# ID: svediakorp-per42
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1886
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,470
# sentences: 838
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Den qvinliga valrattsrörelsen i E n g l a n d och h v a d vi i Sverige a f den hafva att lara.
@ I. et var 1867, således för nara 2 0 Ar sedan, som den berönidc filosofen .7ohn Sfunrf dfill i eiigclska underhuset framlade den första rbillenr (iiiotioncn) on1 den politiska valrättens utsträckande till cnkor och ogifta qvinnor p å samma vilkor som dc för niännen gällande.
Förslaget, hvilkct stälts i sam- band med dcn då föreliggande refornibillen, innebar, att i val- lagen niåtte, i stallet för ordet iniarr *, insattas ordet .prrsnri .. Mill stödde icke sitt Mrslag p i nigra abstrakta teorier om nienniskans riktiglieter, utan helt enkelt på nyttan och Iamp- ligheten af den piyrkade Pitgardcn.
Den praktiska riktning.
soni rörelsen sålunda fran början fick, har den allt sedan bibcli~llit.
Attioen medlemniar af huset, bland dem I I konservitiva, stodo på förslagets basta.
Men, sisoni var att vanta, afslogs det af majoriteten, ocli för all säkerhets skdl förklarades en gång för alla, att ordet man * i val.lagen skulle afse endast manliga in- divider.
Samma år bildades under mr Mills ordförandeskap ciijör.
ming fir röstriittms utsfräcktti~~g till pimror.
Hland dess stiftare finner nian en Dean of Canterbury jemtc en annan prest.
Föreningens första Stgärd var att åstadkoriinia en peti- tion, hvilken underskrefs af 1,499 qvinnor, samt att vid .the social science mectinp för årct bringn.
frågan till tals medelst ett föredrag, hallet af mrs i3odiclion.
Detta första försök af en qvinna att vid ett offentligt möte uppträda som talare vann snart efterföljd.
Redan vid föreningens möte i London 1869 leddes förhand- lingarne af vice ordföranden mrs Taylor.
Rland qvinliga talare marktes, jemtc Iieniic, mrs I ' awcett, sederniera under ni.Siiga Sr sjalen i rörelsen.
Rland manliga talare må liar namnas den berömde skriftställaren ocli prestcn Charles Kingsley, samt mr Hare, niinoritetsvalsprincipens målsnian.
Efter någon tid oni- organiserades föreningen, filialer iippstodo öfvcr allt i landet, flygskrifter utgafvos och den liberala tidnings- ocli tidskrifts- Dngn ?.
7
98 pressen började understödja saken.
Slutligen uppsatte föreniii- gen 1870 sitt eget organ: * Women ' s suflrage Journal .. Med dc medel, som har blifvit antydda: föreningars bildande, skrifters utgifvande, mötens hallande, privat och publikt, petitioners upp- sättande, samt parlamentsmotioners aflåtande, har föreningen oafbrutet arbetat ända till nu.
Med Stuart hlills afgang förlorade den qvinliga röstratts- frågan sin förste och ypperste förkampe i parlamentet.
1869 togs intet steg till dess främjande i underhuset, men detta år blef dock ett bemiirkelscår for qvinnofrágan, i det en reform af den municipala vallagen genomdrefs, hvarvid genom ett tillägg, föreslaget af en van af qvinnornas valrätt, mr Jacob Bright, qvinnor fingo rätt att deltaga i municipalvalen, en ratt, hvilken följande år utsträcktes äfven till valrätt och valbarhet till med- lemmar af skolråd.
Samma ar, 1870, aterupptogs Mills forslag, befordrades till 2: dra läsningen med i24 röster mot 91, men föll, d i frågan galde tillsättande af ett utskott Mr dess undersökande.
på 220 röster mot 74.
Tio, om ej elfva ginger, har den qvinliga röst- rattsfrigan ' sålunda varit framlagd i underhuset för att mot en, till antal och betydenhet vexlande majoritet, tillbakavisas, dels i voteringen om en andra läsning, dels i voteringen om tillsat- tande af utskott for dess undersökande.
Under 1871 ars par- lamentssession uppsattes till stöd för billen en ny petition, under- tecknad af gpoo qvinnor samt stäld till mr Gladstone och mr Disraeli.
Debatten i underhuset upplifvades genom ett utta- lande af Gladstone derom, att lagen i många afseenden begick orättvisa mot qvinnorna till mannens förman, samt en uppma- ning till * ulk, soria ähka fosttrIandet, att uttänka ett sätt, kvari- ge~ro » n pirxor kmde hfia politiskt in@ytande gnmn en välordnad och ofarlig reform af lagen röraxde potih ' ska rR ' ttagIutcrr.
Det ifrågavarande förslaget kunde han dock ej gifva sin röst, hvar- emot det raknade hans motståndare, Disraeli, bland sina för- ordare, iterigen ett bevis, bland m h g a, huru oberoende qvinno- frigan ar af partistallningen i andra frågor.
Sessionen 1872 uhnarktes genom en parlamentsledamot.^ förklaring, att han hädanefter skulle stalla sig bland röstratts- frigans fiender på grund af qvinnornas strafvanden för prosti- tutionens afskaffande!
Vid parlamentsessionen 1878 räknade forslaget - allt i underhuset - 155 anhängare mot 234 mot- standare, 1879 åter blott 134 mot 248.
99 De allmänna valen 1880 anses harva en viss betydelse i den qvinliga röstrattsfrigans historia.
Da uppmanades nam- ligen för forsta gingen landets qvinnor oKentligt att taga del i lösningen af en politisk kris.
Det var Gladstone, som besvor sina landsmaninnor att använda sitt inflytande på valstriden till förmin för dc liberala, en pligt, tillade han, hvars försummande skulle nicdföra framtida bekymmer och förödmjukelser.
Denna vädjan var icke förgafvcs.
Englands qvinnor deltogo i en hit- tills aldrig anad utsträckning i valkanipanjen; t: valniötcn egde rum utan qvinliga deltagare, och esomoftast uppträdde qvinliga talare.
Denna rörelse fick snart sitt motstycke inom det kon- servativa lagret.
Så lat den berömde millionären och filantro- pen, miss Uurdett Coutts, med storartade affischer tillkännagifva, att hon slöte sig till torypartiet.
Emellertid antages det, att rthe lady canvasser ' s.
val organiserade verksanihet verkligen i vissa trakter bidragit till Gladstones seger.
Upptagen af dessa strafvaiiden fick valrattsföreningen intet tillfalle att vid den mycket upprörda parlamentsessionen af 1881 få någon ny bill franilagd.
Dercmot inträffade inom Stor-Brit- taniens landamären en tilldragelse, soni ej kunde undgi att verka till förmin för föreningens syfte.
Den lilla ön i i r h d s k a kana- len, Man, har, soni bekant, aldrig helt införlifvats med den engel- ska staten, utan lefver sitt eget obercieiidc lif under egna lagar, Iivilka delvis förskrifva sig från i r 600 och af befolkningen vidmaktli.
" illits mcd en string koiiserv: itimi.
Icke desto mindre hade i detta territorium, bebodt af 54042 innevanare, väckts f h l a g att tilldela qvinnorna politisk valrätt.
Förslaget debat- terades ifrigt i de b5da rcpresentantkaiiirarne, och segrade slut- ligen i modifierad form enligt i: sta kamniariis förslag.
s i nani- ligen, att valrätt tillerkändes alla qvinnor, hvilka cgde fastighet till varde af minst 4 3.
Beslutet understaldes lagenligt den engelska regeringen ocli stadfastes af clcnsamnia, hvarefter Mans qvinnor talrikt deltogo i valen i Mars 1881, likasoin allt fram- gent, under daga laggande af lika mycket nit som klokhet.
(Se haroiii Tidskr.
f. Hemmet arg.
23, N: o z).
Afven den stora lagreform af 1882, Iivarigcnom gifta qvin- nor i 1: ngland tillerkändes full eganderätt ocli förvaltiiingrratt öfver sin egendoni, aiisigs åtrninstonc indirekt styrka röstratts- föreningens yrkanden.
I trots haraf lyckades man 1884 icke ens att bringa den inlcmnadc billen i frågan under diskussion.
100 Man tröstade sig likväl med hoppet, att, vid den snart före- stiende allmänna valreformen, qvinnornas valrätt omöjligen kunde Iemnas obeaktad.
Sir Stafford Northcote yttrade till och med i en ofleiitlig skrifvelse till en af röstrattsföreningens leda- rinnor: s01n v i shUc komma derhän att vidtaga Ittgärdcr for nedrättm~de af valceirnrs, s&amp; bör örruifsutan fidgan om pinliga rratepayers&gt; i sainband dermed upptagas:.
Men det s8lunda till visshet stegrade hoppet slog helt och hållet fel.
Den nya vallag, som 1885 blef stadfastad, utsträckte valrätten till mastan alla mana, men utestangde derifrh fort- farande alla qvinnor!
riDe stackars qvinnornas strafvan att göra sina anspråk på lagstiftarnes uppmarksanihet gällande liknar; klagas det 1885, &gt;ryckandet på en klocksträng.
som saknar klockas.
Icke desto mindre stälde sig skaror af qvinnor till parti- ledarnes tjenst, d4 den nya val-lagen första gingen skulle tillam- pas.
* The Prinirose Leaguew, ypperligt organiserad, verkade och verkar, säges det, ännu i stor skala för de konservativa, och en annan likaledes talrik förening af qvinnor för den gamle Gladstone, hvilken nu soni alltid ar redo att begagna sina adla landsmaninnor som verktyg för sina syften, nien icke gjort eller gör det minsta för att främja deras.
Visserligen har man vid den nu, 1886, pågående parlamcnt- sessionen, medgifvit den qvinliga röstrattsbillen en andra Ias- ning, men, enligt bref fran sakens vänner i England, liter man den antagligen falla,då det galler tillsättande af ett utskott för frigans utredning.
e a C Detta ar i korthet gingen af den qvinliga röstrattsrörelsen i England.
Hvad deraf ar att lära för qvinnorna och deras vänner i Sverige, skall Dagny en annan gång söka framhilla, i öfverensstanimelse med den åsigt i ämnet, som hon (se mars- häftets omslag sid. z) redan uttalat i sitt svar pil en brefskrif- vares friga, ~hvarför hon icke ännu vill påyrka politisk rösträtt för vara qvinnon.
Nagra ord o m d e ryske diktarnes qvinnotyper.
Eiirolmstora knlturlanrl, fr&amp; hvilka nordciis litteriira intryck och ingifvclser pligat komma, i r för nirvarande ebbtid inom ritterhetcii.
Nistaii alla d e stora diktarne: %ro I&gt;ortn, och ile qvarlefvmide halva antingen icke hininit bli stora eller komma aldrig att BfVergS griinsen mellan förni5ga och snille.
Under dessa förhSllniiden 5r det natiirligt, att den Iisaiide och I&gt;okgranskandc allm5nheten, ifrigare iin kanske i Eurol~as nnnnrs I~lifvit Mlet, iipl~iii5rksaninint den l i t t e r h ~iroduktio~ic~i .vester- och österland, den ~ m g a amerikanska och den unga ryska rit- 1 terheten.
Ingeii tiiikande har dcn.i&lt;l kunnat inidgi ett stzrkt intryck af att harva kommit i heröring med d e krafter, hvilkn franideles, sedan d e i sig iipptngit det ganila Kuropas arbetsresnltnt, skola föra odlingen in i nya banor, ge iiicnskligheteo nya tankar och samh3Ilet nya for .. mer.
Hvad oss svenskar anngar 91 det inycket sent, egentligen först pS 1880-talet, som vi lått mer 5n en aning o111 att Ryssland har en be- tydelsefull litteratur.
Iler förut var det blott en och annan, som i (19- liga andra, tredje hands öfversattniiigar IIbt n5.p af ' ii~rgenjciTs böt- ker, och 5niiii for tio ar sedan fuiinos Lildade svenskar, som trodde att ' I ' nrgciijeii, I~osatt i Frankrike, p8 &amp; tLz lands sprak skrcf s i m ar- heteii!
Sedan ~Ieniia tid har förh.4llandet dess I&gt;ittre iindrats.
Vi harva f r h ryskan t. o. iii.
fem hYften ii !jisterliga ' I ' urgeiijeK~-uf~~m5tt11ingar, nf niBrket - K- a).
Af \ .en I&gt;osiojcwski och ' I ' olstoy Sro numera hos oss kiinda i sina ylil~ersta verk.
Siirskildt för oss srensknr har det varit en r (lr \ .bnniide 111~1&gt;ttickt, att ryska författare ega inakt att s9 djupt gripa oss och att vi genom en miktig och ny li !teriir företeelse knniia lira k5nna var arffiendc, ilet öf \ .erniiiktiga, s8 Iinge fruktade och hatade, men i sje1ft.a verket sa djupt olyckliga och inom sig sönderslitna Ryss- land f r h en ny sida, soni uh11 att helt iipph: Lfva den ganila misstron dock tillvinner folket &amp; t varma ileltagande.
I sjelfva rerket i r det knappt nagoii samtida litterir prodnktion, som furin5r ge oss djupare intryck i n dem, Rysslands diktverld meddelar.
Ilet lir h31 icke meningen att söka pivisa orsakerna.
Ilet 5r endast i den in911 dessa orsaker höra smunan ined q \, innotypenia, Och om s j d h a d e t u inne- som jag i % aiilrdniiig att viilröra deni.
hallsrika iinne, qvinnotyperna, tillPter iilyiiimet endast iiagra flyktiga antydningar, r a rent persoiiliga intryck iiiider liisning af de ryske diktanie, intryck, soni iiieddelns utan alla anspr5k 118. inllstandighet, ty ' I ' olstoys och 1:) ostojewkis alla arbeten Xro mig ej bekanta, och endast med syfte att föranleda dem, som Bnnu ej kinna den ryska roman- * F6r hvnje nytt hPfle, som kommer, iikm dcnnc ÖfvcrsKitare den svenskn allm&amp;nhetenr tsckrnmheisskuld, och pS.
rainms dess l i l g n önskan att af hononi l 3 uricinnlöfvenXttninr3r ockst of V&amp;bWo.li~&gt;-.
af FONII, m.
