# ID: svediakorp-per41
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1886
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,709
# sentences: 837
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


S j e l f h j e l p i f o r m af s j u k h j e l p.
et gifvcs förpligtelser, som åligga hvarje mcn~iiska, men om Iivilka ungdomen för det mesta lemrias i okunnighet och Iivilka de äldre blott allt för ofta Hsidosätta.
Till dcni hör pligtcn att bevara helsaii.
Viil är det sant, att Iielsoviirdspligten iiigon gång kan komma i konflikt med högre pligter, Iivilka nödga till dess åsidosattaiidc.
Men för att kunna falla utslaget i sadana kon-.
flikter miste nian åtminstone hafva insett att helsans vidmakt- hallaiide ii?
CII pligt ocli icke uppfostras, sasoni ännu i dag sker, till liknöjdhet för dess enklaste kraf eller i den öfver- tygelsen, att sjeliForsalrelseii på detta soni på andra omraden ar siirskildt för qvi~iiiaii pligten quaiid m6me.m Hur långt ocli i Iivilka motsatta riktningar denna asketism drifves, ar fast otroligt.
så - for att taga blott ett par exem-: inses det ju inom den förnäma eller rika verlden vara pel en pligt afvcii för iildre personer att offra sig sjclf och sin lidsa för siillskapslifvets alla fordringar, ocli detta ännu nar iiöjct förvaiidl: its till leda.
Iiioni arbetcts verld iter betraktas det s9soiii bci~iidransvardt, nar en lärarinna eller en kassör lefver p half kost ocli arbetar iifven oni nätterna för att satta sin bror i tillCillc att följa sin smak för krigaryrket, eller för att tillit; ^ en syster att leiiinri ett anspr.4kslöst praktiskt yrke, Iivari Iiou ar duglig, ocli i stället I5ta henne egna sig i t en s9 kallad diögrc * bana, för hvilkcn hon föga passar.
.
Att man inför sådana ocli andra förhållanden har pligter till sig sjclf, Iivilka, ocksil de, kunna Slägga försakelse af hvad som vore oss kärt eller angenämt, det hafva l i ännu ej fått klart för oss.
Mycket vore att sägn om dessa forpligtelser, både ur nio- ralens och nationalekonomiens synpunkt, men vi maste här stanna vid att antaga såsoni en obestridlig saniiing: att hwarje u~c~miska lir skjddig att taga vtfrd um sin helsa för ntt f~arngent kurma g a p a med siii vcrksnd~d samt hjeIpn s&amp; sjCY och dc si~m i stR / / tt ntt fn / / n dc111 cI / cr snrttlrRllet til (/ # st.
Rlott i för- - nabn, .. 5
66 bigiendc m3 påpekas, att qvinnorna hafva i vilr tid en särskild förpligtelse i detta hänseende, emedan de.
genom att vanvirda sin helsa och bortslösa sina krafter, äfventyra, icke allenast sin egen franitid, utan ock sina medsystrars.
Det ar ju nämligen ganska vanligt, att man förklarar qvinnan icke ega kraft nog till ett regelbundet och uthallande arbete af nigot slag; och gifva vi fortfarande, genom försummad helsovird och oförnuftigt arbetssätt, bekräftelse åt detta pilstiende, sa skola vi dermcd stacka hvarjc strafvan för qvinnans framiltskridande.
samt bringa Iicla qvinnofrågan i fara att gil upp i rök.
a Men, ä andra sidan, late vi ock fullständigt öfvertyga oss om pligtcn att varda helsa och krafter.
och fylde vi denna pligt så troget, som förhållandena möjligen inedgilfve, så vore dock dermed icke nog gjordt.
Sjukdomar kunna komma oför- villade, nar vi minst vänta dem, och med dem komma lidande.
arbetslöshet, utgifter, och i slaptig härmed, för den obemed- lade, ni %&amp; ofta s i svår, att den hindrar tillfrisknandet, och s i Isngvarig, att den ej p3 iratal kan helt öfven ' mnas.
Att i helsans dagar trygga srg mot denna iiöd ar Iukoplig- fni n: o 2.
Medel härtill erbjuder försäkringsväsendet.
denna mäktiga nutids idé, hvilkcn, ratt anlitad och tillämpad, skall komma att i framtiden ersatta det offentliga fattigvårdsvasendet med sjelf- hjelpsvasendct, förbyta nödfallsitgarder i förtanksamhetsåtgär- der, samt, i stället för tillfalliga bidrag eller allmosor af arbets- gifvarcn, ålagga denne irliga bidrag till sina arbetares sjukfalln- eller ranteförsakringsinsatser.
Kort sagdt, för att försäkra oss mot de ekonomiska svHrighcter, som följa af sjukdom, bjuder oss plipten och klokheten i förening att inträda som dclegare i en sjukhjelpskassa, beräknad för den lefnadställning vi inne- Iiafva och de yrken eller tjenstebefattningar, i t hvilka vi egna oss.
Idfen är p3 detta område icke ny.
&gt;Sjuk- och begraf- ningslidon hafva länge funnits i Stockholm och i samma syfte verka för närvarande ett stort antal liknande föreningar.
Så- som ett litet exempel p i de bättre må här nämnas .Vänskaps- förbundet., stiftadt 1865, hvilket har ett kapital af @, o00 kr.
och soni undcr Ar 1880 utdelade i sjuk- och begrafningshjelp samt understöd g ~ z g kr.
för 163 personer.
S~ckhollnrr arbetar- fömiings * s och begrafi&lt;ingshjeIpsfoizdd stiftad 1862, har ett - Läsaren hiinvisas till en liten nonk skrift i delta 5m.e.
och bebiertah v l l vlrd at1 1 6 ~ s
67 kapital af 13,255 kr.
och titbetalade under år 1880, alltså ifter zo ars verksamhet, ej mindre an 29,048 kr.
i sjukhjelp sanit 3,450 kr.
i begrafningshjelp.
Alen om alltså idéen icke ar ny, har den dock haft en yt- terst begränsad tillämpning.
Så hafva alla sjuklijelpskassor nästan endast omfattat hancltverkare och manliga kroppsarbe- tare; sällan nog hafva ens deras hustrur varit inberäknade.
Kassor, gemensamma för nian och qviiirior, Jara icke heller vara lämpliga, emedan niedellifsl~ngden ar olifia for man och qviiinor och i följd deraf berakningarne icke kunna uppgöras efter samma norm.
Den första sjukhjelpsförciiing för qvinliga arbetare i Stock- holni var, s5 vidt vi kanna, söint~aerskonras, upprättad år 1880 af frii Elisabet Nyström, född Kosenitts, samt af henne fortfa- rande iiied största omsorg och bista framgång vårdad och ledd.
I följd af en riksdagens skrifvelse, framlagd på förslag af en framst3ende riksdagsnian i andra kammaren, ar, som be- kant, cn stor koniité tillsatt for att utreda frågan om arbetares försäkring mot sjuk- och olycksfall; mcn om qvinliga arbetare dervid också komma i fitanke, har man sig ännu ej bekant.
Visst ar, att for den bildade qvintzan, som arbetar for sitt egd eller de sinas uppchrïIk, ahidng hm oss funnits ndgon uiväg att t2Iforsci: kra sig kje&amp; vid iiaha~andc sji * kdom.
Detta är dock för Itcnne, i fullt lika hög grad som för nagon annan klass, biitle ett behof och en pligt.
För att motsvara detta behof och möjliggöra uppfyllandet af dcnna pli@ har Fredrika-Bre#nc * - Forbrr~det bildat sin sjuk- hjeCpskassa, hvan stadgar meddelats i Mregaende numret af Dagny och afven skall medfölja förbundets årsberättelse samt tillhandah.illas 5 dess Byra.
Eassan ar afsedd för lärarinnor och alla andra svenska qvinnor, Iivilka äro med dem iingefarligen likstalda ocli hvil- kas sysselsättning icke ar för helsan ogynsammare an Iara- rinnans.
I kassan kan alltså den qvinliga Skriftställaren, bokföraren, artisten ocli brodösen, likasoiii Iiiismodcm, förestandarinnan Hur vi1 det behöfdcs klinner litet hnr.
som i n k o n mXn Mljt v b n qvin- l i p kroppsirbeiires öden.
H l r blolt ett exempeL En helt ung.
vckt bygd flicka, anslllld vid en tvattinrattning.
Illides en allt Er tung börda d v8ti kläder att burr upp i torkvinden och blef dcmf s8 fönförd, att hon ddrig mer kunde arbeta.
Utskiiiven M n sjukhuset sbsom obotlig.
Icfde hon likviti Innu ett par k i det fattiga hemmet till tung, för dc iino och outsäglig plåga för sig jclf.
68.
för barnhem och inackorderingshem, qvinliga bank- och post- biträden, m. fl.
intrada med samma ratt som skollararinnan, guvcrnanten eller lektionsgifvaren.
För dem, som ega några tillgångar utöfver arbetsinkom- sten, eller, såsom ej sällan handt, lefva fritt i fÖPdldraheniiiiet, bör ingen svårighet uppsta vid att inträda i sjukkassan och der nedlagga dc stadgade afgifterna; och som dessa for all framtid blifva Iagrc, nar man inträder vid unga iir, så ar dct allt skal att med första besluta sig.
För de mánga.
som ar- beta hela dagen mot otillracklig lön, blir dct ofta bittert svart.
Men svirare ar dock att, iiär sjukdonien koiiinier.
cga iugen tillgang, ingen läkare, kanske ingen annan sjukvakt an den bleka nöden.
Komma vi en g h g SH långt, att arbrtsgifvaren erkänner sin pligt att deltaga i sina arbetares sjukfalls-försäkring., så ar mycket vunnct.
Till dess måste vi, p3 bekostnad af anda till den minsta prydnad eller förströelse, bereda oss för sjukdoms- tiden.
Det ar dessutoni icke endast den betingade hjelpen af ett visst belopp i veckan under visst antal sjukdonisveckor, som kassans delegare kunna emotse.
Nar kassan det tillater eller med densamma fljrenade fonder uppnatt ett visst bclopp, kan styrelsen bevilja tillfalliga understöd bl.
a. afven till sZdana delegare, hvilkas helsoskick krafver en hvilotid för stervinnande af förlorad arbetskraft och förekommande af svirare sjukdom.
a Årsafgifterna äro, såsom nyss antyddes, stälda efter grade- rad skala i förhållande till inträdesåldern, hvilket gifver kassan största möjliga trygghet.
Men skulle d e i framtiden befinnas onödigt höga, ar det ingenting, som hindrar att genom ändring i stadgarnr minska dem.
Kassan erbjuder obegränsade tillfällen för förmögna och frikostiga personer, hvilka deltaga far den arbetande qvinnans ofta tut1g.d lott, att genom gåfvor eller testainentariska dona- tioner understödja kassans vackra andam51.
blir Men icke nog harmcd; äfwrrii den fattiga deIcgare~~ wä, ' görare.
Hvarjc hennes årsafgift blir en lijclp för lidandc medsystrar, då hon sjelf ar nog lycklig att ej behöfva taga kassans - det ar de öfriga delegames - hjelp i ansprak.
Si hnr den ofvannïmda sjukkassan för sörnoicnkor redan efter a i g n in verksamhet förlidet i r anordnat ett sommarhem p&amp; landet, der de klmaste dcleprnc turvis konde hvila upp sig några veckor.
Detta ar cn af de stora sidorna i associationens ide, att hon cj blott ger oss niedcl i hand att i större niatt an eljest vore möjligt frinija vart eget basta, utan derjcmte tvingar, cller rattarc bereder oss glädjen att i saiiiina niatt koniia tjena vara iiiednicnniskor.
Frcdrika-Brcnier-I ' örb~~tidct liar tagit till en af sina upp- gifter att p i olika oinridcn göra ocksi qvinnan till barare och briikarc af associationens niliktiga idC.
M5ttc det lyckas!
Och matte sarskildt dcn nybildadc .sjiiklijclliskassa~i onifattas mcd ilet förtroende den fortjcnar!
a e * Till d e personer, Fru Elisabet Nyström, född Roseniiis, samt herr professor P.
G.
K o s h, Iivilka offrat tid och niöda för planens rippgörande och stadxarnes utarbetandc, Iieiii- baras liar Förbundets Iijertliga tackstigclser ..
Uttalande om qvinnofragan.
1 Hamburg hdva under viiitem flera föredrag h9llits rörande qvinnofrilgan, bl.
a. en nf en högre embetsman, juris doktor Schwabc, rom qvinnomns ställning i staten och inför lagen *.
Föredraget in- leddes med följande bchjertnnsvitrda ord: r (~vinnoriirclrcii, soiii dagligen tillvaer i dlvar och vigt, IStcr sig lika litet ignoreras soin bortresoneras, än mindre k m den skaffas or vtigen genom tomma doktriner eller spott och han.
Det gäller derföre att rätt fatta den i ögat, att ratt pröfva den och.
för s i vidt den syner ber3ttigad.
bidraga till dess lusning *.
Talnren vidriiide derpi de sitrskilda moment i nutidens kiilturlif, som inverkade pa qvinnofrlgan.
I ' örst gäller det anska6andet af lifvets nödtorft och sedan det Itinlpliga anvanduidet af qvinnornas inneboende krafter.
Det problem man clervid har att lösa är ett dubbelt, först att hjelp räckes, att hindren undanrödjas och an fönlomama iifrervinnas; men sed.an att könets värdighet och egendomligheter fa blifva oantastade.
