# ID: svediakorp-per50
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1887
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,411
# sentences: 719
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Om qvinnans tillträde till förvarf.
Af Marcus Rubin, Chef för Köpenhamns Statistiska kontor.
Med författarens t i l l ~ t h d för Dagny öfversatt af A.
R. g.
III.
(Forts. och slut.)
rågar man nu efter orsaken till att - det qvinliga arbetet aflönas så mycket sämre an männens, så niåste de~i,na, 0 &gt; som redan ar aiitydt, väl närmast sökas deri, ait qvinnorna, på grund af sin bristfalliga utbildning, i stora skaror måste söka sig till de enskildta ofvan angifna elementära förvärf, som de kunna gå i land med; att d e derigenom nedpressa lönen för livarandra, och att de härigenom åter tvingas ned till ett mycket ringa lifsuppehalle, hvilket i sin ordning, efter de allmänna reglerna för arbetslönen, blir väsentligt bestämmande för den qvinliga arbetslönen genoni alla satser.
Det ar då icke blott af allmänna humana hänsyn, af hänsyn till personliglietens utveckling, utan i ekonomiskt hänseende, i synnerhet med den öfvermåttan låga qvinliga arbetslönen för ögonen, som fordringarne på qvi~inans tekniska och professio ?zeZZa utbildn ' ing hafva framkonimit.
Man fordrar en lika omsorgsfull undervisniiig i skolor för flickor som för gossar, ett lika fritt och vidsträckt tillträde till fortsättningsskolor för båda parterna, en lika stor inöfning i handel och handtverk för de unga qvinnorna som för de unga männen, och man går sedan ut ifrån, att, nar man sålunda har gifvit qvinnorna del i samma utveckling som männen, så skola deras krafter visa sig.
kunna räcka lika långt som männens, och det skall då också af sig sjelft öppna sig tillträde till fullt ut så många förvarf för det ena könet soni för det andra.
Man lägger härtill, att, till och med om qvin- nornas fysiska krafter äro mindre an männens och att det derför kommer att finnas några förvarf, som äro dem för tunga och som de derför bli utestängda ifrån, så kommer det å andra sidan att finnas förvarf, der det qvinliga tålamodet, handigheten m. m. skall koninia lieniie till godo mer än männen, och man gör dessutom gällande att de arbeten, der muskelkraften spelar den Uagn&gt;l.
6
största rollen, alltmera öfvertagas af verktyg och maskiner, och.
a t t i allt högre grad öfning och utbildning komma att bli de moment?
soni besiamnia lampligliet eller olämplighet till de olika förvarfven.
Vi vilja utgå ifrån, att ofvan anförda betraktelser äro rigtiga.
Det är ju icke vår mening att i denna framställning sysselsätta oss med frågans fysiologiska sida.
Man kommer har knappast att nä mycket långt utanför erfarenhetens vag, och det kan icke fela, att de för qvinnan återkommande half- eller helpato- logiska tillstånden sanit hela den utveckling.
soni prasis och sedvana från slagtled till slagtled gifvit henne, kommer att få ett stort inflytande på genomförandet af qvinnans likställighet i förvärf med mannen.
Men on1 an dessa förhållanden skola medföra en del svårigheter och missräkningar.
skola de i längden knappast blifva af afgörande betydelse.
Men bortsedt från allt detta ar det, som man från niannens sida gör den temligen enkla betraktelsen gällande:: .ha vi det icke knapt nog, är konkurrensen icke stor nog, skola vi ännu öfverlassas rned qvinlig arbetskraft p5 alla de omriklen, om hvilka vi hittills varit ensamma, skall vår arbetslön nedtryckas ännu lägre an den redan nu befinner sig?
: &gt; En sådan åskådning Zr säkerligen allvarligt nienad, men kan ingalunda bestå - och skall i vår tid icke kunna hafdas - inför ett allvarligt bemötande.
Ty kunna qvinnorna icke svara: ~ H v a r står det skrifvet, att vi skola ha en usel arbetslön, på det att er må vara högre.
att vi skola lefva daligt, för att ni må lefva bättre, att vi skola hämmas i vår utveckling, för att ni må vara herrar och herskande?
Äro vi icke menniskor som ni?
&amp; o vi icke till på köpet de flesta?
Äro vi som de kineser, som amerikanarne jaga bort frin sina kuster, för att arbetslönen icke skall bli nedsatt, eller äro vi icke födda här i landet och uppvuxna har liksom ni?
Vi hafva lika god rätt som ni, och till och med mEd vild skola ni icke kunna hålla oss nere, ty tiden skall visa sig vara starkare a n ni !t: Det är emellertid klart, att ju farre vanskligheter qvinnans utbildning och fria tillträde till de olika förvärfven har att öfver- vinna, ju mindre rubbningar den kommer att ha till följd, dess lättare skola ocksa qvinnorna f2 att göra sin ratt gällande eller att få satt sitt krig igenom.
Hvad mannen frukta ar qvin- nornas arbete i allmänhet och sarskildt.
att de skola:; upptaga platsens för dem.
71 Men man kan val dock icke i allmänhet niena: att .det vore bättre, om qvinnorna, som äro delaktiga i förbyiihet, icke ocksa skulle vara delaktiga i arbekt.
Konseqvensen häraf skulle blifva, att mannen då ocksa borde önska, att samhället ' ville under- halla de flesta af deras eget kön, så att det matte aterst5 så mycket färre för arbetet.
Sådant leder till det absurda.
Det måste alltid, ekononiiskt taget, vara lyckligare för san~hället, om de, som äro täraride, också äro narande, ty ju mer rikedom det produceras, ju mindre falla de tärande de narande till last.
Också i tider af arbetslöshets - måste ju alla icke-arbetande qvinnor betraktas som förökande de arbetslösas antal.
Att skapa en evig arbetslöshet för en större eller mindre del af samhället kan under inga forli5llanden vara meningen.
Man kan Önska en annan ekonomisk ordning d e r en utvandring både af qvinnor och af män, för så vidt de tillstädesvarande arbetskrafterna icke anses kunna blifva så.
produktiva i det samhälle, hvari de finnas, som annorstädes.
Men ' så länge nienniskor finnas uti landet, är det i längden alltid lyckligare för sainhallet, att de arbeta till och med på ett jemförelsevis improduktivt satt, till och med med jemförelsevis illa aflönade förvärf, än att de intet företaga sig.
Man kan ~ t i l Syvende og sidst, satta saken på dess spets och säga, att vilja qvinnorna söka en så riklig användning son) möjligt för sina krafter, men ' möta motstånd h o i männen, som frukta, att det kommer att arbetas för mycket, s5 kan ju för- Iiållandet vandas om.
Det fins tillräckligt med manliga individer, som icke önska ' att arbeta; låt dem bli underhällna af qvinnorna!
Att - tvinga menniskor att ingenting göra, ar ju dock orimligt, så länge det fins s i minga, som man maste tvinga att göra något.
I längden behöfver samhället qvinnornas arbetskraft.
De flesta qvinnor arbeta ju också.
Men hvad männen särskildt frukta ar, att qvinnorna skola upptaga platser för dem, g5 in i de förvarf, dzr mannen vilja vara ensamma.
Satsen: wflytta dig, så att jag kali fä platsw (nôte-toi que je m ' y mettew) vilja män- nen förbehålia sig för livakandra inbördes, i iiödfall för qvinnorna inbördes, men den förargar dem, begagnad af qvinnorna gent emot mannen.
.
Hvad koninier d5 att inträffa, om qvinnorna, dels frsn de klasser, der de nu icke fullt ut taga del i arbetet, gripa in i produktionen, dels frin samtliga arbetande klasserna söka större utbildning, så att de också kunna konkurrera med männen i de niera qvalificerade förvärfven?
I så fall kommer antagligen en.
72.
stor del af de qvinnor.
som nu söka arbete i de rent elementara förvarfven (de förvarf, som krafva blott ringa eller ingen fack- bildning), att söka mer qvalificerade arbeten (de förvarf, för hvilka facltbildning ar nödvändig).
Beträffande de elementära förvarfven, kommer följden häraf knappast att bli den ' att det blir brist på arbetstillg5ng, ty den lägsta arbetsklassen kommer, åtminstone i de gamla samhällena, beständigt att rekryteras gc- nom födelseöfverskottet, - så länge man icke vagar rakna med en regelbunden och reglerad utvandring till de stallen och de nya samhällen; der det rader brist på sådan arbetskraft.
Till och med om tillgången emellertid fortfarande tillräckligt supp- leras genom befolkningsöfverskottet, så kommer dock den arbets- lön?
som betalas för det qviiiliga massarbetet i dess egentligaste mening, att bli högre an nu.
Ty denna arbetslön bestäm~iies, just på grund af den obegränsade tillgången.
af hand tlraiz k m h j d a vederbörande n~betnre, af de t samhallsni essiga niinim iirii för arbetarnes lefnadsunderliåll.
Men d i detta för qvinnan ar s5 mycket lägre an för mannen, icke blott ernedan dct förutsattes.
att hon bokstafligen förtar mindre - nar det kommer till stycket, är det liar en mycket ringa skilnad mellan den starkt arbetande qvinnan och den starkt arbetande mannen, - utan också emedan det förutsättes, att hon kan bo sämre, lefva sämre, har färrc behof, ofta uhderstödjes af andra, sä att hon kanske knappast helt och hållet skall försörja sig sjelf af arbetslönen, s2 komnier det förändrade samhallsmedvetandet på detta onirådc.
samtidigt med att qvinnan höjes till större social likhet med mannen, att också försöka hennes ekonomiska underhållsmedel, Ii6ja den qvin- liga minimilönen.
Att.
detta icke ar gripet ur luften?
att en sådan förändring verkligen kan försiggz, måste en hvar med- gifva, som jemför t. ex. det rum och den sängplats man nu liar i Köpenhamn b.juder tjenstflickor med förhallandena i forna tider.
T y fastan det visserligen kan vara diligt nog, som det ar, s5 ar det dock intet tvifvel om att en förbättring &amp; r intradt och att tjenstefolkets herbergerande på fallbankar och i sjclfva köken m. m. till en stor del har fått vika för de större fordringar sam- hället i allmänhet och tjensteflickorna isynnerhet numera stalla på uppehållsrum och nattlogis.
Minimilönen för qviiinorria koni- mer sålunda att stiga, dels genom att qvinnornas stallning i sam- hället såsom helhet förbättras, dels också genom att sjclfva den större möjligheten för att genom vidare utbildning upptia bättre aflönade förvärf i högre grad an nu koninier att satta en grans
73 v for livad vederbörande qvinnor låta sig bjuda.
Det är icke tro- ligt, att minimilönen kommer att förökas så mycket, att den når den nianliga n~inimilönen, sa länge nianiien ar familjens eko- nomiska hufvudstöd, men det oaktadt kan den ökas i icke ringa grad och härigenom höja hela skalan för qvinlig arbetslön.
En sådan förhöjning af arbetslönen kommer rimligtvis, snarare an att göra varorna dyrare, att förminska arbetsgifvarnes för- tjenst, så länge det i alla händelser finnes arbetsgifvare, som, hellre an att löpa risken att förminska sin afsattning och dermed den produktion, p5 hvilken de hafva inrättat sin verksamhet, vilja åtnöjas med en mindre förtjeiist, en lägre kapitalränta och driftsvinst.
