosshandlaren D. Graah har till Kristiania stad testamenterat 350,000 kr., hvaraf rsntornn skola an- vändas till understöd at barnasyler, räddningshem o. d. i Kristiania, samt till utdelning af mindre belopp %t äldre medellösa qvinnor.
Danmark.
Qvianans komtautzala r&gt;sfriitt.
Den till Folketinget med många qvinliga underskrifter beledsagade motionen om qvinnans ratt att deltaga i de köpenhamnska stadsfullmäktigevrilen, har gatt igenom med 51 röster mot 16.
Landstinget deremot har förkastat förslaget med 38 röster mot 14.
Man vantar att om eller nar dcnna rätt blir erkänd och tillämpad i Köpei; hamn, den inom kort skall komma att utsträckas öfver hela riket.
Kvidel&amp; Fre~lrsb.idtSfooue; tzig som stiftäcies i nov.
I 8 S 5, räknar för närvarande I 50 medlemmar.
Föreningens uppgift ar att väcka och underhålla qvinnans intresse för politiska och sociala fragor.
England.
Alexandmhuset.
Så benämnes en institution soni nyligen i London blifvit invigd.
Den har till ändamål att bereda ett hem åt unga qvinnor, hvilka studera vetenskap, konst och musik vid stadens akademier och högskolor.
Idén tillskrifves prinsessan
I33 af Wales, som ämnat göra en insamling för dess utförande, hvilken dock ej kom till stånd pf ' grund af sir Francis Cook ' s frikostiga till- bud att ensam bekosta byggnaden och.
dess inredning.
Den sex vaningar hög2 byggnaden innehåller 5 ' 6 små lägenheter, hvardera p8 tv % sofrum och en salong, afsedda för två unga flickor.
Dessutom finnas konsertsal, gymnastiksal, matsal, ett samtalsrum med bibliotek, samt en mängd rum för konststudier och instrumen- talmusik.
Köken aro belägna p % vinden.
Sedan sistl. höst ha 65 unga qvinnor haft fri bostad derstades.
Englands konsts ko lo^-.
Då nyligen examina höllos vid Englands 217 konstskolor fick en ung qvinna mottaga den enda guldmedalj som dervid utdelades för teckning efter antiken.
.
Qvinltga medicine studerande f % hädanefter - enligt s tyrelsens beslut - tillträde till kliniken vid det stora institutet för tandsjuk- domar i London.
Qvinnnns PolitisKa röstriik Lagförslaget härom förekommer i engelska parlamentet under juli.
Ifrarne för saken äro fullt syssel- satta för dess främjande.
Tyskland.
Man.
har i Dresden Upprättat ett hem, der lararinnor och uppfostrarinnor af alla trosbekännelser, från nära och fjerran, kunna få tillträde, s %val under ferietiderna som ock under afvaktan.
på ny anställning.
Detta hem har visat sig vara en mycket välgö- rande inrättning, afven för främlingar, hvilka har bli vanligt mot- tagna och förplägade.
Hemmet, som ar belaget vid Ziegelstrasse n: o I 3, I,.
eger alla ett välordnadt hushalls beqvamligheter, och meddelar iipplysningar i mångt och mycket som ar vardt att studera och iakttaga.
Till besökandes nytta och nöje finnas afven de flesta tidningar tillgängliga, jämte adresskalender m. m. Utmirkelse för ?iirarinnor med femtio&amp;r$ +nstetid.
.
Kultusmi- nistern har beslutat att som utmärkelse för lärarinnor med femtioårig tjenstetid låta hedra deni med ett, tjenstjubileum eller ock till- erkänna dem en pension.
Frankrike.
Liirare och Ziirartiznor i Paris.
I Paris klagas öfver orättvisor med afseende p % lärarinnornas aflöning och personalens vid stadens skolor tillsättande och befordran.
När lärarne erhalla 1,800 A 3,000 francs tillkommer qvinnorna blott 1,500 A 2,500 francs, och nar direktörer aflönas med 3,300 A 4,500 francs, bestämmes %t direktriser blott 2,750 i.
3,800.
I; örlikningsdoi~istoIar.
Klagomål hafva förekommit i Frankrike ' deröfver, att endast nian insattas i förlikningsdomstolarna, hvilka haf- va till uppgift att bilägga tvister mellan arbetsgifvare och arbeterskor eller arbetsgifverskor och arbetare.
Man menar nämligen att orätt- visor ofta begås mot de qvinliga parterna.
Petitionen angående qvinnans valbarhet till förlikningsdomstolarna föreligger för närva- rande i kammaren till afgörande.
I Sverige har som bekant af lag- beredningen föreslagits, att afven qvinnor må kunna blifva skilje-. *.
.
domare.
Se Dagny, Mars 1886, Hvarjehanda i qvinnofrågan.
, ' ' '
Den forsta qvilrl&amp;a studenten inont juridiska fakulteten i Park, M: lle Sarmisa Bilcescu, rumäniska till borden och född 1867 i Bu- karest, tillerkändes enhälligt vid fakultetens prisutdelning en mention honorable.
