# ID: svediakorp-per3690
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1934
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 10,253
# sentences: 439
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Elin Wägner: Guds folk och Gandhi.
Lady Macbeth i Ryssland.
spelen beledsagas under många scener av För ungefär ett år sedan f r i g a v s l y c k a t s bryta många s k r a n k o r mel- r e g e - lan dem och de andra.
Hans beslut ringen som inte ville r i s k e r a hans ä r att untouchability s k a d ö med ho- död i fängelset.
H a n a v g a v då fri- nom, och hans avsikt med r e s a n v a r villigt e t t löfte att hålla sig b o r t a att träffa kastväsendets h y d r a död- f r d n politiken u n d e r det å r han f å t t ligt och a t t b r y t a den förbannelse, e f t e r s k ä n k t och b e g a v sig i stället ut s o m avsöndrade de o r e n a från fol- på till de i n d i s k a provin- kets övriga kaster.
h a r s k a p a t ett n y t t u t t r y c k T i d e v a r v e t h a r r e d o g j o r t f ö r tidi- f ö r parias, H a r i j a n s eller guds folk.
g a r e skeden i k a m p e n m o t kasterna.
D e n t i d n i n g som avlöst Young I n d i a,, Vi h a b e r ä t t a t hur G a n d h i f ö r två å r d ä r h a n f ö r u t s k r e v s i n a många gån- sen med sin f a s t a intill döden g e n o m - g e r f r u k t a n s v ä r d a ledare mot engels- d r e v att kasthindiier, kastlösa o c h m ä n n e n s politik, heter Harijan och m u h a m m e d a n e r enade s i g o m ett f ö r - innehåller icke e t t o r d om politik, inte M:me S slag till v a l o r d n i n g u n d e r k o m m a n d e ens under de veckor i s o m m a r då den ett orkesterackompanjemang.
Detta blir dock aldrig så starkt, att man får ett Gandhi av d e n angloindiska Stockholm Liljeholmen Kungl.
Hovleverantör — Vad har hänt?
rundresa OCIALDEMOKRATERNA räkna nu ut S vilka vinster landstingsvalen skola medföra för deras representation i Första kammaren.
Tillsvidare få de 72 mandat av kammarens 150, vadan de borgerliga få en svag majoritet, om man nu ska räk- ' n bondeförbundarna dit.
Under de när- maste fyra åren ända upp till 1938 skulle sen ytterligare några förstakammarman- dat tillfalla socialdemokraterna, varefter de räkna på att i kamrarna och utskotten stå lika starka som de borgerliga.
Men mycket kan hända innan dess!
ÄRO KRIGETS VÄNNER OCH PROFITÖRER oroade av fram- gångarna för Frankrikes europeiska Poli- tik som går ut på att förhindra krig och ha de därför begagnat sig av de missnöjda kroaterna som en bricka i spelet?
Kunga- mord är ju tradition i Serbien, det bör h a varit lätt att tänka in dem på denna tan- ke och så få Barthou oskadliggjord på köpet.
Man får hoppor att mordet på kungl Alexonder och franske utrikesministern icke tages upp av de ansvariga statsmän- nen som den krigsprovocerande det är.
SPANIEN DET ÄR handling ENDA OUT- NYTTJADE LAND som finns kvar i Västeuropa.
Där finns storo slumrande möjligheter, där är allt a t t göra.
Jorden och folket skulle ge rika skördar om de finge sin rätta vård.
Men vad v; se är hur Spanien, kort efter den första revolutio- nen som gjorde av med monarkien, kastar sig i ett blodigt inbördeskrig som river ner värden i stället för att uppbygga.
Det är en tragedi jämförlig med den österrikiska i vintras.
I stället f ö r enig samling kring uppgiften att bygga ett nytt Spanien h a de olika folkgrupperna nött ut sig i slagsmål och gräl om vad som skulle göras.
Under det första fri- hetsraseriet förjagades jusuiterna, och folket sökte kasta av sig kyrkans ok.
När det sen inte fanns någonting att sätta i kyrkans ställe som ledare och uppfostrare vann kyrkan mark igen, delvis tack vare kvinnornas röster.
Av den sedan länge övermogna jordreformen blev inte myc- ket mer än lagar på papperet.
Arbetarna kände att revolutionen inte var deras re- volution, att den stannat på halva vägen.
Genom ett ständigt guerillakrig mot den borgerliga republiken gåvo de reaktionen vapen i händerna.
D e separatistiska strävandena inom Katalonien komplicerar situationen.
Fer- dinands och Isabellas verk, det enade Spanien, ar hatat efter 450 år.
Det verkar cyniskt att förebrå den spanska arbetarklassen att den inte nöjer sig med en regering som är parlamenta- riskt korrekt.
Kombinationen mellan ra- dikaler och klerikaler i den nya regerin- gen måste driva den till drsperation.
Och den tyska arbetarklassens ode står som en varning för arbetarna i alla länder.
IDEN AR FULL A V TECKEN OCH UNDER, inte minst underbara äro tecknen som tyda på ett närmande mel- T självstyrelse, som utmärkte s i g d ä r - i g e n o m att de k a s t l ö s a inordnades i den allmänna valmanskåren med sä- kerhet för platser i provinsparlamen- ten f ö r ett antal a v de k a n d i d a t e r, som f å t t mest röster.
L i k a l e d e s att e n g e l s k a r e g e r i n g e n tog tillhaka sitt f ö r s l a g till s e p a r a t v a l m a n s k å r f ö r parias och sanktionerade Gandhis f ö r s l a g.
Sedan h a r G a n d h i l y c k a t s f å k a s t h i n d u e r n a att f ö r k l a r a att » ingen m ä n n i s k a skall v a r a o r e n på g r u n d a v a t t h a n blivit född b l a n d de kastlösa, o c h att b e s l u t a a t t de- Gandhi tuerar vissa partier eller förstärker vissa Den dramatiska aktionen stämningar.
försiggår då i en rytm, som fullständigt harmonierar med musiken.
Denna starka rytm har alltid varit ett utmärkande drag hos rysk teater som man kan iakttaga vid studier i det utsökta statliga teater-!
eth.
rn historiskt betydelsefulla omriktnin- n gen a v frihetsrörelsens politik ä g d e rum.
Däremot kan man i denna stora roll som tilldelas musiken vid upp- tidning vecka efter vecka följa Gan- förandet av ett drama.
De flesta skåde- dhis n y a frihetskamp.
D e n riktar sig inte mot engelsmännen, v i l k a s förtryck s y n e s honom för ögonblic- ket m i n d r e viktigt a t t b e k ä m p a.
Den v ä n d e r sig mot sekelgamla, med re- ligiösa föreställningar uppblandade och av dem helgade fördomar, som fjättra Indien i självvalda b o j o r.
Den r i k t a r sig mot det r ö t s å r i d e n indiska folkgemenskapen som tillva- ron a v f e m t i miljoner f ö r a k t a d e och fysiskt och psykiskt försummade, Christina av Hollywood.
M etro-Goldwyns Christina har berett mig ett verkligt nöje under flera Först gladde jag m i g åt att läsa recensionerna nere på landet.
