# ID: svediakorp-per45
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1886
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,080
# sentences: 749
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Om orsakerna till att brottslighetsfreqvensen a r fem a sex ganger större bland d e n manliga a n bland d e n qvinliga befolkningen.
n van till D a g n y liar rneddclat följande, till Iiennc s t a l d a skrifvclser.
1. hemst tal les.
om ei nedanstaende korta utdrae ur en artikel, 0111 ~nurulstatistikcti &amp; C dc!
; krist / @ ii~sIsk~Sdninge~ir u; IfdskriR .för k&amp;- lie tro och bildninu kunde vnra förticni att blifva intaget uti Fredrikn- &amp; iier-förbundets zdskrift, s9som nggot, som förtjeii; att afven tagas i betraktandc rid strafvandeiia G r förbaltrins i ovinnans sociala stall- ning.
Uct lyder silimda: .Vi h a h a i det föreeaende sett.
att kriiniiialitetsfreovensen 1 3r 5-6 ganger större b l a n d k n an b l k d lpinnor.
Men if5 kriminali- teten under rissa omstandigheter \ .isar sig rara fniktaiisr8rdt stor hos qviiinaii (t. ex. hos d e prostitueradc?
), draga vi dcraf den slutsatsen.
att det icke ar ~ U I I i E ~ och f d r s&amp;, som Br vKscntliga orsnkeii till att kriminaliteten ar större hos inin an hos qrinnor, utan dc o l i h f ö r.
Inll / &lt;ri~dcn, i hvilka IiSdn könen liefinna sig.
Qvinnan Kr huiviidsak- Iigeii hanvisad till familjen och denna stiillning ar för heiine en niot den brottsliga rigtningen sltyl~lande makt, da inannen dereniot i det offentliga lif \ .et, till hrilket han oftast ar Iianvisad.
mera ar iiisatt far frestelsen att bega en I~rottslig geniing.
Och emedan d e olika lefnads.
Iagcn, i hrilka mannen och qviniiaii siliiiida bcfinna sig, 9r efter i r förblifvit, i stort sedt, d e sainnia, har d e olika könens rlel i d e före- koiniiiande brotten antagit en n9gorlunda konstant karakter och s i - lunda blifvit I&gt;est5mhrr.
Men om iiinii tKnkte sig, att q \, innans sociala stilllning s5 viisentligen förairlrarles, soni de niera radikala ernnncilia- lioiisstrPf \ ~aii~lena i vara dagar Ss~fta, sa iii5stc vi följaktligen antaga, del i iri~~~inalitetni skullc blfza större, i n den nu ar .. att yvi~~nans Manne ej detta Br en medaljens baksida, soin t31 att tanka pB, d % fraga Kr on1 ki3iciis likstiillighet i det yttre allmiinna lifvct?
Br.
Abr.
Ln!
,.
.
2.
A l i n godn C d 1 Dc1 6r mig rlldcler likgiltigt huru Du g8r med der lilla utdrng jag h6r slinder.
Ej heller Isser jag Dngny och f5ljer ifiledes ej hind dcr shges.
blen ' Aniolel brott beghgne of t. cx.
cn ntillioii mhn - cllcr likn m6ngn qrinnor.
Statistiken visor ock.
nit u " ttr / oll i brott förckoninia ymnigme hlnnd qrin- nor, likasoni risra rhrdclcs ohyggliga bron, dsom fiirgifiningii, foniiijc-maid m.
11.
jag har tiinkt, att ilfvcn viss.
att aIk thkande i d o ej i f samt f r k rna sidan, SK denon sida af siken kunde förtjema beaktande, och jag Ur förllldrir dcruii instiimma.
Det 6r farligt förakta h6ncn.
hlcn mredrager S i 311 behindla Ert favorit-iimne en- gerna för mig1 Din gamle vän B.
A.
L.
P.
S.
Inför du utdraget med Iltiöijnndc anmitrkningar, s8 inför Ilfvcn denna D.
S. hiljett, s i iir du snm.
Red: n ar tacksam för det uppslag till tankeutbyte i ett vigtigt ämne, som härmed gifvits henne, och skyndar att efter sin förmåga begagna detsanima.
Det anförda ar nämligen be- hjertansvardt afven för dem, hvilkas verksamhet, likt Fr. Bre- mer-Förbundets och Dagnys, icke kan raknas till hvad förfin kallar aradikala emancipationsstrafvanden&gt;, utan tvärtom söker bekampa desamma.
Hvarje reform innebar faror och frestelser, si3 ock den ifsägavarande; och af de uppgifter, soni moralstati- stiken leninar, kunna tvifvelsutan dragas varnande lärdomar i mer an en riktning.
Men förfin till den ofvannamnda studien, hr J. Bwggrcn.
säger oss dock, att moralstatistikens material ar bristfalligt i afseende på tiden och omridet för hennes iaktta- gelser, hvarför man i vissa fall icke kan tillägga hennes resultat den vigt, de under andra förhållanden skulle ega.
Med stöd af dessa förfins ord v8ga vi anse vissa af hans uttalanden stä öppna för diskussion - en diskussion, som vi drista i all an- spr2kslöshet inleda med följande anmärkningar och spörjsmål.
a a a Förfin har utgitt f r h den satsen, att det icke ar könet i och för sig, utan d e olika förhållanden, under hvilka de båda könen lefva - qvinnorna skyddade inom familjen, mannen ut- satta för frestelserna af det offentliga lifvet som väsentligen orsaka den fem h sex gånger större brottslighetsfreqveiisen bland de senare an bland de förra.
Låtom oss s e till, i hvilken mån verkligheten bestyrker denna sats.
På de oniiaden af det offent- liga lifvet, från hvilka qviniian ar helt och hället utesluten, d. a. det politiska och i allmänhet det medborgerliga lifvei, ar det tydligt att, sasom förfm sagt, frestelserna drabba endast mannen.
Vidare galler förfins sats för den högre börds- och penningaristo- kratien, der qvinnorna röra sig nästan uteslutande inom familjen och sallskapslifvet.
Men inom de l h g t talrikare klasser.
der alla, utom i basta fall familjemodern, måste arbeta för att inbringa peii- ningar till sitt eget eller anhörigas uppehalle, der ar skillnaden i lefnadslage mellan qvinnor och män numera ringa.
Så t. ex. inom -
195 bildade familjer utan förmögenhet.
För bada könen sker arbctet till stor del utom hus ocli ar esoniofhst föreiiadt med pcnniiig- ansvar.
Uiiderliillet af fattiga anhöriga åliggcr lika ofta den ar- hctande qviiinan som den arbetande manncii.
Hcrnics kraftcr blifva minst lika medtagna ocli Iicnncs natur krafvcr uppmuntran och förströelse lika val som lians.
Kort sagdt: frestclscn att med olofliga medel förbättra sin stallning, hjelpa sina närniaste, cller vinna en kort tids glöniska af arbctslifvcts börda, ligger hcnnc lika nara soni hononi.
Hvarför t. ex. de qvinnor, soni hafva anstillning i statens tjenst, i bankcr ocli andra pcnning- verk eller iiioni afEirsverlden, skulle vara miiidrc frestade att tillgripa dc medel dc hafva oni händer, an de inari,soiii arbcta p3 samma oniraden, ar svart att insc.
Enda skillnaden torde ligga dcruti, att niannen iiinchafva dc ledande, vigtiga posterna och ansvara för de större penningbeloppen, samt att niöjligcii njutniiigslystnaden skullc innebära cn starkarc frestelse för d e högt aflönade manncii än egna brödkymiiier ocli anhörigas nöd för dc lägre aflönadc qviiiiiorna.
Inoni andra yrken och anstallningar, der penningansvarct icke spelar någon rol, ar förh8llandct enahanda.
Lakarcns kall kan ej i och för sig innebära mera frestelse an barnmorskans cllcr sjuksköterskans, liirarcns icke mcra ä11 Iiirariniians.
Bland kroppsarbetare kan val knappast ttdgotr anledning finnas till iiiindrc frestelse för qviiinorna an manncii.
I-Iandt- laiigerskan med oket, hangande öfvcr sina axlar, ar ej mera skyddad, 211 muraren, som hon betjeiiar.
Qviniian.vid skurbaljan cller p; Y tvattbryggan, vid krogdisken ellcr i cigarrboden, i fa- briken cller som tjenare i andras hus ar icke mindre utsatt för frestelse till brott an mannen vid sina arbeten.
I livad maii Iandtbrokarciis dotter, arbetandc vid viifstolcn ellcr raffsan, skullc vara mera skyddad än hans son vid hyfvelbdnken ellcr lien, livarför sönniierskaiis lefnadslage skulle vara ~iiindrc frestande an skraddarcns, ladug5rdspigans an stalldrängens, det ar i san- ning oinöjligt att insc.
Har, bland den stora massan af folket, förefinnes ju icke ens det offentliga lif, soni enligt forfins sats skulle utsatta mannen för frestelser, mot Iivilka qvinnan inom heinmct skulle vara skyddad.
Det synes oss da, som vore det endast inom vissa, mindre talrika kategorier af bcfolkiiingen, som förf: ns sats oni den stora olikheten i qvinnans och niannens lefiiadsförhallandeii egcr till- lämpning.
Icke heller vagar man tyvärr anse familjens skydds-
196 makt vara så stark, som förfm antagit, eftcrsom, enligt hans uppgift, * qviiinorna liafva en stor andel just i de afskyvärdare brotts, som begis inom familjerna, t. ex. mord på anhöriga, m. m.
O * 0 Om man nu mcd förfm vidhåller, att det icke ar könet i och för sig, som orsakar skillnaden i kriminalitet mellan de båda könen, och om, sasom vi tro, olikheter i yttre lcfnadsläge cndast i nigon man kunna förklara densamma, så maste man val söka orsaken på inre områden, i 115gon skarpare olikhet af Iiisåskadning ellcr rattsprinciper hos man och qvinnor.
Förfin yttrar nagra gripande ord om huru brottsliglieten tillväxer, i mån som det religiösa lifvet aftager i styrka.
Det ligger då nara till hands att spörja, om det ar n5gon olikhet mellan könen i detta afsecnde, som kunde gifva oss förklaringen på dcras olika kriminalitet.
Men vi finna snart, att det icke gifves n3gon p8litlig matare, som för menskliga ögon kunde bcstanima det religiösa lifvets vexlande styrka, och att det så- ledes vore Mnnatct att p8 detta område söka afgöra frigan.
Närmast intill det religiösa lifvet erbjuder sig det sedliga till pröfvosten för det förhållande, som vi vilja utforska.
Frågar man sig, om har i något fall r5der en s i skarp principiel olikhet mellan man och qvinnor, att den kan förklara det föreliggande problemet, så tvingas man att gifva ett jakande svar.
I hvilka lefnadslagen an man och qvinnor befinna sig, SS råder nämligen cmellan dem den storsta olikhet i friga om prin- cipen för ett sedligt lif, sarskildt med afseende p3 förhållandet könen eniellan.
Hvad som har betraktas som skam och för- nedring för qvinnorna, anse mannen i allmänhet för sig vara rätt cller i alla händelser tillåtligt, ja nödvändigt.
Dock hafva icke alfa qvinnor formitt afhalla sig fr3n ett osedligt lif; likaså Iiafva icke afla man hyllat den gängse grundsatsen.
att det för deni är tillåtet att lefva osedligt.
Sålunda har, genom undantag fr311 regeln, uppstått å ena sidan ett jemforelsevis litet antal qrinnor.
som öfvcrlemnar sig at ctt tygellöst lefnadssatt, i andra sidan cn fåtalig grupp man, som från ungdomen lcfvat, i likhet med flertalet qvinnor, ett kyskt lif, hvartill komma de gifta man, livilka genom iktenskapct med en ren qvinna räddats fr3n dct utsvarvande lif, de i ungdomen fört.
Men i stort taget torde helt visst skillnaden mellan könen i sedligt afseende vara ännu större an skillnaden i kriminalitet.
' 97 Har franistaller sig iiii helt naturligt den frågan: I Rvna ' jörh&amp; / fairde sf8r osrviIigRetm till ktli~~ina~itetsfre~dc~~srir; I-Ir Berggren har tagit frågan i betr: iktande, men blott inom ctt enstaka undantagsförhållande.
Brottslighcteii bland prostitu- erade qvinnor, siiger lian, ar så ocrhördt stor, att den &gt;så att sagaa kan anses &gt;utjeninas skillnaden i öfrigt niellan minnens och qvinnornas kriminalitet.
Af dcnna uppgift franigWr sålcdcs, att hos qviiinan den otyglade lidelsen i forfarlig grad prcdisponerar för brott?
Xt~rt: verkar rlrt sniiriirn orsnk ptP ~miirire~~?
Förf: n har endast indirekt besvarat denna fråga, men det ar för virt ändain.51 nog.
Det finnes, liar han sagt: ingenting speciclt i qviniians eller iiiniincm natur, som framkallar större eller iiiindre benagenhet för brott, större eller mindre mot- sthdskraft mot frestelsen.
I-Ivad soni förledcr mannen till brott, inåstc undcr samma förhållanden förleda qvinnan ocli onwandt.
Haral ' följer med nödvändighet, att saniina inflytande, som ett tygellöst osedligt lif liar p i qvinnans Lriiiiinalitct, liar det ocksa på niannens, om eljest förf: ns förutsättningar äro riktiga.
