# ID: svediakorp-per3743
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1935
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 8,590
# sentences: 412
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Vad är meningen Valen i England.
rationaliseringen?
med Vad har hänt?
V A P E N S T I L L E S T Å N D S D A G E N den II november firades traditionsen- ligt i P a r i s, London, Bryssel, Washing- ton med demonstrationer, tyst minut och hyllningar vid den okande soldatens grav.
President Roosevelt undersirök i sitt tal handelsbarriärernas belydelse som krigs- orsak.
I Ilalien firades samma dag konungens födelsedag med stora t r u p p revyer och ett tal av Mussolini.
som fur- klarade, att Ilalien vore berett att med dessa sina militära stridskrafter försvara sina intressen och sin värdighet i Euro- pa, Afrika och överallt där det behovs.
» Två gamla räkningar ha klorals på ett par månader, och resten skall komma., EN K R A F T I G ITALIENSK OFFEN- SIV har den senaste veckan ägt r u m på de abessinska fronterna.
- sedan kale har tagits Ma- det utrymts av sina innevånare, Men Abessinien tycks ho vunnit några framgångar, särskilt på södra fronten.
A L L V A R L I G A O R O L I G H E T E R ha ut- brutit i Egypten, som fordrar själv- styrelse och vänder sig mot Englands kontroll över landet.
I T A L I E N HAR Ö V E R L Ä M N A T en ut- förlig protestnot som deltaga i till samtliga stater, D etta skrives under den engelska val- biten anger över att man lät lura sig att rörelsens slutspurt, och när Tide- välja honom som nationell socialist år varvet kommer ut är valet över.
Ingen 1931, när han övergivit sitt gamla ar- tänker sig någon annan möjlighet än att betarparti och gått in i det nybildade na- den nationella regeringen skall få majo- tionella blocket, bestående utom av ho- ritet på nytt, men oppositionen, som nom och hans grupp av vänner huvud- nästan krossades vid panikvalen 1931, sakligen av konservativa herrar och en hoppas att återvinna nog styrka för att knivsudd nationalliberaler.
Det kan ock- spela en helt annan roll än den gjort Sa betyda att man nu efter fyra år vet under de gångna åren.
D e oberoende huf lite Mac Donald kunnat göra för att liberalerna anse i stor utsträckning att bevaka arbetarnas intressen i den natio- en stark nationell regering är en större nella regeringen.
även om han velat.
Och mera närliggande fara än en arbetarre- att man först nu överblickar vilken skada gering.
Manchester Guardian talar ock- han gjorde sitt gamla parti och de idéer s i om en allians mellan labour och libe- det star för, genom att överge det i fosterlandets namn.
ralerna inom oppositionen.
Den episod under valkampanjen som Det ä r naturligtvis inte i alla valkret- gjort det mest tragiska intrycket, ägde sar valmännen bära sig Sa åt mot rege- rum d3 Mac Donald mötte sina gamla ringens kandidater.
ty ifråga om Mac väljare i två gruvarbetarsamhällen och Donald kommer en extra bitterhet till, genom organiserat oväsen blev hindrad som han tydligen besvarar.
Men en stor att tala.
Inte ens till hans dotter ville minoritet har dock vaknat ur den illusi- man lyssna, och familjen Mac Donald fick nen från 1931 att en del herrar ur olika resa sin väg utan att ha fatt lägga fram partier plötsligt skulle kunna bilda en sina skäl varför man borde välja Mac nationalregering över partierna.
Efter fyra år vet man vad det är som Donald till parlamentet på hans » allparty egentligen sker, när folk från olika par- program,.
Visslingar ä r inga argument, men väl- tier med absolut motsatta idéunderlag jarna hade nog grundade skäl för sitt ra- ska samarbeta.
Antingen måste det star- seri.
Det kan ha uttryckt gammal in- (Forts. å sid.
2.)
N.F:s sanktionsåtgärder.
D e t framhåller att Italiens argument icke tillräckligt beaktats, att Folkförbunds- pakten icke tillämpats på del sätt som motsvarar det verkliga läget och att den faktiska utvecklingen, d.v.s. det befriel- se- och kulturarbefe som Ilalien utför rättfärdigar dess Abessinien.
Dessutom mot handlingssätt mot vänder sig Italien första gången just mot detta land.
medan G e n o m en mängd tidningar världen runt har i dessa dagar gatt ett ut- de aldrig kommit till användning i tidi- gare konflikter och tillåter sig a l l, ehuru drag ur den i Genève just utkomna nya part i målet, påpeka att sanktionsförfa- upplagan av N.F:s årsbok om handeln randet innebär ett hot mot hela världs- med vapen och ammunition; och i detta ekonomien medför den säkra kon- utdrag har Sverige figurera1 som n: r 4 sekvensen att beröva oräkneliga arbetare i storleksordningen bland de där redo- - i hela världen deras existensmöjligheter.
visade vapenexporterande länderna.
Samtidigt ä r Sverige överallt, där detta England vill inte svara ensamt på pro- testnoten utan förordar ett kollektivt nu lästs, sedan gammalt känt såsom en av fredens pålitligaste » vapendragare », svar från sanktionsmakterna.
STAHLHELMORGANISATIONEN i i varje fall i » Det fredlösa Europa,.
Hur Tyskland har nu definitivt upplösts, rimma sig nu dessa bada fakta med var- sedan den länge varit föremål för in- andra, särskilt i alla de många miljoners skränkande åtgärder.
Några förutsätt- ögon, som se enkelt, naturligt och okom- ningar f ö r dess existens finnas icke läng- plicerat på saker och ting och som ivra för fredens utveckling i världen?
Utan re, förklarar Hitler.
A R O R T K O M M l T T É N S F Ö R S L A G av- tvivel dåligt!
styrkes av Lagrådet, som anser att de sociala indikationerna böra utgå u r lagstiftningen.
Avbrytande av havande- skap på eugeniska indikationer bör där- emot kunna ske, anser Lagrådet i likhet med Abortkommittén.
Likaså bibehålls de humanitära indikationerna med visso inskränkningar.
Vad de medicinska indi- kationerna beträffar anser Lagrådet att dessa också böra läggas in under lag- stiftningen och o f f här de sociala syn- punkterna skola i tillräcklig utsträckning kunna göra sig gällonde.