Jag f i c k den mest lustiga bild av denna » drottning i varje tum » samtidigt givande katten i r a s l a g l i g a medborgerliga rättighe- drottningskapet för att bli » en vanlig ter genast skola lagfästas av f ö r s t a förkomna medlemmar av guds folk kvinna i en mans armar ».
Det var en f r i a parlament.
Han har också väckt utgör.
G a n d h i har alltmer kommit fantastisk kombination som gav m i g idé- upp en här av entusiastiska efterföl- associationer med kalvhjärpen och oxha- jare som a r b e t a bland parias, och (Forts. å sid.
4.)
ren.
Likaså fascinerade mig diskussionen om denna Kristina var historisk eller ej Den verkliga Kristinas l i v fick sin prä- lan andra och tredje internationaten.
mel- branden var en nazistisk manöver vari gel av protesten mot mindrevärdesstäm- lan socialdemokrater och kommunister.
Röhm, Göring och Goebbels voro inblan- peln på hennes kön, hon skydde äkten- Ryktet vill veta att initiativet utgått från dade.
Skriften har grundligt undersökts skapet av fruktan att komma i beroende Moskva som kommit till Amsterdam med på sin äkthet och efter detta lär kunna av en gemål, hon överdrev sin intellek- ledas i bevis det så många misstänkt: tualism och föraktade Sven moderskapet.
förslag till sammanslutning.
Hollywoods Kristina lider a v den I Frankrike är ett samgående mellan branden var nazistisk provokation, och konungsliga ställning som höjer henne kommunister och socialdemokrater redan anklagelserna mot kommunisterna med- over kvinnokönet, och vid första plikt- ett faktum.
Den kommunistiska fackför- vetet falska.
P å sådan grund vilar det kollision mellan spanske ambassadörens eningsfederationen skall sammanslås med tredje riket, som enligt Hitler skall bestå och svensks folkets fordringar på henne, offrar hon makten och positionen fur att i tusen år.
den socialdemokratiska.
få kärleken och heroendet.
I England har, som Veckovakten med- Samtidigt ryktas att det var en 14-årig Hollywoods Kristina ä r alltså en kon- delar i förra numret, utvecklingen gått i pojke som frdn ett hustak vid Alexander- trär motsats till den svenska Kristina motsatt riktning.
Det är typiskt att lusten platz kastade ut de illegala flygblad, som men annars är det rätt.
Ja, d e t vill säga, kanske man får lov till samgående är minst, d ä r hotet från gav propagandaministeriet anledning att fascismen icke spelar någon roll såsom i starta den senaste presskampanjen för att ta lite tillhaka på det.
Inte vad angår Garbo, ty ehuru visserligen på orätt plats utbyggande av den tyska luftflottan!
Sverige, och England.
i kungastolen, var hon en i alla situatio- ARTIKEL om » Utsikterna i Saar » E N MEDICINSKA VETENSKA- ner och kostymer skön ung kvinna med VETERAN, en säregen, svårtydd charm.
Jag njöt av säger professor Böök att tyska fronten PENS FRÄMSTE Garbo som uppenbarelse med ena halvan är relativt stark.
men kan vackla om na- ryske professorn Ivan Pavloff, fyller 85 av mitt medvetande, medan jag med an- tionalsocialismen gör sig skyldig till nya år.
Han var den förste nobelpristaparen dra halvan ömsom hade roligt åt, ömsom missgrepp.
» Ännu en 30 juni, ännu ett; medicin och åtnjuter världsrykte för retade mig över manuskriptet.
mord i stil med mordet på Dollfuss - sina undersökningar, varigenom han dra- Det har meddelats från Hollywood att och Saarområdet torde vara förlorat. » git in själslivet under fysiologiens do- det varit herrarna som gjorde Kristina angeläget att veta a l litet som möjligt om Den avgörande stöten mot den tyska mäner.
Hela det nya ryska systemet, som den historiska förebilden.
Gott, kanske samhörighetskänslan har kanske nu kom- utgår från tron på att människan om- häri ligger en viss hänsyn och vördnad mit.
Den arkebuserade stormavdelnings- vandlas om hon får en helt ny miljö att för materialet.
En annan sak är att des- ledaren Ernst har lämnat efter sig en reagera emot, bygger ytterst på Pavloffs sa tränade herrar av sådana hänsyn låtit skriftlig bekännelse om att riksdagshus- forskningsresultat.
Bolsjevikerna hylla stora effekter ligga obegagnade.
Till exempel: Den vackraste scenen, regimäs- honom därför varmt vid 85-årsdagen, all- sigt sett, var den då Kristina, som avlagt deles oberoende av att han står skeptisk äpple och spira, krona och mantel och ah- mot dem och deras sätt att tillämpa hans dikerat i stället för att förlova sig med Iäror.
De säga att han är en stor revolu- pfalzgreven, hanar sig väg ut genom d e tionär i sin vetenskap, fast han är kon- bestörta ständerna.
Det var vackert när de mörka leden veko för den smarta vita servativ i politiken.
Han har till sin dis- kvinnofiguren som satt igenom sin vilja position en hel vetenskapsstad, och den mot dem alla.
Tänk om publiken då sett materiella basen f ö r hans experiment vid- och vetat, när hon kom så oemotståndlig gas för varje år.
Folkkommissariernas emot den, att vad hon såg framför sig råd har till minnet av hans 85-årsdag in- inte bara var John Gilbert utan ett nytt kungarike, andens rike, där hon skulle bli stiftat ett årligt pris på 20,000 rubel, som drottning, och ett nytt fädernesland, den skall bära Pavloffs namn.
Kontrasten katolska kyrkan, där hon skulle vinna mot den tyska regimens behandling av medborgarrätt!
Det kunde kommit en, t. ex. Einstein och Zondek är påfallande.
stor fläkt över denna scen, som slarvades bort.
Även slutscenen slarvades med.
Den veckor.
- I EN D Professor Ivan Pavloff.
Veckovakten museet Bachruschina.
Den äldsta ryska teatern ägdes av en greve Schremitjeff, som lät sina slavar uppföra skådespel, där dansen var av framtridande bety- delse.
Den mest uppmärksammade teaterkom- positionen under festspelen var den mu- sik som skrivits till » kameliadamen » på Meyerholdteatern av V. Schebalin.
Denne, (Forts. å sid.
4.)
G a r b o att de vara stor tragik, men det hedrar skeppets stav visa ett orörligt ansikte, som lämnar oss i ovisshet om vad hon tänkte i denna stund.
Ty hon kan j u inte gärna ge uttryck för vad denna Kri- stina måste ha känt i ett sådant ögon- blick, nämligen en jättesnopenhet att ha o f f r a t rike och krona för ingenting!
För den riktiga Kristina skulle en värld legat öppen l i k a fullt, en f r a m t i d full av dröm- mar om den roll hon skulle spels.
Men denna Kristina måste tänka på Magnus de In Gardies triumf, på Oxenstiernas: » Vad var det jag sa », på bondeståndets rara talman som nyss förgäves bad hen- ne stanna, på alla hennes fienders skade- glädje och Europas löje.
Så som manu- skriptet var lagt från början, hade det fordrat att Kristina kastat sig framför sin älskare och mottagit de la Gardies värj- spets i sitt hjärta.
Det hade räddat tra- gedien.