Orsaken till den stora skillnaden mellan köncii i krirninalitct nr ju då ratt funnen.
Fr3nscdt den, som kan härflyta af deras olika lefiiadsförliållancleii, iiikte deii näniligcn ligga deruti, att flertalet c~vinnor erkänner kyskhetens pligt och lyder den, men flcrtalct inBn dcrc~iiot afvisar denna pligt ocli öf \ ~erlemiiar sig åt ett osedligt lif, Iivilket ater, s8soni vår författare visat, i hög grad predisponerar for brott.
Mvarför fiirf: n försumiiiat att göra dctina slutledning af sina premisser, ar svårt att första.
Sannt ar, att förh5llandet i afse- ende på niannen ickc kan med siffror beräknas.
Dc lastbara mSiincn Iiafva icke, s8soni dc lastbara qvinnorna, hlifvit riiknade och sariiinanförda i en afskild klass, brSnnmSrkta nied ett sar- skildt namn, samt stalda under allniiiii iippsigt.
Det iir &amp; ledes förklarligt, att den vanliga statistikern, som raknar endast med siffror, ej kan upptaga dem.
Men en forskarc, hvilkeii gjort inoralstatistikens resultat till föremål för sitt studium, miste viil rakna mcd andra storheter, om han eljest vill leta sig frani till de dolda krafter, soni i nienniskans bröst anima deii syndiga tanken.
Han måste val cga badc ratt ocli pligt att göra jcmförelscr mellan analoga förh5llanden och beräkna sanno- likheter, der siffror icke kunna anskaffas.
Sålcdcs: nar herr Berggren, utan att anföra siffror, omnamner det forfarliga in-,
Rytande, som osedligheten bland cn liten undantagsklass af qvinnor har på deras kriminalitet, kunde man med skal begära.
att han Icmnat en motsvarande redogörelse för det inflytande, som osedligheten bland mannen har p i derm kriminalitet.
approximativt beräknad.
Man kunde också väntat att forfm pipekat, Iivilket oerliördt ansvar, soni niåste drabba den lagstiftning, hvilken i det moderna samhallet skapat en sådan klass af qvinliga parias och fortfarande underhaller densamma, p i det att mannen ostraffadt må dela dess usla lif utan att derfor dela skammen ocli tvånget, som vidlader densamma.
t När vidare hr Uerggrcn p5 ett djupt upprörande sätt skil- drar huru barn, som blifvit utsatta eller på annat sätt &gt;af sina mödrar öfvcrgifnas, nästan tyckas: likasom tvingas in pS lastens vag,&gt; s3 hade man kunnat fordra, att han också antydt hvilken stor del af det förfarliga ansvaret för dessa olyckligas öde, som faller på fädcrxa, Itvilka i första hand öfvergifvit både mödrar och barn! '
Vi anföra detta, icke emedan vi skulle velat, att f ö r h för- tegat eller förbihalkat skuggsidorna i qvinnoslagtets lic tv " artom.
Vi och våra niedsystrar äro honom tack skyldiga for dessa upp- lysningar, gifna, som de äro, i strängt varnande syfte.
Det grämer oss blott, att lian icke gjort detsamma för våra bröder.
Den djupa salit-ansvarighet, som har sin rot just i den kristliga lifsåskådningen, och som vår tid erkänt i högre min an någon röreg ?iende, gör, att hvar och en enskild, vid framställningar sådana som den ifrågavarande, känner sig i viss min mcdskyl- dig i slagtets synd och derfor manad att motarbeta densamma.
Att hr B. förbisett bchofvet också för männen af en sådan var- nande väckelse, ar i vår tanke ett fel, som minskar värdet af hans uppsats, p i samma g h g det innebär en orättvisa, som kan göra den farlig ocli motverka dess goda syfte.
Nit kunna) .t- liga läsare af hans framställning draga den falska slutsatsen, HYr Sr icke siilllet att inga i nägra detaljer d det motbjudnnde h n e l; derför m i blott antydas buru uselheten Ur liknsom koncentrerad pa den n %mnda undanta klassen af qvinnor; huru i mljd deraf prcdisporitioncn Mr brott inom denna # dien klass antagit större pmportioncr an i nllm5nhel blmnd m h n e n; hum demmot hos miinnen uisvlfningnrne och derar följder aro u t b d d a bland ett ofmtliet mycket större antal, samt huru Iter detta miste medverka till den betydliga Iimtt~ii~helsdiUerrnren mellan könen.
i rtori scdt Ssmma oriittvisa bcgb, d8 bamnmordet tillr3knau endast modem, ehuru det i de Brmledt derat nti fadern öfvcrcifvil sitt barn och - ...
-.
d l r n Besin fall ~-~ Ur - ~ " lemnat dess mor hjelplöi i kampen mot skain och nöd.
~~~
att den störrc brottsliglieten inom det manliga slagtet är en iiödvaiidig följd af * det offentliga lifveb ocli dess frestelser; ett antagande, som skulle förringa kraften af den vackra vcderlagg- ning förfiii ger af påståendet om den menskliga viljans ofrihet.
iifven cn annan farlig missuppfattning ligger nära till hands för lir B: s läsare; den nämligen, att nianiien i afsecndc p5 sidana brott, i hvilka han haft lika stor, om ej större del an qvinnaii, icke behöfver göra sig nigra förcbråclser, eftersom lagen ocli sjelfva den kristliga moralstatistiken åtalar ocli dömer endast dcn qvinliga brottslingen.
Dct kan måhända anmärkas till försvar för hr U: s framstall- iiing, att den ar grundad på den tyske förfiii A. von Oettingeiis arbetc: ~ D i c Moralstatistik in ihrer Bcdeutuiig fur cinc Cocial- ethik *.
Vi kunna ej döma derom, men önska blott, att den svenskc förfiii sjelfständigt och opartiskt behandlat det högvig- tiga äninet.
Slutligeii komma vi till hr Berggrcns förutsägelse, att qvin- nans del i kriminaliteten skulle blifva större i min som hennes sociala stallning föraiidras i den riktning, som rår tids * mera radikala cmaiicipationssträfva~idcm $syfta.
Om nu detta p.-iståcnde innebär, att en vidstrscktarc andel i arbetct inom det iiiedborgcrliga lifvet eller affarsverldcn, i skolans, vetenskapens eller konstens tjenst o. s. v. skulle stegra qvinnans andel i brottsliglietsfrcqvensen, så vaga vi hoppas, att förf: n ej blir sannspadd.
T y väl må dct vara sant, att cn del qvinnor, i följd af natur eller uppfostran, sakna förm5ga att leda sig sjeliva en- ligt riktiga gruiidsatscr, och dcrför bordc hållas Ijerran fran frestelser, om slidanr vore tiw) liligt.
Men helt visst skall flertalet rättänkande qvinnor starkas ocli stödjas afveii i sedligt afsrcnde gciioni den nya sakernas ordning, som arbetct p i qvinnans sanna frigörelse, licnnes rätt till kunskap och sjelfförvärf, m. m. strafvar att Sstadkomma.
Vi grunda denna förhoppning först derpå att arbetet, i och för sig, är en af dc erkandt starkaste, scdligt skyddande niakter, som finnas - lär oss icke redan kate- kesen, att arbetc ahindrar ininga tillfiillen till synds.
Derjemte bygga vi rår öfvcrtygelsc p?
det antagandet, att, med ökade ut- sigter till sjcl~orsörjning, antalet af de qvinnor, soni nu, drifna af nöd ocli brist, kasta sig i lastens armar - och deras antal ar
200 ' förfarande stort - skall högst betydligt förminskas; vidare styr- kes vårt hopp deraf, att den betydliga förändring, som qvinnornas sociala stallning redan undergatt, icke hittills visat sig medfora någon af de fruktade sociala farorna.
Dertill kommer slutligcii vår förvissning, att qvinnans inträde på nya verksamhetsområdcn, der normen för det moraliskt ratta hittills ensamt bestämts af mannen, skall p i dessa omraden öfva ett renande och sedligt stärkande inflytande, soiii måste minska i stallet för att öka pre- dispositionen för brott.
Syftar förf: ns antagande åter på socialisternas teorier för qvinnoe~~ia~~cipationen enligt Rebels bok, hvarigcnom scdelagcn skulle kullkastas, aktenskapet upphäfvas och qvinnornas moral sankas till likställighet med mannens - för att nu icke tala om familjens och hemmets upplösning - samt religionens ersättande med naturvetenskapen (!
), allt cnligt Bebel, sa erkänna vi för visso, att lir Berggrens förutsägelse ar riktig och brefskrifvarens varning val befogad.
Att under sadana förhållanden kriminali- teten inom b&amp; könen skulle komma att stiga - i motsats til livad Bebel förmenar - och att skiffiiadm mellan dem sålunda äfven då skulle forblifva konstant, gör icke förf: ns varning mindre behjcrtansvard.
Det vore både enfaldigt och förmätet att psräkna, att vårt folk skulle gå fritt för smittan af den sociala revolutionens jas- ningsamiien, och det ar var pligt att rusta oss deremot.
Just detta ar på qvinnofrågans område Dagnys och Fredrika-Bremer- Förbundets uppgift.
Andra krafter börja verka på den stora arbetarfragans sunda lösning.
Ville blott allt flera rättänkande och sansade menniskovanncr inse och erkänna, att: vi endast med den sanna frigörelsen kunna bekämpa den falska * och for- ena sig i den kampen - d8 skulle tvifvelsutan stora och olyck- liga omstörtningar förekommas.
Helt visst kunde också en forskare på moralstatistikens omrade taga verksani del i denna kamp.
Så t. ex. genoni en utredning af osedlighetens och last- barhetens förhållande till kriminaliteten, genom väckande af den sedliga sam-ansvarigheten könen emellan, genom påpekandet af opinionens och sedens inflytande på den sedliga viljan, m. m.
Kan han också ej härigenom inverka på lagstiftningen, skulle han dock kunna rena den allmänna meningen och skärpa ratts- medvetandet samt derigenom skapa ett värn mot synden, star- kare än blotta bemödandet att undvika hvarje frestelsc till oiidt.
*.
*
201 Under afvaktan p.?
en sadaii rättvis ocli lärorik behandling af lirad den tyske författaren kallar .socialetikens anteckna vi här ' nedan de slutsatser, soiii för oss frniiigått af lir J. Berggrcm betraktelse öfver den olika kriminaliteten hos könen: i: o) Att den otyglade sinliga lidelsen är en bland dc onda krafter, hvilka i högsta grad predisponera för brott; .-: o) Att det i väsentlig nian ar den af qvinnnn erkanda pligten att lefva ett kyskt ocli Sterhillsamt lif, soni både ger henne större kraft att niotstii frestelsen ocli gör henne mindre prrdisponcrad för brott, sanit såliiiid; ~ förklarar hennes ringa andel i kriminaliteten; 3: o) Att det tviirtoni ar den forinenta rattiglicten att gifva de sinliga driftcrria - dryckcnskapsbcgaret och spclpassio- fria tyglar, som hos det manliga nen dcri inbegripna slägtct slappar kraften att motstå frestelser, gör det inera predispoiieradt för brott samt framkallar dess stora andel.
I i kriminalitetcii.
Vidare, 4 0) Att de vetenskapliga forskare, Iivilka friii moralstatistikens döda simror vilja göra slutlcdiiiiigar rörande det lif, soiii lefves omkring oss ocli stalla dctsamnia i den kristliga lifs.5skådningeiis ljus; måste taga med i rakningen afven de brottsliga Iiandliiigar, hvilka ickc lagligen kunnat ' åtalas, meii som varit anledning till nyn brott, samt för- dela nnsvarct för sådana förbrytelser rättvist mellan, 3 ena sidan dcn döiiida och vanlicdrade, å andra sidan den odönidc ocli i vcrldens ögon alltjemt lika hederliga brottslingen.
Och slutligen j: o) Att det för den kristliga etiken icke galler att med yttrc nicdcl bevara det ena könct för frestelse, mcdan det andra leiniias att lefva hur tygellöst som helst, utan att det galler att hos bada inprägla den vaktande tanken: LRt ass icke fresta A-~nrwrirn!
-
En ferie-färd.
fterföljande brer ar icke skrifvet för offentligheten.
Det inneh3ler berättelsen om den fotvandring jag i soinras.
företog med nigra Iarjungar f r h Högre lärarinneseminariet och Normalskolan.
P&amp; red: s af Dagny enträgna begäran lemnas det nu till offentligheten i den förhoppning, att det möjligen kan komnia nagra af licnimens och skolans målsmän att tanka p. %, att våra flickor också höra till den skolungdom, som kan behöfva komma ut på sommarv vandringar:.
- - - Nu skall jag halla mitt löfte och beratta dig nllgot on1 v81 feriefird, hvilken lyckades v81 och skankte flickorna, som jag hoppas, biide nytta och nöje.
Vi foro fran Stockholm onsdagen den 7 Juli kl. j e. m. med 9ngb9ten Pius, som förde oss uppför Strömsholins kanal till Sn~edjebacken.
Pius Sr en liten primitiv $ngbit, der man Ster mntsitck och lefver helt ogeneradt.
Ilen har ej heller blifvit berörd af tidens bradskande fart, utan gir sin lunk i sakta mak.
Flickorna förfogade öfwx en liten salong med sangplatser i tv&amp; vbningar; jag hade öfre vaningen i en trang hytt med en högljndt slumraude fru i den nedre.