Qvinnofrdgaa i Prafikrike.
I deputeradekanimaren har väckts en motion om qvinnans medborgerliga rättigheter, hvilken motion afser att qvinnan skulle f3 tillitelse att bevitna skriftliga handlingar, utöfva förmyndareskap och vara medlem af ~farniljerAd:).
Qvinnan som valman.
Municipalradet i la Flotte har på förslag af mären mr Magué med röstöfvervigt antagit följande motion: I betraktande af att de qvinnor hvilka innehafva rättighet att idka näringsrörelse icke besitta mindre affarsduglighet an mannen; att de betala utskylder, patentskatt och, efter omständigheterna, en afgift till handelskammaren; att hvarje börda bör motsvaras af en fördel, hvarje pligt af en rättighet, framställes den önskan, att näringsidkznde qvinna i la Flotte må ega att deltaga i val af domare vid öns handelsdomstol och följ- aktligen uppföras p i kommunens vallista.
Q v i m o r tnedlenztzar af &amp; parte~tzentalvcZdet.
Enligt den nya folk- skol-lagen i Frankrike skola trenne qvinnor: direktrisen för normal- skolatt för lärarinnors zltbildtzz ' ng sam t fviime skolZara~-imor i hvarje departement vara medlenimar a.f departementalradet.
De sistnämda, hvilka väljas af sina kamrater, kallas att arbeta tillsammans med prefekten, akademi-inspektorn, fyra i con se illers généraux~, direktrisen för den ofvannämda normalskolan, tv % skollärare och två folkskol- inspektörer.
Deras uppgifter äro niinga, och lagen beviljar dem ett betydande inflytande i allt soni rör undervisningen.
Qazitnans psykologi sysselsätter nu för tiden atskilliga franska förf.
I Nouvelle Revue relaterades redan 1884 Schopenhauers uppfattning i ämnet.
Ar I 885 utgafs dr Thulib La fe~nme, esiai de sociologie psychologiipe, och förlidet år har M. Guyan publicerat sin besynner- liga bok L ' irrtZ&amp;ioon de I ' avenir, hvari förekommer ett särskildt kapitel om qvinnans sjalsbeskaffenhet, der förfin vederlagger Proud ' hons pi- staende, att qvinnan saknar moraliskt sinne, och är främmande för rättvisans begrepp.
B n pvinZ@ liikare har för första gingen atitagits som tjenstgörande vid allmänt sjukhus i Paris.
Amerika.
En amerikansk qvinna mrs ~Vorell har erhallit för- troendet att i en af Newyorks större tidningar redigera den afdelning som behandlar qvinnornas sak.
Sagda tidning har tagit till uppgift att föra de färgade folkklassernas talan.
Q v i d @ jordbrukare.
Man har beräknat att af 2,000 jordegen- domar i Iowa äro 1,000 uppodlade och egas af qvinnor.
I Califor- nien gifves det äfven likaledes stora landtsträckor, hvilka egas och skötas af qvinnor.
I Oregon äro qvinliga jordbrukare ännu mer all- männa.
De nya lagbestämmelser, hvilka tillerkanna qvinnorna större
rättigheter till besittandet af jord, hafva betydligt ökat ' antalet af qvin- liga jordegare.
Mrs P.
D. Arnzour i Chicago utöfvar en vidtomfattande prak- tisk välgörenhet, Så t. ex. har hon upprättat en ' missions-skola, för hvars .underhåll hon betalar en summa af ~ o, o o o dollars årligen.
Ny pinlig högskola.
Grundstenen till en dylik har nyligen blif- vit lagd i Baltimore.
Miss Lilian Keyes har erhallit förordnande som postmästare i Yonkers efter sin far, hvilken tillsattes för kort tid sedan, men dog före tillträdet.
En amerikansk dam, cEr Prances G l e, befinner sig för närvarande vid det stora sjukhuset i Wien, i egenskap af såväl praktiserande som studerande lakare.
Det är sarskildt de qvinliga patienterna der- städes hon egnar sin vård, och hvilkas sjukdomar hon studerar.
Antnlet pvinnor i Förenta staterna som lefva af sitt eget arbete uppgår, enligt iippgifter insamlade genom ~uppfostringsbyrSina i New York, till öfver 3 millioner.
Af dessa sysselsatta sjg 600,ooo med landtliga göromål, 640,ooo med arbete pa fabriker, 530; ooo på tvättinrättningar, 2 ~ 0, 0 0 0 äro modister, 200,000 fruntimmer~~ömmer~kor, 6o; ooo äro anstalda vid skrädderier och 690,000 utgöras af lärarinnor, telegrafister, guvernanter m. m.
Antalet examinerade qvin- liga läkare utgör 2,5 00.
Statistiska uppbyter meddela att i Iowa, Nordamerika, skötas och egas 950 sfarms~ af qvinnor.
