# ID: svediakorp-per412
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,614
# sentences: 809
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


P P Nir 35..
.
- 1 / 1 '.
~ t o ~ k h o l r den n 23 S e p t e m b e r 1 9 0 9.
d 2: a I arg.
~xpirtton.
I - Annonspris: 1 Redaktion: I Redaktör o, ansvirig utgifvare: l - Mästersamiielsgatan 51, en tr..
.
.
c h .Annonskontor: - -.
- 5re per mm: ELLEN.
K L E M A N.
I,, ..,, 3: 501114., ..
,, *: ?i - Enke: .spaltbredd 50 mm.
~ ä s t e r s a r n ~ e l s g 51, k ~ exi tr. Marginaiannons under texten t5 Telefoner: Prenunierationspris: Hr.
kr.
4: 50 ' k ar.
kr.
2: 50, b.
Lösnummer 10 öre.
Allm.
63 53. '
Riks- 122 85.
~renrimeration sker s h ä l i Jandsorter som i Stockholm å nlrmaste postanstalt eller bok- .handel. '
' Utgifningstid Iivarje torsdag.
Mottagningstid: Kl. 11-12.
- '.
.
Post- och telegrafadress: ' DAGNV, Stockholni.
.
.
Sthlm 1909.
F. Englunds Boktr.
1.
-.
mm: s höjd per gang 10: Qbatt: 5 ggr 5 010, 10 ggr 10 " io 2 0 - g g 20 " 0 / 0, 50 @ r1 25 010.
Annons- bor vara damnad senast nihdag ' f.
m.
D e n, s ~.c~ial; a: ~; s ' t.~~ ' id~e.
.
-.
.
.
.
.
ared dr&amp; vid kvinpo~ms disk&amp;ionsklubbs.
v-.
.
.
möte i ' stookhql@ d&amp; 8.
eept.
.
1909 .. -.
a f ' ~ m i ~ B i a ~ o.
o q é.
.
.
.
.
.
.
a.
- ".
.
i stå vid slutet och - som vi hoppas - omedelbart lockouim.
I själfva verket: är det ju sa, att det var, &amp; tet - inför den " ful1ständiga uppgörelsen af den allvarligaste öm.
storlockout, som frarn$ll@e storstrejken; och om man arbetskonflikt.
vart.
land någonsiii haft att genomga.
Den glönimer detta och lägger; skulden för. %els arbetskonflik- i ~ det sista manad .vi nyss genomlefvat under medvetandet af hvilh ten på endast d e n sida, ' som .är: a n ~ v a r för- stora förluster hvarje dag ' medfört för.
hela vart land och &amp; onientet i striden, så gör - min enligt b i n mening orätt!
Vill man .försöka bilda sig en biening om den nuva- för alla de hutidratusentals hemmen.
har utan tvifvel kants tung.
for alla .. Ännu.
tyngre liar det kants, da man sett, rande situationen, tror jag alltsa, att ' man rättast ' ställer hur.
oförsonliga intressena tyckas stå niot hvarandra i de frågan si: hur ha vi kommit därhän, att mai.å badasidor .s=tt sig .bergtigad .eller gridande lagren, hur oförstående man å ömse sidor ' varit -- arbetsgifvare o&amp; arbetare gent emot hvarann och hur det sociala kriget, i sorgligt nödsakad att tillgripa det yttersta stridsmedlet och därmed hög grad intensifierat det klasshat, som ju ytterst hvilar draga öfver.
vart.
lalid alla vadorna af det- sociala: krig.
Jag tilltror mig ingalunda att Iiärvidlag kunna .rättvist för- pil.
intresseiiiotsats.
och .oförstående ...
.
Under stiidens gHng, dP.
k5nslorna lättast sältas i dela - ansvaret mcllan parterna.
Men om en sak .känner svallning, ar man nog lätt benägen att ' fälla snara, kanske jag mig täniligeii viss: att detta drabbar inte utesluta~ !de .oöf; erlagda dornar.
.Då lugnet nu åter inträder, får man den ena, utan bada - och dessutom i .ej obetydlig grad kanske mera.
perspektiv.
pli handelseriia, lättare att bilda d e enligt gängse uppfattning oskyldigt lidande, opartiske, sig en opirtkk mening.
Och för hvar - och en, som kän- represenfanterna för hela det ~it ' anfor staende samliället.
ner hur fruktansvärdt allvarlig situationen varit och är, Jag tror, att både arbetsgifvare och arbetare och sam.hallet borde det .framstii som en skyldighet att försöka skaffa sig under den gångna tiden fått lida följderna af misstag, öfvergrepp och försun~melser, som stundom ligga ganska .en sildan lugn öfverblick.
Det ord vi alla hört och användt så niånga ganger fjärran till tiden, stundom ganska nära, och att, det allt- dagligen ar storstr@en; det ordet har för många skynit j5mt är på alla dessa .parters hallning det beror, om bättre bort.
ett .annat, soiii i realiteten stått bakom detta; ' stor- t i d a skola vara att motse eller ej.
, -- P Prornenaddrakter och ' Kappor Vår stora niellangenrc rekommenderas.
Elegant smak l Solidt arbete l FörmBnliga priser l OUSTAF HOLMBLOMS KAPPAFFAR, NORRMALMSTORO
406 D A G N Y.
---.
Det ar väl knappast någon soni tror, att de åtta kon- flikter, som narrnast gifvit anledning till stridens utbi-ott, ocksa äro den verkliga orsaken till att man velat inlåta sig p i eii sådan väldig kraftmätning.
De flesta .äro nog ense om att denna ansetts behöflig, emedan man a bada sidor funnit sig ha föga utsikt till att utan anlitande af maktmedlens yttersta argument komma ur situationer, som befunnits olidliga.
För att bilda sig ett verkligt omdöme är det därför mindre behöfligt att ha en fullständig insikt i de nu föreliggande konflikternas detaljer än att ha nagon öfverblick öfver arbetsförhållandenas utveckling i vårt land.
.
Det är ju allmänt bekant, hvilken oerhörd omhvälf- ning som förorsakades inom produktionen, då maskinerna infördes och storindustrien uppkom.
Man känner ocksa de fruktansvärda arbetsförhallanden och det för hela sam- hället vadliga nedsjunkande af industriarbetarklassen, som - särskildt i England - kännetecknar storindustrins för- sta period.
De erfarenheter, som da gjordes om verk- ningarna af s. k.
((frias personliga aftal, oreglerade af lag- stiftning och fackorganisationer, komma hvar och en som känner.
till ' saken att afsta från hvarje tanke på att en åter- gång till sådana förhallanden vore en önskvärd lösning ur våra nuvarande svirigheter.
.
Under intrycket af de senare årens många arbetskon- flikter - och särskildt nu den senaste - hör man emel- lanåt uttalas den uppfattningen, att fackföreningsrörelsen varit till olycka, och det torde därför vara lämpligt att erinra om de skäl, som tala för att denna rörelse måste anses som en nyttig och nödvändig faktor i utvecklingen.
Oni arbetaren är hänvisad ensamt till ett personligt aftal nied sin arbetsgifvare, kan detta omöjligt för hans vidkom- mande kallas ett fritt aftal.
De båda parternas ställning är så utoniordentligt olika stark, att arbetaren ar så godt som nödgad att acceptera de villkor arbetsgifvaren vill erbjuda.
Afven den arbetsgifvare, som skulle önska be- reda goda arbetsvillkor, ser sig i en mycket svar ställning, då lian star under trycket af konkurrensen från andra mindre humana arbetsgifvare.
Gent emot sadana förhal- landen, som måste anses olyckliga, vare sig nian ser dem fran arbetahas, arbetsgifvarnas eller hela den industriella utvecklingens synpunkt, ha fackföreningarna visat sig vara ett verksamt och, s i vidt jag förstar, ounibärligt medel.
De ha möjliggjort att arbetarna vid aftalens ingående kun- nat uppträda som en jämnställd part med förmilga att till- varataga sina berättigade intressen.
Och de ha därigenom åstadkommit den höjning af arbetsklassen, materiellt och intellektuellt, som väl af alla anses som ett stort och vär- def ullt framsteg.
.
Den tid, då arbetarnas föreningsrätt bstriddes och bekämpades och faktiskt utgjorde konfliktanledningen vid niånga arbetstvister, är väl narrnast också f6rsvunnen.
Man erkänner nu denna rätt, äfven om maii icke alltid inser den vara till det helas gagn.
Det finns emellertid moment i fackföreningsrörelsen, sådan den utvecklat sig i vårt land, som innebära risker och som i mycket hög grad beröfvat den sympatier.
Jag nämner da först den intima förbindelsen mellan facklig och politisk arbetarrörelse.
Efter de senaste förändringarna --.
.
.
.
- i bestäinmelserna härom har nian inte ratt att längre p i samma sätt som förr tala om en l~tvångsanslutningl till socialismen, men det har dock länge rådt ett öfvertygelse- tvång, som påkallat ogillande och som säkerligen varit till stor skada för ett opartiskt bedömande af fackföreningarna.
Vidare tror jag, att det är några drag i fackföreningarnas organisation, som visat sig ödesdigra.
Organisationen ar - naturligt nog - mycket demokratisk - enligt min uppfattning alldeles för mycket i ett par afseeniden.
Den står öppen för hur unga yrkesarbetare som helst, och dessa ha lika mycket att säga inom fackföreningarna som de äldre arbetarna.
Det kan alltsil inträffa, att rena ungdomar ut- göra en - rätt väsentlig del af den niajoritet, son: drifver en af mera erfarna och omdöniesgilla medleminar hestå- ende minoritet ut i en facklig strid.
- En ' annan sak är inte den, att högsta ledningen -- så vidt jag förstår har tillräckligt stor makt och att disciplinen emellanåt svik- tar p5 viktiga punkter.