I R E N E HARAND, Hitlers obevekliga vedersakare kommer att tala i Stock- holm — på inbjudan av Radikala F ö r - ningen - november.
sannolikt söndagen den 24 d e häpnadsväckande möjligheter tekniken äger.
Maskinerna har blivit som män- niskor, som förmår allt.
Mikroskopiska ullfibrer tas om hand av blixtsnabba spo- lar och vävstolar, omtänksamma som om de både tänkte och kände.
Innan det fär- diga, färgade, lagade och uppmätta tyg- stycket ligger klart har det genomgått en beundranvärd framställningsprocess.
Men man märker också snart klyftan mellan de tekniska underverken, när det gäller varan, och de delvis primitiva arbetsför- hållandena, när det gäller människan.
Har ni t. ex. sett en textilfabrik inifrån?
Har ni hört bullret, som gör den ovana fullkomligt lomhörd och varje samtal nästan omöjligt, känt hettan, det fina stoftet i luften som oavlåtligt kittlar i an- siktet, sett maskinernas krav på ständig påpasslighet och flyhänthet.
Allt som frestar på en människas fem sinnen.
El- ler en tobaksfabrik.
På de avdelningar, där man direkt sysslar med själva toba- ken, tvingas arbetarna att från morgon till kväll andas in den starka tobaksluk- ten, antingen de tycker om den eller inte.
Det ä r ungefär som att vara dömd att evigt lukta på en cigarrlåda - i för- stärkt måtto.
Redan trängseln bland maskinerna, bundenheten, beroendet I små detaljer av kamraternas arhetstakt, hetsen och de ensidiga rörelserna gör ett av- skräckande intryck på den som inte är van.
Men trots allt är det inte själva ar- betet som är det värsta.
Fråga en to- baks- eller textil- eller tändsticksarbeter- ska om hennes arbete.
J a g tror att ni med ganska få undantag får till svar att » själva arbetet är inte så farligt - jag cessivt och oavbrutet förbättrade ekono- tycker det är intressant - mitt arbete mi, vår därmed sammanhängande för- Den utomstående som går igenom en intresserar mig j a g är nog född till måga att betala de högsta förekomman- fabrik fäster sig väl först och främst vid (Forts. å sid.
4.)
de arbetarelöner, att införa en mängd so- ciala välfärdsanordningar, att leva rela- tivt lyckligt i en föga lycklig värld.
Far allt detta och mycket annat gott har den bevarade freden varit en mycket viktig förutsättning.
Vad skola nu de miljonerna fredsvän- ru Sigrid Gillner lär enligt dagspres- förstått, vad där kan finnas av djup idea- och Sverigevänner - ute i värl- ner sens förmenande lämna riksdagen litet och livskraftig offervilja inom kvin- den tänka, d &amp; de läsa om det fredliga Sverige såsom stort och ständigt stigan- nästa år.
Hon har redan nu skrivit sin nornas sammanslutningar.
Man letar för- de vapenexportland?
Ja, vad tvingas man avskedshymn.
Det finns ingenting tack- gäves efter ett enda erkännande ord åt tänka då man hör berättas om att en sammare för en kvinna än att, som fru den politiska kvinnoorganisation, som man, som brukar tala för nykterhet och Gillner här gjort, vända sig mot den författarinnan själv tillhört och som ut- själv är nykter, har små extrainkomster övriga kvinnovärlden.
Då är tidningar- fört ett så storartat arbete över hela vårt där nu na strax framme och skriver langa spal- land.
Inte heller spårar man den minsta på försäljning av spritvaror sådan handel ännu är tillåten för den en- ter, det må gälla vilken liten småskrift förståelse för betydelsen av att kvinnor- skilde?
Säkerligen kan man i intetdera som helst.
Fru Gillner har velat drapa na sätta sig in i dagens frågor och sam- fallet komma ifrån, att man helst skulle fram kvinnornas svaghet, men blottar la sig kring sitt medborgarskap.
över huvud taget är det svårt att bli ha önskat kombinationen ogjord.
Vilka huvudsakligast sin egen.
Att författarin- försvar de bada vederbörande än anföra, nan saknar intresse för politik framgår klok på, var fru Gillner haft sina tankar i Helgeandshuset.
E.
T.
så kvarstår dock att de skulle ha statt även påtagligt, hennes intressen synas Sverige 4:a som vapenexportland.
att sanktionerna nu tillämpas för Sverige har som modern fredspionjär tillsammans med sina gran- i Europa nar och någon enstaka stat på annat håll en utomordentligt viktig mission att fylla ute i världen.
Även om denna ej kan fyllas på storskrävlares sätt genom brakande salutskott och braskande re- klamlappar, så kan den i stället fyllas och fylles redan delvis - i de mångas och de stillas sinnen genom då och då framskymtande erinringar om vår mer än sekelgamla oavbrutna grannsämja och fred.
Med andra ord: vår förmåga att ha kunnat lösa alla uppkomna konflik- ter utan vapen och att ha kunnat hålla oss neutrala även med flammande krigs- härdar inpå vara knutar.
D e höra talas om vår genom den bevarade freden suc- - - - Or någon tid sedan meddelade en tid.
ning att elva arbeterskor vid er svensk gummifabrik svimmat vid det lö- pande bandet på grund av ansträngnin- gen att följa med den ständigt ökade farten.
Det ä r troligt att den allmänna arbets- hetsen i våra dagar mera sällan får en så katastrofal verkan.
Det mekanisera- de arbetet och det hetsiga arbetstempot verkar väl snarare på lång sikt, mera i form av allmän trötthet och mottaglig het för sjukdomar än i en regelrätt kol- laps.
Men händelsen kastar ett skäran.
de ljus över det hemska kretslopp vi är i färd med att fullborda.
Medan bety- delsen av maskinerna alltifrån deras enk- laste form och fram till nutidens fulländ- ning har varit och skall vara att under- lätta arbetets vedermödor, star vi inför hotet att hjälpmedlen tar herraväldet över människan.
Det grova och tunga arbe- tet som slet ut kropparna ä r alltmera statt på avskrivning.
I stället ä r vi fär- diga att låta maskinerna få slita ut män- niskorna till kropp och själ.
