# ID: svediakorp-per3706
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1934
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,183
# sentences: 586
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Elisabeth Tamm: Aktiv fredspolitik.
N o r d e n s kultur k a n e n d a s t v i n n a på d e t f i n s k a inslaget.
Tora Teje som Medea.
= - I av Sven Stål.
Emy Ek skriver om Tre svenka böcker.
Fruktbärande friiidsarbete i verkligheten av C.H.
Vad har hänt?
R I K S D A G E N S Y S S E L S A T T E R SIG för narvarande med interpellationer.
Hr Engberg redogör för sina mellanha- vanden med den katolska kyrkans repre- sentant biskop Muller i frågan om fran- ska skolan.
Hr Lindhagen begär litet ak- tivitet av hr Sandler, han tycker det vore på tiden att Sverige ensamt eller i för- ening med Norge och Danmark inginge nonaggressionspakter med Ryssland.
Hans frågor beröra också nonagressions- pakter mellan Baltiska staterna och Tyskland, vidare en definition av begrep- pet » angripare&gt;, värnande genom N.F.
a v de nationella minoriteternas rätt, svenskt ingripande i finsksvenska språk- striden och slutligen svensk-medling i striderna mellan Lithauen och Polen.
Kommunisten h r Flyg har till sin oro upp- täckt att svenska officerare anslutit sig till Nationella Ungdomsförbundet, vilket h r Flyg finner oroande för demokratin.
H r Flyg horde dock veta, att varje krigs- makt över huvud taget förr eller senare blir en diktaturens tjänare, vare sig svart, brun eller röd - andra schatteringar att förtiga.
- Hr Nerman, slutligen vill ha nya historieböcker, skrivna efter annan indelning än kungalängder och krig.
Alexander von Muralt: ” Jordbrukarnas egen ”.
Inbördeskriget i Osterrike.
F ö r r i världen hette det alltid, a t t den, som inte dugde till något annat, fick bli jordbrukare.
Var han av rik familj, er- höll han vanligen en stor egendom, den kunde han alltid sköta.
Men nu, säger man, är den tiden förbi, nu måste en jord- brukare vara utbildad för att gå i land med ett jordbruk.
Tekniken och veten- skapen ha gjort stora framsteg.
Så har det svenska jordbruket erhållit en massa skickliga och teoretiskt lärda jordbruka- re, som veta precis, vad den och den jor- den behöver av fosfor, kali och kväve m. m., och hur många foderenheter varje djur bör få och foderenheternas lämpliga sammansättning av äggvita, fett och kol- hydrater.
P å papperet kan jordbrukaren nu vid sitt skrivbord på förhand räkna ut, vilka inköp och utgifter som löna sig och vilka sinnrika, fast dyrbara, maski- ner, som utföra så och så mycket arbete pr dag, som betala sig.
Vilket framsteg!
Har resultatet blivit lysande, frågar man!
Nej, jordbruket kan inte bära sig, svaras det, men det beror på tidsläget, depressionen, bristen på tullar, de höga lönerna o.s.v.
Det är statsmakternas plikt att hjälpa.
Och statsmakterna hjäl- ler man alltjämt på tiderna.
Delvis med rätta.
Men det ä r långt ifrån hela san- ningen.
Som ett faktum står, att de min- dre jorbrukarna, de, som inte låta höra av sig så mycket, reda sig häst.
Men de andra, de högröstade, vad vilja de egent- ligen?
De vilja ha hjälp av det allmänna, d.v.s. av alla andra medborgare.
att be- tala de skulder, eller räntorna på de skul- der, varmed jorden behäftades under kris- tiden - i spekulationssyfte.
Det gäller för den tillfällige innehavaren att reda sig för tillfället.
Man ropar på hjälp!
Och hjälpen kommer på storsvenskt manér med den ena Organisationen efter den an- dra, en byråkratisk institution.
där jord- brukarna få betala andelar och avgifter för ett hopp ställt på framtiden och samt- liga skattedragare dessutom få erlägga sin dryga andel.
Och när det bara blir värre - ty jordfrågan kan e j lösas med organisationskostnader - kommer där nya förordningar med nya krav på ut- gifter.
Är då inte sammanhållning nödvändig bland jorbrukarna lika väl som bland andra.
Givetvis.
Men den organisation eller organisationstvång, som nu tilläm- pa!
T y för att vinna den jordbrukande pas, bygger på en felaktig princip.
Den befolkningens röster äro alla partier be- gör organisationen till ett självändamål, nägna att stödja d.s.k.
modernäringen.
e j till ett medel, vilket den bör vara.
Det- Har hjälpen hjälpt?
Nej!
Men det skyl- (Forts. å sid.
6.)
K a r t a över Wien med förstäder.
(De dubbelstreckade områdena ange platserna där hostadskomplexen äro uppförda.
Muralt.
A l e x a n d e r v o n som vi härmed ha glädjen presentera för Tidevarvets läse- krets, även i förhoppning att det ej är sista gängen hans namn blir synligt i Ti- devarvet, tillhör en högaristokratisk schweizisk släkt, sam blivit mest berömd genom sina framstdende läkarnamn.
A l e x a n d e r von M u r a l t är även läkare, psykiater, och på der psykiatriska områ- det har han atövat skriftstäliarskap, kri- tiskt såväl mot gamla behandlingsmeto- der som delvis även mot psykoanalytiska.
Elin Wägner: Han har jämväl gjort en berömd biogra- fisk profil över läkaren, forskaren, so- cialreformatorn och politikern A u g u s t Forel, vilken för några år sedan an- mäldes i Tidevarvet.
Kritik mot läkaryrket liksom mot sam- hällsförhållanden drev honom f ö r om- Fransmännen hejdade arbetet på inter- kring fem år sedan bort från säkra po- ela världen rycker på axlarna åt de män som haft det officiella freds- nationell avrustning i årvis genom att sitioner för att i det oroliga, nyskapande RIKSDAGEN HAR D E S S U T O M bevil- arbetet om hand de sista tio åren.
Efter fordra att säkerhetsfrågan reddes ut österrike både genom akademiska och prakitiska studier söka tränga samhälls- jat sitt sedvanliga understöd till soc- kernäringen, innehärande fortsatt import- monopol för sockerbolapen med skyldig- het att tillämpa vissa pris för betor och socker.
Men för första gången med ett villkor, nämligen vissa löneackord för betarbetarna.
Statsingripanden inom in- dustrin äro ofta tveeggade svärd, men fastställande av minimilön från statens si- d a är en planhushållningsåtgärd, som la- ter sig försvaras.
Priset för freden.
H det de blivit gamla, grå och skeptiska i oändliga mödor och dispyter säger man, våga de inte ens sammanträda till avrust- ningskonferens för att inte ljuset skall falla alltför skarpt på deras misslyckan- de.
Ja, gud skall veta att de varit halv-, P Å GRUND AV » OMSTÄNDIGHE- T E R som timat sedan målet senast var före,, som advokaten uttrycker sig, återkallar den avslöjade fältflygaren Wik- lund sin talan mot N.D.A.
Därmed me- nas tydligen att hade intet avslöjande skett, skulle Wiklund fortfarande inte haft något emot att fullfölja talan.
NORSKA LAGTINGET AVSLOG med 19 röster mot 18 kvinnornas rätt a t t bli präster.
Beslutet g å r nu åter till Odelstinget och slutbehandlas där på torsdag.
Står Odelstinget fast kommer frågan åter till Lagtinget och det gäller d5 att en röst värvas.
T V Å T U S E N ÖSTERRIKISKA SOCI- ALDEMOKRATER sitta fängslade, däribland det kooperativa kvinnogillets ledare.
fru Emmy Freundlich.
Stark på- tryckning från England och Tjeckoslova- kien på Dollfuss att visa mildhet, gjorde kanske attindrätten olustig.
D E T AV MUSSOLINI planerade tull- förbundet mellan Rumänien, Jugo- slavien och Italien ses med oblida ögon av övriga mellaneuropeiska stater.
Trup- per koncentreras kring Österrikes grän- ser.
E NGLANDS LORD privy seal, Mr Eden, har varit i Paris, Berlin och Rom och diskuterat avrustning - som det tyckes med klent resultat.
först.
Därmed gick den rätta tiden för avrustning förbi, och kanske ha de för- lorat mera än vunnit på sin envishet.
Men nu ha de äntligen lyckats få åtminstone någon klarhet om säkerheten, som ä r ett villkor för nedrustning.
Den består bl.
a. i en automatisk och regelbunden interna- tionell kontroll av härväsendet i varje land som ratificerat en avrustningskon- vention och i bestämmelser om gemen- sam påtryckning av de lojala staterna mot en illojal kamrat.
Detta betyder att ka- serner, aerodromer, exercisfält och de fabriker där den färdiga krigsvaran hop- sättes skola öppnas för kontroll när som helst, som en lagård för en kontrollassis- tent.
Denna kontroll har förut haft en bismak av vanära och straff, därför att den påtvingades de besegrade staterna av segrarna som icke tänkte på att själva underkasta sig den.
Nu, först nu.
hör- j a r det klarna att det ä r ett pris för fre- den att alla underkasta sig den, även seg- rare och neutrala.
Och eftersom det ä r ett pris för freden, ä r det inte skamligt att betala det.
Tesen prövades i Bryssel på ett massmöte, som svarade med våld- (Forts. å sid.
5.)
DIMITROFF OCH HANS RADA KAMRATER ha på dagen ett ä r efter riksdagshrandens utbrott blivit fri- givna och med aeroplan begivit sig till Moskwa, d ä r de lyckligen inträffade tis- dag kväll.
Hitler har sålunda segrat över Göring.
Men var ä r Torgler?
ETT M Y S T I S K T MORD i samband med Staviskyaffären har inträffat.
d i en domare Prince, som ansågs sitta inne med besvärande kunskaper, funnits död på järnvägsspåret mellan Paris och Dijon.
Medan olika vilda rykten cirkulera i denna sak har justitieministern anbe- fallt åtal mot fem ämbetsmän som haft affärer med Stavisky.
MAC DONALD HAR VÄGRAT att ta emot en deputation från det väl- diga » hungertåg », som med tusentals del- tagare från örikets alla delar samlats i London till demonstration i Hyde Park förra siindapen.
Veckovakten.
Nils Mot Dag.)
förhållandena till grunden.
Han har un- der tiden verkat som journalist, som kor- respondent till schweiziska tidningar.
An- sluten till det socialdemokratiska partiet kan han sägas i egentlig mening tillhöra dess radikalaste flygel, på pacifistisk och religiös grund.
Det försök till ett oväldigt bedömande av ögonblickets färhållanden i österrike, som göres i nedansidende artikel av d:r v. Muralt tycks oss - även om tidningen i vissa frågor har en annan uppfattning än författaren - i tider som dessa knap- past kunna nog högt värderas.
