# ID: svediakorp-per44
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1886
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,775
# sentences: 771
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredrika Bremer om odödligheten.
Ur el1 brer till hennes 1h.m och v h, Prosten B6klin.
@ et bref, soni har meddelas, ar odateradt, men ar antagligen skrifvet i Norge 1836.
Brcfskrifvaren kommer, nu som s i ofta förr, till vännen med tankar, som tränga sig p3 Iicnne, som vilja reda sig och bli klara, nien ej förmå det på cgen hand.
Det galler ingenting mindre an fragan om mennisko- andens eviga fortvaro.
Vännens isigter i ämnet har hon i in5nga punkter funnit tröstrika, men i dem hafva dock alltid funnits nagot, som statt Iicnne emot, franist d e antaganden, hvilka skulle innebära, att Gud kunde ha högre ocli lägre, battrc och sainre idbcr.
.Det ar *, fortfar brefskrifverskai~, dckc menniskan under rnsen, som gör mig bryderi; nian kan antaga att civilisationen skall uppklara detta kaos; det ar icke heller den brottsliga, den djupt förvillade menniskan, som litit mig tveka om sitt ursprung; hvarhelst finnes kraft, der glöder en gnista guddoiiis- lif.
Hvad soni står mig emot ar menniskan midt i civilisatio- iicns verld, den välbildade, väl uppfostrade och dock s i fattiga; .dessa otaliga mossnaturer, som st % dverglika midt ibland jatte- verk och icke förmå höja sig ur sitt intet-lif.
Sant säger Edda: ' sin5 som sandkorn äro 15gtinkande menniskors tankar, ' ocli att se sadana nienniskor mcd valdanadt yttre och under gyn- iiande omständigheter, men med knappast iiicra sjal an som det .ar mig en l i h d nöt att hindrar den att ruttna, det bita pi !&gt; Så kindc hon ännu, då hon fick läsa Götlies sanital öfvcr monaderna i ' Falks skrift; ocli har såg hon skapelsens och lifvets ordning i ny lir-full dager.
Först nu blef.
vaniiens lira henne klar, och olikheterna andame emellan stöta henne ej mer, tvart- - Dogny.
II
I 62 om, de synas henne naturliga, så fort hon Tar betrakta ande- verlden såsom en högre naturverld, underkastad samma ordning som denna, och hvilken ordning d5 måste vara grundad i Guds egen natur.
.Högst märkvärdigt var mig., forsatter hon, satt Göthe från blotta nahirst8ndpunkten - p5 blotta naturbetraktelsens vag - kommit till visshet om personlig odödlighet, och märkvärdig synes mig afven den punkt, p8 hvilken han måste stanna, den, att ej kunna saga hwad som af vår personlighet ar värdigt att lefva evinnerligen.
.Det maste vi öfverlemna å t Gud *, säger lian.
Och nu först uppgingo inom mig med fullt lif dessa frågor: hvad ar personlighet, evig personlighet?
Hvad ar, som ger hvar enskild menniskoande rättighet att evigt och medvetet fortvara i alla lifvets vexlingar?
På Göthes st8nd- punkt synas mig massorna flyta i hvarandra såsom i forntidens panteism; endast den stora talangen, den starka viljekraften stå qvar som skimrande stjernor och tvinga de lägre att tjena sig; ondt och godt betyda föga i denna verldsordning, k ' arleken har der ingen tron och de enskilda lifven uppslukas af de allmänna.
&gt;Du gode Gudl Vore det så - icke skulle jag knota för mig; jag har älskat och tillbedt, t h k t och njutit; - lifvets basta dryck har jag smakat, och skulle, om jag måste ater- lemna lifvets gåfva, saga: Tack för den!
Jag ville ej ha varit den förutan; min glädje har varit större an mitt lidande!
* Nej, for mig skulle jag ej klaga, men klaga och knota skulle jag dock för alla d e vasen, som har lefvat utan glädje och gil bort utan fullbordan.
I den eviga rättvisans namn, som i djupet af min sjal ropar högt på likhet och sällhet for alla, skulle jag klaga.
Goda, heliga, eviga rättvisa!
Du skall icke göra det sa.
Du skall icke lemna ofullandadt ett enda lif, ett enda behof, som utgick från dig, det tror jag innerligen och vill nu söka livad vi kunna veta härom - söka bringa till någon klarhet hos mig personlighetsbegreppetx Och hon sökte hos den ena tankaren efter den andra, Stenens, Atterbom, Hegel, men förgafves, och vande si sitt sökande till kristcndomen.
sDu sade en gångs, fortfor hon, spå min fråga: Irpad har " iimr kar r~ddatpersonIrgRcten " .~ Jesus egentligen gjort?
* Detta vill val saga, att han räddat den icke blott för före- stallningen, for begreppet, men just i dess innersta och verkliga -
163 lif.
G 5 jag till mig sjelf, s3 fiiincr jag, att jag i niitt begär till fortvaro inneslutcr begäret att förblifva just densamma jag är till alla mina förnanista egenskaper, till medvetande, minne, talang, kärlek, men bRttre och bcfriad fr5n de lyten, som har vidlåda mig *.
&gt;Men är *, frigar hon, # Jesus kanske kommcii för att cj blott gifva oss en borgen för detta slags personliga odödlighet: utan för att föra livar enskild personlighet till cn högre, cn ruigi * kristendomen., heter det vidare.
abjudcr kärlek, och dess lära, ratt förstådd, vicker.
kärlek.
Ar då Guds kirlek dct spi- ritus vini, i hvilket allena mcnniskornas vasen kuiiiia skyddas mot förvalidiing och upplösning?
Ar kanskc karleken just den eviga personliglicten, menniskans genius, skiljd fr511 hvilken Iion alltid blir till viss grad opersonlig ocli i fara att ryckas bort och underkufvas af lägre makter ?.
Si fortfar brefskrif- verskan ännu Iange att spörja.
Hon erkänner, att hon hyser en barnslig fruktan att alldeles förlora den sinliga verld, i hvilken hon nu rör sig, ocli dock har hon lart att skilja mellan sken och verklighet.
* M5 dcrför gernan, fortfar hon; wmin kropp i dess nuvarande form försvinna, blott jag evigt får älska; m5 tungom5lcn af- komma, blott vi i symboler kunna uttala vår sjals ingifvelserx Och hon tror, att detta språk blir Iing$ fullkomligare an dc jor- diska muiinrterna; hon anar, att det småningom skall utvceklas till ett guddomligt, ett evigt skapande ord.
Men aningen ar henne icke nog.
Hon ber, att vännen ville afva heniic litet logik.
Hon förstår, att om visshet skall kunna vinnas i tankens.rike, s3 måste det vara genom en logisk metod, ocli en sidan vill hon inhcmta af 1araren.och vännen; men det måste vara en högre logik, som galler begrcppcns och tingens ordning, cn logik, genom hvilkcn man sasom p5 en stege bör kunna tillbedjande uppstiga till sjelfva skaparcii; mens, tillägger hon med en viss vemodig humor, som ofta framlyser i brefven, sett särdeles starkt beskaffadt hufvud får man nog hafva för att kunna vandra den vägen utan att svindla *. '
SamskolefrAgans utveckling i.Finland.
I S ju samskolefrSgan i dessa dagm i r under del~au i Sverige, torde det mSh3nda för Dngnys l5s; ire vara.
af intresse att erfara nigot om denna frilgas uWeckling och nárvarande sthdpunkt i vart land, der den redan har kanmpens forst?, s r h a skede bakom sig.
Bland oss har, liksom i Sverige, sedan ett tiotal Sr tillbaka &amp; t en stark oppsition mot den abstrakta riktningen inom &amp; a latinläro- verk, och Sr 1882 uppstod i Helsingfors genom enskildes initiativ och enskildes medel det s. k.
&gt;Nya, s \ .enska Iiiro \ .erketr, som gjorde till sitt mil att bliha den reala bildningens banbryme i v9rt land.
Vid samma tid förspordes ett allt lifligare intresse for cpinnans höjande i intellektiielt ock socialt afseende; och pSverkade h i a f och d de vackra resuliat sainriii&lt;lcn * isniiigen redan 1ippn8tt i Amerika, yrkade en del af det nya I5rorerkets garantiteckmre, att detta skulle lemna tilltr5de ocksil St flickor, p3 det afven d r cpinliga ungdom matte blifva del- aktig af en tidsenligare bildnings välsignelser.
Detta förslag fick en intresserad m9lsinan i iäroverkeb rektor, pastor ii.
T. Hroberg, och inom kort blef samskoleid6en f ö r e d l för en lika allm3n som hiftig diskussion ~ 9 ~ enskildt 91 som inom tidningspressen, viickte liflig ovilja flerstädes men ock varma sympatier p i mer än ett hbll.
Ofian- näinda förslag blef emellertid ej förverkligadt, d3 flere af garantitileck- n a n a uttalade sig emot det, ej s i mycket p&amp; grund af misstro mot samundenisningcn, ' utan einedan de ansigo, att det nybildade Iarover- ket hade sin alldeles speciella mission att utföra i rart land, och an denna kanske skulle blifva lidande, om skolan gjorde sig till b h r e för annu en bland oss hittills o p r ö h d ide.
Under det lifliga meningsutbytet i denna sak hade samskolefrågan emellertid tillwmit sig ett intresse, som vm en borgen för, att Mr- med dess dom ej vm failen.
VYnnema af denna nya och lofvande företeelse p i undervisningens omride samlade odz.4 inom kon garan- tifonden f61 en ny skola, hvars mal skulle blilva att p % den reala bildningens grund förbereda s i v a flickor som gossar %r universitetet, och nösien 1883 öppnades i Helsingfors r h lands första, högre sam- skola, &gt;12iro \ ~rket för gossar och flickor:.
Dess rektor blef ofran- n !imde pastor Broberg, som under stridens hela fortghg med varmt intresse Fimpat i främsta ledet.
Såsom en helt och hallet ny Breteelse var samskolm Imnidigen under sin första verksamhet Brem51 för en ständig och ej alltid s i önskvärd uppnirksainhet fran sSväI vanners som fienders sida.
Och framförallt fran de senares!
SmS missgrepp, som inom läroverk med
af traditionen ~~nktioiicrade former o p h l d t fingo passera, antogo plötsligt, d % de upptriidde inom samskolans viggar, en i högsta matto hotande karakt3r.
Om en flicka f r h dett1 Iiroverk gjorde sig skyl- dig till nagoii hos ett I m i i ingdunda o \ mlig iippsliqqienhet eller öf- verihiing, höjdes genast ett rop om: * Ja, hmd sade jag; pojkflickor blif \ .a de der allesamman!
* Ja, mer Ni en olycksprofei tycktes anse, att saniskole-elerenla, dessa stwkms offer för sina förildrars esperi- menblusta, gingo en fullkomlig demoralisntion till iiiötes.
Men iitaii att lita sig iiedslqs af denna ofta lika ytliga som hin- synslösa kritik ocli viil vetande, att en god sak i Iing~len Iiist för sin egen talan, kimlindc dc raniihjertade maii och vinnor or, som gjort samskoleidiens f6rrerkligande till sitt lifsniil, tyst och oförtrutet sin adla kamp; och - redan n11 under skolaiis tredje \ ~erksamhets5r gifva nianga tecken vid handen, att den slntliga segcni skall Iilif \ .a deras.
Olycksprofetiorna harva förstummats, fienderna blifvit vinner eller at- ininstone tysta iakttagare.
Och den, hdken, sasom vi, varit i tillfjlle att p5 niirniare hall Shidera denna skola, undrar ej öfver detta snabba onislag i den d l - minna opinionen.
Ilet hri1.u öfver detta Iiroverk t r i anda.
af friskhet och glad arbetslust, som ovilkorligen in5ste vacka synipatier, och som möter oss ej Mott i slujdruinmet, der sphorna flyga under de flinka, sm5 arlietarnas Ii %nilcr, iitnn ock under Icktio~istiinniar~ia, il$ bror och syster följa deii gemeiisamma uiidervisningen med ett vaket lif, som ar en, blott alltför s: illsynt g3st i v3ra vanliga goss- och flickskolor.
Smniiia friska hAg pr !iglar lofstnndens furströelser, iiiuler hvilka dock flickor och gossar till saiiiskole-eiitusiastenias sorg, tyckas föredraga att leka hvm fur sig, ett förhallande, hvari man dock milan kan miirka en föriiiidring till ilet I~iittre, och son1 vil mera har sin grund i insupna f6riloaiar iiii i iiiigon naturlig gruiidoliklict.
I fiirbifirten r e d a emellertid flickor och gossar d l t eniellanh friska nappatag, som vittna om allt; iiinat i i i osinid ridderlighet och sentimenhla svärmerier och kommer iakttagaren att smale vid minnet af de s8 ona uttalade farh5gonia i detta afscende.
. %niiii en inrindning, ofta framhallen af saiiiuntler \ .isningens iiiot- sdndare, har genom rlrn redan nu runna erikenlietcn kommit pi skam, vi kqyftn den om tlickornas undcrliigsenhet i intclligeiis och rleraf beroende ofór11i; Pb.a att följa med gossarna.
1 ' 3 en klass utgör en gosse, 113 en: uinan en flicka den framsta elcvcn.
