# ID: svediakorp-per3707
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1935
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,326
# sentences: 556
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


RSSKIFTET HAR FORSIGGATT med ljusnande väder och under lugn och ordning för vårt lands vidkommande.
FÖRLIKNINGSFÖRSLAGET I VERK- STADSKONFLIKTEN antogs en- hälligt av parternas förhandlingsdelegera- de dagen före julafton och utsändes där- efter till omröstning inom lokalavdelnin- garna.
Utsikterna att det skall antagas äro stora.
Däremot ha förhandlingarna i TRÄINDUSTRIKONFLIKTEN strandat.
Några.
.
Å
TIDEVARVET Radikal Situationen En affärsrörelse i i Sovjet just nu.
välgörenhetens tjänst.
politisk veckotidning.
REDAKTÖR: Carin Hermelin.
(Forts. fr. sid.
1.)
Den 5 Jan.
1935.
ANSVARIG UTGIVARE: Ada Nilsson.
Den nya politiken.
N ä r ett å r förflutit s e r man enligt gammal sed tillbaka.
Då man så g ö r nyårsafton 1934 ä r det både så mycket a v olycksbådande dumma och ödesdigra händelser, som inträf- fat, dels en sådan kännbar brist p å verkliga personligheter, som g j o r t s i g gällande under året.
D e t g ö r, a t t man inte b a r a med bedrövelse över världen och människornas ond- s k a s e r tillbaka utan även framåt.
Man undrar, vad komma skall.
Det- ta med diktatur ä r så enformigt.
D e t kan tänkas, att d ä r kommer en så- dan period även i d e skandinaviska länderna, men förutom den uppfatt- ning man har därom, g e r det intet av ungdomens, nyhetens och fram- tidens behag.
I vårt hjälplösa tillstånd h a vi ingen annan råd än a t t s p e j a efter den nya politiken, som en g å n g kom- ma skall, nu eller om 100 år.
Vilken ä r den?
Vi tro ej p å nazism och fa- scism annat ä n som barnsjukdom.
Men vad tro vi p å?
T r o vi p å libe- ralism, socialism eller kommunism?
Ingendera delen.
M e n den nya po- litiken - o c h med den m e n a vi nå- g o t a v bestående värde o c h u r vilket något bestående kan utvecklas måste bli n å g o t levande.
En libe- ralism som underordnar sig ett s a m - fundsideal (eller en samfundstanke om man ej f å r tala om ideal), den enskildes rätt o c h frihet, men ej p å En socia- d e m å n g a s bekostnad!
lism, som verkligen g e r d e enskilda denna rätt, men samtidigt bevakar det helas gemensamma intressen!
En kommunism utan diktatur, d.v.s. en sorts liberal kommunism, som till- godoser allas rätt.
V a d ä r det som f a t t a s för denna nya politik?
F ö r s t och främst f å r den ej bli yrkespolitik.
Vidare er- fordras något a v den mycket omta- lade svenska hederligheten.
Dess- utom människokärlek, organisations- förmåga och praktiskt sinne.
- lin avlägsnades från sina ledande poster.
Zinoviev var på sin tid högste chef för Komintern.
Stalin har sålunda slagit in på en, kan man säga, mera nationalistiskt färgad politik samt försöken att genom samförståndspolitik undgå krigiska för- vecklingar.
Stalins politik har i första hand gatt ut på att klara Sovjetunionens ekono- miska problem, göra landet om möjligt självförsörjande och undan för undan höja innevånarnas andliga och matenella levnadsstandard.
Därtill behövs fred.
Ge- nom non-aggressionsfördrag med alla grannar.
genom underhandlingar med Ja- pan till exempel om den omstridda man- schuriska järnvägen och till slut genom inträde i N.F.
har Stalin sökt pil alla sätt befrämja fredssträvandena.
Den revolutionära propagandan i andra land har ej varit det förnämsta.
Det, menade då den landsflyktige Trotsky, var ett förräderi mot den revolutionära ideo- login.
Han bildar i landsflykten d e n I V internationalen.
Zinoviev och Kamenev, som fortfarande levde mera i skymundan inom Sovjetunionen uppges ha statt i spet- sen för en terrororganisation med mål att omstörta Stalins välde.
Kirovs mord skulle då varit en signal till omstörtningsför- sök.
Det anhölls och avrättades omedel- bart efter mordet 60-70 människor.
Vilka vet man ej.
Det uppges att trots allt passtvång obehöriga med falskt pass kommit in i landet och blivit gripna på bar gärning.
Kirovs mördare Nikolaiev, själv bolsje- vik, uppges genom polisundersökningar tillsammans med 13 andra ha tillhört den- na terrororganisation i Leningrad.
De dömdes till döden och arkebuserades ome- delbart.
Zinoviev och Kamenev ha förvisats till Solovietski-ön i Vita Havet och lära re- dan vara på väg dit.
Och storrensning inom partiet uppges ha ägt rum inom Le- ningrads kommunistiska parti.
I vilken mån de sammansvurna statt i förbindelse med utländsk makt undan- drager sig varje bedömande.
Sovjetpressen ser i Kirovs mord en ny länk i den kedja av terrordåd, som under de senaste åren gatt fram över Europa.
Sovjet förebrår Jugoslavien, som själv Sa starkt beklagat sig över Ungerns tolerans mot kung Alexanders och Barthous mör- darliga, att i Belgrad tolererats en terror- organisation riktad mot Sovjet.
Häri kan ju Sovjet ha rätt.
Overhuvudtaget må man betänka, att både sannfärdighet och respekt för den enskilda individens rätts- säkerhet äro omistliga kulturvärden.
D e t torde vara rätt ovanligt att en firma startas och vidmakthålles är efter är utan avsikt att innehavarna skola få så mycket pengar som möjligt att stop- pa i egna fickor.
Och ändå finnas flera sådana firmor i landet, av vilka den som ligger i Malmö har en årsomsättning av c:a 100,000 kronor.
Det ä r de Blindas Magasin, vars nitiske föreståndare är herr S.
A. Fredin.
Blindmagasinet i Malmö ä r en av de institutioner - om man kan kalla ett affärsföretag så - genom vilka medel in- flyta till blindverksamheten i det ena sto- ra Skånelänet.
Den som står för det hela såsom » skyddsvän » och ordförande i Malmöhus läns nämnd för de blinda är landshövdingskan, friherrinnan Ida Ra- mel.
I henne ha de blinda en uppriktig och förtiinksam vän.
Förra året ordnade hon en specialutställning av dukade hord med silver och serviser utlånade från skånska slott, som gav en vacker slant, och till lotteriet kunde från blindmagasi- net som vinster levereras arbeten, fram- ställda av blinda, för c:a 9,000 kronors värde.
Varför fattiga och rika!
D e n gamla svåra frågan om hur del existerande samhällets ekonomiska system skall kunna bringas i överensstäm- melse med kristendomens principer är äm- net för Gunnar Brennings nyss utkomna bok, Kärlekens konungsliga / ag (Har- riers bokförlag.
2:50).
Författaren äg- nar sig med ett personligt och genom- gående äkta intresse åt problemen, som han behandlar på ett mänskligt och i bästa mening vardagligt sätt.
Hans idé, uttryckt i vad han kallar » systemet », går ut på en sorts frivillig konsumtionsregle- ett frivilligt avstående av ring.
d.v.s. inkomster utöver en viss nivå.
Han har tänkt sig 2,000 kr.
som en antagbar in- komstgräns - så mycket får man an- vända för vad han kallar de personliga utgifterna.
» Utgifter för yrket, få be- stridas med inkomster utöver de 2,000 kronorna - för dem som ha sådana.
Nu kan man ju med allt skäl diskutera framkomlighrten och härkraftigheten i ett sådant system.
För vår del skulle vi vilja påstå att bokens värde framförallt ligger i det sätt på vilket problemen stäl- las upp - mera i den tankeväckande och överskådliga bild författaren ger av nuvarande förhållanden och önskemål än de konkreta förslag han kommer med.
Helt säkert kommer Brennings bok att för många kunna bli den stöt, som tvingar till djupare eftertanke och självständigt ståndspunktstagande i den ofrånkomliga men svårlösta frågan.