På det sättet inträffar det, att kon- flikter uppsta och fortgå, som den med större ~iliijligheter till öfverblick utrristade högsta ledningen för sin del helst skulle önskat afstyra.
En omläggning af arbetarnas fack- liga organisation %r ocksa planerad.
Och det är icke osan- nolikt, att situationen i flera afseenden varit en annan, on; denna omläggning redan tidigare hade varit genomförd.
Men det är också moment i själfva fackförenings- politiken, som äro ägnade att uppkalla motstånd.
Jag vi11 i det hänseendet särskildt erinra om de många stridernz rörande arbetsledningens rätt att antaga och afskecia an- betare.
Jag tror man kan saga, att arbetsförliallandenzc ut- veckling i vart land visar stor benägenhet H ömse sidor, bade hos arbetare och arbetsgifvare, att starkt utnyttja re- surserna af en maktställning.
Kanske ligger detta till en viss grad i sakens natur.
Men för den, som står: rtar,fiir, ter det sig i alla fall så, att man skulle önska se fiagot mera uppskattning fran ömse sidor af den gemensamkt i intressen, som ju dock i stor utsträckning finns meliar, arbetsgifvare och arbetare.
Jag tror, att denna brist p4 ömsesidig solidaritetikänsia varit en stor olycka och kaacke mer än något annat medverkat till den ' nuvarande kriseon.
Vore solidarifetskärislan å arbetsgifvarsidan större, skullle man kunna vänta, att goda företagarevinster oftare ZP nu - utan alla strider - resulterade i förbättrade förhi % landen för arbetarne.
Vore den aterigen större hos a r k - tarna, skulle man ' inte så allmänt höra den, som jag trorl berättigade klagan öfver ' bristande intensitet i arbetet.
EP sriiula skarpare blick för intressegemenskapen skulle kanske lätt nog uppenbara, att det finnes ett nära sammanhang mellan en de höga lönernas politik hos arbetsgifvarma och en det intresserade och intensiva arbetets politik hss arbetarna.
Det är utan tvifvel rätt vanligt, att man finner nsgot obilligt i arbetarnas alltjämt fortgående försök att förbättra sina arbetsvillkor, höja sina löner och förkorta sin arbeis- tid.
Man tycker, att arbetarna nu ändtligen kunde Vziz nöjda.
Enligt min mening är detta ett ganska cbiI !t [gt resonnemang.
Det är en naturlig sak för rnalanisI&lt;or i allz.
samhällsklasser att strafva efter bättre förhiilla~den, och de - a
göra det också inoiii alla sanihillsk !asser.
Jag tror ocksa, att det för hela samhället ar af stor vikt, att vi ha eii ar- - betsklass, som lefver under goda ekonomiska betingelser; detta ar säkerligen en viktig faktor för hela samliällets välstånd, för fkkhälsa och för en hög folkkultur.
De som klaga öfver arbetarnas oförnöjsamhet glömma också ofta, att med den bostads- och lifsn~edelsdyrhet, som d.e senaste Aren niedfört i vårt land, ar det icke alltid sagt, att arbe- taren med den faktiskt höjda lönen erhallit niöjlighet alt lefva bättre, med andra ord att reallönen verkligen också blifvitl högre.
Dyrtidstilläggeii; som .bevi1 jats så många andra grupper af medborgare, äro ju pil intet vis mera orimliga, därför att de begäras af dem, hvilkas inkomster befinna sig liigst nere på: löneskalan.
' Med allt detta vill jag emellertid icke lia sagt, att alla kraf på löneförbättring från arbetarnas sida äro berättigade eller att situationen alltid är sådan, att arbetsgifvaren - äfven med basta vilja - kan tillmötesgå dem.
Och jag tror, a t t man alldeles bestqindt kan saga, att fackförenin- garna bedrifva en orimlig och oriktig lönepolitik, om de icke medgifva, att man under kristider, sadana som vi på senaste tider haft att genomgå; måste inskränka sig till att.
söka bevara, hvad som förut kunnat ernås.
- Den maktställning, fackföreningarna småningom koni- mo att intaga, nådde till.
sist en styrka, soni ' kom den en- skilde arbetsgifvaren att få en jämförelsevis svag ställning.
Det var da naturligt och önskvardt, att nästa moment i utveckligen skulle.
bli en sammanslutning mellan arbets- gifvarna, genom hvilken de å sin sida kunde tillgodogöra sig organisationens fördelar för att bevaka gemensamma intressen.
Den ur samhällelig synpunkt eftersträfvansvarda jämvikten niellan parterna i arbetsaftalet.
synes emellertid vara svår att ernå.
Sedan arbetsgifvarnas organisations- arbete slutförts, visade det sig snart, att en ny maktför- skjutning intradt, denna gång till arbetsgifvarnas förman.
Man far också det intrycket, att arbetsgifvarorganisa~ tionerna lifligt önskat att låta arbetarna få största möjliga känning af denna sin öfveriiiakt.
Hade fackföreningarna, då deras ma.kt var jämföreIsevis öfverlagsen, utnyttjat denna på ett sätt, som ofta synts1 oresonligt och framkallat bittra kami ' or hos motparten, så visade man nu å arbetsgifvar- sidan en påtaglig ifver att.
tillgripa hårda stridsmedel, lockoiiter i stor ' o~hfattnin~, ' afven för jämförelsevis små anledningar.
Man förstår, att .detta måste .ge arbetarna det intrycket, att hvad de genom sina organisationers Arslånga arbete lyckats vinna nu stod på spel, om de icke kunde lyckas afvärja fortsatt användning af denna taktik.
De många på senare tid lidna nederlagen inför de upprepade lockouthoten .födde så till sist den stämning, som tog sig uttryck i lusten att försöka det yttersta medlet -- stor- strejken.
Det ar ju allmänt bekant, att det närmast var åtta olika konflikter, om livilkas lösning man ej kunde enas, som föranledde utbrottet af det stora sociala kriget.
Om man studerar de olika organisationernas A arbetsgifvare- föreningens och landssekretariatets - offentliggjorda redo- görelser för dessa konflikter, så far åtminstone den icke fackkunnige det intrycket, att det är utomordentligt svart ' s I att bilda sig en iippfattniiig on1 rittsliget.
De förslag till öfverenskonimelse, som franistalldes af förlil&lt;iiii~gsmännen, förkastades som bekant i olika punkter af båda parterna.
Och så började jattestriden.
Arbetsgifvareföreningen proklamerade lockout, som skulle träda i kraft i tre teitipo; för Iivarje gång vidgades ansenligt den utestängda kretsen arbetare.
Redan den för- sta af dessa lockouter riktade .sig mot arbetare inom fack, där alls ingen konflikt förekom; den sista skulle komina att omfatta ett antal af onikring 160,000 arbetare.
Före denna sista utvidgning kom eniellertid fråii arbetarnas sida förklaringen om storstrejk.
.
.. - .. I den niin denna storstrejk endast begagnade sig af samma metod som den af arbetsgifvariia redan använda, att med de vaxande massornas makt utöfva en allt kann- barare påtryckning på motståndareii, finiier jag för, miy del storstrejken såsom stridsmedel vara precis lika niycket eller lika litet berättigad som storlockouten.
Men stor- strejken inneslöt ännu ett motiient.
Deii indrog också eller sökte indraga under sig arbetargrupper, hvilkas arbete var af den oiiiedelbara betydelse för samhällets nödvändiga funktioner, att strejken därmed delvis kom att rikta sig mot själfva samliallet.
.
Mot detta slag af strejk måste all- tid ett sanihalle reagera ytterst kraftigt.
Den har ocksa aldrig i något land, där den försökts, medfört åsyftad effekt.
Den ar ett vapen, som alltid riktar sin udd mot den som använder det.
Hur sträng domen an faller öfver denna skarpt begrän- sade del af storstrejken, så är, ingalunda därmed den frå- gan afgjord, om situationen nu var sådan, om sådana in- ' tressen stodo på spel, .att ett användande af det yttersta stridsmedlet nu var af nöden.
Svaret därpå konimer för hvar och e11 att i .hög grad bero på den iippfattniiig mail har om de fragor och förhAllanden, $on1 liar förut i nå- gon niån berörts.
Att stridens mål för arbetarmassorna tett sig stort, Tiarom vittnar den behärskning och uthallig- het, hvarmed de fört striden.
Det ar en sak, som spelat en stor och ödesdiger roll i storstrejken, och det ar aftakbrotten.
Hela den kamp, arbetarna under de senaste årtiondena fört för bättre ar- betsvillkor, har utomordentligt nara sammanhangt med.
frågan om införande af kollek.tivaftal.
Den stora vinsten af arbetarnas organiserande ar ju framst den därigenoin uppkomna möjligheten att gemensamt traffa uppgörelse.
om arbetsvillkoren.
Men just om man skattar kollectiv- aftalet högt och anser det vara en stor olycka, om vi som följd af koiiflikten skulle stå inför en tillbakagång i dess tillämpning, blir nian benägen att falla en sträng .dom öfver aftalsbrotten, soni utan tviivel satt förtroendet till kollektivaftalet starkt på spel.
Och man finner det då också riktigt, att de aftalsbrytande arbetarna vid Atergången f3 finna sig i att följderna af arbetsnedläggelsen bli hårdare .. - för deni än för andra arbetare.
Men on1 man också intar denna position, så far man dock ' inte - tror jag - låta sin dom falla alltför hårdt och ensidigt, Först och främst bör nian begränsa den till dem det verkligen galler och komnia i hag, att detta är en jämförelsevis ringa del af de strejkande arbetarna.
Och ',
vidare får man göra klart för sig, att sjalfva den rattsupp- fattning, som höll på att utbildas, om okränkbar fred un- ' der aftalstid i ej ringa niån unde ' rgrafts genom de bestäni- melser, soni p i arbetsgifvarnas önskan införts i flertalet kollektivaftal, att strejk eller lockout kan få förekomma äfven under aftaleiis giltighetstid pli öfverledningens order.