Och enligt vart förriienan&lt;le haha de qviiiliga Iirjungnrna till ocli nicd fijrstegct, i det htydliyarc nihi iiil gossarna, rikta rloin kohort af jeiiina, de, i r goda, ej utoiiiortlcntlign elever, soiii ju i alliniinhet förefinnes i hvnrje klass, och som utgör hvnrje verklig pedagogs förtjusning; detta fur- hallande Imor dock val snmare 118 en mera ntvecklad ambition och en genom iippfostran bsttre v8rdad pligtkinsla 311 11 % nagon större rikedom i anlagen.
Hvad betriK1r rlisciplincn iiioni laroverket, s i har den allt mer umecklnts i en snnil ocli god aiida, detta i synnerhet sedan den nu.
varande föresdndnrinnan, fröken H. Alftlian, stillt sin rika erfarenhet och eminenta, pedagogiska begafning i sainikoleidieiis tjenst.
Af Iiirarne
och lärarinnorna iiro de flesta unga och egna sig med ungdoniens \ .ärme sa \ .Q St sina allmänna pligter sasoin nppfos~are och under- visare som at sin sueciella u » veiit att vara banhwtare för en i vart land ny fireteeise.
Och denna varma hänförelse har läroverket förmatt ineiuta iifien hos sina elever, n5got som viil bäst af allt t a h för att &amp; t besjaas ai den r5tta andan.
\ ' i märka lätt hos dc yngre en instinktlik, hos de äldre en mera klarnad känsla af att en stor tankes fall eller seger beror 119 deras iit \ .eckling och uppörande.
Och de iiro stole öfier denna tanke, xunia Gr sin skola.
Hur skulle da cj denna haha framtiden för sie?
Samskolan - har rönt ett lika glidjande som ojiifaktigt bevis p3 allmänhetens allt större sympatier i det snabbt tillväxande elevantalet.
Detta, som under första r a d r e t utgjorde 47, deraf 20 gossar och z7 Aiekor, har nu vuxit till 102, deraf 40 gossar och 62 flickor, en ganska betydlig siffra, om man tager i betraktande läroverkets korta tillvaro, vara sina förh8llanden och var lilla hufvudshds öfieeriiödande rikedom p9 saväl goss- som Aickskolor.
Iiiro \ .erket, som iör när- varande eger 5 klasser, skall utvidgas till nioklassigt och bereder de elever, som s3 önska, till maturitetsexamen, hrilken Hickorna emeller- tid, i enlighet med hos oss iinnu gällande förordningar, ej ega rätt att under63 utan styrelsens särskilda medgifvande.
Hvail sjelfva undervisningsämnena betkifir, har skolan, trots sin reala och inoderna anda, sen sig nödsakad att upptaga ett tyr * ganska betydligt sprakmaterial.
Vara stackars barn halva ju den oturen ntt eea tviinne modersmal och bland dessa ett med sa inveck- lade och an~ediltisvianska granunatiska begrepp som det finska spraket; undervisnineen deri edr naturlieen alltifrin första klassen iemsides med den isvenskan.
Hvad de-friimmande spraken betriiffar, ' intr~der tyskan i tredje, franskan i femte klassen.
Som kunskap ej blott i dessa sprilk, utan ock i latin eller ryska i vart land Xnnu är ett o e i h gifligt rillor för erhallande af mahuitetsexamen, kommer undervisning i dessa b ä g v sspdk att meddelas alltif&amp; Iri.o \ .erkets sjette klass.
En elev p&amp; skolans högre stadier maste s5ltinda, om han eller hon eiter- strsf \ .ar studentexamen, röra sig med ett hra nog vidlyftigt sprakmate- rial: svenska, finska, tyska, fcinska och latin eller ryska.
Detta miss- RirhBllande niot \ ~erkas dock genom att man vid sgrJkunders,isningen i inöjlipqte inkto tillgodogjort sig den moderna, praktiska metoden.
För att undvika ufvernnstriingning tilPinpas dessutoni valfrihetsprinci- pen, särskildr h d spraken angår.
Stor uppinri.ksnnihet egnas histo- rien, nanin~etenskaperna och matematiken, hvilken senare ingalunda visat sic svarsinilt för flickorna.
som inilnnen fruktat.
I jikhet med ~a~mgrenska skolan h&amp; var finska samskola q) p- taeit slöiden bland iindervisninosiimnena.
Framtiden tillhör att uhtsa.
hGlka frukter denna skall blra, men redan nu kan konstateras,; iii sibkildt detta läroämne med lifligt intresse omfattas af s3vY flickor som gossar.
SSsoin vi ofmn sökt framh ?~lla, utgör Liiroverket för gossar och Aickora en af de mest ghdjande och märkliga företeelserna inom var .. w
' 67 skolverld.
OcksS vackte ilet allmiin och berattigad fortrytelse, dS styrelsen denna var i niissrikmd förm) ndaraiida afslog saniskolans be- garan oiii st; itsunderstöd.
I) eniu oriittrisa har emellertid blott haft till följd en verksainniare sympati och ett rikligare, pekiiiiitirt understöd frin allnianhetens sida, och var först?
sarnskola k m nu nied fast niark iinder fötterna lugnt skida fraiiitiileii till mötes.
IPott trenne Sr hafva förtlutit, se&lt;lui I&gt;land oss SS heta duster utkXmpades angSende sniniinilcrvisningens beriittigande, och redan 91 rh första, högre samskola ej mera den enda.
1 Helsingfors iippstod redan förlidet Sr iiniiu en dylik, och till hösten I&gt;ebSdas ej mindre iin tre s&amp;daiu, en i \ Vasa, en i Kiiopio och en i hufwdstaden, denna senare skola med finskt undewisningsspr~k.
Allt tyckes silunda gifva vid lian&lt;len, att saniskoleid&amp;ns seger i v b t land ar I~ctryggad, sSsoni vi hoppas och Wo till viilsignelse för v51 uppviixaiide ungdoni.
Vi siiga blott .hopl&gt;as och tro., ty knapllast skola viil ens saiiiiin~lcwisiiiii~ns mest entii~iastiska befordrare efter denna kort?
tid kunna sp5ra nSgra tillförlitliga tecken till sainuplifostrann foriidlande inverkan 1iS ungdoniens sedliga iit \ .eckling.
Hittills hafva etfarenheterna rid v h samskola varit af förniiniligast negativ natur, d. v. s. bevisat det oh811bara i flere .af de mot dess princip gjorda invindningar.
Ihck iifven ett positirt resultat hm redan runnits, niiniligen visshet om att undervisningen enom samarbetet vinner betydligt i friskhet, lif och intresse.
Och $tre Sr vackert SS!
HOS~JIIIIII~~.
En garirmal / ro (ienani~na &amp; g hade fr&amp; barndomsdar; hon var hos min mormor redan.
min mor pS armarne bar.
NI, gid hon, g~dminan, &amp; r hemma och r~ ' ssiadc s d t t och p d t, hon c&amp; e j hnftc ?~ frdn fordon^, hon &amp; r sin hvhct Mot (.
Jag tänkte: DONI Ijnaretmkt att iiras är någonsiu vUrd, h r grrna jag viUc Rt knnc f 8 gc cn tacRsamhctrgiid .. ï S8 sa ' jar en dag at gumman: * Hur m 8 n p for mindre än du ha c j fRti bclöniq for h h c t rlg skofar mcda&amp;cn jag nu!?
- Den gamla aiindc fortrytsam riff skrumpna ansiffe bori och talte dr s b l h orden helt vresi@, omildt och kort: * M bonlc Runna mig bättre jag ahlrig alshadc st&amp;.
Hvi shrdlc p8 gamla dogar jag gR mcd en sBah p / &amp;?
- Dct y n p furart sldgict med troheten skylta ma!
Jag giltrr det ej, iy s e t a förrtd jag mig aldr&amp; # .a Hon gick incd högburct hofuut&lt;l, mcn dröj&amp; när dörr ' # hon nRtt, och sodc mcd bruttn stämma: ' jag gjwt ' ct af kärlek blott.
fog tänkte en vun f; vara, huars vrcs&amp;hct ni fdrdrog, ej rjrmvc bloii - d2 gumman sig funnit bclönad nog .. r JW hjcrtin slor mig - j a g ropar den gamla med s~~~thandc namn och r2chcr incd tacksam kärlck mot hcnnc min appna famn.
Huf tach, du Gcnana2 kärlek, @ St fCMII g&amp;.
du Irohct.
sam a * l suikcr, men guldn~cda&amp;r fs ' rsmifr!
SOIII
Sport.
et var svalt och halliliiiikelt pil den skiiggiga veraiidnii och doftade starkt af d e blommaiide klängv.äxteriia, som sjelfsvaldigt nedhängde mellan pelarne.
Der borta frin parkgömmorna hördes tonerna af en flöjt - en smältande öm kärleksmelodi, som beledsagade syr- sornas vaggshg rundt omkring p5 d e dimmiga ängarlie.
Annars var det s9 tyst - s5 tyst.
De gamla hade redan gatt till h d a, och d e unga voro ute p9 en b9tfard.
utoni fröken Signe, som stannat p5 verandan.
Hon tog sig väl ut mot bladgruppens mörka hakgrund, der hon satt i sin fdrgrika dragt med hufvudet tillbnkalutadt mot den högkarmade fällstolen; af hela aiisigtet rar det fylliga hakpartiet och den halföppna.
leende munnen det, som tyd- ligast framträdde i den svaga qvallsbelysning, hvilken genom en öppning i blndverket föll iii ir8n siilan.
De lhgfraiisadc ögonlocken vor0 slutna.
Sof hon kanske?
Nej.
foten rörile sig i sakta takt ined flöjtens toner, som kommo allt iiärinare, tills d e med ens upphörde.
Och ögonblicket derefter stod eii.ung man tätt vid hennes sida.
Neii hon rörde sig rnd5 inte.
.Signe&gt;, sade han med en röst, som tycktes rara ett återljiiil af d e srnekaiide flöjttonerna, och lade sin arni öfver stolskarmen bakom hennes hufviid.
Ett friskt skratt bröt fram öfver hennes läppar.
~Jnsb, min herre, ar det pb det sättet man deltar i lustpartier!
Men hur slapp du untlaii.?
Hon rodnade och tvekade viil uttal: inilet a i det förtroliga tilltalsordet.
,!
: m du vet ju.
att kärleken är uppfinningsrik *, log han och lutade sitt ansigte ned till hennes.
* Ja, mnn sager s h, svarade hon och vände sig till hälilen bort.
Ha11 satte sig bredvid henne och började detta slags Iiviskande joller, hvarrid tonfallet, minspelet får utfylla, hvml soin fattas i iniieh.5llet.
och hvari han var fulliindad mästare.
Hon kände, huru hans ögon oaf \ ~iiilt Iivilade 11 % henne; men när hcunes nied ett uttryck af sv; irniisk hangifvenhet sökte hans.
(19 sled hans blick 9t sidan, oviss och nästan f (irlägen.
Och om hon försökte ge niera djup och iniieh811 %t deras sam- tal.
strax.
hon viste ei huru.
voro d e Ster inne p9 den ton, han fran hörjan a " slngit.
Men det var ju blott ett ytterligare bevis p8 hur betagen han var, och hon öfverlemnade sig obetingadt %t stundens Ijufva förtroll- ning.
Det var aiiiiu s5 siillsnnit nytt.
Blott tv9 dagar hade (le varit tillsammans, förut visste d e ej ens om hvarnntlrns tillvaro.
Han kom med niidra sommargäster och blef p8 det vanligaste mottagen i detia
= 70 älskvärda hem.
För öfrigt var ju hela hans personlighet egnad att s l l an och väcka beundran.
Hon märkte, huru han studsade vid hennes första åsyn, hon kände, hum se ' n dess hans eldiga I~lick sökte henne ständigt.
Och han utmärkte henne genast framför de ufriga unga damema.
Det rar sa förtjusande roligt att vara föremal för en sadan mans ridder- liga hyllning.
Gladt och bekymmerslöst njöt hon derd, sasom hon njöt af somniarens alla fröjder och skönhetsintryck, af sin egen lifs- varma, känslofriska ungdom.
Och endast n k r a timmar hade förgått, sedan hon helt plötsligt befann sig allena med honom i en af parkens aiiagsnaste hersåer, der han tillhviskade henne glödande kärleksord, tog henne i sina armar och kysste henne.
Hon hade knappt &amp; t tid att sansa sig, att göra sig redo för hvad det betydde, förrän det öfriga säilskapet ropade p8 dem.
Som en drömmande eller rättare vaknande deltog hon sedan i lekar och upptag, blott längtande att blifva ensam med sitt sällhetsbrfvande hjerta.
Hade hans ögon sedan sagt: DI afton-?
Hon viste det knapt.
Men nu sutto de likväl här sida vid sida och: Signe och du.
kom s$ lätt och obesvaradt öfver hans lappar, som om han hela sitt lif kallat henne s&amp; och han kyste hennes hander, under det hennes hufvud hrilade mot hans axel.
och hon kände och viste, att hon rar hans.
Da hördes röster p8 afstånd.
BStsäilskapet kom tillbaka.
hIan m h t e skiljas, men det fans ju en morgond.lg.
Ah, han fick icke resa än l Men deras kärlek, den skulle de iinnu ha för sig sjelfva.
Han bad henne derom, och visst ville hon det!
