# ID: svediakorp-per3777
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1936
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 8,656
# sentences: 389
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


\ Honorine-Hermelin Vad har ETT från svenska Abessinien- .ambulansen, som underrättat Röda Kor- set om att dess samtliga medlemmar be- lite mer litteratur mina damer!
Demokratins livsvillkor.
bestyras hänt?
GLÄDJANDE BUDSKAP har ingått Alma Söderhjelm: Föredrag vid Nordiska lärares fredsförbunds sommarkurs i Södra Sunderbyns folkhögskola den i-5 juIi 1936. vi har under de sista årtiondena i väs- grekiska världens alla stater, från Italien- Sicilien till Mindre Asiens kust, i ett sko- terlandet handskats så lätt med de- finna sig välbehållna i Kenya Det är det första meddelandet från ambulansen mokratin, som vore den något självklart, något en gång för alla uppnått och siad- sedan påskafton.
TT SKANDALÖST T I L L T A G har be- fäst.
Med demokrati menar jag att vi av fem unga nazister i brytande alla vanliga människor bestämmer över Ett som i polisförklädnad trängt sig in i Trotskis hus för att vid husundersökning skaffa fram komprometterande papper Som de även förfalskat ett dokument vän- tas affären få effteräkningar, Det är att hoppas att detta dämpar vissa tendeser i liknande riktning, som även de svenska .nazisterna visat exempel på.
T T ÖPPET BREV till Hitler från E professor VilheIm Lundstedt ningslöst krig mellan besuttna och obe- suttna, rika och fattiga, aristokrater och demokrater.
som de kallade sig.
Striden böljade fram och åter och lämnade i Hon flirtade OSS själva, över de lagar vi skall leva un- många fall ödestäder, ödeland kvar: män- hyllningsdikt till kvinnan.
der, de ideer vi vill arbeta för över for- niskorna var utrotade.
Kriget slutade med Ibsen och Björnson i tankarna; av merna för allt vårt samarbete.
Historien inte med försoning; det var en i viss mån böckerna lärde hon sig livets och kärle- har emellertid visat att demokrati i den- främmande makt, Alexanders maktord, kens krav.
Kvinnorna levde sålunda inte na bemärkelse ä r den sällsyntaste, den som bjöd striden att upphöra och de av livet självt, utan av den avspegling av svåraste av alla former för mänsklig landsflyktiga att i fred återvända till sin livet, som hon fann i böckerna.
Hon blev samverkan för så vitt man häller sig hemstad.
Man har anledning tro att till alltigenom oäkta.
Hon blev » litteratur » Reaktionen kom.
Kvinnan kastades in till utbildade samhällen med genomförd Aten återvände då ej mycket mindre än i konkurrensen, ställdes ansikte mot an- arbetsfördelning.
På historiens stora hav hälften av dess befolkning.
finns blott två små prickar, där något Ett år sedan det peloponnesiska kriget sikte med verkligheten.
Denna kontakt har offentliggjorts i svenska pressen, sådant förekommer: i en del av forntidens börjat, äger en händelse rum, som beva- med en bön att den i juli fällda dödsdo- grekiska republiker och så i vår egen tid rats i hävderna av tidens store kritiske men över E d g a r A n d r e måtte av- här i västerlandet.
historieskrivare, Tukydides.
Möjligen var Går vi till demokratin i de grekiska re- han själv närvarande.
Det är de under värjas En tysk kommunist, vilken så- som aktiv arbetareledare redan före Hit- publikerna, vill den nästan försvinna för året stupade och på Valplatsen brända, oss, så liten, så flyktig, så kort och ofull- vars aska nu i tio cypresskistor en för lers seger var förföljd av nazisterna.
I 1933 greps han efter ett valtal av polisen.
Satt i fängelse tre år innan pro-, cessen togs upp.
Dömdes till döden bl.
a, för delaktighet i mord.
Men skriver mars varje fyle, och en elvte för de okända stu- pade, skall begravas i en gemensam grav på Aténs begravningsplats, det yttre Ke- rameikos.
Talet för de döda hölls av Lundstedt starka skäl tala för att do- raden.
Den största av dessa stater om- Atens främste man, Perikles.
Han sade men är en gräslig justitieförbrytelse be- fattar kanske hundrafemtiotusen invåna- sig dock icke vilja tala om de döda, utan ständig är den.
Kvinnor och slavar hör inte dit, och det är små stater på några tusen invånare vi har att räkna med under några Srtionden, knappast århund- stående i att en person döms att mista re.
Det är Aten under dess storhetstid.
sitt liv formellt för handlingars skull, Redan antikens författare begränsade som han påstås ha begått, reellt emellertid Atens demokratiska storhetstid till en femtioårsperiod, mellan segern f ö r sina politiska åsikters skull.
Sedan över tjugo år har Europa fått över det persiska världsväldet vid Sala- vänja sig vid, att människoliv massvis mis Och det peloponnesiska krigets ut- offras för andras maktlystnad, står det brott år 430 f. K.
Där Står vi alltså vid i brevet.
Ur denna synvinkel kan en Ed- det peloponnesiska kriget som skall gar Andrés ' liv icke ha så stor betydelse.
dränka de grekiska republikernas under- M e n det ä r icke blott för hans skull, utan bara och oförgängliga historia i blod, un- för de människor, på vilkas kärlek till der ett hundraårigt inbördeskrig.
Det sanning och rättrådighet förhoppningar- brukar betecknas som ett krig mellan na om den västerländska kulturens på- Sparta Och Aten mellan den militaristiska nyttfödelse vila, som j a g vädjar till Eder och urkonservativa makten i Spar- .att icke stadfästa denna dom, så vida Ni ta Och den demokratiska mänskliga värl- icke efter anställande av omprövning av den i Aten.
Men det är mer än så Det därför processmaterialet själv personligen vunnit om den stat, Aten, för vilken de dött.
Och det är nu som Perikles karakteriserar vad han menade var utmärkande för den atén- ska demokratin kanske avsiktligt till skillnad från vad som då brukade beteck- nas med detta Nordens roll i världs-.
samlingen för fred.
Intervju med Borgmästare Lindhagen.
nämligen den arbe- tande klassens herravälde i en stat Sedan delegaten M r Perikles karaktäristik av den atenska (Forts- å sista sidan.)
drar en blodig.
spricka genom hela den ' även han elsassare till börden har varit Världssamlingens för fred senaste före- språkare i Stockholm.