A r det en överdrift?
Det beror hell och hållet på var man placerar in män- niskan i produktionsprocessen, vilket vär- de man tillmäter henne, vilka krav man ställer på en människovärdig tillvaro.
Alla som ser människan som det primära och anser vinstbegär och tekniska eröv- ringar endast som medel att förbättra hennes livsvillkor måste inse, hur det på detta område syndas snart sagt varje mi- nut som de dyrbara och beundransvärda maskinerna går, likt moderna ymnighets- horn tömmande ut sina produkter över jordklotet.
F - Fru Gillners vantrevnad.
- F - högre i våra tankar utan detta påhäng.
Svensk vapenexport är ingalunda nå- gon gammal näringsgren.
Den ä r i stort sett en efterkrigsblomma, blek och obe- tydlig i vår sällsynt stora och brokiga exportbukett, fastän samtidigt betydelse- full i den internationella krigsmaterial- exporten.
(Krigsindustrien arbetar näm- ligen överallt till överväldigande grad för sina resp.
hemmamarknader.)
Efter ett hastigt uppblossande av vår krigs-,; orts.
å sid.
4.)
ligga på andra områden, och det må vara hennes ensak, men sitt ansvar som människa och medborgare kommer hon lika litet som någon annan ifrån.
Det vare sig i går inte att enbart sitta andra kammaren eller annorstädes med modersuppgiftens stjärna över sina huvuden » och förlöjliga och förhåna allt och alla.
Man kunde ha väntat, att fru Gillner, som arbetat inom en av dessa kvinnoorganisationer hon nu med sådant förakt omtalar, ändå skulle ha märkt och - -
TIDEVARVET Radikal Valen i England.
politisk veckotidning.
REDAKTOR: C a r i n Hermelin.
D e n 16 N o v.
1935.
ANSVARIG UTGIVARE: Ada Nilsson.
~ (Forts. fr. sid.
1.)
kaste partiet ta ledningen och dess åskåd- ning färga av sig på de andra, så som tydligen skett i England i det stora hela.
i de fall där detta inte kan ske, kanske emedan också högern inom re- geringen står splittrad, sa går det som det gått ifråga om utrikespolitiken som saknat följdriktighet och slagkraft och varit förlamad av tvekan, just när s n a b b het och klarhet bäst hade behövts.
Hur ska något annat vara möjligt?
Ar man kapitalist och imperialist av gamla sko- lan, d i önskar man en politik som i im- periets intresse styr de erövrade folken med hård hand och med en stark krigs- makt bevakar det man lagt vantarna på.
Fur de imperialistiska intressena måste då de sociala intressena vika.
Ar man socialist och internationalist, så kan man inte erkänna imperiets ratt att under- trycka främmande raser eller samhällets rätt att i första hand offra den sociala omvårdnaden, när det gäller att skaffa pengar t i l l slagskepp.
Även om det glim- tar för somliga inom högergruppen att Sven högerpolitiken måste anpassas efter en ny tid, och även om den radikalare parten villigt resignerar inför möjlighe- ten att omvandla imperiet till ett brödra- skap av likställda folk och införa ett nytt ekonomiskt system, så ha de olika grup- perna alltför olika målsättning för att kunna föra en enhetlig politik.
Den engelska regering som nu begär nytt förtroende av engelska folket har också varit Europas förtvivlan dessa år genom sin opålitlighet, sin långsamhet, sin obenägenhet att säga från i rätta ögonblicket.
Och det är detta som är den breda frontens förbannelse.
Det har inte varit en lätt tid att regera i och inte heller trevliga grannar eller situationer som regeringen haft att göra med.
Men har man sett vad en engelsk arbetarre- gering som fattat som sin uppgift att leda Europa över i en ny politisk or &amp; ning i alla fall tidigare kunnat göra, så kan man inte låta bli att tänka på att det kunde ha sett annorlunda ut i Euro- pa, mindre laddat, mindre spänt, mindre Men Bjudningar. '
Det finns många slag av bjud- ningar!
Enklare och finare, privata och mera officiella.
Till en del bjud- ningar blir man muntligen eller pr telefon anmodad att komma, till an- dra åter f å r man kort, tryckta i olika stil, o c h d ä r det också står angivet, om man skall vara klädd i frack, smoking eller kavaj.
Och slutligen » o.s.a. » D å Tidevarvet nu snart fyller 12 år, har det genomlevat strävsamma år, men i alla fall lyckats tillkämpa sig fotfäste.
Det bevisas bäst ge- nom d e bjudningar, vilka - särskilt under sista tiden - utfärdats till d.s.k.
» Tidevarvsgruppen » eller de » radikala intellektuella kvinnorna » eller vilken titel man nu använder sig av.
Dräkten - d.v.s. här parti- färgen - är olika, det är många bud.
D e t ä r visserligen mycket vän- ligt a t t tilltro denna grupp en viss intelligens och duglighet, men när man därpå kommer efter med stor- släggan, blir dragningskraften att » storma » in i partierna något förmin- skad.
D e t är självklart, och ingen ny- het, a t t det proportionella valsyste- met medför indelningen i partier.
Men det ä r för den skull inte s a g t, att det är d e politiska partierna, som regera världen.
Än så länge ä r o de ekonomiska intressena starkare.
Starkast är likväl den andliga kraf- ten.
Den kan undanträngas till en tid, men den kan aldrig dödas Den kan finnas både inom och utanför partierna.
Den kan t.o.m. spränga partigränser.
E n var må tia rätt att handla och bör handla efter sitt sam- vete, i vilken riktning det än g i r.
Det är nog vad som i längden g ö r sig mest » gällande ».
upprustningsgalet om den regeringen kunnat behålla sin maktställning.
Det kanske var oundvikligt att den måste falla år 1931, så starkt som de konservativas drive var och så skickligt som de utnyttjade depressionen mot re- geringen Mac Donald.
Men hade rege- ringen tagit upp kampen efter klara lin- jer, så hade partiet kunnat Atervända i en stark oppositionsställning efter va- len, kunnat göra sitt inflytande mera @ I - lande och varit färdigt att återvända till makten inom en tid.
Att så icke skedde, det måste Mac Donald svara tör inför nutid och framtid.