R. of de TYP -
1 o2 litteraturen.
att med snaraste sjelfm bilda sig ett omdöine.
Olika meningar äro r5dandc on1 ' iiirgenjeiis och l ' olstoys qvinnotyper; som- liga anse de senare mest lifsrerkliga, andra de föm.
Jag tror h r det hos min del, att hwrdera af dessa store diktare i detta hl1 den manlige romanförfathren mest afgörande profvet för hans suille.
liksom teckningen af männen för den qrinliga furf .. ~ttarens har sin siinkilda styrka.
Olikheten best&amp; den, att Tolstoy utan illusioner i&amp;- tar skiftningsme af det q \ .inliga skaplynnet, medan ' L ' urgenjeii in till det sista bevarat en ynglings och en skalds intensiva kriislighet för hrarje uppenbarelse af äkta qvinlighet, som för honom var !det ovet- bara., hvilket ej kunde htws, endast tillbedjas.
Till nigon del kan skilnaden bero kl att ' L ' urgenjeii dog utan att som Tolstoy ha vunilit den förtroligare bekantskap med det qvinliga skaplynnet, som ikten- skapet förlänar.
Den egentliga orsaken i r dock, att Turgenjeii har en idealistiskt anlagd skalds enhetliga satt att se och finna; ' L ' olstoy mera en realistisk iakttagares skarpsynthet.
Allt efter som nian .siitter den eiu eller mdra egenskapen hijgre, skall man antagligen rörklara den enes eller andres qviiinotyper mer verklighetstrogna.
I skild- ringen af niPiinen äro de bada stora diktarne pa 18ngt niir ej s % olika.
och helt naturligt, ty en inans allra personligaste egendomlighet röjer sig vanligen i hans a t t att betrakta qvinnan.
Det finnes nBtan intet slag af q \ .inlig egendomlighet eller qvin- ligt inflytande, fran det inest ansprakslösa till det mest beherskande, som ' i ' urgenjeff icke med nagra drag odödliggjort i sin diktning, men denna skiftande in5ngfald af qrinnogestalter sammanhiilles i hans fram- stallning af ett enhetshan (l. Q \ .innan, vare sig god eller ond, skår för honom mera som en del af watunn, mstad med dennas hemlighets- fulla och grinslösa niakt, inedan mannen för honom mera ~ en del af saniliillet, en kulturens lyckade eller misslyckade produkt.
Turgrn- jeffs stil, da han skildrar en intagande q \ .iniia och d8 han skildrar ett landskap, röjer samma omedelbara mottaglighet för och samma sig alltid förnyande lycka genom hada dessa, i hans förnimmelse lik- artade, uppenbarelser.
En qrinna kommer aldrig in i en hans berät- trlse utan att stamningen i nagon man indras, sasom luften i ett rum, da man öppx ?t fönstret och de Ijufva eller berusande eller sunda doftema frhi ängar och Eilt trPnga in genom det samma.
Afven de (pinnor, som Turgenjeii skildm med den ödesdiom.
demoniska tjuskraft, hvilken gör en qvinna till hvad fornspriiket kallar men mannavettsbrkka~, hafva detta naturbeiryndade som sitt egentliga I~eliag.
Turgenjeff söker ej pa frnnsiniinnrns sätt analysera deras sjuka \ .isen, att klargöra 118 hvad sPtt de blifvit förderf.ade; men han vet att det, som gör dem rörderfinngande, det är att deras v5sen ger miinnen iilusionen af oförderfvad natur, af otämd kraft, af modig lik- lust.
Antingen en sadan q \ innl med ett ungt rofdjurs sorglosa grym- het leker den lek, som för andra är döden, soni i VdrbiiQor: eller hon med lidelsen söker skapa innehall i det verldslif, hon tror sig förakta, men som hon dock icke har kraft att lösslita sig frin, som i Rök: eller hon, sjelf alldeles sm1 och oberörd, genom ett lugnt och vPI- villigt behag.
ett inbttfullt, väl beräknadt intresse beherskar alla min, - -
men allt för mycket ilskar sig sjelf, sin ro och sin frihet för att hiiiigiRa sig $t n5gon som i Fidtr och $ 8 7 1 ~; öker allt 5r det icke genom deras 119lighet, som ' I ' urgenjeff 15ter dessa qvinnor öfva inily tande, utan genom det starka eller skrina eller lugna i deras firete- else, det med helsan, med nnturintryckcn befryndade.
I h n a art af qrinnor förekonimer o h i Tiirgenjeiis diktm.
Men han har icke skrif \ .it en enda dikt till.
en sidaii iiincrst oqvinlig qvinnas förherrli- gande.
Ileii i~viiinn, han iilskar, som man i olika skiftningar hos ho- nom möter, soni likt stjenionia rRcker hans andakt, likt d r e n hans hbiryckiiing, som fir honom i r inkarnationen af all helsa, all styrka.
all ljufhet, all lycka i tillvaron, hon ar den ahsoluta motsatsen till de nyss skildrade qvinnotypema, hvilkas kriinekckiiande drag Xr att vara sig sjelfvn nog och derigenom hafva ett farligt lugn, en skenbar rike- dom att gifva, men soin derjeinte endast aro till för sig sjelfva, utan föriii9ga af verklig hitngifvenhet at iiilgot, hvad det vara rna; stindigt pliigade af Isngtan att .Icfva&gt;, men alltid ryggande tillbaka $r l i f h s verkligheter, emedan de alltid i iiagon form innebira ett offer af sjelf- vet.
I3en andra tylieii deremot som man hos TnrgenjeB, möter s9 ofta, att nian ovilkorligen fr9g.u si, om Ryssland verkligen Yr ctt nog lyckligt Innd att hafh 111Rngn s.dniia qvinnor, eller oui TurgeiijcB niött rn, och sedan ger hennes drag 9t hvarje itkta q \ .inlig gestdt har ii5got af iiietleltidsqviiina i sig; stundom n9got af heliga Elisabeth eller af Heloisa, slundoin n5got af b9da i förening.
De %ro icke mycket snillrika, icke mycket talangfulla, icke cns alltid mycket sköiin, dessa ipinnor, och dock har diktaren first9tt att skildra dem s9, nit deras gestalter stil klara och outpl9nliga mot guldgrunden af diktarens hiiigifna synipati.
Dessa &lt;pinnor, sinsemellan olika - man ih9g.
komme t. ex. Muiaime i Obruten M a r k, Elena i dikten af sainma inmii, Vera i Ftzttst.
Elisabeth i Ett Adelsbo, l ' atja1ia.i Rdk, Geinma ha alla ett geinensanit ksnnetecken, som kan uttryckas i V&lt;Prbiiljor gc ?ioiii ' I ' atjanas korta sammanhttiiing af de grniidsatser, i hvilh hon I~lifvit uppfostrad: bsaiiniiig och frihet *.
13et finnes intet svek i dessa wrelscr; dc 510 geiiomakiiiligt arlign, enhetliga, fiilla af eld och af oskuld; i ordets basta mening enfaldiga, utm en blick tillbaka, n5r de satt siii hand till plogen; de kunna krossas, men icke splittras; dödas, nien aldrig i sitt vasens inncrski tillintetgöras.
Deras a1) soluta hSngifveiihet, d e m fullkomlign frihet frfin h \ .arje skymt af verldslighet, af koketteri eller pryderi, kitnnetecknas af att s i de mera utvecklade s o y de annu outvecklade d dessa unga qvinnor oRa Xro de, som först tillst9 sin karlek, p9 det stolta och blyga satt, som blott den kan göm, hvilken giftit sig helt, för lifvet, oberoende af alla yttre förh9llanden, d alla ödets rexlingnr.
O h bli dessa qvinnor svikna af den nian, de gifvit sin tro, eller 19 rinta p9 hans Sterkomst ur * Fru Venuss * berg; - i Ryssland, sager Turgeiijcff o h, finnas inga min, varda sidana q \ * iiiiior.
Meti icke med en stafvelse har diktaren antydt, att han önskat, alt qvinnoriin skulle varit a~iiiorliinda; 3it.en som öfvcrgifnn Iielsar han deni som segrarinnor.
Omdömet att ' Turgenjeffs goda q1,innor dla likna hmrandra 51 stumt s9 till rida, soni san- ning liknar sanning, godhet godhet.
Men fir öfrigt iro Iyniieiia, de fór.
- f.
- - -.
' 04.
h a r och en individuelt kiinnetccknande egendomligheterna, s5 nyan- serade, att utom Shakespeare \, et jag ingen diktare, som danat just så niangskikmde qvinnotvper.
BMa halva genom den individuella karak- titistiken vetat göra dem till lef \, ande varelser i den grad, att man kBnner dem handla med nödvändighet; för Shakespeare att icke lata Julia, för ' i ' urgenjeff att icke lata Elena kmna allt för sin kärlek, eller för Shakespeare att ej ha bevara 1) esilemona hängif \ .en, för ' i ' urgenjeff att icke ha latit E l i d e t h offra sitt h j ~ m för sitt pligtbegrep] &gt; skulle företdlit som ett brott mot en naturlag.
M&amp; diktame veta, att för en sMan qvinna är troheten mot hennes egen innersta personlighet lifsprincipen, d att man lika gerna skulle kunna anka sie henne lefva ulan andhemmine som lefva efter ett svek mot sig sjrlf.
Kan man hoppas,; itt ' Iiugenjeffs qvinnor hdva motsvarighet inom hans land, da har detta en framtid hwrs storhet vi blott kunna ana.
Ty ett folk, som har &amp; ana qvinnor, det folkeli innersta grund 51 mod, oskuld, hängifvenhet, trohet och sanning.
Och framdeles måste det d9 ockd erhillla ordning, \ .ishet och frihet.
Visserligen komma de dessa herrliga qvinliga kraft; att inissiimkas under strrden missliriikas redan men de äro oförstörbara.
S9 tror hminstone den cliktm, hiilken förkroppsligat sitt hopp om sitt lands fnintid i den ideala bild af en qvinna, som en g9ng bränt sig in i hans sjfl.
- - l ' olstoy ' s q v i ~ o r hafva ockd sin egendomlighet.
' Men denna ar mera en nationell än en individuell.
Hans qvinnor t. ex. tala ej om samvete eller pligt, sasom engelskorna göra, iiro ej husliga pa tyskornas sätt och ej lifliga p9 fmsyskomas.
Be hf+a nagot af det samma, som kaninnetecknar ryska samhBllet och ryska litteraturen, ett egendom- ligt, krafigt tycke, något af aobmten marks, ai unpningsfriskhet.
Men sjelfva de typer, l ' olstoy skildrar, hafva icke ens tillilirmrltevis den inneh9llsrikedom soni l ' urgenjeffs.
Och an mera: Tolstoy ger oss icke med sina qvinnoskildriny samma tro på den ryska qvinnans idealitet som l ' urgenjeff.
Qvinnnn Br ocksa för honom nagot rikt, hemligt, men skört.
YLrIdcn 51 hennes store fiende, och ' i ' olstoy, aristokrat genom födsel och lefdssiitt, tills han blef sekterist och kommunist, känner verlden viil; han har utomordentligt fint skildrat mans naiva och gränslösa dyrkan af en ouwecklad ung qvinna, som under rerldens inflytande sedan företer en hel del ilvinliga mag- heter.
Bide Lmins äktenskap i Anm Karenina och aktenskapshistorien i KaQ@ visa, att ' i ' olstoy anser ett lyckligt äktenskap under verldsliga förh8llaiiden i hög grad vanskligt, och att dessa biida äktenskap icke bli olyckliga beror pa att ~rrUnnm hnfva en d d a n fond af godhet, Bdelmod och ti %lamod.
Och dock förslllr detta icke att i högre me- hustrun ning göra aktenskapet verkligt, nar, som i novellen h *, latit rerlden hänga .in i detsamma.
Heia denna historia endast 1) erättelsen om huru en helt ung flicka vaknu till huld och frisk qvinlighet genom en verklig karlek till en adel man, men hum verlds-
lifvet tar heln glöden och glansen ur denna karlek och en blid, rrii- skaplig resignation kommer i karlekens s t N e en lösning, som för- fattaren icke godkaniier, nien fraiiist3ller som deii ininst tragiska lös- ningen.
1 ' Jinfin visar hum verlden kan förstöra en akta karlek, risar Aimn Karenina huni rerldslif \ .et kan alstra en oikta.
Ilet tragiska i ilmiia bok B allra innerst, att, d a Anna iiarenina leiiinar sin map och sitt barn för att följa sin älskare, s9 ar det fur en lidelse umii djup, soin fltt sitt upphof af trakigheten i hennes tomma verldslif; och de li- ilanden den medför bero i framsta niniinet pa förh5llandet till den sainina verldeii, h \ ilken blåste under hennes lidelse, SS lange den höll sig inom ~mssande granser, men fördi5mdc ilen, sedan den fört till en öppen Iirytning med samhallet.
Tolstoy beratmr heln denna historia nied onilhlig objektivitet anda till slutet, da, \ lina iiarenina af svart- sjuka och hriiidlust mot sin flskare Ifigger sitt hufviid under jernv3gs- taget; han h.u icke med ett ord anklagat Anna Karenina, icke hel- ler hennes man, icke heller hennes älskare.
Men hela romanen ar en anklagelse mot ~verldeii *, af hvilken ilen !kta niaiiiien, Anna Iinre- iiiiin sjelf, hennes alskare, alla B o beroende.
Alven i hipersonerna skilil- rar ' I ' olstov rerldslifvetu torrhet eller tomhet.
fromleri eller koketteri skarpt ochutitförligt; medan Turgenjeff helst s k y vrrldcn och s5rskildt &lt;len verldsliea wiiinan eller Stiiiiustone vill.
att hoii skall rre ilhsiont~ af natur för att iiitressera honom.