Stort ar nntalct af dem, som tillbakavisa qvinnan till hemmet, som vilja stämpla hvarje utom detsamma gåcnde verksamhet och hvarje utanför äktenskapet, barnauppfostran och hushallsbestyren liggande kallelse som oqvinlig, okristlig och otysk, och som anser qvinnofrå.gan öfverhufvud som ett tecken till v i t folks urartande.
Dessa man niaste man gifva svar pa tal.
Qvinnofragan ii^ till sin ekonomiska och pedagogiska sida ett fullt bertittigadt socialt problem, som, rtitt förstadt, har till hufvudsyfte det tyska hn~mets f~pfby@irn ' r och den tyska fami&amp;s bmnrandt.
En sjelfbiografi frän sextonhundratalet.
blcddelad if Ellen Fries.
(Forts. frin förcg.
hilhe) Emellertid b6jnde Gustnf Horn att fria till Sigrid Bjdkr af A ~ W J douer.
dotter till Rikrskittmästnren Bengt Gabrielsson Oxenstierna.
FN Ebba mr ej nöjd dcrmed och side, au Agnch stfilt till det för att l3 en styfmor, som hon kunde deka med .. Sirm min h. far begynte till att fria, begynte ocksi min osta- diga lycka till att a d r a sig, och det blef iter knappare för mig, meii så var jag ej ov.an dervid.
Mig tycktes det derför ej heller underligt.
utan P t jag mig allt nöja denned, ty jag viste \, al, att det inte annars skulle g9 för mig.
Tillförene hade min h. far ingen Mrare iin mig.
och har han fått en kikare, s i var jag inte heller SS.
enfaldig, att jag inte kunde göra mig den rhkningen, an det icke kunde annat vara, hn att det kiimt v i t t, det fick ockd det mesta och det biistu, och jag det som öfver blef.
Sa gaf jag mig till freds dermed, allenast jag hade min h. far.
Sedan kom jag hem till min mormor och \ .ar hos henne till min h. fars bröllop.
Anno 1643 den 20 april blef min h. far förlofracl i Riksskannia- starens hus, och s a m derefter den 9 juli stod hans bröllop i Stockholm.
-- Jag var annars mycket lustig och glad, att jag icke aktade, hvad mig gick öfrer, utan jag var lika token, men den dagen \ .ar mig omöjligt att cj vom bcdröfwä, ehum val det förtret mig mycket, an alla in5rkte det, och att jag icke den gången som alltid kunde bita in min sorg.
S fragade mig nagra, hvi jag inte v m s9 lustig och glad den dagen som alltid, och jag sade, att jag icke kunde veta, inen så hade jag denna dag ej orsak s9 mycket till att glhdja mig, eRer jag ser en annan står i min mors stäile, det jag heldre hade önskat.
att min egen mor hade stått, mm eiter intet annat kan van, sa vill jag önska, att hon som står der matte blifva god, ty annars hänger p9 denna dagen all min lycka och olycka till en tid.
Agneu var sedan hor sin b r och sin styfmor.
och fick knappt bcrök: li.
sin mormor.
N5r förfildrame vistades i Stofl&lt;holm, rg&amp;tidc~ dc hos fru Ebba.
Som Gud alltid har skickat mig h n n t till en stor och odrägelig plåga, 0 % försummade hon sig icke heller nu, ty nu tyckte hon vhl
71 det var tid för henne till att hjelpa mig fort ur askan i elden.
Hon lade mig Iör den skull inycket ondr till 1i8de hos h. far och styfmor, satic, att de intet skulle kosta s8 mycket p8 mig, ty det gjordes intet be- huf, och s3 begynte Ster min mycket svira lycka till att blifva mig mycket tung p9 nytt igen.
Men, ehvad mig gick emot, så l i t jag aldrig nagon inirka det, s9 n3gon sig, att det gjorde mig ondt, och talade inte heller om det för nigon nlenniska hrarken för niorfar eller inonnor, utan nilr dc fragadc mig, honi mig gick hemma, sade jag, -.
- - att allt gick det mig.
SS bet jag i mig, hvad jag hade i mitt sinne, och sang alltid: mille min sorger dein trider jag igiinder min fot, ju mera jag nu sörjer ju -- mera g&amp; mig ctnoh.
- Jag var sa mycket ung och lell kun&lt;le så viil skicka mig i min sorg och s3vdl dölja det, som s8 I i h i t och tungt lag i mitt hjerta, att det har mast brista i mig, men jag dansade och sprang Alt för ett, som en galen get ocli lät intet b~konuna mig, ty jag hade ett s9dant in- bundet sinne, att jag ingen iiimniska ville I h ' s e, hvxl mig gick emot, och att jag aktde det.
Jag satt mingen g5ng s5 hjertelig lie- dröfvad, att mitt hjerta initte brista, n3r jag kom i hug all min förra olycka och sedan min korta lycka och nu Ster min nya olycka.
När jag kom i min siing, och alla de andra lago och sof \ .o, då betalte jag med mina arma ögon allt det mig hade gatt emot, och för att jag hade gladt mig om dagen, så @ t jag om niitterna.
Ingen riste att jag grat ulan min piga.
Henne klagadc jag min nöd för, och för ingen annan än den samma pigan, soni jag hade med mig frhi niiii mormor, och hoii var all min tröst.
Men i oktober htcf Gertrud sjuk, och fick ej sionno.
qrsr.
SS maste jag mista min goda piga, antingen jag ville eller inte, - och fick ingen a n m igen, utan nihte lita p5 inin stylmors pigor.
S3 vet Gud, hiiru rigtigt det gick till för mig; n u hon skiille kliida 113 mig eller laga nagot 91 mig, sa fick hon aninilra sysslor till att göra, och tinder tiden fick jag v31 g9 fran den ena och till den an- dra och Iiedja, att de ville h t a i en ii51 119 mig eller hatta ett kliile St mig, och fick: inda ingen till att göra det.
Men s8 lange min mormor var i Stockholm, Iiit jag göra allt i hennes hus, irien dess emellan gick det galet nog för mig.
Jag hade ingen, den jag kunde klaga för, utan Gud allena, och Han gal mig ett godt t~laiiiocl.
- - det jag ock n i t hjerteligen bad Honom om.
- Jag I~lef så blek och mager, och ingen riste hvnd mig fattades, men eljest hade jag dem vill, som buro tidenderna fram och aktade med all flit efter mig, hvad jag tog mig fire bide iiatt ocli dag, t).
-- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
72 jag 1 % i min slyfmoders fönnnk,i och der lago hennes pigor inne med, SS att jag ingenting i denna verlden fick tala eller göra, det d e r, SS fick hon \ .eta, alt jag sii mycket grät.
icke sade min r v ~ ~ t o och Hon sade det för min goda viin fm Ebba I.eijonhufn1~1, som alltid var pS min sida, och hade hon mig för, hvarföre jag ggnt om nät- terna, om jag tyckte, min styfmor var mig allt för from.
Men jag sade, att hon var god nog, och jag grät inte annat än hfier niin stora olycka, att jag så bittig har m h t mista min mor.
S 3 r jag konitner henne i hug, eller jag ser ', huru det gSr dem, som nior ha emot mig, som ingen har, 55 ar det mig ontöjligt, utan jag m h t e hemligt grata deröfver, och har fhr den skull aldrig velat grhta itppen- ban, att jag icke skulle göra n9gon förtret med att jag s3 gr$t, det jag inte kunde ändr?
DS svarade mig fm Ebba och andra flere, att det inte var sant, att jag grät eRer min s. mor, ty jag har VU hunnit till u t gr&amp; ut i d e i z gr, som hon varit död; y \, ar min g r i t inte deraf, utan af blott infödd arghet och ondska, den soni .d stor var hos mig, att hon kj var SS Istt till att k13 ur mitt elaka hufvud och sinne.
Sedan skylde hon mig för annat m e n, att jag grät, och sade dertill: Din grat kommer en god del dernf, att Cmiism * ska11 draga bort, nten det är en Elfang sorg för dig, ty du skall aldrig fa honom.
Gud vare mitt vittne, att jag jagar SS oskyldig, att jag aldrig grat af ondska eller för nagondera sak, som hon skylte mig för.
-- - När jag sig, att jag intet vann eller uträttade med min myckna grit, mera Xn att jag förderfiade mina goda ögon, s9 hefalde jag Gud alltihop och @ f mig ratt väl tillfreds med allt, h v d Gud ville lägga mig ~ d, -- samt var förakrad i mitt hjerta och sjal, att Han visst i sinom tid skulle gifva mig gladje och hvad mig gjordes behof, och kastade jag fördenskull all min omsorg pil Honom; och sökte jag nu i dessa mina unga och veden.lrdiga Sr till att kunna skicka mig b h l e i mot- och m e d g h g och till att lata mig nöja och \ r3 tillfreds med Guds vilja.
Anno 1644, skulle, till iöljd af ficndtlighetcrni mot Danmark, Gustaf Ilorn dnga ned Lt dinska gränsen.
Hans familj rdljde honom till Jönköping.
dit de anlände den 23 jan.
Familjen qvdcmnidcs der.
iilr Gustaf Horn for att i \ ' er namo mönstra sim trupper.
I Jönköping vistades ocksl Agnctas moster, Karin Oxcnslicrnn, gift, &amp; om ofvan niimdi II, med Johm Jcspenon Cmos, en af drl- tagacne i kriget.
Del var sviim veckor iör A et., ty styfmodern och mostern dmgo siillan jemt.
och Bickan kom .emellan tvTeldar .. Mostcm var missnöjd, om systerdolt- ern ej besökte henne, och stylmodren mirsthkte henne oskyldigt i11 gZ med sqsillcr till sin moster.
Agneta valde dock af tv8 onda ting det soni s) ntes henne minst ondr och blef hemma Stflmodern gjorde Apeln mbga förehr3clrcr, - - - Det är första &amp; g e n detta namn namns i anteckningarne.
Lars Jesper son Cruus f. 1614.
Hon deltog sedm i danska kriget 1643-45.
73 sade, att hon var s i biiterligt ond, i t 1 hennes make inte fans.
och i t 1 Agneta var d oaktsnm.
att hon tappade bort hvnd hon fick.
men Agneta mente, att .det v i r ondi till nit tnppn hori., ty hon fick aldrig n8got af slyfinoilrrn, inte nlgot .d stort till linkliir, rom stick i mitt ö&amp;m .. Agneta bcklngndu, ntl hon voril en rldnn narr, nit hon ej ta it mur, " tir hon kunde f5 n.
~ W ty nu voru alla sds elaks klutaruc.
utslitna, s!
att hon Ag ut som .den fattige sk&amp;rlub .. Styfinodern beklogide sig öfver Agnetn fdr alla och ifsen för fru Karin.
En dax, n i r jag kom till moster Karin, l~egynte hon om morgo- nen till att baniia mig intill aftonen.
Hon for s5 ut niot mig, att jag icke skulle vara ratten vard, och kallade mig alla d e oncla namn, som hon viste, och sadc till mig: ett s5dant ettert onilt as och af- skrap, som dit iIS r dit ~ o r e icke ~ 3 r d till att Iclva sedm till att vara född a l shlaiin dygdiga &lt;ich fromma löriildrar, som dina voro.
NBr det blir folk af dig ditt slökel), s$ bli riiiiia gamla skor nya.
Hon satic, att jag aldrig vore vnrd den styfinor, soiii jag hade, utan jag sktillc h a k a en som fladde mig hvar dag, som fm Eliha gjorde, n i r jag rar hos henne.
Mycket annat sade hon i t mig, det mig bet s5 hårdt i mitt hjerta, att det har inest Inustit.
Ehrad hon sade, s5 kunde hon inte banna mig shida, att jag s w - utan jag teg rarle henne ett or11 pi allt hvml hon sade i t mig och grat, att jag har n i k t blifm rlcrrid och bad Gud s3 innerligen i mitt hjerta, att Han då en g h g ville se pi min stora jeninirr och - el9ndhet och göra 1lerp5 en anda, p5 hrad s3tt Honom tacktes.
Nar jag iute srnrade, s8 hade hon inte mera till att s %ga, och s i miste hon om aftonen viinda igen.
N i r hon hade lyklat sin ii %a för mig, steg jag opp och biid henne fara v31 och Lxknde henne för god v: llpl3gning, som jag hadc filt hos henne.
Jag tiiikte i mitt siiiiie, visst skall det 1) 5de regna och snöys förrin jag kommer igen, det jag ock höll ord, ty jag gick icke dit niera, ehuru v81 vi lago i en byggning.
NN.
jag kom heni, s i var det inte battre fdr mig der, men sa brukade hon inte heller nitin p3 mig u t m satt och iörtalte hade mig och allt mitt m&amp;ierne - och har jag mycket hellre sett, att jag hade suttit midt p3 Vettem p8 isen.
- - Sa var ilet inte nog med detta Iamiet för mig, iitan Gud skulle r3nda mig 51iiP en större p13ga eller hvem det var, soiii sande iiiig den elake Erik Spnwe * p5 halsen.
Jag ville ingalunda hafva honom, och var han niig d mycket emot, att jag hellre s5g skam an hononi; var den menniskan mig till d stori besvar, att jag Erik Sp&lt;rrrr Lnrroa f. 1624, Kammajunknre, slntligen president i 4bo Ilofrätt.
L 167t I ett bre fr. Erik Oxenrticrnn till Agi~etn.
dal.
Reval den 20 dcc.
16q6 (Eriksbergs Arkiv) kallar Erik honom .den lesbite Sparre.
och frear, om Agne- tinn tir allt jenit likn niissnöjd med gubhci sin.
I satama bref kligir hm öfvor, nit ej Agneta eller hrnnrr viinncr skrifver till honom, nien jng vet vtil, tillligger hm, satt IYttjnn tir den planet, som regerar i Eder jungfruk=inm~ru.
