# ID: svediakorp-per43
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1886
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,032
# sentences: 932
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


En sjelfbiografi f r a n sextonhundratalet.
Meddelad d Ellen Fries.
(Faits.
och slut fan marshiiitet.)
A n m i646 den 7 februari fick Agnctas styfmor trillingnr, hvilkn genast dogo.
Agneta skulle pnsn p i den sjuka.
men huru mycket hon I n beflitnde sig dcroiii.
s i kunde hon ej vara henni: lill 1ap och ej heller fru Ebba.
hvilken för iilliället bodde hos dm.
En dag koin det frUmnimdc.
I ' ru Ebba s9g bt iiiig, jag rikadc att draga 113 iniiiinen, nien hon ville, att jag allt bortåt skulle sitm och grit?, det jag inte orkade, om rlet hade kostat mig aldrig s9 mycket, ty jag var b5de iing och rlertill utur \ iset glad, s i att rlet var niycket litet det jag sig, soin &amp; got löjligt var, att jag icke sktille b9de sjeK le och koniiiia en annan till att It: derbt och kunde v31 göra komedier af litet nog.
Fru Ebba klagadc nu iör Agnelas h r och sade, all flickan vore s n i l och irig, och att hon &amp; ge ggerna, att hide far och mor och all hennes slQl vore &amp; do, si nit hon finge Prha allt ensnm.
Men Gud vare mitt vittne, att jag var alldeles oskyldig tlcri och mnkte aldrig 119 nagot a r t - Min h. fxier blef för den skull mycket ond, det jag ock intc uiidrade pi, efter hon s9 ni8lade ut det, och kom h m till iiiig och fragade hvad jag gorde.
Jag sade, att jag lagade mat h fru nior, men han sade: det du lagar, det ina svinen 9ta och du sjelf.
Sedan bcgynte han till att I&gt;annn mig mycket för min girig- het, det jag först log St och niente det var skRmt, men s9 s9g jag vXl sedan, att det rar allvar och ni3rktc viil hra&lt;lnii det kom, efter lian fördc d e s m m a ord, soni jag hörde frii Ebba sflga, s9 d i viste jag viil, att hoii vm orsaken till alltsaniiiians.
Gjorde dessa ord mig af allt mitt hjerta ondt, i synnerhet efter d e haile kommit min h. f. att fatta d e misstankar om mig, att jag gerns hade sett, att d c alla vore (löda, det jag lell nldrig önskat, ty jag vet, att jag den tiden inte sörjde för morgondagen, utan Iiit hvar dag hafva sin egen omsorg, och n * jag fick s9 mycket, jag kunde kliida p9 mig, att jag var v31 klädd, SS hade - Jag tsnkie jag allt nog och bekymrade mig intet mera.
- IYJ intc annat i n 119 inin lek och hum jag kunde komma dit, der jag fick rara glad.
Sadana obilliga beskyllning: ir Iigo mig si h h d t p i iiiitt hjerta, att jag intc ktindc tiga, iiLm till att bevisa min stora oskyldig- het brast jag sa bittcrlig till att g r h a och svarade h. far: - - D~PY.
9
= 30 Jag kan inte tänka eller veta, hvarföre m. h. far skyller mig för sidan der stor odygd, men sS vet jag väl, hvem som är begynnelsen dertill.
Gud förlSte dem, som sidan osanning har sagt för h. far, det jag aldrig har tänkt i mina lifsdagar utan vill önska af allt mitt hjerta, att Gnd ville gifva m. h. far s8 m h g a barn och lata dem - - fast jag aldrig finge lefva, som han kunde hafva hugnad af; 3rfva en nagel efter m. h. far, sa hoppas jag väl, att min morfar skall lemna mig sa mycket, att jag kan lefva vid det, och hvar det icke vore, att jag nigot hade till att vänta, sfi vet jag och är i det stadiga hoppet och förtrösining till min gode Gud, som alla försör- jer och hjelper, som har f6rsöqt niig allt i f r h jag först fick Iii och som gifvit mig mitt elända lif samt har hulpit mig igenom sa mycken vedervärdighet och olycka och har le11 derttnder alltid gifvit mig ett kristligt tålamod, hvanöre jag alltid s i länge jag lefver skall ticka Honom.
Välsignad vare min fromma Gud.
som nu h-t mig så vida, att jag något s8 nar kan skilja ondt och godt, och har Han ock latit mig försöka dem bida ibland, p8 det att jag dess bättre skulle kunna skicka mig uti hvilken del, som min tunga rerld ville med mig antingen till lycka eller olycka.
Hoppas jag visst för den skull, att densamme min gode Gud s8väl härefter som härtill Iiirer utan alla andra medel försörja mig och icke låta mig lida nöd, det jag ock visst tror Honom om, äfven om jag aldrig flere finge ärfva än min salig fru mor, och densamme Gud, som henne försörjde till hennes död, den skall jag ock alltid bedja, att Han ville gifva mig allt det mig kan vara nyttigt till själ och Iii.
Annat arf astun- dar jag inte, utan det vissa och fasta arivet, som ingen kan taga ifrån mig, och hvad Gud annars vill gifva mig.
Jag kan inte veta, när fra Ebba har hört mig säga det.
som aldrig har kommit i mina tankar.
Ber jag för den skull, att m. h. far inte ville tro sidant, ty hon säger det af lutter afnnd till mig, och ber m. h. far inte ville fartänka mig, att jag &amp; dristigt svarar, ty nöden tvingar mig dertill.
Det är mig omöjligt äta sådana beskyllningar i mig och hoppas inte heller, att m. h. far skall tro sadant.
- Jag har SS visst som jag lefver inte lett at de döda barnen och inte heller ment något ondt dermed.
Jag trodde inte heller.
att det skulle vara s&amp; illa gjort, som jag hörer, att hon har tydt det ut, och om jag viste, att jag gjorde m. h. far och f. mor n k o t emot dermed, att jag Sr glad, sa vill jag mycket hellre tvinga mig derifrån det mesta jag kan.
Nu begynte jag dermed SS bitterlig till att grata och beklaga min svara och vedervärdiga lycka, som i all matto var mig sa mycket tung, och som inte unte mig sa mycket, att jag en g h g fick le mera.
- -
- men nSr jag koni Min h. far gick srdan in till inåltid, - in till min s. mor nied maten och bad henne Sta, s9 hade fm Ebba varit inne hos henne och sagt pii samma sZff if \ .en för henne, stå att niir jag kom fram till sängen, fragade f. nior, Iirem som hade kokat, och nir jag sade, att jag har gjort det, viinde hon sig ?it vSggen och vnr s9 ond, att hou inte ville se p i inig och I) ad niig Sta sjelf, det jag ock gjorde och satte nlig sedan till att grsta.
Dc beggr f r u n l i n i ~ n komnio redan öfvcrens om, ut Agneta cj uppfyldc sinn skyldigheter.
Fru Ebba wdc, ntt min styfinor skulle slb mig, men tlen andra saile: Gud bevare mig ifrin henne.
Men när min h. h r kom in, be- g ~ t e de till att tala om mig allt det soin illa rar.
SS gjorde det honom mycket ondt, ty lian var lell iiiycket kSr 9t mig, och ledsen, att han tillförene iitaii all orsak rar tvingad till att I&gt;aiinn mig ni illa.
Han sade: k. f. Illha, jag kau inte se, hvad hon mera skall göm eller hrad hon gör illa, enir hon ännu 31 ett barn och Sr s9 hjerte- lig glad och all i leken, det jag inte val kan neka henne.
Hon lär vi1 tids nog f9 se sur ut, ty det ar synd till att neka ett barn siii och om Iion Sn gjorde nxgot, s2 gör glhljc, - - hon ilet inte af odygd eller n8gon ond mening utan mera af barnslig- het; vi f9 inte si tyda det ut, att de unga skit kunna se sura ut allt för ett, n i r vi se siirn ut.
H m gick dermed ut i f r h dem, och sa 11cgynte jag s9 hjertclig till att g r h, d nlt de märkte, att jag rar i kamniaren, och gick jng se&lt;laii ut i niin knnunnr.
Var jag tlen bnrn- sängen d illa utkoinn~en, att om jag log, s3 log jag i t att barnen vorn döda, s.mg jag, s9 unte jag min nior ingen ro, och s86 jag sur ut hemma, s8 setle de, att jag ville bitas, s9 att jag inte sjelf v i i viste, hvad jag skulle taga mig före.
Inte tordes jag klaga min nöd för min mormor, ty jag var ritld, att det skulle blifva vSrre för mig, och drog det sil for mig allena.
Det var för niig en s9 sv.&amp; tid, att om icke Gud (19. s9 räl som alltid hade tröstat mig och htållit mig med tfilninod, s8 hm jag ratt måst förgas.
En afion eller t r i derefter, sattc fru Ebba sig i min styfinors kammare vid hennes sSiig, och jag satt Inkoin heniie.
Sade hon 9t mig: si, sitter du här inne, och Cruusen star denite.
Hri g i r du icke ut till honom, som du inbillar dig s9 mycket om?
I) erlA jng svarade: hnii kan ra stii inig fönitan i dag s9 vii1 som alltid, och I han inte inyckct hört mig tala om Iio- non1 hrarken ontlt eller goilt.
Är han god nog at den honom be- haga~, och kan han v51 f9 sa god jungfru som jag, och jag så .god man soni han.
- -.
-
132 D i svarade fru Ebba: ja, du m8 inte ttinka, att du ända far sa god man, som Cruusen tir; han har allt för godt sinne i t dig, ty dig tir spatt, att du skall f&amp; en sa ond man, att han skall slil dig hvar dag, och I sku lefva ihop som hund och katt och dertill med en sa fattig man, att n h I hafven titit den ena biten, sa sku I inte veta hvar I fån den andra, och en sadan stor eländighet ska11 vara med Er bida, att du inte tror det.
Jag vet dock, att det Iärer SH g.4 dig.
efter du inte ville hafva Sparren.
I X svarade jag: da hade det först gatt an!
Men hvad den onda spiidomen vidkommer, den aktar jag intet, titan tror min Gud mycket htittre, att Han ju Iärer gifva mig en god, dygdig.
redelig och from man eller ock ingen, och der Gud tin sa ville straiia mig för mina synders skull och gifva mig en man, som vore nigot ond, SH skulle iter jag ställa mig si % fromt emot honom, att han inte skulle kunna vara ond emot mig och skulle kunna sla mig.
Kommer min man onder hem, och jag vet mig ingen sak, tager jag honom i min famn.
Jag rXdes ej för min bak och ber, att ingen ville bekymra sig derom, utan Ilta Gud och mig mau sörja derföre; det skall väl blifva godt och btittre än boken säger; men hvad fattigdonien vidkommer.
s8 kan jag intet säga deremot, utan det kan vi1 vara möjeligt, att Gud har ttidrts till att Itigga mig det pa, ty Han kan latt göra en httig nk och en nk fattig; ntir Honom s9 behagar, kan ingen ändra, utan Han lagar bide med rika och fattiga efter sitt sinne, men sa bekymrar mig inte den fattigdomen stort, ty om vi älska hvarannan af allt hjerta och Itinge och väl f8 behalla hvarannan, sk är en liten bit bröd med karlek mycket biittre Xn ett stort hus med allahanda godt, der tv8 inte älska hvarannan; men der fattigdomen blir s&amp; stor och karlekeii tir med, d drager han väl tyngsta lasset och gör all ting Iatt och Ijufligt; fast det tin i allt annat ginge mig aldrig sa svht, SS.
skulle jag lell vara glad der hos, och hiiller det för ingen redelig ktirlek emellan tv&amp; som ha lofvat till att älska hvarannan i mot och med, och lata rikedom eller fattigdom komma sig nagot ondt emellan.
utan har jag älskat när han drack vin, sa skall jag ock s8 göra, när vi inte annat hafva än vatten, men sa aktar jag all Er spådom intet, utan jag tror min gode Gud bättre, fastän I man sXga å något som i gerna viljen, och sagen I gerna, att jag aldrig skulle i godt tiga, men jag arstar det d: är det sa Guds vilja, att det skall ga mig SH tungt, s i vill jag gerna lata mig nöja demed, ty den som later sig nöja, han har allting nog, men sa vet hvarken I eller jag eller någon annan, hvad Gud har gömt at mig, och om jag med all flit stitter all min förtröstan till Honom, som allena kan vända,
min lycka och olycka, hvart Han vill, och jag sedan flitigt ber Honom, s i ger Han mig väl allt godt med, och om det inte sa vore Guds vilja och mig intet nyttigt till att blifva rik, s9 sköter jag det ratt inte om och aktar denne verldenes rikedom slätt intet, ty hon ar s8 förgängelig och oviss, att rattor kunna draga bort den för mig, eller ock s i skall jag bort och dö, d i har jag intet der af utan omak, och en annnn, den jag aldrig har tänkt, skall träta om min rikedom; men ar jag inte rik sa är jag inte rädd derför.
Jag skall ock inte annat bedja Gud om, allenast Han af n&amp;i ville gifva mig hrad mig arbnyttigt.
- - Jag sofver och skall jag sofva rätt roligt tlerföre i denna natt, ty jag vet, att Gud later ingen svälta ihjäl, och inte sörjer jag gerna fiinit, ty sorgen är stor nog, nar hon kommer.
Gud har ännu aldrig förlatit nigon, som har hoppats $ Honom, i hvi skulle han sa förlita mig, ty jag har ock mitt stadiga hopp till Honom; SS vet jag, att Han larer inte heller förskjuta mig.
l&lt;laka k r i i r s11S mig illa, dem ger jag tokm och Iiiiiidame, ty jag har inte I n A dein SDS niig hvarkeii ondl eller go&amp;, derföre aktar jag det intet, ty jag kan aldrig lida sidatta sil \; lllerk5ringar i mina dagar, utan jag vill säga: hvad Gud hafver mig unnat, det kan hixrkeii skam sjelf eller hans sänningabud tagn i f r h mig och inte nkgon annnn hdler, sotn unnar inig ondt.
Niir C; ud vill, s % f5r räl 130 rkiniipels och mera godt nicd.
i \ gneln lade sig sedan att solva och roi hell lugn1 utan att tönk.
p i d l ondl.
rom man s p h henne.
PJ.
morgonen ftirklnradc hon, nu hon hadc rofvit hlttre med sin Ulligdoin iin da andra med d l sin rikedom och ej varit störd n i nnonenr simtal.
II.lon hade dock mhgen förtret, den hon linte all kan klaga&gt;.
