# ID: svediakorp-per47
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1887
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,265
# sentences: 918
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


DAGNY ___t.__ SOCIALA O C H L I T E R A R A I N T R E S S E N UTGIFVET A F STOCKHOLM, l887 KONGL.
BOKTRYCKERIE ' I ' P.
A. NOPCTEDT &amp; SONER
Faran för den qvinliga ungdomen af den nutida literaturen.
Ur el1 bref till Esselde af B. g nligt vår öfverenskonimelse vill jag nu försöka uppteckna de far- hågor jag hyser för den moderna literahrrens inflytande på våra unga qvinnor.
Förlåt mig, o111 jag icke lyckas skrifva så kort som jag skulle önskat!
Hvad jag egentligen fruktar för och tycker mig hafva niärkt ar, att det satt hvarpå det onda framställes, och de medel denna literatur oftast använder för att uttala sina åsigter, i stallet för att hos de unga väcka afsky för det onda, tvärt om verkar förhärdande, Jag tror det af följalicle skal.
De moderna författarne framställa de inörkaste synder såsom helt vanliga och allmänna.
Det är som toge de för gifvet, att meiiniskorna skola vara dåliga, låga, nedriga, sjelfviska.
De personer, som upp- träda i deras skildringar, tyckas ursäkta hvaraiidra, såsoin ansåge de, att det hör till lifvets n3dzkk@-a onda att vara dilig.
Vi veta ju, huru sällskap i det onda ofta gör synden mera ursäktlig i iiienniskors ögon, och huru tanken, att m a n ej ar sämre än andra,&gt; lätt urartar till sjelfförsvar.
De nioderna författarnes satt att göra låghet och uselhet så allinaniin och vanliga, anser jag derföre kunna hafva, ja, verk- ligen hafva den verkan, att man sänker fordringarna på sig sjelf och andra.
Träffar nian verkliga personer, som äro måhända något bsttre än de, inan så ofta hört beskrifvas; om t. ex. en ung inan, som gjort sig skyldig till moraliska felsteg, ehuru af lindrigare art an de nutida romanhjeltaraes, försöker viiina en ung flicka, ar det då s8 underligt om hon tycker att han, jänlförelsevis och dömande efter hvad hon last, kunde hafva varit långt sämre, och på den grunden antager hans tillbud?
Eller, om en ung flicka sjelf begk någon obetänksainliet, hvad är i alla fall denna, jämförd med hvad den i dikten skildrade A. eller A.
B. gjort sig skyldig till?
Hennes tankar, känslor och handlingar kunna % ' f irra omkring bra fria och ohejdade, innan de hunnit s i långt ned som dessa diktade personer nått.
Vidare framhållas aldrig några efterföljansvärda, karaktärer; finnas de, så utgöra de blott ett försvinnande fåtal, eller äro de obetydliga, vanmäktiga personligheter.
Vi erhålla intet ideal att söka likna.
Vill en artist utbilda sig i sin konst, uppsöker han de orter der de vackraste alster finnas samlade; åt studiet af de misslyckade och fula egnar han minsta delen af sin tid och sin uppinarksamhet.
De realistiska skriftstallarne gå till vaga på motsatt sätt.
För att väcka atsky för det onda och sinne för det goda, skildra de nästan uteslutande det onda i dess olika, vanligtvis dess mörkaste gestalter.
Jag tror ej att t Dagny.
I
sjalens skönhets-omdöme derigenom utbiidas, eller att samvctct tleri- genom blir ömtiligare.
Sjalen fiir lyssna 115 s2 miinga falqka toner, att dess öra, förslöadt och förvilladt, slutiigen icke förmrir ratt skiljn mellan det falska och det sanna.
I, ?tga fi~rcl~iider, att mata sig niecl, bjudas läsaren i niangd; men hvar upptackcr inan i dcssa skildringar någon högre måttstock?
Der finnes knappast en iioriiid.
(jbat riktas alltid nedlit; någon upplyftande, höjandc syii f&amp; rlct cj.
Sjile1 andas standigt dilig luft men fiir zlcirig kalina det stärkande in- flytandet af en frisk, sund flskt.
Att j h t f i se framhallas, huru man i d e bör vara, men icke huru man biir vara, kan icke verka upplyftande.
Vidare framhållas blott fall och nerlcrlag.
Sagon friilsare frin syndens straff och makt talas icke om; att en helgande andc finlies utgjuten öfver verlden ignoreras, likasoni att han verkligen lcfver och verkar i och genom en hel grupp meniiiskor.
fridens vag hafva de icke kants eller åtminstone aldrig pgpekat.
Skiltlra de moderna författarne några segrar, sa iiro de blott hnlfvn sklana.
Att menniskan kan segra, kan erhålla kraft till att öfverrinna, visa de ej; det ansvaret pEibörda de henne icke; tvart om, de befria henne ofta från allt ansvar genom att kasta skulden för hennes fall - ickc p i henne sjelf, icke derpi att hon försummat att tillegna sig cn erl~jutic~i högre kraft och friilsning - utan p5: iiotig: r!
ttrc omst: intligtieter, arfda anlag, felaktiga lagar, rika nienniskors egc: inyttz m. in.
]); I man på detta satt befrias frin ett dubbel: ansur, tlG iiiaii icke i q q ~ manas att gripa de vapen, genom Iivilka maii k m segra, ej heller lifvas af medvetandet om segerns inöjlighct,!
i r det d i ickc troligt, att hopplösheten och känslan att försöka foga sig i det oundvildigr; blir följden, blir svaret på deras viic !ita nien zidrig hesvuratie fragm-s vidare afhandlas dessa allmrliga Bxnca uin-act: cm igcn.
111- tresset stannar slutligen icke alls vid t; je: 5n frigan, utxi vid d c händelser, som författaren med större eller mindre skicklighei, pa scenen eller i romanen, grupperat kring densuninia.
.
h n c t blir silledes en bisak; iilan roar sig, om jzg sk h r saga, trots iiiiinets sorgliga allvar.
Den nya pjesens eller t) ol; cns inneh5ll afhandlas konversationsvis, tillsammans med nyheterna frin senaste 1131, eller från sommarens badsejour, eller ined intrycken fi-in sciiasttr T,iic.c: i. konsert.
J,ikson~ man ofta glöniiner, att de talrika l&gt;eskrifhing: ii.
1 ~ 1 sjelfnioi-d, som förekomna inom den daglip pressen, ?.cAiigt.n äro skildringar af ett förtvifladt brott, beginget af ' lefvar,tle, liciailcie riiciiiii- skor, blott emedan sjelfnlord nuföriiden biifi-it ett imli!
; t ticlriirigs- ämne; så har, inom literaturen, syedei?
i (Itss vidrigasit: gestalter blifvit ett sa vanligt roman- eller tcateriimxc, att ds: tcrit~i-ixsök: iritk eller rornaiil5saiide publiken endast finner sir.
rontl och iin~lei-h5llc.
: i .. deraf, glöminande, att fnstiin skalct Er dikt: O.
I; t; i. !iz; i tlocli tir er1 ail- varlig, förskräckligt allvarlig sanniiig.
Et: L.: ' ~C !S; &lt;C c; T I.
I s.
i s @ ~ -: ~~;: faniiliarity breeds conteniptl; och jag trcr.
a t t c !c.tta ii:) ckct i; iiniliiii.r~ satt att handskas med framstallnirigur af s; - rz:: oii c~cl: ties f6ljdc.r.
ltsr den ringaktande rerkan, soni ordsprrikct fi.; i !illiaIler.
De som skrifvit i denna genre hahn ju velat draga uiitI: iiistucki-in sanningar fram i ljiiset, och att tlerus m ö r h i: il (lcr h &amp;.
a !llt) i: .j \ ~ r ~ n ~ l t '
verkligheter i verlden bekräftas af personer som kanna verlden; men de h a h a skildrat endast halfva sanningen; och halfva sanningen, on1 den an lyckas verka något godt åt ett håll, miste dock verka skadligt och vilseledande åt ett annat.
Thadeus, af Elise Orzeszko.
Bilder ur landtlifvet i Polen.
(Ofversatt för Dagny med förf: s tillstand.)
p wedora, hustru till Clemens, drängen på bondgården, hade just t g s l ~ ~ t sopa a t sin koja.
Sedan hon, utan minsta tanke p8 att kasta ut dein, sanilat i ett hörn de sopor, som Iigo och skrapade p&amp; lergolfvet, kastade hon potatisskalen i en balja, full med diskvatten, och efter att oförmärkt ha stuckit detta, för kon afsedda förråd, under en bank, tilltäppte hon med en briidlapp öppningen i ugnen, der tvenne lerkrukor iimeslöto middagsinnten, som hon redan lagat åt sig och de sina.
I den ena af dessa krukor fans en barszez af jästa hstbetor och bodwina, i den andra korngryn, blandade med p o k i s, d. v. s. enligt bruket hos bönderna i dessa trakter, en syrlig och en söt ratt.
De skulle ätas först till middagen, ty ännu var det allt för tidigt på morgonen för ett sådant mål.
Men Chwedora fick icke stadna hemma.
Hon skulle helk dagen rensa i köksträdgirdarne på herrgarden, och Clemens, hennes man, hade redan en tiinine varit i arbete, med att plöja fälten, för höst- siddeil.
Det var en stor och stark ung bondqvinna.
De harda landt- görom8len hade brynt och förtorkat hennes hy och hiinder, som ännu vid denna tiinine på dagen vor0 rena, ty hon hade tvättat sig i brunnen, d3 hon hemtade vatten der.
1 % kindernas tjocka och sol- brända ytterhud lyste varina och rosiga toner igenom.
Med sin låga panna, uppnäsan och de tjocka läpparne, med sina breda skuldror och stora, platta fötter, var hon visserligen icke vacker, men strålande af helsa, kraft och friskhet.
Heimes dragt bestod af en kort brokig kjortel, ett lintyg af groft lärft och ett stort, randigt förkläde, fästadt med ett l h g t, stelt bälte, som gick flera gånger om lifvet, och hvars M i n e Urzeszko är Polens förnämsta nuvarande skriftställarinna.
Dagny, som 1Krt kHnna henne dels genom hennes författarskap och dels äfven genoin personliga meddelanden, vill nied den har införda, fint tecknade s k i n e n från dct polska folklifvet göra den begafvade författarinnan kand af den svenska publikec, och hoppas i niista häfte kunna meddela ocksa en kort teckning af hennes lif och verksamhet.
täta, inangfdrgade vafnad var husmoderns eget arbete.
Ett invigdt skademynt af brons hiingde kring hennes hals, och på hufvudet bar hon en röd, blommig duk.
Som den satt mycket l h g t bakut, syntes ett bredt stycke af det svarta, öfver hjessan benade haret, tätt och tjockt, men glanslöst och brunbrandt af solen.
Då hon redan hade iordningstallt allt i sitt hushlll för sin fran- varo, lutade hon sig ncd öfver lersklilarna, soin stodo i en rad p i golfvet, och under det hon hiillde mjölk i en liten spilkum, började hon ropa: - Thadeus, Thadeus!
Man skulle icke kunnat ana hvein detta tillrop galde, t) - hon tycktes rara alldeles elisain i kojan.
Men skenet bedrog; inoni ett ögonblick, började p3 en af de breda bankar, som tjena till säng- stallen i dessa boningar, en lefvanrie varelse att röra 115 sig tinder en stor hög af brunaktigt larft, som betäckte en hslin1,iicid och en hufvudkudde, stoppad med hö.
Hans niirvaro gaf sig först icke till- kanna annat iin genom ljudet af det prasslande höet och geiiom rörelsen i de stora vecken l) &amp; skynket, so111 omvexlande sviilde och föllo ihop.
Derefter höjde sig öfver banken och skynket en svart sky af otaliga, surrande flugor, och under skynket började d sm % bruna fötter och tv5 knubbiga barnhtinder att sticka fram.
I den smala ljusstrimman, soiii solen kastade p i brinken, syntes slutligen ett barn, hvars första rörelse var att köra bHda hiiiiderna i dct till- tofvade håret, och stras derefter hördes en, till hälften klagande, till hälften skrattande röst ropa: - Manma!
- .- On1 han icke genast hade varseblifrit motlern hedrid sig, skulle han siikerligen ha brustit ut i griit; men som hon just närmade sig honom med mjölkskilen i hand, beslöt lian sig för att upphiifva ett glädtigt skratt.
- Ge mej, inainma, ge mej, ge incj.
- Ni skulle ha sett honom, sittande 11ri den tiieil halni stolytade huftudkudden, nedsjunken i de tunga ~cckcii af skynket, iXrergj: jiiteii af det varma solljuset och omgifven af de surrande tlugorna, som all- deles betäckte honom, i det de svarmade i tiitn kretsar oriikring honom.
Det linfargacie, tofviga hhret stod ut i t alla sidor; i) goiien, ännu fuktiga af sömnen, glänste som turkoser, och liipparne p3 hans lilla rosenröda mun vor0 svarta som p&amp; en neger, likasa hakan och nästippen.
Dagen föriit hade han naniligeii iintler lek stiiort in sig med fet och klibbig lera, som ingen aftrattat.
Gt * nc; \ m en sallsaiii tillfallighet hade kinderna förblifvit orörda, och lyste nu runda och fylliga, med morgonrodnadens skara farg, under solbraiinnn, som 1) e- täckte dem.
Han var född vid kyndelsinessan och \ .ar nu tvi &amp; r och tjugo- två veckor gammal.
Afvänd f r k moc1ersl) röstet sedan mer an ett; r tillbaka, hiingde han sig hvarje dag med alla sinn.
krafter fast vid skalen, som modern förde till hans iiiun, och sirskildt i dag drack han sin mjölk langsamt, med viilbehag, i det han spärrade ut sina sin8 korta, tjocka fingrar, och ifrigt rörde p i s i t t bara kna, som stack.
fram under lakanets veck, sanit utstötte dofva grymtningar, vitnande om en fullkomlig tillfredstallelse och en djupt kand sällhet.
Detta var Thadeus.
Sedan han druckit sin mjölk, var det tydligen hans afsigt att åter sjunka ned i bäddens djup; men Chwedora befalde honom att stiga upp på ögonblicket, hvarom icke så skulle han få kanna p % slangarile fran c di ah am.
Men medan hon s8luncla hotade hononi med sträng röst, lyste en oandlig ömhet i hennes gråa ögon, och ett leende kriisade hennes lappar.