- - - - - -
- inte kan siiga.
- J a g led s å mycket for hans skull, eiter jag inte kunde hringa öfver iniit samvete att b l i k a k r a t honom, och H a n skref mig all- lell ville da, att jag skulle siga honom ja.
- tid tiU, och jag svarade honom aldrig.
Jag tog aldrig ens i hans bref utan bad min styfmor behalla bade karl och bref.
- Iiom Den r6 maj dmg Iloms familj frän Jönköping ned a Iiillind, der Gustaf v i t med mrmen; vid Hilmnid vom dc mycket niin den fiendtligi hdren.
Vi kunde grant se, hiim de spelade med stycken fran staden p i de våra, och tyckte jag, att d e t gick rStt lustigt, m e n de andra voro mycket r i d d a.
Min styfmor och hetnies systrar griito och iöllo ~ i b knX och begynte till att Iiiiil, men jag l o g i t dem och tyckte, d e t var inte tid n u till a t t grata, nar de så lustigt sköto och slogo 113 pukor.
Nu skulle jag vara glad m e d dem, som d glada im.
Ju inera de sköto ju lustigare tyckte mig d e t rara, och lat jag inte skr %mma mig m e d d e t första larmet, som kom 119, utan jag lagade.
att jag kunde f 8 se huni d e t gick a n; d e t var min glidje.
Agnetn berattir nu vidlyftigt, huru elden bröt ut.
den 28 aug., n i r hög- qvarteret var i SkrTflinge, och huru hon höll p i rit blifva innebränd, derföre att hon v m a111 för modig och blott slog ii.
elden.
Denna tog dock snart öf- verhinden, och Agneta blcf med stor nöd rllddsd af Kapten M ur Stake.
som stog mig i mina tvi hlrlocknr och dmg mig ut., men hennes hund brann up?
Agneta gömde sig redan under ett ilpplelrXd, och det mr en stor uppstan- de se, d l hon vnr M m n n e n.
CnsiPf Horn letade i hela iågret, och Staken r i r förtviflad.
Först niir elden mr slut, kröp hon fram.
Sedan Ilgo de i 14 d i tlt m t k l d a t k.
Danska haren I&amp; midt emot och när det sköts, trillade kulorna .in i tältet till oss-.
Encr u t sedan vistiu en tid i Landskrona, d3 Agnets fick en styfbmr, rom dock snart dog.
for hon med fadem till Engclholm, der de Ifven Ilgo midl emot den danska hiren.
Emeller- tid b ö j d e f %ltsjukdomcn mm, och morför5ldnrnc hlefvo mycket orolign f6r Agncti.
blormodern ville ack gcrnn ha hem Apeln.
cner hon ej hnde nu n@n j u n ni.
hos si af hvilken hon kunde ha .m.
Fndem tyckte dock det var sv n skiljnr frk henne, och till och med styfmodem mistade ogcrni hennes glada d l l r h p.
Sjelf ville Agoch pB inga vilkor lcmnn krigssMdcplat- ren, der hon fann det helt lustigt.
Hon hlef dock tvungen dcrtill och lemnade si karrtt.
Engelholm den tz nov.
äiföljd af wi sckreterarhastrnr.
Resm v m dock förenad med m h g a bnridighctcr.
Vid La holm skenade bLltimc, och hon hnde sa nar fnllit i strömmen, d l de no inte # t igen hcnne, &amp; om hon sjelf sIger, förrän i ~ l u k a r e b, men tack vare f n e k t i m ~ s raskhet hlef hon d d a d.
Vid W e s t d s gick kardtcn dnder.
och hon m&amp;tc fara i handkärra; Mrst den 9 dec.
kom hon till Stockholm.
Sedm vistades Agneta ett l r hos monöriildrarne.
.L&amp; dem liinge ldva mig fattig bwn till hugnads, tilliigger hon.
Anno 2645 i september manad kom min morbror Erik h e m M n Frankrike.
Jng 1w mycket glad d e r i t, ty vi höllo trifflig mycket af hvar- andra och gladdes bada af allt &amp; t hjerta, an vi fingo se hvarandra m e d hälsan o c h hifvet.
Han var mig mycket nyttig p i den tiden, eiter jag iör ingen annan tordes klnga min sorg än för honom.
Han trö- stade mig ailtid o c h gaf mig goda rad, huru jag skulle b-a mig i t.
när d e t kom allt för tungt pS mig, bad mig, att jag skulle göra, som jag alltid har gjort, vara tålig och bida; Gud skall v51 hjelpa dig.
if
Emellertid kommo föfildnrne ifrln danska krigel.
I) e rtnde i fru Ebbar och togo flickan till sig.
De1 v m henne till större pl ga Xn nkonrin, ty hon hade blifvit Ofucrtilad af fru Ebba - somt med oda ord och somt med andm att iill hiilflen lofm Erik Cpirrc sin hand; hon u %gadc icke s i g o nej ulan hänskst saken iill fadern.
f ' hur Ville jag mycket hellre niista iiiitt htifvtid, 311 jag ville vigas vid honom, och 1151 jag YSg honon) hos nialra, som inidt för inina ögon gjorde giick af hononi, triikte jag i initt sinne: Herre Gud, hvad skall du göra nied den der hasenberger, s i led var han för mina ögon.
Jag tordes lell inte en lang tid tala om det, nicn dla kunde \ .ä1 .w.
att jag inte kunde lida honom.
- Satte jag mig i sinnet, att ingen inenniska, hrem det ock vore hmrken skulle kunna locka eller trufva mig der till, helst dS min morfar och morbror de höllo mig .ryggen fri,.
!
t de ville inte gerna, att det Jag vm nu mina 1 6 h, s9 att jag nu d g o t SA nar skulle ske.
sjelf kunde niiirka och dönma, hurudm den kärleken var, soin koiii af en hjertelig oskryinmd kärlek, eller oni kärleken mera var för an- d n orsaker, ty jag v u inte YS enfaldig, att jag inte bSde kmde se och viste, att han mera .nskade mig derföre, att han mente till att M pungen full mecl mig och till att komma sig fram för min skull, än för den stora kärlek den han drog till mig, som var tom och ringa nog; rfct hans s / &amp; tinfar ock läto mig för&amp;, att när han skulle i 3 mig, s3 3 först, fl8 sedan.
skulle Iinn lösa sin fars hus in der$ ..
Jag svarade: f Sade fm Ebba en gSng St mig: .Du skall inte haka Cruus, titm han skail hafva en httig jungfru, och dti skall Iijelpa en fattig karl i m- dclll .. - - - - - SS gjorde allt s5dant niig iniiii galnare och ledare vid ho- rioiii (Sparnen), och i synnerhet eiier dc ville bjuda till att först locka mig dertill, och sedan, när det inte tog t; ig, ville de trufva mig, det jag icke gerna lät göra, kosta mig livad det kunde.
Jag tyckte det gick mig sjclf mest och narniast an, och när alla andra gingo deri- f&amp;, s9 rar jag lell bunden vid siken 2) att hlifva derhos, antingen det var ondt eller godt, ty det var icke hastebyte.
Jag nmdtte \ .äl se mig före, hvrm jag lolohade mig &amp; t, och att det in8ttr v a en dtla~i, att mitt siiiiie och hans kunde komma öfvcrens, och det gjorde icke dennes sinne och mitt, ty det var som dag och.
natt.
Min h. f. gaf mig i n d i fjorton dagars tid till att Iietänka mig.
Eniellertid talte jag med niiii iiiorl) mr, och h m gaf niig det rSdet, att jag skulle Siga kott iiej, sa slapl~ jag.
Sedan gingo vi up1~ p i slottet till en dans.
och 112 Sl~arrcii skiille dansa, s3 stulo de bort hans sviirtls balja s3 han dans; i (le med bara \ .irjan, och a113 logo 31 honom och sade St niig: S n i i i riitt godn vän, se huru de göra narr af din iästeman.
- - - - - - - - - - - - - - - - -
76 Det förtröt mig sa, att jag har mest spruckit, ty jag ma bekönna, jag var en jungfru, som var temligen stor i mitt sinne och d ' p i inina varor, att den som ville h a h dem, han skulle inte lata göra narr af Och i samma stunden kom han och Iijöd mig i dans, sig.
och jag \ .ille inte g3 med honom utan bad skam ga d ned hononi, niir han sa Iher göra narr af sig, ty j %.
var icke sinnad till att g3.
mcd en tocken som han var.
Ikr$ svarade han: Jag tiinker I Sr galen, och jag karade: det iir en af oss b5da, men gör Er ingen sorg, I ska aldrig f3 den sorgen till att hilla den galna.
Kom s i en annan, den jag strax gick med, men jag thktc: iiter han detta i sig.
sj.
Tter 1) rottningen fragade honom: kunnen I han l upp mer.
- lida, att en annan dansar med Er htntiiiö.
och med Er vill hon icke ilansa?
Han gick till min styfmor och fragade henne, om jag \ ar klok i afton eller hurudan jag var.
Shr vi drogo helii 0111 natten.
begynte niin styfnior till att berömma den andra, som jag dansat med, tocken \ .acker karl det var, men jag iniirkte strax orid, ty jag var dein för kiok, s i ile kunde j Iiira ut mig, utan hrail jag tiinkte, si teg jag med.
Men det gick allt lit p&amp; att de skulle htira, hvad jag höll af honom, detföre svarade jag: CS.
hxit sate har jag sett Brr, och gatt om, utan att se p3 den, och inte hm jag dcnnn giingen talt så mycket med honom, att jag om honom kan s5ga mycket.
Einel- lertid &amp; g jag inte min fistinan.
Efter nagn dagnr sade min styfmor: hvad tyckten I om den I dansaden med på slottet, var han icke en vacker karl?
Jag svarade, ja, k. m. han gick viii till, men hade han varit en soldat, sS rore han \ .al till mer behag, men efter han inte iir det, aktar jag honom inte, och hon svarade mig: Er fiistman ar ingen soldat, och I in3n icke Unkn till att f9 taga d g o n annan ?in honom.
I miste sla soldaten ur Ert hiifviid, ty det iir f3finga tankar; i l a blir intet af.
Jag svarade, det har ingen fist oss Mda, och gick ut i f r h henne.
Nar jag kom ut, sutto pigorna och taltes vid, att min h. f. skulle till Tyskland till armen, och sade i t mig, att ii l3 br6llopp, innan vi draga bort, men jag sade, det skall aldrig ske, utan jag vill 3 mig en braf soldat p i draga med min h. f. och se, hrar jag kan i min arm.
Da svarade mig en gammal hustni, som var hos min mor: hrar sedan rillen I göra af fastemannen, I hafven har hemma; menen I, att han s9 slapper Er?
I) erp3 jag svarade: den ger jag fanen; haken hin hile hm fast oss bhda, och ä~ ingen rem s8 hardt tillknytt oss emellan, att jag icke mycket Iiitt kan lösa upp den.
Jag tïnker aldrig taga mig annan man Tn en soldat.
I&gt;8 sade hon, jag skall klaga p3 Er för frun.
om I talen locke der; menen I, att inte alla veta, att I g (iren det för Cmusens skull, och det veten I aldrig går an.
Löp - - - -- -
7i för herrn med, sade jag, och fur hvem I vill; s9 visst soin Gud Icf- vcr, skdl jag aldrig vigas vid Erik Sparre, .och vill jag heldre dö; men om det blir med Criiuscn eller en annan soldat, s9 iir det lika och kommer Er inte rid, men s9 mycket som I vet, ilen andre vill jag inte haka, ty jag vill ingen h a f a, som 19m göra narr af sig.
lifiringcn slirang strax iipl~ och in till iniii styfmor och sade: nu vill jiiiigfrun öfvergifva Erik Sl~arre och vill h a f h ni soliiat, hvar hon ock tager honom, och sade alla inina ord för min mor.
IX svarade iniii o r: j tro I mig, att CNUSCII ligger henne i sinnet, iiii sedan hon hönle, att han lefrle, kanske att de Iiafvn n9got heiiiligt sig emellan.
Nu vill hon iifvqifva ilen andra, men det g i henne inte an; lika hvad hon svsr, hnrken skall hon (3 öIvergif \ .a den hiir eller skall fi den andra;.
NRr niin far kom, s5 sade hon för honom strax det saniiiia, och sa kom det i ljuset, det jag i tv9 Sr hade dragits iiicd.
SS kom iiiiii h. far till niig och fdgade iiiig.
om ilet vm saniit, au jag ville ukergifva honom (Sparren).
och i19 sraradc jag: ja, jag kan icke 15ngrc dölja utan iii5ste Iiekiiniin sanningen, au jag aldrig har haft i initt sinne till att ega ' honom, och det jag IiYrtill har mast 13th mig Iichaga, har jag iii3at: giort af en barnslig ri (ldh5ga.
Jag Iinr inte torts siiga 1711 Kl~lia I.eijoiiliiifviid emot.
t).
hon har l i d c öfxrmlat och skriiint mig SS, att jag har betlt henne svara, hvatl hon ville.
Men iiii niir jag kommit till bilme förstånd och ser hononi hos andra, och det i synnerhet, att haii liter göra narr d sig, det jag tycker skulle vara allt fiir srirt for mig.
Jag bad min h. fru i a11 ödmjukhet för Giids skull Grskona mig f r h Iiouoiii, s9 ville jag soiii en ödmjuk dotter, det jag ock var skyldig att göra, lyda min h. h r sa laiige jag lefile, iiien i detta bad jag före.
att inin h. far ville lala mig rada, efter det ock gick inig mest och n,niut an.