C h l har litil mig nit koniiiix till dr: Crcii, att jag sjclf tordes svara för inig, nar det gick allt för hSrdt 118, och hm ock gifvit mig den g&amp;an, att jag kan göra det med besked, och n k jag rillc de11 ragen ut, runno de inte mycket p3 mig.
On1 inte annat halp, d satt jag och log St dem, och d i riste de inte, lirad de skulle siiga.
Har jag s i der s8 saktelig med tSlaiiiotl gStt min \ ~r&lt;lcrr %rir&lt;liga I&gt;arndi&gt;ius- verld igenotn, och har jag af otilighet aldrig latit un~lerkufva mig.
I-lade jag ock nu det hoppet, att Gud inte till evig tid skulle 1Sh mig blifm i oro.
- Honom kastar jag d l mitt nöd och omsorg 11a och skall alltid v n a glad och tacka inin Gud.
(Sprdk lir Psaltaren följa).
I nugusti for Gustaf Horn till I.irlnnd.
m e n r \ giieia ville ej dit för att ej IirtiUn sliiglingnr till Sparren '.
Agnula ristades itu eii tid hos siii marmor -- - - ' Si sent sam i dec.
i646 skriiver Erik Oxcnaierna till Agneta fran Reva1 och Rägnr, om hon iir.
iir lika .missnöjd med sin gubben.
Se ofvan nnf.
b d fr&amp; Eriksbergs arkiv.
H ö r d synts, att det räl ej var genast SK alldeles slut med förlolningcn, som Agneta pistir.
r 34 p i Tidön och sedm i Stockholm.
Hon bodde.
d i de kommit dil, fön1 n@ nätta hos Fru Ebbs.
En afton sade hon, n3r jag lag: S u ar Cmusen h m m m i f r h Finland, och tror jag visst, att I han sagt hvarannan till, efter I sa lika kommen i staden.
Säg mig nu, om du skall hafva hononi, och jag sade nej.
S9 hade hon sa mycket till att säga, allt det som ondt var om honom, och sa iniinga namn gaf hon honom, att jag blef riitt ledsen dewid, ty jag \ .ille gerna soha.
DS svarade jag pfi sktilnirri, att hon inte skulle tala sa illa om honom, ty nar jag finge honom, om hon inte tyckte illa vara, sa sade jag.honom allt detta, ty hrem vet, om icke min lycka blir sa god, att jag kan iå honom före nagon annan, och s9 blir Er spadom om inte.
Hon blef s8 ond, det jag räl \ iste fömt, ty deqA sade jag det.
D8 svarade hon mig: om du &amp; d5 far honom, aldrig f&amp; du n5gra ham med honom.
D i s v d e jag: Jo, jo men, ingen nöd blir derom, ty vi äro bada af godt slag, som inte har fattats barn, alltsi C1 vi bada \ .al Iiarn nog, om Gud hjelper oss tillsanimans, det tviiiar jag inte på.
Fni Ebba sade: om I än tån barn, sag du ej hum manga söner din moster fick med Cmu- sens bror, sa m h g a f&amp; du med denne.
Da har du inte aihans rike- dom.
Jag sade: min moster fick fyra döttrar, mig lära Gud g i f h fyra söner, och s. m.
(söta moster) skall en gång f&amp; se dem.
Di sade hon: om I an fln m h g a söner, soni du ssger, sa blir det inte annat i n morianer och dvergar, eRer I ören svarta och sinå bada.
Da svarade jag och smlog: de rrrsm sto b a n de skönaste mame, alltsa skdl min s. m. C1 se, hum sköna barn jag skall få, att de icke skönare skulle kunna malas.
D9 svarade hon och hlrf sa binerligt ond: s9 hörer jag vBI, att du vill hdtligen haiva honom; derpi jag sade: jag hör min s. m. a g e r sa, att jag skall haka honom, men nu ber jag, att jag matte iå soha, jag vill icke en g9ng mera tala om honom i afton.
Om andra d o n e n kom han dit och blef fsgnad af henne som salt i surt öga.
Han hade icke mlat vid mig, sedan han kom i f r h Finland, och hade han väl för en lang tid latit mig m W a sin mening, men jag var ett sadant kreatur, som inte var s % &amp; tt till att \ inna ty jag ville kosta nagot omak, efter jag tyckte jag hadc nagot till att pd- bra, och försökte jag hononi nog, om han ville vara stadig, ty jag n r rsdd, att han skulle betala niig, det jag hade bmtit andra emot.
Sa talte han niig nu strax den zo november med allrar till, det jag i iförsne ingaiunda ville höra och veta deraf, ty jag tyckte, att jag hade slitit sa manget förtretligt ord för hans skull, sa att jag icke derfar kunde älska honom.
Jag gjorde honom i den tiden all
135 den största harm och förtret, som jag nagonsin viste eller kunde upp- titnka, och om jag inte annat kunde göra, SS grinade jag St honom, ty jag menade, a n han dermed skull&lt;: bli förtreten och v5nda sitt sinne i f r h mig.
O.ch hade jag aldrig kunnat lida sa mycket af en, som han led af mig, men han 5lskada mig sa hjerteligt högt, att det halp inte hvad jag gjorde, utan dermed jag tankte till att rända hans hjerta ifrSn mig, dertill jag Ilrukade alla mina konster som jng viste, der kom jag blott hans sinne mera till att t3nka p3 mig.
Efter han sag, att jag icke var SS latt till att öhermla, utan jag var som de ohiindi~a hiishr, som i förstone icke rilj: i 18ta rada med sig, begyntr han att dess högre 31ska inig och satta sig i sinnet, att han aldrig skulle randa igen, förrfin haii sjelf hade I~rngt mig SS vida, att jag älskade honom igen, det som halt mycket hhdt.
Han begynte nu SS saktelig till att handla med mig sjelf och Im~kade ingen annan dertill hrarken ilen ena eller den andre, och handlade han s % Iange med mig, att han.
innan jag sjelf viste ett ord deraf eller sjelf iniirkte det, hade hela mitt hjerta inne, - utan markte jag dS, att Gud, soin liar hhrar och ens hjerta i sin hand, h m vander det hvart Han vill.
SS gjorde Han ock med mitt, som var SS hirdt och ostyrigt, att jag aldrig trodde, att det sknllr bli - SS Iiit jag Cmusen icke strxx insrka det, utan staldr bundet.
mig iindS en ISng tid emot honom, som jag hade gjort förr, men sedan jag hade varit en l h g tid odygdig emot honom, och jag lik- vii r9g.
att han var SS stadig - - - - och inte aktade hvad han skulle Iidn fcir min skull, och Iirnrken för den ena orsaken eller dcn ' andra begirde inig utan I) lott af oskrymtad och arlig kirlck mot niin person, och att mitt sinne koni Vfverens nied hans (19 kunde jag se, hvad Stskiliiad det Sr p8 en ratt kWek och den som iir tvungen.
h ' 3r jag dg allt sSdant, kiiuil&lt;: jag inte heller Iangre dölja för honom, umn lat honom öf \ .ert: ila mig sa vida, att jag ock .ïlsknclc honom igen, och bragte han mig pS sistone igenom Guds milda Försyn, som alltid har haft omsorg för inig och nu genom detta till- fille vill hjelpa mig if1911 min I) arndonis \ ~derviirdighet - - att jag Anno 1647 den i o februari förlofvade mig med honom i Stock- holm i hemlighet, d. att ingen riste deraf, i inin inormors hus i var lilla kammare.
Gud late det vara skett i en god och lycklig stund!
DS lofvade v i hnrandra, att ingen inenniska skulle skilja oss bada i t, utan den grymma och ol&gt;ariiiheitiga döden, som ingen kar- lek eller nigot aktar utan skiljer alla kara viuincr St, och dem skiljer han sv8mst St, som hilla hrmaiidra krcist.
Och jag mS I&gt;ekiiina, att ri alskade hvarandra d af allt vart Iijcrta, att inte ' hadc \ j n %got, - - - - '
som lag oss 118 sinnet eller som gatt oss emot if&amp; v81 barndom, att v i ej sade för hrarandra; vi höllo intet hemligt och voro s i v51 kontanta med hvarandrns sinne, att vi voro mycket glada Mda W&amp;.
Men ehuruvil jag var mycket kar at honom, si3 höll jag le11 min kärlek SH hemlig, att ingen ratt val mitrkte den, och min egen kam- rat, som dagligen var hos mig, viste det inte.
Han p&amp; sin sida gjorde n i g det till viljes, att han ock hök det sa, att när vi voro bland folk, viste ingen, om icke det snarare var min kamrat Bn mig, och hon sjelf viste inte, hvarl hon skulle s9ga, ty han talte med henne och inte med mig; niir hon s i g ps, gaf han henne dubbelt emot mig och under tiden mig intet, men i löndoin fick jag väl det menta och det Kasta .- nBr han gaf henne nigot, s9 sade jag, h m - ftire gifven I inte mig ?- - En part sade: vi ha alla trott, att det har varit Agneta Horn, som Cnmscn lyd: om, men nu se vi, att det är Kerstin Posse, 1 och kan ingen reda sig ut p&amp; saken.
N5r jag rodnade, sade jag: tvi du, Stina, skall jag sta och rodna för din skull och kom henne till att rodna först och sade sedan, att jag hjelpte henne.
NPr vi kommo allena, logo vi sa hjertclig der at bada, att vi hade bedragit dem, ty alla sago \. %l, att det var en- dera, men de viste inte hrem, allt in till pingstdagsaiton.
Da öfverialidc Imn Cruus Agneta st1 R genom sin morbmr, f3lthcrrn Jnkob de - In Gardic nnhUln om hennes hnnd hos morCatäldrime och hos hdcrn.som nnnu var i Livland.
Morförtildmrne svarade, att de hade i n t a till att siigi dercmol, utan d g o det gerna och ville n i allt sitt hjcrt.
önska lycka dertill samt skrcfvo derom till Gustaf Horn.
Pingstdagen dropo morfadren, mormodren och Agneta till Ekehyhof till ftu Rbbn, för att blifvn der öfver helgen.
men fru Ebba s i g surt p i Agneta och ville, att hon skulle tala om förlohingm, men dcrtill hade hon ingen lust.
L ' ndcr det att svnr inviintades från fadern var Agneta nlltjeml hos niorförXidmrne.
Till hennes stoni oro blef L n n Cmus nu sjnk p i Stituno, men för ingcn v8gndc han yppa denna oro, utan kunde till och med svara dem som beklagade hcnnc, att hon inte bchof hade till att sörja ritt enda goda, ty, brokade bon silpa, .mister jng en.
Rr jag väl en annin igen .. men tillög~er hon.
.i mitt hjenn mente jag vUl innot, ty Gnd vet, horu ondt det gjorde mig.
Jng griit för den skull mllngen hemlig tär, niir nndrn rofso, till dess] ng fick veta att h m var battru.
Cruuren kom sedm till Tidön, men i hörjnn hade Agnetaftiga glldje deraf, d8 hon sjelf hlcf sjuk.
Iion hlef dock snnrt biiltre.
Min moster kom dit med och tog mig i sin kammare, att jag skulle ligga hos henne, ty hon gjorde sig fäfAnga tankar, som aldrig kommo i vart sinne, ty vi voro bada för &amp; liga till art tanka saduit, och älskade han mig allt för högt dertill.
Han blef för den skull sa ond pa henne och sade, att hon nu har nog radt om mig, och skulle hon nu inte IXngre inbilla sig hafva nagot herravalde öfver mig, och begärde han inte, att hon skulle akta mig, ty jag hoppas, sade han, ' Kristin.
Kriitiansdottcr Posse f. 1630, uppfostrad i Ax.
Oxensiicrnns hur, g.
1658 med C. Filip Snck, enkn 1661; gin 2 gllngen 1618 med Ernst Creutz.
död s. 8.
l37 att min kiiraste och jag intet annat skola taga oss för, niir hon ar i sin kammare, iin det som iirligt Sr, och r i gerna vilja 19ta alla se p$, ty jag iilskar henne allt för högt, att jag skulle vilja sk31niiia tit den jag sjelf vill hafva heder af.
Vet jag för den skull inte, hri I @ ren Eder s$ beskaftig öfver hmnc.
Jag kan intet niinat tinka, i n att I han sjelf 1115.st varit ddaii, soni I tinken oss håila vara, efter I iren SS inisstiinksnm.
Blef min moster sB ond, men han intc mindre.
Ilen 18 aug: kom bud Ltcr frKn Livland med faderns jaord.
Lnrs Cruur blef mycket glad, Agneta ock.
?., men hon visade i början q sin glxdjc, s8 att den gamlc RikskmsYren fann sig förnnllren ntt fdga henne, ont hon ej heller ville hm Cruuren, ty d l borde hon i tid sxga det.
och ej dröja r8 Ihge.
som hon gjort med Sparren.
Agneta sade da, att hon inic rnn: it tänkt L all leka och dö med Cniurcn, men nit hon dock ville ratta sig cncr morfaderns vilja i dcim fall.
Norfndern menade, att Cmusen Kr cn redlig och god man och berömdc hnns up förandc i i 0 1 sin rviigerskn, Karin Orensiiarm och hennes barn.
hrilkei vnril: r!
dnnt.
1 t 11 nappeligen hennes egna hrbder skullc göm henne det.
som lian gjort henne, och rom var IKngt bher hvml hm hclii3fde.
loibderu till~dc: Kan jag SS mycket nier tiiiika, att haii ju inPttc bli god mot dig, som skall bli lians hustrti, om du man ritta dig efter hans sinne, och n i r du ser hnii iir ond, måste du vara froni och alldeles l5tn honom rada.
DP log jag litet och sade: jag förstdr min morfar, om jag resol- verar mig till att stt ta honom till herre öfver mig, SS maste jag ock v51 resolvera mig till att dansa efter lians pipa, nar det kommer s i niir, och gör jag inig inte 11ek) ~inmer derom.
Jag hoppas, att jag skall ab kiiiiiin skicka mig ciiiut honom, att han ingcn orsnk skall ' kunna f$ till ntt bli mig ond.
Ingeii, soiii mig val vill, skall f5 den sorgen, och ingen iuin ovan, som sidtt lnig ondt, skall T; i den glX- djen, att vi sku l e f n illa ihop med Iirnranilrn.
DB rvara&lt;le inin inor- far: s1 Jesu namn, k. barn, det i r mig riitt kart, att du har fattat den goda resolution, först att du vill h a f h honom och sedan att du vill skicka dig dldeles efter hans sinne.