Icke desto mindre gled Thadeus hastigt ned för banken och stod inom ett ögonblick midt i ruiiimet, ty wdiahanw var den enda vedervärdigheten i hans jordiska tillvaro.
Detta straffredskap hade ett ganska behagligt utseende, det var näin- ligen ingenting annat an det styfva, brokiga bälte, som gick flera ganger rundt om modrens kraftiga midja; men så snart Chwedora började att lösa upp och veckla ut det, var Thadeiis färdig att göra allt, hvad inan ville.
Han sprang alltså nu omkring i runiniet, barfotad och i sin lilla korta skjorta, lurfvig och nedsmord, skingrade flugmolnet och hängde oupphörligt i hälarne på modern, nieda11 hon sorgfälligt täckte öfver injölkkrukorna och skar ett stycke bröd af den tjocka kakan.
I det hon stack detta bröd innanför sitt lifstycke, sade hon: - Kom, liten, nu ska vi gå!
- Till pappa?
frågade han - Till köksträdgården, svarade hon.
Hon tog honom alltid med sig, när hon gick att skörda eller rensa.
Hvar skulle hon ha gjort af honom?
Lemna honom i kojan?
Dörren inåste jii låsas, och det ar svart att h %lla ett barn instangdt.
Att lenina honom ensam på gården vid bondgården, för att låta honom krypa omkring bland nässlorna som en liten hund, skulle gjort hennes hjerta ondt.
Hon tog honom allts8 med, meii utan att ens tanka på att förut snygga honom.
Thadeiis gjorde toalett p8 det mest regelbundna sätt i verlden, en gång i veckan, p i söndags morgon, och denna för- rättning utfördes då med mycken omsorg och viljekraft med tillhjelp af en .full vattenbalja och en väldig svamp, beledsagade af moderns och barnets skrik och stundom också under wdiahans~ bemedling.
Men som det nu var fredag, hade ocks % snyggheten af Thadeus ' skjorta och hela lilla person hunnit sjette dagen af sin tillvaro, eller snarare fans icke alls mera till.
Detta rörde honom föga.
Hängande fast vid moderns kjortlar sprang han ut på gården, rörde sina sm % fötter på det allra lustigaste satt för att kunna hålla jenin takt med sin ledsagarinnas stora, ut- sträckta steg, .. och fröjdade sig under vägen öfver allt, som mötte hans ögon.
An var det den stora tuppen, som uppstämde sin galla niorgonsång, i det han slog sina eldfargade vingar mot hvarandra, an var det katten, som hangaf sig åt sina lindaiisarkonster på tak- listen, s % ankorna, som sakta vankade förbi i en l %ng rad, med de breda nabben sankta mot marken, eller dufvorna, som flaxade kring i rundel, eller kalkonhönan, som skrockande kallade p i sina ungar i a.
ett buskage af syrener och vilda törnrosor, 211 den gamle Riil~iii, en pudel med yfvig svans, so111 efter att viinskapsfullt ha strukit sig mot Chwdoras kjortel, 13ngsamt följdc efter nioderii och barnet, med hufvudet sankt, samt med ~albch: ig litande pojkbytingen med sin lilla hand,.smeka hans ulliga pels, soni var alldeles fuktig af daggen.
Annu lyste liciiiligen morgoiidaggen som perlor p i buskarne och gräset vid den stora girden, hvilken eljest var s5 uppfyld af folk och kreatur, men nu syntes alldeles tom och tyst.
Alla menniskor hade redan begifvit sig p&amp; arbete.
Knapt att har och der en af solen förgyld rökpelare uppsteg öfver ett tak, medan någon heliinia- blifven husmor slog ut en balja nied slaskvatten eller sap~atteii p i det fuktiga.
griiset, i det hon kallade p8 sinn höns för att kasta till dem en handfull gammalt korn, som hon hittat i en vr5.
P2 de stora, t a n g d a byggnaderna, p i gr+iuattnn, som var fuktig och har och der strödd med tiifvor af skrynkliga nasslor, riittiks1) lac-l och tistlar, 112 de tiita hackame af utblomiii~dc sfrencr och Irlommande vilda törnrosor, p i gingstigarne, som slingrade sig i det gröna, p i inhägnadens 13ga staket, nedföll fran höjden den ofantliga, af solen kastade gyllene slöjan, glindrande af myriader ljuspunkter; och i luftens djupa stillhet s~isn (ie och sorlndc, lik en obestiimd melodi, de af en omärklig skalfning rijrda Lladeil och rijsterna af de i dessa blad dolda f8glarna och insekterna.
Allt under det hon gick frniiiit med stora steg, sade C h ~ e d o r n till barnet: Den gode Guden har gifvit oss ett skijilt vader i dag!
Thadeus svarade ingenting p3 h i n n iiiodenis anm5rkriing, ty han tänkte icke alls p&amp; att viidret var vackert.
Han eiidast liiinde det.
Det sköna viidret gjorde att hela halis lilla \ - arelse gcnoni- strömmades af valbcfiniiande och &amp; ltIcs, if s \ - ä1Ianctc lifskrnft och rörelse.
Han slappte nu ociksd niotlcnis kjortlar och biirjacle att sparka bakut soni en ung h l c och rulla sig i graset; nar hon dcrpa afliigsnade sig n5got litet, rusade lian i q q ~ och tog fatt h m i e igcii nied häftiga skrattande rop, medan tlcn lilla blontla: iiaiirn reste sig pH anda i alla vaderstreck och ögonen strilxlc af lycka och ljus.
Under några minuter följde de hiida en iiiecl popplar kantad \ - ag, som myiinadc ut vid gArdeii p&amp; I,oiidgttrtleii, ticrl~a stactnarle de, helt plötsligt vordna allvarsamnia.
På Thadeus ansigte visade sig (leniin förandring gcnoiii vidt uppspärrade ögon och den öppnade munnens svarta gap.
Men anletet uttryckte en djup ödnijukhet och fromhet.
De befunno sig framför ett litet kapell, bildadt af en teiiiligcn hög, murad byggnadsfot, som u p h r en nisch af tra.
I ' ri kanten at denna nisch, bland buketter af friska och konstgjorda i) lonitiior, reste sig en gammal bild af den heliga Jungfrun, groft snidad i trä och med ansigtet miladt i granna firgcr.
Hiideii l w pa hufwdet en krona af förgyld metall och var f r h topp till t i insvept i en mantel af röd sammet, kantad med guldlister.
]) et lilla kapellet var högt och lagdt på sa sätt, att, medan det viinde friiisidan $t vägen, vette framsidan åt herrgirden, h d k e n det Leherskade genoni sitt höga
läge, och hvarifrån man bäst kimde se det.
Med hufvudet andakts- fullt nedböjdt, gjorde Chwedora tre gånger korstecknet på sig sjelf och mumlade iiågonting med låg röst, sedan lutade hon sig ned till Thadeus och tog honom i sina armar samt lyfte ' upp honom mot nischen.
- Den gode Guden, sade barnet med något litet af fruktan.
- Ja, svarade modern, gör ditt korstecken, liten!
Men som han ännu icke kunde göra det ensam, fattade hon hans hand, och i det hon förde den från barnets svettiga panna till dess obetäckta bröst, sade hon med högtidlig och rörd stämma: - I Faderns och Sonens namn.
Båda stodo de ett ögonblick orörliga och betraktade bilden.
I barnets ögon afmålade sig förvåning och nyfikenhet; Chwedoras solbrända ansigte hade fått ett uttryck af ödmjuk och brinnande bön, och under det att hon, med blicken riktad mot höjden, också upp- lyfte barnet det högsta hon förniådde, bad hon, utan att tala, kanske till och med utan att tydligt ge form åt sin tanke, den heliga Jungfrun att taga hennes gosse under sitt mäktiga beskydd.
Det var hennes enda barn.
Efter flera års äktenskap hade han kommit soni en fridens engel; ty Clemens hade börjat att visa und- seende för sin hustru, då han såg henne vara mor.
Efter sonens födelse hade det aldrig mer förefallit någon tvist emellan dem, och all oro för framtiden var försvunnen.
Af kärlek till barnet, hade fadern svurit att aldrig mer smaka bränvin, och han hade hållit ord.
T y vara bönder älska vanligen mycket sina barn, i synnerhet gossarne.
Plötsligen lät en mansröst höra sig helt nära: - Hah, gå på, håh!
Denna basröst genljöd med sitt långt utdragna tillrop dallrande i den stilla luften.
Chwedora vande sina ögon från nischen och såg ut åt falten.
Icke långt från häcken, som skiljde dessa fafi från kökstriidgården, gick bakom sin plog, något franiåtlutad, en stor kraft- full bonddräng och manade på sina hastar, i det han ined djup röst höjde sitt dystra och entoniga tillrop: - Håh, gå par håh!
Modern och barnet igenkände Clemens.
Thadeus började att fäkta med armarne och störta sig fram mot hacken, i det han ropade; - Till pappa, till pappa, till pappa!
- - Det g %r inte för sig, barnet mitt.
Vi måste gå till köks- trädgården.
Hon hade ännu icke slutat uttala dessa ord, förrän redan barnets anlete var öfversköljdt med en ström af tårar.
Nyss förut lycklig och glad som en ung fåle, som hoppar på ängen, gret han nu bittra tårar och uppgaf sådana tjut, att sparfvarne blefvo skrämda deraf och togo sig för att pipa och qvittra i popplarne liksoin ursinniga.
Det var ett häftigt, lidelsefullt begär att ffi se fadern.
Denna g %ng anlitade icke Chwedora det talande skalet nied ~diahanw för att lugna sitt barn; tvärtom öppnade sig hennes tjocka läppar till ett lycksaligt leende, och hon tryckte hårdare till sitt bröst barnet, som skrek och slog ikring sig med armarne.
- Så, så, det ar bra, det ar bra, sade hon.
- ih, ditt lilla krak!
Jag skall ropa pappa åt dig.
Vänta, skall jag ropa honom, sa kommer han kanske till sin lille gosse!
Och i det hon stadnade nära hacken kring kökstriidgarden, ropade hon med klangfull röst: - Clemens, Clemens, hör hit!
Knapt ett dussin plogfaror skilde henne frhn arbetaren, soin upplyft hufvudet och svarade i samma ton: - Chwedora, hvad vill du ': - Kom, koni hit fort, ropade hon, under det hon nied ena armen höll qvar barnet och med andra handen vinkade i t mannen att komma.
Han höll inne sina hastar midt i c11 fara, gick inecl langa, tunga steg tvärs öfver det lilla stycke mark, soin skilde dem dt och stsdnade p8 andra sidan häcken.
- Hvad är det?
fragade han.
Men Chwedora hade icke hunnit svara, förrän Thadeus redan slitit sig ur hennes armar, och i det han inecl fötterna hakade sig fast vid hacken, hade han med bada händerna fattat tag i faderns skjorta.
Detta försök i liiidansarkonsten kunde icke annat än åstad- komma en svflr oordning i pojkens mycket primitiva drägt, och hans lilla nakna kropp lystc ett ögonl~lick i solskenet, inellaii dessa tv9 kraftfulla bondgestalter, som en liten bild af förgyltf hons.
Cleniens lyfte honom från hacken, tog honom i sina seniga armar, sankte hufvudet och såg honom in i ögonen.
Thadeus jollrade och pratade med lifiiga åtbörder af gladjc, och beriittade för fadern, om kon Blanka, som gått ut p i betet medan han iinnu sof, om hunden, Robin, som skalt så p i en tiggare, att ghdsriittarn,.
.
.
gards- riittarn.
.
.
; sen, d8 han alls icke visste, hmd han hade velat saga om rättarn, tog han sig för att frága om fadern skulle vilja siitta honom upp p % sin hast, som han hade gjort &gt;i morgon, nej, inte i morgon, i går., Allt under det han fortfor att betrakta sin gosse, fragadc Cleiiiens hustrun: - Hvarför har du kallat pi.
mig?
- Hvarför?
För det att han envisades att vilja till sin pappa.
Det var inte möjligt, hvarken att billa honom eller att lita Imnoin komma ner p$ marken, ty han skulle d i genast ha sl~riingit sin vag till gärdena.
D % måste jag ju ropa dig, eller hrad vill du att jag skall taga mig till med den stygge pojken, en sarlail skrikhals och rustibuss .son1 han är?
- Ar det så fatt, så far man lita honom smaka p i riset,.
.
.
.
.
muttrade bonden; men med en miirkvardig sjelfmotsagelse, sigs han samtidigt med sin seniga arm ömt trycka barnet mot sitt ludna bröst, som syntes genom den halföppna skjortan, och i det han log ett bredt leende, framlyste tv5 rader elfenbenshvita tander i det med ett tätt, borstigt skägg bevuxna anletet.
På andra sidan hacken gled samma ljusa leende ÖfVer till hustruns fylliga, rosiga kinder.
.
.
.
Båda två hade beundraiisvärdt hvita och friska tänder.
Ofver det sniåprataiide och stretande barnet utbytte deras ögon gladtiga och vänskapsfulla blickar.
Dock hade Clemens vanligen ett snarare bekymradt utseende.
Det var honom en granielse att ingenting ega under solen, utan vara tvungen att tjenstgöra på herrgirdarne soni bonddräng.
I hans förflutna lif hade det ock gifvits både olyckor och fel- steg; när detta kom honom i hågen, så suckade han eller vredgades i sitt sirin '.
Bränviiiet, det olycksaliga branvinet hade kostat honom mycket pengar, och dertill hade han förlorat en process mot sin kusin om tre lotter jord.
Nu skulle likväl ingen ha kunnat ana dessa hans tillvaros bördor och sorger.
sträckande armarne öfver hacken för att återleinna barnet till hustrun, smålog han oafbrutet under sina täta mustacher, i det han med låtsad vrede munilade: - Jag skulle just vilja veta hvarför ni kommit, ni två, för att störa en ordentlig karl i hans arbete.
Tror ni jag skall roa niig med er hela dagen lång?
Seså, tag bort den der od %gan till pojke och begif dig till ditt arbete Chwedora!
I detsanima smälde öfver häcken en kyss, lika ljiidelig som ett skott af en salongspistol, på pojkbytingens solbrända och knubbiga nacke; tätt under det blonda hårfastet utvisade en röd flack märket efter de faderliga läpparnes kraftiga tryck.
Clemens vande sig lång- samt bort och gick med tunga steg tillbaka till den öfvergifna plogen.
Halfvags vande han sig om, och urskilde ännu den röda hufvud- duken p % Chwedora, som allt mer och mer fördjupade sig bland trädens.
täta stammar.