(Detta är nämligen förutsättningen för arbetsgifvsrnas locko~t- taktik.)
Man kan förstå, att detta försvagat känslan för nödvändigheten att upyrättl~ålla principen om arbetsfred under aftalstiden i de jainförelsevis få aftal, dar ett uttryck- ligt stadgande om förbud för strejk eller lockout under aftalstiden förekomnier.
Om nian strängt döiiier sjalfva handlingen, aftalsbrot- tet, så utesluter detta inte heller, att man kali - falla en barmhärtigare dom öfver nianniskortia, som gjort sig skyldiga därtill.
För dein har det säkerligen i många fall tett sig som en pliktkollision.
De ha trott sig med sitt ingripande kunna förhjälpa sina kämpande klassbröder till seger, och solidaritetens plikt har d2 för dem franistått soni större an ordhållighetens.
Man vet, att denna tanke- gång innebär en själföfverskattning och ett stort te~retiskt niisstag - hjälpen blef ju i stallet det varsta hindret för en snar lösning af konflikten - och man kan säga sig, att utvägen ur pliktkollisionen borde blifvit en annan.
Men man är blind för situationens tragik, om man endast fal- ler en.
kall förkastelsedom öfver dem, som dock till huf- vudmotiv för sitt handlande haft en oegennyttig ifver att hjälpa kamrater, hvilkas sak de velat göra till sin.
Då jag försökt att ge en frainstallning af de förhål- landen, som fört till den nuvarande situationen, och af några moment i den stora arbetskonflikten, har jag fram- för allt velat klargöra, att det är mi~igä stora och svara sociala spörsniål, man niåste bilda sig en nieiiing om för att kunna välja position i de sociala striderna, och att man därvid icke bör lita sitt oindörne bestämmas endast af en känslostämning, ett synipatiskt eller &amp; ynipatiskt mo- ment i striden.
Man möter så ofta vid resonnemang med kvinnor och män - sil väl ur det ena som ur det andra lägret - mycket kategoriska onidönien och mycket ringa kännedom om fakta.
Utan tvifvel ar denna okunnighet, denna snarhet att på lösa grunder fatta positioner - lika vanlig inom alla samhällslager - ett stort hinder för blif- vande lyckligare förhillanden.
Och är man öfvertygad om att.
ingen väg säkrare än vetandets leder till för- stående, framstar säkerligen behofvet af ökade insikter på sociala områden, ökad upplysning inoiii alla samhällsklas- ser såsom en af de viktigaste lärdonlarna från den senaste sociala striden.
Då det nu visar sig, i. hur hög grad tankarna inom de olika samhällsklasserna gå i olika banor, tränger sig också den tanken fram med förnyad styrka, liuru lyckligt det vore, om denna upplysning låiigt mera an nu kunde inhämtas gemensamt, om man fran början niöttes fran alla de olika hemmen i en gemensam skola, bottenskolan, där det borde bli hela nationens sträfvan att ge de bästa gemensamma uppfostringsmöjligheter åt alla nationens barn.
Jag har komniit in på den för oss svenskar säker- ligen mest brännande af alla fragor i detta nu: hvad soni kali göras för alt virt land i fraintiden iilatte förskonas från storlockoutens och storstrejkens bittra erfarenheter.
Dct är val att hoppas, att just dessa erfarenheter i sin man garantera mot vådorna d ett upprepande,.
men säkcrligen ar det också mycket annat soin kan och bör göras.
Det har förut papekats, att det inte bara ar nrbets- gifvare och arbetare, som kuiiiia sagas bära ansvar för de sociala striderna, titan att detta också i sin man återfaiier pa de utonistående, pil sainliallet.
Jag tror, att det ar dinga underlåtenhetssynder från samhällets sida, som gifuit växt åt det sociala missnöjet, sjalha grundorsal&lt;en till den soci- ala striden.
En sidan iinderlitenhetisynd var det langa förhalandet af den rösträttsreform, som skulle skänka de sämst ställda i samhället medborgerliga rättigheter, men som, då den genonifördes, filt en sådan form, att dcrr ingenstädes skänkte den glädje ocli lyftning en sidan till- dragelse bort kiinna istadkomina.
En annan sadan under- låtenhetssynd är var efterblifvenliet på socialförsäkringens omrade.
Vi veta, att vi p8 den vägen shulle kunna skinka atniinstone trygghet mot tryckande nöd på ilderdomen, men det liar hvarken bland dem, soni narniast .ha makten att afgöra sadana frågor, eller bland alla dem, soni medel- bart ha inflytande i samliället -- om också blott genoni möjligheten att vara med och arbeta fram en folkopinion.
--.
funnits ett så lefvande och varmt intresse för att drifva fram den stora frågan om Alderdomsförsäkring, att de sv&amp; righeter denna fråga innebär ännu kunna sägas vara nira sin lösning.
Mycket annat ha vi försuiiimat, men for- summelserna kunna inåliända godtgöras.
Och förgafves skulle inte allt det lidande ha varit, som nu gått öfvcr vårt folk, om det gifve till resultat en eggcIse till enig strafvan att skapa de bästa utvecklingsmöjligheter och dc största lyckomöjligheter åt alla dem som bygga och bo i vart land.
Vill man särskildt fraga sig, hvilka insatser kvincornz kunna göra med hänsyn till de sociala striderna, s2 gälfeir det först och främst, att de jämte männen hc sin plats i arbetet för uppgifter sidana soni de redan antyddz.
Vi ' s.
serligen sakna de ännu befogenhet att på snmm sätt som mannen deltaga i det medborgerliga arbetet för sociala framsteg.
Men de ha alltid oafkortad möjligheten ritt varca med och bilda den tolkopinion, p5 hvars styrka framåt- skridandets takt ytterst beror.
Och iila skulle de fy % sin plats, on1 de nu saknades i arbetet att bereda sam !rPlIs- trefnad i t de många.
Men det finns också uppgifter, som ligga oss kvizmr alldeles speciellt nära.
Jag vill peka på en enda, den i mina ögon främsta af dem alla.
Det är inte bara fukta och förhallanden, soni kiinna leda till strid, det 8s .&gt;cksi stämningar.
Det kanske förefaller fler äii mig, soni om vi p3 sistone genonilefvat en tid, som på visst satt liknat de nerisningsperioder vi känna till frin jordens utvecklings- historia.
Det har tyckts, som om kölden och hirdlieten vunnit makt öfver inänniskornas sinnen, sam oni man stelnat till allt obevekligare å ömse sidor on: stridslinjen.
Det är ju en företrädesrätt, som mani tillerkänner oss kvin- nor, att representera det vekare, varmare elementet hiis i världen, att kiinna locka fram en smula solsken öfver iiil-
varon; och nu om någonsin synes det mig att vi skulle göra bruk af det privilegiet.
Det förefaller mig, soin om det vore så mycket som behdfde tinas upp just nu, så många ismurar som behöfde smältas, så att nian från ömse sidor kunde få syn på hvarann igen inte bara som mot- ståndare utan som medmänniskor.
För den uppgiften borde kvinnorna i dessa dagar ha lättare än männen, bl.
a. också därför att de ej på samma sätt och i samma ut- sträckning som de varit indragna i striden.
Det ser ibland ut, som om kampen för tillvaron skulle vara den enda eller åtminstone den verksammaste faktorn i naturen och det ' " mänskliga samhället.
Men vi få aldrig glömma, att jämte kampen för tillvaron också samarbetet for tillvaron är en oundgänglig betingelse för framåtskri- dandet.
Och i detta samarbete behöfva vi hvarandra alla.
Solidaritetens band sammanknyter oss fastare med andra människor i den mån de stå oss i något afseende nära, men en solidaritet gifves det dock mellan oss alla .. ' När förnimmelsen af den solidariteten emellanåt brister, d3 ar det fara å färde och da är det, som vi stå inför de stora och Ödeläggande konflikterna.
Om solidaritetskänslan klasserna emellan f. n. är svag, så ar det kanske kvinnorna gifvet att i någon man kunna stärka den genom den solidaritet de i många afseeilden säsom kvinnor känna inbördes.
Det har ju inte så sällan visat sig, att denna samkänsla kvinnorna emellan förmått ena dem att från skilda klasser och eartier samarbeta fbr gemensamma mål.
Det gäller nu att hålla den cainkans- lan varm och de knutna banden starka.
.
Och vore det möjligt, att kvinnorna från ömse sidor ville se en gemensam uppgift i arbetet att bygga broar öfver till hvarandra, att finna nya vägar till förståelse, då skidle vi kanske våga hoppas att en gång få se bitterheten och misstron vika; och kanske skulle vi då vaga dröm- ma den drömmen, att åtminstone en kommande ge- neration en gång i Sverige skall få ' se ett lyckligt och.
ett enigt folk. '
l Stockholm.
Vid Stockholms stadsfullmäktiges sammantriide sist- lidne mandag tillställdes samtliga ledamöter följande skrif- veke från Stockholms F. K.
P.
R.
Vid behandlingen af kvinnornas rösträttsfråga vid 1909 års riksdag visade det sig, att Andra kammaren, efter kon- stitutionsutskottets tillstyrkan, utan debatt pch utan votering bifallit Liberala samlingspartiets motion om rösträtt och valbarhet för kvinnor till riksdagens båda kamrar.
Första kammaren, som likväl genom medverkan till beslut om utredning af samma fraga vid 1906 Ars riksdag i princip godkändt densammas berättigande) afstyrkte med stor ma- joritet ett här framkommet förslag om enbart rösträtt för kvinnor.
