# ID: svediakorp-per3679
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1934
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 7,725
# sentences: 368
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


V a d har hänt?
ETT BLODIGT » PUTSCH » har åter hänt i Österrike och håller världen i samma spänning, som rädde den svarta veckan - samma vecka - 1914.
De blo- diga Februarihändelserna i Wien hade till synes sopat bort socialdemokraterna, men väld och terror härskade fortfarande.
Ideliga dynamitattentat dånade genom landet och man hade all anledning miss- tanka nazisterna därför.
Dollfuss koncentrerade makten ännu mer I sin hand.
Innehavarne av spräng- ämnen uppmanades att ofördröjligen av- lämna sina förråd, om icke skulle stånd- rätt återupprättas.
Vilket också skedde Trenne socialdemokrater dömdes den, en avrättades, en annan hen men det anmärktes att de na Elin Wägner: Händelsernas logik.
T j u g o å r s m i n n e t av krigsutbrottet Vita bandets världskongress i Stockholm.
har lighet för påverkan, dess gränslöshetsbe- begåtts med blodsorgier och sorge- gär som kan leda den upp i det sublima spel.
Efter kriget mellan nationerna ha och ner i det djupaste förfall.
E n oer- V i t a Bandets.
eller som dess interna.
hälsningstal t o g ju tacksamheten för vän- inbördeskrigen kommit.
De våldsamma hört bevis på självtukt och insikt om fa- tionella namn lyder.
World ' s Wo- ligt mottagande mycken plats, liksom hos motsättningar mellan nationer, klasser, ran i siälvsvåldigt förfarande ligger i det man ' s Christian Temperance Union (W. de mest långväga en glad överraskning livsåskådningar som stä väpnade mot var- gamla uttrycket » min är hämnden, säger W.C.T.U.
), ledning står ständigt i le- vid upptäckten att Sverige alls inte var andra i Europa, mötas för närvarande i Herran », vande kontakt med mer än en miljon kvin- något björnland.
Gång på gång betona- De som nu äro uppe och agera i Öster- nor.
Representanter frän alla land mot- des vad man kunde ha rätt att vants av det olyckliga Österrike i en blodig UPP- görelse.
Europa står runt omkring och rike tillhöra den generation som bokstav- tes under den gångna veckan till råd- ligen och bildligt gått i skola under kri- g e t och bära dess prägel.
En bättre fred och bättre ekonomiska förhållanden skulle ha gett dem avspänning och Inrangerat dem I det borgerliga livet, så skedde ej.
tydligt mildare.
Det blev dessa som fingo driva krigets Men blixten slog ändå ned.
Onsdagen den 25 juli klockan ett på Att bakom situationen i Österrike skulle metoder Ut i det absurda.
Och de äro o f - middagen besatte en grupp förklädda ligga någon djup politisk nödvändighet.
fer lika väl som bödlar.
Men det måste nazister radiostation och det falska med- finnas andra krafter även inom denna ge- delandet utsändes att Dollfuss-reperinger grundad i rasmotsättningar eller geogra- neration och inom de som följa.
ersatts med en annan, vars chef var d:r fiska och ekonomiska tvångslägen, har Det är nödvändigt att Europa ur sin Rintelen.
man svårt att förstå, då man betänker Samtidigt har en annan till soldater och hur omkastad situationen ar från tiden blods- och våldsperiod höja sig till be- officerare förklädd nazisttrupp trängt för världskrigets utbrott.
Då t o g Tysk- sinning och skapar sig nya regler att le- i kanslerspalatset och tillfångataget d land Österrikes parti mot Serbien, och va efter, en f a i t rättsgrund med vidare Dollfuss varande regeringsmedlemmar.
de båda kejsardömena kämpade rida vid omfattning än det egna landet.
Men man synes omedelhart träffats av tvenne lor och d o g efter ett par timmar.