Sa snart vi kommit om bord, underrättade jag kaptenen, att jag reste med z.skolungdoms, och han blef da idel vanlighet och gick oss se&amp;n till mötes pi % alla satt.
Han lat till och med en $ng Pius gå med half maskin, för att flickorna skulle W. rita af ett pittoreskt gam- malt hus.
Ingen af mina unga medresande hade förut farit genom en sluss, och som vi hade tjugofem ddana att passera, erbjöd sig godt tillfalle till sluss-studier.
\ ' i kunde ocksa g % till fots langa stycken, och som naturen ar mcker niistan hela \ .iigen, njöto vi af allt hjerta.
Först fredags morgon kommo vi till Smedjebacken, och fastan Pius varit bHde trög och t r h g och obeqvim, var det med verklig rörelse, som flickorna sade honom br \, äl.
Kaptenen, styrmannen, Lina (restanratrisen), .den rutige * och .den randige; (tv8 man d be- sitttningen) g8 visst aldrig nr deras minne.
F r h Smedjrbacken har man visserligen jern \ .Sg, men vi I5to vara renslar p3 egen hand, mot 2 5 öres afgifi, begagna detta fortskaffningsmedel och vandrade sjelfn den i ' l?
inil I h g a viigen genom en hemlig natur till Lud \ .ika, der jernviigen sedan fick h h t a 11111) 0 % och föra oss till Horhge.
Har togo vi in pS ett enkelt, men fint och trefligt hotell, som fröken M.
K. anvisat oss.
Jag önskade du hade sett flickornas för- tjusning öfver att f3 ho 119 hotell ett nöje, som r a ~ för dem full- komligt nytt.
Jag hade förut ej riktigt tankt p9 att mina turister vor0 s: oerfarna.
Tv$ af dem hade aldrig rest Iiingre Yn till Upsala; af de öfriga hade en mrit vid Krylbo, den andra sa Ibngt som till iiitllvik.
-
203 Ile sin3 vedervirdigheterna p9 Pius bidrogo o c l d att göra det stora luftiga hörnriimmet i Horlinge till ett rent paradis.
Efter att halva hvilat ut hir, gingo vi till det niirbeliigna I) ornnarfvet, sågo de vackra arl~etar- I~ostiderna och triffade p i en f. d. elev i vir skola, som vistades der hos sin bror, hrilken rar aiistrld p9 platsen som ingeniör.
Gerioiii de hyggliga syskonen fingo vi tilltride till verkstiiderna och kunde Ilese allt pil brsm sitt.
Det triffade sig ocksa s i lyckligt, att vi fingo se en besseiiierl&gt;l5sning.
Du kan Iitt t !inks dig hrilket intryck inas- ugnar, valsverk och sotiga smeder sknlle göra pil sillskapet.
Nir nu Ii3rtill koinnier, att disponentens bostad ligger p i en i Dnlelfven ut- skjutande udde, der Jösse Erikssons, HorganSs fordoni stod, %?
fick st5llet ocksi sin romantik, och det beslöts enhilligt, att Doinnnrfvel skiille I~ctraktas som en af (le förniiiiista ~glaiislrunkternnw.
1) essa blefro likviil xdan d nihga, att jag tror de saniiiimflutit till nigon- ting stort gliiiisniide, som onifattar hela resan.
Lördagen gjorde vi en utflygt till Oniis, och h i r fann den ungdonilign patriotismen sin glans- punkt.
I) en gamla pittoreska byggnaden med sina minnen af Gustaf Vasa och (leii!
leende naturen kring Kunn hnde rent tagit flickorna Mngna.
Jag trodde, att jag aldrig sknlle f3 dem med mig ilerifrh.
Stiinuiingen höjdes ocksf af ett besök hos stationskarlens hustru, som förevisade stillet.
Hon hade sa fint och natt i sin lilla bostad och var sjelf sa viin och fager, att om nigon af iiiina turister slår sig p % författarskap, Illir hon bestiinidt hjeltinnan i en novellett.
För att f3 se litet mer af Dalelfven gingo vi till fots frin lbr- Iiinge till 1) ufniis station 119 Siljanshnnan.
Under riigen passerade vi Hdtsta ocli hvilaile oss I J q~redikstolen~, ~ hvarifrh nian har deii grniiiin utsigten öfver elfven nied dess striiiider och de kringliggande höjderna.
Sainiiin (lag om aftonen kommo vi ined jernvig till Leksand och mot- togos der af fru L. sairit en kamrat till tlickonin, boende i klockar- g ?trdeii.
Den förra tog en af reseniirerna med s ~ g, och de öfriga in- bjödos till klockargirden, hvilkrn för m&amp; st9r som ~glansl~unktrri *.
Den frid och ro, pamd med friskhet ocli glidje, som rfdde der, verkade outsiigligt viilgörande.
Ocksi \ - oro vi (ler hela tre och en half dag.
1 ' 3 söndagen sig0 vi roddltnrna med det högtidskliidda kyrk- folket, bc \, istade gwlstjensten, gjorde p5 e. ni.
en u t h l Siljnn och njöto af utsigten frin Kiiringlierget.
Mfindageii Ster bjöd 118 en mera ovanlig tur.
Vi vandrade niiniligen d9 - vi turister med Leksands- vfinnerna ocli dessas kusin, en student - till den en niil f r h klockar- girden I~eliigna fil) oden.
Att för Siockholmsflickor komma pH besök till en fsbod nfgonting som de fSrut endast Iiist i geografien on1 det rar ju niågot rent förtrollande.
Dc smi hiisen, fjerran frin allt grnn- skap, skogstjirnen, isen, hvnrifrin man kunde se lbigt nt at Siljan, f5- I&gt;odkullans gliidje öfwr &amp; t besök- allt var s i nytt och hiiiiföraiide.
En inils vandring uppför branta Imcknr ger ocksi god inatlust.
Aldrig hnde viil Hickorna drönit om att kunna förtSra sidniia qvantiteter och inidrlagen med stekt flssk ocli potatis ser- mjölk som da veradt p5 iiiycket bristfilligt porslin och mjölken i triisk9lar, allt vm oförgiitligt.
- - -
204 Efter middagen började det regna.
DS blef Elma var: rXddande engel., i det hon ur sitt minnes rika fatabur uppdukade det ena poetiska praktstycket efter det andra.
I fibodens lilla gästkaminare föredrogos stycken af fni I.enngren, Rydberg, Snoilsky ni.
fl.
OcksS Annie lem- ilade viirdefiilla bidrag.
Fjalar tycktes \ .ara hennes iilsklingsskald.
Jag satt i tysthet och gladdes St att d r a flickor verkligen aska svenskt skaldskap.
SS hade vi solosSng och sainsing, och sa gjordes lekar men regnet upphörde ej.
Ett beslut miste fattas: öfvernatta i Eiboden eller gii hem?
Vi besttimde ass för det senare och vandrade en bel mil i regn utan alla tifventyr, utoni det att Elma koni pS hufvudet ned för en stiitta och tappade sin pince-ner, hdken hon dock fick igen.
För att skydda o s mot regnet \ .oro v i alla utstyrda mer eller mindre underligt, och Agda har i sin skizzbok förevigat de \ .andrandes person- ligheter.
VSta som tuppar kommo vi hem kl. 10, men voro nästa morgon lika krya.
De filjande dagarna delades mellan kammarmusik och ut- farder.
Onsdags eftermiddag bröto vi upp frSn Leksand för att vandra till Rtittrik.
Vara vänner i klockargården voro oss följaktiga till Plints- bergs by.
Utsigten derifrh öf \, ergSr i kinnares ögon den frin de beryktade BergsSngs-backarna.
Efter att ha njutit af utsigten togo vi i n i en bondgHrd, der aftoninSltid erhölls, besdende af nykokt ~mtatis och salt strömming med bittersalt smör och surt dricka.
Anrtittningen .wrrerades ute, och af de ätande sutto soinliga högt uppe ph en stegc och andra pS ett kiillartak.
» e mer stadiga siitto pS förstugiitrapl) an.
Natten tillbragte ri i en lada: sju qvinfolk i en ISng rad pS halm, med nyrtifda priiktiga filtar öfver oss, studenten i en v d, och svalorna i taket.
Sedan vi följande morgon med saknad skilts frlln vara Leksands- rznner, in9ste 1.i w i d r a en hel mil till R.ïtmik, innan vi kunde fil mat.
Elma förklarade visserligen, att hon i Stockholm alltid blef sjuk, om hon gick ut, innan hon föförtt nHgot; men jag lugnade henne med att luften h31 w r SS frisk, att hon ej behöfde rara Xngslig och sjuk IJef hon ej heller.
FrSn Rattvik gingo vi med ilngb5t till Mora, der vi besHgo Vasanionumentet III.
m.
I Mora började var egentliga fot- vaudring, soni skulle sträcka sig till Asens by, i Elfdden.
Sedan vi med farja koniinit W.er elfven, hade vi att tSlinodigt vandra öfvcr en ntira 2 mil I h g sandmo.
Käsian inga menniskoboningar, endast nAgra öfvergifna &amp; bodar sago vi pS d r v ".
Dagens m31 var FJfdalens kyrkby, och för att hinna fram begagnade vi oss af det i Norge s. k. Sk- och gå-systemet.
NSr flickorna Hkte, rar det för dem ett stort nöje att spdka med skjutskarlarna.
I kyrkbyn finnes lyckligtvis en mycket god gästgifvnrgSnl, hvars v.ïrdfolk risade oss mycket tillmötesgHende i alla skeenden.
Stirskildt förtjenar deras prisbillighet mot turister att be- aktas.
Vi skola alltid i tacksamt minne bevara deras vtinlighet.
Föl- jande dag skulle vi bevisa oss som zsanna och verkliga turister:.
Vara dagsmarscher hade dittills varit mycket spaka.
I l. '.
eller z mil hade I dag gS 3 mil: varit det högsta vi Sstadkommit.
Nu skulle vi fr5n kyrkbyn till asen och tillbaka igen.
En uhäg hade ju alltid varit att taga skjuts, men rara kassor och \, ar turisttira manade oss att - -
förakta ett dylikt hjelpmedel.
P9 middagen mro si lyckligen i &amp; ens Iiy, dcr Hlfdalens storartade, vilda natur möter i all sin prakt.
Ater- viigen var stritram.
De musikaliska af siillsknpet tröttnade dock aldrig att genom iniiiitra sanger lifva &amp; a domnande krafter.
Bare detta sagdt till deras stora heder och berömmelse!
Kl. g 115 aftonen voro vi iter i sara trefliga rum i kyrkbyn, och nu fattades intet i var turistYra.
Under fabod \ ~anclringen Iinile vi rarit genomv8ta och under h w v a n d r i n g e n hade vi lifnirt oss iued litet cakes och choklad.
(I inaterielt afseende lenin.de h e n mycket ja allt öfrigt att önska.)
Vi hade s9lunda ej dukat under hvarken för regn, hunger eller trötthet, turisternas iieialer.
Inga menliga följder visade sig efter den stringa marschen, om jag iin (lantager de plager, som alltid maste utst5s af den, som 118 en vandring ej har Iimpliga skodon.
PS sön-.
(lagen \ .oro vi i Elfdalens kyrka och viinde der115 ater söderut.
: \ t~rv5~cn togo vi " her Vhihus Iiy, och jag önskar, att du der sett .oss jngn frin gard till gard, fran handelsliotl till hniidcldiod efter n9got atban.
Slotli en fingo \ .i spaning om att en korg hvetebröd kommit till en botlzfr n Mora.
I spr9ngmarsch ilade vi dit och slogo oss likt glul&gt;an&lt;le iilfvac ned kring korgen, somliga sittande lkl disken, andra p5 en Iar.
Ha~delsnia~incn satte fram vatten, och SS begynte ni9ltiden.
Elnia at 7 (sliger sjii) ganska stora bröd.
Men nu kommer det rör.mde i iifventyret.
En annan handelsmans hnstrii hade sett rara swöft9g och kom ut, fragande om hon ej finge bjuda p9 kaffe, eftersom det föll sig s i riil, att hennes man dagen förut varit vid filwden och fht @ d d e incd sig helii.
Sagdt och gjordt!
Efter f3 minnier sutto vi vid den goda qrianans kaffel) ord, der den sköna drycken med smör och bröd inniundigades med en aptit, som om hvetelxödskorgen fran blora aldrig funnits till.
Efter in9ltiden spelade \ .ärden p5 orgel och hans hiistrii sjöng en munter kRrleksrisa friån Viiigaker p i minst i 5 verser allt beledsngadt af orgeln.
Htim vi vid HYcka bruk fingo skada det nya porfyrverket, huru vi rodde ined 119t öfver till Orsa och derifriii följande morgon till hlora, der kamrater rskades, samt hur vi ytterligare f3rclades med hgans hjelp öfver land och \ atten, tills vi hamnade i Falun, det f3r du förestilln dig.
Jag har aldrig funnit nigot sirdeles vackert i Falun, men ungdomen, som lockas af allt nytt, fann det \ .ara ett stort nöje bara att sandra 1i9 starlens gator.
Det största nöje Falun hade att I&gt;juda p$ var dock griifbcsöket.
T5nk dig flir: kornas kRnalor vid att klYda sig i grufdtigt och att som Sigrid fi bira det ena 1) losset och d börja den hemlighetsfulla vandringen i mörka g h g a r och kiYttra i stegar och trappor!