T y säker- ligen äga fä förmåga och vilja till obe- tingad oväld som han.
S edan socialdemokraternas motstånd nu har krossats genom ett hänsyns- löst användande av alla maktmedel, och sedan det yttre lugnet tycks vara åter- ställt åtminstone för tillfället, kan det va- (Forts. sid. å 6.)
Simonsson: Är det författarna eller regis- sörerna eller filmbolagen % som bära ansvaret för våra dagars svenska film?
Det tillverkas i medeltal ett dussin svenska filmer per år i vara da- gar, därav hälften genom Svensk Film- industri och andra hälften genom övriga filmproducenter.
Kostnaden belöper sig i genomsnitt till 150,000 kr.
per film, allt- så nära 2 miljoner för hela dussinet - av denna veritabla dussinvara.
En så- dan kostnad för en film, 150,000 kr., räk- nar man som » bärig » i vårt land.
Och för den summan horde man verkligen i detta nyktra land kunna få ihop en till- räckligt imponerande filmrulle, då man ju här tvingats införa den dubbla för- bättringen att avstå från potemkinslotten och till stor del spela i naturen, i verk- liga slott om det nu skall vara sådana med i leken.
Bildens bakgrund har allts5 framför allt dess djupare innehåll?
Frå- gorna behöva knappast något närmare svar.
De äro trösterikt nog vid det här laget ganska utförligt ventilerade i svensk press.
Våra dagars svenska film ä r ibland ingenting annat än ett försök att trots begränsade medel tävla med eller över- glänsa den utländska majoriteten, enkan- nerligen den amerikanska, i ytlighet, men också i platthet, barnslighet, » förljugen- het ».
Ibland också ett försök att efter- apa vissa utländska expressionistiska fil- mer i nervkittling, genom exploaterande av allt det som inte borde exploateras i detta sammanhang och inför denna pu- blik.
Det sorgliga med denna nyaste svenska film ligger dock på sätt och vis inte i vad den är, utan i vad den inte är.
Den ä r sannerligen inte den film, som vo- re värdig det i så många avseenden högt- stående svenska folket och som skulle kunna i hög grad bidraga till att rädda det någotsånär helskinnat över våra da- gars alla neddragande tendenser.
En SA- i våra dagars svenska film tvingats att bli den rätta, den önskvärda: en verklig- het, ofta långt underbarare än dikten - vare sig den gjorts av människohänder eller ä r Guds fria natur - sticker fram här och var och tjusar ögat och hjärtat.
Man får vara tacksam för detta utslag av dan svensk film skulle, rätt lagd, rätt handhavd och rätt bedömd, kunna fås att den hårda nödvändighetens lag.
Hur är det med handlingen då?
Och (Forts. å sid.
4.)
En behjärtansvärd motion.
Det kan icke E n motion, som man hoppas måtte vinna riksdagens bifall har väckts i båda kamrarna, framburen i Första kam- maren av hr Fredrik Ström, i Andra av hr Bengtsson i Norup.
Det gäller en höjning av den av kungl.
maj:t föreslag- na pensionen åt konsulenten i Skolöver- styrelsen, fröken Ingeborg Walin.
Efter att sedan 1919 ha tjänstgjort som konsulent och särskilt föredragande i Skolöverstyrelsen för ärenden angående husligt arbete, kommer fröken Walin att den 30 juni i år avgå från denna befatt- ning, på grund av att hon fyllt 65 Ar.
Skolöverstyrelsen har föreslagit att en Kring språkfrågan i Finland har pension på 5,424 kr.
måtte beviljas hen- under de senare åren uppstått en ne.
Kungl.
maj:t har emellertid föresla- stark spänning, som då och då fram- git endast 4,140 kr.
Skoluverstyrelsens kallat särskilt elakartade explosio- motivering, som även motionärerna om- D e n 3 M a r s 19 3 4.
A kt iv freds- politik.
ner.
Ordnandet av språkfrågan vid universitetet i Helsingfors h a r visat sig vara ett starkt irritationsmoment.
Och den animositet mot det svenska språket, som särskilt den finska ung- domen låtit komma till uttryck, h a r även riktat sig mot d e i Helsingfors bosatta rikssvenskarna.
Man måste inför denna situation med glädje hälsa det på utrikesmi- nister Sandlers initiativ åvägabragta mötet mellan de båda ländernas ut- r I de båda excellen- rikesministrar.
sernas bordstal samt i det uttalande, som h r Hackzell gjort till pressen, kan man spåra ett verkligt försök att ' genom d e tillfälliga missljuden komma fram till ökad förståelse och kulturellt samarhete på en n y bas.
Excellensen Sandler framhöll i sitt välformulerade tal, präglat av &gt;den uppriktighet ur vilken vänskap danas och som vänskap kräver, - &gt;den 5 historiskt betingade och ej till någon yvsel berättigande realiteten, att det ena a v Finlands b å d a språk ä r den b r y g g a över vilken utbytet mellan finsk och svensk kultur lättast för- medlas.
Mycket vore annorlundar, fottsatte excellensen S a n d l e r &gt;en tillgång vore säkert förspilld, om Finlands och Sveriges utrikesminist- r a r fingo växla sina hälsningar på ett språk, som e j vore någonderas&gt;.
Finlands utrikesminister framhöll å sin sida, att en politisk intressemot- sättning knappast finnes mellan Sve- rige och Finland, att de ekonomiska r intressemotsättningarna med g o d vil- j a och ömsesidigt tillmötesgående 7 böra kunna sammanjämkas.
På den - 600 meter blekt Lakansväv, 128 cm.
bred, prima, något solkig, 80 öre Oskarsons Lager, Kungsg.
m.
70, Hornsg.
8. inom skolöverstyrelsen äro i huvud- sak jämförliga med dem, som tillkomma överstyrelsens ledamöter och den ordina- rie befattning, som närmast motsvarar hennes tjänst alltså kan sägas rara un- dervisningsråds befattning.
Nar befatt- ningen inrittades var behörighetslagen ännu inte antagen och ett av de väsent- liga skälen till att den inte från början fick undervisningsråds karakthr var alltså helt enkelt det, att det ännu inte var till- låtet för en kvinna att bekläda en sådan post.
Skolöverstyrelsen framhåller också, att den lön fröken Walin åtnjutit varit alltför låg med hänsyn till de högt kvalificerade arbetsuppgifter som ålegat henne.
Över- styrelsen har för sin del vid ett tidigare tillfälle år 1927 tillstyrkt befattningens mål försvaras.
E t t synnerligen märkl följelse&gt; mot gifta träffat vid Eugeniahem där en ung folkskollär anställd vid hemmet sedan den I juli i fjol, blivit uppsagd utan annan anledning än den att hon ingått äktenskap.
fattat, går ut på, att fröken Walins göro- ombildande till Iedamotsbefattning och skulle ha gjort det ännu förr.
om inte andliga kulturens fält åter har det mindre gynnsamma statsfinansiella för- visat sig att växelverkan, samarbete, hållanden&gt; lagt hinder I vägen ja till och med en viss rivalitet mel- pa detta har nu kungl.
maj:t svarat, lan nationerna, enkannerligen mel- att visserligen anser man att pension bör lan grannfolk som våra båda länder, beredas fröken Walin &gt;efter långvarig endast b ä r goda frukter.
Den finske och synnerligen väl vitsordad verksamhet ministern pekade öppet på, a t t det i statens tjänst&gt;, men att man &gt;icke fun- språk som talas av det stora flerta- nit tillräcklig anledning föreligga&gt; att let i hans land, numera upparbetats tillstyrka högre pension än statskontorets till ett fullt adekvat uttrycksmedel förslag, 4,140 kr.
f ö r allt andligt arbete och just i det- Detta statens sätt att först tillgodo- t a förhållande fanns en anledning till göra sig en högt kvalificerad arbetspres- d e misshälligheter, som uppstått lan- tation mot ett vederlag beräknat efter den emellan.
väsentligt lägre arbetsbörda och ansvar Men en ömsesidig strävan till för- och att sedan ytterligare utnyttja denna djupad kunskap om varandra och di- alltför låga Iöneplacering vid beräknan- rekt personlig beröring mellan kul- de av pensionen är lika betänkligt som turarbetarna I Sverige och deras kol- orättvist.
Det ar ytterligare ett exempel leger inom den finsktalande folkma- på det envisa motstånd som reses, när joriteten, hör säkert bidraga till att det gäller att erkänna den kvinnliga ar- tillrättalägga eller helt eliminera des- betskraftens likaberättigande sa misshälligheter.
En förbättrad Motionärerna framhålla oc ömsesidig värdesättning a v svensk torde sakna motstycke, att en person un- och finsk kultur kan endast g e en der mer än 40 år varit utan avbrott an- ökad nyansrikedom åt den nordiska ställd i statens tjänst på en post av ban- kulturen och sålunda verka berikan- brytande och I hög grad maktpåliggande karakthr.
utan att hava uppnått en där- de och förstärkande på densamma, D e båda excellensernas tal röra emot svarande ordinarie ställning&gt;.
vid den ömtåliga språkfrågans hjärt- Motionärerna rända sig på det be- punkt.
Båda ha rätt.
Och j u kla- stämdaste emot den ytterligare orättvisa rare detta fattas av d e båda folkma- som ligger i att därjämte Iägga lägsta joriteterna, j u mindre irritation.
V å r möjliga, efter mest ogynnsamma grunder samhörighet med och djupa upp- uträknade belopp till grund för pensionen skattning a v de svenskspråkiga fin- och ansluta sig till Skolöverstyrelsens för- s k a kulttirarhetarna f å r icke hindra slag om en pension på 5.424 kr.
I motionärernas synpunkter vilja vi till- oss att söka komma i kontakt med, lära a v och värdesätta den unga fin- fullo instämma.
s k a kulturens, i vissa avseenden från __ oss väsensskilda egenart.
10-12 och 1-4.
Moderata arvoden En särskild h tid om att u vid hemmet äro lärarna vid Eugeniahem- met, liksom andra folkskollärare icke upp- sägbara utom på grund av tjänstefel.
Enligt den annons, där platsen förkla- rades ledig, skulle bl.
a. utgå ersättning för bostad, men bostadstvång på anstal- ten omnämndes däremot icke, ej heller att ogift civilstånd vore obligatoriskt.
Lä- rarinnan redan par be- stämd att ifråga, ganska som snart ingå da giftermål, nens början skulle tillåtas att äta och bo hade aldrig inträffat förut.
sådant fall Eugeniahemmet liksom vid vanliga skolor ha begränsad tjänstgörningstid och att vårdpersonal finnes.
Utom s i n vanliga tjänstgörning ha lä- rarna var nionde dag samt var sjäyye söndag särskild vakttjänstgöring, men for denna utgår särskild betalning.