C.H.
Länsnämnden ä r den så att säga offi- ciella organisationen, som företräder den affärsdrivande och understödjande verk- samheten till förmän för de blinda inom länet f.n. ett 240-tal, Som en rent lo- kal organisation fungerar Malmö Blind- förening, vars ordförande är fröken Anna Herslow.
Den anordnar bl.a. månatliga samkväm för de blinda, gläder dem med en gåvorik julfest, tillhandahåller ett bibliotek i blindskrift och står behövande blinda bi på allehanda sätt.
Vidare fin- nas lokala sammanslutningar i Hälsing- borg.
Landskrona och Eslöv, samt en hel rad häradskommittéer.
Blindhemmet i Sätofta, som stiftades 1929 av Malmöhus läns nämnd för de blinda och vars ord- förande är friherrinnan Fanny Ramel, har till ändamål att bereda aldriga eller en- samstdende obemedlade blinda ett hem med god omvårdnad.
Av allra största betydelse för de blinda är givetvis att de, så långt möjligt är, kunna beredas ett ordnat arbete, som kommer dem att känna sig som samhälls- nyttiga människor och ger dem en om ock nödtorftig bärgning.
De Blindas Magasin ä r den fasta punkten härvidlag.
Genom sina depåer av borstbinderimate- rial m. m. kan magasinet hålla i verksam- het omkring 35 borstbindare, 7 korgma- kare, 1 skurduksvävare och ett 30-tal kvinnliga blinda, vilka väva eller sticka.
Allteftersom materialet förbrukas skicka de blinda sina färdiga arbeten till Maga- sinet, som försäljer dem dels i affären och dels frän stånden på blinddagen, var- jämte en del utgå som vinster i lotteriet.
Borstar och kvastar säljas dessutom i parti till engros- och detaljfirmor.
De Blindas Magasin distribuerar även publi- kationen » Jultrevnad », som i ä r utkom- mer med sin andra åtgång.
Den bjuder på ett förnämligt innehåll i förstklassig typografisk utstyrsel.
De Blindas Magasin lägger an på verk- liga kvalitetsvaror, vilket det vore önsk- värt om allmänheten i högre grad än fal- let är ville inse.
Likaså om den ville inse, att priserna, trots den goda kvalitén, visst icke äro så höga som en del människor fatt för sig.
Just nu har firman fått en betydelsefull utvidgning av sin verksamhet, i det nya, modernt inredda och rymliga lokaler för- värvats vid Regementsgatan 6, nära sta- dem centrum.
Inflyttning har nyss ägt rum och man hoppas nu på starkt ökad försäljning.
Därtill hoppas man allmän- heten skall vara behjälplig, ty de blinda behöva, trots den hjälp de redan f å ändå en hel del till.
- -
I ' Fastän koncentrationslägren äro väl befolkade äro de dock humanare än Tysklands.
I S över Is-, Landsfysikus Vilmundur Jónsson, IS- land », hur ofta blir det inte sagt lands outtröttlige Lindhagen, motionerar I Wöllersdorf finns det också maskinge- Och hur Ofta är det i n t e Sant.
Men aldrig om lagstiftningen mot livsmedelsförfalsk- vär, men man ser dem inte.
De äro göm- blir det talat om de blida, nästan ljumma ning, en tyvärr ytterst nödvändig lagpa- da i de översta våningarna i byggnader- dagar, Som Vi få OSS tiildelade här mitt i ragraf, vars nödvändighet just i dessa na och i takluckor Ledningen förkla- vintern, då och då så blida, att man dagar blivit aktuell då¨ det visat sig att rade för OSS, att man i n t e ville att de in- nästan frestas att tro a t t jorden Slagit den unga inhemska industrien inte kun- ternerade ständigt skulle ha dessa små om och det är försommar Det är de n a t motstå frestelsen att förfalska i vinst- kanoner för ögonen.
Det vore alldeles!
tidiga morgnarna med en varje minut syfte tillräckligt att de visste om att de funnos.
i skiftande belysning över den förtrollan- Bland motionerna är en, också av Och det visste de minsann.
de snöfjällsjökeln, Esjan, och en hel r a d, landsfysikus, i abortfrågan, där han j Bevakningen utgjordes av, 500 man u r, a v a n d r a majestätiska fjälljättar som varje fall antydningsvis tnngerar nödvän.
förbundshären och 1 00 m a n genarmet.
man skall använda.
Sover man för länge digheten av dödelsekontroll Denna mo- Däremot sågo vi inga Heimwehrmän.
(och det för man gärna på IsIand) går t i o n, som tillsänts Islands kvinnoförenin- Omkring 5,000 man voro fortfarande inter- man ofta miste o m alltsamman.
På ett Tars ventralkommitté i och för e t t utta- nerade i lägret, därav c:a 4,500 natio- ögonblick kan hela denna ljusskimrande lande, behandlades på ett stort kvinna- j trax före jul utfärdades amnesti för svarande manskap, som vid revolter och några tusen politiska fångar i öster- flyktförsök skulle utså död och förintelse.
rike.
Det kända koncent rat ionslägret an- Wöllersdorf är dock fortfarande väl vänt.
- Tidevarvet är här i tillfälle att återge ett ögonvittnes skildring av för- hållandena vid Wöllersdorf.
D r A [e x v n n M u r n i t, schweizisk läkare, sedan några år bosatt i Wien, där han fram- varit verksam som journalist med- delar i nedanstående artikel vad han sett av Wöllersdorf vid ett besök kort före förallt n m n r.
f ~ in S u!
, * (?
r da n d r. om iordbrukshiälp och abortlagstiftning.
» E tt oväderscentrum ligger till midnatt O c h det alla sina vredaste vågor i n i Faxa- måste fortsätta nästa d a g igen.
Man fick som inom parentes sagt mottog oss yt- floin, bukten där Reykjavik ligger.
dä r till f älle höra Barnmorske fören in gens terst artigt och gjorde ett sympatiskt och * ordförande prisa de barnrika familjernas ingalunda brutalt intryck - yttrade sig ckså den österrikiska diktaturen har, Altingets tretungade flagga blaktar för trä fflighet, livligt understödd av ls- ycket uppskattande om sociatdcmokra- ansett sig tvungen att upprätta sär- kvinnliga Altingsledarmot, ternas hållning Det var mycket lättare svagt i den regntunga luften och ljusen lands enda skilda lä ger för sina politiska fångar.
my a t t komma tillrätta med dem, sade han.
tyckas brinna sömnigt därinne hos de själv moder till tio barn.
Men här i landet undviker m a n ordet kon- » Tänk, att det fanns en familj med elva De voro mindre bortskämda, inte så fa- f!
' rtio !lio gubbarna som styra Och ställa centrationsläger och t a l a r helt enkelt om blivit dy- barn, dir just det elvte barnet, en dotter, Köttet har förvaringsläger Om dessa läger råda natiska och inte på långt när så hängivna för OSS a n d r a.
.
.
rare, så nu är bonden glad, men landets tog hand o m sina gamla föräldrar på tanken på våld.
naturligt nog, högst delade meningar.
Vid en rundvandring genom lägret träf- 53 %.
som inte ha kött att sälja äro ju ålderdomen. » - Men tänk, att det fanns Man kan få höra att Wöllersdorf är en fade vi på stora sport- och lekplatser ledsna, fast de väl borde vara glada, ty andra fall, som anfördes av den tämligen angenäm semesterort Karl Kraus, den där hundratals fångar spelade fotboll och Altinget, som höjde köttpriset, har sänkt starka radikala oppositionen, där man av bekante utgivaren av Facklan, talar om De få ha egna kläder, ock- ' mjölken med ett helt öre per liter från 42 ända till sjutton födda barn inte h a f t e t t Wöllersdorf som ett ställe där fångarna så handboll, detta en viktig skillnad mot Dachau.
till 41!
Ja, man skulle inte tro, att det enda till vilket en ålderstigen moder kun- pinar sina väktare 1 andra kretsar, sär- där alla fångar måste bära samma dräkt är en socialdemokratisk regering men det de ty sig på å l d e r d o m e n.
skilt naturligtvis sådana som äro fientli- gråa kläder med röda ränder på rock är den inte heller mer än delvis, ty det Man anslöt sig i huvudsak till motio- ga mot regeringen har m a n i stället talat och byxor.