I alla fall föredrar jag Hollywoods Kri- stina framför den vedervärdiga typ som Strindberg och efter honom andra för- de in på scenen.
Jag kan aldrig glömma hur pinsamt det var att sitta och se Strindbergs Kristina och publikens reak- tion mot henne i Wien.
Lika oförglöm- ligt pinsamt är minnet av den scen i Messenierna, där Kristina kommer infa- rande med ridpiska i den dödsdömde unge Messenius cell, i hopp att i sista stund personligen få hämnas den föröd- mjukelse hon led när han avvisade henne.
Han är då redan förd till avrättsplatsen, och i pervers grymhet och raseri piskar hon britsen, där han legat sin sista natt.
Dessa författares kristinabild må mot- svara den vanliga svenska uppfattningen av Kristina som » ett kusligt fruntimmer » som Böök kallat henne.
Men den har lika litet som Hollywooduppfattningen sinne för en högt begåvad men excentrisk kvinnas aspirationer och kamp mot sitt öde.
Sverige har burit ett långtsint men begripligt agg mot henne för hennes våldsamma reaktioner mot sin faders tro, hans verk och hans land.
En ny Kristina börjar först nu stiga fram ur nyupptickta historiska dokument, men hon är ungefär lika mycket känd i Sverige som i Ame- rika.
Och när ändå inte scenarioförfat- taren och regissören kunde hämta inspi- ration från denna Kristina, eftersom ingen talat om för dem att Weibull fanns, var det lika bra att de läto svensk påverkan helt vara och diktade en hollywoodintrig om en stilig och söt pojkdrottning, som tjusades av Gilberts överrumplade nch f värdshus och fick sota så bittert därför.
En riktigt moralisk historia, synd att den är så exklusiv, att dess moral endast är tillämplig på en enda person i världen, nämligen arvprinsessan av Holland.
Se upp Ers kunglig höghet!
Devinez.
svarskänsla vittnande program.
För att nämna ett par saker - Venstre tar sig särskilt an bostadsfrågan, in- rättande a v flera fackskolor och ut- bildningskurser av olika slag, folk- hälsans främjande genom förekom- man d e åtgärder, kommunala tandpo- likliniker, särskilt för småbarn, 48 D e n 13 O k t.
1 9 3 4.
timmars arhetsvecka för sjuksköter- skor ni.
m. Venstre går också in för värdestegringsskatt.
De två kanske största frågorna för detta val ä r dels arbetslösheten dels frågan om sam- manslagning av Oslo och Akers kommuner.
I dessa frågor ha Ven- valen.
stre och Arbiederpartiet samma åsikt Även Norge h a r i å r kommunala rättare s a g t till höger - om våra även om Venstre beträffande arbets- val.
Landets samlade intresse kny- svenska socialdemokrater.
Arbeider- löshetsunderstöd ä r något försiktiga- de stora väljarskarorna!
Av Ven- ter sig särskilt kring valet a v bystyre partiet ä r mera kommunistiskt upp- re och så långt möjligt g å r in för stres press att döma, skulle man tro, (stadsfullmäktige) i Oslo.
Lands- blandat och, åtminstone enligt pro- beredande av arbetstillfällen i stället a t t partiet seglade för förlig vind, för kontantunderstöd.
Att högern och a t t ungdomen fylkade sig om- tingsval har man e j i Norge, d e s. k. grammet, revolutionärt.
Ett val ä r ett val.
Norge eller står emot förenandet av Oslo och kring detsamma.
År det så, är inte fylkestingen bestå a v respektive ord- Sverige - samma taktik hos alla förande i landskommunerna såsom ' Aker är av sparsamhetsskäl.
Oslo klasskampen - och särskilt n u, d å partier a t t framhålla sig som det skulle få erlägga ett större belopp man känner, att man närmar sig ett självskrivna.
De norska partierna äro ungefär enda rättfärdiga och d e a n d r a som t i l l Aker i ersättning då Aker genom avgörande i historien - mera loc- desamma som d e svenska, fast nå- olycksbringande utan förtjänst eller samnianslagningen skulle bli delak- kande för alla parter än ett radikalt Vid årets val till hy- tigt i Oslos utgifter, likväl en en- sakligt program?
Venstre kommer got skiftande och över huvud taget berättigande.
radikalare än i Sverige.
D ä r finns styre i Oslo har uppstått en ny kom- gångsutgift.
Som förhållandet n u dessutom att förlora många röster Höjre, Frisindede Venstre, Bonde- bination: Frisindede Venstre, Ron- är, finns knappast en byggnadstomt genom a t t e j h a tillämpat sin princip förbundet, Venstre, Arbeiderpartiet, deförbundet och Nasjonal Samling, i Oslo, och ett flertal av Oslo tjän- att platser ska tillsättas, och således numera också Nasjonal samling en sammanställning som givetvis stemän och inkonisttagare ho och även kandidatnominering ske, efter (nationalsocialisterna) och ett fåtal skett på grund av beräkning och skatta i Aker.
Oslo och Aker till- » saklige hensyn ».
Inte beträffande kommunister.
Det för oss förvillan- utan överensstämmelse i åsikter.
Det samman skulle, vad området beträf- placeringen av kvinnor i förhållande de ä r a t t särskilja Frisindede Venstre vore i alla fall lyckligt om denna be- far näst New York bli världens stör- till män, den är väl så hjälplig, som och Venstre.
De motsvara e j våra räkning krönts med ett förkrossande sta stad och därtill en stad med fjäll den i vår tid kan vara, utan i avse- f. d. liberaler och frisinnade.
Fri- nederlag, så a t t den e j upprepas vid och skog, lantgårdar och gröna ende på kandidaternas inbördes pla- cering över huvud taget.
Personliga sindede Venstre liknar i huvudsak nästa stortingsval, då den kunde ängar.
vårt nya Folkparti, står högern myc- åstadkomma stor förvillelse och Slutligen är Venstre det enda pro- intriger och hänsyn - det finns i denna bro- olycka.
Programmet för ket nära och g å r i allmänhet i bor- gram där det heter: » Kommunale alla läger - ha gjort, a t t förlorar gerlig samling, vilket Venstre där- kiga samling ä r naturligtvis natio- stillinger må bare besettes efter sak- Venstre en e n d a a v sina 3 ordinarie emot aldrig låtit komma sig till last.
nellt i alla möjliga tonarter.
Det lige hensyn.
Kvinner og menn kon- och 4 suppleantplatser, mister Ven- Venstre ä r ett framstegsparti när- kommer nästan Höjres stadgade fos- kurrerer på like vilkår. » - Eftersom stre också därmed sitt bästa namn, Men vi nu e j kommit längre i utveckling vilket gör att många sannolikt kom- mast motsvarande Radikale Venstre terlandskärlek att blekna.
ma att anse det lönlöst a t t rösta i Danmark, det parti som Sverige Höjre agiterar våldsamt och oför- än att detta behöver sägas.
saknar a v brist på män.
Likväl färat för sparsamhet, vädjande till Hur kommer valet att utfalla?
Det med Venstre, röster som i stället g å måste man lägga märke till den skill- den enskildes kärlek till penningen, ä r ovisst och spännande som van- till Arbeiderpartiet.