Entusiasmen Iiröt ut nederst i bvufvan, der den ena s811gen aflöste den andra, t. o. m.
~ I f i a d dtf ur s h f U I I ~ S hur i irntun~~s skölc !.
gick af stapeln.
Sedan iii varit nere i grufvan, fingo vi bese hyttan och alla verkstYdemn, eftersom vi ind9 .bara vore fruniiin~ner~.
Sedan ri l e m ~ Falun, t vor0 vi innu en g9ng i jordens innandöme, nien den phgen i Siiters sköna dal.
Den z= jiili anl51idr vi öfver Upsala hem till Stockholm.
och jag tror, att vi alla kom~na att berara resan i kirt minne.
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
För Dagnys läsare torde det cj vara obekant, att sistlidne vinter här i hufvudstaden bildades en förening för främjande af skolungdomens sommarvandringar.
Den i ofvanstaende bref skildrade feriefarden möjliggjordes genom ett understöd, som nämnda förenings styrelse godhetsfullt beviljade.
Detta under- stöd lemnades for att söka f3 fotvandringar i gång äfven bland den qvinliga ungdomen, men styrelsen hoppas, att en särskild qvinlig styrelse matte bildas for att taga flickornas fotvandringar om hand, då den nuvarande styrelsen har ett fullt tillrkkligt fält for sin verksamhet bland gossarna.
D i vi alla veta, att vara skolflickor om vintern föra ett vida mer instangdt lif än gossarna, ar det ju tydligt, att om nigra framför andra behöfva litet sfriluftslifs om sommaren, är det just flickorna.
Sjelf har jag varit vittne till den nytta och gladje mina unga reskamrater haft af att f8 blicka litet in i den verld, som finnes utom de tranga gränser, inom hvilka de vuxit upp.
Det vore derfor val, on1 man tänkte p3 att bereda äfven flickskolornas lärjungar till- falle att göra sommarvandringar.
L.
E.
Den qvinliga valrättsrörelsen i England och hvad vi i Sverige af den hafva att lära.
g II.
Dagnys aprilhäftc lemnade vi en kortfattad historik af gin- " ' gen af den qvinliga valrättsrörelsen i England.
Sedan dess hafva vi haft glädjen att fran utgifvarinnan af English Woman ' s Review, miss Caroline Ashhurst Biggs, en af förkam- parne for qvinnosaksrörelsen i England, mottaga nedanstaende bref, som redogör for den ställning, som denna vigtiga fr8ga for närvarande intager.
- - - För Auyrti II.
ig Sotting Hill rqunre London \ V.
några veckor sedan erh (il1 jag ett inycket r3nligt bref fran fru H., edert biträde vid redaktionen af Dagny, nied en helsning fran Er och n8gra fragor angaende utsigtema för \ .art arbete med afseende 3 qvinnans rösträtt, som jag ej då var ratt i stand att besvara, en3r parlaments \ .alen ej da ännu egt rum.
Nu kan jag glädja Er med underrättelsen, att våra utsigter äro goda, sa att vi verkligen kunna vänta att ganska snart rinna vart inal.
i det senaste parlamentet andgs antalet af vara vanner vara 314 (af 670).
Proportionen af de Khfa motstandame mr mycket mindre, och der fans ett stort antal, on1 hvars isigter vi voro i okonnighet.
207 Underhuset röstade tre ginger i fragan, huruvida det skulle fortskrida till att taga motionen under ÖfvervBgande eller uppskjuta debatten, och som resultatet vm gynsamt för oss, antogs, som bekant, motionen iitan omröstning till andra Ifisningen.
Den kom aldrig Iiingre.
Ehuru ett SS stort antal af det liberala partiet under Sratgal iinrlerstödt oss, haf \, a dess ledare, Gladstone, Hartington, sir H. Jniueu, sir \ I '.
Har- court och andra, IBnge varit vara motstSiiilarr.
Soiii Ni siikert kän- ner, förin51idc mr Gladstone för trlnne Sr sedan 104 af sitt parti, som hade rnrit vara viinner, att rösta emot oss, och omintetgjorde derigenom vart srkra hopp om att blifva inbegripna i reforml) illen.
Sainnia tryck iitöfkvle lian till en risu grad under den sista parla- nientssessionen.
Vid ett tillfille vet jag, att v81 fraga skulle bringas under diskussion, d5 en af ministrarne skickade efter nigra af Par- iiellisterna, som p i den tiden voro firdiga att göra Gladstone sig för- I) uii&lt;lcn p i hvad sXtt som helst, och kom öfmeiis med dem, att de skulle fortsCtta att tala s i Iiinge efver det iinine, som iiiist fömt före- Iig (och som eljest skulle hafva blifvit erpi: dierndt p5 ett par iiiiniiter), att kl. skulle hinna s19 1 2, p ~ i ~ natten och vSr fragga i l e d e s ej kunna koinnia före den gSngen.
Enligt den SS kallade hnlf-ett regeln, kan intet förslag, som ar &gt;blockeds, d. ä. som nigoii medlem af huset furklarat sig vilja inotarliet?, komma under diskussion senare iin kl. iz,,.
$ i natten.
VSrt förslag sI&gt;lockades~ naturligtvis och SS- Iiinda förlorade det a11 iitsigt att koiiiina före.
Det var för oss klart, att om mr Gladstones regering qvarblif \, it viol styret, skulle Sterigen en del ~&gt;arlanieiitsledamöter förmatts rösta emot oss.
Resultntct af de nya valen har \ .arit i: o) att föröka antalet af vira ranner (sSdaiia som niitingen h a f k riistat för OSS eller skriftligen eller i offentliga uttalanden lofvgat att iiiiderstödja o s) till 344: S andra sidan Xr antalet i f r h &amp; änh niotst5ndnre euilnst 136 Ile Fiterst5endc Cro, SS ridt oss kBndt Br, neutrala; 2: o) att vi nu genom att de konservativa h y o konimit till makten, hafva miktiga viinner i sjelfvn kabinettet.
Niigra af regeringens ledande mTn, lord Salis- bury, lord Iddesleigh, sir J. Maniiers, sir John Gorst, äro gpuamt siBnida för oss och ett mycket större antal konservativa Bro Eirdiga att rösta för oss nu, iin rid nagot föregaende tillfille.
Det synes som hade den kanslan allt mera trXngt igenom, att qrinnoriias röster skulle blifva niera oföriiiiderliga och att Lfa p&amp; Bn in5iiga nf de nya nianliga elektorernas; samt att de besiittna qvinnorna, hrilka mnligen höra till den bildade klassen, i iii9iign grekkap representera en ej s9 liten fömiögenhet.
Under tiden fortg3.r ifrigt arbetet med att viirfva qrinnorna för de olika partierna: Giillvifve-ligan (the Primrose League) för de kon- servntiw, 1,il) erala föreningen, Home-rule-ligan, Uiiionisternas för- bund etc.
Jag tanker detta Br en oundviklig sak, meii ilen gliider mig icke.
Jag skiille mycket heldre se, att qviniionia stodc iitoin partirCsendet, att dc röstade fir hrad de ansage vara de bästa män- ncn cller ile bista Ingame iitan afseende pil opinionen inom de olika particma.
Det iir mitt hopp, att ett allt större antal man och qvin- nor framdeles skola fatta sin politiska iippbift p5 detta sCtt.
Ett litet
sallskap stiftades i v5ras, som vill Wrstlka att verka för en god poli- tisk uppfostran C5rinedelst föreliisningar, diskussioner, spridning af skrifter, som afhandlade de olika sidoma af ofintliga friigor, korte- ligen, som skulle söka att förrn9 röstegare att bilda sig sin egen dsigt i st5llet ftlr att blindt följa en viss ledares, denne m9 i öfrigt \ .ara hum framstående som helst.
Vi kolla detta siillskq~ den politi~ka natioi~aI- fortningen (National Political Union), och hoppas att det skall blifn till n9gon nytta.
Vid valet 1885 fingo de olika partiernas förbere- dande valmöten niistan öf \ - erallt sin vilja fram, vid de senaste mina- demas val voro de röstberattigade mycket mera sjelfstiindiga.
Hiir n8gm ord till svar p i er fraga, hvilka som nu iiro de för- niimsta Wrkiimpame tör qvinnans röstriitt.
Af beqviimlighets- och spar- samhetnskiil indela vi landet i olika sektioner.
SA har England for- dclats i tre hufvuddistrikt: Manchester-röreningen iltager sig landets nordliga del, Bristol-ftlreningen den vestra, London-föreningen den sadm och östra.
I Manchester iir miss Lydia Becker sekreterare, ocn 5 eller 6 parlamentsledamöter, jenite nigra andra, tillhöra styrelsen.
Miss B. gifver ut siVoinen ' s Suffrage Journal.
(Qvinnans röstriittstid- ning), den basta redogörelse för vart arbete vi egt sedan 1870.
Tid- ningor tiIIsuwdcs huarji parlan~rr&gt;rsIcdanrot och huarji tidung i landet.
Miss B. iir afven London-föreningens parlamentsagent och tillbringar nöd \ .ihdigh.is, under det parlamentet ar samladt, mycket af sin tid i Imidon för att \ .ara i underhusets niirhet.
Miss Bdgarnie iir sekreterare i London.
Styrelsen derstades rak- nar m h g a viil k5nda namn: mrs Fawcett, miss Frances Power Cobbr, miss Boucherett (som grundade ~Sfllskapet för qrinligt för \ ll+ Women ' s Einployment Society -), mrs Lucas, namnkunnig som nykter- hetstalare, miss Jane Cobden, den ryktbare statsmannens dotter och inanga andra.
I Bristol fylles sekreterarens plats af miss Blackbnrn, en qvinna, som saknar sin like i energi och företagsamhet samt för- d g a att finna ut nya satt att föra var sak f r o d t.
I den styrelse hon tillhör, ar mrs Ashwortli-Halletl soul länge har arbetat för denna sak, kanske den verksammaste; iif \ .en miss Priestman, sriigerska till John Bright och mrs Clark, hans dotter, tillhöra denna del af England.
I Skottland iir var kiira gamla viin, mrs. \ k Laren i Edinhurgh, s3llskapets ordförande: hon hm arbetat oututlttligt, innan hon blef af sjukdom försvagad.
Hiir iiro miss Kirkland och miss \ Vighain sekre- terare.
Hvad slutligen Irland angh, s i haha vi i Dublin mrs Heslow, en dam tillhörande qrskarnes sainfiind och som arbetar synnerligen triiget och med ett outtröttligt nit, samt i Belfast den mest hiingifna och ihardiga arbeterskan hland alla, miss Tod, hrilken med ringa för- iiivgenhet och klen helsa under h t a l helt och hallet &amp; t upp uti sitt arbete för nykterheten, qvinnornas uppfostran och röstriitt sanit sedlighetsfr9gan.
Hon har underbara namrgifvor och eger bland alla qvinnor jag kiinner den 4striicktaste ksnnedom ej allenast af irl5nd- ska frigor, utan af literaturen i vidstricktaste mening.
Hennes röre- drag. %r klan, riiltnligt och rakt p5 saken, och unionistenia och pro- testanterna i Ulster se upp till henne som en af sina ledare.
-
209 En annan qvinna, soin verkat mycket för oss genom kraftiga föredrag rid iiivteii 31 lurs Orniiaon Chant.
En nnnm nyttig talare af helt mnat slag 3r miss Wilkinson, en qvinna nf nrbetsklmsen, soin uiider dc senaste tv9 aren hSllit ganska framstående Bredrng ö f w röstr5ttsfr9gan.
Utom dessa hafra vi Iilancl \ * ra föresprakare miss Ornie (en q \ - inlig jurist) mrs Scatch~d, miss Mnller och mhgn andra.
Ehum röstriittsfr5gan afvisades, hafv: i vi den senaste parlaments- sessionen att tacka för niycket.
Den iipph3fde iiiiiiil.
den skaniliga C.
D. akten (contngious ilisenscd act = lagen on1 smittosminia sjuk- domar), den genoinchef en lag, som aniijrtror fadderlösa bmi St mo- derns förmyidersknp, ocli en, annan, som niser ufvergifna hiistrurs underh911.
A % bkka vi frarrrdt Ii / / m Znmr s M m seger inont kort.
Jag iir niyckei glad alt tid efter aiinan hörn Iium eden arbete g&amp; franrL i Sverige.
Jag hhae nöjet att triffa fröken C.
(som nyli- gen, efter hx.n&lt;l jag tror, blifvit inedlem af Fredrika-Hreiner-förbiindet) undcr hennes I~esök i London, och hon gaf mig inhiga intressanta detaljer on1 rörelsen.
Jag IIrser nllticl edra artiklar i Dngny ined stort nöje och intresse.
Jag förblifver, etc. Caro / inc A. B&amp;$.
Härtill liar Dagny blott att lagga d e aldra senaste nyheterna från England, Iivilka gifva vid Iiandcn, att det efter valen nu sanilade nya parlamentet blott koninier att hålla e n niycket kort session, hvarefter det kommer att prorogeras.
Under- husets hela tid kommer derföre att med knappt nagot un- dantag egnas At dc nödvändiga financiclla transaktionerna.
Det är följaktligen omöjligt, att motionen om qvinnans rösträtt (the Womeii ' s Franchise Bill) kan komma iindcr diskussion före parlamentets prorogation.
Men åtgärder skola vidtagas för att dcrtill kunna erhalla cn dag, så tidig som möjligt, efter parlamentets Sterupptagandc af sitt arbete nästa år.