Nu faller han väl denna gång igenom, men regeringen, som han med sin aukto- ritet hjälpte till den väldiga segern år 1931, behöver honom inte längre och tar hem spelet honom förutan.
Den gör det tack vare en folkförbundspolitik som alla gillar.
Det är inte så lätt att få menige nian att första att det nog är gott och väl att regeringen håller på N.F.
men att den borde vetat detta redan för ett år sen.
Ty hade Mussolini inte uppmunt- rats att slå in på sin farliga politik, hade vi sluppit sanktionerna, vilka man ju en- dast i yttersta nödfall vill tillgripa.
Att nedrustningen sumpats, kan man inte skylla på den nationella regeringen ensam, däri ha dess föregångare och dess kolleger i alla länder sin del.
Men ännu 1932 vid avrustningskonferensens öppnande kunde kanske något ha gjorts för att rädda situationen.
Mac Donalds försök 1933 kom redan försent, d3 var Hitlerskräcken för stor i Frankrike.
Och nu kan regeringen inte hitta på något annat än att i samma andedrag tala om att den måste upprusta men att den vill försöka att få sina grannar med på ned- rustning.
Och den måste inbjuda till konferens om förnyat flottavtal i stället för det som går ut med nästa Ar, en flott- konferens mitt under sanktionsförfarande mot en av dem som avtalet skulle gälla!
Man kan fråga: finns det då inte en syntes som förenar allas intressen, både alla klassers inom ett land och alla folks inom en världsdel, ja alla folks på jor- den?
Jo, säkerligen, men den ligger högt över nuvarande ledarnas huvuden.
Och då vore det ärligare om intet parti och ingen koalition gjorde anspråk på att företräda allas intressen.
Det är klokare till slut att inta en blygsammare stand- punkt, till och med strax före ett val.
” FRITT FORUM ” anordnar fredagen den 22 nov.
1935 kl. 18,30 Bordsamtal över ämnet: ” Hur böra vi utveckla och omforma Stockholm? "
Ordf.: för aftonen: Stadsplanedirektör A. Lilienberg.
1) Kort inledningsanförande av direktör A. Lilienberg.
2) 10-niiniiters anföranden av: a) Byråchefen B. Nyström: Vilken bostadsstandard ha vi räd att hålla?
b) Arkitekt Albin Stark: Kunna hyrorna nedbringas helt eller delvis?
c) Arkitekt Sven Wallander: Koncentration eller decentralisation av staden, hyreshiis eller enfamiljshus?
d) Redaktör Gotthard Johansson: Det standardiserade hyreshuset.
Intresserade torde hänvända sig till fru Beth Crafoord Lundström, tel. Djurs- holm 482, kl. 10 — 16.
Harry Martinson: Hagar Olsson: B.
TRAVEN och landet som bidar sin Fängslande prisroman.
tid.
A tt inte ha last någon bok av II.
Tra- ven räknas numera som ett tecken på bristfällig orientering i samtidens lit- teratur.
Och detta med rätta.
T y I:.
Traven är inte bara en författare.
Han är också ett gott stycke sociolog.
Han tillhör dem som lär oss något.
I bok efter bok fullföljer han sina sociala intentio- ner, under tiden som han ur olika aspek- ter framkallar och fullstindigar bilden av De mexikanska det nutida Mexiko.
peonerna ha i honom fått sin trogne skildrare.
Det är n i g o t särskilt levande i alla dessa böcker.
Sällan ser man några skönlitterära verk stå på si etnografiskt riktig grund som just U. Travens.
Och vad mer ar: han tillhör inte dem som ha börjat leva i avsikt att skriva.
Han skriver därför att han har levat.
Han företar inte de numera si vanliga skri- bentvisiterna hos livet.
Han behöver inte detta.
Han har levt det och kan det.
I hans sällskap vandrar man på fast grund N ar jag första gången hade nöjet att recensera en bok av Stina Aron- var 1929 och då kallade hon sig Sara Sand - tillät jag mig att sluta artikeln med följande mångtydiga fras: » Äventyret är inte slut än, Sara Sand,.
Jag minns detta mycket tydligt, därför att boken intresserade mig på ett särskilt sätt, si där som vissa människor, av vil- ka man kan vänta sig nästan vad som son Alltsammans är ljugande kolum- ner avsedda att tillfredsställa sifferhästar runt världen.
När skall mänskligheten lära sig att man inte kan skapa rättvisa genom att skriva siffror och jämföra ett visst antal var på sitt sätt lika lögnaktiga pappershögar.
hien: » Inspektorns rap- port berättade, liksom alla dylika rap- porter, endast sanningen.
Under en dik- tatur eller en despoti intar statistiken och rapporterna en viktig plats.
De utgör byggnadens fasad.
Denna fasad tål inte ens den lättaste skrapning med finger- nageln för att inte förgyllningen skall der!
Hon är » selfpossessed », men i myc- ket djupare och tillförlitligare mening än den målmedvetna flickan med sport- bilen.
H o n tillhör för det första samhäl- let, det arbetande samhället.
Här har hon sin grund, sin naturliga mänskliga grund: arbetet, livsuppgiften, planerna för fram- tiden.
Hon är inte okänslig för erotiken, lika litet som för vänskapen.
Hon är en människa med behov av näring för kropp och själ i skiftande och komplicerade former.
Men hon är mirabile dictu ock- så en ande, en ordnande och gestaltande vilja, en värld för sig med ett eget oan- tastbart andligt centrum.
När det vill sig si, när ödet eller de hemliga kompo- nenterna i hennes natur vill det si, att hennes kärleksupplevelser blir mer eller mindre misslyckade.
Sa har hon visserligen perioder av smärtsam upprivenhet att ge- helst.
Man fick det intrycket av förfat- tarinnan, att hon satt inne med stora möjligheter.
men samtidigt var ett rov för en inre svaghet eller oberäknelighet som inte garanterade ett säkert och mål- Chanalindian medvetet framskridande på författarska- Foto: B.
Traven.
pets (eller n i g o t annat » skaps ») tåla- modsprövande bana.
Man ville gärna flaga av.