Endast en del av de s. k. frisinnade bondepartiet är också med nen, men beträffande födelsekontrollen om svält och misshandel.
Fört kort tid sedan fick jag tillfälle att anhållna mera framstående » upprors- om att bilda den knappa regeringsmajo- ville man göra ett tillägg för att åtmin- stone på papperet hävda kvinnans likstäl- tillsammans med en tillförli tlig kollega männen » måste arbeta i Wöllersdorf, men riteten.
Här är också andra glädjeämnen Kan- lighet ...
då det tyvärr inte finns tillräckligt med bese Wöllersdorf.
Det ligger i en hälso- Islands kvinnor begära hos Altinget att sam trakt, några kilometer väster om arbetsmöjligheter få t. O. m. dessa grup- ske får man redan till jul eller nyår nub- e r i allmänhet bara arbeta halva dagen.
ben till sillen - ja, sillen bryr man sig kvinnliga polistjänster skola upprättas Wiener-Ncustadt.
Sedan många år stå P De gamla fabriksbyggnaderna tjäna- ju inte om, den får svenskarna så gärna, t. V. tre i Reykjavik; med hänsyn till sta- några stora fabriksanläggninar tomma de till bostäder I de jättestora ljusa så gärna köpa, isländaren tycker inte om dens utveckling till storstad med sextio där.
D e väldiga maskinhallarna ha in- retts till förvaringsrum för fångarna Och väl ventilerade salarna stå rader av sin goda sill.
Men med nubben följer manliga polismän torde denna begäran svargt vara rätt rimlig.
Lägret lir inhägnat med taggtråd som träsängar, i allmänhet över varandra.
Till också annat starkt bara ingenting Nykter- O varje bädd hör en halmmadrass, en kudde S, ?SOm Saft eller sylt förstås.
gör flykt nästan omöklig.
l det j a tyska se med oro den nya rus- koncentrationslägret Dachau, som g be- fylld med halm och två yllefiltar.
Bred- hetsarbetarne d r y c ksl a gs t i f t n i n gen, so m h u vu dsa kl i gen sökte i december 1933, voro taggtråds- vid sängarna stå långa bord med ' bän, Estrid Falberg-Brekkan.
I tagit sikte på att öka Statens inkomster, stängslen nattetid laddade med elektrici- kar, där fångarna inta sina måltider och medan de rusdrycksvänninga hålla före att där de vid dåligt väder spela spel eller tet.
man n u skall uppnå ökad nykerhet, ökad I Dachau fanns också för ungefär var läsa.
Klosetter, badrum med varm och kall konsumtion och allmän lycksalighet.
tvåhundrade meter ett vakttorn vart och dusch och väl inrättade sjuksalar funnos, ett försett med två maskingevär och mot- Centralköket är överlämnat till en entre- prenör som håller fångarna med mat till pris av I: 50 pr dag.
mendanten att i hans närvaro samtala läkarna på sjukavdelningen gjorde på med några socialdemokrater, som vi kän- ket vackra.
Boken är, trots det anspråks- lösa formatet (den lilla boken ger en lust mig ett särskilt sympatiskt intryck.
Jag de personligen De ledo av frihetsför- att göra bekantskap med den större), en föreställde mig för dem såsom förutva- lusten och ovissheten hur IS,,^^ de skulle rande kollega och hade ett längre sam- stanna i lägret.
Men om behandlingen, av å re t s f ii rn ii m 1 i g a s t e b n r n b ii c ke r. tal med dem, utan någon som helst över- maten och bostäderna uttalade de sig STORA HÄNDELSER 1 MURREFA- vakniing.
De bekräftade att man inte MILJEN.
En hundhistoria av Rosa Fi- använder prygel i lägret.
Däremot fick gillande.
Här kan man invända att fån- garna i kommendantens närvaro inte tinghoff.
Åhlén &amp; Söners förlag, Häft jag veta att läkarna visserligen sällan hade kunnat säga, ifall det förekom kr.
3: 50.
- Denna skildring av några pudlars l i v i glädje och sorg - mest i fingo ta hand om fall av fängelsepsykos, prygel i Wöllersdorf.
Det må vara sant.
men att depptrisionstillstånd sp mycket of- Men man får väl atagna att dessa män, det förstnämnda - är given så varsamt tare förekom hos fångarna Orsaken till som voro gamla bepriivade politiker, helt och ömt och förstående så man är nästan dessa Var emellertid mindre behandlingen enkelt kunnat vägra a t t besvara våra rädd att säga några ord om den.
- Ack, inom lägret än de ständiga bekymren för frågor, ifall det förekommit saker i Wöl- j a g tycker nästan, när j a g läser den här anhöriga och för den egna framtiden.
Lä- lersdorf som man inte kunde tala om.
boken, att jag misshandlat min egen kära karna kunna skriva Ut extra kost, Om de Det .var i varje fall Vad vi sade till hund.
Inte kroppsligen, men själsligen se att maten inte passar.
Fångarna kun- varandra, när vi senare jämförde våra in- genom bristande finkäslighet.
- Murre- na också för billigt pris själva skaffa tryck av besöket.
Och v i måste nästan familjen är en märklig familj med högt Rökning inom läg- med beklagande fastslå att vi knappast begåvade medlemmar.
Och författarin- sig extra förplägnad.
sett några direkta missförhållanden Och nan l e v e r med dem i den innerligaste för- ret är tillåten en viktig sak.
Innan Vi togo avsked tillit OSS kom- att man därför kanske inte skulle sätta ståelse för deras själsliv Och hon be- stor tilltro till våra beskrivningar av rättar för oss därom på ett sätt, som kom- lagret.
Alex v. Muralt mer oss att känna ett växande intresse J ag undrar om inte novellen är en form som särskilt ligger för oss svenskar?
Lyriken är j u vårt område - och en no- vell är väl i de flesta fall mer » lyriska » än en roman.
På kontinenten - Ryssland e j medräknat - har man inte mycket för- ståelse för noveller annat än i form av short stories i tidningar och tidskrifter.
så fort man kommer med förslag till över- sättning av svenska böcker, frågas det qenast avvisande: Det är väl inte en no- vellsamling?
- Men i Sverige, liksom i Ryssland, står novellen högt i ära och en av de författare som hos oss blivit mäs- tare på området är Berit Spong.
Berit Spongs nyaste samling S l o t t e t - i n t e till dem som förbryllar med över- raskande krumsprång, det hon har att säga berättas tryggt och övertygande, liv- fullt och ganska förtjusande.
Hon har både fantasi och formsinne och den sam- mansättningen bör ge goda konstnärliga reslutat.
Berit Spong är inte alls vad man kallar funkis, och jag tror inte heller att hon gör anspråk på att vara det.
Hennes språk är ornamentrikt.
där finns inga kala a, ' allvarliga släta ytor hos henne.
Men hennes formsinne håller ordning på stuc- katuren, det är bara någon gång som hon skjuter över målet.
Bäst är hon när hon berättar om flydda tider, de längst för- gångna eller gårdagens det är som om ornamentiken hörde mera hemma där.
» Örhängena », en berättelse från pestens tid 171 1 är en av de basta i samlingen Likas5 » Herr Emrik och trollkäppen », om man undantar början, där ett fatalt Lagerlöf-maner insmugit sig, detta lätt monotona som Selma Lagerlöf själv be- härskar men som blir så besvärande hos eftersägare.
» Herr Emrik » är en god karaktärsstudie över hur fö örkvävd ömhet hämnar sig.
Psykologiskt styv är också den första novellen, » Slottet på rullgardi- nen », där en liten fantasifylld unge UPP- täcker klyftan mellan diktens och verk- lighetens värld Genom ett par av novellerna drar en sommarvind från Östergyllen, författarin- nans hembygd.
Den för med Sig något av Kolmårdens lingonris och bruna sten- mossa rnen det fläktar också av präktig dynga och av doftande hövålmar från slätterna kring Vreta.
Det är mystik och underverk, redbar verklighet och luftig poesi över Berit Spongs noveller.