Hon tyckte, att deras förhallande nu rar SH likt en frisk, daggstänkt rosenknopp.
som ännu ingen menniska upptäckt.
Han drog henne intill sig och kyste henne upprepade ganger.
.Nej, nej, du f51 verkligen gaa,sade hon och sköt honom ifrån sig.
Och eftersom matet och skrattet förnams allt tvdlieare.
fann han för godt a t lyda.
Hon lutade sie öfver Iidustraden och s k efter honom.
der han.
vacker, statlig och Llegant promenerade, bortat-en af trädgg8rdsgangarne för att u9 en omvne komma till den flveel.
.
hvarest hans rum var beläget.
Signe flydde upp till sig, slog upp bMa fönstren och satte sig p s fönsterbrädet.
Den liumnia.
doitmättade sommarnatten omslöt henne.
Det siöne!
ö; och jublade inom henne.
Hrad kärlekens lycka var full och &amp; 0, hvad hon rlskade honom!
Hon kände, att hon gifvit sig helt och för alltid, att hennes lefnads sällhet stod i ouppl6sligt samband nied honom.
Och hon tänkte pa framtiden deras framtid ja, nu egde hon ju icke Iiingre en tanke, hvari ej han rar inflätad deras hem.
det lif de skulle lefva tillsammans.
ah, kunde hon blott göra honom riktigt lycklig, sa som han förtjenade att blifva det!
Tankame blefvo allt allvarsfullar!, men andi sa oitndligt Ijufva: Hvilket ansvar: hrilka pligter!
Aktenskapet var ju inte bara en.
w.
.- -- - - -
171 oafbmten solskensdröni heller!
Men ack, nar man ar tvb, d i gir ju allt s i Iatt!
Nu tyckte hon sig riktigt första Ibsens ord: d l u r Init dct Ur för i d i t 1 rinna, M r hm tir u i m och hon L helt en qrinni ..
De mörka ögonen stodo fulla af varma, lycksaliga tirar.
Under tiden satt han, som rar föremil för alla dessa ömma tankar, vid skrifbordet, rökande en cigarr, och nedskref följande brer: Förtjusande Ella!
Om du visste, hvad jag funnit p i att döda uakigheten med har- ute i detta oskuldens paradis!
Ja, försök: iltt gissa!
Di1 vill inte.
Säg sa gerna, att du inte kan, och jag skail au moment nedlägga min bikt för dina fötter.
* En bikt *!
stiger du onidigt, ajasa det tir p8 det sattet man roar sig *.
Lugna dig, tillbedda Xlskling, liar ar blott fraga om ett litet herdespel, hrari du innehaft hiifvudrollen.
Jag skiimtar ej.
Din person har företradts af en ung ingdnne, som till figur och utseende, om jag uiidantar ögonen, sa frappant liknar dig, som det ar möjligt, att en dylik liten Hicka kan likna en sidan praktqvinna.
Med sinnen och tankar berusade af dig skyndade jag genast till stormning och det stod ej synnerligen länge p&amp; innan fastet rar intaget.
Det var en n)., tjusande lek, som skiinkt mig mycket nöje.
Jag ber dig, bannas ej!
Frestelsen var alltför stark och d11 må vara för- nssad, att aldrig har du firat större triumf, an nar jag egnat den liar lilla tokm min hyllning.
Har hon tagit leken pb allvar, naja, det kan ju ingen dödlig hjelpa.
Matte hoii blott ej sörja sig till lung- sot, det vore saniierligen skada p9 denna ungdoinsfnska varelse.
Om tvii dagar reser jag harilrh och ber dig möta mig i *, der vi bitla aro oktinda och ingen kan spira oss.
1 h far ej neka, Ellen min, ty huru pikant 311 drömmen varit, langtar jag dock efter en ännn skönare verklighet.
Tusen kyssar frin r h &gt;Koineox Han slangdr pennan ifraii sig, slog till ett godt skratt och blaste bort litet cigarraska, som fallit pf papperet.
Stephrn.
FrAn Norra Amerika.
Nlgra af de senaste nyheterna angaende rörelsen: för qvinnana röstratt i de Förenta Staterna.
i rigan om qrinnans kommunala och politiska rösträtt stsr numera p i dagordningen inom alla de länder, der arbetet för qvinnans frigörelse gjort niigra väsentligare franisteg.
Merendels nedlägges dock hufvudbemödandrt p i att s k d a qvinnan rättighet att med sin röst deltaga i afgörandet af kommunens angelägenheter.
Den kom- munala röstriitten sättes siledes som det närmare, den politiska som det fjermare malet; s i i Frankrike, s i i Danmark.
I N. Amerika har visserligen agitationen för de bida slagen af valrätt bedrifvits jemnsides, men man böjar dock iilven der mer och mer inse, att utsigten till vinnandet af politisk röstratt för qvinnan torde vara ytterst ringa, innan de särskilda staterna först gifvit henne det förtroendet, att inom sina omriden medgifm henne den muui- cipala (kommunala), och hon gendm att väl begagna sig af detta mindre privilegium r i s a sig mogen för att erhalla det större.
Enledlertid halva qvinnorna i N. Amerika.
i detta land, h~ilket ju anses som frihetslanilet par pref€rence, ännu mingen hard och bitter kamp att kiimpa, innan de i afseende; 2 valrätt n i upp till sanima myndighetstillstånd, som det, hvilket den svenska qvinnan lagligen Stnjutit allt sedan den 2 1 Mars 1862, d i Kongl.
h1aj: ts nadiga för- ordning angfiende kommunal-styrelse p i landet och i stad utkom.
Striden föres ock inom uästm alla af Unionens stater med en utomordentlig liflighet, ett outtröttligt nit samt en vaxande, om ock senfardig framging.
Synnerligen liflig har agitationen varit i ar, och intresset förnfimligast samlat sig omkring utgingen af omröstningarne i de lagstiftande församlingarne i staterna Xewyork och Massuchussetts samt nu aldrn senast kring de, med anledning af Territoriet Wa- shingtons ripptaganile till stat, i Förenta Staternas kongress i Unionens hufriidstad Washington förda debatterna, soni mer och mer antogo karnktsren af en strid för eller emot principen om qvinnans rösträtt.
Förhillanilet &amp; r neiuligen ilet, att, ehuru hittills ingen af Unio- nens stater medgifvit qvinnan rösträtt.
hon icke desto mindre i tre nf dess territorier, ~ * O I I I ~ I (~, U f d och bVa~orhington, i sistnämnda territoriuin för 3 9r sedan, erhiillit fullständig likställighet med mannen i fraga om rösfrtittens iitöfvande.
Men d i nu Washington-territoriet n h t den folkmfingrlssiffrg som bertittig.ade detsamma till att upp- tagas bland unionsstaterna, och saken företogs till behandling af kon- gressen, vficktc en Mr Eustis f r h Louisiana ett s. k. amendment, eller findringsförslag, till förslaget om territoriets upptagande bland staternas antal af innehill, att endast territoriets nran / ign elrktorrr
175 skulle fS deltaga i statens organisation och rösta i dess angeklgenheter.
Alen d i detta ansags vara ett ingrepp i drii konstitutionella grund- sats, som tillfursäkrar Iivarje stat rätt till lokal sjelfstyrelse, förkasta- des den io: iIe April, efter en Ibgvarig och ifrig debatt, Mr I.: ustis ' amendment med 4a röster emot 26 - en indirekt seger för qvinnans rösträtt, soni af alla dess vänner helsats med synnerlig gladje.
I niistan hvar och en af N. Amerikas föreuta stater har flera eller fnrre ar existerat minst en förening för qvinnans rösträtt.
Hvarje s8dan förening haller flitigt möten med föredrag eller diskus- sioner, insiinder irligen till statens IagstiRande församling petitioner om beviljande af rustratt St qvinnan samt söker att i tidningarlie eller genom särskildt utgifna broschyrer verka fur sin sak.
I n3gra stater haha dessa föreningar sina särskilda pressorgan.
Ett af de förnamsta bland dessa ar IYmon ' s jor~rnaf (en af Dagnys bytestid- ningar), som tir spr %krör för Föreningen för qrinnans röstriitt wWo- man ' s Suffrage Association * - i Nassachusetts.
Tidningen, soni ut- kommer en ging i veckan, utgifves i Iiostoii och redigeras pb ett förtjenstfullt sitt af Miss Lncy Stunc, Mr / I: B. Bfackilcff och hans hustru Mrs Alice Stont U f a c k r ~ ~ l hvilka f, tillika iiro de ledande personligheterna i nämnda förenings styrelse.
Man kan göra sig ett begrepp om den lifliga verksamhet dylika föreningar utöfra.
da man hör, an n11 namnda förening %r i885 höll omkring 80 niöten.
Och dock Br hon ej den enda föreningen af detta slag inom staten.
Utom dessa sXrskilila, inon1 sina respektive stater verksamma föreningar finnes en stor, hela unionen onifattande förening fur qrin- nans rösträtt.
the National Sufragc Association, hvars ledare äro de högt ansedda damerna Mrs Elisabeth Ca * Stanton och Miss Susari B. Anthony.
Det vigtigaste, denna förening, genom sitt outtröttlign arbete för sitt Iiufvudändam91, utrSt~at, är, att de I ' Orcnta statenias kongress ar 1881 för denna fragas utredande tillsatt ett permanent utskott, som Srligen underhandlar sSr81 med national.föreiiiiigen som med ile frin de särskilda staternas föreningar till den förras &amp; möten sanda del- egerade, samt tager i öfvervägande det förslag till författniiigsrerisioii i syfte att förskaffa qrinnan rösträtt, soni nationalföreningen med outtröttlig energi Srligen inleinnar till kongressen.
Dock har h ' ationalföreningen iiigalun (ln inskränkt sin verksamhet endast till arbetet för qvinnans valriitt, utan sökt höja qviniians ställ- ning]) S en miingd andra omrSden och hBr arbetat med en storartad frarngiing.
SSlunda hafva de nordamerikaiiska qvinnorna till stor del denna furenings ifriga beinödanden och viirrlerika initiativ att tacka för att en gift qvinna numera kan besitta egendom, vare sig denna är förvarfvad eller köpt i hennes eget namn, samt att hon kan genom testamente disponera öfver densamma, att Iion kan uppgöra koiitrakter, intrada i kompaniskap, drifva.
en förrattning, samt använda sina sjelfför- varfvade penningar huru hon rill, - men (12 ock nnturligtvis sjelf a n s v m för sina skulder, o. s. v. DS qvinnosaksrurelsen för omkring 4 j Sr sedan började i N. Amerika, betraktades man och hustm der dsom n8stanöfverallt i den civiliserade verlden inför lagen som en person, och denna person var tnan~icn.
Han kunde utan att bryta mot lagen - - - -
beröfva sin hustru ej blott andel i allt hvad hon egde, utan till och med bortskänka hvarie venny.
hon sielf medfört i boet.
Allt hvad hon knnde förtjeua elier irfva-blef ha&amp;; bon kunde ej mot man- nens ' ilia använda det rin~aste deraf att dermed mätta sina svältande barns hunger eller kalla e; trad af de kkder, hon bar p i sin kropp, för sin egen.
Mannen kunde Mntaga henne hennes barn, kliider och pengar och derefter underlata att söja vare sig för henges eller barnens underhall.
Hon kunde ej inför rätta vittna emot sin man, kunde s&amp;ledes ej mot honom anlita Ingens hjelp; hon var helt enkelt rättslös.
civilt död frän den stund hon intriidde i äktenskap.
Detta var i den s. k.
* gamla goda tiden *.
I Dagnys maisnummer omnämndes.
sid. 82. att en motion om utqtrllckning af den kommunala rösträtten till qvinnor inlemnats till den lagstiftande församlingen i staten Newyork med da ännu okänd framghg.
Vi kunna nu nllmna, att ärendet företogs till be- handling den r r Mars d. inför fullsatta Shöraregallerier och i nar- varo af en stor samling af statens högsta funktioniirer.
Motionen var nära att g8 igenom, den föl1 p i blott tv8 röster.
Som senato- rernas antal var 128, fordrades 65 röster för att erhalla den lagstad- gade absoluta majoriteten.
Nu röstade 5 2 nej, men 63 ja.
Viinnerna af qvinnans röstriitt hysa derföre det gladaste hopp om fullständig framgang nästa ar, och detta nederlag nämnes som den siörsta seger denna fraga nagonsin vunnit i staten Newyork.
I Massachossetts har frågan om qvinnans kommunala rösträtt för hvarje ar gatt stadigt, om ock langsamt framåt.
I &amp; r föll den, den 14 April, med 132 nej mot 77 ja, det högsta rtlstetd för förslaget, som hittills kunnat uppnis.
Och dock hade, för att understödja billen, fran detta ars början ej mindre än rar petitioner, underteck- nade af ro,grr personer.
hvaraf 4,010 miin och 6,501 qvinnor, in- lemnats till den lagstiftande församlingen i nämnda stat.
I skolfragor hnfva qvinnorna rösträtt i ra stater och I temto- rinm.
I Boston deltogo 2,000 qvinnor i de senaste skolradsvalen och för närvarande innehafva ro2 qvinnor förhoendet att vara medlemmar af skolradet i Massachussetts.
M H a.
Bref till Dagny fran Kristiania.