Thadeus var icke mera synlig, ty han stultade vid moderns sida i det höga gräset, men öfver grönskan höjde sig och framträngde till bondens öra barnets galla, genomträngande röst, qvittrande utan %tervando lik en oafbriiteii fogelsång.
II.
Den för sin fruktbarhet berömda, vidsträckta köksträdgården gränsade med tv % sidor till gardena och till vägen, der kapellet var uppfördt.
Det öfriga af inhägnaden var kantadt med langa rader af lindar, vid denna tid på året öfversållade af viilluktande blommor, kring hvilka svärmar af bin surrade, ined ett ljud likt beslöjade harpor.
Der borta, der lindariies grenar glesnade, syntes den i regelbundna qvarter anlagda fruktträdgården, fullsatt nied trad, tyngda af mognaiide frukter, och med buskar, som voro alldeles röda af vinbär och hallon.
På andra sidan öppnade sig ett stort niellaiirum utan trad, och der lag fri och öppen den för promenad afsedda trädgården nied sina friska griisinattor och sitt nät af slingrande gangar, korsade af små hvita bryggor, hvilka förenade de båda stränderna af en smal kanal, hvars vattenyta lyste fram har och der mellan gräset, liksom kristallspeglar.
I de skuggrika lunderna blandade sig om hvartannat löfverk af de inest olika slags träd, med fargskiftningarne af de
blonimande buskarne, och öfver griisiiiattoriia och ~attnet fladdradc otaliga skaror af gula och hvita fjkilar.
I bakgrunden af denna sköna trädgard rcste sig boningshiiset, som var ganska högt, ehuru det icke bestod af mer 511 en vaning, och så hvitt att det i solskenet s3g fOrsilfrac1t ut; dess stora, breda fönster stodo öppna, och den luftiga erand dan var skuggad af yppiga slingervaster.
Xischen i kapellet och denna stora trappa stodo midt emot hvarandra p2 hvar sin sida oni niellanrumniet, som skiljde dem at, och tycktes betrakta hvarandra genom (len breda öppningen mellan lindarnes rader.
Det var icke mer iin en timme igen tills tolfslaget skiilie slri, och all en juli-dags hetta hvilade tung och br5nnsnde öfver köks- tradgirden.
Men lifvet der utvecklade sig icke ciestomindre ifrigt och driftigt hos menniskorna som hos vasterna.
Ett tjogtal qvinnor, hvilkas hufvuden i dukar med lysande färger sL$go ut soni lika m h g a jättestora pioner, utspruckna i solen, voro lutade öfvcr grönsaks- sängarne.
Mellan hvitbetornas breda blad, mellan morötternas fina grönska och gurkornas krypande refvor rensade de bort nässlorna, vagrirdan, rödarfven och myntan: och sedan de samlat ihop detta ogras i sina randiga förkläden, buro de det bort till ett hörn i trad- gården, der det redan fans en stor hög (leraf.
Kensningen och bortbarandet af ograset fortgick mud stor Ait och under en niistan fullkonilig tystnad; likv31 stod der p i en liten höjd, i liiidarnes skugga, en ung karl med vaksam uppsyn, soni bar namn af herr uppsyningsniannen, och som trodde sig af sin pligt iilagd att griila på arbeterskorna och att uppmana deiii till flit.
Han gjorde det utan vrede, ty der var ingenting att förarga sig öfver: 111eii s i snart han fick se tv5 hufviideii, som iihnacle sig intill hvarandra, i afsigt att prata en sinula, eller tvi händer, som sjönko ned 1 6 ett randigt förkliide, höjde han arnien och ropadc med skallaiidc stiininia: Töser, hör ni töser, inte latas!
S i öder tiden, och det ar en stor synd!
- Eller ocksil: gumnior der.
hollah, guiiliiior, h511 cra tungor i styr!
S i tar betaldt för ingenting!
Det ar en stor synd!
Man skulle ha trott att dessa qvinnors fr3ciiii1g vore livad soiii mest lag honom om hjcrtat, ty han nnvii~ide oiipptiijrligt saiiinia bevekelsegrund för att egga dem till arlwte.
Och detta skal gjorde synbarligen intryck p i alla dessa pionlikn iiiifvuden.
som rörde sig i solskenet.
Arbeterskornas anleten La&lt;lritle i svett, deras hrotisfirgadtt, äiida till kniiiia bara ben rörde sig ifrigt 1) land köksviisieriia.
och ogräset glesnade ögonskenligen p i grönsakssIiiigariie, under rlct dc11 bruna myllan triidde i dagen.
Chwedora arbetade som de antlra, inera iiii de andra kanske, ty hon egdc incr an vanlig kraft och arbetstlit.
T.ik \ - ii1 nfi~röt Iion flera gånger sitt arbete.
Först tycktes henne det hvita huset nied clen skuggiga verandan, lysandc som ett si1fverp: ilnts i solstrilarne, vara ett under öfver alla under, soin hon ej kiinde neka sig nöjet att tid efter annan hanryckt betrakta.
Kil timme fiiriit lindtt tre qvinnor koniinit till verandan och stadnat der.
Man friindc icke urskilja deras drag pi det stora afstindet, ej hellcr se hvad de \ - oro syssel-
satta med; inen i denna ram af grönska, mot hvilkeii deras ljusa klädningar aftecknade sig, påininde de Chwedora om helgonabilder.
En gång såg hon en af dem springa ned för de breda trappstegen på verandan för att plocka några af de lysande geranierna och de nyss utspruckna rosorna; hennes klädning tycktes bondqvinnan vara alldeles förgyld, och hennes ansigte och haiider lyste hvita som snö.
Men ännu mer än denna tafla störde Thadeus Chwedoras arbete.
Han hade redan iner än en gång brustit ut i grat och skrik.
Pilten hade lust att se sin far, hvars basröst stundom framträngde anda till hans öra; han hade lust att vara med modern, som flyttade sig från en plats till en annan, men hon förbjöd honom att följa efter henne i trädgårdssängarna, och han hade åtr % efter ännu mycket annat.
Så blef han alltför varm, eller hade han allt för tråkigt, eller briinde nässlorna alltför sv %rt hans små nakna ben.
Han var nu hunnen till sitt tredje anfall.
af tröstlös förtviflail.
Första gången hade Chwedora räckt honom en bit bröd och, i det hon smekande strök honom öfver håret, sagt åt honom: - Tig barnet mitt, tig!
Om du ar rigtigt snäll, skall pappa satta dig upp p % hästen.
- Och han hade tystnat, fullständigt tröstad, ined munnen full- proppad af bröd.
Men nar hans ' skrik för andra gången genljödo i trädgården, lyftade Chmedora endast upp ögonen från sitt arbete och ropade: - Så tig då, eller skall jag låta dig f % smaka p % di ah am!
Han tystnade på nytt.
Tredje gången skrek han förgafves under några minuter.
Chwedora forslade bort det uppryckta ogräset åt tradgårdshörnet till och var under lindariie, långt borta från honom, medan uppsyiiingsiiiaiine1isyiingsiaine med stentorsstamma upprepade: gummor, hollah, gummor.
Skynda på!
Rör då på er!
Det finnes en Gud i himlen, och ni öder tiden.
Det är en stor synd!
Af fruktan att beg: en synd återvände Chwedora med uppskörtad kjortel och hastiga steg till grönsakssängarne, och Thacleus tröstade sig denna gång alldeles på egen hand, utan förespegling om vare sig hast eller diahav.
.
.
.
.
.
Han tröstade sig till och med s % bra, att haii tog sig till att skratta med full hals.
Det var en blåmes med gult hufvud och gula vingar som så tröstat honom, i det han flög UPP helt nara honom från en hasselbuske för att försvinna bland vallmorna.
Det var någonting, soin lockade barnet att följa efter fågeln.
Han steg upp och begaf sig mycket hastigt in bland de höga, t3ta stiinglarne, soin i toppen pryddes af röda blommor i alla farg- skiftningar.
Knapt hade han tagit några steg, förrän blåmesen höjde sig från marken, flaxade till och försvann.
Han hade troligtvis funnit sitt byte bland vallinorna och förde det nu hem till sitt bo i hassel- busken.
Men derom visste pilten ingenting.
Han hade lust att få fatt i den eller %tminstone att återse den, och han fortfor att g8 framåt, allt iiiider det han bröt ned vallniostanglarne rundt omkring sig; men der var ingen, som hvarken såg eller hörde honom.
Han var så liten och gjorde föga mer buller än blåmesen.
Likväl blef hans fard allt svårare och svårare.
Nere vid de tjocka stjelkarne
var fullt af ogräs, som snärjde hans sini fötter.
Han föll omkull, men utan att skrika, till och med utan att ge ett ljud i f r h sig, en sådan åtrå hade han att finna p&amp; blimeseii, en sådan fruktan att skrämma bort honom.
Som han icke langre kunde ga för det tjocka gräsets skull, började han helt tyst krypa $i fyra fl&amp;, med ögonen uppsparrade och med sidana rörelser pa hufyudet, att han kom att likna en katt, soni spejar efter en ratta eller en fagel.
Stundom lossnade vallmoblomniorna friii sina stiiiiglar och öfversrillade hans hufvud och skuldror med sina fina, gliiiisaiide blomblad.
Han stadilade då på kn5, och med händerna stödda mot niarken tittade han uppit med öppen mun.
Han s ?ig icke b l h e s e n, men en iniingci skiira och röda punkter, som svafvade öfver hans hufviid mot bakgrunden af en himmel, lika blå som hans uppitrigtade ögon.
1 % en ging blef hans mödosamma vandring afbruten.
Ilen höga xiiuren af st3ngl: tr öppnade sig framför honom och leiiinadc utsigt at en vidstrackt, fri yta.
Han inandades den starks doften af fenkol, kumiiiin, tinijnii och persilja och hiipnade öfver prakten af en oiindlig inassa gula blonimor: det var gurkor och krasse i full blonining.
Iler funnos ocksa iiågra tufvor ringblomnior; nied ett ord, en sädan rikedom p i praktfulla gula toner, att han aldrig förr sett nágot dylikt.
.Uldeles bländad, sprang han upp med ett skutt och ilnctc mot ringblommorna med utsträckta hiinder.
Hans &amp; tri hade bytt föreinil; ltloiiimorna hade trädt i blimesens stjille.
Han skiille troligen ha plockat med fulla händer deraf, men plötsligt hejdade han sig nigra steg i f r h ringblommorna, så förfarad att han hade h~nrken kraft eller tid att skrika.
Föremålet, som ingifvit honoiii en sictail förskrackelsc, var p i samnia gång ytterst fangslande att betrakta.
Det bestod af en stor stake, fr3n hvars topp några kliidestrasor nedhaiigcle, och tvi halni- tappar svängde fram och tillbaka, liksom t r i armar.
Det var en fågelskrämma, nien Thadeus förstod sig 8nnii icke pa denna triidgards- mästarnes krigsmaskin.
Stödjande sina af fruktan aammandragn: i smd knytnafvar mot sina b3da kinder, stadnadc han ett ögontdick, iitaii att röra sig, och betraktade de sviingande halmtapparne samt visste icke huruvida han borde ta till flykten eller riigade annu längre be- skida denna märkvardiga företeelse, s o m siiker1igei.i skrainde h r o m mycket niera än sparfvarne, för hvilka den var afscdd och som redan hade gjort sig s i förtrogna med dess i s p, att en hel skara sklana kretsade öfver de på detta stalle redan mogna iirterna och förtle stort oväsen med att an slå ned pri denna lackerhet, an flyga upp i liiften.
Deras skrik var så genomtriingaiide och skaran si talrik, att Thadeus ' uppinarksamhet afvandes f r h figelskriimman der p i sin stake; ty, ehuru han var fullkomligt förtrogen incd detta slags foglar och till och med viste att de kallas.
spaji-ar.
;, hade han aldrig sett en sådan niangd af (lem tillsammans, Med pekfingret helt och hsllet begrafvet i den gapandti munnen, betraktade han sparfvarne, och tycktes falla i drömmar, niedan ett uttryck af djupt begrundande drog som en mörk sky öfver hans
ansigte, der tårarne, blandade ined dam, icke hade qvarleirinat en ren punkt.
Meii nlidt bland de svartgrå flackar och strimmor, soin betäckte det, stucko ända kindernas och lapparlies röda toner fram och utstrålade två blå, mycket fundersamma ögon.
Han stod länge qvar, liksom fjettrad, utan att draga fingret tillbaka ur munnen.
Nåväl, hvad d å?
Om fåglarile kunde flyga rundt om fågelskramman, hvar- för kunde icke han springa förbi den, om han nämligen sprang r ?zyc&amp;et fort?
De gröna ärtskidorna äro präktiga.
Det visste han af erfarenhet, ty fadern hade en gång haft herii en handfull till honom, när han kom från marken.
Och sådana saker glömmer man aldrig!
Han erinrade sig f~dlkoinligt~ huru godt dessa arter smakade.
Och här vor0 skidor, som hängde mycket högt, men andra icke högre än att han godt kunde nå dem.
Tänkt och gjordt!
Med ett språng kastade sig Thadeus midt in ibland fenkol, kummin, timjan, persilja, gurkor och krasse.
.
.
.
.
Men allt det har var för tätt hopvuxet för att han skulle kunnat springa.
Sangarne \ 7oro bevuxna, och ogräs fylde mellanruinmen.
I stallet för att springa, måste han g$, föll ofta omkull och kom stundoni icke fram annat än på fyra fötter.
Slutligen nidde han dock iniilet, och i sanma stund som sparfsvärmen med mycket ovasen höjde sig öfver törn- buskarne, gick han i deras skugga, plockade en ärtskida har och en der och förde dem till munnen.
Han var redan lingt borta från qviiiiiorna, soni rensade i köks- trädgarden, och doldes för deras blickar af den täta muren af röda vallmor, kumminståndeii med sina hvita blommor och fenkoleii iiied sina gula, samt slutligen af hela skogen med arter och bönor.
Ty vid sidan om arterna funnos turkiska bönor, sprötade p % alldeles samma satt; men 8nnu vor0 dessa endast i blomning, i rödt, skärt och hvitt.
På denna sidan fans det inga sparfvar mer, ty der i7ar ingenting att äta, och Thadeus insåg snart att han befann sig utanför arternas paradis.
Men han hade redan ätit så inycket, att han hade f %tt sitt lystmYte deraf.
Deras söta smak satt aiinu qvar på lapparne, och han kände sig mycket glad och lätt till sinnes.