: \ ma iiareniim ar lika litet som l ' olstoys andra quinnor en oran- lig företeelse; hon har sa mycken heder, d mycket hjerta, d mycket omdöme som qvinnor i allmriihet; och hon har hvarken ' en iljiipare kanslighet, eller en lidelsefullare karaktiir; det ar intet hos henne sjelf, som alisohit framkallar hennes öde.
Tolsaiy har, nied en i litteraturen &lt;j .jficrtr !M; i&lt;I psykologisk finhet, skildrat huru lidelsen jiat derför redan fran början bringar henne ur jbnvigt, och huru den, framkallad af ytliga orsaker, ocksa af ytliga orsaker tillintetgöres.
Skildringen af: \ nna Kareninas karakt3r i r dock icke helt genomförd.
I h \, arje situatioii talar, kanner, handlar hon med en lifssanning, som ej kan öfvertr5ffm, men dock iippsti vissa toninim, hvilka Stminstone hvarje qvinlig lasare ksnner som brister i karakthistiken.
Ilet finnes deremot andra ton~nun, fur hrilka cpinnorna endast kunna rara ' I ' olstoy tacksamma.
Han, som de andra båda store ryske diktarne, tar sin uppgiit p8 ett grinslöst all \, arligt SM.
De hafva alla en oskuld i framst.ïllningen, genom hrilken man kiinner, ntt de skrif \ .it endast för att ~ t d a och radda sin sjiil~.
1 hela Annti Jiarcitinn ar realismen oöfiertr51iiie.
men der finnes intet af ilen rianska frniiistril- ningskonstenr realisin; ' som ined förkitrlek koncentrerar sig kring för- herrlirandet nf lidelsens utbrott och tillfredst.ïllniidc.
' I ' olstov hnr i stallet Imikat sin rcalism för att visa d e psykologiskt oundvikl@a fiilj- derna af t \, $ verldsmenniskors försök att i sin lidelses rus trotsa den wrld, med hvilken de med hvar trad af sin varelse saminniih~nga, och iitrr9neen visar.
att hvad redden förenat atskilier verlilen.
Tel- stoy ' s yppersta qvin~ofigur i Anna Kare~tina ar de~&lt;föroritlarle, förla- tmde, utslitita hustrun Dolly, och genom denna lifslefvanfle typ af talig -,.
.
.
.
- -.
underkastelse har Tolstoy ocksi gif ?it ett uttryck i t u3got natiouelt egendomligt, som vi emellertid starkast finna hos Dostojewski, den tredje store ryske diktsren, som genom sina förhållanden blef tolk arskildt för de skrankte och förödmjukade: i ryska samhallet; för lidandet genom fattigdomen, för frestelserna i fattigdomen, f61 nlla de p9 ett eller annat siitt förolyckade.
Det ryska lynnets förmaga, öfwd under arhundraden, att ödmjuka sig, att lida, att resignera, men 1x3 samma g9ng o c h a den dith6r.de frestelsen att förfalla, att förslafvas, att lemna stolthet och föresatser och pligter derha, har hos s i v a Turgenjeii som ' I ' olstoy Qn m9nga grilmule uttryck, men inga s i djupt gripande som hos 1) ostojewski.
För honom 9r qvinnan i allmahet den lidandc, den af samfundsförhilllandena, sär- skildt fattigdomen, lidande, men som under lidandet bevarat förm5gan att trösta, att förljufva tillmron, att hhrgifva sig.
Mördaren Raskolnikow föijes till Sibirien af Sonja, som förs6 rjt sin svällande familj genom t. ex. att siilja sig sjelf, men som under detta lif bevarat den oskuld, tro och hingifveuhet, som slutligen fora honom till h g r r, till hopp, till karlek, d. v. s. till lifvet.
Och n51 Dostojerski Ister en ilvinna bli grym, som t. ex. den unga sömmerskan i ~lrnttige stackare&gt; eller Nathalia i riirankte och förödinjukade~, si vet hon det icke; hon har sjelf lidit SS inycket, att hon blifvit okanslig; men vi mtirfca, att Er- fattaren icke inisskinner henne; hon hade hnnat bli lyckan för den man, som alskar henne, om icke förhfllandena varit emot dem bada.
Qvinnoma i Dostojesskis böcker iiro icke, som d ofta hos Turgen- jeff, bararinnor af lif \, ets helsa, ro och skönhet.
Ile iiro m m ~ e n s olyckskamrater och risa spar af likets hhda medfart.
Men ocksa Dosto- jewski tror pP q \ i m n s innersta oförstörbarhet, 119 hennes ntirmare förbund med uppriittelsens krafter, och han visar, att ingen tillvaro 31 alldeles outhärdlig, d9 en osjelfvisk, hangifven q \, inna delar den.
- Ir&amp;tkratten hos den ryska \ .itterheten beror af d n g a orsiker.
Väsentligast af dem alla 51, att den visu sig fri f r h dm hopplöshet, Min kommer af hifvel p i qvinnan.
I allt Rysslands mörker, har dess störste diktare sagt, finnes det dock en ljusning, i allt lidande en tröst, i all Ernedring en upptit- telse, och det iir R) sslands qvinnor.
l samma anda tala dc d a, hvar efter sin art: den ene mera klarsynt varnande till (pinnoma att ej förspilla sin makt, den andre mera hrngifvet tacksam för det hmk de redan gjort af den samma - men alla med djup tro p9 h d den ryska q v i w är och Snnu mera 119 hvad hon kan \ d a.
Elitn h$
Skol-lif.
1.
9.dcr jq, nu Bndtligen roro (le utoin dörren dlesaininans med skol- vaskor, galoscher och allt!
Fröken Pettersson, liirannnan, gick 13ng- samt ur tamburen in i klassruni~iiet igen.
Der var dammigt och mörkt och s5g si tröstlöst ödsligt ut ni!, nar barnen vor0 borta.
I ' ulpeter äro inga ilii~judande möbler.
Hon gick 111~11 pS katedern.
tog fram sin journal Tur att göra anteckningar för dagen.
Hur laste Signe i (lag?
Hnr var Elise i svenska?
- A, AH, H + skrefs ned efter en tydligen niycket allvarsam inre Werl9ggning.
Frökeii Petterson har ett fint ansigte, men det ar blekt, samman- pressadt.
Mycket siillan öppnar hon munnen s9 inycket, att de j51iina t5nderna fullkomligt synas.
Ilet briinblonda haret ligger tatt stnikel intill tinningarna, I&gt;enadt midt fram, ingen Ingg, inga nedfallande lockar.
Det iir soin om det stramade öfverallt i hennes ansigte: det stramar i pannan, det stramar mellan pannan och n&amp;m, niellan nLan och munnen.
Figuren rak och v~l&gt;ililad, fast &amp; got för tunn.
1 ' 9 hennes kliidsel fins inte ett föremal, som 9r onöd \ %ndigt eller som Sr till för prydnadens skull.
Hroschen och knapparna fista klädningen, men ingenting vidare.
Ingen garnering af hvarken siden eller sammet.
inen kliiilningen sitter val och följer noga efier den smala figuren.
Hon Yr alltid trött, men i dag ar hon tröttare än vanligt.
Det g9r rundt omkring i hennes hiifi.n (l.
Först var det en olycka 119 fnikostlofvet.
Just som klissen hade kommit in och skulle s3tta sig till lektion, oppenbarar sig 119 g3rdeli ilen lede frestaren i form af mannen ined positiv och t r i inarkattor: hela klassen med ett tjut af hänryckning Iilixtsnabl~t niot fönstret.
I samma ögonblick öppnas klass- dörren, förest9n1laren star fler, röd i niisigtet, sager ingenting.
orörlig som en stod.
Lika I&gt;lirtsnabbt är klassen p9 sin plats, alla med uppsp9rrade ögon.
I) ö (lstystnad.
FÖreslSndaren kastar en tillintctgtirande blick p9 frljkcn I ' ettersson.
den betyder: .jag har öfver- raskat dig, jag har gripit dig pil bar gerning, sil har gir det natur- ligtvis alltid till, 115r jag inte ar tillst5des ..
Den stackars flickan har rodnat till, det rycker i hennes mungipor, hon ser ut som den personi- fierade skyldigheten, och hon vet, att hon ser ut sa.
Högt till5gger förest8n (lareii: rlirökeii, s3 h5r fi !r det inte g3 till i iiiin skola.
Ni IIIJSIC ha klassen i hand *, och Iilicken till5gger ett olgcksb~clnnde elj je st. Och a9 den lektion, som ftiljdc 11 % denna scen!
Klassen delad i tv9 partier, det cim föraktar hennc.
det andra sksnkcr henne sitt medlidande; hos 11Lla liar flet lilla öfvcrtag, hoii furnt kunnat ha.
ininskats.
Harnen ha Fitt klart för sig, att.
hennes stMlning ar en tjenares.
Nar hon nu sitter der och I (ilr igenom allt detta och iiin- ker 115. hnr hon under Bratal gymnastiserat in sitt niisigte - sitt unga, - - -.
- -
reka flickansigte - till att sc strängt ut, till att isa, att hon gjon det s i grundligt, sa energiskt, att detta ansigte nu verkligen glömt hort att le, da kanner hon sig - inte bitter precis, dcrtill är hennes utan domnad af smärta.
; Hon kan inte k.Wsla för litet kraftig h5lla disciplin, denna förf3rliga dom, för hvilken hvarje lärarinna bäfvnr, den skall natnrligivis uttalas öfver henne i dag i kollegierummet.
Och barnen da, halla de af mig, sta de p i min sida?
fragade hon sig sjelf.
Nej, visst inte.
För dem var hennes anstr; ingda, allvar- samma ansigte ett svart moln, som skymde undan glädjen och munter- heten.
M r hon stod der framför klassen, fixerande sa godt hon kunde hvart barn med stirrande, uttryckslösa ögon, sa tänkte barnen inte: fröken Pettersson är sträng.
fröken Pettersson är stygg; hennes personlighet alldeles försvann, de bara kände det tryckande obehaget af ökervakning, af instängning och dampning.
Men en vnr der, som höll af henne.
Det var en liten blek flicka, som nistan var puckelryggig, hade 18ng nasa.
utskjutande haka, vackra bruna ögon och langa, mngra gummaktiga händer.
sHvariör ar du sa der konstigt kladd?;.
sa fragatle alltid de andra barnen;: hvariör har du krage som en kusk ?.
Och s i lyfte de upp kragen och kände p i den stackars ryggen.
aHvad den är hrass, du, man kan nästan skara sig p5 den.&gt; En och annan mera finkanslig sag hum den arma varelsen led, slog henne pa axeln och sade vanligt: .Stackars dig, som ar hoppade sa hort och lekte med dubbelt lif.
Lilla stackars ofardigls Elin, hon kom tidigare om morgnarne än alla de andra för att få vara ensam med fröken.
IM stod hon bredvid henne för det mesta och bara s4g pil henne.
Ile talades icke mycket vid, men ibland kunde fröken langa stunder sitta och stryka hennes hår, upp och ned, upp och ned och d8 hande det, att det stramande ansigtet mjuknade upp och stora, lugna thar mllade ned utför hennes kinder.
Det var hennes bästa stunder.
Annars kunde hon inte just grha.
Hvarifran skulle hon ta krafter till det?
I början, nar hon först koin ut i verlden som IXrannna och inte kunde halla respekt och blef förödmjukad för det 118 kunde hon om eftermiddagame kasta p5 sig hatt och kappa, stbrta ut till nigon aflägsen gata, och der kunde hon i vinterskymningen g3 af och an och grata högt, snyf- tande, skakande som ett barn.
IM föreiöll henne sorgen som nagot orättvist, 118gonting, mot hvilket hon satte sin ungdoniskraft i harnesk, nagonting, som hon var oiid pa.
Men nu kunde hon beherska sig, eller rättare sagdt, natiireii knnde ej 1Yngre reagera.
Och hon grat aldrig, mer än öfver Elin.
NSr hon bad, sa bad hon aldrig om lycka, utan om talamod, talamod!
Nu tog hon p9 sig sin illa medfarna slXngkappa, stoppade en packe skrifböcker under annen och gick ' hemat.
Hon gick fort, med langa steg, tfimligen disgraciöst, &amp; g p9 marken, aldrig direkt pa dem som hon mötte.
Helsadc nagon p8 henne, gjorde hon en tvär, hasti höjning med till hälften borträndt hufvud.
Ett par herrar lyfte s der till haften, v9rdslöst p i hatten hon sag sa tarflig ut pS gatan.
Hon hade mor och sex fattiga syskon i landsorten; har bodde hon i en inackorderingsfamilj.
Frun öppnade dörren, det var.
en - - - - - - - - f
simpel, nien munter dam, som inte generade sig.
-- &gt;Ja.
lilla fröken ursaktar r i l, att vi ha ilit.
Jag har satt in bondbönorna i nischen, de ha nog hallit sig.
Fröken, hon ar d i sn911, hon 91 inte kinkig !.
En nedlitande klapp, och hon leninade fröken att svalja den torra iiiaten, s3 godt hon kunde.
Se ' n rar det skrifböckerna p9 eiterniicldagen.
J ' arait bless6 - skola de aldrig Pra sig ilet?
Que nous niinont, qn ' ils fiit.
- Förtvifladt!
Och anda, hvad hon hade pluggat med det!
S9 kom der en stygg tanke.
Men om de kunde det, i n sedaii?
Vore dc bittre för det.
vore det bittre för henne.
; Ja visst, d9 kunde ju Maria och Zeliiin och Signe, som iro fattiga Hickor, ta examen till seminarium och bli I31arinnor.
Liksom du ja.
Ar du sa lycklig da, att du rill önska dem din lott?
Ja, det der \, ar den frestande tanken.
som jamt ville komma igen.
Gör jag n8gon nytta iiied niitt slafvande?
Jag pluggar verb i deni, för att de skola plugga verb i andra, som bter skola plugga verb i en tredje generation.