E.
B. '
G. '
Sven Stil: En bok om den starka kärleken.
Dominerande scenkonst.
, ed buller och bång och gästspel skådespelet.
I mindre roller excellerade körde Dramaten fram sitt klassiska ensemblen med ett roande typgalleri, var- en Störst av dem ä r kärleken » bidrag till teatersäsongens fromma.
» Ly- ibland man särskilt lade märke till Olga a det kunde stå som motto på Mar- sistrata » har i den lundensiska bearbet- Andersons danslärarinna, en makaber guerite Steens bok Stallion, översatt från ningen ingalunda utgjort någon andlig studie.
engelskan under titeln Den vita Hingsten (Natur och Kultur).
Det ä r kärleken övning och inte heller slitit på övriga in- Vasateatern har i höst gått i den stora mellan man och kvinna, kärleken som telligensdon.
Andemeningen med Aristo- en skapande, givande, bevarande kraft, fanes komedi blev på intet vis klargjord famnens och försoningens tecken.
Med kri- men också kärleken i dess mest brän- och Karl-Gerhard-revyns intima samband minalpjäsen » Natten till den 17:de » gjor- med den ursprungliga » Lysistrata » blev de fru Brunius med dotter teatern till sin F a m i l j e n lever i en liten by i pinsamt starkt betonad.
Ar det teater- hemvist och i amerikanaren Sidney Ho- mellersta England.
Jim är hästskötare ledningens mening att i en framtid, i tur wards komedi » Hennes Majestät Mo- på det närliggande godset, Ursula, hans och ordning avköna den klassiska dra- derns » fortsätter de båda damerna sitt hustru, ä r en medelålders bondkvinna.
matiken, då bör föreställningarna förflyt- gästspel.
Den sistnämnda pjäsen har via mor till fyra vuxna döttrar.
Ursula ä r rättare sagt urkvin- en sorts urmoder tas till Radion, spelet och regien upp- radion natt många hem, men det är inte na — som vårdar och värnar om sitt och vacker inga sensationer eller anknytnin- utan att handlingen först i rampljuset de sina.
Står valet mellan barnen och g a r till någon gången storhetstid, och det kom riktigt till sin rätt.
Pjäsen är grovt mannen kommer mannen utan tvekan i slutliga steget från att lyssna med ett tillskuren över en ibsensk-strindbergsk första rummet.
Åtminstone sedan dött- rarna blivit stora.
När hon gick med halvt öra och till att helt och hållet strun- läst, men lever och det högt på själ- ta i kunglig svensk teaterkonst, ä r inte va huvudfiguren Modern, som i fru Bru- kan numera långt.
Molanders regeringsmetod följer, nius tolkning nådde ett gott stycke över na längtan efter att åter vara med barn, som systerinstitutionen Operan, en gene- författarens djärvaste intentioner.
Den- helst om det bleve en son.
Att få skänka ralplan, men den verkar inte uppställd av na studie i egoism och självförhävelse Jim en son - det är den lycka som för- menats henne.
J i m är satt och grovlem- huvudkvarteret utan mer som om den vo- når upp i samma höjd som det bästa mad, godmodig och inskränkt.
Det är re tillkommen i underofficersmässen.
vara skådespelerskor prestera i sitt liv.
ett ganska fattigt exmplar av det man- Fru Brunius nyanseringsförmåga under liga slaktet som presenteras för oss, Blancheteatern far en tillvaro, som gång till exempel första akten, var ett kraft- ibland verkar det som om hans främsta på gäng riktar allt intresse ifrån det öv- prov och en konstnärlig bravad, som väl företräde vore detta enda - att vara karl.
Men f ö r Ursula är han Mannen i riga teaterlivet till den.
» Flickor i uni- endast Hilda Borgström kan prestera ma- all sin höghet, mannen som låtit henne fonn,, teaterns berättigade framgång, är ken till.
Fru Brunius gestaltning av rol- erfara bebådelsens mysterium och moder- på intet vis ett mästerverk, men spelbart len växte med typens småaktighet och via skapets rikedom.
Jim skall ut med Pride, den vita hings- och måhända fängslande genom sitt äm- rena banaliteter, ifrån författarens sida, nesval.
I mina ögon blev detta ömtåliga drev hon sin konstnärliga utformning av ten, på en hästmarknad.
På den resan möter han Tamara, en svart, mager tat- ämne väl starkt betonat ifrån författarin- replikerna upp i skär tragik.
Det blev tartös från ett kringvandrande sällskap, nans sida, men tack vare spelets goda ödesbetonat och skrämmande och tillika och hon blir hans olycka.
Han har väl kvalitet försvann det kvalm, som vilade ett löfte - får vi hoppas att fru Brunius förut då och då nojsat och sovit med jän- över situationer och repliker.
Underver- far alltid lämnar konfektionsdramatiken tor, men aldrig hade någon av dem bragt jämnvikten, gjort honom så ket att trovärdigt kunna tolka den hy- och går vidare på den väg hon nu slagit honom utom sig som Tamara.
Han fattas av perkänsliga huvudrollen, Manuela, reali- in på?
Amerikansk dramatik av värde hy- lidelse - det ä r hetta, berusning, hat och serades till punkt och pricka av Signe ser många karaktärer för vilka konstnä- vanmakt han blir hennes lekboll och Larsson-Hasso.
Denna lilla levande va- rinnan bör kunna känna ett djupgående slav, vilket djupt sårar det centralaste hos relse här till det mest fängslande som intresse.
Till exempel » Jane Clegg » en honom, hans manlighet.
Och när Tamara svensk teater fått se och höra på många av Theatre-Guilds stora forna framgån- en gång mitt i en kärleksstund driver med honom, hånar honom, då griper han år.
Hennes stämma Er väl placerad och gar.
i besinningslös förnedring en vitriolflaska vis-a-vis skolningen, den vanliga drama- Medspelarna i denna intressanta piäs som det onda ödet fört i hans närhet och tiska elevskolekurvan, tycks hon lyckligt voro inte av eggande eller betydande ka- slungar innehållet i Tamaras ansikte.
I fängelset far Ursula besöka honom undgått alla faror utom i höjdlägena, där liber — svagast verkade dock de bada som bevisligen och i en underbar ' scen skildras hur Ur- Olof stämman uteslutande lever på sin friskhet.
herrarna.
Widgren, sulas kärlek tar en annan form - en vär- detta ligger en stor fara, och det är är en styvmoderligt behandlad talang, kande och svidande procedur.
Hon ä r innerligt att önska, att skådespelerskan hade säkerligen med övertygelse kunnat inte längre hans kvinna, men när hon ser finge en regissör med inte enbart öra för återgiva den fullständigt kuvade sonen.
honom slagen och eländig vaknar hela felen utan också bot far dem.
Harry Som den rollen nu gavs av en ung dra- hennes moderliga ömhet.
Jims vinda Roeck-Hansen ä r inte mannen till denna mattelning, betonades elevhjälplösheten gäller Tamara.
Han har fått veta att M - M Devoke - — — annorlunda.
Hon — gärning, det har han gång på gång be- för starkt.
Av damerna täckte fröken visat.
Brunius fullständigt konturerna av sin Däremot bör hans dekorativa-regiella roll, som den unga illa sedda fästmön.
utformning av pjäsen få ett odelat erkän- Det var klarhet i spelet och renhet i talet nande.
Användandet av skärmar och och tydde absolut på att hon har talang.
skickligt anbringat ljus m.m. får den Talang besitter förmodligen också frö- ynkliga lilla scenen att stata med en rymd ken Ekelund, men den är ännu i sin lin- och ett djup, som delvis måste vara en da.
Så länge hon hade att med ideligt av- optisk villa.
U r ren iscensättningssyn- brutna meningar och förstulna ögonkast punkt kan man utan tvekan betrakta den- bygga upp sin roll av gravid hustru, så na bragd som Arets sensation.
Samspe- länge verkade hon fullt övertygande.
men att läsa let var över hela linjen gott och som före- när hon fick sin stora chans stånderska för de uniformerade flickorna, lagen för svärmodern, då svek henne tek- fick fru Flygare-Stenhamrnar en succès.
niken och skolningens brister framstodo Hon var sagolikt skrämmande och över- på ett penibelt vis.