De turkiska bönorna stodo mycket niiiidre tätt 211 arterna, så att han ined latthet och till och ined smått hoppande trängde igenorn denna lilla bloinniande lund och sl~itligen, då han kom iit derifrh, fann en alldeles fri trakt.
Det var gransen för köksträdgkden.
Skuggad af en rad lindar, hängde denna inark, genom en lätt slutt- ning, tillsaii~inans med prydnadsträdgården.
Hvarkeii arter eller bönor u e r; men se hvad är det, som glindrar der nere i gräset?
Det var vatten, som lyste, mycket litet vatten för öfrigt, som troligtvis utsinat genom nigot underjordiskt aflopp för kanalerna, hvilka prydde trädgården, och här fyllde en liten dam, som kanske grafts för helt annat Yndan~ål.
Men bredvid denna hala, eller siiarare detta träsk, på en sluttande mark, som ständigt var fiiktig i följd af kanalernas närhet, utsträckte två stora olvonbuskar sina bloinmande grenar, marken var betäckt af en verklig skog af förgät-mig-ej, och en massa gröna grodor hoppade i gräset.
Thadeus stack bada lianderna i hriret och r ~ l ~ a d e: - Ack, ack, förgat-mig-ej!
förg5t mig ej!
Han kände dessa 1) loiniiior lika v51 soiii slmfsarne och arterna, ty hela dalen vid än rar full deraf, och Chwctiora tog hhooni oftn dit, d i hon skulle g$ och helsa 16 sin moster, s o x botf (1e p i niidra sidan, eller d9 hon skulle g2 till iloden fur att finga kraftor, p i kanten af stenarne, hvaraf stranden Yar öfversillad.
Annu helt nyss hade han liietl tillhjelp af modern l~lockat t \ - i stora buketter förgät-mig-ej.
Mor och son hack tillsaninians !-) urit den ena till kapellet, och lagt deii vid den heliga jungfruns fötter, men den andra hade de skickat med nigon af godsets folk till slotts- fröken, son1 nu plockade rosor och geraniurii nedanför verandan.
Han visste allts;, att man bör skinka dessa s m i förtjusande blommor åt den gode Guden och i t fröken.
Han p h ~ i n d e sig ocksi, att nar han plockat en mangd, hade modern diiiiigen tagit honoiii upp i famnen och burit honom hem, hvilkct han tyckte niycket om.
Han rusade alltsi till sina förgat-inig-ej och började, s5 myckct hans små haiider orkade, plocka massvis rleraf.
.
.
.
.
och för hvnrjc blomma hriskade han: - Den har till den gode Guclen!
I: kn hzir till \ - ar fröken!
Ibland ryckte han upp blomiiloriia i-11ed rötterixi, emednn han drog s$ hardt han kunde i de stjelkar, soni gjorde niotstirrt.
:; rlri flåsade han Ijudeligt, pustade och inumladc vredgad: - Den onde andcii ananime (tig!
Matte (111 tdi borttagen i all din dag!
l Men strax derpå Ijödo de halfsjungantle orden: - Den har till den gode Guden!
I) cn har till \ Ar fröken!
Grodorlin och foglarna förströdde honoin wksi.
Tk förra hopjiadc.
oupphörligt fram iindcr de af grtjan svartatlt: uteiinrn~.
och ~,li~iilsatlt.
i vattnet, hvilket kom hononi att hrista ut i gapskratt.
Fgglarne flögo ut frin biiskarile och iiaddrdi.
omlirialg h o ~ i o i ~ ~, si att de iiastan snuddade id hans öron.
--- Hsch!
ropade han d;, i dc ' i h: svängde sin i; iiippa ~ne (i fijrgat-nig-ej, hsch, hsch!
Sedan fortsatte lian ater att ~:: oc!
; a: - Den hiir till den gode Gudcii.
.
.
.
.
1 % en girig stadnade h m och q l p; r n i cti gls (IjtAa-i.
I) cr ilorta syntes en liliimcs, helt siikcr: den saliinu.
soin i: nn h&amp; sett Ihiid ~alliiiorna.
&amp; $h se, der satt han iipldugcii 11s en hagtornsgrcn!
Hari txdi; cn, iiii upp mot gungade pi5 de runda, snöiga I) loin; fiori~a höjden, an nedat helt sakta.
.
.
.
hcit s; !kta.
.
.
.
i; !irkr dc.!
lian rurtlt.
116 sitt lilla gula hufvutl.
.
.
.
.
OmqvMet,: .den hiir till vjr friikm. % (10s bort p i ~dteiis l 5 p l ~ ~.
Hiilande hiiketten iiied förgst-mig-cj ii cnn hnnilcn, striit-litc han d ~ i i andra efter bluiiiescn, uppgaf ctt skri.
liijjtltl sig fi: iiiiiit och tog ett ~ och rutter s p i n g.
.
.
.
.
Dc s1119 ljusbli hIonxi~oriia iiictl s i ~ i; stjeikar ströddes kring knntcn af dtiiii: i; cii!
\ - attiiet staiikte hiifti~t iq+.
' i ' haile~~s. '
Svordoiiinr, vanliga Iland dcn p l h a !Imog.cn.
försvann.
Icke ett ljud, icke ett skri, icke en suckan, icke ett rop p i far eller mor.
Han fick icke tid dertill.
Inom ett ögonblick var allt slut.
P % bottnen af dammen, under det grönaktiga, stilla- stående vattnet, förblef Clemens ' och Chwedoras lilla barn lange liggande orörlig, med det lilla svarta ansigtet vandt mot hin~len, och kring det lilla hufvudet och de ined gytja nedsmorda armarne och benen slingrade sig de slemmiga vattenvaxternas långa unkna refvor.
Fogeln med det gula hufvudet och de blå vingarne, gungade alltjemt helt sakta på hagtornsgrenen; de gröna grodorna hoppade smatt i det fuktade gräset, lindarne utandades sina välluktande angor, kringfladdrade af surrande bin, hvilka ljödo som beslöjade harpor.
Fran andra sidan tradggrden hördes uppsyningsmannens stamma: Gummor, skanis ni då inte?
att öda tiden ar en stor synd.
På andra sidan, från de nyplöjda fälten, ljöd eniellanåt denna basröst, der drängen gick hojtande bakom sin plog: ka åh, håh, h %h!
Ofver detta haf af grönska, fyldt med blommor, kärlek, sång, ljusskimmer och sprittande lif, höjde sig p % ena sidan herrgårdens skuggrika veranda, P % den andra det lilla kapellet med sin tillbedda bild, blickande mot hvarandra ratt genom öppningen i lindallén.
Framför trappan fortfor den unga flickan med den ljusa hyn och de snöhvita händerna, att plocka rosor och geranium.
I nischen på kapellet lyste och strilade bildens krona, som en tindrande stjerna, fastad i rymden.
En stjerna.
kalla vinterqvallen Ar fästet fr %n skyar fritt; Och rundtom dalar och höjder Ses lysa i dampadt hvitt.
Det hvilar en kylig dager Kring tradens snöigs krans.
Den hvälfvande himlen stralar I stjernornas %erglans.
De lysa i täta rader På blånande etherstig.
De draga med sällsam tjusning I natten inin sjal till sig.
Dock finnes der en bland alla, Som oftast mitt öga fäst,
Till hvilken i skymmande qväliar Jag alltid har blickat mest.
Hon Som Hon Hon är ej lik de andra, skrida i rymden hall, tindrar ej gladt och vanligt, har ett så eget sken An flammar hon våldsamt, häftigt, An ar hennes glans blott half.
Det tycks, som hon Hämtade Sngsligt På himnielens blila hvalf.
Jag sett henne m h g a gånger G&amp; upp öfver snöigt fj31 Och sanda de skygga strilar I gnistrande rinteryvall.
På str %larnc då jag aktat Och hört hvad de hviskat &amp; !t.
De ha i brutna bitar Förtäljt hennes sagas gestalt.
Hon ar en verld i daning, Der jasande krafter bo, Som kanipa i trotsig ~ 2 n d ~ Och ännu ej idtt till ra.
I hennes inre det glöder, På hennes yta ar eld, Som sjuder i heta strömma: Och flammar ifrig och vild.
För henne, der fram hon stormar I rymden fran pol till pol, Ej svalkande vindar finnas Och ingen lysande sol.
Omtöcknad på villsam 1) nna Som tvungen hon fratnit gir Och kampar mot egna krafter, S i itin$ hennes mod förs&amp;.
Hon vet ej hvad stunden bringar, Ej hvad hennes framtid kan bli, Om hon en gång skall komma Till ordning och harmoni.
Och derför så sällsam tycks hon, Der okänd makt henne ställt, Bland alla d e andra stjernor På himmelens blåa fält.
Och derför, då upp vi blicka I vinterqvällen sen, Vi se henne alltid flämta Med ängsligt darrande sken.
A.
S ?jertcstedt.
P r i s u p p g i f t för främjande af den qvinliga ungdomens husliga uppfostran.
Dagny har genom några medlemmar af ' liredrika-l rem er- Förbundet blifvit satt i tillfälle att utlofva ett pris för den basta sh$t om behofvet af andepvisning for den q - ~ i d i g a zmgdomen i gmnderna for v å r d m om ett hem med dertill hörande. '
hasliga sysslor sa m t ylan for meddelande af en tidsendzg siidan undervisning, åsyftande att atbildn så vad hasnzödrar och husforeståndarinnov, som tjenarinnor.
Uppgift om prisets belopp, tiden för pris-slzrifters in- letrinande m. m. skall meddelas i nästa häfte af Dagny.
Strödda tankar.
var och en qviniia som visar, att hon kan besitts solida kunskaper uran att yfvas deröfver och utan att för dem försumina sink husliga pligter, har i sin inon bidragit till sitt köns frigörelse.
oinliga menniskors öfverliigsenhet ar af blott lokal beskaffenhet.
stora emedan deras orngifning iir liten.
De äro 9 B Y d e n af konst ar att dölja konsten.
w är smickrare stäiiit möte kan satan rakna p2 att få vara nied ' om kalaset.
8 r# P arleken och döden äro de vingar, som bara oss från jorden till himlen.
Reaktionen mot det af qvinnofragan framkallade aktenskapsidealet.
Af Esselde.
Innehall: Det nya iiktenskapsidealet, antydt af framstfcndc engelska författarc., tecknadt, negativt af nordens skalder, positivt af dessas kommentatorer.
Upphäfvandet af de gamla hustru- och iilit3mnns-idcalen.
Jlakarnes l&gt;chof af inbördes komplettering.
Kyskhet.
Mod.
Jlannens likstiilligliet med hu- strun och tviirtom.
Uppfostran.
Ifenilif, 11:.
m.
Reaktionen.
Venstcrn: Strindberg, Bcbcl, Sordau, Brandes.
IIöyrlrtr: Ellen Key, Jarl Hagelstam, Pastor Fxrden, m. fl.
Sammanfattning.
reaktion har, som så m b g a andra, blifvit ett slagord, hvillict tager färg och betydelse af den fisigt, i hvars tjcnst det användes.
Det f %r sålunda galla som uttryck för ganska olika, stundom hvarandra motsatta begrepp.
Hvact som från e z sida betraktas som framsteg, blir ur en annan synpunkt tilll~akaskridande, hvad som för den ene ter sig som revolutionl blir för den andre reaktion.
Detta ar icke minst fallet på q~innofragans oinride, s5rskildt i iiarvaraiidt.
tid.
En liten öfversigt af denna verkliga eller förmenta reaktion, s5 vidt som den ar riktad mot det af qvinnofriigans förkampar upp- stalda aktenskapsidealet, och ett försök att karakterisera de olika hufvudriktningarna af densamma torde derför har vara pH sin plats.
Först likväl en inledande blick p i detta aktenskapsideal, hvilket flertalet af qvinnofrågans vänner i norden, och vi bland deni, hylla.
Det var några af Englands förnämsta författarc, en Stuart Mill och hans hustru, en George Eliot, en Elizabeth Barret Browning, som först antydde i hvad riktning qvinnans frigörelse skulle komma att inverka på äktenskapet och i lifvet förverkligade sina iisigter haroni.
Af Mill i hans epokgörande arbete om qvinnans underordnade stall- ning blef, ur vissa synpunkter, äktenskapet enligt den nya uppfatt- ningen först närmare belyst.
- I Norge har fru ' Camille Collett fzllt rnanga markliga ord i ämnet.
Senare har en anonym dansk författare i ett siirskildt, inycket beaktansvardt arbete sökt att ur utvecklingsteorien belysa aktenskq~s- frågan. '
Men för oss svenskar ar det likviil först genom de stora norske diktarne och deras svenska kornmentatorcr, soin det nya aktenskapsidealet blifvit klargjordt, dels negativt i skildringen af dess motsats, dels ur denna dess vrbngbild utlöst eller s3 att siiga &gt;) fram- alskadt~ och uppvisadt för tänlrande lasare.
Klarast och mest till- talande har detta skett genom signaturen Robinson i hans i sitt slag allenastående, märkliga arbete ~ I b s e n och aktenskapsfrigan ...
Sa ock af L.
H. Aberg, m. fl.
Vi skola derför M v i s följa deris uttalanden, l Forholdet mellem mand o g kvinde.
Tdyat genneni udvi1; lingshyoptesen.
Kjebenhavn 1884.
Se afven aberss uppsats on1 densamma.
Titlskr.
f. ficmnirt 26 arg.
" Ibsen och aktenskapsfrigan af Robinson.
I iiktcnskapsfr8gan af L. fl.
rgberg.
Vara äktenskapslagar af L.
H. Aberg.
Ibsens Gengangarc af S. L-d Arilersparre.
Omstörtning eller utveckling af F. A.
Ek, m. fl.
då vi har i största korthet teckna grunddragen af det nya äktenskaps- idealet, hvilket man, med betonande af dess mest betecknande egen- skap, kunde kalla det efis / a.
Enligt den antydda uppfattningen blir den äktenskapliga förbin- delsen en innerlz~, personlig Z#sgenzenskap, &amp; J@ pd grzmden af en äkta kysk kärlek, - » Agape&gt; i s&amp; upptagande &gt;Eros; o l - h a r s lzj.svilkor iir troheten, och h a r s närmaste uppgZJft ar dels att utveckla till allt rikare vdjehnrmoni den sy ?ltpati, som först väckte Karleken till l#, dels att genom makarnas ömsesidzga inflytande 7ner och mer förädla och frigöra.
samt derigenom Zyckl&amp;gö~a den kos dem inneboende mensklka pe~sonl&amp;- Aeten.