I gengard blir emellertid också det qvinliga arbetet mera produktivt, nar det aflöiias bättre, liksoni också, den för- höjda kopekraft, som den högre arbetslönen gifver qvinnorna, konmer sjelfva de produktioiisarter till godo, i hvilka arbetslönen s %mda har stigit, och skapar en ökad afsättning, soni ersätter deii förminskade förtjensten på hvarje enskild.
produkt.
Det " qvalificerade qvinliga arbetet med tillgång dels från de nuvarande elementära arbetarne, dels från de samfundsklasser,.
der qviimorna nu endast taga ringa del i förvärfvet, kommer så- lunda att .konkurrera med det qvalificerade manliga arbetet och derigenom trycka detta i pris.
Man niåste emellertid komma ihåg, att, försåvidt det qvinliga arbetet som helhet höjer sig i pris, blir detta också händelsen nied det qvalificerade, och arbets- lönen kommer derfijr i hvarje fall att n i ofver hvad maii betalar fbr qvalificeradt qvinligt arbete på grundvalen af nu gällande minimisatser för qvinnoarbete.
Den maiiliga arbetslöiien sjunker sålunda, de.n qvinliga stiger, och tanlrer man sig ett genomsnitt af bada, kon~mer detta att öfverstiga det nuvarande.
Den för- minskade.
arbetslönen begagnas å ena sidan till att göra varu- prisen något billigare, 5 den andra till att frigöra n %got af arbets- gifvh-lies kapital.
Det frigjorda kapitalet kan begagnas till vidare produktion, till hvilken nödiga arbetskrafter finnas, nämligen de, som blifvit undanträngda genom tillströniniiigen af qvinnor, och förbrukare komma också att finnas, dels på grund af varornas störr.e prisbillighet, dels pF.
grund af att arbetarne fått större köpekraft genom förhöjningen af genomsnittslönen för man och qviniior tillsammans.
Inträffar nu en sädan utvidgning af pm- diiktionei~, som i sig upptar det förökade arbetsanbudet, soiii göres af qvinnor!
?a, sa kan arbetslijnen nå sitt förra stacliuni: p2 samma gång som varorna fortfara att vara billigare på grund af det, '
förökade varuanbudet; dermed vaser): tterligare arbctarncs för- brukningsförmåga.
prodiiktioiien kan 2tcr utvidgas och sa vidare.
Ett sadant sakernas tillstand innclial !er - också sedt fran en annan synpunkt - intet irrationclt.
Oni nariiligcn kapita- listerna icke använda sitt 6fvercliott, sina fi-igjorda kapital till ett omåttligt lysförbruk: utan till prodcktioiiens tjeiist.
sa att de i allt högre grad kunna s) - sselsatta dct förhaiidenvarande arbetsanbudet, efterfriga detta och så !uncla Iiiija arbetslönen, sa ökar ju detta arbetarnes köpekraft i förliai !ande till produktioncii sisom helhet, och man undgar böfvcrproduktiori; för arbets- giflrarne,: .arbetslöshctr, för arbetarne.
S5 snart arbetarne hafva en tillräckligt stor lön att köpa för.
kunna arbetsgif \ - anie utan hinder producera de stora iiödvaiidighetsartikiar~ie; man behöfver icke vara rädd för, att arbetarne icke skola köpa och betala dem.
- - förutsatt, som iiamdes, att prod~iktioiisöf \ 7erskottet p5 tidigare stadier anvandts att höja arbetslönen i stallet för att ga upp i rök.
Genom en förståndig användning af samhällets kraf- ter konimer också den förökade och förbättrade arbctsmangd, som yvinnornas fria tillträde till förvarfven, och clcribland siii- skildt till de qvalificerade förvarfven.
kastar ut på marknaden, att frigöra dels kapital (genom minskning af arbetslönen).
dels arbetare, och detta kapital och denna arbetsmängd kunna da skapa nya produkter, som kunna förbrukas genom dc förhöjda inkomster: som alstrats genoni qvincans ökade arbetslön, om an denna i början vållade en nedghg i den manliga arbetslönen.
Ordnas förliillandena på detta satt, betyder det icke annat a: ~ att den förökade produktionsföi-mågan ocli den föriikade ko: isuii-i- tionsförmågan söka och finna livarandra och att janivigt deri- genom åstadkoiiinies.
Men ar det någonstädes en lang vag friin ordningen p i papperet till ordningen i verkligheten.
sa ar det har.
Hela den öfvergk-igsperiod, som kommer att förflyta.
ininan det lytkas qvinnorna att höja minimilönen, höja normen för det qvinliga lifsuppehallet, alla de olyckor, som skola inträffa, innan kapita- listerna nödgas att bruka sina frigjorda kapital till ny ocli frukt- bärande produktion i stallet för till öfverclrifven lys ' all dc11 nöd, som uppkommer.
nar en del af niannen drifves ut f r h sina förvarf och nar detta förvarf, till ocli nied om det fins bade kapital ocli arbete, icke egiiar sig för ut \ .idgr ?ing~ si att veder- börande man måste g5 i nianader och: r. iiinan dc finna ett nytt förvar.
livartill de dessutom äro niidre liimpliga och Iivari
75 .de förtjena mindre, -- allt detta reser sig som en tornhög mur emot genomförandet af qvinnans fria.
tillträde till förvarfven.
Hvarje enskild man känner, ornedyetet, instinktmessigt, att den hårda öf \ wgångstiden, innan allt kommer i ordning igen, kan komma ätt gå ut öfker honom och derför reser sig motståndet, icke blott från sanil ' iallets sidor, utan afven af den enskilde, af hela yrken; man sätter rygg mot rygg för att hålla qvinliorna utanför.
Man har i denna strid många konservativa åskådningar och idéer på ' sin sida, dessutom en stor del af qvinnorna sjelfva; ty det kan.uppstä många tvifvels- man liar grundliga teoretici mål både i premisser och konklusioner vid behandlingen af denna fråga, - och nian har flertalet af s. k. praktiskt folk.
Och lik- väl skall denna vägran af tillträde icke kunna hållas upprätt.
Dag för dag faller en, så en annan skranka.
Me?, som sagdt, man får icke.
förundra sig öfver att striden ar bard, ty redan sjelfva arbetet för att framkalla en ändamålsenlig utbildning ar stort och onifattande, och arbetet att komma sida om sida med niannen i förvarfven kan, såsom påpekats, eiidast genomföras på sanrma satt, som så mycket annat af det, som ar i.att har i lifvet, har blifvit .genomfördt, genom att det .på sin vag g i r LI t öfver ' m5nga oskyldiga.
- IV.
Nar nian.
n u lianvisar till att i framtiden qviiinorna mycket mindre skola falla mannen till last ' och att detta i hvarje fall må vara dessa en tröst, om verkligen deras inkomster, i förbi- gående eller på längden, skulle aftaga, så ar detta delvis riktigt, isynnerhet nar man tanker på ' de tillskott, som männen.
förut i större eller inindre grad måst gifva qvinliga fränder och som nu bli öfverflödiga.
Emellertid f5r man icke förbise, att om man också vill tillämpa detta på den akta mannens stallning som för- sörjare, så att hustrun för framtiden skulle kunna gifva större bidrag till det gemensamma underhållet än förut, man också har möter en motströmning - för öirigt af fullt ut s i modern art som sjelfva qvinnofrågan -, hvars ändamål ar att hindra, att fabrikanter och industriidkare.
begagna hustrurnas arbetskraft, ödelägga familjelifvet och lemna ' framtiden ett urartadt slagte i arf efter vår tid.
Man pakallar i detta hanseeqde statens hjelp - lil~som gentemot barns och unga personers arbete i fabrikerna -, och till och med om ett sådant ingrepp i vuxna qvinnors liandlingsfriliet blott under vissa omstandiglieter kan genomföras
och blott p2 enskilda stallen ar genomfördt (t. ex. genom för- bud mot visst slags nattarbete och mot arbete under de nar- maste dagarne efter barnsängen o. s. v.), så ar tendensen likväl klar nog och ingalunda på förhand förkastlig.
Oni saledcc p; saninia gång mannens inkomster skulle förniinskas och hustruns arbete förhindras, så skulle hela denna ordning för fainiljelifvet medföra ekonomisk ruin.
Det f %- val emellertid antagas.
att, nar uppgiften med af- seende p5 hustruns deltagande i förvarfvet blir, icke att mot- arbeta detta deltagande, utan att reglera detsamma, man kommer att uträtta något gagneligt och icke träda nagot berattigadt intresse för nara.
Samma åskzdni~ig, som kan leda till att genomföra en hvilodag i veckan, c11 normalarbetsdag o. dyl. - - att den obundna friheten på förvarfvets område lätt nog kan föra till, att arbetarne, afven de fullvuxna, i otillbörlig grad ut- - nyttjas af arbetsgifvarne, till sist till gemensam skada för bida parterna -, kan också föra till särskilda bestämmelser för qvin- nor.
Men - för att det kan vara nyttigt att stadga vissa regle- mentariska bestämmelser - det ar ju isynnerhet från utlandets stora fabriksdistrikt, som detta spörsniål blifvit väckt - -.?
behofver man icke motsatta sig sjelfva medarbetet från hustruns sida.
Tvärtom; för hvar dag, som går, blir detta naturligare.
Qvin- norna hvarken baka eller brygga mera, de spinna icke och de vafva icke, de hafva, med ett ord, lemnat en stor del af den naturalhushållning, hvarmed de förut sysselsatte sig.
Hvarför skulle de nu icke i Ztskilligt högre grad än förut kunna syssel- satta sig med andra saker?
Och ser man på de stora staderna, - har någon har nu mera besvär att skaffa sig vatten in Z köket och rummen?
Hur länge kommer det val att dröja.
innan man får gemensamma varmeapparater?
Hur länge, innan gemensamma tvättinrättningar aflösa de enskilda fatniljernas tvätt och strykning o. s. v.?
Ocksa i afseende på barnen blir för- hallandet det, att, ju längre den dagliga skolgången varar.
eller ju fler offentliga lekplatser under gemensam tillsyn man erhåller o. dyl., dess nier tid kommer modern att få ledig.
Härvid bortse vi likväl från.
hur ofta valmaende hem, isynnerhet i ut- landet, skicka barnen först till ~barntradgsrdar~, s3 till pensions- anstalter o. dyl., hvilket alltid ar en fingervisning om, hur f6r- hållandena efterhand kunna utveckla sig, nar detta tillvagagiiende, som vanligt, utgår från de 6fre lagren och sminingom omfattar hela samhället.
Det skall har icke undersökas hvilket inflytande alla dessa förhållanden komma att f: på det framtida familjelifvet, nien vi vilja endast erinra om att hvad som förloras genom denna ord- ning skall man söka återvinna genom regelbundna arbetstider för de arbetande, s i att alla parter Iiafva fri åtminstone någon del af dagen och af veckan, och genom de gynsammare ekonomiska villzor, som qviiinornas deltagande i arbetet och den högre 1ö- nen för detta koninier att medföra.