O m några d a g a r har valet stått nad, som onekligen finns mellan en vädjan som aldrig brukar klinga ligt!
Oslo bystyre består a v 84 med- Oslo V e n t r e och Venstre i Stortin- ohörd.
Arbeiderpartiet däremot lo- lemmar, därav 41 från Arbeiderpar- och resultatet a v 1934 å r s val i Oslo get, vilket senare utan tvivel har en var guld och gröna skogar, om d e, tiet, 39 från högern, 1 från Frisin- ä r uppenbarat.
Men, om man g å r viss överensstämmelse med Nya komma till makten, och lika lätt, som dede Venstre och 3 från Venstre.
vidare, i vilken riktning kommer Folkpartiet i s. k. frisinnad, d. v. s. det ä r att lova a v andras pengar, Dessutom suppleanter, vilka inte norsk politik a t t utveckla sig för mindre radikal anda.
Regeringen lika lätt ä r det a t t förstå, a t t den, blott h a a t t rycka in i frånvaro a v framtiden?
Norges fjäll och fjordar med Statsminister Mowinckel i spet- som intet har, vill ha.
Däremellan ordinarie ledamöter utan även själv- sakna, åtminstone enligt mänsklig sen utgår som bekant från Venstre står Venstre och varnar både för ständigt bekläda platser i de olika beräkning, någon egentlig jordmån och förblev sittande även efter d e * de nærsynte, trangbrystede höjre, utskotten, särskilt från d e partier för nationalsocialismeii.
Det norska senaste stortingsvalen genom stöd som aldri våger noe fremstöt » och som ä r o fåtaligt representerade.
Ar- folket h a r ingen konservativ lägg- från borgerligt håll, oaktat Arbeider- » det slösende, ansvarslöse arbeider- beiderpartiet anser sig nu med sä- ning.
Därför förefaller det också partiets stora framryckning borde parti, som rundt om i landet har kerhet erhålla absolut majoritet, det onödigt med revolution i detta land.
berättigat dem till makten.
Det kan bragt så många kommuner ut i en fattas j u bara en eller två platser.
Men a t t liberalismens idéer i ur- D ä r ligger Men barifrån skall denna plats - sprunglig gestalt skulle kunna stå ju till en del förklara en viss - man ökonomisk hengemyr ».
kan ju kalla det - försiktighet hos väl något a v sanning i bägge omdö- eller två - tagas?
Att den natio- upp och f å makten i form a v Ven- Venstre i regering och storting.
Och mena även om valstridens hetta gör nella kartellen, hur svag den än mån- stres partiprogram förefaller inte denna tendens a t t hålla tillbaka en dem något överdrivna.
Och Oslo de vara, inte ens skulle lyckas be- heller samhörigt med v å r a d a g a r s rättmätig utveckling g å r naturligtvis Venstres eget program?
O m man hålla Frisindede Venstres enda man- politiska läggning.
Frågan är, om också ut över kvinnorna.
Vi min- frånser all partipolitiks gemensam- dat, vore väl för snöpligt.
H a de d ä r finns så mycket - inte a v libe- nas från årets stortingsdehatter, hur ma fattigdomsbevis och omedvetet någon appell hos väljarna, borde de- ralism - utan a v dess a n d a, inte i Venstres representanter både talade bristande tro som tar sig uttryck i ras ställning ju snarare i någon mån Venstre eller i Arbeiderpartiet, utan och röstade mot kvinnors rätt a t t till- att vilja segra genom a t t fala om sin förstärkas.
Högern återigen mister hos d e enskilda, som nu ä r o inrutade träda prästerliga ämbeten.
- Vad egen förträfflighet och alla andras stödet av Frisindede Venstre men i dessa partier, a t t d e tillsamman kan Arbeiderpartiet beträffar står detta ondska, så h a r Oslo Venstre verkli- har i stället den fördelen a t t ha bli- g å in för e n ny tid i nya former och betydligt till vänster - eller kanske gen ett framsynt och om social an- vit a v med nationalsocialisterna.
I skapa en levande utveckling.
Norsk politik.
Norge inför
Den positiva försvarslinjen.
Föredrag d.
10 okt.
i Musikaliska akademien vid diskussionsmöte om Kampen mot kriget.
V e m tror på kriget som värde?
F ö r Europas rakning åtminstone kan man betrakta föreställningen om det lönande kriget som utrangerad.
Vid en blick kring världen fastnar man vid Japan såsom det land, där en uppfattning att krig ä r lönande ännu dirigerar politiken.
Men även Japan finner det fördelaktigare a t t köpa östkinesiska järnvägen än att erövra den.
Vi veta emellertid att det finns åtmin- stone två diktatorer i Europa som lika- väl hålla på kriget som ett värde.
Den ene av dem, Mussolini, upphöjer kriget just därför att det sätter ädelhetens prä- gel på folk som ha mod att gå in i det utan hopp om fördel därav alltså.
Fa- scismen tror icke på det riktiga i strä- van att minska mänsklighetens lidanden och göra dess tillvaro dräglig.
Den skall icke vara dräglig.
Då bli människorna feta och själviska.
Därför skola vi ha krig som moralisk exercis, som ett till- fälle att öva helighet och heroism.
Detta står att läsa i italiensk encyklopedi, d i r Mussolini framlägger fascismens doktrin.
Ar mänskligheten som helhet tillgäng- lig för denna argumentering med dess ödsliga förakt för människan?
De få, som förtjäna miljoner på andras heroiska längtan till krig för heroismens skull utan bitanke på vinning, böra j u vara förtjusta men knappast några andra.
Dels har flertalet det så ställt.
att det ä r ett hån mot dem att tala om risken att de skola få det för bra.
Dels säger ju sunda for- nuftet a t t som ren övning av de mora- liska dygderna passar inte ' det moderna kriget, vari ingår begjutning av främman- d e folks civilbefolkningar med giftiga eller kvävande gaser och sprängbomher från egen relativt riskfri höjd.
Som kvin- na känner j a g mig manad att försvara männen mot den hemska och förkrossan- d e dom över dem som ligger gömd i den- na lära.
När Mussolini liksom Hitler ställer kriget bredvid barnsbörden som den motsvarande heroiska prestation som männen måste ha lov att utföra, skäms j a g och vill protestera.
Vi kvinnor veta att bättre uppskatta männens positiva in- satser och veta vilka tillfällen de ge till heroism.
I varje fall kunna vi inte finna OSS i kriget som behandlingsmetod för att männen skola bli kvitt sina mindrevärdes- komplex gentemot kvinnorna.
Det ä r för dyrbart.
att de skola döda andra länders män och kvinnor för att uppnå denna vis- serligen behövliga befrielse.
- V i ha nått fram till en van- vettig situation.
J a g vågar alltså förutsätta att vi äro ense om att krigets vanmakt att gagna normalt liv.
Hur skall det gå om vi sko- la skaffa oss en väldig kommunal krigs- budget vid sidan om?
Vi skulle inte ens sätta sådant vanvett i fråga, om inte vi ocksa, ehuru försko- nade från förra krigets direkta förödelse, hade fatt en släng med av de psykiska skador som det förorsakade.
De värsta farhågorna under och strax efter kriget om dess skadegörelse på människosjälar- na ha överträffats.