Och ingen annanstans förstår räcka henne handen och övertyga henne ämbetsmän och icke ämbetsmän sig Sa om att här skulle hon gå fram och detta skickligt på att bygga upp en vacker fa- skulle hon hålla fast vid.
nomgå, men hon blir inte för den skull sad som under en diktatur, där var och Att efter en sidan prelud få ta del av uppryckt ur tillvaron och livsgemenska- en som vill leva och leva i fred, över pen, hon har n i g o t att falla tillbaka på.
allt han gör måste klistra en fasad för en roman som » Medalljen över Jenny » — att inte råka ut för misstanken att inte prisbelönt i Natur och Kulturs romanpris- Naturligt.
vackert och tålmodigt, såsom tävlan - är en sann glädje.
Den un- allt sant levande, faller hon tillbaka p i sympatisera med systemet.&gt; Ämbetsmännen i de indianska pueblos derfundiga, mången gång konstfärdigt sitt eget liv.
och finner inga av dessa skickligt inlin- dade fadäser som hos unga utresande författare bruka dölja den bristande sak- inåt landet äro nästan utan undantag lika kännedomen.
Jag kallar dem silkefjäri- den i boken skildrade don Mateo vars lar.
B.
Traven är ingen sådan, ty efter- färdigheter i statskunskap inskränka sig som han kan och vet behöver han inte till faneden.
Hans n i g o t gemytligare göra några stilkokonger.
skurk till bror, don Gabriel, regeringens Hans senaste bok heter » Diktatur » och secretario i pueblon Bujvilum och sam- skildrar den administrativa korruptionen i tidigt skollärare i en escuela rural, by- Mexiko.
Bokens tendens är tydlig: att Tra- skola, är en kostlig imbecill, som, då han ven till åsikten närmast är syndikalist stic- nigon gång sitter vid skrivbordet, för ker han inte under stol med.
Ibland kunna det mesta är sysselsatt med att lukta på hans kommentarer b l i långa, men synar bläckflaskans kork.
Hela boken igenom man dem närmare ser man att de stå i skifta denna ärkebovs öden allt efter en organisk kontakt med det hela, detta i svängningarna i hans kameleontiska jag.
motsats till många andra tendensböcker hien varje färg på kameleonten blir lika där propagandan ofta verkar piklistrad.
ödesdiger.
D i och då kommer en order Traven hatar all diktatur.
Ty, säger han: f r i n regeringen.
Don Gabriel drar kor- » Liksom det i regeringens topp endast ken u r bläckflaskan, luktar på den, torkar fanns diktatorer, så var ocksi alla i m - den rostiga pennan mot hjässans hår och betsverken besatta med idel diktatorer .. lägger gäspande ordern till de andra i Hur underbar diktaturen Mexikos skol- högen, som växer och växer.
Utanför statistik är framgår av, att » en så utom- i hettan surra flugorna.
Allt är frid och ordentlig skolstatistik kunde inte ens upp- korruption.
visas av Danmark ».
Författaren tar I byskolan undervisar han barnen i emellertid problemet under okulärbesikt- faneden och de tre första raderna i na- ning och finner att verklighetsunderlaget tionalsången.
De få också lära sig det till statistiken i Mexiko ar så gott som härliga ordet Atencion, giv akt.
Hans noll.
- det slingrande stilen känner man igen, lika- Att ha fått fram detta så mjukt och så den ytterst egenartade blandningen vackert, som Stina Aronson gjort det, är av subtil stämningsanalys och robust rea- någonting ganska märkligt.
Förutom allt lism, med särskild dragning till gamla vad hennes roman för övrigt inrymmer mustiga kvinnliga original.
hien i fråga av inblickar i det mänskliga livets dolda om människoframställningens konstnärli- sammanhang, av väl tecknade eller verk- ga djup och bredd finns det ingen jäm- ligt festliga typer (faster Manda!)
och förelse.
Den alltför medvetet artistiska personligt upplevda, mången gång med attityden har fått ge vika för ämnets san- kuriös humor återgivna förhållanden till ning och gestaltskapandets lust.
ting och natur, är denna levande, i san- Romanen skildrar en ung kvinnas ut- naste mening moderna, mot ny mänsk- vecklingshistoria men långt borta från lighet pekande kvinnliga utvecklingshisto- de vanliga upptrampade stigarna i dessa ria någonting betydelsefullt att ta fasta stycken.
Man är böjd att tro att det fak- p i och glädja sig åt.
Man vidgar gärna tiskt är en ny kvinnotyp författarinnan att även i denna roman finns sådant som här fångat.
Hennes hjältinna är inte de kan stöta en tillbaka, som verkar icke ytligt modernistiska romanernas sagolikt igenfyllt tomrum, som glappar och ropar suveräna, flotta, f r i n allt » känslopjunk » på mera enkelhet, mindre fingervisning, befriade sportgudinna, men hon är inte kanske också mindre kvinnligt koketteri heller den vanliga romanens i kärleken med ord.
Men med tanke p i bokens in- allt upplevande kvinna.
Man skulle näs- nersta levande rytm kan man säga till tan kunna påstå att hon är människa, en Stina Nu har äventyret börjat Aronson: kvinnlig människa — under över alla un- på allvar.
- Vår gemen- samma strävan.
M privata system är a n lära barnen läsa » muntligt »; han säger före och de få rabbla efter.
De lära sig alltså vad han säger men inte skriften som sidan.
På si satt undgår han att nigon i pueblon ed ja besvaras en uppmaning av in- sändaren i n:r 38 av Tidevarvet, skulle kunna lära sig läsa vad som verk- ligen står tryckt på regeringens skatte- vi vill förena oss i gemensam struvan for fred.
förordningar och han kan följaktligen Gemensamhet i strävan får v i känna.
höja priset en smula.
Kort sagt: don fast vägarna v i väljer mot målet kan sy- Gabriel Orduñez är inte blygsam si det nas förbryllande olika.
En ser situatio- nens typiska uttryck i möjligheten av stör.
Kommer nigon inspektor från regerin- gaskrig, och reaktionen mot gasmasker och annat gas-,skydds blir en symbol- gen till den avlägsna pueblon ordnas det handling för protesten mot kriget, given hela nog ändå.
Inspektor mottages på med styrkan av den yttersta offervilja.
det bästa sätt och barnen få rabbla upp En annan ser mest till det stora samman- faned, tre rader nationalsång, plus nigon hanget i världssituationen med det mo- annan välflytande svada.
