# ID: svediakorp-per37
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1886
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,527
# sentences: 755
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


NAgot om d e qvinliga Iakarnes stallning och verksamhet.
I.
N. Amerikas Förenta Stater.
, g y o i i i viil bekant är, var det i Förenta staterna, som fragaii om qvinnornas tiittighet att utbilda sig till kikare och i denna egen- skap tjena sina lidande nicdmciiniskor först bragtes 2 bane och segrande utkämpades.
Förkämpen, som brutit vägen för den .qvinliga läkareii iiloni hcla den civiliserade vcrldcn, v * Mrs Eli- zabcth Black \ vcll.
NSgra drag af .Iiciiiies utvcckliiigskanip ocli senare verksamhet n15 derför har nieddelas.
Elizabeth Rlack \ vell föddes 1821 i Bristol och är saledes till ' börden engelska.
Vid tio års ålder följde hon sin familj, som .emigrerade till Nem-York.
Senare flyttade cmigtantcrna till Ciiiciiinati, der fadern dog, efterlemnande enka ocli nio barn utan alla tillgångar.
DS Öppnade Elizabeth en flickskola och verkade der under några $r med god fmiiigSiig.
Ilar iiitdfade en obetydlig liändclse, soni gaf första uppslaget till Iieiiiies framtida striifvaiiden.
Hos graiiiiarnc, ett tarfligt arbetsfolk, hade ett barn, som tillika var Elisnbcths clev, insjuknat.
I-lon vakade en natt hos den sjuka, g: if Iieniic iiagra ciikla Iikcnic- del och en dryck tillredd af några vildblommor, hvilkas styr- kande cgciiskap var Iiennc vi1 bekant.
Rörd och tacksam, sadc barnets niodcr, i det hon räcktc Iiciiiie handen: =Illisabetli 131ack \ i7cll, Immi ni sk11I2c varit för en präkti~ läkme!
Lnkarc!
Harnied var taiikcn väckt, och ett nytt ljus daga- .des inom den arbetsanima unga qvinnaiis sjal.
Ilet första steg Iion tog för att vinna sitt niS1, var att hon leiiinade skolan och tog plats som lärarinna Iios en läkare, d: r Dixon, der shon er- höll tillgång till medicinska böcker smit afvcn fick nigon ledning för sina studier.
Xasta Sr flyttade hon till Charlestown, uppeliöll sig der medelst musiklektioner, men fortsatte sina studier under anvisning af d: r Dixon, till dcss hon senare i Philadelphia crliöll personlig lcdniiig af doktorerna Allen ocli Warriiigton.
Men nu var tiden itinc för dc regelbundna studierna, och Elisabctli iiisändc skriftlig ansökan om tillträde till c11 iiiedi- ciiisk fakiiltct.
Svaret kom.
Dct var en vigran, .grundad.
dels p i den uiidcrordnadc stallning, som blifvit qviiinan anvi- Ilogny.
15
sad såväl nied afseende på hennes natur som på samhällets basta, dcls ock p5 den oerhörda förmatenhet, som hos sökan- den väckt önskan ocli hopp att tränga sig in p5 en bana, som var mannen ensaiiit för be hål le ii.^ Efter denna harang följde den karaktäristiska förklaringen: * Det skidle vara bide opassa~ide och ol~ioraliskt att liIirita nr qwi~~rin taga kat~xedorn o111 dm?
I I C I I S ~ - liga orgm~is~~~ens riahw och lagar.
Man skulle ha trott, att den unga qvinnan kant sig af- skräckt och öfvcrgifvit sin djerfva plan.
Mcn nej!
Det fanns ännu i Förenta Staterna aderton medicinska fakultetes, utom den som afvisat hennc, ocli samma afton utsände Elisabeth aderton bnsökningar, för att s3lunda gifva dem alla tillfalle att uttala sig for eller emot qvinnans tillträde till lakarestudiet.
* Jag afskjuter mina pilar i alla riktningar., skref hon till de sina, .utan att veta hvilka kunna nå malet:.
Detta lyckades blott för en enda.
den som riktats till lakareskolan i Geneva i staten Xew-York.
Det var dock först nar den djerfva ansökan franiladcs af lararekollegiet för de afgjordes, i det dcsse unga medicine studerande, som fr !gan enhälligt röstade för bifall till ansökan; jemtc underrättelsen häroni sändes till Elisabeth en skrifvelse af de studerande, hvari dcsse förpligtade sig att på allt sätt underlätta hcnncs arbetc samt undvika allt, soiti kunde göra det obehagligt eller komma hcnrie att $ngra det adla beslut hon tagit.
Elisabeth gjorde sitt inträde i fakulteten och bibehöll fr5n första stund en reserverad hallning, riktad uteslutande p i arbetet.
Hon sökte på förhand härda sig mot allt, som kunnat rubba hennes lugn, hon betvang sina nerver, bekampade sin benagen- hct att rodna, och lyckades, tack vare det lefvande intresse, som snart kom henne att glömma allt för vetenskapen ocli lefva blott for sina stiidier.
En dag sattes hon på ett 115rdt prof.
Det var under hcniies första studietid.
Hon hade intagit sin plats.
Aninet för dagen var af en synnerligt önitalig natur; men helt ocli hallet upptagcii af det vctcnskapliga intresset, lyssnade Elisabeth ifrigt till föreläsaren ocli gjorde anteckningar som vanligt.
Plötsligt märker hon, hur en biljett tillkastats henne och blifvit liggande p i hennes axel.
Instinktivt förstod hon, att biljetten innehöll någon näsvishet eller opassande han- tydan.
Hon lyfte ej blicken f r h anteckningsboken, men kände fyrahundra par ögon fastade pH sig.
Minsta skymt af svaghet,
237 och hon hade förlorat den goda ställning, hon lyckats intaga, ocli dcrnicd sin framtid.
sitt mil!
Hon sitter orörlig med böjdt Iiufvud och fortsätter att anteckna.
I-Iällningeii ar oförändrad, ~ ~ u l s e i går i cj märkbart hastigare, cndast det bleka anletct ar cn grad hvitare an vanligt.
Hon ar tydligen herre öfvcr sig sjclf.
Ej förr än professorn afslutat sin oiiisi5ndliga redogö- relse ocli sagt sitt sista ord, reser sig Elisabeth, höjer långsamt, p i det alla må se det, sin hand, stryker frin axeln biljetten och Iitcr den halka till golfvet iitaii att egna dcn en blick.
Vid dcnna enkla rörelse, som innebar på en gång korrck- tivet af en ovärdig handling och cn viidjan till rättskänslan, reste sig studenterna och Iiclsadc med applAder Iicnncs seger.
Elisa- beth s i g icke upp, Iiopsanilade sina böcker, soni hadc hon varit franiniandc för licla saken, ocli gick nied fasta steg mot dörren, nicdan Iicniies vedcrsakarr 1181iades med Iivisslingar.
Afven utanför stiidiesalen niöttc Iicniie sv3righcter.
Det ansprikslösa inackorderingshem, der hon bodde, var nier an en girig nära att säga upp henne, eiiiedaii man fruktade det niyck- na prkct 0111 den qrinlign studenten; nian skämtade öfver Iicnne, man misstydde hennes afsigter o. s. v. Då nian mötte den blifvariclc doktorinnan på gatorna, höjde nian på axlarnc eller skakadc på Iiufvudet, gatpojkarne kastade glåpord efter Iieiine, skolflickorna flinade.
Men ödmjuk och undcrgifven, lugn och vzrdig, gick Elisabeth lugnt sin väg franiit, tills hou ditt in5let.
I Januari 1849 disputcr; ide hon för graden öfver en märk- lig tlies.
Saleii var full, studenter ocli stndsboar hadc ström- rncrt tillsnniinans.
svartklädd, iitcin prydnader, allvarlig och lugn besteg hon cstradcn, der professorerna sutto, och mottog undcr Sliörarncs applådcr dct svSrvunna ocli cftcrlängtade Iakare- diplomet.
Hon besvarade prcsidcntens helsning med några enkla ord.
&gt;lag tackar eder för det godkiinnande af mina studier soni gifvits niig af dc11 institution, hvars chef iii ar.
Hela niitt lif vill jag: invända till att hedra det diplom, ni förltiiiat mig, och med Guds hjelp skall jag lyckas .. - - - - - - - - - - - - - - - Efter erhållrn grad begaf sig Elis: ibeth till Paris, der hon förctridcsvis stiidcradc obstetrik.
öfvcr1lytt: ide sedan till London och fick der tillstiiid att sisom läkare nvalk St. Uartliolome \ v ' s liospital.~ 1 Ett; r dcrcfter fitcrvände Iion till New-York och ' (i8 rurd i ronden.
aiS praktiserade der med framgång till 1869.
D i bosatte hon sig för längre tid i London, tog der en verksam del i lösningen af många sociala frågor ocli grundade 1871 The rtarioi~al healllr Society, Iivilkct samfund kraftigt vcrkat för sanitära reformer.
Miss Blackwell ar nu mera bosatt i Hastings och immatri.
kulerad såsom medlem af den brittiska läkarek8ren.
Hon bi- drog kraftigt till öppnandet af Iakareiis bana för qvinnor i England.
bland annat genom en serie föredrag i samband med denna fr3ga.
Hon är äfven framstaende såsom författare i praktiskt-vetcii- skapliga ämnen.
Så liar hon utgifvit skrifter rörande flickors fysiska uppfostran, rörande hemmets helsovard.
samt rad till förcldrar röraitdc deras barns sedliga z@pfostsan, en skrift hvilkeii lär vara öfversatt nästan alla europeiska språk (afvcn p5 svenska) och gifvit den första qvinliga läkaren en framstäende plats bland de forfattare; livilka söka på nioralens område tillämpa vetcnskapcns sanningar l.
I Amerika har nian under de scnaste 20 ?I 30 aren endast haft att fullfölja den genom Miss Rlack \ vell lyckligt öppnade vägen.
De qriiilign Iakarne der stå fullt i jenibredd med sina manliga kolleger ocli verka med stor framgång såviil inom familjerna som vid sjukhus för qvinnor ocli barn.
Dct uppgifves, att Förenta Staterna redan 1868 hade 300 qvinliga lakare; och i884 angafs d u a s antal till 2,533.
II.
Storbrittannien.
Den qvinliga lakareskolan i London grundlades, som bekant.
1874.
Från densamma hafva utgatt 50 Iakarinnor med full- ständiga doktorsdiplom.
En bland de första och verksammaste Elisabeth Gawct-Amferso~i, hvilken af Englands Iakarinnor är ~llrs.
afveii med frarnghg deltager i ~iieiiiiigsbytet inom pressen rörande smitara frågor.
Bland annat har hon gifvit ett - allanierande.
ocli enligt vårt sätt att se val befogadt inlägg mot den öfver- ansträngning, soni det nya flickskolesysteniet i England medfor.
Mrs.
Garret Anderson är sedan 1883 anställd vid den inom Geiieralpostbyrån tjenstgörande lakarekåren.
h r z c r s Elizabeth Hoggan fyller afven med utmärkelse Ia- karens kall vid sidan af sin man, som också ar praktiserande --- ' .The Lars of lire with special refercnce to the phlsical educntion of &amp; Is .. ISSa: .How to keep r houschold in hcdih., 1870; rnmt .Counsel to parenis on the nioral educaiion of iheir children in rclntion io sex .. isig.
229 läkare, och tillsaniinans arbeta nian och hustru afven med pennan i medicinska frågor.
Af dcssa och andra lakarinnor Iiafva sjuk \ ~5rdsstatio1ier upp- rättats fdr fattiga i London och flera andra städer, och liar mer an en af dessa anstalter sni~ningom utvecklats till ett fiillständigt sjiiklius för qvinnor, vardade af.qvinrior.
Att, i trots af det anseendc dc hijuta, den trogna tjeiist dc göra den lidande inenskliglieten och det förtroende de röna af flcrc af sina niest frainstnende nianliga kolleger, fördomen emot de cngclska lakarinnorna likväl är s5 stor bland flertalet läkare, att deras bcgaran att soni iiiedleinn~ar få deltaga i den första internationella lakarckongressen i London afslogs, är ett faktum, som står i strid nicd den rsttvisa, den engelska qvinnan tillvunnit sig p i andra oniridcn.
Bittrast och häftigast har ~iiok- st3ndet yttrat sig inom det stora brittiska Iakaresillskapet.
der under en kortare tid qvinliga läkare 1i; ide tillträde för att scdan cfter Iingvariga, Iiatska strider uteslutas derifrin.
Dock Isra flera af Englands mest framstaende vetenskapsman hafva statt p5 de utestängdas ratt.
O * I en af Englands anseddaste vetenskapliga qvartalskriftcr liar nyligcn förckoniiiiit en artikcl af Mr Robert Wilson iindcr rubriken .Ikulapia Victrisa, hvari lian meddelar en historik af hela dcn rörelse, soni afsrtt att förskaKa qvinnor fullständig incdicinisk utbildning.
Han tror, att qvinliga läkare kunna börja sin bana incd i vissa afseenden större utsigter till franighg än niännen 0).