Det blir derför också af be-.
tydelse för de gifta ' männen och qvinnorna, att qvinnan får större utbildning och lättare tillträde till förvärf an nu, ' så att hon i högre grad än nu kan bistå och samarbeta med sin man eller arbeta annorstädes och begagna den tid, som hon alltmera får ledig från de husliga sysslorna, till ett arbete för förvarfvet, som i sin ordning kommer hela familjen till godo.
Icke minst kom- mer det att behöfvas ett sådant arbete med en någorlunda rimlig.
arbetslön, när mannen, frivilligt eller ofrivilligt, är utan arbete och hustrun utom sig sjelf måste försörja .både man och barn, såsom redan.
nu blott allt för ofta händer.
Det kan dessutom tilläggas, att möjliggör man qvinnorna en bättre ekonomisk tillvaro, så ar- sannolikheten för lättsinniga äktenskap mindre, an nu, ciå en qvinna alltid mer betänker sig på att uppgifva en iiågorlunda dräglig ekonomisk tillvaro än en usel, och det ar då heller icke osani~olikt, att niången qvinna kan niedföra .i äktenskapet en sparpenning, som kan bli af största nytta och betydelse vid familjekriser och olyckor af ett eller annat slag.
Med allt detta- bör det emellertid an en g h g betonas, att det iiaturligtvis icke ar meningen att förneka, att hustruns eko-.
nomiska biträde delvis karc vara skadligt för familjelifvet, för hemmet och för barnens uppfostran.
Men man måste ihågkomma, att liksom detta biträde redan till en stor del tages i anspråk inom samhallep bredare lager, så kommer det, i följd af den riktning hemlifvet, s k o m ofvan utvecklats, i vår tid faktiskt har- tagit, att städse blifva allmännare, naturligare och ekonomiskt nödvändigare.
Nar nian derför vill bemöta fordringen på qvin- nans tillträde till förvarf genoni att hänvisa till de gifta qvinnorna, så kan man sålunda å andra sidan - så som de ekonomiska och sociala förh5llandena iiu en gång äro och som de utveckla sig - peka på en rad af lyckliga nionient, i hustruns lika tillträde till förvarf, och man måste i hvarje fall för den gifta qvinnan fordra.
ett så regleradt, ändamålsenligt och fruktbärande arbetssätt som möjligt.
.
,
78 Till och nied om förhiillandet derför var sidalit.
att man var saker på, att hvarje qvinna, som hade uppnatt lagens minimi-älder för giftermål, 16 år: eller som var fullvuxen och fullfärdig nog till att blifva hustru och moder vid en ålder af 20 år.
från den dagen inträdde i äktenskapet.
och lcfde tillsammans med sin make ända till sin dod, så borde det oaktadt qviiinans fria till- träde till och utbildning för de olika förvärfven med styrka hafdas både af allmänna och isynnerhet.
hvilket i denna fram- ställning är hufvudsynpunkten, af ekonomiska liansyn.
De invändningar mot qvinnans utbildning till förvarf.
man emellertid med ätminstone nsgon mefiing kan frainstdla, nar dc hemtas från detta område --- om an deras giltighet icke kan uppratthällas - falla fullständigt till jorden.
mista livarje grund- val, nar det visar sig, att det ar mycket långt ifrån ' att qvin- norna från sitt 2o: de år till sin död lefva i äktenskap vid sidan ' af sina man.
Man kunde frestas att saga: tvärtom!
Tager man den sista folkräkningen för Danmark, den af I: ste febr.
I 880 (och för Sverige af sanima år), så visar det sig, att af 584.471 qvinnor p2 20 år och derutöfver, som d i funnos har i landet (i Sverige i, 389,685), endast j39,4g49r (i Sver.
7 57,452) voro gifta, medan de öfriga 244,980 (i Sver.
632,233) eller öfver) j (42 proc.)
(i .Sver.
45) antingen voro ogifta eller enkor och frånskilda, och tar man Köpenhamn ensamt, så visar det sig.
att af de 82: 427 qviiinor på 20 år och derutöfver, som ar 1880 fulinos der i staden, vor0 blott 37,713 gifta, medan de öfriga 4~4,714: eller &amp; Tver hacftm (54 proc.)
vor0 ogifta eller enkor och fränskilda.
Låtom oss också utgå ifrh, att äktenskapet ar en sådan for- sörjningsanstalt, att de qvinnor, som blifvit gifta och hvilkas man lefva, sjelfva icke mera behöfva tanka p5 förvarfvet - -.
vi veta, att detta är en fiktion -- hvad skola da i allt fall de öfriga fullvuxna, stora, kraftiga nienniskorna göra, som icke äro gifta eller hvilkas man äro döda?
Hvern skall försörja de ogifta.
- hvem enkorna med deras barn.
hvem de frinskilda, -- trc klasser, som utgöra 2 af landets samtliga och öfver hälftcn (i .Stockholm ",!)
af hufvudstadens qvinliga befolkning på öfver 2 0 ar?
Men vi vilja göra ännu ett medgifvande.
Man invänder narriligen: 20 år ar ingen ålder.
låt de ucga flickorna vänta l - - -.
- - -.
-.
För stockholm äro siffrorna ännu ogynsammare.
Af de 66,41 I qvinnor p % 2 0 år och derutöfver, soni derstades funnos år 1880, voro blott 2,114 gifta, de öfrigs 4 4, ~ ~ eller; " ', (66,66 proc.)
agifta eller enkor och fraiiskilda.
0; ~ tima;;.
79.
aniiu några ar, så blifva de gifta, så uppfj) llas deras andaniål, och så f6rsviniia dessa siffror och bli till intet.
N2 val, vi göra ett hopp och gå anda till 40-års-åldern.
Af de qviniior, soni öfirerhufvud bli gifta, gifta sig 95 proc.
före 40 ars ålder, så att fran detta år idiste vi i hvarje liandelse läta illusionerna om framtida gifterniål fara.
Hvad saga oss IILI siffrorna om denna ålder?
Jo, liar äro de sa lärorika?
att vi måste taga dem n2got mer detalj eradt.
Af folkräkningen för I 880 kan man iiäinligen utdraga följande siffror och göra följande beräkningar om D n n ~ t z a r ~ qvinliga s befokning $å go Kr och d ~ r u t o ~ i e r.
O d. v. s. procentvis 1 gifta ..................;, i enkor ..................
5519 4519 franskilda ............ I ogifta ................. - 1.
63,2 28,~ 1412 I 1 25,5 019 i 797 1°#4 j Tillsammans, ~ o o, o 100.0 I i ~ o q o i IOO,~ Szen&amp;s qvial&amp;a Befalkni ?zg $6 40 h- och derutöfitn- &amp; - 1880. d. v. s: procentvis.
24,o i
Det visar sig silunda, att af de inemot 300,000 (i Sverige 728,201) qvinnor på.
40 år och derutöfver.
som funnos i landet 1880, vor0 öfver 10 proc.
(i Sver.
nara 15) ogifta och tniste sa- ledes försörja sig sjelfva?
I proc.
(i Sver.
nara 0,2) vor0 frinskilda och 2 jl /?
proc.
- eller öfvcr en fjerdedel- (i Sver.
24.5) cnkor, och mäste sålunda i de flesta tillfallen försörja hade sig sjelfva och af qvinnorna: utan för- andra.
Tillsammans vor0 inemot sörjare~.
Det egendomliga ar nu, att, tnedan dessa siffror galla för hela landet som genomsnitt, så var antalct af ogifta och enkor i tydlig stigning från landsbygden till provins-staderna och från dessa till hufvudstaden.
Antalet enkor och ogifta ut- gjorde på landsbygden (i Sver.
36,3 proc.)
af den qvinliga be- folkningen på 40 är och derutöfver, i provinsstäderna deremot ofver ', l5 (i Sver.
ofver],.
: J och i Köpenhanin öfver l, (54 proc .. just samma proc.
som af befolkningen på 20 ar och dcrutöfver) (i Stockholm 64,6).
Det ar sålunda uppenbart, att d3 liufvud- skilnaden mellan dessa siffror icke ligger i antalet enkor - här ar skilnaden blott ifrån q proc.
till 3 1 proc.
(i Sver.
frin 24 til) 28,8) - men i antalet ogifta, der skilnaden är från S till a2 proc.
(i Sver.
från 12 till 36,g), s i äro giftermal p2 landet långt van- ligare an i staderna och sarskildt i hufvudstaden.
Härtill bidra- ger naturligtvis väsentligen, att hela formen för det ekonomiska lifvet på landet i hög grad ar fast vid det äktenskapliga hemlif- vet och nättopp vid hustruns delaktighet i förvarfvet, medan öfriga ensamtna qvinnor till en stor del draga till staderna och sarskildt till Köpenhamn, hvars sociala och ekonomiska förhål- landen långt mera möjliggöra ett lif för sig sjelf, bade så att mannen battre kunna lefva i ensamhet och s5 att den ensamma qvinnan battre kan dölja sig och, om hon vill.
försvinna i mängden.
Hvilka orsakerna iiu an emellertid äro till det större an- talet ogifta i staderna an p: landsbygden, s2 har sjelfva tillvaron af detta faktum naturligtvis en stor betydelse, p$ samma g5ng som stadslifvet spelar en städse större roll öfver allt i länderna.
Och härtill kommer ännu en särskild omständighet.
Det ar syn- barligen i staderna, sarskildt i n~edelklasslagren, som de ogifta qvinnorna finnas.
Det framgår bland annat af de företagna be- rakningarne om ' förhållandet mellan spada barn och hela befolk- ningen i de olika stadsqvarteren, hvaraf man kan se, att ju fattigare och tätare befolkad en gata ar.
dess flera spada barn raknar den proportionsvis, d. v. s. dess tidigare och dernied frukt- sammare äktenskap ingas det.
,
Som ett betecknande litet exempel härpå kan nämnas, att i det mosaiska trosanifundet här i Köpenhamn, hvilket ju i ganska väsentlig grad p2 samma gång ar ett stads- och ett hedelklassamfund, funnos vid folkräkningen d.
I febr.
1885 för Köpenhamn och grannkommuner 772 qvinnor i 40-års-åldern och derutöfver, och af dessa vor0 icke mindre än 35 proc.
eller ofver l /, ogifta, på samma ging som 28 proc.
vor0 enkor.
Om nu an särskilda biorsaker ha gjort sig gällande vid detta förhållande., som det ej fins någon anledning att har beröra, så ar det dock otvifvelaktigt, att det väsentligast ar försigtigheteii att satta bo samt hela stadslifvet, som liar utestängt från giftermål öfver l /, af detta samfunds qvinnor på 40 år och derutöfver.
I det hela äro blott 37 proc.
af dessa q v i ~ n o r gifta, ~ medan 63 proc.
äro ogifta eller enkor, d. v. s.
&gt;utan försörjare, - nättopp det oin- vanda af hvad som ar fallet i landet som helhet!
Det skall llar icke.
undersökas hvad som Sr lycltligt och livad som är olyckligt i dessa förhållanden.
Men ett ar gifvet.
