# ID: svediakorp-per40
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1886
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,773
# sentences: 732
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


En sielf biografi f r h sextonhundratalet.
hlcddclrd of E l l e n Fries.
S b o m bekant Kr d r litcmtur, siirskildt f r h iildre tider, ganska fattig p % rjelfbiogrrfirr eller memoirer.
Jag 3 2 1 4 dc1 derföre s8soni ett gnnsko godi fynd, niir jag sistlidne rXr i U p s d s unirersilets bibliotek pltriifide ett gulnidi och trasigt, med en svXrl5st stil skrifvet hiifte.
hvilkct befans innchllln en sjelfbio- grnii frln i6oo: tal.lct.
1) ennrs förfnttnrinni Er Aprfo / forn.
Sjclf har hon ej skaiiat sig ett namn i r h historia, men hennes slägt ilr af dc yppersta.
Ilcnneï far var E. af Slrriges inert ryktbare Cdltlierrnr, Cnrfuf Corlror Il&lt;iru till Njiirne- b o g, modern rar Chri~fina Omrfirrnn.
dotter till den store rikskansl8ren Axel Oxenstierna och hans maka, \ ma Akesdottcr RX8t.
Ensr Aguefu Horu Icfdc under en $8 möAlig tidrymd i vk historia ecli rar befryndad med rikets fr8msln titter.
borde hon hnfvn kunnit meddela oss n h g t och mycket d historiskt och biognfiskt intresic.
Detln hor hon dock icke gjort, men hennes anteekningm L o det onklad1 lin@ ifrin r %rdclösa Haii skildrar visserligen endast sin hnrndoms och ungdoms hiitorin.
meii hon gör det enkelt och flikdiritt, och mcd en högst ornnlig realism.
Iiennes nnlcck- ningnr skiljn sig hkigenom skarpt fran dc frln denna tid talrika personalierna nicd d a n s f&amp;rblornmrradc och idcdiremnde frnmntilllnin rdll.
liksom Kfven i M n d e flcsie snnitidn brcfskrifvmer torr.
och i n n c h ~ l r f ö r n stil.
i ' \ LKnns s3 ofullsthdigl hvad rom passarnde bakom kuliiscrnn, d3 Svcrige speladc sitt stom drama i verldshisiorien, vi k h n a obetydligt till familjelifvetoch qrinnornns Iii under denna storhetstid i politiskt afscende.
men genom Agneta Horns rcniistiskn nnteckningm 19 vi nu knsto en blick in i det buslign lif&lt;rt och der rc ltskilligi, som Xtminslone inga historiska minsmer för oss pbpekat.
Biografien striicker sig cndnst till aret efler Agnetas bröllop.
Ett par blad saknas dessutom.
R ö j a n Ir skrifvcn enligt d l smnolikhcl straxt eiter Agneta blifvit Rllruxen, den sinta dden ' raintidigt mcd bsrKtt~lsen.
Tidskriftens Iiisare skulle sllkerlipn ej önska, all vi med diplomntisk nog- gmnnhei Xtergifuit Agnetas sjelfbiogid.
I ett arbete som delta ilr dc1 ej bellcr af nddcn, och vi tro oss endast, ltminstone G r den större IYsnrckretscn, ökat an- teckningarner värde genom att hnfva moderniserat dcn regcllösr stnfningen, intcr- pmkterat samt rK 1 t 0 t.
ett eller annat sprbkfcl eller misskrifning.
Slutligen hnfvr v i tngit oss friheten att borltagn itskilligs omsiigningrr samt sammandraga 3111- för vidlyftiga och intet sxgande akildringnr.
men hafm dock genom streck och .finare stil nagiMt större ingrepp i Agnela I.lorns anteckningar.
S k r a grofvn och plumpa uttryck h d v.
(ifven utelcmnrts.
dock h d v a vi i detta fdlct ej velot g9 alt * r strxngt tillvt [ga, utan hvad som kundc nnscs f ö r tiden och förf.
kar&amp; iilrirtirkt, har 1911 qvarsti, och s k o m ursKgt hrriör m l vi frmnhllla: andra tider, andra seder.
34 Beskryni&gt;g iifver min elända och mycket uedc~oärd&amp;a wandringxfid, saiirf alla mina myket stora olJukor od hjelnnr Mrda sorgr och veder- vard&amp;heter, som nr&amp; ~Irruruicr IroptnIs kafua iniitt, alliijrrån rnin f ö r t a barndom, och huru Gud aUiid har hirlp: m@ med ett p d f tä / anwd p n o m 8 alla r h v e ~ n ~ r t B g ~.
Anno 1629 den 28 augusti, en mandags morgon kl. 7 är jag, Agneta Horn Gttstafsdotter född hit till denna onda och för mig mycket niödosamma och bedröRiga verld uti staden .Riga, mig sjelf till all - - som största sorg ochvedervärdighet.
Nu begynte jag i min spiida barndom till att sliipns verlden om- kring, ty min fru moder tog mig med sig ifrdn Riga, när jag var 6 veckor gammal.
Vi reste till min h. far, som dd Idg i liigret mot polackarne i Kurland, och der Iigo vi hela den hösten allt intill om vintern.
Dd bröt min h. far upp derifrån och dmg med min f. mor till Finland, och togo de mig med sig.
Anno 1630 om våren dmgo min h. far och f. mor till Abo, och steg min h. far der till skepps med det finska folket, som han hade hos sig och seglade till Tyskland till konung Gustaf Adolf, o h!
min t nior tog mig och satte sig pB en skuta vid Aba och seglade till Sverige.
I Svcrigc huddc fnmiljcn pl Iiitringc, hvarcst Agnelas bror Axel föddes.
Anno 1631 uti april manad fick min f. mor bref, att hon skulle komma ut till Tyskland till min h. far till armen, det hon ock straxt gjorde.
I samma månad tog hon min lille bror och mig med sig och steg till skepps i Elfsnabben.
Alla bido henne, att hon skulle lemna oss barn hemma i Sverige, men hon sade, att hon ville nu gema a g n a sin man med sina tu barn; ty tog hon oss bida med sig och seglade så till Tyskland med oss och landsteg vid \ Volgast.
Uer kom min h. far emot henne, och tog henne och oss med sig till arm&amp;, som då Idg uti h ' eumark.
Dd unnade Gud mig den stora lyckan, att jag hade bdde far och mor, men sd varade det inte Iiinge, att den fattige har nigot, utan det blir snart allt.
Sa gick det ock mig, ty min svira lycka lät straxt se, att intet tir vankelbarare och ostadigare än Glid af sin hon, och att en menniska inte matte bygga pd henne.
faderliga vilja och mig till mycken olycka Iitt i juli m h a d, d3.
vi lago i h ' eumark, min kiira f. mor falla i den leda pesten, ty han gick uiycket starkt i lägret och dogo många af honom.
Gusinf ilom 1st d i i ä r i barnen med ett nr tjenarc till Stettin, der de bodde i herr Gregcrr von We ' cnsens hus.
IIin krde sedan sin hustru till ett lusthus i ramms herms trildgärd.
Smlningom hlef hon hlttrc, och Ilom lem- nndr henne dcr i god förhoppning om henncs vederlliende.
- - - - - - -
35 Men den gode Gud, som alltid har haft annat i sinnet n~etl mig, arina barn, och 1Stit mig furniinnia, att han allena vill rada och göra hvad honom trckes, antingen det XI oss leilt eller Ijuft, dlt sa hand- lade han ock denna ghgeii med nig.
Nar min far var bortdragen, Iregynte min mor till att g9 uppe, och drömde hon en natt, hum iniii h. far var slagen, och hon blef SS förskriickt deraf, att hon i sömnen oförvarandes ref upp fresinan (blodböld), SS att den gick h91. -- - Hon ndste si salta sitt lif till i sina basta och uuga Sr, ty hon var Ynnu ej mer; in 115 sitt z z.
Sr, och har hon alltid i sin sjukdom önskat och bedit, att om det icke varit Gud emot, hon mhte fS.
lefva innii en tid, att hon finge filda sina barn upp i gudsfruktan.
klon 111 harnjungfmn svilrn en dyr cd p l sin sjils salighet alt noga v&amp;da I&gt;nrneii.
och utandades sedan sin sisin suck.
S3 voro mina goda och glada dagar borta.
Jag har seilan m h t försfika och ntst5 s9 inPngen ond och hjertelig h5nl dag och stund och så mycken vedervardighet, att hon inte star till att beskrika, och somligt törs jag icke heller bekinna efter det hande mig bSde af den ena och andra, och allt var mig emot.
hliludrcns lik siitles nu ' ncd i Jakobs kyrka.
i Siciiin och stod dcr i il /, Er.
ïadren var hoa kungen, men siitc en .finsk d adels, p8 hvilken hnn lirde, a11 Ilafva v i d om hamm och rara deras hnfniYsiore.
Men huru han aktade p5 oss det vet Gnd nllma, som allt vet och hm, som en g9ng skall svara ilerfór, men min piga och amma aktade han ined all Rit 113, s5 att det viil inom kort tid syntes rXtt p n t efter hans uppvaktning och, i en summa till att srga, p5 bada \. %a pigor.
Han och de aktade s9 flitigt 1x5 livarmdra, att ingen aktade pi oss barn, utan de Iato oss b&amp;lc förhungra och försinikta och aktade min piga d9 intet mera sin ed, som hon SS högt svor min s. f. mor, utan höll sin lofven, soin hundcn hSller fastan.
Hon handlade s&amp; mot inig, som hon ock efter sin egen önskan fick Iun af Gnd för h i r i vedden, och nu ar hon der hon skall srara derför, om hon har gjort illa eller val.
- Tjenarne roro ute hela dagen och 1Sste igen om oss, och amman slog i för mig för hela dagen, att jag, soni kunde gS, drack mhgeii g h g spisöl, SS att jag hade nara spruckit.
MLi- gen dag fingo vi icke en bit mat fijrr5ii sent om aftonen; -- vete God hmd de (15 slarfvade uti oss, som de ej ville hafva.
Vi maste SS lata oss nöja dernied, ty mor var borta, som skulle se efter det.
Ilerför foro ri inte mycket viil.
utan om ntitterna fingo vi ligga och skrika, efter ingen Nar det koni dem i sinnet, att dc I&gt;lefvo af dem ville stig.?
upp.
- onda, tordes de v5i SIS oss med ris, s i att vi sago ut som Radda ekorrar och sade: löp nu och klaga för t nior ditt förgiftade klap, ty min f. mor var mycket grann och radd om mig.
Hon &amp; de icke, att n9gon blbte \ 113 mig, men jag fick annat horn att b l h a i, sedan hon var död.
!- - - - - - - -
36 I oktober manad fick drottning Maria reta, att vi voro i Stettin och foro mycket illa.
SA lät Gud Iell se, att han drog en faderlig omvirdnad om mig midt i min högsta och största nöd, och bewkte drottningen, att hon siinde oss en gammal fru, som skulle akta oss bAda, men Gud biiltre, hon kom sh mycket sent, att min bror var allaredan SS utmattad och förhungrad, att han matte taga sin död deraf.
Men jag, som allt ondt skall lefva uti till min egen hjertans sorg och olycka, kunde ock denna gången hiida ut med det onda, s9 att jag blef rid lit En gnmmnl fru skulle nu se om barnen, och det blef n3pt btittre, men alla " oro rädda för dem till följd d rrirmittm.
Drrar farbror, Clas Hara ville taga dem, men tordes i böjan 4 &amp; r sin fru.
Ebbca L t ~ o x D n f i n d *), som var radd för smittnn.
Slutligen kommo dc dock till frn Ebba i Stnlsund.
hlidt i oktober kommo vi till henne, och voro vi bada d i s i utsvultna och illa medfarna, att det var Ng3 lif i oss, utan vi sago ut som b a n bittra döden.
Dii tordes ingen gifva oss si mycket mat, som vi ville äta, utan maste miita b oss maten, ty vi voro som de uthungrade stöharena, som inte veta inagehof.
De roro ritddn, att om vi skulle fatt äta, som vi hade velat, att vi d8 hade iitit v&amp; död.
ty n i stod det till med mig.
P3 allt annat lade fm Ebba oss i en kammare, der alla fönstren vor0 sönder, och nar det snöde, d I; lg det s t o n sniidrifvor i kammaren, och ingensades fans, der vi kunde göm upp eld.
Efter min lille bror var s9 mycket liten och illa medfaren, kunde han intet st9 ut med den stora kölden, som vi voro uti, utan inaste s3 dö, niir han hade varit 14 dagar hos fm Ebba, inen jag, arma och eliinda barn, som iir född till mycken sorg och hjertans vedcr- värdighet, fick allena beballa lifvet efter biide min kiira mor och ende bror.
