# ID: svediakorp-per3700
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1934
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,523
# sentences: 616
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Alexandra Kollontay: Elin Wägner: Trygghet genom skräck.
Moderskapet och dess Kort revy över 1934.
I I evolution i framtiden.
Å r 1934 skall vara ett s. k. fredsår.
För att vara e t t sådant sätter det i fråga om dov ångest- full spinning.
interpunkterad med plöts- liga blodiga urladdningar.
I början på februari kom revolten i Paris och ome- OM NATIVITE- delbart efteråt ilet ohyggliga inbördeskri- get I iisterrike.
då den kristligt sociala TETEN OCH MODERSKAPETS och den österrikiska social- K R I S är just nu brännande aktuell.
Den regeringens föres såväl i de stora tidningarna där demokratiens krafter mättes med varan- professor Cassel, professor och fru Heck- d r a med seger f o r regeringen och därpå scher m. fl.
upptagit och bemött professor följande avrittningar, åtstramad dikta- och fru Myrdals synpunkter, som på tea- tur och terror.
Sedan kommo 30-juni- tern Vasateatern uppför just nu ett morden i Tyskland.
varigenom högsta oskadliggjorde oppositio- stycke, Hennes majestätmodern, naziledningen som väckt intresse.
Tidevarvet är i till- nen inom sina egna led, under tacksamt fälle att till ytterligare belysande av frå- gillande från så gott som hela Tyskland, gan publicera en artikel av Alexandra som a v hat mot offren bortsåg från det Kollontay om Moderskapets evolu- grymma och olagliga förfarandet.
Sedan kom mordet på Dollfuss i samband med tion, som ehuru skriven för åtskilliga ett misslyckat nazistiskt kuppförsiik.
så år sedan har stor aktualitet.
OBELS FREDSPRIS för åren 1933 efter någon paus den blodiga revolutio- och 1934 har gått till två engels- nen i Spanien med samma resultat som i män, Mr Arthur Henderson och iisterrike.
Morden i Marseille på Frank- S i r N o r m a n Angell.
Henderson rikes utrikesminister Barthou och Jugo- belönades framförallt för sina insatser slaviens konung Alexander, som kommit som president för nedrustningskonferen- på besök för att stärka den fransk-jugo- sen, som han trots många besvikelser och slaviska vänskapen, kommo sedan som en nytt världsrekord DISKUSSIONEN — — N motgångar trofast och med stora person- liga uppoffringar försökt föra fram till ett positivt resultat, Sir Norman har fått priset för?
:,; författarskap i tjänst, icke minst för den till 25 språk översatta boken Den stora illusio- nen.
Mr Henderson hämtade själv fredens — Under hela denna tid ha pågått ivriga rustningar, bestående i effektivisering och hopning av krigsmaterial och utbildning i mordteknik, framför allt inom luftvap- net och inom detta av h lands ansträngningar a t vapnets område ta igen skadan från de år, då det ännu inte vågade vad som helst, h a eggat till kapprustning i luften.
S j ö - makterna äro i beråd att bryta sina f l o t t - fördrag, eftersom Japan inte längre vill nöja sig med styrkeförhållandet 3 i jäm- förelse med Englands och Amerikas 5 — 5.
Den europeiska solidariteten har dock märkligt nog hållit, d a japan försökt f ö r - må Frankrike och Italien, som båda ha en kvot på icke fullt 2, a t t samtidigt upp- säga fördraget.
Detta skulle betyda, att inte bara h a r det misslyckats att begränsa rustningarna vidare.
men d e i Washington och London vunna resultaten ä r o i fara att rivas upp.
Men med allt detta och mycket annat, tyckes dock året paradoxalt nog komma att sluta i en stämning av någorlunda ', diga och mödrarna kommer så småning- om, i den mån barnen växer upp, icke längre att stå i första planet.
Men hän- der icke detsamma också i d a g?
Mödrarnas inflytande per vika f ö r pe- dagoger, som bättre svarar mot alla den växande ungdomens krav.
Mellan » möd- rarna » till e n grupp barn.
och barnen, blir bara de angenäma barndomsminnena kvar.
Mera undantagsvis en hängivenhet och kärlek, sådan den också nu någon gång kan finnas för en gammal god tant eller guvernant som deltagit i barnens uppfostran.
Vad är egentligen moderskänslan?
En instinkt.
men en instinkt som existerar så länge den dikteras av naturens lag.
d. v. s. så länge det lilla hjälplösa barnet behöver skydd och individuell omsorg.
Men hur tar sig moderskänslan ut mot vuxna barn?
Den ä r inte längre baserad på naturens lag.
Även en höna har ut- präglade moderskapsinstinkter.
Den kan I I i framtiden, under e t t nytt social-ekono- o f f r a Sitt liv för den lilla kycklingen.
Men m i s k t system, blir moderskapsformen så snart kycklingen växer upp, blir d e optimism, kanske en flämtande och svag en helt annan än i dag.
Först och främst främmande mot varandra.
I djurlivets kommer alla friska och sunda kvinnor att värld äro modenkapskänslorna den nöd- optimism, men i alla fall.
Det resonemang varpå optimismen byg- föda barn, men icke alla kommer att vara vändiga instinkten för att upprätthålla demonstration och en varning från de ger, tar sig ungefär ut så här: se vilket missnöjda minoriteternas desperata läger.
farligt Ar som nu h a r löpt till ända med efter den Slutligen, vi få hoppas det ä r slut för den ena krigsprovokationen året, mordet i Leningrad på en a v r e g e - dra, och ändå ha vi inte: rig!
Här måste finnas ett starkt återhållande, fredsbeva- ringens furtroendemiii.
ett mord som tyc- kes vara ett allvarligt orostecken, efter- rande moment, och det ä r insikten om vad som det måste besvaras medelst ett sex- ett krig i Europa med krigsmaskineriets an- (Forts. å sid.
6.)
fredspriset vid prisutdelningsfesten i Oslo.
tiotal avrättningar.
I deras uppfostrare.
E n del kommer att föda barn, men överlämna deras upp- fostran i några speciellas händer an- dra uppfostrar sitt eget barn och flera andra till, och dessa kvinnor blir de små barngruppernas egentliga mödrar.
Barnuppfostran i framtiden har till — arten.
Hos människor i ett välorganiserat samhälle ä r vård och beskydd av bar- nen från moderns sida mindre nödvän- diga än vid ett primitivare stadium av mänsklig civilisation.
Vid den socialisti- ska uppfostran minskas naturligtvis mo- uppgift att göra barnen mycket självstän- (Forts. å sid.
2.)
H a n visade öppet sin glädje över denna uppmuntran av hans arbete och konsta- terade alt Nedrustningskonferensen allt inte är död eftersom det - ty Marianne Ekman: - trots det är liv i den - är liv i honom!
I STOCKHOLM fi- på Konserthuset med sedvanlig ståt.
Konungen var pris- OBELFESTEN rades i måndags En liten guldkant på de fått dela medicinpriset: Minot, M u r p h y och Hur skall den åstadkommas?
Whipples.
Deras uppseendeväckande arbete rör be- handling " ' anemi n~~~ lever och är, som professor Israel Holmgren uttryckte det sitt hyllningstal, en livräddningsbragd stora mått.
i D e t ä r verkligen glädjande att intres- j a r tilldraga sig allmänhetens uppmärk- set för d e blinda och deras svårig- samhet.
av heter blivit så livligt a t t det frivilliga ar- För oss i landsorten, som brottas i det- hete, som inom Sveriges alla län utföres ta arbete med många, för oinitierade all- L A N D S H Ö V D I N G SEDERHOLM i Ny- f ö r a n lindra d e blindas tunga lott, bör- deles oanade svårigheter, bör detta all- köping har av en enhällig Högsta Domstol dömts till skadeståndsbetalning inför Folkförbundsrådet.
Sedan represen- 1934 dömdes tjugunio till döden, me- av 20,000 kr.
för att smittosam kastsjuka genom försålda kor överförts från hr Se- tanterna för de f y r a nära intresserade sta- dan rannsakningen med de övriga fort- — derholms till en STRAFFET OSCAR Jugo- sätter.
I Leningrad dömdes trettiosju av slavien och Ungern, haft tillfälle att i trettionio, anklapade för terrorhandlingar temperamentsfulla onforonden ge luft åt mot myndigheterna.
FÖR BANKDIREKTÖR RYDBECK, för hans försum- .sinn känslor, blev stämningen försonli- VERKLIG AVSPÄNNING H A R lighet som styrelseledamot i Kreugerbo- gare och man enades om Mr Edens för- INTRÄTT i SAARFRAGAN.
först laget, har av Svea Hovrätt skärpts från slag till kompromiss: dels o n ett utta- genom den fransk-fyska överenskommel- tio månaders EN Under dessa 15 ä r ha vi, mina skydds- vänner i Skaraborgs län och jag, deras oavlåtliga, uppoffrande arbete till trots.
dock icke kommit till » guldkanten » på långt n ä r och detta fastän offerviljan hos våra länsbor varit och ä r enastående.
Vad vi funno var detta - den blinde måste ha ett arbete, som fyller hans tid och hans tankar, ett intresse, så levande att det kommer honom att glömma sitt tra- giska öde.
Han måste också få känna (Forts. ä sid.
6.)
— för- Dir. lande som fördömer terroristiska handlin- sen i Rom.
sedan genom Frankrikes be- till par, dels om tillsättandet av en kommitté, slut att avstå från all militär representa- medan Hovrät- som skall undersöka hur de skola kunna tion i Saar vid själva omröstningen.
Folk- fyra månaders fängelse, ten frikänt hrr Toll och Andrén.
Hovrät- förhindras genom internationellt samar- förbundsrådet, som i dessa dagar haft ten anser att de båda dömda herrarna hete.