.Dock ni3ste lian erkanna; att endast fyra af Englands &lt;pinliga läkare ~ I I I I ~ lemnat I några niärkligarc bidrag till den veten- skapliga literaturen.
Dessa 5ro Mrs Garret-Anderson, Mrs Hoggan, Miss Agiies Mc Laren samt den iiii aflidna Mrs Choplin Ayrton.
]: yra äro ju dock cii ganska god procent af de femtio qvinliga läkare, soni hittills blifvit ininiatrikulcracle.
Förf: n intygar kraftigt den grundliga beskaffenlictcn af iiiiden~isningcn i den qvinliga lakareskolan.
~Hvarjc studerande^, säger han, smastc icke blott g i nicd i rondens 11 % sjukhuset under den bestiiinda tiden, utan derjenite tjenstgöra som assistent, underlakarc och kirurg så väl vid be- handlingen af patienter å sjukhuset soni i heinnien.
Londons cpinliga Iakarcskola ineddclar i sin senaste rap- port följande intressanta data: Af dc institutioner, hvilka inne-
230 bara Iiufvudvilkoren för nieddelande af medicinsk iippfostraii.
en organiserad Iakarcskola, en laglig exanienskomniission och ett sjukhus för klinisk uiidewisning, fans 1874 ingen enda inom det brittiska valdct tillgänglig för qvinnor.
Nu, 1886, utdclar den kgl.
Iakareskolan i Irland, Londons universitet och Royal uiiiversity i Irland sina diplom till qvinnor och thc Royal free Hospital i London tillförser dc qvinliga lakarekandidaterna den kliniska undewisningen.
F r h Londons qvinl.
lakareskola hafva I I qvinliga studerande aflagt examen, hvawid z erhallit guld- medalj och 5 andra utmarkelser.
I Irland Iiafva fr511 den kgl.
läkareskolan utgatt 38 qvinl.
licentiater, och den nu mera full- ständiga skolan har 44 stiiderande.
Vid Londons qvinliga likareskola liar i 5r en frikostig gifvare grundat ett stipendium; vid afslutningen af lasaret ytt- rades af Professor Gladstone, att skolan gjort stora framsteg och, enligt lians öfvertygelse, hade en stor framtid för sig.
Afveii qvinliga tandläkare finna i England god verkmnbct.
Irlands College of Surgcons har först nyligen öppnat sina lärosalar för qvinnor, med för dem anordiiadt sarskildt dissek- tionsrum.
Slutligen har också i år den skotska Idkareskolan gjorts tillgänglig för qvinl.
studerande, hvarigenom det rättmätiga klan.
der skall upphafvas, som drabbat Edinburgs universitet allt sedan det 1869-73 på ett s5 stötande sitt behandlade och slutligen förvisade de en gång antagna qvinliga studenterna.
I Ediriburg praktiserar redan en qvinlig läkare, Doktor Sopliie Jex-Blake, och lär det vara rill en del lierincs b e n 6 dandeii som beredt väg för qvinnor till den skotska Iakareskolan.
III.
Engelska Indien.
Frågan om qvinliga läkare i Indien, säger Mrs Fr. Elisabeth Hoggan, ar en af vår tids brinnande frågor.
Dömda till ett afstangdt, cnforniigt lif och förbjudna att visa sig för andra man an sina Fader, bröder och makar, kunna de indiska qvin- norna af högre kast eller tillhörande muhamedanska bekannel- sen icke.
utan att, på ett ur deras synpunkt vanhedrande satt bryta hafd och sed, lita som sjuka varda sig af manliga läkare.
I längst hansvunna tider åtnjöt den hinduiska qvinnan en relativt stor frihet och aktning.
Indiens gamla heliga böcker
231 iniichålla talrika häntydningar om ett tillstånd, långt gynsam- marc för hennes utveckling och värdighet, än det närvarande.
Men sedan Muhamedanerna eröfrat landet ocli deras religion f5tt öfverhandcn, synes Iiaremslifvets tv5ng Iiafva bemäktigat sig hcla den indiska qvi~iiio \ ~erldcn.
nied undantag af dcii lägsta klassen och dem, Iivilka cgna sig åt giidariies tjciist.
Den stränga afskillnaden mcllaii könen gör, att af de I 18 niillioiierna qviii- nor i dct unilcr engelskt öfvcrvalde st5cndc Indicn, dct stora flertalet är beröfvadt tillsyn af manliga läkare, lirilka icke ens äro tillåtna att beträda deras bostad.
Om vid svårare fall dct senare någon @ ng tillåtes, f5 dc itininstonc icke se patientens ansigtc.
En liten hand ocli en ariii rickes lakaren genoni ctt hål i förhänget, bakoni Iivilket den sjuka göniiiics.
Stundoni lär afven tungan visas p i samma sätt '; ibland åter bcgagiias af qvinnor parias såsoni mellanhand.
* Vi dö som kreatur, ocli ingen fragar cftcr det *, utbrast c11 stackars dödspatient f r h djupet af sin dunkla bostad * %ciiaiia *, det indiska harem, der en iiic~iniskoälskande engelsk officcrsfru uppsökt hennc.
I sjclfva vcrket betraktas hustrurna af mannen s k o m un- derordnade, lätt ersättliga varelser, afscdda blott för faniiljens fortplantning.
De bortgiftas ocksa redan som barn; ocli föda de cndast flickor till vcrlden, afskcdas de.
Missionärcrnn, hvilka nicd varmt.
men ofta ovist nit egnat sig St hinducrnas onivändelsc och dervid isynnerhet bemödat sig att vinna qvinnorna, insågo snart de lidanden dessa voro underkastade, d3 de lcmnades på sjukbädden utan Iäkarevird.
De qvinliga niissionärertia började derför inlicmta litet niedi- einska förkunskaper och Iiandgrcpp samt anlade afven sjukhus ocli kliniker, der indiska qvinnor kunde af sitt eget kön cr- hålla vård ocli läkemedel.
Härom hade icke varit annat ä11 godt att saga, blott icke de fromma damerna tagit sin läkare- uppgift endast s h o m en forevandning för sitt omvandclscvcrk.
De hinduiska qvinnorna äro i allmänhet varnit fastade vid sin religion, och de upprepade försöken att afvända dem från den- samnia väckte stor motvilja b3dc hos dem sjclfva ocli deras orngifning sanit afhöllo dem att söka den vird, som stod dem till buds.
En och annan.
sasoni Miss White från Hyderabad ocli Miss Rcilby, medicinsk missioniir * i Lucknow, lyckades dock vinna sina patienters tacksamlict, hvilkcn ofta yttrade sig pä ett rörande satt.
332 i \ .leii af den nämnda orsaken misslyckades blott alltför ofta de medicinska missionsqvinnorna.
Så skrifver Doktor Kobert iiarvey, professor i obstetrik vid den medicinska högskolan i Calcutta: * Vi 113 för närvarande en dam har, som kunde göra stor nytta bland dc stackars sjuka hinduiskorna.
hTcn i sin missionär, vill hon icke htaga sig nhgon cgensknp af ri~cdicit~sk sjuk iitaii full ratt att ' begagna tillfället ' för främjande af sitt hufvudsakliga mH1.
Hon m5 ha ratt ur sin synpunkt, nicn för mig blir hon oanviindbar, emedan jag ej skulle vilja införa henne i familjerna utan att upplysa dem om hennes syfte.
hvil- ket åter skullc sluta deras dörr för henne ..
Det behof, som har så kraftigt uttalat sig, har framkallat anbudet af ett mycket högt honorar för den iiicdicinskt bildade qvinna, som skulle vilja bosätta ' sig i Calcutta utan att sluta sig till niissionarcriia.
Man har ifrigt bestridt de grundsatser,som har uttalat sig.
Ingen förnekar, att ju de hinduiska qviniiorna kunna Iiafva en stor uppgift för sitt folk och sitt land, och att det dcrför ar af största vigt att de utvecklas ocli erhfilla kunskap och bildning.
Men missioiiarcrna förklara, att den civilisation, som icke hvilar på kristendonien, skall vara till skada ocli icke till gagn; hvaremot man H aiidra sidan försvarar statens grundsats att i sitt uppfostringsarbete bibehålla neutralitetet i afsecnde på religionen.
E n miss Hcwletf soiii vid ett möte hbll ett in- tressant föredrag, besvor dcrvid de närvarande att icke förskaffa hinduiskorna några Vakare, som ickc satte sjalens läkedom före kroppens.
Med allt erkannande af niissionareriias stora förtjenster fortsatta dock myiidighetcrna att p5 ~fationrl grund söka ut- veckla ocli civilisera folket, och denna grundsats har tvifvels- utan medverkat till den snabba och latta fraingangen af fr5gan såväl oni qvinliga Ifkares anställning, som af ordnaiidet af den qvinliga läkarebildningen i dessa fjerran länder.
Redan i mer an 30 ar har styrelsen bemödat sig att be- reda undervisning för barnmorskor och sjukvfirderskor i d e större staderna s h o m Calcutta, Bonibay m. fl.
I Madras började man redan 1854 att i sådana läroanstalter gifva tillträde afven i t infödda qvinnor.
Lfingsamt gick saken framat.
Ar 1879 vårdades honi Madras Prcsidency ggz barnaföderskor i hemnien, r880 mer än?: KW.
Utmärkta man ocli qvinnor i England, bland andra Florence Nightingale och afven Drottningen, deltogo varmt for saken.
På detta satt förbereddes sinPningom den
233 qviii1ig; i I2iarebildtiingen i Indien tills 1874, d$, p i grund af e11 storartad stiftelse af en infödd hindu, den iiicdicitiska skolan i Ma- dras öppnadc sina larosalar för qviiiiior, en; ' itgard i Iivilken den Iiäiigifne och oiittröttligc öfverkirurgeii, Edward Balfour hade stor del.
Efter att Iiafva framdragit dc kraftigaste skal för saken, tillade lian i sin inlaga, att intet hindradc honom att p3 eget ansvar göra undervisningen tillgaiiglig Gir qvinnor, men att lian; insåg sig böra begära regeringcm bekraftelse på saken, med haiiscende till d r stridiga åsigtcr, som voro rådaiidc i ämtict.
Fyra qvinnor Iato genast iiiskrifva sig, af Iivilka tre nied stor franighg fullbordat sina studier och tjenstgjort till stor bhiiad för sina många patienter.
En af dessa läkariniior, Mrs Scharlieb, sjelf faniiljcnior och bosatt i Indien, besökte för ett par år sedan England och tillvann sig då vid Loiidoiis iini- vewitct de högsta utniiirkelscr den medicinska fakulteten liar att utdcln.
Saken liar visscrligeii i nagra andra af de större stadcriia rönt motsfiiid.
Lakaresliol; iii i Calctitta vfigrade länge qvinliga elevers tillträde, nien frågan, hanskjuteii till guvernören, afgjordes af honoiii så; att iiämda lakareskola skulle fran och med Juni månad 1883 vara tillgänglig för qviiilign studerande, ~ I ~ ~ I infoddn CII hiwdiriskor.
Exeni plct följdes.
I detta ögonblick studera infödda qviiiiior dels Eurasiskor, dels Parser, hvilkii $ro mycket iiitelligeiita ocli tillgängliga för frisinnade Asigter, vid dc nicdiciiiska sko- lorna i Madras, Calcutta, Agra ocli Lahore ').
Universiteten bjuda deiii efter slutade studier doktorsdiplomet.
De kunna äfvcn aflagga deii lägre liccntiatexameii, hvilken berattiger till praktik, och under vissa forliållandcn lciiinar statcn fattiga och välbegåfvade qvinnor peiiriiiiguiidcrstöil, för att silunda under- lätta deras studier.
Frågaii om qvinliga Iakarc för Inclicn, säger Mrs Hoggan, ur hvars intressanta uppsats vi lienitat dessa meddelanden, liar sålunda, gillad af styrelscii, iiiträdt i ett nytt skede; och det skall bli af stort intresse att se, on1 den utvecklar sig der- hän, att den kejserliga rcgcriiigeii, föl.iaiicle &lt;le lokala regeriii- garnes exempel, komma att bcrecla utmärktare qvinlige 1Rkare tillträde till niera fördelaktiga och hedraiidc befattningar, der d e kunna iitaii brödbekymmer egna sig åt sina fattiga och lidaiidc niedsystrar. '
Victoriasjukhuset för qrinnor i Jlndrrs har tills ridnrc öppnat sin verk- i) .mlig, ehuru ej fur (IndanAlet uppörd byggnad.
samhet i cn
Under tiden utmärka sig enskilda rika personer.
sa v51 in- födda som engelsmän, genom storartad välgorenhet.
i d a sjuk- hus byggas och kliniker ordnas för d e fattigas sjuka qvinnor.
hvnrvid stuiidoni ock stora honorar tillförsäkras e n och annan qvinlig läkare afvensoni stipendier inrättas.
Professor Harvey f r h Calcutta yttrade vid en afslutning af den qvinlig ..?
Iäkare- skolan i London innevarande h: De qznXiga läknr~zcs wrksarn- her ar ert ornätlig vä&amp;rning för hzdie~t.
Praktisk välgörenhet.
IV.
Christine Hermann och hennes verksamhet.
g, nidsk man an varit pf erkannande af qvinnans duglighet, har doc; aidrig hennes värde som sjukskötenkr blifrit benridt.