Sedan begynte jag till att komma mig töre, dcn ena dagen mer an den andra, att jag blef folkelik igen och mdste SH h a mig ga ya nytt.
Jag blef sedan hos fru Ebba mingen en dag, och var jag hos henne i tv8 dr och stod der ut mangen sur och hjertans bitter h h d stund och dag, och mycket ondt.
Jag kan s9 icke klaga mig, ty mor var d8 död Tör mig, och far och alla andra niina s9 l6ngt borta, och ingen annan var, som kunde taga mig till sig, utan min mycket harda farbrorshi~stru, fru Ebba.
Men i min stora hjertans sorg och olycka, s8 unnade Gud mig min ende kiire farbror, herr Clas Horn, hvilken mig SS högt älskade, som jag hade varit hans eget *) Denna Im.
som ilfven i samtida brefvexlingar frnmstnlles nkom bister och blrd, men för dn rikedoms skull kru~4es if alla, mr född 1595, dotter d rikrrXdet Mauritz Leijonbufvud (Lercnbaupt), gift r.
&amp; gem med grefve Svnntc Stum.
Ligger begrnf \ .cn i Stupgrafven i Lpsnln Domkyrka.
37 barn och sag inte gerna, att hans hustru for s9 illa med mig.
Han förtog inig m9ngen elak och h9rd stund, som mig koiii tillhanda, och kunde icke lida, att n9gon kom mig furnlr, inedaii han var derhos.
Ilen hon var en utur viset hSrd fru bBde mot mig och alla andra, och hade jag hos henne i de tv9 Sren sex dagar i hvar vecka, och ilen sjunde var en söndag, men ingen blttre Yn den andra.
Gick ingen af dein förbi, att jag cj m9ste till det ringaste El ris en g h g och stundom tre ginger om &amp; .gen.
Så ofta min onda och Ilttfir- iliga piga blef ond p i inig, SS tog hon mig i min arm och kastade inig in till fm Ebba och sade, att jag gjorde illa.
-.
- - - - - - -.
/ Innu 1632 o n ~ sommaren fick min fmbror order att g1 i f r h Stralsund och iipp i t riket, men vi blefvo qvar i Stralsund.
h ' lr han kom dit upp, blef han sjuk af blodsolen och in5stc d lata sitt lif deruppe i Tyskland, den 7 augusti, mig till mycken afsaknad och hjertans sorg.
Gud tog da bort f r h mig min enda trest, och den soni rid deii tiden rar inig i fars stYlle, medan min herr h r \ * ar sa 15ngt borta.
Han kunde icke tör sin sr9ra tjensts skull Iiafh tid till att nigot taga mig sig an, ej heller nigot I~estalla om mig, utan licfalte mig för den skull Gud och sin hror i hiinrler och bad hans fru, att hon inte skulle Ibta mig fara illa, ty jag var hans enda barn och hugnad, och var han mycket kar och rldd om mig, efter jag var det enda efter min mor, men SS gick ilet mig inte dcss blttre.
Jag hade ej heller Iiinge den lyckan, att miii farbror fick lefva, utan han måste ock d ö i f r h mig, och tog s9 Gud bon för mig det, son1 kunde varit - mig till bisthd p9 den friimmande orten.
- - - - - - - - - In emot jul, efter salig kungens död, fick f~ Ebba liefallning af regcringen, att hon skiille blifva hofinlistarinna hos drottning Maria.
Hon drog till drottningen i Herlin och var der och aktade henne samt följdc henne, hvart hon drog.
Drottningen gick ined salig kun- gens lik till Stettin och derifrh till \ \ rolgast, der drottningen var till om sommaren, d9 konungens lik fördes hem till Sverige.
Jag var med frii Ebba och slet ondt der s9t.31 som alltid, och roro der m h g a furstliga personer och annat t ö r n h t folk, som kiinde inina förddrar och som silgo, an jag var mycket illa och IiSrdt h9llen af fm Ebba, hvilka hjeriligen ynkade sig öfver mig.
NBr drottningen sjelf sag, att fru Ebba var s i ond emot mig och slog mig s5 oerhBrdt mycket och under tiden för ingenting, utan, nYr hon blef onil p~?
n5gon den hon inte kunde bryta ut sitt onda sinne pi, s9 iniste jag betala det och halla har och uingiilla, hvad de andra Iirutit henne emot, gjorde.
38 det henne mycket ondt, och hon förhindrade mhgen g h g, att fru Ebba icke fick g&amp; sa &amp; t mig, so111 hon sjelf ville, sa 15nge vi vom vid hofvet.
Drottningen rar mycket k51 i t mig bide för min h. fars och min f. mors skull, hrilka hon höll mycket af, och satt jag hela dagen igenom inne hos drottningen i hennes kammare, och lekte hon med mig.
Alltid hade jag nigot att siiga, ty jag rar mycket glad.
Sade jag all- tid, huru illa de gingo at mig, det hon mycket ynkade mig och sade alltid, zatt det iir en stor ynka med detta bynet, som ar af sadana fömiima, redliga och rroinma föräldrar och skall bliha s5 illa med- faren.
att om hennes mor hade kunnat tänka, att hennes Agnethin skulle slita SS ondt, den hon var s&amp; radd om och hjertrlig k a it, sa tror jag aldrig, att hon hade gerna dött; Alla undrade, att jag iinda kunde vara glad med det myckna onda, och alla beklagade mig för min stora olyckas skuil och n h g a med tarar, att jag i min sp5da barndom skulle s d s9 mycket ondt ut, ehutuväi, som battre var, jag p i den tiden icke sjelf förstod den stora eliindighet jag var uti, utan menade, att det skulle sa vara.
hIin faster Kirstin Horn4) var mig b&amp;de för far och mor; och v i \ %ro allt stadigt i hofvet hos drottningen.
Herre Gud hjelpe mig min tunga verld viil igenom g i!
Samma aret om sommaren blef min onda och elaka piga död, t~ hon var med barn, och kom nu hennes tid, att hon skulle omkull, och hon svor alltid, att bon icke var sa, utan önskade, om hon var sa, att det m h e rara en liten fanen hon gick med.
Men nar hon inte Iiingre kunde dölja, tog hon merkurium in och förgjorde bide Kom min faster iiirstin in till henne och barnet och sig.
hade mig i handen, och, niir hon fick se mig begynte a r a m e till att g&amp; henne i ögonen, och hon sade:: iiiira Jungni Grstin, 1st icke den der flickan komma för mina ögon, hon pligar mig sa.
Hennes mor har s&amp; hllgt befalt mig henne p5 min sjal, s8 Gud n&amp;de mig för den flickan., Da sade faster Rirstin at henne: i1 hafven illa hallit ord, k#ra Ingri, men bekänn, om I iiren med barn och hvem soul ar far der at:: Hon svor och bad, att den elake skulle taga bort bade henne och ban), om hon sa \ * ar, och med den bönen gal hon upp sin anda.
- S&amp; fick hon betalning af Gud efter sin egen 6nskan.
som hon har farit med och skall nu dyrt nog svara för, huru hon har handlat hade mot mig och sig sjelf.
D&amp; slapp jag en stor pliga.
Anno, &amp; J i juli iterrli.de Agneta i stillskap med fru E b b pi skcppct Falken till Svengr, hvarest de gingo i lind i Kalmar.
P1 samma skepp hem- fördes hennes mors.
brors och farbrors lik.)
.
Antogligen Agnetos fars kusin, f. 1604, gift i) med Torsten Stahandrkc.
n) med Jöns Iiurck.
- - - - - - - -
39 Ilet rar först i augusti manad, som Gud 1st mig komnia s i eländig till Sverige igen, sedan jag har varit mig sjelf till största sorg och redervlrdighet i 2 % l r i Tyskland.
\ ' i koinmo sist i augusti till Upsala med min salig farbrors lik, hvarest han straxt blef begrafven.
Min mormor koni ock hit med till I~egrafiiingen.
Andra dagen gick hon till frii Ebba och beklagade hennes stora olycka.
och sedan tog hon niig och satte inig i sitt knii och brast sa bitterligen till att grata öfver niin salig fru mors dtld och att min eliiiidighet skulle vara S$ stor i mina spiida t, och att jag har niistat en sa dygdig mor och hon en s l k&amp; dotter.
Sedan mckade hon fru Ebba, som hade haft s % stort omak för mig och sade, alt om hon i nigon kunde initto tjena henne igen, s i skulle hon g e m göra det samt bad, att hon IIII kunde få mig till sig, elter hon inte hade n5gon mer iiii mig efter sin dotter, som hoii kunde hugna sig rid.
Derpi svamde Ini Ebba, att hon icke gerna slappte mig i f d n sig -, ty erter hon hade haft besv.ri.
af inig, s i ville hon ock nu gerna hafva ro .it niig, nien det hade vant min hilgsta oro, om jag längre hade blifvit qru der.
Hon sade till mig: m i n lilla dotter, vill du nu jWn mig och till din mormor ?^ Gud vet min vilja, tänkte jag, inni torde intet svara henne iilgot utan teg, och d i hon fra- gade inig, hvem jag helst ville vara hos af dem blda, svarade jag, att de d d d e bida om mig och hvem af dem, som helst ville h a f a mig hos sig, iultte taga mig, och den vill jag vara hos.
Jag tordes intet annat siiga, ty jag tinkte, siiger jag, att jag vill v a n hos niin mornior och blir sedan qvar Iib, sa lärer hon betala mig för omak, och om jag siiger, jag vill bli hos henne, s9 kanske slipper jag inte hiidan.
Dermed tyckte jag i mitt galna firsthnd, att det var mitt biista rld, att jag ingen sade emot och ingen till viljes, iimn stRldc allt i deras behag.
DB svarade fni Ebba mig: i a du Br val klok nog som gammalt folk *.
Min mormor tog mig och bad fru Ebba fara d, ilet jag ock gjorde med.
- Jag for derh !in med glsdje och fröjd, och fru Ebba var SS ond, att hon hade mest spruckit i siingen, der hon tig, men niir jag bjöd min faster iiirstin och fröken Anna *) f a n viil, d i sjöng jag Jercinia klagovisa, sa det hördes i hiinnielen.
D l drog inin mormor nied niig till Tidön, och sil slapp jag mina onda och harda dagar, som jag hade hos fru Ebba, Iivilka Tro allena Gudi bekanta, sa har jag lell stor orsak till att - - mekaGud.
- - - -.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Fru Ebbas dotter, scdnn gill med Axel Oxensticmna son Yohar.
40 Xir jag kom till Tidön, blef jag mycket VU agnad och ath8llen utaf alla till en tid, men min tunga lycka och svbra verld har varit SH mycket r,ankelbar och obestkdig med mig, sa att, da hon som bäst höjt mig sa högt upp, att jag har tyckt mig intet kunna önska mig vidare, s i har hon h e r sliippt mig sa djupt neder igen, att jag inte sjelf har vetat, huru jag skulle komma demr.
- - Mina r#tt g a l a dagar varade inte Lange, ty min mormor tog nu p3 till att ildras, och var hon under tiden mycket sjuk och hade ett stort hushall, s5 att hon icke d alltid kunde se, hvad som mig fattades.
ehuruväl hon m) .eket .Xiskade mig.
Men dcr voro vii1 andra.
som begynte till att ledas rid mig och voro mig mera onda an goda och hellre hade sett mig annorstiides Bn der.
De kufvade mig i mjugg, nar inte mormor s %g, och stundom uppenbart.
Alltid hörde jag det, när de blefvo onda pS mig, nit hvi jag, som inte var vacker och dugde till ingenting, sktille f3 lefva, och min vackra bror skulle dö, det jag lell intet rådde för.
Jag för min person hade v 3 gerna varit till freds, on1 Gud hade velat byta.
- - Det gick s % knappt till för mig, att jag, som leU var enda barnet och hade en sa ftiniäm och rik far, matte g8 med grofva och elaka ppmla kläder, som jag hade varit en fattig mans dotter, den inte haft rad till att gifw mig hsttre.
Det visste min far alls intet utaf och var ej alls orsaken dertill, och, när min mormor ville gifva mig nigot godt, s % var det de, som svarade, att det gjordes intet behof, de hafva \ iii slitit vame, hon ar icke Mttre än jag, eller det kostar s i mycket.
Hvar gång min moster6 skulle skara n5got nytt 8t mig, SS visste jag &amp; grannt; att hon var ond, att jag skulle f % n k o t som dugde af min mormor.
DB gjorde hon sig en annan orsak med mig, att Min jag hade gjort illa och slog mig som oftast.