SB önskar jag af allt milt hjerta, att den gode Gud ville alltid gifva dig sin lycka och viilsignelse der- till, att di1 först niåtte tackas Gudi och s i din tillkomman~lc uinn.
Jag kan r i l se, ntt I nu 3lsken s3 hrarnndra af allt Ert hjerta och titan skryinlm, och har jag inte för deii skull fragat dig, att jag icke viste och icke kunde se, att I iilska (lcn hvaraiiiian, utan att jag inan skulle höra, hvad du ville sign. Oiiskar jag rör den skull, att Er kiirlek ii19tie bliha SS stor och stadig intill E r död.
Kan jag ock se, att du har andra later pS dig mot denne i n iiiot Sparren, ' och Slakade haii dig ock för annan orsak an dennea.
Vi födofvades bada nied hvarandra den zo augusti p9 Tidön.
Gud late detta vara skedt i en god ' och lycklig stund, Guds heliga iianin till ara, alla ~ P r a viinner
till hugnad och dem som oss Tro emot till förtret och oss bada hiir i verlden till timlig hugnad och gladje, och att vi efter detta ebndiga lifvet matte fS besitta den eviga glädjen!
Vill jag nu saga: Gud hjelpe oss snart och med hugnad tillsammans, som af allt hjerta och utan skrymtan älska hvarannanl Var han sa hjerteligt glad öfver sitt stycke, som honom var loivad, att, om han hade haft hela verl- den, SS hade det anda inte gjort fj4lelse emot den gladje, han hade ofver mig, och alla de skönaste voro hos honom som inte aktade emot mig, sa högt älskade han mig.
Hade jag ock nu det hoppet, a n all deras onda spidom skulle bli till inte, och att Gud nu snart skulle gifva mig glädje för a11 min svara vedewiirdighet, jag har stiltt ut.
Lan Cruus skref till Gustaf IIorn och tackadc för den gLfvm, hmram han fltt löhe och bad att R brallop $8 fort som möjligt, cn5r han ville draga i fKll.
Den zo rcpL lemnadc Agneim med sin mormor Tidön och bujadc ordni för sitt bröllo men d&amp; s 1 jag, rhrifver Agneta, .di m. mor var död för mig.
rom skulle b&amp; berttllla %t mig ich skda h d jag hmic bchof, ty det gick mig nllt mycket trögt och tungt '.
Anno ' 1 6 4 i febr.
tick Cruus fullmakt af drottningen att i VcstcgBt- lind t q n emot rcilgötimc till hlri.
Den 5 main afreste hon, mönilride ritt regemente och följde det till Göteborg, hvmifdn det skulle öfverföns till Tysk- land.
Sjelf for han iter till Stockholm för att hala bröllop.
Emellertid mölte Lirkilliga hinder i afrecnde L dctti, ty Gnruf Horn kunde ej komma tlfver till Sverige och sille ej gerna att brtllloppet skulle firns i hans frSmvnm.
Det d g it sam om Cniuren skulle nödgas res.
ibin sin unga Iiistmö.
SS vet min Gud, huru hjerteligt hedröfvade \ .i voro båda tvi, han sin sida, som bort skulle draga, och jag pa min sida, som qvar skulle bli.
Jag hade nu varit glad en tid och tyckt, att Gud ville hjelpa mig i f r h min bardoms svara och mycket bedröiveliga vederviirdighet, som har varit sa utur viset stor, att hon icke star till att beskrifva.
Det gjorde Cmusen mycket ondt, efter jag har sagt för honom, hum allt har gått mig SS tungt iirau min hanidom och inte allt som det skulle, och han nu gerna ville, att det skulle g a mig väl, i synnerhet som min morfar och mormor voro nu s5 åldriga, att d e gingo pd grafsens brädd.
och min mormor nu mest lag till sangs, och riste vi under tiden inte annat an hon skulle dö, och hrn (Cmusen) val viste, om hon skulle dö, att det Ster skulle g 5 illa för mig.
Han sade: min karaste, det skulle mycket högt bekymra mig, om jag skulle draga ifrin Er och on1 E r mor- mor skulle under tidcn dö, och 1 pil nytt skullen lida förtret och kanske slita ondt Tör min skull och annat mycket, som mig ligger p8 sinnet, ty han aIskade mig utur viset mycket.
Jag gjorde honom detsamma igen, och hade jag inangen hemlig hjertats tarhad om natten, och nar ' Det tir rätt eget, att d var förhUlandei.
ty redin 1634 hade Axel Oxen- aiemi af Gustaf Horn erhXllit penningar för Apetas rlkning.
Kikskanslllren ernade för dessa dels köpa &amp; dar dels gtlmma krkilligl dlfver och dyrbarheter.
Se P. hl.
för Joh.
Oxenstierna i634 i Kiksark.
1 39 jag var allena, och stuiidoni s9 att 9fvi: n han (Cruusen) såg det, ty jag tankte, att min rerld nu iter sknlle bli mig ve&lt;ler \ .irdig.
- Nar jag inte viste af niin lycka, utan inte s i g annat .ïn bara veder- värdighet för niina ögon, sa hade jag inte annat till att tYnka p5, men att iiii, nSr lyckan hade litet lalit mig se sig, att hon ville gifvn mig en god och from inaii, den bade viil kunde och ville försörja iiiig, att nu iitaii all iiiiii rorhoppning platt IAifva i iiiitt gamla lag igen, det gjorde mig iuycket ondt.
GrSt jag för den skull natt och h g.
s9 att niina ögon ha niatt gi ut p9 mig, det han ock sjelf markte.
Detta kom honom niiiiii mera till att iilska mig, och lokade han mig, att o111 haii för sin iiras skull kunde göra det, s9 sknlle lian bida till den sista stunden; om vi $11 skulle vigas deii ena tiiniiicn och den andra ga p9 skeppet och segla ut, s9 skulle han 3nd9 inte draga bort, förriiii han fick mig med sig, deröfver j: tg blef mycket glad.
Sedan kom: bia Posse 1 till mig och sade.
att hon skulle vara brud 14 dagar dcrefter, och jag svarade: I Yren gammal nog dertill ocli annars han I länge nog varit förlofvad, s i att jag inte vet, hvad Er fattas, att I inte Iangc sedan hiillit bröllop.
Fragade hon mig, om iiiitt bröllop skulle st9 siiarr, och jag sade, jag kan inte reta, och H ö r iiro tyrirr n 4 m blad bortrilnn ur manuskriplet.
Sjelfbiognfien börjar iter p8 iöljmde rätt: Nii G u d.
ske lof, soin har gjort nll deras s l ~ ~ d o i till i i inte, och tackar ' jag ock Gud derföre.
Deii i o juli ilrogo vi nu ifrin Stock- Iioli~i till Sstuna, och koiii jag iiird inin k. man den I i försti.
g~llgcll dit.
Gud g i k e oss till lycka och Iite oss med hugnad f9 bo har tillsaminks i m h g a goda ar, sitt heliga namn till ära och oss b i d a till titiidig och evig viilfird!
Den 14 kom m. h. far och siyhiii&gt;r hit till oss, och drogo Iiadnn den 16, och dc11 2 2 ilrogo vi f r h SS- tunn.
Gud hjelpe oss viil med all hugnad dit igen!
Den 23 koninio vi till Stockholm, ocli d9 var redan skeppet borto.
till Dalarön, med hrilket vi sklille till Tyskland.
Miii h. f. ville inte gerna, att jag skulle draga ut med min man, och nar fag märkte det, begynte jag till att grata s9 bitterlig, nYr vi ko~iinio hem och sade i t inin nian, att jag aldrig tror, att han s9 litet Ii3ller sin lofren, som han lofvade b9de förut och iiar jag om morgonen fikst koin till hononi, att jag aldrig skulle blifva efter hoiiom, der möjeligt vore, och nu hr det r31 möjligt, ntt jag kan följa honom.
Der I Ynteligeii lemnaden mig hciiiina, så m911 I frörsakra Er på.
att I aldrig fin sc mig lefvandcs igen iitaii död, dcrfurc inin herre och karaste, l i t iiiig f i följa dig, - - I r \ nnn Possc f. 1621, g. i648 ned rikrrldet och presidenten Johan Gyllenrljerni, i 1690.
140 sa langc jag kan, Tör Chid vet, huru länge vi lefva!
Da sade han: inin allra käraste: grat inte s i mycket, du skall IS följa mig, och har jag inte tankt till att lemna dig hemma allena.
Sag din egen mening, da du kommer till h. f.!
N L vi kommo till m. h. f., sade han at niin man: m. k. son, jag ser inte gerna, att I tagen min dotter mcd Er ut, och annars kanske badas fromma inte viil vill skicka sig med henne till att resa den viigen, efter jag ser, att hon Iilir sa niycket blek och tunn, och om hon kanske skulle fara illa, s i hade b5de I och jag sorg derat Sade min man: jag har val hallit henne Töre allt sailant, men hon vill inte lita saga sig.
För min person sage jag det gerna, om h. t kan öfwrlala henne.
Det skall st. % henne fritt till att göra, hocket hon vill.
Jag törs intet säga, 3 rida deri.
Ma hon utan jag har d s t lofva henne, att hon skall l svara hvad hon vill, sa vill jag med!
Han viste val, att jag skulle saga, att jag ville med honom, ty han ville inte heller gerna lemna mig hemma.
Da sade till mig h. far: .. Prlin dotter säg ja, att du v h i hemma, efter du har 19tt lof till att svara hvad du vill ..
Han hade genia sett, att jag hade sagt, som han ville.
ty han var mycket kar St mig, efter han inte mera barn hade an mig efter in.
s. f. mor, och dem han hade haft med den andra voro alla döda, och hade s5 ingen mer !in mig, ty var det ej något under, att jag var honom sa mycket kar, att h m inte ville släppa mig den vägen.
Jag tackade m. h far för en sådan stor omr5rdnad, som hiii hade om mig, men s8 har jag inte vid denna tiden nagot, som mig kan förhindra att följa min man, ty jag är en ensam menniska, och for öfrigt sa tror jag inte, att det iir min h. fars allvar, att jag skall bli hemma, da han nu en gang har gifvit bort mig at en k51 och dyg.
dig man, den jag ingalunda vill blifva ifrh, utan jag har lof \ .at till att a l j a honom b8de den onda och den goda dagen och skdl ock ingen mot- eller medghg eller hvad det kan vara, ondt eller godt, komma mig dcrtill, att jag skall vara ifr3n honom, utan sa länge lifvet varar och han vill hafva mig med sig, sa skall jag alja honom.
Ingenting skall skilja mig W n honom ulan allena den bittra och obann.
hertiga döden, som allt skiljer &amp; t, och bad jag m. h. far inte tala derom med mig.
~ n n a r s vill jag gerna lyda min far i allting, men detta !ir en omöjlig sak.
Om m. h. far hade velat ha mig hemma här, s5 skulle han behallit mig som jag var.
men no m. k. h. far, rader jag n. %got litet sjelf derit.
Min h. far och man logo, och h. far sade: SS ser jag, att du nu haller ett annat manfolk karare iin mig, det som jag inte heller misshagar.
Jag önskar, att det matte sa lange blifva, och att du matte IS behalla honom.
Hade jag gerna
sett.
att jag hade kunnat öfvertala dig.
men bade i goda och onda dagar sa följ honom i Jesu namn!
Gud gifve Er mycken lycka pa 3 Er resa, och Iite mig lefva sa länge, att jag med hugiiad mAne i s e E r igen!
Den 1 2 augusti r a r jag p5 slottet och böd drottning Kristina fara val och gick till m. h. far till altonin~ltid och böt1 III.
h. far och t mor fara viil, som vor0 mycket bedrlifvade deröfver, att vi skulle draga bort.
Kl. 8 om samma afton gick jag till min gamla morfar och mormor och böd dem med hjertans tarar fara VY, ty jag val viste, att jag aldrig ser min mormor mer, det hon ock sade i t mig och las en sada11 valsignelse öfver oss bida.
Hon grat sa mycket, nar jag bad henne god A t t och sade: Jag ser dig aldrig mera k. barn, titan kom i hog, Rvadjrg har sa troligen lart dig, och kan jag inte mera saga, utan Gud valsigna och bevara Er bada och late sina englar ledsaga Er b&amp; bort och hem igen bada tv&amp; ehuru viil mina gamla ögon aldrig se Er mera!
Togo vi derined om aftoii kl. g afsked af dem, och sag jag sedan aldrig min mormor mera l. Nar vi bada koinino hem i r5rt hus, narrades min man med mig och sade: Min allra krraste, din gamla moimor hon grat, att du skulle draga bort.
Jag fruktar, att hon dör medan du ar borta, sa att du aldrig ser henne mera, och (!u grater sa litet efter henne.
Da be- gyute jag s i hjertligt till att grata, att han hade nog till att göra för att kuiina trösta mig.
Den 13 drogo vi i l r h Stockholm och till Dalarön om en söndagsmorgon, sedan vi hade hilllit predikan, och stego vi den r4 till skepps i Dalarön.
~fverreran vnr mycket stormig, och Agneta var illa sjuk.
Cruusen mr bckymrad mr henne och frIlgc.de rlutligcn, am hon ej ville lnndrllttas i dc " när- iiinsic tyskr.
hamn och Illrdar p8 bandvagn till \ \ ' ismir.
der dc allaredm hade sina hästar.
Ilan Ilid, \ gneta saga rätt ut och ej vira riidd att misshaga honom.
hled tvIl ' driingnr och ca piga landstego do den 24 o m aftonen.
Kl. I pi natten komnio dc till Uergcn, der dc fKrit gjorde hnlL Jag var sa sjuk och trött b i d e af det, a t jag hade varit p2 sjön sjuk och af att bonilevagnen hade s h k a t mig.
si¶ jag var sa öm, att jag inte orkade a n röra niig, när jng kom fram.
Men sa aktade jag allt detta inte annat an för lek allena, d$ jag fick vara hos min hjertans aldra kiiraste man.
och när h m satt i vagnen hos Af detta yttrande drrfallcr det soni om dcnm afdelning vare skrifvcn efter iQg, da Agneta Ilter kommit i ro till Sitluna, möjligen Yn senare.
Af manu- skriptet s nei det ock som om anlcckningnrne f r h och med slutet danno i646 voro rkrifnn p i cn namn tid in dc IÖrogIlenda.
hlotsitgnndc uttryck hiiidm dock en exakt tidsbesl3mning för sjclfbiogrnficns nedskrifvnnde, lirilkct 3fven Yr oväsentligt.