Andra qvinnor äro arrendatorer, meje- rister eller tradg8rdsmastare.
Femtio äro föreståndarinnor för Iäro- verk.
Tio qvinnor verka som andlige, fem som jurister, en som in- geniör och ej mindre än 125 som lakare.
Dessiitom finnas der tre qvinliga tandläkare och I I o sjuksköterskor.
Lönefor / tdllanden.
Afven i Boston klagas, att di3 i en skola högsta lönebeloppet för Zärarin ?zo~ * utgår med blott 1,080 dollars, er- håller den högst aflönade Ziirare~t.
vid samma skola 2,800 dollars, oaktadt hans tjensteåligganden hvarken äro svårare att fullgöra eller flere till antalet. '
Sömnterske-association.
I Chicago hafva 60 sömmerskor hyrt sig ett stort rum der de arbeta tillsammans.
Omkring 30 symaskiner äro dagligen i gång.
Sömmerskorna uppbära en måttlig veckolön och öfverskottet kommer att vid årets slut utdelas bland dem.
Qvinlzga advokater.
Som advokater praktisera f. n.
48 qvinnor i Förenta staterna.
.
Qvinnorna och stadsfullmaktigvalen.
Enligt af tidningarna meddelade uppgifter hafva vid det nyligen i Stockholm förrättade stadsfullmaktigvalet 462 qvinnor afl emnat tillsammans I o, 290 röster.
G r u n d p l å t f o r ett studiestipendium for qvi nnor.
Fredrika-Bremer-Förbundets styrelse hade den 6 april glädjen mottaga ett gafvobref, dagtecknadt den 8: de januari 1887, utlofvande en summa af 2,961 kr.
30 öre till grundplat för ett studiestipendium för qvinnor, hvarå garanteras tills vidare 6 39 ranta.
Af denna ränta skall till en början det skänkta beloppet utjämnas till fulla 3,000 kr.
Derefter skola 4 76 utgå i form af 3rligt stipendium samt 2 % kapitaliseras till framtida förökande af detsamma.
GSfvobrefvets bestämmelser skall Dagny i något följande häfte meddela.
Gifvarinnan ar förbundets sekreterare, fru Sophie Whitlock.
Man ar gifvarinnan hjertligt tacksam för den frikostiga gåfvan, hvarigenom det första steget till vinnande af ett bland förbundets vigtigaste ändamål ar taget samt ett vackert före- döme gifvet huru också qvinnan, genom ett träget och klokt ordnadt arbete, kan blifva i stånd att med sjelfförvarf \ ~ade medel ' understödja ungdomen i dess strafvan att i sin ordning \ ~tnna medel till oberoende.
Korrespondensafdelning.
Till red: n har inkomniit följande kuriosum, sakerligen utan allvarlig mening.
Till redaktiown a f Dagny.
Först helt nyligen har jag observerat, att svar begäres p % några fragor, som i novemberhaftet 1886 äro framstalda å sid. 286, och anhaller jag derför att få yttra följande.
Den första fragan: huru finna en viirdemiitare för arbetet?
indras redan i de första der$ följande raderna till en fr %ga om värdct a f intelZrktucZi arhte.
Jag måste öfverlemna &amp; t mera intelligenta personer att svara hiirpk Den tredje frågan har en mera bestimd form och är derför liittare att taga itu med.
Hirru mycket högre lön bör e r p d a s lärariiznan for.
hnrmn i # m- forelse med lönen till stalldrangen, som vardar h&amp;starna.~ Vi hafva hiirvid att taga i betraktande, å ena sidan I) arten af deras arbete, 2) tiden som till arbete användes och 3) de utgifter som drabba den ena och den andra; å andra sidarr I) den penningelön hvardera erhgller samt 2) arten af deras naturaförmåner, så- som rum, beqvämligheter, urngange och annan trefnad.
Om vi mcd A beteckna arten af lärarinnans arbete, med T hennes arbetstid och med C hennes utgifter, och använda a, t och u för motsvarande p i stalldrangens konto, och om vi vidare beteckna de respektive penningelönerna med M och m, och naturaför- manerna med N och n, så skola vi sedan försöka att i det gifna riikneexemplet erhålla en relation emellan M och m.
Vi kanna A T t U =.
31 +X, och a + t u = m + n.
I vanliga fal6 kunna vi, utan att göra nsgondera parten orätt, antaga at, A motsvaras af N och a af n. Aterstt då T+C = M och t + u m. Rattvis- ligen må vi erkänna att stalldriingens arbetstid ar större %n liirarinnans, nien deremot den senares utgifter ungefär i samma mån större an den förres.
Låtom oss d8 införa t: T = U: u, så iiro vi snart vid mUet, och finna då M = m, ett resul- tat som kanske för fragogifvaren är oviintadt, men som bör lära henne, att det icke ensamt ar M, penningen, som i det uppgifna fallet angifver arbetets varde.
Spe.
- -.
- -.
- -.
-.
.
-.
- +