Lefver redan en så stor del af qvinnorna här i landet, som nu uppvisats, sitt lif i ogift stånd - och det allt flera, ju närniare vi komma stadslifvet och niedelklassen - och utgör vidare an- talet enkor i alla samhällsklasser och i hel ' a landet en sä betyd- lig del af hela antalet qvinnor, som ofvan anfördes, så f&amp;- spörs- målet om qvinnans tillträde till förvarf en så handgriplig bety- delse, att hvarken fraser eller estetiskt beklagande kuima bort- blåsa detsamnia.
Det st&amp;- som ett lika obevekligt, lika jernhirdt anspråk som någon annan ' af de sociala fordringar vår tid har uppstält.
Det liar i forevarande framstallniiig icke varit uppgiften att påvisa de allmänna, ingripande följder för qvinnofrågan i dess helhet, som den ekonomiska likställigheten komme att medföra, ej heller att bemöta de invandningar, som kunna resas derernot från de allmänna synpunkter, soni göras gällande mot Qvinnans frigörelse.
Uppgiften har varit att skizzera qvinnans ekonomiska stallning, som den för ögonblicket ar, att belysa detta med några få statistiska data om förhållaridena, som de, både med hänsyn till fördelningen i de olika förvarfven och med hänsyn till löne- satserna äro i Köpenhamn, vidare att undersöka hvilken national- ekonomisk betydelse den.
nuvarande ordningen har, och sar- sltildt liur förliållaiidena skola utveckla sig, om det sker en för-.
.
.
- ändring i riktning mot likställigl~et.
Deil vag utvecklingen korii- mer att taga kan psvisas förnuftsmessigt.
den miste föra till ekonomisk framgång för samhället- för s5 vidt ett sanihalle blott kan ha fördel af, att en stor del af de krafter, som hittills legat i trade, taga fatt i arbete, och att en stor del af dem, som hafva arbetat elementärt, nu arbetar med teknisk och fackbild- ning.
Men det kan och det f&amp;- icke döljas, såsom o c k 4 ofvati starkt betonats, att, då sålucda lönefragan väckes till lif, ett svårt, ja ett farligt öfvergångtillstånd kommer att uppstå.
Det ar säkert, att afven detta till slut skall föra till lyckligare för- hållanden både för man och qvinnor, men innan detta nås, f5 qvinnorna vänta sig ett h&amp;dt och obarmhertigt motstand från alla de mans, alla de korp,orationers, alla de enskildas sida, soni för ' det första och måhända i en lång framtid komma att lida under den qvinliga invasionen.
Det har vidare påvisats.
att det för dcri gifta qvinnan %r det lyckligaste, att hon har !ika tillträde till förvärf med mannen, och det kar slutligen anförts, att har i Danmark lefver inemot l!, million qvinnor från 30-ars-åldern och derutöfver utan akta makar - hvad hufvudstaden beträffar, der förhållandet nar sin Iiöjdpunkt, öfver hälften af de vuxna qvinnorna - och att det sålunda för dessa, som antingen aldrig ha varit gifta eller icke äro det längre, ett blott någorlunda val aflönadt arbete ar ett lifsvilkor, för ssvidt de icke skola lida nöd, jat g; under, eller de och deras anhöriga icke skola falla andra tiil last.
Att söka utgrunda genom hvilka medel utbildningen skall ske, ligger helt och hållet utanför planen för dessa anmärkningar.
Har måste förhallandena i hvarje enskildt tillfälle komma att spela hufvudrollen, och har maste man komma ihåg.
att liksom en stor del af qvinnorna redan deltager i arbetet fullt ut lika sä mycket och fullt ut så nyttigt som mannen.
så är det ju sjelf- klart icke meningen att undandraga qvinnorna frän de förvarf.
hvartill de efter naturens mening bast egna sig, och dit de nu i sa stor måttstock sökt sig han, det fins ingen anledning att göra kraftprof och kraftreformer; det blir ändå tillräckligt att göra, om man blott skall ta itu med det hardast nödvändiga.
Det tör knappast af någon bestridas, att fordringen p i rätten till arbete - såsom detta uttryck har ar anvandt -- bör vara den fordran, som ställes i spetsen för alla andra på qvimofri- görelsens omrade.
Utan att komma in p5 någon särskild af de öfriga fordringarne, vare sig de galla politiska, sociala, moraliska
eller andra rättigheter, torde det väl utan öfverdrift kunna sägas att, när ratten till lika utbildning för och lika tillträde till för- värf är uppnådd, skola ur denna rättighet med de ' dertill hörande förpligtelserna alla andra rättigheter långt lättare utveckla sig an ifrån någon som helst annan punkt, från livilken man eljest tar qvinnoreformen fatt.
Det är från medelklasslagrets qvinnor faltropet har.
utgått.
.Lit dem fasthalla: PI hafven velat gifva oss bröd och lekar, vi fordra ratten till arbete!, Och kunna de föra detta igenom, då hafva de vunnit en seger för qvinnanc personliga utveckling och for hennes sociala och ekonomiska ställning, som skall f5 en afgjordt reformerande betydelse för qvinnorna i alla samhällslager och dermed för samhället såsom helhet.
Intryck fran ' scenen.
.
; If Selma Lagerlöf.
Antigone.
(Antigene: Olga Björkegren.)
r h Rungabo~gen gid +f hon, att srbbda, Hiis, blid och skön, men född att mycket lina, Och redde brodrens grnf på fiiltet v i h, J Trots segrarm stränga bud och strafets w8da.
Hoiv h u s a d blej$ a f herskarureden brB&amp;; Men höge g d a r s h m a r ho7~ont bida, Som såg d n arma sina hiinder vrida, Och e j liit i sitt hierta mildhet rdda.
327-bnrman det hon iir, och ve oss nrmn!
&amp;) ar gå7g hon ohörd bedt sin bg7~ den varma,.
P?
dömt vår +? / .c Antigene att (dö!
.
Af Selma Lagerlöf.
M e n kronor bura dessa sneda j a f o r; Förzmti ' ranszvirda, AmzIfdn, drist@ hogo Och det tir just so111 ont dct siitnef / titt@; - P2 den, som går med &amp; ar i sitt @ a, och du s&amp; blickeiz tmitfcrr- Att se dit t *, A f grönska, S, af a m n t st; - deiz fogn, Så tyck ' s det, iiiien ht?
@ knrz ja,?
ej s i ~ u, Som skulle sorgen tizindl~ vii / &amp; iv@.
En gaminal herre g27- der m kelt snktr!, T h g t stödd mot Ku$pe~z, 01 hans h a f t cFr bi ' ictez; HiTns uizga dotter, sonz iir med att zlakfc, Går med kans ena hand i s i m slrtfctt.
f i n? / råste få h a r sten, hvnrt hjds$; - crrhtn Och darrar flel-n ginger i wzimtci~ Samt tanker $2 15211- sfai-K hoit ville vaiv För att deft gamle sKynlJn i all foi-Q.
Och flickali vet så väl, hur det skall vara; Om mat och vin hon ordar bred och vida, Och väljer ut bland deras, vannars skara Till gäster d m, som gubben bäst kan lida.
Han gi ?r och njuter och är ängs&amp; bara, Att &amp; gen skall på festen glä$e sfrzk ' a.
wDd, barnet mitt, cEa just för &amp; g det gäller, Ty di?
kan jag e j hje@a till, ja$ hällerw.
Och dermed börja dessa bada skritta, &amp; st nog kan flickans löje konstladt tona.
Hon ser j a träden: mdnn ' de också fatta Hur liten ii4 som stornien skall dem skona.
De stå der alla lutande och matta, % / l bära ändock gladt sin vackra krona, A r hon &amp; z enda då, sum känner nönkn?
Hzlr glömde dessa gamla frakta döden!
.
Spörsmal.
Af Arna Värn.
p finr i vida verldin Elz jag kz~nde hlilla kuq -- J som kunde oypna blicken För hvad lzjvets fullhet är; 392, zdi lyars sjal jag junive Hvrzd jag blott har cdcnkelt anat, Hiad i mina Busta st~4ntEer Mitza busta tankar spanat?
&amp; i, Skall en gång jag honom möta, Fager driiï7~ bli verklighet, Och en lycka zltan griinser Sjira zlpp för evighet?!
Eller ha förbi Avarandra i$@ lyvets flud vi dr@it U t m aning huad den ene Kunde för &amp; ?z andre blgvit?
Och för hvarje dag, som gunker, Och för hvarje natt, som lider, Pjizrmas v i yrdn hvnra9zdP.a För eviirdel&amp;a tlh?
Ruth.
Skin af Jane Gernandt.
&amp; vuftens dåsiga ljumhet var nästan outhärdlig i de tunga, tysta rum- men, och derför hade grefvinnan och fröken Ruth dragit sig.
ned på balkongen, som vette utat hafvet.
R %da vor0 d e litet sömniga, litet trötta, der de sutto på hvar sin sida om arbetsbordet - grefvinnan med sitt förnäma, hvita hufvud mot stolens +öda kuddar, och flickan med armarna i kors öfver gallerverket och ansigtet lutadt mot ena armbågen., .Ah, Ruth,, grefvinnan gäspade och tog upp en tidning, som låg i hennes knä, %läs någonting för mig, annars somnar jaga.
Flickan lyfte sitt fina hufvud, vecklade langsamt upp tidningen och lät sin veka, hvita hand nied en slingrande rörelse glida öfver rubrik efter rubrik:, Der står ju ingenting intressant, tant Anne Marie - jo, har - - - D Och hon läste: %Fröken Alma Martini har med en framgång, som öfvertraffat de lysande förhoppningar hon ingifvit, uppträdt på Scalateatern i Milano som Aida i Verdis opera af samma namn.
Den unga konstnärinnan, som hänförde publike11 till det mest entusiastiska bifall, helsas sona en ny stjerna på konstens himmel.8, Kara Ruth,, grefvinnan såg hastigt p % sin brorsdotter, som satt der blek, med sänkta ögon,, kunde du inte hitta p&amp; någonting min- dre trivialt?
De vefva ju samma positif-visa hvar gång de vilja göra reklam.
D, Ja, nu .ha de stämt upp den för henne ock&amp;.
Mins tant henne inte - Alma Martinson - sopranen vi hörde hos &gt;farchesi ?j.
:) Ah,!
sade grefvinnan.
ostår der ingenting nytt om Rulga- rien, du?, Och Ruth läste spalt efter spalt med en dampad stamma, som fick en underlig, söfvande klang af sakta glidande böljor - läste oafbrutet, tills hon vek ihop tidningen med en blick på grefvinnan, som tycktes sofva i sin högryggade stol.
Hvad det stolta gamla ansigtet var uttrycksfullt till och med nu, då man icke såg de gr %a ögonens fasta blick, och d % de veknat i sömnen, de fina linier, som annars skärptes af en vilja.
Ja, det ansigtet hade vilja - vilja -- Ruth kände ett begär att skrika ut det ordet, dränka det i en snyftning, ty det brände hennes tankar, nien hon öppnade icke sina Iappsr.
Det kom blott en feber- oro i de fina händer, som annars rörde sig med ett så egendomligt lugnt behag.
An sköto de undan arbetskorgen, Sn skrynklade de
sakta ett hörn af tidningen, an knöto de sig krampaktigt om hvar- andra, medan flickans mörka blick fördjupade sig i fjerran.