Det ä r intet tvivel om skuggade med sin preussiska person hela att fröken Ekelund båda kände, tänkte - et ä r med stora förväntningar man - son.
Hennes skräck är att T a - mara sedan hon blivit bättre en vacker dag skall ge sig iväg med ungen.
Och i vinterkvällens ensamhet, där de bada utstötta kvinnorna tytt sig ihop, köper Ursula det ofödda barnet av Tamara, som knappast vet sitt efternamn och som bara kan rita tre kors under det köpe- brev som Ursula med möda plitat ihop.
Under hela denna tid är det bara en människa som förstår Ursula och står henne bi.
Det är miss Blandford, en äldre, välbärgad fröken med sällskaps- dam en mästerligt skildrad typ av en sort som man knappast känner till utan- för den anglikanska världen.
Hon ä r litet manhaftig och ytlig, trasslar med sina sällskapsdamer och lever, enligt vårt förmenande, ett fullkomligt onyttigt liv.
Men det ä r höjd över gestalten, » under the thickliest embroidered waistcoat beats a heart., ett hjärta som ibland kränger i oro men som hålls i styr av en hälsosam osentimentalitet och ett fint gehör för allt äkta båda beträffande det egna jaget och medmänniskorna.
Det ä r en bok som väcker tankar och frågor och som kunde ha tagits upp till betraktelse ur många olika synvinklar.
Inte minst förtjänstfull ä r den starka engelska lokalkoloriten.
Författarinnans namn låter inte rent engelskt, kanske har hon just den gnista av främlingskap som ger lagom distans för att kunna se i hel- om heter?
Översättningen förefaller det kan bedömas av den som e j läst ori- ginalet — att vara ovanligt skickligt och omsorgsfullt gjord.
- verkets prägel.
Läsaren tröttnar aldrig på hans strålande berättartalang och lyss- nar med spänt intresse till de synnerligen förnuftiga reflektioner, som strömmar en till mötes från bokens blad.
Arne Holmströms översättning är värd en eloge.
Herbert Lindberg.
Två böcker om djur.
N Ä R FÅGLARNA KOMMA.
Av Carl Schöyen.
Översättning från nor- skan.
Bilder från fågellivet på Lofoten och Vesterålen.
— Ett urval berättelser ur den större samlingen » De tusen par vingar ».
Boken ingår i serien Åhlén och Söners Ungdomsböcker.
Titeln på den mindre boken ä r förstås inte så vacker som den andra titeln med dess brus av många fågelvingar.
Men titeln ä r i alla fall en bisak.
Den lilla boken är utomordentligt fin och vacker.
Man läser med intresset högspänt sida efter sida om för OSS tämligen obekanta fåglars liv, avlyssnat av en förstående iakttagare och mästerligt skildrat.
Man blir glad då man läser.
Men plötsligt står där i boken något fult, något om människors grymhet Två örnungar ha fångats, sitta bundna med rep, att bega- pas och skrattas åt av tanklösa män- Elsa Björkman-Goldschmidt.
niskor.
Det ä r en gripande skildring om de unga örnarnas fåfänga försök att lyfta sig från marken, där de stodo tjudrade, och försökte att utföra sin scen rätt, men slutna och momentvis fick teaterns a r - och hur de sedan, lösgjorda, först inte gentemot den på alla sätt överlägsna tister upp e n fläkt över spelet, som höj- visste om sin frihet.
lyfte vingarna och sänkte dem igen, innan de slutligen vå- motspelerskan kom hon till korta, och de komediens värde högst väsentligt.
tack vare detta minus fick fru Brunius Storfurstinnans roll såg ut att intresse- rymden gade riktiga och » slogo genom med vingslag ovana tunga slag - och spel ett plus, som gjorde hennes karak- ra fru Eklund så pass djupt a n hon hade stävade mot sydsidan av fjället ».
— » Och tärisering ändå hemskare i sin verkan.
ätit sig in i dess själsskrymslor - med j a g förstod., säger författaren, han som Det mänskliga greppet lossnade och hu- ett fränt allvar och en äkta lidelse bygg- återgav dem friheten.
» att j a g länge skul- vudrollen lösgjordes till något helt fristå- de hon upp en levande människa av De- le minnas denna gråvädersdag, ute på ur, D öppnar en ny bok av Traven och man brukar aldrig bli besviken.
Sedan debutromanen » Dödsskeppet » utkom på hon väntar ett barn och vad ska det Axel Holmströms förlag, har förlaget fort- bli av henne, fattig, vanställd och ensam satt utgivandet av denne underbare för- som hon är?
Ursula lovar att ta henne till sig.
Och lika självklart ä r det att hon fattares verk.
Nu fareligger i översättning en ny vo- skall vänta på honom tills han kommer ut.
Nu följer kanske det statligaste i hela lym betitlad 7Kärran » och den är en äk- boken, och det ä r Ursulas huttra men t a Traven.
Boken innehåller folklivsskild- ihärdiga kamp för att få göra detta som tingar från vara dagars Mexiko och för- hon lovat Jim.
Alla vänder sig mot hen- ne, Döttrarna lämnar henne.
Prästen fattaren har tydligen väl satt sig in i &amp; predikar om det omoraliska i situationen, sociala förhållandena i detta underliga grannarna tisslar och tasslar, man kän- land.
ner den kompakta atmosfären av döman- Särskilt intressant ä r skildringen av de engelsk rättfärdighet.
Men Ursula peonernas, d.v.s. de uselt betalda dag- håller ut.
Hon ger helt enkelt katten i » de andra », hennes stötesten som hon lönarnas liv.
D e lever i fullständig liv- måste samla krafter att bli färdig med, egenskap och kan hanteras hur s~~ helst ä r Tamara själv, en ganska hård och för- a v sina oftast råa och brutala herrar.
Traven har i » Kärran » gett oss ett slagen jäntunge.
Men vid sidan om löftet till Jim har Ursula något annat som bin- stycke mexikanskt liv, som b ä r mäster- ännu kän- ", Jims.
Ännu en Traven.
- - - då jag friheten. » ende och skrämmande monumentalt.
Kväl- vals rätt schablonerade konturer, och utan återskänkta mina örnar len hör dock till de intresseväckande och tvekan anser j a g att denna framställning Fotografierna i boken äro också myc- till dem man inte glömmer.
bör räknas till fru Eklunds allra bästa.
Hon vann sin seger utan toileitprakt och Komediteatern har sedan ett par må- när hon i sista scenen kom i sin furstin- eller åtminstone delvis mera gagnat naders tid seglat för förligaste vind i värl- nerobe, hade publiken redan hunnit lära av tystnad.
Iscensättningen, dekoren och den — Jaques Devals » Tovaritch », som sig inse att den skruden hade konstnärin- möbleringen som alltid vid denna teater av de andra teaterdirektörerna ratats, fyl- nan andligt sett på sig hela tiden - och utsökt.
ler kväll efter kväll Komediteaterns sa- effekten blev naturlig och inte teatralisk.
long med en tacksam publik.
Som alltid Ernst Eklund spelade på det bästa i sin när det talas ett främmande språk på person och till detta lade han som ett scenen, har man svart att ögonblickligt plus glimtar av ett varmt, nobelt tempe- komma i kontakt med handlingen, men rament.
Så mycket liv har j a g aldrig hört herrskapet Eklunds intima samspel och eller sett honom utveckla förr.
D e sce- obestridliga charme, gjorde att man gav ner där de båda makarna sjöngo sina sig katten på att man till slut skulle kun- ryska sånger hade en upplevd atmosfär.
na ryska.
När karusellen väl var star- Man trodde på dem och genom dem på tad och publiken invigd i intrigen började hela pjäsen.
det roliga på allvar.
Den franska ver- Ejnar Axelsons Sovjetkommissarie ha- sionens koketta osmakligheter voro ute- de också rätt kulör - the rest is silence.
-
Diktaturen i Osterrike.
Fastän koncentrationslägren äro väl befolkade äro de dock humanare än Tysklands.
trax före jul utfärdades amnesti för svarande manskap, som vid revolter och några tusen politiska fångar i Öster- flyktförsök skulle utså död och förintelse.