Då frågan om kvinnornas politiska medborgarrätt, sedan förslaget om utvidgad rösträtt för män vunnit slut- lig stadfästelse) numera är den viktigaste konstitutionella.
frdga som riksdagen har att genomföra, hemställa vi, att Stockholms Stadsfullmäktige vid uppställande af kandidater till riksdagens Första kammare ville utse sådana män som vilja medverka till denna reforms omedelbara genom- förande.
Stockholm den 14 september 1909.
För Styrelsen i Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Stockholm.
.
.
Lizinka Dyrssen,, f. af Ugglas.
Ordförande.
Anna YIeman.
Sekreterare.
Utlandet.
-- De franska kvinnornas kommunala rösträtt.
Frågan om kommunal rösträtt för kvinnor har åter- uppfagits i franska ' deputeradekammaren.
Det ar nu åtta år sedan den första: motionen härom väcktes af M. Gantret, hvilken ansåg, att ' den oegentlighet som låg i alt " frihet, jämlighet och brod4rskapi1 endast vore manliga företrädes- rättigheter) skulle undanröjas.
Motionen afslogs utan att blifva f$remål för ' debatt i kammaren, men början var gjord.
Ar 1906 väcktes ny motion i saken, men föll så- som föregaende gång.
M. Ferdinand Buisson har nu i år tagit upp.
frågan.
Han.
föreslår att gifva kvinnorna rösträtt till alla kommimala nämnder, municipaux, geizhaux d d ' arrorzdissements.
Dessutom begär .han, till skillnad f r h föregiende förslag, att kvinnorna afves skulle göras valbara till alla ofvannämnda konimunala id&amp;ttningai och nämnder.
Hail anser att detta vore ett undvikande af ett endast onödigt uppskof, att det icke.
bör vara svårare att erhiilla två rättigheter i stallet för för en och att det är vida mera logiskt att bevilja dem samtidigt .. Ny.
skilsmassolag i England.
Ett förlag till reformering af den engelska skilsmäsco- lagen har.
framlagts i öfverhuset.
Enligt nuvarande be- stämmelser är skilsmässa i England en sak, som endast de rika kunna tillåta sig, emedan den rättsliga proceduren medför stora kostnader.
Skilsmässa kan enligt nu gäl- lande lag endast afkunnas af Högsta domstolen, och för sakens behandling fordras parternas närvaro i London och utgifterna belöpa sig till tusentals kronor.
Lägre rätter kunna endast lämna skilsmässa till säng och säte, utan att denna skilsmässa berättigar till ingående af nytt äktenskap. '
Enligt den nya lagen skulle emellertid nu dessa domstolar afven erhålla rätt a&gt; afkunna full skilsmässa. '
Till Stockholms Stadsfullmäktige, Sedan riksdagen genom antagande af 1909 års kom- munalreform ?eviljat kommunalt röstberättigade kvinnor kommunal valbarhet, hafva kvinnliga stadsfullmäktige tillerkänts rätten att deltaga i val af Första kammarens ledamöter,.
Då emellertid denna reform kommer att träda i kraft först nästa år och val till riksdagens Första kam- mare komma att ske hos Stockholms Stadsfullmäktige redan i år, taga vi oss friheten att på detta sätt framföra våra önskningar, i förhoppning att de äfven af Stockholms Stadsfullmäktige skola blifva beak.tade.
E l l e n Spencer M u s s e y.
L. iksom flyttfåglarna komma de utländska turisterna i skaror, då sol och varme och ljus gjort vårt vinterliga land lockande fagert i .sin korta blom- ningstid.
Flera och flera af våra ' energiska systrar från den stora republiken på andra sidan vasterhaf- vet hitta vägen till vårt aflagsna Sverige.
Och så stark har känslan af solidaritet och intressegemen- skap vuxit sig mellan kvinnor, som vilja och verka för sitt köns höjande, att afven om ingas personliga för- bindelser finnas det ar en naturlig sak, att den Iång- väga gasten söker och finner själsfränder bland de svenska kvinnorna, i saker förviss- ning om ömsesidigt utbyte af samvaron.
Det var därför icke öfver- raskande, men val glädjande, att en amerikanska, Mrs Ellen Spen- cer Mussey, på besök i hufvud- staden önskade sammanträffa med några representanter för den sven- ska kvinnorörelsen.
Den som vid internationella kongresser i någon mån haft tillfälle till hvad man skulle kunna kalla jämförande kvinnoforskning, kan icke undgå att med särskild sympati omfatta Amerikas fria döttrar.
De ha nått så mycket, som vi i gamla Europa ännu strafva efter, och -.
de äro så förtjusande fria från denna prägel af stridskämpe, som afven den i grund och!
botten mest fridsamma kvinnosakskvinna lätt får i professor Clasons och biskop Lövgrens land.
Men det ar säkert jamförel- sevis lätt att med fullandadt behag strida för sitt köns rättigheter i kvinnoaktningens land par préfe- rence; dar.
motståndet grundar sig p i säregna, poli- tiska och ekonomiska förhgllanden, icke bottnar i underkännande af kvinnan som människa, som tan- kande och viljande individ.
Mina förvantningar gäckades icke heller nu.
I Mrs Ellen Spencer Mussey gjorde.
jag bekantskap med ännu en .af dessa präktiga, verksamma och per- sonligt älskvärda amerikanskor, som äro sådana ut- märkta exponenter för den nya kvinnotypen.
Redan det förhållandet, att Mrs Mussey ar juridiskt biträde % t svenska och norska legationerna ingifver mig en viss respektfull undran.
Hur har ' .det gått till?
Mrs Mussey har redan hunnit berätta, att hon ar far- mor.
Och för svenskt betraktelsesätt synes det mera förunderligt, att en kvinna som hunnit så pass långt i lifvet, bekläder en dylik funktion,, än om hon till-.
.
, När min mans hörde de yngre åldersklasserna.
I ' ' halsa började att svika, och sedan, nar han dog - jag hade två ' egna barn, och min .man hade två i. ett föregående gifte - sa hvilade ju allt på mig,.
sade Mrs Mussey helt enkelt: -, Men hur kunde.
Ni?, - » a h, jag hade studerat juridik for min man som var lagkarl; han hade satt mig in i allting, och i sjalfva verket har jag i 16 år praktiserat till- sammans med honom.
Han gjorde den del af ar- betet, som jag icke hade laglig rätt att utföra, och jag det andra., - Och Mrs Mussey berättar mig sitt lifs historia.
Hon gifte sig mycket ung med den många år ildre general R.
D .. Mussey, general i inbodeskriget, Military Secretary till president Jonson.
General Mussey, som i sitt borgerliga yrke var advokat, hade, då hon funderade öfvel-, huru hon genom eget arbete skulle kunna trygga sin ekono- miska stallning, bestamdt ridt henne till att agna sig åt den juridiska banan.
Då mannens död afbröt de båda makarnas samarbete; aflade Mrs Mussey vid fyllda 42 års ålder nödiga examina för att erhalla laglig befogenhet som advokat.
Mrs Mussey ar den trettonde kvinn- liga juristen vid » the Supreme Court of U.
S. A.,.
Sin befatt- ning vid svenska och norska legationerna erhöll hon på rekom- mendation af, the State Denarte- ment,.
Ar 1896 Mrs Mussey Washington College of Law, därtill föranledd genom talrika framställningar från kvinnor att hon matte meddela dem undervisning i rattskiinskap.
Emellertid ar det icke blott kvinnor utan afven man, som utbildas vid denna läroanstalt.
I maj detta år graduerades vid Washington College 16 studerand ' e, daraf 10 man och 6 kvinnor.
.Lärarna, ' 20 till an- talet, äro både manliga och kvinnliga, Mrs Mussey i r anstaltens rektor.
Man skulle tycka, att så krafvande uppgifter.
skulle.
omöjliggöra aktivt deltagande i dessa sociala sträfvanden, som äro ett af vår tids vackraste och mest karakteristiska drag och som särskildt i För- enta staterna nått sådana beundransvärda resultat.
Men Mrs ' Mussey utgör ett bevis bland många andra, att det ofta ar bland de kvinnor, som ha den mest krafvande yrkesverksamheten, som ' det samhälleliga arbetet vinner sina verksammaste förkämpar.
J % uppfostrans gebit har Mrs Mussey varit verksam som medlem i Washingtons » board of education.
och,, G
DAGNY 41 l P.
därvid sirskildt agnat sig åt .den afdelning, som sysselsatter: sig med outvecklade, abnorma barn.
Hon har också varit - ordförande i den kommitté, som ar-.
betar ' för anskaffande af lekplatser åt de offentliga, skolorna.
Äfven åt den amerikanska afdelningen af Röda korset har Mrs Mussey i egenskap.
af vice ordförande funnit tid att .agna.
sig.
Och ännu.
många andra företag af allmännyttig natur har denna verk?
samma kvinna arbetat för.
.
Naturligtvis ar - Mrs M.ussey rösträttskvinna.
Och hon angifver året för sin omvändelse.
från en lik- giltig till en hangifven sådan.
Det var år 1896. sjag hade.
dås, berättar Mrs.
Mussey, .ett samtal med en af vii-a lagstiftare, Mr Warren, för att bedja honom för kongressen framlägga en moiion rörande förslag om ändring i gillande äktenskapslag i syfte att bereda kvinnarna.rätt till sina barn och till sin egendom.
: Det var ' först då, som.
jag till fullo realiserade bety- delsen af politisk makt ».
.
Både .denna gång och ' år 1899, då kongressen fattade beslut rörande anslag till upprättande af fria lekskolor samt om obligato- risk skolgång och om skyddslagstiftning för minder-: åriga, vädjade Mrs Mussey och de i Amerika mak- tiga.
kvinnoklubbarna framgångsrikt till herrar lag- stiftares.
goda vilja.
Önskemålen blefvo verklighet.