&amp; n p e n af denna hennes verksamhet är dock kanhända mindre känd, den nbligen, som, eget nog, utgitt frin sjelfva sjnk- srngen, och son1 vittnar om en innerlig itrf hos hardt pröfvade, lidande qvinnor att förljufva sina ed systrars iterstaende dagar.
särskildt genoni höjande och stärkande ai deras sjalslif.
UtgPeiide f r h en sidan sträfvan, har man bildat samfund, hvilkas medlenimar, under kampen mot mPng5rigt kroppsligt lidande, närmats hvarandra.
\ ' anligtvis ser man i spetsen för dylika företag en beprijfvad.
(imsint qviniia, som itagit sig ledningen af det hela.
Ett sidant förbund bildades och föresi&amp; fortfarande d Christine Ifirmann i Heidelberg.
Detta namn är ej alldeles obekant i Sverige: en och annan resande svenska har till och med gjort den iidla qvinnans personliga bekantskap.
Christine Hermann föddes i Kiel, ar 1838 D i hon var g ar gammal.
flyttade familjen till Göttingen, der fadern, som var professor i juridik, fatt anställning vid universitetet.
Hvad den lilla flickan mest saknade i sitt nya hem rar hafo~t: längtansfullt fragade hon sin far: ~ H v a r är d i halvet ?.
fullt förtröstande p i att han skulle kunna visa henne det.
Sig hon ej den h l h himmelen?
hur kunde da hahet saknas l I början blef skolg8ngen i Göttingen svår för Christine.
emedan hon der saknade den kärlekens ande, hvilken herrskat i den skola, hon besökt i Kiel; men efter en tid kom en ny lärare, hvilken b8ttre förstod hennes skaplynne, och nu gick allting lätt.
Att inhemta kunskaper var för henne en riktig glädje, och det var liksom hon anat att hennes samlingstid skulle blifva kort, hvarför hon anstrangde sig s i mycket niera under arbetet i skolan.
Vid 1 5 irs Alder blef
235 hon konfirmerad.
och under d e t \ - änne Sr hon dessförinnan Atnjöt religionsiindervisiiing af den ntmiirkte sjilasörjaren, Pastor Ilildebrand.
raknade hos henne en b e s t h d föresats, att bli diakonissa: ars.
I~erXttelserna friii Kaiserswerth intresserade heniic iner 311 den mest uiiilerhillancle lektyr.
Vid deuiia tid fick hon S k e n pröfva sin för- miga som sjuksköterska; ty en gammal sjuklig slägting, för tillfiillet boende hos Christines förrldrnr, bad on; &amp; matt barnet med d e iiijiika sma hiinderna matte Iilgga omslagen 118 hans sjuka öga, ty d9 gjorde det icke alls SS oiitlt., Afven hennes mor och syskoii Iäto henne geriia sköta sig d 5 d e miclde illa: Christine var n41nligeii den äldsta bland en stor barnskara.
Men under hela denna tid r a r Iion sjelf mycket svng.
DS köpte fadern ett vackert hus nied tillhörande trädghd utom sonlen.
Det r a r en gliidje för barnen att flytta ditut!
Nu började Christine afven att nndervisa sina syskon i d e olika skoliimnena: hon gjorde början med sin syster Bertha, hrilkeii var 1 0 ar yngre i n hon, och sedan fingo alla d e andra sin första uuder- visning af henne.
D5 Christiile likväl fortfarande var svag till helsan, sändes hon i vänners sällskap till I ' yrmont, der hon af det starka, jernhaltiga vattnet fick nya krafter.
Med friskt mod Stervande hon till hemmet, der hon med mycken ifver fortsatte sina studier, samt meddelade hvad hon inheintat a t syskonen.
iiom sa varen 1855; aldrig hade naturen förefallit den ni1 17-Briga flickan s i Iierrlig; aldrig hade foglariie sjungit SS Ijufligt eller träden I&gt;lominat sa rikt.
Under hennes fönster stod ett stort ippleträd; hon I~lickacle in i de doftande blommorna, och det var som oni hennes hjerta varit alltför trangt att omfatta hela hennes ungdomsgladje och alla hennes ljufva förhoppningar: rty sakta, saktas, skrifver hon, .hade kärleken klappat p i mitt hjerta.
och siiiiktc sig allt djupare nied frijjilefull bäfvan in i min sllllhets.
anande själ ..
Men ack!
i detsamma lade sjukdomen sin isande hand p9 hennes tinga lir.
Alldeles ovaiitadt drabl&gt;ades hon af ett alvarsamt ögon- lidande; först visade det sig i det högra, sedan i det venstra öga.
hvilket blef d v5lclsamt angripet, att det efter en tid alldeles för- lorade synkraften.
Starka medel anvhdes, hvilka srniniiigoin helt och hallet förstörde hennes helsa.
Nu var det slut nied hennes jordiska lycka, med hennes t~ngdoniliga förhopl~iiiiigar!
Sysknn och raiiiier täiiade med hvarandra att göra Christines lif SO IXtt soni möjligt, men d e inre striderna voro svara och heta; och hon visste icke hur hon hade knnnnt finna sig i sitt helt och hallet förindrade lif, om hon ej sa troget bistatts af sin själasörjare, Pastor Hildebrand.
Det var ocksa af stor I~ctyrlelse för Christine Hermaniis blifvande verksamhet, att hon kom i niirmare beröring med rikt beg$f~.ade gud- fruktiga män och qvinnor, utrustade med skarp blick för mennisko- hjertats strider och frestelser.
Hösten i 857 insjuknade Christine så.
haitigt, att hennes lif svafvade i fara; sjelf bidade hon gladt och friclfulll p 8 sin I~efrielse, men det var annorlunda beslutadt.
Hon iterfick smaningom krafter; och d9 beslöto hennes föritldra: att skicka henne till den fromme Pastor
236 Elumhardt i Rall, för att vistas en tid i hans faniilj och der ytterligare iterhemta helsa och lugn.
Hon omtalar som den lyckligaste tid af sitt lif de \ .eckor hon tillbragte i detta, af en sann kristlig anda genomtrangda hem.
Härifrin reste Christine till 1.eiden i Sch~veiz.
I en rans sallskap vandrade hon på bergen, öfver gröna.
blomsterrika gräsmattor, hänrycktes af den herrliga, stor.artade naturen, besökte sjuka och fattiga och u~eddelade dem kroppslig och andlig vederilvickelse.
SSgra dagar efter hennes ankomst hörde man sagas, att Professor Gräfe, den berömde ögonkikaren, befann sig i Leiden p3 genomresa.
Christine uppmanades att radfraga honom.
Efter att halva undersökt hennes ögon, förklarade han det venstra ohjelpligt förloradt, samt att en operation S detta öga vore alldeles nödvändig för att r a d a det andra.
Modigt underkastade sig den unga flickan den svara opera- tionen.
hvilken varade i flera minuter och förorsakade henne pligor, sidana hon aldrig förr erfarit.
Sedan vistades Christine nigon tid i Altstätten för att derstädes behandlas al ' en annan ögonlPkare, och vardades har af sin fader med verklig moderlig ömhet, m d a tills d e erhöllo tillstand att atervända till det kXra gamla hemmet.
Der sjbngos nu Ster samma fyrstämmiga sanger som förr, och söndags- eftermiddagarne samlade Christine syskonen och sökte meddela dem och en skara andra barn de intryck och 1Xrdomar hon fått inhemta.
Efter en kort tids vistelse i hemmet måste hon ater lemna detsamma för att rid Grafes ögonklinik i Berlin söka rXdda det högra ögat.
hvilket nu började angripas.
En företagen operation lyckades och synen återvanns, dock %,.
s att ett ständigt skimrande blef q m r fix ögat.
* De kara solstralarne blandade mig pinsamt,, skriker hon,: och det komma de att gOra tills jag far skada den himmelska solen .. Stor var gladjen i henimet, da modem dit aterförde sin dotter med räddad synförmllga.
Sedan Christine uagot hemtat sig, började hon p8 nytt sin af- brutna verksamhet, och blef nu åter medelpunkten.
kring hvilken alla syskonen samlade sig, bade för undervisning och ledning i deras gemensamma lekar.
Tidtals HtervXnde dock blindheten, hvilkct var en svar pröfniug för den stackars sjuka.
Om en s a a n tid berättar hon, att de yngsta syskonen upprepade ganger Iaste för henne psalmer och kapitel ur Bibeln.
tills hon kunde dem utantill.
.Christine IXr af oss !.
plllgade de da utropa, helt stolta och hel&amp;na.
: Pr 1862 fördes Christine till Bmel, der man hoppades att hon skulle f&amp; nya krafter af den sköna luften i Schweiz.
Tyvärr blef detta hopp on1 intet, ty.
val konimen dit.
insjuknade hon hPftigt, och d i den tilllalliga sjukdomen Xndtligen blef hud, aterstodo dock sa mSnga andra krxmpor, att hon aldrig mer njöt ett ögonblicks helsa!
Xu var det förbi med hennes söndagsskola och hela hennes kikleks- verksamhet, till och med allt handarbete var henne omöjligt: trött och matt måste hon fran den tiden lagga hiinderna i kors.
Hon förmadde dock fortsatta med syskonens underr,isning: bröderna fingo af henne lektioner i engelska och franska spriken samt i historien.
Xär hon var för sjuk att stiga upp.
kommo Iärjungarne till hennes bädd med sina böcker; var vadret vackert, buro de henne ned i
- 37 trädg5rden ach lade henne i en liten beqriim vagn under en skuggrik lind.
Med stor if \ .er bedrehos d5 studierna, och efter slutad under- visning biss Iilrarinnan 3ter upp 115 sitt rum, eller drogs hon fram och tillbaka mellan r !oftande hiickm och högstammiga rosor, hrilka bililadc en riktig all&lt;!
och gladde den sjuka, emedan de koninio hennes öga d iiiira, att hon tydligt kunde skönja deni.
Under tiden fördes förtroliga sanital, mest p8 engelska spraket.
Den varma sympati, Iärjungarne hyste för liirarinnan, ökade deras flit och iipp- miirksainhet, d att det gick raskt frainat med deras stndier.
I Christine Heriiianns sjelfbiogrnfi, skrihen 115 begiiran af en henne mycket tillgifven raii i Schweiz, och hrartir det har anförda a r hetntidt, omtalas ratt m5iiga intressanta episoder, men för utrymmets skull iiro vi tvungna att mest hSl !a oss till hvad soiii niirinast stod i beröring med hennes blifvande och ännu intill denna dag fortsatta verksamhet för andra.
b I b En person, so111 utöfvadc ett synnerligt inflytande p3 Christine, rar en läkare, I): r Langenburg, som tillkallades under hennes stiiodigt tilltagande sjuklighet.
Under sina dagliga besök markte h i n snart.
att ehuru hennes p19gor kunde lind ras^ d e dock aldrig kunde hipdas.
Han iiis3.g Mven.
a n höjiiidct af hennes andeviiseii skulle inverka viilgijrande 11 % hennes sjiika kropp; och för att befordra detta, förde han henne in i den tyska diktarererldeii och gjorde henne r h e n bekant incd Shakespeares mästerstycken.
Allt eniottog hon med för- tjtisning i det hon vexlade tankar nieil sin snillrike Iiikare och Iiirare.
H r a d som starkte hennes själslif, stärkte afven he~ines tro.
IM hon hörde föreläsxs Goethes ijufva sbger, raknade sin~ningom hos henne medvetandet, att hon fatt förm5ga att uttrycka sig i bunden form.
Deii person.
soni rar Christine Hermann mest behjelplig i hennes verksamhet, rar lik \, iil hennes vaninna, Auguste \ \ ' alther.
Denna, som rar systerdotter till den afiillne Pastor Hildebrmd, hade flyttat till Göttiiigen, sedan hon nyligen förlorat sina bida föräldrar, och bodde nu hos sin morbror.
I djup sorgdrägt och med ett uttryck, som om ock ej det vittiindc, att iifven hon fostrats i lidandets skola, kroppsliga - intriidde hon till Chrisrine Herinanii.
Fran första ögonblicket slöts ett innerligt viinskapsh; rnd dem emellan.
Ehum Christine ibland, sjelf förde pennan, rar det dock niest Auguste!
son1 nedskref hrad hennes riin dikterade, s h l bref som dikter, samt gjorde afskrifter att niedtaga till indra s.iuka i grannskapet.
ater- korniiien frin dessa vandringar till Christine, beriittade Auguste för denna, hvilken trijst och v %lsignelse hon dermed Sstadkoinmit.
.Hon bar sni5 kärleksg5fvor och helsningara, skrifver Christine.
still de sjuka fr5n mig, och förde hjertliga helsningar tillbaka.
P5 detta siitt bildades ett kärleksband mellan ile sjuka i Göttingen.
O. nied Iivilket intresse lyssnade jag ej till Augustes berättelser och följde med p2 hennes kiirleksviigar!
Jag deltog i hennes omsorger och -
238 böner för dc olika sjuka, och detta utgjorde ett starkt förenings- hand oss emellan .. Mgon tid derefter hlef Christiues far 1~lötsligt kal: ad till unirer- sitetet i Heidelberg, en kallelse som han tyckte sig ej böra afsl5.