Långt efter det krigs- skådeplatserna äro uppsnyggade och jor- dens sår läkta, äro människosinnena in- flammerade av hat och lidanden, neder- lag och segrar.
Over världspolitiken ha psykiska invalider från förra kriget ett abnormt stort välde, det ä r därför den ä r så farlig.
Vi lida ännu bittert och veta inte hur länge vi komma att få lida, av det faktum att vår vita civilisation to- lererade inom sig en vildmarksregion, där inga mänskliga lagar för uppförande gällde, att den icke brydde sig om att söka lösa sammanlevnadsprohlemen utan ägnade sig blott åt tekniska framsteg.
Vi kunna vara praktiskt taget ense i vår värdering av kriget, men ändå, när det blir fråga om möjligheten att bli av med detta hot över våra huvuden, nöd- gas ga olika vägar.
De som anse kriget oundvikligt, skilja ut sig vid första av- tagsvägen.
De veta att krig blir ruin och undergång, men de anse att man ändå skall rusta för gestens skull, för att sälja livet dyrt.
Det ä r en förtvivlad position som de flesta människor inte orka hålla, emedan de måste få in något hopp i sitt liv och sina bemödanden.
Flertalet tro därför på möjligheten att undvika kriget, men klyver sig i olika grupper som ha var sin uppfattning om vägen och möj- ligheterna.
De flesta fredsvänner ha en smula för- svarslust i sin blandning, liksom de flesta försvarsvänner ocksa på sitt sätt äro fredsvänner.
Dessa kombinerade freds- och försvarsvänner anse att rustningarna skola vara till som varning för hunden.
De tycka att man skall ha ett sådant pla- kat även om man har en liten hund.
Som en hög militär nyligen uttryckte det: har man ett bra luftförsvar, kan man saga till en stat som hotar ens neutralitet: » Kom, men det skall kosta! » Att hoppas på ver- kan av detta hot som den enda fredsga- rantien, ä r att ta en svag chance mot tunga odds.
Ty vem det ä r som får he- tala mest vid ett luftanfall: den anfallan- de som riskerar några maskiner eller den anfallande som riskerar att få t. ex. lan- dets huvudstad sönderskjuten, det är ju lätt att räkna ut.
Motionärerna vid Arets riksdag om en bonihanfallsflotta ha ju också ansett att hotet från luftvärns- kanonerna måste förstärkas med hotet från en anfallsflotta.
Att hålla positio- nen om isolerad säkerhet med isolerat försvar ä r också nästan förtvivlat.
Teo- rien ä r föråldrad som Gustaf Adolfs kyl- ler och Karl II:s militärpolitik.
Därför komma ju också trevare om gemensam befästning av Öresund med danskarna och Åland med finnarna, förslag som i själva verket göra situationen ännu mera förtvivlad.
Ändå finna vi på denna linje alla de fredsvänner som förakta det mel- lanfolkliga samarbetet eller ej känna till det.
hålla krig på avstånd: starkt försvar och mellanfolkligt samarbete.
De göra det emedan de anse att en återförsäkring i försvaret, om den mellanfolkliga rättsord- ningen och fredsgarantierna skulle svika, ger dubbel säkerhet.
Till denna grupp få väl n u sälla sig de som förut hånade allt fredsarbete som sker under kapita- listisk regim och de kapitalistiska stater- na emellan.
Den gruppen kan ju inte gärna fullfölja sin katastrofteori, när Sovjet inte vågar det.
Denna tvålinjiga politik ä r den ledande inom Europas demokratier: ett febrilt ar- hetande på dödliga uppfinningar och de- ras tillämpning, ett vanvettigt slöseri med medel till destruktiva ändamål och där- bredvid en rad försök som ständigt tas upp på nytt efter varje fjasko, att binda folkens sammanlevnad vid fasta regler som inte kunna brytas utan hårda re- pressalier.
Folkens ledare arbeta hårt för att sam- tidigt undvika och rusta för krig.
Men de stå vid pumparna i ett läckande far- tyg, och därför att de inte våga överge det och gå in i livbåtarna tillintetgöras deras anstringningar vartefter.
Avrustning en realpolitisk linje.
Zondek och Sverige.
en judiske vetenskapsmannen Zon- deks ansökan om tillstånd att få öva privatpraktik i Sverige erbjuder ett tillfälle för svenska läkarkåren, svenska pressen och svenska regeringen att i ett konkret fall bevisa värdet av värt ställ- ningstagande mot tvångsinterneringen av den fria vetenskapen i ett partis tjänst.
Det gäller en man vars hormonfysiolo- giska upptäckter övat stort inflytande på den vetenskapsgren som sysslar med sexualhormonerna, och till vilken alltså även den svenska läkarvetenskapen står i tacksamhetsskuld.
Karolinska institutet har också tillstyrkt hans ansökan, men en opinion mot den har rests av ett par re- servanter som fått även den del av pres- sen med sig, vilken annars beklagar att I denna situation har det samlats en minoritet av uppfattningen att den enda ett helt annat sätt än bara vid den tid då möjligheten ä r att gå över i livbåtarna, nationernas förbund stiftades, och idéer- det vill säga överge rustningspolitiken na ha konfronterats med verkligheten.
Det och gå in på det positiva försvarets linje.
är frigörelse från fruktan och från trygg- Vi anse att tiden n u ä r inne att få denna hetsillusionen omkring krigsberedskapen, linje erkänd som en realpolitisk linje, som n u måste till.
Till slut: Låt det inte komma upp nå- fullt värd att tas upp och övervägas bred- vid den tvålinjiga.
Vi äro inte hågade got missförstånd därav att jag arbetat längre att låta avspisa oss med att vår med bilden om vraket och livbåtarna och linje för ut i det blå, nu då de?
isolerade talat om riskerna med den ena utvägen försvarets linje drivits ut i den vilda och och den andra.
T y allra innerst är det äventyrliga overklighet.
varom talet om inte genom det ängsliga avvägandet mel- svenska bombflottor och svenskt luft- lan olika risker som vi kommit fram skydd bär vittne, och då den tvålinjiga till den positiva försvarslinjen.
Dit ha vi politiken nöter ut sig i friktioner mellan förts av vissheten att den linje är fram- ofiirenliga syften.
Detta ä r inte av lust tidens linje, visad oss av mänsklighetens att få rätt, för det är en så högtidlig och bästa vägvisare som sett visionen av en allvarsam tid, att alla personliga syn- värld, där folken fredligt samarbeta och punkter försvinna i den, men därför att fredligt tävla, men som också sett visio- vi ville få den linjen upptagen till allvar- nen av en yttersta dom, som vi riva ner över oss själva om vi följa våldets väg lig prövning.
Vi neka inte till att det ä r en svår och ut i det absurda.
Sen har logiken.
stu- riskabel sak att överge det militära för- dierna och erfarenheten bekräftat var tro.
svaret och söka trygghet på andra vägar.
I stormtider gör man stora ting.
Det ä r risk att gå i räddningsbåtar, all- Det finns så mycket entusiasm, offer- deles som det ocksa är risk att stanna på vilja och kunnighet, som antingen ingen vraket.
uppgift har utöver den egna karriären, Ett fartygsbefäl har att avgöra om det ä r riskablare att stanna på vraket än gå eller också samlas kring det militära fos- terlandsförsvaret och nu det frivilliga ci- i båtarna.