BI rida mot Europa, medan Osterrikes arv- kan icke vänta en snabb omvändelse eller de arresterade ministrarna var även der fiende Italien.
uppagiterat av bland andra att d e som ära mitt inne i situationer, frdn februaridagarna kände major Fey.
Mussollini, använde sig av tillfället att vilka.
skapade av våld fordra väld för Men » putschen » lyckas ej.
T y flera av falla Osterrike i sidan, trots löften och sin avveckling, genast skola dra lärdomar fördrag.
Det är ju för övrigt inte alls av vad som skett.
Förfallet har gått gradvis och upprättelsen måste ske grad- länge sedan Tyskland under Brüning tog Österrike vid handen och anmälde en vis.
Man kanske inte en gång marker ret.
Radiostationen återerövrades kl. 3,30, tullunion mellan de båda länderna, som när den tysta förvandlingen i hjärtana kanonerna riktades även mot kanslerpa- börja ske och besinnningen börjar.
Den latset och upprorsmakarna uppmanades väckte Frankrikes förfäran såsom början börjar väl överallt sanningen går att ge sig.
Om ej blodsutgjutelse skedde till Anschluss och omintetgjordes.
Nu skulle de få fritt avtåga till Tyskland.
låter sig samma Tyskland, som visserli- upp om det ödesdigra i ett system som Den inneslutne herr Fey formedladc den- gen kallar sig Tredje riket, använda Som drivit en man likt Osterrikes mördade na överenskommeIse och kom aven i kon- hinterland för attacker mat den öster- kansler.
han som döende yttrade att han takt med tyske ministern som lovade sin blott velat fred, att ta till en regim av medverkan, vilket j u är något ganska ena- rikiska staten och folket med terroristiska terror, och som tvingar hans kvarlevande stående.
Kuppmännen blevo emellertid dåd, kuppförsök och mord, om vilka man regering att köra fram artilleri mot nazis- fängslade, ty blod hade ju flutit, och Doll- måste säga att ett vanligt krig.
vederbör- fuss båda banemän ha redan av stånd- ligen notificerat, förefaller riktigt anstän- ternas ställningar utan att någon kan sä- ratt dömts till döden, som de mötte med d i g t.
Och nu är det Italien som rycker ga vad den annars skulle göra.
Det sker ett » heil Hitler » på sina läppar.
ut med armékårer för att skydda » Öster- när det inte går längre att sluta ögonen I nedre Österrike pågingo under de föl- för det faktum, att de eviga lagarna för jande dagarna på många häll strider mel- rikes nödvändighet » mot Tyskland, och så Samlevnad på jorden verka, ehuru med lan nazister och regeringstrupper och tvingar Hitler att dra in klorna.
fortgå alltjämt på enstaka stallen.
UPP- Men om man måste säga sig an det, negativa utslag, även när människorna för en tid sluta att fråga efter dem.
En roret betraktas som tillbakaslaget.
inte ligger någon politisk nödvändighet En mystisk r o l l bland alla andra mys- ny tid börjar väl i varje hjärta som un- tiska saker spelar herr Rintelen.
Han bakom det nuvarande läget så är det å der en ensam vaknatt ser linjerna klarna gör självmordsförsök, håller på att för- andra sidan inte svårt att se det psyko- över förvirringen i den historia ram ut- blöda, kommer på sjukhus och nu senast logiska sammanhanget i utvecklingen.
Se- har försök gjorts av utklädda nazister att dan kriget mellan nationerna brutit del spelar sig och säger sig att röva honom tillbaka.
» det förgängliga är högljutt tabu som omgärdade det mänskliga livet Världsopinionen vänder sig starkt mat det eviga är stillhet, Tyskland som roten och upphovet till och nödtorftigt skyddade det, var det tigande går Guds v i l j a eländet Mussolini som tydligen var per- mänskliga livet inte heligt mer, och de genom jordens strider ».
sonligt fästad vid Dollfuss och just bjudit regler människorna givit sig själva för honom och hans familj till sig, dundrar att göra sammanlevnaden möjlig, voro hotande mot Tyskland och mobiliserar i upplösta.