S rike.
Det kända koncentrationslägret Wöllersdorf ä r dock fortfarande väl an- vänt.
- Tidevarvet är här i tillfälle att återge ett ögonvittnes skildring av för- hållandena vid Wöllersdorf.
D r A I e x von Muralt, schweizisk läkare, sedan några år bosatt i Wien, där han fram- förallt varit verksam som journalist, med- delar i nedanstående artikel vad han sett av Wöllersdorf vid ett besök kort före amnestins utfärdande.
Dr Muratt, som är ansluten till social- demokratiska partiet, tillhör dess radikala riktning och är övertygad pacifist.
Också den österrikiska diktaturen har ansett sig tvungen att upprätta s i r - Skilda läger för sina politiska fångar.
Men här i landet undviker man ordet kon- centrationsläger och talar helt enkelt om förvaringsläger.
Om dessa läger råda naturligt nog, högst delade meningar.
Man kan få höra att Wöllersdorf ä r en angenäm semesterort.
Karl Kraus, den bekante utgivaren av Facklan.
talar om Wöllersdorf som ett ställe där fångarna pinar sina väktare.
I andra kretsar, sär- skilt naturligtvis sådana som ä r o fientli- g a mot regeringen, har man i stället talat om svält och misshandel.
F ö r t kort tid sedan fick j a g tillfälle att tillsammans med en tillförlitlig kollega bese Wöllersdorf.
Det ligger i en hälso- s a m trakt, några kilometer väster om Wiener-Neustadt.
Sedan många år stå några stora fabriksanläggningar tomma där.
D e väldiga maskinhallarna ha in- retts till förvaringsrum för fångarna.
L ä g r e t ä r inhägnat med taggtråd, som gör flykt nästan omöjlig.
I det tyska koncentrationslägret Dachau, som j a g be- s ö k t e i december 1933, voro taggtråds- stängslen nattetid laddade med elektrici-.
tet.
f Dachau fanns också för ungefär var tvåhundrade meter ett vakttorn, vart och e t t försett med två maskingevär och mot- k e t vackra.
Boken är.
trots det anspråks- lösa formatet (den lilla boken ger en lust a t t g ö r a bekantskap med den större), en a v Arets förnämligaste barnhöcker.
S T O R A H A N D E L S E R I MURREFA- MILJEN.
En hundhistoria av Rosa Fi- tinghoff.
Åhlén &amp; Söners förlag.
Häft.
kr.
3:50.
- Denna skildring av några pudlars liv i glädje och s o r g - mest i d e t förstnämnda - är given så varsamt o c h ömt och förstående, så man ä r nästan rädd att säga några ord om den.
- Ack, jag tycker nästan, när j a g läser den här boken, a t t jag misshandlat min egen kära hund, Inte kroppsligen, men själsligen.
genom bristande finkänslighet.
- Murre- familjen ä r en märklig familj med högt begåvade medlemmar.
Och författarin- nan lever med dem i den innerligaste för- ståelse f ö r deras själsliv.
Och hon be- rättar för oss därom på ett sätt, som kom- mer oss a t t känna ett växande intresse f ö r stor-Murre, lill-Murre, Niniche, Ma- ritza, Rex och Oronia.
Och vi se med förtjusning på deras fotografier.
Såvitt ni ä r en hundvän måste ni läsa Murre- familjens bok.
Och den ä r en bok för alla åldrar.
Eugenie B.
I Wöllersdorf finns det också maskinge- vär, men man s e r dem inte.
De äro göm- d a i de översta våningarna i byggnader- na och i takluckor.
Ledningen förkla- rade för oss, att man inte ville a t t de in- ternerade ständigt skulle ha dessa små kanoner för ögonen.
Det vore alldeles tillrickligt att de visste om a t t de funnos.
Och det visste de minsann.
Bevakningen utgjordes av 500 man ur förhundshären och 100 man gendarmer.
Däremot sago vi inga Heimwehrmän.
Omkring 5,000 man voro fortfarande inter- nerade i lägret, därav c:a 4,500 natio- nalsocialister och 500 socialdemokrater.
Dessa båda grupper hållas noga skil- da från varandra.
Kommendanten - som inom parentes sagt mottog oss yt- terst artigt och gjorde ett sympatiskt och ingalunda brutalt intryck - yttrade sig mycket uppskattande om socialdemokra- ternas hållning.
Det var mycket lättare att komma tillrätta med dem, sade han.
De voro mindre bortskämda, inte så fa- natiska och inte på långt när a.?
hängivna tanken på våld.
Vid en rundvandring genom lägret träf- fade vi på stora sport- och lekplatser, dar hundratals fångar spelade fotboll och handboll.
De få ha egna kläder, ock- så detta en viktig skillnad mot Dachau, dar alla fångar måste bara samma dräkt, gråa kläder med röda ränder på rock och byxor.
Endast en del av de anhållna mera framstående » upprors- minnen, måste arbeta i Wöllersdorf, men då det tyvärr inte finns tillräckligt med arbetsmöjligheter få t. o. m. dessa grup- per i allmänhet bara arbeta halva dagen.
De gamla fabriksbyggnaderna tjäna- de till bostider.
I de jättestora, ljusa och väl ventilerade salarna stå rader av träsängar, i allmanhet över varandra.
Till varje bädd hör en halmmadrass, en kudde fylld med halm och två yllefiltar.
Bred- vid sängarna sta langa bord m e d bän- kar, d i r fångarna inta sina måltider och där de vid dåligt väder spela spel eller läsa.
Klosetter.
badrum med varm och kall dusch och väl inrättade sjuksalar funnos.
Centralköket ä r överlämnat till en entre- prenör som håller fångarna med mat till pris av 1:50 pr dag.
Läkarna på sjukavdelningen gjorde på mig ett särskilt sympatiskt intryck.
Jag föreställde mig för dem såsom förutva- rande kollega och hade ett längre sam- tal med dem, utan någon s &amp; helst över- vakning.
De bekräftade att man inte använder prygel i lägret.
Däremot fick j a g veta att likarna visserligen sållan fingo ta hand om fall av fingelsepsykos, men att depressionstillstånd så mycket of- tare förekom hos fångarna.
Orsaken till dessa var emellertid mindre behandlingen inom lägret än de ständiga bekymren för anhöriga och för den egna framtiden.
Lä- karna kunna skriva ut extra kost, om d e s e a t t maten inte passar.
Fångarna kun- na också för billigt pris själva skaffa sig extra förplägnad.
Rökning inom läg- ret ä r tillåten, en viktig sak.
Innan vi togo avsked tillät oss kom- Ett nyårsbrev från Island om jordbrukshjälp och abortlagstiftning.
» Ett oväderscentrum ligger över Is- land&gt;, hur ofta blir det inte sagt och hur ofta ä r det inte sant.
Men aldrig blir det talat om de blida, nästan ljumma dagar.
som vi få oss tilldelade här mitt i vintern, då och då så blida, att man nästan frestas att tro a l t jorden slagit om och det ä r försommar.
Det är de tidiga morgnarna med en varje minut skiftande belysning över den förtrollan- d e Snöfjällsjökeln, Esjan, och en hel rad av andra majestätiska fjälljättar, som man skall använda.
Sover man för länge (och det gör man gärna på Island) går man ofta miste om alltsamman.
På ett ögonblick kan hela denna ljusskimrande drömvärld vara försvunnen, insvept i en tjock.
odräglig regndimma, en storm blå- ser upp och den vredgade Atlanten s i n - der alla sina vredaste vågor in i Faxa- floin, bukten d i r Reykjavik ligger.
Altingets tretungade flagga blaktar svagt i den regntunga luften och ljusen tyckas brinna sömnigt därinne hos de fyrtionio gubbarna, som styra och ställa för oss andra ...
Köttet har blivit dy- rare, sa n u är bonden glad, men landets 53 % som inte ha kött att sälja äro ju ledsna, fast de väl borde vara glada.
ty Altinget, som höjde köttpriset, har sänkt mjölken med et: helt öre per liter från 42 till 41!