Men öfvertygelsen om nödvändigheten för kvinnorna att sjalfva hafva andel i den bestämmanderätt, hvaraf deras och deras barns förhållanden äro i så hög i grad beroende, blef också lefvande verklighet .- förespråkarinnans sinne.
Med tillfredsstallelse berat- tade Mrs Mussey, att nuvarande presidentens hustru, Mrs Taft, som hon.
personligen känner, ar ifrig rösträttskvinna och att afven presidenten ar röst- rattsvan.
.
Min korta samvaro med Ellen Spencer Mussey var slut.
.Det går ändå framåts!
1 denna opti- mistiska sats sammanfattade jag mina intryck, då jag i tankarna sammanstallde den ljusa bilden af denna kvinnas nyttiga, verksamma och därför lyck- liga lif med blad ur andra ankors historia, där hvarje rad berättar om en .utslitande, hopplös kamp mot fattigdomen, den .materiella eller den andliga, som i sin sterilitet icke kan skapa nya lifsvärden.
CANDIDA.
.
RIDDAREN ' OCH JUNGFRUN.
Några.
reflexioner.
D en sköne och stolte riddaren Henrik blef af himlen slagen med obotlig krankhet och fruk- tansvärda sår.
Slutligen löd den vises dom, att det enda, som kunde hela honom, var eri ung jungfrus hjärteblod, af fri och glad ' vilja gjutet för hans skull.
En jungfru mötte han, villig till offret, men när h,on beredde sig att dö, visade det sig, att hennes kärlek var det ratta botemedlet, som frälste dem.
båda.
Riddaren Henrik blef åter skön och stolt och ung som förut.
Så långt Hartmann von der Aues medeltidsdikt: Der arme Heinrich.
För någon.
tid sedan blef, berättar en tidning, professor Metschnikoff i Petersburg omringad af kvinnliga läkare, som uppmanade honom att uttala sin åsikt om kvinnorörelsen.
Och följden blef, som tidningen framhöll, ett nederlag för dem.
Professorn sade, att det .i röstrattskvinnornas grundprincip hette, att kvinnan i somliga hänseenden ar mannen underlägsen, emedan hennes motsvarande själsförmögenheter genom ett månghundraårigt slaf- veri dödats.
Dock, framhöll professorn, hade kvinnan aldrig varit utestängd frAn att ägna sig åt musikens - konst, utan .tvärtom.
Men hade val nigonsin en kvinna frambringat ett resultat, som kunde satta henne jam- sides med de stora mästarna?
.
..
Likaledes med de andra sköna konsterna.
Ingen hade hindrat kvinnorna från att skapa,: men hvar fanns val bland dem en Rafael, en Rubens, en Michelangelo?
Och afven inom litteraturen och dramatiken, dar aldrig kvinnan varit förmenad att göra sin insats, tillhörde likväl de odödligaste verken man.
.
idn ni ng en berättar vidare, hur damerna blefvo sa ' slagna af dessa fakta om deras underlägsna in- telligens, att ingen kunde finna ett svar, förrän pro- fessorn aflagsnat sig ..
Detta är ju inte att taga så mycket på allvar, ehuru frågan i och för sig skulle kunna framkalla en del allvarliga reflexioner.
Är det val mannen speciellt som man, som kön, som herre jorden, som skapat de odödliga master- verken inom.
konstens, andens områden?
Är val den ideella skaparkraften något som han kan kalla sin egendom?
Är den icke snarare en idé som tillhör universum, ' som skulle kunna kallas hänförelsen) sjalfuppgifvelsen, offret på det att något måtte födas - det lilla gröna bladet ur mullen liksom det stora konstverket, som aldrig skall dö.
Denna idé ar det också som inspirerat medel- tidsdiktaren Hartmann von der Aue till dikten om riddaren Henrik och jungfrun.
Dar är det hanförel- sen, offret, som låter ett under ske, fastän de denna gång tagit gestalt i kvinnokarleken.
Men om kvinnan som människa ar .lika delaktig i denna skaparkraft, som kan fylla en sjal och föda verket utan att därför vara.
någons egendom, hvar- f ',
412 DA-GNY - för har då ej hennes namn blifvit så odödliggjordt inom konsten som t. ex. en Michelangelos, en Rafa- els, en Shakespeares, en Beethovens?
Svaret skulle kunna blifva: Därför att liksom jungfrun i riddardikten räddade riddarens lif, så har det blifvit kvinnan förelagdt att radda jorden, det materiella, åt mänskligheten.
Och har hon därför blifvit mera kön an man- nen, har mannen, riddaren, mottagit offret, hanförel- sen som skapat jorden åt honom, så tackar han henne alltför ofta genom att å ena sidan upphöja hennes kön af sjalfviska bevekelsegrunder och å den andra förespegla henne hennes sjals underlägsenhet.
Han yfs öfver det han icke äger eller det kvin- nan äger i lika hög grad som han, fastan tillvarons lagar ordnat lifvet så, att kvinnan fått det mest jord- bundna arbetet.
Är det tragik i detta, har kanske ingen kant denna tragik starkare an den unge tyske filosofen Otto Weininger, kvinnohataren, som sjalf hade i sig så mycket af kvinna.
Kvinnan ar mannens synd, säger han, hon måste utrotas från jorden, upphöra att vara kvinna, frigöras för att bli man, d. v. s. sjal, intelligens, mottaga det inre dopet, som ställer henne under mänsklighetens idé.
Detta allena, säger han, skulle vara kvinnoeman- cipationen.
Men han frågar sig tillika: Kan detta ske?
Skall kvinnan vilja friheten?
Skall hon uppge slaf- veriet för att bli - olycklig?
Hans bok slutar med ett nej till dessa spörsmål, och därmed ar ju tragiken fastslagen.
Tragiken kan kanske aldrig skiljas frin tillvaron, och full fred kan det kanske aldrig bli mellan djur och djur, ' mellan människa och människa) mellan man och kvinna.
Och hvilken lösning på frågorna an den ena människan ger den andra, hvilken riktning hon an utpekar, skall hon kanske återkomma till den olyck- lige unge tyske filosofens ord: &gt;Saligheten kan den inte lofva henne, och till Gud ar vägen ännu lång,.
Men en lycka ar det dock, att kvinnorna ej äro så nöjda med jorden och könet, att de ej se tragi- ken, att de ej äro sofvande gent emot de svårlös- liga lifsproblemen och den strafvan, som skall stalla dem under ~rnansklighetens idé,.
GUSTAVA SVANSTROM.
Små blad ur vandrings- boken.
v En söndag p % Themsen.
i vor0 ett litet sällskap glada människor, mest ungdom, som under vissa icke alltför obefogade farhagor för vädret en disig söndagsmorgoti tågade ned till Themsens strand.
-- - .- - Ungherrarna, som vor0 belastade med fursvar-.
liga lunchkorgar samt kuddar i alla färger och stor- lekar, fnstufvade emellertid allt detta med största optimism i tvanne af de flatbottnade båtar; kallade ~punts:), som äro så allmänna på Themsen.
Damer .. na intogo sina lättjefulla, halfliggande platser i aktern, val kringstoppade med brokiga mjuka kuddar.
Her-.
rarna åter gjorde sig med gladt mod redo till star- ten p2 ett satt som vittnade om att deras sondag långt ifrån skulle bli en hvilodag.
Rockar och hat- tar kastades af.
I hvita benkläder och ljusa flanel !- skjortor med högt uppkaflade armar fattade de hvaï sin långa stång och förde vår ~ p u n t r med kraftiga tag upp mot den starka strömmen.
För den oinvigde ter sig detta satt att färdas i båt som en enkel lek.
Men det gäller att stående i båten aldrig förlora balansen, icke låta den Iinga stångens gaffelliknande beslag fastna så hårdt i bott- nen att den glider ur handen eller rent af drager er ur båten samt att med skickligt afvagda stotar samtidigt styra och lotsa den långa båten mellan de flytande farkoster af alla slag och storlekar, scm myllra på floden uppe vid Richmond en vacker söndag.
Nu då solen med ens bryter fram ur de litta grå molnen, erbjuder sig en obeskrifligt färgrik an- blick.
Alla dessa damer i ijusa latta, färger och bro- kiga parasoller, alla dessa gentlemen i hvitt, seglare, som kryssa hars och tvärs, och de vackra iummiga träden längs stranden, blommande röda kastanjer och hvita eller röda hagtornsbuskar.
Allt detta fördubb- ladt, sedt i den stilla flodens spegel.
Och s i de pittoreska villor, som följa med hela vägen, de flesta öfvervuxna med härlig murgröna eller rikt behangdn med glycinens stora, Iju~bla klasar; och framför alit, de.
mest sammetslika smaragdgröna grasmattcr, som nå anda ned till vattenbrynet.
Efter den forsta hult- timmen finner ni er ha uttömt alla språkets ressrser i uttryck af förtjusning.
Ni uppger det och för- sjunker i behaglig tystnad, medan båten sakta glider och glider.
Det ar en söfvande ro i den varma vårluften, starkt mattad som den ar af den nästan berusande söta doften frän hagtornsblommorna.
Sol- glittret p % vattenytan samt det sakta porlandet uteftcr båtens sidor, allt bidrager att invagga hela dct lilla sällskapet i stilla drömmeri.
Men våra unga roddare, som arbeta så tappert, hilla under tiden utkik efter en låg, pilbevuxen hol- me i flodens midt, dar de tanka rasta och hänge sig åt de medhafda korgarnas läckerheter.
&amp; erallt synas redan frukosterande sällskap.
Några af dem hafva endast forankrat vid stranden och genom att placera- ett par aktertofter öfver knäna med stiid af båtkanterna skapat sig utmärkta bord, p i krvika den uppdukade måltiden, då vi passera förbi, ter sig s5 frestande att vi med ens höja ett allmänt rop 72 Iiinch.