Man var för svag, för nervös, stor utsträckning.
Hitler söker en försoningslinje, utnäm- för utpumpad på viljekraft och tålamod ner Papen, som han på lindrigt Satt så- och grep i denna svaghet till våld för lunda blir a~ med, till Tyskland?
minister att avgöra inre strider, på samma bekvä- i Wien.
Men Papen får ej komma förrän ma satt som tvisterna nationer emellan, Dollfuss är begravd och ny regering ut- medelst häktning och skjutning till höger sedd.
Kansler blir Schuschnigg, kristlig social, sålunda av samma parti som Doll- och vänster.
A v kngsfångelägren blev fuss och känd för sina monarkistiska sym- koncentiationsläger, av slagfälten arke- patier.
Furst Starhemberg och major buseringsplatser.
De etiska hämningar Fey äro visserligen kvar i regeringen men som i början förefunnos mat att sätta d sidan lag och rätt och behandla lands- män som man behandlat fiendestyrkor i Hemvärnet vill tydligen ej skjutas aktion, de föllo bort den ena efter den dan utan uppställer sina ganska andra, revolutionerna lärde av varandra, ende fordringar.
en ny gick alltid ett stycke längre än vad den förra gjort.
V a d vi nu se är hur den hetsiga nationalismen med dess starka fientliga inställning mot andra folk förtär och upplöser sig själv i inbördes- krig.
Detta är ytterst märkligt a t t få uppleva.
I detta ligger en djup logik känner igen sig, skådar som i en spegel varthän dess egna kriser och motsättnin- gar kunna föra, om de dras Ut i sina yt- tersta konsekvenser, Det l ä r sig a t t det finns inga » inre angelägenheter », sen må sir John Simon säga vad han vill.
där plägning i Stockholm.
Den svenska av- delningens styrelse.
som i tre är planlagt detta jättemöte ar att lyckönska till den stora framgång det hela innehar.
Främst fröken Maria Sandström och fröken Eme- lie Rathou, ordf. och sekr., samt alla de- ras nitiska och Offervilliga medarbetare.
president, mrs Ella spetsen av en delega- femtio frän U.S.
A.
Hon vann stor popularitet under den vecka hon här förde spiran, genom sin alltigenom ståtliga personlighet och sitt enkla.
lugna och vänliga väsen.
Hon vitt- nade om sin tro på förbudets återkomst, staterna komma, den ena efter den an- dra.
åter att gå in för detsamma.
Världsförbundets Boole, mötte Upp i tion på inte mindre än W.W.C.T.U.
har nästan alla nu aktuella välfärdsfrågor på sitt program, inte, som i allmänhet tros, endast nykter- hetsfrågan.
Men denna sammanhänger ju, såsom mer än en talare påpekade, med nästan samtliga sociala hjälpåtgärder.
Mrs Ida B. Wise Smith och Cora Frances Stoddard, ledamöter av olika sektioner av socialdepartementet i U.S.A.
förde fram uttalanden vid kongressen rörande såväl de gifta kvinnornas medborgarrätt i internationellt hänseende som deras rätt t i l l arbete.
utan hinder och inskränknin- gar av lag.
Barn och biograf och biografpropa- ganda handhaves speciellt av den i nor- den ofta hörda fräken Dagmar Prior, Danmark, som nu även invaldes i Världs- förbundets styrelse, efter fröken Maria Sandström, som avsagt sig uppdraget.
ett folk, som haft den enastående lyckan att inte på hundra är fört något krig.
Intresset för kongressen visade sig vara synnerligen stort.
Vilken annan organi- sation skulle mitt i heta sommaren kun- nat samla fullt hus i Konserthusets stora sal kväll efter kväll i en veckas tid.