Ungern fick en liten extra tillrätta- Saarfrågan under debatt, har i stället sökt bara genom den minsta kontroll kunde ha visning i form av en uppmaning att straf- lösa frågan om ordningsmakten i Saar konstaterat att Kreuger ensam skötte bo- laget och att i varje fall Rydbeck borde haft förutsättningar att hävda sin ställ- ning som styrelseledamot - då j u Skan- dinaviska Kreditaktiebolaget stod som kreditgivare till Kreuger och Toll.
fa medbrottslingarna i attentatet, n e n det genom gade staterna ha beredvilligt @ med på Stor tillfredsställelse i Genève.
TORA RÄTTEGÅNGAR PÅGÅ I detta.
efter mordet på Kirov.
Från Sverige lär, efter vad som uppges, tryckande stämningen över Europa.
RYSSLAND A v trettiotvå personer som rannsakades kungamordet i fått en preliminär lösning en hänvändelse till England, Ita- lät sig nöja och godtog resolutionen.
En lien, Holland och Sverige, som ombetts viss lättnad har med detta inträtt i den ställa trupper till förfogande.
D e tillfrå- TVISTEN UNGERN MELLAN JUGOSLAVIEN om inför OCH TIDEVARVET inför 1935. fängelse.
Juhlin-Dannfelts dom har fastställts Marseille har Det är ju egentligen kommunerna, som ha att tillgodose sina blindas behov, eller a t t åtminstone tillse att dessa bliva till- godoscdda, och vårt arhete v a r ju från början meningen a t t ge - f a r j a g s ä g a så - en liten guldkant på d e blindas trista tillvaro.
Snart fann j a g dock a t t begreppet behov ä r så oerhört olika, och det var minsann minst av allt » guldkan- ten, man fick syssla med nej, avhjäl- pande av andlig och lekamlig nöd var det, som behövdes.
Med ett ord, att allra nödvändigast a t t göra.
Sedan kan- ske man så småningom, om d e blinda själva d e t tillstadde och allmänheten ville hjälpa till, n ä r systemet verkat och åstad- kommit en i viss mån dräglig tillvaro för d e blinda, skall få ägna sig åt » guldkan- ten,.
annan jordbrukares ladu- terna, Rumänien, Tjeckoslovakiet, gård.
fyra till söka ordna upp och reda ut vad som var blindas trista tiIIvaro.
utdelare och f y r a pristagare hade infun- nit sig, Pirandello och de tre ameri- kanarna, son mänhetens intresse kunna bliva e t t fast och präktigt stöd, ja, ovärderligt, om det får taga d e uttryck, som så gränslöst väl behövas, och j a g ä r tacksam över att här få tala om d e önskemål, som, genom den erfarenhet j a g under 15 å r varit i tillfälle a t t samla.
ligga mig alldeles särskilt om hjärtat.
— högsta upprättad militärdomstolen i Moskva efter rättegångsreformen komma att skickas 250 man frivilliga.
Veckovakten med num- mer en prenumerationsblankett för hället.
Det är vår övertygelse a t t en so- lidarisk sammanhållning mellan demo- 1935, vår trettonde årgång.
Vi göra d e t i den förhoppningen att tidningen måtte få träffa sin läsekrets också under nästa år.
Tidevarvet kan för sin del en- dast förklara att vi fortfarande kom- ma att hålla de linjer vi hittills följt.
Vi tro fortfarande på en upplyst kratins anhängare ä r a v särskild bety- på så delse nu, n ä r våldstendenserna många håll breda Ut sig.
Vi rikta därför till våra läsare en väd- jan att även bistå oss i arbetet på a t t göra Tidevarvet spritt och känt.
Present- kort kunna rekvireras på expeditionen och ansvarskännande demokrati, och vilja även i fortsättningen söka verka för dess genomförande.
Vi vilja allt framgent liksom hittills söka arbeta mot övervåld och maktförtryck för rättssam- eller genom postpiro 1544 - ett b r a s i t t att förmedla bekantskapen med tidningen till de av Edra vänner som icke förut känna till den.
Prenumerationspri- set ä r som förut för helår kr.
6: —.
idevarvet utsänder detta.
TIDEVARVET Radikal Moderskapet och dess evolution.
politisk veckotidning.
REDAKTÖR: Carin Hermelin.
Den 15 Dec.
1934.
ANSVARIG UTGIVARE: Ada Nilsson.
Antisemit ismen och pressens frihet.
Att antisemitismen l i a r god j o r d - ' mån även i vårt land k a n man k o n - s t a t e r a bl.
a. genom den f ö r v å n a n d e beredvillighet, med vilken den s v a - (F o r t s.
fr. sid.
1.)
derskapsuppgifterna och därmed moder- Även om vi utgår Iran skapskänslorna.
den förutsättningen, att så länge barnen är små, behöver de till en viss grad indi- viduell uppfostran och kärlek från mo- dems sida eller frdn en kvinna med starkt utpräglade moderskänslor - så måste man fråga sig: hur är det d6 barnen växer upp?
Ar de förhållanden som exi- sterar n u mellan föräldrar och vuxna barn sunda?
De flesta kvinnor klanger sig fas!
vid sina vuxna barn, men det är i så f a l l icke längre moderskapsinstinkten som bestäm- mer deras känslor denna hiologiska iii- stinkt liar vissnat när barnen icke längre behöver moderns skydd.
Men ett annat moment liar kommit till i den mänskliga historiens utveckling.
Tills nu har de flesta kvinnor hara vid barnuppfostran haft möjligheten att an- vinda sin skapande kraft.
Kvinnan för- söker att inpränta i sitt barn det bästa Vi ha r a r på m i n s t a uppfordran.
h ä r i S v e r i g e under s e n a r e tid f å t t bevittna d e t beklämmande faktum, a t t i c k e endast de klart n a z i s t i s k t in- ställda åsiktsriktningarna hemfalla å t g r o v a n t i j u d i s k p r o p a g a n d a, men a t t antisemitismen h a r förespråkare ä v e n långt uppe i de k r e t s a r, som an- n a r s bruka k a l l a s kultiverade och upplysta.
N y a D a g l i g t A l l e h a n d a s hållning på denna p u n k t h a r v a r i t e t t a v de pa » en människa ».
Och därmed uppstår mera m o t b j u d a n d e utslagen av anti- i henne en annan känsla för barnet, en s e m i t i s k hets.
I n g e n t i n g k a n d o c k ny förbindelselänk - den länken som allmänhet för hinder skaparen till hans verk.
Men vad v a r a en påverkad grovt.
I den s e d a n månader t i l l b a k a har denna länk att göra med den biolo- En profes- på tidningens ledaravdelning förda giska moderskapsinstinkten?
liar sionell pedagog kan ha samma önsknin- kampanjen mot » h u s e t Bonnier », redaktionen kunnat glädja s i g åt fli- gar, samma ambition.
Ar det icke karakteristiskt, att en mor tiga instämmanden från » aktade m e d b o r g a r e » inom dess l ä s e k r e t s.
har d e n största ömhetskänslan för sinn vilka i c k e s k ä m t s för a t t a v s l ö j a en barn, så länge de är små?
Så snart ett många g å n g e r medeltidsaktig upp- barn fyller 6 — 7 år och börjar att utveck- las till en personlighet, blir modern olyck- fattning i frågan.
Antisemitismen ä r bemängd med lig var gång hon stöter på dessa person- fördomar, osanning, förtal och okun- lighetsyttringar, som visar att barnet nighet.
Dess inflytande ä r f a r l i g t icke längre återspeglar hennes » ideal », v a r det än gör s i g gällande.
Man hennes bästa » jag ».
Och är det icke ty- följer d ä r f ö r med g l ä d j e den pågåen- pisk!
att när en kvinna talar om sina de judeprocessen i B e r n, som med vuxna barn, om fullvuxna människor - vittnen och frdn g r u n d e n s k a l l så talar hon om dem som om » de små ».
k l a r a ut f a l s a r i e r n a med de a n t i s e - Naturligtvis fortsätter hon a t t älska den mitiska s.k. Z i o n s V i s e s Protokoll.
skallige Ivar och den gråhåriga Marie, D e t k ä n d e s o c k s å tillfredsställande men när hon i sitt innersta är uppriktig när den a n g r i p n e b o k f ö r l ä g g a r e n mo: sil: själv, så vet hon a t t en » organisk K a r l Otto Bonnier ä n t l i g e n slog nä- enhet.
existerade mellan henne och Ivar ven i bordet o c h med e t t d u n d r a n d e eller Marie bara på den tiden, när de var Nu kan det vara nog, n e d l a d e sin » de små », när de kunde smyga sig i hen- p r o t e s t e m o t de g i f t i g a a n g r e p p e n.
nes famn och sitta på hennes knä, när T y a l l t som kan bidra a t t t v i n g a till barnen var en del av henne själv.
Detta motsäger inte alls det faktum, att en mor e f t e r t a n k e och k l a r a upp begreppen — av i denna förvirrade blandning k ä n s l a och s a k, f ö r d o m a r e l l e r le- g i t i m s t r ä v a n e f t e r självständighet, ä r värdefullt.
Å a n d r a s i d a n ä r det emellertid en öppen f r å g a huruvida i c k e monopol- tendenser i och för sig inom tidnings- väsen och jämförliga kulturella verksamhetsområden ä r o farliga.
Förtrustningen a v tidningsväsenilet g ö r p r e s s e n s frihet till en c h i m ä r.
D e t lir även lätt a t t omvittna hur s v a r t det ä r för en verkligt fri t i d n i n g a t t nå u t till en större publik.
Varje saklig reaktion mot skräp eller smak- f ö r s ä m r i n g på t i d n i n g s p r o d u c e r a n dets o m r å d e bör o c k s å k u n n a p å r å k - na allmänhetens stöd.
Så hade t.ex. den a k t i o n som u n g d o m s o r g a n i s a t i o - nerna s t a r t a d e mot den k o l o r e r a d e veckopressen i syfte att framtvinga en höjd s t a n d a r d, helt s ä k e r t sin be- tydelse.
Men mellan s å d a n a u t t r y c k för saklig kritik och en ovidkommande förföljelse mot e t t f ö r e t a g e l l e r en p e r s o n för rasens skull, ä r s t e g e t långt.