Vår försvarsberedning har inte s i vid fullmakt.
Den har att utreda vila luftskyddet.
Det ä r dessa krafter rom behövas på den positiva försvarslin- det militära försvaret.
Men om man frå- gade herrarna utanför deras fullmakt, om jen, som behövas också för att göra de kunna lova mera trygghet av ett iso- tjänst vid det ökade kulturutbytet, den lerat försvar än av en isolerad avrust- ökade hjälpsamhet mellan folken som ä r ning.
vad skola de svara då?
Våga de en form av försvar.
Framför allt ä r det lova oss tryggheten?
Inte alla åtminstone, ungdomen som uppkallas här.
Vi äldre de veta mycket som de inte tala om, för arbeta för ungdomens skull, men vart kommer man utan samarhete med den?
att skona folk.
Vi tro inte på att folket bör skonas ge- Ferrero har rätt då han säger till ungdo- nom att verkligheten döljes för det.
men att det ä r i stormtider som dessa Tvärtom.
Händelserna tala nu himmels- som man gör stora ting.
J a g lånar hans högt om den tvålinjiga politikens vador.
vädjan till ungdomen: Ni är den genera- Orimligheten i den militära politiken blir tion som ä r bestämd att rädda den väs- allt tydligare.
De provkrig som föras ge terländska civilisationen eller uppleva till resultat att vara västerländska stor- dess tillintetgörelse.
Som antingen måste städer äro försvarslösa.
» Alla upptänk- lösa de universella problemen eller be- liga lokala skyddsatgärder skulle inte gravas under Europas ruiner.
För någon tid sen råkade j a g få in kunna rädda mer än en obetydlig brak- del av Londons befolkning., » Paris a r Tyskland i radion, och därifrån, där man ä r van att höra om upprustningens nöd- försvarslöst mot luftangrepp,, så låter det.
Förra franska luftvärnsministern vändighet, hörde j a g en okänd röst säga Pierre Cot har sagt ifrån att enda möj- några ord, som j a g vill ordagrant återge ligheten ä r att försöka komma till sam- för att därmed avsluta och begrunda mitt förstånd om avskaffande av all nationell anförande: » Själslig hållning ä r till slut krigsflygning, kontroll av civilt flygvä- mäktigare än kanoner, tanks och giftga- ser.
T y vapen kunna tas ifrån en, del sen och en internationell polisstyrka.
ha vi upplevt, men själslig hållning är oövervinnelig., vare sig ekonomiskt eller moraliskt.
Är vi inte också ense om dess makt att i stäl- let skada?
Det spelar inte s &amp; stor roll, om vi tillhöra dem som tro på de exper- ter vilka mala ut ett nytt krig som en mänsklighetens självförstörelse på en gång, eller tro på dem som försäkra oss a t t det blir bara ungefär tio gånger värre än det förra.
Det faktum som nyss gått genom pressen att våra civila myndighe- ter, våra snälla KBen nu tagit upp frå- gan om skydd för stadsbefolkningarna un- der luftanfall, och att det alltså måste jättelika civila ansträngningar till för att Den positiva försvarslinjen.
komplettera militärens, räcker för den ar- Längre i modernt tänkande går den gumentering som här skall föras.
Våra Finns det då några livbåtar, finns det stora gruppen som anser att man för när- stora städer ha j u nätt och jämnt för- någon positiv försvarslinje?
Ja, man kan måga att balansera budgeten för vanligt varande bör arbeta på två linjer för att säga att fast den världspolitiska situatio- nen förmörkats under detta årtionde, så ä r det inte bara krigsuppfinningar som gjorts.
Samtidigt har linjerna utstakats för en politik som inte räknar med krig som utväg.
Avrustningskonferensen fann en formel för avrustning som riktade sig mot de offensiva vapnen och för kontroll av avrustningen.
Äntligen, och det är inte för tidigt.
börjar det också klarna att vapenfabrikation och vapenhandel måste in under strängaste kontroll.
Det har blivit klart att utan internationalise- ring av civilflyget ä r varje luftavrustning illusorisk, formerna för solidariskt upp- trädande mot förbrytare ha också blivit klarare och fastare.
Under kritik och jämförande av många olika förslag om hur man skall kunna använda det stora ekononiiska maskineriet i fredens tjänst.
tvinga det att tjäna freden i stället för att förtjäna på kriget börjar även här en linje komma fram.
Prohlemen äro in- ringade av det mänskliga intellektet på Den tvålinjiga politikens vådor.
D så lite gjorts frän Sverige för de lands- flyktiga intellektuella.
Huvudargumentet mot att g e Zondek venia practicandi ä r att svenska läkare e j ha tillräckligt att göra själva.
Även om detta påstående vore riktigt, kunde det knappast gälla annat än om det funnes någon svensk läkare som kunde göra samma eller bätt- re insats än Zondek just på detta område.
Men även själva argumentet har krossats av professorn i inre medicin i Lund, Sven Ingvar.
som i tidningen Arbetet rent ut säger att » pratet om vart läkarproleta- riat ä r nonsens, och när man talar om 700 arbetslösa läkare ä r det en otillåten, falsk användning av statistik,.
Professorn erinrar om att vi ha i Sverige hälften d många läkare per folkenhet som Dan- mark och att det » fortfarande finnes ar- betsfält och utkomst för många unga lä- kare i vart land,.
Till detta skulle man kunna foga den anmärkningen att de unga skulle lättare få arbete och utkomst, om icke de redan etablerade specialister- na inom kåren ställde så stora fordringar på specialutbildningen och försvarade den på alla möjliga sätt, därmed bildade ett specialistmonopol inom läkarmonopo- let Svenska nationalsocialistiska partiet har skyndat att utnyttja situationen ge- nom att i en grovt demagogisk artikel vädja till svenska läkarkåren att ansluta sig och sålunda förhindra att de under en marxistisk regim helt undanträngas av en våg av judiska läkare.
Vi, livsglädjens apostlar.
D et var en genomträngande och upp- fordrande framställning av kvinnor- na vid skiljevägen, som Hagar Olsson gav i sitt föredrag i måndags i Yrkeskvinnors klubb och Radikala Foreningen: Vi, livs- glädjens apostlar.
Och det var ett full- taligt, spänt lyssnande auditorium, där Stockholms hela kvinnovärld var- repre- senterad, som följde hennes klart genom- tänkta, med värme framförda paroller för kvinnornas handlande just nu.
Hagar Olsson påminde om rösträttsti- dens klang- och juheldagar.
när kvinno- rörelsens idé omfattades med entusiasm av vida lager i befolkningen.
Men varför ha de stora förhoppningar- na inte blivit uppfyllda?
Därför, sade Hagar Olsson, att kvin- norna inte vågat vara sig själva.
De ha slitit ut sig och förslösat sin energi på anpassning efter de normerade system, som ä r skapade av och ansedda för en maskulin mänsklighet.
Kvinnans styrka ä r en hjärtats politik, som vill värna om livet för dess egen skull och hjälpa människan för hennes egen skull, som vill anpassa samhället efter livets och människornas krav med plats för både tanke och känsla.