119 I~lel iiiiii h. far mycket ond p3 iiiig, och IirSgailc mig, hvem som var orsaken ~Icrtill, att jag ville öf \ wgifva Sparren.
och att den s&lt;im gjorde narr al honom, haii vore viil sjelf en större narr.
Jag skulle inte 19ta irra inig, utan hrni ville .ïndtligeii, att jag skulle Iiafva honom, oiii jag r i k eller inte; efter han var en s9 from man, att hen icke Ejordc ii9gon inenni- ska emot, s$ holipades han visst, att han (Sliarren) skulle Iilifvn froni emot mig; jag svmade der] i9, att hvad det kom vid, att han var s i froni iiiot anilra, s9 r5dde haii intet om rnanga, och att den soin iir allt för god emot andra, s8 iir han v5rst emot (leii, han mest r9dcr uiii.
Urssiitom kunde jag inte Iiringa öfvur mitt sinne att sig3 honom ja ' ocli ett gndt ord.
Min Ii.
h r fr9g:; ide iiiig dock, h !ail det i115ttc vnci för en soldat, som mig s9 mycket I9g p3 sinnet, efter jag hade sagt.
att jag ville öfvcrgifva Iioiioin fur en solilats skull, och s d c iintligcn,
78 att det rott vii1 Cniusen, men skulle jag icke billa mig iii, att jag nagonsin skulle honom eller nagon, som jag hiirefter gerna ville - derpi jag sva- hafva, efter jag icke ville hafva den h *, - rade, au hrad den sol&amp;ten vidkommer, .så har det varit min n&amp;, och har jag, d snnnt som jag lefver, icke till det.ringzste ment Cruusen denned.
Om h m 9r lcfmtle eller död, det vet jag inte, och gör det mig vid denna tiden ratt lika, och har jag 5nnu icke sett nagon, den jag r9tt fullkomligt vill göra till herre öfver mig.
Bad jag for den skull, att m. h. f. intc ville fatta de misstankar till mig, att det sker hvarken för hans eller någon annnns skull utan hlott derföre, an jag aldrig kan tvinga mitt sinne till att hlifva kar at honom.
J a g f d p d c, om det icke skulle wra m. h. f. en stor sorg att se mig v.ua bunden rid den jag har en hjertlig leda till, ty vill jag gerna se, att m. h. t har goda r: &amp; mer, inen inte med min egen odr3gliga .avedervilrdighet.
Hoppas jag, att ingen skall vara 1 % tokig, att man föfartanker h. f. der- före, utan jag vill mga allt på mig.
Men hvad det vidkommer, att jag aldrig skulle f3 den, jag sjelf behagade, s9 vill jag gema lata mig nöja dermed och bli ogift, d länge jag ' lefver, ty till att bli hos den, jag - inte gema vill hafva, s9 I b g e jag lef \ .er, det gör jag inte.
- Min h. far sade, I&gt;et3nk dig i natt och efter han %r hiir, s3 lat dig icke märka, att du icke vill hafva honom.
Jag s v d e derp8, att det iir allt redan betiinkt, och kommer inga andra tankar i mitt huftud, och till att st3lla mig emot honom är mig omöjligt.
Hade jag redan s9 halft öfvertalat niin h. far, men ini mbs, som alltid \ lir mig emot, bad min h. iär, att han icke skulle lata mig rada.
När jag kom ut och satte mig till att sy, och Slmreii satte sig hos mig, bad jag honom för Guds skull, att han icke ville se på mig, utan Mn mig, ty jag kan icke lida Er hos mig, och tog jag en hel slef med vax, som stod och sjöd p9 elden, och kastade efter honom, och hans handskar, som han fick mig, kastade jag i elden.
Min morbror log s8 hjertelig, och den andra (Sparren) gick till min f. mor och frågade henne, om jag var m n d e eller inte.
Hon smrade, Gud vet hvem som g91 9t henne, men sen sade hon honom hela händelsen.
Han gick derined bort och kom aldrig mer till mig.
Han a n d e bide den ena och den andra till mig, men det var allt lika godt, och stod fru Ebba mig utur viset h h d t emot, ty hon var min största pliga, som hon alltid har varit, allt i i i jag lag i lindan.
Fru Ebba brydde henne för Cruoien.
sade dejemte, alt ban hade en iiislmö, r3 hon kunde intc 1I1 honom.
Jag svor, att han aldrig var i mitt sinne, och paste jag rätt äfven så litet 119 honom som 118 nigon annan.
Jag vet, Gud som alltid d j t för mig, - - - - ~
79 han gcr inig v31 ock rn god man, ' och blir jag inte gift, s9 blir jag inte knekt.
- - Hon saJc dertill i t mig, att om jag s9 skulle öfvergifva Sparren, skulle en nian betiinka sig till att I~egara mig, och h m och en skiille h5lla mig för en ISttfirdig och ostadig jungfm, som icke haller 119got ord, titan vispar först med den a i a och s9 med en annan.
Ilerför I) ad hon min Ii.
h r, att han inte sktille vnra ironi och I b t ~ mig rada, iitm han sknlle nians svara h w l han ville, s i skiille jag \ .$l I9ta mig nuja, om jag ville eller inte, ty det står intc r31, att en jungfru skall veta, hvem hon vill haka.
DerpS sva- rade jag, att hvad det vidkommer, att alla skiille b l l a mig Iittfbdirdig, var jag icke r r ty jag hade ett godt samvete, att Iirarkeii han sjelf (Sparren) eller iiSgon annan iirlig inrnniskn kan nicd sk31 siiga mig nSgon Iättfirdighet efter, ty ingenting 3r mig karare an min - H ö k jag det för en störrc 1ittfirdighet, om jag lofvarle 3ra.
till att bli kar at honom och Ixdrog honom, och kunde sedan aldrig lida honoin.
iitnn 3lskade en annan mer 311 hononi, det jag visst Morde; och jag skall aldrig saga ja, s i visst som Chrl Iefvrr.
Oin I 311 mot min vilja bringcn det SS rida, att vi sku stå för presten, si skall jag s3ga nej öke~ljudt och skall aldrig komma i s3ng eller hus med ho- iiom.
Men hvad n h ostadighet vidkommer, vet jag ej hvad orsak d c hafva till att skylla mig derför, efter jag aldrig har 1Stit honom behaga nig.
Om han kan I&gt;evisa mig, att han har gif ?it inig i de h * tv9 ar, han har &amp; t h *, den ringaste ting, att jag har lof+at honom en bok- staf, som jag har skrifvit.
honoin till, eller h m &amp; an säga, pb hrad ställe jag var, nar jag gaf honom handen derp9, att jag ville vara stadig, SS vill jag gerna göra allt det som d e vilja.
Ingen kan siiga, att jag har vispat hv.mken för den ene eller den andre, dertill sitter min n k för högt.
Jag kan försiikra min ' f.
ni., att jag 3r s3 stor i initt sinne och för s9 dyra varor, att den, som dem vill köpa, han inSttr rntt dyrt Ixtala dem och girra sig oniak nog och buga sig viil ilirekt för mig.
1) crtill skall lian alska mig af allt sitt hjerta, fö&amp;n han Wr m h g a goda ord af luig, t l d r, den som inte vill begära nig, s9 m9 han lata bli.
Jag hm heller icke behof till att skynda mig s8 mycket, om det icke 5r ntur riset go&amp;, ty jag ar ju ej s9 mycket p i i m a l, att jag iir riirld att Swn skola fört~ga, och 3r dertill ett enda I x m, SS att inin h. far \ .ii1 matte se, hvem han gifver mig St och inte i min ting- dom förspiller niin lycka och all min gladje.
Sedan kom Sparrens ryster till, \ grteto, rden i 8 om morgonen kl. m., och fr5gade.
om det var snnnl, att hon ej ville hdvn hcnnes hmr.
Agncla tog d % mod till sig och svarade, att hoa &gt;aldrig lofvot Sparren sin tro, ulan del hadc endnrt fru Ebba gjort.
och jag heder dig ida aldrig mera derom, ty dc1 ör omöj- - - -
ligt, att det sker .. Fru Ehba far svara för hvad hon gjort.
Afvcn hon I~rydde Agncin för Cruusen, men Agneta bedyrade, att hon i detta fallet ror oskyldig.
D e r n ~ e d slapp jag all min sorg.
som jag h a d e Iiinge dragits med.
H v a d jag slitit i de t v i hen, d e t vore en hel bok till att skriha om, men n * d e t nu \ ar b a i r l d t, var jag s8 glad och begynte till att sjunga och dansa.
O c h min styfmor sade At mig; .Gud lir- rare mig SS lustig I iiren, hvatl han I n u h ö r t f i r goda ti~lender, efter I IIII sa dansen; 4 glad h a n I icke v y i t ~J ?I 18ng tid:.
I&gt;erpi s \ xrade jag: jag mJ \, ii1 nu \, ara glad, n51 min glXdje är komnien p3 post ridande hem, som har \ m i t bona i tre Ar f161 mig.
Har jag i dr tt.3 ilren intet haft stor orsak att van.
glad, efter jag har antngit, att min glildje ej skullr komma igen.
Rätt nu 119 timmen koin d e n hit till mig, och om jag inte dansar idag.
s i dansar jag aldrig, och denna dag skall jag skrifva upp i n i t t hjrrtas alinanacka: S i r fadern p i middagen kom hem, herittadc ayfmodcrn, att Agneta nu gjon slag i saken med Spirwn och sedan varit heh glad.
ort IM svarade min h. far: r h m hon det och sagt, %r d e t inig att d e t skett riitt ledt, a t t d e t icke har skett förr.
Nii lXra alla si@, för Cmtisens skull, e k r h a n är kommen ridandes p i post i f r h iial- mar och 91 kl. i o inkommen i staden i dag.
Han har hiilsat inig lin slottet och 113 stund kommer han hit och rill hiilsa dig, f&amp; n u sr, huru de h a s a h \ x r a n d m.
~ Agneta, rom nu kam in.
fdgadc hvem som varkommen, de sraradc hanne, at1 det var hennes fästman.
Hon rillc vela.
hvem d a var, och d8 man sade.
att det var Crunrcn, s i förtröt det henne, att hon s i ~fliiigtfrXgat~,och hon sade: Qvcm tro ass båda har a t, och det Sr vSl.
alt jig.cn g h g Kr se min fästemin&gt; Samma dag mötte hon honom p i gatan.
men talade ej vid honom.
Agncla fick sedns mingen .rkotlekolf och f6rtretligt ord.
för Cruusenr skull, och hvcni rom talade.
s i ej hlcf Cmuscns nimn onitmndt.
FN Ebba var ock utom sig för all Agnctr drkedit Sparren.
men Agneta var allt dctla oakladl hjerleligt glad, eme- d m hennas plXp Sprrrcn nu aldrig tnltc vid henne.
(Forir.)
s ...
assnn if folket tager dc ledare, som erbjuda sig.
Det iir mihändn icke d m Charles Didens.
minsta af dess olyckor, alt den ingn blittre kan ppct och irligt bör talas, der det gillar ett folks vitl.
Mnn Rr der ej tala ett parti till b c h y En sanning u L f c finnas, som Er sanning för allt Irligt Pm Wirrrlgrrn.
och f8ntXndigt folk i alla pirliema.
Och k m du en siinkild &amp; g icke finna den.
88 hKll blott n k o, vngcnl. '
fast rtd att vin uppriktig och s i n n h i i g i dina ord och handlingar, och du Hmri4 I l r r h.
skall se.
n11 vlgen ligger rätt framför dig.
p 1 ' SIöke = glupsk menniska.
' j Sik eller siker = illmarig menniska, Infver.
v - Hiltlelse: sid. 40, rad i nedifrän st&amp; Cmse, läs Cmus
Till Sveriges q vinnor.
l svenska pinna!
Hat~ rar~dats, dagen, E d Upp,.
.. jaga somnen ur ö p v r h!
Den tid iir korl~rne~~: den t i ~ ~ z r r r slagrn, c Soin länge bidades fierrnn frR / r.
Och /; g du fiettrad i bojor h ~ l g a, Upp, helsa frilzetens dag, den unga!
Din dag de: ar.
Forspill d didiös dili tid i dröilzittnr, I ~ I I I I lii~~gtnn, M som ej fzr ro.
S f i upp!
Kölm krnffet~ dzg, ~er~or~~strötlrr~~ar, Och börja sjevpb ditt 71h-f att tro.
&amp; h vill du segra, far sjev h strida, Soin yk / f ditt lidairdr du fltt lilla I finga ar.
Och jarde~~s, fordor,rrns täta slöja Ueslutsniir frin diia ögon slit.
Liir dig att sta och rj blott dig boï ' an Och fast och lugn till di11 rätt huf lit.
Sjev plocka fr~~ktcn, man för7 dig riickte, Di# andrs vingar, sonr fön r; r m stick.
Spänn fritt till $j@!
~ L - S I shtira leder, Hcll S Z J C ~ quinnor!
FrntAt i stride^^ uud höj /; bankr!
Ert land har riktat sin blick p i Eder: I spiim ' fo ' rbidffn p i karnprit ser.
Du 1111ga J I I O ~ I ~ svenska U qvini~n, S; visst SOJJZ ii&amp;a d14 kao och briha, UII segra skol /.
Gurhard Tun.
d -.
Hvarför böra qvinnor d e l t a g a i v a l e t af S t a d s f u l l m h k t i g e?
de flesta e u r o p e i h länder arbeta och agitera qvinnorna oförtrutet, men beklagligtvis ännu i allniänhet med föga d framgxng, Mr att komma i besittning af en rättighet så dyr- bar som den, hvilken våra svenska qvinnor redan i mera än tjugo ar egt, men tyvärr s3 föga begagnat --- rättigheten att deltaga i stadsfullmäktigeval.