Dc l i n p dialogerna hörn i nlln handelser alltid upphtlas shom ett temligen fritt Iller- ifvandc af samtalen, men iiro för den skull ej niindre karakliiristiska och rYrdr- klla.
mig, sa kände jag inte, att det var besvärligt.
X r han d a frigade mig, huru jag behagade detta lefvernet, och om det icke vore bättre till att sitta i mormors hus i den lilla kammaren än sa här Ska pi % bondvagnar, d a svarade jag honom, att det behagade mig mycket bättre till att vara sa har hos honom, om det än vore tre g h g e r vxrre; och om jag sa Iange jag lefde fick vara hos honom, s i tycktes mig, att allt det jag derför stod ut, det vore mig lek och goda dagar; vill jag, för allt det som till är, inte vara i min lilla kammare, - - och om jag inte hade tankt till att sta ut i b&amp;ie ondt och godt med min man, sa hade jag aldrig dristat mig ihop med en soldat, derföre man I inte tänka, att detta ar mig besrärligt.
Han log s8 hjerteligt derat, klappade mig och sade: min aldra käraste, du har fattat en god resolution och är du mig ej heller till något besvär utan mera till hugnad, ty om jag är aldrig s$ trött, s i kan jag lell hugna mig Nar vi kommo till Stralsund, lante oss Forbus en vid dig.
gammal fönsterkaret, och maste vi spänna der 4 par hastar för, innan de hinte fram med oss, och den ena hade ej lika k g med den andra, sa att gasten väl har m h t ropa p8 oss.
Den 30 kommo vi till Wismar, och ftttino min morbror Johan Oxenstierna der före oss, som nyss har haft bröllopp med fru Margareta Brahe, och har jag inte sett min morbror p i 7 ar, ty voro vi mycket glada, att vi fingo se hvar- andra.
Vi önskade hvarannan mycken lycka pi?
bada sidor, att hvar matte f8 beh5lla sin lycka en Iing tid, och sa gingo min man och jag hem med min morbror till aftonmaltid.
Min morbror begynte straxt till att hlllla mycket nf min nian.
Nar jag skulle ga hem om afton och steg utom porten f611 jag baklänges i en djup grop och stötte mig ett stort hal p i min arm och alla vor0 radda, att jag skulle b r a illa, men sa bevarade mig Gud den g h g e n, som han alltid har gjort, att mig ingenting skadade, utan var jag andra dagen lika glad och frisk.
- - Det kom bref frän Gurtnf Horn, att, \ gneta skulle stinna i Wismar.
men Agneta var ilrig att följa med sin mon.
rom med sitt regemente, Vestgötamil, drog till södm Tyskland, der det skulle ligp till desr \ \ ' ertfiliska freden hadc hnnnit blifva rerkstäld, hvimed dröjde som bekant Ilnge.
Apetn beskrifvcr nu i korthet resan med nlla dess vedcrviirdighctcr.
ort fran ort '.
Den 7 sept.
drogo de i f d n Wismnr till Pirchim i rödrn Mecklenburg, der de hrils.de sina hYstnr och viintrdc pll Illgcnhct ag komma till armen.
DI nigot dylikt tillhllc ej sl hastigt yppade sig, tog Cmur sitt eget folk och n&amp;n officcrnre, som Uven ville till armen, och ' gjorde dc rtt litet parti i b och mgo Agncti med sig ' Forhus, kommendant i Stralsund. '
' Arrid DS emellertid d a n i beskrifning iir temligen torr, inakrhkn vi ett sammandrng.
oss till
143 I Ilömitr, den 25. fingo dc 20 musketerare med sig och gingo der öfvcr Elben med primar.
Den a 8 sept.
kommo dc till Salzwedcl.
der ingen ville slippa d m in, förrn de fingo se drottningens pus.
Dcr hlcfvo de öf \ .cr nattcn p i c11 v i r d s h ~ s.
Agneta hcriittnr.
huru viirdcn.
sedan dc iitil.
kom in med ett fal incd vilnötlcr och Ypplen och h i d henne sitta ncre vid hordet.
nicdnn h i n rjelf sntte sig i högsYtet och 8 1.
du hiista ipplenn och ntltiornn.
Agneta tyckte.
all h m rnr ii&amp;t f6r niisvis, iy hon wnr ej rand vid tockct folks.
men Cruusen stod vid * skorstenn och log i t Agneins förv8.no.de min.
1 h n q. forn dc d c r i f h och komnio ener e n srb resa till cn art nllrn Jlogdehurg d m G. oktober.
AnlYndo dit, m b t e dc linge viinta utanför stnden.
ty tullkncktcii var full.
Cruus m9ste l i t a rsli upp l i s e u elter det vnr rent p % naten, och de hndc med sig (ammuni- tions) sinunditionrvagna r ... dilinde Valentin.
ocli .Svarte Nichelr tvenne kllndc kejserlige anförare, d. f. ryttniërtm.re.
d. s. kornett (hette egentligen Labarr), gingo derikring med ctt starkt parti, men Cruurens var e j starkare iin i60 mnn med eget folk hide till h b t ocli fots, och ittn dagnr tillförene hndc de slagit ett annat frrti, s i dsrför ville Cruus ej vänin IYngrc ulnnför porten.
N b de kommo in iegyntr ilen svenska tullknektcn till att h m t a mun.
Cruiis tog d6 sin kllpp ocli slog honom midt i mun nicd en - och sndc m i c r &lt;Iii inte vill annars tiga.
SPI rknll jng smörja igen din I i i i R r d i p mm ..
Den 7 .. gingo dc derifrh till Kötlien i r \ nhalt, hrnrest dc hlcfvo nf lustinnan hjudna till Iiofvet.
Jag v a r dock n 5 g o t opasslig, e f t e r jag v a r i n e d b a r n o c h eljes o v a n till a t t st5 u t s5 s t a r k m a r s c h och f a r a illa, ty jag v a r n y s s utflugen, d e r f ö r e k u n d e d e t i n t e annat v a r a ä n a t t det i c k e föll mig n å g o t besvarligt.
e f t e r jag både v a r u n g och o v a n.
SS kunde jag i n t e.
k o m n i a till att a k t a p i furstinnan d e n g a n g e n u t a n g j o r d e m i n und- s k y l l a n f u r furstens h o f m ä s t i r e, s o m v a r h o s mig.
o c h m i n m a n sade, att j a g oin G u d vill e n a n n a n girig, niir jag v o r e &amp; got bitttre till pass gema s k u l l e h a k a den ii&amp;len o c h a k t a p5 h a n n e s furstliga n a d e.
m e n d e n n a g a n g e n sage han v ä l m i n lägenhet, ty jag lag.
Nitr furstinnan det hörde, s ä n d e h o n m i g tre s t o r a k o r g a r m e d frukt och e n i n c d s k ö n a v i n d n t f v o r i m i t t qvarter, o c h fursten l ä t t r a k t e r a oss trafligen viii ur sitt eget k ö k om a f t o n e n m e d r e n s k t vin och zerbster V a r hans h u s m ä s t a r e d e r n e r e och s k u l l e traktera oss, m e n jag, I5g i i n s ä n g d e r i n n c och k u n d e i n t e g till b o r d s.
O m m o r g o n e n gick m i n m a n till fursten och furstinnan och h e l s a d e p i d e m, tackade dem och gjorde ock m i n tuidskyllan, e f t e r det s i stod till m e d mig.
öl.
Ilen t a konimo de till JAprig.
dcr Cruus bnn c11 Iiref fran Gustaf Horn, som ville, att han skulle Icmnn Agnetn qvnr der.
mcn hon villc ingdunda utan vnrn hos min mans, och art rnde.
intt jng m8 st9 ut hur jag kan.
blott jag Under det de stanna hllr idet h intet till att tlnkn p i, sedan till att lala om .. roro der.
triiffade de p i Kapten Wiiigmen med o dragoner och en Rytmiistare nicd im friryttare, som vilie till mrm6n.
somt dfierstc Pliten och Rytimatare I&gt;udevilsk.
J l c d m, \ gneta vor i f,eiprig, var hon i dottet och fick der se Of- rcrstc Jlunek, rom rit1 fingen, Mr det han hadc veld fördda Kurfursten nf Sachsen.
Den r6 gingo de frin I.ciprig Öfver Muldc till Woldhcim tiilsammnns med det mti i 1.eipzig.
rom skulle till n n d n En natt Iilcfvo de öfvcrfdlne of svortc &amp; h d; Agneta m b t e u1 i knrcton, hvilket föll hcane .litel ovnnt., men d8 h m sig, att hon inganting kundc mräitn drng h m siq lilllinkn.
1M.n Wsldheim drog0 dc den 18 6fver en itnrk ström, rom var s i djup.
att vattnet stcg upp i siitet i vagnen.
De timade sig nu att g i genaste v5 en till I ' rng.
N i r de kom- mit till staden Hainichen möttes Cruus d ett bud d n kommendnnten i Leipzig, som bnd honom draga till d g o n stod, der h i n i sikerhet kundc inrllnt.
en nf gcnenlissimus, pfnlrgrefvcn Karl Gustnf, if&amp; Prax utsKnd öfvrrsidöjtnant .med er
qm utkommenderde h &amp; t m, hvilken skulle afhemta ammunition i h n Leipzig.
Hin hade fiirtmtt sig till nit siinda denne med sil ringa parti, ener Cruur h d e drngoner med sig.
Agnno.
och hennes mnn gjorde dcrför en tre mils dviig till en liten stad, en mil f d n Dresden, omkring hvilken det var en god mur och der dc kunde ligga i siikerha for der kejserliga partiet.
som mycket rhrkr gick der omkring till alt skla p&amp; nar .munditzion.
skulle komma.
Agneta hc$krif- ver v a e n dit Aram oerhörd1 elak, herg upp och herg ned .. och d djup vi;; och elakt vader, d att ej hade hon Li sof \ .n p8 tre niitter och om dagen autlit i q- ncn, SK alt, nar hon kom fram om nnttcn.
var hon sa trött, nit hennes man e h ' e bära hennc ur kircicn.
Kurfursten var ond öfver, att Cruur hndc lagt si * P. niira Drcsdcn och klagade för generalissimus, men .det h d p ej.
ty tidcn me % d inte annrt ..
Den 20 kom bref f&amp; Ofvenalöjtnant Hans Scbillicr, som kom f i n Leipzig med ~muodilrion&gt;, och bad Cruus med sill folk möta honom.
hvilkct dc ock gjorde den z3 i Chemnitr.
Gingo vi derifrh och konimo 119 Böhmemald och lago om natteu i en liten fläck under Annaberg och var der ett tratiiigt högt berg, som vi skulle uppiöre.
Krutvagnarne skulle först upp, och jag hölt der nere i dalen.
Schäiier sade, nri.
de tre krutvag- narne vor0 uppkomna, till min man: Herr Ofverste, han skall lata sin fru komma upp med sin karet, ty det blir henne allt far långt till an bida, eller om någon vagn ginge sönder, sa kan hon inte komma fram i natt.
Da 1st min man befalla, att jag skulle komma upp för backen och jag gjorde si, men som jag var kommen in i byn.
och min man steg af sin häst och sane sig p i bänken hos mig.
kom en herr Ofverstelöjtnant Kliim?
s i hett in och sade, att han har sett 6,000 man under Annaberg, som komma till oss marche- randes, och han var s i radd, att han viste sig ingen rad.
Men min man befalte till att föra fram sin häst, att han finge rida ut till Schäiier, som kommenderade partiet, s i att han kunde få höra, om det var sant.
I detsamma kom SchXffer sjelf och hade Klåm sa: skrämt honom, att han inte viste nilgon rad.
När de da redde ut saken och skulle stnla trupperna i rörelse, fingo de se, att det inte var annat &amp; n skog, och när de kommo till aftonmaltid till oss, log jag at Klim och fikserade honom för det han vant SS rädd.
Den 26 gingo vi derifrån - och kommo kl. 3 om natten till Jorkau.
Var det den dagen en sådan gräslig köld, att vi inte viste rIIttare.
än vi skulle ha frusit ihjäl och sedan en oerhört ond väg.
att den inte var ulan berg upp och berg ner, och s i höga berg p8 den ena sidan och pa den andra sidan skrackeligt djupa dalar, och vägen var s&amp; espant (?)
och inte bredare än hjulen kunde knapt g8 p&amp; och der nedan stora villande strömmar, s8 att jag mången gang tänkte, an jag skulle aldrig komma med lifvet fram.
Den 2 1 om morgonen - - Anmgligen felskrilning, ty namnet 8terfinner icke nti rullorna.
SBvlll alla oiiicerarncs namn, som alla onnnmn %ro alltid af Agneta förvridna, ofins1 itndi till oigenklnlighet.
' 45 - - - - g i n g o vi ifriln Jorkau - - d e n 2 9 gingo vi ifriln Saaz och skulle gil till e n liten stad, hette Lana, soni Iilg Iile m e r a n tre mil friln Prag.
- - Ked e n ryttmästare, e n pomrare, och talte vid mig ut med min vagn och fikserade mig och fr9gade, huru d e t skulle taga lag, o m jag skulle rida n n d m för fienden, o m o c k icke sadeln skulle blifva mig för trang, och r r t t som de skämtade m e d mig.
att Generalis- kom Schaffer ridandes och h a d e ett bud m e d sig - och att Piccolomini lilg i I.ana .simus var nppbrnten ifriln I ' rag - - med 2 z, m, man, och o m vi hade gatt fram, sil hade vi kommit till herredngen.
IJE vor0 nit ddvilln, men cftcr en stunds Adplägning beslöts del, nit .oErdröjligcn, s i fort ske kunde med de tunga krutvrgnarne, Inga vtigen iill Rrir d h e r Egerströmmen, en mil ofvon Snar.
Föll d e r en sil strid ström, men s9 slät, att ingen kunde marka, a t t der föll n9gon ströni, ty han var sil djnp, att han.
stod i sadeln pil d e n största häst, som d e r var, och förde strömmen min karet m e d sig ett mycket I h g t stycke.
l&amp; h a n mest pil sidan, sil att alla vor0 radda, att ilet skulle gil iktill, och när vi kommo öfver.
ledde de fram min hast och satte mig 119 o c h försökte, o m d e t skulle 3 rnm i sadeln.
Katt som Yi gingo ifrån traiiga, o m jng sknlle t s9 gick solen ner, och kl. i o m natteiP kommo vi I.: gerströrnmen, till Brux.