Parla.
~nentsledamoten Mr Woodall liar atagit sig att framlciiiiia billen i fråga och har redan DB öfligt satt från sin plats i underhuset anniält sin afsigt att s9 göra.
Under tiden söka vännerna till qvinnans rösträttt med i politiska angcliigenlietcr se&lt;lv: inlig cngelsk encrgi att arbeta för sin vigtiga reform.
De samla fortfarande underskrifter p i petitioner till billens understödjande, dc h5lla disskussionsmöten, der fragan grundligt dryftas, ocli lagga sig synnerligen vinn om att förmå de ännu odeciderade parlameiitsmedlemiiiarne att med sina röster fräinja billens framg5ng.
Dcss vänner hysa ock det glada hoppet, att de ni1 ändtligen, p5 Drottning Wc- torias femtionde jubileumsSr, skola viniia den seger, Iivarpå de, med ett aldrig svigtandc hopp, tålmodigt väntat allt sedan år 1567.
- Dagny.
- 14
Nyutkommen literatur.
A. Ch.
Edgren-Lciiier.
Cr lifvel, 4: de bandet En romman y.
I osh z. Stock- holm 1686. om vanligt ar i Nordens nyare literatur, ställes afven har en fraga.
runder debatb.
Denna fraga %, I humrida makans och modrens kall för qvinnan maste innebitra afstigelse af ett annat lefndskall, ht hvilket hon förut med ' hela sin sjiil egnat sig, och i hvilket hon skfjrdat storartade triumfer.
Iletta motiv har ej rarit frhmande för im Ed- grens föregilende diktning.
Vi finna det i viss niSn redan i hennes förstlingsarbete, .En ski %despelerska;.
Svaret tyckes der utfalla si, att endera miistc uppoffras.
En vidgad erfarenhet tyckes nit emellertid hafva bragt förf.
pa andm tankar.
Visserligen framhaller hon, och detta med vida mer kraft i n i sitt förstlingsarbete, de svhigheter och konflikter, dem hennes hjeltinna ni8ste genomgii under striden mellan sina nya pligier och sin iinnu alltjemt brinnande hag för sin förra lifsuppgift.
Dessa konflikter iiro ej hir, som i rEn sudespelerska gmndade nastan uteslutande i hennes egna moraliska lyten och i andras fördomar.
De ligga till stor del i sakens egen natur.
Men i slutet vill dock förf.
Stminstone ISta oss ana möjligheten ai en för- soning.
Fullt till freds IBr man einellertid nippeligen kanna sig med denna försoning.
Den blir mer en kompromiss emellan olika intressen, ett försök ntt hjelpligt nog under gifna fÖrh5llanden finna sig till ratta med \ issa sv9righeter an en egentligen principiel lösning af dessa.
Under dessa onistandigheter tnaste det vara af intresse att ga för- hallandena niigot nirmare iu på Iihet.
I l t t finner man &amp;, att man ej har för sig ett fall, der den n5mda fragan framtrader i sin mna enkelhet, utan der den genom förhandenvaron af vissa omstilndigheter tir sirskildt invecklad.
Sadana onistandigheter ligga först och fr !imst i hjeltinnans ställning till den lifsttppgiil, hmrat hon fömt egnat sig m~larinnekallet.
Hon ar ingen medelmiltiig dilettant i millarekonsten.
hon 51 fastmer rent af Nordens förnanista artist inom denna riktning, Stminstone lofvar hon att blifva detta.
Men för sin vidare utbildning, ja, Tör att kunna producera &amp; got af r i d e, niaste hon vistas i södern, helst hela hennes anlaggning ligger at söderns natur och söderns Mrgprakt.
Det ar ingen vanlig, lat rara begalvad, ja ÖfverlQset begifvad qvinna, vi hafva att göra med, hon hör till de K, som födas en p5 hrar mans- alder, och dertill g81 hennes begilfning i en alldeles siregen riktning.
och denna riktning k r a f k dertill rent af hennes vistelse fj9rran k3.n det land, der hennes make ristas.
Det ar ett helt och h u e t excep- tionelt fall, som vi haffa för oss, och det ar det exceptionella i detta fall, som i vasentlig man skapar konflikten.
Ja, tillfilligheterna, \ .i saga rent af roturen., spelar var hjeltinna sådana s p t t, att man ej kan annat Bn kanna sig frestad att utbrista: Sa synd att ej hennes tycke .. -
rikat falla p9 en af Itnlieiis söner; tank, hum mycket lättare hennes konflikter di % blifvit!
Fragan ar harigenom tillspetsad, det ar sant, inen (len ar SR tillspetsnd, att mon f3r s c h att bringa henne tillbaka till en form, som har betydelse för vanliga menniskor.
Hum den sällsynt begSfmde nrtisteii reder sig i sina sällsynt invecklade för- hallanden, Iiir oss ingenting, om huru vanliga inenniskor skola reda sig i sina vida mer enkla förh. %llandeii.
Skulle hon st8 vid ett ohjelp- ligt nenten ellen, skiillc hon nödgas viilja mellan sin kallelse och fnniiljelifvct eller Lniinstone niellaii att uppoffra denna kallelse eller försiiiiima ett och annat af det, som vanligen Sligger makan och inorlren, sasoin ilet jii ock stiindoiii gifves man, som nödgas göra idgot liknande, d innehRr ju ej detta, att icke hundrade-, ja,, tusende- tals qviniior, för hvilka en liknande konllikt kan franistjilla sig, skulle kunna undg9 detta siiiirtsaniina ral.
först och framst Hartill komnia iiniin andra onistitndigheter karakteren af den mm, med hvilken hon förenar sitt öde.
Falk ar en persoiilighet ar eget slag, vii1 ej utan sina motstycken i rerklig- heten, inen i alla fall afvikaiide fran den vanliga menskliga typen och, vi v8ga p8st3, detta uhii skada för den senare.
Hufvuddragen i hans karakter 9ro egenkirlek och principrytteri.
P % ett egendomligt, af Turf.
siirdeles val atergif \ .et satt visar hnn sig tillhöra det slags meii- niskor, som, af naturen danade till despoter, göra dessa sina despo- tiska tendenser gallaiide undcr frihetens namn.
Anstucken af Cmndt- samma gang han visserligen vetat \, igianismcns s~insta rilloineningar, tillegna sig d g r a af dess biittre sidor, söker han med orygglig han- synslöshet i lifvet tillainpa en iiiiingrl paradoxer, och om han ibland dispenserar andra f r b att följa dessa, sker det stadse p % ett a t t, som visar huru högt han sjelf tycker sig sta öfver sina likar.
Men qlcnna höga st9nilpunkt intager han genom att skoningslöst tilliinipa atskilliga rlels haKsannn dels falska satser, livilka genom denna sin och i hvarje fall &amp; ro tilllinipniiig oRa n9rma sig det befangda egnade att föra nienskligheten itskilliga hundratals 31 tillbaka.
~Mensklig- Iietens fortghg till jenilikhet och frihet kan aldrig befordras p$ den vig, han anvisnr, ty deiiiia vag leder med ntiilvandighet till att, eme- dan iiihga ej innii kunna fi % full del af kulturens riilsignelser, för- neka dessa %t dem, soin kiiniia njuta dem, istillet för att sprida dem s9 l h g t soiii möjligt.
Om herr Fnlk g1no111 att underkasta sig en srnarrcain operatioii utan nutidens bedöfningsincdel och p o m att för- viigra sig sjelf enskildt rum p2 sjiikhuset, oiii hans hustni genom att fort- farande iiiira sitt barn, nar detta tillskyndar henne svara lidanden, kunde lindra likars q \, aI, SS vore detta adla handlingar.
Men att underkasta sig allt detta, blott der@e, att andra inaste göra det, detta stöter, som sagdt, pa det b c h g d a.
Att h i r inga p9 n8gon kritik af hans åsigter vore naturligtvis ej 113 sin plats.
Nog inS rara att p9peka, huru som han ar den olamp- ligaste make St U h, som gema tankas kan.
Och detta för oss afven till den tredje af de omstindigheter, vi vilja franih9lla att deras aktenskap ar fotadt pa nllt igenoin falska principer.
Huru kan man tanka sig, att en förbindelse, ingingen eRer en flygtig bekantskap - - !&gt;a - - -
mellan tvenne menniskor, sa olika till lynnen, verldsisigt och lefnads- vanor, skulle kunnat undgå störande konflikter, Xi \ * en om ej Ullas konstnarliga kallelse varit ett ytterligare söndrande moment?
Denna förbindelse ar, som hjeltinnan sjelf tillsdr, helt och hallet grundad p i en stamning.
Men lifvet kan nu en ging ej byggas pil stamningar, det maste hyggas pa allvarets grund.
Det miste vara verkliga, reella lifsintressen, som förena +m, som skola hafva allt gemensamt.
Nagra sidana finnas icke här.
Afuen om, som har tyckes vara förhillandet, stamningen rakar att blifva u a d t i &amp; s i ersiitter den ej ett felande / gsruuichau.
Dessa med hvarandra n h sammanhangande omstandigheter i törening göra det skildrade fallet olimpligt till bask för en under- sökning af sjelf \, a den sociala fragan.
Om svaret i dikten utfaller mindre tillfredsstallande, s8 beror.detta i törsta rummet just pS dessa omständigheter.
Detta allt sQes dock ej som ett tadel emot förf.
Det säges blott som en protest emot hvarje försök att ur arbetet draga nigra allman- giltiga slutsatser heträKande det sociala spörjsmilet om giR qrinnas verksamhetsomride.
Och så mycket mindre hafva vi dd anledning.
att har i n 8 p s nigon utredning af detta spörjsmal.
Behandlingen af allmänna frigor i diktens form kan hafva sina fördelar med sig, dem ingen ina förneka.
Men en olilgenhet följer den alltid.
D i man har för sig ett konkret fall i liket, komma alltid mer eller mindre en mängd speciella, endnst till detta fall hörande omstandi heter med, som ej kunna undgS att leda uppmark- samheten bort fr&amp; den allmänna frikan.
Här visar sic detta vara fallet i o \ .anligt hög grad.
Om vi emellertid hittills ei velat klandra förf .. endast randa oss emot slutsatser, dem en eller .annan kunnat vilja ' draga ur hennes framstiillning, s i måste vi dock till sist, med allt erkänninde af ar- betets fortjenster.
den ofta fina karaktersteckningen och det stundom t. o. m. fingslande frainstiillningssitttet, mot detsamma rikta n i 5 3 anmirkningar.
Man kan ej neka, att scener förekoinnia der, dem mer an en läsare icke i pryderiets, men i den sunda smakens namn trifvelsutan helst skulle velat se derifrh uteslutna, helst de hvarken tyckas behöfliga för handlingens fortghg eller för karaktersteckningen.
Skildringen af den döfstumma, hektiska Kellys erotiska kitnslolif t. ex. lär v91 p i hvarje normal Iiisare göra ett rent af vidrigt intryck, och dock finna vi intet i berattelsens fortghg grundadt skal, hvar- före vi skola nödgas underkasta oss obehaget att derom f3 en s i detaljerad kännedom, l i a s i litet som om detaljerna ai hennes sista sjukdom.
Tag bort Nelly, och allt gar i alla fall sin jemna ging, de öfriga personerna visa sig det oaktadt alldeles som nu.
Samma anmakning galler i viss man IN Krabb, som t. o. m. var nära att bringa ett sådant dygdemönster som hjelten sjelf $ fall.
I dlinitn- het tyckas, med fa undantag, bipersonerna rara tecknade med s i liten sympati som möjligt, eller riittare rara gjorda SS föga sympatiska som möjligt, de gro i sjelfva verket med f5 nndantagen utvald samling för- krympta personligheter.
Denna omstandighet skyler oRa t. o. m.
-.,
213 Iiuhudpersonernas stora niordiska brister.
De Tro dock atminstone verkliga menniskor, och tecknade emot cn dylik bakgrund te de sig onekligen i ett vackrare ljus Tn de skulle hafva gjort: on1 bakgrunden mrit mer niensklig.
Men i lifvet i r &amp;: t sallspordt att raka pi en sidan samling indi \ .ider, som de, hrilka bilda denna dikts bakgrund.
Vi bah sagt, att en del scener hvarken i sig sjelfva iiro ange- nTma att Iiisa ej hellm behöfliga för det helas fortghg.
SistnTmnda anmirkning giillcr dock ej dem, i hvilk: i Ullas forna kamrater, arti- sterna, iipptrLla.
Man ISr h3r en inblick i det lif, Ulla lemnat.
Detta iir naturligtvis alldeles i sin ordning.
Men sägas inaste, att inbjudande ar ej denna tafla.
IIiiru Ulla, som dock iir en djupt an- lagd och en stolt qvinnn, kunnat trifvas i ett sådant lif och bland sadana nienniskor, det Iiir höra till det mindre begripliga.
STrskildt 9r hennes iingdoiiisviin, Lewi, en s i ol&gt;i: hnglig, en s9 rent nf vidrig personlighet, att vi gernn unna honom lians hastiga fird utför uap- porna, ?$,en om han ej sedau fatt mottaga en iirsiiktantle skrifvelse af den med allt sitt priiiciprytteri dock il&gt;land alltför beskedlige Falk.
IJet ena ined det andra gör, ali det iir med blandade kYnslor vi efter genonilisandet lägga i f r h oss * En sommarsaga&gt;.