Det låg drömmande tystnad öfver det vida hafvet, som färgades grablått af en gråbl % himmel, der dunkla skyar gledo i ett oandligt, böljande tig.
Masarna, som ?röko öfver vattnet med slaka vingar, bröto sig hvita som vågskum mot allt det entoniga.
blå.
Med hakan stödd mot handen, inandades Ruth hafvets friskhet och strandens doft af tång.
Som hon nu satt.
der, tecknade sig hen- nes hufvud skarpt mot luften.
Håret var glansacde brunt och öfver- flödande yppigt, nacken fyllig och hvit, men tinningens ömtåligt fina byggnad, ögonlockets stolta hvalfning, den mjukt slutna munnen och, den ' spetsiga, sentimentala lilla hakan gaf ett vekt och drömmande drag af noli me tangere åt hennes bleka profil.
Hon lutade sig lit öfver @ liret.
Längst invid straiden suckade en bölja lågt, langtansfiillt, oroligt, och ett ögonblick var det som skulle den djupa tystnaden brustit för denna suck, men nar stillheten kom tillbaka, kom den qvafvare, tyngre an förut.
Ruth steg upp och knöt händerna om jernet.
Alldeles rak stod hon med slutna ögon och hoppressade lappar i tyst förtriflad kamp mot det, som nu bröt upp inom ' henne.
Konstnärsdrömmar, konst- narsqval hade väckts af ett par rader ur en tidning och rört upp stiltjen i hennes sjal, tills tankarna mötte hvarandra likt klingor, som blixtra i skid.
I skärande klarhet såg hon ett ögonblick hela siit lif - det lif, som drömmes och det lif, som lefves - - .- Ar och dagar drogo henne förbi - .färglösa och tomma, ty allt som var ljust.
och djerft och gladt, det lag så fjerran bortom ett minne, som nu reste sig likt granstecknet på vägen.
.
.
Intryck för intryck genomlefde hon den aftonen i Italien, då hon för första gången märkte, att andra viljor skulle korsa hennes; - hon sag tradg %rden, der de gingo, hon och tant Anne Marie, och hon kände doften af rosor - - -, Det klingade någonting i den blåa luften, någonting s % skirt som ljusa toner, hon hörde dem - utom sig - inom sig - nej, hvar kunde hon icke saga, ty hon gick så upp i orngifningen, att hon icke längre visste, hvad som var naturens eller hennes egen sjal.
med sin lärares sista, uppmuntrande ord i sina tankar, gick hon dröininande mellan rosenhäckar - och .s % fyllde hon på en gång luften med sin stora, stolta och rena stamma som förklingade i dam- padt eko.
Hon stod stilla.
Med lysande ögon och leende lappar stod hon bugande som under ett bifallssorl, och rosenhäckarna - de blefvo berg af biiketter, som kastades till hennes fötter af en hänförd, stormande publik.
I nästa ögonblick sprang hon fram till grefviiinan:, Jag vill debutera, tant Anne Marie!
, Du!, Grefvinnans ögon fingo en bliaktig glans som af stål.
, Tror du, att det var dirfar vi låtit dig studera, onkel och jag?
Men, barn, ar konsten dig icke nog.
längre?
Ar det publik du vill ha?,. '
.
, Ja, publik - menniskor, som kanna med mig, tant Anne Marie.
:) Grefvinnan log:, En sidan publik f %r du aldrig.
Kar man hör dig, skulle man vilja saga, att det ar en intelligens, som sjunger.
- så stor, så ljus, så fri ar sången, men du saknar glöd.
:) %Jag ?., &gt;Ruth, tror du, att jag skulle saga det, om jag icke kände, att det ar sant.
Din röst har innerlighet, men den har icke lidelse, icke detta mäktigt brinnande, som g %r en i blodet och vacker hänförelse.
Det skulle aldrig, aldrig blifva - jag vore frestad att saga ' val.
frändskap ' mellan publiken och dig.
:) SO - ibland tycker jag, att lifvet strålar igenom mig som eld.
Om jag finge sjunga för dem i sådana ögonblick, tant Anne Marie.
noch kylas - ty du kyles så lätt, barn.
Tank dig bara, om de icke kunde förstå dig, om de ville höra blodets röst, der du sjunger med sjalens, du, som inte ens ger hela din sjal.
Tank dig.
att du gaf det bästa du kan gifva, det skäraste, jungfriiligaste inom dig, och att du dock icke kunde röra publiken som en publik vill röras - tank dig det, Ruth, och säg mig: nar du möter.
något osympatiskt, drar det sig då icke som frost genom alla dina tankar, och blir du icke kall och stel och ' otillganglig?
Om du stode inför en publik i ett sådant ögonblick, hvad tror du d %, att du hade att ge?
Intet., U - $Det fins mer inom mig an någon menniska anar - r, Mod också, Ruth?
Det modet att strida för en kallelse, som måste vara främmande för ditt innersta jag -- kanslo-aristokraten i dig, - och mod att strida ensam, ty hvarken onkel eiler jag skulle vilja -- hjelpa en Bjelke upp p % scenen.^ - - - - Nej, hon hade icke haft det modet, mod att saga: plats för min vilja, och att tränga de andras tillbaka - mod att g&amp; till malet, ensam och fattig, med blind underkastelse för den konst, som fordrade offer.
Hon hade dröjt qvar bland veka vanor i detta lugn, som smekte hennes svaghet.
Likgiltig, förnäm och sluten, rörde hon sig i de tysta rum, der hennes latta gestalt gled mellan sidendraperier, som dampade bullret frin landsväg eller gata och som nsstan qvafde ljudet af hennes violinklingande stamma - qväfde det i lena silkes- våder - så stilla som om en mjuk hand lagts öfver hennes liippar.
Det var tider, d % hon alls icke ville sjunga och nästan icke tala.
Med en h %rd blick i sina mörka ögon rufvade hon på en enda tanke, ett enda hvarför, tills det kom dagar, d % allt det latjefullt veka, som hvälfde p % djupet af hennes sinne, vaggade öfver hennes tankeverld som det mjuka skiiminet öfveï hafvet.
Och som om sjäi och sinnen domnat bort inom henne, gled hon drömlös, halfmedveten ned i eri hvila, som hade iiagonting af dödens köld.
Hor, sörjde icke, hon saknade icke: lugnet, rikedomen omkring henne var henne nog - - - Men fick hon händelsevis höra den musik .hon älskade eller ett par ord om den konst hon trodde sig ha svikit - då reste hon sig som från de döda.
Alla nerver spändes, blodet gick i böljor, och det var som om hon fått igen sin själ.
Hon bredde.
u t armarna mot lifvet, som flydde henne, derför att hon en gång vandt sig ifrån det, och hennes vilda förtviflaii hade icke tårar nog.
Men.
.
.
för hvar gång ångern kom,.
kom den mera dampad, gick den långsammare och mera stilla, och i dag - i dag var det som en vanmakt öfver henne.
Hade hon kunnat gråta - om hon hade kunnat gr %ta och sörja ungdomens sorg, men hemsk och tyst stal ' sig förtviflan igenom henne och kylde hennes blod.
Som hafvet går efter orkanen - med stor-.
mens vågor utan stormens friskhet - ja, sii gick stamningen ö.fver henne.
Kände hon det så., derför att resignationen hade kommit, eller var det ungdomen, som dog i hennes sjal? '
Blek som en död och med bruten hållning, stirrade hon ut öfver den gråblå himlen, till dess hon tyckte, att de slingrande, violetta i-ilo !nen sankte sig - sky efter sky och flor efter flor - som skym- ningen öfver det trötta hafvet.
%Barn, gr %ter du?, Grefvinnan hade vaknat och reste sig sakta ur sin stol.
Ruth vande sig om och.
smålog.
Under fransarnas mörka skug-.
gor glänste hennes ögon likt darrande droppar af det dunkla vatten som nu slumrade i skymningsdagern.
; oNej; o, sade hon lågt och nied en stamma, som tycktes komma långt bort ifrån,, %hnej, jag tanker.
:.
säg, ar det inte lugnt att ildras, tant Anne Marie?, ' Signe Rink och h e n n e s " CrmlamdereJ '.
l ' i hafva har för oss en bok af helt egendomlig art.
Omslaget visar oss en val gjord vigiiett, återgifvande scener och föremål från det aflagsna Grönland, ' grtipperade kring midtelbilden, en ung grönländska, bärande sitt lilla barn i den på axlarne nedfalda hättan.
Vänder man ett blad, så finner inan en tillegiian, bestående af de tre ordeii:: &gt;Til min husbond,.
De äro ett.
slags lösen till författarinnans personlighet, af hvilken boken knappast visar oss en skymt.
Det är endast genom personlig brefvaxling som vi blifkit satta i tillfälle att har nedan nieddela hennes egna ord om sig sjelf.
- - - - %Vi (min man och jag) äro s % nara införlifvade med det aflagsna Grönland som blott få andra.
För egen del ar jag barnfödd der och således i stånd att meddela åtskilligt tro- värdigt om de gamla eskimåernas efterkommande, de nutida grön- Iandarne.
Mina föräldrar vor0 danska; min fader innehade befattning som koloni bestyr er^.
Likt alla danska barn p % Grönland hem- skickades jag vid nio %rs ålder för att uppfostras och få skolunder- Grsnlandere af Signe Rink.
Kristiania, 1886.
Cammermeyer.
Pris: 2 kr.
b
visning samt inhiimta andra kunskaper i fäderneslandet.
Der gifte jag mig som helt ung med vetenskapsmannen, fil.
doktor Kink,.
hvilken förut under fyra år hade, på regeringens uppdrag, rest om- kring i Grönland såsom naturforskare.
Senare har han vid sidan af sina vetenskapliga arbeten bekladt de högsta embeten p8 det grönländska området, hvilket satt mig i stånd att förnya bekantskapeii med mina gamla vänner grönlandarne och umgk med dem på ett satt som endast de kunna, hvilka varit i tillfälle att lefva deras lif bRde som barn och vuxen,.
Efter skiljsmessan från Grönland, verkade fru Rinks man ännu i åtskilliga år son?
chef för den kgl.
grönländska handeln i Kjnhen- havn.
Men då deras enda barn, en dotter, för fyra år sedan gifte ng med en norrnian, flyttade fru Rink jemte sin man till Kristiania.
Derifrån har hon nu skrifvit och utsandt sin lilla bok om rgrr~nlzndere~.
Konstlöst och enkelt, som sutte hon vid brasan och berättade för man och barn, skildrar hon i en kort inledning en mängd drag ur grönländarens hvardagslif i hemmet eller på jagten, tilldragelser vid kyrkfester, missionsresor eller fiskerifarder, an komiska: an rörande, an storslagna, alla infattade i ett stycke grönlandsnztur, skildradt med några f % karaktäristiska drag.
Det ar icke en resbeskrifning, och likväl ger den oss trogna och Askidliga bilder af land och folk.
Det ar.
anim mindre en roman, ehuru den ofta.
nog spelar öfver 118 kärlekens område.
Det ar, Som sagdt, en bok, helt egen i sitt slag.
ren, förfriskande och rolig, s %val för äldre som yngre.
l ' i anbefalla den på det varmaste till alla älskare af en sund literatur och förorda den alldeles sarskildt sasom @ synt lämplig till familjelasning och till inköp för skolbibliotek.