O c h det ä r f a r l i g t a t t blanda bort p r i n c i p e r n a i k a m p e n för e t t av kapitalistiska hänsyn o b e s m i t t a t kul- turarbete.
kan vara olycklig och förtvivlad nar hon mister den vuxne sonen eller dottern ge- nom döden.
Men denna förtvivlans känsla härledes från en annan kalla än från mo- dersinstinkten, det är skaparens smärta, Så länge barnet och barnets uppfostran varit det enda området for en kvinnas skaparekraft, har det alltid varit en kvin- nas största olycka i livet a t t mista har- nen (på grund av giftermål, resor, famil- jetvist eller genom döden).
Hos de flesta kvinnor finns en viss avoghet mot sonens hustru eller svärsonen.
Denna känsla har sin förklaring i ovanberörda faktum: ska- parens » jalousie » mot ett nytt inflytande från en annan kvinna eller frdn en annan man på det verk hon skapade.
Är det icke typiskt att trots a l l kärlek till barnen ä r det hara få kvinnor som kan leva lugnt och lyckligt med sina vux- na barn?
Besvikelser ä r oundvikliga.
och oundvikliga just därför att varje mor vill att barnen skall vara precis så, som hon ville ha dem.
V a r gång deras individua- litet bryter mot hennes individualitet.
föl- jer besvikelse och smärta.
En mor hyser alltid större kärlek till sina vuxna barn, när de ä r långt horta från henne.
Det ä r detsamma hos vuxna barn.
De känner mycket mera ömhet för sin mor när hon hor skild från dem, nå- gonstans långt b o r t a.
.
.
Ömheten för modern - det ä r mera ett minne som hänger ihop med barndo- men.
När en vuxen dotter och hennes mor mötes, då kommer alla de motsätt- ningar fram som finns mellan dem, alla skarpa kanter gör sig kännbara.
Och det växer fram en känsla av ömsesidig misshrlåtenhet och missförstånd.
Det kan bestå en ömhetskänsla mellan vuxna barn och modern.
men det ä r myc- ket sällan vuxna barn känna moderns oumbärlighet.
Det finns undantas.
men hara i fröjande fall: 1) När en moder förnekar sitt eget jag och bara som mormor (just som mormor) helt uppgår I familjelivet hos sin gifta dotter eller son, och 2) i det mycket sällsynta fall, när det mellan henne och ett av hennes barn (just med ett barn, sällan med två) består en andlig kontakt, ett gemensamt språk och gemensamma livsintressen.
Men denna kontakt är något h e l t annat än moderskapsinstinkten, det är en vän- skap som alltid kan uppstå mellan två generationer.
Men sådan vinskap hänger icke alls ihop med moderskänslor.
Tvärt- om.
det finns många exempel på att en sidan vänskap mellan en ung flicka eller en ung pojke och deras uppfostrare, tant, äldre syster o.s.v. varar hela livet ige- nom.
medan förhållandet till den egna modern blir mera formellt och ofta grun- dar sig hara på » pliktkänslr ».
Alexandra Kollontay.
(Forts. i nästa n:r.)
Fackföreningarnas centralrid har i samhand med valen utfärdat ett upprop, som är ganska intressant - till » alla arhetare, arbeterskor, anställda, ingenjö- rer, intellektuella ».
Först får man en p i - minnelse om de redan gjorda framstegen.
höjda löner, Okat välstånd, förbättrad ho- stadsstandard och olika slag av social omvårdnad.
Men samtidigt förständigar uppropet alla och en var a t t v i l j a endast de allra bästa till de nya sovjeterna.
T y, står det, även om vi vunnit en hel del återstår mycket a t t göra och framförallt gäller det att uppnå en effektiv kontroll över arbetets ledning och att komma At byråkratismens skadliga inflytande inom förvaltningen.
Ännu en sak kan vara värd att upp- märksammas i samhand med valen, näm- ligen vilka önskemål väljarna anförtror åt sina blivande deputerade.
Medan de ' vid förra valet gällde uppfyllandet av mera elementära behov såsom kläder åt de fattiga böndernas barn etc., tyda valprogrammen av i år p i en annan lev- att de nadsstandard.
Där står t.ex. kooperativa affärerna på landsbygden böra kunna tillfredsställa alla kras från konsumenterna på olika slags konsum- tionsvaror - vidare begår man upprät- tandet av offentliga hadinrättningar, som- liga önska en frisersalong.
andra en dis- pensär.
Ett distrikt önskar bygga en tea- ter och sedan få gästspel av artisterna från Maliteatern i Moskva - p i ett an- nat ställe begär man ett vilohem för kol- hosarhetarna - med ett ord, det ä r inte längre endast de allra mest elementära kraven på livets nödtorft som komma fram.
Man har redan andra krav på livet.
Ada Nilsson: Varför begå kvinnorna fosterfördrivning?
även Alexander III som levde på 1 100- På okunnighetens konto torde många talet, skrev på sin tid ett brev fall, som hänför s i g till helt unga för- till ärkebiskopen i Uppsala, vari han sä- äldrapar kunna skrivas.
De ha ej under ger, att han känt den livligaste smärta sin uppväxttid av hem eller skola fått P Tio års freds- O m arbete i Ystad.
Jean Y stadkretsen av Internationella Kvin- noförbundet för Fred och Frihet är känd som en särskilt levande och aktiv organisation.
När den for kort tid sedan firade sin tioåriga tillvaro med ett stort offentligt möte i Folkets Hus festsal kun- de den glädja Sig både åt Stor anslutning till motet och åt en allmän, aktningsfull uppmärksamhet, uttryckt bl a. i hälsnin- någon som helst upplysning eller väg- ledning i könslivets funktioner.
Det ar g a r från hela Sveriges land, genom man- så mycket som de tro ä r nödvändigt och niskor på olika verhsamhetsområden.
Fru Frida Hagen, som Varit Ystadkret- ofrånkomligt och så stå de där med sin sens ordförande alltsedan dess begynnel- okunnighet och vettlösa förskräckelse, se och som samtidigt är ordförande i hela lingen, men man kan kanske våga sig på Veteriigen förekommer även nu fall, Skånedistriktet av Internatioiiella Kvinna- den förmodan att sedan det genom kris- där absolut ingen graviditet föreligger förbundet, gav en översikt över kretsens Det har omfattat framförallt tendomens inflytande blivit forbjudet a t t men som ändå rusa i väg till närmaste arbete.
över att höra?
att kvinnorna i Sverige ta- git för sed att påskynda sina fosters fö- delse.
Det ä r mig ej bekant om påven forska- de efter skälen till den sorgliga hand- utsätta nyfödda barn, som j u förut i stor abortör.
Och i de många, många fall där upplysningsarbete genom föredrag och liknande, vidare praktiska åtgärder till utsträckning praktiserats så kom tanken förskräckelsen och oron helt enkelt åstad- förmån för fredsvänner som drivits i UPP på att genom fosterfördrivning göra kommit menstruationens upphörande utan landsflykt för sin åskådnings skull, om- s i g av med ovälkomna barn.
att grossess föreligger, och läkarens un- fattande arbete för namninsamlingen fur 1 större utstrickning tycks det i varje dersökning och medicin sålunda lätt kan internationell avrustning som överlämna fall e j skett förrän fram på 1800-talet.
ställa saken till rätta, där tror de i alla des till N. F. samt ett gott saniarbete med Orsakerna torde då i de flesta fall varit, fall innerst inne, att Iäkaren på något andra för fredsfrågor intresserade orga- nisationer.
Kretsen har eget lånebiblio- att barnets tillkomst ej skett i överens- mystiskt Sätt hjälpte dem av med en gra- tek med fredslitteratur samt en sångkör stämmelse med den av kyrkan stadfästa- viditet.
T y så vettlöst förskräckta äro under ledning av musikdirektör Gulli de ordningen, när det gällde ogifta kvin- de flesta, som stå inför ett icke önskat Gemzell.
Kvällens huvudanförande hölls av fru nor.
I fråga om gifta kvinnor förelåg havandeskap, att orden ej nå deras med- Ester Lutteman, som talade över ämnet nästan alltid äktenskapsbrott.
som måste vetande.
Nytt vin hor slås i nya läglar.
Hennes hemlighållas.
De ekonomiska faktorerna började att föredrag åhördes under gripen tystnad.
I den utredning Om fosterfördrivning, göra sig gällande på 1890-talet.
Den Skola vi fylla vår uppgift, sade hon bl.
a., som av dåvarande docenten Hedrén gjor- faktorn ä r nu mångdubbelt starkare.
Är fordras en kvinnofostran efter n y a mått des år 1901 påpekas just dessa motiv.
icke barnafadern helt arbetslös, så finns som kräver ett självständigt ställnings- Men han framhåller o c k s å att man även det förut en stor försörjningsbörda i för- tagande i tidens f r å g o r Vi måste - ofta Jaurés o r någon t i d sedan utgav Gunnar H i r d m a n en bok om Jean Jaurés närmast i anledning av tjugoårsdagen av Jaurés död Den är visserligen alltför knapphändig när det gäller Jaurés skulle man ömka en stor och uttömman- de biografi likväl är man tacksam för dess tillkomst.
I en mörk och dyster tid är det gott att konfronteras med en ljus gestalt sådan som j a u r é s dessutom ä r den lilla boken om honom en utmärkt vigledare genom ett visst avsnitt av so- cialismens, demokratiens och fredsträ- vandenas historia.
Social jämlikhet och fred mellan folken var fur Jaurés socialismens innehåll.
Han var reformist, revisionist.
Han förenade demokrati och socialism.
V i vill en re- volution sade han en gång » men vi viil icke ett hat som räcker evigt. » Om man inom nordisk socialistisk rörelse sö- ker efter någon han liknar, finner man en: Hjalmar Branting.
Av den franska arbetarrörelse, som Jean Jaurés hela sitt liv tillhörde och vars le- dare han var ger Gunnar Hirdman en vederhäftig bra bild.
Han talar om dess förhållande till Internationalen, om jaurés egen kamp för en enhetlig socia- listisk politik, framför allt kanske hans och kamp för freden.
Hela Sitt liv kämpade Jaurés för freden.