(Forts.) Förr i verlden var det studenterna, som spelade största rollen bland Kristianias ungdom.
P8 senare tiden har det börjat bliha konstn5rerna.
Stortingets anslag till konstnärernas arliga höstutställning har irstadkommit, att m h g a konstnärer slagit ned sina bopBar har hemma.
De upplifvade Kristiania denna vinter, sav51 som ett par \ .intrar förut, genom att halla karneval, med derpi följande bal och barnkarneval i samma lokal.
Men de sysselsätta sig äfven med allvarligare saker.
Förra vintern dog en ung framstaende landskaps-
175 iiifilare Ulfsteii, och efterleninaile en oförsörjd familj.
Strax samlade och ortliiade (och reparerade och fernissade, der SS bchöfdes) konst- niirerna hans arbeten och skirïböcker och ntstiilde dcni tillika med hans portriitt till förmin för hans efterlemnade.
Det var en \ .acker utstiillning, gripande.
genom sin koiistniirliga viirde.
genom intrycket af ctt i sin fulla kraft afinitet lif ocli gcnoiii den pietet och kärlek till den clö&lt;le, som iittalade sig i hela deii vackm anordningen.
E n af vara föniiiniste niSlare, Eilif Peterseii, har byggt sig en vacker atelier, ett rigtigt konstens tempel; - der har han nyligen utstält, till förni81i för konstniirernas understödsfond (hvanned det Iiir iiträttas mycket godt), sitt arbete under vintern, en altartafla till Kristiansands domkyrka, soni föreställer Kristus med Iiirjmiganie i Einaiis.
PS all- m8nhcten gjorde Kristi gestalt mest intryck; man fann, att milareii hade fStt fram det egendomligt gripande, niistnii öf \ wjordiska hos ilen.
som var oppstSnden fran de döda och strax ater skulle bliha osynlig; för konstförstSndige hade den enkla, storslagna totalverkan af konipositionen mesta viirclet.
Detta iir, s h i d t man vet, den tredje altartafla Eilif I ' etersen milat; de tväiine första i r o i Kristiania kyrkor, ilen ena.
Kristus i krubban, anses af iiiSnga för Petersens biista ar- Iiete; visst iir, att fdrgverkningen iir utomrirdentligt slaende.
- Eilif Petersen iir den ende af vara konstnärer, som inliter sig p i sidana rpoetisku iiinneii.
Werenskjölil, Krogh och Heyerdahl ha nppriittat en mSlarskola h3r i vinter: med ett ord.
konstnärerna böria att bli I~ofasta hRr licniina.
Det fins mSnga, som klaga öfver, ' att ej afven diktnrne blifva det; man får ibland höra utbrott af otilighet öfver att Björnsoii och Lie iiro i ' Paris, Ibsen i Rom eller Tyskland.
NII rantas Hjörnson hem 118 besök, hvilket motses med mycken spiiiiiiing, niycket intresse och ~nycketi glsdje; om hans vnniier och anhRngare iir det i alla fall ickc för mycket sagdt, att de utgöra flertalet; if nationen.
Uppförandet af set Nyt Systems samlade i vintras rinner och ovanner.
motstSndare och anhangare i gemensam beundran och sympati och stndf5ste knn- slan nf hrad Björnson ar för oss.
Ett kiirkommet diktarbesök hade Kristiania i vintras i fru Ed- gren.
Fru E. rivaliserar i den norska publikens ynnest med iijelland, och Inses samt viirderas niistan lika mycket, som vore hon en af vara egna författare, hvilket man p9 Stskilliga sitt sökte bevisa henne.
I mitt sista bref skref jag om behandlingen af qvinnans röstratt i Kvi~iclesngsforeiiingen.
Af lojalitet mot föreningen, for att icke p i nSgot siitt triinga sig pS den, bildade anhiingame af qvinnans röst- riitt en egen förening.
Folkskolebestyrer og storthingsinand Viggo Ullman - h n r s viiltalighet ocli frisinthet äro högt viirtlerade, höll der ett föredrag för qvinnans rösträtt, liksom han i Krindesags- foreningen höll ett föredrag om aqvinnosaken och kristenrlomenr, som hade lockat en talrik publik.
M s.
Genmäle rörande qvinnans varnpligt inom sjukvhden.
1 al&gt;rilnumret af det Danska inHnadsWadet sJir.inden och Sam- fundet * förekommer en god uppsats rörande detia ämnes fninst3llning i Tidskrift för Hemmet.
Omedelbart derpi följer ett insilndt genniäle.
Afsigtcn med genmälet förklaras vara att förhindra Rera qvinnor att ansluta sig till den nämnda ryiipligtsiden, detta pf den grund.
att den krtifver offer utan att gifm motsramde lön.
Qvinnomas förkarlek för detta slags pligter, deras böjelse för troheten i det lilla, för kärleksgerningen utan honorar räcker genmalarens stora misshag.
Om sjukvilrderskan genom sin verksamhet kunde, likasom läkaren.
tillvinna sig Ben god g a, en ansedd strilning, ett hedrande ordens- tecken, h la bonheur!
d vore genmälaren gerna med om saken; sans celci, non!
Det lönar knappast mödan, att tva personer med s9 diametralt olika tinkesitt som genmalaren och undertecknad byta tankar.
Jag inskränker mig derför till d g r a fb anmärkningar.
Till en början erinras hurusom geninälaren tagit miste, d8 hon i förskrtickelsen uppfattat den föreslagna värnpligten inom sjukviirden sasom obligatorisk.
Jag har tvTrtom betonat, att ditekaren af aktiva vhpligtiga skulle utiagas af dertill frivifigt anniälda, hvaremot de öfriga, d. ä. de passiva, skulle förpligtas endast till en värnskatt för en gHng.
För öfrigt vill jag lugna anmälaren med den öppna förklaringen, att jag alldeles icke anser fattigdomen och den Ibga samhillsstillningeii som n9got kompetenstecken för sjukvårderskan.
l \ irtom har jag tänkt mig, att hos oss, likasom i England, Tyskland, Frankrike och Nord-Amerika, rätt inbgen valbergad qvinna med bildning och an- seende skall egna sig Ht det menniskovänliga varivet, s3 snari fm- Ir9 / ar1dc11a vid våra sjukhus @ ra tlrl rnLj&amp;f.
Jag hyser dessuton1 det fasta hoppet, att sjukvhderskans likasom andra qrhnors arbete skall, i mon soin dess rikde erkännes, ocksa tillerkännas en ersättning, motsvarande förstudiernas omflng och ansvarets storlek.
Kärleken och troheten derom 510 vi väl dock öfverens h n icke ~ betalas.
Hvad nu sjukvHrderskans underordnade stallning betriffar, s5 n13nne ej en Florence Nightingale, en Mutter Siinon och alla deras m h g a medsystrar i olika länder atnjuta ett anseende jeinförligt med hvilken läkares som helst?
Ja, en och annan torde till och med .hafia att upprisa formliga ordenstecken, en utmBkelse, hvilken dock, enligt min enfaldiga uppfattning, vi qvinnor helst borde undanbedja oss.
Ville iiu verkligen genmalaren, om hon det förmHdde, pH allvar förhindra sina medsystrar att rbegeistre sig- för den ide, i t hrilken dessa adla, öfr.er hela rerlden uppburna qvinnor egnat sig?
" 9 - -
177 Jag kan icke tro det, helst son1 Danmarks qvinnor redan gifvit oss ett s9 godt föredöme p9 detta arbetsffilt, likasom dess Ifiarek5r förstitt att der Ixreda vig ocksi för bildade qvinnor.
Men skola dessa krafter vara tillriickliga, nïr fienden st&amp; för dörren?
Och hafva de danska qvinnorna redan i vidare kretsar - utan maningen af en vänipligt sidan som den föreslagna - tillegnat sig den insigt och erfarenhet i sjukas vhd, som blotta hrardagslifvet i fredstid kräfver?
Ett svar p9 dessa fragor skulle vara af intresse för ämnets ut- redning, och vore iiim Red: n af Kvindcn og Sumfr~ndcf tacksam, on1 hon ville framkalla ett sLlant.
Esselde.
Praktisk valgörenhet.
III.
Hvad unga flickor kunna göra.
ung flicka klagade öfver att hon ej kunde rara af n9gon nytta för de fattiga, derföre att hon ej hade nigra penningar.
En meniiiskoilskande dam, som hörde detta, sade: * Ni Iiiser högt vii; hrarfure Iiiser Ni ej högt för de httiga eller sjuka, soni Ni kinner till ?&gt; .Ah, de fattiga ha ingen lust att höra Iisas !a iFörsök, Mr Ni sels \ .ar svaret.
.Jag kommer ih5g atskilliga fnmiljer, som skulle vara förtjusta att Ia höra n9gon lïsa högt för sig, under det att de h h p9 med sin stoppning eller lappning.
Det fins ocksa mödrar, som skulle vara mycket tacksniiima, om de hade nigon, som ville taga sig an deras lindebarn, t19 de ïro stringt tipp- tagna med sitt arbete.
I sanning, det finnes inhga siitt att hjclpa de fattiga, om man ocks9 inga pengar har ..
Den nnga flickan, full af tjenstenit, begaf sig straxt utaf till en fattig qrinna, som hade ett spiidt bnm.
D9 hon kom tillbaka efter tvil timmar, var hon str9lande, och sade 9t sin viin, som hade in- giftvit henne tanken att lA s h n t sitt göra sig nyttig, att hon rar mycket tacksam för hennes goda rad.
BOS, sade hon, &gt;Ni skulle barn hört den trötta röst, hvmned qvinnan bad mig stiga in1 D5 jag kom in, skrek lillen SS, att ens hjerta kunde brista; de andra tv5 barnen, som ocks9 voro mycket smil, gnalde och kinkade ifven; den stackars modem höll p9 att tvätta, och allt s9g alldeles tr6stlöst ut.
Jag sade: Fru R., jag har kommit för att hjelpa er med lillens.
Den stackars qvinnui sade: ~ H v a d i all rcrlden tanker Fröken, att hon kan taga sig till med honom; för han i r SS orolig, att man inte vet sig n9gon r9d med II Dogny.
12
honom ..
Jag tog af mig hatt och kappa, satte p8 mig mitt stora förklade och tog upp pysen ur vnggan.
Och sedan jag klappat honom p8 ryggen och vyssjat honom en stund, blef lian lttgn och somnade.
Sedan lekte jag med de andra barnen och de voro s9 snrila de kunde rara.
N&amp; Fru B. slutat sitt arbete, och jag tog farrili, sade hon: &amp; ud vlllsigne er, Fröken, det h&amp; var en riktigt god hjelp ..
Jag kände mig da riktigt lycklig och t5nker göra flera sidana försök, fast jag ej har n8gn penningar att gifva bort:, w J. FrAn Fredrika-Bremer-Förbundet.
A Fredrika-Bremer-förbundets Byrd finnas samlade och för dlmanheten tillgangliga skrifter, författningar, skolprogram m. m. till ledning för tjenst- och kunskapssökande qvinnor.
Der lemnas upplysningar angående vilkoren för aflliggatide 32 tandlifkare- och fältskärsexamen, för intrsde vid Högre LSrarinneSeminarium, Gymnastiska-Central-Institutet, Musik-Konservatoriet, Akademien för De Fria Konsterna, Telegrafverket, Postverket, Jernvifgens Kontrollbyrd, Hemmet för Sjuksköterskor m. fl.
Förfragningar mottagas och upplysningar anskaiias afven angående öfriga för qvinnor tillgängliga arbetsomraden.
Alla upplysningar, hvilka kunna lemnas direkte d byrdn, utan kostnad för densamma, erhdllas afgiftsfritt.
nnod och n6d och inre och yttre om och ett hlrdt h d och en ringa folk- milngd: allt detia betyder val mycket i maktens och olyckans vsgskgrkal, men j och stundom litet.
Att c p migonting som man disior lögrc an lifurt, afi mtn nigoniing.
som man jvmkfar högre Sn dddm, brtydrr mr; och ett folk med ett sidant sinnelag b Mrdigt &amp; r stora saker.
E.
G. G&lt;&amp;,.
g Ur viss pi, att det icke 6nnes något fruktlön lidande, och alt intet dygdigt hem6dnndc Pr fKrgPhes.
Frcdri4a Brmrr.
Fredrika-Bremer-Förbundets Arsmöte.
rcdrika-Bremer-Förbundet höll sitt 5rsinötc Torsdagen den 27 niaj, kl. 7 e. m., i Lakaresallskapets lokal, N: o rg Jakobs- gatan.
Ordföranden i Förbundets styrelse, Riksantiqw~irn H&amp;- brmd, öppnadc niötct mccl en redogörc !se för Förbundets uppkomst .och verksamlict frin dess stiftelsc den 22 november 1884 intill slutet af 5r 1885.
(Se Dagnys inarsniimmer).
Ilerefter begrrcle D:?
Oirl N y s f m ordet för att fästa de när- varandes nypm5rksamhet 9 den verkliga förman, som inneligger i Förbiiiidets erbjuclancle att meddela rad i ekonoiiiiskt, juridiskt och hygieniskt rfseende.
Denna del af Förbundets verksamhet hade neinligen ej tagits i ansprak i den utstr5ckning, soni varit önskligt och med allmänhetens fördel öfverensstämnunde.