Andas vi iin ofta sominarluft fr5n dess skildringar, sá är dock denna soniniar.
luR ofta af det slaget, i hvilket qvalin blandar sig.
L.
H: Åberg.
Ernst Lundqvist, I ' rojftr, Xy somling noveller och skiuer.
Gotlands Allc- hondns iryckcri.
l8rii 2.50.
Det iir en gammal erkänd sanning, ntt det sköna, likasoni del sanna och det goda, trifs i mhgn former, och det iir, niir detta klöfvcrblad af sant, go&amp; och skönt döljer sig iindrr en anspr5kslös yta, det r, nar gnldet befinner sig i en ansprsksllis infattning eller iip~ilhiiladt inetl slagg, &amp;: r rlngars prosnister helst leta frniii det.
Ett exempel liiirpi 51 den nyn no~ellsninling af Ernst I.iindqria med samma titel soni en föreg5eiirle, niindigen l ' rofilcr, 0111 hrilken nigra ord hBr skall yttras.
I vissa af de här föreliggande beriittelsenia gSr författn- ren nog 15ngt i sin böjelse för att afvinna det osynipatiska ett högre intresse.
S9 nlir Iinn i rii af novellerna, knllnil ~I) iinipetler~, tager till sin hjelte en half idiot, och berittar drng nr denne driftkukus Iefnad, Iivilka utgöra en serie nnekrloter snarare i n verkliga knraktiirsdrag, soiii lielysa 1) ildeii af inenniskan.
Här torde ocksS en alltför 19ng iit \ ' eck- Iingshistoria vara inrymd i skizzens tr9ngn ram, hvaraf följden blir, att ilet blotta relatcrnndet nf fakta och p i: hiindclser intager för stor plats och &lt;lessiitoni dessa in5ste I&gt;er.ïttas med en n9got torr knapp- hiindighet.
1 ') cnn: i nnmTrkning torde iifvcn galla SMors ringarr och iEn metamorfos .. Hegge dessa noveller erbjuda dock en rik skörd nf iakttagelser och ininga fina drag nr sjWifvet; i iiiinu högre grad giiller kanske iletta on1 skildringen ~C.oi: lt hjerta *, der isynnerhet början nt- iniirker sig genom cii stiininingsfull I~eskrifning 1) s ett ganimalt tjur- hiifvuds cnsliga tillvaro, och der hrorsonens friskhet, frimodighet och för- tröstan är en kontrast, i h n r s Stergifvande författaren lyckats synnerligen ~91.
Sjclfva upplösningen ar deremot svagare, isymierliet soni inatnnde~
af kattorna och nubbens intresse härför förefdla teinlinen ~rohlematiska.
* Skandalen i sv; ninge&gt; torde vara samlingens i n a t u ?arb&amp;de och biist motiverade historia.
Men den är dock till verkan underliinsen den första och den sista berattelsen, soin otvifvelaktigt höra till det biista författaren hittills Sstadkommit.
.En julnatt-.
ar en st81nningsfull idyll, men 11tm idyllens vanliga skScleplats, landet, och nian dess vanliga personer, unga nicnniskor.
Denna idyll spelar i en omgifning af skur- baljor och julstök midt 119 natten i en stockholinsvhing, der inadanien skall skiira till dess herrskailet Sterkommer.
De ui~ntriidande har iiro öfver medelSldern, och besIkfningen pS madame &amp; lsson franitrollar icke bilden af nSeon skönhet.
NScon öfverniAttan alskvitrdhet i titwck utmiirker henne &amp; k.
e och hennes-man stadsbiidet ar kavaljer 115 - sitt eget sstt rtied en viss hnndgriplig viilvilja.
Och kritisk blick hnr han men ocks5 för madamens skamnk och kroppsliga ofullkomligheter kiirleken iir efterhängsen, skulle kanske stadsbudet uttrycka 5ndS sig - och hins handlingar iiro biittre iin hans ord, och när han finner madamen insomnad af trötthet fram 11a natten, Iiigger h m sig, SS karl han ar, ned 118 golf \ .et och skurnr det firdigt för att hustrun skdl fi3 sofva i lugn.
Har har författaren lyckats att ovedersägligt bevisa, att i inSnga och Kf ?erraskande former vifs det sköna.
Sainlingens sista betittelse med titeln diiirlekshref~ tvekar jag icke att kalla ett litet 1113sterverk.
PS dessa f3 sidor har en hel historia blifvit saminantriingd och tv5 karakterer blifvit skildrade ined tillhjelp af nSgra bref, veslade mellan tre personer, en flicka ur den tjenande klassen och hennes t \ .$ iilskare.
Hon glöminer bondpojken för stads- herrn och utbyter sin Iandtliga oskuld mot en niibbig stockholms- junghis oförskrackta rerlds \ ma.
Hennes h e f, likasom bodbctjeiitens, äro utomordentligt roliga som spr3kprof pS stockhoimsjargonen och isynnerhet 510 amgheterna och mun \, igheten hos den senare oemot- st5ndligt kostliga.
I hennes landtlige Eistmnns skrifprof hafva vi, oin- klddda i den otympligaste form, hjerteutgjutelser med den finaste doft af kiirleksinnerlighe ' t, naiv oskuld och akta manlighet, en manlighet, som icke förnekar sig, niir han far sitt afslag, och i svaret tiinker han ininst pS sig sjelf, men mest 115 henne, som svikit honom.
och ber henne att rända sig till honom, om hon nagonsin behöfver ett stöd eller hjelp af nagot slag.
Men författaren har icke förledts att ideali- sera den han beskrifvit SS vackert.
Han fördöljer icke den möda han gKr sig att med \, ersstumpar och smrfkde u t ~ c k förfuska sin kansla.
och bredvid det rörande och iikta framtriider det sentimentala.
Och om denna karlek till sanningen vitnar hela samlingen.
Den kan dessutom utgöra en \ %lbehöflig hvila fran den diskussion af widgor., Iivarmed vSr skKnliteratur sysselsittter sig, men hvartill hr Imdqvist icke leinnar nSgot bidrag utom det, att han icke anser allt, som sker En granskare har kallat denna historia ngjord .. Aiir ett liiei nioihevis: En fru hade Iihi ber5ttelrcn i Jultidningen med stort noje, och nlr kori demiler hennes ijenarinna hndc knRckalas för porivaklcns.
gir hon henne historien all I5rr hllgt Iör sina geler.
Har moltogs den nu med oiörslåldt bifall.
Skratt och rörelse aiiösic hvarondra hos 8hllrmu och sluiinirycket blef den djupaste fördning hur skribenten kunde veta nit +r / r; &amp; r dtf till .. - - ' Red.
i religionens nainn, ock&amp; rara törestaivndt af religiös anda.
Det niiss- bruk af religionen, soni .Skamlalen i Svennioge.
omtalar, sr, tro vi, det enda tenilentiösa, som i I~oken förekonimer.
Denna egenskap, sanningskirlek, jeinte en viss finhet och frihet fr9n öfverdnfter, torde förskaffa Iloken m h g a viinner I&gt;land v91 Iiisande alliniinhet, ej niinst I&gt;land ungdonien, i hrars hand dessa ber: ittelser utan fara kunna siittas.
H: Lindxren.
- Fri.
n fogel i st9ltr9dsbure11, En in91ia1lsros i sin bink, Mig syntes den imgn flickan, Hlaiid tusende Idott en Iiink.
Hon Iion Som Hon tanklös tog mot livar hyllning, gick i kyrkan s9 sn8llt, nior och inormor de kara allt fann s9 viil hestildt.
Men molnen började skingras, En r9niind blaste till slut, För qvaf kindes drifhiisv9rinen; Fran I~nren flög fogcln nt.
Hiir gladt hrnnes hjertn klappar, Fran frihet och Ijns ej stingdt, Allt pjunk som en un.irt i: in&lt;lning Hon harinset i skriipvrh alangt.
.
NII först hon tycker sig lefva, Kil furst hon en rilja att, Och tankar skjuta i höjden Som triidets gröna skott.
Och kiinslor som dalens liljor Ur diinklet spira opp, I skinande regnl1igsf3rger De s \ .iIla knopp vid knopp.
Och ni1 hennes hjertas Idoinkalk Siim gl6der, at kiirlekens blod, Det ia5rks, att den I&gt;loininan druckit Ur lefvnnde kalors Hod.
Det injllrs, ntt himmelen öppiints För henne med fingslets dörr, Att skönare dröniinar hon drömnier Än barnet i lindan förr.
Lottcn w18 Kramer.
Om " Hemstudier ".
af Ellen Fries.
I. f!
- redrika-Rremer-Förbundet har anordnat hemstudiera men hvad vill detta egentligen säga, friigrr sig mer än en.
Uttrycket är, ilet erkännes villigt, ej alldeles klart och tydligt, men det är en af praktiska behof nödvändiggjord förkortning för: &amp; d och Icdningfbr h~nsfudierb.
Afven detta uttryck kan dock synas mangen dunkelt.
Huru skall dessutom en dylik ledning kunna lemnas, huru Tro dessa &gt;hemshidier# anordnde?
äro fragor hvilka, hvar och en gör sig och som tarfva för den oinvigde en förklaring.
Hemstudier, det är, siisom namnet antyder, att studera i hemmet.
Jag behhfver ej resa hit eller dit, jag stannar i mitt hem, men jag struiflar, d. v. s. jag läser allvarligt och systematiskt.
Det h u dock sina sviirigheter för den som endast har att bygga pil en vanlig flickskolebildning, att alldeles pa egen hand läsa syste- matiskt.
Det behöfves h] &gt;@.
Denna hjelp skola nn ile af Fredrika-Bremer-FMbundet ordnade .hemstudierna&gt; lenina.
I hvad form lemnas denna hjelp, och huru kommer den lärjuii- gen tillhanda?
Vi besvara den sista fragan först.
Hjelpen kommer skriftligen.
; Hemstudiernar meddela en undervisning, som sker sBrifII~n.
Hjelpen kommer ITrjungen till handa i fomi af rad, huanhon skall Iiisa i det eller det af henne uppgifna ämnet, samt i form af rad, hirm hon bör 13sa for att draga största nyttan af den tid hon egnar at ILsning.
Vidare f&amp; lärjungen tillfälle att fr&amp; sin lärare öfver det hon läser och ei kan första.
och läraren besvarar skriftlieen de till honom framstUda klgoma. '
Vidare a r lärjungen sjelf, om hon s$ önskar, af l h r e n skriftliga fragor öfver det hon 13st och inlemnar sedan sina skriftliga svm, hrilka af ltiraren öfwrses, hrarefter de rättade och med tillägg iter- sändas till lärjungen.
Slutligen kan Iärjungen f3 insTnda sammandrag eller uppsatser öfver det hon läst, ÖfversTttningar eller andra skrifningar, hvilka dii iitersändas rattnde.
Metoden blir naturligt \ .is olika efter olika lärjungars sdndpunkt, önskan och Smnen.
I historia kan ej undervisas p8 samma sätt som i matematik, och i matematik ej p8 samma sätt som i sprak.
Den unga flickan, som kanske ej genomgitt ett fullständigt Itiroverk, for- ' IIufvuddiogcn af denna artikel upplllstes p l bsmtitet d. z8 maj r886
drar naturligen en annan ledning an en lararinna.
Det ohan sagda torde dock \ * isa, Iiurn ininga olika satt det finnes att g9 tillväga vid en skriftlig undervisning.
De nirinare detaljerna rid iinden~isnings- s8ttet skulle det hlifva alltför vidlyftigt au h8r ornnimna.
Det torde ock i en uppsats som denna vara obehöBigt.
Det kan \ .ara nog att nämna, att dc, som haft ~henist~uliern~r om hand inom Fredrika-Hre- mer-Förbunde~, hafra IILt sig angeläget vara att rid le&lt;lningeii ej binda sig honi vissa regler utan ntt s9 mycket som möjligt g9 hvar och en lärjunges öiiskiiingar och kraf till mötes.
II.
För att fylla Fretlrika-Hreiiier-Förhi~nclets uppgift att förbattra qvinnnns stallning finnas tv5 sätt att &amp; l till riiga.
r att föra in ilrinnan p9 af niannen förut trampade Det c vagar, och mr d i för henne underlitta de försk?
stegen.
Det mr dr^ sattet 81 att uttänka nya vhgar, som liiinpa sig för henncs n. r. för- li9llanden och p9 hrilka hon kan Ilra sig att bYttrc nppfylla sinn n p p gifter sboin i~viiiiin Vid nnviiiirlandet af detta andra sstt tlrfvas dock alltid en stor försigtighet, s5 att nia11 ej i en oklok välniening uppreser nya skiljemurar mellan de begge könen utom de, som redan finnas.
Vid ano~nantlet af de s. k. hemstudierna har I: redrika-Hrenier- Förbuntlet följt det n i h sattet att g9 tillväga.
~Hemsuidierna~ iro anordnade endast för qrinnor och ha ej 118gon niokvarighet inom man- nens undervisning.
De lanipa sig särskildt för ilvinnans n. r. stand- pnnkt och Ieliiadsvanor.
Nigon ny skiljeniur mellan könen skola de dock ej resa, tvärtom, de 510 egnade att undergrafva en, som redan finnes, 118inligcn en olika intellektiiel iitv~ckling.
Men h \ ilka Bro dc sirskildn förh5llanden, soin göra heinstudi- ema gagneliga jnst för qviiinan?