Tanken pa att nödgas afst5 från sin verksamhet i Göttingen kostade Christine heta strider.
Skilsmessan hlef ocks5 ganska svar; fru Hermann fick likväl före afresan den ljusa idén att bedja Auguste följa ined och under en tid haila Christine rallskap, för att derigenom underlätta för den sjuka öfverghgen till s5 förändrade förhällanden.
Fröken \ \ ' alther var iifven beredd att 6fvergifva sin hem, för att följa vinnen.
Hon har aldrig leninat henne sedan!
-- Det var en ljum, stjernklar natt i april, d5 en liten grupp tyst och stilla tagade genom Göttingens gator.
Den sjuka Christine, nedbäddad i en s. k.: iirankenkorb, rar dess medelpunkt.
Hon omgafs af hela Hermannska familjen, hvilken p i allt siitt sökte in- gifva henne tröst och mod.
l.
' ramkommen till hang %rdeii, hriddades hon p5 samma sätt i en kupé, och efter den langa farden lades hon vid ankomsten till sitt nya hem.
nästan ranmilgtig af trötthet.
till siings.
Vi halva redan i Göttingen lärt känna det ansprikslösa ur- sprunget till en verksamhet, som i närvarande stund sprider ljus och glidje i hundratals hem, der hardt ' pröfvade varelser v h d a s under mhgariga pl8gor.
Och nu, sedan de skilts f r h sina rannrr i Göttingen.
föreslog Auguste Walther sin vaLn, att de till nästa jul i d l hemlighet skulle 15ta trycka Christinrs shger, till öfverrukning för hennes närmaste och för de sjuka, som de kände och intresserade sig för.
Christine häpnade i början öfver denna ide: den föreföll henne alltför djerf, dikterna voro det ej varda, påstod hon.
Auguste visste likviil huru mycken glädje och tröst de heredt sa m h g a sjuka, och iindtligen gaf Christine efter.
Redan \ .id paslitiden hade det lilla verket skridit d längt framat, att de tryckta arken kunde sandas dem till genoniliisning.
Oaktadt hon var febersjuk, och till föijd af sin svaga synförrniga tvungen att halla papperet titt intill det stiille i högra ögat, hvarigenom hon Snnu kunde se, förmådde dock Christine att vara hehjelplig härvid.
Det var ej utan betydliga uppoffringar, som de h5da vännerna genomförde denua plan; men SH var det afven en stor glädje för dem, när julen nalkades, att bereda till afsiindning, dels i paket, dels i korsband 2 0 0 exemplar 3,t vännerna nar och ijerran.
Auguste ilade, lastad med paket, g %ng pa gang till posten, toch nu,, heter det i hennes dagbok, draga ' Christinens Lieder ' ut i rida verlden, heledsagade af vara böner.&gt; D5 julaftonen var inne, omgafs Christines sjuksäng af hennes närmaste.
Sedan fadern läst julerangcliet.
framtager dottern den lilla boken, som hon hllllit dold.
Hon räcker den at fdriildrarne.
under det att Auguste skyndar att utdela andra exemlilar bland syskonen.
SS att hvar och en.
innan de reta ordet af, hPller: Chri- stinens Lieder * i handen.
Stor rar öfverraskningen, ty ingen hade haft en aning om hemligheten.
Christines glädje hlef fullständig först d l.
niir hennes far genomläst och pröfvat den lilla diktsamlingen samt förklarat sig nöjd, ja, innerligt glad och uppbyggd af dess
inneh3.11.
Nu .anlände tacksamhetsbevis fran all,?
hall, och nihiga sjuk- lingar bXdo oiii exeiiiplar at lidande vänner.
Afven till diakoiiissoriia och filtsjukhusen sancles ~Christiiiens Lieder., ty nu pågick det örlcsdigra fransk-tyska kriget, och de saracle Qste boken s9 gerna, att nyn sandningar ständigt reqvirerades.
I februari följande ar, 113 eii af bröderna Hermann kom hem fran kriget för att virclas för en reiiniatisk akomina, var hans exemplar alldeles utslitet, ty ilet hade gatt ur hand i hand bland soldaterna i hans kompani.
Keilan efter j n i h d e r blef det nödrandigt att trycka en andra upplaga, och VS detta satt kunde filveii Christine och Auguste fraii siukrummct ijena sitt fäderneskind.
Xii hade således Christine Hermann f r h sitt hem i Heidelberg fatt ett verksamhetshlt, i oml9ng rida öfvertriiffande det hon haft; Göttingen.
Emellertid träffades hennes ömnia hjerta af manget harrlt slag, bland annat blef faderii kallad till Berlin, dit moclern och den yngsta dottern snart följde honom.
Mcn som Christines helsotillstand kräfrle den största möjliga stillhet, miste hon hädanefter lefva skild fran sin faniilj.
Bland de ljusglimtar, soiii da och da kastade sitt sken öfver Christine Hermanns för det inesta pl8gadc lif, riiknacle hon .Uven det besök, Sveriges adla drottning, under sin vistelse i Heidelberg, aflade hos henne.
För tvniine Sr sedan brefvexlade Christine med en värderad v I ' nstor \ Verner, &gt;Fader Werner&gt;, soiii hon alltid kallar hononi.
Hennes vemodiga medilelanden rörde honom sa, att hin företog sig att resa till Heidelberg för att personligen sammanträffa med henne.
Vid ett tillhlle anmodade hon hononi att bedja för henne och att dervid särskildi i3sta nfseende vid hennes kroppsliga lid; uide.
I1ett.i gjorde han afven pa ett sätt, soni fullkomligt tillfredsstfillcle henne, i det han i synnerhet syftade pS hvad som fordrades för hennes urrksa~nhct.
Sedaii han gå.tt, försökte hon att satta ned foten p i golfvet och stöcljljn sig derpf; under sexton ars tid hadr hon ej för- m h t att gora detta, och det var af brist p i rörelse, som heniies lidanden nu tilltagit s9 mycket.
Störlil p5 sin broders starka arm.
gjorde hon detta första försök.
och det förnyades dag för dag, oaktadt föttenin svullnade och värkt&lt;: svart; Iivnrken mod eller tala- mod sveko patienten.
Med tiden kom det ända clerhän, att hon ej blott kunde lemna sjukrunimet, utan af \, en göra ratt langa vandringar till fots.
Med förtjusning talar hon om hur herrligt det är i skogen; ilit tar hon nicd sig de man@ bref hon ständigt får inotttgn; sittmilc IX?
den mjuka mossan, laser hon dessa, ej utan möda, ty hennes syn- förniaga ar och förblir ganska svag.
Under tiden stickar hennes \ .än p i sin, hos tyska damer sällan saknade stickstrumpa.
Hennes lidandeii äro fortfarande svara, dock kan hoii nunieri bara deni bättre an förr.
För f c r a t sedaii $ck hvarje niedleiii af sjukföreningen hennes fotografi i liggande stallning; nu har hon kunnat inom densamma utdela en annan, soni franistaller henne staende bredvid sin Auguste; blda se rtr81ancle ut.
.gr i883 be- rattar hon i ett sänrlebref, hur hon p13gnde arbeta för föreningen -
fran kl. 8 till i z p9 förmiddagen; under dagens tysta och nattens sömn- lösa timmar samlade hon deremot ämnen för sina skriftlica med.
delanden.
Den tid, hon betecknar som dagens tysta tinin&amp;, 1 % hon i mörker.
med en v9t duk utbredd ö k e r ansiatet för att lindra p19gorna; s9.
plägade hon tillbringa sina efterinadagar.
Hcnnes meddelanden.
Iivilka nH detta sätt utarbetades, besta - oafsedt dc s m i böcker hon &amp; vit ut i förtroliga bref till ~Leidenschrestern~.
samt i sändebref, hvilka tryck: is och utsändas till alla medlcminarne af sjukföreningen fyra g h g e r om Sret, med tillhjelp d dem hon kallar sina troma kolnortörer.
Af dessa sändebref f9r nnin ett begrepp .. om ~ h r z t i n e s o~anliga fönnaga att satia sig in i alla n~edlemmarnes olika förh9llanden och nröfninear.
I den varma medkänslan för andras lidanden, tyckes ' hon sielf finna den bästa lindring i sina pl9gor.
Glädjande är emellertid att i december 1884 höra Christine säga:; Blir jag stel, kall och dÖdshOtt d att skrifva.
hrilket händt mig under de sista nihaderna, s9 lifvas och stärkes jag p % nytt genom en promenad i rummet.
Har jag fördjupat mig i edra lidanden och arbetat för eder under hela förmiddagen tills jag blifvit matt och mitt hufvud angripits deraf, SS kan jag p9 eftermiddagen genom en vandring i det fria rederqvicka mig samt mottaga nya intryck.
Hennes helsa är dock i allmänhet mycket racklande.
Oaktadt Christine Hermanns djupa kllnslor och stora intresse för sitt verk, upptäcker man aldrig nigot k8nslopjunk eller n9got sjukligt i hennes skrifter, blott hvad man kan kalla äkta tysk v a m e och hängifvenhet.
l Hennes rad till sina lidande medsystrar Bro prak- tiska och visa mycken insigt i menniskohjertat, en insigt, hrilken hon vunnit dels i umgänget med begafvade och gudfruktiga menniskor, dels, och detta kanske mest, genom den erfarenhet hoii tillvunnit sig under lidandets inBngLiga eldprof.
Att ocksa männen insett den praktiska nyttan af ett sSdant förbund, visar sig ä h e n deraf, att en och annan manlig patient slutit sig till detsamma.
Ar 1881 öt ' versattes nigra af Christine Hermanns dikter till svenska af samma hand, som nu tecknar dessa drag af hennes lit Ofversättningarne trycktes i form af lösa blad, att utdela som jnlgafva St patienterna i olika svenska sjukhus.
Ett exemplar s a d e s till fröken Hermann, i tanke att, om hon än ej förs&amp; svenska, det dock måste glädja henne att veta sina sm9 dikter IasL?
i ett 19ngt aflagset land.
hvarest de väckt Ijuf \, a och uppbyggliga tankar hos lidande menniskor.
Snart ankom äfven ett svar fr9n henne till öfversättarinnan, som hon, ej alldeles utan skäl, kallar en: Leidenschrester.
: Föreliggande lilla skildring g6r ej ansprak p&amp; att lemna en fullstiindig liild af denna intressanta personlighet eller att redogöra - - 1 Dc rcrk af Christine Ilermann.
hvilka utkommit i tryck.
iiro fdjandc: 11 Chrlstinc (I.rbcns~erchichle) ~, z) - Christine.
(Forisctrungl, 3) - Christinens Lieder.
1, 4) ~Chrininens Lieder.
11, 5) .Trosi und Krdh nir den Lcidenschrcstern~.
6) &gt;hus dem Lehen der Leidenrchrcrtern., 7): hlorie .. Si ~Bricf an die Lcidcn- schreriern.
g) diildebrand ..
för hennes ej obetydliga verksamhet.
Författarinnans afsigt med a t t samla dessa spridda drag har endast den, att möjligen nigon svensk.
hHrdt pröfvad qvinna härigenom torde känna sig manad att följa Christine Hennanns exempel och egna Hterstoden af sitt lif Bt c n ädel och välsignelserik verksamhet.
Som * Christif~ons fieden sa ofta oninämnas pH dessa blad.
vilja x-i sluta med att anföra en bland deni af hennes sSnger, som kunna sägas vara r i i Stersken af författarinnans lif och sinnelag.
Ch.
&amp; -- fl.
Mitt kara kors.
8 ag biir mitt kors SS gerna an, Ilet sändes mig utaf min rän!
Nog är det tungt att bara pH, Meii det niig höfves väl änilHl Det höjer mig, men höjer dock, Det gör mig lifvet tungt, men ock 1 ' 9 kärlek rikt; fröjd.
frid jag har, Och jag kan säga alla dar: Mitt kära kors!
n S9 gernn bär jag korset iin.
Ty det har ftirt mig till min van!
Ett lif tillfyllest iler jag fann, Blef stark i svaghet, segrar vann; Har jag blott honom, allt ar niitt; Jag glädje uti smärtan sett, Ett ljus i niörker blef du nig, Och hjertligt jag tillropar dig, Mitt kära kors!
Nog bar jag korset gerna än, Dock, om det passade niiii vän Att lyfta af det hvilken tröst1 Vid tanken höjer sig initt brbst!
Min syn fullständigt SterfH.
Frisk, ntan plSgor kiinna g8 I andras tjenst, nied lit och sjiil!
- Ar dat mig nyttigt, vet jag väl, Den glädjen Gud bereder mig Jag d9 i minnet helsar dig, Mitt k3ra kors!
- - - - U " f " ?.
Dock bar jag korset gerna an:.
- Om det behagade min v#n.
.+tt jag det bure till min död, Ar Han blott med.
ar ingen nöd!
Men nar, i evighetens sken, Vi utan plSgor, utan men.
PS tronen Honom skada f&amp; För dig jag tackar Honom di, blitt kara kors!