Det hiinder dock ofta, att ensamma friintimincr, serdeles om de bo p9 landet, äro i behof af dylika r5d.
De skola t. ex. iif ?ertaga ett förnyiderskap eller deltaga i utredningen af ett sterbhus, cller dc hotas med rätts- ansprak af sina grannar; men de ha #: j n8gon i sin omedelbara niirhct, till hvars kunskap i iimnet eller till hvars goda vilja de kunna ha fullt förtroende.
Det vore (IS en stor fördel att kunna f5 vända sig till Förbundet med förfr5gningar.
Eller det hiinder en nyss myn- dig vorden qvinna, att hon ej vet, hum hon skall göra för att få sina penningar rrtt förminligt placerade; hon kunde behöfva f % ut- redt hracl vissa lagternier, sasom gravationsbevis etc. betyda.
Vid allt dylikt erbjuder F6rbiindet en kraftig hjelpande hand genom af det- samma vidtalade auktoriteter af första klass.
Man behöfver ej da vara orolig för att radet ej blir godt, nigot soni ofta är fallet, da man nödgas besvära skgt och vrnner mi: d fragor om hvad de ofta antingen sakna nödig insigt i eller tid och lust att fullkomligt sätta sig in uti.
Följden blir ocks9 ej sillan ett rSd af mer iin tvifvelaktig godhet.
I stalet för att utsiitta sig för dylika vanskligheter, be- höker inan blott] &gt; %kosta ett brer eller brefkort till Förbundsbyrh för att IS veta, hvut nian skall v5nda sig.
Att ett dylikt rad ej kan meddelas alldeles kostnadsfritt, ir klart, d9 de personers tid, som skola meddela radet, är af stort värde.
FrSgan iir (IS: Hvad kostar det?
Svar: En mindre registreringsafgift och ctt moderat arvode.
Men, invänder man, d3 man i alla fall skall betala, hvari ligger vinsten?
Jo i dessa tv5 punkter: I) !ir den ratte mannen redan funnen, SS att man ej behöfver mlldosaint söka honom; 2) blir arvodet vida billigare.
' M.
ville derföre lagga de närvarande p8 sinnet, att Förbundet härvidlag erbjuder en verklig förmån.
180 I afseende ?i de hygieniska raden niimnde talaren, att nian hade en sadan auktoritet att radfraga som t. ex. D: r Curt Wnllis.
HUN ofta kunde man ej behöfr3 ett hygieniskt rad.
Man kunde ju t. ex. vid byggandet af ett hus vilja vet?, huru man skall ställa till med drmerings- och aflol~l~sförh.Sllandcnn.
Man kunde vilja i3 reda p3 hvar i byggnaden barnkammaren ur sanittir synpunkt helst borde l h - ceras.
En mor kunde vilja veta, om hon skall tillilta sina barn leka bland lisma Iöf, nied mera dylikt, som rör den allmiinna hygienen eller dietetiken.
Hvilken förman iir det ej, att man genom byrins bemedling kan fil alla dylika underritneker.
Rehtor G. Sjöberg höll derpil ett föredrag rörande yrkes- och shrdicsI~j&gt;c~~dicr j d r puinmr.
Det Tore ytterst vigtigt, att denna del af Förbundets program för \ .erkligades.
Hvar och en, som sysselsatt sig med undervisning i qvinlign läroverk, vet, huru ofta det hiinder, att begafvade unga qvinnor, af brist]) a medel, mkte inskriinka eller afbryta sina studier.
Hum mycket gures ej för ynglingen i detta afseende, under det att man knappt gör niigot för qrinnan.
Blott f3 fonder funnos, afsedda att underlätta den unga qvinnans studier.
Utom en och annan mindre stipendiefond vid niigra id flickskolor, funnos endast Fröknarna Hiertas bada fonder, Lotten von Kramers stipendiifond, Seminariieleremns sjelfhjelpsfond samt Fröken Regina Pallins minnesfond, denna senare bildad genom insamling af nfgangna seminaniele \ .er.
Deremot hade t. ex. under t 1885 till stipendii- fonder för gossar donerats ej mindre iin 43,000 kr.
Ar 1883 ut- delades 107,000 kr.
i stipendier och premier i t studerande ynglingu.
Att sa litet blifvit gjordt och göres för friimjandet af den unga qrin- nans utbildning, berodde väl till stor del de+, att den allmitnm uppmärksamheten icke blifvit rigtad at detta hall.
Förmögna qrinnor testamentera ofta penningar till friimjandet af studier, men salan at sitt eget kön.
Det nr af vigt, att allmänheten göres uppm3rksam p i detta nyn rika a l t för viilgörenhet.
Bxsta siittet att viickn uppmiirksamhet pil denna sak vore, om Fxdrika-Bremer-Förbundet toge initiativet till bildande af stipendie- fonder för unga qrinnor.
Tal.
uppliiste der$ ur Ofverst3th311nre- embetets fem9rsbcriittelse namnen pil flera fromma stiftelser och fon- der, hvilkas medel möjligen till nagon del kunde få användas till qvinliga stipendier, samt hemstälde, om det ej vore lämpligt, att F. B. F. hos dessa stiftelsers styrelser gjorde förfragan hhamm.
Man borde dervid framhålla, huNS01n det ju vore lika vigtigt att gifta de unga en sa- dan uppfostran, att de i framtiden kunde hjelpa sig sjelfva, som att lemna understöd at gamla och orkeslösa personer.
Derps redogjorde talaren för den vackra fnmgang, som Esseldes id€, om bildandet af fonder för studie- och yrkes-stipendier genom säiiskapet Konkordim wrksamhet, haft i vart grannland Finland.
Idten hade der upptagits med ett sadant intresse, att der bildats icke blott en allman fond för hela landet, utan iifven fonder 113. siirskilda orter, t. ex. i Bjömeborg och) Vasa, afsedda att understödja ortens studerande flickor.
-
Om nu Fredrika-Rremer-Förbundet 1Ste utgb ett upprop öker hela landet till insamline af medel för bildandet af vrkes.
och studie- stipendier för qrinnor, - sa skulle derigenom vinnas, icke blott att en alln15n fond ui~nrSttades för detta 3ndainil.
utan Bf \ .en att intresset skulle rsckas $8 niinga sarskilda orter att i sainina syfte söka se till godo den egna ortens behof.
Hiifvuilsakcii vore, soiii redan nannts, att uppmtirksamheten kraftigt Eistes p2 nödvBndighetcn, att nagot göres för att stödja och hjelpa den frani~tstrSfvandc unga qvinnan.
D: r Nysstrin!
iiistBmde med den föregBen (le talaren och piipe- kade huru 1: örbundct nu genast kunde iipprRtta en fullstiindig lista eller tabell, hrar5 fiiuuos upptagna namnen alla dc kassor, dona- tioner eller fonder, som antingen roro iiistifinde endast till f ö r m h för qvinnor, eller stodo öppna för bSda I: önen, eller ock sadana, pii hrilka i anseende till rilkorens obcstamdhet Bfven flickor kunna göra nnspr3.k.
Dessa p i ett stalle förenade uppgifter borde sedan spridas genom Fredrik3; Rreiiier-Förbundets försorg samt förvaras B byrBn, der maii kunde f5 upplysning oin hvart man hade au raiida sig.
Att s5luniln 13 det, som i denna vsg redan finnes, bekant och till- eBngligt hindrade ju ej att inga i de föreslagna nya nnorrlningan~e rör bildande af stipeu (liefonder.
Hiirefter höll Doktor f l l e n Fries ett föredrag ang8cnde Irnnsfuliicr eller som nian Sfvcn kunde saga mdtrvkiri# !g gen0111 dormspondt~~ (, hvilket föredrag franidelcs kommer att i sin helhet delgifvas Dagnys lasare.
Slutligen hade D: r Nystrilm ett kortare anförande rörande Predrida- Brtm~r-Forbw11I~1lr sjudkassa.
Det vore födnande, om bildade qvinnor ej skalle ha en blick för nödvsndigheten a l att bilda dylika kassor, d8 arbetare f r h alla h311 inga i s3dana.
Ja, !let hade vid en med an- ledning af f r h England gjorda förfr8giiingar nnstPIiI undersökning visat sig, att dessa p i kooperativ bas staende kassor för sjelfunder- stad hos oss representerade ett kapital af ej mindre sn 4 millioner kronor.
' hl.
uppmanadc derfure till aiiteckniiig s b o n ~ délcga~e i Förbundets sjiikkasm, erinrande om att, riiligt stadgarne, minst 1 5 0 personer, inkte vara inskrifna, innan Rireiiingcii kunde börja sin verksamhet.
Då ingen af d e närvarande hade något vidare att anföra, upplöstes mötet. '
Hvarjehanda i qvinnofragan.
.
Sverige.
Qvin&amp;a sh~dmtcr.
Vid Wallinska s M n anstaldes mogenhetsexamen den i9 Maj, hvarvid samtliga de amtilda eleverna godkandes, nemligen p i IntUilinicn: Frökname Anna Dahlström, Emma Hemberg, Ida Johansson, Marie Louise Löwenadler Anna Paues, Ingrid Samzelius, Signe Söderström och Mathilda Xkerblom samt privatisterna Agnes Henkel och Tekla Aberg, tifvensom p i rcnllinini: Fröknarne Julia Hodell och Elisabeth Schuldheis.
Af dessa erhöll i mogenhetsbetyget berömlig, 7 med beröm godkand och 4 godktind.
Vid Lyceum for flickor aflades samma dag mogenhetsexamen If Fröken Alma Björklund p8 latinlinien, och erhöll hon hufvudhetyget med beröm godkirnd.
- Vid högre allmänna lämcket i Lund aflades nämnda examen den 28 Maj af Hanna Christer-Nilsson och Thora Granström 8 den Hassiska samt Emma Larsson och Anna Sandberg 8 den reala linien.
Den sist- nämnda fick hufvudbetyget godkand, de ke öfriga med beröm godkad.
Fdrelas~sirgsinstilutct fOr qvinnor har afslutat sin verksamhet för denna termin, hvarunder det varit besökt ai 294 elever.
Höst- terminen börjar i Oktober.
Pdrsta allmuntra darnmorsbn~ötct i Stockholm kommer att hallas sanitidigt med landtbmksmötet den 12, 13 och i4 juli.
Möteslokalen hlifver Katarina Högbergsgata n: o 17.
Inga Herrar ha tilltriide till mötet, men deremot komma n8gra för qvinnosaken intresserade Da- mer att inbjudas.
Deltagare i mötet la biljettpriset för tur- och re- tur nedsatta till hlllften.
Biljetterna gtilla för 10 dagar.
Drägirflorn1f6reniigzn uppmanar för saken inkesserade personer att före dcn 15: de nästk.
September till dess styrelse, h a r s adress är Svenska konstutstallningens lokal, Kungsutidgfrdsgatan z a, instinda skiizer till en vinterdragt för qvinnor, soni pi % en g h g skall vara sund, bcqvrin och vacker.
Den af styrelsen godkiiiida skizzen inlöses.
Q ?,iirl&amp;a stc~wpfer.
Eti nytt verksamhetsfalt för q&gt; * innor er- bjuder stenografien.
Fröknarne Alma 14dm och el fel^ Sundberg gro, sa vidt vi veta, de första svenskor, soni i någon vidstrticktare m h Stagit sig mera offentligt arbete p i detta omrade.
De ha nemligen under vintern och raren refererat hland annat Helsovkdsföreningens mrhandlingar, diskussioner inom Laareföreningen m. m. samt utfört sin arbete vtil och billigt.
@ in / &amp; sh~dcntmössa af ganska smakfull modell, nagot midt emellan vanlig studentmössa och barett, har varit utstäld i hrr Nordin &amp; Josephsons bokhandel.
Den är utghgen f&amp; en mode-atelier i Upsala.
FUnnitIgcl~ for pyt quinnas cgandtratt firade under Major R. v. Rocks ordförandeskap 8 arbetareföreningens lokal Mandagen den 31
183 Maj sitt årsmöte.
Först anstaldes val af styrelseledamöter, i de af- ghndes ställe.
hvarvid hrr S.
A. Hedin, frih.
B. O. Stackelberg samt Fru E.
Lind af Hageby Stervaldes samt Fröken Cederschiöld och Prof. Curt IVallis nyvaldes.
Till styrelsesuppleant i stället iör Fröken E.
Key, som anhållit ej blifva Stervald.
uts9gs FN S. Elworth.
Sedan Srsberättelsen upplasts, vidtog diskussionen om den grifa qui~rrrrrns ställning i vzrt land.
Den inleddes af Major v. Kock med en historisk öfversigt öfver qvinnans sochla och rättsliga stdining i Sverige f&amp; aldsta tider tills nu.
Tal.
omnimnde derelter, att tre hufvudriktningar gjort sig gällande bland de olika försöken att ordna egendoms- förhiillandet mellan makar, nenni 1: o) upprättandet af äktenskapsförord (s. k. paktuni); 2: o) fullständig egendoinsskilnad; 3x3) boets delning med hvardera makans fri- dispositionsrätt öfver sin del.
Dc flesta talare, som yttrade sig, roro för den andra utvägen eller den princip, som ligger till gmnd för den nu gällande lagstiftningen p5 detta om- råde i England.
den nemliien, att ~RIEnskapEt Cj onakar nRgon Cnriring i qpido~~~sriitten.