Rundt och rundt g91 det som i en karusell!
Det rirkte i hennes hiifvnd, nir hon t9nkte p9 denna olycksaliga cirkel.
Men jag gör min p / @, svarade hon sig sjelf.
Ja, men Jag arbetar.
gör du njttn.
; fragade den envisa, aggaiide rösten.
tinkte hon ridare, jag försöker ju, s9 godl jag kan, att beherska mig: jag matte r31 indd lara dem att arbeta, att beherska sig, att ha t5la- mod.
- Ja iiien, - lat ilet iipproriskt i hennes inre, - 5r det di det, att 1) eherska sig och ha tdlainod?
iir det barn, bara det?
Och iiiSnnr.
du 81 n9gon riktig magnet, som drar dem eiier dig p9 pligteiis vag?
Men snart drunknade tankarne i skriiboksr5ttningens enforniighct och i trö~theteii.
Vid 7-tiden slogs dörren till hennes rinn hiftigt upp, och in störtade en lang, vYI \ .äxt.
gmskn vacker flicka i en ijfverilrifvet niodeni dragt.
* Goddag, lilla rara Gerda.
hon slog arniarne om henne - dagg 1111 bort de der ot9cka skrifböckerna, s9 skail jag beriitta nagot roligt, riktigt roligt för dig.
Det var r9 trrfligt hos Gustafssons igdr, och jag kom inte hem förr i n tre, och den, du vet, rar der nicd, k m du tYnka dig - fyra danser med hononi, och jag ilansade och han var inte alls sd der blyg.
som hail I&gt;rnkar vara annars och o, hvad jag grat i onsdags!
som jag 9r s i ledsen för, du vet utan han sa ' det i r ' 51 ingen som hör - tag hit ditt lilla öra.
han sa ', att jag rar den sötaste flicka han sd skall jag hviska visste, för se jag var inte sa (ler ytlig, utan det var n9got sjjilfiillt och gediget i mina ögon, hur det nu var.
Ser du, han sa ' inteprecis nagonting riktigt, som man skulle svara pb, men nog 5r det tydligt, eller hnr?
Och oiii lördag blir det slidparti, och rralwrligtis kör Och den der andre han för iiiig, och rint~~rf@is siger han dci 11;.
du vet, t5nk hvad hnii skall se sur ut!
Och löjtnant Carlsson Illir allt litet Hat med, men i alla dar, inte kan jag hjelpa det, niaii kan val inte ta mer i n en, och o, hrad han iir rar !.
Frida - s5 Iielte skönheteii kastade sig tillbaka i sotian för att andas.
Gerda s9g trött och n9got förvinad rit, eljest mycket passiv.
- - - - - - - - - - - -
I I0 zNS men Gerda da, är du inte smickrad, att du är den enda i rerldcn, son1 jag talar om den här stora hemligheten för?
Jag har inte talat om det för mamma, inte för n9gon.
Inte för nigon af flickorna, för de ä ' sa afundsjuka, men det är aldrig du.
Det ar precis som om man tog n5got W n dem, men sa är det ju inte alls, alls med dig.
Du är s8 förstandig du, och derför skall du ocksa fS uppfostra mina barn en gang i tiden.
Nu skall du f i en kyss - adjö med dig, liten.
S8 n5, rar tacksam nu för förtroendet, hör du.
Tiga behöher jag ej be dig om .. Frida gjorde ett par polkasvängningar 118 golfvet och sa ot igen.
Hon hade inte märkt, att Gerda under hela tiden ej sagt ett enda ord.
Gerda satt ensam igen och försökte att vara glad at Fridas lycka.
Frida hade fullkomligt rätt, n5r hon sade, att Gerda inte var afundsjuk.
Hon bara hade s8 svht att rikti t tro p9 en sa ' n der lycka.
Hon var s5 rädd, att det berodde p9 n got misstag, när folk vor0 glada.
Hon hade en gang sjelf haft en vän, som hon nästan trodde höll af henuc.
Det var straxt se ' n hon hade kommit ut som lä- rarinna.
De hade da skrattat och skämtat mycket - hon kunde det pS den tiden - men midt i skämtet brukade han plötsligt bli allvar- sam, och s5 kon1 det ett uttryck i hans ögon, som inte alls hörde dit.
D8 tego ile ett ögonblick bida h *, men hon skyndade genast och allt var att med feberaktig ifver taga upp ett samtalsämne som vanligt.
Xär hon t3isste hon skulle träfin honom, kunde hon glädja sig 19ngt fönit at detta enda ögonblick; när det kom, skyndade hon af all makt att förkorta det.
Sa gick det elt par ar.
Hon tänkte just aldrig det skulle bli nigonting af, men när hon, dödstrött som hon var, skulle till att somna om q \, ällarne, brukade hon se hans ansigte för sig med just denna blick, och det väfde hon in i sina drömmar, och det sksnkte henne ett Ijufligt lugn, liksom ett underskönt landskap, sedt pa afstand, in- höljdt i solbegl3nsta dimmor.
Men hon blef magrare och blekare; han var nedtyngd af be- kymmer af mangahanda slag.
Han behöfde n5gon som muntrade upp honoin, och det hade hon gjort förut.
Han hade liksom solsken i hjertat en 19ng tid hvar g5ng se ' n han sett henne.
Men nu var det en sidan tyngd öfver henne, skämta kunde hon inte alls, utgjuta sig om sina bekymmer ville hon inte och inte häller han.
D8 var der ju ingenting att tala om.
Han hade sjelf föga tro p9 framtiden, just derför trifdes han endast med de sangviniska, de rödkindade, de hoppfulla.
Och sa träfiades de allt mer och nier sällan.
Han flyttade till en annan stad.
Det skar honom i h ertat, hvar g9ng han tänkte pB henne, men han kunde inte annat.
Hon vande sig att tänka p9 ingenting, när hon somnade.
Men ibland om vbarna, d9 björkarna och gräsmattorna vor0 sa hjertslitande vackra, att det inte stod till att gräfva ner sig som en mull- rad i arbete och sömn, d9 kunde hon undra hur det hade varit, om han hade tagit afsked af henne riktigt, om han hade sagt rent ut, att han en g5ng hallit af henne, men att det hade ta it slut.
Det hade ändf varit nigor säkert, soni hon kunnat t3nka p f ibland.
-
Hon m r iiiistaii aldrig borta pS bjudningar.
Och var hon det nigon gSng, hade hon inte roligt.
Man talade om teaterpjeser, som hon inte hade sett, om böcker, som hon inte haft tid att Iisa och dessutom, om iif \ .eii samtalet rörde sig kring hnien, som hon kände.
sS tillfredsstiilde det henne icke.
Hon hade under sin semi- narietid blifvit van vid verkligt tankerika samtal med Iiirarne och Iiirarinnorna och hade ocksi med kamraterna smakat 1) s hvad vcrk- lig, uppsluppen munterhet vill stiga, och (lerför viiinjcles hon vid denna s.ïllskal&gt;skonversation, som var p9 en gSng s9 tung och s5 ytlig.
Om hennes person tog nian just ingen notis.
Om hon s i g en liten fru med beslutr~m harnihertighet styra kurs till hennes plats, s8 visste hon precis, att hon skulle ö11p11a samtdet SS hrr: wfröken iir liirariniia, Sh, det iir ett vackert kall, men hvad det rnitte vara rysligt tilainods- pröfvande !~ ' Nej, roligare var det, (I9 nfgra af hennes gamla kamrater hade kommit resande och de samlades till en liten kaffebjudning alldeles för sig.
DS berättade man gamla skol- och seininariehistorier, och c19 kunde det skrattas ganska hjenligt.
Inte häller voro alla dc andra SS nedtryckta som hon, der fans niSnga spänstigare naturer.
Men niir historierna hade sinat, och det gjorde de ganska snart, s9 kunde en säga: ' * Att inte Augusta blef förlofi.acl iind5, hon som var SS söt !.
* Det är viil inte omöjligt 3111s .ah, kära du, s9 gammal som hon iir, hon Yr!
j ett i r iildre fin du och jag ..
Den sangviniska n13ste naturligtvis tiga, eljest hade hon nästan proklanierat förhoppningar för egen del.
* För restenr.
menade en tredje, .tir det dS bestiimdt lugnast och biist att vara ogift; de flcsta.giftn cpinnor äro ju olyckligas.
Det var iinclH i gmii (1 och botten en melankolisk priigel öher dessa sammankomster.
Intet faktiskt utbyte af tankar och kunskaper sfisonl mellan intelligenta unga m %n, ty dessa qvinnor clrefvo jii ej inga framtidsplaner!
Det var son1 ingen nigra studier vidare, och framtid hade funnits, bara forntid.
Vid den alder, dS en ung nian tar de allra första stegen pi sin lefnadsbana och ser hela deii bro- kiga redden öppen för sig, stirrade dessa unga qvinnor ined vemod i hvarandras ansigten för att rniiia Srens hiirjningar, eller, riitiare sagdt, tecknen till att knoppningstiden nalkades sitt slut, den enda tid, som var värd att lefva.
Och sedan i framticlen: att bli gammal och möj- ligen, om lyckan 3r god, f9 en förestSn~hrinncplats.
N %r Gerda efter en s9dan iroligheti gick hem till sig, kunde hon ibland få ett uttryck för den andliga tvinsot, som tiirde henne innu mer än de andra, ytterligt medellös och beroende som hon var, och det lydde s i: alfvarfur tar nl / til~# shtt d snart fur ossh - - Glrolu.
s T nom sSurosis:, en amerikansk qvinnoförening förrmutualimprovement, stiftad för i8 br sedan af den framstaende förfnttarinnan Mrs Croly (signaturen Jennie June), med olika afdelningar, representerande qvinnornas olika intressen, har nyligen diskuterats fragan, huruvida e n hustru borde ha regelbunden inkomst för sina tjenster som hus- förestanderska.
Under loppet af diskussionen förttiljde en af dem frin landet följande historia till ämnets belysande: E n dag stod jag och gjorde mina inköp i byns handelsbod.
En nervös, skygg liten qrinn?
som köpt ntigra smbaker med sin man vid sidan, redo att betala dem, s9 att hon ej ens mitte fa röra vid .hansa pengar, vände sig ängsligt till sin herre och gemil, sä- gande: * Det är en sak jag miste ha, som jag glömde att skrifva upp p3 listan *.
* Glömde!
UK!, grymtade mannen.
~ H v a d ä~ det !.
* Ett knappna1sbref.a =Ett knappnalsbref till!
Har man hört p&amp; maken?
Hvar äro d e nilame jag köpte. %t dig i somrasim Historien gjorde intryck; och efter slutad Jisskussion enades man alla att instämma i en bekant dams yttrande, att den vanligaste och mest gifvande källan till hjerteqval.
tvister, hbrda ord och hemlig olycka mellan i öfrigt hederligt, gift folk vore bristen @ l c18 Mar ofv~rens&amp;om~~~tlsc i godo, rörandc fordelningen af fami&amp;ns in~omsttr.
S i Ibngt Sorosis.
Kan minne .Föreningen för gift qvinnas egande- ratt * eller nbgon annan erfaren auktoritet upplysa Dagny om, huruvida har p9pekade förhallanden äro egendomliga tiir Amerika eller om d e möjligen förefinnas äfven inom * de Skandinavers landa; om t. ex. ocksa * gamla moder Sveasw döttrar stundom mottaga sina nalpengar pB lika stickande stitt som wbmder Jonathans, och om källan till d e svenska och amerikanska akta vifvens hemliga hjerteqval upp- rinna ur samma källa?
O. S.
A. his1u " a 3r en stlndig kamp emellan och 3 ' ensklighctcns ögonblicket segra alltid de seilare, men i Ilngden alllid idferna.
id&amp;, inlrtrrrrrn; f8r Ernitio CDII~IW.
Kr ett folk star i begrepp bilda och framarbcla nlgol nyn.
Kr del en iicksamhctspligt all IYgga mhkc till de förtjcnsler del gamla, som nu skall skridlggas.
verkligen har hafl.
Genom lit1 uppfylla dennn pligl, belryggnr nian sig bas1 emot dc1 öfierilningcos felgrepp n11 borikisla just del, som n (idvlndig1 m8ste bei.aras.
0.11 k ' nsnims AWstn.
Samskolor.
E!
ragan om samfald undervisning för gossar och flickor ar r icke ny; i Amerika och England har den varit ifrigt debat- terad och afven praktiskt pröfvad genom läroanstalter i stor skala, sarskildt i det förstnämnda landet.
Iios oss var det, om vi ej niisstaga oss, fröken Anna Hjerta (nu fru Retzius), soni vid ett skolmöte första gången framhöll fördelayne af skolor för flickor och gossar samfaldt.
Enstaka försök att förverkliga denna idé hafva iinder senaste år gjorts sZvil i Sverige som i Finland ocli Norge.
Vid 1885 års riksdag förekom ett förslag om flickors tillträde till dc högsta klasserna af statens läroverk.
Under debatten Iiarom yttrade I-lr Hedin, nit stuten hnrrdiude klokast och biist: i nfscende SR walp&lt;i snkm som pb pe,rnUtg / rignn,.
genoin nit bcrcdn tiflh~Ydf fiir Pickor tif / nffa dc statens fä~overk; hviiku icke rïro fullt i,pl&gt;tagnn nf farjwzgar.
(Se Fr. Br.
F: s meddelande, N: o 3).
Detta förslag har saminc man nu.
' iter- upptagit i förändrad forni, i dct lian helt nyss, under piglende riksdag, framlagt en motion 0912 de nlhanira p~~fngogicrnas och fiirovcrRnrr Öppnn~tde for pinliga eImer.
Frågan om samunder- visning har sålunda blifvit en fråga för dagcn, hvilket ger Dagiiy en osökt anledning att upptaga Smnet.