Fjorton dagar tillförene hafva de kejserlige varit i staden, o c h plundrat ut allt d e t d e r var, SS att vi icke fingo d e r e n bit - - bröd.
Hesan formnties sedm den 30 till Lcitmcniu, dcr de bodde i ramma hus.
rom .Salig RanCrm har legnl i ..
Kär Apncti kom dit, rnr hon s i hjeriligt trött, ty hon hade under hi hula dygn ej vnrit mer än trc limn !or ur vagnen.
Dc trak~emdes a l kommendanten ~trM ' elig util., men Agneti hade hellre sett, att hon a t t g9 och IQgn sig.
I Kutienbcrg trtifl.de dc generdissimus Knd Gustaf.
och redan Cruur hJlsnt honom friin Sverige, gick han till sill Tegemenle.
soni skulle ligga ' 1, mil dcrifr8.n.
Encr nu halva Icgni der några veckor hröto de itpp for att Ligga i kurfurslcndöniet Urmdenburg i rintcrqvnrter.
Under denna 9ierre.3 nödgndes Cruus ett par finger för att kunnn fylla sina %Ii anden lem ".
Agneta ensam.
Hon v m 1 ' myckct beilröfmd.
slrrkildt f ö r s t n ~ n g e n.
d9 hon för öfrict l i e i cn liten by nlldeles enrnrn 0th ahade i n - e n lill alt ros sig m&amp; mer tin " cn &amp; fvod gnniuil bpnde .. -.
.
Awno 1649 den 4 jan.
komno de iill Stendal, der Agnch stannad; och regementet lades i s.inlerqrartcr omkring Ihönilingen.
Agneti var dcnna tid mycke1 enmm och wc1 Gud.
huru I h g och sur denna tiden var, som jig sail allena ..
Den 20 mars hcgnf hon sig med sin man till \ Vismar, der all1 rnr ordnad1 för henne och der hon skullc lil fritt undcrh9II.
Hon rnltindc dit den 24 mors.
Den S april cn ~öndngsmor~on blef Agnetas f ö r r l ~ barn, Gustaf Cruui född, sjust n L klockan slog g. och de rörde i nlln lruminornn i stnden till predikm ..
Den 25 blef h m kristnnd.
Gud l i e honom lefvn.och u p p r h i gudsfruktm och alla kristeliga dygder, sitt heliga namn till Iro.
och oss sina f6ddrar iill hugnad och gltidjc, sig sjdf till timlig och evig rtilfYrd.
dc1 höre Gud fllr Krini skull !., tilltigger Apeln.
Hon hertittnr vidare, alt hennes man \ ar qvar hos hcnuc till den i o juni, d9 han drog till sill regenicnte, mcn,hon ' stannade i \ \ ' ismar!
ty det rtinindes dngligen order att A f hr.
hem.
D i hennes man kom t Ungny.
10
till Saltzwedel, insjuknade han s8 illa, alt ingen vïntade lif i honom, men: \ alsignad vare min Cnd!
som halp honom den gllngen till sin hälsa igen, mig httig barn till tr6sln!
Den I juli, medan min man var borta, fick jag bref ifrån Sverige, att den högste Gud af sin faderliga vilje har täckts, att genom en häftig sjukdom och i en salig stund hadan af denna onda och mödosamma verlden kalle min salig k. mormor den z3 juni.
som mig har födt upp.
Gud fröjde hennes fromma själ i all evighet och förläne kroppen en rolig hvila i jorden och en fröjdefull uppstindelse p8 den stora Herrens dag1 Jag var af allt mitt hjerta bedröfvad cifver min s. mormors död, och öfver att min k. man var borta ifrån mig.
s9 att jag begynte till att sörja och blef s8 mager och blek.
att min man hade s i när ej känt igen mig, när han kom till mig igen.
När min man fick de tidender, att min mormor var död, kon&gt; han till mig i \ \ ' ismar den lo och hade nog till att göra med mig, förran han kom mig till rätta igen.
Men efter jag fick honom hem.
ftirgat jag all min sorg jag hade öfver mormor, och gladde mig St honom, och han var hos niig allt intill i augusti.
l18 han Ber lemnude henne, hlef Agneta skrämd af en markatta och I&amp;g i tre veckor till säqs smnt.gick illa med nll barn .. Cruns kom emellcnid Ltcr till Wismnr och, efter att viril en tid der, for han för nit ordna med sitt regementes in- skeppande ifrin Stade, derifrh det skulle &amp; if \ rriöms till Göteborg.
Den 10 nav.
seglade hm jeY med sin familj ifrh Wirmar och kom redan den i 3 till Drlurön.
efter att haft ett utmärkt p d t vllder pll sjön.
m Hade jag d 8 stor orsak till att tacka min Gud, som s8 nMeligt har hört min bön och 18th mig komma med all hugnad hem igen med ni.
k. man, och icke allena latit mig sil rik igen utan ock rikare än jag drog bort, i det att Gud har gifvit mig en mycket vacker ung son, medan jag har vant ute.
Den 15 kom jag med min son och man till Stockholm och fann alla d e mina vid godt tillstand, Gttdskelof, undantagandes min k. mormor, som var både död och begrafven.
Det gjorde mig mycket ondt, att jag icke ännu en g h g har fitt s e henne, iörrän hon dog.
Den 16 var jag och hälsade y8 Drottningen.
Den i g dmgo vi till Sätnna och vor0 der intill den 2 1 december, d 8 vi drogo till Tidön till min morfar och halsade honom, efter vi inte hade sett honom, sedan vi kommo hem.
Vi togo vi; lilla son med osa och voro vid Tidön intill den 10 januari 1650, d 9 vi drogo hem till Sxtuna igen.
och blefvo vi der den vintern.
I %ir afbrytes dnghoken.
Ctdmg ur Jobs bok och psaltaren följa jcmtc nlgra lösa papper med anteckningar af klnda hkta.
Ett %r af intresse och innehllller beditelsen om hennes andra sons Ridelse i Stockholm den l o aupsti.
Fru Ebba bjöds till fadder.
och gossen killades Johan.
X ä r gossen v a r t v 8 mbnader gamnial k o m fru Ebba till mig o c h fick se m i n a b5da gossar, som vor0 m y c k e t vackra, och Johan var m y c k e t hvit.
Db sade h o n: Dti h a r allt fur vackra gossar.
DS svarade jag: min frände, der ä r nit m i n a niorianer och dverjar, som I saden, att jag skulle m e n j a g sade, a t t de skulle blifva m y c k e t vackra.
Nu tackar j a g Gnd, s o m i all ting har Ibtit deras spbrlom gb tillbakal Dil sade h o n: J a g m b wuI inte tro, att di1 h a r sagt d e t t a o c h allt annat för din man.
Jag sade, a t t s0 visst som Gud lefver, h a r jag aldrig h ö r t sägas e t t ord o m honom, det j a g i c k e hm s a g t för hononi.
Blefvo vi der öfver kröningen.
Sedan tlrogo vi i de- c e m b e r hen1 till Siltnna, och g j o r d e Glid db min l y c k a sil god, a t t j a g kom hem m e d m. k. m a n och tv8 mina söner, Gud late dem lönge lefva!
Ia.
För belysinde af Agnetas Lterstknde lif har det ej st$tt oss till buds mer Yn nkrn Ia hrel och handlingar.
. \ löjligen torde enskilda samlingar innehma rikare bidrag, kaniks till och med ytterligare tillligg af hennes rjclfbiograh.
S3 Isr, enligt uppgift i dclnGardicskn Arkivct del.
IX, cfter henne p8 Löberöd finnas en större snmling hrel från hcnnes senare k, som allo hXra vittne om hennes ni3Xrsvrrksnmhet och klokhet.
Vi hifvn dock ej varit i tillfälle ntt taga nagon kfinnedoni om dem.
och kunnn derfire nu endast lemna n8gm nakna fakta; i rfscrnde 8 fm Agnetns senare lefnadsöden.
Agneta erhöll ytterligare tv3 barn.
döttrarnc Britn och Anna, beggc gifta efter moderns död.
d. f. med presidenten Fnbinn \ Vrede, den senare med presi- alenten Clncs Fleming.
Sonen Johan dag rbre modern, och med hennes sldste ron Gustafs ron Jerpcr utdog friherrliga Yllen Cruur.
Lars Cmus deltog i Karl X: = polska fUtliig, och fru Agneta s i r honom följaktig ut.
I.Ion vistades i \ Varsehoii 1G56, d8 staden Btcrtogs af olockirne, och hon ntllnle med mango andra sve skar under stor fara och m e 1 förlust af alla sinn dyrbarheter fly f&amp; staden.
%crkomincn till " o m Tyskland emotlog hon den undcrrllttelsen, att 1.m~ CNUS datt under en mnrsch mellnn \ \ ' nnchiu och Thorn den 20 april 1656.
Djopr ned1 ckt nf dennn förlust fitervfide hon till Svcrigc nied sin nions lik p i sammo g x g som drottning Hedvig Eleonorn.
I dec.
begrofs hennes man i Storkyrkan i Stockholm.
F N Agnetn ingick ej niigot ny11 Uktcnsknp och tyckes sedan egna1 sig 51 sina brrnr uppfostran och rarden af sin ej obetydliga förmögenhel.
Hon låg efter fnderns död i langa procerser med sin stylmor.
Gcnoni en sirskild handling hade dock Axel Oxcn- stiernn förriikrit hennc om hennes a r i efter niodein.
klon dog i Stockholm d s l n den i 8 mars 1671 och blcf antagligen hegrdvcn i Storkyrkan rid sidan af sin man f. '
lingnr.
Se hrel i H.
Ark.
frio E. Oxenstierna i \ nrcpa ~ttiriaflor.
f. Gustaf Ilorn.
HTtteg ?mgshnnd-
' Annu en skildring af u n i v e r s i t e t s l i f v e t s skuggsidor.
Vara 6fverIiggare, akademiska studier d Thord ihndr.
med 5 1 teckningar nf Bmw Liljefors m. fl .. sam1 Ett iiniveniitet i hiifviidstaden nf 0 1 m r Svaln.
Q %dra upplagnu.
Alb.
Bonnier.
Sthlm.
I ' rir 3.75. et s i ofta upprepade Geijersordet om en händelse, som ser ut som en tanke, besannar sig till fullo i det märkliga Tak- tum, att ofvannamda arbete af en allm %nt aktad och afhhllen ungdomens van och lärare, hvilket skildraren del af det svenska universitetslifvets faror och lyten, utkom samtidigt med G. af Geijerstams Upsalahistoria.
Amnet, som de båda forf: ne valt.
ar likartadt; men huru olika deras sätt att se och skildra!
Förfin af .Våra öfverliggare * bekräftar hvad som är sant i Erik Graiies beskyllningar mot universitetalifvet.
men lian korrigerar öker- drifterna och hätskheten i anfailen, han bestrider det osunda och korrumperade .i motiveringen, han ser skulden mera hos insti- tutionen än hos enskilde Iarare, och han försummar, i motsats till hr Geijerstam, aldrig att förlägga tyngdpunkten af skulden till den felandes egen vilja.
.
* Vira öfverliggare; utgöra i sjelfva verket et1 korrektiw iifI Erik Gralle, sa mycket kraftigare som det ar afsigtslöst och verkar genom blotta karaktären och andan af skildringen, tyd- ligen utan aning å förfins sida, att en annan framställare af samma ämne skulle framträda för att af s v i r a öfverliggare beslås.
Denna bokens betydelse, likasom öfverhufvud det djupare syftet med dessa lekfulla, Iiumoristiska skildringar, torde för fler- talet af våra läsare likasom för oss hafva varit en öfverrask- ning.
Utkommen bland annan julliteratur och af pressen enliäl- ligt prisad sisom det roligaste.
mest underhillande af dess alster, tedde sig arbetet för vår föreställning knappast annorlunda än som en rolighetsbok för ungdomen, på hvars genomlasandc vi ej hade rad att använda var tid.
Men annorlunda dömer nian efter att hafva last boken.
Allt det roliga, man väntade, finnes i rikt mått i framställningen af dessa zhd- ock Irnrfofuerliggnre.
* glada r~trdare * och * toddyurat.ipw .., sstoish eller: cjwiska ofwr- liaare., framtriidande i bredd med * feghets- och: IrÖg / b ' rds-o; f.cr- Iiggan~e~, m. fl.
Alla äro de tecknade med den burleska komik.
' 49 ' soiii tillhör iiiiiiet.
på saniina ghig soni de ofta genoiiiskiniras; if den humorns.
blidare belysning, som förädlar löjet och hindrar clct frhi att bli elakt.
Och ' hur mycket allvar, hur niånga in: direkta varningar göwma ' sig ej i bilderna jemte ' lustigheteril Las t. ex. skildringen af d r a, vänner fienderna * ocli deras för- Ii; ' illande till ~todclyniartyrcrii; is, dessas liclaiiden och fröjdet, den stilla hänförelse, Iivarnied de slutligen omfatta ett tillfalle till ordentligt .arbete, fjärran från sina ~väiiner~, samt den niöda en och annan klarsynt kurator gör: sig att p3 detta siitt rensa sin nation.
Las oni den saktmodige, men jiittestarke Djurberg, Iivilken vid: iterkornsteii till Upsnln efter längre friiivaro pi ' r frågan, hvar lian varit, nied sitt vanliga värdiga allvar svarade: s15 de-ka- hiigs;.
som d i supbrodern tillsporde honom, om han nigonsin varit kär, p51niiite oni att dc icke koiiiiiiit tillsaininans för att prata s-t-r-a-ir-f, ocli hvars historia forfin nfsliitar med ett mildt: ypiile, hederlige Djurberg, ni8liända var ' du icke Iiitkoiiiiiien för att dricka toddy, men.
i hvilket fall soni helst skola vi ej Iangre nied onödigt prat förarga din skugga .. Las omordlekareii Kalle Spets och Ormcn Långe ocli Frisenberg, d e n underlige karlen, som aldrig nyttjade strumpon, och Wahlström, små-bestyrs-öfver- liggarcii?
med Reuterdahl .i den ena handen och stekpannan i den andra, Iiis on1 dem, och ni f % en högtid af skratt, medan dock ej sallaii en t i r af vemod skymmer ert öga.
Det är sant, f ö r h till Vira Li~i~crli&amp;are har, icke heller han, iindg5tt klander, detta delvis af s; iiiinia art, som det, Iivil- km drabbat Erik Grane.
En förf.
i sista haftet af Ny svensk Ticlskrjft har niiml.
fdrebrått honom ' att ' hafvn illa ellcr orättvist förfarit nied originalen till eii ' del af sina typer.