Ej ens i norra Amerikas Förenta stater med blott några undantag - kommit sa lingt soni har man hos oss.
S5 har t. ex. ännu blott för några veckor sedan en motion.
angående den municipala (= kommunala) rösträttens utsträckande afven till qvinnan, blifvit inleninad till den lag- stiftande församlingen i staten Newyork med livad utg51ig veta vi ännu ej.
I det demokratiska Frankrike arbetas oförtrutet år efter hr på att f3 qvinnans municipala röstritt erkänd.
; \ langa fram- staende qvinnor och män offra tid och krafter för detta vigtiga mals uppniende, men ännu har man i sjelfva det radikala Paris ej kommit Iangre än att, d i i sistlidne januari manad en petition Bnyo framlades inför Paris generalrBd med begäran, att qvin- norna måtte tillatas afgifva sitt kommunala votum, beledsagade en viss monsieur Georges Berry det officiela referatet öfver petitionen nied ett afstyrkande utliltande, hållet i så ria och för qvinnans värdighet sarande uttryck, att vi har ej vilja upp- repa desamma.
Petitionen afslogs också med 37 röster mot I I.
I de niånga skrifter angieiide qvinnofrigans tillsthd i den kamla och nya verldens olika länder, som tid efter annan utkomnia, framh5lles alltid vart kara Sverigc som ett af de land, hvilka i detta afsecndc gått i spetsen for civilisationen.
och man skattar allmänt den svenska qvinnan lycklig att vara i besittning af en så betydelsefull medborgerlig rättighet.
Men huru är det hos oss?
Värdera vi denna rätt?
Visa vi qvinnor genoni allmänt deltagande i dc offentliga angelägen- heter, vid Iivilka vi, enligt lag, hafva rätt att göra viir mening hörd, d. v. s. saväl vid kyrko- och kommunalstanima som stads.
fullmäktigval, att v i iiro vdrdiga det stora förfroc~ide state !&amp; saft till oss, och att vi Rro niog~~n for alf än ytterii ' garc f# rdrn iireit- t ', \ ' - -
83 borger@ r i i t t ~ ~ h e ~ttoi~tgade .. ' tc~ Vi frukta, att icke sfi ar.
Den svenska qviiinaiis allniananda har annii ingalunda iiht den vaken- het ocli deii styrka, soni sig vederborde.
Mer i n ett lystrings- ord torde ännu behöfva utgi till Sveriges qvinnor, innan de nllmiint Iara inse, att dct ej ar nog nied att rqvinnans dagr är komnieii, utaii att hon ock miste veta att vcrka rincdan dagen varars; att det ej lir nog iiied att 1iafv: i Titt cn rättighet, nian måste ock veta att bcgagna sig af densamina till sitt lands, sin orts och sina niedinenniskors basta.
Tyvärr bekynira sig ännu d e flesta qvinnor blott om sina egna sni5 intressen och hvad värre ar, d e satta en dygd uti att s i göra, p i sin höjd före- Karande, .att folk ocli land med Guds Iijelp styras oss förutan *.
Val möjligt!
Men af saninia skal kunde Iivarje individ undan- draga sig uppfyllandet af sin niedborgerliga röstrattsskyldighet, sägande: spå min röst beror det cj ..
Ja väl!
Det beror ej p2 Men cn plura- ' VI röst, ej p5 tvi, utan p5 mängden af röster.
litet bildas just genom c11 och en och en.
Och ej sällan ställer sig voteringcn s5, att en vigtig frsgas öde kan bcro p5 en enda röst nier cllei mindre.
Ingen god medborgare kan eller får dcrföre af dylika ömkliga eller anclra lika litet vägande skal licnita någon anledning att undandraga sig utförandet af denna samliallspligt, Iivars vigt svårligen kan öfverskattas.
Sarskildt borde de svenska qvinnorna anse det soni en hederssak och en tacksnm / rctspIigl att allniänt och p i dct aldra sanivctsgrannastc satt göra bruk af sin valrätt.
M5 de anse densanima icke blott sotii en rR ' tt$et, utaii som ett i deras Iiändcr af landet nedlagdt dyrbart förtmemic, för hvars användande i sedlighetens, nykter- hetens, siindlietcns ocli andra goda andaniils tjenst, de bara ett drygt ansvar M5 d e ilerföre frimodigt framgå till rösturnan, i stället för att likgiltigt och fegt halla sig undan, vare sig nu att detta sker till följd af missförstidd blygsanihet, ett tomt eftergifvande för nfigra mer eller mindrc oförnuftiga eller för- domsfulla pcrsoncrs skefva omdönien, ett behagsjukt aflande cfter att i några ytliga balkavaljerers ögon gälla för &gt;akta qviii- liga, eller .under förebärande af brislande tid; under det tid till så mycket niinclrc vigtigt finnes.
Dock- vi äro vana att tanka högt om v i r t lands qvinnor och iiro afvrii nii öfvertygade, att det endast fordras, att de skola jti ett klart och Vdhgt bt ' grepp orn drtraan pligts Mvaro och i1111ebörd fur att de ocks5 skola finiias villiga att fylla den- sanima.
84 Valet af stadsfullmäktige ar af stor betydelse.
Denna kor- poration utöfvar stadens samfalda skattpligtige innev5nares be- slutande ratt, paragger dess medlemmar skatt ocli verkställer sina beslut genom sitt beredningsutskott samt genom en mängd under henne sorterande nämnder ocli styrelser, hvars medlemmar hon utser.
De angelägenheter, som salunda direkt eller indirekt af- göras af stadsfullmäktige äro snart sagdt otaliga, af livilka många p5 alla punkter beröra stadens innevanares säkerhet, helsa och trefnad, ja, bland hvilka ej s5 f5 till och med lifligarc beröra qvinnan an mannen.
Och - för att nu börja med det rent yttre, det jemrorelsevis obetydligare - ar det ej särskildt för qvinnaii, som har de husliga bestyren i sin hand, af stor betydelse att afloppsrör, vatten- och gasledningar hållas i godt stand?
Ar det ej af vigt, afven för henne, att gator och broar försattas i andam&amp;enligt skick, att de äro val stenlagda, upp- lysta och trygga både dag och natt.
Har hon intet intresse af att den allmänna sundheten öfvervakas.
att hälsofarliga fodo- aninen ej få utbjudas till afsalu, att ämnen, som förpesta iuften.
bortföras och renhållningen noggrant skötes, att Mr helsaii skadliga yrken öfvervakas, att boningshusen blifva i sanitärt afseende Iampliga.
och att intet, som rörer brandvasendet, för- summas, att itgarder till förekommande af epidemier eller till hämmande af for handen varande smittoämnens utbredning vid- tagas o. s. v.?
Skulle det vidare ej, innan qvinnan sjelf.
sdsmw ratt ock rtahwligt och i hög grad gagnel&amp; vore, far sate och stamma i fatti ' drdsstyreLccn, pA det ömmaste ligga henne oni lijertat.
att denna myndighet innehafves af personer, som val fylla sitt ansvarsfulla varf?
Borde hon ej vara angelägen att geiioni sitt deltagande i stadsfullmaktigeval f5, om an på indirekt satt, p i denna vigtiga myndighets tillsättande utöfva det enda officiela inflytande, som för nätvarande står henne till buds?
Fattig~,~rdcs~re&amp;cns uppgift ar nemligen att taga v5rd oni stadens fattiga och nödlidande, .sådana som genom ålder don^.
sjukdom, vanförhet eller lyte äro oförmögna att genom arbete örvärfva hvad som oundgängligen fordras till lifvets uppehalle att bestaninia hvilka som skola kointiia i atnjutande af fattig- hjelp och i livad form denna skall gifvas; att hålla förteckning öfver understödstagare; att se till att understödet ratt användes.
att öfvervaka det god och tillräcklig föda utdelas i fattighuseii.
85 sanit att snygghet och ordning der rida; att t i l h att viimfisa barn f&lt;i ej blott uppeh~ / / c och stadzg bostad, utan kristhg nppfostrnn uch rrndcn~isning; att öfvervaka, att de, som mottagit dylika barn cller fattiga, sjiika och orkeslösa personer, mot dem full- g i h sina skyldigheter; att Iienistalla till saniliillet om atgarders vidtagande for beredande af arbetsfiïrtjenst iiiider tider af bc- tryck och arbetslöshet, sådana som den nuvarande o. s. v. .Ir detta sakcr, som kunna vara iitaii intresse för någon qvinna med hjerta, och skulle det ej löna sig g$ några steg eller uppoffra ett par timmar t i r g h g orii h t för att få vara nied on1 att bcstaninia öfvcr sa vigtiga angelagcnlietcr?
Kommer så ~ayktcrhet~r&amp;aa,r, denna i qvinnans om möjligt iin mer an i mannens nioraliska, sociala ocli fysiska välbefin- iiande så djupt ingripande angelägenhet.
på Iivars ratta lösning licinniens lycka och Iicla koiiiniuneiis valfard i s3 hög grad beror.
Angående denna högvigtiga fraga hänvisas till dcn ädle fosterlandsvännen M. Huss ' iiiärkligaskriftoiiiI3ranvinsmissbruket.
Efter att Iiafva påpekat, Iivilka ansträngningar vederbörande göra för att hindra ocli lindra sidana landsplågor som pest, Iiungers~iöd ocli krig, iitbristcr fórfattarcn: .Men liar då någon farsot iiiider senast förflutna tider varit si olycksbringande ellcr visat sig till sina följder så förderflig som branvins- missbruket!
Har n5gon hungersnöd bortryckt s i många menni- skor eller förnedrat samt sa till själ som kropp förderfvat s3 många som bräiivinsinissbruket.
: Halva några yttrc fiender så hotat svenska folkcts sjelfbestånd, som deii inre fienden briinvinsmissbruket nu gör.
: Nej, intet af allt detta.
Hvarfore foretngas d4 r j rrfigra gmomgripande t2gRrdcr for att bckRmpa och bcscgra denna inre fiende?
* Inför en sädan allvarlig angclägenlict iii8ste alla liknöjd- hetens invändningar forstumnias.
Den, soni liar genom sitt votum kan uträtta något godt, men uraktlåter det, ädrager sig likavisst en skuld soni den, Iivilken positivt befrämjar det onda.
Hurudan skulle val då den qviniia vara, som har ville svika sin pligt?
Hvem skullc ej akta det för cii förin311 att med sitt votuni bidraga till att Iiejda en nationalolyckal Valjen derförc till stadens fortroendcin5ii personer, som ifra för nyktcrhctcu.
Oni I ej kunnen taga reda på rdgot annat oni den blif- vande kandidaten, så skaNcn eder åtminstone visshet om huru vida han vill göra allt, som i hans makt star, för att bekämpa den demoniska dryckenskapslasten.
På stadsfullniaktiges ini-
86 tiativ beror ju till ej ringa grad tiderna för forsaljning af spirituosa, och vi veta, att en del herrar agitera for dcssa tiders utsträckning.
Det ni5 kännas bittert Mr de glada Hacclius- dyrkarne att f i g i fr511 sin kara toddy ett par timmar tidigare eller aflialla sig från glasct cn stund längre på söndagen.
Vi hysa dock intet medlidande iiicd dem, ty de hysa intet niedlidande med sig sjelfva.
Låtom oss hellre genom en sund lagstiftning för dem fördröja insiillelsen af de kram- por, som oundvikligen atfölja onifttligliet i bruket af njutnings- medel.
Aterstår nu ett annat af sanihall&amp; kräfts5r p o s t i h d t i o ~ ~ ~ ~ z.
Denna star direkte under polisen, men antagligen kunde stads- fullmäktige afven i afseende på denna förnedrande institution utöfva ett väl bcliöfligt inflytande till det bdttre.
Denna och öfriga sedlighetsfrågor komma ickr att kunna lösas p ?I ett nied rättvisa och barmhertighet fullt öfvereiisstamiiiaiidc sätt, förr rn qvinnorna börja p5 allniiiina angelagenheter utöfva det inflytande, soni med rätta tillkommer dem och som sa oundgängligen beliöfves, men soni de nu sakna, -- åtniinstone i vårt land mera till följd af egcn likgiltighet och intresselös- het an som en följd af mannens iiiotstfnd.
Utrymme och andra omstiindiglicter tilläta oss ej att vidare utlägga skälen för qvinnors deltagande i val af stadsfull- mäktige; det!
anförda m5 rara nog.
Vi vilja blott ett ögon- blick dröja vid en sista sak: beskattni~~gen.
Skulle det si illa vara, att intet af ofvan anförda skal för- mår väcka vara qviiinor ur deras liknöjdhets sömn, s3 borde hninstoiie tanken på dm egna p e k ~ i n i h fordefm istadkonima en &amp; dan verkan.
Hafva ej våra debetsedlars slutsunimor dcn sista tiden vuxit på ett rent af förfdrande satt, för att i Br hafva natt en höjd, som ej vidare far eller kan öfverskridasi Ar det ej af högsta nöden, att allra helst under närvarande tryckta omständigheter, då arbetslösliet och nöd äro ridande.
till stadens styresman välja personer, som ifra för sparsai~rlret med dess bebyggares penningar?
Jo.
visserligen.
Men invänder sakert mången:: Det ar allt godt och val, vi inse nog, att Ni har rätt, men hvetrt skola va ' dd rösta pti: Vi kanna ju ej till de respektive kandidaterna:.