I den tillfälliga, begränsade formen af Hr Hedins fjolars förslag torde de flesta vänner af flicksl; oleundervisningen, hvilka kanna dc svarigheter, som möta uppsattandet af en god flick- skola i niiiidrc kommuncr, utan tvekan helsa samskolan val- kommen.
Sasom genonigående faststald princip för hela ung- domens uppfostran torde deremot sainundervisningsid6cn annu böra med mycken varsamhet behandlas, under lugnt öfver- vägande af dess b5de fördelar ocli faror, sanit med noggrann pröfning af dc sirskilda aiiordnirigar skolan, grundad på denna princip, kan komma att krafva.
Vi skola säkert mer an en gång få anledning att från denna sida upptaga idden till skärskådande.
Har leiiina vi under tiden med nöje ordet åt en absolut saniskolevan, ehuru vi ej obetingadt kunna instämma i alla lians entusiastiska uttalanden.
Redx Dqny.
8
114 Fr9gan om gossars och flickors gemensamma undervisning samman- hänger p9 det innerligaste med qvinnofrågan i sin helhet, ja hon ut- gör rent af en integrerande del af densamma, sa att ej gerna någon kan intressera sig för den senare, utan att äfven följa den förra med deltagande.
Ty vill man omdana ett menskligt förhiillande, m b t c man fram- för allt se till, hvarifrSn detta härleder sig och vid detsammas rot b ö j a sin reformatoriska verksamhet.
Men allt menskligt gar med sina rötter tillbaka till barndomen.
Under densamnia u t s b vanligen de onda eller goda frön, hvars frukter vi ej säilan skönja först i mognare ar.
Förgäfves vore derföre att arbeta pS likställighet mellan könen, p9 att St qvinnan förnäriva lika rätt som mannen till utveckling, sjelfstandighet, sjelff6rvarf och del i mensklighetens stora kulturarbete, om man icke b6rjar med barnen.
Hade man derföre kunnat g1 i rätt ordning rid lösningen d qvinnofr&amp;gan, borde man egentligen just hafva börjat med att ar- beta för sainuna2rwis~ung orlr samuppfostran.
Gossen och flickan p i sin moders knX drömma ej om de konst- gjorda skiljemurar.
hvilka en i vissa afseenden p i orätt spar kommen civilisation skall meilan dem timra allt högre och högre för hvarje % de lefva.
Det är tyvärr endast i barnkammaren nej, icke ens der, annat än under de allra första aren som man slipper att höra talas om denna 9tskiinad.
Det dröjer ej m h g a Sr, innan gossen och flickan lärt sig, att de tillhöra olika slagten med skilda vägar, skild undervisning, skild behandling.
Hvad som är godt, rätt och passande för den ena är ej alltid godt, rätt och passande för den andra.
Gossen skall göras sa manlig, s 1 positiv som möjligt, flickan sa qvinlig, d. ä. sil negativ som ske kan.
Och s9 fuljer man i allt de tvenne häfdvunna recepten för bildandet af manliga och qvinliga karaktärer, glömmande att högt Lifvcr bada dessa ideal st81 det gemen- - - samma, det sant m t n s 4 f ~ a.
Förgafves stretar moder natur emot.
Hon gifver det ena mennisko- barnet ett aktivt, det andra ett passivt skaplynne enligt helt andra grunder ?in könsbestämningens mera oväsentliga princip.
För henne gäller i de flesta afseenden induiden, ej könet.
Hon lägger stundom den forskande tanken.
den kraftfulla viljan i flickans sj81, det veka, drömmande sinnet i gossens hag.
Men för föräldrar och uppfostrare betyder detta vanli en s i föga &gt;Tänk icke sa mycket, tala icke d ifrigt., säger man t!
flickan.
' B~vad 51 detta för oqvinliga resonne- manger, hvad angSr det dig, en ung flicka, hum dessa ting hänga samman - eller icke samman?
Sköt du dina skalor och din sömnad, det der angar dig ej *.
Men till brodern heter det: Hvilken omanlig pojke; hvilken odaga, hvilken drummel!
Skall du sitta inne och hala din mor i förklädesbandet l Ut med dig och lek och sliss med de andra pojkarne !.
.Och sa vUdf6res naturen i inbillning.
att man dermed lyder naturen.
Det är tid.
att denna irring upphör och indiurilen kommer till sin rätt.
Hvilken fond af kraft förspilles ej under de häfdvunna för- söken att stöpa hvardera könet i hvar sin form.
Menskligheten har -
115 t. ex. ej längre rad att med dryga kostnader tubba och tvinga fram till högre studier den stora skara af ynglingar, som ej vilja eller duga att studera och deremot tillbakahalla .och hindra den kanske lika stora skaran af unga qvinnor, som brinna af kunskapstörst.
Samhäilet förlorar mycket p i ett sildant förfaringssätt, ty alla snedvridna för: hilllanden hämna sig.
Och sant säger M.me d e Stael: ~Efterliknandet är ett slags död, emedan det beröfvar hvar och en dess af naturen gifna sätt att vara till .. Deriöre ' fair &amp; y!
* Vi begära intet annat.
ivla nian ej missförstil oss!
\ ' i mena visst ej, att hos mannen är oförmilgan, hos qvinnan förmagan.
Vi förbise ingalunda könens olika skaplynne.
Vi ha alldeles klart för oss, att f. n. atminstone är mannen i allmiinhet mera anlagd för klokhet och styrka, qvinnan mera för innerlighet och värme.
Och v&amp; sträfvan är ej att fa dessa anlag utbytta.
T y hvad vore val dermed vunnet?
Vi fordra blott ' jag upprepar det - * fair play&gt; -- plats, utrymme för den unga kraften.
L&amp; zilkor att uiucckla sig nti, lika fn ' Ret, somna f u n t h m!
Först dil dessa erhallits, kunna vi vedervaga en bestämning med af- seende 8 hvad soni r r mannens eller qvinnans sanna natur.
N u uct - Ji,&lt;JtI det g!
Lagg tvenne lika frön i jorden; men nedmylla det ena i en kruka och ställ den i ett källarhvalf och plantera det andra i Guds fria natur, p i en i allo gunstig plats.
Och kom sedan och klaga öfver att de plantor, som uppskjutit ur dessa frön, hlifvit sil olika, att den ena blifvit färglös, svag och förkrympt, under det att den andra I~lifvit stark och kraftfull.
Mn SS gör man.
Först sedan ett par generationer förgatt efter det att qvinnofiagan vunnit sin slutliga Iös- ning, torde man vara berättigad att definiera orden # mannens och qvinnans nnhlrs.
Nu är denna ofta alls ej n k o n matur., utan mer eller mindre en konstprodukt.
Annii ett missförsthl vilja vi förebygga.
Ma man ej tro, att vi glömt att uppfostran har till mal ej blott att utveckla naturen, utan ock att leda, forma och tukta densamma.
Vir ifver för individua- litetens utveckling gilr ej derhän, att vi vilja lata de onda anlagen frodas, sa väl som d e goda, I5ta ogräset växa jemte hvetet.
.
Vi p&amp; st$ blott, att i n M är en tfigd for qvinnan, som e j ocksa är det fdr mannen, intet en synd fdr henne, som e j mksd ur dct fdr honom.
Eller bör ej mannen lika sa väl som qvinnan fostras till att blifva mild, fördragsam, blygsam, renhjertad och from?
Bör ej qvinnan s h ä l som mannen h a h a sinne för rätt, blifva sann, öppen.
kraftfull, modig, företagsam?
Och just dcrfdre att könens skaplynnen härvid äro nilgot oliba, böra d e uppfostras tillsammans och uppfostras / ika iör att hjc@a harandra.
hvar med sin gåfva.
Man klagar t. ex. ö h e r huru ogvinliga och r5a flickorna skola blifva genom den ifragasatta samuppfostran.
Man erkänner silledes, a n det nuvarande systemet gör gossarne oborstade och raa.
Men lat oss d3 för all del f5 samskolor, nu ej langre endast för flickomis skull, utan lika mycket för gossarncs.
Dock hvem blir det väl, som i framtiden kommer att lida under den ej sil sällan förekommande man- liga raheten, on1 ej just qvinnan, hustrun, barnen?
Mil flickan
- derföre gerna under trogna lärares och lärarinnors skydd och bi- halla till godo med en r k e lekkamrat i ungdomen, blott stand detta hjelper henne att undgH en ra man i framtiden l M8 man ej skygga för att lata qvinnan börja sin r8le som sedernas förmildrerska redan i ungdomen!
Ty erlarenheten har visat, att det qvinliga ele- mentets dämpande och tyglande inflytande aldrig.
vare sig i samsko- lorna eller i umgängslifvet, förnekat sig, der det fått göra sig gällande.
Men ej blott gossarne skulle vinna pa denna samuppfostran; flickorna skulle derigenom, 8 sin sida, förlora en del af sin flärdfullhet och ytlighet samt få ett sannare och hurtigare väsen.
Ty s&amp; nära äro mannens och qvinnans öden med hvarandra förbundna, att hvarje rätt- visa, hvarje verklig förmån, som beviljas slägtets ena hälfi, med kraften af en oemotst~ndlig naturlag ocksi kommer det andra till godo.
Samundenrisningens motstandare framh8lla vanligen tucnne faror såsom öfverhängande, derest flickor och gossar skulle komma att g1 i samma skola: a h moraIish farm och / anzu för i i ~ u c m n s t r ~ i n g.
I afseende de ungas scdl&amp;hct fmktar man det värsta.
Hvilka kärleksintriger skola ej spinnas, säger man.
Kurtis, hemliga möten, hemlig brefvexling, bradrnogenhet, förhastade förlofningar, m. m. anser man skola blifva en gifven följd af samundervisningen.
Men har da icke samundervisning redan faktiskt existerat i vart land, jag vet ej hum länge, utan att man hört talas om alla de der förskräckliga följderna?
Eller skulle det endast vara fol&amp;ts ban, man uran skada för deras moralitet kan tillha arbeta tillsammans?
Skulle det vara farligare att Iita de s. k. bättre klassernas ungdom uppfostras och undervisas gemensamt?
Borde ej tviirtom dessa vara mera skyddade för alla faror af denna art, till följd af den närmare omvardnad de atnjuta i hemmet?
Nej, lflngt ifran att samskolorna skulle öka farorna i moraliskt aheende, är det jurt i scdigkttns namn vi y r h på &amp; nna reform.
När gossar och flickor tidigt vänjas att van tillsammans i ar- bete och hvarföre ej afven i lek; när ynglingen och jungfrun €8 fritt täfla med hrarandra i allvarliga studier; när de f9 lära känna hvarangas förmaga och skaplynne; när de ej längre blifva för hvar- andra det hemligt fmktade, hemligt atradda.
obekanta, mystiska nigot, som sätter deras fantasi i verksamhet och omtöcknar deras omdömes- förrniga; när de ej mera ffi höra: aakta dig.
här är en fara., sil snart någon af det motsatta könet nalkas, utan man lärt sig se hvar- andra med vakna, nyktra ögon: sa skall ett stort steg till ett naturligare, enklare, sannare förhallande mellan könen och dermed till mensklig- hetens sedlighet och lycka vara taget.
Samuppfostran har lika som hela qvinnofrigan icke ringare innebörd än detta.
~ n n u i vara dagar hör man ej sällan den unge mannen med en odräglig sjelfgodhet, med ett förakt, han ej ens alltid vårdar sig om att dölja, tala om quinnan såsom ett 1- uiiscndr, shom ej p9 langt när egande samma intelligens och andliga duglighet som han sjelf, skapelsens herre.
Och denna ingrodda föreställning är en af de aldra djupaste grunderna till den daliga behandling hustrun sedan sa ona i hemmet får erfara Mannen hör fran tidigaste ar talas om - a - -
" 7 - sin öfverl ?igsenhet och qvinnans underlägsenhet och ett s i ljufligt badskap ananiniar nian gerna helst alla sqhälleliga anordningar tjena till att inskärpa detsamma.
Men lat niannen i 1) arndomen ha setat pi % samma skolbänk som flick.an; l i t hononi ha iitt anstränga sig .dagligen och stundligen för att ej Ilta sig öfverglänsas af de qvinliga kamraterna, och det der öfvcrlägsna föraktet skall, det tro vi, fa litet svårt att s l i rot.
A&amp;- - ninpn fJr y u i n ~ s&amp;all ~ ~ blifuu ~ ~ cn af samsRo1anr sk8nartt frubler.
Ynglingen skall Ilörja bemöta den unga qvinnnan, kanske med nagot mindre fjeskig artighet, dertill är minnet af kamratskapet ännu för farskt, men med m e n .vrr&amp; / &amp; hdgahfnirg.
Han skall Iära sig att i henne se sin Iibe, skall gtira mera för an vinna hennes aktning och hada skola Iära att bedöma hvarandra mera efter det verkliga mennisko- värdet, än som nu htifviidsakligen sker efter yttre fördelar, såsom skön- het och rikedom.
Och de unga skola.
när kärleken dem emellan vaknat, pS ilen solida grunden nf verklig kännedom af och aktning för hvarandres karaktärer uppbygga en äktenskaplig lycka, varaktigare och djupare 311 deii nn vanliga.
Kommer d faran för öfueranstrunymitg till kropp och själ.
Qvinnnn kan ej täfla med mannen i fraga om kunskapsförvärf, säger mnn; hon är ej anlagd ilerför, hon skall spränga sig pk försöket.
Endast qfarrnhtfr kan afgöra detla, och hon visar.
att dessa far- hagor äro öfverdrifna.
Vi hänvisa i detta afseende närmast till en artikel i Aftonbladet, n: o 7 2 h för i ar: istudiers inverkan pd flickors helsas, hvari nied klara sifferuppgifter visas.
ratt studierna i stället att f ö r s h r a flickors helsa, tyckas ha vaiit välgörande för densamma .. Af 705 tillfragai.de amerikanska flickor ha 79 procent uppgifvit, .att d c efter sliitnde stiidier vor0 vid förträIiiig helsa *, ehuru detta inga- lunda r3 allin; int var fallet, d5 de bfjrjnile dem.