Det var också talare med stor skicklighet, klokhet och rik erfarenhet som fängslade åhörarnes intresse.
I ett kort referat är det omöjligt att göra rättvisa åt alla, man kan endast plocka ut ett namn här och där ur det rika programmet.
Av de engelska minnes man mrs Randoph Clarkson och lady Cecilia Roberts, frdn Australien kam miss McCorkindale Isabel med en vitalitet och en varme som stam- made frdn en annan hemisfär.
Japans delegater, mrs Hennigar och mr Koshio, berättade att tusentals kvinnor samlas i skilda delar av Japan den tjugufemte i varje månad för att tala och bedja för den s.k. 25-års-billen, en lag, som skall höja åldersgränsen till tjugofem år för rätt att förtära » saké », det japanska brännvinet med 15 % alkoholhalt.
Frågan om totalförbud var uppe i Japan redan för 1300 år redan.
Arbetarna hade själ- va nyligen arbetat fram en statistik an- gående alkohol och arbetsförmåga.
Mrs Wang, som kom direkt frdn I.C.
W:s kongress i Paris, påpekade att i Kina har kvinnornas kamp riktat sig mot opiummissbruket, som där är större och farligare än de av ris framställda rus- dryckerna.
På söndagen var friluftsmöte för freds- frågan anordnad på Skansen och anslut- ningen var glädjande stor.
Efter de ut- Wærn- ländska talarna höll fru Elisabeth Bugge ett utmärkt anförande.
Hon var, liksom fröken Anna Åbergsson och pastor Strömstedt, uppskattad och outtröttlig tolk.
även vid de religiösa möten, som i samtliga kyrkor höllos av kvinnliga ta- lare.
Bland de många resolutioner som antogos återgives följande: Kronprinsen hall vid kongressens hög- tidliga öppnande en mycket uppmärk- sammat och uppskattat anförande.
Han hyllade Vita Bandets gärning i samhälls- vård och när han kom in på världsorga- nisationens grundande och Frances WiI- Inför den nu i världen rådande situa- lard fick hans ord Övertygande varma tionen under vilken en överdriven natio- tonfall.
I d e utländska representanternas (Forts. å sid. 2).
Återigen ett skott.
Personliga intryck från Wien.
Veckovakten Wien är sig likt.
vi Vid Ii-tiden på onsdagsmiddagen gick helt lugnt på Siebensterngasse helt nära den stora Mariahilferstrasse, då man plötsligt blev varse att något hänt.
I södern märks det genast.
Alla butiks- innehavare kommer ut ur sina bodar, ny- fikna huvuden hänger Ut genom fönstren och folk stannar på gatan och t i t t a r åt ett bestämt häll.
Vi gjorde så med, och såg att ur porten från » Deutsche Turn- hallen ett per stora bussar ryckte ut fullsatta med polis och militär.
Man vän- tade ett ögonblick att få höra att något hänt, men så gjorde de flesta passanter- na den obeskrivliga wienergesten med en liten axelryckning och med ett: » Asch, (F o r t s.
å s i d.
3).
elegrafstyrelsen har länge haft (Forts. fr. sid.
1.)
ett stadgat rykte inom kvinno- nalism på det politiska, ekonomiska och rasbiologiska området framträder allt kretsar som reaktionens verkliga mera hotande och en n y kapprustning högborg.
Man har där framgångs- med de mest dödsbringade vapen synes rikt mätt arbetskraften och presta- tionsförmågan med den speciella kraft arbeta för den vänskap och sam- T Christian Temperance World`sWoman`s Union med förnyad Valuppropens t i d ä r inne!
Det även styckas i små lotter till ett s&lt; mest triumferande ä r Bondeförbun- stort antal som möjligt, detta obe- darnas.
De äro väl stolta över sitt påfund med urtima riksdag.