Harpi s \ .ara vi: I tidningarne uppräknas namnen på alla dem, hvilka äro, i tur att afgå.
Många af dem förtjena utan tvifvel 5terval, men säkert kiindc en del ersättas af mera Iäiiip-
liga personer.
Att uppsitta en alldclcs cgcn, sjelfständig lista ar Iivars ocli cns ratt, nicn ledcr \ ~anligcn blott till att ens röster bli sbortkastadcr, d. v. s. förblifva utan iiivcrkaii 11d valets utgfing.
&gt;Ian liar derrare att fijrst i tidningariic taga rcda p5 de af dc olika particrnn förorckide kandidaterna genom att läsa hvad som fr3n dc skilda Iiigrcn säges om dcssa, och 115 det sättet söka f5 en s5 vidt niöjligt ar f~illstiindig bild; if clcn i fråga varandc individens cgenskapcr ocli isigter; vidnrc att gcnoin sanital nied pcrsoncr.
på Iivars onidönie och karak- tar niaii tror sig kunna lita, ytterligare lära känna dc niaii, p3 Iivilka nian anser sig böra rösta.
\ ' anligen $ro de personer, soni ifr5gakomnia, allniiint kända, så att det ingalunda möter n5gra oöfverstigliga su3riglieter att Id rcda p5 deras störrc eller mindre lainpligliet för det vigtiga värfvet.
Hufvuclsakcn ar, att till stadsfullniaktigc väljas omutligt rcdhrc, iiiisigts / uIle, z~pp&amp;stc, hasta nitiilsknndc III~YII: frinirirnde, sjc~ststrdige, f?
de6 nll~~tai,rttn som f r m ~ f i r allt furn ~yktcrhcte~~s, sedlighehs, spnrsnrrrhctcm och deu allw21111n O Y ~ N ~ I I ~ C I tnbn.
IS För öfrigt hänvisa vi till dels deii iAnvisning för qviiinors deltagande i val af stadsfulliiiiktige *, soni sistlidet år utgafs af Fredrika-Urenler-Förbundet: dels ock till de aUpplysningar för inom Stockholni skattskrifna röstberättigade qvinnor *, som iit- gifvits af ctt annat sällskap har i staden ocli hvilka bida fin- nas att tillgå 5 Fredrika-Brenier-Förbundets b&amp; den förra gratis ocli den senare niot crliiggande af tio örc.
Ofvanst %endc är skrifvet, visserl~gcn närmast med afseende d det oiiicdclbart förest5cndc stadsfrillmalitige \ ~alct i Stockliolni.
711err och derpå u+ vi fästa Dugnys läsares synnerliga uppmärk- samhet - dcf giiller i l i k hög grad r j Blott om stndsffrll~~~äkfigc~ c~nlef i alla Svcr~gcs iiinga städer, ula~r rncd vissa triodifiRationer i i i e n i nfscendc i den pinna s i - Ju (som innn ti~~koinzirorrde rätten nft dellngn i koim~unal- och kyrkostaiirirrn d landet.
- - il % H.
Uttalanden for och emot idéen om en varnpligt for qvinnan i form af sjukvård.
il!!
en i I ' rerlrika-Hreiner-F6r1111ncIets incdrlelan~len upptagna skriften: ~+JLS dcf cn uurnpl@ fur gvi~rnan ?~ har mrit utsatt för o \ ~3ntade iiiissödeii och förveslingar incd anledning af eit privat iiitalandc i samnia Snine.
Den har ilcrjcintc, shoni var au viinta, frnmkallat
A~killiga uttalaiiden dels fran iiio~diidnre och ilels frin viinner af idtkn.
Sa har Redaktionen af &lt;; ötel~orgs qvinnotidiiing +ramSt * an- fallit deiisainnia, sbom innel&gt;iiraiide ett brott mot den eviga freden, ett anfall, soin Esselde i korthet Ixsrarat i 1x0 5 af I: rainat, p i sniiimn g h g hon erl) judit hvar och en af I) ladets Iiisare, som intresserar sig h r fragan, att fi ett gatisexemplar af skriften.
' fil1 försvar för F: sselde och hennes idd iipprQlde mot I.
' ramat Göteborgsposten med ett synnerligeii godt anförande.
[) et st31 aRryckt i sista hiiitct af ' l ' idskrift för Hemmet, och slutar med en iinskan, att man matte besparas &gt;det föga uppbyggliga skBdesspelet af en, qvinno- rörelsen skadande och hiimmande parti-schism, af en höger och en vensier, * hvilkeii .senare sida Göteborgs qvinnoförening da skulle oni- fatta,, fur sa vidt hennes tidskrift 31 hennes organ, ett v5sendtligt ut- tryck för hennes hkadning. '
Slutligen har hkaretidskriften E k ett uttalande om Fsseldes skrift i den öfiersigt af vigtigare företeelser under h t, som under 1885s inleder den högt aktade tidskriftens io: e nihrik: SAII~IIS ~~~cdilus firghg.
I) et lyder, soin hljer: &gt;Frigan om fdrbä#rad .yuhdrd för mwnn af var befolkning har under Aret fran tviinne hal1 framstillts och athandlats, både af likare och laici.
Det första förslaget, fram- saldt och motiveradt af prov.-liikare Bcrptrnll och redan bekant fVr Eiras Iiisare, grundades 1x3 aiiöning, reglementerad verksamhet och striing kontroll f r h statens sida in.
m.; det andra har till upl~hof den i d r kulturhistoria VU kiinda och framsdende pseudonymen EsscIr * samt Sterfinner.
i 2.1 a r g h e n af ' l ' idskrift fur hemmet samt i Stockholms Ihgblad för sistlidne 5 1) ecember och rill grunds 115. den kiinsla af humanitet och medborgerlig pligt, som fönitsattrs hos den svenska &lt; [\ .innan, och som skulle drifia henne att, i malogi med mannen, ataga iih-en.
sig en: \ .5mpligt .. .Ilet iir inom ~ u h B r &amp; n, som den svenska ~pinnan skall aftjena sin. \; ïrnpligt, st4 lyder detta förslng.
som inhte djupt tilltala hvarje inennisko- och fosterlandsv5n.
I fred som i krig skall denna viirnepligt IS lika stor bet) .delse; den skulle skapa och underh9lla en utbildad sjukskötmkekAr.
tiiiriicklib * om- fattande och utbildad Gr att tjena shom cadre Ibr de frivilliga skaror.
hvilka in5ste anlim i farans stund, fienden ma komma under skepnad d en krigshsr eller i formen af en farsot: S e dera, forsiitter Ifira, .tankar, h \ .ilka af de flesta Iiikare torde hcl- sas med bi %&amp; tacksamhet och gliidje.
Mda förslagen innebira en fiiiger- visning, i hrilken ri ing framtidens sjuk \ JId kommer att g$.
. \ I3 dessa ideer de1i6re skiirsk das och utvecklas, sa att deras förverkligande ej upp- skjuter.
till senaste efterkommande, ty har föreliggande försla m&amp;tc p8 ena eller andra rittet finna sin lösning.
Detta är endut en tidsfr8ga.
- - - Till bada de \, 3rderade författare, hrilka $Iiinda tagit deii unga viimpligtsidden i .sitt hiign, ifvensom till ledare och medlemmar af förenin en för sjukvard i falt, s5soin Herr General O. Hjörnstjem.
.
af Edholm, Herr 1) oktor Hulphers, kapten Hjbr- Herr f \ e1f3ltlh~rrn lin m.
fl., hdka skriftligen dels lemnat virdefulla upplysningar och ilels uttalat uppmuntnnde ord af sympati för saken, hembiim hirmed ett hjertligt tack af Esscldc.
f= ' - (8.
Fr+ scenen.
1.
Hur man gör godt.
StMerpul i 4 aliisr al, l. Chorl.
Edper.
1hi klagar.
att jag aldrig sknfvit dig till ett ord OIII F ~ Kdgreiis I .Ifur n~an @ r wlb, sedan det i Iiöstns I&gt;lcf uppfördt p9 Nya Teatern.
Ilet koninier sig deraf, att stycket fijr mig iir osympatiskt och att jag ogerna yttrar mig om sirlana literiira akter, der jag icke kan tycka helt om nagot.
Keilan vid Ifisningen flet 118mda stycket 11s mig ett visserligen i flera scener gril) mide, men dock motl&gt;judaiiile in- tryck.
Ilet iir utan trifvel skrifvet med stor talang, men det har la- Iiiiner, hvilka förtaga det djupare intresse, man skulle kiiiina erfara rid dess Iiisning eller bskii~lniide.
Kraft och skfirp snmt en viss kamkeraii (le qrickhet iiro d c förherskande dragen i franist5llnitigen, hvartill kommer en betydande förniSgn a n utsöndra just det ston, som kr9fies för att ritt bjert frainhilln den Ssyftade tendensen snmt en stor koiist i stoffets anviinflande.
Men Iivarje skymt af cljupare.
för- sonande hiiiiior saknas.
l ' llr det s h ~ a har f6rEn 119 sin öf \ .erfylda scen icke en v r i öfrig, för det goda den minsta möjliga.
1.81 gS!
tinker man; det s r viil (IS det ratta, det sannu, som h31 skall iippvisas i Iieln sin orniitliga stringhet.
Ja, IStom oss se till huru derined fiirh3ller sig.
Hela skSilespc- let ar ett verop öfver den oritt.
som tillfogas den fattigc af den rike, nrl~etnren af mbctsgifiaren.
Ilet skïraiide veropet gur i vissa scener ctt skakande intryck; och likvfil leiiinnr ilet jiist var riittkansla otill- freils$ald.
Ar viil % r h sjelf i sin dikt mindre or !ittvis, mindre flngen i a r - &lt;loniar, ii~indre hjertlös mot de varelser hon knllat till lir, 511 dc da- iner och herrar ur (len fina verlden, hvilka föras frain p i scenen s&amp; som oriittvisans represenmnter: - SS spöijer inan sig sjelf redan.
när innn Isst stycket.
Och iiar man sett det f r h scenen och g51 hem, f y d af d e stridiga intrycken friii eii verld, (ler (len oskt?
furniim- Iieten, (len ufverförfinade sinligheten och deii sjelfviska rikcdoiiicn förts tillsamiiians med deii ofön3llatle nöden.
den af andras skuld fram- kallade förnedringen och den kriinktn riittsinstinkteii, s i forniiitter man iich frigar sig: Ar rerl: rl&lt;len s %lui?
Sidan den hiir visar sig?
Ar detta t t skildra nir lif \ * et ?n Kller har iintiirnlismen I~lifvit onatur, realismen -: \ ila dessa Wgor, min viin, Mr du en ideniisni i svnn?
sjelf Ixsvarn enligt din egen iippfnttning och erfarenhet nf lifwt.
- Hiini detta nianE: att se och skildra förhSllnnden och inenniskor iitesliitnn (le frhi skiiggsiilaii griper onikring sig till och med bland ileni, som s j e h fördöma genren, liar nyligen risat sig p3 ett öf \ - er- raskande siitt.
Ke~laktioneii af en ny tidning ined prononceradt all- varlig riktning, har iiP~nligeii nieil anledning af Vaniel Stens delvis ytterst klanderviirila Ilok ~S51nrc folk., frainlagt eii i sitt slag lika inisstecknad skildring af svara nioilerna författarinnors som Fru Ed- gren i sitt drama gifrit nf niedlemniarne af v k hörds- och penning- - -
.aristokrati, och den skildringen kan i ensidighet och hinfull ilvickhet viil mata sig med, om cj ufverträfia, hennes.
Jag skick.u dig tidningen, och d11 kan sednii sjelf ilöinn.
0111 jag liar r5tt eller or5u d8 jag p h t h, att, lika litet som f ö r h till Hur man gör godt: kan k3nnns vid den Att karrikerade skildringen an (' z \ ' 91a moderna författarinnor,, hrarmed ofvan .antydda fromma press- organ inledde sin literiirkritiska \ ~erksanihet, lika litet kan .den stora verldenr k3niias rid den karrikatyr af dess s3llskapslif och familjför- hallanden, som förf: n i det ifraga \, arande stycket ger.
I&lt;nstaka lyten och missriktningar, som 119triiffas 9 ena eller andra sidan, in9 med allt sk31 h å l l s frani till förenibl för klander eller 9tlöje.
Men frainstiill- ningar, som förinena sig kunna 3dngal: igga att htla den rika och Grnäma verldens lif, likasoin S andra sidan hela det moderna fin- fattarinneskapet Xr lytt och skeft, de blifva i sin ordning och med fullt sk51 Mrembl för klander och StlGje.
Och hrad \ .3rre Xr:: det g o d r man velat göra med &amp; dana framstallningar vitnder sig till ondt.
Det c %rfurl&amp;f uff @ m p d t pi btRosfnud a f sanningen, må w i degör ?I+ urs med altgöra ratt.
I h n a I3rdoin lir den b i t a beh9llning m m har af fm E: s drania, och för den 3r man villig att förlata många af dess oriittvisor och öfvergrepp samt till det biista tyda förtns afsigter.
Det faktum, att ett inhemskt drama med modenit samh3llsiipp.
Iiinniide ten (lenser gatt öfwr svensk scen, itr visserligan egnadt att iiigifva oro; och att det 3r skrifwt af en qriiilig författare.
kali ej mnat an stegra det sorgliga intrycket hninstone hos personer, hvilka.
som du och jag, r3ntat d mycket godl af den nya tidens qvinnor: f- ven 118 diktens omr9de.