Vi lagga i land och i en handvändning ar duken utbredd på gräset, och hjälpsamma hände: jdocka
fram i lustig villervalla hvad korgarila förmi: duf- pastej och ett halft dussin citroner, salt och tunga, syltkaka och peppar - den senare rikligt strödd öfver korgens hela innehåll - vinflaskor och .last but not] east# bröd, äpplen och körsbär.
Vi hjal- pas åt att blåsa bort pepparen och nysa sedan i kapp, under det ett kvickhufvud föreslår att ön hädali- efter måste bli ~ d e t land dar pepparen vaxer,.
För att hjälpa upp dess vegetation tafla vi sedan i att så ut körsbärskärnor i det höga gräset och före- ställa oss i andan den härliga anblick af rikt blom- strande körbarsträd, som en kommande generation skall ha oss att tacka för.
Under dylikt glammande ar W bordet W efter måltiden snart afdukadt, servisen sköljd i floden och allt åter instufvadt.
Ater till affard med b slussen^ som mål.
En talrik flottilj vantar redan dar, och en liten pustande flodbåt ligger midt i alltsammans som en fet and bland sin kull af ungar.
Man kilar fram sina båtar in emellan hvarandra, tills man bokstafli- gen icke kan röra sig längre och håller sig fast i hvarandras bitkanter.
Ändtligen öppnas slussportarna, och med ångbåten i teten mylla alla dessa punt ' ar, kanoter och andra båtar, alla med gentl le me ng on- dolierera, igenom.
I sista minuten kommer en lätt motorbåt ljudlöst ilande för full fart.
Det ser ett ögonblick kritiskt ut för alla de latta nötskalen, men nu stoppar den tvärt och manövrerar skickligt fram genom svärmen.
s edan vattnet långsamt stiger i slussen, ha vi god tid att observera denna flytande lilla » stadr, ocli vi kunna icke .undgå att beundra de unga britternas liurtiga utseende, dar de stå afvaktande, alla i sam- ma latta kostymer som våra egna rgossarr ...
Barhufvade och bararmade, drypande af ansträng- ningen att gå motströms, äro de likväl i allra bästn söndagshumör, så olika den stele, korrekte engels- mannen därinne i staden som val möjligt.
Vi er- tappa oss med en ofrivillig undran hur våra makliga svenska ungherrar skulle te sig i samma situation.
Äfven ålderdomen har en beundransvärd representant bland dessa » puntarex en sjuttioåring med för vin- den fladdrande hvita lockar och böljande hvitt skägg, en verklig b fat her-Christmasr-typ, ungdomligt vig och kraftig och synbarligen i rhigh spirits ».
Nu öppnas portarna och det blir lif i slussen.
» Angbåtsanden D med alla sina %båtungarr, hvilka för att göra likheten ännu mera träffande kifva, tran- gas och knuffas, glider åter ut i den breda floden.
Omsider blir det dock tid att vanda, och vi ila nu med strömmen i god fart hemåt, förbi förankrade båtar, ilvars besättning njuter sin siesta eller redan börjat duka upp sitt sfive o ' clock t e a ~.
Har och dar ses en ovan ~puntares under skämtsamma till- rop från alla håll med skamsen uppsyn paddla efter sin stång, som glidit ur hans hand och nu gungar på vågorna, förd af strömmen allt längre bort.
En större båt far förbi, lastad med frukt till brädden, liela högar af ananas och bananer, ' så att den inger en föreställning om ett långt sydligare luftstreck.
Våra damer få nu tillfälle till en liten lektion i rodd .med.
de breda, korta, brödspadeliknande årorna, hvilka föras nästan vertikalt.
Under tiden lagga ~puntarna » ' upp sina stänger och få njuta en stunds valbehöflig hvila.
Mot- aftonen, snarare ökas lifvet härute än aftager, och det är ofta ett verkligt konststycke att lotsa sig fram.
Mer an en gång undvikes en .sammanstöt- ning endast i yttersta minuten.
Efter sju timmars ~flodlif~ äro vi åter valbehåll- na på terra firma, betydligt brunstekta ocli genom- förnöjda med vår dag.
Och en timme senare, under det vi inom hemmets fyra vaggar inmundiga vårt té, smattrar ett stadigt ihållande regn mot rutan!
ST.- GRAVE. "
F r h grunden uppåt ".
D et är icke flSpestl afsikt att ingå på ett ofruktbart meningsutbyte med deii ärade insändare som i N: o 32 af Dagny med en lika grundlig soni - nian vore frestad saga - afsiktlig missuppfattning uttalar sin för- kastelsedoin öfver hans syiipunkter i den sociala tvedräkts- frågan.
Blott några ord till dem, som anat om än dun- kelt att detta tal om sprakets makt öfver tanken, denna maning till en språkets sjalfbesinning, hade en djupare undermening.
Dessa synpunkter hade tilkominit langt före den nu tillandaliipna stora ofredens utbrott .. Och under dess lopp har en uppmärksam läsare mer an en gång haft tillfälle att med sorg och harm konstatera med hvilket lättsinne nian i båda lägrens organ handskats med språkets farliga vapen.
Man har blott alltför lätt att glömma .såväl det tryckta som det talade ordets oerhörda ansvar och makt.
Och .med förskräckande tydlighet har denna strid med orden illustrerat pastaendet att de båda parterna snart icke första, icke vilja första hvarandras språk.
Är den skarpa klassmotsättningen ett ondt - och äfven S.
G. Lorén vill ju erkänna det - så bör och måste å båda hållen arbetas på dess upphafvande med sådana medel som stå enhvar till buds.
Ha vi funnit att språ- ket är ett mäktigt huggvapen i denna tysta förbittrade strid, som vi alla s8 gärna ville afblåsa, så maste vi ner i djupen till de härdar, där det smides för att onidana det till den plogbill som skall bereda marken för kom- mande generationers fredliga sadd ..
Detta är i sanning intet lättvindigt arbete!
Det ar ju icke fragan om en blott " yttre o~nkladtzad~ (af vissa ords valör, hvad det gal- ler är att fördjupa och förädla det allmänna tänkesättet, ur hvilket språket vaxer.
Det behöfs decennier efter decennier för att mogna en idé.
Men till sist i r det dock idéerna, som behärska världen.
Den religiösa fanatisnien, maktprincipen, envälde eller niångvalde, frihetsidén o. s. v., alla ha de haft sin,
414 D A C N Y - - ----- p. -- tid och förorsakat ' milktiga omhvälfningar i mänsklighetens Den nya handelshögskolan.
Blaiid nu anmälda.
eIever historia.
Var tids höga idé är det allmänna broderskapet, vid handelshögskolan i Stockholm niärkas tvänne kvinnliga men man drager ned den till en kamp om guldet.
Begrep- sidana, fröknarna Marta Hegarth och Alfliild.
l.axiiiii, Stockholm.
pet behöfver tydligen vidgas uppåt och nedåt.
Den soni Småskolläraririaeutbildningen inom Stockholms län.
Ar i broderlighetens namn riktar hugg mot sina egna, enbart 1904 upprättade landstingsbestyrelsen kontrakt med aktie- p3 den grund att de stå på ett Iiögre eller lägre ekono- bolaget Ateneum för flickor om utbildande vid bolagets miskt plan i samhället, har visserligen ännu icke förstitt läroanstalt af småskolelärarinnor för länets behof.
Till in- detta ord i hela dess sköna innebörd.
Broderskapets idé nevarande års landsting har nu bolaget gjort framst2llning stryker bort alla skiljande klasstreck.
Gemensamt plikt- om träffande af ny öfverenskonimelse för nästa femars- troget arbete, i orubbligt förtroende till hvarandra, för livar- period 19 10- 19 14, dock mot förhöjda afgifter.
Enligt andras gemensamnia väl, blir dess valspråk.
Omöjligt kan nu gällande öfverenskommelse erlägger landstinget för 28 elever, fördelade i två kurser, Arligen 28,000 kr.
Deiina den i Iden ekonomiska origestaltningenll af samhället se årliga afgift skulle enligt bolagets skrifvelse, soni tillstyrkts den sociala frågans enda lösning.
Den vill en omgestalt- af k. bfhde, komma att för nästa femårsperiod höjas med ning, ja väl, men denna omgestaltning skall icke hvila på 4,200 kr.
så Iösan sand, den skall grundas i människornas hjärtan.
Kvinnornas gymnastik- och idrottsförbund.
Föreningeti Att en sådan inre omdaningsprocess är den ojämförligt G.
C.
I. har beslutit utsända kallelse landet rundt till bil- l~ngsammaste och svåraste vägen fram till klassmotsätt- dandet af Svenska kvinnornas förbund för gymnastik och ningens utjämnande vet ingen bättre än llSpesll.
För honom idrott.
Förbundet skall ha till uppgift att lata svenska är och blir denna ideella väg, om han än måste gå den ensam, kvinnor af alla klasser komma i åtnjutande af gyriinasti- keiis och idrottens välsignelser.
dock den enda rätta och därvid reellaste vägen.
Ty han Kvinnorna p i arbetsmarknaden.
Statistisk årsbok l Q09 bygger därvid från grunden uppåt, under det man från för Tyskland lämnar intressanta tabeller öfver yrkesarbe- andra sidan synes vilja inlåta sig pa det Iiopplösa före- tande kvinnor i olika länder.
Vi lämna härnedan nigra hafvandet att begynna med den sköna tornspiran sväfvande siffror därur, men fästa våra läsares uppmarksainhet på i luften.
att uppgifterna, hvad Tyskland vidkommer äro baserade p2 ~ ~ S P E S ~ ~.
.
rakning af år 1907, hvaremot öfriga länders siffror här- röra från nagot tidigare år, hvarföre de tyska siffrornsr förefalla proportionsvis för höga.
Det största antalet arbetande kvinnor har Tyskland Insand litteratur.
att uppvisa, nämligen 9,4 .. mil joner; därefter kommer Frank- Aktiebolaget Hiertas bokförlag, Stockholm: Diana Mallory.