SjäIvfal- let hade den unga lärarinnan samtidigt med sin ansökan om att tillåtas bo utom hemmet förbundit sig att i alla avseen- den sköta vakthållning och undervisning som förut och att alltid stå till Hemmets förfogande vid de extratjänster som kun- de önsk R. HEDINS givande av grunder kan tillfoga henne Fastighetsförmedling &amp; skrivbyrå väsentlig skada vid sökandet av andra St. Hoparegränd 3, 2 tr .. Stockholm.
Förmedlar köp och försäljningar av villa- och
har också socialt en oerhört stor betydel- se.
Den största svårigheten är nu att alla anslag beskäras och indragas.
Och Fruktbärande fritidsarbete.
K nappt hade Bertrand Russell med sin samvetsfråga om vår förmåga att tillvarataga fritiden - se hans artik- lar Till sysslolöshetens lov i n:r 7 och 8 av Tidevarvet - gjort våra ögon seende på denna punkt, förrän vi träffade på ett ovanligt uppfodrande och uppmuntrande exempel på vad människor kunna åstad- komma ifråga om kvalificerat fritidsar- bete.
Det var de av d:r Sixten Ström- bom ledda konststudiecirklarna i Stock- holm.
Den inre samling och självdis- ciplin, det hängivna intresse i konstens tjänst från både ledare och cirkeldelta- gare, som kännetecknar detta pionjärar- hete, ä r en riktig bild av vad de mänsk- liga krafterna förmå, när de samlas om en ide.
Dessa av d:r Strömbom ledda konst- studier började med en serie föreläsnin- gar, anordnade av A.
B. F. på vintern 1930.
Alla slags människor deltogo i des- sa, kontorister, studenter.
industriarbeta- re, lärare.
Trots vissa svårigheter fort- satte d:r Strömbom med arbetet år efter år - under en vinter inträdde dåvaran- de fröken Elsa Wilkens som hans vikarie - tills han hunnit fram till skapandet av en elittrupp, en instruktörscirkel, vars medlemmar i år i ganska stor utsträck- ning själva åtagit sig att leda grupper.
Nationalmuseum ställer sina samlingar till förfogande och mot en mycket l å g avgift för medlemskapet i cirkeln få deltagarna vissa förmåner, frikort till museet etc.
Under de senaste åren har Riksförbundet för bildande konst gratis tillhandahållit lokal.
Uppe i ett rum på Nationalmuseum, där den varma februarisolen gassar och där tjocka konstlexikon och reproduktioner av konstverk ligga utspridda på soffor, stolar och bord, träffa v i d:r Strömbom själv, som med stor äIskvärdhet tillmötes- går vår anhållan om några synpunkter på det nu femåriga studiecirkelarbetet.
D:r Strömbom ser denna verksamhet som ett led - och ett mycket viktigt led, Gymnasist- dagarna.
ändå är det inte några stora anslag som utgått.
Detta är så mycket mera att be- klaga, slutar d:r Strömbom, då det vis- En deltagare skriver: serligen ä r mycket i vår tids kulturella - VI har försökt på många sätt, säger liv i bred mening, som tar nya starka tag, A i högre grad än någonsin förut uppta verkligt centrala personliga d:r Strömbom, att nå ut med konsten till människorna.
Riksförbundet för bildande men i själva verket är så litet som ten- problem till behandling » uppgavs i Gym- derar att gå utöver det rent materialis- nasistdagarnas programhäfte vara den konst ä r ju en kooperativ sammanslutning för landsbygdens förseende med konst.
tiska.
Vi har också vandringsutställningar, som Efter dessa beaktansvärda synpunkter man med ett i vår tid populärt ord f å r från konstexpertens och organisatörens beteckna Som ledarna - eller kanske rent nå till de mest avlägsna bygder - dock måste vi av brist på medel inskränka oss sida äro vi mycket intresserade av att av med det litet ömtåligare auktoriteter- höra den andra sidan, den konstintres- na - hade också i enlighet med ett oför- till två utställningar, vilket betyder att de serade, lekmannamässiga allmänhetens.
tydbart och konsekvent genomfört pro- svenska landsortsstäderna endast vart Vi ha glädjen sammanträffa med en av gram gått in för att servera de mottagliga gymnasistsinnena en färdiglagad &gt;livs- åskådning&gt;; en kristlig nationalism, från vilken man inte behövde befara att någon av de inbjudna talarna skulle göra avvi- kelser.
Till att börja med fastslogs den kan- ske mest diskutabla av alla de sannin- gar, som kommo fram under Dagar- na; på den i alla landets skolor spi- kade affischen, i generalprogrammet lik- som i alla de vuxna talarnas anföranden utgick man från att &gt;vår tids ungdom går fram mot stränga ideal: den skyr ej val och avgörelse ».
Den iver, varmed Gym- nasistdagsledningen och dess inbjudna ta- Iare förfäktade denna sanning var Inte äg- nad att minska vår skepsis.
Tyvärr blev denna också endast ytterligare stärkt un- der den stora gymnasistdiskussionen.
Men detta inledande smickrande av den inbjudna ungdomen visade sig i varje fall vara rätta sättet att få gode hörare av det allena saliggörande ordet, som gick femte år kan nås av en utställning.
Vi de cirkeldeltagare, som varit med från igen i Örnulf Tigerstedts glänsande reto- skulle behöva tio.
För övrigt ordnar vi början i d:r Strömboms undervisning, hr rik, Oscar Krooks intensivt personliga utställningar på de mest olika ställen.
En Arvid Holm.
Hr Holm har ingalunda obe- förkunnelse och B o Giertz ' ståtliga hyll- permanent konstutställning finns t, ex, på gränsad tid att ägna åt de konststudier ning till ungdomen.
Snällt applåderande som han med ett sådant varmt intresse varandra, togo de unga i ring liksom en Kooperativa Förbundets skola ute vid omfattar, Han arbetar vid sidan av sitt gång prästkragen.
ranunkeln och klövern Saltsjöbaden.
Därmed kommer vi i kon- fritidsintresse i ett ansträngande och krä- kring den kristna nationalismens moln- takt med människor som i allmänhet vande yrke, nämligen som maskinskötare kommer att spela en betydande kulturell i Stockholms stads tjänst.
- Jag har aldrig kunnat undvara ett gerade i småborgerliga vanor är det svårt roll ute i landet.
Efter femton års ar- bryta förra året en bete har vi också, fortsätter d:r Ström- intresse vid sidan mitt Vill Ni arbeta för kvinnans lik- ställighet med mannen i arbete och inför lagen för en upplyst och ansvarskännan- de demokrati för fred och rätts- samhälle!
mot våld och diktatur stora livsåskådningen.&gt; De personer den om förvärvsarbete, att sig upprättades - Anslut Eder till Svenska Kvinnors Vänster förbund.
Upplysningar lämnas på Förbundets exp.
Triewaldsgränd 2 III, Stockholm, telefon 20 48 42, kl. 10-12 f. m. troII, och stämde upp sina allra vackraste visor.
En och annan nykter skata (bl.
a. en från Norge) kraxade visserligen pro- testerande från podiet - fick visserligen också applåder, ty handklappandet blev mycket snart reflexrörelse - men hans invändningar nådde uppenbarligen endast fram till en och annan enstaka öronmuss- la; de innanför liggande regionerna voro bom, kommit så långt, att vi fått en järn- det nödtvungna arbetet.
Till att börja instruktörscirkel, en s. k. universitetscir- helt uppfyllda av ett glatt medvetande om det vägsvagn, som vi kan disponera för fem- med måste man ju lära sig sådant, som kel med statsanslag, till vilken ett urval att man n u som bäst förverkligade av d:r Strömboms elever anslöto sig.
Det Giertzska gvmnasistidealet - som söker, ton kr, om dagen.
Den skall inredas till var nödvändigt för att man skulle kunna är nu dessa som i år själva tagit ansva- tänker och handlar!
vandringsutställning och med den vill vi sköta sina uppdrag inom fackföreningen ret för samlat var sin sin grupp.
grupp ur Hr den Holm fackförening har för sin tid Den ha sorgliga varit, att sanningen sökandet tycks inskränkt emeller- sig försöka nå ut till landets alla bygder.
Jag over.
och iingdomsrdrelsen.
D e t stanna blev ingen tid del Jag brukade alltid för att han tillhör med deras kvinnliga anhöriga.
till ett fascinerat stirrande i den riktning, trodde verkligen vi var de första i värl- se på tavlorna i konsthandlarnas fönster den som haft denna idé, men i Ryssland - men det blev ytligt, jag hade inga manliga H a n har och fått inte k v i n mindre n l i g a ungefär än 36 deltagare, i propor- dit Fuhrerfingrar hrr Tigerstedts, pekade, Krooks att tankandet och Giertz i var- ha de redan infört och praktiserat sådana kunskaper och det grämde mig.
Men jag tionen 2 mot 1.
Hr Holm betonar sär- je fall inte verkade mera störande ä n att tror inte min Iängtan att börja med konst- utställningsvagnar.
skilt det stora värdet av blandade cirk- en hög procent av yttranden i den opoli- studier var större än den är hos de flesta - Funnes det bara medel, säger d:r andra i samma ställning.
Ett sådant be- lar, där både män och kvinnor i diskus- tiska diskussionen avslutades med hyste- Strömbom vidare, skulle man kunna lägga hov, en sådan önskan finns nog hos de sionerna göra sina synpunkter gällande.
riska vrål såsom Hell Lindholm!, Sverige En annan av cirklarna består f, ö. av te- vakna!
etc., och att ivern att handla inte om mycket av vårt folks estetiska utbild- flesta människor som överhuvudtaget ha lefonister, en av anställda i ett av statens var större än att lymmelelementen outkas- ning.
Visserligen ligger inte sådant myc- några &gt;intressen&gt;.
verk, ett par av elever vid en av Stock- tade fingo fortsätta sitt oanständiga spex.
Så berättar hr Holm - och han be- ket för den bildade svenske gentleman- holms flickskolor, andra äter äro mindre Andra diskussionsdagen förlöpte debat- rättar så att man oemotståndligt gripes I allmänhet ä r ten under värdigare former, diskussions- nen, men vi har ändå inom Riksförbundet av hans eget intresse - hur han kom att enhetligt sammansatta, det människor som ha ett enformigt eller ordföranden lyckades avstyra ett fortsät- ett hundratal pålitliga män och kvinnor börja I d:r Strömboms cirkel, hur det alls tröttsamt arbete, men som övervinna trött- tande av nazistdemonstrationerna frän som alltid står redo att hjälpa till med inte blev bara föreläsningar utan ordent- heten genom att samla sig till en ny stor söndagen, och även Oscar Krooks genom- en utställning, och tolv svenska landsorts- liga självstudier, hur han och hans kam- uppgift på ett helt annat område.