Och uppgifter friri anilrn hall 11ekrSfta detsamma.
Iler qvinnan fatt.
göra försöket.
har hon saerles lyckats.
Hon har ej i n k o t afseende blifvit efter sina manliga kamrater.
Hvar och en, som nndervisat bada könen, vet ock.
att flickan snarare star framför 311 eiier gossen i snabb upp- fattning och framför allt i ifver, flit och hag för studierna.
Kanske har flickans fysiska kraft ursprungligen varit mindre än gossens.
men hon har p i de farligaste stadierna, i skc~laiis högre klasser, hushällat biittre derined.
Ilet qrantum lifsmod och nerfkraft, som ynglingen nnderstundom, särileles vid högskolorna, nedlagt i glaset, bonslösat vid spelbordet eller i de nattliga orgierna, har den unga.qvinnan vanligen sparat ihop att ilermed fylla de luckor i arhetet, som hennes ringare kroppskraft kunde ha latit uppkomma.
Och för ufrigt klagas det ej lika mycket öfver gossars öfver- ansträngning som öfver flickors?
Det skall väl komma bada tillgodo, n&amp; de väntade stora reformerna i undervisningsvilsendet genomföras som skola göra läroverket ej blott till en skola för universiteten.
utan fur Itfutt.
Och vi hoppas, att de modifikationer i undervisningsplanen, som mrlrtr göras, om principen om samundervisning blir erkänd.
skola leda till fördel för ej blott flickan, utan äfven gossen.
-
118 G3 vi nu an betrakta särakildt förbållandena i virt land, s3 fram- ställer sig ännu en synpunkt, dm ckonon * rh.
I ett fattigt land som Sverige, eger denna sida af saken synnerlig vigt och kommer väl ock troligen att blifva den, hvilken p3 andra kammarens majoritet kommer att visa sig ega största Ofvertalningsförmågan, d i det gäller an bi- falla eller förkasta Herr Hedins motion.
Man brukar anse det som en otur, d i man i en familj får minga döttrar, och det är tydligt, att s i länge staten endast sörjer för gossarnes uppfostran, är dena nr ekonomisk synpunkt visserligen fallet Hum skall icke t. ex. den stackars underordnade tjenstemannen med 4 h 5 flickor sucka och vindas öfver sitt olycksöde, d3 antingen hälften af hela hans irslön skall g3 i t att hilla dem i en högre flickskola eller de stackars barnen få blifva utan grundligare undervisning och låta sig nöja med att p i bildningens stege stå niigra pinnar lagre än deras far och mor och umgängesvanner.
Under tiden sänder hans medbroder i embetet, med sanima lön som han.
sina 4 i 5 gossar nästan afgiftsfritt i statens skolor.
Och i sinom tid ser han dem ha fri väg öppen för sig hrart som helst i lifvet, ja till statens högsta platser, om de duga derfor.
Ar &amp; nu rättnisa?
Och dock finnas, som vi alla veta, har och der i landet goss-skolor med nigra f i lärjungar, hvilka hvardera kosta staten jemförelsevis enorma summor, under det att flickskolan p i samma ort kanske d u k r under i striden för sin existens.
eller 3tminaone misslyckas i sitt be- mödande att hilla undervisningen nigorlunda i jemnhöjd med den, som kan bestis i goss-skolan.
Men ha vi rid till ett sidant slöseri i dessa bistra tider?
Ty ville nigon göra sig det besväret, an räkna ut, huru minga tusen kronor 3rligen skulle inbesparas i terminsafgiiter för flickorna genom att lita dem fylla biinkame i de goss-akolor, der tomma sådana finnas, skulle de saken visa sig vara icke s3 W. S i orimliga förhillanden tarfva andring.
Och vi boppas, att det steg till en ny sakernas ordning, som Hem Hedins motion innebär, mine blifva uttaget.
Visserligen har man en m g d hänsyn att taga, d i den princip, vi förordat, skall praktiskt tillämpas.
Bland annat anse vi, att samskolan bör ha bilde qvinlig och manlig ltimepersonal, hvarjemte qvinnor böra deltaga i skolrådet; men i alla dessa detaljer kunna vi ej nu inga.
Vi ha blott velat framställa saken i sin all- manlighet och framhålla de hufvudgmnder, som synas oss tala för samundervisningens införande.
C0ryFden.l.
Srnilprat fril " Köpenhamn.
i har iiiitt löfte att 19 höra ilagot on1 Kielland.
Välan!
Se här!
I Stavanger högt uppe i Norge lefver en högt ansedd han- delssPgt, soni hiir namnet Kielland!
För en del 3.1 sedan var konsul Zettlitz Kielland denna slSgts hufvudnian och en slags env5ldsherskare i denna rika stad, hvars inner5nare silgo upp till honom soin undersharne i ett tyskt smil- furstend6me till sin monark.
Han regerade och styrde med en lika fast som mild hand, och hans grstfria hus var i flere iin ett atbeende likt ett litet hol, till hvilket det a n d g s som en 813 att bli inbjuden.
Om - och huru - inom denna kanske iiiigot patriarkaliska inonarki en republikansk filiai bildade sig under tidernas lopp, iir icke hiir alltnog, miirkvardign krafter rörde sig inom det stället att beriitta Kielhndska hciniiiet, och den d f g kom, d 3 ett af husets Sldre barn, en dotter, drog ut i verldeii for att med eget, sjelfstriidigt arbete skaiia sie en oberoende ställnine " i lifvet.
Hon blef millarinna och har bosa; sig i Paris.
Och sa sonen.
Alexander Lanee Iiielland.
hvars mor liksom hans farmor rar dotter 3f en framst6end % prest.
~ &amp; i r l i ~ t v i skulle s han g3 samnia viig som slägten, bli niecenat och stor nian p8 snmnia omride som fadern, det merkantila.
Ilet gick utinarkt.
Han gifte sig vid tjugotre 81s alder och blef egare till ert statligt tegelbruk.
Nu fullstSndigt * grand seigneurr lefde han bland d e menniskor och som medlem af den krets han senare sa masterligt skulle skildra, den rika börsaristokratien.
Tidi- gare hade han ju i Kristiania som student och juridisk kandidat hafl tilliUle att lefva sig in i hufvudstadens akadeniiska och byriikratiska verld.
i) fverallt, dit han koni, observerad och firad.
intog han stiin- digt en iörsta plats som bal-lejon.
Deu unge vackre och eleganta bruksegaren blrf naturligtvis ofantligt uppburen af alla d e unga flickor, som koinmo inom hans horiïont, och ehum ingeii da kunde ana hans framtida storhet, stod hans bild likviil.
oiiistri ?lad af en skinande gloria i en hop flickhjertan.
Men, som sagdt, han gifte sig snart nied en ung och vacker qvinna, hvilken 9gdc alla d e egenskq~er, som kunna ftingsla en nian och göra ett hem behagligt.
Efter nigra ars lif i hemmet blef honom dock * stugan för tr9ng *, och han beslöt att * se verldens.
Han flyttade med hustru och barn till Köpenhamn, och slog sig ner der för att vara med om det vaknare lif han trodde sig finna i Danmarks vackra hufvudstad.
Efter n5eot ars vistande har eick det Kielland.
som det.
ear - ~ mangen, den- der tror sig befinna - sig midt i ~ u r o ~; a d, a han i ö r sitt första intag i Köpenhamn.
Han silg, att han misstagit sig.
- ~~.
.
- Och det kerstod inte annat an att taga steget * till reridenw fiillt ut.
Han reste till Paris, Europas huf~udstad.
Denna g h g var det intet misstag mer.
I den landsandan fins det nemligen en mark- vardig jordrndn, bördig för odlandet af alla möjliga örter, hade ogräs och hvete.
.
.
Tegelfabrikurcn frhi Sta \ .aiiger han s5dde ut sitt korn och kom hem med vinst - en skappa af ädel skörd.
Det var visserligen bara en liten bok, till det yttre helt obetydlig, den bar titeln .Nove- letter * och sig ut som böcker am mest, men - det rar intet mer eller minllre an en nifistares arbete, en bit fin och akta konst, som uppenbaradc sig häri.
Boken koni ut, upplaga efter upplaga, och medan hela den lite- rara norden solade sig i gladjen öfver denna vackra morgonrodnad för norsk diktning, skrefs aGarinan et Worse~, en roman.
soni med sina ur Kiellands narniaste krets hemtade urtyper, an ytterligare stad- Eiste sin mastares rykte.
Icke ett $r efter den tid fiman Alexander I .. Kielland upphört att finnas till talade m h g a i det bildade Skandinavien, da det blef fraga om nordisk diktkonst i ett andedrag om de fyra store: Ibsen, Hjörnson, Lie och Kielland.
Firman * Gaman et Morsca hade gjort namnet odödligt, den nye profeten hade sagt ord, som kommit mangen att bafva.
.
.
och Norges rykte spieds genoni honom i allt Vitare kretsar, längre och Iiiiigre bon utom norden.
Norges natur och folk, SH som de blihit skildrade af Kielland, attraherade.
och gaf icke liten fan at turistströmmen, hvilken alltmer riktats at de höga tjallen; hans berättelser, öfversatta pa franska, tyska och engelska, spredo ett egendomligt och nytt intresse öfver lifvet rlemppe, och fr8n vester tillströmmatle en del resande, enkom fur att se det lund, som frambringat Kiellands typer.
Och med hvilken förtjusning lästes h m icke i Sverige och Fin- land!
Hans talents smidighet och elegans, formens fullandade skön- het och finess gaf det skildrade ston behag, pa samma gang innehallet alltid innebar nagot vigtigt inlagg i striden föt ratt och sanning, i kampen mot srngsinne, lumpenhet och synd, on1 det ock mhte erkriinas, att han ej siillan slog öfver malet och i ifvern att öfva rattvisa till fönnan för &gt;de sinar, blef orittvis mot ade stora .. Satirikern stod Wn början M i g rustad.
Med slipad stilett gjorde Kielland sina utfall, inattde säkert p % samhallssiren och opererade har och der, hvar han ansag det af nöden, alldeles kiinslolös for om det gjorde ondt, bara han kunde hoppas p8 battring efterit.
An stack han som en skicklig kirurg sin sond in i örat som ej hörde, rii i ögat som ej sag.
.
Lidandet hos de förtryckta i samhället viickte hans varmaste sympati, fattigdomen hvilken han ansag som ett sa ston ondt, rörde honom djupt.
Kon pil hvarandra följde sa n a p mindre arbeten: S r a scenen?
* Nya novclethr., romanen * Arbeidr / olk, julbetittelsen .Elsc *, .To nmlctter fm Danmarka och ~Skipprr Morse,, den kanske förtriifligaste af alla hans arbeten, h m i han med öherlägsen kraft behandlar Norges religiösa ~Pckelseperiod i slutet af förra och början af detta frhundrade.
.
- - -.
.
.
121 Antltligen ntkoni f r 1883 romanen .Gift * och dess fortsattning * Fortunas.
Under ett frs tid intet.
Viil nnderriittade pfst3, att till varen ett störrc arbete iitkomtner af den alltjenit flitige, nu trettisju- frige arbetaren - -; med trovärdigaste min försäkrar han likväl sjalf, att han sagt sitt sista ord.
att han pnrtr5tterat slut pa hela sin by, och att hans fastn I~esliit ar att Idi.
postniastare eller tulll~etjent i Stavanger.
Han sjelf, ja!
Ett sjrlf i ytterligaste motsats till hvad man föreställer sig efter att I~loir ha klint hoi~oin som författare.
En figur statlig och putsad soni en festligt flaggprydd skonert p3 insegling i hamn en vacker söiidngst~iorgon, ljus och skinande, med ögon som pilar och en qvick niitii, soni gerna ler.
Det ar icke utan att man hiipnar öfver iitt se sbl3a.
I&gt;andet&gt; pryda hans rock.
Det har för icke Iiinne " !ie&lt;lnii berittata.
att Kiellniitl inte i alla alsrentlen Iiatle ett helgons ~~rinciper i frfga oin lifvets njutningnr - hans ungdom- liga hy talar emellertid nu mera om miölk och M r 5n on1 i i h n t i n e a h a t; hela saken kunde kanske, om &amp; i tog reda p i förh5llandeiia ' närmare, I~elym drag af karaktärsfasthet, som torilr inge respekt.
.
.
Det är icke.alltitl inoralpredikanten sjelf Sr ett mönster.
I vinter har Kiellaiid vistats i Köpenhamn nagra mfnailer.
Han gjorde naturligtvis uppseende, hvnrhelst haii visatle sig, och rar, som alltid, följd af damernas bcuiidraiitle blickar.
En äldre, men iiiinu mycket modern fru gjorde till och med p3 gntai~ ett par a f i n g a försök att fa tala med ilen store mannen for att f2 en autograf.
Han ville icke.
Och fastfin.
nian .försnkratle hotioiii, att ifrignvaraiiilc dam 11 % nära hall hade utmärkta ögon, riktigt smäktande, oetnotstfndliga, brunn ögon, ville han linila icke.
* Men *, frzgade iiinii skatutande.
som hon koin~ner till er, tirdig att ge en kyss fur en enda liten rad a l er penna, virgrar ni äiidf9h Alig kysser nian icke., skrattade Kiel- land, * jag sticker nied mina " fadermördare ".
jag sticker, jag sticker, jag sticker .. Mans konversatioii sticker icke sällaii, nien bliiiiclar ofta.
och r ilfl han iir] i i det riitta humöret - det aiigri~ärnaste och mest lärorika jag hört.
Ina Langc.
-.
-.
I.
Ratt eller oratt?
Med inledning af Alfhild .4grrllr sklldespcl rEnramm ' hSftr omniiiiits har all~uliiihetcn delat sig i t \ '.
' alme Iiiger nied afseende p i uppf; ~nningcii af ofvannSmtla sk3despel. '
Iliir i korthet gllngcn nf detta stycke.