Afven för lärare i geografi torde den vara en välkommen handledning.
Med glädje hafva vi begagnat oss af förfins löfte och har nedan meddelat en af de många karakteristiska berättelserna i hennes bok.
en grönländska sommarsolen bränner het i klyftor och dalsankor!
Blåklockan blommar i kapp med den gula lejontanden langs dalens solsida, och i gräset p % torfhyddans tak spira stora frodiga syreplantor.
Sådana dagar lägga grönlanrlarne ut sitt lilla förråd af sängkläder till soling^, icke för att Ge eljest bry sig mycket om rengöring och luftning, men det roar dem att stöka litet och att se fjädern slefvas, som de saga, när kuddmie pösa upp sig och bli riinda som bollar.
, Det ar s&amp; roligt att leka sommar.
Derför ses nu ocksk utanför det ena af de tre hus, som bilda det lilla grönlandssan~fundet Agpat, och af hvilka hiis det främsta s
tillhör Clemens, (grönl.
Kalimanti) hela den kalimantska rikedomen af sängkläder och skinntacken utbredd på en mossbetäckt granithäll.
Midt i högen sitter fader Kalimanti sjelf med sin kritpipa småpratande med sin hustru ...
.
.
.
Vid fjorden synas en hop barn sptidda på stenar kring vattensamlingarne, som B högvattnet B qvarlemnat på stranden; de kasta till mals efter andra flisor och stenar, som före- ställa skalar och hvalfiskar!
Nigra unga män, bland dem Kalim.antis brorson, Marcus, sätta sina kajakker i sjön, de halfvuxna pojkarne hjelpa till att skjuta ut, o ' ch snart flyta de små farkosterna, lätta som svanor, fram öfver vatten- ytan och försvinna ur sigte.
På det platta hustaket sitta de båda systrarna salame och Marie i luftig ofvandragt - också ett sommartecken; de hafva nämligen af- kastat duntröjan, det enda klädesplagg.
de bara ofvan på linnet.
På underkroppen åter bära de oföränderligt, året om, sina utsydda, till knäna rackande benkläder af hirdt skinn och de höga stöflarne af fargadt läder.
Båda sitta böjda öfver sin sömnad, båda lappa stöflar eller » sy $ii skillingar », såsom &amp; det kallas att satta runda lappar på de slitna sulorna.
.Vid sidan af dem spatserar en hafsmås, som hus- fadern röfvat ur dess näste på fogelfjället för att ge till, husdjur, %t sin lilla dotter Metéa.
Måsen ar ond, skriker och biter omkring sig.
Salame tar upp ur en skinnpise en torr sill och kastar till fogeln för att få fred.
I det samma skjutes den bottenlösa såp- fjerdingen, som eljest tjenar till skorsten p % huset, åt sidan och en halfvuxen pojke svingar sig upp genom det hål, som fjerdingen.förut täckte.
Han tager plats hos de andra i en allmänt omtyckt stallning, liggande på marken med armarne slutna kring benen.
och hakan stödd mot knana.
Kritpipan är liksom fastvuxen vid hans mun; han röker %t ena sidan och spottar åt den andra, medan måsen skriker och flickorna sy.
barn då!
hå I der nere.
Sen I icke att b et da håller på att falla omkull i tangen., Och s % faller ganska riktigt Metéa.
Marie kastar sig som en katt i ett språng ned från taket, står i nästa ögon- blick hos Metéa, lägger henne ett stycke upp p % det torra och skyndar så tillbaka till sin plats på taket.
~ M o é r Moér skall komma och hämta mig# tjuter Metéa, som vet, att blott hon håller ut sa får hon sin vilja fram.
Och ganska riktigt kommer tillsist Mor Kalimanti, lyfter varsamt upp henne och bär henne till den stora paulunbolstern.
Kort efterat ser man henne st % hos sin mamma, som ett litet kid hos sin, och begära wdrickar.
I allmänhet ffi barnen har dia länge, i synnerhet det yngsta som icke efterföljes af syskon.
Metéa gick nu på fjerde året.
Nu strackt-s en arm upp genom taköppningen borta hos de två syflickorna; armen får, efter något trefvande, fatt i såpfjerdingen, den förut omtalade skorstenen, och sätter den p % sin plats.
Snart upp- stiger genom densamma en doft af starkt brända bönor, en doft, som småningom lockar bide de gamla upp från dynorna och de obetänksamma flickorna ned från taket och för den gången fritager, -
dem från de lifsfarliga förkylningar, för hvilkn den lätta dragten förr eller senare maste utsätta dem.
Det hade blifvit natt och den stora midnattsolen st.&amp;- som ett matt blinkande öga på den grå vattenlinien i vester.
Blott ett fint guldstänk nar de sma ' fönsterrutorna i dalen, hvilken eljest ligger i skugga.
Måsen sof på den breda grönskande väggkanten under fönstret och elfven sjunger sin entoniga visa beledsagad af vag- sqvalpet från sjön.
För öfrigt intet ljud.
SalGme kommer sakta u t och smyger sig bakom huset för att icke vacka m %sen, som då lätt kunnat vacka de andra.
Hon försvinner bakom dalens sydliga fjäll- rygg.
Kort eftergt g&amp; Marcus ut ur sitt hus och beger sig i mot- satt riktning upp till den nordliga fjällkammen.
Det går omvägar till lyckan, säger ordspråket, och för Marcus gälde detta i flera be- märkelser.
För det första m %ste han g % rundt om hela dalen innac han kunde möta Salôme; men för det andra och värsta måste har ocksa kringgå fader Kalimantis stränga vilja för att få lof att gifta sig med Salame.
Hennes föräldrar gynnade nämligen en annan af hennes friare.
Icke för att de eljest hade något emot JIarcus; men han var Sal6nies kusin, och äktenskap i s&amp; nära led har af gammalt varit stridande mot all god grönländsk sed.
Till och nied nu, d5 så mycket blifvit annorlunda, håller man tämligen strängt p % denna regel.
I allt fall var Kalimauti besluten att icke medge nagor undantag, och ansåg Jonathan från Sak ' ak vara ett mera passande parti för hans dotter.
Men det mente nu hvarken 3larcus eller Salôme, och derför stamma de möte till fjälls.
De fortfara att vandra tills de komma sh högt att midnattsolen.
och dalen och alla öar och sk5r ligga langt under dem.
.
.
.
.
.
.
KiZd cllla~z~zdvissok!
(Hvad himlen 5r vacker) sade Saltime.
&gt;Ja, som vore det eld i den.
Men se en sádan mängd krakbar i ljungen.
.
kom låt oss plocka,^ svarade Marcus.
Medan de två smahviska tillsaniinans på fjället, ljuder ett par mil längre söder ut sång och muntert högljudt samsyrsk.
Det var två välrustade aqvinnfolksbåtar:,, som kommo roende ett stycke ut från kusten.
Så kallas den stora skinnb %ten, afsedd för familje- transporten, som vanligen ros af qvinnor.
Ombord voro koloni- presten och läkaren.
Båda hade redan iiagon tid varit väntade till dalen.
Icke heller nu skulle dock de rantade infinna sig.
: &gt;Den grå nordan2 som vanligen håller i sig tre dagar blåste upp.
B9t- fararne upplefde åtskilliga afventyr och först långt fram på vinteri; återfinna vi presten på väg till Agpat.
.
.
.
.
.
.
Dalen ar kall och hvit af snö, men i stugorna ar det varmt och ljust, ty vefterårsfangsten~ hade slagit val ut s % att maii fått späck nog icke bara till föda men också till lamporna, som ej
b endast lysa utan tillika värnia så starkt, att de göra kakelugnar öfverflödiga.
I Kalimantis hus var abrixen~ indelad i tre rum, det innersta för honom sjelf med hustrun och lilla MetGa, det nästa för Salôme och Marie och det tredje och nedersta för Kalimantis yngre bror, Peter,~som också bodde har med familj.
Männen i huset äro ännu icke aterkonma fran sjön.
Marie fyller tran i lampan ur den stora behållaren vid väggen.
Salôme syr på en liten miniatyr dunkudde och söfver samtidigt ett spädt barn,, som hon bar på ryggen i amauten (hättan).
Hennes stora svarta h %ytopp är icke mera så glänsande och friserad som i somras, utan hänger som en stor knut bakom det ena öret.
Det röda bandet soin förr höll ihop den ar försvunnet, dock utan att vara ersatt af det lika klädsamma blå, hvilket p&amp; bröllopsdagen intager det rödas plats.
Med en viss obestämd färgton angifver harbandet nu att Salôine blifvit moder utan att hafva hört presten läsa vigselforinularet.
Men Marcus har, flyttat till en annan ort.
SalBme sjunger en liten visa för barnet på eii vemodig melodi och fortfor att sy.
.
.
.
Andtligen slår hon upp blicken inot fader Kalimanti, då han kommer i11 från sjön i sin grofva kijakniundering, ' lyfter dotterns stora hatta helt sakta åt sidan, i det han tittar in i den, och med kärligt tonfall spörjer: sate kanorok, (hur står det till med min lilla namne? ')
Om det ar sjelfförebråelse för hans Stränghet mot dottern, eller den hos grönländaren vanliga förkärleken för små barn, som lägger den milda tonen i hans stamma, må vara osagdt.
.
.
.
.
.
Under tiden är presten på vagatill Agpat i sällskap med Jonathan, hvilken nu, sedan Marcus flyttat, fattat nytt hopp och bedt honom lagga in ett godt ord för sig hos Salôme.
Presterna hafva nämligen.
allt fr %n Arilds tid varit grönländarens förtrogne i aktenskapsför- handlingar.
.
» Men du vet val ' att Salômes barn lefver, JonathanZs 4 Jonathan svarar med ett enda ord, som uttrycker, att hans kärlek till modern ar så stor, att hvarje offer för hennes skull ar honom ringa.
När .presten lagt i land och gått upp till Kalimantis blir dock, ' enligt seden, Jonathan qvar i sin Kajak, till dess man sander bud och ber honom komma upp.
I huset äro, som vi sett, alla samlade, och presten skrider till det vigtiga uppdraget för att f % det afgjordt innan de öfriga dalboarne hinna infinna sig.
~Klemenss, säger han, Bhär ar Jonathan, som ber, att han matte f&amp; din dotter till akta,.
Salame reser sig och vill gå, men presten håller henne tillbaka och frågar: sHvad säger du härtill, käras?
Intet svar.
Presten blir litet brydd, men vill ej vara enträgen.
, Nu får du vackert svara presten », säger omsider Kalimanti.
Med nedslagna ögon fortfar Salôme att klappa barnet i amauten,.
på det bedöfvande satt hvarmed grönländskorna alltid söfva sina barn, och svarar slutligen: sTanmitok! » - låt det då blifva så.
I, Godt, så viger jag er i morgon,, förklarar presten.
.sJa, det är mycket bättre på det satteta, tillägger modern, glad att dottern skulle fa blått harband i stället för det gulgröna matt- färgade, som hon nu bar.
Klemens säger högtidligt, vänd till Jonathan:, Tack vare dig, som icke nu försmär var dotter och den lille stackarn der,.