Det ä r glädjande.
a t t hans allra sista fredstal, det han höll den 25 juii 1914 och däri han vädjade till Europas proletariat att avvärja världs- krigets fruktansvärda olycka, har kommit med i biografien.
- Några dagar senare föll Jaurés som detta krigs första offer.
Alla veta hur det gick till: på ett kafé i Paris sköts han.
Genom huvudet.
bak- ifrån Man undrar: kunde någon skjutit honom framifrån?
Otroligt.
Men bak- ifrån - det gick.
För Jaurés hela liv, för alla hans hand- lingar låg en bestämd livsåskådning till grund.
Han var filosof av facket.
Med marxismen sökte han förena sin egen idealistiska historieuppfattning.
Hans livs- patos, hans mål var ett enda: att skaffa Rätten seger.
- Det var denna lidelse för Rätten som kom honom att kämpa med I Dreyfusaffären.
Jean Jaurés var född i en liten fransk småstad, men som ung vistades han mest på Iandsbygden, och han kände Sig hela sitt liv höra landet och jorden till.
Knap- past någon har skrivit vackrare ord om jorden än Jean Jaurés Några odödliga rader far j a g lov att citera: » Det finns stunder då vi a v att trampa jorden er- fara en glädje lugn och djup som jorden själv ..
Hur många gånger har jag icke, när j a g vandrat på stigarna, över fälten, jorden Plötsligt jag sagt trampade, till mig att själv j a g hörde att det henne var tvärt emot männens påstående hävda nödvändigheten av världens pacificering efter nya normer med väsentlig nedrust- ning som första steget mot avrustning.
Vi Iängta efter att få stå vid männens sida i detta nya.
Ty så länge det gamla börjar finna ekonomiska motiv, framför hållande till inkomsten, Har kvinnan själv systemet godtages, förberedes krig och till.
att hon var min!
Och utan att tänka.
allt hos gifta kvinnor med s t o r familj, arbete, så hotar henne för det första ar- därpå saktade j a g min gång, därför att förödelse - icke insikt, fred.
som ligger bakom det icke var vårt att skynda fram på hen- Det är denna där ett nytt barn skulle försämra exi- betsoförmåga för en tid åtminstone på gå in för en fostran nes yta, därför att jag v i d varje steg kän- Vi vilja K. F. F. Sture-Katten heter ett nytt kafferum i I I några fall säger grund av havandeskapet i och för sig.
stensmöjligheterna.
han sig ha konstaterat, att motivet varit Mer och mer talrika bli de fall där kvin- Stockholm, som i denna vecka upp- till ett nytt tänkesätt.
Vi viija att ung- de henne och ägde henne helt och mig fruktan för och ovilja emot ett havande- nan har ett väl betalt arbete men samti- nats Sturegatan 5.
Det ä r en direkt av- domens begär efter heroism skall få ut- själv Om jag så får säga vandrande på läggare till det redan inarbetade och väl- Iösas i komp / or en ny tids ideal.
att deras djupet.
Hur många gånger kom jag icke skaps obehag och besvärligheter.
digt har företaget, där hon ä r anställd kända kaffestället på Kungsgatan 55, hänförelse må tas i bruk inför framtids- också när j a g mot dagens slut låg Ut- betrakrande den Hedréns undersökning omfattade en och som kan tillhöra vara förnämligaste Vetekatten, som existerat i sex år och perspektiv av större mått, att de måtte sträkt på en dikesren blekblå östra himlen, plötsligt att tänka p å tidrymd av 50 ar, nämligen 1850 till 1900 institutioner, utfärdat äktenskapsförbud, i vunnit stockholmarnas synnerliga bevå- bli värdiga en ny stor t i d.
Under kvällens lopp upplästes också de att jorden rörde sig i rymden, att hon, och omfattar sammanlagt 1,412 fall.
Av varje fall tror hon, att om havandeskapet genhet.
ingenting i Sture-katten verkar flyende dagens trötthet Och solens be- Som sänts Ystadkretsen från dessa synes icke mindre än 1,280 fall blir uppenbarat, så får hon avsked Det emellertid eftergjort eller upprepat.
Det hälsningar många av dess vänner - flera av dem gränsade horisonter, outtröttligt g i c k mot är ett hemtrevligt, smakfullt, originellt in- gått till döden och det verkar bekläm- a r icke s a g t att så alltid skulle vara fal- rett ställe, med textilier från Elisabeth också föredragshållare vid dess möten.
den höga och stilla natten och en obe- mande att icke mindre än 70 gånger på- ä r Men fråga vägar hon e j, ty då blir Glantzberg, möbler till största delen le- Bland dessa voro borgmästare Lindhagen, gränsad synrand Och att hon bar mig med visas genom obduktion, sålunda a b s o l u t j u allt uppenbart, hellre riskerar hon sitt vererade från Hedenskog i Arvika.
Danmarks utrikesminister Munch, d: r s i g h i t!
Och jag kände i min kropp lik- själva jorden Iiksom Sture-Kattens idé att förena f förstklas- Nat.
Beskow kapten Brunskog, d:r och som i m i n själv O c h i säkert, att aldrig någon graviditet ägt eget liv och hälsa så som kvinnor tydligen s i g hemtillverkning av bageri- och kon- fru Axel Höjer, fröken Matilda Widegren i min kropp hisnandet vid denna färd rum.
Alltså i rena förskräckelsen ha des- gjort i alla tider.
ditorivaror med en hemtrevlig och smak- d:r Naima Sahlbom, d:r Alf Ahlberg.
d:r och jag fann en sällsam ljuvhet hos dessa s a kvinnor, de flesta ogifta och okunniga De fall där sjukdom föreligger fram- full miljö, är väl genomförd, Den sträc- Stig Holm, fru Elisabeth Wærn-Bugge båda rymder, som öppnade sig framför om havandeskapstecknen, tagit sitt liv.
för allt av den art, a t t så kallad abort- ker sig också till arbetsrummen, som före- och många andra.
Elin Wägner hade Oss utan en skrynkla utan ett veck utan formulerat sin lyckönskan som en Iiten en v i s k n i n g Fosfor och arsenik var ju den tidens me- framkallning på medicinsk indikation kan falla praktiska och trevliga.
skildring av ystadkretsens insatser: De: är skada att Hirdman skrivit ka- del med all sin farlighet.
ske, spelar rent statistiskt sett icke så stor » — När man inte ser något resultat av pitlet om Jaurés som enskild människa så Om man sålunda ändå upp till sekel- roll i Medicinalstyrelsens undersökning nat sätt ett illegitimt barnafudande fur- Sitt arbete », skrev hon bl, a,, » skyller man alltför kort.
Man får ingen tillräckligt skiftet och kanske Iängre fram också utgjorde de a v läkare under år 1930 svarats.
så länge Allmänna Barnhuset gärna på jordmånens hårdhet Men jord- levande b i l d av denne man, den mest le- Vilka voro t. ex. de hade att söka huvudanledningen till framkallade aborterna knappt 200.
Så- existerade fanns det alltid en utväg att i månen i Ystad ä r Vid inte bättre än an- vande av a l l a iiorstiides, och Iikväl har den burit så rika människor som stodo honom nära?
Och fosterfördrivningsbrottet i skamkänsla lunda en ringa del av hela antalet, Na-.
k i n k i g a fall Iösa in eller amma in sitt skördar.
om vi alla arbetade så som Ni, hurudant var hans förhållande till dem?
och övergivenhet samt till en ringa del i turligtvis kan det även nu förekomma barn där, så länge rätt fanns för en så såge det annorlunda ut, då hade freds- En enda liten smula skymtar hans mor.
ekonomiskt trångmål eller kanske ovilja fall där familjehänsyn och äktenskaps- kvinna att föda barn anonymt och ut- rörelsen i hela landet den botten den be- men detta ä r allt.
Och så blir Jaurés mot havandeskapet i och för sig, så tor- brott spela in.
Likaså ren ovilja mot ackordera det omedelbart gick det också hövde.
Detta är naturliptvis förödmju- själv i Gunnar Hirdmans bok på något de motiven av i dag ligga något annor- barnalstring, och bekvämlighet.
Men i lättare att ordna upp en historia.
För kande för oss, men samtidigt uppmunt- sätt underligt osynlig Mod det är att älska livet Och be- rande.
Jag fäster mig vid det uppmunt- det stora, stora flertalet fall får man det övrigt såg man ofta hur barnet inom kort lunda till.
rande.
ty tiden är så sträng händelserna trakta döden med lugn blick, det är att Först möta vi okunnigheten och den intrycket att livet sådant det nu är för- åter omhändertogs av modern eIler hen- fara så illa fram med oss att vi behöva söka sanningen och att säga den. » -- ta vara på alla glädjeämnen,, i kunna ra, Människor som älska livet, som söka san- ovederhäftiga kunskap, som ansvarslöst svårat mer och mer i ekonomiskt hänse- nes släktingar.
Alla dessa reformer, så förklarliga i Jag önskar, att under de närmaste Aren ningen och säga den behöver jorden mer sprides kring landet.
J a g skulle enligt ende möjligheten framför allt för unga det måtte gå fram över vårt land, över än någonsin just nu.
Just nu i denna m i n erfarenhet vilja p å s t å att hos minst människor att sätta barn in i världen barnets välförstådda intresse, ha dock bi- alla våra Iänder, den tysta oemotståndli- dödens tid J e a n Jaurés är en ledsagare, 60 % av dem som önska avbryta sina Okunniga, rädda, som de äro, gripa de d r a g i t till att öka fosterfördrivningarnas ga åsiktsförändring Och nydaning inför en hjälpare en Iärare för Oss alla.
Ellen Michelsen.
havandeskap, har detta kommit till stånd till en åtgärd som de innerst inne gärna antal lika säkert som inrättandet av barn- vilken krigsförberedelser och krigsstäm-.
Nytt kaffeställe.
S på grund av bristande kunskap om preven- skulle avstå ifrån hus en gång minskade barnamordens an- ningar falla, lösas upp och bli till intet., Ces.
Förbises får e j heller, hur även på an- tal.
tiva medels och åtgärders otillförlitlighet.