Ja, man skulle inte tro, att det ä r en socialdemokratisk regering.
men det ä r den inte heller mer än delvis, ty det s.k. frisinnade bondepartiet är också med om att bilda den knappa regeringsmajo- riteten.
Här ä r också andra glädjeämnen.
Kan- ske får man redan till jul eller nyår nub- ben till sillen - j a, sillen bryr man sig ju inte om, den får svenskarna så gärna, så gärna köpa, isländaren tycker inte on sin goda sill.
Men med nubben följer också annat starkt, bara ingenting svagt såsom saft eller sylt förstas.
Nykter- hetsarbetarne se med oro den nya rus- dryckslagstiftningen, som huvudsakligen tagit sikte på att öka Statens inkomster, medan de rusdrycksvänliga hålla före att man n u skall uppnå ökad nykterhet.
ökad konsumtion och allmän lycksalighet.
mendanten att i hans närvaro samtala med några socialdemokrater, som vi kän- de personligen.
De ledo av frihetsför- lusten och ovissheten hur länge de skulle stanna i lägret.
Men om behandlingen, maten och bostäderna uttalade de sig gillande.
Här kan man invända att fån- garna i kommendantens närvaro inte hade kunnat säga, ifall det förekom prygel i Wöllersdorf.
Det må vara sant.
Men man får väl antaga att dessa m i n, som voro gamla beprövade politiker, helt enkelt kunnat vägra att besvara vara frågor, ifall det förekommit saker i Wöl- lersdorf, som man inte kunde tala om.
Det v a r i varje fall vad vi sade till varandra, när vi senare jämförde vara in- tryck av besöket.
Och vi måste nästan med beklagande fastslå att vi knappast sett några direkta missförhållanden.
Och att man därför kanske inte skulle sätta stor tilltro till vara beskrivningar av lägret.
Alex v. Muralt.
Svensk novellkonst.
undrar om inte novellen ä r en form som särskilt ligger för oss svenskar?
och en no- Lyriken ä r j u vårt område Landsfysikus Vilmundur Jónsson, Is- vell ä r väl i de flesta fall mer » lyrisk » än lands outtröttlige Lindhagen.
motionerar en roman.
På kontinenten Ryssland.
om lagstiftning mot livsmedelsförfalsk- har man inte mycket för- ning, en tyvärr ytterst nödvindig lagpa- e j medräknat ragraf.
vars nodvandighet just i dessa ståelse för noveller annat än i form a v dagar blivit aktuell, da det visat sig att short stories i tidningar och tidskrifter.
den unga inhemska industrien inte kun- Så fort man kommer med förslag till över- nat motstå frestelsen att förfalska i vinst- sättning a v svenska böcker, frågas det syfte.
Bland motionerna ä r en, också av genast avvisande: Det är väl inte en no- landsfysikus, i abortfrågan, där han i vellsamling?
- Men i Sverige, liksom i varje fall antydningsvis tangerar nödvän- Ryssland, står novellen högt i ä r a och en digheten av födelsekontroll.
Denna mo- av de furfattare som hos oss blivit mäs- tion, som tillsänts Islands kvinnoförenin- tare på området ä r Berit Spong.
gars centralkommitté.
i och för ett utta- Berit Spongs nyaste samling » Slottet lande, behandlades på ett stort kvinno- möte härom dagen.
Det var uppenbart, på rullgardinen&gt; ä r som en fortsättning på hennes föregående böcker.
Hon hör inte till dem som förbryllar med över- måste fortsätta nästa dag igen.
Man fick raskande krumsprång, det hon har att där tillfälle höra Barnmorskeföreningens säga berättas tryggt och övertygande, liv- ordförande prisa de barnrika familjernas förträfflighet, livligt understödd av Is- fullt och ganska förtjusande.
Hon har lands enda kvinnliga Altingsledamot, både fantasi och formsinne och den sam- själv moder till tio barn.
mansättningen bör g e goda konstnärliga » Tänk, att det fanns en familj med elva resultat.
barn, dar just det elvte barnet, en dotter, Berit Spong ä r inte alls vad man kallar tog hand om sina gamla föräldrar p i ålderdomen. » - Men tänk, att det fanns funkis, och j a g tror inte heller att hon andra fall, som anfördes av den tämligen g ö r anspråk på att vara det.
Hennes starka radikala oppositionen, där man av språk ä r ornamentrikt, där finns inga ända till sjutton födda barn inte haft ett kala, allvarliga, släta ytor hos henne.
Men enda till vilket en ålderstigen moder kun- hennes formsinne håller ordning på stuc- de ty sig på ålderdomen ... katuren, det ä r bara någon gång som hon M a n anslöt sig i huvudsak till motio- skjuter över målet.
B ä s t ä r hon när hon nen, men betriffande födelsekontrollen ville man göra ett tillägg för att åtmin- berättar om flydda tider, de längst för- stone på papperet hävda kvinnans likstäl- gångna eller gårdagens, det ä r som om lighet ...
ornamentiken hörde mera hemma där.
Islands kvinnor begära hos Altinget att » Örhängena », en berättelse från pestens kvinnliga polistjänster skola upprättas, t. v. tre i Reykjavik; med hänsyn till sta- tid 1711, ä r en a v de bästa i samlingen.
dens utveckling till storstad med sextio Likaså » Herr Emrik och trollkäppen », manliga polismän torde denna begäran om man undantar början, där ett fatalt vara r i t t rimlig.
Lagerlöf-maner insmugit sig, detta lätt Estrid Falberg-Brekkan.
monotona som Selma Lagerlöf själv be- härskar men som blir så besvärande hos eftersägare.
» Herr Emrik » är en god karaktärstudie över hur förkvävd ö m h e t hämnar sig.
Psykologiskt styv ä r också den första novellen, » Slottet på rullgardi- nen,, där en liten fantasifylld unge upp- täcker klyftan mellan diktens och verk- lighetens värld.
Genom ett par a v novellerna drar en sommarvind från Östergyllen, författarin- nans hembygd.
Den för med sig något av Kolmårdens lingonris och bruna sten- mossa men det fläktar också av präktig dynga och av doftande hövalmar från slätterna kring Vreta.
Det ä r mystik och underverk, redbar verklighet och luftig poesi över Berit Spongs noveller.
Jag - - - E.B.G.
Frälsningsgeneralen Hur uppskat- Erasmus av och världsfreden.
tas kvinnors Rotterdam.
intelligens?
(Forts. fr. sid.
1.)
M e n en religiös U n d e r sommaren 1934 utkom på Her- hans handlingssätt vis-à-vis Luther.
I ett bert Reichners förlag.
Wien, Stefan kapitel uppleva vi Erasmus konflikt med Luther, en episod med starkt dramatisk1 triumf och tragik ».
De första sexhundra inslag.
kanske det bästa i hela boken.
exemplaren voro fint utstyrda på lyxpap- Dissonansen mellan dessa två naturer har per - det första hundradet försett med Stefan Zweig utarbetat på det förträff- Stefan Zweigs signatur - och numrerade, ligaste.
Vi se här den starka motkatsen en godbit för bibliofiler.
Nu i dessa da- mellan den alltid förstående, hövlige hu- g a r har en vanlig upplaga utsläppts i manisten och den ensidige.
lidelsefulle tyska handeln.
Huruvida boken redan fanatikern.
Aldrig möta dessa två mot- översatts till andra språk, ä r mig obekant, ståndare varandra personligen, aldrig ha men då j a g ä r övertygad om att så snart de muntligen sagt varandra sina olika Med stor skicklighet skildrar kommer a t t ske.
torde en kort recension åsikter.
a v boken redan nu ha sitt intresse.
kan- Zweig deras skriftliga polemik, d ä r na- ske alldeles särskilt för Tidevarvets lä- turligtvis den fine, mänskligt kännande Erasmus drar det kortaste strået.
Så ä r sare.
Att Stefan Zweig, den kände biografi- det väl oftast - vi s e det ju i våra da- tecknaren, valt Erasmus som ämne ä r lätt gar förtydligat - våld g a r före rätt.
Några få ord klarlägga Erasmus ' och a t t förstå vid lärandet av boken.
Zweig, den store människo- och fredsvännen, får Luthers olika uppfattning av kristi väsen vid skildrandet av Erasmus tillfälle att och hans mission.