En glödgade och genomhärdade personlighet rater till en början voro ganska ånger- av cirkelledarna har varit arbetslös i ett inverkade med nödvändighet förädlande gallerier har kommit till under de sista på den allmänna andan i salen.
femton åren.
D:r Strömbom önskar en köpta man g i och v i t sig undrade på något varför så svårt, i all men världen hur och ett halvt år, berättar hr Holm.
Men huvudintrycket av Gymnasistda- Även sedan de nya instruktörerna över- förnyelse av teckningsundervisningen re- ledarens stora förmåga och det fängs- d:r Strömbom sina grupper sin hand på eget över ansvar, dem, håller inspi- garna lismen var - och beklämmande.
den nya viljan Den att nya &gt;ej Idea- sky dan i skolorna, han vill få in teckningen lande ämnet kommo dem att fatta mod tagit eftersom det rör sig om en intensivt ar- hetande och ganska homogen grupp av människor - i det vidare lagda arbetet på konstens demokratiserande, som är hans stora intresse - vågar man säga hans förnämsta livsuppgift?
Det gäller inte här att skapa en ny konst, säger d:r Strömbom, ty det gör konstnärerna, utan det gäller att skapa en n y publik.
Det är många krafter som arbetar emot en demokratisering på det kulturella områ- det och länge kom vi ingen vart, vi fick inga pengar och människor fattades ock- så.
Men vad den enskilde inte kan skaffa i alla ämnen.
- T y konst är som apel- och Det fortsätta.
vore naturligtvis alldeles felaktigt sig kan gruppen skaffa och så måste vi siner, säger d:r Strömbom, den veder- kvicker som andliga vitaminer och den att tro att en en sådan sak tröttsamt kan fås för arbete inte.
gå fram på kooperativ väg.
Att efter hel dags genast vara beredd, som h r Holm säger, att &gt;komma bort från vardagens grå och i n i den feststämning som de färgstrålan- de museisalarna kunna ge&gt;, ä r inte all- tid Iätt.
Det ä r också till största delen Offentliga möten a n o r d n a s i mogna människor, som deltaga i dessa studier och vid den åldern &gt;har fantasin Katrineholm å Rialto, den 1 m a r s kl. 8 e. m. stannat av - den flyger med klippta T a l a r e: F r u S i g n e V e s s m a n, Stockholm vingar.
Men vad man behöver för konsten är just fantasi, För dem som ä r inran- Författarinnan Elin W ä g n e r, Stockholm Demokrati mot Diktatur Malmköping, Stadshuset den 2 m a r s kl. 7,15 e. m.
T a l a r e: F r u S i g n e Vessman R e k t o r Honorine Hermelin, Fogelstad Sparreholm, F o l k e t s Hus den 5 m a r s kl. 7,30 e. m.
T a l a r e: F r u S i g n e Vessman R e k t o r Honorine Hermelin Nyköping, F o l k e t s Hus A-sal den 6 m a r s kl. 7 e. m.
T a l a r e: F r u S i g n e Vessman D: r Andrea Andreen-Svedberg, Stockholm Flen, Godtemplarsalen den 7 m a r s kl. 7,30 e. m.
T a l a r e: F r u S i g n e Vessman D: r Ada Nilsson, Stockholm Inträde: 35 öre.
Sömlands socialdemokratiska kvinnodistrikt Södermanlands länsförbund av Svenska Kvinnors Vänsterförbund Demokratin och kvinnorörelsen behöva en inre kraft.
E tt stort opinionsmöte i Gävle om Kvinnorna inför världskrisen hade siindagen den 18 febr.
anordnats av fjor- ton kvinnoföreningar, politiska och opo- litiska.
Mötet som ägde rum i Lärover- kets aula öppnades av fröken Hanna Landberg.
Talare voro d:r Lydia Wahl- ström rektor Honorine Hermelin och fru Signe Vessman.
Med stor kraft framhölls vikten av en samling från kvinnornas sida för att stå emot dlktaturens anstormnin- gar, en inre kraft och förnyelse av såväl demokrati som kvinnorörelse.
Konsert- husresolutionen antogs enhälligt av den talrika församlingen.
s. rerande och älskad, alltid rik på synpunk- val och avgörelse&gt;!
- har man rätt att ter ex, t, och en uppslag.
l i v l i g diskussion En gång om åstadkom Sverige han un- nell däri osjälvständighet se någonting annat och än en en enastiiende exceptio- der några förhållanden borde sälja s i n välutbildad hjord-andal Är det ständiga dyrbara skatt, Rembrandts Claudius Ci- ropet på en Fuhrer någonting annat än vilus.
En av deltagarna yttrade då bl.
a., den personliga bankruttförklaringen, den till panik stegrade känslan av egen oför- måga a ' taga ställning?
Har man kan- ske rent a " ej rätt att i ' d ' nya viljan att bilda benhårt disciplinerade järnsidor I idéernas tjänst, se något annat än den tan.
- Det är just detta man vill, påpekar hr gamla oviljan mot &gt;val och avgörelse&gt;?
E.
B.
S. Holm, att konsten skall komma med som ett av diskussionsämnena på arbetsplat- att detta skulle vara som att slita hjär- tat ur ett levande bröst.
Den diskussio- nen blev f. ö. så genomgripande att den Iär pågå än bland arbetarna vid Vär- ute serna, att det på varje ställe skall finnas några stycken som talar om åtminstone konst och diskuterar den som andra dags- frågor - då har den redan blivit i bästa mening populariserad.
Att det finns många önskemål, om större tillgång på böcker med svensk text - på tyska finnas ytterst billiga och mycket förnäma saker - att konsten måtte komma in på ett nytt sätt i sko- lorna och på andra sätt göras levande, är självklart.
M e n ä r icke redan här ett stort och fruktbärande arbete utfört, ba- ra därigenom att några grupper av en- skilda människor skänkt sitt oegennyttiga Intresse och sin varma känsla åt en sak, visserligen tvingar krafterna att som spännas men också ger en vederkvickelse, som icke kan köpas för pengar eller upp- nås med overksam &gt;vila&gt;?
C.
H.
Fötter, ben och - skor.
Damer, som ha det besvärligt med sina värkande fötter och ben samt ha svårt att få passande skor, tag närmare reda på vad det lätta Freika-Wizard fotstödet av läder förmår uträtta och likaså hur gummifria, tvätt- och stoppbara den åderbråckstrumpan med samma namn verkar.
- Se och prova också våra be kväma och på samma gång eleganta, ortopediska skor med extra läderpacknin- gar i hålfoten och förlängd bakkappa.
Kungsgatan 4. andra huset fr. Sturepl.
T I D E V A R V E T 4 Tora Teje som Medea.
Tre svenska böcker.
från d e nöjesskattebetalande institutioner- skriver rader tillsatt hade ny- en k u Den l t u r f som ilmm i n i s t e dessa r.
därmed ä r nästan ogörligt a t t efter endast lunda den man Medea givit sin kropp och M a r i k a Stiernstedts nya bok, De fyra Ian.
Man erinrar sig Bernard Shaws ut- ligen ett samspråk med vår högste pro- marskalkstavarna, är ett rikt och fall mot fattigdomen som den stora mör- duktionschef på området.
Han medgav ett åseende av Medea lämna ett sin själ åt.
Adolphsons Jason var inte adekvat intryck i skriven form.
Jag hade värd en furieastisk hämnd — h a n inspi- djupt konstverk, fyllt a v människokun- daren och furkvavaren a v människosjä- riktigheten i mycket av den kritik, som skap och livserfarenhet och format med lar.
satt mig nedanför det första trappsteget rerade inte till något annat ä n makligt en konstnärlig k r a f t och friskhet, som gör Även om Lo-Johanssons bok icke i serverades våra d a g a r s svenska film, men som ledde upp till scenens gigantiska de- stillasittande och möjligen en tupplur d å läsningen a v boken till en stor upplevelse.
främsta rummet ä r menad som tendens- han kom ständigt under sitt tal tillbaka korationsuppställning och detta hindrade och då.
Den replikföring, som i vanliga Personligen a r j a g mest tacksam f o r be- roman utan som ett stort epos över sta- till e t t och samma försvar f ö r d e t nuva- m i g ifrån att se det koreografiska linje- fall ä r skådespelarens värdefullaste in- kantskapen med Henrik och Jenny Pauwel tarnas liv i Sverige, f å r man hoppas, a t t rande läget: d e t finns inga bättre manu- spelets effekt ifrån ett passande avstånd.
sats i de pjäser där han medverkar, föll och Edvard Obitz.
Dessa tre huvudper- den skall bidraga till e n förbättring a v skript att tillgå, inga bättre filmförfatta- Men så som jag satt kände jag mig in- här helt utanför ramen och hjälpte till att soner I romanen äro, vad man så sällan statarnas levnadsvillkor, bostäder, hygien re a t t uppdriva i vårt land.
Jag skulle möter: människor med inre hållning och m. m., där en s i d a n förbättring ännu icke virvlad i handlingen och hade en stark bryta ned den höga klassiska ton, fru stil, med naturlig nobless i känsla, tanke inträtt.
Boken skildrar förhållandena i e n g ä r n a spela in de filmer Ni talar om, om jag kunde få manuskript därtill, men det förnimmelse a v a t t vad Witzansky och Teje med okuvlig energi genomförde.
Kå- och handling.
De kräva av sig själva mellansvensk bygd intill 1914. fasthet, sanningskärlek.
Godnatt, j o r d ä r icke blott en starkt finns inga.
Nu ha vi j u försökt f å f r a m Molander i gemenskap utarbetat hade äk- ges lallande gubbe och Bergvalls Ijungan- behärskning, ta och berikande värde.
De unga korda- de konung av Korinth, Kreon, blevo till Luften kring dem ä r ren.
De ha den realistisk, stundom brutalt naturalistisk filmförfattare och filmmanuskript genom merna spelade med en hängiven intensi- inpass i handlingen utan nog säker grund- egenskap, jag skattar högst hos en man- skildring a v en samhällsgrupp utan också vår pristävlan.
Få se, vad det kan leda niska: de äro icke i stånd a t t begå en en teckning a v en begåvad statarpojkes tet och det sångliga inslaget var betagan- val f ö r a t t hålla s i g kvar i dramat Och låghet.
N ä r Jenny ingår ett resonemangs- utvecklingskamp f ö r a t t rycka s i g lös ur till.
Skulle felet med vår svenska film verk- parti, sker det efter hård inre kamp.
Ut- den grå fattigmassan och skapa s i g ett de vackert både till komposition och ut- minnet.
förande och jag kan inte dela de recen- Översättningen var i stort sett a v en ifrån skildringen av hennes barndom med individuellt ride med hjälp a v de själsliga ligen ligga hos författarna?
Medan j a g blott i fattigdomens tusen outhärdliga förödmju- resurser, han känner s i g äga.