De känna sig som herrar på valplatsen (några kvinnor inom Bondeförbun- det har man aldrig hört, att det finns), de ha gjort en utflykt till so- cialdemokraterna, men känna kanske nu en viss hemlängtan åt höger.
So- cialdemokraterna ge dem i sitt upp- rop en påminnelse om deras ömse- sidiga förbund.
Men Bondeförbun- är helt säkert mest upptaget av i tanken på att komma i regerings- stäiining.
Återstår att se i vad mån uppropet kan bidraga därtill, Stora ord och överord ä r man van vid i valupprop, det varken tilltalar eller avskräcker, det halkar förbi.
Man går till de olika punkterna.
Där finner man givetvis näganderätten till jorden, särskilt betonad, Fast formulerin- t gen är något dunkel, » Den jordbru- kande befolkningen ä r landets kärna och märg.
Äganderätten är den säkraste grundvalen för trevnad och välstånd - - — ».
Den första me- ningen låter ganska egenkär, den andra är mera idyllisk.
Vidare står det:.
» Alla tiders erfarenhet lär, att det ä r lyckligast för ett folk om dess.
jord är fördelad mellan ett så stort antal självständiga jordägare som möjligt., Vad menas?
Först måste det vara en förkastelsedom över allt storbruk, även inom rimliga gränser (en numera gammal modig uppfatt- ning).
Men sedan ska alla mindre gårdar och bondgårdar påtagligen det roende av redan befintliga byggna- der, jordens lämplighet och förmåga att föda en familj in.
m.
Det låter som om man ville hacka sönder jor- den som hönsmat.
Äganderätten till jord är huvudsaken.
Men vilken äganderätt?
Ty längre fram i uppro- pet står det att staten skall under- lätta jordbrukets kreditfråga, med andra ord jordens skuldsättning.
Staten skall svara för, att det blir till låga räntor, vilket betyder både a t t staten skall uppmuntra skuldsättning och att staten, som innehavare av dessa lån, blir den egentlige inneha- varen av jorden.
Är det s$ man me- nar?
Där skulle således kunna finnas en anknytning till socialdemokraterna, tänker man, de vilja ju att staten skall äga jorden.
Men nej!
I det socialdemokratiska uppropet säges det att man bör fortsätta med anord- nandet av självständiga arbetarjord- bruk och arrendeegnahem, som efter en tid j u kunna inlösas av inneha- g som varen.
Socialdemokraterna skriva försiktigt.
Det är bara ett valpro- gram.
Det ä r bondeförbundarnas upprop också, fast de mena nog all- var när de säga att äganderätten är det viktigaste.
Och i sin iver att äga ha de förbisett att deras formulering först plockar sönder alla deras går- dar och sedan Skuldsätter jorden åt staten, d. v. s. lämnar dem i statens händer.
Men jordbruket, jordfrågans lös- ning är det ingen som tänker på.
en from önskan att ei väcka den björn som måhända sover, d. v. s. kvinnliga sökande.
Förr om åren har att för utbildningen endast antoges manliga sökande.
Flickor - studentskor - Ohoj!
Här finns tillfälle att f å bli Sveriges första kvinnliga telegrafassistenter, T y Konungen har i nåder befallt redan, för ett par å r sedan att kvinnorna icke längre ska f å stängas ute från dessa kurser.
Yrket ä r gott och föder väl sin man och således även sin kvinna.
Befordringsmöjligheterna bra i jäm- förelse med andra yrken.
I dessa tider av reaktion mot kvin- norna på alla områden, blir man sär- skilt glad åt att med Galilei f å säga: » Och dock rör hon sig., Ansökningstiden utgår redan den 1 1 augusti.
— — — Det var en god stämning över hela kon- Man kände att där fanns varmt och förtroendefullt och hoppfull samarbete och en fast hoppfull målmedvetenhet.