; ~Namag2nasjara !s S % högt älskar jag din dotter, att jag också vill älska hennes barn, svarar Jonathan.
, Ja visst.
Det ar jti ganska naturligt, b anmärker mor Kalimanti och torkar en tår ur ögat.
S v e n s k a skaldeförsök inom;, den s t o r a konsten!:.
Tor Hedberg: Judas.
En passionshistc&gt;ria.
Stockholm 1886.
Lotten von Krzmer: Eiz kamfan&amp; an&amp;.
Trenne religiösa dikter.
holm 1886.
Stock- et ar ej nog med att nutidsdiktningen ryckt inom sin sfär iifwn den oss oingifvaiide hvardagsverkligheten, utan en phtaglig ten- dens har i våra dagar gjort sig allt mer och mer giillaiide att rent af till denna hvardaglighetens verld uteslutande inskriinka dikten vid dess ämnesval.
Skalden skall skildra endast hvad han sjelf sett i kunstens formu, och upplefvat.
Man, skal kun vzre sig selv säger Herman Bang; och Aug.
Strindberg, (It.
radikala konstxlvensesnas man, yht8r ju till och med, att sjelfbiografien ensam ar den moderna - vitterhetens egentliga fält.
- Dessa pistfiendeii gd emellertid enligt var; sigto ut från en oriktig förutsättning, iiemligen den, att diktens hela uppgift blott ar att afspegla den oinedellxtrt gifna verkligheten, förmenande att den dermed fyller den höga uppgiften att saga .. san- ningens.
Men vore detta konstens mZl, hvad skulie vi d i egentligen med konsten att göra, D&amp; quoi bon&gt; dennn fördubbling af naturen och .lifvet?
Ej har den s. k. sanninglisom blott sager mig, htirudm verl- den faktiskt ar, nigot varde i och för sig; den sortens sanning ar värdefull blott i samma mån, som den ar nyttig för ni-t.
Den san- ningen kan ega varde sksoni metlel; sisoni yttersta mäl duger den ej.
Och i de flesta fall hafva ock de nutirlsförfattarc som iii detta sätt fös sig ' formulerat sin uppgift, i sjelf~n verket satt sin verklighets- afspegling i vissa praktiska ideers tjenst.
Skall .. sanningen:.
cga sjclf- varde, utan hänsyn till allt annat, d$ skall den ej stanna ~ i t det l fak- tiska, vid tingens yta, utan tranga ned der inom, till tingens $51, s i att saga, och lata oss itmiiistone ana ett högre sammanhang, an det som är omedelbart tillgängligt för svirn sinnen, de sunda fei~i; ~.
- Meii sätter man på detta satt poesiens mål uti att p i nigot satt st ' lifket, sub specie aeternitatis~, så ar det en skadlig ensidighet att st3ngri.
95. in skaldef~iltasieii blott inom det hvardaglign nutidsiifvets trånga ra- marken.
Afven inom clein.
det ar sant, kan den med den ratta siare- blicken begåfvade skönja det evigas spår; men klarare framträda dessa, om ' inan skådar ut öfver verldshistoriens vidare rymder och pejlar djupet i dess inarkligaste gestalter.
An i dag bör det så erkiinnas, att skaldekonsten hai- några af sina herrligaste och största uppgifter i att dana lefvande bilder af dessa för hela inenskligheten representativa personligheter, som på skilda sätt brutit danande in i slagtets utveck- ling.
Ännu äro sålunda %t den, som dristar söka för fantasien väcka till i i f skuggorna ur minnets natt, skuggorna af desse; soin tänkt djérf- vare eller kant mera varint, soin strafv ?t högre eller fallit djupare, än vi vanlige dödlige.
- Dermed proklamera vi, ingen wlicentia poetica~, som skulle frigöra skalden frål '; det oeftergifliga krafiet att alltid stå på verklighetens fasta mark.
Vi orda ej för någon romantisk ide- allsril, utan blott för strafvanden liknande dem, som fullföljdes t. es.
af Frankrikes störste realist, när han skref » Salammb&amp; och wTentatioii de s: t Antoine ».
Så fattade, må dessa uppgifter vara svarare, an den vanliga .rnutidsskildringeiis, meii de äro ock i och ined det sainina af den art, att sjelfva strafvandet ditåt bör ursäkta inanget mi.sslyckadt försök, månget irrande misstag.
-- Och det ar derför so111 vi, huru oföriiek- liga an bristerna äro i T o r Nedbergs nya arbete, ej tveka att anse dess publicerande såsoin det ghiigna årets iniirkligaste och inest ininiles- varda vittra tilldragelse.
Vi förneka, soin sagdt, ej att uppgiften i mycket gatt utöfver den unge författarens krafter.
wJudas~ ar i ininga afseenden mera en sam- ling af verkligt stora ansatser, än ett fullfardigt konstverk, der man intet skulle vilja andra och intet lagga till eller taga ifrån.
Dess psykologi tager ofta nästan formen af en analytisk redogörelse, i stallet för ett konkret berättande.
Maii får girig på gång reta direkt, hvad personerna tanka och kanna, i stallet för att sjeif liksom lefva sig till.
det genom att se, huru de handla.
En del af de upptr5dailde per- sonerna äro tillagda motiv, lägre kanske än sig bort.
Den historiska sanningen ar afven i öfrigt.einellanåt ej ' riktigt träffad; s$ t. ex. lär val ej Jesus hafva intagit en så bestamcl ol~positioilsställning till aske- tismen, som har tillägges honoin, afven om hans kärleksreligion innerst går utöfver a11 askes.
Och likaså träffas ej öfverallt den judiska lokal- färgen; sarskildt hafva vi våra geografiska studier vid den om norden erinrande höstskildringeii.
Det hela saknar ock&amp; något af verklig- hetens fullt pulserande lif och gör stiindoin snarare intrycket af en vision.
Och framför .allt, den efterstrafvade djiipsinnigheten mynnar allt för ofta ut i en fantastisk oklarhet, hvars skuggor ej helt och håll€ !t fjärmats ens från Judas ' egen inre historia, som är bokens hufvudprobleill.
Men dessa brister iiro.
till en stor bel blott skuggorna i en taRa, soin derigenom i andra hänseenden blir så mycket skönare.
Fantasi- clunklet so111 ofta skyinwer förståndsineningen bidrager i stallet till att öfver det hela gjuta en ström af stamniiig, som vi säkerligen almars skulle g3tt miste 0111, ' men som nu förlänar bokens läsning en egen- '
domlig tjusning.
.Och der felen ej s i p i s i t t satt sli an i förtjenster, äro de naturliga följder af iippgifteiis hardt nar svindlande svirig- heter, - uppgiften att ge oss en lefvande bild utan motsägelser af en sann Jesu lärjunge, som till sist fördder på det skenbart lumpnaste satt sin mästare.
- Hvad Tor Hedberg i detta strafvande verkligen lyckats prestera ar vardt ett varmt erkannande.
Han har gått till sitt iimne med en finkänslig pietet för det heliga deri; och vi rakna det som ett synnerligen fint drag, att han i det hela s2 vidt möjligt uiid- vikit att låta Jesus omedelbart sjelf framträda talande och handlande, utan i stallet låtit hans bild framträda afkpeglad i det intryck, deii gjorde på hans orngifning.
Många af de psykologiska detaljerna 3ro också ypperliga.
Och naturbil ' deriia anvanda med sann konst.
Se vi detta arbete i dess förhiillande till dess författares före- gående diktning, så visar det aktningsvärda framsteg, ej blott i ämnes- valets allvar och höghet, utan ock sarskildt i den stilistiska formen.
Det fanns förut i Tor Hedbergs stil en viss kantighet och hårdhet, något i viss mån brutalt i dess kraft, som kunde anses lohaiide hos en börjande författare, men som dock alltid angaf en brist.
Ni1 ar detta, tyckes det, ett öfvervunnet stadium i författarens konstiiar1ig: i utveckling.
Stilen ar nu mjuk och smidig, varm och fiirgrik, utan; iti ha.
förlorat något af sin gamla originella kraft.
318 * Judas, författare dristigt fortgä p&amp; de djerfva banor, h m metl denna sin tankedigra dikt inslagit.
Vara valönskningar följa den, som sträfvar högt.
Men må han aldrig tröttas i sin strafvan efter allt större och större klarhet.
rMera ljus, niera Ijiis !~ sade en gSng en stor döende skald; de orden äro ock den moderna lefvande diktens ratta lösen.
*:: Om Tor Hedberg klädt det fraii l~ibeln henltade motiwt i sin dikt uti den nutida, psykologiskt analyserande realismens prosadragt och försigtigt rört sig så att säga i periferien af kristendomens reli- giösa problem, så har deremot en annan svensk förf., som ock ny- ligen i sin diktning hämtat inspirationen fran samma kalla, djerft sökt tränga iii i dess hjertpunkt, men d&amp; ock i versens mera högstämda form gifvit gestalt åt sina tankar och kanslor.
P i syfta p i Lottea n m z Kramers religiösa trilogi, En kanlpande andex - Sä olika, sisoni antydt, de två dikterna sålunda både i innehH11 och forni iiro, hafm de dock ej blott aninessfären i viss niin geniensam: utan ock flera andra beröringspunkter - och det I~ådc i sina förtjeiister och i sin: brister.
För båda ar den fritankande gruiidiskiidningen ilog gememani.
Båda nalkas det bibliska ämnet med nutidstankens kritiska sjelfstuti- dighet, men ock med känslans vördnadsfulla pietet.
I Tor Hcdbcrg-s dikt u tsages ej denna ståndpunkt direkt, men totalintrycket efter dess läsning inger dock den föreställningen, att afven dess författare Ilar inom sig en längtande aning om deii tid, d i en gång, sisoni den qvinlign skalden qvader:
, En segerhymn kring jorden stämmes opp, aOch sjalen lyfter nya, starka vingar, &gt;Och tro och tanke skjuta samma knopp.
.
.B) Delvis d d a de ock samina grundbrist, -- bristen på klarhet.
Redan titeln på Lotten von Kramers dikt synes oss svårtydd: hvein är den ~kainpande anden, deri?
Är det kristendomens eller mensklighetelx ande, som menas?
Eller är det den diktande skaldens egen ande?
- Och afven här 6ch der i dikten förefaller oss ut- trycket mera högstämdt, an tydligt.
Sålunda skulle vi sarskildt önskat ett besta~icdare uttalande af förts åsigt om Kristi gudom eller mensk- lighet.
Den fragan betecknar nämligen enligt vår åsigt just gränsen niellan de atvi tidehvarfven)).
Men bortser man från denna brist - och någon dunkelhet ligger ju nästan i sjelfva lyrikens vasen såsom kansloafspegling - så ar dikt- cykeln i sanning värd ej blott aktning och erkännande, utan ock framför allt att i vida kretsar blifva last och få tränga till månget hjärta.
Stundom saknar nian kanske något af den inanliga kraft, som sarskildt ämnets höga allvar tyckes krafia; men man finner gengäld i en känslans rörlighet och varme, som vackert röja qvinnan.
Det hela är buret af ett visst; ungdon~ligt lynne, som måste förvåna, nar man betänker, att det redan är öfver tjugu år sedan dess förf.
första gangen, men redan då såsom mognad qvinna, offentligt framlade sina, tankar i religiösa amnen~.