Strödda anteckningar o m qvickhet och humor a af Hilirion.
efinitionen pd qvickhet och humor iir sv&amp; att gifva, emedan be- greppen reda hos olika individer liksom hos olika nationer.
Pope förklarar, att qvickheten besdr i tankeskiirpa föreiiad nied iniinvighet; nien, tillagger han, att analysera qvickheten for den o- cpicke, det iir som att analysera skönheten för den blinde.
Silsanna Rubinstein anser humorn rara en högre art af qVickliet.
George Eliot betraktar humorn s5soin den tidigare utrecklingsformen och anser den befryndad med det poetiska sinnet.
hvaremot qvick- heten mera niirmar sig det reflekterande f " rstindet.
Humorn, siiger hon, tar sitt stoff fran situationer och karakttirer; q \ .ickheten griper för sitt andainal oviintade och inrecklade förhSllanden.
Huniom %r rasentligen beskrihande; hon iir omstiindlig och glider framat utan niigon annan lag .rii den af sitt eget fantastiska lynne, eller ter hon sig som ett irrsken och öfvermkar oss med sina nyckfulla uppen- barelser.
Qvickheten iir snabb, plötsligt fnmtriidande och skarpt ut- priiglad; dess uppgift tir att afslöja en icke anad analogi eller antyda en förl&gt;ryllande eller hiipnadsv8ckande slutledning.
En sSdan analogi fann den unga damen, hvilken, d i en prest sade till henne: si da har jag predikat fur en hjord af idel Bsnor,~ s \, aracle:: \ h!
d i förstfr jag, hrarför ni titulerade dem: mina 3lskade bröder !l Qvickhet 91 reflektion stegrad till högre potens.
Ett infall kan antyda ett likhetsförhSlla~~ii&lt;le, som belyser absurditeten af en handling eller ett p3stBrnde.
Men det iir endast genom sin omedelbarhet, sin samlade kran och sitt blistlika framtriidandc, som ett sadant infall höjer sig till qrickhet.
SS i följande anekdot.
1 en landtkyrka stördes predikanten af att nSgon talade, hvilket fm~nkallaile en var- ning af honom.
Genast reste sig en gumma, siiganile, Vordig pro- sten mS v31 ha hört att talet icke kom frSn qrinnosidnn .. Sd mycket bättre, kara mor?, svarade prosten, s i mycket biittre!
11; tar det s % mycket förr slut,.
243 Ett nnnat infall, adladt till qvickhet genom sjelf ?a sin korthet, är George Sands pisticnde: aQrinnan blir aldrig femtio Sr, p9 sin höjd tv8 ginger tjugufem *.
Humorn slir i sina högre formcr ständigt öfver till poesi.
Xästan alla stora nntida hiiinorister kmuia kallas prosaskalder.
Nu- mera innefattar man ocksi i Ilegreppet humor nistan endast de högre formerna deraf och definierar dem, i i i sisom den sympatiska fram- ställningen af de oharnioniska elementen inom menniskonaturen och lifvet, i n som aen sorg i rosenrödb.
SS niir ' I ' egiit3 skrifver: .Det iir nied Iijertat som med vattnet, ilet blir aldrig r9rt stilla förr Yn det lagt sig is ileröfvcr *; eller d2 George Sand säger: &gt;Si snart man vet hvarför mm ler, slocknar löjet och tiren vill qvilla h m &gt;.
Det finues dock nigot, som nied skit1 kallas folkliunior, och soni uppenliarar sig redan i medeltidens sngoi och mysterier.
Om ilenna 3r den första form af 11un10rns upptriidande, är dock osäkert.
George Eliot antyder, att ursprunget till ilen underbart .fingslande blniidning af gyckel, poesi och filosofi, som bildar den moderna hmnorii, tro- ligen krni s p b s tillbaka inda till vildens grymma gyckel öfver sin pligadc fiendes qval, s i stark ar nämligen, tillägger hon, tingens ut- veckling fr511 Iigre till högre former.
Qvickheten Yr en elektrisk stut, som griper oss med v9111 och utan afsrende pS rar förepiende sinnesstänining; humoni smyger sig sakta öf \ .er oss och beröfvar oss ej makten öfvcr oss sjelfva.
Den r h, grymma hiiniorii har nbtan fursvunnit iu senare tiders literatur, den r93.
och grymma qrickheten öfverflödar.
Man erinre sig, for att aterkomma till presthistorierna, ' Thomaii- (lers rörklaring l,b nppkoiiisten af Iiistriet i Sinaland.
~I ' resterskapet snarkade s %, att församlingarnc väïktcss.
Qvicklietcn Yr perenn, humorn blir lätt öfverarig, bida gripa dock ofta in i hrarandra.
1 dens högsta potens finnas de samnian- smälta till c#, s i hos Shakespeare och MoliGre.
Qvickheten iir i det hela oinnb~rligare, hon ingir öppet eller underförstidt i allt fram- stiende sknftstilleri, sticker öfrerdrirter, Iiimmar ytterligheter, hvilka kunde sla öfier i det löjliga, samt ntesiänger d c genre ennuyeiix %.
Qnckheten verkar ifven da, nYr hon ickc slir ut i qvickheter.
Hon n~iste likna diamanten och vara 1si en ging skirande och blistrande.
I&gt;en frnnska nationalk~aktrren torde eljest vara den närmaste typ natureii gihit oss för rpickhet s i villt som mujligt ouppblandnd med humor, den tyska Bter för humorn till det yttersta blottad 11 % qrickhet.
Typernas typ i r i ena sidan Voltaire, i ilen andra Jean I ' aul, bada i följd af sin ensidighet n !istan onjiitl~ara fur erterverlden.
' Tyskland, fortfar George Eliot, hm gjort för oss större ting och (lerför vare det hedradt; men nagon qvickhetstyp har det icke gif \ .it verlden.
X i r vi siiga, att den tyska anden är ofrnktbar 118 qrickhet, sa iir det imgcfir detsamma som att siign, att en hvetebärande jord är ofniktbar 118 foderv5ster.
D i vi erkinna, att vi ickc kunna njuta af tyskens lekfiillhet, s i inneb9r det detsnmina som att vi, ehuru histen
Yr det adlaste fyrfotadjur, dock ej finna behag i att han lekfuilt lägger sina hohar på &amp; a axlar.
Men likasom skolpojkens klumpiga skanit eller studentens tanklösa sitzande stundom hos den vuxne mannen förvandlas till fin glänsande lekfullhet eller uddig qvickhet, så skall mSh3nda Tyskland en girig skänka oss en skörd af humor och q \ * ickhet i förening.
Löftet om en sidan framtidsskörd har det redan g,ifvit i Heinrich Heine.
Men så v u ocksi Heine half jude och lefde i I ' aris.
Huru som helst, rar han en af dessa humorister, h d k a med beröringen af fantasiens trollspö förvandla dirskapens bly till konstens finaste guld, som kilstar sitt soliga Iöje öf \ .er mensklighetens drar och bryter dem i ett skönt regnbigrskimmer mot lif \ .ets molniga bakgrund.
iianske ar ockd hans skriftst~llarskap en af de biista illustrationer af den satsen, att bitter erfarenhet Ilr den grnnd, ur hrilken qvickhetens salt skall brytas.
Det ligger ofta en djup pathos, blandad ined frinstötande djerfhet, i Heines ord frin sjukbadden, säger George Eliot, och anför efter ho.
nom följande: SO, hvad var Herre trycker mig hirdt med sin grasliga satir.
Den store författaren till verlden, Aristophanes af hinilen, har företagit sig att denionstrera med förkrossande styrka p i mig, lilla jordiska Aristophanes af Tyskland.
hurusom mina qvickaste mrkasiner ä10 blott jeinmerlip skamtförsök i jemförelse med hans, s m t huru on~atligt ISngt jag stir under honom i humor, i kolossalt begabberi.
Till svar p i anklagelsen, att han skulle med sin satir h a f n an- gripit mensklighetens dyrbaraste ideer, säger Heine: .Just derför att skalden sirndigt skidar dessa ideer i hela deras herrliga nujestät, just derför Öf \, erv9ldigm han d oemotstindligt Iöje, nar han ser huru ritt, tafatt och klumpigt dessa idder uppfattas och iterspeglas af hans samtidas förvridna sinnen.
.
Det finnes speglar, hvilka hafm en s i skroflig yta, att till och med en Apollo, iterspeglad af dem, blir en karrikatyr och racker virt Iöje.
bien vi bele db icke guden, utan hms vrhgbildw.
Heine har bevisat - hv3d m: me de Shel syntes vilja förneka, att det är möjligt att vara qvick p i tyska; men han har ocksi om- skapat sitt sprik.
Man vore firdig att tro tyskan \ .ya qrickhetens sprak par excellence, s9 smidigt, s i fint, s9 pikant blir det under hans hand.
Men tyvarr har Heines öfverliigsna humor blott allt för ofta tjenat att gif \ .a elektrisk styrka i t fornedrande k8nslor.
KSheten i uttryck och hansynslösheten i tanke hos Heine h a intet motstycke i den sanltida i t e r t r e n och innan hans rerk sattes i handerna p i den oniogna ungdonien, ini en vänlig knif bfver dem (ifva en nog- grann censur.
Heine kan dock med eller i trots af sin satir röra \ .im hjertm, mer an nlingen soni XI större än han.
George Eliot liknar hans humoristiska \ .isor vid foglar, hrilka icke blott tjusa ors med sina vemodiga eller gycklande tonfall, uhn smyga sig in p i oss med sina mjuka bröst och lim OSS känna de rastlösa slagen af sina hjertm.
.
.
.
Genmale.
(hlcd anledning d Kedm art. om b; ottslighctsfreqvenscn.)
af denna tidskrill har Redaktionen uttalat d augtisti-sel&gt;tember-häftet sin meninrr * om orsakerna till ett brottsli~hetsfrecivensen är fem b större bland den manliga &amp; bland ilen qvinliga be- sex Y9 folkningens.
Redaktionen har behandlat denna fraga med anledning af en iippsats i Tidskrift för kllistlig tro och bildning.
Emedan denna uppsats är af mig och Red.
komniit till ett annat resultat ä11 jag, har jag ansett mig böra yttra iiagra ord med anledning af d e .anmärkningnr och spiirjsmal *, hvilka min iippsats föranledt Ked.
att framställa.
Redaktioiien synes med mig vara rnsc dcrona, alf drt icke är orsakrn f; / / IIIII o l i h kri- Rörz~f i och fdr sju sona är d m i ' äse~~dfI&amp;a rni~~aIitcfsfrep~~sc~a hos m9nnen och hos qvinnoriia.
Men deremot anser sig Red.
icke kunna ansltita sig till följande af mig uttalade mening: .Qvinnnn lir h ~ f v ~ d s ~ k i i h g t ~ i n s v t i d lill hmiljen, och denna sttillning tir fKr henne en mol den i&gt;rottsligo riktningen skyddnnde mukl, dll minnen dcrcmot i det ufentlign lihet, till Iivilker haii oftast tir hhvisid, mein 3r utsatt för frestelsen att be *!
en hrnitdig gcrning.
3len om m i n thktc sig at1 qvinnans rocida stillhing s % rlendtiigcn flirilndrades som de mcrn rndikala emancipa- iionsrtfif~~andann i r h dngnr iryftn.
si?
m l r t c vi följz~klli~ennntnp i11 qvinnsns del i kriminnlltetrn skulle b l i h stOrre tin den nu Kr.
Redaktionen anser det vara * tydligt att frestelserna endast drabba ni9nnen p9 d e områden af det offentliga lifret, fr9n hvilka qvinnan helt och h a l e t %r utesluten.
d.
9. det politiska och i allinänhet det medborgerliga lifvet .. Vidare medgifver Ked., att min sats gäller - för den högre börds- och penningaristokratien, der qrinnorna röra sig nästan iiteslutande inom familjen och sallskapslifvet.?
Jag hade r9ntat mig att min sats fltt gälla i ' w n inotn dcn n&amp;ot sd mir hrgnu mctIclkIass~n.
* Men *, SS yttrar nu Ked .. sinom d e Iangt tdrikare klasser, der alla, utom i b9sta fall familjeinodeni, m h e arbeta för a n inbringa penningar till sitt eget eller anhörigas uppehälle, der a r skilnaden mellan qvinnor och män numera ringa .. - Efter som dessa klasser verkligen äro d e Ibngt talrikare, erkänner jag att min fisigt skiille vara vederlagd, om det kunde uppvisas att den manliga delen af befolkningen inom dessa klasser ickc fil / föld af jffre fdrhåIIa~~dcn a r mera än den qrinliga delen utsatt för frestelsen att beg9 en brottslig gerning.
Redaktionen har sökt att lemna denna bevisning: .Den arbetande jvinnans krnlicr, i P p r Ked., blifva minst lika medtapn.
och hennes nntur krtiver uppmuntran och ftirstraeirc lika vtil rom minnens.
Frestelsen at med nlofligo.
medel förbXttra dn il %llning, hjclpi rinn nänniste eller vinna en kort tids gloinikn nf nrbetslifvets btirtla, ligger henne lika niin.