Förhållandets natursida och dess berättigande förnekas icke, men det underordnas den högre, den andliga kärlekens makt.
~Sjelfutplånelsens och viljedödandets falska hustru-ideala, upphafves likaväl som sjelftillracklighetens och allenarådandets aktamans-ideal.
, Man och hustru hafva behof af inbördes koniplettering icke minst i psykiskt afseende.
B, Lika litet som full mensklig utveckling ar möjlig utan att man- nen lär något af hustrun och dermed fyller ett tomrum i sin halfhet som menniska,, lika litet kan hustrun undvara detsamma ' från honom; &gt;och de två egenskaper, de främst hafva att tillegna sig af hvarandra äro kyskhet och mod,.
Det etiska äktenskapsidealet ställer således samma trohetskraf på mannen som på hustrun och fordrar af henne mod att vara sig sjelf, i stallet att förlora sig i mannen eller på omvägar göra sin vilja gällande gent emot hans.
Men då ett sådant äktenskap icke skulle kunna byggas i strid mot rådande sedeopinion och lag, blir dess verkan också retroaktiv.
Så förutsätter det den unge mannens lik- ställighet med qvinnan i sedligt afseende och qvinnans likställighet med inannen inför lagen samt i fr %ga om förståndsutveckling, ratt till zrbete, o. s. v. Bygdt p % sådan grund blir aktenskapsförbundet nog starkt och innerligt att utan fara kunna bara ansvaret för det konimande slagtets uppfostran till sedligt starka menniskor, mäktiga att älska och tro.
Likaså kan det utan fara bära sådana förändringar i arbetets form och fainiljelifvets omsorger, som den nya tiden medför.
Det etiska aktenskapsidealet skiljer sig allts % från den kyrkligt ortodoxa och den verldsligt konventionela uppfattningen, så ock från den isigt, som i äktenskapet ser blott naturförhållandena, eller förbi- ser makans uppgift p r moderns och husmoderns.
Sökande friheten i sanningen, vill det i sig upptaga det kristliga sedebegreppet, den kristliga personlighetsidéen och den kristliga kärlekens art. Helt visst skall det också under den kristna lifsåskådningens hägn vinna sin högsta fullkomning.
Se L.
H. Abergs förklaring af äktenskapets väsen.
! '
, t;
Mot detta aktenskapsideai har nu, som vi namnt, en reaktion intradt, hvars hufvudriktningar vi har ville antyda.
För att ej blifva alltför vidlyftiga skola vi likväl begränsa oss till tie skrifter i iimnet, soni har i norden förekomniit under de tvi i tre sista ilren.
Fraiiist - icke på grund af det gamla ordspr5ket &gt;iira den som d aras bör^, utan endast på grund af Smf fiir h n ~ r s f r a ~ l r f r z d i t vcn.4- tio / zut-t syffc --- må, d2 namnas förfin af: Giftas., sisom nafrtm / isnzrns banerförare.
Här har, som bekant, steget tagits så 15ngt tillbaka som till Rousseau, Iivars teorier predikas i form af köttets evange- lium med särskild tillämpning på) - nglingaAldern, och hvars ideer om äktenskapet har omsattas i syfte att s&amp;om norm för förhallandet mellan man och hustru uppstalla det blott naturliga, utan allt afseenile pil personlighetens inre kraf eller kulturens inf !y; aric !e.
Soczizlistnen under Eebels fana g r 5ncc lari; - t. i protest mot dct etiska aktenskapsideal et, i det hon yrkar iLzt / (z.$$w 2&amp;tmskapt ' ts z r f f - IWf~ande, och, med ett af sina vanliga !xfts !rraiig i il; lutledningcill förklarar, att i och med detsamma prostitiitionen skal: irpphiifva sig sjelf.
Ni / ri / ismrn med Kordau till m3lsmnn anfaller nietl hatskhct dct monogama aktenskapsidealet i dess gamla:.
; i v31 sorn i tlcss nys form.
Han förklarar att trohet iir ett naturviclrigt I.,,ogtcpp, att den fysiska kärleken har ratt att bryta alla band och uuciaurijdjn.
alla hintfcr, samt pastår att könslifvet inom rnenciskoi-erlden lytkr i~ndcr Tuilr samma lagar som inom djurverlden.
I närmaste anslutning till nihiiismen Itommer slutligen hvad man kunde kalla antropologis~~ten med Georg Srandes som tolk och vii1 spå fortidens erfaringer bygge fremtidcns yerspektiver-, i det han försök er upp visa, att d e t tnonogomn ~ktt.i ?skqtv1 Zt !nr; - t gi ' tin n f t in~ifhzru i- ' m.
kr.
!jpf; j? -- eft f ?W?
?tSfeg i fijrhc5llunil ' t.f i m h z I&gt;: ~~ ?L. / z.
j .y ?lfC8n i ' &lt;fi ' A ' f klaringem tirellan d m, hvarefter ocksd ett permanerit krigstillsth!
varit rådande mellzn man och qvinnor.
För att bota detta eda, skall nu, wze) znr hr Rm~rdes, fraiitfidei?
(It. / r.i ' c ' t~i-a.
f d l h W f r i 4 ~ t.
i oc, ' ~ kasfa oi / rsorgtiz om afkotnmzn S~LI~CIZ.
Dessa trenne paralella strömningar i kulturfiencltlig och iurnc- drande riktning, hvilka innebära p i en ging revoiution odi reaktion af farligaste art, utgöra i 1 t ' l t ~ f f i i ï t &amp; n r~ ' a !i: l~: iZrc rUrelae, iivars grund drag vi har velat antyda.
H " @ Iz ar niera ofarlig, stunciorr, ociisb oklar.
Den represen- teras af både qvinnor och man, hitie kyrkans och vettnskapcns tje- ' Se Qrinnan i forntiden, nutiden f i n ~ i i: i t i ~ i.
a; '.
.i ' ztjt;; h ' zA.L Se Nutidslögner af .Ilax.
l - t ~ i - c i ~ t ~ Or \ - crs.
.
Se Georg Bran~ic&gt;~ företal till 2: drz up$.
af han!
danska öf \ .crsiit: ning nf S tuart hlills bok on1 Qvinnnns undrrtryclita s: iill:; iiig.
Cfwrs.
.
af iakttagare på de sociala rörelsernas område, hvilken förblandar tvänne motsatta riktningar och fördömer den ena för den andras skull.
Vi skola först och utförligast granska den svenska.
representanten af gruppen: fruken Kiy.
Van vid det enkla, sakrika och af natur- lig varme genomandade skrifsatt, som i Tidskrift fös Hemmet plägat utmärka Elizabeth R. Brownings och George Eliots sinrika kommen- tator, häpnar läsaren vid att i hennes ifrågavarande uppsats Om reak- twnen mot qvi ?tnofvGgan patraffa ett gåtolikt opus, som skulle lemna honom alldeles villrådig om meningen af dess innehåll, om ej öfver- skriften gifvit ett slags Ariadne-trad till labyrinten.
Man förstår att förf: an ömmar för männen i allmänhet och de iikta mannen i synnerhet.
Hon beklagar qvinnornas arbetstaflan med dem, wsom ofta skola försörja andra ».
Hon tror att intresset för de nya uppgifter, som vänta qvinnan på arbetets omr8cle1 skall förinå henne att undertrycka kärleken och försaka äktenskapet, eller i alla händelser att vardslösa hemmet.
Hon gisslar de » valdsammaw (?)
för- sök som göras att tvinga naturen att passa in i likställighetsteorien, m. m.
Men i samma andedrag yrkar hon, att hvarje lagligt hinder för qvinnan att p % alla områden likstdhs med mannen måtte upp- hafvas!
Diktarnes skildring af mannens skuld i de olyckliga äktenskapen fall af tio best&amp; hans skzcld endast &amp; * i, att anser förtan osann.
1 ?~io hans yttrc stra~vanden gjort honom likgiltig för hustruns inre l$) watt han ko ?mner hem arbetstrött » - för att kanske taga sig en grundlig lur i stallet att meddela sig med de sina, - satt Aan önskar men saknar förmdga att vara synfatisk,~ att ~aluiida, allt själfilllt s a d $ inom he7) znzet zlpphön, hvilket kans to~nt - &amp;. / rthstoneför hustmm - m. m.
Men a r blott hustrtin icke lika trött och oroad, vare sig i följd af Fattigdomens eller verldslifvets inflytande, eller som följd af frivilligt arbete, så ar i förtans ögon äktenskapet raddadt.
I motsatt fall för- utser hon, att det skall urarta och gå under.
, Många vurttaw, säger hon, att pvinnans f ngörelse 8 skall f ullhoml~t ontdana ntensklighetens kiznslor~, att kii~leken mellan könen skall dö ut och ersiittns af natur- drtjcten, att hewtl$vet skall zcndanträngas af klubblyvet, all sedlighets- strufvnn zlpphöra, m. m.
Har tycker sig läsaren åter kunna draga andan.
Pörf: an har s&amp; ledes velat proteskra mot socialismens iikte ?zskapsjeendtl&amp;het.
Derför vare hon hjertligt tackad, men p5 samma gång m % man dock energiskt jafva sanningen ' af hennes påstående, att det ohyggliga framtidsper- spektivet ar qvin ?roe ?~tntzc@atione ?zs verk, eller Datt pvinnof~gans ut- veckling för närvarande går i riktningen af att uppställa naturdriften som norm för aktenskapeb.
Genom att sålunda göra qvinnofrågan identisk med socialismen har förtan allt för godmodigt låtit lura sig af den tyske socialistchefens lilla knep att, med qvinnorörelsen till skylt och förevändning, framlägga socialdemokratieiis Iarobyggnad till allmänhetens fromma.
l Om reaktionen mot qvinnofrågan af Ellen Key, revy 1886 af Gust.
af Geijerstam.
Hvar förf: an vill finna bot för den befarade omstörtningen, f&amp; läsaren icke klart för sig.
An synes hon vilja, att qvinnan afstar från det högre aktenskapsidealet och går tillbaka till den förflutna.
tidens %s&amp; att blott äktenskapet blir af, så ar det icke s5 noga med dess idé.
Än atergår hon till den Geijerska satsen, att qvinnan bör tillerkännas all frihet, men afstå att begagna den.
Slutligen replierar hon på utvecklingsläran, hvilken, emedan den ej vågar riikna på ett lif efter detta, skall s % mycket mer arbeta förädlingen af jorde- lifvet och slutligen lyckas att bereda hvar och en, man och qvinnor, sin ratta plats, bevara modern åt familjen, radda barnen undan sko- lan och dana ett hem utan vank.
Nästan samtidigt med fr. Key och drifken af snarlika farhagor, framträdde i Finsk ' I ' idskrift dr Jarl NageZstnm och uttalade der natur- Han har dervid framstalt vetenskapens veto öfver qvinnofrågan.
äktenskapet s %som för qvinnan Z~szIppg~tea qquand ilrPt~ze, inför hvilken alla andra lefiladsmal, u,ven den ogqta y~~ittnans, maste vika eller fri- villigt offras, men hvilken ocksa i sin ordning måste offras c$cr helt och hållet uppg % i moderskapet.
Modern har nämligen, enligt dr. H. att, med undantag af existensmedlens anskaffande, ensani bara d l om- sorg och allt ansvar för hemmets och barnens uppfostran.
Den äkte mannen och fadren spelar deremot inom förfins idedfamilj en ytterst obetydlig och underordnad rol.
Han skall vörda hustrun-moderns höga mission samt arbeta och strida för att efter förm2g.a förse hcnnc och ~ h e n n e s barn ~ med lifvets nödtorft, söka förbiittra lagarne till hennes förman, men någon lifsgemensliap, något samarbete mellan makarne namnes aldrig.
Icke heller yttras ett ord om hustruns uppgift i förhållande till mannen.
Ilet kommande sliigtet ar, enligt dr. Hagelstam, qvinnans raison d ' etre och omfattar h d a hennes uppgift.
I den punkten sammanstamma vetenskapei~s och den ortodoxa kyrkans målsman och förena sig p&amp; samma grund i förkastclse- domen öfver qvinnorörelsen.
Sarskildt hata de resp. herrarne yrkan- det på likställighet mellan könen och haiva aldrig förstatt: att det ar likställande i valfriet, - ratt att, i likhet med mannen, söka de uppgifter, som öiverensstamma med hennes anlag som qviiinan inlägger i detta yrkande, alldeles icke ratt att alltid göra detsamm; t som mannen, hvilket vore en darskap.
Det ar i första rummet den norske pastorn J dl.
I; izriIe~t, soni har fört kyrkans talan.
För honom Hr qvinnans sjelfstiindighets- hennes kraf på ratt till iit- känsla ingenting annat an ~Ez !~bill ' r / Et:., hennes veckling af sina inneboende anlag: prtv det~zor~stratiotzsfi.st~~ största fara i intellektuelt hänseende den att förlora medvetandet af &gt;sin refbensnat~rr:), ~ hennes stallning i aktenskapet mrr ' lrrZi~zz&amp; / rcit !ns.
samt hennes hela andliga och lekamliga kapacitet inskränkt till den att vara eller kuima bltj.zfa mor-. '
- 0 ' Finsk Tidskrift juni 1886.
RvinnofrZgan ur natcrvetcnskaplig synpunk;.
af J. Hagelstanz.
Kvindespörgsmaalet af J.
X. Fa-i-dtw.
Tilsvar til J. Ji.
Fxrden, ved Kilty L. Kielland.
Orden citerade af förf: n.
1 öfverensstammelse med den norske pastorn uttalar den finske biskop G. '
Johansson i sitt herdabref till Kuopio lans presterskap, hvilket bref vi kanna endast genom citat i Finsk Tidskrift, sin för- kastelsedom öfver qvinnoemancipationen.
Dess wegentliga syfte, ar, säger han, att upphiijka de olikheter mellnn man och pvinnn i u k t m skapet och samhullet, som Gud zcppstiilt.
Alltså &gt;är den till sitt innersta ett z@fror mot.
Guds v~&gt;rldsorhz: lp och derf ör » förderfbringande f ör J5de sn7~ Aiz llet och qvinnan~.
l Slutligen spelar, mellan alla dessa olika modulationer af verklig eller förment reaktion, en liten fin stamma, an gycklande i klangfulla rim öfver framtidens emanciperade qvinnor och viljeförslappade man, an åter varnande i allvarliga stanser för andra olycksdigra följder af den förhatliga tidsandan.