.Af rike med 6,s miljoner, Osterrike med 5,6 miljoner, Ryss- land och Italien med hvardera 5,2 miljoner.
Mrs Hurnphry Ward.
Bern.
öfvers.
af Alma Farrstrnan.
Tager man procenten af kvinnliga yrkesarbetare i för .. Evang.
Fosterlands-stiftelsens förlagsexp.
: När de unga togo vid.
Skildring ur folklifvet.
Andra delen.
Af HiZfis Grane.
11Allande till de olika ländernas innevånareantal, ställer sig - Frihet.
Berättelse af fiillis Grane.
- P&amp; flykt.
Af N. siffrorna något olika.
Då kommer Ungern först rticd P. Madsen.
Bern.
öfversattning af E. Hellberg.
- I,; Frankrike.
konungens tjänst.
Berättelse från det trettioåriga kriget.
45,i %, därpå följa Osterrike med 42,s % Af D. Alcock.
Bern.
öfvers.
och historisk inledning af Hen- 34,s, x '; Italien 32,4 %; Tyskland 30,4. %; Sdiwwiz ning Sjögren.
- Du och din själ.
Af Friedr.
Gaedke.
29,s, %; Belgien 28,i %; Danmark 28,i %; Storbrittanicr, Ofvers.
från tyskan.
- Hvem ar han?
Fragor och tankar till eftersinnande vid ett dagligt studium af Markus ' evange- 24 %; Norge 24, %; Sverige 2 1 %; Spanier.
I 6,s y,;, samt Ryssland 8,4 P., lium.
Af Chr.
Hansen.
Bern.
öfvers.
fran danskan.
- I lif- Förenta Staterna 14,3 % vets morgonstunder.
Sånger för de sina.
Af A. S-g.
.
Sveriges första kvinnliga teologie kandidat, fil.
kand. ~ m i l i a Fogelklou, aflade onsdagen i förra veckan examen vid Uppsala universitet.
Fröken Fogelklou, som är född 1878 och .i Uppsala tilhört Göteborgs nation, är bleking- ska.
till börden och började .sin studiebana med att ge- nomgå Högre lärarinneseminariet i Stockholm.
Sedermera innehade hon lärarinneplats i Landskrona och därefter i - tre Ar vid Göteborgs samskola, under hvilken tid hon äfven idkade studier vid högskolan och beredde sig till studentexamen, som hon aflade 1904.
Först vårterminen 1906 kom.
fröken Fogelklou till Uppsala, aflade redan ett år.
senare filosofie kandidatexamen och nu i höst teologie kandidaten, alltså en ovanligt snabb studiekarriär.
Fröken Fogelklou lämnar nu universitetet och kommer antagligen att ägna.sig åt någon form af Iärarinneverltsamhet.
Den 149: e F. K.
P.
R. bildades p i onsdagen i förra veckan i Båstad efter föredrag af fru Ellen Hagen.
För- eningen har anslutit sig till Landsföreningen.
Annonsf örmedlare, pilitliga och valrekommenderade, - onskas for Dagny såväl i landsor- m ten som hufvudstaden.
Anmälan i i - DAGNYS EXPEDITION, Mri ' stersamuetptcsn 51, Stockl~olm.
415 D A C N Y 1-Frågor och svar.
I Sknyter utp !na af Centraktyrelsen i Lnndsforenitigen för kvinnani politiska röstrhYt:.
.
P.
I.
.
.
' r, b.
I Hvar kan man prenumerera pil Dagny?
I landets alla postanstalter och boklador kan man beställa hurii niånga ex. som helst.
a I, Till regeringen från svetkka kviiiiior ingifna- ski-ifvelsen i Röstrattsfragan 1905-1906 ..................... ..; ... .....; ... -: 58, II, Gustaf A. Aldén: Hvilka svenska kvinnor aga komniu- r nal rösträtt?
(pr 1,000 ex:) ............................. l ... .... 6:, III, Mathilda Stael voii Holstein: Malsmanskapet och kvin- nans ställning inom äktenskapet enligt gällande svensk T ratt ...................................................................... -: 56 IV, Anna B. Wicksell: Om koinniunal rösträtt för gifta kviniior ............................................................... -: 18,, V, Lydia Wahlström: Statsintresset och kvinnans rösträtt -: 40.
VI, Partiuttalanden i kvinnornas röstratisfraga ..................
-.
: 25, VII, K. A. Shep.pard: Kvinnoröstratten p3 Nya Zeeland ...... -: 40 Ann Margret Holmgren: Strödda intryck fran den Internatio-.
nella kvinnoröstrattskongressen i Köpenhamn ............ -: 10 Elin Wahlquist: Partipolitiken och kvinnornas röitrattsfråga ...... -: 03 Föreningens för kvinnans politiska rösträtt i Stockholnt flygblad:.
N: O 1, at ana el ~ e s k o w: Till fragan om kvinnans politiska röst- ratt ................................ i .. ................................... -: 05,, 2, Anna Whitlock: Bör den svenska kvinnan erhålla poli- tisk rösträtt?
.................................. ................... -: 10, 3, Hilma Borelius: Hvarför ar motstandet mot kvinnans politiska rösträtt oberattigadt?
....; ........ i.-: - .....
.
.
.
.
-: 10 4, Lydia Wahlström: Principerna för ' kvinnans rösträtt ......: -: l0, 5, Anna Whitlock: Hur bör den, svenska kvinnan bereda sig för den politiska rösträtten?
................................. -: 05, 6, Lydia Wahlström: Lärdomar af den kvinnliga rösträtts- rörelsen ................................................................ -: 10, 7, Nigra manliga inlägg i den .kvinnliga röstrattsfragan ... -: 15 8,.
Lydia Wahlström: Högerkviniiorna och den nuvarande.
.
situationen ....:.
................................................... -: 05, 9, Sofi Lindstedt: Hvarför böra religiöst öfvertygade, ...
kviii-.
nor ansluta sig till röstrattsrörelsen ........................ -: 05.
.
Minneslista .....: .. ............................................................... -: 05 Georg Stjernstedt: Den svenska kvinnans rättsliga stallning .. .... (-: 75) -: 60 Gustaf A. Aldén: Svenska kvinnans kommunala rättigheter och skyldigheter ....................; ... ................................ -: 10 Lydia Wahlström: Den svenska kvinnorörelsen ..................... -: 45 Ragnhild Modin: Bröllopet på Ensillre ........................ ......... -: 25 Hilda Sachs: Kvinnornas rösträtt.
Svar till herr- Adolf Hallgren -: 25.
.
Anna Kleman: Kvinnans medborgarrätt ................................. .-: 25 -.
- Karl M.
Lind: Kvinnornas röstrattskraf .................................... s * Ofvanstaende flygblad och broschyrer kunna rekvireras.
fran F. K.
P.
R: s i Stockholm expedition Lastmakaregatan 6, Stockholm, som hålles öppen ' hvarje dag kl. 3-5 e. m. samt .dessutom onsdagar I I kl. 7- 8 e. m.
Vid rekvisition af minst 100 ex. af frikbladen n: ns 1-8 l ä m n i 25 Droc.
rabatt.
I I N: o I I I I &lt; I. prenumerera d dessa ställen?
1 Skall Ja, man ifall alltid I I man önskar endast 1, 2, ' 3 eller 4 ex. skall .man alltid göra det.
Hyad kostar Dagny i postanstalter och boklådort?
Dagnys postprenumerations- och bokladspris ar kr.
4: 50 för l / 1,.2: 50 för l /; och 1: 25 för l /, år.
Hvilka villkor erhålla prenumerantsamlare il Dagny?
Den, som samlar minst 5 prenumeranter, erhaller en pro-.
vision af kr.
1: - for hvarje helars-, 50 öre för hvarje halfårs- och 20 öre för hvarje kvartalspreniimerant.
Huru skall man förfara fdr denna provisions er- hdllande?
sedan man samlat minst 5 prenumeranter, gar man tillväga - p i ett af följande satt: .l) Anthzgen: Genom insandandet af prenumerationsafgiften.
med afdrag af provisionen beställer man det beliöfliga an- talet ex.
.
(hur tnanga som helst, men alltid minst 5) direkt frin Dagiiys exp., Stockholm, som under samlarens adress i .ett och samma paket sander alla ' beställda ex. Samlaren.
.
har d3 att ombesörja utdehingen till de sanilade prenume- ranterna.
2) Eller: hyan prehimeferar å närniaste postkonk (- j aiinor- städes) fbr de samlade prenumeranterna, detta under hvars och.
ens adress, begär kvitto a samtliga erlagda afgifter, tillställer oss detta kvitto, da vi omgaende pr postanvis- ning sanda samlaren den stadgade provisionen.
.
. '
' I I (I I Hvar, och till hvilket pris kan man nummervis lösa Dagny?
I stadernas tidningskontor och cigarraffarer samt hos Dag-.
nys kommissionärer i landsorten.
Pris 10 öre pr nummer.
.
Alla skrifrelser rörande expeditionen adresseras: DAGNYS EXPEDITION, STOCKHOLM.
(PlatssdAatzde få sina annonser in.rda I Dngny för Imyva priset eller 71k öre pr mm.)
Ordinarie lararinnetjansten vid Axmars bruks fasta folkskola, Gästrikland, ar till ansökan ledig inom den 25 september 1909.
Lön enligt lag, vedpengar 60 kr.
för år; 1 rum och kök, 50 kr.
för ett bris- tande rum, fortsättningsskola 100 kr.
; särskild småskola.
Barnantalet ringa.
Skolrådsordförandens adress Bergby.
skotridet i Hanrånge.