Hans besök här och de uttalanden han därvid gjorde kan väl närmast betraktas som inledningen till den intensifierade diskussion, som sä- kerligen kommer att föras vida omkring med anledning av Världssamlingens pro- grampunkter.
I Stockholm sammanträf- fade Mr Grumbach med ett antal svenska politiker och fredsvänner, bland vilka vi funno borgmästare Carl Lindhagen.
H r Lindhagen är genast färdig med Grumbach sitt inlägg i diskussionen, och framlag- RIUMF FöR SVENSKA GYMNA- vid Olympiska spelen!
Den ger det beredvilligt för Tidevarvets Iäse- när- krets.
rike en rad besvärliga frågor: huru- Madrid, dit rebellernas kvinnliga elittruppens ledare, Marrit t Den ifrågavarande inbjudan till H a l l s t r ö m, är också väl förtjänt av vida icke.
moralisk solidaritet med en sydarmé närmar Sig.
sept.
konferensen i Bryssel den 3-6 det öronbedövande bifallet PANSKA MINISTERN i Stockholm a v parterna utgör en viss form av inter har ju en god avsikt och arbetet för fred vention, såsom t. ex. penninginsamlingar, har tagit ställning emot den spanska är ju en makt att i sin mån skapa en utsändande av frivilliga och propaganda.
regeringen, yttryckt sin sympati för re- mentalitet för en allmän fredsönskan, sä- Vidare om noninterventionsprincipen gäl- ger hr Lindhagen.
Men till sist kommer ler bara regeringar eller även enskilda.
det i alla fall an på programmet och dess gode makternas anslutning.
Italien har ännu icke svarat ja, men tillställt Frank- ge vapenexport till Spanien.
Striderna TRIDERNA I SPANIEN rasa S .Och har franska regeringen klart för sig, vilka medel som skall användas för att .kontrollera överenskommelsens efterlev- nad?
Tyskland har förnekat all inblandning i form av vapen- och bombflygplansleve- ranser till Spanien och garanterar att så- dant icke heller skall förekomma i fram- tiden.
Sovjet har utan förbehåll anslutit sig .till det franska förslaget.
medan Portugal STIKEN I den mån ett fördrag skapar rättvisa i världen genom en undertryckt nations frigörelse, så äger det med san- ningens makt bestånd.
Pålägger det där- emot den besegrade mot sin vilja betun- gande betingelser, då har i hela världs- historien den besegrade ansetts äga rätt och i varje fall begagnat sin rätt att av- skudda sig kontraktet även med våld I den mån Versaillesfreden befriat undertryckta nationaliteter, har den alla en franske deputeraden och Geneve- freder.
den andra » aristokraterna » bragts till tystfnad genom döden, landsflykt eller slaveri.
demokratin kan sägas samla Sig i tre punkter: 1.
Allting sker inför offentlig- heten och det anses hos OSS som en heder att taga del i allmänna Värv; 2.
Vår Strä- van är att varje medborgare får utveckla leva på verklighetens bas.
Hon blev för påtaglig, för materialistisk, för mycket terre-à-terre, av jord äst du kommen.
Det som hade varit hennes styrka, den latenta konstnärligheten, det som hade varit det ärliga hos henne, den person- liga instinkten intuitionen tappades bort på den väg, som förde henne mot målet att bli en man efter alla konstens, men mot alla naturens regler.
Efter att ha förryckt och förvanskat sitt väsen så det blev litteratur, avskakade hon till och med litteraturen.
Har ni något utbyte av en dikt, där det oupphörligt rimmas med smärta och hjärta, hur poetisk och skön den annars också vore?
Om ni hör ett av dessa evinnerliga skåltal vid middagarna, vad ä r det, som ni däri fäster er vid?
Ett originelit ord, en bild, en vändning.
Lika- så om n i måste höra valtal.
JU oftare samma fraser komma igen, desto mindre benägna blir vi att välja på den utpeka- blev alltför brysk och brutal.
de.
Samma gester hos skådespelare föda, Kvinnan har i sitt väsen en latent konst- oberoende av hans talang, avoghet hos närlighet, som vi i vardagslag kalla in- publiken.
Ert sinne blir slitet, ni orkar tuition.
Det var denna konstnärliga in- inte höra, orden liksom snudda vid er stinkt, ' som blev borta, när hon började (Forts. ä sista sidan.)
namn den innerliga övertygelsen, att Edgar ställt som villkior vissa garantier från bellerna och avgått från sin post.
Det- Andre vore värd att mista livet.
Frankrike och England.
samma har Spaniens representanter gjort Sverige slutligen kommer icke att med- i Helsingfors, Prag Ankara och Istanbul.
Det franska noninterventionsför- vinnan, ett mellanting mellan prak- tisk hushållsfröken, som skulle Ball- ting och lilja.
på marken, som inte behövde fråga efter vem som klädde henne, blev på 80-talet » frigjord ».
Hon fick rätt att handla på eget bevåg, och att tala i kloka mäns närvaro.
Ovanan att tänka själv och att yttra sig, gjorde emel- lertid att hon icke fann någon egenartad form för sitt väsen, utan började leva på » gammal kvickhet som blivit platt, och ny modernism, som hon fått fatt och om- satt utan all klarhet,, som den finländske skalden Tavaststjerna skrev i en ironisk utsikter att äga betsånd i stort.
Men för- budet mot Tyskland att rusta och dispo- nera sina egna medel efter behag, medan de segrande stormakterna bibehöllo sina rustningar och fästningar anlades på den franska Rhenstranden, har Tyskland med historiens praxis rätt att avskudda sig, Nu kunde Tyskland göra om det kan.
det av eget initiativ och fruktan för Tysk- land tvang de segrande stormakterna att ej opponera sig.
Därigenom har detta oryrande av fördraget varit icke blott till- låtet utan också till allmänt gagn.
Re- sultatet kunde även senare ha uppnåtts utförande, även kallat handling.
genom krig.
Nu ä r världen befriad åt- Här föreligger nu ett bestämt pro- minstone från detta krig.
gram, som kallas för principiellt.
Första Den ifrågavarande rörelsen, Värl &amp; punkten kräver respekt f ö r mellanfolkliga samlingen, tycks vara en engelsk och fördrag.
Det är en alldeles för allmän ' fransk rörelse för att upprätthålla Vw- sats.
I en strid om kontrakt förklarar en saillesfreden.
Första punkten i program- svensk domstol kontraktet ogiltigt om met pekar tydligt emot Tysklands tilltag det visas, att ena parten mot sin vilja att rusta och besätta sitt Rhenland utan tvingats att underteckna det.