Inspektor är derna kriget som ytterligaste tillspetsning av överdrivet självhävdande och egoism förbluffad över att ingen enda stakar sig.
hos personer, grupper, nationer, och Detta är sannerligen skolan, tänker han.
längtar framför allt att tillsammans med Och lite statistik skyndar åter iväg till andra få och kunna leva ut en ny anda Mexiko City, staden med mönsterskolor av förtroende, samförstånd, god vilja.
En och god sanitet, och sist men inte minst: tredje stannar inför det förnuftsvidriga och hoppas att man genom uppbåd av tryckmaskiner för statistiken.
Fem eller resterna av förnuft ska kunna avvärja sex av de övriga större städerna ha på katastrof.
En fjärde spanar efter prak- liknande sätt mönsterskolor.
I övrigt är tiska arbetsuppgifter av varje slag i Många har landet en andlig träda, en andlig kaktus- fredsarbetets tjänst o.s.v. redan utfört väckande, upplysande freds- dal, en lögnaktigt prålande aloe.
arbete, andra står ännu tvekande om sin Och dock först5 indianerna att leva ett väg och kanske misstriistande om sin för- liv för sig.
B.
Traven älskar indianerna.
måga.
Dock, alla slags människor och alla slags arbeten behöves.
Får j a g an- Han älskar deras trohet till livet och var- vända en bild.
andra som folk.
Deras förmåga att ut- Efter att ha närvarit vid en del av härda och bida sin tid.
Att bida och ett diskussionsmöte i en aktuell tidsfråga kom jag till en symfonikonsert och upp- bida - sin tid.
levde som ofta, hur musiken kan rycka en lös f r i n hämmande band och sen tala B.
Traven: Diktatur.
Pris 4:75.
Axel till ens hela varelse.
Den tanken steg d i Holmströms Förlag, Stockholm 1935. upp i medvetandet: så skulle stora män- niskomassor kunna gripas av fredsidéer (i vidaste bemärkelse), med ett slag be- frias f r i n traditionell uppfattning.
för- domar, slöhet samt få en vision av en an- nan tingens ordning.
Kanske det kun- de b l i si, om vi ville vara instrument i en stor orkester och låta budskapet spe- las ut p i oss.
D ä r behövs stråkinstrumen- tens stämma, lidelsefull, inspirerande, så- v i i som slaginstrumentens overtygande, markerande innötande av rytmen, kontra- basarnas tungt vigande resonemang si- väl som de ljusaste och mest förhopp ningsfulla flöjttoner, klarinettens distink- ta utliggning såväl som fagottens inlägg, som kan låta så skämtsamt.
Varje in- strument give just sin stämma, i sam- verkan och växelverkan med de övriga.
Jag tror både på de utvalda, som gör de stora fiskafängena, och på smulorna i surdegen, som så småningom genom- syrar hela den stora degen.
Dessutom p i vinden, som blåser vart den vill.
- Siri Leander.
Bebyggelse och bostäder blir samtalsämnet vid F r i t t Forums nästa sammanträde H u r böra vi utveckla och omforma Stockholm?, som äger rum fre- dagen den 22 mars, kl. 18,30.
Ordfurande fur aftonen blir stadspla- nedirektur A. Lilienberg.
Korta anföran- den hållas av ordf. samt av byråchefen Bertil Nyström om: Vilken bostadsstan- dard ha v i råd att hålla; av arkitekt Al- bin S t o r k: Kunna hyrorna nedbringas helt eller delvis?
; arkitekt Sven Wallan- der: Koncentration eller decentralisation av staden, hyreshus eller enfamiljshus?
; redaktör Gotthard Johansson: Det stan- dardiserade hyreshuset.
Närmare upplysningar lämnas av fru Beth Crafoord-Lundström, tel. Djursholm 482.
Sverige 4:a VAD AR som vapenexportland.
MENINGEN ...?
siffror på några miljoner kr.
per år, milj. kr.
ha talen stigit kraftigt.
till 14.8 milj. kr.
under 1931, 20 milj. kr.
under 1932 och nu senast 24 milj. kr.
under fjolåret, den nu kringsända Genèvesiffran.
Drivfjädern i denna » framgångsrika » utveckling har som vanligt varit ett eller ett par enskilda industriföretags önskan att förtjäna mer pengar än näst föregå- ende år, ingenting annat.
Detta må vara lovligt i och för sig.
Men klibbar det ändå inte något obehagligt ämne fast vid just dessa slantar?
Vem vågar beteck- na dem såsom rena och i allo välkomna för vårt land?
Trösterikt nog finns det emellertid en förmildrande omständighet och en för- hoppning för de många här hemma och i utlandet som sörja över fläcken på vår annars så blanka fredssköld.
V i ha vis- serligen avancerat från 5:a till 4:a i den internationella statistiken över krigsma- terialexport - där f. O. Tyskland sak- nas av formellt skäl och vissa andra for- låtliga felkällor äro förhanden.
Och det- ta vårt avancemang får nog helt skrivas på det förhållandet, att svenskarna över- allt äro kända som mycket skickliga och samvetsgranna tillverkare och därtill duk- tiga uppfinnare, vilkas alster äro efter- frågade och eftersökta.
Den svenska luftvärnskanonen t. ex., som ju är ett » försvarsvapen », lär vara absolut över- lägsen alla sina konkurrenter ute i värl- den.
Men äran eller risken att vi skulle avancera vidare i denna internationella statistik torde icke vara stor.
Även om exporten av nämnda skäl hittills stigit.
så ha dock vederhörande tillverkare och ex- portörer själva handhaft den med en viss försiktighet, utan vilken den skulle ha varit ännu större.
Det förnämsta före- taget har ofta brukat framhålla och skry- ta med den fredliga eller civila tillverk- ningsavdelningens åtminstone tidvis pro- F orverkliga Kristi kärlek på det eko- vetet sätt tänkt sig in i och tagit stall- nomiska området!
Samarheta!
Er- jag tycker om ning till sin speciella uppgift.
Det kom- sätt kapitalismens ekonomiska system mer ofta över de personliga yrkesupple- med kooperationens!