Konstnär- under ett p a r d a g a r gick och funderade senters ord som påstodo sig inte kunna nutidsbetonad kulör och höjde sig uppfatta körens ord.
Dramaten har ty- de stora monologerna till den höjd där kelser och faderns ovärdiga liv, förstår ligt sett h a r boken många partier a v frisk över denna för mig överraskande upp- man hennes beslut a t t nå en ekonomiskt och om poesi.
Andra delar äro utdragna gift, föll mina blickar plötsligt p å en stor värr vissa bänkar d ä r akustiken ä r full- Tora Tejes ingenium rörde sig.
Den sto- och socialt tryggad stallning för s i g och med måhända avsiktlig monotoni och och på framskjuten plats införd artikel i Göteborgs Handelstidning, betitlad Fil- komligt omöjlig, till ex. delar av sjunde r a skådespelerskan fick med makt plocka d e barn hon vill föda.
N a r hennes man upprepning.
En gripande bok med bilder u r stadens men, författarna och S.
F:s tävling, och upp från marken åtskilliga banala, var- visar s i g vara bättre finansbegåvning än och elfte bänkraden.
Fröken Envalls Amma har också kland- dagsmässiga ordvändningar, vilka utfor- karaktar, sviktar icke Jenny.
Med sin liv ä r Hertha Odemans Erna, John och signerad Cr.
Denne artikelförfattare op- Jag tror mig ha hört samma dam made av hennes ande stego till klassisk inre stålspänstighet och renhet blir hon Dorn.
Erna ä r sömmerska och Dora kon- ponerar s i g j u s t mot en s å d a n uppgift rats.
torist.
De ä r o systrar och leva ett liv a v som den nämnda.
Han gör gällande a t t utföra rollen som de andra rccensenter- skönhet.
Utan T o r a Teje hade inte kväl- D e n uppehållande kraften.
h ä r nämnts, trygg och innerlig förståelse och gemen- vad som erfordras, f ö r författarnas vid- na och jag kan inte med bästa samvete len blivit till vad den blev, hon lät oss tecknas även med dramatisk åskådlighet samhet, som endast den kan skildra och kommande, ä r inspirerade och inspireran- finna hennes tal indistinkt eller f ö r trage- leva med i ett skiftande stämningsliv och och kraft ett rikt galleri av figurer, fram- rätt förstå, som erfarit vad det innebär.
d e berättelser om livet och människorna, Tvärtom satt jag och vad hon framför allt med pondus betona- f ö r allt den vulgära, infernaliskt vidriga, N ä r blodsbandet fulländas a v den djupa intressanta och värdefulla n o g a t t skän- dien olämpligt.
gladde mig åt hennes kloka betoningar de var rollens arkaiserade linje, dess upp- f r u Obits, f ö r vilken lågheten ä r den na- inre sympati och instinktlika intuition, ka ämnet till ett filmdrama - och såda- och helt i stil med rollens karaktär gående höjda utkristallisering av ordens inne- turliga formen f o r känsla och handling.
som trots all olikhet i övrigt s k a p a r den n a kan man val inte gärna a n s e f a t t a s i När man om fransk litteratur brukar innerligaste förståelse, då h a r en gemen- svensk litteratur.
Vad som sedan behövs utformning a v talet.
Hennes prestation börd.
Hon tecknade sina e g n a konturer säga, a t t den är en skola I människo- s k a p uppstått, vars djup och rikedom un- ä r regissörer, som läsa dessa berättelser, ä r värd beröm i stället för klander.
Hen- med en brinnande låga och inom denna kunskap, en ständig dialog mellan känsla dandrager s i g all analys.
Hertha Ode- bli entusiasmerade och i kraft av sin sar- nes litet pigrealistiska borgerlighet, som silhuett och u r detta självshav i uppror, och förnuft, lust och plikt, så ä r d e t ett man analyserar därför icke utan tecknar skilda läggning och f ö m å g a kunna se d e t trots hotande skräckmoln dock aldrig sände hon ut hela skalan av sitt lidande.
omdöme, som i hög g r a d giller om Ma- i levande bild.
I scen efter scen, stän- lästa i bilder, filmbilder.
Författaren, digt lika livfullt och med en förtrollande som ä r e n ordets konstnär, skriver sin upphör a t t tappa sin direkta kontakt med inför en sådan själsuppskakelse sitter r i k a Stiernstedts författarskap.
Marika Stiernstedt tecknar en herr- väv a v ömhet, humor och tragik tecknas berättelse så vacker, så rik, så värdefull jordelivet, förberedde genom sitt lugn Me- man slagen och stum och det är först på gårdsfamilj, som lider en bitter fattig- de båda systrarnas liv, till dess den ena, som orden kunna göra den.
Regissören, deas hjärtskärande tragik.
Och säkerli- väg hem som medvetandet om d e t stora doms nöd, men Ivar Lo-Johansson h a r i slagen a v bittraste sjukdom, t a r sitt liv som ä r en bildens konstnär, bygger på gen h a r regissören med full förståelse f ö r man medlevat i blir klart och överväldi- sin stora bok Godnatt, j o r d framställt ett på ett sådant sätt, a t t systern icke skall innehållet e n film, så vacker, så rik och Nu har Teje nått höj- rikt och lysande herrskap, mot vilket sta- ana, a t t den sjuka o f f r a t sig f o r a t t lätta så värdefull som bilderna kunna göra var han gjorde bibehållit fröken Envall gande mäktigt.
i rollen — hade han ansett henne m i n d r e den — nu ä r hon en av de riktigt stora, tarnas elände avtecknar sig i så tröst- systerns v ä g till lycka.
Detta berättas den.
Kanske i b å d a fallen också så rolig, lösa f ä r g e r med fattigdom, ohyra och utan s t o r a gester, just så enkelt och un- som ord och bilder kunna åstadkomma, t y rolig film, förströelsefilm, hör också passande hade säkerligen ett ombyte av Säsongen h a r varit rik.
Hamlet har kom- okunnighet, att man blir vild a v förtviv- derbart och förfärligt, som livet är.
till den stora samlingen.
Men d e rekvi- person skett inom loppet a v ett par se- mit i vår väg, skyggt och kanske litet vid E m y Ek.
sita, som sedan behövas, filmmanuskrip- kunder.
Herr Molander ä r ingen nybör- sidan om vägen - men dock den svår- tet, scenariot, synopsis, filmtexten och jare.
Jag h a r redan förut en g å n g på- modige danaprinsen av äkta blod, och nu vi här erinra om dramats historia och allt vad de nu kallas, de tillhöra den sor- pekat a t t Renée Björling växer med svå- kommer majestätiskt fejande Medea och plats i den grekiska kulturen.
Vi återge righeterna och den metamorfos hennes sopar undan alla andra tillfredsställelser några sammanfattande utdrag u r en ur- få f a c k m ä n, a n s k a f f a d e av (Forts. fr. sid.
1.)
utföra.
Naturligtvis finns det forfattare, talröst undergått ä r häpnadsväckande.
Av och begrepp, Ibland ä r det roligt a t t le- tikel a v Honorine Hermelin, skriven efter en i sig själv torr, klanglös stämma h a r va - det var e n sådan härlig, fantasi- Gerda Lundequists uppförande av några betala s i g lika b r a som den nuvarande S o m h a läggning och intresse f ö r att för- på Musikaliska akade- - f ö r a t t nu inte tala om att knappast söka s i g på även s å d a n a saker, men den hon med insikt och intelligens upparbetat eggande kväll n ä r T e j e levde Medea.
D e t s t o r a majoriteten a v författare h a r det * några pengar skulle kunna användas bätt- säkert inte.
En filmregissör ä r långt en av våra allra bästa diktionella tillgån- v a r teater och konsthistoria på samma of- gar.
Första gången jag gladde mig i t gång.
Tack!!!
, vripides ' Medea uppfördes första gån- re, om man orkade se djupt på saken.
En tare begåvad med sinne f ö r dem, t y det gen i Atén 431 f.
K.
Dramat tillhör insiktsfull bedömare a v svenska folket h a r ligger mycket närmare hans yrke ä n för- Otte Sköld visade återigen a t t han för- henne var i Phedra och nu i Medea h a r nyligen yttrat, a t t han s e r två speciella fattarens.
Skall man d å skylla på a t t det j a g inte ord nog talande f ö r a t t uttrycka s t å r scenen och e t t d r a m a s krav på Iämp- den beundran j a g känner f ö r hennes ut- ligt rum, men mansdräkterna voro oskö- den därför att dessa femtio solvarv med faror för dess framtid just nu, arbetslös- inte finns tillräckligt b r a filmförfattare i Det Filmen.
.
.
filmbolaget, scener ur Medea E det sista " ' stolta namnet 50-årsperio- sökta rendering a v Körledarinnans svåra roll.
Det ä r sådan konst som g ö r en tea- terälskare varm om hjärtat.
Vid sidan om henne stod Semmy Friedman i sam- ma goda klass, e n representant för den na, något à la den jolmiga utstyrseln till inga andra kan förväxlas.
50-årsperio- Amfitryon 38.
Medeas svarta d r ä k t en- den ä r knuten till den lilla Atenska re- kelt slöjande efter kroppens talande lin- publiken och sträcker sig mellan åren j e r och kordamernas brokigt mönstrade f.
K., från segern över perserna kjortlar gav scenbildens lugna yta den e t t 3 0 - å r i g t k r i g heten och filmen.
Biografen ä r fortsätt- ningsskolan p a r preference för vår ung- dom sedan den lämnat » bottenskolan » och vill lära mera direkt om livet och människorna.
Det kommer man aldrig fina, gedigna talkonsten som inte behö- ver sänka sig till vardagsjargongen f ö r a t t teckna sin herres konturer.
Friedman skulle spelat Jason, d å hade de båda huvudfigurerna blivit jämnspelta vad for- men beträffar.
vividitet och suggestivitet den krävde f ö r a t t inte bli en stelnad bakgrund.
Färger- na voro vackra och belysningarnas bländ- ningar hade samma plastiska fladder som körens mejande rörelser.
föreställningen lan Atén och sparta, eller om man så vill, e t t 100-årigt klasskrig tvärs igenom hela den grekiska världen, vari mycket av dess kultur skulle förblöda.
, 50-årsperiodens innehåll, säger histo- rikern Edvard Meyer, kan, liksom fyr- väpplingens blad på samma stjälk i sin enhet och rikedom sammanfattas i de fyra storheterna: Perikles ' stat, Herodotos ' historieskrivning, Fidias ' konst och So- fokles ' d r a m a Enheten däri är tron på en gudomlig världsordning, på statens möjlighet a t t i sina lagar och sin kultur g e uttryck å t denna världsordning.