På samma att be om lov.
Det är icke åtminstone sätt förhåller det sig med mellanfolkliga Nordens intresse att gå in för ett sådant (Forts. å sista sidan.)
fördrag och i all synnerhet med seger- program.
Revolutionen i Spanien en strid om jorden D e n 1 5 a u g u s t i 1936.
Att välja J o r d utan människor människr utan överdrift säga att de kämpa för Spaniens som de äga jord det är grunden till den span- jord De äro inte så många.
men represen- ska revolutionen liksom det var grunden Partierna valdeklarationer börjar tätt med Spaltlånga redogö- för respektive insatser i det förflutna och utförliga löften för I skrivande stund sak- framtiden nar V i endast regeringspartiets Och socialisternas.
Med ledning av de krior som finns och som säkerligen kostat mycken möda och arbete skall vi alltså väl- ja v s sedel ~ den 20 september Hade man ingen annan ledning än dessa deklarationer, vore valet svårt.
Tidevarvet har kämpat för vissa v i går i elden för bestämda mål den kompromissfria pacifismen I världen av i dag, där våldet mer än någonsin firar orgier, vågar vi be- tvivla våldets ändamålsenlighet som utslagsgivande faktor i mellanfolk- liga och inrefolkliga stridsfrågor.
Vi har Velat bidraga till att söka frariiskapa en stark folkvilja för all- män avrustning, som söker nå må- let både genom internationellt sam- arbete och genom självständig natio- nell avrustningspolitik.
Vi var även med liv och själ med i den spontana rörelsen för ett år se- dan, Ned med vapnen som resulte- rade i Första-septembermötet vilket sökte Sätta en bräcka in i krigstma- skiner iet.
I vilket parti finner vi anklang för dessa åsikter?
ingenstans.
Man möter endast nyanser i upprustnings- till den franska och den ryska.
Sålunda sammanfattar Georg Broch- man i norska Dagbladet läget i Spanien.
Han framhåller att det icke är fråga om Alfons eller republiken kvinnorösträtten eller ens skolreformen hur viktig den än är det är jorden de blodiga striderna gälla De fakta författaren ger om jord- frågan skaffade han under en vistelse i Spanien under den oblodige revolutionen 1931 Men de ä r lika aktiiella än i dag, ty onivälvningen 1931 förmådde icke ändra på de oefterrättliga förhållanden som råda ifråga spanska jorden.
.Spanien kunde om vara den Europas trädgård, påpekar Brochman och sa ligger det i stället i stort sett bokstavligen för fäfot.
Av femtio miljoner hektar dyrbar jord äro trettioen miljoner hektar mer eller mindre ökenartade.
Ett å r innan kung Alfons ahdikerade, utarbetades en stati- stik över den spanska jorden.
Denna vi- Sar att av pen totala mängden odlad jord omkring trettio och en halv miljon hek- tar nas är 64 procent i de stora godsägar- händer, I vissa provinser tillhör all jord storgodsen, Iatifundierna.
Endast en bråkdel av denna jord ä r försedd med konstgjord bevattning, vilket innebär att avkastningen blir en ringa del av vad den kunde vara.
I Spanien finns något som kallas pueb- Ios de senorio d. v. s. hela byar med till- hörande jord, som helt och hållet ägas av n någon greve eller hertig.
Invånarna i dessa byar äro slavar, varken mer eller mindre och odla jorden mot en slags ar- rendeavgift till godsägarens förvaltare.
Godsägaren de kanske aldrig sett, han lever själv högt ha någonstans i Europa.
Men det ä r han och hans söner som bilda ryggraden i Francos och de andra upp- rorsgeneralernas arméer De ha verk- ligen något att kämpa för, de kan utan Viljan, från de Nationellas krav På människas lika rätt inom samhället ett ytterligare stärkt försvar samt ett och var enskild människas personli- effektivt civilskydd, till kommunister- ga ansvar mot detta samhälle.
nas önskan om bättre löner till man- Ur programmens rikhaltiga fraser skap och lägre befäl.
är det svårt att utläsa ordens valör, vi har från vår första dag intres- d. v. s. vad de besittande vill offra serat OSS för befolkningspolitiska och vad de icke besuttna vill komma spörsmål, på en tid då alla hithöran- åt.
De rika skall betala, säger kom- de frågor från högpolitiskt håll för- munisterna, och en stark progressi- klarades opolitiska Och Ovidkom- vitet i beskattningen hävdar de na- mande.
vi har gång på gång fram- tionella men högern och folkpar- hållit hur grunden för all samhälls- tiet värnar om bärkraften och den vård är en målmedveten befolk- fria företagsamheten, vart den så ningspolitik, genom starkt förbätt- leder.
rad moderskaps- och barnavård och Programmen lämnar oss i sin människovärdiga och tillräckliga mångtydighet ingen vägledning.
Men hem för alla.
valdeltagandet är en ofrånkomlig i detta vårt krav stå vi ej så isole- samhällelig skyldighet.
Ett riks- rade som i det förstnämnda.
Men dagsval är ej att välja ett valplakat.
den starkaste formuleringen finner vi Det är att Utse en representant för här hos de nationella det parti sig själv i den lagstiftande försam- som i förra frågan befann sig i vår lingen.
vårt valsystem må vara hur motpol.
missgynnande som helst för val på Socialdeniokraterna har visserligen person.
Men det gives tillfällen då i sina valbroschyrer vikt hela frågan intet annat återstår, än att se till den för sin räkning samt förklarat att an- enskilda personligheten.
ledningen till att så litet blivit uträt- tat ligger hos deras motståndare.
Detta tillåta vi oss att betvivla.
Ehuru erkännas må att högerns val- paroll på detta område är mer än r lovligt svag.
Och jordfrågan.
Intet valpro- gram Överensstämmer med de syn- punkter vi städse förfäktat, den näm- ligen att jordfrågans tyngdpunkt lig- ger i uppfattningen om jordägande- ra-tens natur.
Vi ha därför ej kun- I nat acceptera den skydds- och hjälppolitik som den förra och nuva- rande regeringen gått in för.
Vår grundsanning har vidare varit den värdesättning, som erkänner var tera mycket av det bästa i spansk tradi- tion och spansk kultur och ha härigenom helt andra förutsättningar att kunna upp- elda Spaniens ganska talrika krigarkast till entusiasm än t. ex. kommunister, Syn- dikalister och socialister med sina inter- nationella och därför impopulära ideal.