Det tre&amp; allminsa ~ i c k ~ ~ o l e ~ öppnades ~ ~ ö t e t onsdagen den g Juni i Vetenskaps-akademiens hörsal under riksantiqvarien Hildebrands ordförandeskap och fort ick imder lifligt deltagande af ett till om- kring 500 personer uppg ende .antal medleminnr i tre dagar, onsdagen, torsdagen och fredagen.
Förmiddagarne, kl. 9-12, upptogos af diskussioner öfver de alhunna frtjgorna, till antalet g, eftermiddagarne, kl. 2-4, af öfverljggningar ang5ende de 18 speciella, undervisningens olika omriden berörande fragor, för hvars allsidigare dryftanile mötet fördelat sig p5 olika sektioner.
Torsdagen hölls för mötets delk~gare gemensam middag il hatel Fenix och fredagseftermiddagen en gemen- sam utfjrd till Ulriksdal, hvari n5got öfver haften af mötets medlemmar deltogo.
I % lördagen h ö k skolföresthrlare och förest5ndarinnor en sitrskild sammankonist sig emellan.
DS utrymmet hindrar oss att redo- göra för de mycket lärorika och intressev5ckande öherhggiiingme vid detta mote.
htlnvisa vi ang5ende dem till de allminna tidningarne och den framdeles utkommande tryckta redogörelsen för mötet.
Göfcborgs qvinnoförciing.
Vid smniankomsten den 13 Maj före- togs omval af styrelse och revisorer.
1 styrelsen invaldes FN Maria Almqvist, Fröknnrne Matilda Hedlund, Anna Larsson, Josephine Schiitz, Louisc Sifversparre och Alma Akermark samt till revisorer Fröknarne Eva Rodhe och Ellida Andersson.
SKollofsrRonier.
Göteborgs qvinnoförening har gjort ansökan hos Stadsfullmäktige om 2,000 kr.
af stadeiis bränvinsmedel till skollofs kolonier och har fatt denna sin ansfikan I~ifallen.
Norge.
Rflormer i qvinnodrä~en.
Till diskussion om denna fråga sammanträdde den norska qvinnoföreningens medleinniar m.
R. damer den i8 Maj i i s t i a n i a.
Ofverligpingarne inleddes med föredrag af Fröken M. Weylanil om qvinnodrägtcns historia.
Mötet ansiig, att nian borde verka för delvisa förbättringar i ilvinnodrägten, företridesvis snörlifvets afskaflande, d&amp; en genoiigripande reform, ehuru önskvärd.
knappast torde kunna i, den närmaste framtiden!
genomföras.
En praktisk turistdrägt vore hvad man först af allt borde försöka att ilstadkomma, d8 den nuvarande drägtcn synnerligen är till besvär vid resor.
A.ofcssor L. DirfricIrron i Kristiania har derstädes hallit en serie mycket besökta föredrag moder och reformdrägt=.
- angående - - S a r n d c ~ i s n i n g s f ~ förevar n i stortinget den 10-11 Maj och med god framg~ng.
Med 89 röster mot IS bifölls regeringens förslag att kvrkodenartementet skulle bemvndinas bestrida kostnaderna för anordiande ' af gemensam underviking-för gossar och flickor vid Lillehammers.
Moldes och Konesberes skolor.
under vilkor att kom- munerna förklarade sig villiga beko&amp; beh (it %ga förändringar i skol- lokaler och tillökning i inventarier.
LïrzfdmniIgrn for puintrm hade sin arssammankomst den 27 Mars.
.h.berättelsen visar att vid 1885 h s slut medlemsantalet var 251 eller ungefir samma siffra, som flera föregiende k, samt att föreningen numera kan ~hjelpa sig sjelt, I läseföreningen finnas 43 in- och ut- laudska tidningar och tidskrifter, men deraf blott z svenska.
Finland.
D m nya ajönii~staten förfrnntimcr~shlorna bar blifnt sa uppgjord, att den qvinliga lararepersonalen för samma arbete som den manliga I % vida mindre lön.
Sil får en manlig kollega z,400 B 3,000 mark kligen, en qvinlig endast 1,800 mark; den förres pension är 3,500, den senares 2,600 o. S. V. aDet är sålunda en ansenlig plikt staten lägger pB de qvinliga kollegerna vid fruntimmersskolorna, till straff för att de a0 - pinnon.
Qz~irznrn i s h t c ~ u genst.
Enligt hets stabklender hafva 275 qvinnor offentlig anställning i Finland, deraf 117 lärare vid skolor (ej folkskolor), 75 postkontorsfiresthdenlror, 43 vid telegrafen, I I bokliSllare vid jemvägen, 2 kanslister vid &amp; o, 2 aktuarier vid radstu- ratt, 2 kammarskrifvare vid postkontoret, 2 postförvalme, z stads- kassörer, 2 mejeriförestånderskor vid landtbruksskolor, z lärare vid fängelse, I läkare, i kanslist vid r8dsturätt, I translator vid &amp; o, I kronokassör, I kopist vid postverket, I t. f. kammarshifvare vid fångvkdsstyrelsen, I arbetsföresthdare vid fängelse och I kanslist i Finlands bank o. s. v. Bcr2t&amp;ndr.
I April-häftet af Dagny förekommer en notis om att # Finsk Qvinnoförening~ börjat utgifva tidskriften iFramtid.a Riitta förhiillandet tir dock att tidskritten utgifves af bokhandanden G. W. Edlund utan namngifven redaktion eller redaktör.
Finsk qvinno- förening har siledes ingen del i eller förtjenst af ofvanberörda tid- skrifts utgifvande, skrifvcr till oss n b n d a förenings ordförande.
Qvinlig lektor.
Till lektor i historia och de bilda inhemska spraken vid E k e n s seminarium har Filosofie Magistern, fröken Emma Astrilrn blifvit utniimnd.
Finsk qviranofdönringr drsrni&amp;.
Enligt löfte i Dagnys Mars-nummer meddels vi här nigra utdrag ur den vid nlmnda möte upplasta ars- berättelsen, IntreSset för qvinnosaken och tillmötesgåendet mot för- eningen hafva vant i ständigt stigande och sakens berättigande synes
18j numera vara tämligen erkänd.
llcdlenunarnes antal har under aret varit 52, inkomsterna ha uppgatt till 1,519 mk.
47 11. samt utgifterna till Boa mk Till föreningens funktionärer atervaldes: till ordförande Fru E. i i ~ g r c till ~ ~ v. ~ ordf. Fru H: Heikcf, sekreterare Fröken A. f&amp;ft, ekonom Fru A. Aspclin.
Till re \ .isorer utsagos: Fruarne J. Blomstedt och S. Rcin.
Till styrelse för arbetsbyr$n valdes: Fruarne O. Asp1i11, j. LII&lt;, N. LacthCn, E.
.ijUstrum och Fröken A. Hjck Finsk qvinnoförening har uii (ler ~ l e t förflutna h e t försökt gifva sin verksamhet en allt mera praktisk riktning.
Ett af föreningens önskningsm91 har realiserats i och med tillsättandet af en fatt&amp;ak- förart för Helsingfors kommun.
En ar&amp;- och pIatsfdr~~~cdIi~~g~~rd för yvinlip arbetssiiia~~dc öppnades den I Oktober 1 8 8 j och har Cerkat pi5 ett tillfredsställande sätt.
Arbetsvärdet för de fyra första till fór~~~&lt;ln mhaderna uppgick till ungefär 5,000 mk.
Afto~~sa~~~yaiiin fór orbctsbyrd~~ haffvn anstalts och varit talrikt besiikta.
.&amp;I / iise.
förrwing har bildats för Qv.
F: s medlemmar.
Föreningen har äfven utsändt tryckta valanvu~~i~~gar fil (stadms riistbcrutt~adc me~lfem~nar med uppmaning att deltaga i stadsfullmäktigevalet, med den pHÖljd, att i detsamma deltogo 87 qvinliga röstande med 7 j 2 röster.
lilaud i föreningen behandlade diskttsstionsämnen IUS näninas fr&amp;an om f~~lksRolc (&lt;irnri~~,ror~ och Iur&lt;rrcs liincr, hvarvid piyrkades samma lön för samma arbete utan aiseenile B kön.
Vidare hafva laudtdags- petitionerna mg.
gyt qvri~nas cprlcriitt diskuterats och föreningen uttalat sitt nihmaste anslutande till hr R. Elhings motion.
Danmark.
Dansi AAvi~~drsnr~rf~~n&lt;Ir års~~~ötc hölls den 14 Maj pS Eorchs Kollegittm.
(Mera härom i nästa nummer af Dagny.)
England.
Quiiinms rösträtt.
Petitioner för att un~lcrstödja billen om qviniians politiska röstriit1 inlcmnns fortfarande i stor m911gd till parlamentet.
FrSn den 2 2 Januari till den 14: dc alaj detta Sr haka 417 petitioner med in all^ I 5,473 underskrifter inle~nnats till Under- huset, och ej sa fi till Ofverhusct.
deribland Bfven genom Markisen af Salisbury, soin franil~ar en petition fr5n den konservativa kliibbcn i Ardwick till förmh för valritteiis tiistr8ckning .ïlven till ~pinnan.
Sjelfva billen hm ej kommit 19ngre i n till deii förut omtalade andra lasningen och har föga utsigt att koinnia vidare, iniinii den irliindska homentle fragan, som nu upptager allas tankar och sinneii, natt sin lösning.
@ - dinnor af arb~tskfassen.
Enligt de senaste officiella statistiska uppgifterna finnas i England och Wales ej niiwlrc iir 7,706,545 qvimior, som försörja sig med sina h911ilers arbete.
Qvinlipa I I I C ~ I ~ I I I J af J I ~ Futt&amp;år~ ?ss~reLsc~~~ I~ I) e senaste d e n af Irdainöter af fattigv5rdsnäiiinileriin i England afgifvo ett nytt bevis p3 huru stort v5rde nian s9tter p i qvinnans n9rvaro i dylika styrelser.
I Bristol Stervaldes dc 4 förut varande qvinliga med- lenunarne för feinte g h g e n, nigra iued det högsta afgifna röstetalet, i London Stervaldes eller nyvalilcs 13, i hela England 38 och i Skottland g damer till denna niagtpbliggande l~efattning.
hIairen i Bedford yttrade i ett bref till FattigrSrdsstyrelsens Ordförande nied
i 86 a afseende qrinnors lämplighet till att deltaga i FattigvBrdsnäninden.
&gt;Jag tror, att i somliga föreniugar ett mindre antd af nämndens ledamöter tillhöra det andra könet, och att nämnden, der sa är, finner det mycket förmhligt att hafra nagra Iimpliga och pilitliga damer, som kunna Staga sig arbetshemmens qrinliga innevhnare samt att det risar sig \, an förmhligt och angenämt för förestandarinnan att kanna sig understödd af tv5 eller tre qrinnor med officielt bemyndigande.
Man säger mig att fördelarne deraf äro ovedersigliga och icke kunna uppskattas för högt .. Dr; istrcfor~nstnifwanrLn.
Den 2 5 sistl. Mars hölls i Westminster T o m Hall i London möte för införandet af: Rational Dress (förnuftig beklädnad) under lady Habmons ordförandeskap.
M h g a af de verksammaste deltagarinnoma i arbetet för qvinnornas politiska ocR sociala framiitskridande voro närvarande som medlemmar af * the Rational Dress Society .. En medlem hö11 en föreläsning öfver de allmhna principerna för en förnuftig bekliidnad utan att inga i nigr?
detaljer.
Hon framhöll att qr,innorna framför allt böra klada sig I öfverensstämmelse med helsans lagar och att de böra afskaka mode- tyranniets ok samt endast bära sidana klitder, som voro s % beqväma, att de tilliita dem att fritt röra sig.
Under den filjande diskussionen förordades f r h s t s. k.
* dividcd skirts&gt; delade kjortlar), ett slags mycket vida benkläder, nedtill garnerade s, att de hade utseende af kjortlar.
Ofver dessa bäres en tunique.
Vidare framhölls, att drägten, för att undvika de skadliga liiningarne, borde g2 i ett, från halsen ned till fötterna, samt vara af ylle.
De flesta af damerna på talar- estraden buro rationella drägter, som hvad smakfullhet och skönhet angick tillfredstälde gven 18ngt gående anspråk.
Fostcrlatrdskt.
Gullvifveligans damer hafva öfverenskommit att till sina kläder endast begagna inom landet r u d a t) - ger.
Frankrike.
QvUilipn skrpp4apfcncr.
Sa otroligt det än liter, börja qvinnor likväl nu och d i att söka anställningar som befälhafvare H fartyg.
De första kaptenskoma upptritdde i Norra Amerika, der Mary Miller f r h New-Orleans erhöll sitt diplom 1884.
K11 skall.
enligt parisertidningen Figaro, en ung parisiska, tillhörande stadens bitsta societe, snart bege sig till England för att taga kaptensexamen, enär denna värdighet ej i Frankrike förlitnas 9t qvinnor.
Hon lär vara den tredje fransyskan, som egnat sig i t detta yrke.
Rcfomdmgl.fznUtg.
I Paris har bildats ett s. k. ranglo-galliskt förbund för införande af en rationell drägt,.
som, ehuru föga öfver en manad gamnialt, redan räknar sina niedlemmar i hundradetal.