Ehuru mentalitet, arbetslinjer och vunna etap- per äro och måste vara så olika i alla dessa folkgrupperingar runt värt jordklot, så är det ett vänskapsfyllt sinnelag, utan skymt av avund eller misstroende som enar detta förbunds tusentals medlemmar.
En så till synes enkel och självklar sak vill man nu nästan i ångest hålla, kvar inför sina ögon for att utestänga bilden av en annan i vansinne förvriden del av mänskligheten, som intet annat vill och kan än skada och förgöra sin nästa och sig själv.
Det efter varje samvaro i andakt fram- burna enande mottot: för Gud, for hem och fosterland, har mäktigt vidgat sig till: for God, for home and - every land.
E.
H.
—
Pier Gudro: Korporationerna.
e t har tidigare i Tidevarvet påpe- kats att d e italienska korporatio- nerna under ett decenniums diskussion och skriverier icke existerat.
Numera ha d e emellertid troppat upp.
Åtta ha i maj fatt sina regler och bestämmelser.
Fjor- ton till fastställdes inom juni månad.
Från 1 juli detta nådens år ä r o samtliga tju- gutvå allts5 » färdiga ».
I trenne huvudavdelningar sönderfalla dessa korporationer.
1.
Åkerbruk.
2.
In- dustri.
3.
Handel.
De två första omfatta vardera åtta korporationer.
Den sist- nämnda sex.
D Hjältarna från Tjeljuskin.
nat exempel, h a r ett » consiglio » på 58 medlemmar: representanter för bomull, ylle, silke, konstsilke, jute, kanapa, lin, färgningsindustri och kemisk industri, vartill fogats en mönstertecknare, en hantverkare, en kooperatör och så natur- ligtvis d e tre fascistpartirepresentanterna, vilka aldrig få saknas.
Eftersom deras funktion ä r att tillse att varken arbetsgi- vare eller arbetstagareintressena få över- handen.
D. v. s. de skola vid behov med- la mellan dessa bägge kategorier och » i den nationella helhetens namn » genom » fria men icke anarkiska medel » bilägga varje möjligen uppdykande konflikt.
El- ler med andra ord kontrollera a t t intet produceras för enbart privata intressens skull.
Utan att årets produktion enbart och uteslutande fastställes i överensstäm- melse med statens för varje period givna behov, liksom sedan försäljningen därav ordnas så att den ej på minsta s i t t stör andra medborgare-försäljares rättigheter och möjIigheter.
D. v. s. åkerbruksgruppen uppdelas i säd, trädgårdsprodukter, vin, olja, soc- ker, boskap och fisk, trävaror, textilier.
Medan industrigruppen omsluter metall- urgi, kemiska industrier, beklädnadsin- dustri, papper och press, byggnadskon- struktioner, vatten, g a s och elektricitet, glas och keramik.
Och handelsavdelnin- gen kreditinstitut, fria yrken, sjö- och luftkommunikationer, inomlandskommuni- kationer (= järnvägar, spårvägar, sjötra- Konkurrens får nämligen ej längre fin- fik etc.), skådespel (=teater, musik, bio, nas inom fascistisk regim.
Varje liten sport, radio) samt turism.
kugge skall ha sin av staten givna plats Med andra ord, inom varje korporation och får inte sträva efter någon annan.
samlas alla de som ha något a t t s k a f f a Det råder ju, som bekant, även inom teo- med en given produktion.
Basen till det- riernas värld samma upp- och nedgång t a system består av syndikaten, vilka äro som inom det ekonomiska livet och för inte bara i rent a v två slag, arbetsgivarnes och arbets- närvarande ä r det för tagarnes.
Dessa syndikat bestämma » ar- fascistiska länder - lågkonjunktur betets ordnande,, det vill säga de utfär- individuellt initiativ och fri tävlan.
d a bestämmelser rörande löner, arbetsti- Hur kommer detta korporationssystem der o. s. v. Ovan dem stå så k o r p o r a - att fungera?