Det blir också nödvändigt för de radi- kala, säger Brochman, om de en gång skulle segra att bli mera fullblodsspanjo- rer än de äro i sina proklamationer och.
tal, ty Spanien ä r väl det land i världen, som har den mest utpräglade national- känslan.
Av en statistik som utarbetats av Na- tionernas Förbunds sekretariat framgår, att det i Spanien finns 4.2 miljoner män och 321,000 kvinnor, som gå under be- teckningen jordbrukare och lantarbetare.
Hur många av dessa fyra och en halv miljoner människor äga jord?
Om vi g å till en av spanska staten är 1930 utgiven publikation i detta ämne se vi att antalet jordägare i 27 av de sämst ställda provinserna trakter där frasen hellre dö än leva i elände ä r en verklig- het är nära en och en halv miljon, an- talet egendomar på mindre än en hektar 590,000, mellan en och fem hektar 527,000, mellan fem och tio hektar 142,000.
Det betyder att omkring 600,000 spanska, självägande bönder ha mindre än e n hektar jord, vilket är för litet för att ens en spansk bondefamilj, med sina i san- ning minimala krav på levnadsstandard, skall kunna livnära sig.
Vidare se vi att det finns över en halv miljon egendomar, som med rationell skötsel skulle kunna nödtorftigt livnära en familj, och att det bara är cirka 142,000 familjer, som kunna leva någorlunda sorgfritt på sin jord, även om arbetet ä r hårt Brochman belyser också den andra sidan av problemet, jorden utan männi- skor.
Nästan varenda spansk provins äger miljoner hektar i och för sig frukt- bar jord, belyst av subtropisk sol, men obrukad.
Den tillhör de stora godsen.
För-att nämna ett enda exempel: I närheten av Sevilla finns en stor egendom på femton tusen hektar, vars ägare besitter stora jordegendomar också i andra delar av Spanien sammanlagt 41,000 hektar som han av en eller annan anledning inte bryr sig om att bruka.
Efter spansk måttstock skulle denna jord ge utkomst åt omkring åttatusen självägande jord- brukare.
Munniskor utan jord och jord utan människor några få furstligt rika som den och miljoner som träla på den eller gå arhetslösa, men som i varje fall icke äga jorden där är grunden för den spanska revolutionen.
Striden om Madrids vattenledning, som äga telegrammen ofta talat om, ä r beteck- nande.
Tills för helt kort tid sedan var det en enskild adelsman som ägde vat- tenledningen till Spaniens huvudstad, Det ä r tankeväckande med hänsyn till den be- tydelse den konstgjorda bevattningen äger för Spaniens jord Den regering har framtiden för sig, som kan lösa Spaniens jordfråga och för- mår leda det livgivande vattnet till spa- niens ökentorra jord.
T I D E V A R V E T En balansräkning för Den Nya Given.
II.
Samhällets ansvar för den enskilde.
Den De lägre inkomstgrupperna där behovet är skriande ha praktiskt taget lämnats helt ulan bistånd Så snart för- Nya Given innefattar olika för- I godo sök att grundlägga en viss om- vårdnad från det allmännas sida av nöd- ställda människor.
Det är en för det amerikanska sanihället i stort sett ny princip, och försöken att genomföra den slag om allmän byggnadsverksamhet i stor skala blivit framlagda, ha privata fastighetsägarintressen lyckats att mo- na.
Hela denna plan kom till ganska mycket på måfå och fungerade förresten dåligt Bonus åt veteranerna När Förenta Staterna gick med i kriget som icke hade glömt de miljarder som pensionerna åt inbördeskriget soIdater hade kostat att undgå det kornmande ekonomiska ansvaret gentemot krigsveteranerna.
Den införde e t t försäkringssystem mot krigs- risker och vissa förmåner i form för frontsoldaterna, Denna plan misslyc- kades fullständigt I fjorton är har en förbittrad strid om » rättvis vedergäll- 1917 försökte regeringen annan intressanta lärdomar bilisera sitt politiska inflytande och hind- ning åt veteranerna pågått Harding rat förslagen effektiva genomförande.
Coolidge och Hoover försökte alla efter varandra skjuta ansvaret på framtiden Offentliga arbeten Nödhjälpåtsgärdor.
och Roosevelt inlade i sin tur veto mot president Roosevelt gick redan från När den Rooseveltska regimen bör- förslaget om omedelbart utbetalande av början av sin regering in för den Keyne- jade, var en av dess första uppgifter att krigspensionerna, både i maj 1935, och ska satsen, att offentliga arbeten hör sät- i en eller annan form dra försorg om de sedan i januari 1936.
Men han lät sig tas i gång i stor omfattning under tider arbetslösa.
Den föregående presidenten slutligen utan alltför mycket motstånd av depression för att motarbeta arbets- Hoover hade in i det sista hållit fast vid överröstas av båda Husen i parlamentet, lösheten och fördela köpkraften, när den åsikten, att nödhjälpsåtgärder vore en lo- Detta innebar, att omkring tre och en privata företagsamhetens förmåga i det- kal angelägenhet, som ålåg de enskilda halv miljon före detta frontsoldater un- ta avseende sviktar.
Sammanlagt ha om- staterna och städerna.
Den genom de- der innevarande sommar ha rättighet att kring 8 miljarder dollar förbrukats för pressionen våldsamt ökade understöds- genom postkontoren få ut sammanlagt offentliga arbeten i Förenta Staterna.
bördan hade bragt många stater och omkring två och en halv miljarder dollar ha haft att ge.
många Det har allmänt erkänts av opartiska iakt- kommuner till bankruttens rand.
Den tagare, att dessa åtgärder haft en vä- federala administrationen för understöd senlig del i att välståndet någorlunda upprättades och Parollen att » ingen mun- kunde återställas.
En hel del förbätt- niska får svälta » ställdes upp för dess ringar ha även åstadkommits på detta verksamhet.
Den åstadkoni även en om- sätt, framförallt offentliga byggnader, fattande nationell organisation, till stor i krigsersättning Vissa inskränkningar gälla dem som redan belånat sina pen- sionshrev, men det väntas allmänt att ve- teranerna komma att fortsätta striden för att få sin regelrätta pension fullt utbe- talad, liksom deltagarna i inbördeskriget goda vägar, parker, lekplatser, flygham- del genomförd med lokal självbestäm- och spansk-amerikanska kriget på sin tid nar, fördämningar, vattenledningar och manderätt.