- - mormor hade icke haR behof till att kosta nagonting p3 mig, utan kunde tagit af min h. faders inkomster och hllllit mig som en furstedotter, om hon velat.
Min h. far hade gema sett det p3 den tiden, ty det gjorde honom mycket ondt, att hvem som kom iill Tyskland och hade vant i Sverige, s8 hade dc sett mig och sade för min h. far, att jag gick s % pjaltot.
Jag gret ock mangen riitt hjertelig tar deröfver, ty jag var inte vand till att g % med s i groh och elakt, utan min salig fru mor höll mig mycket grann, d länge det varade, att hon lefde.
Anno 1635 om hösten drog min mormor till Stockholm, men vi blefio alla hemma vid Tidön.
Födin min mormor drog bort - - - - - - - - - - - - - - iiarin Oxensiiema, tvillingsyster med Agncus moder f. med Johin Crusc, snka 1 6 4 ~ 1612 gin 16Jo
41 on1 dagen, 4 I&gt;efalde hon, att moster iimin skulle skira mig nbgra för- klï&lt;leii.
men det blef hon ond för.
Sedan niormor dragit I~ort, skulle jag binda och hand en rr81ieinaska, och db fick hon nigon orsak med mig, tog mig i min arm, ledde mig iii i kanimaren och slet ett helt ris pb mig för den r5nemiskan.
Men det rar mer fdr annan orsaks skull, och gick jag ut och satte mig till att grbta.
Jag hull upp mina snib Iiin (ler och önskade, att Glid en gbng ville hjclpa mig, att jag matte blifva stor, d att jag sliqq~e det t d n g, jag var uti, samt att jag en gbng ndtte fb rida om hennes barn, s3 att jag fick betala dem för rinemaskan, det jag sedan vi1 har hait Iigenhet till, oni jag mrit s i odygdig, inen jag tager C; ud till vittne, alt jag aldrig det gjort.
Anno 1636 i jiili ininail kom inin morfar Rikskansleren i f r h Tyskland och till Stockholin, och han hade aldrig sett mig förr.
Sedan han koin liein, hull han mycket af mig, at jag den tiden visste af föga onda utan vi1 goda dagar.
Hvad mig ko111 vid, si gal jag inig viil tillfreds och var alltid glad.
huru ilet ock gick, och jag gaf niig inte öfver för nagot litet, som mig gick till mens.
Anno 1637 i mars Ride min mormor mig till Valstad till min mors faster, * att jag skulle blifva hos henne.
Iler hade jag mycket goda dagar, och ilet var mina Ilsta dagar, s o m jag Iiafr allt ifrbn niin s a l i ~ t niors död, ty hon rar inycket k51 $t mig.
h ' % irri konin~o en liten inil i f r h landet, s i begynte det till att blasa en mycken stor stomi och tvirt emot, 56 att (le inte orkade ro, hvarföre r i niatte I5gga i land vid Sten Jakol&gt;sons gr8rd.
Der lago vi i tv.?
nitter och hade ritt litet i matsickrni, och intet fingo vi köpa der.
Sedan, Oi det bcgyiiw att lugna, gingo vi ned till I&gt;bteii och lade sä ut iMii Iniiilet igen.
Nir vi koiiiiiiit nt ett litet stycke, I M det en s9&lt;1an stor storm, att ingen trodde aniiat, Xn att vi skulle b l i h borta.
Vi tackade Gud, d 5 vi koinnio till lands rid en holme, som ilet hvuken var torp eller hus p$.
Ilet var ritt inyeket kallt regn viider och, som virrc vm, s i blef den lilla maten all, s i vi hade intet till att ata utan stekta sura iipplen, litet bröd och nbgot vin, blandadt med vatten, och vi lago $3 den holmen i tre nstter.
1 ' 5 tredje afton g.
1624 med Johnn Fru Ebba Oxrartirva#.
syrier till Axel Orensticrna - Eiikson Sparre till Rolmerti och Vdlstam5s i hans 2 gine.
* * Gustaf, htron Katt och Dag t 1637 i Stettin, ron d rikrrlldet Ake Axelson, f&amp;.
lade vi ut och hade s9 n8r dmnknat p i Görvtilsfjri.&lt;len, men d halli Gud oss ur stor lifsfnra till ' i ' or&amp;ra, der vi stego i land.
i %r jag koniii i land tog jag p3 att sjunga,: i frestelsen hafver jag d a t det haf \, er jag ofta fursökt., och s3g jag icke, att min mors faster stod I&gt;akoin mig och begynte sf hjertligt till att le L mig.
men jag tjckte, att jag hade mrit i en stor frestelse och fan, och att Gud hade nideligen hulpit mig derur.
Afven p9 Valsiad hndr Agneta förtret, niimlipn af fru Ebba Oxensticr- nar rtyfdöltir, som vom nfuodrjuka öfver den välviljr fm Ebba visade henne.
Hvar de &amp; go eller mötte mig, s i lipale dc i t mig och g d f ~ o mig alla de öknamn, som de kunde, och slog0 ihop niifvarne i t mig och önskade, att (le ni8tte i 3 r5da om mig, och voro de min dagliga pliga.
- - Amno, 638 i juli kom momodcm för all hemta Agneta.
De virtadedtr förr1 en tid i Stockholm.
Min mormor drog till Tidön i november och p3 vagen nibttc oss s3 m h g a lik, som VOTO döda af pesten.
I&lt;hum vi talade med dem som körde de döda, bevarade likui.51 Gud oss, att oss intet skadade.
Anno r639 i jinoari blef fru Anna U ?&amp; illa sjuk, efter all viril i Ves1er.i.
vid pfalrgrehinnm Katrinas dödshitdd, och Agneta trodde, n11 mormodern skulle do.
Jag satt.
så snart jag fick lof ifrin min Iiisning allt stadigt bakom hennes &amp; ng och gret och bad Gud innerligen, af allt mitt hjrrt~, att h m uiiile Ifta min mormor iefva, att jag inte nu mitte fd nigon mera sorg i min barndom, ty jag begynte nu till att kunna sakna min salig T. mor och t-ka efter d l den svira veden %rdighet, som jag hade ststt ut.
- - - - - - - - - -.
.
- - KXI min mormor blef biittre, &amp; full jag i mars i en stark skS1fui.a och frös hvar dag i sex minulrr.
Alla trodde, att jag skulle dö, och min morfar och mormor voro mycket bekymrade för mig och ville ej bekymra min h. far med att skrifva honom till, att jag w sjuk, utan n3r jag orkade aldrig sil litet, miste jag skrifra honom till, att jag lefde och n13dde d, och det \ .ar hans största hugnad i all hans veddrdighet, att han sig, att jag lefde, ty han satt emellenid fangen *.
A nnn var redan en lid hos sin morbrors hustru, Anna Sture i Vesterh.
Fick sesan .rada messlingen *, men blef bättre rtill nit Idva till mera ondi .. Anno &amp; o. F&amp; d a m k hnr A neta att b n i t t i en lifsfara.
i hcilken hon f i a d e, genom att en hllst skenade p % Görvllkljilrdcns it, dS hon och hennes mostcr K u i n skulle falja .morbror Erik * lill L ' pialr Afven omnämner bon i fbr- highnde =mosler liarinis bröllop i Xykö ing.
Anno &amp; z.
Drog hennes morbror $han lill T, " kland, till .IraktaLen., - och.
fornatter hon, shonom hor jag iln inte heller setti.
Anno 164r i januari tog 3.1~1 fru Ebba Lcijonhuhud Agnem med sig till liilglcholm: * till min förra pl&amp;p den jng en lid varit fri frin,.
Der bnde bon Gustaf Horn hade, som bekant, blifvit fången i det sorgligt ryktbara r h - get vid Kördlingen.
43 ske riilt mycket goda dignr, men de vnm dock =julcdngar.
emot de förra, mnen, tillng er hon.
s % rissic jag r31, $ hrilken sidn hon v m ont mig .. Anndn kom i maj %ter mor Ini Ebbar riljn till sin mormor pa Tidön och blef dePsjuk af kopporna.
Sednn hon blifvir ilcrstfld, fora morniodern och hon till Stockholm.
I augusti koni min herr far ut ur sitt 19ngliga Bngelse hem till Stockholm och blcf förd med stor process i niin morfars hiis, och alla gladde sig mycket 81 h m s hemkomst och fignade honom niyckct, men ingen var sf ghd, heller hade s3 stor orsak dertill som jag.
Jag förgat d i all min förra \ .edcr \, 3nlighet och kom intet i h8g, a n hon har varit s3 stor, som hon Iell har varit.
Mig tycktes, att Gud hadc viindt all niin förra sorg i c11 utur riset stor gliklje, och att ingen olycka nu kunde v a n s9 nor, som kom mig tillhanda, att hon skulle kuiiiia mycket bedröfva mig, s i 19nge Gtirl ville unna mig iiiin kara far, utan hela rerldeii dansade iiii p8 en silliiacke för mig, ty jag fick allt livad mitt hjerta önskade och beg3rde.
och min far 1st niig ingenting fattas.
- - - - - - - - - Fast jag var enda barnet och min h. far var en förn9m man och hade mycket godt och der till höll niig iiiycket kar och geriia hatle sett, att jag hade fant battre, och att d e hade hallit niig af hans medel som en furstedotter, c9 fick jag lcll i anseeiide till allt detta inte i min tunga och olyckliga barndom (lansa 11 % rosor, utan fast mycket mer p.5 hvassa tistel och törne, som niig soni oflast stungo s9 iiiycket hirdt, att mitt hjerta initte under tiden blödt d e r ö f k och efter min olycka har varit s % mycket stor, ty visste jag s8 mycket mer till att glidja mig L iiiiii stora lycka.
Min h. far var nu h91 i Stockholni och tyckte myckct om mig och kliidde mig p i nytt b i d e till hand och fot.
» i aktade jag intet mera minn Iappota klader utan Iiinkte, att det skulle s i vara allt bortitt för mig.
Hv.u g h g min far drog på sliide ut, kom han in i iiiiii mormors hus och sig, huni jag niidde, och fragade om mig &amp; %sot fattades, att nian (IS skulle sitnila ' i hans hiis och begira det, s3 skulle ingen neka mig det.
Han tyckte, att det icke var samt, att han sig, det jag Iefde Mr gliidjcs skull, och jag rar icke mindre glad öfver min stora lycka, umn hvar g9ng jag s i g iiiiii Ii.
far, tyckte jag, att hela rcrlden r a r iiiiii.
Emcllcrtid kom Ru Ebba till Stockholin, och han fick Gustaf Horns till- I ?dclse 0.11 taga A et.
med sig p i flera oliks cgenhnar.
s5 nit de Lerviinde f6rst efter n %gm mgader till Stockholm.
I: N Ebba och frii Anna Thott Ixgynte d i till att Ixygga ihop, att d e ville gifta min h. far mm1 frii Kerstin Hrahe, och höllo d e - * Chnstini Brahe f. 1609. syrtcr till Per Dmhe d. y .. gift i638 med Ake Ilenrikson Toll, enka, 640.
En stor brcfsimling f i b hennc Iörians p i Sko- kloster, af hrillien man I l r ett god1 intryck af hennes fönthd och hjcrla.
Se ett
44 det så hemligt, att jag inte skulle fa veta deraf.
Mm s i gick det inte så Iönligt till, att det icke spordes, y min h. far saile sjelf för mig och fr9gadq hurudan hon var, och jag sade honoui hela hin- dclxn om hennes sinne, s3 mycket jag visste.
Ile bjtido fru Kerstin nrahe till miltid, och Gamaf Ilom skulle komma oIön.amndes sanitidigt, men Agnan &gt;amide Iidrcn.
d att han ej inbnn sig.
De sadc d$ $1 mig till att locka mig att ufvemla min h. far l e r 1 1 efter de \.
; il visste, hum högt min h. far itiside mig, att han intet gerna skulle Hy mi6 eu ond styfnior, att de ville fly mig en styfmor, som aldrig finge nigra barn, p i det att jag skulle fa &amp; fva dltihop eRcr min far, Jag swrade der&amp; att min h. far val \ .nr d gammal, alt han kunde se, hveni han ville harva till hustru och niitte taga, hvent han vi !ie.
Gud försöjde räl mig, och jag sade, Sr hon from och god, Y$ skall jag äiska, 3ra och tjena henne för min h. fars skull och bli hos henne, men i r hon ond, s5 skall min h. f u Iingst hehilla henne, och jag g i r till min mormor och blir hos henne och bites icke med iiiiii styfmor, utan vill alldeles lita min h. f u sörja Niir derför, ty han tager hustru för sig och inte för mig.
min h. far hörde detta sv.uade han, att han aldrig ville hafra husim, om hon inte kunde förlikas med mig, s i att jag kunde vara i huset hos honom.