Gunnar Hirdman: Jean Jaurés, förslag Pris I: - kr.
Tidens
A ndra delen av Frida Strindbergs Strindberg.
Och därmed anger hon sin verk, Strindberg och hans andra rival.
Den Obekante — det är andemän- Den niskan, gudssökaren, världsflyktingen; utomordentligt fängslande volymen be- den evigt obundne, den aldrig mättade, handlar själva äktenskapet.
Det är, som den måttlöse.
Det är han som drömmer alla Strindbergs äktenskap, en mycket om allmakten, än i den jordiska, än i hustru, föreligger nu i bokhandeln.
dramatisk historia.
Tragisk, uppskakan- de och lärorik.
Redan den stora mäng- den av brev talar sitt tydliga sprak.
Så kort detta äktenskap än var, så bjöd det på rikliga tillfällen till brevväxling.
Man bodde inte så långa tider under samma tak de » kosmiska sammanhangen » ro- — den himmelska sfären.
An är han utsedd att bli den stora trollkarlen i naturens rike: » I spetsen för ett biologiskt institut med.
arbetande slavar skulle jag ändra jordens bana och förändra klimaten, faunan, floran., An skall han besegra världen genom att frigöra sig från den, pade efter luftförändring.
ingå i ett heligt brödraskap, i andens re.
Strindbergs brev äro ju något i sitt slag na kloster.
Aktenskapet — det är » värl- enastående: expressiva, vitala, nakna.
De den » i dess plumpaste form, förnedringen, ge läsaren det mest livfulla intryck a v) blacken om foten!
det som var denna personlighets charm: Sällan f å r man så ohöljt som i de detta att varje ögonblick vara ohämmat strindbergska äktenskapen bevittna drag- sig själv och därför ständigt ny, över- kampen mellan dessa två som bo i män- raskande, föränderlig.
Ingen kan vara så spinnande mjuk som han, så naiv.
öppen och barnslig.
Ingen kan klösa såsom han, ingen ge sådana piskrapp!
Bara genom att läsa hans brev kan man förstå att det var svårt för en kvinna att skiljas från den mannen - och omöjligt att leva till- sammans med honom.
Det omöjligaste av alla experiment: ett samliv med Strindberg.
Inte minst på grund av vad man kunde kalla den okän- niskan - andemänniskan och naturmän- niskan.
Den skärande konflikten mellan dem uppfyller också denna bok och lad- dar den med tragisk spänning.
Behovet av värme, närhet, ombonat hem, barn, frid, vardagsstillhet - detta behov kände Strindberg.
med sin överkänslighet och hudlöshet, starkare än de flesta männi- skor.
Men också behovet av obundenhet, av ett fjärran, en vidd, en ensamhet!
Det- ta har Frida Strindberg sett och återgivit da storheten.
» Bakom den stora, höga med beundransvärd objektivitet.
» Nu hål- pannan sitter den Obekante », skriver fru ler ensamheten honom åter i sina klor », skriver hon.
» Då störtar sig förstörelse- lusten över honom u r någon atavistisk håla.
Då måste han bryta sönder, Iikgil- Nu har väl turen kom- mit till mig.
Det ä r illa för mig, ty jag ä r maktlös mot fienden min motstån- dare är inte av kött och blod. » Det ä r denna klarsyn som hjälper henne att se inte blott sitt eget utan också hans, för- störarens, lidande: » Fienden har visat sig!
Men jag ser endast vad som viii gömma sig bakom honom - detta smär- teförvridna människoansikte., tigt vad och vem.
- Där har man också förklaringen till att Strindberg bröt sönder sina band med en så exempellös brutalitet, under ett smat- ter av de vansinnigaste beskyllningar.
Så hänsynslös ä r man endast när man lider, när man brottas med en fiende som man vet sitter i eget bröst.
För honom kunde kärlek aldrig bli annat än tesen som obönhörligen framkallade sin antites - R o m a n t i k tycks vara sista skriket i lit- teraturen.
» Sju romantiska berät- telser » heter ju senaste världssuccén.
Vill publiken inte längre i skönlitteratu- ren se sin egen tids spegelbild utan gri- per i stället begärligt efter avledande sa- gor?
Har verkligheten kanske blivit allt- teras de aldrig med verkliga livet.
De är inspunna och instängda i en hyperroman- tisk, overklig, otrolig teaterhandling På spökslottet Holinge, där mörkret lurar i vrårna och vinden tjuter kring knutarna, väntar en grupp mänskor med bävan och hat på gardens sen tjugo år försvunna, halvt legendära ägare, med vilken de alla för svår?
ha något otalt.
När h a n slutligen kom- En av de bästa bland vara yngre sven- mer, är han en god och ädel och mycket ska författare har, medvetet eller omed- vetet, anpassat sig efter denna tidsström- overklig roman-farhror, som förlåter alla, ning.
(Framgången har heller inte utebli- som gjort honom illa, vid kvällsvarden vit.)
Gösta Gustaf-Janson har förut i en håller ett längre tal, vari han ger uttryck rad romaner dokumenterat sig som en god åt författarens liberala världsåskådning mänskoskildrare med klar och vaken blick och sen går in i sitt rum och får hjärtslag.
Ända fram till » gubbens » ankomst är för sociala sammanhang.
Vem kommer i n t e ihåg det utomordentliga och gripan- emellertid boken utomordentligt spännan- de porträttet av Kalle Karlin, proletär- de.
Rent artistiskt har författaren gatt pojken från det f i n a villasamhället Ryds- framåt - det var nog länge sen en så holm, vilken av de yttre förhållandena skickligt komponerad roman skrevs på obarmhärtigt och följdriktigt formas till svenska — men skickligheten har vunnits en asocial individ?
Det var stor konst.
på bekostnad av handlingens äkthet.
Kalle Karlin figurerar också i förfat- tarens Boken börjar med att Kalle i sällskap med en annan arbetslös på sin trötta vandring längs svenska landsvägar kom- mer till garden Holinge i Västmanland.
Förhoppningsfull gor man sällskap med honom och undrar, vad livet i fortsättnin- gen ska göra av Kalle Karlin.
Liksom Kalle ä r också alla de andra personerna I boken (med ett undantag) skickligt och tydligt tecknade med osviklig psykolo- gisk blick.
De är levande människor, var och en för sig.
Men tyvärr konfron- hatet.
Ur spänningen mellan dessa två polära krafter ha de expressivaste och mest svidande replikerna i hans dramer ' Hammenhögs senaste roman, » Lind- bergs », lider däremot inte av någon över- driven skicklighet.
Den saknar nästan helt komposition, och stilen är banal och tafatt som hos en nybörjare.
De flesta av bokens bipersoner är så slarvigt skis- serade, att man inte alls far något grepp om dem.
Om en flicka får man t. ex. inte veta någonting annat in att hon har smi- diga ben.
Med förkärlek uppehåller sig författaren v i d absolut oviktiga detaljer.
Men trots stora konstnärliga brister Iäm- nar en boken inte oberörd.
Ämnet intres- serar.
Åtminstone det avhandlade.
Historien om en ung man, som genom ombyte av yrke förvandlas från manschettproletär med mindervär- deskomplex till klassmedveten arbetare, ä r ny i litteraturen och kunde gärna be- rättats mycket utförligare.
Men tyvärr rappar författaren bort den sympatiska montören Henning ungefär I mitten av boken och börjar i stället skildra hans ointressanta bror Eriks taren - vår senaste nobelpristagare i litteratur.
Programvalet var lyckligt dels emedan pjäsen aldrig uppförts på någon av landets större scener — det torde en- dast ha spelats på en landsortsturné a ' Olof Hillbergs sällskap - och dels eme- dan dess innehåll vidrör ett problem av djup allmänmänsklig räckvidd, i en form som är mer realistisk än Pirandello i öv- rigt brukar begagna sig av.
Avigsidorna av författarens subtilitet, det krystade och sökta, framträda nästan inte alls i detta intresset alltför uteslutande koncentreras på huvudpersonen.
Likväl kan dramat aldrig komma till sin rätt i radio, därtill ä r Pirandello alltför operationskniv, men aldrig hans eget an- Hans senaste bok, » Iris och Iöjtnants- hjärta », betyder en vändpunkt i det hän- seendet.
Visserligen dominerar ödslig- heten och grymheten fortfarande.
Be- skrivningen på en krets stockholmska uppkomlingar, vilka kan köpa sig allt som f i n n s att få för pengar, men aldrig anat att det f i n n s något som heter kul- tur, överträffar i mänskoföraktande frän- het nästan allt som Hedberg hittills pre- sterat.
Men mitt i häxsabbaten tonar en ren och vacker melodi.
Historien om löjtnant Roberts och hembiträdet Iris vaknande kärlek ä r Atergiven med en kärv, halvt förlägen ömhet, som griper.
Den börjar helt banalt som ett tillfälligt erotiskt äventyr, men nästan mot kontra- henternas egen vilja växer deras små en hel liv.
och äkta kärlek, som forvandlar känslor till deras sprungit fram.
Hans brev bära samma vittnesbörd och äro formulerade med samma intensitet och genomträngande Ett psykologiskt viktigt ögonblick i skärpa.
Hör bara: » I grund och botten denna utveckling återger författaren på ett i all sin enkelhet genialt vis: » De kän- hatar du mig, liksom j a g förbannar dig, de en stark lust att öppna sina själar, otvivelaktigt, och vi älska varandra, obe- gradvisa undergång genom dryckenskap.
att verkligen utlämna sig åt varann.
De stridligt.
Ser du där hur motsägelsefullt Det är en ganska vedervärdig, men på hade kommit till ett sådant där vägskäl, livet är.
Och det skrivs böcker om kär- sitt sätt skakande sjukdomsbeskrivning.
som det f i n n s så gott om i början av en Kanske kan den verka avskräckande på kärlekshistoria, men som blir allt säll- leken som något skilt från hatet. » sådana, som tagit de första stegen på syntare, ju äldre kärleken blir.
Vik av Den repliken kunde stå i något av samma ödesdigra väg.