P i många platser var stan- fingo.
skogsplanteringar.
De flesta av dessa darden låg och organisationen dålig men företag ha satts i gång av lokala myn- förhållandena blevo i alla fall betydligt Arbetslagstiftning digheter som också bidragit till kostna- bättre än under Hoovers regeringstid och Den organiserade arbetarrörelsen visa- derna.
Många av arbetena skulle ha arbetet tog sig allteftersom tiden gick.
kommit till stånd även utan federal hjälp.
Denna organisation omintetgjordes emel- de v i d Den Nya Givens start en livskraft vars make inte förekommit på över tio år Emellertid kan en hel del allvarlig kri- lertid till största delen under hösten 1935, Sjunde kapitlet i återhämtningslagen som tik riktas mot de offentliga arbetenas Organisationen för allmänna arbeten tycktes lova att regeringen skulle stöda genomförande, framhåller The New Re- som fungerade under vintern 1933-34 införandet n~ kollektivavtal gav ny fart public i sina kommentarer, I flera fall var i många avseenden det mest lyckade nt fackföreningarna.
På ett a r bildades regeringens försök i denna riktning, förhalades igångsättandet pa ett rent omkring 1,300 nya organisationer och oförsvarligt sätt och tämligen allmänt på kort tid hade 4 miljoner människor medlemsantalet i den amerikanska lands- måste man säga, att kostnaderna för re- fått arbete, varvid principen om att Varje geringens arbeten blivit abnormt höga, människa skulle få ett lämpligt arbete organisationen.
som hade minskat med Detta har till stor del berott på bristande följdes i stället för systemet » arbete till hälften sedan 1920, började stiga på nytt.
planering, brist på erfarna arbetsledare varje pris », bara det är en sysselsättning, Men det blev snart uppenbart att den- högkonjunktur och oförmåga att skapa en god allmän- Hela denna organisation slogs i stycken na fackföreningarna.
anda bland arbetarna, I en del fall ha nästan på en dag våren 1934, till stor del byggde på en bedräglig förhoppning.
Re- geringen som blev rädd för att den sti- också ovidkommande politiska tvister på grund av Mr Roosevelts ryktbara be- gande strejkvågen skulle försvåra åter- med ty åtföljande ingripanden försenat nägenhet att plötsligt träffa överenskom- hämtningen förmådde arbetarna att över- och försämrat resultaten.
melse med storfinansen om att börja ge de öppna arbetsstriderna och i Stället Särskilt igönfallande ä r regeringens spara.
förlita sig på det tvivelaktiga experimen- underlåtenheter ifråga om bostadsbyg- En hel mängd olika försök att tillför- gandet.
Ett omfattande program på det- säkra människor deras nödtorftiga uppe- tet med medling från regeringen.
Den ta område hade varit så mycket mera hälle gjordes f, ö., såsom t, ex, arbets- hjälpte arbetarna egentligen bara i så- av önskvärt, som bostadsbristen är synner- ligen svår, och som byggnadsverksamhet lämpar sig bra för offentliga arbeten Den amerikanska regeringen har visser- ligen kastat ut stora summor på repara- tioner och nybyggnader, men de ha till största delen kommit medelklassen till Dessa Visade sig ganska framgångsrika.
Vidare den s. k. familjehjälpen som gick ut på att en medlem i varje av det allmänna under- stödd familj skulle skaffas ett Iämpligt arbete, medan ansvaret för de övriga överlämnades åt de lokala myndigheter- läger för ungkarlar, dana fall, då de hade makt nog att reda sig själva Arbetarna underkastade sig denna medling och blevo bittert besvikna.
Med- lingen visade sig absolut ineffektiv, så snart arbetsgivarna voro motspänstiga.
Dess försök att bilägga tvisterna utmyn- riade ofta i resultatlöst förhalande.
Medan hundratals nybildade fackföreningar fur- gäves sökte vinna erkännande, hade ar- betsgivarna fria händer att oberoende av arbetarnas krav organisera sina anställda i fabriksklubbar under företagets ledning.
Fastän The New Deal alltså inte kun- de säkra arbetarnas föreningsrätt, främ- jades den i alla fall i de industrier där arbetarna redan förut hade goda ledare och medvetna krafter.
En viss utvidg- ning av industriförbunden var kanske till Slut en av Den Nya Givens största vins- ter för arbetarna.
BLOMMOR.
n soniniarmorgoii på en » alm », en ä r det skönaste man kan uppleva i alperna.
Rymden och skogssu- set Barrdoften och fågelsången de seg- lande skyarna och markens blomster den ljuva stillheten, de gyllne molnen, det ä r fäbod, Som genom trollslag ä r all trötthet Borta Källan sorlar, vinden smeker.
Det är en underbar stund på dagen, hela rym- den ropar: vila ut människa.
En katt kommer smygande, jag ger signal och ärlorna lyfta mot skogsbrynet Vid min fot sta tuvorna tätt, smultronen lysa, de smaka sol.
Blåklockan ringer.
Från da- len höres en svag klang, den första mäs- san kallar.
Klockan ä r halv 6.
Som havsvidder skimrar dalen därnere i morgondiset Jodlarnas rop höras i fjärran.
Kalvarna råma.
Det surrar så muntert i luften, det ä r tusende melodier däri.
Morgonen glittrar rosigt och vän- ligt.
Det doftar vanilj, det ä r brunkul- lorna de fagra orkidéerna, som fylla luften med sin arom Med färger, intensiva som solens glöd, locka blommorna vandraren allt Iängre upp.
Stilla och anspråkslösa stå de och lysa med förunderlig glans.
Grannast ä r enzianen, den stora blå.
som en matta, en lysande blå breder den sig över den gyllenbruna marken.
Djupa, en aning stela och fattiga på honung stå kalkarna tätt, tätt.
Enzian tål egentligen ingen rival bredvid sig.
De glänsande små fjärilarna, också blå, och bina äro dock tacksamma, om de hitta en trollblomma eller någon annan ört på höjden.
Blodröda lysa alprosorna.
Den vack- raste sorten det finns två har ljust röda, nästan skära kronor.
Bladen äro håriga och skimra som silver i solljuset.
A, dessa röda backar och stup!
Har man hittar man aurikler, de guldgula, primula auricula.
Men det hör till sällsyntheterna.
Det ljuvaste av allt ä r dock soldanel- lerna, de små isklockorna, som blomma alldeles i snökanten.
Kalkarna likna mest vår linnéa men äro ljust violetta och fint fransade i kanten.