Men kanske ligger dock tidens största rikedom i detta, a t t den brutit den väg, som inga gränser h a r och om vilken ingen vet vart den b ä r - den ensamma människans väg utanför alla vedertagna l a g a r s råmarken.
D e t berättas om Sokrates, a t t han en- d a s t gick p i teatern, d i Evripides spela- des.
Och man förstår det.
Ty Evripides h a r drivit problemen till sin spets, dit d ä r de sätter sin udd mot den enskilda människan, liksom fur a t t undersöka, om någon f a s t punkt s t å r a t t finna, där den gamla vedertagna ordningen vacklar.
Pro- blemen för han oftast f r a m genom kvin- nor - a v hans nitton till eftervärlden be- varade dramer ä r o tolv utpräglade kvin- nodramer - kvinnor, som offra sig, kvinnor, som ryckas b o r t a v passionens eller inspirationens yra, kvinnor, som drivas till osläcklig protest mot k r i g e h förfärlighet, och - kanske f ö r s t och främst Medea.
Medea ä r främlingen i Grekland, barharkvinnan från Kolchis vid Svarta havet, som s a t t in allt på e t t kort sviker kärleken till en hellenisk man, henne och stöter ut henne hjälplös i fram- lingslandet.
D å reser sig Medea - hon ifrån, även om man försöker hänvisa bion enbart till nöjeslivet, dit den visserligen också hör, men endast delvis.
Tyskarna ha i dagarna tagit steget a t t frigöra den 480 — 430 loponesiska Kriget, hör obetingat ti ' ' den allra intressantaste Edvin Adolphson framställde Jason på som Dramaten givit på de senaste åren ett sätt som gjorde a t t man gärna ville och borde med makt tvingas p å publiken kalla honom Janson.
Dräktens cirkusty- — såvida den inte själv inser sin egen piska utformning förde tanken hän mot fördel och i långa köer ringlar till Dra- N u först gör teatern skäl för stall och sågspån och breda voltigehästar maten, i maklig arénalunk.
D e t blev ingen fläkt namnet Kunglig.
Sven Stål.
över Jasons repliker, ingen maskulin Som bakgrund till Sven Ståls anmälan glans - han blev visserligen » klättraren » och den hänsynslöse despoten, men inga- av Medeas uppförande på Dramaten, viija r k o o erhåller Ni TIDEVARVET till årets om prenumeration sker direkt till Tidevarvets Stockholm, före den 15 mars.
1544. mel- som s e r med ens vad som ä r kvinnans lott, a t t vara mannens trälinna rätt och slätt, hän- visad till honom, annars vanära och skam.
Det sägs, kvinnan h a r det lugnt och skyddat i hemmet, medan mannen tir i strid.
Men hellre tre gånger b ä r a sköld och spjut i striden ä n en gång bliva mor.
Medea reser s i g mot vanäran, som maken, Jason, h a r tillfogat henne.
Hon m ö r d a r sina barn för a t t hämnas p å de- r a s far, och sliter därvid sönder sitt eget hjärta.
- - - Ä r S e l m a Lagerlöf en framstående film- författarinna?
Svaret ä r helt enkelt, att filmen väl knappast v a r uppfunnen, då hon skrev Gösta Berlings Saga och de an- d r a berättelserna, som det sedan byggts förnämliga svenska filmer på.
Dessa fil- mer gjordes a v regissörerna Sjöström och Stiller, i detta fall kanske i någon mån med författarinnans hjälp, men i a n d r a fall kanske författaren eller författarin- nan varit borta d å filmen gjordes.
N ä r man i dessa d a g a r talar om stora utländ- s k a filmer, undantagen f r å n den standar- diserade massproduktionen, så nämner man sådana namn som Pabst, Ren6 Clair, Eisenstein, Lubitsch, v. Sternberg, o. s. v., alla regissörer till professionen - såvida inte någon stor stjärna nämnes, säger ar- tikelförfattaren i G.
H.
T.
Apropos Eisenstein, den ryske filmre- gissören.
så ä r h a n s film Storm över Mexiko, som f. n. ges p å Stureteatern, det utan jämförelse bästa, som f. n. bju- d e s p å v å r a biografer.
Den ä r lika in- k o r t l e v e r a n s t i d och g e d i g e t garanteras kunder.
Priset för freden.
(Forts. fr. sid.
1.)
samma applåder.
Det var som en vink om att folken börja mogna för detta bud- skap.
Grundlig internationell kontroll och frivillig redovisning betyder förstås hör- jan till slutet på privatrustningarna, men det ä r väl också meningen.
Därmed sam- manhänger också att en kamp mot den ohejdade blodiga rustningsinternationa- len blir nödvändig.
Även där ha linjer- na klarnat.
Flera engelsmän vittnade om att detta ä r ett krav som engelska folket börjar förstå, även om inte parlamentet gör det.
Säkerheten kräver också ömsesidiga löften om solidaritet mot fredsbrytare.
P å den punkten äro linjerna ännu inte klara.
Man begriper att det blir nödvän- digt med gemensam handling mot en stat som begår brott mot avrustningsfördraget och g å r så långt som till angrepp, men man vet inte än vari den handlingen skall bestå.
Där treva och söka ännu fack- männen och brottas med svårigheterna.
Den utsålda broschyrens budskap.
På kongressen hände vid behandlingen av den frågan något lustigt.
Den franske nationalekonomen Delaisi kom en mor- gon, förkyld och förstämd, upp till kon- mot fredshrytande stat, vare sig genom kreditvägran, eller genom avstängning av brottslingens export och import, vore yt- terligt svåra att åstadkomma genom N.F., särskilt som vi nu ha fyra stora markna- der utanför förbundet.
Men medan han väntade på sin tur att tala, läste han ige- nom en broschyr man stuckit i händerna på honom: » Peace by collectiv actions, av en viss lord Howard, och när han kom upp på podiet hade han broschyren i hand.
Sedan han gått igenom alla sina betänkligheter, viftade han med den och sade till oss: läs den här broschyren, det förefaller mig som om här funnes ett upp- slag som j a g sökt.
Vad det var för upp- slag kan j a g inte meddela än, ty broschy- ren var utsåld, men j a g berättar denna lilla historia för att erinra om vilken ' nytta en fredskongress kan göra alldeles utanför programmet genom att människor och ideer där stöta hop, som annars ald- rig skulle ha mött varann.
Det ä r ju till- låtet att hoppas att av sådana möten nå- got oväntat och nytt skall uppstå som så många gånger förr i historien: en in- spiration som skall rädda världen ur klämman.
Kongressens resolutioner understryker under inflytande av belgiskt och franskt tänkande oerhört starkt solidaritetsplik- ten: en för alla och alla för en.
Men de gressalen för att tala.
I fickan hade han anteckningar vilka gingo ut på att visa att gemensamma ekonomiska sanktioner äro icke i stånd att klargöra vad som tressant, ja spannande, som den är läro- rik.
Det ä r en egendomlig tillfällighet att samtidigt som vi bara göra sekunda små- filmer i Sverige, har man försökt att i Amerika göra en storfilm.
som nästan kan kallas svensk.
Den handlar som bekant om vår Drottning Kristina, ä r förlagd till svensk jord och uppbäres helt och hållet av en svensk filmskådespelerska.
Om den- na film, dess handling, dess stjärna och dess regissör (ryssen Mamoulian), har Anna Lenah Elgström skrivit en högin- tressant artikel i Sv.
D:s senaste söndags- nummer.
Hon är med rätta ledsen över att de historiska fakta om denna var ovan- liga svenska drottning blivit så misshand- lade i denna film, och tillägger: » men om man.
kommit överens om att ignorera all kraftigare karaktäristik, själva den histo- riska verkligheten.
till förmån för den billiga romantik, som amerikansk film- publik begär av en film med Greta Garbo, da så ...?
Lite längre fram i artikeln säger hon: » Tänker man rätt på denna typ som först Garbo och sedan hennes efterföl- jerskor med Marlene Dietrich i spetsen satt i världen, slår det en hur många för- virrade, oäkta och billiga föreställningar som tack vare den inplantats i den moder- na kvinnovärlden (och dito mannavärlden förresten), föreställningar om ädelmod i syndens förklädnad, om skökor och ban- diter med barnahjärtan, om brottets ro- mantik.
Även om eller just genom att de framställas med suggestiva personlighe- ters hela konst liksom klibba de samman brott och dygd, skönhet och last i en en .. da drypande röra, kär för virriga hjär- nor och pigromantiska hjärtan.
Alla gränser suddas på det sättet ut och re- sultatet blir sådana skådespel som Ame- rika excellerar i: förgudning av lynch- ningsrättvisan, tåreflödande gangsterbe- gravningar. » Nils Simonsson.
Rädda barnen.
ill förmån för sin verksamhet, sär- skilt bland de norrländska barnen och inom underavdelningen i Solna, an- ordnar Föreningen Radda Barnen om lördag en festlig afton på Musikaliska akademin.
Helt säkert kommer denna afton att få ett mycket givande innehåll.
Programmet omfattar nämligen Ord, fon och bild ur den svenska psalmboken.
en rad rörliga bilder, illustrerande ett antal gamla svenska psalmer.
Utom flera med- verkande konstnärer med kända namn ä r det ungdomar och barn som uppträda, bl.a. sjunger Högalids gosskör under ledning av musikdirektör Olof Wasberg.
Urvalet av psalmerna och regin omhän- Raphael Linden.
derhas av fru Olga Rädda Barnens ordförande, friherrin- nan Ellen Palmstierna påminner vid ett samtal med pressen om de uppgifter som vila på föreningen och helt säkert ä r det mänga med henne som hoppas att resul- tatet av den omsorgsfullt arrangerade och i sitt slag enastående föreställningen måt- te bli stort och gott.
Som en bild av svensk kultur ä r en framställning av de gamla psalmerna helt intressant, då psalmboken spelar en stor T menas därmed.
Sa mycket kan man i alla fall säga, att inför ett nytt krig kommer en neutralitet sådan som den vi prakti- serade under förra världskriget, utan be- kymmer och ansvar för annat än det eg- na landet och med rätt att förtjäna lika mycket på fredshrytare och angripare, icke att vara möjlig eller försvarlig.
Den tillhör en förgången tid.
En maning till det darran- de Europa: Avrusta nu - och frivilligt!
Men att betala priset för freden är inte bara att göra uppoffring av suveräniteten och gå in i ett säkerhetssystem med kon- troll och gemensam aktion mot illojal stat.
Det betyder något mera: det betyder att våga risken av ett första steg för avrust- ning redan nu, innan kontrollåtgärderna prövats på sin duglighet.
Detta under- ströks även från belgiskt håll och i reso- lutionerna, hur svaga de än på vissa punkter må vara, äro här radikala - re- lativt sett.
Argumenteringen framfördes av en hel- gisk socialdemokratisk senator och lydde så här: Europa ä r nevrasteniskt, darran- de av nervös spänning och skräck.