Vi kunna ej bedönia hum härmed förhaller sig, ocli ' vi finna kritikerns öm.
t8ligliet naturlig, men på sainnia g h g ' knappast möjlig att i dylika skildringar skona.
För oinvigda röja ciiiellertid avfira öfver- liggare *, oiii ock stundom karrikerade, intet spar af de personliga elakheter, Iivilka vanställa en hel del af Erik Grancs personager.
1) essutom synes det oss, som hade förf: n, genom den.
inledande förklaringen öfver sitt s5tt att gå till väga, p i förhand brutit udden af de anmärkningar, som i detta afseende kunna göras, on1 han ock säkert sjelf är den ' första att erkanna.
hur lätt nian i ett sådant skriftställarskap öfverskrider de gränser man u p p.
.
, stiilt for detsain ' iiia.
.
.
...
.m:.
* * ...
= 50 Men icke nog mcd att svira öfverliggare:, såsom vi har antydt, förena den godmodiga komikens med det menskliga del- tagandet~ förtjenster, de hafva derjemte ett djupare positivt syfte.
Förf % vill icke blott varnande gyckla öfver universitetlifvets lyten; han söker äfven tränga in till deras orsaker, allmänna och enskilda, och råda bot på det onda.
Orsakerna finner lian dels i institutionerna, dels hos individerna.
Bot söker han i nödig reform af bada.
Boten heter: Reform af arbetssättet och I I I I ~ ~ Y - visningsrwtodm vid de gamla unfinn ' reten samt upprRlundc af eti fidktiindigr Inrfvudstadsunivnn ' ret h72 iayan mrd de ganla och rill kowekbi ?not dess (u föriIdradc organisation.
Det senare ar en älsklingstanke hos förfin.
Sin utveckling af densamma har han gifvit formen af en särskild, till svåra öfverliggare.
bilagd skrift: still universitetsfragans belysnings.
Afvcn här har skenbart slumpen vant framme för att gifva förf: ns arbete en särskild betydelse.
Samtidigt med dess ut- gifvandc framlade nämligen en ansedd, midt i de öfverklagadc missforh~1landen; l lefvande och verkande universitetslärare.
Pro.
fessor Cleve, inför Upsala filosofiska fakultet ett forslag till re- form, hvilket väsentligen öfverensstammer med det, soni åtföljer boken om .Vara öfverliggarea, och hvilket torde ligga till grund for doktor Wretlinds motion i ämnet vid innevarande riksdag.
Författarens uttalanden i denna fråga synas oss sa vigtiga, att det måste förvåna, att de hittills endast i förbigaende u p p tagits till pröfning.
Sjelfva kanna vi oss ej mäktiga af ett mo- tiveradt omdöme i frågan och vaga deflor har endast uttala vår sympati för förfins uppfattning.
Deremot skulle vi vara synner- ligen tacksamma, om nagon sakkunnig person, med insigt om be- hofvet af en reform, ville lemna Dagny ett kort uttalande i det for hcmmet och ungdomen s8 val som för staten och folket i dess helhet sa vigtiga ämnet: 8 r Q Den.
andra reform, hvarmed vår förf.
vill råda bot p i det onda han skildrat i wVåra öfverliggare., ar en reform af ung- domens lefnads och arbetssätt.
Sina åsisigter härom uppstaller han i en serie aLrfnadsreglor och &amp; ringar, icke nyn, men iirtdti tjenlzga, den studerande ungdornen tiIlrpdca.
Det är inga djupsinniga filosofiska satser, inga hyper-idea- listiska uppmaningar, utan helt enkla praktiska råd, kryddade af förfins vanliga skamtlynne.
151.
- Stig upp om morgonen.
.
ej fram p8 förmiddagen, heter der bland annat.
Tag en s. k. kall afrifning hnrje morgon, SS blir du pS .en gHng bide ren, frist och mornad.
.
ii51111er du lust att somna, när du vaknar, s3 betyder detta, att du om aftonen gatt för sent till sings.
.
Mins, att för hvarje halftimine du sofver före mid- natt, rinner (III minst en hel timme 119 morgonsidan.
Upp kl. 6, i siing kl. lo, 9r förfms regel.
Nattarbete afrades.
En timmes friskt morgon- eller förmiddags arbete ger mera verklig valuta an tre tim- mars nerröst nattarbete.
Tag en stunds rörelse i fria Iiiiten, niedaii rummet städas och viidras.
At sedan diii frukost hemnin, men rota ej sjelf med tillredningen.
LBs aldrig tidninganle om morgonen, utan ener sltitadt dags- arbete.
Skaffa dig ett krdigt middagsmal, nien undvik det inagförderf- vande och otidsenliga briinrinshoidet.
.
.
Undvik ilft,en efterniiddags- kaffet pi värdshus eller kafe, ty på dett: i följer gerna punschen och pS denna en förstörd eftermiddag.
Vidare ger förf: n rad mg.
inatordningen och klnnilrar deii svenska ~~iiddagstiinmet~, som gör vår arbetsdag tre timmar kortare i n andra 15nders.
Kök, forts8tter han, om du ej kan IBta bli det, men ur lång pilja.
Pipan iir Iiilligare och helsosamniare iiii 10-öres-cigarrerna, hvilka i regeln äro vida mer fördefiade, 511 den fröken, soni siiljer dem, hvilket icke vill siiga s i litet.
Derpi öfvergår f ö r h till studierna.
- Böja dina studier, s i snart du anlindt till universitrtet.
Tag .dig ingen hriloterniin, ty den kan blifva din ruin.
Studera planmes- sigt.
Hegiir af en äldre, erfaren kamrat en studieplan.
Bestiiin, med hjelp af en erfaren rHdgif \ .are, den tid du bör egna Iivarje Ymne en- ligt planen, och sliipp den sedan icke förr, iin du hunnit mBlct.
Mifste du taga en examen, SS tag den d fort du kan göra det utan skam, eller s i snart du tillegnat dig kursens element.
SIH dig sedan pa retenskapliga specialstudier, om du har rad och lust dertill.
Faran för ett motsatt tillvägagifende pspekas, och vilkoren för - en förnuftig examensliisning, sasom simdt förstbnd, vanliga förkun- .skaper och SS mycken viljefasthet, soin fordras för att vara flitig.
.äfven niir arbetet i början förefaller oangenämt, fraiiih~lles.
- Ar du ej af naturen ritt danad för stillasittande arbete, eller pligar och stör dig en allt för Mig inbillning, d uppsök en kamrat, .soni &amp; lugn och flitig, och inga med honom ett arbetsbolng.
- iiiinner du dig trött af ihallande examensarbete, s9 tag et1 fri- tid, dock ej öker en minad.
- Ar dti medellös, sif sök ej blott stipendier, utan sök arb.etc.
Har du kunskaper eller talenter, soni kunna omsiittas i pengar, är det lyckligt; men ett hnndtverk, b r u s utöfning Iiter förena sig med studienrl~etet,. %r I h g t i i r h ftöraktligt.
Skulle denim din Iiiniring ocksa cj leiirna dig mer iin 3-4 timmars ostörd studietid under de första studcnt- .aren, s5 blir dock vinsten stor, jemförd med penningbekymren, under hrilka du skulle ntidgas framsliipa kanske större delen af ditt.
lif.
Slutligen kommer ridgifvaren till helsan och moralen.
.
.
- - - - -
153 - Ar din Iielsa svag, heter det, sa sök fr5n1st boten i regelbundna lefiiatls- och arbetsranor.
Tag kammargymnastik om morgname] J; ditt mm eller begagna friskgymnastik om qvallarne.
1.3t ej förts- ringen af vare sig konjak eller punsch bli ens en aftonvana, lat de gamle behalla korten och lennia förniiddagsbiljarden i t uteliggaren och snobben.
- Var kysk och SterhPlls~m, om du vill behålla din arbetskraft, ditt ungdonismod och din ynglingsfriskhet.
l i t ingen inbilla dig en sSdaii fabel, som att din kropp hlir skelettartad och din sj3l hel- eller halfgalen blott derför, att d11 varit aterhillsam i ungdonien.
En dylik bedröf \ .elsens skepnad blir du genom onaturliga utsv !Ifningar, men icke derför att du hallit det kyskhetslMte, du gifvit vare sig din nior eller dig sjelf.
- - - Sedclagarne hro lika okränkbara som naturlagarna, och vi Bro menniskor, just emedan vi inom vissa griinser f ö r d reglera de senare medelst de förra.
Vi ' anbefalla det. %terstående af detta rörtriifliga stycke tilP läsarens allvarliga behjertande och sluta här vara flygtiga utdrag.
Om man jemför de sanningar vår förf.
s.5lunda aflockat sina lustiga gubbar, öfverliggarnc, med det brer, hvarmed hr G: af Geijerstam afslutar Erik Granes ungdomshistoria, skall man Istt första var sammanställning af de båda arbetena.
Till den.
modige och varmhjertade forfattaren hembära vi en hjertlig tacksägelse för att han ej, som så nianga andra, stannat vid en blott negativ kritik, utan i, Vara öfverliggarer gifvit OSS ett korrektiv af det osunda och urartade i tidsandan, ett mot- gift, särskildt mot de af materialismens &gt;baciller.
anstuckna och forskamda lifsprinciper, i hvilka den ultra moderna literaturen så ofta utmynnar äfven då, när dess barare mena sig arbeta fir inensklighetens basta.
Till alla föräldrar, som hafva söner, anbefalla vi den har an- mälda boken som den basta kompass för de unga, hvilka skola från hemmets lugna strand kastas ut p8 studentlifvets villande]; af.
-.
Bref till Dagny frhn Kristiania.
e stora.
snömassor, som vintern medförde, försriiina si sma- ningom, och med snön ör det ocksa förbi med skidföre och skidlöpning, rar mest omtyckta nationela idrott.
Ile Bdiga kapp- Iöpningarne, da Theledöleme kommit in och tagit de första prisen, ha varit en ' sporre för Kristianias iingdom att öka upp sig, och skidlöpames msngd och skicklighet hafva Srligen tilltagit.
Vid den
153.
stora skidlöpning, hvilkeii i Sr, soni tanligt, egde rum i Ki1sCcIda4Rc1, i närheten af Kristiania, rar, soni alltid, halfva staden pb benen.
Alla goss.skolor.
hafva lof den dagen, och ilet kan anses som en förbättring i skolflickornas rilkor, att skolorna i Sr icke förhöllo sig fiendtliga, utan tillato flickonia att försumma skolan för att bevista kapplöpningen, hrilket m h g a unga flickor och (Inniei gjorde 118 skidor.
Xigon iippn~unwan för skolflickors skidlöpning, vare sig i premier eller skollof, bestas ej.
Den tolereras, och det 31 allt.
I goss- skolorna uppmiintra 19rnrnr idrotten p9 allt satt.
Det ar en öhergbngstid, hrari qrinnoriia nu lefva, och uiaii kan jiist icke saga, att den ar Iieh~glig.
Ansprbken p5 att dc skola hjelpa sig sjelfva finnas nog, men nian gör intet för att jenina vägen för dem.
De unga flickorna m5ste taga medelskol-exanien, on1 de vilja sjelfva förtjena sitt bröd, dler taga artiuni l (enar .niedelskol- examen I J ~ ett tryckande satt göres obligatorisk i en in5ngd fall): den Sr iiödvBialig för att IX taga artiiini, och det Br allt flera och flera, soiii taga denna examen.
Men flickskolorna förbereda ej hartill p3 sainma satt, soui goss.skolorna; kursen om efterniiddagarne ar der mycket dyrare, an i högsta klasserna i goss-skolorna, och förheredelserna för flickor 11Sile till ine~lelskol-examen och artiiiiii 310 niycket mer anstr5ng~irle.
Nir de iiii iindtligeii hinna derhSii, att de skola försörja sig sjrlfva, Xro alla (pinliga tjeiister uselt betalda, hvarotn Henlers föredrag (nu tryckt i Nyt ' l ' idsskrift, i: sta haftet sid. 86) har btskilligt att förtalja.
Af I~roanstalter utanför Kristiania.
och soni icke förbereda till nSgoii offentlig esaiiien, är Nikka Voriens institut i Söndtjord det mest ansedila.
Der 5ro tre klasser för flickor niellan 15-18 ar.
Elwenia i denna skola niSste sjelfva bailda sina sangar, st3da sina rum.
tratta sina klBder, stryka och mangla (hvnrtill de harva en dag i n19naden fri fran skolan); de halva .ifven livar sin vecka att hjelpa till i hush3let.
Unrlervisningstiileii ar 5 timmar dagligen.
inbcrii4nndf musik och en lianclarl) rtsti~~iii~e Iivarje dag.
Fröken Vorren berömmes niycket bbdc som uppfostrarinna och litrariiina samt för sin sXllsynta förni5gn att vinna elevernas tillgihenhet.
r \ f flera unga flickor, som Eder korrespondent talat med, och soui mrit ett, tv8 eller tre 9r i fröken Vorrens iustitut, aro alla h51iryckta öfver sin vistelse der och icke mins1 öfver den friska, starkniide Iiifleii.
Ilet 81 icke ovanligt att föraldrar i Kristiania sanda sina döttrar efter slutad skolghg ut till Xikka Vorren pb ett # r, sSviila der är plats för dem, hrilket ar mycket osakert.
De 30 platserna ar0 upptagna hela # r i förrag.
Ut till I ' ouimern, till Stolp, skicka afven m h g a sina hillviixiia döttrar, eller till I.ausaiiiie, eller i l ~ s s e i, eller till det s i omtalade Kaisers- rerth.
Men ingen anstalt har eder korrespondent hört s8 mycket I&gt;erömmas, som Nikka Vorrens i Söndtjord.
1 Kviiidesagsforeningen höll öfverlikaren E. Bull ett mycket be- sökt och sirdeles beundrndt föredrag on1 qvinnans helsa.
Som man kunde vanta sig af en IXkare, handlade det mest om qviiiiians brist pb helsa.
Qvinnoma födas, enligt Bull, svagare, och försvagas ytter- ligare grnoni stillasittande, kammarltift, förvand uppfostran, förvand ' Examen nrtinm motsvarar rllr mogcnheisunmen.
.
,.
klidedra@, för mycken Psning i skolan, pianospelning samt aktenekap vid allt för tidiea Sr.
r i l e ogyn&amp;nma IifsförhSllanden, som under tidernas lopp varit qvinnornas lott i större o c h mindre grad o c h uutr !ickning, halva efter- hand, generation efter generation, summerat ihop sina verkningar.