Något så skört och luftigt väntar man knappast att finna på vår jord.
Som en skir slöja breda dessa tusentals små klockor sig över marken och sända ut den allra sva- gaste doft.
En flock får dricker vattnet vid soldanellernas fot Bredvid Enzian av enzianrötter får man en härlig likör och alprosor trängs Dryas, fjällsippan, med de silver- vita bladen.
Kalkarna äro stora och vita och växtsättet mattlikt Bland steniga snår kryper Daphne, den rosenröda Ti- hast, som doftar så härligt.
Gräset tar slut, mellan stenarna titta ändock blom- morna fram: gula violer, ljust violetta snårväxter och en mörkare lejongapsart, Linaria alpina.
Även Pedicularis, en spira, reser sitt huvud bland de skarpa kalkflisorna.
Det är på 1,900 m. höjd.
Söker man plocka de sköra blomstren, skär man lätt sönder fingrarna.
Kvällen dalar och vi gå ner på platan, det är 1,000 m.
Ängarna här bära den rikaste flora.
Sällsynta orkidéer finner man här, t. ex. flugblomstret, vars stora kalkar äro som mörk sammet, eller den doftande krutbrännaren, som har ljusröd krona.
T.
o. m. Dingel, en orkidé, som e j förekommer i Sverige, ha vi hittat.
Hela växten, även stängeln, ä r ljus vio- lett.
Blåklockor av alla slag, Salvia och gullkragar, Arnica alpina står stolt, hela marken ä r ett enda Herrans under.
tur välluktande Elsie Reuterwall-Meier.
dan i en nära framtid.
Men under tiden bidrar varje manad, under vilken den Socialförsäkring och allmän omvårdnad.
Förenta Staterna slog under president fungerar till att försvåra den eventuella revisionen och göra den dyrbarare.
Roosevelts tid in på samma väg, som re- Trots alla dessa brister måste det be- dan föls av praktiskt taget varenda civi- liserad stat: Nationen lade grunden till en tonas vilket viktigt steg framåt detta omfattande socialförsäkring.
Under den- accepterande jnnebär av det allmännas ansvar gentemot arbetslöshetens offer na nya, ännu icke av Högsta Domstolen gentemot de gamla, änkor, faderlösa och godkända lagstiftning falla åtgärder för blinda.
Det betyder detsamma som en arbetslöshetsförsäkring, åderdomspensio- fullständig brytning med den gamla indi- nering, hjälp åt fattiga mödrar, blinda vidualistiska traditionen från president och en del andra grupper av människor.
När lagen Slutligen gick igenom blev den Hoovers dagar en tradition som omfattas en stor besvikelse för praktiskt taget alla av de konservativa i allmänhet och för ögonblicket av så gott som alla det Re- experter av betydenhet.
gladeligen från alla erfarenheter, som publikanska partiets förespråkare.
Även om nästa val skulle medföra nederlag för Den av le- under åratals experiment vunnits demokraterna, ä r det inte troligt att la- dande nationer i Europa.
gen om socialförsäkring tas tillbaka.
Häri Under inflytande av den heliga princi- ligger en avgjord framgång för uppfatt- pen om delstaternas rättigheter skapades ningen om del kollektiva ansvaret, och intet enhetligt federalt system.
Endast de härvidlag har president Roosevelt gjort stater som redan ha ett eget system, få sig förtjänt av aktning för sin insats.
hjälp från förbundsstaten Delstaternas hjälpsystem behöva ingalunda vara en- hetliga och de kunna arbeta med utomor- dentligt låga hjälpvillkor.
Sammanfattningsvis kan sägas, att ifrå- gavarande lagstiftning uppvisar nästan alla tänkbara brister.
Den var för det bortsåg första otillräckligt förberedd och har inte tagit vara på värdefulla erfarenheter från andra länder.
På många punkter blev det politiska intressen som avgjorde inne- hållet.
Inkompetenta rådgivare med po- litiskt inflytande tillfrågades vid utform- ningen.
Vissa stater komma inte att kunna utnyttja lagens möjligheter, utan att först bli tvungna att revidera sina författningar.
Man kan gott förutsäga, att lagen måste grundligt revideras re- '
fjortonde årgång Lördagen den 15 augusti 1936 Demokratins livsvill kor.
(Forts. fr. sid.
I.)
sina anlag och får den plats i samhället medel hävda denna enda rätta linje.
som hans anlag gör honom bäst duglig för; 3. vi lever inte som våra grannar spartanerna ständigt med kriget för ögo- nen, i militärisk drill ända från barndo- men.
Genom att vi vänder sinnena mot andliga idrotter hur vår stat blivit en skola för hela Hellas.
Här ä r demo- Faran för demokratin är att den också blir militaristisk.
Det kan ske på två sätt.
Just i ögonblicket har vi Som ett väldigt observandum erfarenheten hur den tanken griper omkring sig, att demo- kratin måste vara beredd att försvara sig med vapen och ändå vara demokrati kratins livsvillkor angivna.
De tre punk- trots att man går in i ett annat väsen, terna griper också så djupt in i varandra, trots att man ända från barndomen att vilken man än tar upp är den ofrån- uppger vad som är demokratins livsvill- kor.
Men det finns en mer enbart komligt beroende av de andra. '
v å r egen tids demokrati kan kanske andlig militarism, som nog sakta men med rätt sägas börja i 1600-talet Eng- säkert spelat demokratin över i diktatu- land med de religiösa sekternas, där- rens händer.
Inte minst inom demokra- ibland främst kväkarnas, oböjliga strid tins alla rörelser har man glömt hur le- för sina mänskliga rättigheter.
Därur vande människor är beskaffade, glömt växer en ny värld i Amerika, varifrån im- den verkliga människan sådan hon är.
pulser går tillbaka till England och till Hon är varken fredsmänniska, nykter- revolutionens Frankrike.
Men det var hetsmänniska, kvinnosaksmänniska eller Och verkligheten romantiken i vidaste bemärkelse, det var antislaverimänniska.
dess själsliga upplevelse av människans hämnar sig.
Vad som hänt på det Sista oändliga möjligheter, vilka kan växa blott trekvartseklet är att man toppat roman- i frihet, med dess spännvidd från Rous- tikens hisnande syn på människans oänd- seaus Frankrike, över Tyskland, Norden lighet och enbart velat driva in henne, och England, som blev källan och livs- utnyttja henne i rörelser, föreningar, por- strömmen i 1800-talets demokrati.
tier, som torkat ut sina egna människor v i vet att demokratin har levat och o c h så har deras yttersta spets blivit ett plöjt sig väg i adertonhundratalets stora knastertorrt politiskt spel.