- som honom .. ~Liikarcns kil1 kan ej i och far hig innebllm mera frciielrc In barnmwskans cller sjuksk~tersknns.
liirarcns ickc m e n &amp; 1iimrinnans.i .- Bhnd kroppssrbcinre kan ra knnppnrt n&lt;is.n anledning finnas till mindre Ireitclsc f6r qvinnorna iin niPnncn.
IIandilnngerskm.
med oket hsngonde öfvcr sina axlar.
iir e] mera skyddad iin muraren.
som hon betjcnar.
Qrinnan rid skurbiljan eller p l ivsiibryggm.
vid krogdisken ellcr i cigarrboden.
i Idriken eller som tjcnarc i nndros hu % tir iekc mindre utrntt @ r frestelse till bmtt ii.
miinnen rid sina arbeten.
I hvnl niln Imdthruksrens dotter.
arbetande rid rxhtalen eller rilfsnn.
skulle " mo.
mera skyddad # n hans son rid hyfvclblnken eller lien.
h v d ö r sömmerskans leInadd3gc skulle v a r i mindre frcstnnde tin skriiddarens, lidugards- pigmr !in slalldrxngens, del ilr i rnnniag omöjligt all io * e.i Med det nu anförda har Redaktionen idagalagt att den icke tänkt sig in i de har omnamnda vmonernas IefnadslXge i det hela.
Red.
h&amp; icke tänkt p9, att de&lt; bland rnjchct urrnutilr t. ex. &amp; II skilnaden mellan Iandtbrukarens son och hans doif@, niellan skraddaren och sömmerskan, mellan murareu och handtlangerskan, iäkaren och sjuksköterskan, lararen och lärarinnan, att den förre är pligtig att ined vapen i hand skydda sin fosterland och niaste göra sig duglig dertill antingen enligt &amp; a lindrigare och mindre betänkliga för- hallandeii eller p9 det synnerligen kanbara satt, hvarpa det i andra lander sker, der han kallas till ett flerxrigt och drprautrandc kasedif.
Si lange skräddaren och sömmerskan sitta vid sitt arbete, är den enes belagenhet natudigtvis icke farligare %n den andras; ineii efter s111tudt arbete intrader skilnaden; skräddaren kan da g9 ti / l Rrogrn: men sömmerskan kan det icke, emedan skick och bruk, om icke nagon ting annat, hindrar henne .derifr&amp;i.
Dessutom har skräddaren maända hait sina ~wndriiigsår:, och hrad som s9 bentimmes brukar i moraliskt niseende ickc vara den bästa tiden i handtrerkarens lif.
Redaktionen har egendomliet noe icke dragit i betänkande att uttala den higten, att &lt;Iviniian &amp; om ?jenare i &amp; dras hus icke iir mindre utsatt för frestelse till brott än männen vid sina arbeten.
En hvar, som aldrig sa litet sett förhållandet i stad och lia land, kan icke ett ögonblick hysa tvifvelsmål om, huruvida stjensteflickorna.
eller de manliga tjenarne hafva den störsia omvardnaden och tillsynen, det största skyddet i yttre och i sedligt afseende.
Men Redaktionen säger sig icke vaga anse familjens skydds- makt vara s9 stark som jag antagit, emedan qvinnorna hafva en stor del i vissa svarare och afskyvärda brott, t. ex. mord p % slagtingar.
Jag för min del kan ej inse, hvarför Redaktionen ej skulle kunna vara ense med mig i denna punkt.
Jag h u ju nhligen icke p9statt och har icke hrrnnat $stf+ att familjelifvet öfver allt är s9dant det borde vara.
Och dertill kommer af %.en den omständigheten.
att de i fr9ga varande brotten icke blott beg9s af medlemmar af en familj.
utan afven ai sMana qvinnor, som sta utanfar familjelifvets skyddande inflviande.
Visserligen förnekar icke Redaktionen, att mannens och qvinn.ans olika IefnadsförhHllanden uteöra en orsak till den olika kriminaliteten hos badadera; men Red.
vcl icke s3.som jag anse dessa f6rhallanden shom den väsendtliga orsaken dertill.
Enligt Red: s mening skulle denna ligga den, att flertalet qrinnor erkanner kyskhetens pligt och
247 lyder den, men flertdet män deremot afvisar denna pligt och öfver- lemnar sig 91 ett osedligt lif.
T y d i, sasom jag i niin uppsats p&amp; pekat, kriminaliteten hos de ~irostitueracle visar sig vara synnerligen .stor, drager Ked.
deraf den slutsatsen, att den större osedligheten hos mitinneii är orsaken till den större krimiiialitetsfreq \, ensen hos dem.
Hvarför icke äfven jag gjort samma slutledning, anser Red.
rara svilit att först9.
Men jag ni9 bekänna, att jag icke skulle m r a synnerligen belaten med att hafva gjoa en sidan slutledning, Jag har nämligeli icke kunnat finna, att otuktslasten hos ett folk ar den säkragrad~) ~iitaretti p9 kriminaliteten hos det samma, hvilket naturligtvis skulle rara fallet, om R e k s slutledning vore iiktig.
Och för öfrigt anser jag att den osedlighet, i hvilken Red.
ser orsaken till den större kriminaliteten hos männen, hufvudsakligast franikallas af den f r h familjelifvet isolerade stitllning, hrilken en sorgligt stor del af .den nianliga befolkingen i vira moderna samhällen intager.
l ' ill den Ssigt, air nian i könet i och fur sig liar att siika gmncleii till den olika knmiiialitetsfreqvensen hos niinneii och hos &lt;pinnonin, har jag icke kunnat ansluta mig.
I motsats dertill har jag gjort gal. lande att denna olikhet till v&amp;cndtlig del - silcdes icke utes / ~tanrie beror pS de olika förhbllanden, i hvilka iiiiiiinen och qrinnorna be- finna sig, och jag tror att denna uppfattning icke med fraiiig91ig skall kunna bestridas.
Men andras nu dessa förh9llanden, antingen p9 den flyni ntucck / i~~~c~s vi&amp; ellcr gmom en 6i.M orrrstört~~i~, d intriider Hven en lÖAndring i fr363 om krinliiiditeisfrealrciiseii, det ar en sjelf- klar sak.
Och hrarför skulle Red.
vara intresserad af att, s5soni det i R e k s uppsats skett, se den s+cn dragen i t \ if \ .elsrn51?
Dertill bör viil icke h a omstiincligheten föranletia Ked., att nagon i det niimda sakförhSllandet kan se Ben nic&lt;ldjens Lnk~ida, soiii t91 att Unka 118, &lt;IS fraga Sr om kihens likstiillighet i det yttre allinsiina lifvet~.
Far qvinnan den uppfostran, hvilken samhillet ar henne skyldigt, och ö p p n ~ s för henne alla de banor, p i hvilka hon kan utveckla sina an.
lag, bruka sina g9f \ .or och vinna sin I !ergiiing, sa nierlför detta ouiid- .gtingligen sina faror för henne, och dem skall en dr. / qriiinor visa sig e&amp;ia kraft att öfverviiina; men skulle inaii 1.51 derför beröfva hva j e ilvinna friheten att betriida ilessa banor?
Red.
har ju ingenting gemen- iimii vill tvartoni m med * de radilulla e~nniicil~ationsstriifva~ide~ia~, Iiekiimpa dem; derför bör ock Ked.
kiiina sig alldeles oberörd af el1 varning, som blott (19 iir ritt beaktansviird, om hon afser dess ?.
Sedan jag nu leninat det svar 11a Redaktionens ~amiiiirkningir .och spörjsiiihls, hvilket jag ansett vara af nöden, vill jag slutligen Tura nilgra ord med anleclning af följande utsaga af Redaktionen: * Det kan m8hllndn anmirkm till fihrar för hr B: s framsiEllning, all den Sr grundad p8 den tyske förf: n A. v. Octiingers nrbete: Die hlornlnaiisiik in ihrer Bedeuheg fiir eine Sucirlcihik.
Vi kunna ej dönin dcrom.
men önikn blon, all den svenske f ö r h sjelbiindigt och oparliiki behnndlnt det högvigiigr iimnct.~ Den o J j c l f s t ~ d @ t Iivilken, hir hyftas, hest9r deri att jag, s5soni jag sjelf i min iilipsats angifvit, henitat de Hesta siiTeruppgiftcrna frin .Dettingers berönirla verk: I&gt;ir Moralstatistik.
Skulle det milhanila -
hafva inneburit mindre osjelfständighet, om jag hemtat d e statistiska siffrorna fran en fransk eller engelsk författare?
Resultatet skulle för den frilga, som huir behandlats, h a h a blifvit det samma uiken i n ' rt fallet.
Men om det icke fins nigonting att invanab mot d e statistiska uppgifterna, synes det mig vara i hög grad omotiveradt af Ked.
att här t&amp;, vare sig om sjelistindighet eller osjelfsthlighet.
Hvad Bter partiskheten hetfiffnr, s i bestar den samma deri, att jag uraktiQit att tala om ett och annat, som Red.
hade önskat finna i min uppsats, men som im ilter a n d e lieea utanför mitt Tmne.
Redaktionen har nTmligen &amp; l; dels att jag skulle lemnat en redogörelse äfven för det inflvtande.
som osedlieheten bland m9nnen har DA deras kriminalitet; del; att .jag skulle pipekat, hrilket o&amp;hördt ansrar mist; drabba den lagstiftning, hvilken i det moderna sainh !Illet skapat e n klass af qvinliga parias och fortfarande underhiller den samma, p i det att m5nnen ostrafiadt mil dela dess usla lif utan att derför dela skam- m m och tdnget, som vidlider den samma; dels att jag framhallit &gt;fudcrt~as förtirliga ansvar för d e utsatta eller eljest öfvergifna barnens olyckliga öde ..
Det r r ett mycket stort misstag Redaktinnen begitt, d i den sagt att jag nfprtiskhet uraktlitit att tala om dessa sorgliga ämnen.
Jag skulle ganska visst haf \, a blat derom med allt för mig möjligt eftertryck och med all öhenygelsens styrka, om jag natn6p11 amrlf att dessn saker legat ikwn grunscrna fór min frantställning.
Redak- tionen befarar dessutom att ytliga 18sare kunna draga falska slutsatser af min framstuillning.
Det är möjligt att s i kan ske, och k.mske redarr skett; men att söka förebygga lättsinnighetens och tanklöshetens uppen- bara misstydning af min framstnlning, derpil var jag verkligen icke betrnkt.
d i jag skref i Tidskrift för kristlig tro och bildning.
Dock, den som med eftertanke läser slutorden till min uppsats, skall ganska \ * isst icke af den snmma kunna draga d e falska slutsatser, om hvilka Red.
talar.
Jag tager mig friheten att hTr upprepa des= slutord: dfver de bihliskn utsagorna: ' rUURdighet upphöjer ett folk, men synd Sr ett folks förderf och: %var och $n som synden gör Kr syndens tr8P kunna vi s * rit moralrtttiirtikcn innehKlier en gripande predikan.
i det att hon uppisar en fruktmivUrd syndens frnmhYidelrekrah hos rmful&lt;l.t och hos de indizidtr, hvilka fa,llit för frestelsen alt genombryta Ii ens och den helgsde tidens sknnkor.
Dennn predikan torde till (ifventyrs hos &amp; ra frmnkalln pessimismens stomm4 resignation, bos iikrii det förnirna föraktets nbky för hmhYllcts olycksbarn, hos andra seotimentalitctens ofruktbara tllmr.
flmr# vore det dock.
om hon hos alla förmådde framkalla i ena sidan en med .Ilvarlig sjelfpr8fning enad dom öfver brottslingens gerning och II den andra ett frimodigt och energiskt upptrx- dande mot allt, som i samfundsf6rhallandeni, i det enskilda och d n oIientligi lifvet Yr egnadt att inleda individen p i frestelsens och brottets bana .. Lpsala den 21 oktober 1886.
-- 7.
E. flrrgarrn.
Göteborgs qvinnoförening och dess tidskrift " FramBt ".
g et har mgts att ~Praniatw vore ett synnerligen liinipligt namn för en qvinno %renings organ.
Vi haf \ .a icke L M denna Isigt.
Samnet vill wra ett helt program, nien ntlof \ m blott ett: rörelse, utan att gifva ininsta garanti för rörelsens m51 eller riktning.
Franiilt Ran betyda tillbaka, det beror e n d s t fran hvilken p n k t jag iitggr och mot hvilken punkt jag gir.
Det kan innebiira ett ondt lika val soiii ett godt.
Det kan föra mig upl13.r fullkomningens höjder, men det kan ocksa leda inig utfor förnedringens slippriga stig.
Göteborgs ipinnofurenings organ &gt;Framat * har i sitt framtr5dande I~ekrYRat denna rL uppfattning af nainnets tretydiga innebörd, detta dels genom siii brist p i styrsel och sin fr9nvaro af ett fast mil, dels nu senst p o m fran~ / äiggnn&amp;t infdr sin liisckrcs af en ski / drin.~, sonr är r i f f y k af en qwi111&amp; strindbe~ianisnz af drt mest furncdrande $ / q.
Vi syfta 11; det stycke, under titel: ?Pyrrhussegrar * af den unga men rStclla Clerer, som blifvit intaget redan ökiiiida iörfattarcl~seiirlony~~ien i hsftet n: o 2 0 af ~FramSts.