De klena tnödrarnes inflytande p9 sönerna neutraliseras mer eller mindre genom de btittre yttre rilkor, hvarunder dessa uppväxa; döttrarna dwemot fört~.ina under samma eller iinnu simre villor a n mödrarna o c h tillfön sina efterkommande som arf ett förökadt urartande.
: Den fordran han sttiller 115 dessa s w g a qvinnor, att de skola ställa scdIiphctpkraf \ ~et IIS d e unga mannen och derigenom bidraga till att dock det adiimmes utin f&amp;r e n af r a r a v b t a eiftkanaler .., svnes -, - ~ inne- ~~ biici d e n föruts~tkingen, att wrartandei: eTblott k o k n e r M n qrinnorna.
Emellertid öfrerlemnas de unee iniinnen till inilvtanden af siimsta slag.
Det hör till siill~~ntheternä, att i i d r e mr; eller Kristiania- familjer taga sig af d e n studerande manliga ungdomen, som hiirstiirler iir öfverlemnad Ht sig sjelf.
Att ett s l d a n t intresse a r af nöden, be- visades till e n sorglig grad af en smutsig bok &gt;Fra Christiania-Bohemen;, och i synnerhet af de diskussioner, till hvilka d e n gaf anledning.
(Forts.) ~~ Bocker ~ for barn o c h ungdom.
Att skrifva goda böcker för barn och ungdom I r ingen 11111 sak.
Uertill fordras.
utom herltlarctalttng, att ega barnasinne och ungdomsfriskhel, n11 Ilska de sml och lefva sig in i d e r u unkeging samt alt halva en d och fast verlds- Lkldning.
Och ifien med alla dess.
egenskaper iir dc1 ej s t i d sogdi.
nit mm lyckas.
Desto mera gllldjande Cr det dcrföre, nIr s l verkligen sker.
Och arbetet dertill ett svenskt oripinal, förhöjcr d n i vlr tanke viirdet.
Ty nog halva vi en mlagd goda barnböcker i Ufvcnlttning.
i synnerhet ifrKn engelskan, men intill de senaste iren har en svensk hnrnhok varit en ~Kllsynthet.
Och dock huru mycket men tillulsnde - ja Ifven för fosierlandsklinslm s t i i r h d e - miste det ej vara att i den kim herllttelseboken herfinnn sin egen verld och sina egna hemscder, In en helt fdmmande omgifning.
konstiga svlnittalade namn och t. ex. vid heskrifningen d hnrnens kiiraste högtid, julen, Sankt Klaus med sin julstnimpn och julbordet med sin plum uddig i siilld för " Kr gnmla klra julgran, våra julklappar, vlr fisk och gröt o&amp; kmske friimsi af allt- var herr- liga julottn.
Boria Ur bra, men hemma iir bäst.
Af Ildm goda r v r n r h barnböcker erinra vi bland indra om MathiIda Gt- B t r ans rtrinr " SmP teckningar för barn och ungdom " (187~).
C.
" Skildringar och berïttelser för ungdom " samt V. Rydbtrgr Lille G g g s julafton " (b % från 1874), ilfvcnsom N M w d Gustafrronr, Albrtchl Stgrrrttdtr och P.
A. Gödtdtr sagor.
Dc senaste jularnc ha gifvit oss Ananda K t r f ~ t t d l r ounnligi friska och roliga " Smii och stora " (%dra upyl.
i8841 7.
C. von Hof- sttnr f6nMign " Bilder ur barnverlden " (ISSO).
och ' Barnhistorier " IiSSq).
- r t m fina och poctiskn " Angsblommor " (1983) a m t " Vintergrllna " (18 %).
P r i n ~ ~ s ~ E.grnits ar tilltalande " Bilder mr djurens Iif " (188?
), Ltar " ' SmPherr- skap ' ' (1884) och Lotttn D:, " Vid brasan I barnkammaren ' (i88i1, h u s de se- nare furseddn med niittn teckningnr sam!
roliga vener.
PI (Lmst bland alla böcker iör mycket sml barn miste vi dock siitta 7 t n n y Nysfrömr " Barnkammarens bok ".
h v m utmllrkto, fint kolorerade plinscher och gamla vlllklnda rim l m en oot- iömlig kiilla till iörnöjelse för z- P 6-Krinpr och en oskattbar resurs för mlngcn -
nervtrött mnnima, d l hon velat finna p5 en utviig alt för cn stund locka sina s m l .hollerhnsnr.
frin mera öronansträngande leksr till stillhet och ro.
För äldre barn h i vi haft.
utom S f d &amp; h m ckrt Iiista medeltidsroma- ner, Lodbrok ' ' De fem frivillige ", " FYnrik?
l i n i s minnen ", " Nybygget p3 vargkullen " m.
ii., iifvensam ltskilligi romantiserade skildringar af If.
of Troll *, af hvilka likviil nlgrn Kro för iihen) - rIiga att olietingndt kunna rckonimenderar.
Den högt värderade barnivännen r ?.
Tjcoprlii " Llaning i ö r barn ".
" Vin- terqvïliar ".
" P2lbkXrna b c r l t t e h e r " m.iii.
&amp; o rd ej svrnsh.
men dockpB ' c Be I&gt;chöfvn ej heller enr nit nsmnns; num minnes och filsknr dein ändB.
Af de till sistlidne jul utkomnn bnrnböckcrna vilja ii dcnnn @ ?ng endast p3.p~ka: Ny Samling Barnhistorler.
dcräftodt nf 7.
C von I / # t.vt.
med teck- ningar d rrnn?
r~wfr.öix.
Oscar Lamm.
I ' ris: 2: S a E n Liten verld bland ijellen, ki.ätalrr f+ bom n / Lnnir Pitinghofl.
med teckningar nf 7 t n Xy$trln.
~ ~ Lars Iiökcrhcrg.
I ' rir: z: 50.
S o m m a r s a g o r f ö r vinterqvlllarne d Conrordin Lirfvinf, med illustn- tioner i f 7rnn?
A~t * sfr~wi.
Loortröm.
P k: i: jo.
B a r n e n s julbok, iör Mamma och S m i t t i n g a r n e, gamln visor och rim med teckningnr nf Oftilia Adl / dnrg.
A l b Bonnier.
I ' ris: 3 kr.
7.
C. von Ifof~fcn är rcdin sedan iiera Sr tillhnka s5 fördelaktigt k h d som utmärkt bornboksf~rfattirinnn, att vi ej hehöfvn egnn hennes till sistlidne jul utkomnn nyn samling af barnh historiers n l p n t f ö r l i p r e nnm3inn.
\ ' are det nog sagdt, att denna samling värdigt stitllei si id sidan af sinn iildre syskon.
Samma.
fina io * ttagigclseförmlgn och talong att p ett a n i l b n d r vis ltcrgifvn hrnd hon sett, sammo.
goda, rcno nndo.
och friska, Icfnidsglndn ~tiimning.
soin skaffat hennes Qdre hnrnböcker en stor och tacksom Ifirekrets.
derfilina i i hör.
Sär- skild1 b e vi Iiisaren i den sista, till utseendet obetydligaste Iicrättulrcn Se akt p?
huru m&amp;tcrligt förfin mcd dc ddrn cnklaste niedel förni3.r tccknn en tilldrngande bild ur lifvet - ur naturen skullc vi kanske sEga, ly hrr tir barn frlgn o m en stackars hundrnlp, den nyliknc och otymplige lille Murre.
7 Louio Fifin@r&gt;ff Ilter oss i .En liten verld bland ellen, följa fem im3 älskvärdi systrar.
raska och litlien norrllndrki lnndtbarn, h de hemma och iuppr vid Rbodarnc., d i ä l vid lek roui vid arbete.
Alltid iiro de friska och vid god1 humör, syonerligen de 2 mellanflickorna, dc slkiIls.de .Rof \, ornn .. vore sig de leka sindianer.
eller lkn kälkbncke, vare sig de ralla korns eller .för dngspen- n i n g plocka potitir.
Endast när .Anna Deas, deras buse, skulle knmmn dera; tjocka peruk, hvarvid shon det, hon blötte och hon tliitnde fltitor, h5rda och tjocka som kïppaw, eller d8 de skulle sitta stilla och plugga med den ohygglige .Oldc .. sjönk deras mod till nollpunkten.
Synnerligen riidd.
n11 hnrn skola blif \; l ölvenpiindn och hridmogna samt öfvermäiti i f momlprcdikningir, har fö7f.n ifseii att rkildrn nhnrn af kött och blod., inga fullkomlighetsmönner - och vi nnse, mi hon lyckats.
En god och sund realism och c11 raskt frnmst3llningss8t utmärker denna bok.
Ile unga nibte i dessa skildringar igeokännn sin egen verld och finna sig runde, ehuru intet synnerligen miirkvönligt intriilim i n i ot kapitel, o m vi undqnuga, d i lilln \ Iivm höll p i all I&gt;riinnas till döds och - d % lille bror föddcs.
Förf: or fruktan.
att min skulle stöta sig p l det samtal hnrnen hUln nicd anledning nf den se- naste tilldrngclscn.
iir i r l r tanke öfveriiödig.
Besiaror ej iildsta sysler ' sysko- nens funderingar, om hror hlihil hittad i biickcn eller i kyrktornct.
ined nllt för hemlighetsfulla ord, SS.
ej synes hon fela genom att varn 0 1.
11 för tydlig.
Aro syster Elsas ord iin blott ett eko af moderns, IUa de likviil nllgot för hfigslämdn i en 12-8rings mun, och vi im ej,att d i a s m l syskon skulle utan en enda ridare anmärkning h i nöjt sig med den förklaring dc fingo.
Godl och riitt cmellcrtid.
au den ömdliga, oundvikliga frigan p i ett SS fint still vidrörts Ors förekom- mer det, som am mammorna borde vara ticksamma ntt blifva s l pars fyndigt hjelpia till ett annat svar än det ronliga: .det iir en sak, som ej nng5r sml barn .. rlf.
l /.
f ' 9
Coaiordh Ldfvim~ har i sinn Sommarsagor för Vinterqvällarnc velat sammonsmtilm det sedollmndc elementet med sagotonen, inen ej alltid lyckau.
Ilet tir ocksa en yitcnt svår uppgift, rom fullt lyckits endast för den gnmle Andersen.
Ilos fröken Löfving l r det sagotonen.
rom hliMt den lidande och iiundom hell och hillet förlorrt sig i hnnnln utrop eller reflexioner alldcle.
m m d e för s n.
\ ' i anföra h l r följande rom exempel: Prinsessan Sinni igreps af en 6 6 ingesifull kriida.
n11 hon satte rig upp med ett hjeruklrmdc rop.
Detta anmhker icke derför, alt boken skulle gcnom &lt;Mana missgrepp hli mindre omtyckt, något som en indm ripplngr rcdrn virat icke vara fallet.
utan dcrför att hnrnens smak och uppfattning genom dem pberkns i cn falsk riktning.
alt deras sinn.
för den iikta folktonen och folk-karakteren pcnom sädm hlandad ntiring pir förlorodi.
B a r n e n s Julbok?
f ö r Mamma och S m l t t i n g a r n e, gnmln visor och rim med tecknin ar af Of / ilia Adelborg, Ur en bok, som redan hunnil sprida mycken gllldje öfverht, der den blifvit hcmmnrtndd.
All.
soni htir Ur fnllcl.
I %ts melo- dierna itfölja rimmen !r en lycklig ingifvclrrc: de sml b ju derigenom hade ömn- och agonfögnnd.
ARen för oss stora har det varit ett nöje alt l n en &amp; g iä h&amp;rn vår .fattiga Inppmans.
klagande toner, att återse .klackarfw.
hvilken för resten tycks h i lika mycket rit bestyra nu, som d i vi sjelfva vom barn.
Och alla drrio.
odödliga gossar och flickor sedin, mla hirnkammirvlnnn till oss nch till vira förlldrar f6re oss och rå undnn undnn genom flers generitio- ner1 Just detta, att boken $r så alltigenom rvcnsk.
stegrar del vtirde d m cgcr i sig sjelf i dc verkligt konstnmliga tccknin arni.
1 stfillet för den brokiga smak- löshet.
som ulmtirkrker dc vnnliga kalorer %c hnrnböckems.
ser m m hïr e n d m fina, harmoniska färgtoner, bvilka kommit liU sin fulla d i t gcnom den omsorg inan nedlagt ä arheteis tryckdng.
Aran hhrnf tillkommer C.
A. Cnrlrsons lito- grafiska anst&amp;.
.
.
.
gr FrAn f red rika-~rernbt -- förbundet.
Fredrika-Bremer-förbundetp Arsmöte kommer a t t h i l l a s hYr i Stockholm Torsdagen den 27 innevarande M a j i LTkaresYllskapets s t o r a sal.
n: o 19 Jakobsgatan (f. d.
Nya Kungsholma- brogatan).
hvarvid föredrag kommer a t t M I I a s och irsberllttelse för f ö r s t a Pret a f förbundets verksamhet a t t uppläsas.
M r i n a r e underr3ttelser g e n o m de allmYniia tidningarne d a g a r n r f ö r e mötet.
t \ nti18lan d personer, hvilka ö n s k a kallas till metllemmnr af för- htintlei, kan dagligen s k e % förbundets byrii, I.illa Vattug; rtan 19, kl. 12-4 e.
.III.
Sjukkassan.
Af okand gifvare h a r förbtin~ler för sin sjukkassas rakning haft gladjen mottaga e t t h u n d r a (100) kronor.
Till t. f. förestandarinna f ö r förbundets byr % har d e s s sty- relse ilen 5 innev.
m a n a d utnamnt fröken Grrtrud Adelbog i stallet för fröken Illina Forsrll, soni förklarnt sig v a n förhindrad a t t fort- fara m e d sin hittills innehafda befattning s o m n s m n d a byris chef.
Hvarjehanda i ' qvinnofr8gan.
Sverige.
S ~ I ~ I I ~ I I I C I T I ~ ~ Ett I I ilisknsrionsinötc ~ ~ ~ J I ~ ~ I I.
rörande &amp; nna fraga anordnades Annandag Pisk af Föreningen för gift (] vinnas cganderiiti.
Mötet var anda till tringscl hesökt och diskussionen liflig.
S a t i r ~ r ~ ~ t I c m i s ~ MA u ~ r p ri4sdq~r11.