Efter rit som helt ung hifm fdlit offer för en usel förförare, hm Thon vagrnt att.
enl. sin mors linskm.
skibas vid sitt Iiarn för all döijn ritt fel.
Ilon har i rtllllrt lefvnt endast Mr sin dotter, .uppfostrande sig rjelf, renande och sofrande, ii nit Iiara det blitn skulle Stersti för henne,.
Ehuru !rfvnndc i d n hanscenden ett nkiningsrklt och sjellupp- offrande lif, mötes IiksU Thor.
rll val rom hennes dotter \ ' ngva f r h nlla sidor af misstro och förakt, och nnr den rcnnre runnit en ung mans klrlck.
fordrar dennes fosterhr, prolokollsekreteraren Ekrköld, iiit fl5cksn pll Yngvns Iilird sknll utplinas genim nit modern liter viga sig vid sin forne, n u i Isrier och utsvll- ningnr ytterligme nedsjunkne Mrfärme.
Thorn ragrar, Alinii förskjutes =f foster- fadern, \ ' ag13 öfvcger modern och de unga beduin alt med eget arbete bereda sin frimlida lyck ..
122 Vi mena nu ej här de bada yttersta flyglarna, der man antingen absolut förkastar eller obetingadt gillar, uLm ri tänka pa de mera sansade och lugnt pröfknde granskare, hvilka hafm öga för b9de felen och för- tjensterna i stycket, men likviil stanna i olika omdöme om detsamma.
ömse sidor anser man det motsatta omdömet gnindadt pa en miss- uppfattning~ af förtns mening, och for att bereda Iiisaren tillfille att opartiskt döma mellan 119da, vill Ihgny här framlägga sin åsigt i ämnet till jeinförelse med .Teatentinnensi.
I cn punkt 3Io \ i fullt ense: det är i aninii~kningen mot det mmo- denn se~lrdrumats slapphct i bchandiingrn af yvinnans fall.
och vi helsa med glad tillfredsställelse de allvarliga ord Teaterviinnen derom yttrar.
Bet ligger tvifvelsutan en fara i den af Alex.
Dumas införda och sedan allt mera kring sig gripande seden att upprija &amp; n fallna qzinnan till hjcltinnan par prlfrctue i diktens verld, och Alfhild Agrell har redan tvänne ganger skattat St detta mod.
Det 51 sannt ocksi, att f ö r h föga eller intet b y sig om att förklara möjligheten af sidana vilje- kraftiga och riittsinnade qvinnors f d l, som \ Valborgs i rDÖmd.
och Thoms i * Ensami, och att hoii derigenom lätt kan komina Iiisaren att finna sadana qvinnors fdl vara en, i och för sig, ej synnerligt beaktansvärd sak, hvilken först af förförarens daliga handlingsfitt och all mr ii^ opinionens orättvisa f9r d g o n djupare betydelse.
En sadan sli~tsats kan ligen dragas af Dömd; men i &amp; sam iir i rh tanke denna svaghet i den etiska behandlingen af problemet upphäfd.
Det vill likva var teaterva och hans liktsnkande icke medge, utan nieiiar, att förEn sätter Thoras fel i paritet med protokollsekre- terarens af svartsjuka dikterade förtegenhet, ja, att hon rent af urskuldar henne och later Thora urskulda sig sjelf dermed, att hon - icke visste att hennes förförare var gift!
Det är i denna punkt vi alldeles skilja oss f d n Teaterviinnen och tro, att han missuppfattat föRn nagot hvaïirtill möjligen de spelande ha kunnat bidraga.
Läser man uppmXrksamt igenom stycket, J möter man straxt i början sådana uttalanden af ' l ' hora om sig sjelf, som full- komligt miste jrka hvaqe misstanke, att hennes skuldmedvetande slum- rar.
Se t. ex. uttyck sadana som dessa: .. Mitt barn ur min t W d u bokslaf *, sid. 10 (hiinsyftning p9 skamtecknet: the scarlet letter, i Haw- thornes bok af samma namn).
d f a n lur att fdrUta allo ut0111 sig sjdfw, sid. 13. l ' ill svar pa doktorns fordran, att hon skulle sätta fm-titel framför sitt nanin, svarar hon, sid 8: .Hoad sh~llc ni säga, om - - en person, stmfad för sMId, / ute på sitt visihr: lryráa: hederlig karl?
Sid. 87 säger hon till sitt barn: rfug har brutit mot mig.
Låt mig bära min skawr.~ Desu och dylika uttryck böra ju icke kunna missförsti %s.
Det enda, som möjligen kan leda omdömet p8 villosplr 31 Thoru ord till protokollsekreteraren sid. 7 0: ¶Ni tex.
när j * kunnat räddas från oänd / &amp; a yual gemm ett enda orda (on1 han niiml.
.
.
.
.
omtalat, att den man hon älskade var giit).
Men att antaga.
att hon harmed vill r~rsähta det felsteg, hvaraf hon likviil ännu i dag J djupt känner och erkiinner skammen, det är i \ .Lr tanke en missuppfattning af föRns niening.
Orden innebära nämligen endast, att ' l ' hora icke skulle tilkltit sig att älska mannen, om hon vetat, att han var gift.
I innu en vigtig punkt - den hufvudpunkt, kring hvilken hand- ha~.
allniiinliekns omdöme delat sig, likasom lingen i stycket rör sig ocksa vart skiljer sig fran Teate~äiinens.
Det iir i fraga om hunm&amp; Thom hade rutt i sin vägran att / &amp; a v&amp; r&amp; fur sken sk~dl med t i r fdrakt- l&amp; rna., for att derrgCnom bereda SUI unfa dotter ett / lykli@ aktenshap.
Här eiiller det icke mera en inissui&gt;~&gt;fattnine i en eller annan riktnine, -.
utan en ren principfr5ga.
Var Teatervän tilliiinpar 11a ' I ' horas viigran &amp; t gamla ordet: rhög- sta riitt kan rara högsta orätt^, och ganska m h g a anse med honom, att denna viigran rar en onödig och förkastlig grymhet.
Vi kunna försa, att denna iippC ?ttning h n rada, bildi: hos dem, som anse vigseln för c11 aldeles betydelselös ceremoni.
utan nll slags helgd eller förplig- telse, och hos dein, som betr.akta iiktenskapet sisoni ett slags försörj- ningsanstalt, till hrilken man, i brist p9 k5rlek och aktning, endast behöf \ .cr 9 ömse sidor medföra vissa yttre fördelar jemte afsigten att göra lifreet d drägligt for hr.arandra som möjligt.
Men att de, hvilka tro pil helgden af löftet att &amp; ka i Iiist och nöd, och som betrakta det deraf beseglade äktenskapet sisoin det innerligaste och heligaste att de kunna yrka, af alla etiska förhallanden nienniskor emellan, att denna förbindelse under vissa förhallanden IIIS inisshriikas till en lumpen, osann förevändning för tillfrcdsstbllande af en falsk opinion och en oYkta ritttskiinsla, det ha vi s \ .9rt att fatta.
Det kan förklaras endnst genom antagandet, att man af gamni: il \ ' ana vid fm Sta&amp; princip satt qrinnan endast hm att underkasta sig opinionen *, förgiiter huru oriitrnrdig denna opinbn b.
Detta synes oss fru Agrell p9 ett sl5ende siitt Iiahn frainh5llit.
Visserligen.
liar.
i ensam,.
likasom i allniänhet i den moderna dikten, det uppstilda spö jsmiilet om rätt och orätt drifvits till sin spets.
Sadana prol&gt;lcm soin det ifr5gavarande appstd kanske ej ofin i det verkliga lifvet; men de 18mp sig dock fönriiffligt till profning af den under dcbatt stiiIda principens hallbarhet.
Prin- cipen kan här uttryckm som följer: ~Verlden bör viigra att erkiinna s9soin hederlig hvarjc q \ .inna, som Cdlit, har hon iin sonat sitt fe1 nied ett lin@ lif af renaste kärlek och pligttrohet; men samma verld bör rma redo att godkiinna som aktningsvärd denna qvinna, sa snart hon, genom att rid altaret afligga ett falskt löfte, gifVit sig sken af att vara en föraktlig mans hustru.~ Ilet är denna vrinciii.
som verlden tilliiinnat cent emot Thom och Iitit med iinnii ' stör;; grynihet drabba hinnes oskyldiga barn; det är den.
som i&gt;rotokollsekreterarc~i Iivllm.
d i han föreslar eifterin&amp;let, den, f6r h \; ilken ' sjelfvr den skarpsynte; ch frisinnde dokto&lt; böjer sig: hlen skall ock&amp; allininheten och kritiken göra sig solidarisk med dem?
Skola ocksa vi, som hylla den gnindsats om mannens och o \ innans likstilliehet inför moralen.
hrilkcn str5f \ .ar att komma till ~enoin1) rott i n i i t h m inedvetande skola ockd vi böja oss för den oriiuClrdiea i&gt;rincii&gt;eii och klandra ' I ' hora, i stillet att klandra r ro to koll- sekreterai&amp;, ' h&amp;ens förvända rätt .. liegre; ip allena uppstält hindret för de ungas lycka?
Vi kunna icke tro, att rar l ' eatervän, om han sett saken fran denna sida, velat g5 in h.ïrp %.
Att för öfrigt de nngas lycka fraiiihalles sisom 19ngt niera tryggad genoiii ' I ' horas handlings- -.
.
- - -
siitt, hvilket uppkallar deras viljekraft och arbetsmod, än den skulle varit under hsgnet af en moders lugn och en lysande stPllning, som gjort hvarje sjelfanstrhgning öherfiödig, det är ett vackert drag af furtn, som visar hur djupt hon fattat sitt ämne.
1) ct Yr ock&amp; för den ensam Iemnade modern en tröst, som mildrar intryket af hennes eljest allt tör hhda öde.
Vi hafs härined i korthet frainhAllit de olika uppfattningar, som delat % .. kScIarnc af fru Agrells rEnmn8 i tvänne litger.
Men det finnes h n u en tredje, on1 ock fitaligt ddant.
Det utgöres af dem, för hvilka l ' hons fall ksmd endast deruti, au hon hangaf sig 3t en man, som var ovYrdig hennes kfirlek: hvaremot i motsatt fall hon 4 väl som hennes älskare h e n a s haha varit i sin goda rätt.
1) enna tör q \ .innan likasom för kärleken förnedrande uppfattning innebYr en motsatt och ännu 1Sngt större fara än den, som vill för- hemliga just den fallna qvinnan och se i henne en skuldlöst &amp; er.
Vi varna pi det allvarligaste fur bada dessa niisviktningar.
men vi tro icke, att fm Agrells inarkliga stycke mr nAgondm erbjuder niinsta stöd.
I r81 mnke Yr * Ensam,&gt; i trots af vissa svagheter, ett i sedligt SS räl son1 i &lt;Irainntiskt hitiiseende yodt arhete, för hvars upptagande pS den iiongl.
scenen inan n13 \ .ara iiongl.
' I ' enterdirektionen tacksnm.
Nggra ord o m Daniel S t e n och Stella Cleve med a n l e d n i n g af ett bref.
i hafva ej velat underlåta att meddela det huhudsakliga af den stränga dom öfver nSNmrc foIX.
, SOIII förekonimer i nr- dan intörda bref Wn --.
Delvis Yr den tvifvelsutan väl förtjent.
Det gifves dikt3mnen s i laga, att man icke behvvcr varna tör dem och knappast kan göra det i detalj utan att nedsätta sig sjolf och sina läsare; det g i f k andra .d osnnda och nntuwidriga, att d r bortst6ta hvar och en icke redan till sin natur RirskYind Iiisare.
Till var beclröfielse maste erkännas, au i885 ars literatur bjndit p&amp; tvenne sådana alster af qviunohand: sämre folk af Daniel Sten och Berta Punka d Stclla Clruc.
Vi stalla bida under samma strriiga dom.
soni var korrespondent filt ufver den törstnhmda; men vi uuaia med af.
seende S l h i e l Sten den fasta flrhoppningen, att det inii vara sista sa väl som första gangen ' hon misshmkat sina goda gaf \ .or till att sknfva nagot rlfiigt, och vi hafva sb mycket mera sk31 tör detta vart hopp, som första delen af hennes ifragavande arbete Yr bSde rent Mnkt och fint och vackert skriket.
3yl den ämdc &amp; d n af Dapi ' y f&amp;.
.
.
y, Helringiorr Som tillagg till Dagnys korta uttalande i senaste hiiftet mot Daniel Stens ~SPmre folk * och såsom landsmaninna till @ r h ytterst
obehagligt berörd af densamma, ber jag att med n9gra ord få uttala ett lifligt kandt ogillande icke endast af det osanna i hennes teck- ningar s9val af seder soni karaktärer och förhallanden i vart gemen- samma fädernesland, utan ock af den smrtts&amp;n nai ' nralisiir.
hvari hon gen uttryck At sina liga fantasier.
Kritiken i Finlaud har afvenledes vant skarpt klandrande och jag har förgxfves väntat ett iterljud deraf i Sverige.
-- - - Sidaiia litterära alster, de m9 nu sedan talang eller icke, verka nedsattande p9 skönhetssinnet, s9val som p8 den mornliska finkSnsligheten, och kunna hiinföras till de ting, som komma ett folks förderf astad.
De äro ett undergräfningsverk, som till en tid, för dess skenbara oansenlighets skull, ringaktas, men, ohej- dadt af oppositionen, och allt vidare fortsatt kan utveckla sig till ett fullfärdigt mullvadsarbete.
- - - - - - Ala vi kraftigt och allvarligt ropa vart: dömd!
i t sidana fala alster af litteriir verksamhet, icke minst da, iiar f ö r h ar en &lt;pinna.
- - - - - Jt.
Hvarjehanda i qvinnofragan.
Sverige.
Yctcnskaplig afhandling nf pinna.
Vid Yetenskaps- akademiens februarisammantrade inlemnarle Prof. Ivarrning till in- förande i Akademiens skrifter en afhandling af studeranden vid Stockholms högskola Maria Leuin.
kallad * Bidrag till hjertbladets anatomi hos monocotyledonerna~.