Varje åtgärd en stat företar sig för att medelst rustningar till lands, till sjöss eller i luf- ten trygga sig för sina grannar, bidrar att öka denna fruktan och misstro, även om det inte rör sig om annat än legitimt för- svar.
Fortgår utvecklingen i denna rikt- ning, kan plötsligt olyckan av ett nytt stort krig vara över oss, och därmed äro vi trots alla försiktighetsåtgärder förlo- rade.
Därför måste staterna omkring Tyskland ta risken av att börja den grad- visa nedrustningen redan nu.
Folk in- vänder: » men om vi skrotar ner de stora kanoner som skyddar våra gränser, kan- ske det annanstans i Europa finnes sam- ma vapen i hemliga underjordiska arse- naler ».
Ja, den risken av alla risker få vi ta då.
Låt oss skrota ner några pro- cent av våra offensiva vapen.
Det ä r åt- roll i vårt folks liv.
Icke endast i de stora dramatiska ögonblicken ha dessa sånger spelat in, såsom t. ex. » Förfäras ej du lilla hop », men i helg och söcken var såväl hos allmogen som hos de andra stånden dess andliga visor nära knutna till arbetet, till dagens olika stunder, till högtider inom hemmet och kyrkan.
U r psalmboken lärde sig barnet läsa, den var fästmannens gåva till bruden, den lades hos den döde i kistan.
Medan bibeln genom sin större kostbarhet ännu ganska långt fram i nyare tid förblev en sällsynthet i allmogens hem, var det där i stället psalmboken som skänkte religiösa impulser - och även konstnärliga, ty mänga av våra vackraste folkvisor sjun- gas på åldriga psalmmelodier och till psalmboken återgå flertalet motiv för väggmålningar i hem och kyrka.
Vid » Rädda Barnens, afton sjungas de gamla psalmerna i sitt ursprungliga skick, säger fru Raphael-Linden, så som de bl.
a. trycktes i 1697 års psalmboksupplaga, och innan de textreviderades och moder- niserades, å r 1819 - även de gamla gre- gorianska koralmelodierna av Haeffner omarbetades och nivellerades.
Om lör- dag framföras de alltså med de gamla rytmerna och i de numera bortlagda ton- arterna.
C. åren varit framme i diskussionen.
När den n u framfördes på kongressen av star- ka krafter, gällde den endast en inter- nationell luftpolis.
Det ä r nog också en sak som börjar klarna, att mänsklighe- ten måste till självförsvar tukta sig till att avstå från att använda flygkonsten till militära ändamål, ty här stiga aldrig förr anade faror upp, mot vilka intet för- svar finnes.
Men för att få någon håll på militärflyget, måste man ha civilflyget under kontroll, och det går häst genom en internationell luftpolis, som skulle äga den enda luftflotta, vilken hade rätt att utrusta och skydda sig militärt.
England kämpade kraftigt på kongressen för den- na ide.
Den blivande luftpolisen har sin egen förening, sin egen tidning » The new commonwealth » utgiven på tre språk och sina egna experter.
Tydligen har den även förmögna gynnare.
Kanske behövs den som ide för att internationaliseringen av civilflyget skall övergå från en plan i avrustningskonferensens arkiv till aktiv politik.
Men j a g för min del ä r fullt enig med Fred och Frihet i dess motstånd mot förslaget.
Eftersom kongressen uttalade sig för s a k e n, har j a g i alla fall velat nämna den här.
E u r o p a är hemfallet åt politiskt skvaller.
g a r ni inte offra ett enda offensivvapen, så händer oåterkalleligen det att Tysk- land lägger sig till med samma sorter och ni mister därmed den överlägsenhet ni nu tryggar er till.
T y det finns också en gräns för kapprustningar, vilket vi- sade sig 1914. illusionen om rustningar- nas internationalisering.
Det finns naturligtvis ett annat sätt att leda utvecklingen än det att avrusta, och det ä r a t t internationalisera rustningarna.
Som vi veta har denna idé de par senaste I en kamp på liv och död i öster.
Detta skvaller liknar mycket det inhemska skvaller som uppstår kring en människa eller ett affärsföretag, som hemligheten börjar sippra ut, att det ä r något på tok.
Man kanske har en grund, kanske icke, men i alla fall njuter man av att vältra sig i de vildaste sensationer.
Här ä r e t t stort fält för gissningar om vad Rysslands grannar skulle göra om de tordes.
Där- vid förutsätta alla politiska skvallrare en moral hos Polen och Tyskland, som ä r lägre än den värsta gangstermoral, ty även hos sådana lär dock någon tjuvhe- der finnas.
Polens nye utrikesminister, viskas det, spelar falskt med sina gran- nar i Öster och väster och förråder sina små baltiska grannar å t dem häda.
Att Polen slutit fördrag med sin fiende Tysk- land, kan inte, räknar man ut, betyda na- got annat än att de båda länderna beslu- tat göra upp sin tvist om Ostschlesien och polska korridoren på Sovjets bekostnad.
I Ukraina utpekar man de nya stora om- råden som det skulle passa Tyskland och Polen att erövra och breda ut sig i.
Men Polen hyser ingen önskan att själv bli krigsskådeplats och har därför i tysthet givit grannarna till höger och vänster lov att använda de tre små baltiska staterna därtill.
Snyggt, inte sant!
Jag visste verkligen inte om jag skulle skratta eller gråta, när Polens represen- tant vid kongressen pläderade för Polens älsklingsidé om moralisk avrustning.
Po- lackerna ha verkligen skäl därtill, men samtidigt ligger det en spöklik komik i deras envishet sedan många å r på denna punkt.
Tyvärr ha de inte ansett sig ha råd att b ö r j a den moraliska avrustningen i sina egna skolor.
Andra centra för det europeiska skvall- ret ä r sydöstra Europa, där nu två block bilda sig.
Och det är ingen ände på hur man kannstöper om Lilla Ententen kontra Osterrike-Ungern och Italien.
Alla dessa rykten dra naturligtvis in västmakterna i ringen: Frankrike med dess nya vänskap med Ryssland som var Briands sista po- litiska handling.
Tyskland med dess krigiskt-fredliga dubbelansikte, dess väl- diga nickelimport.
dess krav på likhet i rustningar, det obeslutsamma England med sina många ståndpunkter, det paci- fistiska men bombplanbyggande Amerika.
När man sitter om kvällarna och hör folk dra hela skvallerhärvan vid ett glas öl och sen vid det andra glaset profetera om framtiden, tycker man att det är kriminal- dårarnas mentalitet, rakbladsmentaliteten som behärskar sinnena.
Hur stämmer den uppfattningen med vad jag nyss sade, att människorna börja mogna för vissa förnuftiga politiska sanningar?
Jo, så att alla dessa olika strömningar finnas sida vid sida i värl- den och att vad var och en av oss har att göra, ä r att finna ut vilken strömning han vill följa och stärka.
Wägner.
Elin nevrasteni ... Europa lider av j a det ä r något man får ett starkt intryck av även vid en fredskongress.
Inte bara genom tidningarna med deras nyheter och ut- läggning av nyheter.
Man träffar också i kongressens periferi människor som äro så invigda i hela det internationella po- litiska skvallret, att de kunna hälla före- drag därom.
Så vitt j a g har fattat rätt ar det möjligheten av ett krig mellan Ja- pan och Ryssland som nu satt fart i de minstone ett försök att vända om utveck- lingen åt rätt håll igen.
I resolutionernas försiktiga formulering finnes en maning till de rustade folken: gör något frivilligt och gör det n u!
Vå- vilda ryktena.
T y man kan inte tänka sig annat än att vissa stater Skulle passa på tillfället om Ryssland blev engagerat
Jordbrukarnas Inbördeskriget i Österrike. "
för en sådan slutbe- alla de till största delen mot partiet självt erligen, antalet offer riktade åtgärder ringar skulle tillgodoses.
Det socialpo- litiska (1926) programmet har ingalunda i Italien avböjts av å r av fyra » alla marxister som grundval för ett nytt sam- hälle Här skulle stora konstruktiva möj- Iigheter ha stått öppna för en verklig statsman.
Men här tvekade Dollfuss och vilka diktatureii Doll- Ender till.
; hemvärnen, som ansågo den Annonsörernas spalt En film Som drar kvinnor mest.
folk - tt, fast- blodiga slutstriden oundviklig och kon- er otvi- sekvent strävade fram emot den, ryckte de fin- till sig ledningen och stängde alla andra utvägar Nu har visserligen Fey uppnått sitt mål möjligheter en väl gjord film kan ha som austromarxismen som partiorganisation propagandamedel.
Filmen, som vi gått lir slagen till marken, men arbetarna äro In och tittat på är Henkels » Tvätta rätt inte vunna varken för Dollfuss eller för tvätta lätt » som utgör en intressant his- korporationsstaten eller for den österri- torik över klädtvättens historia, från de Persil-tvätt kiska katoliscismen i någon hernärkelse.
Det Den kommer aldrig att glömma att man är mycket som hänt under dessa årtusen- den på de flesta områden men inte förran i vårt århundrade har man lyckats frigöra kvinnokraften från släpgörat med kläd- tvätten och detta har skett tack vare träg- na forskningnar på kemisterna, laborato- kommer hellre att underkasta sig en Hit- rier.
ler.
som n u franiatår som en oskuldsfull Den som inte redan förut, liksom (in- ängel, än den underkastar sig en Dollfuss dertecknad, tvättat med Persil, kommer säkert att göra det sedan filmen visat- eller Fey.
hemma hos er Den går f. n. i Stockholm, Wien i febr.
1934 Hälsingborg och Borås och kommer vad Alexander von Muralt det lider att visas på de flesta platser i Sverige.
Gå och se den Den är in- struktiv och rolig.
Mix.
beskjutit dess bostäder med kulsprutor, den ä r uppfylld av hämndtankar, den kommer att övervinna alla hittillsvarande hinder emot nationalsocialismen och den stupade förmått dem att t a till flykten Måste inte en organisation ha en viss Jo, men där finns två olika eller kapitulera säkerhet?
Det ena, som har ett Verkliga antalet O f f e r på skyddsvärnet slag av företag sida kommer man nog aldrig att få veta.
självändamål av ej ekonomisk art, t, ex, Säkert är att striderna p i S håll voro utbildningsanstalter och sociala välfärds- inrättningar, deras bestånd behöver tryg- fruktansvärda.
Statssekreterare Karwins- gas på ett eller annat sätt.
Det andra ky berättade i går för m i g att socialde- kr de företag, som ska utgöra ett medel mokraterna vid flera tillfällen ställt kvin- att tjäna vissa ekonomiska intressen, o c h nor och barn i fönstren tlll bostadshusen rade med nödförordningar kret från krigstillståndets företog åtgärder, som enligt ett de- å r 1917 Den enligt denna fullmakt, vilken en gång under helt andra förhållanden givits åt en helt annan re- gering måhända kunde kallas juridskt men aboslut inte moraliskt berättigade.