Förbundet har tagit till sitt ögonmärke att underkasta damtoaletten en skoningslös kritik ända i f r h skodanen till huhudbonaden för att sedemera vinna sitt hulvudsyfte: antagandet af en qvinnodrägt pii en gang litmplig för arbete och beqrim samt för helsan gagnelig.
I första hand gälde det att vända sig emot de höga spetsiga klackame, snörlifr,et (eller rättare snörandet), löshåret och de tunga hattarne.
Ordförarinnan sade i ett nyligen hallet föredrag bland annat: * Om man skulle taga matt till ett snörlif i t den mediceiska \ -
Venus, skulle detta \ .isa 85 centimeter omkring Iifyet, under det att våra modedamer Stnöja sig nied 55 eller högst 60.&gt;; Osterrike.
Ockst!
ett siitt.
Typografiska föreningen i en österrikisk stad försattes för ii.9gra Sr sedan i stor oro genom att 30 q \ liiliga boktryckare i henne sökte intriide.
Man rii9ste vidtaga iitoniordentliga miltt och steg för att ailigsna dessa farliga konkurrenter och efter mycket radslaende beslöts, att den enda radikalkuren vore att gifta sig med inkriikterskorna.
Inna~i tre Sr förilutit var beslutet fullstiindigt utfordt och miinnen Snyo rherrar 113 tiippai~ .. N. Amerika.
dfassachusetts.
I ~lfassachr~sctts harva qvinnorna sedan Hr 1874 varit valbara till medleiniiiar i skolrSdet ocli 1 0 2 qvinnor taga f. n. plats deri.
Valr.ïtt till skolr9det hafva de endast haR sedan Sr 187 % Statens Guvernör har insatt qvinnor i styrelserna for uppfostringsvitseniler och fåiigvirden, i siiiidhetsniiiiiiider, styrelsen for dSrhus och offentliga viilgörenhetsinriitt~iiiigar.
I ett af statens fingelser för qvinliga fån ar ntgöres s i rXi direktion som betjening uteslutande af qrinnor.
r 1880 var antalet af q \, innor inom staten 924,645, hrilket öfversteg mYnnens antal nied 66,205.
174,183 qvinnor försörja sig sjalfva i 300 olika slag af lönade befattningar, deraf I?
som prester, 20 som iiiissionYrer, 186 som Pkare,, 42 som författare och föreläsare, 1 2 7 som bibliothekarier, 37 som journalister ocli 268 som konstniirer.
För 45 Sr sedan stodo endast 7 Icfnadskall öppna för qviniiaii.
1 Quiinor skoiinspckiörcr.
I Kansas ar hvar sjunde skolinspek- tör en qvinna och i Wisconsin innehafva 8 qrinnor iiiiniiida be- fattning.
A ' cw York.
De qrinliga arbetarne i denna stad e r h h för samma arbete blott hB1Ren af den lön, som deras manliga kamrater, men gtira likvit1 större irliga besparingar iin dessa.
Af&amp; / @ rtnp pickor i Xew York harva börjat att Iitra sig t %kta för att iitveckla och stiirka sin helsa.
Q~NIIIIB smed.
En iing flicka i New York 5r en skicklig och framgHnpik IHssmerl.
Hon brnknclr hjelpa sin fader i lians verkstad och beslöt slutligen att öppna en egen affir.
Hennes kunder iiro nöjda och hon förtjenar bra.
Arm York.
Q v i ~ z l ~ ahokahr.
a Miss Kate Stonelnan.
en syster till General Stonenim, hade aHagt sin juridiska examen, men blef af öf~~erdonistolen i staten New York uekad iillftelse att föra andras tdan inför riitm, enri.
ordet nnanligi anraiides i lagen i fraga 0111 advokmer.
Men ordföranden tillade, att som allinYniia nieningen blifvit föriindrad till förniin för cpinnors iitöhande af juridisk praktik, torde Sken dithörande lagrum knnna bliha iindrade af lagstiftande församlingen, Denna iindring vidtogs ocksi ofördröjligen, SS att Guvernören i staten New York den 19: de Maj undertecknade en fijrordning, soiii tillbrer qvinnor att praktisera soni jurister inom.
statens omride.
- Det m e s att f. n.
50 qvinliga jurister utöfk sitt yrke inom 1 2 af Unionens stater.
I F2iladcIphia har den I I Maj en Miss C.
B. Kilgore efter m h g a svbrigheter tjllkämpat sig tillstand att praktisera som advokat vid dervarande Ofverrätt.
Hon i r den enda qrinnn i Pensylvanien, som fatt ett sadant tillstand.
Vidjande till rättigheten af det fria tankeutbyte Dagny erbjuder sina Iiisarinnor, bedja vi att få framställa nagra fragor i anledning af skinen Skollif I.
I) Ar ht mft, att i de mörknste färger framställa skollifvet, det arbetsfslt, hvilket erbjuder qvinnan en s5 löftesrik framtid?
Ty äfwn de segaste motstandare till qvinnans likställighet med mannen maste ju erkänna den dugande kraften hos qrinnan pd detta omrbde och der unnq henne en, sig allt mer vidgande, verkningskrets.
a) Ar dct rant, att unga, intelligenta qvinnor, hvilka under vistel- sen vid seminarium äro intresserade af sjilfulla samtal och roade af ett friskt kainratlif, vid utträdet derifr911 äro s5 utblottade pH intressen, att, d i de Hter träna samman med gamla kamrater, de, efter att h a f n upplifvat minnet af nagra skolhistorier, ej hafva uagonting mera att saga hvarandra, utan försjunka i sorgsen undran, om de sjelfva och deras vinninor ännu möjligen kunna hoppas att blifva gifta?
3) Väl erkinna vi \ .illigt, att lärarinnekallet har sina skuggsidor; att arbetet stundom förefaller hopplilst och fifangt; att det är bide psykiskt och fysiskt tröttande och at enhvar af oss haft stunder af missmod och nedslagenhet, db vi varit i behof af, och Bfven nog lyckliga att hafva funnit, en bittre tröst än den, att springa ut i gränderna och grata.
Men vi fraga: kan Carola uppvisa en enda lifsgerning fri fran alla frestelser till modlöshet?
Och förer ej A andra sidan just skollif \ .et, umgänget med de unga, till oss en iiägt af vårliga vindar, ett bmsande af otfimda krafter, som är egnadt att vlcka domnande sinnen till lif och lefnadslust?
Vi erkänna afven, att teckningen af den unga, misslyckade lära- rinnan med sitt trälbundna sinne är utförd med talang.
Skom indi- vid är Fröken Peterson lefvande framstäld, sasoin typ är hon karika- tyr, men en karikatyr, som ej väcker löje, ut.m sorgsna, bittra, ned- sliende tankar just hos de fönit trötta och försagda, som väl behöfva lira att med frimodig glädje b3ra dagens tunga och hetta.
Det i r kanedomen on1 att Skollif I har haft denna skadliga inverkan pd nigra af vara medsystrar, soni RirinHtt oss att, utan att aivakta Larannnor.
fortsittningen, genast uttala var protest.
D a p y till ~L,lrnrinnor.n Red.
har siinrit edra beaktansrtirda anmYrkningar till Caruln, som ock hiir neclan Imvarar desn~inna.
Cnroln iiii A i r a r i ~ m o n.
Till svar p3.
ofvanst5ende kritik vill jag anmiirka att I) dei är mn att skildra alla sidor af inenniskdifvet, och jag vet ej hvarfore n5gon klass af inenniskor larariniior t. ex. skulle särskildt skonas för att komma i sanningens ljus.
Skulle det s9 mycket skada den ogifta, arbelande qvinnans sak, att man pivisar a n iifven hon kan vara olycklig; skulle det s9 mycket sira hennes stolthet att höra, att en q~inna, i de fall, d9 hennes verksamhet icke fullt tillfredstaller henne, kan kasta vemodiga, men - hvilket skarpt betonades i skizzeu - resignerade blickar p9 den lycka, som icke blivit henne beskärd.
Det vore \ .al rent af onaturligt, om hon aldrig gjorde det.
z) De arade recensenterna tyckas icke hafva n5gon förestiillning om huru en dylik skin tillkommer och hvad den har för betydelse.
En författare blir gripen af en företeelse i lifvet, han känner sig upp- rörd, han rill meddela sitt intryck till andra - och skizzen koiiiiner till.
Om han skildrar en malare, s5 vill han ej med sin skildring saga, att alla niSlare iiro s9dana soin hann hjelte, om han skildrar en Iiirarinna, vill han ej siiga: s9 hiir Yro alla Israrinnor.
Han rill en- dast säga: under vissa omstiindigheter knn lifvet för en milare eller för en Israrinna gestalta sig 113 detta sYtt, och s9 ungefar har jag sett det gestalta sig.
Huruvida den bild, som författaren har sett, ar ett enstaka undantag, deroin far sedan pnbliken (Iöina.
Hvad nu min stackars hjeltinna aiigi, tycks hon icke vara ett s5clant alldeles en- staka undantag, eftersom icke blott jag, utan Yhen recensenterna ha sett hennes likar.
Jag är mycket tacksam för omdömet, att hon * som individ iir lcf~~ande franisttilds, t?
dermed ar i sjelfva verket skizzens beriittigaude nttaladt.
Att skildringen 3r sann tyckes vidare bevisas af den nedslieude verkan, som deii, inig till stor le (lsnac1, IYr lin utöfvat p8 btskilliga Iirarinnor; ty vore den i strid niecl verkligheten, skulle den viil icke hafva gjort ett s9dant intryck.
1) essutom vill jag erinra om, att största delen af Dagnys publik troligen icke liestir af lärarinnor, utan af qvinuor i annan lefnadsstallning, och för dem torde det icke skada att egna en tanke i t en medsysters lidande.
Den ensamma, arbetande qvinnan - lärarinnan icke minst blir faktiskt o h en korsdragerska, i synnerhet derfor att hennes krets iir s9 tring.
Lat vara, att hon iir likstiild med mannen i fraga om arbetet, men hon ar I h g t i f r h likstiild med honom i fraga om tilli3llen till utveckling och rederq \ .ickelse.
Den gifta qrinnans lif blir sYllan s i w h g t och ensidigt som den ogifta lärarinnans kan blifva.
Att lärarinnoruns kamratlif lemnar mycket öfrigt att önska, iir min fasta öfvertygelse, och att den intelligentaste unga qvinna kan bli förslöad genom öfveranstriingning och brist p9 sympati, synes mig rara en lika s a e r som sorglig erfarenhet.
Dessutom torde det icke hafva undg9tt en uppmärksam läsare, att i skizzen finnes en och annan - - - e
antydan om Rlrh3llanden i s j e l h a skolan, hvilka gjorde F r ö k e n Petters- sons arbete tungt, RlrhSllanden, som föröfrigt äro r3tt vanliga.
Bland d e m k a n jag n u nämua: pedatttiska fordringar p i yttre disciplin, hvilka omöjliggöra e t t innerligare förhallande till barnen, o m h t l i g t stora klasser, e t t innehållslöst undervisningsämne.
D e t ar en vanlig orättvisa m o t författare till skizzer och noveller a t t anse d e m m e d en e n d a liten bit h a f m uttömt alla sina tankar, sagt hela sin upp- fattning o m e n viss sida o m Iifvet.
Den obetydligaste författme 9 r d o c k icke d t o m o c h SR enögd, a t t han p2 S sidor k a n saga allt hvad han har iakttagit, allt h r a d h a n h a r sett.
Jag h a d e hoppats, a t t den sirra, som var anbragt u n d e r titeln lia nu min lilla skizz, skulle rädda m i g f r h d e n n a missuppfattning fSr jag nöja mig m e d a t t lata f i m l i i l e n utvisa, a t t ingen kan tanka högre o m Iirarinnans kall 911 Cwolu.
- Till Red.
af Dapy.
Cti Dignys pmfhlfte förekommer en UppSat5 under rubrik, Om sjclfhjelp och löneförhillandcn, undeneekrad af Syskr.
Insindaren bekriiner, all upp- satsen, som ej pikallat g e n r a p frin Rednktioncns sida, jan ett obehnglii in- tryck.
Insindaren vill dock cj omedelbarligcn upprilkm f e stillen, som simkildl vickt bans uppmörksimbct.
utan beder Dagnys Iilsirc föst L y o genomögna uppsatsen och derefter nedinaiende rader.
- En mriigd unga flickor med föc5ldmhem p i platsen söka arbete, och det Yr deras fulla rïtt.
Men de nöja sig med huru liten aflöning Nim helst.
och det i r i r k riitt *.
Insändaren har hört i sillskap unpeW enahanda 5ri nttalns, men h m kunde dock ej fär allt i verlden tm, att i Dagnys spalter $se Iilran upprepas.
Om Syster finge rS.
om ekonomiens grundsatser.
skolle hon dock stinna i förlägenhet vid uppgörandet nf förteckning öfscr flickor med föräldraham p i plstsm.
rom ej finge siiljo.
sitt arbete d m minst till underpris.
H d k c n dom förtjenar d i cn sidan qvinna med föräldrnhcm.
som föryttrar sin arbetsprodukt annostildes än p l hemorten och sålundn berörvar p 1 föryltringsorten boende q h n o r deras arbetrförtjenst?