Fru Ebba blef s5 bittedigen ond för &lt;le orden och sade, rkire, 1 % man det der stycket ej höra shdana ord af dig, du kitnner henne inte I&amp; grant som jag, hon behöfver val en ond slyfnior, som med allvar tager ihop med henne,.
. \ .len hum jag bryggde hos min h. far, gjorde jag honom alltid kunskap om deras rid, d att gif- (Forts.) termilet slogs i en pnnnkaka och blef intet utaf.
- - - Du, som strirfvir att gl och giilla för ovanlig, besluta (orst att i allting göm och dn kan vara viss, att man skall skrika ut dig som ovanlig.
- * .r&amp;U,.)
Qer sitter en liten plfve inom hvar menniskar bröst.
C0ff0 ".
Lrtkrr.
örsumma ej att bedja till Gud, ty intingen s k d bönen ifhtlln di f r h s p - Fnlfw.
den eller synden afhllla dig frln bönen.
r i * sil nöjet Iör stunden, att det en annan g h g icke har nk01 att gifm dig.
blografiskl uIkm i tidskrinen iF-L.
A. Horns sjelfbiqob.
Statca.
h, z ocb 3, förfntlsdt h jag ftmnlt
Qvinnofragan och s o c i a l i s m e n i T y s k l a n d.
Q et har sagts, att i Tyskland qvinnofr3gan står långt tillbaka, jemfördt med förhållaiidet i andra länder.
Det ar hade sant och ickc sant.
Staten har visscrligeii varit ganska njugg i att bcrcda qvinnan fördclar och reaktionira författare Iiaf- va flitigt utgifvit ströskriftcr cniot dc nyarc åsigtcrna.
De pessi- mistiska filosoferna betrakta qvinnan såsom ett underordnadt eller föraktligt vasen.
Men å andra sidan raknar qvinnofrågan i Tyskland några af sina ädlaste förkimpar, friinist Holzendorff och Schulze-Delitsch, likasom hon ock der fiinnit flere af sina farligaste förordarc, bland livilka har m3 iiäninas socialisten Bebel, mcd Iivars skrift oni qvinnan också vi blifvit i öfver- sittning lyckliggjorda.
F i äro de länder, der frigan af qviii- norna sjclfva blifvit med niera allvar, stundom också med skarpa och qvickhet försvarad; ingenstädes liar den i furste- husen funnit så mycken synipati, och särskilde liar i Tyskland utvecklats ett starkt och val organiseradt föreningsvasende i syftc att tillgodogöra redan genomförda reformer ocli bercda tillfalle till incningsbyte rörandc nya sidana.
I spetscn för g e ~ ~, d5 detsamma star den alhänrza tyska ~ i z n o f o r r n i ~ ~ hvilken, hon sanilats till möte i olika stader, Iielsats med vördnad af offentliga myndigheter och vanligen under samverkan med ortens mest framstSendc personer lagt grunden till lokalför- eningar för praktisk tillampiiing af qvinnofrågans tcorier *.
Till ctt sidant möte saiiimantradde föreiiiiigen i septciiibcr i Leipzig ocli firade då afveii sin zo: de h f c s t ".
BLaiid för- slag till öfvcrlaggningsamneii sagcs liafva uppstalts ett, hvilket likväl ansctts allt för braniinndc för att man skulle våga upp- taga det på dagordningcii, ocli som visar, att qvinnofrågan i det tröga Tyskland på r18 punkt tagit den ytterligaste och nicst oroväckande form.
Denna fraga lärer raiir~~ligc~a, genom upp- hetsande föredrag af c11 viss Fru Guillaunic-Schack, soni för detta andanial farit vida omkring i Syd-Tyskland, begapats som l o c t r för den qvinltga arbetsR / assm ntt kasta sig i social.
de~nokratiens armar. '
Se hlrom * * Se Tidrkr.
f. H~enimct, arg.
26, h. rid.
57.
I.
46 Något dylikt var kanske syftet med socialistchefen Bebels ofvannämnda bok; men att detta syfte så snart skulle n k, hade val ingen trott.
Saken har väckt starkt ogillande och stor oro bland qvinnofrigans sansade vänner i Tyskland.
.Denna qvinnofraga., heter det i Deutsche Fraurn-Zeitung, sar en mensklighetensfrSga,hvilken i sitt nuvarande stadium maste af sina målsman behandlas med största varsamhet, om ej dess naturliga lösning skall fördröjas * Och det ar sant: så snart hon kastas från sitt eget fredliga onirlde in p5 de politiska partiernas, blir hon icke langre en frigörande makt för det ädlaste hos qvinnan, utan ett blott verktyg i mannens hand for ensidiga, sjelfviska andamal och detta stundom af den mest farliga beskaffenhet.
Et# resultat af Fru Guillaume.Schacks ofvan namda inis- sionsverksamhet, efter sedan den blifvit af myndigheterna for- bjuden, framgår af ett meddelande frSn Nurnberg om huru der, * under social-demokratiskt fadderskaps, en rfru- och jungfru- for ening^ bildat sig, hvilken den 26 okt.
höll sin forsta sam- mankomst, besökt af 40 qvinnor och 20 man, flertalet social- demokrater.
Församlingen öfvervakades af polisen och styrel- sen förkunnade, att utom den föredragande för dagen en kand socialist, hvilken uttalade sig om hygienen i hemmet - ingen nian finge ordet.
En arbetarinneförening, som bildats till skydd för: Frau und Jungfraudöreningens intressen, har genom polisens, af regeringen stadiästadc förbud blifvit upplöst.
Så l h g t med- delandet från Nurnberg.
Dessa företeelser p s tysk botten a r ~ onekligen niarkliga och torde innebära en och annan vigtig lärdom afven för oss svenskar, hvilka hittills sett qvinnofrsgan utveckla sig på ett s i lugnt och naturenligt satt.
I inbjudningen till Fredrika-Bremcr-Förbundets stiftande förekommer ett uttalande, som p2 visst hall blifvit mycket klandradt, men som, genom den socialistvarfvande damens upp- trädande i Tyskland, fått sin bekräftelse: ~Qvinnofrigan be- höfver varnas icke blott mot reaktionens.
utan ock mot revolu- tionens faror *.
-
Om moded8rskapen och möjligheten af dess bekampande *.
.Ack, Gud s h loj?
du 6eAii&amp;m M nIdng firgngwn strörlz$?
* ut- brast nyligen en ung moder, der hon, strålande af glädje, betraktadc sin lillc son i badet.
Hade nu denna moder födt en flicka till vcrlden, så hade hon nog betraktat sin lilla dotters välbildade kropp med Iiclt andra känslor, ungefar iiiotsvarandc deni.
med hvilka fordoni negerqvinnan betraktade sitt gosse- barn, födt till träldom.
Si djupt rotad är tron pH snörlifvets iiödvändighet!
Kunde denna verkligen bevisas, s3 borde man skynda att omdöpa det fordoni .tacka könet.
till ~korsettköiietx I vissa trakter af Italien råder ett bruk, soni kunde anta- gas härröra af en annii gängse missuppfattning af qvinnans varde som meniiiska - det nämligen, att vid en flickas födelse uthanga fr311 moderns rum en svart krusflorsflagga.
Afvcii norr oni Alperna lära stundom blandade känslor rida vid c11 flickas födelse; om med ratt eller orätt ni5 lemnas derhän.
Men visst är, att i det land, der snvrlifvct kan sagas Iiafva inträngt i det allniäniia iuedvetandet såsoiii ett nödvändigt skönlicts~iicdcl, i det I: ind, der man tror sig genom &gt;touriiyr * och andra apparater farbättra qvinnans naturliga skapnad der bör man Iiangr ut sorgflaggaii, ej blott öfvcr nyfödda flickebarns hem, utan äfveti öfvcr alla de heni.
inom hvilka denna uppfattning råder -- och de tordc i vårt land icke vara s i lätt räknade.
a s3 a Om dc af v3r tid hyllade sköiilictsmedlcii ~ O Y I ~ I ~ Y C och IIS S I I ~ Y I ~ C tidigare ~S historia kunna vi här iiicddela några små notiser, som möjligen torde intressera eller ännu Iieldre f r h deras bruk afskräcka Dagnys älskvärda läsarinnor.
Det var dc spanska damerna p i rsmtalet, som vi få till- skrifva den tvetydiga aran af snörlifvets uppfinning.
För att kliidniiigslifvet skulle sitta slatt och spändt samt gestalten se siiiärt ut, Iadc Senororna tunna, onikring 3 finger breda trä- der, * S8gmslycken af denna artikel halva dlliloriow blifvit meddelade Anonblo- sl8tt 0.11 lain i N: o 11 delm h. ilcr dc
48 spjalor kring midjan och snörde sig hárdt medelst band, som drogos genom dessa spjälor.
Fransyskorna Varde sig snart konsten.
Deras mmrb, i bör- jan kalladt tcoches, var, i motsats till spanjorskornas, djupt ncd- ringadt och snördes af damerna till den grad, att huden i deras sidor blef hård som ben och alldeles känslolös.
Men ju smalare och l15rdarc de lyckades göra sig, dcsto flera bcun- drare vunno de.
aQvinnan, gjord att offras opps, led redan då för modets, för kavaljerernas och för kurtisens skull tiligt och utan qridan dagliga qval.
Drottning Maria af Xledicis.
som gcrna såg, att hennes hofdamer gjorde det möjligaste mesta af sin skönhet, uppfann for detta ändamål sinnrika appa- rater, hvilka dock ej alla lita sig beskrifvas.
Här må endast hvilka lato bystens namnas ett slags bindlar, &gt;dnirig / tssr&amp;~.
former framträda på ett eklatant satt.
De förnäma damernas sed att silunda blotta bröstet ådrog dem af borgarfolket bi- namnet des dames i gorge nue:, Iivaremot dessa kallade bor- garklassens blygsammare kvinnor ~griscttcsr * p i grund af dcras askgråa fotbeklädnad.
Helt visst var det denna strafvan att prila med vissa kroppsdelars öfverdidiga utveckling, som ledde till den bland damerna med s i mycken ihärdighet och under s i vexlande former hyllade seden att med konstladc medel gifva hvad man med en modern omskrifning kunde kalla: tournyrformerna en så stor yppighet som möjligt.
Sjclfva modcrid6cn till tour- nyren hade dock snarare beqvämligheten an fifanglighrten att tacka för sin tillkomst.
* De spanska qvinnomaw, förtäljer nam- ligen en tysk författare från igmtalrt.
.slunga om sin buk cn träribba och kastade s5 klädningen dcröfver for att beqväm- ligare kunna klifva ur och i den:.
Siii5ningom aflägsnades den enkla ursprungliga id611 frin alla beqvamlighctihansyn oeh utvecklades, i det den ena ringen fastes vid den andra med langs giende snören, tills stommen uppnådde klockfonncn, öfver hvilken den ännu oveckadc klad- ningskjorteln satt slätt spänd.
Si var d4 den stora upptackten gjord.
Men för att odöd- liggöras, miste den hafva ett namn.
S. % döptes den i Spanien till .v&amp;-gadu~r, hvilken benämning der och i Italien af gycklare forvandes till ~guarda i~rfante~.
Fransniäniien, smidi- gare i ordleken, förvandlade namnet till: wrttu-gardirm eller Xamncl afvergick rcdnn dl1 den yngre qvinliga arbetsklassen i I ' nris.
49 r avertr~-~aarrlcr medan den tckniska benaniiiingen på tingesten blcf wsofkjoh.
Senare förfärdigades stallningen af stiltråd eller tunna jeriiribbor, ocli tidtals brukades en stoppad kudde till försköiiaride af d e revers de la ni~clailler.
Dctta niod, som var samtidigt incd de veckrika kjortlarna, urartade anda der- han, att nian blef nödgad anliigga iifven sidokoddar för att derigciioin bilda ctt slags niotvigt, så att dc naturliga kropps- proportioiieriia skulle kunna i ii3gon maii göra sig gallande.
Snart dcrcftcr försvuiino kuddarne helt och hållet fran sin primitiva plats, nieii brcddc i stallet iit sig till ctt sådant om- fång öfver höftcriia, att deras dimensioner sliitligen niåstc genoni en kgl.
förordning inskränkas till ett visst mått.
För att nagot motväga de upptornade kuddarne och tillika bibchålla samma o n i f h g öfver höfterna, tog man Btcr sin tillflygt till DV&amp;- garden.
ocli omskapade dess form i enlighet med dc nya an- sprBkcii, s5 att dess stomme iiii erhöll sin största vidd upptill och kjortlariie komnio, clcniia gBng i veck, att Iianga lodrätt ned f r h höfterna.