Japans Kagawa Många arbetare uppnår ju en verklig velserna ett drag av intresse och ansvars- tröttnar ej på att mana oss till detta.
skicklighet i sitt arbete, som ger en viss känsla även för kamraterna och for det Han talar om kooperation - ett ord som tillfredsstallelse, trots enformigheten.
Och hela, som gör att iakttagelserna få dub- i våra oron klingar bra värdsligt och affärsmässigt - och kristendom i sam- det finns olika sätt att uvervinna enfor- helt varde.
ma andetag och kan ej tänka sig ett i migheten: E t t par kamrater vid samma Ett av industriens problem för när- sann mening kristet samhälle, som ej på maskin kan komma överens om att byta varande ar tidsstudierna, som tillämpas livets alla områden tillämpar gemenskap plats och arbeta halva dagen var med ett i växande utsträckning även vid svenska och saniarhete för allas bästa.
Om icke visst handgrepp, eller man berättar om företag.
Deras syfte ar att påvisa brist- vara dagars kristendom vaknar upp till insikt om vikten av att utveckla den koo- böcker, föredrag och semesterupplevelser fälligheter och möligheter till förbätt- perativa rörelsen, säger han, kan den för varandra eller tänker för sig själv på ringar vid arbetets utfurande.
Svårig- aldrig frälsa världen.
saker, som intresserar en.
heterna bestå bl.
a. i att tidsstudierna I sin bok .Kristus och Japan », nyligen Arbetets värsta svårigheter ligger på förutsätta inblandningen i arbetsproces- tillgänglig på svenska, utvecklar han den- ett annat plan.
För företaget g i l l e r det sen av en utomstdende iakttagare, ett na mening.
att få ut största möjliga vinst av de dyr- frimmande element i det ömtåliga for- Vasterlandets kristendom, säger han, bara anläggningarna.
Maskinernas has- hållandet mellan mig själv och mitt ar- har mist förmågan att förvandla och ny- tighet stegras därefter.
För människorna bete.
A t t en människa vars uppgift det skapa.
Den ar dogm, icke liv.
Den har avstått från att utöva inflytande på poli- galler det att anpassa sig efter farten, ä r att iaktta andra i arbetet, utan att tik och ekononii.
Den ar intellektualise- som om de vore delar a v maskinen.
Och själv vara delaktig däri, kan kannas som rad och individualiserad, i sitt tal om detta gäller icke endast i bokstavlig be- ett fientligt element kan snart sagt var den enskildes frälsning har den glömt märkelse.
Människorna i industrien blir och en konstatera, som arbetat inför loftet om Guds rike.
Därmed har det va- till stor del uven av samhället betraktade 7åhörare » i en skola, åskådare vid ett sentliga i Kristi liv och förkunnelse, kar- leken, förflyktigats.
E] underligt, a t t som några slags ovidkommande tillbehör skrivprov eller liknande.
\ astern lider.
till den visserligen viktiga men i allmän- » Dyrkan av dogmer kväver kärleken.
Men mest är det själva uppläggnin- het foga kända maskinella produktions- gen av undersökningarna som ge käns- En vetenskaplig civilisation tränger kär- processen.
leken u r livet.
Kapitalismens ekonomiska lan av att möjligheterna till mänskligt, system har gjort kärleken t i l l en fram- Vid en rundfråga av mycket person- personligt liv undanträngas.
Betecknan- ling. » Därhän har det gått, att » en he- ligt slag som Tidevarvet under någon tid de för det hela Ar en sådan rubrik på straffande kommunism lär kyrkan sam- har tillåtit sig att s t i l l a t i l l representan- undersökningsschemat som personliga hällelig kärlek,.
ter för olika industrier har svaren sam- Det är denna samhälleliga kärlek, som behov - forkortat till bokstaverna p.b.
fällt tryckt just på denna punkt.
Det bor - som omfattar t. ex. den tid som går måste förnyas och b l i verksam i stort.
i sammanhanget påpekas, att en sådan Livet är en helhet, det går ej att på de åt att snyta sig, att gå på toaletten etc. politiska och sociala områdena tillämpa rundfråga har särskilda förutsättningar Och där även möjligheterna för in- ett system, som våldför sig på den reli- att bli givande, därför att många av dem, skränkningar i antalet sekunder eller mi- giösa känslan, utan att denna känsla dör.
som arbetar i industrin på ett så med- Men det är detta som kapitalismen har nuter skall undersökas.
I ett sådant sammanhang har vid en gjort.
i det den gjort ägandet till det he- centuella frammarsch I totaltillverkningen.
fabrik diskuterats möjligheten av ett liga och väsentliga i tillvaron.
V i äga i stället för att leva.
Företaget lär ännu idag kunna lancera formligt förbud mol samtal kamraterna Det ligger något paradoxalt i att just satsen, att ännu intet av deras vapen emellan samt ett förslag att förkorta mid- det fanatiskt nationella, främlingsängs- kommit till användning i något krig.
(Hu- dagsrasten så, att man inte hinner gå liga Japan skall ha skänkt Östern dess ruvida dock möjligen ett litet undantag hem, utan får äta medföra mat i arbets- store karleksapostel, den bland vår tids måste göras för Kina, ä r nog svårt a t t lokalen.
För en fabrik med egen mat- bemärkta religösa personligheter djupast universelle.
Kagawas känsla omfattar här avgöra, även för bolaget ifråga.)
sal kan det problemet lättare lösas.
När allt, ja, han är på ett särskilt sätt i allt Samtidigt har svenska staten redan for det gäller en arbetsplats utan särskilt sitt kännande, tankande och handlande ett flertal år sedan infört ett visst ex- matrum blir det en annan sak.
Att äta genomträngd av ett världsalltsmedvetan- portlicensförfarande, som f. ö. under se- vid sin plats i en arbetslokal, där man de - inte teoretiskt eller av plikt, utan nare tiden tagits till mönster av det ena tillbringar hela dagen, kanske i hetta och i en lycklig hängivenhet, som är självklar.
landet efter det andra vid deras motsva- damm, kan ju knappast medföra den av- Så är fur honom naturen - rymden, ha- vet, vinden, solen, allt jordens l i v - inte rande beslut om licensförfaranden för spänning, som måltidsrasten självfallet endast något som man iakttar, avnjuter krigsmaterialexport.
Och slutligen har är avsedd att skänka.