Men nog skulle å t det ena hållet, och det f i n n s åtmin- Strindbergs dramer.
Den återfinnes i flertalet läsare föredragit att få erfara stone en möjlighet att nå själarnas för- hans största drama hans liv, som var litet mera om Hennings utveckling.
Kan- ening.
Vik av åt det andra, det kan bli en enda konflikt, en enda kamp för åter- ske återkommer författaren till honom i mycket bra det med, men d i får man lösning ur motsättningarnas fördömelse.
en senare bok.
Och kanske har han till fortsätta med det konventionella ljugan- dess lärt sig att behandla svenska språ- det, med arbetet att ställa sig bättre än Om vi inte lär oss annat vid studiet av ket l i t e t ledigare.
man är.
med slugheten och ensamheten., Strindbergs liv, så lär vi oss åtminstone Robert och Iris viker av åt det rätta att inse sanningen a v hans ord: Ser du hållet.
Tyvärr fullföljer inte Hedberg hi- där hur motsägelsefullt livet är!
En författare som från första början i storien.
Han later i stället Robert om- tekniskt hänseende kunnat sin sak är Olle komma vid en olyckshändelse.
Eftersom Hedberg.
Det ar ett ganska ansenligt läsaren inte alls fått klart for sig, vilken galleri träffsakra porträtt av brackiga, utgång kärlekssagan annars skulle ha tarvliga, triviala medmänniskor han nu fått, förefaller denna olyckhändelse vara hunnit ge oss.
Med skoningslös grymhet en rätt stor konstnärlig brist.
Sen för- blottlägger han deras hemligaste fel och fattaren nu emellertid visat, att han inte demonstrerar dem i all deras futtiga na- bara ä r en styv satiriker, utan också har kenhet.
Vad man saknat hos Hedberg blick för det vackra och äkta i livet, vin- har varit värme.
Alltid har man kant sig tar man med spänning på vad han nästa en smula frusen i hans sällskap.
Han har gång ska ha att berätta.
» Iris och löjt- inte kunnat uppbjuda ett uns medlidande, nantshjärta » visar i varje fall på ett över- inte kunnat se något av det rörande och tygande vis, att Verkligheten och varda- försonande hos de stackars ynkliga ge- gen ar många gånger mer fängslande in nomsnittsmänskorna.
Och man har städ- aldrig så fyndiga, romantiska romanin- se bara sett författarens blanka, skarpa triger.
—
U R JULBOKFLODEN Dikter.
H spel var äkta och präglat av inlevelse.
Däremot lyckades hon inte betona d e Iäg- r e sidorna i Ersilias karaktär, tarvlighe- ten och sensualismen.
vilka komma fram i andra aktens scen med konsuln.
Dessa d r a g synas mig nödvändiga f ö r att be- lysa själva innehörden i skådespelet, tra- giken just hos d e små och liga männi- skorna, vilka i sin dunkla strävan efter att uttrycka sitt verkliga och högre jag tillgripa d e mest barocka och frånstötan- d e medel, så a t t d e framstå som mest osympatiska i sin djupaste nöd.
När Er- silia söker att ljuga sig bort från sin egen ringhet och förnedring, h a r hon i själva verket redan snuddat vid vishelens mantelfåll - medvetandet om det egna jagets tomhet och det yttre livets besvi- men hennes tragedi ligger i att kelser hon e j förstår att fylla denna tomhet med tillvarons eviga värden utan hysteriskt kastar sig hit och dit för att skyla sin nakenhet med klädnader, som blott bli t i l l trasor.
— Av de övriga hade den viktigaste roi- len, författaren Ludovico Nota, anför- trotts åt Gösta Cederlund, vilke betraktas som ett uppenbart mi av regissören.
Herr Cederlund hi ma inom ett helt annat rollfack.
Om No- tas fantasi, filosofi och psykologiska säkerligen ä r han i gan- forskningsiver ska hög grad ett självporträtt av förfat- taren -- fick man inte den hiitersta aning.
— reflektioner tog man endast för f r varigenom en stor del av pjäsen full digt förrycktes.
Rune Carlsten gav en god bild av kon- suln, och en ännu bättre liar han säker- ligen förutsättningar att ge på scenen.
Denna lika fantasifulla som självsvåldiga skådespelare h a r tydligen gott av att komma under herr Molanders sakliga Och stränga regi.
Även Torsten Winge gav en god typ, medan man hos Uno Hen- ning hade önskat sig mycket mer av ungdom med dess lättrördhet, Offervilja och tanklöshet.
Värdinnans roll slutligen gick alldeles förlorad, vad fick man väl av nyfikenheten, välviljan och konventio- nalismen hos detta förträffliga fruntim- mer ' Karin Schultz.
östens lyriska flod har varit ovanligt strid, något som kommit en att tro, a t t lyriken kanske g å r en glanstid till mö- tes igen.
Men d a måste kvaliteten nog höjas p i sina håll.
Publikens smak h a r blivit säkrare och kräsnare än förr.
Att nedanstdende reflexioner blivit knapphän- diga beror på materialets omfång och på » utrymmesskäl » - detta alla tidningars olycka och lycka - och bör b a r a upp- fattas som en subjektiv presentation och ett grepp i den ymniga floran, som hyser ett par exemplar inför vilka man gärna skulle velat dröja längre.
Erik Lindorms På marsch (Ronnien.
5: 50) ä r givetvis för många ett efter- längtat tillskott till denne populäre för- fattares verk.
Hans poetiska klanger har man saknat i tolv Ar.
och d e lyriska par- tier, man ibland kunnat skymta eller ana i hans dramatiska produktion, har hara varit tigerhjärtats tröst.
T y Lindorm ä r framför allt diktare, en sångare utan fruktan och tadel.
Aven rim hans dikter nu sakna den ungdomliga.
intuitiva kraft, som e n gång kom dem att sjunga och bli till allmän egendom, ä r d e dock fortfa- rande typiska för sin upphovsman.
Stränga i formen.
enkla i sin melodi, upp- levda och värmande.
Det ä r inte längre brottartag i dem, snarare ett varligt famntag, om livet och kärleken.
Högmässa liar Johannes Edfelt kallat (Bonniers, 3: 75).
Den är fylld av en andaktsfull och stilla fri- gande tonskala, som aldrig brusar ut i farioso eller sprödar ut sig i pianissimo utan lugnt och flärdfritt g å r den gyllene medelvägen, viss om sin hemortsrätt och sitt berättigande i tider som dessa.
Det och vax- ' är inte en orgelbeklämmande ljusrykande högmässa i en väldig k a t e - dral, han bjuder oss på, utan han för oss till en vitrappad kyrka, d ä r e t t enkelt credo egentligen ä r både koraler, evan- gelium, hetraktelse och sakrament - även om det alltid ligger i den mänskliga na- turen at!
fråga varför i samma andedrag.
Föga originalitet.
och tyvärr mycket litet att säga har Arnold Ljungdals sista sam- ling i folkton 1934 (Tiden, 3: —).
Den druckna lyx- och överklasshrackan i sin bil, människotrasan med näsan platt tryckt mot skyltfönstren, maskinernas grottekvarn, telegrafisten som s i n d e r sitt SOS medan lasten och lyxen dansar i sa- longerna och mellandäckspassagerarna svälter, man tycker sic känna igen mo- tiven.
Men gärna det, hara d e för varje gång bli mer suggestiva, mer storslaget tänkta och utförda.
Ljungdal hade förr sin diktsamling några starka, rytmiska, heligt vihrerande strängar, som med kraft och klan: talade ur och till hjärtat.
Det ä r dem man vän- Förströelse- tar på Den som förenar stridsmannens kall med sångarens får inte vara ljum eller lam.
Att världen ä r så och så, det vet vi nog alla.
Men det ä r diktarens förmåga att bränna in bilderna, att konst- närligt g e en varaktig och pockande kon- kretisering av dem, som gör dem berätti- gade till trycket.
Den som inte ä r konst- när kan aldrig bli sångare, och den som enbart ä r stridsman h a r inte i dikten sitt rätta vapen.
I viss mån en överraskning för under- tecknad var S a r a Bohlins Vikande hori- sonter (Holger Schildt, 2: 75).
Vid för- sta ögonkastet syns hennes samling Edith Södergran-befryndad, men man marker snart, att S a r a Bohlin s t å r på fastare mark.
Gripen av den kosmiska häv- delse- och intighetskänslan slungar hon sin personlighets glada förtröstan och starka känsla modern hyst för den förste mannen - är väl av mera romantisk ä n verklighetstrogen art!)
Först sedan my- steriet fått sin förklaring tycks Arne lag- ga märke till det stycke av levande liv som h a n har i sin närhet I » den lilla rö- da », i Birgit.
och i ett alltför kvickt tem- po susar vi in i en ny kärlek, Slutet är glädjande för kontrahenterna.
men sma- kar väl mycket av enkel bio för att passa i Stora Biografen ».
litteratur.
Gunhild Tegens bok » En fattig student- ska » är vad man brukar kalla en bra Förr i världen fanns något som kalla- bok.
J a g säger det utan någon retsam De var något som biton des förströelselektyr.
det ä r i ordets fulla betydelse man fyllde en ledig kväll med.
något en både värdefull och pålitlig bok och som man tog till för att ha litet roligt.
det blåser en frisk vind genom bladen.
för att på ett angenämt sätt fördriva Den handlar om ungt folk och ä r väl ock- tiden.
(inte att förväxla med detektiv- så skriven för ungt folk, men utan an romaner och tåglektyr som hara ä r till den tråkiga pedagogiska pekpinnen för att döda tiden.)
En sådan bok be- marks.
hövde inte ha något direkt att säga, det Vi lär känna Alla Mann som fil.
stud. i ställdes inte stora konstnärliga anspråk Uppsala.
Hon ä r en bekantskap som man på den, den skulle vara lättläst, gärna gärna gör.
Det är liv och rörelse om- genom sitt ämnesval en smula värdefull kring henne, hon är kantig och egocen- - men framför allt måste den fånga in- trisk som ungdom ä r mest, men hon strä- tresset och inte s l i p p a taget förrän på var ärligt i ullstrumporna och hon ar sista sidan.