F ö r h och hennes nesliga opus vilja vi s5 litet som möjligt be- röra, och detta endast för att l$ det kraftigaste afrada vara läsare fr511 dess bekantskap.
Att wgrunila flickans sjals nied sarlan läsning, vore en synd, likasoni det vore vidrigt och gagnlöst fur ärbara svenska qvinnor nit onudigtvis Iita sig uppröras och förbittras af en skrift, Iivars omna syfte rujer sig redan af titeln, och med afseendr p i hvilken det Br omöjligt att siiga, hvilkendcra ar inest naturvidrig och osund till hela sin sinnesriktning, hjeltinnan eller den nnga flicka, soni med kallt I~lod satt sig ned vid skrifiorrbt för att konstruera denna vringbilil af en (pinna.
' I ' ilkigga vi, att en sadm moralisk ruin, som den, om hvilken (lessa båda företeelser vittna, kon förklaras enilast af den fullkoniligasie ~~rinciplushet, fiirenad med cn tuktlös och dcrför iinda till ytterlighet depraverad och vanslagtad fantasi, samt att den skamliga skildringen iir gjord med en formel talent, soin förviirrar intrycket af det Issta genom att röja niisshuk~t af goda gaf \ .or, sa hnfva vi sagt nog.
Det iir nied en bitter kiinsla af blygsel och bedröf \ .else, som man st3r inför denna dubbla företeelse af qrinlig förncdring, och likval finnes i samband hiirined ett annat iörh5llande, som s r egnadt att framhlla om möjligt Ninu djupare grän~els~, det, att Stella Cleves stycke iir publiceradt af den q \ .inliga redaktionen af en tidskrift, som ar organ för en qvinnoftireiihig.
Man kunde grata vid att se r51 svenska qvinnofraga, hittills hallen i helgd och tukt, salunda dragen i smutsen.
Man kunde gråta öfver dessa unga quinnor, hvilka förstå SS litet af den hederliga pressens upp- gift och ännu mindre af den principfasthet, den takt och finkiinslighet,
250 som fordras för att föra en qvinnoförenings talan.
Ja, man vore n5ci att fraga sig om dessa qrinnor äro blinda, omedvetna verktyg för en fiende till q " nnorörelsen, hvilkeu brukar rFrain3t.
till att störta hela saken.
Men d3 f5r man vid narinare efterfragan veta det märkliga förh3llandet, att det ar dessa saminn nnga qrinnor, hvilka bildat hela areningen och skött hennes niinga praktiska uppgifter, med nppoffring af tid och möda, samt pd ett synnerligen klokt och framgrlngsrikt sätt.
P3 samma gang man blyges öfver deras litteritra framtr3dande, ville inan s9ledes gI5djns öfver deras satt att praktiskt verka och handln för sin nppgifi; och likväl d g a r man icke fullt glitdjas.
I) et Tr tydligt, att hrad som bygges upp med den ena handen, rifves ned med den andra.
Man vet t. ex., att Red: n af Framåt bland annat lofvat göra tidskrifiens innrhbll njutban äfven for arbetsklasscns q h n o r.
Man han s3ledes befarn, att rid dc liisesamqv5m, som föreningen, enligt en mycket god plan, anordnat för helt unga arbeterskor, stycken d d a n a som wl ' yrrhussegrar~ kunna Iiisas högt för det lilla auditoriet, man iiniide t5nka sig att de fattiga sömmerskor, soni bespisas med I~illig middag tillika i 3 till lik Ainalie Skrains smutsiga fantasier eller d e danska socialisternas skildring af &amp; ii iniponerande stilllning.~ qriii- norna intaga i d e m - processioner (!
), jemte nppinaning till Sveriges qrinnor att nnderstödja sina &amp; iiska systrar, d9 dessa risa sin sjelf- st3ndighet inedelst strejker och fackföreningar!
Man vagar derför icke obetingadt gladjas ens At det goda föreningen velat och \ .erkligen utfört, utnn man fr9gar sig ined bäfvan: h n d uilf Gdftborgs pin~ro- farcninz?
och h a r t $lyr / len &amp; II?!
Föreningen bar sitt 9rsmöte i dessa dagar.
Skall hon ej der stXlla till sig sjelf den frigan och söka gifva ett klart svar pa den- samma?
S9 som nn, kan det ju ej fortg9.
l ' idskrifien skulle störta föreningen.
Rensinnade och samvetsgranna föreningsmedlemmar, som hysa aktning för sig sjelfva och sin uppgift, skola icke vilja stii qvar i den wetydiga stgllningen mellan ett samfund, som arbcfarjhl quinnans Aöjkndc, och cn titIrRrift, som upptager d a m q Q a drkfer, aymn dr fdr gviirnan nlcst fJrredran&amp;, och som i biista fall getiom intagandet af daliga eller underhaltiga bidrag neutraliserar inflytandet af itskilliga goda uppsatser, som den haR att bjnda.
HYttre d9 ntt skiljas i tid.
Biist vore dock on1 den kacka redaktionen hade nog verkligt mod jemte öfvemodet, nog storsinnad ödmjukhet, att öppet e r k a n a sina missgrepp och frivilligt ställa sig under kontroll af en niimd, bildad af personer med snndt omdöme och full känsla af det ansvar.
som innebitres i ledningen af en qvinnoförenings organ, en nämd som inser, att det galer för föreningen icke att rusa sframh-, likn godt i hvilken riktning, n h n att dligt striifm upp&amp; mot sitt n d l l Hnru min helst, skola v i egna Göteborgs qvinnoförenin och dess prahtida verksmnhet d r varmaste aktning, p9 siinina &amp; ng \ .i öppet littala var öfvertygelse, att hon icke Jan samverka med ~Framat under dess niivarande ledning, utan att alvar.mmt skada sig sjelf och sin sak.
.
Fredrika-Bremer-Förbundets verksamhet sasom radgifvande i juridiska ärenden.
Syran mottager förfrigningar rörande dels befaradc eller inledda rättegångar- i civila cller kriniinella niil, dels allinäntia rättsaiigelagciilieter, dcls ock öfnga i den niedborgerliga sam- lefnaden iippko~iiniandc rattsförliillandcii.
Såsom exempel af sistniniiida klass kunna nämnas äktenskapsförord,, boskiliiad, köpekontrakt, fullmakter, testanicnte: gåfvobre.
bouppteckning och arfskifte, förniyiidareireiide~i m. m.
För besvarande af dessa frågor liar Byrån försfikrat sig om biträde af jurister af erkänd yrkesskickliglict.
Då Byrins tjenst i dylika saker anlitas, öfverleninar Uyrin ärendet ofördröjligen till yrkesmannen.
Genom sin niellankonist försäkrar Byrån de rådsökande om tv5 fördelar: I) att deras angeltigcnlieter laggas i händerna på niän af erkänd skickligliet, z) att clcssas bitride erl15lles till billigare pris an under andra förli9llariden: Iirarom B y r h lyckats utverka benäget löfte.
Obs.
Z.
Den juridiska lionsiiltationen betalas af den råd- sökande enligt aftal nied eller debitering fran den jurist soni öfvertngit iiifilet, och direkt till hononi.
Endast iiiiclantags \ .is kunna rid kostnadsfritt gifvas.
Obs.
/ Z.
Till tids vinnande böra redan vid första nieddelan- det till B y r h s i fullständiga upplysningar som möjligt gikas om deii sak, för Iivilken juridiskt biträde önskas.
b Z För B y r h mellankonist etlägges en afgift, Iivars belopp star i förliillande till det arbete och de onikostnader soni från Byraii utgatt.
denna afgift niedgifves Fredrika- Brenier-Förbundets niedleniniar en viss nedsättning.
A s Hans lilla tenndosa.
an har sina pengar i en liten tenndosa *, sade huslmn.
&gt;Jag har aldrig sett, hum den ser ut inuti *.
Hon mr en graliirig qvinna, ett stycke p i v9g mot sjuttio ir.
Hennes fem barn, söner och duttrar, voro alla försörjdn och hade egna fainiljer.
Det gmnln paret
252 var ensamt, likasom i början af deras giherin3.l.
Da hustrun nu hade mindre att göra, sysselsatte sig hennes tankar mycket med det förflutna.
Hon kom ih3.g sig sjelf som en glad ung qvinna, hvars fader gaf henne vissa m8nadspenga1, som hon kunde använda eRer behag.
Hon blickade nu tillbaka öfver nästan ett halR sekel af sitt lif som giR, hvamnder hon hade kant sig .precis som ett fattighjon,.
Fran början hade hennes man aldrig erbjudit henne n9gra pen- ningar.
DA hon var tvungen att be om sadana, hade han alltid fragat: ~Hvad skola de vara till ?&gt; Han gaf henne alltid pennin ar, db hon begärde, men sade alltid: rGif mig tillbaka det du far över vid vexlingena, och hon gjorde det alltid.
rSalundr, sade hon, ahade jag aldrig ett öre att använda fritt, som man ju satter sb mycket v9rde p9.
Ibland ville jag skänka litet At en fattig, eller till uiissionen, eller gifva ut litet för egen del till nigot, som ej var alldeles nBdvändigt; men det kunde jag aldrig.
:, D8 hon nu i sin 3.lderdom satt och funderade öfver detta.
kände hon pinan deraf s9 stark, att hon var tvungen att lätta sitt hjena genom att tala om det för nigon och s i fick jag veta det.
&gt;Det rar niistan outhllrdligta, sade hon.
Jag var en god hustru och en god moder, och jag fullgjorde alltid mitt arbete.
Min familj saknade aldrig nigon trefnad, som min omsorg kunde anskaffa.
Det var en tillfredsttillelse att se dem alla trif1.a~ och ha det bra, och detta hjelpte mig att bära den der den der ja, just den der f d r ö h f j ~ ~ h n d känslan c af fegt kryperi, som en tiggare torde ha, nar han star vid en bakdörr och ber om litet mat.
Om jag hade varit död, och en hushzWerska eller tjenare hade gjort för familjen, hvaii jag gjorde, skulle min man ha tyckt, att hon förtjenat en god lön.
Men jag rar rn~Iart hans hustru, och lagen gal honom rättighet och det utgjorde skillnaden.^ att fa min hielp Hennes ndlande, tårfyIda beskrifning af sma drag, som visade ilet lidande och de förö~lmjukelser hennes armod ålagt henne, koinmo inig att yttra: ~Hvarför sade du honom ej helt öppet, hum du kande det, och hvad du ansbg vara rätt.
: * &gt;Jag gjorde det en ging, för Iange sedan.
Han hörde p3.
mig, tills jag hade slutat; men han tog ilet, som man upptager ett barns tanklösa prat.
Hvarken d8 eller nigonsin sedan erhjöd han mig det ringaste, utan sade endast: Har du icke allt hvad du behökeri * P i en anmärkning, jag gjorde, svarade hon:: Jag vill ej, att du skall tro, att min man icke är en bra menniska.
Han ar mycket aktad i vart samhale.
Han har uträttat en hel del offentliga uppdrag far stadens rtikning, är verksam inom församlingen och verkligen en god man.
&gt;Det är bara det, att jag känt mitt lif med honom vara ett lif i stor fattigdom .. Rorttorkande n a p &amp; ar, tryckte hon hastigt en kyss p3.
min kind.
Det d r en hisrorin de äkta mannen borde lagga p8 hjertat.
Ty visserligen har ingen hederlig man, son kommm an hinka d@, lust att komnia sina barns moder att känna sig som en tiggerska.
f - - - - w. g.
Hvarjehanda i qvin nofragan.
Sverige: Otieiitliggörandet af Ajlr lag6erdninprs Jurslag till nya bcst~~nmc / scr rilrnira2 ä h raakars qcnJotnrförM1landrn 51 den vigtigaste tilldragelsen niider hösten, 118 qvinnofr8gans omrade.
För- slaget har iroga fi~ljt riksdageiis yrkande i skrifvelsen af i884 ined anledning af frih.
Stackelbergs III.
H. inotioner, pi sainma gang det forsökt att förinedla dessa yrkanden mi: d .det historiska saniiiinii- hanget.
* Förslaget iir tillgiingligt i bokhandeln h I kr.
och bYr stn~Icras uf h a r och cn sonr inscr den stora w&amp; den ifr&lt; ?p~ara~~de nform811 innrlir.
I det inoni kort iitkoin~nande nov.
hiiftet skall Dagnv nieddela en öfversigt af förslaget.
Qr~inl@ &lt;iflirsvcrksuniliEt.
Att iruntiuinier Bfven 118 atErsornr3det kunna bryta sig en viig.
der115 hafva vi ett nytt bevis i Hedin S. Berlins pappershaiidel.
Norrinalnistorg 4.
Den siiiakfulla butiken eges och skötes uteslutande af fruntirniner, och m: in kan der fA allt hvad till on ~inppersafi&lt;r hörer.
(Vi hiiiivisa i öfrigt till annonsen 3 Dagnys oiiislag).
Qvinl&amp; studrntw.