Men kanske fi vi itnini hoppar, att; Hur inan gör godt * skrifvits, icke för att tjena kla~qhatet och valdet, utan för att varna för d e jäsningsiimneii, som Vinsesidig synd, den rikes d val som den httiges, hopat kring samliiillets gmndralar och hvilka hota iiied för.storelse allt det besdende.
Och i s5 fall rore ju stycket ett I~iittringsrop, viil v5rdt att behjertas.
Hur gerna jag önskar.
att den beg9f \ .ade förEns Mrmaste arbeten ina risa, att initt sist?
antagande 51 det rsttn, behöfver jag icke s3ga.
II.
Ensam af Alfhild A p l l.
En högt aktad incdarbetam har tillsändt Red: n följande uttdaiide on1 fni Agrells .Ensain-.
\ ' i anse oss böra meddela det hiir sdsoin ett uttryck af er del af alliniinhetens uppfattning (eller niissu~ipfattning !i af stycket, förbeh9llande oss att en annan g h g fi fr911 r 4 r synpunkt belysa detsamma.
l lään en uppmaning Helt nyligcn hm i en af d r a dagliga tidningar s l ~ t a11 frin nSgm resande tentervänner hvilka nicd ston intresse bkldnt fm Agrcllr renade dramatiska arliete iEnsomm jemtc.
I h lektion., iitt jrmväl (B hcvisa uppförandet af sDUmdi, samma författarinnas, sam vi lm, o3siftkegSendc sceni- ska produkt.
Den eller de, som gjort sig till sprnrör för denna begäran.
halva tvifvelsutan derigenom tillm61eskommit mingas önsknn.
- Dömd- och Ensam Km nemligen att betrakta som l v i facetter pi snmmn disinant, I d sidor af samma - -
- k Krtt finnes ju i r i a niin 3 tiinrc hilll, men som med den iikti stenen: allt beror på den syopunkt, hrarifriln den bcskMas; der den enc ser ett gnistrands firgspcl, finnsr den andre blott ett dunkelt glas.
Ilvod siirrkildt I&gt;utrHUnr njimum, shafvn di: Resin d våra tidningnr och tid- skriner, under den sennite tidcn.
innehallit ofta nnrko utförlign och i det hcln antaga ntt styckets innchill .. mycket lofordande refcrai, och man torde dcriör d c personer, som deri upptrido, dc kontliktcr,rom uppsti,oeh siitlet huru dessa Iösns.
5ro hckanls älven för denno.
tidrkrihs Iiirnre.
.
Vet prohlcui.
som 8nyo föwliiggcr Lskådnrcn, riii d m nnsnrighcl.
som P i p ger förilldrnnii!
i fr8.g~ o m det utoni !tktcnskapi: t, cllw ram det hiir precisoros: sutan iiklenskap.
födda barnet.
I ' mblrmet iir visserligen icke nyit; siinkildt fdii Frankrike hnfw Rem, mer eller mindre djuplllnkta, mer eller mindre upprörande dramatiska d n c r radjat lill r&amp; incdklnsln.
och Ofsen på den nordiska r k u c b n.
nnn iiro hithörande rptirsmU icke friiniinandc.
NYrninrl ligger dock.
s$ rum nyss omtnloti.
snmmmstBlningen of .Ensinin med .I&gt;önid .. I k n eaa pjeien kompletterar den andrp, d c - inarare.
den risar ors huru den milngskiftonde menniskonoturcn ovilkodigen mJ,fr pil mer On ett siitt besvara den frägn.
samhället staller lill deii ogina modern: rhvem skall orris, du eller b n m e t?
~ i ' rSgm tir grym, Iilifver milngen gRng i sinn kanseqrcnsar grymmare iin medeltidens tortyr och.
liknrom denna, dess m e n rå, ju kUnsligire d c i organism lir, rom underkastas dcnrmmmr.
I iDtimd.
vill modern o r m nllt, underkasta sig askrmmen.
f~iirödmjukelsen~ 311 bli .hustru ilt e n ohederlig mm., för att itrosnn.
rf det namn, som skiillc skyla skammen, mirtc M n sonen horilagn hastor- dens brlinnmtirkc.
I .ISnrain.
anser Thorn si: dcrcmot lyda clt högre scile- I&gt;u&lt;l, d i hon nekar att genom ett pro forma tiktenskap med den n u m e n enk- Iing blifne mannen tillförsäkra dottern den legitimitet, som1 af en Itirdomrfull verdslighct fordris för n11 hennes, dotterns, kOrleks-idyll m % kunna friln drön) Iilifvn rerklighrt.
hlingu medlidandets tårnr hdvn cgnrlr hade \ Valborg och ' Thnrn.
och mycken och r0ttvir indi&amp;mation h r r drabbol ile I&gt;Ma ftirftirnrne.
hleii har man verklicen alltid tlinkt niirnmre encr hvnrt denna niedkönsh Icder och i hvad m i n den-&amp; beriittigad?
Ont Thor.
Edlins föregaende får m m ej vem mycket.
Utnn att vara en kraflig och hcg5fv.d nntur, k m man dock srårligen arbeta sig upp så, rom hon gjort det.
I&gt;c mRnga och Ilng.
prölningsåren Iidvn ju ock verkat uppfortriide - dcrom Iirfvr vi ju doktorns viltnasbörd.
S8 kommer hennes strid med pro- tnkollsrckrctcrnren.
och hckilnnclscn af hmncs fall.
Med fin takt hlllcr iilrkaren.
föridmren, nlltid f r h v a r m d e, ouitnlar endast i styckel.
och T h o n s fel rPtles d nit säga i p o d c t mot Eksktildi (protokollssekretcrarens) i f svnrtrjuk hiimdkänrlo.
dikterade Mrtcgenhet.
Fllrförnren är gin, och Tliorn hålles i okunnighet drrom!
IJ ' rlllJ skulle dc1 d l l d hufvudrnkligcn bero1 - Jeinitirelseii med rl) ömds ml ännu en g i n g återtagns.
\ Valborg hnde en god uppfostran, hon kunde ju till full helålenbel fylla platsen som Ilnrinoa i cn pmfessors bniilj; hon hade sin ninr i lifvct och tyckes icke Iinhn vnrit dldcles ' utan medel till oppchOlle.
-- och dock faller hon.
efter en.
soni det ryncs, kort Thoro.
@ iver sjelf en förklnring, som dock Pr teniligen och tlyktig bcknntsknpl oklar: hnru hos henne kmpp och rjtil inte ftiljdcs ilt, huru hon v k k l e manuens hyllning, innan hon förslod hrad den betydde.
hur hon blott viintadc p i del rikn.
undcrbam lifvct.
som cj kom; och niir dc1 slutligen kom rom befrielse, loni hon knllar det, genom kiirlcken till en elegant, fadd rförförelacvan.
nian.
- d å stod hon försvnnlös och hiluvisnr till rivalens omtarblip ftirtegenhet.
H r r Sr.
synes oss, ett dlvarsrmt och farligt missgrepp af den innnrs r 8 begaivo.de förf.
] u mer.
framsillendc och i Mljd d e r d ju olyckligare orren skil- dras, ju mer förnktliga, ju uslarc fUrmrnron frnmtrtider.
ju svbare har mnn att förklma och att fdrlfiin fallet.
Ilildn.
mon och qvinnn, ha fclnt, bilda må klandret drabba, men så som nutida ftirhilllnnden din sig, k m dock icke förnekas.
n11 Irn bör ha svlrnre ntt fallo.
- - -- - Kädekenr gamla saga Or ju evigt ung1 h ' ärmare omstiindigheler.
hururidn frestelsen för den cnn cller den andra qvinnnn vnrit s t i h e eller mindre, oni nllt detta mr man sO11an n a p t vela, men likvtil falla, gndskclof, icke allo.
likrlil tro ej dllln lika 1311 pil i d s k o Itinen.
- - - - - - - - -
Det kraf p i sinning, som likt en röd t d d genomgir hela fru A. Agrell&lt; sklldcspel.
erinrar dock om ett gnmmdt ord, iii högsta ditt Lin vam högsta o r Y i ~ Wtt emot mig sjdf, sonning att ej vilja inlaga en titel.
till hvilken jag icke har s. k. laglig rPtt, kan bliha grymhet, och.
ram det visnr sig, g a p l ö s grymhet emot mitt barn.
Yngvrs.
dotterns, sinne Pi nemli n, I b g t ifdn att vara höjdt och renadt af detta sinningskrsf, hvamnder hon li % sil mycket, tslrtom s i fOr- bittmdt, att hon visst ickc motsvimr doktorns beskrifning.
att en sölare, hUtm uppfostrad flicka icke kan finnar; och nuvarande innchihnrionin i f mlen lyckas icke hdler u t framstlilla en p i annat slit tilltdindc bild.
Fru Hmsrers Thorn 1Pf- Iar deremot med Herr Fredrikrons Dokfev Sandin om priset; b M i I m fönriifriiga, och det Yr ett verkligt nöje att ahöm s M i n i dialoger som mellan desss tvi mu- Rare i replikens s d m konst - i !pprPttningcn i r i det hela lyekid, och d i man lemnar tcatcm, höres.
blind lifliga diskussioner om styckets innchill, en dlmPn å herse ett nytt skidespel af sammn förf.
Ett m e n tillfreds- Önskan att snart t stlllindc vittnesbörd om nIlmEnhctens p n s t k m d l nappeligen &amp;.
Tt~l,ro&lt;rn.
III.
Blond de R o eror.
opcreltci eller lyriska stycken, hvilka lifver huhud t y e t torde ii ut, Kr in, kunna pinkna r b l i k e n s gunst, s t b i främsta l e d a Carmen.
Kommer min som resande till hu vudstndcn.
Pr det alltid med tillfreds- rtQlelse man ser annonscmdt detta.
ayckc med B i r d s omtyckta och vlllktindz melodier, samt den lifliga, om ock just ej s i glads libretton.
F m Edlingr - Cm- men, har ju ock, med allt sklil, blifvit erkänd som en d hennes blsta m k r; och om det ickc knn nekas.
alt konstniirinnms beg8fning.
hela hennes liamkter visor i t helt a n n u hill, m h t e man s i mycket m e n beundra det resultat, till hvilkct hon genom tvifvelrutnn dlvorlign och noggrnnna studier kommit; och om, enligt texten, den rCmrmen., hon viinr urs.
icke iir den.
med respekt till sïgmdes .satunge., som egentligen ales, och till hvon knappast tvifvclaktign krrikter den verldrbeknntn habnncran i i: rm ikten i musikaliskt ifseendc s1 yp ciligt gifvcr oss nyckeln, - s i m b t e man dock.
Wtwn med friskt minne af i t s h l i g a utlnndetr anirtcr i denna rol.
k h n n sig fullt tillfrcdstitld.
Den inom pressen redm gjorda anmPrkningcn emot fmmdilppindet I landets förrti lyriska scen d en toreador shdnn som den nnramndc iir f u k befogad.
Deremot har m m RTdngt räntat en lika viil hchöflig anmllrkning mot utlijrandet d moderns ml.
Xficaëlas parti innehrfves f. n. af cn srtirt.
som under mingn lir varit cn s. k. grandc uiilit6 inom teatern och hvnn rört, ehuru nuniers möjligen nSgot skarp, dock mlirksllrdigt v31 h i h e h l i t sig.
Micaëlar parti lir, för ntt ickc vara en primadonnas, bland dc tacksammistc och hennes tvi nummer: dnnten med losa i första ikten.
och mmanren i den tredie.
hbr mon som o h s t of ihörirne ~ p p r e p u,.
g n o l ~ s ~, ' s o det m heter.
vid utglcn&amp;I.
- 611 sYkert tecken, att dc srlagit an.
och stannat i minnet.
ifven om icke app- läder och dicnpo-mp redan förut vitinat demm.
Men d i hiniU kommer, att ifdgavarnnde artists sisiil röstmedc1 som apparition i öfrigl iiro fullt tiUfredsli1- Irndc, f r k a r m m sig hur det Ilr m6jliit att rjungn cn mmins för att uttrycka hur d l t mig förskrlckem, hur .af skrEck jag dön, utan ett enda pianissimo, utan knappast nigon nynnscring.
Orden måste VII dock h d v i nligot att Iietydn.
och n6r m m hör omtalas en moders bön och en ungdomrkärlck, som hjelpcr öfvcr alla Aror.
sunt slutligen hYnvYndandct till den Ilögncs beskydd.
d i tyckes verkligen sjlllsrörelsema och skiftningarna deri l i g a i s i 6ppcn dag.
att ihörirne helt nsturlipt c r h n och fdlji dem.
i hofr af fnmsWlhrinnuis likgiltighet för d11 annat i n det fullt klingande ljudet sf sin egen sUlmma.
Mycket mera vore a u tillägga, men tillsvidire m i b l a t fdgas.
humvida icke möjligt vore ntt undanrädjr r i d m a s m i missgrepp.
hvilka i mingi fall verka störande p i det hela och förtaga ett annan godt intryck; och denna Tmfer- a d: Vuri&amp;vilnner.
fdg3 fmmsUllcs i f minga
Hvarjehanda i qvinnofdgan.
Sverige: Fdrcningcn for varnlil$a quinnors skjdd, som till följil af bristande framgbng nödgats upphöra med sin verksamhet, har nu iinder en delvis ny styrelse omorganiserats ii ändaniil att i första rummet verka p i det uppvexande sktgtet och att söka till ordning och arbete uppfostra sådana unga flickor, som sakna rird och skydd och äro i fara att duka under för frestelsen .. För anskaffande af medel anordnas den 24 och a5 i denna manad en bazir X Stora Börssalen har i Stockholm.