Det är d ä r f ö r när allt kommer om- kring, alls inte oförklarligt att i vida ar- hit hör jordbrukarnas organisationsfråga.
för att kunna skjuta bakom denna be- betarkretsar den uppfattningen måste själva Den skall inte i likhet med vad som täckning.
Det skulle också ha förekom- växa sig stark, att regeringen i sker - ordnas så att organisationen blir mit att den vita flaggan hissats och att verket är illegal och att socialdemokrater- man ändå fortsatte att skjuta på de fram- huvudsak och installerar sig i fina loka- nas kamp för den gamla författningen var ler, som vore det för tid och evighet.
ryckande trupperna.
A andra sidan har legal denna författning som blotta re- Jordbrukarna få satsa intill det orimliga.
en hemvärnsledare själv bekänt för mig geringshandlingar inte Det är klart, att systemet ä r fel.
Jord- dem, som önska » organinera » och få be- ' fattningar.
Alla skattedragare få bidraga oskäligt.
Jordbrukarna ska hålla sam- man, när så erfordras.
De gemensamma utgifterna ska dragas ifrån den gemen- samma vinsten med en viss % lämpad ef- ter behovet.
Men icke Statsreglering och reglering genom privata tvångsorganisa- tioner.
Det var kanske bättre i den gamla go- da tiden utan så mycket teoretiskt begå- vade, men mera praktiskt kunniga jord- brukare!
Jordbruket måste skötas för jorbrukets skull för att skaffa bröd a t hela folket utan att bli ett byte för parti- Politikens eller det enskilda vinstbegärets olika spekulationer.
Elisabeth Tamm.
Något extra fint kunde sätta ur En slakteriförening anställer en direktör att hans avdelning inte tagit några fån- kraft.
på 10 år med garanterade 10,000 kr, pr gar.
De hade själva gjort ståndrätt med Under denna ytterst spända situation år i Iön (vem vet om sol eller måne lysa detsamma.
När därför de tjeckiska tid- inträffade s i i början av februari diverse i 10 år till).
Andelsägarna få betala!
Så ningarna skriva om tusentals offer.
är hemvärnsupplopp I provinserna.
Dessa går det till!
Allt för hoppet om en oviss denna siffra förmodligen inte alltför hö:: stå vad tiden beträffar i ett besynner- l i g t sammanhang med förhundskanslerns tilltagen.
vinst i en o v i s framtid!
brukarna bli dragna vid näsan av alla - mets hygien.
» Här skall den Italienska restauranten ligga, säger utställningschefen och visar en skiss.
där kommer italiensk mat att serveras, här kommer ett par arkitekter att utställa möbler och Atelié Vardags- Naturligtvis drabbas austromarximen resa till Budapest och naturligtvis å as t a d konst utställer konsthantverk.
keramik inte alldeles oförskyllt av denna olycka kommo de intet annat än att också i för- m. m., har kommer hr Rostfria Anders- Den har genom sin utpräglade klass- bundsländerna utplåna de sista resterna son att visa den självdiskande diskbän- kam genom missbruk av de de- av den genom den gamla österrikiska för- ken och Persil sin kallvattenstvätt.
Firma demokra s i t ka institutionerna, genom en fattningen garanterade demokratin.
Åter J.
Broms &amp; Son, de vegetariska husmöd- rarnas speciella leverantör har egen mon- skat om utan hänsyn till de eko- och åter flck man ju höra att det i det ter och Skodsborg kommer att bli det nom gheterna ensidigt gynnade nya Österrike inte mera skulle finnas nå- näst finaste på hela utställningen. » austromarxismens egna väljare genom gon plats för partier och parlament, och D e t näst finaste, varför inte säga det terror inom f a c k f ö r e n g a r n a, inom for- vicekansler F e y som redan den 9 februari allra finaste på en gång?
undra vi.
valtningen, ja till och med inom skolan Iät häkta så gott som samtliga skydds- » Nej, det finaste, det blir natlurligtvis bidragit mycket, j a avgörande, till att en värnsledare, förklarade den 11 februari: den kungliga taffeln D e n kungliga taffeln, vad är det för sidan explosion blev möjlig.
Den har » l morgon skola vi börja vårt arbete och något?
genom sin tvetydiga hållning i grundläg- vi skola göra det h e l t, » Vet inte signaturen vad en kunglig gande frågor, genom det eviga vacklan- Då socialdemokratin högtidligt hade taffel ä r för något? » det mellan ' demokratiska paroller och förklarat att den skulle gripa till vapen Jo det Vet j a g väl, men vad har det fordran på proletariatets diktatur förgif- om partiet upplöstes eller Wiens rådhus med den här saken att s k a f f a?
D e t skall bli en kunglig taffel.
In- tat atmosfären och gjort ett fruktbäran- besattes, hade alltså nu det ögonblick genting mer eller mindre.
Konungens taf- de samarbete även med lojalt inställda kommit, när den m i s t e fatta sitt beslut feltäckare kommer hit och dukar bordet politiska motståndare nästan omöjligt om den återigen skulle underkasta sig med gediget silver från Hofjuvelerare Austromarxismen har framförallt begått eller våga en sista kamp, partiledningen Andersson.
VI ha talat med hofmarskal- det felet att den gjort sina arbetarbo- skall, enligt vad jag ur tillförlitlig källa ken.
Den idén har ännu ingen hemut- ställning haft, åtminstone inte i den här städer i Wien till partiborgar och skaf- erfarit, återigen ha röstat för eftergiven- taffeltäckarens t i d.
fat sig fullt rustade partikårer, åt vil- het.
men de lägre instanserna revolterade j a ja.
Men j a g tror ända att j a g in- ka man ville anförtro statens skydd - och genomdrivo motståndet.
Det ä r helt tresserar mig mera för Skodsborg.
Kom- en uppgift som enligt sakens natur inte visst svårt att ta ansvaret för ett redan mer doktor Ottosen h i t?
kan tillkomma ett enstaka parti utan en- från början nästan utsiktslöst inbördes- » Doktor Ottosen kommer att hålla före- drag och Skodsborgs kökschef fröken dast statens verkställande organ.
Dessa krig.
A andra sidan kan man inte un- Anna Bergström kommer att demonstre- röda rustningar ha utan tvivel utlöst rust- derlåta att skänka detta hjältemod Sin ra och servera ett 50-tal Skodsborgsrät- ningar på den andra sidan, j a hela hem- aktning sin uppmärksammade deklaration i jude- Den offentliggjordes MüIIers frågan egen tidskrift » Die grünen Blätter » och infördes i översättning i det sjunde häftet av Judisk Tidskrift.
Tidevarvet tillåter sig att citera vaIda stycken ur Müllers artikel, som måste sägas ha fått n y aktua-, litet i dessa dagar, då antisemitismen i och med nazismens frammarsch i Öster- rike har börjat sticka upp huvudet även där Müller börjar med att förklara s i g so- lidarisk e j [, lott med den politiska om- gestaltning som skett, utan även med led- ningen, som genomfört den.
Dock anser han tydligen att man, fastän man gjort denna tro- och huldhetsförklaring till de ledande i Tyskland, bör ha rättighet att komma med kritik, o c h den kritik han själv kommer med i judefrågan Iämnar ingenting övrigt att önska ifråga om är- lighet och skärpa: » Den som känner till allt detta ge- nom egen erfarenhet och egna iakttagel- ser står beklämd, ja häpen inför behand- lingen av judefrågan i Tredje riket.
Den förefaller honom icke blott omänsklig och orittvis, utan även ovärdig det tyska namnet, emedan den förnekar var a r t för att icke tala om att den dessutom är osaklig.
Detta är ingen lösning av pro- blemet, utan en vildsakt, som blott ger luft åt en känsla.
Och den skadar det tyska folket mer än den gagnar det.
D i r - vid tänker j a g icke p i den fiendskap, som detta tillvägagångssätt utlöst eller vidmakthållit i hela världen, ehuru man icke får förbise att det judiska världs- ... kriget mot Tyskland hundrafalt överträf- skyddsvärnen kämpade med ter, en del alldeles gratis, andra mot en far de förmentliga skador, som de in- Frågan vem som började stor tapperhet - och man måste f i n n a värnsrörelsen.
blir i detta sammanhang tämligen ovä- det riktigt att austromarxismen ännu en sentlig.
gång visade lejonklon.
Det ä r möjligt a t t Men det måste framhållas.
att inte denna katastrof måste komma i en eller heller den andra sidan har gjort några annan form.
Det ä r möjligt att motsätt- större insatser for att avstyra det redan ningen mellan den marxistiska mentali- mindre avgift.
Dessutom blir det kondi- tori där konditor Johansson frän Råsun- da kommer att stå för serveringen.
Det ä r han som fortsätter Råsundakondito- riets traditioner från kristiden.
då stock- holmarna utvandrade till Råsundas lilla konditori för att frossa i kakor, så läck- ra, att deras make inte fanns i hela Stock- sedan länge hotande borgarkriget, Man ten och det korpurativa uppbyggnadsar- Stockholm har naturligtvis där vetat om att social- b e t e som Dolfuss vill genomföra med » Ja, tack, det räcker nu.
:, Vi får väl demokraterna rustat och fortsätta att rus- na trogna och här har han j u naz återkomma någon gång mellan den 7 och ta.
I den tanken att dessa vapen o m så terna bakom sig är omöjligt att öv 14 mars och se En diskbänk som diskar krävdes också skulle kunna sattas in för brygga, Men regeringen hade dock haft själv lockar den moderna kvinnan långt hemska judarna skulle bereda oss.
Men vad j a g tänker på är, att vi alls icke kunna undvara våra tyska judar i Tysk- lands Aterupphyggande till blomstring och framgång just emedan de äro judar och tyskar .. reperingen mot nationalsocialisterna, har en helt annan ställning, om den redan för mer än all världens läckerheter - då till man ju ändå måste tänka på att bli slank.
vinner dem genom Gleichschaltung man faktiskt stått Och sett på denna ut- många månader sedan hade ryckt fram Då passar det fint med en Skodsborg- fruktbart samarbete, då måhända dock veckling och inskränkt sig till att emot med sina författningsplaner, om den visat lunch Välkommen!
mången inom rörelsen.
utan att ana det, vänstern föra en nålstickpolitik, som mås- arbetarna till punkt och pricka hur det te förbittra arbetarmassorna alltmer och nya Österrike skulle se ut och vilka ga- mer Man måste också framhålla att so- rantier den ställde upp för att arbetar- cialdemokraternas officiella taktik alltse- nas levnadsbehov och berättigade ford- ter ?.
.