Styfkjortclns vidare ödcii, vexlande nied olika regimer i den politiska ocli sillskapliga vcrldeii, skola vi liar endast i spridda drag antyda.
Det ar val bekant, hvilken ro1 den, i form af s. k. mpochcr * spelade i Maric Antoinettes liof, ocli hur den.
trognare an maiiga andra anhängare, följde sin Iierskarinna, d i lyckan svek.
Vi veta alla hum den försvann under skräckregeringen och lemiiadc plats för en m: mc Rolands enkla, blygsaintiia dragt; mcii att deii dercftcr Bterkom för nigra år, i form af .denn- tennci, torde vara mindre bekant.
Snart inistc deii likviil p3 allvar rymma fältct för deii unga republikens nästan helt genom- skinliga rcostturrc snrivngci samt kejsarinnan Joscpbiiies s. k. grekiska d r w.
Men till och med denna enklare dragt var tidtals anlagd på att med konstlade medel förbtittra naturen.
Lifvets urring- ning var nämligen sB djup, att det på sistonc befans tillstandigt att betacka bröstet med en Iivit, trekantig duk, * ficRdr, af fint tyg, som bars antingen under ellcr öfvcr kliidniiigslifvet.
I senare fallet lades den i kors öfvcr bröstet och fastades baktill i en stor knut, sa att den p i ett framstående satt betecknadc bröstformerna, för hvilkct ändamal nian begagnade särskilda af fransmaniicn på spc kallade rtro~n- ställningar, ~c~zvcnsses~~ Dagny.
4
50 prursr,: rnentnrrs.
: af engelsmannen liarsi.
Dessa användes afven af damer mcd tadelfria naturliga former.
Följa vi, efter denna lilla afvikclse, styfkjorteln i sparen.
finna vi den under medborgare-kungen hägra i styfirmarnc och derpå försvinna för att såsom RriuolUr, under hägnet af Napolfon le petit och des cocottesa atertaga sitt gamla valde, stort: prilande, nien ihåligt som deras.
Annu en kort tid och krinolinen förlorar liksom kejsar- sfinxen sin prestige, störtas från tronen: rymmer med Eugfnic, faller vid Sedan, förfryser eller hungrar ihjäl med demi-monden i Paris samt bränncs slutligen il bale i Tuilerierna af det sure- rana folket.
Nu trodde man slutligen, att den gamla ättemodern.
.Vertu- gardensa liela dynasti af poeher, pannier, cul de Paris.
demi- ternie och krinolin var blifven pfi allvar afsatt och aldrig mera skulle iterkonima till makten.
Men enväldet ar seglifvadt och republikanismen en ungdom, som aldrig kan Ista bli att skena öfver skaklarna och hota sin egen existens.
Se liar: den gamle Thiers dör, Gambetta dukar under för en fororättad moders hanid, l ' ancien regime börjar lefva upp p2 nytt, Roehcfort och Louise Michel tända sina brandfacklor, femme qui tue et femnie qui votes laddar sin revolver och stärker sina röstmedel, och under tillredelsenia till en ny förbittrad strid mellan skenets och valdets förkampar stiger korsetten upp ur sin graf och krinolinen höjer sig likt en fenix ur askan för att, under den ansprakslösa formen och benämningen af tournyr, itminstone ffi Aka bakpå, när katastrofen infaller.
Har stannar tillsvidare niodedårskapcns historia.
sadan den utvecklat sig inom det tongifvande och epokgörande Frankrike.
Men ar Sverige ett lydrike under Frankrike?
Skola d e svenska qvinnorna äflas att ställa sig i paritet nied damerna af pariserverlden, rare sig den Iicla eller halfva?
Skola 0cks.i vi börja .göra historia, i rculs de Paris:, i menteurs; oeh 7trom- peurs *?
Låt vara, att det skett i förflutna tider, men ha vi d5 af dessa ingenting lärt och ingenting glömt?
Skola val nu, anno 1886, våra Iiöfviska.
upplysta, från ganila fördomar sig allt mer emanciperande svenska qvinnor gå tillbaka till förflutna tiders förskdmda mod.
med dess hardt
51 nar till midjan iicdringade kladningslif, korsettcn och tournyren, allt lastbara bruk för lösaktiga andaniål!!
för att omvända, det franska ordspraket det Det vorc vorc mcr $11 löjligt, clct vore förne ' clrandc.
Låtoni oss d i hoppas, att s i ickc sker, utan att den svenska qvinnan kan göra sin sjclfstandighet gallandc ocksa gent emot moderna fördoniar ocli de framgfingar i sallskapslifvef som deras efterlcfnad betingar.
Låtom oss tro, att hon har mod att kliida sig p3 svenskt satt, sant och kyskt, vackert och siindt; att hon vågar för sådant öndaniil afventyra till och nicd klandret ocli liknöjd- Iietcii fr911 balknvaljercriia, hvilka senare lära framför andra halla på qvinnaiis ~ p l i g t och r5tt.
att följa dagens pariserniod.
Det gäller allts9 5 damernas sida ingcnting niindrc an en riubbcl rcvolution.
först cmot kavaljerernas förviinda smak ocli scdaii mot dct egna frivilliga slafvandet tindcr densamnia.
Lagg härtill risken att f5 sit (a på balerna, clcrfor att man bör en svensk drägt i stället för en fransk, derför att nian ar kiiidd, dd alla andra iiro htirfkIadn ' n, ocli det måste nicdgifvas, att uppgiften kräfver ctt nästan heroiskt mod.
Vi hafva alltid täiikt stort om den svcnska qvinnan, nicn detta vore nästan öfvcrnienskligt öfvcrqvinligt.
Skall hon våga, skall hon ens vi&amp; ett sådant Iijeltcd3tli Vi kunna endast spörja; henne allena Iiöfvcs det att svara.
- - - HiIanoir.
ar den end.
varelse, som Rti förrn&amp; den enda, rom förtjeiiar nit beles?
alt le; minne hon ickc Grhillt.
.
p m l i g a i i i y i s k o r omtala, rom vore det c11 under, huru de tillfrisknat, shuru ' w Inksren ORcrgiM dem och b e g r i p iekc, rit dc tillfrisknni, just emedan han tifvergifvil dem.
Cdton.
w ingeniing, e svmSgg.
gtir om m m Ur född i ank&amp;rden, endart man har legat i el1 II.
C. Andrrscn.
k m kommo ganrkn lingt i rcrlden, o m man mrrirr konricn rall icke: II.
. ?ökni.
höra.
och m11 icke rtmrm.
@ m %&amp;de 3.
i lejonhuden iekc lian aldrig flinlir, ii rkmfva fdnt, hade med riifskinnet.
Lnriirrkr orilsprdi.
han aldrig gjort nigot riorverk.
-.
.. --.
.
.
.
Murtidis.
En dragtreform har af nlgra bland de ledande dainernr i aSya Idun., Fruarna h. Charl.
Edgren, Hanna Wnge m.
fl., föreslagits.
Man rände sig till Handarbetets Vänner med en hemställan i saken, och dessa ined- g9fs.o att en modclldrZgt.
anordnad af Fru H. ii ' ingr och utförd Iia Fröken Lundins bekanta atelier, finge p i föreningens Byra förevisas samt rad och bitr#de leninas u i e for; dop r l h besIaIIniiigar.
hvilket skulle ligga utanför föreningens uppgift, dan for fhgral urh brOnenmönrfcr.
Uppgiften 5r nu löst p3 ett särdeles lyckligt satt, och modellen sedan en vecka utstäld hos Handarbetets Vinner.
Dragten kan $ni- pas sa val för hrardagshehof som för högtidsskrud och rill genom harmoniskt kgval och naturlig, efter gestalten lainpad snitt förena enkelhet i formen med smak och stil i anordningen.
Man rill har- igenoin upphäfm modets orimligheter samt förekomnia den oföniuf- tiga lyx, som det medfor genom att pakalla standiga ombyten och fylla damernas garderob med en m9ngfalil af drägter i olika fornier, medan det leinmr herrsrne i lycklig besittning af blott sin frack och sin bonjour.
Ideen synes oss mycket god, och vi uppmana vira Iäsuc att till- egna sig den samma.
Särskildt pspeka vi för mödrar dragtens Iamp lighet afven för harn och upp1.5xande flickor.
Mönster 9 snitt och Iänipliga kantbroderier samt Ari i afseende pa fargval erhallas afven genom Handarbetets Vänner.
Se vidare den till Jul utkomna boken RcJom~irägfu, (Looströms förlag, pris 3 kr.)
hvilken, med inledande uppsaiser af Fru H. Winge och Prof. C. Wallis rörande drtigtreformens estetiska och hygieniska fördelar, meddelar demljerade iipligifter cfter engelskt iuönster SfYeii om underklädernas omgestaltning enligt helsoliirans fordringar.
- Praktisk valgörenhet.
II.
borde ej saknas i någon familj.
Den, som eger en dylik.
vet afven huru mycken tillfredsställelse den bereder ej blott andra, utan äfven e n sjelf.
Dct fins val knappt ett hem, der ej St- minstone någon gång en särskild anledning till glädjc erbjudes.
Vid ett sådant der siirskildt gladjande tillfälle fattas man ovil-
53 korligt af begäret att afven göra andra lyckliga.
Men- dessa andra iiro ofta ej till hands: och dervid låter man dct bero!
1511 sparbössa dereiiiot kunde jenit stå till hands, och en sådan vore ju Iiitt att anskaffa, eller huru!
Gossen eller flickin har med heder genonigått sin examen nog ofrar val gcrna d u a s viilbergade far nägra kronor!
En faniiljeniedlem har leninat sjukbiidden, en riklig skörd spar- liar inhöstats, en vansklig a f a r blifvit lyckligt afslutad bössan star redo!
EII son, en dotter, har för första gången uppburit en väl förvarfvad lön, sjelfva maninia har kanske genom någon .listig&gt; inbesparing fatt öfver på, hushållspengarne.
Det behöfver ju cj alltid vara kronor - örcn g5 ocks5 an.
Med tiden blir bössan allt tyngre och tyngre, till slut kan ilen ej Iiingrc berga sig för gladje, den miste gifva ifrån sig i t deni, i Iivilkas hem hunger och köld ofta vaktat härden, men der gliidjcn varit nödbjuden gast.
Om d e t nu verkligen skulle finnas nigon familj, der d e .glada tillfallenas alldeles saknas, tillråda vi dem, det oaktadt, hvem vet.
: Kanske att med snaraste skama sig en gladjebössa koinnia d i ocksä tillCillena!
- - - .Ifutbilda Laugttf, Döttrar och Mödrar.
Sfigri ord till rart lands qvinnor.
Siockhalm, Sigfrid Flodini f6rhg.
Pris z: 50; inb.
3: p.
Vi sakna, att utpiniet ej medgif ?er en utförligare anni3Ian af iIenna varnit skrifnn, af ett iidrlt SskLliiingssiitt uppburna bok.
Ileii gifver risserligen ej niinga originella synpunkter eller öfver- raskande nyheter i qviniiofr5gan.n; men deii iir ett uttryck för hvad mdnga erfarna och r5ttsiiinig.a (pinnor tinkn och kiinna i dessa bryt- ningstider, och torde fijr mhgen blifva ett karkomniet stöd och en riirrlerd ledning.
FdrEn lider af att &gt;tiden Xr ur led, och k9nner sig vara en af, lem, som ined sitt ord iii9ste bidraga till att vrida henne r5tt igen.
Men intet af de botemedel, hrilka nie tre vise iniiniien Xordau, Be- bel och Strinilberp ordinera för det sjuka satnh5llet, vill Iion an- befalla, utan ser Last mera och mer1 rätta i .upphafiandet af egnnderstten, iiktenskqiet och kristendomen,&gt; detta socialisten He- bels och hans meningsfränders vttenta ndl, samha / / cts n$~ / ös~~ ' ng.
Hoteincdlet finner hon rara s / ä&amp;ts rrppfo~h-nn p9 det ritta dittet - -
54 och i den riitta andan.
Men som uppfostran beror p i qvinnan, anser hon, att nästan allt hiinger p&amp; att qvinnans uppfostran ej lär en falsk riktning, ej blir ett blott inhemtande af kunskaper, utan framför ailt kmktärs6ildandc.
Napoleon den storcs ord: .-gif oss niödmr.
nr derför ett mp, som ljuder emot oss snart sagdt frin hvarje blad af fru Lnnglets bok, hvilken ock till större delen hmdlar om dotterns uppfostran till en god moder.
.Modern fir aldrig sliippa ur sigte.
att sidan hennes dotter %r, &amp; dan blir modern till hennes baml&gt;arn.