Det är en finsk diktarinna under okänd pseudonym, * som sålunda oförtröttad blåser sin lilla piccola-flöjt till de ecklesiastiska brumbasarne, den fysiologiska bröllopsfiolen och den waktenskapliga lurens!
hvilka, jemte den Brandeska stridsbasunen och, de Rousseau-Strindbergska naturljuden, bilda stämmorna i den val- diga reaktionssymfoni, hvars wledgangsmotivw vi har ofvan antydt.
.
Dock, saken ar allt för allvarlig att tillåta ett skämt.
Höger- författarne, hvilka har helt naturligt betecknats med sina skarpaste yttranden, hafva tydligen talat af full öfvertygelse.
Deras protester mot naturalister och nihilister äro fullt befogade.
Afven i qvinno- frågans moderata lager finnas unga ifrare, hvilkas ensidigheter påkalla varning och tillrättavisning.
Men att skära alla öfver en kam, att fördöma hela den betydande rörelsen för öfvergreppens skull, det ar både orättvist och oklokt.
Likväl möter man, sarskildt hos dr. Hagelstam, liberala medgif-, vanden för den ogifta qvinnans rakning, pa hvilka vi gerna ville bygga hoppet om en framtida försoning.
Dr. H. ger dessutom många för vår tids arbetande qvinnor val behöfliga varningar mot förbiseendet af naturens kraf.
Men man frågar sig, om ej han % sin sida förbiser, att vi äro icke blott naturväsen, utan också ande- väsen, begåfvade med vilja och karaktär, samt att vi, som sådana, hafva kraf och förpligtelser afven gent emot vår egen natur, hvilken vi, liksom männen, äro ämnade att i viss mån beherska, icke blott lyda.
Man frågar sig vidare, om det kan vara detta förbiseende, soni gör, att dr. H. tagit sin uppgift nastan som en diagnos, m. a. o., att, hans skildring af qvinnans naturlif ar nastan en sjukdomsbe- skrifning, hvari svaghetssymptomen och deras verkan p % sjalslifvet betraktas såsom gifna och oundvikliga.
Afven herr pastor F ~ r d e n gör några, ehuru svagare, medgifvanden åt tidens fordringar.
Han yttrar dessutom många djupa och vackra tankar, hvilka äro val varda att taga vara på, helst de, hvilka Iita .sig lika val tillämpa p % vår uppfattning som p % hans egen.
Så säger han i sin protest mot upphafvandet af akta makars egendomsgemen- skap: wAgfe-kjerleheden er jo i s&amp; selv et Samete&gt;.
Ja visserligen, l Biskop G. Johanssons helsning till Kuopio stifts presterskap i bih.
till Missionstidning för Finland 1885, n: is 8 och g.
.
' Framtidsbilder af Dngny. '
men det är frivilligt och får deraf sitt varde.
I fråga om hustruns underdånighetsförhållande säger han, med en liten omskrifning af bibelns ord, att &gt;mannen skall vara hufvudet, qvinnan hjcrtat i akten- skapet,.
Ordet klingar s i vackert, att man ar fiirdig att obetingadt upptaga det, tills man märker att fört11 h9r skapar ett nytt: sSiireir.:.
af langt farligare beskafienhet an det juritliska - en boskilnad af äktenskapets allra dyrbaraste tillgingar, iisyftande att göra k21-IPREII till hustruns ensak, fiirsfcindet till manrzms.
Slutligen anföra vi med odelad sympati den vackra bilden, att det ar med karleken sorl1 med vingparet, 3cief k i l a r i f i w f q + k tzacL.r.
som €17 ok, trztJn i wrk- Z&amp;heterr iir det ert ~ftmzde, bizrdndt!
knrff.
.
T ' i erinra blott, att bilden, om den fullföljes, visar, att skaparen gifvit hJrt makarna samma 1) iir- kraft.
De uttryck af hån och förakt mot olika tankande, som van- ställa b %de den kyrklige och den vetenskaplige förfins framstiillning skulle lätt kunna gäldas med samma mynt.
Men vi akta V&amp; sak för högt att vilja försvara den med diliga vapen.
Vi hafva här, sa vidt utrymmet mecigifvit, tecknat de Iiida hufvud- strömningarna af reaktionen mot det af qvinnofrigan framkallade aktenskapsidealet.
Båda förtjena i hög grad alla rättänkandes upp- märksamhet.
Man har icke lof att förblifva okunnig om eller lik- giltig för rörelser, som kunna leda våra qvinnors trygga och sunda framåtskridande på viliospsr eller ock stacka dess framsteg.
I synner- het kräfver venster-reaktionens försök att, under förevändning att fri- göra qvinnan, i stället frigöra de sinliga litlelscrnrt och göra qvinnari till slaf under deras förnedrande ok, den största vaksamhet, de all- varligaste varningar.
Afven den reaktionära / ru@m miste uppmark- samt följas och bemötas, det senare i synnerhet i liandling, i dct ridra: pz~inzzou visa szg kun~ra bas silra ?ya zcppyt~ter och rätftrR / letw utan att kränka sin pvinlka ~zatur eller svika dcplzgfer densaritiita Cliigger dem, vare sig inom eller ufom fattriljeetz.
Endast s8 skola de kanna vinna den utveckling af sin menskliga personlighet, som de s3 mycket efter- strafva, men hvilken hämmas på ett mycket värre satt af tendensen till en naturstridig karlaktighet, an af förflutna tiders öfverdrifna och tillgjorda qvinlighets-kult.
Först om qvinnorna skulle svika sig sjelfva och gb öfver till venster-reaktionen, först d2 skulle högerns ensidig- heter blifva farliga, ' detta genom att blifva i viss m h beriittigade.
Vi hoppas dock för visso, att ccntenz, &amp; t s u n h och sansall framdtsk~idandefs parti, skall segra, sarskihlt i aktenskapsfr~gan, emedan denna i sig innebar hela qvinnofrågaa, likasom bhnknoppen biir in- om sig den blifvande frukten.
Ingen vantar, att det nya aktenskaps- idealet skall tränga igenom med ett enda slag.
JIan hoppas icke ens, att det någonsin skall i full sanning realiserss af alla.
För de lyckligaste ar det icke ens nytt.
I besta fall är det en gradvis sig utvecklande historia.
För andra ar och förblir det en chimär.
Var tro ar, att det smaningom skall genomtränga det allmänna
medvetandet och att, under dess hagn, i trots af de förirringar och missgrepp i enstaka fall, som äro oskiljaktiga från alla brytningstider, familjen och henilifvet skbla, icke som höger-reaktionärerna förmena, slappas och upplösas, utan på grunden af individuel .frihet och för- bindande karlekspligter utveckla sig renare och mera harmoniskt an förr.
Huru det etiska aktenskapsidealet kommer att verka på det personliga förhållandet makarne emellan, säger oss, på grund af egen erfarenhet, Stuart Mill.
Hans ord innebära den bästa vederläggning af våra reaktionärers farhågor, och vi afsluta derför med dem vår lilla uppsats.
~ H v a d iiktemkapet skzllle kunna vara mellan tvun ?ze personer med otdlade förmögenheter, med enahanda åsigter och striifvande~, ZEfvande i en jemdikhet af det bizsta slaget, Iz ' khet i Krafter och förnzögenheter, men med några mera utvecklade hos den ena, ndgra hos den andra, så att hvara ' era kan njuta den outsugl&amp;n fröjden att i nagot hkmeende se upp till den a d r a, att ömso~n leda och ledas $8 utvecklingens Bana - detta vill jag icke försöka ntt beskrifva.
För dem, som Kunna fatta (ht, behoyves det icke; för de771, som icke Kunna det, skiille det blott synas som en svärmares dköm Men jag $ås&amp; med den @ z@nste ofzer&amp;qelse, att detta och endast detta iir uktenskapets ideal, och att alla åsgter, vamr och inriithingar, sonr e n n a något annat begrepp derorn eller &amp; va en annan riht.rt; ing at dermed z samband stående förestcïllni ?zgar och straf - vanden, de må frnmträdn under hvilken skepnad som helst, äro lemninyar a f clct gamla barbariet.
Mensklighetens sed&amp;a pånyt ffödelse skall f örsf d8 verkligen börja, niir det mest grundvusentl&amp;a af alla .sociala förhål- lunden står under jemnlikhetens lag, niir ?nenniskorna lärt att odla sin starkaste kiznsla af symn$ati i samnzanZef ?zaden med en like i rätt~kheter och bildning.&gt; ' Diktarens närvarande ställning.
Julaftonstankar Robinson.
&amp; r i n n e t af en födelse högtidlighiilles i dag hos en icke så ringa del af jordens folk.
Men &amp; got mycket mer betydande tir, att man börjar allt tydligare skönja p3 jorden den eld », som den under första julnatten födde, sade sig kommen.för att tända och om hvilken han sörjande tillade: &gt;Och hvad s %ge jag hellre, a n att han allaredan brunne., T y denna eld kan numera markas äfveii p3 vissa stora rörelser bland de folk, der icke julhögtid hiilles.
Och brunne den ej hos de jämförelsevis få folkslag, som hafva till årlig
vana att tända julljus; d&amp; vore det hög tid att slacka också de sym- boliska tecknen.
En hvar känner innerst, att hvad Jesus menade med sin oroande bild var: det verksnmma 7) iedzvtandct nf h-od~rskaj mellmi alla V Z C ~ I - tziskor.
Det hal- vaknat.
Men de första faktiska rönen deraf iiro för- färliga.
De kunna ej vara annat.
Efter så niånga tusen ars förande af afvog sköld mellan syskon --- mellan folk och folk, mellan religion och religion, mellan ganimal och ung, mellan man och qviniia, mellan lagskipande och omyndige, mellan innehafvare och l~ehöfvande, - o!
- det gr blott alltför lätt att fatta: nar plötsligt sköldens rutsida, kärlekens och billighetens sida visas, SA kanna sig ovana ögon blandade, och första jämförelsen inellan de tvi i grund mot- satta uppfattningarna af vårt naturenliga förhallande till hvarandra vallar - begripligt nog - fler förbannelscr an välsignelser.
De vise utgöra alltid fitalet.
Hlott ändringar inom smärre om- råden, af det myckna förvanda i sanihiiilenas vanor och tiinkesätt kommer man under egen lifstid att f2 vara med om.
Och att lefva förhoppningsfull - samman nied hela siff slcigz ' c, framtidens mensklighet, trots vissheten om att barn och barnitarn ännu hafva gränslöst mycket bittert att genomlida, läres ej mecl ens.
Yerksamhet för vagrödjandet åt de väntade, bättre tiderna och för mildrandet af egna och andras svårigheter under de ännu dåliga tiderna, är det enda medlet mot pessimism.
Men hvilkcrc iZr, sarskilcIf, af all dc ?zna y r k a r~erksurnhet.~ diktarens sfallttiag i trii~zgsel~z Diktaren ser af naturen för l %ngt för att obetingadt omfatta någon af de gängse utopierna, för att tro 113 iitlgot universalmedel eller våga undantränga alla tillfälliga lindringsförslag, alla partiela reformer i afvaktan på en allt nyskapande omhvalfning.
Den enda universalrevolution han kan vara med om, ar sntttzrirys- KarIektns revolution.
Diktaren gläder sig åt, han uppmuntrar den jämförelsevis lyckligt lottades godsinta deltagande för och hjelpsamhet mot den vanlottade.
Men han fordrar tillika, att den Iorre i viss mån dervid blyges för sin undantagsställning, vare sig som lag- stiftare, arbetsgifvare, eller allmoseutdelare m. m.
Och han djerfves icke att lemna denne gynnade ostörd qvar i den gamla hedniska föreställningen, att hans undantagslott, hans uppdrag att tillsvidare vara förvaltaren aiven af den andres ratt, ställer honom sjelf närmare all god gåfvas gifvare, än den st&amp;, hvars ratt a: åt honom tillfälligtvis öfverliten.
Diktarens natitrliga arbete i denna tid är arbetet på att göra de gynsamt stalda menniskorna mera allvarligt blygsamma, och dc ogynsamt stalda mera förhoppningsfulla.
Literatur.
Helene Nyblom i " Nye Digte ".
Ett utkast af Nils Erdmann.
et finnes otaliga satt, p % hvilka skalderna se naturen.
För en tar hon sig ut såsoni ett sken af det osinliga, en enda stor symbol, i hvilken andeverlden uppenbaras.
En annan låter henne galla såsoni en afspegling af sitt jag, ett instrument hvarpå han spelar, för att asgifva siila stämningar.
En tredje åter hänföres till pantei- stisk naturdyrkan, upplöser sitt vasen i naturens rika all-lif, gror och vaxer med blommorna, jublar och klagar med vindarne, samman- flyter med böljorna och med skummet på strandbrädden.
En fjerde kan icke se naturen utan att personifiera henne, och en femte strafvar att återgifva, hvad han ser eller tror sig se.
Så gör icke fru Nyblom.
Hon uppsöker i naturen sina egna intryck och stämningar, eller låter henne få galla såsom en bild af idgot allnianmenskligt.
Derför kan man vara viss, att icke tillamp-: ingen saknas.
Hvarje liten naturmålning eger den som ett bihang.
An sjunger bofinken sina få, enkla toner, en enformig melodi, nien uppriktig och hjerteglad, och strax kommer hon fraiii med, att » ens käraste visa, ens innersta melodis alltid ar kort och har få toner, men att dessa innesluta allt, blott man ratt förstir att fatta dem.
An malar hon kkvadret och den stillhet som föregår det, hur himlen då ar renast och naturen fridfullast, men endast för att inskärpa saniina erfarenhet om menniskohjertat.
Då skogen står i höstskrud och bladen se ut som guld, fast längesedan vissna och dödade genoni nattfrosten, kan hon icke njuta af den utan att erinra derom, att mycket af det man mest älskar lyser s %som ' guld, men egentligen icke ar annat an vissnadt löf, som faller.
Och på samma satt som naturen domnar af och dör om hösten, s % skall afven, allt, hvad .ditt hjerta egt, såsom vissnade rosor förgiiw L) ock bör man icke tro, att hennes natur ar en dekoration blott.
Snarare synes det, som om dessa analogier, uppdragna af skaldinnan mellan natur- och menniskolifvet, harleda sig derifrån, att hon innerligt älskar naturen.
Småningom har hon gjort henne till en, kar och trogen van; hon har lart sig att förstå henne, läsa i hennes anlete och detta har framvisat &amp; dan mhgfald af nyanser, sådan rikedom 11 % uttryck, sådan likhet med hennes stämningar, att hon glömt att det fins skiliiad, och upphaft skiljomuren.