F ö r Erasmus, huma- yttra ting.
vilka vi just nu behöva höra nisten, » är Kristus hela mänsklighetens och betänka, och detta trots att Erasmus förkunnare.
den gudomlige.
som offrat sitt levde på slutet av 1400-talet.
Zweig för- blod för att skaffa ur världen allt blods- står på sitt mästerliga sätt att så levande utgjutande och alla tvister »; Luther åter- skildra denne store humanists liv, att vi igen.
Guds landsknekt.
pockar på evan- tycka det är som om han levde bland oss.
geliets ord, » att Kristus ä r kommen, e j I inledningen karaktäriserar Zweig för att begära freden, utan svärdet ».
Erasmus med följande ord: » Vad som » Den som vill vara kristena.
säger Eras- gör Erasmus av Rotlerdam - den store mus, » måste vara fredsilskande och över- » Den som vill vara glömde - än i dag, och kanske just sär- seende till sinnes., skilt i dag så dyrbar för oss, det är att kristen », säger återigen den halsstarrige han bland olla arbetande och skrivande Luther, » får aldrig ge efter såvitt det rör i aftonlandet ä r den förste kände euro- Guds ord, och ginge hela världen därvid pén, den förste kämpande fredsvännen.
under. » - Slutligen skriver Luther ett den skickligaste sakföraren f ö r det hu- skarpt brev till Erasmus och säger ho- manistiska, världsliga och andliga idea- nom, nästan diktatoriskt, att han en gång let. » Erasmus var en stilla, inhiinden ve- för alla skall upphöra med att blanda sig tenskapsman, som ej älskade att offent- i denna religion-kamp, vilken han dock ligen kämpa för sina läror, sina åsikter.
e j ä r vuxen.
Delvis berodde detta väl på hans svaga Därmed ä r skiljebrevet mellan humanis- fysik, ständigt har han några slags plå- men och den tyska reformationen skriven.
gor att kämpa mot.
Han levde därför säger Zweig, och tillägger: » det erasmi- ytterst spartanskt och ju äldre han blev ska och det lutherska, förnuft och lidelse, och trosfanatism, desto mer drog han sig tillhaka för att mänsklighetsreligion i lugn och ro ägna sig At sina skriverier.
det internationella och det nationella, det Ständigt återkommer den satsen: » han mångsidiga och det ensidiga.
det böjliga skriver och skriven.
Begåvad med en så och det styva kunna lika litet förenas som svag konstitution som Erasmus var, kunde vatten och eld ».
- han, det förstår man, ingalunda bli en I bokens sista kapitel erfara vi, att hjälte, i det ordets vardagliga mening; ungefär samtidigt som den döende Eras- detta var han också fullt medveten om mus skänker världen sitt andliga arv: och hade som motto för sitt liv satt Pla- » europeisk endräkt », utkommer den be- tes ord: m ä n n i s k a n s första dygder ä r ryktade boken » Principe » av Nicolo rättvisa och eftergivenhet, först i andra Machiavelli.
Under generationer ha så- hand kommer modet,.
väl härskare som diplomater handlat och Om vi betänka detta, första vi också handla efter Machiavellis maktprinciper, Zweigs nya bok: » Erasmus av Rotterdams väckelse behöver in- gen tid.
Den är en jordbävning.
Den är ett stigande flodvatten.
Den är en orkan.
Den är en kraft, icke en tidrymd.
Alla stora revolutioner ä r o korta, fast- D e t berättas i en indisk tidning hur ungdomen uppskattar och tillvara- än deras följder bro långvariga.
Män- niskosjälen skakas upp och frigföres på t a r möjligheterna a t t skaffa s i g kunska- per och hur högt intelligens och bildning några f5 veckor eller månader.
- - Här star den gamle generalens dotter, sättas bland d e unga.
N ä r en ung man tänker gifta s i g går fortsätter Douglas, en profetissa, en le- vande avbild av den döde profeten, med han upp till någon av skolorna för kvinn- samma flammande ögon, samma brinnan- lig ungdom och ber lärarinnorna peka ut de röst, samma andliga kraft och själv- den mest begåvade flickan för honom.
T y ständiga tapperhet, samma oförfärade tro henne vill j a g gifta mig med, s ä g e r han.
Och om skolflickorna ä r lata kan det hän- och magnetiska inflytande.
säger till dem: Evangeline ä r den största kvinna j a g da att föreståndarinnan någonsin mött, och j a g har känt många Om ni inte arbetar och lär e r någonting stora kvinnor.
värda lika mycket som tu- kan vi inte rekommendera e r till gifter- mål.
ren s.k. stora män.
Man tror pil värdet a v kunskaper och T r o mig.
alla de stora männen på platt- formen blevo dvärgar vid hennes sida.
tränade hjärnor som ett villkor för per- De bleknade bredvid henne, och de insågo sonlighetsutvecklingen och just nu kan- det.
Hon förtrollade lord Sankey, lord- ske saken ä r allra mest aktuell för den kansleren.
Han lyssnade till henne som kvinnliga ungdomen, vilken har det man- I extas.
Detsamma gjorde vi allesam- liga försprånget ifråga om utbildnings- möjligheter att inhämta.
mans.
- - - Det ä r belysande a t t mot denna lilla Evangeline - helgon.
sierska, martyr och profetissa - sätter människan på bild ur livet från Indien sätta propaganda- tronen i universum och kastar alla veten- minister Göbbels nyligen formulerade om- skapsmannen på sophögen med deras fut- döme om kvinnorna och deras möjlighe- tiga förringande av människans bestäm- ter.
» Kvinnan ä r varken ängel eller djävul, melse.
När jorden och alla stjärnorna ha förgåtts, skall människan vara en levande säger hr Göbbels.
Hon ä r en person och även som sådan ganska obetydlig.
Medan själ.
Detta är hennes tro.
Kan hon lyfta Armén ut ur dess hjul- mannen harskar over liret, härskar hon spår?
Kan hon rädda folket?
Kan hon över köket.
Många kvinnor försöka sätta tända eld i kyrkorna?
sig upp emot detta, men förgäves.
Till Ja, men hon måste gå tillhaka till slum- slut komma de ända alltid a t t återvända men, d ä r j a g fann henne för femtio år till köket. » sedan i Belfast, en strålande ung flicka med kärlek t i l l och medlidande med de fattiga och de utstötta och de lidande.
E F R A N S K - I T A L I E N S K A UNDER- med alla de vrak som sjunkit i fattigdom D H A N D L I N G A R N A om avslutande och synd.
fattigdomens följd.
Denna artikel ä r mycket explosiv, säger av g a r a n t i v a l f ö r Österrikes självstän- författaren till sist.
Den är ämnad att dighet.
vilka haft stora svdrigheter att väcka vårt folk ur dess sömn. '
Under övervinna tyckas åter ho fått vind i seg- Laval många tröttsamma år har j a g kämpat för len och franske utrikesministern folket och dess befrielse.
Jag hälsar den, kommer äntligen iväg till Rom.
Italien håller på sin ensamrätt att få rycka in nyn generalen som den ledare jag sökt.
i Österrike vid behov - men Frankrike Följ henne!
och Jugoslavien vill också ha ett ord med i laget.
och betrakta Erasmus humanistiska åsik- ter som utopi.
Men icke desto mindre J A P A N S D E F I N I T I V A U P P S Ä G N I N G äro personligheter som Erasmus nödvän- av flottfördraget i Washington har diga, och vi skola ständigt finna dem.
framkallat motåtgärder i U.S.A., som Zweig pekar på Kant, Tolstoi, Gandhi, anordnar stora sjömanövrer närmare det Rolland.
När våldet regerar som star- asiatiska fastlandet än någonsin förr.
Vi- kast, då bryter kanske en Erasmus fram, darr bebådas ett förslag om U.
S.
A: s en Erasmus, som hjälper det folk, som inträde i N.
F.
som demonstration mot starkast lider under väld, ofrihet och japans hållning.
orättvisa.
Stefan Zweigs bok skänker mänskligheten detta hopp.
därför ä r den just för oss, den nu levande generationen, av oskattbart värde.
- Sigrid Åkerhielm.