I den bibel.
rom si bcgapn.
s&amp; ej någon niir- m m bestilmnin till satsen: d11 skall iitn ditt bröd i ditt nnleter svett Arbetet ilr mennisknn piagdt, ej allcnnst såsom pligt i nödens och behofvets stand, o l m ock som rätt ifven i lyckans dagar.
Utan arbete vinnes ej det ratta adelsknpet.
S i ilr det.
stiga Syster och Dognys Redoktion; men en qvinnn med för5ldnhem tär ej silja sitt mrbete lill annat i n $ n g b i n pris, rom troligen Syster och Dagnys Redaktion h g * sig all i utfärdade taxor, @ Ilande för hvaje flick.
riirnkildl, dl1 efter hennes förmögenhet.
bertSmma.
Endast d i skedde, Ett.
Men dcri.
1 väg hmnd att nedstiga till jordens genom sknlle socialismens himmelrike L jemmerdil~r.
Likvi1 iir i verkligheten flickans likasom Isens arbete inf6r b8de Gud och menniskor benttigadt, utan d l 1 afseende fiömögenhetsvilkor.
Och enersom sjelfv.
nrbelsrilttigheten tordc m m obegränsad.
tordc väl ock till- godogörandet af arbetets omedelbars produkt, likasom ock arbetslönen, sbom den medelbara produkten.
böra st8 lill arbetarens förfogande, om arbetaren iir m m eller qvinna, bosatt p i en eller m n r n ort, rik eller fattig.
Syster uttalar en svir straKdom öfver principdernc.
kanske dock endast 6fvcr de manlige.
Skada blott, u t det ej torde r a m sanning eller ens sanningen likt, att det vore stridande mot moralens vare sig högre eller IQre stbdpunkt, att principnlcrne sökte oupphörligt d n k a nrbetslönen för qvinnor.
Om Syster utbildat och fullföljt sinn isigter nSgot mer, hade hon vYI slutat med det i hennes ögon alldeles rittvisa yrkanda, m principslen fär qvinlign arbetare, i följd af insigt derom, att d a r r arbetslön vore mindre än minnens i ungerdr enahanda förhillanden, borde öka lönen med en glfv .. Ej heller torde hmmrni- tet och bnrmhertighct rim faktorer som Yro eller borde v a n bcstilmmrndc Tór arbetslönen, s8som Syster tyckes fönnodo.
Bnrmhertigbetcn &amp; r ej &amp; ägt med ubetslönens belopp.
Insiindaren undrar, om S y a n jclf d vid behof qvinlip 0
skräddare v h d c r sig till den.
sam gcr högsta Itinen lit sinn arbeterskor och der- före beg !ir det högsta priset samt.
om rPningen det oikindt vore för ISg, be- talnr ?t den, som utfon arbetet, g4fvar.
Si gör ej en m i n och föga nog hcllcr en qvxnna.
Qvinnoarbetets !ön regleras e ' efter annan grund I n det manliga.
För bädn g a l e r den gamla regeln: om tvd nrbctsgif.are söka cncr en arbetare.
s i stiger Iönïn, och tvärtom, om tvi nrbctnre söko rnininn nrbctigifvnrc.
XILinernns förment bristindc goda vilja etc. att a prkatta qvinnonrbctet Pr ej orsaken till cxempel dertill, att folkskolcll (nrinn~.
&amp; minstom i Finland, njuter mindre lön an folk- r k o l e l h r c för m n m n nrhetc.
Si \ .iill jag vet.
ligger orsnkcn dcri, att cn Ism- rinneplats, trots lönens ringa bclopp.
alltid finner dugliga iöknndc .. Skullc m m h l l a p i oridet att uthjuda en Ilmreljenst med Ilmrinnelön, blefve misstaget snart nog Ildagalngdl s i tydligt.
att Ilfvcn Syrler sklllie utan vidare förklaring in- se grunden derlill.
Syster uttmlar nYen följande rats: konkurrensen bör inskränknstill ritt natur- Hvnd hlrmed hvftns kan, iae - ei, föntll lian omr&amp;ie.
hvilket Sr nrbetstillcånwn. "
u&amp; närnia&amp; förklaring.
I syntmrbet i noden, hmrs fabriksindustri iir föga betydande, har qiinnrn knappt b ö j a t uppträda sisom mnnncns medtäflarc om arbete och dens lön.
Vore det ej underligt, om mmnnen ögonblickligen, kanska si sjelf till skada, skulle lemnr väg öppen i t den nya konkurrenten.
G i r det s f till, dll milnnen tPRa med h s i r m d n?
S e j l Hvnrför skulle mannen d i bcmöta sin qrinliga kon- kurrent niinorlunila?
Icke heller Iiirer det alltid vara med fullt fog som qvinnan klngat ö k e r oskhlig konkurrens mcd mnnncn.
I d i m h g a fall Pr qvinnnn ännu underltigsen mannen, afven då hon ej rjelf vill mcdgiha det.
Dc1 tir ju endast undnntngrvis.
qvinnnn sjelf hittills h d 1 kfinsh och insigt nf ifrllgnvnnnde odlt- vira.
H o n k m mviiodo sin tid förmlloli~are - för nit h P f h det onda iin ntt ned- skrifvn obcfogodc klagovisor.
Insändaren är man och ser saken frlln hvmjehandr andra.
synpunkter Pn Svstcr.
Vi st5 dock bidn o i anmma nrind.
oemlimn önskan att förbltaii m i n - - ~~~ non.
stallning.
Nina u t t &amp; t d c n ej f&amp;; viime, a n d c aro meiadc.
Vi kunna ock mahandr enas derom, nit till stöd för en god sak i i n ö j l i s t e mån endast och uteslutande riktiga skäl mll anföras, emedan eljest skada i stället för gagn Srudkommes.
Aba i Alaj 1886.
K.
S.
- - - Sunr f l å n Rtd: n nf I1np.v till K S .. Jbo.
\ ' i &amp; o tacksamma, att ni utwlat ert klander och tillltit oss ritkna Er blnnd medorbetame för qvinnms f6rblttmNe stQlning, i tmts d det lilla mjsshumör, hvmned Ni uplitnr hcnnes ansprllkslöra försök all tnla i egen sak.
dinnet ar dock nlltlör rikt alt i ett flwtigt brcf kunna bchnndlnr.
Dngny skall dedör itcrkomma till detsimmn och vill har blott pllpeka, dcls att .Systerr alIdtIt~ itit yrkar p8 bnmtlrrtiglrd, titan helt enkelt p2 rt ?ff: ii$n i mmrnlisk., om 04 cj mationdekonomisk~ mening, dels att Ihgigny, för sin del, verkligen anser huma- niteten vam en fnktor, som borde ingll i hvorjc förhllllonde menniskor emellan ' sanit att h a n beklngar n11 zlbo-korre~~ondciilen ej delar hennes mening.
Hur förhillandena te sig, dll denna fzktor utedutes, kan nedansillende hrel, mot- taget dagen efter profhanels ulgifvnndc, tjenn att belysa.
Till Rtd: n =o / Dasny.
&gt;led anledning af in8gra tankar om qvinnnnr mbctslön&gt;.
nf Sysur, som före.
komma i profnumret rf Dngnys.
och bvilken artikel Pr af r l b n d e snnning, till- 15ter sig brefrkrifinren göra ett mcddïinndc.
sam endast Pr afsedr ott bekräfta nämnde artikel, och till det bruk, som red: n k m finns limpligt för sitt fortsattn arbete i denna vigtiga.
fr2gi.
Breiskilvaren har en helt innan r sselsättning an att söka utreda dylika sIL5rsmlll.
m e n han inticssero.r sig varmt &amp; r utjcninan- det n i de orilttvisor, som q r i n n m tir underkastnd specie11 i ifrlgarsrnnde afseende.
Och han har ofla varit i tillflllle nit djupt hnrmir öfver all den onttfdrdighet, som h e r m ocb fruar principaler 14ta sina qvinliga bitrIldeii vederfaras.
S c har ett exempel: En bokhandlare S. är gift med en enkefru P., rom i ritt första gifte hadc fem h sex barn, visserligen iiledes c11 dyrt huihfill, a h c n om m m ej, d r o i n -
detta hernknp.
för ett m o n hua .. Frun har umellertid.
för att bidngo till de höga lefnadrkostnaderni m. m., uppsstt en r. k. made- och konvnruhindcl i trenne särskildn lokaler, hvilka alla skátns af qiinliga bitriiden.
Der.o.
bitr0den skola vara i butikerna f r h kl. 8 hvnrje morgon till kl. t o - 11 h r a j c qvitll, med en timmes middngsrnst, hvilken dock onder jultiden rn ?ste hell och h&amp;llet indraga och den oumbPrlignte födan intagna p8 lediga stunder.
Dcrjsmtc pbms mirknrdsresor p5 veckor och mbnnder, hvarvid de utarbetade flickoron ni-ile.
ej blott till I h g l in p3 nätterna bitrtidn med in- och uppackning samt tmnrpor- ten 31 de tungn packarna.
atan Uven mediöija till de fr8rnmn.de stYderna.
Iitir äro del striingn arbetet, förkylningar och sjukdomar oftast d e n s endi bchZI1- ning.
ty ingen särskild erstittning lärer derför crhall~s.
ehnru demr löner g i ned h d n till mo kr.
pr nånodl Sllgon ledighet Irrer virn ntistan omöjlig sil e r h n l a Herrskapet leker emellertid iflott., bebor en magnifik mning och g6r ofta stomrtndr kalas, samt hnjuter sbkerligen stort anseende som ett inktningsvllrdts och förmöget shur.
blind dem, som blott 6c p i sakernas yta, d. v. s.
.hrln vedden: Rcd: n m3 ej tro.
nit det sakförhillande, jag har omtnlst, ar dlcnnnbcndc; dc1 iir tvärtom yttcnt vanligt inom den lägre hmdelsvcrlden.
Jag hm trott mig göra r l t uti att lila detta kommn till cder khnedom.
emedan dc1 bekräftar .Systen.
utsago och kan ' mani eder att icke iiOttas i bem6dandet att Ilösa d m hehjertmsrLdo R ?.gnn.
En vavm vän of ratluirn i alla riktningni; ', Från D o f ~, v till B.
Ah.
Ld.
Dc1 h n c.
cdert bref vidrör, Yr s i vigtigl.
att vi mllrte egna mera utrymme 31 dess besvnrnndc iin vi denna &amp; ng ha till vllr disposition, h n d ö r e svaret llierigcn mlrte uppskjutas.
FrAn F6reningen f6r gift qvlnnas eganderktt.
Diskussionrm&lt;itet am samskolm 26 april inleddes i f h i Ernst Btrdman nicd ett sakrikt och opplysnndc firedrag.
Ha " särskilde i den f6revarmde hiignn tre moment: i) huruvida gosrnr och Pckor Iiorde uppfortros Iiho, z) huruvida dcnnn nnofostnn borde ram rmrnsan mm1 II - om d e m f r h r beiakodes - hf h&amp;d raft reformen f. och hos oss hörde Benomfirns.
?aln&amp; frnmhdl Gr- farenhetens vittncsb (lrd om att hvorken qvinims inftlligcnr vore undedligsen mannens.
hennes fyrisko krofftr f6r rmT eller könens änlag för olika, far att ej en gcmenrom undcrriminpplan f6r dcm ' till ömsesidig b L n d konde och borde ecnoinförns.
Erfarenheten Urde ock.
nit snmundenisnineen.
tvänemot alla br- e hllgor.
&amp; t gn nide morolm underlötindc dirriplintn, ewdc ii11 fäjan.
inacrkadr fdviiQIondr p f h a n könen, synnerligen i dc högre klasserna.
samt verkade i riltiningsn af att öra stiidiemz dlvorlig&lt;lrc och ej, som man firmenit.
ytligue.
Frökname Sandrtvön och IVihtlock fruktade Ut flickomns underviining skulle kommn att lida pK förandringen.
enär undewisningen vore sh mgn tillfred~rl ?U- land.
i gosskolornn, men dcremot i flickskalornn konde fritt inordnas.
Fr. W. a n s k det dessutom oliimpligt, att flickorna blott skulle hindledir i f manliga lärare.
Prof. Braggcr framhöll Dmvins bigter som ett stöd f i r sina tvikel p i nit qrinnnns intelligens vore d samma art som mnnnens samt ansig, att mur bordc ho vissha, huru härmrd / drhall sig,innn.
nu ifdgaatla reform firsnomforder Iir Htdii, troddc,ntt enerationcr komme att födas och dö, inann i e t c n h - pen gifvit ett visst svnr p f ~ i n r i n s spekulztioner, pivisde.
att m m blott gcnom att tilllltn fri intellektuel tllflan mellan k8nen kunde fd veta, huru qrinnans ge- nomsnittsbegllfning förhöll.
sig till mannens m. m. Prof. Rttzilrr m a k, att man i ddennn f d g a miste sttilla sig p&amp; erfarenhetens och monnemnngcu botten, d i d m biologiska fonkningen ingnlunda faktiskt lldagnln t n k n vlsentlig.
olikheter i afseendc S. mins och qrinnnr be$fnhg.
sefan lltskillign m d m talare yttrat sig samt Hrr v. Koch och Pnlmgren uttnlnt sina bigter, afslutade ordföranden mötet.
a