Där ligger vår folkrörelser: arbetarrörelsen, kvinnorörel- sen, bildningsrörelsen, nykterhetsrörelsen, fredsrörelsen m. fl.
Alla kämpar för människovärdet.
Och alla ha sett mot ett mål: att få sina strävanden stadfästade i lag.
v i borde ha blivit visa genom den hi- storia vi just upplever.
Vi har sett att lagfästandet icke betyder att vi är fram- me vid målet Med.
lagfästandet kommer Snarast en död punkt och reaktion.
De- mokratin har levat inom rörelserna, i de Små grupperna, där människorna aktivt levat upp och Varit med i arbetet.
Så länge livet funnits där, har det överallt Satt Samma prägel som kristendomens folkrörelse en gång formulerade så: här dödsdom, och det är vad historien just nu lär OSS.
Den bäst upplöjda, äldsta och enklaste av alla fåror att köra ned i är militaris- mens fåra, Den ger den form för mänsk- lig samverkan som alltid fungerat mest oklanderligt: den blinda disciplinens.
Därför är det också det lättaste av allt att också demokratins kärra åker ned i den fåran.
Det enda som kan lyfta den därur är oändliga fonder av mänsklig andekraft, så som den strömmar fram och bildar epok när människan hel och hållen rör på sig, Det finns vissa tider i män- niskolivet liksom i historien när man skulle kunna säga att detta på sär- skilt genomgripande sätt sker: i barndo- T i l l årets slut kr.
3:25.
N:r 30 sade fru Letitia Deras barnfantasi var tillfredsställd.
Har n i hört dag efter dag en fru gräla på sin man, som kommer för sent till (Forts. fr. sid.
1.)
middagen?
Ett sådant rekord i enformig- Andra punkten i Världssamlingens het och slentrian har jag aldrig hört an- program gäller allmän reduktion och be- nars.
Om det inte vore i kvinnors kär- gränsning av rustningarna genom Natio- (Forts. fr. sid.
1.)
och fastna inte.
De goda litterära reg- leksförklaringar Och kärleksbrev.
» Jag nernas förbund.
Men det har ju totalt lerna, som föreskriva Originalitet, va- älskar dig, du är den ende mannen för misslyckats trots väldiga bemödanden och riation, egenart, äro inte hörsammade och mig, älskar du mig mitt hjärtas ende det lär icke kunna lyckas bättre med iakttagna, och utan dem kan Vi inte vinna egen älskade .. du ä r mitt allt På jor- N.F:s nuvarande konstitution.
Här gö- den, utan dig kan jag inte leva. » När res fortfarande gällande, att man kan vårt auditoriums öra.
han får i handen det trettiosjätte likaly- åstadkomma begränsning av rustningar- dande brevet förlåter jag honom, om han na med bibeehållande av rustningarnas Och vårt dagliga liv?
Skulle vi inte där behöva lite litteratur?
lämnar det oöppnat.
djupliggande orsaker.
Dessa bestå i Inte i detta ords karikerade mening, men Och nu Om dagarna ä r det telefonen!
kränkandet av den nationella självbe- riktig litteratur, iakttagande av Vissa Män som arbeta kunna kanske inte stämmanderätten, språkförbistringen den konstnärliga och litterära regler?
I vårt Stänga av sin telefon Och så kommer rasande ekonomiska konkurrensen, för- umgänge med tjänare, barn och blomma, alltid den där kvinnorösten, med alltid summandet av jordens befolkningsfråga hälften intresse, hälften åsidosättandet av de andliga värdena och med kärleken och vänskapen, med våra Samma tonfall direktörer, vår kontorspersonal och vår skrämsel och med samma ord.
T y kvin- de moraliska faktorerna klientel?
Har n i någonsin hört en mamma nan, som dock är helt upptagen av att Den dominerande orsaken nu är leka med sitt barn?
Jag har hört riktigt invänta den dag, timme eller minut då nationalitetsförtrycket i samband med kloka mammor leka med Sina barn: » Nu hon Vågar ringa honom nästa gång, hit- språkförbistringen.
Denna punkt är d e skall vi leka tåg.
Nu far V i till Stan och tar inte under hela denna den Otåliga minerande därför att England och Frank- hälsar på pappa.
Här kommer mamma, väntans tid, på ett enda Originellt ord, rike inte vill höra talas?
, de under- guda, guda, hur står det till?
Nå, hur som skulle kunna väcka hans intresse.
tryckta färgade rasernas självbestäm- Tänk att Om jag vore karl, skulle jag bli galen Adjö, adjö igen. » gick resan?
manderätt i Afrika och Asin bara inte säga, att det var ett tåg, som bara av att veta att vänta detta evigt Den tredje punkten i Världssamlin- for till världens ända och att det var enahanda!
Det blir som de där ramsor- gens program hävdar kollektiv säkerhet drottningen av Saba man skulle fara och na: man uppfattar inte längre orden utan genom ömsesidigt bistånd mot fredsbry- bara ljudet.
Och slentrianen gör att ljudet tare.
Detta kan väl inte vara åtminstone hälsa P å.
.
Och skall väl barnet kunna f å någon förlorar sin styrka.
Det skulle Säkerligen Nordens ställning Tvärtom.
Den kol- vinst, behålla något kvar i sitt hjärta och vara till nytta för damerna, om de lärde lektiva säkerheten har ju av naturliga skäl samvete av det vanliga Sättet, På vilket Sig att även vid telefonbruk införa Iite hotat gå alldeles sönder.
Menar rörelsen, man levererar förebråelser.
Inte ens de mer av den häcklade litteraturen, närmast att det finnes utsikter att ge den full mest litterärt anlagda personer kunna menat för att skapa den nödvändiga dra- effektivitet Att förekomma gränskrig hitta på något annat sätt att gräla, än matiska spänningen och effekten.
Hur med folkförbundskrig blir väI alltid en det evigt enahanda: har du igen tagit det skulle gå till?
Till en början bara motsägelse och i varje fall en utopi.
min sax!
Jag har sagt att du inte får ta genom att göra påringningarna något Vid den fjärde programsatsen, över- min sax.
Har du nu gått utan galoscher.
mera sällsynta .. vägande av fredlig revision uv ohållbara Har jag inte hundra gånger sagt, att du Det skrivs för många böcker nu för mellanstatliga förhållanden i enlighet med inte får gå ut utan galoscher .. tiden.