Ja, därom ä r det fortfaran- tionerna vari sitta sida vid sida arbets- de bäst a t t intet förespå.
T y förrän man givare och arbetstagare, kapitalförsträc- sett alla dessa många bestämmelser om- kare och tekniska experter, hantverkare satta i praktik ä r o spådomar enfaldigt och handelsmän, kooperatörer och politici, förhastade.
vilka avgöra allt som med deras speciella Som allmänna reflexioner kan man produkt har sammanhang.
De besluta emellertid påpeka att alla möjligheter kvantitet och kvalitet, reklammedel och förefinnas för a t t trots det uttryckligt säljevillkor, tullar och skatter, hjälpmed- angivna syftet d e enskilda korpora- len mot utländsk konkurrens, kontingen- tionerna skola bliva lika egoistiska i vär- teringar, valutarestriktioner etc. Deras nandet av sin produktion som någonsin beslut bli genom av regeringschefen ut- de enskilda individerna.
Samt att syste- färdade dekret fullgiltig lag.
met förefaller att alltför optimistiskt räk- - I - na med att människorna ä r o fullkomligt felfria.
Kanske skulle man också vilja tillägga att det e j är helt utan risk a t t vänja med- borgare vid a t t ständigt känna statens förmyndarledning.
Man citerar numera i Italien allt emellanåt ett uttalande som sistlidna januari under en senatsdebatt fälldes av den berömde fysikern Corbino.
Han yttrade bland annat: » ltalienarne, som för var d a g få större tillit till sin ledares exceptionella egen- skaper och dessutom ha en naturlig be- nägenhet för lättja, som delvis ä r en frukt av vårt soliga klimat, börja numera bli alltmer benägna att undandraga sig be- segrandet av de svårigheter deras ekono- miska liv bjuder, genom att helt enkelt Iåta Mussolini lösa dem alla.
När en in- divid står inför en svårighet måste han som bekant först tänka ut medlet att be- segra densamma, sedan övertala andra att det valda medlet är gott och till sist besegra också de vanskligheter, som bero Textilkorporationen, f ö r a t t taga ett an- på a t t hans medel eventuellt mötes av op- position.
Numera i Italien är det emel- lertid så, att vänners tvivel liksom oppo- nenters hinder ögonblickligen förintas, ifall vederbörande är i stånd att säga att den v ä g han valt har dragits a v II Duce.
För min del beklagar j a g denna vana att alltid ty till Mussolini.
Den kan nämligen framföda en generation a v individer, vilka antingen av lättja eller a v fruktan äro komplett u r stånd att påtaga sig eget an- svar.
Den omständigheten att vår höv- ding för varje d a g växer allt högre, får icke orsaka att italienarne dagligen bli allt mindre., Rom i juli 1934.
I de övriga delarna av Wien tycktes lugn råda.
En sak som gjorde ett egen- domligt intryck v a r att postkontoren be- vakades av posttjänstemän med gevär och bajonetter.
(Likas5 höllos järnvägssta- tionerna bevakade av beväpnade järn- vägstjänstemän.)
- » Men de ser just inte så krigiska ut », förklarade en trygg wie- nare i ett gasthaus mittemot posten.
Klockan sex tog borgmästare Schmitz emot medlemmar av pressen och diplo- matiska kåren.
Han var synbarligen upp- rörd och hans ord kommo som pressade ur strupen.
Han redogjorde för det sked- da och omtalade att cirka 200 » män- niskor » i arméns och polisens uniformer stormat såväl Ravag (Wiens radiostation) som Biiiideskanslerimbetets hus.
Rundes- kanslern lär vara sårad.
Så kom slag i slag d e andra underrät- telserna.
De upproriska ha begärt fri avresa till tyska gränsen, och tyske mi- nistern d:r Rieth infann sig för att in- verka på dem.
Varifrån upproret kom- mit blev därigenom fullt klart.
Svaret lydde: om ingen blodsutgjutelse förorsa- kats må de upproriska fri fritt avtåg.