Flickan slutar skolan i regel tidigare i n ynglingen.
Förhillnn- dcna koinina nog sn19ningoin i detta fall att andra sig, men ännu är det si.
Flickan 1emna.s sedan 15ngt inera p9 egen hand i sina in- tellektueln intressen än hrad ynglingen gör, och hon har ej saninin till- fille till ett lärorikt unigiinge, som han har.
SSrskildt ghller detta de unga flickorna 118 landet.
Flickan beliöfrer ej alltid utbilda sig till ett visst yrke; iindcrstiindom kan hon det ej, ty hon har syssel- s8ttning i hemmet eller ar der af ett eller minat skäl hiindeii.
Denna sysels8ttning ar likväl ej mera anstriingantle, an att hoii kan ha tid öfver till 18sning; ja, qrinnan kan ofta s5gns ha mera tid till bildande Iiisning, an hrad mannen har.
Men en iing flicka, 8fveii om hon ar intresserad för studier, har dock i alln~iinliet för liten sjelistindighet och förniign af initiativ TOr att p8 egen hand knniia utarbeta en stu- dieplnn och följa den.
Det talas ofta om, att qrinnan har mindre förm8ga af initiativ tin niannen.
Skulle nti detta vara hiindelsen, så behöfde hon 8Ren af denna anledning \ .id sina studier ett stöd och en hjrlp, siirskildt niir hon, s9som vi ofvan visat, arhetar under ogyn- sannnare förhallanden.
H n d blir nu följden af alla dessa svirigheterl Jo, att den unga flickan, d9 hon ej, derföre att hon skall egna sig at lararinnekallet eller niigon annan yttre verksamhet, tvingas till regelbundet arbete, aldrig lar sig att 118 egen hand ITsa nagot allvarligt och siniiningoin glöm- mer sina skolkunskaper, en eller annat frammande sprak möjligen undantaget.
Detta giller det stora flertalet.
För den som har en briniinnde I&amp;lust g e s t a h sig saken nigot olika.
Hvem har ej kiint dessa unga.
damer, ja de kunna kanske redan hunnit till hrad frans- mannen kalla aun ceriain ige:, som ha ITst allt hvad omstSndigheterna fört i d e r u vag, 811 det enn, an det andra, historia, filosofi, teologi.
natll~eteiiskap m.
in., men först och sist romaner, gamla och nya, realistiska och idealistiska.
Ett verkligt godt hufvud reder sig nagot s&amp; n51 ur iletta kaos, och kan kanske till och med erh5lla verkligt grundliga kunskaper, men alla lida de dock af att hafva för tidigt lemmts utan ledning och rid vid sina studier.
Ile blifia oftast, hrad professor Ribbing en giing p9 en föreliisning beniimnde, - tidnings- iiisare, roinanlhre eller med andra ord sudu&amp;w läsare: Men, fragar Ni törhanda, kan ej den föreslagna ledningen af flickornas studier medföra oliigenheter?
Först, rniinne den ej hindrar genomförniidet af reformer, s9danz som att flickorna i i f m böra i re- gel tanka sig en lefnadsbana, sluta skolorna senare, m. fl.
Oss synes, att större kunskap, mera jiimnlikhet med mannen i intellektuelt afseende aldrig kunna försena nyttiga reformer, och nagra olikheter mellan den unga mannens och flickans lefnadsstallning torde viil drss- utom alltid komma att qrarsd.
Men ledningen kan bli ensidig, och 51 &amp; ej en inissbmkad frihet att föredragn?
Jo, \ isserligen, men d9 kan man ju göra samma an- märkning mot all undervisning.
I all undervisning mhte alltid inga nSgon auktoritet, ehum gifvetvis mindre, allt efter soni Iarjungen sjeif ut~ecklns.
Skulle auktoriteten vid ledningen af hemshuliema verka hain- inande pa Iarjungens utveckling, sa är dermed endast sagdt, att hem- studierna skötas diiligt, ej att de ar0 i och för sig skadliga.
Men, fragar en del, kan man slutligen ha nBgon verklig nytta af denna slnffliga undenisning?
Det kan vara bra att f3 bokrad, men kan man ha nBgon annan nytta?
Till war, paininna \ i Mott om den be- tydelse skrifningarne hafva vid undervisningen, en betydeise som ej nog kan betonas.
Den muntliga undervisningen g&amp; oftast ut p i att liksom öfverflytta den enes, Prarens, kunskap i den andres, Iiirjungens, medvetnnde.
Vid den skriftliga undervisningen g9ller det deremot att utveckla Iiijungen, sa att han s~ ' ccf kan emottaga och tillgodogön sig kunskapen.
Liirjungen maste npktrm och taga initiativ.
Att lära larji~n@n att rqäektrra, t a p initiativ, nudrtt md@ @ ?I hand tif&amp;adosi,ra s&amp; wtandets skatter, det är huad hcmstudur~~a bsyfta.
Dr skola fyfln k&amp;jtan mellan studierna $å Zprn hand a h skolan, drr lärjungen ofta, i~ uärr.
i alii fdr hag c d är (rssiu.
Skolorna kunna visserligen an göra mycket för utvecklingen af sjelfk ?rksan~heten, men slum flickan vid en femton, sexton b, blir dock det sjelfstandiga studiet alltid f61 henne förendt med m h g a sv9righeter.
Till och med för den till universitetet nykomne studen- -.
ten iir ju arbetet IJB egen hand en s&amp; ~~röfvosten.
Hvad skolorna dock alltid kinina göra för flickorna, d1: t .ïr att 15ra dem, att de ej Aro fiillärda.
d9 de slutat skolan, och att vicka deras h5g fijr att, s9 vid1 deras andra pligtcr rlet niedgifva, fortsiitta sin intellektuela nthild- -- - - llilig.
- - - - Har har hufv~~dsakligen talals om ~henistiiilicnias~ I~etydclse för unga flickor, som ej äro inogna för sjelfarbetet.
De kunna dock riven lei~~iia anvisningar och rad St dem, soni redan kunna studera p9 egen hand, nien ej hafva tillgiiig till de r5d och tankeutl&gt;yteii, soin a l h studier krifva.
Ilet b&amp;tn Ixriset för henistudienias nytta iir likviil den ansliitning d e vunnit utoiii Sverige, men till deras utveckling och anordning i fr~iiimande land skola vi i ett fiiljnndc Iiïftc öfverg8.
- - - - - - - (F,wls.)
Doktorns unga fru.
Ett firrIlingrförrirF ar Eglit.
g urli hade just kommit tillbaka fr5n balen.
Hon hade frSgat sin kammarjungfrii,. '
om hennes man var hemina, men Mtt det svaret, att rhr doktorn var] &gt;i sjukbesöks, Iivarefter hon afskedat flickan.
Hon ville vara cnsanl nled sina minnen.
Hvilken förtjusande bal det varit!
Löjtnant Torlow - fans det viil nilgon, som dansade baltre 9n han?
Och s9 underhillande och s3 helt olik 1,iidvig - hennes nian.
Usch, hrad qvick han var begrep inte det ringaste att siitta h.m var otymplig och trSkig varde yf Iicnne - reste ju helt tvärt i f r h henne före fnikosteii, fast511 han visste, att hon skulle p5 bal.
S9 helt och hallet olika den glade, trefligc löjtnanten.
Hon tyckte sig iinnn kanna den ömma tryckning.
han g d hennes hand, niir de hade dansat ett par hvarf kring mlen, och hon sjönk ned i en emma.
Och nar hon satt ensam i det lilla hörnniminet, och h m koni och sattc sig i soffan b r e d d henne, hur hade han ej sett henne in i ögonen - ja, rlet var tyrl- in liat.
att han rar förtjust i henne, och hon var det afven i honom,.
.
h&amp; Slskade honom h.
Men hon m r jn gift!
Hvarfore Iiadc hon giit sig?
Hon hade aldrig, nej aldrig nagonsin, tyckt om Imlvig, det hade hon Ilara iii- hillat sig, och dessutom ' ar hon högmodig öfver att hli gift si % snart, hon hade ju bara n r i t 17 f r da.
Men n11 var hon ig, och nu skulle hon minsann visa, att hon ei rar n k o t barn Iiinure.
ntan hade kraft.
ja, till hvad vis&amp; hon 4 SS noga, Geil nSgot förskrick- till att inga ligt for] .udvig skulle det bli.
Inga favoritr5tter till middagen smekstunder efter middagen 0, livad hon hatade den der tröga, dumma, odr !Igliga, gamla I d v i g.
soin inte 1x1s hadc s9 p u s rett, att Och Gurli kastade sig p9 sangen och snyftade han blef svartsjukl!
högljudt.
SS smilningom tog dock tröttheten öfverhand, och hon somnade.
- -.
.
- - -
Stackars barn, h \, ad har hon nu haR för en liten motgång p8 halens, sade Ludvig för sig sjelf, när han omkring en timme senare gick in för att säga godnatt 9t sin unga hustru, da han &amp; g ljus i hennes mm.
Hau lade sin hmd pd hennas =el.
* Gurli, s3 har &amp; f du ej ligga, klid af dig och lägg dig riktigt.
Godnatt nu, min älskling .. Gurli, som först varit yrvaken, kom nu ihig, att hon hatade Lud \ .ig.
* G % din vap, ropade hon, sjag tycker inte en bit om dig, och jag önskar, att jag aldrig blifvit gift med dig .w, här stannade hon plötsligt, detta var alt hvad hon kunde säga, och nu visste hon ej hur hon skulle fortsätta.
.Gurlis, sade Ludvig alvarsamt, .du borde ej säga, hvad du ej menar.
GS och ligg dig och sof p5 saken, SS.
skola vi talas vid i morgon .. * Jo, jag menar det verkligen.
Jag tycker inte alls om dig, och jag tror, att jag aldrig gjort det., =Hur har du kommit 119 den idgen3 Usch, hrad han var retsamt lugn1 Om han ända blef \ .e ond någon g h g!
' Jo, jag w d det, för att jag Slskar en annan si?
fdr / ud@i mycket .. ~Hveni nr det d3.b * Joo du, det 31 löjtnant Torlow, och han är sa rysligt stilig, och du %r en sådan otack, gammal stock, som inte bryr -.
sig - om nigon mnan än sig s] elf!
* K ä r a Gurli, lugna dig !a, Nej, det gör jag inte !.
aSes8, Gurli, kom och satt dig h&amp;, sa skola vi prata f&amp;rstand,b och han ville sätta henne 119 sitt knn.
.Nej, jag vill inte sitta der, och jag \ &lt;Il inte prata Iönthd.
Dn är s % otäckt förstandigb * Ja, jag är väl tvungen, nar jag har en s9dan oförsi5ndig liten hustru.
Hör p$ nu, Gurli du älskar inre Torloa .. &gt;Joo da; och han alskar mig också.?
aHar han sagt det?
*, Nej, inte precis, men jag vet det riid8.9 soch iae vet.
att han inte &amp; r det.&gt; * Det Ger du inte .. ~Vilnta litet.
skall du W höra: men det vore allra bäst.
om du ville sätta dig i kitt knä.
Sesa, m.in älskling, gör det nu snih,r.
och han drog henne ned till sig med mildt vild.
.Sesk der ja, nu har du det riktigt bra aldeles som p i den tiden du ej tyckte en bil om mig.
Jaså, jag får iutc kyssa dig saja, det f5r vara di än SS länge.
Ja, hör nu pa.
I morse kom Torlow till mig och bad mig fara till fröken Ekberg, som pa natten blifrit hsftigt sjuk.
Hon var inte pa balen, som du nog markte.
Ka, Torloa bad mig så enträget och såg SS ängslig ut, att jag tog mig friheten säga: ' Torloa, du är IGir i fröken Ekberg ', och den goda själen nekar visst inte, utan ber mig skynda mig!
' Men Gurli skall p9 balen i qväll ', sade jag.
' dock, om du lagar, att hon Wr roa sig riktigt, 54 reser jag Ogonblickligen ':.
Ludde, ra ' du s8 at honomb.
.
- - - -
221 * Ja, dct gjorde jag, och s i for jag i väg med första tiget, fastan jag visste, att jag hand en den alra n3pnaste och snnlaste lilla hustru, som satt vid frukostbordet och rynkade sin lilla söta näsa i vrede öfver att hennes stock till inan inte kom hnii i laga tid.
Men hur kan du begsra, att jag sklille tiiiika p3 dig, jag, som inte bryr mig om nigon annan iin inig sjell ?.
Gurli kastade sina armar om lians hals och tryckte sin lilla iör- gritna ansigte mot hans.
* Jo, det gör du, du rara gamla Ludde.
Det 31 bara jag, som inte f h i å r sidan god och präktig gubbe du ar.
* ~SBlcdes äro vi sams nu igen ?.
&gt;Jaa di., .Och du är inte förtjust i Torlos ?.
~Neej di .. * Och nu nekar du mig inte en kyss?
* &gt;Nej di.
* - Qvinnosaken p&amp; möten och inom tidskriftsliteraturen.
ar för iiärrnrnii~le nite och girs hos oss i alla möjliga och omöjliga former.
Till ile o~nöjliga räkna vi den plötsliga stornilöpningen i viras, i syfte att med ett slag öppna de, för sina t d g a iiiissrikuiingar SS linge öfverklagade, gossl5ro \ .erken ocksi iör qvinliga Iiirjungar.