Ostersunds fattigvbrdsstyrelse har inkallat Quinnor i fatt@di-dcn.
fem fruar att med rid och d i d biträda fattigr8rdsstyrelscn.
Om quirinans rilstriilt förhandlades den 19: de sistl. februari b ett af allmänna rösträttsföreningen tillstäl (lt sammanträde b Mose backe.
Lle flesta talarne ansago, att det skulle \ - ara skadligt, om qvinnan finge rösträtt nu, s i länge iinnu * strecket * qvarstode och siledes smenniskovIrdets pris räknades i klingande mynt ..
Deremot fram- höllo andra talare samhäilets orättvisa att beröha qvinnan en af inenniskans förnämsta rättigheter, I ÖfverenstImmelse med denna senare åsigt fattade ock mötet slutligen enhälligt sin resolution.
K&amp;.
fitcnskapsakadc~~~ic~~ beslöt vid sitt februarisammanträde.
att stadgarne icke skulle tolkas s i eller andras derhän, att invaljanilet af jvinliga medlemmar blefve niöjligt.
F / icRsRoI~kon~~~~ittCn.
Denna kommittd, hrilken, sasom bekant, ar den första af Kongl.
Maj: t tillsatta konimirte, hvari qvinnor - Dagnys redaktör Fru S.
1,eijonhufvud-Adlersparre samt normalskolans före- stindarinna fröken H. Caselli - blifvit iusatta.
har för tillMllet sliirar sina arbeten i hufvudstaden och den I r innev.
mars börjat sina inspektionsresor till landets flickskolor, h \ .arvid färden först stäldes till Upsala.
Qdirr,ia sRi / iomn~~.
I nya lagberedningens förslag till andring af lagen som skiljemän och skiljedom * förekommer följande:, Skilje- iiiannaupprlrag ma leinnas qvinna s i väl som man *.
E n s~ijrkkass~ fur qviirnor har i vinter bildats i Upsala p i initiativ af tio fruntimmer, som försörja sig genom eget arbete.
Den har om- fattats med niycket intresse och Ifven Drottningen har gifvit bidrag till dess grundfond.
F u r c ~ t i ~ ~ fiir p n pft quinnus rgnndcnitt heslut pb ett den I a dennes I i sina stadgar göra följande tillägg: hallet sammanträde att till ~Derjemte (d. v. s. utom den strafvan, som ligger i föreningens namn) vill föreningen i öfrigt främja sidana lagstiftnings- och andra af offent- liga myndigheter beroende hgärder, som kunna bidraga att förbättra qvinnans stiillning i samhället=.
94 F r h Rikthrgen.
Den 16: de innv.
mars vackte Hr S.
A. Hedin i andra kammaren en motion anglende skrifvelsc till Kongl.
Maj: t ined begaran, det K.
M: t matte, innan den väntade l ?iroverksreformen framlägges p9 riksdagen, taga i öfvervägande fragan om flickors iii- tagande i de allmBnna läroverken.
Finland: i W k n Rosmu * ikcl, hvilken efter aflagda medicinska examina redan en liingre tid praktiserat som Pkare, har i denna egen- skap blifvit anstald i staden Helsingfors ' tjenst fran den i nastk.
juni till den 10 april 1889 med 2.400 mark i irlig lön.
YZI posiuerkef iiro f. n. icke mindre än 74 qvinnor anstälda, de iiesta som förest&amp;iidarinnor för postexpeditioner.
D m firs&amp;a quinnoförcninge~u drsmiite (hvarom utförligare fram- deles) har den 2 i febr.
hallits i Helsingfors iinder allmant delta- gande.
Den afgaf ett gladjande bevis p&amp; den stora framgång dess bemödanden äfven under det sistförflutna h e t rönt.
- Disfins Jr@ si# fins.
Finlands första qvinliga filosofie magister fröken Zfnina Artrani har nyligen erh8llit sökt s. k. dispens från sitt kön, d. v. s. rattighet att, rhurn hon Hr qvinna, söka och vinna befordran till lektontjenst vid lurarifrne- seminarier i landet.
Glterfrp, som i sistl. januari Danmark h u nu i fröken Af&amp; in8nad tog: Medicinsk Embedsexamen~, fått sin andra fr8n Köpen- Vid detta universitet hamns tmiversitet iitgangna qvinliga kikare.
idka f. n. ej mindre an 7 qvinliga studenter sina studier.
En ittonde, / röken H i n, har nyligen der tagit filosofisk eyamen.
Tyskland: Tyska regeringen har afskedat alla i postverkets, telegrafens eller jernvsgarnes tjenst anstnda qvinnor under ftirebärande att qvinnor ej dugde till offentliga viirt Carlos uon Gaprn, Voss.
Zeitungs specialkorrespondent i Madrid och et1 af qvinnofragans mera f r a n d e n d e vanner afled derstädes ilen 1 9 sistl. December.
Osterrike: Med.
Dr Lmy C. llraitr i f r h Chicago har nyligen erhallit tillrade till universitetet i Wien pll samma vilkor som de manliga studerande.
Hon genomgir en särskild kurs i barnsjuk- domar och deltager i den berömde Dr H e r t klinik samt en special- kurs i Gynecologi och Obstetrik under Dr Carl Braum.
Holland: Vid tiniversitet i Grtrningcn studera f. n. z z qvinliga studenter; en studerar medicin, tre matematik och fysik samt aderton literattir.
Den första gvinliga Iandliikarcn har nu slagit sig ned i Amster- dam.
Hennes namn är fm Vivinie Waltjcn.
Belgien: Fröken M u UOII Diest, den första qvinna, som tagit medicine doktors-grad i Belgien, har nu ändtligeii, efter flera ars iilanga bemödanden, lyckats erhålla lagligt tillsthd att praktisera i sitt yrke med atnjutande af alla en belgisk kikares privilegier.
Schweiz: Den &amp; te sistl. december tilltos i Bern för först?
gangen Schweiziska qvinnor att utiifva sin kantonala rösträtt dock endast genom manliga ombud.
- -
95 E n g l a n d: Q U ~ I I I I ~ I I S iik, / ifiska riisfräff har den 19 sistl. februari tagit ett jättesteg fra11iSt.
i det att underhuset denna dag iitaii om- röstning i andra lasningen antog förslaget om deii politiska röstrattens utsträckande till ogifta qrinnor och enkor, s p i ega (le qralifikationer, hvilka förläna inan rattighet att rösta.
FrSgan tir härmed visserligen ej slutl~ehandlad, men den s. k. andra Iiisningen har alltid, d a den niedgihes utan omröstning, ansetts vara afgörande för en fragas slut- liga öde.
Qiii~~nor i kyrkans fjinrf.
\ ' id den sista kyr~ostamnian framlade ilomprosleu af Chester förvaltiiiiigsiitskottets I~erattelse öfver qrinnnns tjeiist inom kyrkan.
Utskottet föreslog, att diakonissor skidle oiient- ligen och genom hiinders pilaggning iitscs af biskopen.
Efter nagon diskussion antogs iitskottcts förslag.
Qdinlig ve.reI~~~Ck / arc.
Miss Awry d Be / / har slagit sig ned i Lon- don i det hitintills af qvinnor ej försökta yrket som vexel- och aktie- niaklare och har sitt kontor i Bloomsbury.
S k o t l a n d: 13en JIJW bril / iska scr / lig /: sIagt~~ tilliimyades för första gingen i Skotland, dS en ung qvinna, som öfverbevisades om att ha velat locka en flicka om femton Sr att lemiia hemmet för att följa henne till ett illa beryktailt hus i &lt;; lasgow, dcrf&lt;; r dönides till sex mSnmlers Dylika fsngelse.
Enligt den gamla lagen sktille hon hafva gStt fri.
Iirott beifras nu ofta i London ut.m anseenile till personen.
F r a n k r i k e: QuiaLgn bnnk / ic~~sfe~niirr.
Icke mindre Pn r GO damer iiro anstglda i &gt;&amp;rnque dc Fra~rrcw i I ' aris.
De arbeta i särskilda riini och Bro i synnerhet sysselsatta med att förstöra gamla sed1.u och att fr811skilja kuponger.
Arbetstiden är frSn kl. 9 f. m. till J e. ni.
Lag.
sta Iöiicii ar 150 frcs i inhiatlen.
IM de fr&lt;riis,&amp;i j e r n v ä p r m gro niinga tuseii qrinnor anstiilila, s i I. ex. 2,500 endast vid den östra franska stambanan.
De anvtiiiilas som biljettförsaljerskor, kontrollörer, renskrifverskor, de tjenstgöra rid niaterialförrSden samt s5som I~nnvakterskor och iiro i allmiinhet \ * ?il aflönnde.
Lönen för de vid I&gt;yriierna, kontrollverken eller soni biljett- förs5ljerskor anstaldn fruntimmerna rcxlar mellan 1,080 och 4.000 Tics om h e t.
Baiivrkterskor f r i a o A 240 frcs Srligen.
Vid tjenste- tillsitttiiingen ha aflidne tjcnsteinitns enkor och faderlösa sanit jernviigs- tjenstemans hustrur och döttrar företriide framför utanför stSende.
QuinI (qr liiknrc till ett a n t d af I) praktisera f. ii.
i Paris.
Af dem har en, fru Znh Sarranfe, utniimnts till hitrlidnnde.läkarc vid Stora operan.
i; nr f111ts F a w c har stillat ett pris on1 1,000 frcs, att hrart annat Sr af Akademien iitdelns soin I~elöning för ett af qvinna för- fattadt frninstbende literart arlxtc.
I t a l i e n: Vid ilen sistlidet Sr i Italien i15ll11a~11if~11fiiirko11grcssen hafva de fyra af olika landers regeringar siindn qviiiliga delegerade 113 ett intelligent satt deltagit i öfverliiggiiiiigariie.
De Iiito alla in- soni afslg fang; iriies nioralitet och skrika sig uti tredje sektionen uppfostraii samt det skydd, som bonle egnas d e qvinliga fangarnc - och hafra meil varme bevakat sitt köns intressen.
En af de delegr- - -
rade, fröken Lydia Putt, juris doktor f1911 ' I ' urin.
inlemnade till kon- gressen en afhandline om mUnnfostran i faneelset *.
Da tvenne - franska professorer, ledantöter &amp; ' kongressen, f; ngo höra, att Signora Poet blifvit, sina fullstándiea examina oaktadt.
förbiuden att nrakti- sera i sitt r k e i Italien, lof; ade de henne att genokdrifva, att hon af det franska Advokatkolleeiet erhölle bemvndieande att utöfva advokat.
yrket i Frankrike, hvaried äfven följde samma rätt i Italien.
Men fr. P. föredrog .att ahakta i hennes tanke snart inträffande ljusare utsigter i hennes eget land.
Ett nytt organ fur qvinnofrågan har i lir uppstiitt.
Det heter Donna r Laworo (Qvinnan och arbetet) och utgifves i Rom.
Den äldre qvinnosakstidningen La Donna titgif \ .es i Bologna och böjar i 81 sin 15: de årgtng.
Ryssland: Det förljudes att en ny twd#ins&amp; hi&gt;gskoIa afsedd endast för pui111~a studerande kommer att Oppnas i St. Petersburg.
... -.
- Htinvisning till rnarkligare tldningsuppsatser i sociala och Iltertira tirnnen.
Februari 1886.
Aftonbl~dtf ': X: o 26.
.Man och mun.
i juridisk bemärkelse.
- K.o 27.
Nigm ord om teiskor.
Dryckenskapens lillstind i v b t land.
28.
Enrnm af A l i i l d Agrell.
31.
Vid hvilkcn Uder gina sig qvinnornai 37.
Aktenskap mcllnn nitru anförvandter.
40.
Det London.
rom svälter.
- Illustruted Sewr och auinannr iörlri3lt.
44 D ' urglrdsbild.
s 45. vin jordbruks framtid.
46.
Pensionsinrättning för Sveriges h6gm flickskolors litrarinnor.
A ' ye Dagligt Allthmda: X o 27.
Strödda siiimr och reflexioner rörande kom- niunnlheskiiinineen.
X: o zg.
Om ~ p a r p c n n i n p r r p l i c e r i n ~.
33.
34, 38, 41.
P.
E. B-d, S~wnsk-norska kriget 1814.
35.
Carl Johan Malmsten t.
43.
45.
Orosiimnen i Finland.
47.
Skall Sverige olltjemt köps.
jernv~grrkcnor i utlzndrl.
Sfor&amp;holmr Dagblad: N: a 33.
Ensam af Alihild Agrell.
N: o 36.
\ V.
E. Glndslone.
- 6 Prirrtnri, Yrunk " ke 1886.
Eii pur digm i Kongl.
Biblioteket.
- Pmduktionskostnader.
39.
Filrotro ien och röttrisan.
n 4 % Edvard filekström? ..
ii.
Djuren i rexternar iif.
46.
C.
D, af Wirri,,.
hlinnesqvldc 6fwr Edvard Blcksirbm.
Vart Lord: X: o 18.
Den nya lagen angäendc iörslljning i f vin och mull- m. m. dwcker - ~ - -, N: o 30.
C. B-g, J.
C. I.lcuch, Vitncsbyrd om Kristus.
Anm. 34.
Statskyrkans nfskaffnnde.
38.
Den moderna litenturen och den krtrtna wrldslk3dnincen.
s jg.
Syeriges sparbanker 1883.
46.
L.
6 Henrik Ibsen och del sedliga Iktcnskapet.
r 47.
Om vlderleksrp&amp;iomar.
- Dngny har att h e m b h red.
nf Ationhladet sin tacksiigelsr f6r d m godhet att genom Fr.-Bremer-Förbundets b y d tillstinda henne tidningen.