öppen både för vad livet bjuder och vad Sådana böcker har i v i r a d a r fått far- det kräver.
Hennes kärlek till Svante ä r liga konkurrenter: populära föredrag.
svärmiskt flickaktig och kylig trots all sin radio, bio.
Och ju större konkurrensen längtan - man får ofta en känsla a v att är.
desto större fordringar ställs på va- det mera är » en längtan för längtans Ur ran.
Vi ä r därför väldigt kräsna på s i - skull ».
På ett styvt och psykologiskt rik- d a n a böcker, som nu för tiden närmast r e tigt sätt skildrar också Gunhild Tegen presenterar begreppet förströelselektyr.
d i n underliga hopsnörda hesvikelse som Till sådan litteratur får man väl räkna karaktäriserar deras första möte e f t e r Hertha Odemans » Stora Biografen », och den långa skilsmässan under Svantes av S A R A BOHLIN.
i många avseenden kan man ockra säga sjukdom; längtan hade tagit ut så myc- att hon fyller d e nutida anspråken.
Hen- ket i förväg a r detta möte att det knap- nes bok ä r fyndigt hopkommen, den har past fanns något mera att få.
Ännu mera nya idéer och hon säger saker på ett ori- rörande är Alfas sökande v i g till Gud.
ett bloss vill jag stå i den svartaste ginellt och trevligt sätt.
Hon har också Det är kamraten Gertrud Krona, teol. natten.
förstått att underhållningen måste var3 stud. och blivande missionär, som påver- ett fladdrande bloss och en rykande låga.
kryddad med sensationer för att göra in- kar henne i den riktningen och som Alfa tryck på v i r a härdade och harkade Fin- är hederlig och rejäl t a r hon upp frågan Ett hotande sken invid myrens vatten, Först blir hon en vaksam signal och en flämtande fråga nen.
Men ibland tycker man att hon inte till genomtänkande.
behövt ta till s i pass makaber krydda - svenskt generad och barnsligt förskräckt till ägande säkerhet.
det ä r litet för mycket av död och kyrko- för Gertriids känslosamma bönestunder, Men en lykta för irrande hemlöshet, gård för att sedan sluta med en typisk hennes installning blir snarare negativ.
en fackla mot spörjande ovisshet.
biograflycka.
men tanken arbetar vidare och en gång i Arne Weland, hjälten i Hertha Ode- en stund av nöd och betryck förnimmer En rykande låga i svartaste natten, mans bok, ställs redan i sin barndom tre- Alfa Guds närhet som en » miraklets över- ett eldrött och fladdrande bloss.
faldigt öga mot öga med döden.
Fastern.
väldigande kraft ..
Men det blir inte reli- barndomsvännen och kärestan Hillevi dör gionen som får det riktiga taget om hen- ifrån honom och dessa barndomens choc- ne.
det blir d e sociala missförhållandena ker sätter så djupa s p å r alt han därefter som väcker henne till socialistisk livssyn bokstavligen lever ett liv i dödsskuggans - och hade inte Svante så snart blivit är gemensamt.
dal.
I en annan kvinna tycker han sig frisk o c h färdig och bröllopet ståndat, allting hör samman.
möta den forna fästmön och intrycket av hade vi nog funnit henne kämpande i de Föddes ej allt likhet blir så spökaktigt att läsaren, Iian röda leden.
ur en enda atom?
själv och hans unga arhetskamrat Birgit T r o t s att Alfa är omgiven av kamrater.
fruktar f ö r hans förstånd, men mörkret vänner och hela uppsalavärlden blir det Solen och mullen, skingras när Arne får veta att den levan- ändå hara hon själv som man kommer i höljan och vinden, d e och den döda varit halvsystrar.
(För- nära kontakt med.
Alla andra förblir yl- djuret och klippan, - liga hrkantskaper, hur mycket d e än före- fattarinnans lek med ärftlighetsfrågan.
människa och växt.
- hon låter barnet av förbindelsen n:r 2, kommer.
Hurdan ä r Gertrud Krona?
Purpurn som glöder äktenskapet, likna den man som modern Svante?
Kurt?
Den frikyrkliga predi- förut älskat och förklara det med den kanten Jonasson ä r den enda som ä r rik- i dina artärer, tigt fristående.
Det är en snabbteckning kraften som hamrar med små medel men med h i d e fin och genom din puls, Hans förmåga av tvära stilistiska kast, djup karaktaristik.
M a n hade önskat ä r o beredda av måttfull, bildad behärskning känns så flera i samma maner och av samma styrka.
a v samma ämnen, E.
B.
G.
levande, så intelligent befriande bland som enats till grönska annan lyrisk oklarhet och utsvävning.
Hertha Odeman: Stora Biografen.
Bon- i växternas blod.
niers.
Beskow blir en diktare, som man alltmer Gunhild Tegen: En fattig studentska.
lär sig att sätta värde på Förnämlig Lindblads.
malande frågor ut n o t det stora okän- språkkonst och dito livssyn gör hans bok da.
Hon har framför allt en lyrisk till en av julflodens toppar.
Arvid Mörne h a r varit med länge nu, känsla, ett kraftigt anslag av alla yttre och inre sinnen, som vill nå Sven men hans sista dikter Under vintergatan (Holger Schildt, 4: —) visar att han allt- ordens musik.
Häri lyckas hon också ofta, utom någon enstaka gång, då man jämt har sina egna, försynta tonarter och vill reservera sig mot ordrikedomens sin poetiska stilkänsla, som man känner prakt, som lätt, ack h u r lätt, leder till lugn och trygghet inför.
Johan Falck.
bombasm och oklarhet.
Hur många ly- - i Vikande Horisonter Som ett fladdrande bloss.
Som Samhörighet.
AIlt riska begåvningar h a r inte stupat på det- Men Sara Bohlins allvarliga sökan- de, hennes skälvande livsupplevande, gör alt man minns henne med sympati.
Så olik den förra som möjligt ä r Kerstin Hed, som kommit med en repre- sentativ diktsamling Bergslag (Norstedts.
3: SO).
Hon har sin rot i Dalarna - och har ändå undgått Karlfeldtimitation, vilket barn det får anses bra gjort.
A t t hon i sina stämnings- och landskapsbilder fått något a r hans kärva liv och måleriska ordval är hara njutning för läsaren.
Hen- nes stil är säker och rytmisk med mjuka, En kvinnokloka klanger utan pretention.
jämn och gedigen liten samling.
Med Gunnar Beskow har man alltid intressanta, mångsidiga och roande tim- mar.
Hans senaste dikter i Människor- nas land (Bonnier ler i något avsee tidsstunder med b ta?
En liten guldkant På de Trygghet genom I trygghet genom skräck kan enligt sin na- tur icke förbliva Vid en enda förskjut- nlng i styrkeförhållandena genom uppfin- ning eller på annat s i t t.
kan skräcken lika väl utlösa ett preventivkrig.
Dess- utom finns det ju andra sätt att gå under på än genom direkt krig mellan nationer, (Forts. fr sid. 1.)
nuvarande effektivitet skulle betyda.
ett samhälle kan svälta sig sjukt genom Själva denna enorma effektivitet verkar i militärbudgeternas utsugning det kan blindas trista tillvaro.
skräck.
(Forts. fr. sid.
i.)
att han genom detta sitt arbete kan finna, sådana ha vi ju så många bör det kän- sig själv paralyserande på dem som ha helst sin bärgning eller åtminstone att nas fruktansvärt orättvist att dessa para- det i sina händer.
Ingen vågar tända stu- han kan bidraga till densamma.
siter, som gå omkring i hela vårt land.
bintråden ty vid den explosion som skulle För våra många ålderdomsblinda och och ockra på sitt lyte, genom allmänhe- följa röke hela den europeiska samhälls- f a r dem, som icke kunna arheta eller ens tens tanklöshet » tjäna » 10 kr.
netto per byggnaden och förblödde folken.
Även lära sig ett arbete för dem är det ty- värr så litet man kan göra d i r är ju egentligen att skaffa dem radio det enda.
De arbetande blinda hade tidigare sålt sina arheten själva så gott de kunnat.
men där fanns ju den stora svårigheten att bli av med produktionen.
Därför in- rättade vi, efter några försöksår av miss- tag och svårigheter vår nuvarande Blind- arbetsexpedition i Hjo.
där vi taga emot vara blindas arbeten och mot en mycket låg (i regel 10 %) procent, försälja de- samma.
Vi ha ett kontor med bokförare, en packare, en resande, som själv varit blind, och han har lyckats driva upp för- säljningen till den vackra summan av omkring 40,000 kronor pr år endast inom Men detta betyder na- vart eget län.
turligtvis att föra en het strid mot fa- briksvaror och mycket låga priser för de blinda, som en följd härav.
Men de blinda ha ju arbete de ha sysselsättning, d e ha ett intresse och de kunna de som arbeta bra, helt försörja sig själva ge- nom sitt arbete, en anspråkslös bärgning visserligen, men dock åstadkommen av dem själva.
F ö r att i någon mån kompensera den dag på sitt usla geschäft.
då en skötsam arhetare, som ä r blind, icke har mera än sin knappa bärgning Mitt rop till all- mänheten.
min bön till alla ä r därför: köp alltid de blindas arbeten, men köp aldrig deras visor och småskrifter!
bland de blinda finnes ju, likasåväl som bland OSS seende, så många olika ele- sovjetledningen.
som icke kan ha något Intresse av att rädda den kapitalistiska rädes för sin egen ordnings öde och söker genom inträdet i Nationernas förbund och på andra sätt stöd hos och samarbete med Västeuropa för att trygga freden, Och själva Tysk- I a n d ehuru under ledning av ett parti, samhällsordningen en centralregering, ansvarig inför ett cen- tralt parlament Från parlamentets makt- område äro dock utrikespolitik, finans- och krigsväsende undantagna där behål- ler England väldet Koiistitutionen ger tappa livslusten under detta eviga hot dessutom rätt för England att försätta eller förblöda i inbördes krig.