Den unga qvinnan måste derför Iira att akta modemfikallet som det högsta och i synnerhet utbilda sig derför, p i samma g h g hon, genom furv %rhande af goda kunskaper och öfning i praktiska ardigbeter, siittes i s t h d att iörsörja sig sjelf, för den hiindelse sidant skulle Qvinnans s. k. naturliga lyten, afinga, ytlighet etc. behöhas.
gisslas, riirdet af flit, sjeliiörsakelse och pligtk3ninrlans utveckling frnm- h$les.
Krol~pen mhte harda och skötas genom förstindig diet, rationel kliidsel, rörelse i fria IuRen o. s. v., och själens liriislolif pa det ömmaste virdas, hvarvid valet af god lektyr spelar en vigtig ml.
Siirskild uppmärksamhet iörtjcna de delar af $dr kap., som athaiidla vigten af sann förtrolighet mellan moder och dotter i alseende d den senares hjerteangelXgenheter, hvilkn, vanvhdade, kunna blifva s3 ödcs- digra för den unga flickans hela framtida lif.
Shom en vigtig faktor, i och för astadkonimandet af en god st5llning mellan könen samt en iörbsttrad undervisning, förordm fni I.anglet sa~mkolor, der hvarden könet viinjes se det andra i hvar- dagslag, under arbete fur ett gemensamt d l och sdledes mera soni det iir och ej hufvuds&amp;ligen i fantasiens magiska bdysning eller i det fliirdfulla siillskapslif \ .ets osanna akenrknde.
Författarinnan håller före, att menniskan af naturen, ur hvilken b9de ondt och godt kan framlockas, snarare Xr sedlig fin osedlig.
och opponerar sig med kmR niot det Strindbergska nyaste k k 8 d n i n p attet *, soin vill pöra begiimns tyglande af förnuftet snart sagdt .t111 ett brott.
Kunna vi iin ej vara med om alla de medel till sedlig- hetens bevarande, som f ö r h föreslar, exen~pel \ .is att de unga blott skulle genom 15mplig.a tidningskritiker 15n k h n a större delen af vir nyaste romanliteratur och i öfrigt h u a s i en nilgot fur Idngt drifven okunnig- hetens oskuld, sa anse ri dock den sedlighetsvirdande sidan af upp- fostran af f ö r h behandlad 118 ett satt, som förtjenar lifligt e r h n a n d e.
Ej mindre anslaende för oss qvinnor tir den glödande harm, hvar- med förEn upptriider emot den aldra modernaste uppfattningen af yuinnan som en blott .shona&gt; (Strindberg), som .aainhfllets dyrbaraste aistringsmaterial~ (Nordau), samt af Rä~Ic&amp;n skom endast rgande till- \ .am mellan könen, och tagen blott i sin rdaste form, tillfredsttillandeL af en naturdrift (Hebel).
Vi v8ga påsta, att ju högre qtinnan stir, ju iidlare hon iir, ju innerligare och hbgifnare hon kan i sanning 3lska.
desto bottenlösare miste hon kunna det fdmcdringrns djup \, ara, hvar- uti dylika sainhällsförbiittrue vilja nedsiinka henne.
Bokens senare hiilR innehiller en miingd goda special-rid för barnauppfostran under olika adrar, rad iör gifta och ogifta dbttrar in.
m. och till sist en hel del reflexioner öfver, den nya tiden och -
5 5 deii gamla *, hvari f ö r h saininanfattar hela sin lifs9sk9dning och slutar med den stora sapiiingen, att mensklighetcns riiddning ligger i dr is te^^.
r h ~ n r f ~ u ~ r s w r k / &amp; ~ n h i hjcrtn d hy; * ty kristeiirlon~en, det iir k: rfehen, och kYrlr.lien, det iir friil 11.5 jorden och inenniskoriia en god vilja .. &gt;låtte denna ej blott viilmenta, utan verkligt goda bok blifia kiind och uppskattad i vida kretsar, och ej d c sini misstagen deri bon- skymma ile stora sa~iningariia, dessa sanningar, soni aldrig för ofta kunna i iiyo Iiiggas oss 115 hjertat.
IM 11: Hvad ingen ser.
En sainliiig beriittelser af / l~hihi&amp;rrll.
inne.
hiller feni historier, alla Iwiittadc med förf: nans k b t l a talent, hrilken dock hiir icke wir samnia höjd som i hennes t r i större drninatiska stycken eller gör s9 Eingslande intryck som i hennes bondhistorier friin fSrlidet ar.
iHvad ingen ser * iir med ett undantag idel lidanden, &amp; Is ' ofurtjenta, dels sjelffurv8llade, alltid hopplösa.
Skildringen iir bjert, ofta gripande af starkt ~terhilleii lidelse; men det iir iiiidi som Ilade nian en kiinsla af att förf: nan icke egentligen hör heinma i detta eviga niörker, utan hiiller sig der af nagot slags sjelfilagdt tvBng, inindre Iirlsosamt för henne sjelf och ofta ~ ~ i n s a i n för t hennes lisare.
I) enna halft outredda förnimmelse mr Iiisaren bekrliftad, da han Iiiser den kortaste och enklaste beriiticisen i samlingen, historien o m en &amp; 4 o, soni inge11 ser.
Den kunde kanske varit iiiinu kortare o c h d 3 gjort ett imiu djupare intryck; ~ t n ~ i i ~ s t o f~refallcr nc oss det inyckna talet om sqrallret i staden alltför utdraget; men sjelfm den ' lilla historien om man och hustru, som gsfvo bort den senares af nor moder ii i synd förriirfda rikedomar till fattiga sjuka, för att lefva l~lott af sitt arl~ete och för Iivnrnndra, iir en l~erla af renast2 wtten, rljnp.
enkel och fnll af ett friskt okonstladt behag.
I svart och rödt.
Under denna titel har den inom ininga Iiemkretsar i v l t land nfhillna och uppburna diktarinnan A71no R. sanilat sina s h g c r, fulla af ett blidt veinod, en from saknad och ett stundoni bleknadt, nien dock aldrig svigtande h o p p Ile skola säkert i sin ytterst fina och sinakfiilla omkliidiiad - viilkomnas af alla ililitariiinans gamla vänner, och kniina med skil anbefallas s9soni en rcri och till allt godt uppmanande ungdonislasning.
- Af den högt vördade nienniskoviinnen och Iiikareii M. Huss Iiafva tid efter annan utkoniniit skrifter OJII och till furndn för folket, j, IIIIICII af djup vigt i nioraliskt s i viil SOIII fysiskt 1iiinseenile.
L k utvisa alla, att samma kiirleksfiilla nit, soin fordom yttrade sig i en oafbniten verksamhet för lidande inedinenniskor, iinnii i dag uppbiir 3Mringeiis sjiilskrafter.
Vi erinra af dessa ströskrifter hiir siirskildt om dein, soin afhandla och hos oss hafva girvit första u p p h o f \ ~ till ~sho / kofonien för svaga och sjukliga barn, ett rerksanihetsfiilt, som iör- tjenar et1 egen uppsats.
-
Hvarjehanda i qvinnofrftgan.
Sverige: Mogenhetsexamen har iiiider Sr 188j tagits af 10 unga Hickor.
Qvinliga sparbankskassörer användas allt mera.
X k e n C. Ir / r / its har nyligen antagits till kassör vid en sparbank i Visly.
I Upsala l511.s sparbank tjenstgör, sedan Hera ar tilll~aka.
en ilrinna soin kassör.
Vid Vetenskapsakademiens sammanträde den 9 sistl. dece~a- ber redogjorde professor Ketzius för innehSllet af en uppsats med titel 3L ' eber Glicdinassenreste bci Schlangenr af Albertina Carlson.
-- Vid janliari-mininaiiifldet föreslogs att iiivalja Fru Professor Sop&amp; A-walmas.4i till medlem.
Men som stadgarne endast oiiinä~nna val af manliga ledamöter, har man föreslagit stadgnrnes förändring i syfte att inöjligg6ra indjandet äfven af qvinliga medlemmar.
Qvinlig företagsamhet.
Forsa papl~ersbruk, soni under Hera förcgaende egare alltid drefs med förlust, ofvertogs G r z ar .sedan af trenne unga systrar, hvilka med sidant nit och fraingang egnat sig St amrens skötande, att den iiii Stnjnter allnian aktning och stort iörtroende.
s8riil inom som utom aiiiirsverlden.
Ett förelasningsinstitut for qvinnor har i dessa dagar opp- nats i hnfvudstaden.
Det aber att i föreläsningsfom leinna gruixl- till en början htta - kun- liga och Iiittfattliga framstfllningar af skapsiimiien.
antingen af allniiint intresse eller af särskild vigt fur qviniian.
1: iheläsare iiro under varterniinen I.ektor N fii~dcr i sven- ska spiket, Fröken E. AZy i svensk historia, D: r O. ~Wontctiiis i äldre kulturhistoria, I): r G.
&amp; the i konsthistoria, Ixktor A. Bjiw.4- IIIUII i fysik, Wr R. Tigrrhit i fysiologi, Prot C.
I l M k i helso- &amp; ds- samt sjukdoms- och sjukr8rds-lära.
VörelSsningarna, rom hilllas B Carolinska institutet, Nationalmuseum m. fl.
lokaler, der till- finnes, hnfva hittills i nlliiiän- g h g till IPinplig unclen.isnings~~iateriel het varit ända till trängsel liesökta.
Norge: ~ K r f fdr man och p h o r gemensam untitn~inin~ skall man fran och med detta Srs början göra försök vid tv$ folkhögskolor i Norge, i Vertfold och Hove nara Levanger.
Fragan inr ej ny.
Nu aHidna fröken Rappe fran Sverige föreslog det vid Arkovs norska skola.
I somras deliatterades siken vid mötet i Sagatun; qvinnorna talade för saken.
männen i allmänhet emot.
Senare förmäles, att det norska kyrkodepartementet Iiircr hafva erh5llit regeringens hemyndi- gande att lcmna qvinliga elever tillträde till statens goss-skolor, der sbdant anses kunna ske utan skada för undervisningen.
Danmark: - Det danske Kvindesnrnfunds, som nu redan bestatt i 15 ar, fick ar 1885 sitt eget orgm, .Kvinden och Samfundep .. - - -
j7 Milndsbladet, som redigeras af fröken Elisd~cth Grtr~trih~,ip.
och iit- ark, har p3 ett lyckligt sitt sökt lösa koininer i häften p9 i 3 det svara problciiiet att behandla furrliggaiiile spumi1151 1,s en g3ng kort och p i t.
Skriften .onifattar ntesliitantle den sociala sidan af iIviiiiiofrigan, och har bl.
a. mycket sysselsatt sig ineil ijcnstHickornns srilliiiiig, gift qvinnas eganderitt, arbetsförrlelningen mellan qvinnor ocli mBn, in.
m .. (Bladet Br ytterst billigt och i Hera afseenden läro- rikt samt anbefalles till det I~btn).
- Intresset för ~livindesanifunrlet~ ar i ständigt stigande, hvartill de pil en iniiigd stallen i landet h i h a mötena för qviiinofrilgans dryftande synus i vaseiidtlig ~ S I hafva I hi- dragit.
Medlemsante.let, soni den 31 dec.
i883 var 138, hade den z8 nor.
1884 stigit till 546 och förökas allt fortfarande.
De dagliga tidiiin- game börja mer och mer diskiitera de nya anspraken, somliga med lugn och erkännande, andra med en viss ovilja, hrarvid iiilgra ej ens försina nnvilndandet af Stlöjets gamla snart utslitna vapen.
- De mal * Krindesamfundet.
nirmast beslutat efter förmilga förverkliga äro: r) ilviiinans iitkomst af utvtlgar till sjelffijrsörjning; z) hennes utbilil- ning för d e olika förvärhgrenarne; 3) hiistriins likställighet med nian- 4) Iieniier del i myndig- nen i afseeiide 3 förmögenhetsförh8Il: 1nde11a; heten öfrer barnen och 5) heniies uppii5enrle af fiillständiga ined- borgerliga rättigheter,, särdeles iiiHytande p i skolväsendet ocli fattig- varden.
- I januari 1885 fick Danmark sin första qrinliga medicine- kandidat, i det fröken IV.
~Vit / scn d3 tog medicinsk exanieii med högsta betyget och genast blef nnstXlii r i d Kominiiiialhosl~italet.
fJr arbctundc yvinnor F i n l a n d: l ' otsions- och undcrstoti~~inriitf~~i~g~~~ i Helsingfors stad, hvan iippgift i r att St nieilellösa, arlietaiide qviniior iIerst8rles vid 55 ars alder hereda pension, disponerade ar 1885 en fond, hvars bchillning iit&amp;ior~le 61.747 inark, ocli soin iniilcr Sret ökats mer1 1,520 mark.