,: ' I I 11 ' 19-arig bättre LEDIGA PLATSER.
flicka, Modebyrån, Epidemiskötersketjansten som genorngatt ~ushalls~kola, något kunnig i handarbete och linnesöm- nad önskar såsom familjemedlem mot fritt vivre plats å större herr- gård för att under husmoderns ledning deltaga i alla husliga syss- lor.
Svar till E.
G., Sundsvall p. r. Husfor es tandarinna.
Bildad, praktisk flicka med in- tresse och.
förmåga, att val sköta ett battre hem i stad eller på lan- det önskar plats.
Svar till apålit- lign,.
Fredrika-Brenier-Förbundets Byra, Drottningg: 54.
A.
T.
48 16 Riks 27 62. i Dalby distrikt ar ledig att tillträ- das i oktober.
Kompetens: fyllda 22 år, m i n d 1 års tjänstgöring å större Sjukhus och 1 månad å större epiden~isjukhus.
Lön: 600 kr.
event .. fri bostad och ved, .vid sjiikvird ersättning enligt taxa.
An- sökningar sandas före 1 okt.
till Prov.-läkare L. Rosén, adr.
Likenäs.
På t idningsexpedition erhåller dugande ' kassörska, .helsi kunnig i bokföring, nu genast an- ställning.
Kompetensintyg, löne- pretentioner och fotografi till re- daktör P.
A. Molin.
Norrtaije, Sprid Veckotidningen Drottninggatan 81 A, 2 tr. Stockholm.
A.
T. Brunkeb.
7 19., R.
T. Vasa.
261. meddelar rad.
vid val af damtoaletter, färger; mo: deller m. m., vid ordnandet af va- ningar, dekorering för fester m. m. Uppköper modevaror för damer i landsorten.
Moderat arvode. '
Fru A. Beijer, kl. 11-5.
* v Gynna Dagnys annonsörer!
D AGNY!
D A C N Y Deposition kapitalister " rskilildt fruntininier, har clei i h p c uxit ett Yttre skador.
?ör öiiskningsmål att kunna öfverlamna vinleii af, ina värdepapper ocli skötseln af sina affärer at någon pcrson eller Såsom smärtstillande medel vic yttre skador samt motverkandt svullnad och inflammationer anses Salubrin oumbärligt af alla, son lart k h n a det och vid inköp ickt Iita förleda sig att i stallet för ori.
ginalfabrikatet emottaga underlial.
tiga efterapningar.
Tillhandah31.
les i Parfym-, Speceri- och Färg affärer.
Partilager hos Geijer 8 Co., Akademigränd 1, Stockholm iistitittioii, som med absolut säkerhet förenade punktlighet ocli nog- !rannhet i utförandet af det anförtrodda uppdraget 5fvensoiii pris-) Nighet.
En sadan institution ar Sparkassa Stockholms Enskilda Banks Notariatafdelning (Lilla Nyga f an 27, expeditionstid 10-4),, om under garanti af Stockholms Enskilda Bank atager sig viril och örvaltning af enskilda personers och kassors värdepapper.
Exempel 1.
Om en person hos Notariatafdelningen depoiierrir) bligationer, inkasserar Notariatafdelningen vid förfallotiderna kupoiiger) ch tillhandahaller deponenten influtna medel.
Vidare efterser Notariat- ifdelningen utlottningar af obligationer och underrättar deponenten i Arsenalsgatan 9, lod tid, ifall en denne tillhörig obligation blifvit utlottad, samt iiini- iar förslag till ny placcrlng af det ledigbliftia kapitalet.
STOCKHOLM.
Exempel 2.
Oin inteckningar deponeras hos Notariatafdcliiiii~c11, Aktiekapital 3,000,000 kr.
inderrattar Notariatafcielningen gäldenären därom att riiitorna il iii- eckningarna skola till afdelningen inbetalas, hvarefter de medel, som nflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelnirtgeii, Riks Djursh .. 122.
A.
T. Djursh.
52 .tt intecktiingarna blifva i vederbörlig tid förnyade.
Om en hos af- erbjuder klena ocli nervösa perso- lelniiigen deponerad inteckning genom underliten förnyelse skitlIe för- ner ett lugnt och stilla Iivilohem, alla, ersätter Stockholms Enskilda Bank därigenom uppkommen sltada.
(För män ocli kvinnor.
Grundad 1878) Fikvaringsafgift: 50 öre för år per 1,000 kronor af depositio- Pris pr dag 5-8 kronor.
iens varde, dock ej under två kronor.
Hushållsafdelning med liusmo- derskurs.
Slöjdafdelning: Vafnad, sömnad, träsnideri, läderplasti k m. m..
Hygieniska Skodon Fem priiktlga äfventyrsb6cker fiir barn och ungdom.
Berättelse f6r barn och ungdorii.
tillverkas för Herrar, Damer o. Barn, SIGRID Fritt efter Jules Yerne af Alfred FOTOGRAFIATELIER OBS.!
Prisbelönta af Dräkt-Re- Smedberg.
352 sidor med 47 illustrationer af Karl Aspelin.
Kar- tonnerad.
Pris 75 öre.
3 UPPLANDSGATAN 3 ' formföreningen.
Skodon tillverkas afven efter (invid Norra Bantorget) En riddarsaga från medeltiden.
Bearbetning modern fason.
Grupper i det fria.
Förstoringar utföras.
af Hugo Gyllander * Z 9 sidor.
Med 45 Nu- Allt arbete utföres noggranl strationer af Ingeborg Udden., Kartonnerad.
Pris 75 Öre.
Försfklassigt arbete!
Amatörer undervisas!
och af bästa material.
Pris fr.
Kr.
0 pr duss.
En samling P. Gust.
Peftersson.
s, af A.
T.
83 03.
Obs.
Hiss I.
52 Drottninggatan 52.
Harald Östenson.
303 sid., 50 illustrationer.
Kartonnerad.
Pris I 75 öre.
D &amp; K~PMANNABANKEN, Kristinehamns Pr aitiska Skola WAGMAN Tsarens kurir,: Folkskolans Barn tidning Parzival.
Sagogrottan i sagoskogen.
:: i: efter Den hemlighetsfulla ön.
sidor, Berättelse för b Fritt " och ungdom.
: Verne af Alfred Smedberg.
312 44 illustratio- utgifven och redigerad af STINA Q UINT ut- .ner af Jules Brita EllstrBm.
Kartonnerad.
Pris 75 öre.
m kommer 1909 i sin.
adertonde årgång.
för barit ocli Ett riRt ilk#i.e ?adt '.
nummer hvarje vecka, 36 Hjalten bland hjältar skildrade ungdorii af Marie Lou-: veckor under året.
:: 33 Charles G. Gordons Iif och stordåd, ise Gagner, 304 sidor, illustrationer af Edv.
Berggren.
Kartonnerad.
- Pris 75 örc.
Bästa och Iampli&amp;aste lasning for barn af alla:.
.-.
Erhalles i hvarje bokhandel eller direkt fr %n snmhalkklasser.
.
.
-.
- ...
.
: Folkskolans Barntidnings Förlag, Stockholm.
(Stina Quint.)
: Prenumerera å närmaste.
p ~ i f ~ ~ P&amp; t t ~ för ~ ~ ~.
e.
~.
.
r n ~ m ~ m ~ m m ~ ~ m m m ~ m ~ ~ m m ~ m r n m ~ 90 Ge.
helt år Kronor k 65, - halft år '.
.- -.
.
- ...
- D I.
D: I lm * ' Föreningens för Kvinnans ~olitiska Rostritt.
i Stockhd.
F~edrika-Bneme~-F8~bu11debo Drotteainggataira 54.
Rikstel.
2762.
Förbundets byra öppen 11-4.
Allm te !.
48 7.5. medlemmar uppmanas att vid pmbyte d bostad, iipVge såval gammal joiii ny adress antingen till Föreningens kä$saf6rvi$ta ?e,: frökm ' Stina guint, Artillerigatan 4, eller på Föreningens byrå, Lastmakaregatan O, 411tn.
tel. Br.
9 44.
Till dessa expeditioner kunna afven medlemsafgifter.
.
nsandas.
Fredrika-Bremer-F6rbandsts Sjuksk6tetskebyrk: Tunne ' ag.
25. uinnliga arbetsområden.
Dagens nummer inmebnilllera Dem socidis stafden.
Af Emilia B~oomé.
FtrstakammsirvaPena i Stcsckholm.
Utlandet.
Mrs Ellen Spencer Mussey.
Af Candida.
Riddaren och jungtrun.
Af Gustava Svanst~öm.
Sma blad ur vandringsboken.
En siindag p&amp; Themsen.
Af St. Gpave.
från grunden aippåt~.
Af Spes.
Insänd litteratur *.
Rodenstamska Slöjd- och Hushållsskolan Hudiksvall.
' iusmoderskurs.
Skolkökslärarinne- w-s.
Slöjdlararinnekurs.
Hemslöjds-) ch Växtfärgningskurs.
7 meter mörkbla Damcheviot tjock stark riiilervara 70 cm bred finnes äfven i svart, 713 brun eller röd färg till 4 20.
Bliist g h e t.
prima velourflanell, i 0 cm.
b r d i 00-tals vackra mönster, som vanligen kostar ' 5 öre m. erhålles till 1 kr., 10 bitar 9,80. tosatvills till underkläder, kraftig stark vara i2 öre met., d: o extra prima skär eller bl3 ifven passande till herrkalsonger 0,40 rnet.
rillskrif Otto Oskarson, Gamla Kungs- iolmsbrogatan 23 A., Stockholm.
Utbildningskurser m. m.
Muntliga och skriftliga upplysningar genom Fredrika-Bremer- Förbundets Byrå, 54 Drottninggatan.
Wikstel.
48 98.
Allnia.
Pel, 82 ' 1.
lnnehållsf örtec kning.
Notiser.
Prenumeration å Dagny sker å närmaste postanstalt eller bokhandel.
I -