~~~ Andra kammarens tillfilliga ntskott n: o i hade meil anledning af niotioner af hrr Hedin och Ostberg föreslagit: intt riksdagen behiigadr i skrifvelse till k. m:!
anhilln, dc1 läcktcs k. nxi taga i öfvcrvägm~d~, huruvida icke.
i öndainN anii rinna erfarenhet om fördelurni och oliigenheternn vid gemensam undervisning för ossar och flickor, försök i detta sylie borde znstllllno, vare sig gcnom nti rid n&amp;.
af statens Iärovcrk nn- ordna sidan samundervisning d e r genom au i i cnrkildn Broverk, som ville under sutcns kontroll nnardiin soinundcrviining.
mcddeln rtnisun&amp;xsröd ...
DS.
förslaget den 30 April förekom till behandling i andra kam- iiiaren, ufIogos, eRer en stunds disknssion, utan omröstning s k 3 1 ut- skottets heiiistiillaii som motionerna.
E n b t ~ r ~ ~ t ~ ~ o r s k c f har u r c bildats ~i~ i Stockholm, .hrillien har satt till sitt m31 att, genom att arbeta för barnmorskornas höjande i m o - raliskt, intellcktuelt och ekonomiskt.
afsecnde, förskaffa dem den so- ciala stiihing, som bör tillkomma dem, d a man tager deras ansvars- fulla kall i Iietraktaiide.
AlIn~u~tt f l i k k o l ~ n ~ u t c det, tredje i ordningen, kommer att Ii8llas i Stockholm den 9-1 I niistkoniniande Juni.
D ~ t ~ c / o r ~ ~ J f i i r har t # ~ i i dessa ~ ~ ~ ~ dagar e ~ ~ i konstslöj&lt;liiiagasiiirt i det s. k.
I ' almeska huset vid Kiiiigstr3dgtdsgaia1i haft en utst811- ning af d e uiaf henne förordade och antagna modeller till under- kliider och till resdriigt för sonininren.
Utstiillningen tyckes ha vickt ganska aIliii.ïnt intresse, ciifir den varit besökt af Ilcra hiindra perso- ner, deribland ifven liikore.
Göteborgs gvinnoförc~~i~ts har nyligen inrittat en sjuk- och begnf- ningskassa, till Iivilken ifven utom föreningen at9entlr qvinnor kunna vinna tilltriide.
.
F i n l a n d.
Den fdrstfl hggrc sn~,rrRo !an i Fit~hrnrl.
läroverket för gossar och fickor i Helsingfors, som öppnades d.
3. sept.
1883, har sedan dess fortgatt under ett alltid vrxande förtroende hos föräldrar och m91smXn .samt, som en följd deraf, ett ständigt tilltagande elev- antal, f. n.
40 gossar och 6 2 flickor, eller summa 102 cle \ .cr, a f Iivilka den yngsta är 8, den äldsta 17 ar.
rKnligt 1irareii.a~ en- stämmiga utsago har det \ k a t sig, att det pedagogiska arbetet p i omradet för .samfild tindervisning iir tuc~sumn~urc, än der eleverna äro Htskiljda.
Ileii ömsesidiga täflan gör framgingen säkrare, emedan arbetet utföres med lust.
Allmanna andan har varit god och nagon Öfvernnstrhngning 9. fickornas sida har ej förspiirts.~ F ö r att före- bygga faran af öfvernnsträngiiing ha eii del iniiien leninats val-
158 fria.
r1 matematik skola, enligt Iararnes försaran, flickorna st$ sig ovantadt hrar.
Den gynsamma erfarenhet denna skola vunuit har manat till efterföljd, sa att en ny samskola redan öppnats och annu tvenne sådana nasta höst komma att inom landet anordnas.
Tyskland.
Al / nriuanu @ ska pi11110fdrc~ ' ngen har erhallit roo,ooo mark att anvandas som understöd i t tyska qvinnor, hvilka vilja stndera medicin.
Frankrike.
A&gt; qvinnosaksii ' iini~~fi I nästan alla lander uppsd i Qr nya organ för qvinnofriågan.
SS ock i Frankrike, der den ijercle tidningen af detta slag, &gt;La Federntio~r des Fernn~es&gt; (Qvinnornas för- bund), harjat utgifvas.
De tre föreg9ende heta: * La droit des frnin~w (Qvinnornas rntt), * La finn~c et I ' EnfaRI.
(Qvinnan och barnet) samt d n Citqunne * (Medborgarinnan).
Denna sista, som i ar börjat sin femte argang, redigeras af den om q %.innofr$gans utveckling i Frankrike s11 högt förtjenL1 M: lle Hubertine A~~cIert, tillika stiftarinna af den ar 1876 gmndade d i g a n till f ö r s m för qvinnans lagliga rattigheterw.
af M. idon Richer, Boqer / &amp; jcml#Met for q v i ~ ~ n a P11 ~ ~ initiativ.
utgifvare af ofvannämda * La droit des femmesr och en af qvinnofn- görelsens varmaste och verksammaste förkampar i Frankrike, bildades efter deputerade valen förliden höst en extraparlementtir kommission.
sammansatt af senatorer och deputerade, i afsigt att utarbeta och redan i depiiteradekanimaren föresla andringar i code civils (civillagens) he- stXmmelser med afseende 5. qvinnans ställning.
Dessa äro nemligen synnerligen hkda.
orattvisa och för qvinnans värdighet förnedrande.
Den franska qvinnan är t. ex. ej ens vittnesgill för att attestera en namnunderskrift, och den gifts qvinnan Nr nasian fullkomligt rattslös.
Under det kommissionen emedlertid tvekat att taga steget fiillt ut och endast vill sysselsätta sig med den ogifta qvinnans stall- ning, har M. Kicher nyligen till den samma inlemnat ett alagförslag.
soni har till mal saval den gifta som den ogifta qvinnans erhsllande af f~~fIstiindign nzedbot&amp;ip mtt&amp;hetrr och rättigheter inom familjen-.
Ijen franska tidningspressen visar sig dlmänt, utan hänsyn till parti- stithingen i öfrigt, sardeles gynsamt stämd för den af kommissionen hyftade lagreforn~en.
Italien.
Signom Gunlberta Ade / nide Bcrcari, utgifvarinna af: La Donna, h a r utgifva en ny tidskrift.
B r folkets döttrara, som afser att för det hillga priset I Lira (kr.
o,; n) för aret hvar fjortonde dag skaffa arbetames döttrar en angnam och bildande lasning.
Ryssland.
Siilfskapct pr pinnarn höpe bildrning har sistlidne höst under stort tillopp af besökande invigt sin nya, storartade, genom fn- villig snbskription Sstadkomna~ med pdktiga föreliisningsrum och labora- torier försedda byggnad.
Högskolan har redan flera skickliga lärjungarr, som aro framstående i historia och literatur, men framför allt i natur- vetenskap, s$ att det ryska kemiska siillskapet intagit nagra af deras alhandlingar i sin tidning.
I 159 @ uitt / id.rr tidnb~gsredakfurer.
Fröknarna Jobarhnikoj ' och Eurryinaw hafva företagit sig vigstycket att grunda en ny politisk, vetenskaplig och liter * tidskrift och verkligen erhallit vederbörandes till8telse dertill.
i / i k a r t r r.
D11 fraga uppstitt om att dessa kurser skulle upphafvas, hafva, s5väl inom pressen som enskildt, m h g a röster ifrigt yrkat deras bibeli5llantle.
Det är känilt, att de qvinliga lakame gjort allmänheten stora tjenster i egenskap af sfads / &lt;ikare, och att d e i egenskap af frutrtinrt,rrrsh7kare anses vara alldeles oersättliga, i synnerhet 118 landet, i fruntimmersskolor m. m. samt för den miihn- medanska befolkningens qvinnor, hvilka aldrig kunna förmas anlita nianliga läkare.
Man tanker derföre pa att petitionerna om att f8 d e qvinliga lakarekurserna h a h a vid makt.
De af oss i förra numret omnämnda 1 2 unga japa- nesis a damerna, som saiidts till Frankrike för att der utbildas till lärarinnor, hafva nyligen anländt till Paris och skola eitcr derstades slutade studier för sin ytterligare utbildning vistas ett halft ar i Tysk- land och ett halft ar i England.
Cuba.
Ett apotek har för en tid sedan öppnats i det elegantaste qvarteret i Havanna af tre cubanska (lamer, som hafva gjort sina farmaceutiska studier i New-York.
Chile.
@ vin / &amp; kt~skar.
I Chiles städer ser man ofta qvinliga kuskar och vid sparvägstrafiken finnas nästan endast sadann.
Denna inrättning förskrifver sig fran kriget med Peru, till hvilket landets hela manliga befolkning uppbada (!es.
Qvinnorna skötte under tiden den nämn~la befattningen sa val, att man bibehallit dem dervid.
, Ppan.
Korresilondens-afdelning.
Till Freiirika-Brer~fer-Fdrh~ndef.
I Stockholms I) agblail Iistes för nigon tid sedan en notis rörande &gt;Nrrrvrc / roirfcrt.r ' dartren.
Manne icke ben5mningen ~pauvre honteux&gt; kunde utbytas mot ndgon lämpligare, nien tidsenlig, mindre sirande?
En institution, af- sedil att mildra det I~ittra i ett oiörskyldt lidande, bör ej i sitt namn inlägga ndgot af det stingande törne den asyftar att borttaga; för öfrigt är ju benämningen osvensk och detta p8 ett högst otrefligt s W Hvilkeii bland oss fiiredrager ej att kallas fattig framför rpauvre *?
Och I&gt;etriiffanrle ~ I i o n t e u s veta ~ de flesta ej.
hrad det betyder, eller göra sig ett oklart begrepp derom.
Benämningen Sr s5lunda afven ur denna synpunkt olamplig.
Var det ej Fredrika Hreiiier, som förut gaf idéen till denna asyl för Sldre ensamma damer?
Skulle ej, om s i ar fallet, minnet deraf kunna aterupplihas och Hemmet f3 bara hennes namn?
Det är ju vederhgen sed att niiniiia en stiftelse efter hennes stiftare och ej efter
d e m, för hvilka den %r afsedd; s i t. ex. .Oxars minne; Eugenia- hemmet,.
wLeue-stiRelsen * m. fl.
H e m m e t med Fredr.
Hremers n a m n skulle bidraga a l t vitna o m h u m hon, rk %dla landsmaninna, ö n s k a d e a t t gagna h m r j e svensk qvinna s ~ v f g l a n m a l s o m ung.
j.
E.
T M. l.: Er godhet att s8 omsirndligt cnmiiln .en ung dnmes.
förhnrtndr anmlrkningar ör mig angelPgen att denna g %g begagna mig d korrespondenr- ddclningcn.
J$ vill plpekn föra den Illngsambci, hrarmcd landronen ar del af del nyss utkomnn.
samt nit mmSrkninpnrna hlott Ylldc Iidit.
i if Ilngny.
Scdnn, att Er gissning om min ungdom e kan g&amp;, dll femtitalet a i r for dörren.
Slutlien, nu den stora sedlighelsfr&amp;m af mig aldrig ringnkms, ehuru ja inser den fullt liks mycket rön mnnncn som q \ innnn, och nu p g derföre p % fullt allvnr, d i tiden kommer.
vill, iihen ulan en Erik Gmnes Iednmg (boken Ilr h L uigh en).
söka ingifva min ron all den vedervilja f6r ett laslhart lir, som cm sann indick i inken kan fnmknlla.
&amp; len n l l n rist, .tt jag nlltid &lt;inskir Dagny likn iidign fiender och hurtiga försrsrare som M. II.
oeh Sann van nrh God Svrnska.
P.
S. C11 eket den =pornogrnfiskm liternluren Ilr eitcradt ur .Döttrar och Mödrni., png 1 % rid.
q.
P r h nogny till h: S.
(.&amp;OJ, B C .. B.
Ah.
Ld .. m.
J. P.orw,psndrnftr.
Bristande ulr mme hindrar oss, tyiiirr, att i detta h3fw intngn vare sig edra bref eller Svaren dem.
som kr5fva ett sidini.
Men gömdt iir icke glömdl.
i H a n v i s n i n g till m a r k l i g a r a t i d n l n g s u p p s a t s e r i s o c i a l a och l i t e r a r a hrnnen.
A p r i l 1 8 8 6.
Affonblad8f: Km 75.
Blinda dtifstummn.
Bref f r b Boston.
K: o 80.
Ilvad fotdiss det för .U mm en duglig IKkirc!
4.
Undenökning nf lomhörda.
döfvi och försiindssviga 85.
Arbetets riddnre.
9.1 a. Middiigsspisning för f d g a folkskolebarn.
95.
SnmunderrisningsR8,gan inför rikdugen.
Ett diskurrionsmöte anglende simundervisning.
Kj " Dagligt Allthanda: N: o C D. of IYirdn.
Sang vid Svenska Aknde- miens hondr&amp;fer;.
N: o 84, 86.
Paul Lcvqy-Bcouliru.
Knpitdas fördelir och nrbclnrelancrne 85.
N g r n anvisningnr rönndc slagl m. m .. meddelade d Svenska ill- miinna qvinnoföreninpen till djurens skydd.
97.
P.
E.
B d, Svensk-Sorskn kriget 1814.
Storkholmr Degblad: X: o 88.
\ ' eienskaps~kademienr högtidsdag: I ' rof.
Edlmdi föredrag i Fysik.
N o 91.
105.
E. dr Prurensi, Frnnkrike 1886.
B 93.
Erkehiskopcns tal vid Svenska nkndcmicns hundrnhsfesl.
i 94.
En anon hos FN Lenngten.
Dikt nf Carl Snoil-.
i 96.
Guldtillgingcn och vnrmprisen.
fdl.
FDredrng i f H. Forsrrll.
103 Spndo, I %n Belgien.
Emile dc Lireleye om den belgiska krisen.
I Snmundemirning för gossar och flickor.
Y&amp;f Land: S: o 75.
\ %r ncwösa tidslllder.
N: o 77.
E.
E. Rlindrkiir.
83, 86, 87.
Stockholms ungherrar och rpirirmhcten.
8 84.
E.
E. IIumnni emravn$nnser.
i Sj.
Del Sr d y t s11 vara fattig.
s 91, gz. '
Huru skdl svenska folkskolan omhildns för alt blifva botien- skola f6r det iIlmPnnn I h v c r k e t?
r gz, 94.
Ileredelse till den nyn staten nf P.
K. Anm. i f C.
D. af 1lri9 ' ri % 95.
Kobiarons idenlirm och realism, Kec.
d Lundimon.
-