REformdrä@en.
Om reform af qvinnodragten höll Professor Curt / / s den a9: de sistl. Mars inför ett ganska talrikt auditorium ett med mycket intresse iihördt föredrag, hvari han sarskildt betonade bekl9dnadsrefor1nens hygicrtis4a sida samt till sist föreslog 1) ildandet af en f h ~ i n g till reformens genomförande.
En teckningslista var till detta Bndaiii91 framlagd, hvar9 efter föredragets slut ett trettiotal damer antecknade sig.
Föreningens Hrsafgift är bestänid till I kr.
Medlemmar kunna allt fort anteckna sig 9 en i Samson k Wallins bokhandel utlagd lista.
DrugInfor~) ~fsrcni~yn.
I Lördags, den 17: de April, hölls i den Schrartz ' ska skolans lokal ett af omkring ioo damer besökt möte, der nyssnxmnda förening koiistituerade sig.
Stadgar antogos eiter en animerad diskussion, nya medlemmar inskrefvo sig och en styrelse, bestSnnde af 9 ordinarie ledamöter och 7 suppleanter, valdes.
Bazarm för s7118 uiirnfijsa fickor, som hölls den a j och 24 mars, leinnadc en bruttoinkonist af omkring I 1,800 kronor.
Quinnurs dcltagandr i stadsft~l / ~t~&lt;i ' Rtigual.
Vid det i slutet a l sistl. mars halha valet af stadsfullmitktige har i Stockholm halva r31 p i n ~ ~ o r personligen, eller genom ombud, afgihit sina vota, hvilka, efter den ioo-gradiga röstskala, som gäller vid dessa val.
represen- terat 3,912 röster.
Detta ar visserligen icke mycket, d9 man vet, att hufvudstaden redan ar i883 egde ej mindre än 4,340 röstberättigade qvinnor och saledes i 9r säkerligen omkring 5,000; men jemfurdt med -
det obetydliga antalet af dem, som de föregående aren deltagit i vala till var kommunalreprcsentation.
måste resultat anses ganska glåd- iande och b u a r eodt för framtiden.
Antalet röstande och röster i hufvudstaden ii olika valkretsar svnes af n e d a n s t h d e tabell, som vi taea oss friheten meddela eker A.
B.
- A " &amp; l Rb~fmi * Rörttv (Storkyrkof (lm.
och Kungsholmen) ..... 5 133 (Klan) .......................................... 24 8go (ikob och Adolf Fredrik) ................ 38 r056 (stermalm och Johuinis ................. 38 g71 valkretsen nlkmicn Tre+ valkretsen Pivdt valkretsen Fcmu valkretsen (blarii och Katarina) ..................... z6 Summa r31 Fän&amp; Amim 862 3.9i2 Finland.
Finska qvinnoföreningen har börjat utgifva en tid- skrift F m d t, som i fria h8ften skall afhandla f r k o r rörande qvin- nans deltagande i kulturarbetet.
Det nyligeii utkomna första hartet innehiiller: - - Hvad är qrinnofrigöreliens m i l?
1.Broverkel för gossar och flickor i Helsingfors.
- Klocktoncr.
al Alde.
Den nya aflöninpsinten för fruntimmers- rkolornn.
- Finska qvinnorr olTa~iliim verksamhel, I.
- Ingn, af Alvilde PryU.
- RiUisfall.
Vid finsk qvinnofdrenings irsmötc.
- Notiser.
- Norge.
En af qvinnofrågans mest framstilende förk %mpar i Norge, Bankdirektör Berner, har nyligen i stortinget vllckt en motion angaende fömogmhttIfih.håIIandet m e U ~ kkta makars.
Danmark.
Qvmligo studenttr.
Privata underrXttelser till Dagny gifva rid handen.
att ej 7, som i förra numret efter otillförlitlig kalla uppgifvits, utan 17 qvinnor f. n. studera vid Köpenhamns universitet, af hvilka 7 sistlidet &amp; r togo studentexamen.
d a n i k Kvind~saiofund.~ Antalet af samfundets medlemmar, som den 31 Dec.
i884 var 547, har under ar 1885 ökats med 153. sa an det den sista sistl. December utgjorde 7 0 0 personer, deraf 517 qvinnor och 183 miin.
.h ' vin&amp;I&amp; Iascförcning~ höll den 14 Febr.
sin arliga generalför- samling.
hiedlen~santalet hade under de 14 ar föreningen egt bestand vuxit fran 71 till 58, hvartill kunde laggas 95 detta $r anmalda nya medlemmar.
rsberPttelsen visade att föreningen gick starkt och sitkert framh.
asterrike.
Qmnnoj~ågans uhigtcr.
Professor Henrik Gross, som skrifvit Ptskilliga vilrderika arbeten om tyska qvinlign poeter och författare och som Ilr en stor van till qvinnans frigörelse, skrifver angaende denna sak till en v31i: .lag hyser ingen omedelbar för- hoppning om intellektuelt och materielt framPtskridande för vara qvinnor, sa Iiinge ultramontanismen i dem har sitt förnamsta stöd.
Hisiruns samiyckt.
En lag har utfardats, att ingen gift man utfår pass till utrikes ort, om han ej medför bevis p i att hans hustni uttryckligen samtycker till att han lemnar landet.
Tyskland.
SRydd at qvinnan.
Till den tyska riksdagens arbetar- skyddsutskott har af representanten Halben inleninnts nedanstaende förslag: i '
1 135.
Barnsöngnqvinnor f8 ickc under en lid af 4 veckor cRcr sin ncd- komit sysielsniras i fabriker.
P3 förordnande af lilkari: m8sti?
denna terlutning från arbete intrUda rcdnn 14 dagar före den nnllgliga tiden för nedkomsten och sträcka sig till 4 veckor efter densamma.
Uppingning eller ifsked f r h arbetet tilliier icke under denna tid.
1 136.
Arbearskor, rom h i ett hushllll alt sköt., R icke längre I n 8 lim- mar om dagen syssels (lttns i fabriker.
Arbeterskor, hrilkar biro iinnu ickc fyll1 14 ar, f8 endast i dct fallet anvtlndas i fabriker, att de kunna inför loknlmyndig- helcrnn styrka, att birnrn under moderns arbetstid st8 undcr fullvuxna personen tillsyn.
1 139 n. Anvandas nrbctare och arbeterskor nattetid samtidigt i fabriker, skall det sörjas för.
alt ombyte d arbeislng fsir orbetenkor skdl rkc minst z timmar tidigare eller rcnira Pn för arbetare.
Ap p i n n o r a R s ~ i n g.
Under beskydd af Kejsarinnan Augusta har ett nytt organ för qvinnofrsgan, * D i e Emanciprfc,~ börjat utgifvas och subskriptionslista S densainina ssndts bland annat till alla offi- cerare i den preussiska armen.
Dc tyska qvin~iosaksvaiinerna hafva i ininga Sr haft förininen, att hos d e qvinliga niedleinmame af kejsar- huset finna ett rarnit intresse för och en kraitig hjelp uti deras stritivanden.
England.
I Retford har man lyckats att fS en Miss Mason vald till faft&amp;ar (/ s / örcstd~~dari~~na.
De cngelskn ilvinnorna hnfva flera Sr varit valbara till denna vigtiga befattning, ej I h t t till medleiiiniar af fattigv5rdsstyrelsc1i.
Men oaktadt man arligen gör stora anstring- ningar för att f8 q \ .innor valda till förestindarinnor för fattigv8rden, till hvilken befattning hela deras skaplynne och erfarenhet ju göra dem SS synnerligen 1~1iipliga, iiro dock af d e 19,000 fattigvSrdsföre- standareplatserna i England och Wales endast 40 Imatta med qvinnor.
Pcdwationcn har den 16 sistlidnc mars vunnit eii glansande seger, i det att den af densamma sa ifrigt bekanipade G m t a g i o u s diseases ' act, (Ingen om smittosamma sjukdomar) d % atidtligen af underhuset aiskaffades.
Denna lag har nemligen befordrat och s i att saga lega- liserat lasten, under det att dess sanitära varde visat sig vara högst tvifvelaktigt.
Quinnuns ri&gt;struff.
Just som I h g n y Iitgges under pressen ing % underrättelser a n mot billen angbendc qvinnans rösträtt har till parla- mentet inlemnats 3 petitioner, men deremot p r densamma 275 med I 2, I 28 underskrifter.
(Se sid.
97-100.)
F r a n k r i k e: Quinnor i t r n t / e r ~ i s n i ~, r r ~ (I c I f.
senaten har be- slutats, att i hvarjc departement tv5 qvinnor skulle ega sate och sttimma i tin~lervisningsradet, ncml.
föresthiidarinnan för det normala Iararinneseiiiiiinrict samt annu en litrarinna, som departe- mentets samtliga offentliga lararinnar egde att inom sig utse.
DS saken var före i senaten, slöt utrikesministern.
dl.
Goblet, under hög- ijndt bifall sitt tal till svar S d e reaktionäres invandningar med dessa ord: ~Qui~znans ro / i det moderna snnfunlct blir fur hvarjc dag allt vipI&amp;re och gfiar &lt;Et att @ ra hcnnc likstuid r,ro / manncn.= J a p a n: Tolf af den japanska regeringen utsedda qvinnor, valda blan landets intelligentaste lärarinnor, ankomma inom kort till Paris, der d e skola för sin utbildning vistas i tre h, för att sedan, eller sin berkoinst till Japan, fördelas pil landets förnimsta skolor.
Kejsarinnan af Japan har öfvervarit öppnandet af en högre flickskola f&amp; den japanska adelns döttrar och dervid hallit ett an- sliende tal till de församlade, hvari hon särskildt framhöll vigten af att de unga qvinnor, som en dag skulle blifva madrar och npp- fostrarinnor at landets man, genom en god och gmndiig bildnings förvärfvande sattes i stand att hattre fylla sitt ansvarsfulla kall.
Till Rd: n uf Boarv f&amp; O. S.
För n b n dierr redna hide iae nöiet att logi kitnocdoi om in-r&amp;ension i .Dagny * 6fGr HrGei ' erstams s ~ d Cm&amp; .. k Xöjijet var stort.
ty uppsstren tycker mig utgöra nlgot s / det bbtm i ritt slag.
ram iar o8 senare tider hart i svenskt tunnom8l.
och ondcr inflvielren af dcnnn &amp; &amp; g ' hcslöt jsg au till Rcdm insilnda h r biiogade arbete.
i&gt;&amp; jag nu, kin- ske omni igt nog, verkstilller detta beslut, si sker d a icke i förhnppning om at1 hlifva sf ' slrdcles mycket msad .,ng sänder hoken med den vördnids- fulla nnhllllan, att den kloka, stadiga och dock s l varma blick.
som slodse lyste i * Tidskrift för Hemmets och fodfirinde besjflar den nya tidskriften, ville för någm ögoohlick h e m d m vigtiga kulturMgn, hviken bokens sista och vhcnt- ligaste del i allvarlig stil behandlar, nlml.
univeniielsreformen och f r k a n om - ett universitet i Sveriges huhudstad.
- Till O. S. från Rtd:: n af D a p y.
SB vackra ord och d stort fönmende kunna ej mnnt an uppfylla cmottngnrcn med glädje.
Endast sjukdom har hindrat u t Ilngt fllr delm gifvn glYd ' cn uttryck.
Simma orsnk tvingar till uppskof med granskningen nf den rlrdc / ullr boken - det yppcrsti och Ilmrikute motstycke i E.
G.
En s l d m uppgift iär ej företagas mcd halt kran.
Lange torde dock ej det lockande arbetct hshafvn fördröjas.
iiebenhavn q.
3.
86.
Tiil E r r e l d f f&amp; Ida F. H. Stud. Mag. - - Grunden til.
st jag tagcr mig den Frihed at skrive til Dem, er felgcnd.de.
Dc tilbydcr i .Framlt.
i t rcnde enhver, dcr interesscrcr sig for Sp6rgrmwla Gifver det en rhnpligt för qvinnan.?
c1 Exemplar d Dcrcr Skrin hcrom.
Det vilde vare mig nrgcl kjort at fan Dcrer Skrin; endnu har ' eg ikkc set det, men kun hor1 det omtole, og jeg interesscrcr mig i hej Grad k r Tanken.
Det Air siden har i vor iivin- vi1 miaskc ogsin intensere Dem, i t jcg for e. z d e l i p Diskussionsforening her i iibhnvn hold1 et Forcdry over aammc A&lt;mne.
med samme Titel.
og sin vid1 jcg k m forstoa.
med noget nicr det simme h d - hold rom Dcrcr.
Positive F o r s l q lil ojchlikkdig Cdförelse indeholdl mit Forc- drag ikkc; dct var kun nogle Tanker, som jeg i k n g e r e Tid havde syslel med, a g rom jeg enrkede it1 fremsatte i en iireds i f V=nner.
for att d c r s Vcrd kunde dröncs.
At en Penonlighed som Essclde, der ikkc blott er en af Kvindc- sagenr ypperste Forkemperc.
men som tillige i rna minge M a d e r stanr pll har taget densamme snmmc Crrnhold som jeg - mennerkelig som kristdig Tanke op. dctte har i höj Grad styrkct min Tro paa dess Beretligelse.
Mat~tte ~ I l a g n p havde cn Frcmtid for sig Iigesia skjon rom * Tidskrift for hemmet ' s.
Fortid!
Soget bcdre anske ved jcg ikke for det unge Foretilgende.
Till r o d u m Niirslrr.
Ert bref.
som berör törflutna förh8Unnden, hör icke besvam här, ulan hedjn vi om er adress för att anskildt kunna förklnra dct för hXllinde Ni byhar och, sbom vi hoppas, upphllha den smiirla det framkallat.
Red.
af T. f. H..
.
.
.
.
.
- - - - - -.
- - - - - .- - ', - - --