Icke nog dermed, att hon later detta naturlif spela in i och komplettera sina egna känslor och intryck, talar hon om naturen sasom en nienskligt kännande varelse.
Traden vrida sig i smärtor, genom skogen gå gladjerysningar; vagorna bedja om nåd, grenarne famnas i lidelse, och skyariie draga till storms, kladda i sköldar och lansar. '
Naturen är afven föremålet för de flesta af: Sye Digtc.
Dessa aro antingen små förträffliga natiirbildcr eller alskliga naturstiimningar, fint.
kända och tecknade.
Ilerför ar (!et knraktiiristiskt, d2 hon sjunger:: til Sverig:, att det icke ar sjelfvc folket, inen naturen, sorii hon fram- manar.
Den ar det hon älskar, som hon sinitiii~gom lart sig upp- skatta; dem ger hon sitt wtack.
!, dessa strömmar, fält och skogar, klippan med sina blomstersangar, dolda bakoni berg \ 3.ggcn, luften, soin ar ren och fri, och dalarne och sjöarnc.
Men icke blott naturen i denna _th ' ~-r gestalt Lirar hon.
Naturen såsom itastiirkf, eller dct z~~~r.rri~,gI&amp;-n, clyrknr hon.
J1a.n bör akta sig, säger hon, att resa sig mot naturen.
Ajiven om vir viija är aldrig så stark och oböjlig, mäkta vi liln.51 föga, d i naturen hejdar oss.
Noiz segrar alltid, och det hjelper icke att hindra herinc.
Lika litet bör man framdrifva eller $skynda hcrines utvccliiing.
I-lellrc ma det g5 langsamt, om naturen krafver det, och feberilit utrattar ej ett grand mot naturcn.
Hotz blott kan saminanfiata det starka och det svaga; hon känner dct ni ' tffn, och fdfiingt stiilla vi upp v5-a ixgrcyp &gt;om dygd och s y i i d ~.
För naturcn @ ila tic intet;: allt, som ar styka, är afven i-mf), sager hon.
Haraf!
; a11 lilan först; sknltl- innans vemod, niir hon ser, hur kulturarlwte: kxtjzgar det imprung- liga, afvensom hennes kraf, att man bör j ': " / jrz s h i~ilti / i-, vxz i r t ~ t ~ l - i ' i?
trogen, när man uppfordras att välja.
Heia hennes: .l) tict:; har detta val till motiv, och hon afgör det s,; att naturen blir seger- herre.
Men naturen skall vara glad, ty hon älskar icke smärtan.
Ja, hon gar så långt, att hon hatar och afskyr den.
erkänner hon öppet.
i lifvet ar det ju giadjen, som uppei13iler var kraft, och vi m2 icke låta nedtryck (; ss, om sorgen tïiiffjr oss.
Sjut, ropar hon, men skynda dig att njutu.
Lifvet ur s5 kort, och det är farligt att dröja.
Eger du milda ord, sh strö ut deiii on~kring dig; gif icke en half kärlek, stycken Kott af karkkcn, nieii helii la~niien full och låt den ohämmad flöda!
Skank icke vinet cntlast droppvis i bagaren; fyll den ända till brädden och tUni deil i ett andedrag!
Hatar eller älskar du.
s3 hata och äIska starkt.
avi sige vi1 hverandrc Vor Kjxrlighed, vort !Ii5 Blcd sande, stzrke Snvne Og kysse, talike, favne.
Snart skilles vi jo a t i ~.
Lifvets kraf ar glädje, icke sorg eller försakelse.
Sidant ar det sällhetsbegrepp dikterna framvisa.
Deraf kan man första, att det ar varen hon föredragcr, nar det galler att uttala, hvilken årstid hon mest älskar.
Pessimisten och den lefnadströtte föredraga hösten.
Saturen ar då mognare, litet
blaserad och allvarligare.
Friskheten har försvunnit, resignationen inträder.
» Sommar och god tid,, säger Topsae i studieboken, &gt;göra alla träd lika, men.
hösten gör dem alla icke blott mer allvarliga, utan tar dem ock i förhör, hvart och ett på sitt sätt.
Aimu äro de val täckta af bladen, men alla linier hafva dock blifvit annorlunda, och trädets egentliga skapnad framträder bättre., Om hösten, säger Turgenjef, andas man så lugnt.
Man känner sig s i sällsam, så uppfyld af ljufva intryck.
Kara bilder och hågkomster upprullas för sjalen; man dröjer vid det förgångna och blickar längtansfullt mot framtiden.
Hopp och fruktan, glädje och vemod täfla i sinnet, och dagarna förefalla såsom andaktsstunder, dem intet af bryter.
Optimisten - eller fru Nyblom - ser i hösten nigot annat.
För henne ar den dödens årstid, vemodets och tungsinthetens ohygglige följesven, och allt ' synes då erinra om den mörka, elaka vintern.
Men om våren kommer gladjen.
Då föryngras naturen; kölden flyr sin kos och solen börjar varma.
Afven om hon bedrager ar hon ljuf, denna vårsol.
&gt;Ej Vaabenmagt han fsrer; Naar blot hans Skridt man herer, Det hele Land sig skynder At knale for hans Fod.
Alt, soni til Frihed trznger, Fast ved hans Blikke hanger, Og af hans Stemnie drikke De frosne I-Ijnrter Mod *.
Derför ar hon ock lyckligast i solens fulla klarhet.
I skymningen blir hon sorgsen, vemodet kommer öfver henne, och ~ b o r t e er Alt, hvad mit Hjaerte af Glaede har rummet, oplast som Skummet, » klagar hon i en skymningsshg.
Snön håller hon kär såsom ett afbrott i vintermörkret; ljis blir i luften, rörelse och verksamhet, och hon tycker att det ser ' ut som om snöflingorna logo.
Glädjen ar d3 det, som hon högst skattar.
Också ar hennes gud icke dödens och smärtans gud, men kärlekens, ljusets, kampens och lifvets.
Ja, sjelfva poesien blir ett barn af denna glädje.
Den framsvafvar i rytmer, liksom guldstoft i solen, och den bäfvar på läpparna såsom &gt;et Smil, et Blik., Visserligen kan hon fatta att sorgen föder gladjen, att sorgen för en och annan blir den natt, ur hvilken den fran1gå.r.
Men eget synes det alltid, och hon kallar det wen gåta., I allmänhet dräper dock denna sorg vår lycka, och skaldinnan vill bekämpa den s h o m fiende till glädjen.
Derfor bjuder hon menniskorna att tillintetgöra dess valde, att döda den hos sig sjelfva och hos dem, hvilka den nedtrycker.
Derför predikar hon kärlek mot våra lidande bröder och systrar, hjelp åt de be- höfvande, tröst åt de betungade.
Derför vill hon kalla oss att wsluta kedja, mot sorgen.
aslut Kjade!
Lad os fange I Lifvets og i gladens Navn Blot Nogle af de Mange, Som den vi1 kvcle i sin F a v ~.
- - - - - - - - - Og lad os Roser samle, Saa vi har nok ril Ale dem Af Lnge og af Gamle, Hvis Veje gaa blandt Torne irern;.
U~tderstöd för e12 bnrmovske-elev har erbjudits genom en ledamot af Fredrika-Bremer-Förbundet p2 följande vilkor: EIt bildad p i z z a, sov2 getzomgdtt högre eZe~ttentnrdiiroverk eller visar sig innehafva motsvarande kunskaper, och som vzld af egtza sig åt barttmo~.skam kall, har ntt ?q ' g %5äm ett z~m ?ci~stöd 300 kr.
JrZege~z, så Zii~zge kz~rseiz för filt!
?itbddtzi~zg tidd detta kall pågå ..
Ansökningar för erhållande af detta understöd, stälda till styrelsen för Fredrika-Bremer-Förbundet, skola inom februari manads slut d.
5. vara inlemnade i firhmdets byrå, 19 Lzlda Wattivgatan Stockkodm Bref Pill Bagny P d m Kristiania.
Af i K S.
(Forts.) Ni vill veta något on1 Bjnrnsons mottagande vid hemkomsten till Kristiania efter flera års bortovaro.
Jag kan härom saga att verkligheten öfvertraffade allt hvad man väntat.
Ett sådant mot- tagande har aldrig föriinnats någon i Kristiania.
Det ögonblick, d å fartyget gled upp till landningsbron .och den tätt packade mennisko- massan fick sigte på Bjnrnsons väldiga gestalt uppe på kommando- bryggan, och alla ' hattar flögo af och a i h näsdukar sviingdes och musiken, under mängdens jubel, stämde upp: .Ja, vi elsker dette landet&gt;, det ögonblicket kan ingen af dem som vor0 med förgäta.
Vi hade såsom det blef sagdt i det korta, starka tal hvarmed han helsades ~ a i hade z w störste kraft igjen iblr ?dt on, och kanslan af styrka och glädje gick som en elektrisk ström genom alla.
- Den afton Bj~irnson sedan såg sitt eget stycke pEt nyt system,, på teatern var glanspunkten af hans vistelse i Kristiania.
Teatern var propp full, vara bästa skådespelare, hvilka haha sina basta roler i det
stycket, vor0 soin elektriserade och Bjornson satt i sniplo logen » och sken af glädje.
I hvarje niellaiiakt försvann han för att gå upp till de spelande sog da flad vi i halis arme)), beriittade en munter skåde- spelerska.
Eftersom jag kommit att nämna Sagatun måste jag omtala, att i debatten om qvinnosaken fru Ragna Nielsens pikanta, lifliga, be- sinningsfulla, val öfvertankta och mogna inledningsföredrag var för sakens vänner en sannskyldig glädje, och tillvann i förening med hennes qvinligt behagfulla framträdande saken många nya anhängare.
V. Ullniaiins fina stilla, djupt kända uttalande on1 att det främst är mannens behandling af qvinnan i det dagliga lifvet som behöfver reformeras, var, betecknande nog, för mången obegripligt, men rönte af andra en iiiirmare anslutning än något som blef sagdt i ämnet.
Fru Edgrens korta bemötande af en motståndare och innerliga an- slutning till Ullniann, utmärkte sig för lika mycken logisk skärpa som anspråkslöshet.
Fröken Kitty Kjelland sköt .. iii ett par fina qvicka ord, som träffade spiken på hufvudet.
Afven fru Vultum, soni flera gånger uppträdde, gjorde ett godt intryck.
Till sist några ord om var kvindesagsforening.
Vid en extra ordinär gencralförsarnling framlades af dess dugliga och mycket energiska styrelse ett förslag att föreningen skall som organ för sina intressen utgifva en tidskrift om ett oktavark två gånger i månaden.
Redaktionen anförtroddes åt fröken Giiia Krog.
De föredrag, som hädanefter .hållas, skola då meddelas i tidningarna, men derjemte ocksa utgifvas i tryck.
För en tid sedan höll skolföreståndaren Andersen ett föredrag om qvi ?rizoufpfostrnn i FrnnRrihe u7z (Jer ~-cvobtionetz.
De t var e t t utom- ordentligt intressant och lärorikt föredrag men om det utkommer i tryck torde vara ovisst; det Iiirer nämligen utgöra en del af ett större arbete.
, Hvarjehanda i qvinnofragan.
Sverige.
Stipendier till q v i d e a stu / Eera7zde vid ta~zdZäkarskola7z i Stockholm hafva äfven i ar utdelats till ett belopp af 5,000 kronor genoin stiftelsen L.
J. Ujertas minne.
Vid rlrzgtrefor~i~ö7.eni7zge ?zs halfårsmöte, för hvilket vi i Dagnys iiovenibernumnier redogjort, hölls ett föredrag af fröken K. Wider- ström, hvarur vi anföra följande behjertansvarda ord: - - - - - - » Vi nöja oss nied dessa korta antydningar p&amp; det sanitära om- rådet.
Se vi ett ögonblick på den estetiska (skönhets-) sidan, af saken, så förefaller det temligen klart, att den drägt, som nier eller mindre gör våld p8 kroppelis egen form, frångått sitt ratta skönhetsideal.
Men hvilket skönhetsideal har man satt i stallet?
Det svar vi komma till, då vi betrakta de dragter, som anses elegantast,, stiligast %, ar
något - förödmjukande.
Denna drägts mest i ögonen fallande egen- skap är att söka framtvinga en så yppig barm, ett s; bredt bäcken som möjligt, således att framhäfva qvinnan s h o m könscasen, göra henne så retande, så lockande som möjligt.
Mig synes, att det for- dras ett cyniskt sinne för att häruti finna niigot vackert, och att en- dast brist på reflexion 8 ena sidan, okunnighet i den andra kan göra, att afven qvinnor nöja sig med ett sbdant skönhetsideal, förbi- seende att qvinnans skönhet såsom qrinna faller till intet, om ej hela hennes kropp ar harmoniskt utvecklad, och att dragten bör respek- tera och ge uttryck harat.
- - - Angaende Dragtreformföreningens syften och verksamhet, han- visa vi till notisafdelningen i flera föregiieiide hiiften af Dagny samt till de af föreningen utgifna bilagorna.
Asyl för alrdre f m f i m n ~ r har af Fru Lotten Sorlund, född Hert- zer, nyligen bildats.
Hon har nämligen i sin egendom 5 Iljurgirden upplåtit åtskilliga rum, hvarest 9 äldre fruntimmer fran och med i höst erhålla fri bostad, vedbrand, uppassning samt lakarevlird och medikamenter.
Qvialtga studeenter.
Vid Wallinska gymnasialkursen hafva nyligen tre af eleverna afiagt mogenhetsesamen, 113mligen fröknarna Hulda Göranson, Augusta Ljungqvist och Ida Wengström.
Hiirvid erhöll en betyget: med berömd godkänd och de tvii andra: godkind.
Ingen af de 69 elever, hvilka hittills från samma skola anmiilt sig till ' under- gående af sadan examen, har blifvit underkand.
- Frin Sjöbergska kursen har fröken Molander i Stockholms södra reallaroverk aflagt mogenhetsexamen med betvget: med beröm godkänd.
Föredrag.
På begäran af Stockholms barnmorskor har dr M. Sondén lofvat hilla en serie af 6 föredrag öfver Smittosam ii,optsj1~fi- dom hos n.fööHda, antisejti&amp;e~z, m. fl.
för barnmorskans kall vigtiga ämnen.
Qvinnor inom .httigvården.
Gråmanstorps församling har å sin senaste kyrkostämma i fattigvårdsstyrelsen inralt t~äiine qrinnor.