Som hjärtemänniskor äro kvinnorna livsgläd- jens utkorade apostlar.
Kvinnorna skulle ha haft mod att införa denna kvinnliga livsprincip i politiken, så att samhället byggts på fri samverkan mellan de man- liga och kvinnliga krafterna.
I stället har den feminina livsprincipen trängts undan och skymfats som feghet och svaghet.
Denna rädsla inför det enda man inte får
vara rädd för, att vara sig själv, har lett t i l l kvinnosakens fiasko och till det fak- av- men ordnar inte avträden och lopp.
Ni låter dem sopa och tömma hos er, men föraktar dem därför och för detta missbrukar ni religionen Guds folk (och Gandhi.
fr. sid.
i.)
över till att betrakta denna del av sitt program för Indiens inre förny- else som det viktigaste, som går före Sven hemspånaden och vävnaden.
Men aldrig förr liar Iian som denna gång dykt ner i sin uppgift, aldrig kommit så nära de förkastades för- nedring och hopplöshet.
Kanske har han heller aldrig sett så mycket av det ädla material t i l l inäniiiskor som finnes dolt under trasor och smuts.
Hur häftigt man önskar då man läser om Gandhis resa, hans möten med folket och de underbara episo- derna under den, att det funnes för ett sådant ämne utvald en poet med kiplings stora förmåga att slå a n strängarna i läsarnas hjärtan över hela världen, en poet som i stället för hans trånga nationalism, rashögfärd och vulgära imperialism ägde öppet sinne för det väldiga, det upphöjda, det groteska.
det förfärliga och det sköna i denna Gandhis vandring ge- nom Guds folks snuskiga, stinkande värld i utkanten av städernas och byarnas avskrädesplatser!
Gandhi är en fruktansvärd folkledare.
Hit- ler av 30 juni ä r ingenting mot ho- nom.
I de små byarna och de stora fina, civiliserade städerna, överallt avslöjade han samma skam, och överallt ställde han kasthinduerna in- fur samma ansvar, samma dom och samma krav.
» Ni avskyr deras smuts och ni ordnar inte med vatten åt dem eller förbjuder dem edra egna källor och dammar.
Ni skyr dem som orena och okunniga och last- bara, men ni nekar dem skolor och tempel, ni är rädd för deras smittor (Forts. a punkt formulerade Hagar likalönsprincipen - samt skapandet av en barnförsäkring i någon form, gärna med flera olika sidor, för tillgodoseendet av barnens intressen.
Alltså i stort de principer som Margarete Bonnevie häv- dat och som bl.
a. genom artiklar i Tide- varvet äro väl kända för våra läsare.
avtackades med så varma salen, som instämde med d:r Ada Nilssons och fru Celie Brunius tack-ord till Hasar Olsson.
C. Il.
förevändning.
» Och när kastfolket höra honom sägn detta, veta de, att han och hans folk samma dag i deras eget paria- kvarter med kvast sopat bort exkre- menten från Guds folks dörrar.
De veta att det är de själva med sin lik- giltighet som tvinga Indiens helige som man, dess dyrkade ledare till detta.
Man undrar om hinduerna inte för en gårigs skull äro tacksainina för den engelska världsblockaden mot indi- ska nyheter, som också spärrar ny- heten om denna deras skam!
Gan- dhis kärlek är en fruktansvärd kär- lek, den påminner om Scrivers defi- nition på G u d s ord: » ett Ijus som oss upplyser, en hammare den berg sönderslår, ett genomblötande regn, ett tveeggat skarpt svärd, skarpa skott och vassa spikar., Första delen av rundresan var ordnad efter principen att Gandhi skulle hinna så långt och nå så många människor som möjligt.
Han körde med bil och talade till hundra- tusental i veckan.
Han beklagar sig rörande över att hans fötter blevo sönderskrapade av de folkmassor, som ville beröra dem.
Ja, det bör ju ha blivit en miljon naglar i veckan för hans fötter att utstå.
Men hela tiden hade han att dras med den ortodoxa opposition som hans rörelsr och dess väldiga fram- gångar uppväckt.
Den ordnade en turné av fanatiker som spredo upp- hetsande flygblad mot Gandhi som en hädare och förnekare av skrifter- na och inträngde på hans möten.
En gång försökte dessa skriftlärda och fariséer hindra hans framfart genom att lägga sig framför hans bil, sam- tidigt som andra försökte slå sönder karosseriet.
Gandhi steg ur d å och gick oskadd igenom den rasande ho- pen, men sen steg han inte upp i nå- I sitt nummer av den 5 okt.
har D.
N.
Han strök alla de på första sidan bilder och stora rubri- gon bil vidare.
ker: » Hundbegravning i Täby med kista, fint uppgjorda programmen i de pro- krans och tal » - » Makaber ceremoni, vinster som väntade honom, anbe- - » ömklig och löjlig, o. s. v. fallde arrangörerna som klagade, att Ja, det är inte brukligt, att hundar un- själva gå ut bland Guds folk och derkastas den ceremoni, som kallas be- gravning - denna akt blandad av sorg.
fortsatte som en pilgrim till fots.
Miss Slade, hans engelska följe- viilvilja.
slentrian och timlig begränsning.
Den ärade tidningen har fullkomligt rätt slagerska, har skildrat hur hans d a g i, att det är klokast i denna världen att tog sig ut sedan.
Ett par timmars följa gängse seder för att inte göra sig vandring i gryningen före hettan » löjlig ».
I).
N. talar med indignation om det löjeväckande i att se en hund begra- bröt in, så tältläger som man gjorde vas på sätt.
som ovan nämnts och har så prydligt och lämnade så snyggt t. o. m. gjort sig mödan att från kyrk- som möjligt för att därmed ge hari- ligt håll m. fl.
skaffa sig omdiimen.
Hun- jans åskådningsundervisning i hy- den är visserligen all heder värd, säger gien, samling av folket i byn, mot- man, men inte efter mänskliga mitt.
Vad menas med mänskliga mått?
Är det re- tagande av deras fattiga koppar- sultatet av en hög utveckling eller något slantar till Guds folks fonder, upp- barbariskt, mycket lågt stående?
brott d å dagens hetta var över, vand- Men om nu D.
N. anser saken så löj- ring till kvällen, nytt läger, åter mö- lig, och även orätt gent emot hunden, ten och samtal före vilan i tältet.
På vem har mest bidragit till a t t sprida det s. k. löjet om inte D.
N., som utnyttjar många ställen hade man måste göra tilldragelsen i sensationellt syfte?
Aven vägar för att Gandhi skulle kunna om artikelförfattaren aldrig haft någon komma fram till Harijans kvarter.
hund till vän och således inte har en N u kom han dessa vägar till fots.
aning om.
vad han skriver, förvånar man På det sättet ansåg han sig ha blivit sig över, att en av våra största dagliga tidningar i ett skede så fullt av sensatio- ännu mer som en av dem.
Men ner med avgörande betydelse för folken oppositionen, sanatanisterna, slapp och de enskilda, inte har kunnat finna nå- han inte för det.