At 8 n. Slilerstigiw.
pensionirer iiianorilnndes ett i ~ n d m t ö d af ioo mark St hvardera.
T y s k l a n d: Den a / / ~~tiinna [vska yuiirrtofiirc~tiirrn.cir, soin stiftades i Leipzig den 18 oktober 1865, höll den i i - z g september sistlidet Sr i samma stad si11 y: dc gc~ntraljurr&lt;inding.
Sällskapet har under sin tjiigoariga rillvaro stiftat filialföreningnr i flera af rikets större strider, iiiritttat forts9ttnings- och fackskolor, hushSlls- och kokskolor, iii~liistri- och handelsinstitiit in.
ni., raiiit dessiitoiii griiiidat qvinnoher- bergen, spisanstalter, arbets- och tjenstekontor o. s. v. Sillskapets ordförande.
?r fortfar.mde frtt Ofto / +fcrs och vice orilföranile f r i h t AIIXIIS~U Schrit (.
bida tillika dess stiftarinnor, af hrilka den senare jeinte jru Luisc Otto redigerar föreningens organ .NCMC Ijahmnr, soni iitkominer tr5 giliiger i inSiiaden.
Den ?7: de, kl. 7 e.
ni., öppnades mötet i lirareföreningciis hiis med ett hjertligt helsiiingstal af fröken Aiigusta Schniid.
Följande dag började inför ett iifverfullt auditoriiim fru doktorinnan Otto Peters förliandlingarne nied en kort Sterblick 11; föreningens historia.
Upp- lifvandet af intresset for qvinnans högre bildning, det qvinliga arbe- tets befriande frSn de hinder, som försenarle eller omöjliggjorde dess utveckling, öplinandet af anstalter, der q \ .innoriia kunde n5 sar3l hugre
58 yrkesskicklighet som vetenskaplig och konstnärlig utbildning.
voro de trenne inal, som föreningens fem stiftarinnor Asyht, och som nu ej synas serdeles vidtgaende, men som d8 ansagos vara djerfvanyheter, och hwrs förverkligande hade att kiimpa mot nlanga förilon~ar.
Direkt har viii föreningen ej kunnat utirita mycket, d&amp; staten och regeringen annu stalla sig döfva gentemot qvinnornas alla fordringar, men indirekt och pa eget initiativ har den utfört mycket.
Hon har =börjat rulla snö- bollen.
och stalt frigan under debatt.
Nu afvisar ej heller pressen längre redogörelserna öfwr qvinnnns verksamhet, utan kanner sig manad att gent emot qvinnofragan intaga en bestämd hallning; tid- skrifter för qvinnan uppblomstra öfver allt, och det är ej mera nagot ovanligt, att qvinuan haller offentliga föredrag.
Genoin frivilliga gif- vor har föreningen blifvit istandsatt att understödja studerande qvin- nor och eger f. ii.
ett betydande kapital, hrars afkastning skall under- stödja qvinliga medicine studerande.
Profcssorshan 1tCBtr framhöll i synnerhet qvinnans naturliga rsttighet till klfarande i jaft@dr&lt;lcn.
männen glöiiima lätt, att humaniteten st3.r öfver politiken., aill de husliga dygderna inaste qvinnan Iiigga de medborgerligar.
Fru fina Aforgensrtrn fran Herlin, utgifiminna af den aktade tidningen Deut- sche Haiisfraiien-Zeitung., upplyste, att denna fraga ocksa stht pd den afosterlandska qvinnoföreningens~ prograni och att nigra tyska stader, s5soin Elberfekl och delvis Berlin, redan tagit initiativ till denna reform.
F r ö k von der Luge redogjorde för det s. k. Letteinstitu- t e t s storartade verksainhet och lWken Caf~n gaf en intressant belys- ning af den tyska qvinnans tillbakasatta stiiilning, soni hon sökte för- klara ur den eeendomliea tvska nationalkaraktären.
Sedan ytterlirrare flera beaktansvirda före&amp;g hdllits, nfslötos dagens förhandlhgar k e d en redoeörelse af fru Berhnr öfver arbeterskornas IöneförhUanden (se Dagnys Januarinummer).
Den ?&lt;): de framfördes f r h flera välgörande qrinnoföreningar, niundtligeii eller genom telegrani, helsningar till den i d l a qz ' inno- fr@rcIsens vsnner och befriiinjare, hvarvid föreningarnes närvarande ombud redogjorde för dessas verksamhet.
Siirdeles intressant var det föredrag öfver den högre qvinliga förvarfsbildningen, som fm D r Gofdsrhrdt anknöt till sin redogörelse öfver föreningens &gt;för familje- och folk uppfostran^ ridtonifatmnde verksamhet.
Förhanrllin- garne afslötos kl. 8 e. m. med en enkel, men aminerad afskedsm8ltid.
Pulitisk rösfrätt för qvinnan fömslog st; idfulImaktig Görckc 113 ett stort möte af arbeterskor i Berlin den q: de sistl. Januari.
Ingen qrinna talade likval for förslaget, men en fru Pötting uppMdde deremot, fbrklarande, att aqrinnoma skulle vara belatna, om de hlott kunde förbattm sin materiella stallnings.
- England: I sko / ride~z i 1.ondon och nigra andra stader hafva förleden höst, likasoin föreg8ende ar, ett icke ringa antal damer blifvit in \ .alda.
En ny qvinlig förening har bildais i 1.ondon med namnet &gt;Laditf rarly shoppiq associution *, hvars medlen~iiiar Rirl~inda sig nit ej handla i bodarnr efter kl. 6 e.
III.
för att ttlunda medverka till att boilpernonalen tidigare måtte blifva ledig.
\ ' id Aandh~trRsfiInni~~ga~~~cs - -
59 kongrcss hade 5 ilvinliga ledaniiitcr aiinillt sig som deltagare; en af dem var delegerad för bokliindnriies och e11 fik iiil~etscrarnes fixening.
En af Londuns fdr~~ämsta qvinhgu lukurinnor, iniss Franccs He- leii I ' rideaus, bortrycktes nyligen i förtid af döden.
Hon hade stil- (lerat vid deii qviiiliga iiiedicinskn skolan i I ~ i i t l o n och tog rid l .. oii- dons universitet iiietl största iitiiiiirkelse en kirurgisk inedicinsk exa- inen, som endast fyra qviniior förut tagit.
För n5grn veckor sedan utniimdes hon till IYknre vid I&gt;arnsji~kla~set i I ' nil&lt;liiigtoii.
Hon var den första qviinia, som erhallit en dylik befattning i I,oiiclon.
i I+ris.
I&gt;nris ' iiiiiiiicil&gt;al- F r a n k r i k e: ~ekrrluriscrhg of sj~~khrtssen rid hw beslutit, att alla nunnor skola oteïtiiiigns frin tjenstgöring 118 sjukhusen för att ej verka stijrande 118 de patienter, som af religiös1 sk51 icke rilja mottaga n u n n o r ~ i; sjiilnvird.
~~ Kincllcrtid hafva 106 sjiikhiis- Iiikare och kirurger till inrikesniinistern ingifvit en petition i syfte af att niinnorna i dc sjukes och i sjukhusens eget intresse m5tu 13 fon- faraiidc egna sig Bt sjnkv~rleii vid sjukliiiseii.
Vid universitetet i 1llo111p / / ier hnfva tvenne makar, hr och fru Hos, 115 en g5ng nniiillt sig till exanieii (I&gt;accalauréat es Icttres).
Hida godkiindes, friiii incd utiniirkt beröm.
Italien: Signora Gi~~scppinnrz Cuffani, som 1884 tog sin medicine doktorsgrad, har INI blifvit utniiniiid till professor i anatomi vid uni.
versitetet i Hologiin ined sa ii ini^ aflöning som de niaiiliga kollegerna.
evin / &amp; 6~n1cdiRus.
Signorina Maria Trrrrc, som tagit sin iiiedi- cine doktorsgra&lt;l i Ziirich, har Idifvit iirnaiii~id till lifnieilikus hos drottning Alargheritn af Itdieii.
quinnobil~i~~ingrn Ryssland: &amp; II utfdrlig hisloria ufvcr iien hi@ förburedcs till tryckning af den I~cknnte ryske ~&gt;iil~licisteii i det lil~erala Iiigrct Matviej Pieskovskij.
Författaren, en I~land dc ifrigaste kiiiiiparna i Ryaland, har redan under föreg8ende ar, för &lt;l \ ~iniioeiiianci~~nlionen i en iii.ïiig (l iipps: rtscr, iiiedtlelnt niinga iiitressanta och fuga I~ekatitn Deii ifrigasatta fakta ur qviniioii~~pfostrniis historia i Rysslann&lt;l.
sam~nnnslagningeii af förvaltningariie för post- och tclegrafvcrkcn i Kysslnrid Iiaile litit befara, att de rirltagiin iitprdtrna skulle iitfnlln olyckligt för i telegrafverkets tjcnst nnstiilda ipiniior, eiiie~laii hitlills qvinnor ej fltt tilltrade till postverket.
Etter h \; lil vi IIII erfarit, h r frigan utfallit gynsniiit för i~viniiornn, cniir statsridet, i betrnk- tmde af det oklanderliga uppförande, den ordning och pil&gt;asslig- het, som hittills idngdagdis af ilvinliga telegrafister, beslutat att - iilm nilgot förbehi11 niistiilla rpinnor i 1111ila dessn verk, iiiida upli till attonde klassen.
- Iltrrsburg.
\ ' etenskal&gt;sikadc~iiien har fför första gingcn utdelat de af nietropoliten Makarius stiftade prisen för dc biista p i ryska sliriket oiieiitliggjonla arbetoia.
Ett af rlcm - 1i5 erhöll eii ilani, fru Dauidova för sitt arllrte öfver den tusen rubel E n ryka, fröken H., som studerat \ .id ryska spetsfabrikationen.
Collége dc France, erhöll icke Iiingeseilaii det nygriiiidack stipendiet p i 4.000 francs för matematiska studier p i den gmnd, att hon I&gt;lantl alla nspiranteriia atlagt den basm examen.
(Forir.
.i omrlrgeti j: djc sida).
- - - - -
Stadgar för Fredrika-Bremer-Förbundets Sjukkassa.
B I. Kassans n a m n o c h ändamal.
Kassans namn 3r Fredrika-Bremer-Förbundets Sjukkassa och den- sainma har till indam91 att at sina delegare lemna understöil i forin af peiiningebiilrag, d8 n9gon af dem till följd af sjukdom t ofor mögen till arbete.
fi 2.
Vilkor iör delaktighet 1 kassan.
Delaktighet i kassan kan erhillas af hvarje ilvinna, SOIN är lärarinna eller har en ställning och verksamhet, hviika am jemförliga nied lärarinnas, och hrilka med afseende IJB cjuklighets- och dödlighetsförhallai~de~~ icke kunna anses v a n ogpsammare iin Iärarii~nekailets; s o m vid intriidet fyllt aderton ar, men icke uppnitt femtio 91s alder; s o m vid inträdet iöreter läkares intyg om normalt helsotillstand; och SOM erlägger stadgade afgifter.
g 3.
K a s s a n s tillsiingar.
Kassans tillgingar utgöras af ilelegames intriiderafgifter och år+ I~idmg, samt densamma möjligen tillfdlandr &amp; \ .or och donationer.
Den bestar tillsvidare af tvanne fonder: Understödsfonden och Reserv- fonden.
Den iiim utgöres af de inflymndr isafgifterna och frhn densa~nina utbetalas omedelbart och i första hand sjukhjclpen.
Reserv- fonden bildas af intr2desafgifterna.
samt af det öf \ - erskott, som under- stödsfonden kan lemna vid hvarje ars slut.
Till dessa torde fram- deles ytterligare en fond tillkomma, I) onationsfonden, bildad af till- fälliga gafvor och donationer.
8 Afgifter till kassan.
Afgifterna till kassan besta dels af sdhna, soni erlaggas blott en g8ng vid inträdet, dels af arliga bidrag, hvilks storlek besiiimmas af iiklerii vid inträdet och iitgi enligt följande tabell.
Arsafgift.
Iniriidedgilt Frin fyllda 13 till z5 81s ilder 3 kronor ...... i a kronor.
...... 13 7 a 25 s 30 D r 4 w 5 .. - .-.
14 s w 30 w 35 r i 8 35 B 40 r h ...... r5 B r n 40 w 45 r s 7 Y ...... r6 a D S 45 D jo 8 a 8 a ...... ' 7 ifgiftenia inbetalas direkt till kassan i Stockholm inom januari m9nad nf det kaleuderår, for hrilket sjukförsiikringen skall gälla.