Och denna sinnets ungdomlighet röjer sig ej blott i den något ungdomliga kritiklöshet, som afven har i vissa qvarstående metriska kantigheter lernnat några få för den afsigtligt granskande märkliga spår efter sig; utan vida mera i känslans spänstiga friskhet och benägenheten att i andens strider stalla sig bland de unges parti.
Arbetet börjar nied ett högstamdt förspel, hvari med profetens ord, som, till klagosiing sin mäktiga harpa stämmer,, skildras den andliga skymning, so111 radde .närmast före Jesu uppträdande i menni- skoslagtets religiösa historia.
Så följer under titeln: .Kristus, - det egentliga temat, som i f j m skilda sånger qvader dennes lof, såsom samtidens och framtidens hjelpare och frälsare.
Till sist skildras nu- tidens andliga lif med dess motsatser mellan Jesu religion och Kristi kyrka, hvilkas strider förf.
vantar en gång lösta af den ' vetenskapliga forskningen: c nOch kristendomen med allt sant förenadt, &amp; kall blifva hvad dess stiftare har menat.
DS$ icke iner af signerier fromma aomsnarjdt vi se vårt slagtes ve och val.
&gt;Vlr gudstro ar vår gernings rot och blomnia, &gt;Odödligt hopp Sr kärnan i vår sjal ...
.
noch striden emot költ och blod sin lag &gt;Skall sp8ra i naturens rena drag., -.
Pa Fredri ka-Bremer- Fdrbundets sarnqvam.
a BIeddeladt af M.
.
.
e. et andra i ordningen af Fredrika-Bremer-Förhldets sainqvam under säsongen var vederbörligen annonseradt och arrangeradt.
Landsortsbo - obekant - obetydlig till kropp och själ, nej!
~ h v a d skall Saul bland profeterna? % SS.
hade det föregående gång hetat, visserligen icke utifrån sagdt, men val från mitt inre, af naturen något skygga vasen.
Denna afton var emellertid mitt beslut fattadt, mitt mod vuxet.
Jag ville se dem en corps, dessa mina &gt;förbunds- syskons, om jag så vigar benämna dem, för att sedan i samlingen söka upp individerna, personligheterna.
Nåväl, jag kom, såg och hörde, och intrycken, sidana de fäste sig i främlingens sinne, skola nu samlas, förnämligast till din fromma, min kara läsarinna i. landsorten!
du m % sen vara medlem i ferbundet eller icke.
Något försagd träder jag in i den stora, rikt upplysta salen.
En lindrig frossbrytning - det kan icke hjelpas!
Så mycket ljus, si många obekanta ansigten!
Min förkroppsligade, goda genius tager mig under sina vingars skugga och presenterar mig för några personer, hvilka hon förmodar kunna hafva själsfrändskap med mig sjelf.
Det ar hvarken passande eller lofligt att stå tafatt vid dörren; nej, ut i vimlet!
T?
sprida oss i salongerna till dess vice ordföranden kallar oss ut i salen och del- gifver oss, aftonens program i lekfulla ordalag.
Det der låter ju bra, minsann!
Föreläsaren beträder talarestolen och publiken är idel öra.
Det är en liten historia benänid::, Hvor skal skabet stå?
* som bjudes oss, föredragen på så kalladt wunionssprik .. Amnet vacker allmänt in- tresse.
Betrakta blott de olika ansigtsuttrycken!
Lugna, allvarliga hos individer, soin längesedan öfverenskommit med rederhorande om hvar deras skåp skall stå; nyfikna uttryck hos, andra, hvilka ännu inte ha något skåp, men synbarligen ha ett i kikaren.
nOch sedan en liten, mycket liten anstrykning af vemod hos dem, som.
hvarken våga hoppas på skapet sjelft eller tillfälle att tvista om dess plats ?^ frågar du, litet ironiskt.
Jag vet icke; det må ju vara möjligt, att ett dylikt vemod känrres på djupet hos någon af de många här- varaude, hvilka försakat allt för sin kallelse, för pligtens kraf; men synes, gör det bestämdt icke.
Föredraget ar slut, och talaren helsas med ett bifallssorl.
Han .förtjenar det ocksa, denne celebre estetiker, med kraft från norden och glöd frin södern i sin synipatiska stamma.
Prograniet växlar.
Sing och musik aflösas af ett nytt litet föredrag af annan talare, hvarefter aftonen egnas åt sanlspråk med ganila och nya bekantskaper.
Men, hvar ar stelheten?
.Hvar, ar den känsla af skygghet och bafvan, som grep mig vid, intradet?
Bortblåst, försvunnen!
Det a r någonting så varmt, så innerligt, så förbindande, och andii så fritt och friskt i denna samling.
Och intelligensen sedan!
Har påträffa vi fint bildade qvinnor, hvilka utmärkt sig på konstens, vetenskapens, literaturens och undervisningens områden.
Qvinnor endast?
Ah, män också naturligtvis, och vare det l %ngt ifrån min tanke att satta dessa i skuggan!
Vi ha representanter för både riksdag och kommunal- styrelse, för både armén och civillistan, för kåseri och kritik, veten- skap och estetik.
Latom oss göra en rund kring salen och salongerna, och jag, som för en timma sedan var så främmande, skall till och med bli vägledare.
Vi vilja betrakta de skilda grupperna samt upp- snappa ett och annat sanitalsamne!
, Den moderna literaturen!
8 Kun de just tro det!
En lands- maninna till Tolstoj berättar n %gra drag ur dennes barndom.
En annan grupp har fått Kjellaiids &gt;Tre par&gt; på tapeten.
Hai ' föregår ett lifligt tankeutbyte.
Några tycka att man faster sig mindre vid ämnet, då dialogen ar så qvick och spelet utföres s i val; andra mena att koniedien, &amp; soni varande en skildring ur lifvet, är mästerligt gjord, och ytterligare andra framhalla, att den ingenting annat ar an en ~forgyld styggelse,, ovärdig en diktare sådan som Kjelland.
Vi ga ' vidare.
jag kaniier mig så trygg, sedan jag skref iii mig i förbundets sjukkassa,&gt; påstår en liten munter fröken, med kinder flammande af helsans rosor, lifvet och friskheten personifierade.
Har står ett ungt par fördjupadt i en,något- dampad konversation.
De äro antagligen förlofvade .. Amnet för samtalet något svårt att fatta - måhända aligh det deras gemensamma skåp.
Men har bjuder oss grannlagenheten att gå vidare.
Jaså, supén a r serverad!
Valan, det hindrar oss icke att fort- satta våra betraktelser öfver » grupper och personager^ kring små- borden.
Hvem hon ar, den vördiiaclsvarda damen med det aniiu ung- domliga leendet och cle hjertevarma, något skälmaktiga ögonen?
Möjligt att di1 ej är bekant med hennes person -- du känner henne dock i hennes verk.
Hvem har icke med beundran följt hennes ihärdiga strafvan, hennes nit för den svenska qvinnans, synnerligast.
den unga qvinnans, val?
T y det ar dock denna, som hon tagit till sitt skötebarn.
Hur har hon icke kant, hoppats och verkat för och med denna ungdoni, p % samma g h g hon genom så många ovärderliga rad, upplysiiingar och idéer vareit densamma en saker fast osynlig ledarinna.
' Denna grupp kan man med skal kalla karaktäristisk och dess samspråk särdeles lifligt.
Här måste jag först tillfredsställa min egen vetgirighet, innan det kan bli fråga om &amp; z, kara läsarinna!
Har kommer ett par af de älskvärda värdinnorna, af hvilka den ena ar framstående novellist, den andra förest %ndarinna för byrån.
Vi ha af dem fått veta, att damen i den originela, veckrika reformdragten tir en af våra förnämsta novilldiktare, att mannen bredvid henne nied det gråsprängda håret och det unga brynhylda ansigtet samt.
*
damen midtemot med den fina gestalten, de varma bruna ögonen och det lifliga färgspelet öfver det starkt markerade ansigtet äro professorer, båda som jag tror anstalda vid Stockholnis högskola.
.
Du häpnar, vetenskapens idkare bruka ju eljest vara så strafva, så knarriga och ordkarga, alldeles som om lifvets glädje ej skulle trifvas ihop med forskningen.
Ja, SA var det förr, men, ser du, vi hålla nu på som bast att humanisera både vetenskapen och dess idkare.
Se bara huru den der spirituelle mannen till venster om oss; och till hvilken de narsittande lyssna så begärligt, är munterheten sjelf.
Och likväl ar han en framstående vetenskapsman magtig att s % fasta sina Ahörares uppmärksamhet vid allvarliga ämnen, att man vore frestad önska sig - tzd onsdagsaftnar i .hvarje vecka.
Supén ar en öfvervunnen ståndpunkt, och man befinner sig hter p8 rörlig fot.
Man känner sig s % val till mods, sa uppfriskad.
Till och med öfver Fredrika-Bremer-bysten längst derframme i salen ligger ett om möjligt blidare uttryck an vanligt.
Gläder sig den adla qvinnan åt sin ~lefvande minnesvård,?
Men tyst, hvad var detta?
Hvarifrån dessa egendomliga toner, så lifliga och ändå s&amp; mildt vemodiga?
De måtte komma fjerran från, de äro ej vara, dessa toner; ej vår natur, vart lif, vår kärlek.
som de måla.
Hvilken underbar makt de dock ega.
Och så det lilla hvisselpartiet!
%h, huru förtjusande!
Det ar ett par italienska fiskarvisor ackornpagnerade af mandolinen och föredragna med varme och enkelhet af en ung shgare.
Ja, nu har jag ' i korthet gjort reda för hufvuddetaljerna af aftonens nöje och hemställer till dig, min läsarinna, huruvida det kan vara hopp om, att vi träffas på nigot af de kommande samqvamen, såvida nämligen ej afståndet hindrar.
Har kanske också du ett ord att saga med i tidens frågor, en tanke att gifva form åt, ett intresse att förverkliga?
Vill du arbeta för dina medsystrar, vill du lära dig hvad sjelfhjelp och adelt oberoende vill saga?
Vill du hjelpa till att söka rena tidens strafvanden och mildra brytningen mellan gammalt och nytt?
Vill du slutligen lära känna och lyssna till samspråket mellan framstående qvinnor och man på samrna gång du uppfriskar ditt sinne med ett adelt umgänge?
Vill du något af allt detta, så var viilkommen till Fredrika-Bremer-Förbundet och dess samqvam!
Nyutkommen literatur.
Q armed vill Dagny på det kraftigaste anbefalla och framdeles nar- mare omnämna: jP2rn hams faron:, en bok för mödrar och unge man af C.
J Frank, samt E ' qteskab eller 3 % liIerZc@cd af prof. Pefersen.
P % närgränsande områden rör sig med ledig frisprzkighet en; &gt; Observaton i en liten läsvärd broch yr Anti-socialisin och Zcalisziz.
- Slutligen ha vi en hjertlig valkomsthelsning att sanda Korsk Kvinde- sagsforenings nya tidskrift Nylrezde, hvaraf häftena I och 2 med ett godt och omväxlande innehåll kommit oss tillhanda.