Gandhi höll alltid got annat till prydnad för sitt organs för- på att de skulle behandlas med höv- sta spalter än en handling, som - lighet och få lov att tala på hans lig eller olämplig - likväl inte är brotts- lig eller lagstridig.
ej heller angår någon möten.
En gång då han lovat ledaren att få komma, hade han bett denne annan än den det vederhör.
komma först sedan han själv anlänt.
Elisabeth Tamm.
, Hunden och vi.
lämp- Lady Macbeth i Ryssland.
(Forts. fr. sid. I.)
som är en av det unga Rysslands största en kvinna, vilken genom sitt lidelsefulla musikbegåvningar, kommer att samman- temperament och sin instängda tillvaro föra sinn melodier t i l l en svit.
Meyerhold drives från den ena våldshandlingen till utnyttjar niiisiken mer än någon annan den andra.
teaterledare.
För honom är den en ound- Katerina lever i ett olyckligt äktenskap gänglig del i den dramatiska framställ- med en hänsynslös man.
Under hans ningen.
I hans nya teater kommer or- frånvaro får hon en älskare, en tarvlig tipp snett natur, som hon ägnar den mest hängivna darna.
t y dyrkan.
Kärleksscenerna äro fränt rea- vad finna det för anledning a t t gömma listiska men mitt i all sin råhet bräddfyll- undan musiken i ett dike? » frågar Meyer- da av ömhet.
Svärfadern upptäcker för- hold.
hållandet, stänger henne inne och pinar A v varje skådespelare kräves en stark henne t i l l det yttersta.
Hon dödar ho- känsla av rytm.
Vid vår statliga teater- nom genom gift.
skola underkastas inte de inträdessökan- Upphetsad av sitt brott och sitt sinn- de några prov i gehör och taktsinne, men liga begär inbillar hon sig.
att hon kom- i Ryssland kan en elev inte ens antagas mer att få lycka först då hon förenats i till skolan för amatörteaterledare utan äktenskap med sin älskare, Enda möj- a t t furst ha underkastats en den ment ligheten är att röja maken ur vägen, vil- noggranna och stränga prövning i sin ket också sker vid hans Aterkomst.
En praktfull bröllopsfest firas.
Men färdighet på dessa områden.
Det ryska folket har rytmen och musi- den avbrytes av polisen.
Mordet h a r upp- ken i blodet.
Den unga sovjetstaten har täckts.
De nygifta skickas till Sibirien.
redan frambragt ett flertal starka och Sista akten utspelas i fånglägret i det egenartade musikbegåvningar.
Den mest karga vinterlandskapet, Katerine är ned- populära bland dem torde vara Dmitri tyngd av smärta.
Hennes make har vänt Sjostakovitj.
Hans mest betydande verk sin håg till en ny kvinna.
Då fångarna är operan » Katerina Izmailova » eller gå ombord på pråmen till dagens arbete » Lady Macbeth från Mtsensk-distriktet », störtar sig Katerina över henne och stö- som den även kallas efter titeln på den ter henne ned i floden.
dit hon själv novell av N. Leskov, varp5 motivet är kastar sig efter.
De båda kvinnorna byggt.
Denna framfördes för festspe- kämpa en hetsig kamp med varandra Iens gäster pil Lilla operan i Leningrad.
bland isflaken, tills strömmen för dem Sjostakovitj är en helt ung man, endast båda bort.
tjuguåtta Ar gammal.
Han började ägna Musiken är byggd som en symfoni, vil- sig At musik redan vid nio A n ålder, och ken först avbrytes vid aktsluten, och bil- vid nitton år iitenaminerades han från das alltså ej som i äldre operor av en konservatoriet i Leningrad.
Han har bl.
serie partier.
Även på lekmannen gör a. komponerat tre symfonier, av vilka en den ett mäktigt intryck.
Ä n n u större spelades i Stockholm förra säsongen, och hänförelse väckte den dock hos de där- en annan helt nyligen gjorde stor lycka i varande musikkännarna.
Den danska Köpenhamn.
Stockholmarna få f. ö. till- operachefen lät omedelhart inköpa verket fälle att lära känna honom personligen.
på inrådan av en recensent.
Det kom- då han i vår kommer att uppträda på mer för övrigt att under instundande vin- Konsertföreningen som solist med en ter uppföras i New York, Cleveland och egen ny pianokonsert.
Philadelphia.
» Katerina Izmailova » är ett starkt tra- även ur icke-konstnärlig synpunkt är giskt och realistiskt drama.
Huvudfigu- operan intressant.
Den är nämligen den ren.
som i Leskovs novell är en ren första i en serie, som kommer att belysa brottslingstyp, framställes i operan som kvinnans utvecklingshistoria i Ryssland.
Hjältinnan i nästa opera blir en kvinna, som också lever olycklig och förkvävd.
Men han kom tidigare med sitt folk men som räddas genom revolutionen.
I och sina svarta flaggor och Gan- dess arbete finner hon ett utlopp för sina dhis egna kunde inte utan Gandhi krafter.
Därpå kommer att skildras en skydda sanatanisterna mot folkets kvinnogärning från revolutionens sista vrede.
Ledaren blev sårad, dock inte dagar.
värre än att han kunde bråka på mö- Den fjärde operan slutligen bygger tet sedan.
Detta var orsaken till att upp sitt motiv kring en kvinna av i dag.
Gandhi avslöt sin tur med en veckas vilken - som Sjostakovitj själv förkla- fasta som försoning för sina anhän- rar det - » är mannens kamrat och jäm- gares brott mot kärlekens och höv- like och tar aktiv del i samhällets upp- lighetens lag.
hyggande,.
Genom naturlig verksamhet Under denna resa inträffade det finner hon inre jämvikt.
Motivet är så- avbrott, då Gandhi konfererade med lunda aktuellt inte bara genom den yttre ledarna för frihetspartiet om dess handlinpen utan också genom den psyko- omorganisation, ja, dess övergång logiska framställningen.
Det ä r inte utan från blockad av det engelska för- ' a t t man känner sig ganska tveksam inför valtnings- och styrelsesystemet till tanken på den sista kvinnotypen som en politik som tar sikte på att söka hjältinna i en opera, och det är med erövra majoritet i kommunala och spänning man avvaktar, huf den ultra- politiska korporationer.
moderna kompositören kommer att lösa Först om man ser dessa konferen- problemet.
ber och beslut som ett intermezzo för Hela cykelns uppläggning ä r typisk Gandhi i hans vandringar genom för anden i det nya ryska riket.
En ung smutsens, förnedringens och fördo- man, som i sin diktning söker klarlägga marnas helveten, kan man förstå nå- kvinnans psykiska behov och som djärvt got av det paradoxala i hans hand- slungar årtusendens fördomar i sin radi- lingar.
Kan förstå varför han släp- kala uppfattning om hennes rätt att vara per kongresspartiet ut att göra om blott och bart en människa - man kan det misslyckade experimentet från knappast tänka sig, att han hör hemma i tio år tillbaka med valkampanjer och något annat land än Sovjet-Ryssland.
västerländsk strävan till majoritet.
Karin Schultz.
Det ä r därför mitt forsök till skildring av Gandhis indiska resa föregår redogörelsen för det politiska läget, som ursprungligen var menad att komma först.
Elin Wägner.
.