Till de omöjliga hör ocksi Ellen Keys försök (Geijerstams Rcry r8SG) nit hos oss framkalla en reaktion mot qrinnofrigans excesser, af hrilka ri dock, enligt hennes egen försSkraii, aldrig varit antastade.
Minst lika omöjlig synes rar friga i den dubbelskel~nad.
hvari Jarl Ilagelstain i Iiiiisk Tidskrift Ouni, 886) frambesvurit henne, halR sisoiii en ärelystnadens och titelsjukans furie, halft sasoin en svag, nerfretlig varelse, csensil&gt;lc et ral~oreiise.
som blichelet ' s ideal.
I en mycket enklare och möjligare skepnad tr3der deremot qriniiofrigaii till rn8tes i Eva l \ ' igströnis lilla kloka och praktiska uttalande o111 arbetslönen (d7nnihr n: o 1 6, .Ett diligt sys tein^).
1) essutoiii har sainnia h n e behandlats i klar, opartisk, reten- skaplig form af en frams~ende dansk statistiker.
' L ' ill alla dessa franiställningnr skall Ilagny iterkoinina och söka i en granskande öfverl~lick giftia hrar och en af dem dess rätta plats.
Sist, men i betydelsefiillaste forin, framträder qrinnofrigan i dessa dagnr i deii rya L n ~ c r ~ h i ~ ~ fiirsfag p n s till undrad Ing mcrl ofscende p19 gift pi~inas cpndmntt.
Förslaget, hrilket helt sikert framkallats af 188j irs riksdagsskrifvelse i afseende p i friherre Stackelbergs med fleras inotioner, s5ges oinfatta öfvcr 15 tryckta ark och rara be- ledmgadt af utförliga uttalanden.
Med spänd förr5ntan emotses så r31 förslaget, som de itgiirtler, h \ .artill det kan föranleda.
, @ vihcfr&amp;an
Hvarjehanda i qvinnofrAgan.
Sverige: Folkhigskoforna för quinnor.
Kongl.
Maj:!
har säsom understod f t mindre 1) emedlade lärjungar rid de qvinliga folkhög- skolorna inne \, arande sommar af statsmedel anvisat följ.mde belopp: Linköpings IRns folkhögskola 400 kr., Kalmar Iäns norra 500 kr., Malmöhus kilis 9 Hvilan 300 kr., Göteborgs liins i Skee 300 kr.
och S Törn 400 kr., Elfsborgs läns f Fiinneslunda 300 kr.
samt Vesteras Iäns folkhögskola 400 kr.
F.
Schartnus Handc / sinsfitut i Sfockholni är likasom Göteborgs handelsinstitut nu mera öppet äfven för q \ .inliga elever.
Hd univrrsitetcf i Llprnfu har den 13 sept.
filosofic-kandidat- examen aflagts af fröken Alexadra S.40giud samt medicinsk-filosofisk examen af frtiken Ellen Sandclin.
V7 unriicrrifetef i Dublin har medicine kandidaten fröken j u l k Brind fr911 Helsingborg, som i London genomgatt sina medicinska studier, nyligen aflagt licentiatexanien.
Till Alr (btqska flickskofan i G ö l c b q hm en gifkre, som vill vara okänd, skänkt ro,ooo kr.
Penningarnr skola an \ .iindas Tur fishd- kommande af en tidsenlig byggnad St skolan Shjchlscn för gamla (irnariniror hade sistlidne maj nihad sitt irssninmanträde pf börsen.
Af Srsberättelsen framgick, att vid 1885 ars slut 24 personer erhöllo vard och underhfll i stiftelsens hem vid Döbelnsgatrn, samt att pensionstag.une under arsta qvartnlet rarit 37, iinder andra och tredje 36 samt under ijerde 39.
Stiftelsens fonder ha under aret ökats med 8,249 kr.
95 öre och ing8ende be- hfllningen utgjorde vid Srers slut 158,788 kr.
67 öre.
- I tjenarinne- heniniet intagna B.
K. Euianiielsdotter hade den I noreniber donerat till stiftelsen en fond af 500 kr.
med derrid Ckt d k o r att sjelf till döddagar fS atnjuta räntorna.
A.nRbj&amp;a hemmet i Göteborg, stihdt d.
23 april 1885, som Turesas af f n ~ M. Svensson, och som afser att utbilda filttiga flickor till goda tjenarinnor och husmödrar, invigde den 8 sept.
sin nya lokal i hörnet af Vasaeatan och Carl Gustafseatan.
Hemmet hrr plats fOr 20 elever.
Dct förra alfmänna bamn~orskmriifct hh6s i h to ek ho lm 12-ia iuli.
D9 DP&amp; senare Aterkommer till detta inrite, vilja vi dero;; nu endast nämna, att fni Johanna Heden frfn Göteborg \ .aldes till mötets ordförande sanit fröken hlalmq \ ist f r h Stockholm till dess sekreterare.
samt att de 9 programmet uppstalda fdgor framkallade lifligt menings- ntb) .te mellan dc 199 deltagarinnor, hvilka här roro samlade.
Sfafrns bidrag h71 dc &amp; grc gorr- och ~ Z + k s k o I m ~.
Innevarande &amp; s riksstat upptager kostnaden for de af s t a t a underhallna högre gosskolorna till 3,248,886.
Till imderstödjande af flickskolor ut- betdar den dereinot blott 70,000.
Räknar maii dertill kostnaderna för det högre lärarinne-seminariet i Stockholm, uppgknde till 47,300 kr., s i fis en summa af I 17,300, hvilket är hela det belopp, hvarmed statsverket f. ii.
understudjer den högre qrinliga underrisningen i vårt land.
- ~ ~
223 Fru Sojhie A~walevski, som bekant professor i inateinatik vid högskolan i Stockholni, har, chiini en ordningsregel lika gniiimal som franska akademien sjelf bestitmmer, att endast miin ha tilltrXde till dess sammantr3den, den 2 8 juni öfverrarit en snmmmkoinst i nPninda akadeini.
Dess president, amiral Jiirim de la Graviere, v3lkoiiniade frii ii.
i hjertliga ordalng och sade, att hennes iiiirvaro utgjonle förr- inal för stolthet och Eignatl, icke I~lott för de iiiirvargiide inatematici, utnn för hela akademien.
113 hon iiitraddc vid mr Holpliens arm, reste sig akademiens alla niedleiiiiiiar för att helsa henne.
Hon tog plats niellaii general Ilive och hundra5ringen prof. Chevreuil.
Norge.
Quinni~ i Ronsh~är~r / rj.
I niilerlniiig af den en tid sedan h511na tniieutstiillningen i Hrrgen iiitrii (lrle in5larinnnn frukcn Harrut Bacher i juryn i Kristiania.
Hon 31, oss ' cterligt, den första qvinna, som f h t detta slags iitmarkelse.
Danmark.
aDans.4 Kvinrfcsamfun&amp;~ hsn~ute Enligt löfte i Dagnys senaste nuiiitiier meddela vi h91 efter ~Kviiiden og Sainfundct * en kortfattad redogörelse för aI&gt;ansk Iivinrlesnmfuiids~ den 14 sistl. maj 1x3 Horchs kollegium hfllna irsmöto.
Sedan fröken K Brun I&gt;lifvit vald till or&lt;lfórande, iipp15ste fröken Fredri.4~~11 8rsbcrtittelscn, Iivnrnf framgick, alt man untler det förflutna aret efter I13sta föru15ga fonsatt drii verksainlic1 inan iiiledl för att p5verka den alliniiiina iiicniiigeii e h3nsyn till de olika punkter alen nuvaraiidc styrelsen satt pi sitt prograin.
1 föredrag och diskus- sioner hadc iiian muiirltligeii ilryftnt fr9goriia om den gifta ilrinnans egnniler3tt, qriniians koniinunaln röstrfitt och \, albarhet iii.
in., medan man skriftligen i sin of~~anii9iiiiida tidning och i siirskildt utgifna strö- skrifler sökt att underkasta dessa och andra iiiirlierande si&gt;örisin3.l en.
- nSgorluii&lt;la allsiilig I~ehan&lt;lliiig.
1 landsorten hade man funnit ett SS öppet öra för d e tankar, for hvilka samfundet kSmpar, att iiiiin \ &gt;lott i n h e heklaga, att d e personliga krafterna ej alltid iiinlogo att tilliiiutesgi?
l~ehof \, ct att höra.
Stvrrlsen hade dock I oinkriiiu 2 0 möten.
andra tillffillcii ci in- l) éraknade, hallit förediag i qviiin&amp;aken.
1 hufviidstnilen hade iinrler vinterns lopp 4 iiiötcn hillib, tv9 af dem inledda af ipiiiiior, och som hade Iiufviidsakligen afhandlat fr5eorna om ticiisteflickoriias förhillandeii sanit om utim flickors praktiska utl~il~liiing.
.Kviiidcii on samfunclets~ iireniinierantaiitnl r a r för tillEillet 442. riindt sig till riksdagens tal111~5n Man hade Lndcr h e t s med I ~ e g k m, att qvinliga stenografer m5ttc f i anst ?illniiig vid riks- (Ingen och till en af Köpeiihaiiins borginiistare ined anh9llai1, att 3 arbete vid d e nyinr5ttade folkliihliotckeii, men p$ qvinnor mftte f bida hallen, efter hvarl det synes, iitaii I !est %mdt resultat.
Sedan fröken Falbc-Hansen af helsosk3l nfsagt nig sin plats i ini styrelsen, \ .aldes till dess niedleiiimar: frii A. St&lt;in~@Feiidcrse~~, Jf.
Rwsing, fröken h. '
Fnderidscn, öf \ ~err %ttssakförnreii SuendXogsbro, L. Zmthtn, bihliotakarien Elberli~~g och fröken Marie Ar~tarn.
Till Brun, juris professor Larsen och siiplileanter valdes fröken filrll~~~ine --.
224 teol. R. juris kand. i?
Sucirf~.rrp samt till rerisorcr kontorschefen M.
R d i n och fru C~iarlotte Klein.
Efter en öfverliiggning dels andende upprättandet af filial- afdelningar d samfiindet och dels vigten af att söka förma flera personer, siirskildt qvinnor, att genom föredrags hhllande rundt om i landet bereda qrinnosaken vidare frarnghg afslöts mötet.
Finland.
Fi ?rr&amp;u samskolan i Helsingfors, som öppnades den 4 sept., har nu 19 elerer, deraf g flickor.
Ximpio rumsfia sains&amp;ola har senaten Iieviljat sanima rtittighet, hon soni endast gosskola egde att dimittera sidana elever till univer- sitetet, soiu ej lagligen 510 förhindrade att demti intrtida.
i.ärames tjenste5rsberiikning blir ock densamma som förr.
.
- -- Korrespondens-afdelning.
Till xS&amp;8nsfior.= Helt visst vore det önskligt, att d r pinliga ungdom finge lara grunderna för hemmet3 hushi3llning samt handliigga dit hörande sysslor.
Er anmirkning, att man uifingt vintar, att hemmen skola h sig denna naturliga pligt, ar, ty viirr, nog ocksi riktig.
Men att # iigg3 Iiis-skolan denna uppgift, vore ater hos oss knappast möjlig.
Andra utvigar kunna dock titnkas, och Uagny skall med gliidje efterkonuna eder uppmaning att taga frigan i betraktande.
Till ~INIIZ ?.
Vi knnna ej dela eder förkastelsedoni öfver den lilla skizzen i Dagnys Juni-Juli-htifte, uSportr.
Ni tycks, utan allt skal, anse teckningen af hjelten riktad mot hela det manliga slägtet!
S i klagar, att laningen icke inedfor &amp; got gagn.
Xi furklarar, att den enda moral, som af skizzen kan dragas, vore ett förord för konvenans- partier, uppgjorda enligt fmnsk sed af ftiriildrarne, eftersom, tilligger ni, man VU ej kan &gt;önska att den unga flickan sjelf skulle ransaka om ftireinalets karakter och lefnadssiitt, innan hon för3lsknr s i e Ni tror vidare, att det iir ytterst sBllsynt, att en flicka efter s8 kort bekantskap ger bort hjerta och hand, samt att benitgenheten hitrför endast kan förv3rras genom Iiisningen af .Sports.
HMiII ma srnras: Att Stephen, enligt uppgift, humfot Airtoricn ur ucr&amp;I~ / refcn.
Visserligen Iiir det icke höra till novellettens art att i en enda person tecki~?
shela slBgtet, ej hhrer att direkt flpin - Att deremot teckna, sSsom i ~Sport.8, vissa drag af den nutida ung.
doniens samlif och lata clerur en indirekt varning fran1g3, synes oss ganska Iiimpligt.
Den I5Idon1, Sport shlunda ger, beror ni ganska nara, ehum, soni oss synes, p!
ett Rin ' iindt sätt.
Just det faktum, att unga flickor af ytligt, romantiskt skaplpne blott allt för Iiitt lata fhga sig af ett första intryck, en s \ iifvande erotisk sttinining, utan aning oni siörernileto.
karakter.
samt att unge iniin begagna sig deraf till nagra dagars L rsport, pi hjertats jagtmarker, utgtir i \ .åra ögon befogenheten af den klandrade skizzen.
- Att samma slags, sport *, ty v: Xrq ratt ofta bedrifves i oinrandt förhllande, 3 den qrinliga kokettens sida gent emot unge man, IBr ingen viija förneka, ehum det ej ingått i Stephens afsigt att teckna detsan~~na.
.