Vid I.nnds iinirersitet.studera iiinevarande höstterniin G unga qviiinor, af hvilka tre iiiiina hlifva kikare, en studerar huinaiiistiska iiniiien och sprak snnit tv5 naturvetenskap och niateiiintik.
Eii ny qvinlig student, fröken Anna \ \ ' estnian.
soni iiniiiar taga graden in0111 den iiiateiiiatisk-riatur \ .ete~iska~~liga sektionen, har i höst I&gt;lif \ .it iiiskrifven i stiidentk8reii.
HJgrc I ~ ~ ~ I I ~ U ~ I J I och ~ I I A~orn~r&lt;rIskolai~.
~ ~ ~ I I I I I Liirjungariies an- tal i seminariets 3 afdelningar Sr denna höst 7 7, i normalskolans Stta klasser 236 och i dc 3 furl~ercdai~dï klasserna 50, suiii~na 363 elever.
En hnrs i matlagning, I&gt;erSkiiad pi?
zo dagar och niirinast af- sedd för dailier ur den högre societeten, har ej 18rige sedan.
[IS för- anstaltande och under ledning af doktorinnan Edholni, född ron Heijne, salnr fru M. Odelberg, född t \ kernian, I~örjats i arij) rinsens palats.
Prins Oskar har viilvilligt sthlt 3 rum och kök till daniernas disposi- tion och niatlagningen fortg8r under tv3 kokfruars ledning frhi kl. % 9 f. in.
till 4 e. ni.
Qvinl@a bofibindarc.
Q \ .innor hnfva nu 5fvcn börjat att 8 egen verkstad iitöfva bokbindcriyrkct.
Si har i l.iiiid en ung qrinna fr811 ett bilcladt hem bppnat egen rörelse och en annan i Motala öfver- tagit dc11 af henues aH.
man g r u i i ~ l d e bokl~inderiaff3rcii.
Qwinl&amp;a / rnt~deI~rtsandc förekoinnia nuinera ej SS sallan i vart land; bland andra reser en dylik f. n. omkring i Kalmar 1311 och tager upp order p8 cigarrer.
Qwi1111g rcdaktur.
Siii8skolel5rariii11~n fröken hlaria Kyströni har grniidat och utgifver en iiiSna~lsskriR ~S~nBskoleviiiiiieiir, hrars första niinimer utkoninier iiii i Oktober.
-
254 Norqe: Samundcr~~isninp.
Devartementet för kvrko- och undervis- niogsv&amp;det har den 17 augusti bifallit en inlemn&amp; ansökning om att 4 flickor skulle få intams i Fredrikshalds amellanskolm 6: e klass.
och; illika för framtiden behtit, att .der den allmänna mellanskola~icke ar organisend sasom gemensam skola, kunna flickor intagas i g: e och 6: e klasserna, sedan de genom intagningsexamen visat si kunna följa med skolans undervisningx De betraktas derigenom sfsom skolans liirjungar, betda samm skohfgift och &amp; njuta samma nedsittning deri som gossarne.
Danmark.
Samkolor.
I Sams8 realskola har man börjat lemna flickor tilltmde till undervisningen; och i högskolan i A s h hafvn i vintras första gangen qsinliga ele \ .er undervisats tillsammans med de manliga, dock innu icke i alla iimnen.
Försöket har hafi en fram- g h g, som öfverträffat alla förväntningar: och i stallet för att p i nigot sitt inverka störande p3 minnens undervisning, har qvinnornas niit- varo, s8 r91 i skolsalen som \ .id de sillskapliga sammankomsterna.
bidragit till .att en synnerligen god ton herrskat bland denna vinters Iarjnngar.~ Faderns biärug tul &amp; ta barns wrdtrhdll.
Justitieministern har den 13: de anpsti detta Sr till samtliga vederbörande litit utgi en skrifvelse, inskarpande rigten af att fadern tillh5lles att till modem eller fattigdrden inbetala onderhSll för sitt utom Bktenskapet födda barn.
JIinimiim i r halften af hvad barnets nnderhS11 efter veder- börande myndighets uppskattning kostar; men SS snart faderns lefnds- strilning eller fimnögenhetsvilkor det mrdgifver, bör större bidrag af- fordras honom.
Tyskland.
Fdr de hagre j ?ickskolornn i &amp; eusstn har en nor- malunderrisnings~11an utarbetats, som risendtlipn förminskar kurserna, särdeles i tyska, matematik och historia.
Undervisningen i det sist- n.ïiiiiida Sinnet skulle inskrYnkas ii11 historiska s k i l c l r i n ~ o ~ ~ hiografier.
h Offentliga examina skola afskaffas.
ferielasning ej f ffragasdttas orh heniarbetct inskrankas till I tiinina, men för dc öfre klasserna till högst 2 timmar dagligen.
Uniuersilcten stängda f i r p i m o r.
Den prens5iske undervirnings- ministern har förordnat, att qvinnor hadanefter hvnrken som studentskor eller Shörarinnor skola ha tilltrade till nSgot preussiskt universitet.
Lärarin~~ea~~talet uid Berlins folkskolor var rid slutet af Mars mi- nad sistlidet r 1,288, hvaraf dock 534 undervisade endast i slöjd, gymnastik, teckning och handarbeten.
Deras lön för 24 timmms tjenstgöring i veckan var i medeltal 1,462 mk 50 pf.
Mannen hafva högre lön, men mbte tjenstgöra 28 timmar i veckan.
Afskdade gr~far6ctcrs&amp;or.
Konnngsgnifvan rid Königshtitte i Ofverschlesien har afskeht alla qvinliga grufarbetare, med undantag af bergsmmsenkorna, dels för att lemna mannen rikligare tillghg till arbete, nii d i stenkolstillghgen är i aftagande, dels ock till sedlig- hetens befordrande.
Quinlig IidnNfgs~~tgifuare.
Ramberger Tageblatt har för en tid sedan fått till ansvarig utgifvare Fröken Narie Reinde, den förre ega-
255 rens dotter.
Det s3ges a !t hon leder tidningen med stor skicklighet och fraingfng, England.
Quinlka n1ed1cn1111ar &lt;rf Cobtlcn-R111bdcn.
Cobden-klub- bens styrelse har valt Miss Florence Nightingale, Mrs Cobdcn Sickert (dotter till Richard Cobden), Mrs G.
M. Crawford i I ' aris (enka efter Daily News ' parisrrkorrcsl~on (lriit) och M: lle Sophie Raffalowich till inedlemmar af klubben, soin hittills blott riknat niaiilign ledamöter.
Til1 I h r y Fn70ccffs mi,rnc hafvn en del qvinnor i England, i Charing Cross i Imidon, litit uppbygga en för vattendrickning afsedd, med en portrittnie (laljong af H.
I.
' a \ \ .cett prydd fontfin af granit, som afticktes den 2 7 sistl.
Juli, hrarrid tal höllos af Lady Louisa Gokl- smid, 1,ndy John hlanners samt Mr F a n ~ x t ~ syster, s dcn berömda 13karen Mrs Gnrctt: \ iiderson.
DC erinrade om, huru professor Fawcett under 2 0 Srs tid gitt i spetsen för arbetet för qvinnans rattigheter, hum han som General-Postdircktör och inedleni d rcgeringcn skaf- fade q \ rinnorna tilltrfide till post- och telegrafvcrkcn, samt huru de lin honoin att tacka för ininga andra af (le nya tlbiigar till sjeliiörsörj- ning, soni de numera cga.
Fingerbogs-1ip.011 (l ' liinible League) heter en ny förening, som lagts till de inhga, h ~ i l k a i London arbeta för rfilgörande indamil.
I ' öreningen, som iitrecklar en synncrligeii liflig verksamhet, har till finda- ilifi1 att skatia yngre och 3dre qvinnor i östra I .. ondon arbcte.
De arbetslösa iipps6ks personligen af ligans meilleinniar, som leninar ilern rcdan tillklippta tyger till sömnad, för att göra det möjligt 3fx.cn for de iniii~lre kunnige att förtjcna sin utkoinst.
For att crhMa qui111kn läkare hafn ej mindre Bn 500 ansedcln inncr8narc i Oxford, deribland t~nircrsitets~&gt;rofessorer, undertecknat en böneskrin till biskol,eii, att lian iiifitte verka fur att i kyrkans och statens samt silrskililt fiktenskapets helgds intressc -: niord- ningnr initte vidtagas, att qvinnor för alla sjiikdo~iisfall kunde ha tillging till qvinliga likare.
Frankrike.
Deu utst3llning, soin iii5larinnornas och bildhiigga- rinnonias förening (Unioiz da f m r m pintrcs d scrr&amp;atr$ detta Sr hillit i I ' aris, riknadc 321 oljefirgstaHor, aq \ .arellcr och teckningar, samt n3 plastiska konstrerk.
Frfinista platsen intages af blomster- inflningar och ~tiki&gt;en~Stj~cken; men Sft-en p8 mdra o m r i h n funnos minga utinirkt?
taHor 3fvcnsoni Hera frainst5cudc skull&gt;tiirer.
Dct stora nkadcrnirRn priscf i Iiögrc niateinatik p i iz,ooo francs \ .id Collc !ge de France erhöll en fröken Rortniker i Paris, tillhörandc en ansedd familj i Odessa.
Madame Adam, den spirituella franska författarinnan, Bnnar inom kort af helsosk31 arg9 frin le (lningcii d d a iiourelle Rerne ..
Hennes eftertriiilnre blir den ryskc likaren Dr Cyon, en utpreglad panslarist.
Afad~nlc Ribard, mcd.
dr., som i egenskap af huslikare itföljde Pnul Bert 115 hans mission i ' I ' onkin, har plötsligen aflidit, kort innan hon skulle operera I.: nketlrottniiigeii af: \ iiam för I&gt;lindhet, nigot hvartill hon först efter mfnga svirighcter lyckats f3 tillstfind.
-
IEo ' gre flicksholo~: Enligt undervisningsministerns senaste budget i Frankrike f. n.
31 lyceer o c h högskolor för flickor.
Ytterli- gare t o skola ö p p n a s n u i Oktober eller nästa Januari o c h r j till i Oktober 1887.
Schweiz.
Lyx i Mudsd hos barn.
Styrelsen för den schweiziska o v i n n o f ö r e n i n ~ e n h a r beslutat att.
för a t t motverka den öfverhand- tagande lyxen i skolbarnens kl&amp;lsel, till kantonernns skolstyrelser s a n d a en skrifvelse, Iivari de uppmanns a t t bemyndiga lärare o c h litrarinnor a t t p i I h p l i g t sätt ingripa.
s i s n u t de finna de a t d e m anförtrodda barnen vara antingen allt för m o d e r n t och dyrbart finnas utstyrda eller klädda p8 ett för helsan skadligt sätt.
N.
Amerika.
@ in&amp; juriskandidat.
Juridiska fakulteten i Yale College h n r gifvit Miss Alice Jordan d e n juridiska graden l .. L.
B.
(Legum Baccalaureus), dock under förklaring, att universitetet blott m e d sällsynta undantag vill förläna sina utmarkelser i t qvinnor.
Miss Jordan h a r fått fullmakt att uppträda s o m sakförare o c h juridisk ridgifvare i Michigan.
Med undran fr5.g~ vi.
hvilka principer Redaktionen föl ' cr vid valet nf de skisser och noveller, som i n t n p i Ihgny.
Vi i h k i nKrmart Eglits .förstlings- fönök .. Undcrkastn det .$on uttömminde kritik vilja vi icke: för dc1 förstu i r der nartan ej värd1 krit *, och för det nndm skulle dclm ge inledning till ett alltar lkng~ meddelande.
\ ' i viija cndrat slgi, .tt D O ~ ~ W unga I I J / m hör till d n litedm godtköpskmm.
rom ej rrndrr ndgom firrudnd~iug bör intagas i Dngny.
Att uppmuntra B ryende idangers Yr visscrligco hcrÖmvKrdt, men ntt uppmuntra hvnrje rkolllicfnrtsdt förrök till författarskap, anstir cj en tidrk " lt.
som har om hand s6 ömtlliga intrearen rom Dagny.
Den kampar för rrkcr.
som innu iyvKrr räkna motrtkndnre i mllngd.
och bör derför vill skta sig att och Eglit Yr, itminstonc p i nLgot filt 15.1s en qvinnn fmmlrl&lt;ln rom omogen tills ridirq omogen rom författirinni.
.litdltmaor.
af Fr. Br.
fbdf.
pi - Smr: Ki torde ha rYtL I illa hKndelrer Kr det n) uigt för den unga f ö a n alt lysrnn till edert uttalande.
Ihigkommar bör dock.
att det k m cnrn förf: n att hon i ett ett fel af Ihgny nit intaga ett förstlingsförsök, men icke if n 4 0 1 som ju ligger i saken natur.
sidant f i n ö k visnr sig omogen Rd.a.
Svw Till Vdmntr af henrfudier.
DL förfin nf den pibörjade uppsatsen i irnnct sjuknat, kan intet svar nu gihm 6 era nnmllrkningar.
men som dc röja intresse för siken, antaga vi u t era önskningar framdeles skola up fylla-.
Genom ett Iiesök p l " y r b eRer e;: brer till Hemstudiernas ledare.
kunnen I genast crh8lln de mest detaljerade upplysningar.
-