4. e
Skulle första inbetalningen af irsafgiften sid intriidet icke ega riini i januari n i h a d, erliig res en afgifi, hvars storlek bestiimmes i förhal- laiide till deii Sterst ende delen af löpaiiile aret nied tillägg af en in8iiad.
1) essa bestiiinnielser gälla fur personer med normalt helsotillstand i kassans styrelse rna dock bero att i undantagsfall, vid intriidet.
P niot ökade afgifter, intaga personer med icke fullt normalt Iielsotill- stiiid, samt, i iuidantngsfall, personer iildre Bn fenitio Sr.
Ileii för intradesalderii Iiestiiinda irsafgiften iitgdr oföriindrnd och sjukhjcll~ utbetalas afven efter ilet femtionde Aret, samt 3hen oiii delegariniias helsotillst5nd under tiilcn försiiiiirats.
k 5.
F ö r s u m m a d 8rsafgIR.
Underliter delegare att inom föreskrifven tid inbetala sin arsafgift till kassan, förlorar hon derigenom sin delaktighet i ilensamnia.
P i styrelsens bcpröfkaiide iiid dock Iiero.
ilels alt iiiedgifva intill en minads respit mot straiiranta af i z: I, dels, i händelse inhetalniiigen fördröjes iitöf \ .er en ininad, niedgif \ .a, att den försumlige ina utan nytt intyg oiii normalt helsotillstand och genom crl9ggande af ny iiitritdesafgift ocli Arsafgift lika med dc11 förut betalda f3 Aterrinna sin riitt till kassan.
SSson~ alldeles ny medlem stfinde det alltid fritt att söka iter inga i kassan.
# 6.
Sjukhjelp.
Sjukhjcl] &gt;en iitg5r frin understudsfonden med en krona och femtio öre om dygnet för en tid af högst tretton veckor under kalenderåret ocli utbetalas sedan intyg om oförmögenhet till arbete p8 gmnd af sjukdom blifvit styrelsen firetedt ocli af densamma godkiiiidt samt sjukdomen varat nier iin fem dygn.
Om kassans tillgingar del iiiedgifva, ina pfi styrelsens beslut tiilcn för sjiikhjelpens utbetalande n9got iitstriickas, dock aldrig öfver tjugu veckor, samt 5fvcn understöd beviljas at deni, som behöfv~ hviln eller si3rkande kurbehandling.
Sedan sjukunderstud utgitt under sanimaiilagdt ett hiindra trettio \ .edor, I~eror p i styrelsen, humrida ytterligare inbetalning af den iirspmngliga irsafgiften och iitbetalning af sjukhjelp sknll fortgl.
Uniler barnsiing, beriiknnd till tre veckor, iitgAr icke sjukhjelp.
KXttighet till erhillnnde af sjukhjelp intriider först fyra veckor efter det iiitrades- och första firsafgiften blihit erlagda.
Kassans verk- samhet tager ej sin början förr ii11 ett hundra femtio inedlenimm antecknats sasoin delegare i densanima.
8 7.
Reservfonden.
I den hiindelse iiii~lerstö&lt;lsfondeii ej skulle furin5 beficka nöd- rindiga utgifter, leinnar reservfonden sitt bistiiid, men till dess den senare hunnit vaxa till ett belopp i kronor af minst tjugu ganger delegarnes antal, iii5 densamma icke anviindas till andra utgifter iin
de nyss nämnda nödr5ndiga.
Sedan den natt denna storlek, m3 ps beprofvande af styrelsen i samrad med sakkunnig person, om sa be- höfves, bero, huruvida denna fond niS ytterligare starkas eller dess öfverskott .anvRnilas eventuelt till andra i föregaende paragraf namnda ändainal.
# 8.
Kassans styrelse.
Kassan förvaltas af en styrelse, bestaende af fem medle~iiiiiar.
hvilkn jenite tre suppleanter \ .aljas i slutet af april hrarje 3r af Fre- drika-Bremer-Förbondets styrelse och dess suppleanter.
Denna kassa- styrelse, hvars liefogenhet för öfrigt ar angifven i föregaende para- grafer, ntscr inom sig ordföraii~lc snint tillsatter Iiiinplig person till kassaförvaltare och rakenskapsförare.
Arets rakenskaper skola v a n afslutade och till Förbundets revisorer för granskning aflemnade inom t r i minader efter knlenderiirets slut.
Hvaje ar i april, efter ahlutad revision, kallas genom tillkiinna- gifxande i tidningarne kassans delegare till allnian sammankoinst.
Vid denna sammankomst förekommer: meddelande af styrelsens berattelse; iueddelan~le af revisorernas berättelse; c j fraga om decharge för styrelsen; d) möjligen väckta förslag om andring i stndgarne.
Rösträtten ut6fvas pr capita och vid omröstning gäller enket pluralitet.
VBgras decharge, öfrerlemnas kassan och dess förvaltning orne- delbart i delegarnes hiinder.
Likas3 i hiindelse sadan förandring af siadgarne beslutes, som icke af styrelsen godkannes.
# ro.
Förändring af stadgarne.
Vill delegare i sjukkassan föres18 andring af eller tilliigg till dessa stadgar, skall sadant skriftligen inlemnas till styrelsen före fe- I~riiari manads utgllng för att i sammanhang med styrelsens och re- visorernas berattelse behandlas p i irsinötet.
Stockholm den z3 januari 1886..
K11 h ' rdukfiontn of rDognp.
l ' illön=kmdi: Eder finnighg n e d det nya organet för Edm strYhanden.
sänder undertecknad, medlem nf Frcdriks-Bremer- Förbundct.
den unga I h p y en viidig helsning.
A h nff mtd din klin@ h / / / mh rnrrnin~ pi dr. jod!
0th dc män, rom i rulonp Vänd Dig till de pzmlo, " n@ och m,f, .Utd &lt; / f hjtm " " " ", f Lär drnr &amp; $,,,n /; U d n t t ~ w p Fin / #, drl bhf " if hm fd *, " d!
i ' iido kädd fdv dm shom Ufnf ~ ~ r m r rotit r, k w r dog Fritf mk modigt di / (don&amp;: Stnidm flan rkd +kIig garn, Som ull / iidr /, e p pr.
T /.
I ' ' den l: ' TiU h ' ed.
af fidnin a iDagnp, Sfm&amp;I,n.
Af intrerrc för qvinnofr&amp;n har jng fr8n Eder reqvirernl och Xfven Inck- r a n t srnollagil nngm profntiiuiner 1 Eder tidning ~Ihgny .. nf lirnrn itiiich511 jag tagit del, och ä h e i i gillat dctsnmma.
I h c k hndc jag tänkt mig tidningens tendens vara en helt nnnnn, iieinligcn denna: IIvnd qvinnnn har a11 besinna och inkr- taga sirom sann qrinna p n t emot nuiidenr förfall i dctta afscende.
s&amp;om t. n. den öfvcrhnndtrgandc I.men, modegdenskaper a, rinligliet, rcdeslörhet, Yktcnrka- pens anmärkningsvärda minskning m. m.
Jag ~4.1 dcrföre göra följande anmärkning: lag finner risscrligen Eder tidning ganska god och förlllktmde en rätlvis, l&gt;iliig sak: men jag k m dock icke undcrllta anmärk., att Xi tagit qrinnofr&amp;an allt för ensidipli * * för dl kunnn piräkna n&amp;on yrak kil il fraiiiging och r5lsignelsc ilcrutinnrn.
Jng vignr derf6ru rlldn Eder: lat Edcr tidning blifva ett o g m för qvinnofrignn, hehrndlnd f r h bada sidor, d. v. s. sRväl i mannens som qvinnms intresse.
- Dll s k d l i) all renktion fran s b l 1 mmnnens som qvinnans sids undvikas; z) dll skall ej cndait qvin- nnns högmod snlickrns * * *.
titan hon sknll Yfven inse sinr fel och ll1crför.r till sin na111rlign pligt och vitsen i8win qviniin.
IM först sknll Etlcr tidning Ilslodkoniwa n&amp;ot vcrkligt god1 och kunna tolcrcras af sllräl män som qrinnor: hrilkct h ' i ju bör vara nngclYgnm om, s 1 IYngc vi miin ännu egn fullmakt sasom jordens * * * * * O Sc sid. 47 i detim häfte.
' L ' lllnmodl Xi har ju itunu blott sett rart profniimnier.
Smicker ingir icke i Dagnys progrim.
herrar.
Och Sr det min fnllkomlign ahcnygel~e.
att qvinnin ingalunda tal alt sniickrrs m e n (ty hon ilr ju det svagare ktirilctl.
utan att pi simma gäng ifven p8minn.r om sina pliger och alven R sinn fel pipek.de J.
.Y.
a a.
6 Fr&amp; Dagnr till .En uorm van of vdtluisa i afla rihtnin,wr-.
Eden b d, hvilket i r a k ord intygnr sanningen af dc missförh3.llandcn frdn qvinnans arbeumnrknnd, som franigå i f si naturen Syrtcrsi uppsats i h g n p första nr och som meddelar liknrhde förbfllmden af ilnnu sorgligme arr, kom oss till handa dngcn efter redan Dagny utrilnde sitt pmfnnmmer, och n r ors siilundr ett kiln fartbud af det intresse Uagny hnr att vänta frän dc arbelandc qrinnor- nna rtinner.
isyster.
bar begagnat vill starka uttryck: men de fakir S i uppgifvcr styrka bcfogcnhctcn af hennes klagomLl.
I nilrts nr sknll Ungny med er tillk- telse meddela det faktiska af brehet.
innehall.
- Frbn Dugny till E.
K tipsale För Edert brcf inck.
vi nf hjcdat och känna oss lyckliga öfver Edert gillnode af Uasnyr granskning af Erik Gnne.
- F r h Dngnv till J. Kriaiinia.
Edcrt förilng om rnmrcrkan med Esseldc i afsecnde p i qvinnofr&amp;gan skall besvarar af Redmr ombud.
Från Dogny till -- u-n.
Er f r l p - hrnrförr vi ej yrka p i införande af qvinnins politiska rösträtt Knnus kom ors till hmdn jurt d i Februarinumret skolle ltiggis under pressen, hvarftlr =mret upprkjutcs till DIirsnumrsl.
- -- -.
.
Hanvisning t i l l rnarkligare tidningsuppsatser i sociala o c h literiira Arnnen.
Januari 1886.
Aftonbladet: S: o 6.
Om arbetshcm för barn.
N: o 8.
Km psnrbeiarnes 8Iderdom.
Wdlcnbcrg? ..
* 13.
Hallin.
Helsan framför ~111.
anm. af R. W. i 15.
Irndthrukcls sttillning vid LrsrkilteL 16.
Borgensförbindelser.
18.
Sart~syl för tyinnor d C L.
22.
Om sparpenningars plaecring.
24.
Okunnighet och grymma stmK, \ ya Daglift A1lehund.z; X o I. Xagm erinringar frin det flydda ärct.
N: o 3.
En brännindc fdgn för den svenskm mejerihandleringen.
6.
August Strindberg inmr den tysko.
kridken.
- Den svenska industrien.
16, 17, i8, la Opcmn Gustd \ Vasa.
Siot1I60Im, Dagblod: X o z. PLfven Leo SIII d Attgnsle Snhtier.
Wo 6, 22.
Ett nutidens pl&amp;goris.
s 13.
Fr. liedbergs minncrverrer bfvcr L. Sorman.
Stiihingen i Fnnkrike af E de I ' ~.~.sstnri.
15.
Louis Dc Geer.
Gladstone om religionen.
16.
Hofpred.
Bergmans griltetal öher A. O. \ Vallcnbcrg.
22.
Lord Salisbury.
Prof. Thicisch t.
- Pmktisk \ .3lgörenhct af Ednrtnd Conimal.
* 2, S, !5, 22.
29.
Slockholmsbilder.
t L 0 I Cpprop d C.
D. af Wir&amp;.
S: a 3.
Smnhilllet och Ildrovarden af H. Aq5linf.
4.
Rinaw, Le pretre de Semi, mm.
af C.
D. Il '.
i 8, 23.
Lord Shaliesbury.
13.
16.
IS.
Den moderna liternturen och d m kristna rerld.i~k5dningcn.
ng.
XatianalitelsidCn och kosmopolitismen.
1.
A.
6..
- - - ' Tmr Xi ej, att dellr inbegri er i qvinnans höjande i s t d l ~ t afseende.
Dagnys anm. hvarför si ja loivat verka (se anmitlin omslaget).
-- - --