Man älskar den - och och utnyttljar.
innevarande års riksdag, såsom torde den älskar igen.
Själv hävdar han, att Overtiden är en annan liknande svårig- denna innerliga naturkänsla är typisk för vara i minne, infört viss statlig kontroll het.
Det finns fabriker, där man börjar hans folk, och ber oss att minnas detta.
även över själva tillverkningen av krigs- kl. halv sju på morgonen och inte slutar » Japanerna », säger han, » komma aldrig ett exempel bland många på material förrän kl. sex på kvällen - med en och att gripas av en religion som ej tolkar att vårt folks flertal icke önskar någon en halv timmes middag.
Där de två- naturen.
Det gör detsamma, hur mycket ohämmad och okontrollerad utveckling av de få höra talas om mänsklig kärlek: om hundra timmarnas övertid som äro tillåt- de inte bli övertygade om att det finns vår nya position som ’ framstdende vapen- na per år tas ut helt och hållet, betyder kärlek i naturen, komma de aldrig att exportland.
det åtskilliga månader med en arbets- tro. » Under de tre första kvartalen av inne- dag på tio timmar.
Skall detta, en djupare samkänsla, ej varande år har vår ifrågavarande export Det är som en amerikansk expert har blott med alla utan med alltet.
genom » endast » uppnått siffran 10 mil].
kr.
mot Österns kristendom kunna påverka väs- uttryckt det: Arbetaren ur alltid i den 15 milj. kr.
för motsvarande period i fjol.
terländsk religiositet?
Skall en innerli- Den närmare förklaringen härtill un- ställningen alt han måste anpassa sig gare kosmisk känsla ge nytt liv åt vår dandrager sig givetvis de utomstdendes efter förändringar, till vilka han icke kan samfundskänsla?
Och här är en av de kännedom, åtminstone ännu så länge.
laga initiativet.
Signhild Hellhagen.
Däremot behöver ingen tvekan råda d i r - sprinsande punkterna.
Mycket av de obe- (Forts. fr. sid.
1.)
materialexport under år 1922 med ett värde av 13,5 milj.
kr., stannade den se- tyglagerska - eller dan under några år vid relativt måttliga maskiner ».
exempelvis 7,9 milj. kr.
under 1926.
Alen efter 1927 med dess exportvärde på I I Kristendom Lycko- och kooperation.
recept.
- - om, att v i i längden icke b l i fattigare, has som det mekaniserade arbetet med- ansedda som någon sorts stackare, som rätt och djupt sett, på dessa våra restrik- för för människorna skulle kunna kom- alltid skall beklagas och ses över axeln.
tioner, på denna vår avhållsamhet från penseras, för det första med en tillräck- Vi är inga stackare, utan människor att gynna krigsfantaster och på detta lig fritid.
för det andra med tillräckliga även vi.
Hur många av dessa ungdomar D.v.s. med möjligheterna att löner.
vårt delvis omsmidande av svärden till i fabriken, bundna av tvingande ekono- plogbillar.
Allra minst behöver denna utanför det mekaniserade yrket föra ett miska skäl vid sina dunkande, slamran- tvekan vara förhanden i dessa de fred- fullt, rikt, personligt liv.
Jag citerar i de maskiner, skulle inte trots sitt på- frestande arbete vara vakna, intressera- liga sanktionernas löftesrika knoppnings- detta sammanhang några rader u r ett de, verkliga människor, om de endast uttalande av en ung industriarheterska: tider.
finge tillräckligt betalt för sitt arbete.
» Detta är något, som vi liksom aldrig Men dessa svältlöner, som med f6 undan- Nils Simonsson.
riktigt kommer ifrån: att vi vid fabriker- tas erhållas för ett strängt arhete räcker na är någon sorts mindervärdiga varel- endast till det mest oumbärliga av livets nödtorft.
Jag skulle vilja se några av dem, som n u se dessa arbetare över stå vår kårs betydelse i samhället.
Men axeln, stå på deras platser.
Hur skulle det kan vara sårande att.
såsom ofta hän- de reda sig. » der, a v dem som äga skolade yrken bli C.H.
» Vad har egentligen Bertrand Russell för recept på att få folk lyckliga, då han har en så ful och pessimistisk syn på människodjuret »?
har det frågats med anledning av omnämnandet av » Bertrand Russell i Fritt Forum ».
Jag måste svara.
O m Eder dags puzz- lekarta medger det, gör försöket att läsa boken med den » banala » titeln: » Hur n u - tidsmänniskan blir lycklig! » Den innehåller tänkvärda ord om vad det är, som skapar olycka och lycka i en människas livsöde.
Man blir inte en stor och underbar och lycklig människa ens av Bergspredikan bara genom att läsa den och ändå måste den anses som en utomordentlig littera- tur.
Recept och tryckta handlingar äro önskvärda och även nödvändiga for man- niskan, som vill utbilda sig till utövande konstnär på något av livets många om- råden.
Alen vidbränner hon vällingen.
plante- rar hon tulipanalöken i otjänlig jord eller blir avundsjuka.
feghet eller förföljelse- mani motiv i levnadskonsten, då blir re- sultaten, som man säger » förkylda ».
Russells » syn på människodjuret » har sin kausala grund i den råhet, som senare decenniers historia tyvärr uppenharat i furstorad skala, trots den okade upplys- ning, som vetenskapen framkallat.
Han ser inga större prov på den kärlek och vidsynta tolerans, som avhålla människor- na att missbruka sina kunskaper till de- struktion.
» Ännu betydelsefullare för livet än ve- tandet ar känslolivet », säger han, » En värld utan glädje och utan kärlek skulle vara berövad alla värden.
Detta måste den, som handhar den ve- tenskapliga tekniken komma ihåg, och om han gör det kan hans tekniska skicklig- derkastelsen under naturens makter er- sättes av vördnaden för det bästa hos manniskan själv. » Världens sfär ligger bortom vetenska- pen, utom så tillvida som vetenskapen be- står i teoretiskt sanningssökande.
Vetenskapen, som vilja till makt får icke göra h t r å n g på värdenas sfär, och om den vetenskaplig tekniken skall göra livet rikare.
far den icke uttränga de mål den skulle tjäna.
Beth Crafoord Lundström.