Förut tog man allt från böckerna, N,F; s pakt kommer man in på en frukt- Det berättas, att Napoleons moder äg- nu lägger man allt i dem.
Det blir inte bar punkt.
Rörelsen vill icke godkänna de en praktmöbel, där hon på gamla da- kvar någon litteratur, någon konstnärlig ohållbara mellanfolkliga förhållanden.
gar i Rom förvarade sina » minnen » och form för vardagslivet.
Och ändå kan Men ett sådant förhållande är undertryc- skatter.
Barnbarnen voro förbjudna att personligheten i alla sina uppenbarelser kandet av nationaliteterna i alla världsde- gå och peta på och försöka öppna den lika litet som poesien, lika Iite Som skål- lar.
Detta vill England och Frankrike mystiska möbeln.
De ville veta varför det och valtalen meddela sig till andra utan och förmodligen icke heller andra stor- var förbjudet.
» Det är därifrån småbar- att söka sig exakta, det viii Säga konst- makter erkänna.
De ha svårt att göra Alma Söderhjelm.
nen komma, och som ni alla kommit,, närliga uttryck.
det, o c h det är lättare för oss att er- Nordens Lite mer litteratur .. eller är icke kvinna, jude här eller ar grek, icke träl här eller ä r icke fri.
Men man domstiden mens lektid stiger och i människan ungdomstiden.
i hela I ung- sin vart har man kommit med Nationernas vidd ner i var generation av mänsklighe- förbund med förbudslagar med kvinnor- ten.
Därför har ungdomen ett behov att nas lagfästade rättigheter?
Och för bild- spela På alla strängar därför dras den ningsrörelsen betecknar statsskolornas till det som bäst samlar människolivets fasta nät Och statsunderstödens trygghet hela vidd: stämningar, dikt, skådespel snarast en ödespunkt.
människors umgänge På djupet krävan- Demokratin har gjort bankrutt säger de dåd religion.
Dett är människans man I parlamentarismen har den visat rätt?
endast så kan det v i sätter högst i skan Det är där som 1800-talets de- punkt går olyckan Iös?
Hur kan den mokrati gått fel.
Antingen skall männi- ideala staten åka ner i penningväldet?
skan vara människa, då passar hon för Platon låter muserna träda fram för att demokratin, eller militaristiskt inställd besvara frågan.
Därför, säger de, att och inburad, då passar hon inte, man försummat oss.
Därför att man satt Under peloponnesiska krigets dagar gymnastiken högre än musiken.
Pen- gick Sokrates omkring på Atens gator ningbegäret ' kryper över människan, sä- och samtalade med människor som han ger Sokrates därpå, då hon är berövad mötte, en för en, utövande vad han kal- sin enda väktare: filosofin förbunden med i dess svaghet Och styrka.
När kriserna men samla hela detta rika spel På en kommer i ens eget liv ser man att det enda sträng Och därmed försäkra sig Men det händer dock Om all håg Och alla krafter.
Och hur Ofta ständigt att man förmår något som man lyckas den icke!
Den anar också att inte förstår.
Så är också demokratin till, barndomens lektid ä r en epokgörande tid vidast omspännande av de sokratiska samtal, som Platon återgivit, det som bär namnet Politeia, medborgarstaten.
Där finns en skildring av olika statsfor- mer, från aristokratin, varmed här verk- Våra rörelser kan vi inte lämna.
Den, eller de, som gripit oss, kräver oss, och gör säkerligen alltid långt mer för oss än vi för dem, Däri samlar och uttrycker sig människornas demokratiska strävan- Iigen menas de bästas styrelse, vidare genom penningvälde, som föder demokra- ti vars fel enligt Platon är att vilja göra det olika lika och därifrån till tyranndömet.
Den stora frågan b l i r: var börjar det gå utför?
&amp;,, vilken den.
Men vi måste djupt fatta att alla rörelser är till för människans skull och i kraft av människor.
Och därför häm nar det sig att glömma vad det är att roll kunna inra därom.
sägas: Här över skulle förmågan möjligen, kan tyvärr, ingen tvingas.
Den enda som kan uträtta nå- got i ett sådant fall är sanningens makt.
Och då bör väl Norden lägga till sina uppgifter att börja tala om densamma.
F. ö. är uttrycket » revision i enlighet med N.F:s pakt, klart.
Det förefaller som om det gällt den nuvarande pakten.
Den är oduglig därtill.
Den måste revideras.
sina svagheter Ja det är självklart att människan få saft Och kraft att leva Och lade sin förlossningskonst.
Att han på musiken.
En gång i barndom och Således en ny akt, som talar om vilka demoktatin ständigt måste göra bankrutt att bära tungt arbete.
I denna ålder något sätt också hade sina tankar rikta- ungdom invuxen i själen, förblir den ohållbara förhållanden, som råda ty den är ett med människolivet självt som är idealbildningens tid, viii militaris- de På samhället, därom vittnar bl.
a. det livet igenom människans enda hjälpare, Norden bör vara försiktig med sin varit humbug.
när den lever i sin egen styrka, i män- niskors samarbete Och fria samverkan ' " Där vi står &amp; kanske det pelopon- nesiska kriget mitt ibland oss Diktaturer formerar sig ur demokratierna därigenom, att ett Parti med någon slags militär makt i och omkring sig förklarar en åsikt, en riktning vara den enda rätta, nu och för all framtid.
och handlar därefter.
vi kunna verka för att göra de- mokratin, d.v.s. människolivet, segrande i striden mot det dödande gift som är den smygande militarismen, måste det ske genom en väckelse, ett erkännande av hela människan.
Visserligen också ge- nom en väckelse mot krigsberedskapen, Skall Det blir därför av men den blir till intet om den ej sker i ofrånkomlig logik berättigat att med alla samband med det som rör hela männi- vara människa.
Honorine Hermelin.
uppslutning kring ett sådant program.
v i böra ha delegater vid kongressen för att betyga vårt intresse men de böra göra vänskapliga erinringar att Norden icke kan g i l l a programmet.
Mig undras om det är tillåtet att in- för kongressen framföra min betänksam- het, sådan som jag nu framfört den i Tidevarvet, framkastar borgmästare Lind- hagen till sist.
Det sades av den utsän- de Mr Grumbach, att man från kongress- ledningens sida önskade så stor anslut- ning som möjligt men icke talare!
l så fall reser jag icke dit ner.