.If- tonbladet yttrar, att det torde vara första gdngen svenska qvinnor er- hållit ett dylikt förtroende.
Vi äro emellertid i tillfdle att upplysa, det såväl Ostersunds fattigcardsstyrelse, som nigra af viira landsför- samlingar inkallat qvinliga biträden.
E n pvinlzg handa7-betsforeni~zg har blifvit bildad inom S~ÖZZCI-sta och E k b y sochar i Nerike, med den rackra uppgiften, att verka för %stadkommande af medel till en qvinlig folkhögskola i lariet.
Samman- träden för handarbetens utförande skolu hdllas en g h g hvarannan vecka, och man har för afsigt att A en zuktion eller baxar sälja de förfardigade alstren, jämte möjligen influtnn gifvor.
Skolfest firades för kort tid sedan i s. k. DuRZska flicks&amp;nZan i Kristianstad af den anledning, att 50 s r förflctit sedan dess frikostige stiftare, borgaren J.
H. Dahl, afled.
OrdFGranden i styrelsen höll ett minnestal öfver stiftaren, samt meddelade rörande skolans stallning och verksambet, att dess fond vid detta Ars början utgjorde 58,643 kr.
och att sammanlagdt 1,021 lärjungar erhallit undervisning der-
städes.
En af samhällets borgare har på festdagen åt skolan testa- menterat ett ansenligt belopp, hvilket, nar det utfaller, gifver skolan en särdeles god ekonomisk stallning.
En Svensh pui7z~za, fröken Ida C.
' Hultin, presfvtgdes och instal- krades sistlidne November som pastor i Unitarian-kyrkan i staden Des Moines, Iowa.
Göteborgs qvinnoförening har, enl. framåt^, under det förflutna året öfvat en omfattande verksamhet, Så hafva niskzlssions-sa7~~7nan- frnden hållits, hvarvid frågor för dagen hafva kommit under behandling.
LdnBiBlioteket och läsmnz7izet hafva hållits tillgängliga för förenings- inedleminar.
Det förra har mottagit gåfvor af böcker och omfattar nu 150 band.
Läsesamp~am för unga flickor ur arbetsklassen hafva varit an- ordnade en g5ng hvarje vecka, på fyra olika stiillen, med inalles oni- kring 50 deltagarinnor.
Genom nrbetsbydns försorg hafva, af 2 I 2 arbetsgifvande I i 8 er- hållit tjenarinnor, 2 0 fått anvisning p % sömmerskor, samt de öfriga erhållit tillfalligt biträde för olika göromål.
Af 504 arbetssökande vor0 2 67 tjenarinnor, 44 sömmerskor, I o6 hjelphustrur.
De öfriga hafva sökt anstallriing som hushållerskor, kontors- eller butiksbiträden, larariiinor etc. A serveri~zgsstäGlet ~Po ' reninge7zs har an tale t mi ddagsspisande unga .qvinnor varit vexlande; störst har det varit vintertiden, då det upp- gått till 30 pr dag.
Skollofskolonier anordnades under sommaren för 163 fattiga skol- barn.
Medel härtill erhöllos dels genom gåfvor från enskilda per- soner, dels genom ett anslag af stadsfullmäktige om 2, 0 0 0 kr.
Bespisningsstädlen under vintermånaderna för fattiga skolbara öpp- nades sistlidne Januari m %nad, 13 till antalet, i olika stadsdelar.
Har hafva under årets fyra första månader åt 1,002 skolbarn utdelats til !- sammaix 48,133 måltider, s i, att hvarje barn under sagde tid erhållit 3 niåltider i veckan.
En sjkIfhjeelpskassn har varit i verksamhet sedan September d. å., i hvilkeii hvarje valfrejdad qvinna, som ej ar under 18 och ej öfver 50 år samt tillhör Göteborgs samhälle, kan blifva medlem.
Föreningen raknade vid arbetsarets slut 88 medlemmar.
Styrelseledamöter för det kommande arbetsgret äro: fru M. Alm- .qvist, samt fröknarna M. Hedlund, L. Silfversparre, A. Larsson, J. Schiitz, A. Akermark och M. Fernlund.
Tidskri$ten I; ra ?n&amp;t har under aret utgifvits af föreningen sasom dess organ, men sedan föreningens majoritet förklarat sig ogilla tidskriftens hgllning, har Pramdt blfuit skigd f rån GöteBorgs pvinno- - förening och utgifves numera i form af X J J &amp; sR ?~ssionstti-Ining », af ett för ändamålet sarskildt bildadt konsortium, Göteborgs Kvinliga Dis- kussionsförening hvars stadgar iterfinnas i n: o z4 af Framit.
Dagny.
3
Danmark.
Quimor i $ortue~ket.
Ar 1885 funnos bland post- verkets personal 68 qvinnor, deraf 2 såsom föreståndare för mindre postexpeditioner, 24 såsom assistenter och biträden, 19 som * bref- samlerskorn och 23 som landtpostbud.
Hedersgåfva.
Den nyligen aflidne berömde språkforskaren prof. Madvig afböjde ett anbud af 2,000 kr.
årligen, hvilka riksdagen velat tillerkänna honom.
Man vill nu hedra den aflidnes minne genom att åt döttrarna gifva den namda summan som lifstidspension.
Madvigs döttrar vor0 de senare åren, då synen svek den åldrige fadern, hans sekreterare och hjelp.
Finland.
Life&amp; pristajan.
Till tafian om ett pris % 400 mark inbjuder finsk qvinnoförening intresserade författare och författarinnor.
Ämnet ar: d r i s t e m a i v&amp; tttt&amp; qvivznozcppfost7an och tized ' cfz att af- Itjedpa desatnttza.r, Förf.
bör insända manuskriptet till föreningens sekreterare, fröken A. Hjelt, Helsingfors, före h t 15 Oktober 1887, och befordra arbetets tryckning, så att det utkommer till julen samma år.
Egaiideratten till prisskriften kommer att tillhöra förf.
Ryssland.
En rysk dam, fru Kosakova, boende i Petersburg, ämnar företaga en forskningsresa till Centralasien, bekostad med egna medel.
Fru Kosakova har förut studerat naturvetenskap i Tyskland.
Prökett Soja Bakanin, en dotter af den bekante ryske agitatorn, studerar för närvarande medicin vid universitetet i Napoli.
Nykteer / lets ?nöten för pvinnor.
För tv&amp; ar sedan ingingo flera ryska qvinnor till kejsarinnan med en petition, hvari begärdes tillåtelse att få halla nykterhetsmöten.
Denna deras begäran har nu biifvit bifallen, ehuru hitintills inga qvinnomöten tillltits i czarriket.
Man har grundade anledningar antaga, att fru N. Anderson-Meijerhelm, som lyckats vinna kejsarinnans, öra för sina strafvanden att i Ryss- land och Finland utbreda sedlighet och nykterhet, varit en mer eller mindre direkt orsak till att kejsarinnan fattat detta beslut.
Dekorerad qvttlltg Zakare.
Fru Leokadia V. Regutenko, hvilken genomgått sina medicinska studier vid universitetet i Bern och seder- mera såsom militärlakare öfvervarit såväl det senaste rysk-turkiska kriget, som striden mellan Serbien och Bulgarien, har både af den ryska och af den bulgariska regeringen erhållit vedermälen i form af ordenstecken för de vigtiga tjenster hon gjort de bida ländernas arméer.
Efter freden i S: t Stefano var hon en tid öfverlakare vid lazarettet i Rustschuk, och begaf sig derifrh till S: t Petersburg för att der mottaga sitt doktorsdiplom.
QvitzZig byr8cAef.
En dam, som i Moskwa varit anstald i ett af kommunens embetsverk, har blifvit utnämd till byråchef på grund af den utomordentliga skicklighet och den stora förmåga hon visat vid fullgörandet 2f sina åligganden.
Till D a p y af O. Med anledning af en i Dagens Nyheter n: o 6690 under rubrik ~Do7zatio7aer fill skoZstipenll ' ztr~ ur Dagny aftryckt notis, anhålles härmed att till beriktigande deraf fa ericra, att till ~C) stersunds Elementar- läroverk för pinlig ungdomw af ea för konster och vetenskaper vraalzde mecenat, den 12 nov.
1885 donerades 5,000 kr., hvilket man ej torde h a h a skal att beteckna = o. Till Dag~iy från Hilarion.
l Min hustru hade nyss återkommit f r h ett besök hos sina föräldrar i lands- orten.
Vi hade haft en glad middag och hon sysslade nu vid kaffeköket medan jag satt och läste det nykonina Aftonbladet.
Plötsligt fattade en hand om min handlofve och jag hörde min hustru med förnärmad ton utbrista:, Ovärdige!
hur kan du v å g a b ~ H v a d d i?
» sporde jag, tittade fram bakom Aftonbladet och såg min hustru ifrigt läsande i Dagnys decemberhäfte, medan den ena rosenskyn jagade den andra öfver hennes kinder.
det ar ju du och jag!,, N&amp; ja, an seln ?n &amp; krifva om sin hustru!
* och hon skakade förebrående på hufvudet.
, Ja .visst - hvad kan vara naturligare?, (Svar: en mörk blick.)
* Dessutom, nar hustrun reser ifrån sin man för tv&amp; hela veckor, hvad skall en stackare taga sig till?
Hans hufvud blir fullt af tankar, hans hjerta sväller af känslor, och han har ingen att dela dem med.
Han går ut, men tycker att staden är en öken, han kommer tillbaka och finner hemmet likt en cell.
Han miste ge sig luft, han miste meddela sig.
Han tillgriper då sin ' gamla förtrogna, den länge försummade pennan, och du vet ju: ' deraf hjertat fullt ar, deraf talar munnen.t,, Pratmakare!, Rösten hade nu fått en blidare klang, och i nästa sekund kände jag fem små fingrar sluta sig kring mina läppar och hämta den kyss de länge hållit i beredskap.
ahlen se här !^ och nu kom ett jublande skratt.
.Ah, det är just riitt åt dig!
Har strax i början gör du en stor bock., * Ja visst!
det gör jag alltid när jag trader in i fruntimmers-sällskap vare sig med eller utan eganderatt.3 d h nej, min gubbe lilla,, hette det nu.
» Du kommer inte så lätt ifrån saken.
Det har giiller inte damerna utan sjelfva ordföranden., &gt;M, en bock är val inte ur vägen för honom heller., * Se, se l Du h a r.
gjort baronen till grefve !.
log hon p8 nytt.
&gt;Den upphöjelsen anser jag honom ocksa väl viird,, gentog jag morskt, men kände mig litet slokörad.
, Nå, det ni&amp; nu vara ' en sniåsak,&gt; fortfor min kritiker.
.Men här kommer något mycket, mycket värre.
Hur kzrrzde du, Hilarion!, &gt;Jag böjde mig ned öfver boken, och med ' en blick af verklig bedröfvelse förde hon sitt finger utefter femte raden öfverst på andra sidan.
Jag läste: en Zjzdande malm.
- - - &gt;Nå ja, du mins val den ifragavarande talarens klingande stamma, som fylde hela salen., .Ja, men uttrycket ar ju sårande. » l Med anledning af skinen från mötet för gift qvinnas eganderätt.
omöjligt !^ invände jag, odet l r en omskrifning, en; tropo; sidant förstsr inte min lilla hustrur Och nu började en ifrig dispyt.
Jag menade att bilden, anvand så som här, uteslutande i fonetiskt eller så att slga akustiskt hänseende var befogad; min hustru förklarade, att den ur biblisk-teologisk syn unkt var förnarmande.
Paulus Bberopades och Korintherna tagos till vitne p&amp; min oförbätterlighet.
oN&amp; val,!
inföll jag, alåt OSS da tanka efter hvad jag har ritt förebrä mig.
Jag har med min bild förutsatt, att den ifragararande talaren vore i besittning af, allt förståndn.
det kallar jag för en artighet, litet chargerad, om du s5 vill, men smickrande för hvar och en.
Icke heller kan det vara sarandc att indirekt tillskrifva en menniska hopp och tro.
Endast deri ligger mitt fel, att jag skulle förutsatt att han icke hade kiirleken.
Och det var dumt.^ .Ja, i sanning,^ inföll min hustru.
&gt;Detta så mycket mer,.
: tillade jag, rsom hans tal gick ut pä en delning af Ijuft och ledt mellan akta makar, som förutsiitter en karlek, hvilken sjelfva ordföranden förklarade öfverstiga hans krafter. » Vi talade seyn en stund helt allvarligt om vigten af att erkänna ett fel och sättet att förklara sig deröfver.
Men smlningom atertager samtalet den latta tonen.
Jag erbjuder mig att gå i elden för majoren eller göra honom offentlig afbön.
Min hustru anser domen böra lyda minst pfi arrest.
Jag förklarar att i hennes armar skulle jag gerna låta fiingsla mig hur Unge som helst.
Hon reser sig hastigt, nyper mig i blida öronen och trycker en kyss först p3 mitt venstra öga och sedan p3i det högra.
Jag tackar för nådigt straff och ber om mer.
Men i detsamma gör kaffe- pannan min af att koka öfver.
Min hustru ilar som en vind öfwr golfvet, och jag sitter har, nedskrifvande min bikt för Ilagny och de viirde talarne, tillsggande ett allvarligt löfte, att aldrig gör-a så illa mer.
.
.
Hanvisni n g till miirkligare tidningsuppsatser December 1886.
Aftoabladet: N: o 278.
Herberget för tjensteflickor.
282, 296, 297, 298, 299.
Literaturanmiilan.
293, 295, B.
Kontrollen öfver bolaget Skandia.
P 297.
Skandia mot Fischer.
298, A.
Amerikanska seder.
9 D Léon Say och Edmond About.
P n B.
De nya folkskolcinspektörsUtnamningarna.
D s n 304.
P z ~ k Mttnthe, blenageri.
I.
P o 3 Jonatan Reitter, Savonarolas bild Sfockholtns Dagblad: N: o 313, 316, 318, 322.
Bolaget Skandia.
n 313.
Carl Snoilsky, Poesiens vandring.
n 3 14.
Kyrkoherde Ljungmans begrafning.
315.
Krigskultur.
P n C.
D. af Wirsin, Poesiens vandring.
P Ett yttrande i tullfrågan.
a Emile de lave lej^, Parlamentarism och demokrati.
P Z. To$eliz~s, Julfrid.
E. de Pressensi, Mensklighetens djupaste behof i narvarande tid.
P