även den inskränkta självstyrelsen ur funktion vid behov I England har detta Avrustningsvännernas ljuspunkt: förslag mött mera motstånd på unghöger- håll ' in på arbetarhåll men i och med att attacken mot den privata rust förslaget på en högerkon- ferens anses det säkrat vad England an- ningsindustrin.
opponerar sig.
Det vill säga De som i v r a för avrustning ha endast brittiska Indien och troligen även massor- på en punkt en framgång att anteckna na i furstarnas Indien men detta bekym- bland alla bakslag och det är i attacken rar England inte så mycket.
på de privata vapenfabrikanterna och va- penhandlarna.
Den amerikanska under- sökningskommissionen har verkligen fått Indien ment.
och det kanske tir naturligt.
men det är högst beklagligt.
att bland dem finnes många illojala, och att dessa ska- da sina iidessyskon ligger j u i öppen dag:.
Vi, som försöka arheta.
var och en inom eget län.
känna detta så starkt Och det allra värsta ä r att vår makt icke sträcker sig till möjligheten att omintet- göra detta vi ha ju för övrigt ingen makt alls tyvärr vårt arhete ä r ju frivilligt och V I Kunna endast hoppas att den makt, som leder våra strävanden.
kärlekens.
så småningom skall Lomma de illojala blinda att inse huru illa de göra mot sina kamrater genom Sitt handlings- sätt.
Nog ä r det lätt att första att Riksda- gen genom det anslag, som de i år be- viljat till förmån för de blinda, menat väl- men n ä r man får tala Om sitt arbete Och som kommit till makten på en aggressiv börja på nytt utan att de mäktiga intres- nationalism och som t a g i t risken av en upprustning i trots mot versailletrakta- ten aktar sig da det gäller utmanin- gar och dess politik har en vikande och eftergiven tendens, Så under de kritiska sen som hotas kunnat förhindra det.
Re- dan ha nya skandaler kommit fram, n u om Tysklands upprustning som så skräm- mer och torterar världen Den anklagel- sen har kommit fram att engelska vapen- dagarna efter mordet på Dolfuss då nian firmor verksamt intresserat sig för den- desavouerade de österrikiska nazis, och samma ja, låtit köpa sig av tyska kolle- saar.
ger, som delat med sig av sina beställnin- gar till utländska kunder.
Ljusning i Saarfrågan Ja, man får också veta att Förenta Sta- Med den saken förhåller det sig så att terna officiellt tolererade ammunitionsex- Nationernas förbunds Saarkommission port från Tyskland, emedan det blev pen- nu senast då det gällt tillkallat representanter för Frankrike och Tyskland för att få dessa länders med- givande på de anstalter som träffats för omröstningen och vad som skall följa därpå antingen det blir majoritet för be- gar till krigsskadebetalningarna på detta sätt!
Detta ärär så vanvettigt och så dumt sa det dock torde bli de dumma folken för starkt, Det är inte länge sedan Eng- lands utrikesminister förklarade att det hållande av nuvarande förhållande eller för återförening med TYskland.
Kom- blinde för de låga priser, till vilka han de svårigheter som finnas inom detsam- missionen lyckades också s k a f f a Tysk- måste sälja sin tillverkning, har Skara- ma, ä r det ju givet a t t j a g önskar fram- lands och Frankrikes eniga anslutning i borgs läns landsting under flera år läm- hålla min uppfattning angående denna alla detaljer, och N.
F:s råd som samlats inte fanns någon anledning till åtgärder mot vapenindustrien, och redan har engel- ska regeringen på grund av den allmänna opinionens reaktion mot detta tal, måst slå till reträtt, och sir John Simon har fått nat ett anslag av 4,000 kr .. vilket använ- des till att lämna de blinda arbetarna 1 0 % rabatt på de materialier.
som de behöva för sitt arbete jämte fria frakter för deras produktion.
Våra blindas ar- beten åsättas ett litet fabriksmärke som ä r lagskyddat.
Det ä r rent otroligt huru mycket en blind arbetare kan producera om han får specialisera sig på en tillverk- ning, och starka och präktiga äro de blindas arbeten, samt dessutom hade vackra och välgjorda.
hjälp för att behandla denna fråga jämte Jugo- slaviens anklagelse mot Ungern för del- aktighet i kungamordet.
hade bara att under tacksam rörelse acceptera lösnin- gen och lägga av bekymret.
I fråga om stå upp och bebåda en undersöknings- kommission, som visserligen ska vara taktfull mot vapenfirmorna men i alla fall undersöka möjligheten av ett statsmono- har inte råd pol. Engelska regeringen Tysklands lösepenning till Frankrike för Saargruvorna var den franska fordran 200 miljoner riksmark och det tyska bu- det 1 0 0 miljoner; att summan fastställdes till 150 miljoner, visar att båda staterna prutat precis lika mycket.
I allmänhet tyder man denna överens- att utmana opinionen: vid det sista fyll- Tänk om allmänheten ville hjälpa oss med att alltid fråga efter och köpa blind- arbeten!
Det ä r mitt första önskemål till allmänheten.
Mitt andra är köp aldrig de visor och blinda inte den frivilliga hjälpen » för nu har ju Staten tagit hand om dem ».
Och en sak till, för de blinda, som hoppats så mycket av denna hjälp och trott att de skulle få 500 kr.
vardera till det gamla.
I regel åtnjuta de blinda Pension.
Den- na bortfaller emellertid delvis för den blinde, som får riksdagsanslaget på 500 kr .. varför den » nya » hjälpen endast blir ungefär hälften av denna summa.
Inte blir det genom dessa 250 kr.
väl sörjt for de blinda, och genom de bestämmel- ser, som äro fästade vid anslaget, blir det ju också så få som få del av detsam- ma.
Men, och häruti ligger det betänk- liga, allmänheten tror att nu behöva de nadsvalet i Putney hade regeringsmajori- teten sjunkit från 21,000 röster år 1931 till 2,600 röster nu.
kommelse så att Saaromröstningen efter permanent avrustningskommission kom- mit så långt att staterna skulle kunna fatta beslut utan a t t vänta på en allmän konvention.
Det blir j u en pikant situa- tion om han som nohelpristagare s k a tala just i Oslo om vapen- och ammunitions- leveranser eller undvika att tala om dem.
en stormaktspakt (utanför Nationernas förbund eftersom Tyskland står utanför) som skulle genom överenskommelser i brännande frågor bl.
a. den österrikiska, trygga Europas fred för fem år framåt.
Fem års fredsgaranti?
Denna optimistiska iver ä r mycket be- tecknande.
Trygghet i fem år ä r en un- derbar tanke!
VI ha j u nyss upplevat att Baldwin som vid underhusdebatten om Tysklands upprustningar representerade regeringens medellinje gentemot skräck- målarna räknade på en respit på ett par år eller till dess Tyskland hunnit träna upp en luftarmé att bemanna sin nya luft- flotta!
Om det är riktigt.
som det kanske är att vi just nu njuta en slags trygghet ge- nom skräck, s s är det lika ofrånkomligt att det andrum som.
på så underligt sätt erhålles måste utnyttjas till en politik som bidrager till verklig avspänning T y majoritet betonad mera aggressiv och farlig.
åt- minstone går en artikel i Rundschau av en ättling ur det svensk-indiska äkten- skapet Palm-Dutt ut därpå Japan, Afrika och Europa.
Det andra stora problemet har dykt Upp med Japans försök att fatta fast fot i Abessinien det enda betydande själv- ständiga infödingsriket i Afrika.
Det ä r de imperialistiska europeiska makternas öde att se Japan komma efter som imita- tion och karikatyr.
Några koncessioner för Japan i Afrika tyckes inte vara hela världen, l i k a litet som en ullhandskrabba i ett europeiskt fiskevatten men man ser skuggan av en fara som inte bara gäller Abessiniens koloniala granne och gamle fiende, Italien, utan eftersom det rör Europas hinterland Afrika, hotar dess samfällda intressen, Det är möjligt a t t Europa inför hotet a v en japansk pene- trering skall få ännu en stöt till att göra siut på det skandalösa inbördes grälet om därmed skall kunna avvändas det öde som de senaste hundra Arens synder mot A f r i k a drar över 0ss, är en fråga som det inte är värt att fördjupa sig i.
Det borde aldrig vara för sent att göra hot och bättring.
så vida man inte hun- nit till samma inre förstening som blev den egyptiske faraos öde Han mjukna- de under landsplågorna som Europa mjuknar under krigsfaran, men så fort det lättade en smula blev han lika för- härdad igen.
Gick hellre under ä n släpp Men I avrustningskommissionens byrå för- te sina slavar.
klarade Hendercon nyligen att frågan om kontroll av vapenindustrien och om en detta kommer att utfalla till Tysklands förmån Frankrike har offrat hitlerfien- dernas skaror i S a a r hellre än att irritera Världsoptimismen som på Tyskland.
länge inte haft något att leva av.
har småskrifter, som de blinda bjuda ut!
Det de förut haft, blir det en stor missräkning är ingenting annat än ett maskerat tig- och då allra värst för de många som in- redan satt i gång att profetera om att geri och moraliskt förnedrande både för tet få Den glädje, som väntades.
blir detta samförstånd kommer att bana vä- gen för nya förhandlingar och överens- den som säljer och den som köper Det i stället en besvikelse kommelser mellan Tyskland och Frank- Mariestad, i dec.
193l4 ä r helt enkelt en styggelse!
För de hygg- rike, dels om rustningarna.
dels om den Marianne Ekman liga och dugliga blinda arbetarna, och åter aktuella frågan om östpakten.
Ja, man sträcker sig ända till möjligheten av Dels ä r det frågan om den nya indiska konstitutionen.
Enligt det förslag som nu Indiens nya författning.
Men medan man alltså k a n söka Upp- muntran till fortsatt fredsarhete i det fak- tum att den pacifistiska inställningen till ett europeiskt krig börjar genomtränga folk och folkledare.
dyka väldiga univer- Sella problem upp eller snarare skärpas.
Elin Wägner