Klockan 8 var Bundeskansleramtet fritt - men man fick då höra att bundeskans- ler Dollfuss var svårt sirad.
Klockan 10,15 talade minister Schuschnigg djupt rörd i radio och meddelade att Bundes- kansler Dollfuss v a r diid.
Han dog utan Iäkarhjälp och utan den sista smörjelsen.
Han bad förgäves att få en präst.
När i utländska pressens journalistriim gick en kapucinerpater äntligen fick tillträde det livligt till.
En del gick ut och in och var Dollfuss redan diid.
medförde de mest fantastiska rykten, en Hur hade det hela gått till?
Eder kor- del iakttog en isig och absolut tystnad.
respondent har vänt sig till en polisfunk- J a g vände mig till en amerikanare som tionär i Bundeskanslerämbetet som berät- j a g kände och bad honom berätta vad tade följande: som hänt.
Fick veta om anslaget mot - Det har j u visat sig att de uppro- radiostationen och att Dollfuss, Fey och riskas plan varit utarbetad in i minsta Karwinsky tagits tillfånga.
detalj.
De hade lyckats att komma över - Vilka gör kuppen?
Nazister eller uniformer vilka de samlat i Deutsche kommunister?
Det sägs i stan att det Turnhalle på Siebensterngasse.
Där kläd- ä r de röda som ä r upprörda över döds- de d e också om sig och det måtte gått domen som gått i verkställande över at- med fart, ty i de avlagda kläderna som tentatsmannen Gerl som avrättats!
Han man funnit d ä r ligger t. o. m. legitima- var ju v i s t förut socialdemokrat ...
tionskort, brev och dylikt kvar, vilket nu Nej, det är nog inget tvivel om att gör det lätt att fastställa de upproriskas det ä r från nazihåll, säger min sagesman.
identitet.
En polis som stod på post i Betänk dock vem de upproriska utpeka- närheten lade märke till alla bilar och de som regeringschef!
Minister Rintelen uniformerade som foro fram och anmälde ä r ju känd som tyskvän och hans son sit- detta telefonledes till polisdirektionen,, t e r som nazist i koncentrationslägret vid dock utan att förstå underrättelsens vikt.
Wöllersdorf.
.
.
Det var strängt taget detta telefonbud dan in i tältet d ä r Schmidt ligger, stand- Ute på gatan runt omkring hemvär- som räddade situationen.
På polisstatio- aktig som en annan von Döbeln.
Sedan Schmidt fått veta, att ledarskapet för ex- narnas högborg vid Renngasse gick det nen visste man att ingenting från Sie- peditionen överlämnats till Bobroff, för livligt till.
Den ena bilen efter den andra bensterngasse beställts eller anmälts och att man skall ha möjlighet rädda Schmidt, med hemvärnsledare körde upp.
Privat- man anade ugglor i mossen.
Det inrap- frågar han: Och Edra order, kamrat bilar stoppades och hänvisades till andra porterades till Bundeskanslerämbetet och Chef?
gator.
Likaså passanter.
Vi vände oss — En uppvärmd flygmaskin avgår till till en hemvärnsofficer, förklarade oss va- Vankarem, svarar Bobroff.
Och äntligen ger Schmidt efter och ra utlänningar och frågade honom hur samtycker att Iämna lägret och i flyg- man bäst kom in i den inre staden, vi maskinen sätta sig i säkerhet.
skulle till Kärntnerstrasse.
- » Gå inte Trots de svåra vedermödorna anses de vetenskapliga resultaten av Tjeljuskins dit », svarade han kort.
» Där skjuts!)
was! » - Bilarna for bort och folkström- juni firades med akta röd ståt, stor men flöt lugnt vidare.
parad på Röda torget i Moskva och Klockan var väl några minuter över ett, hela folkets jubel hemkomsten av de un- då vi på Ringen fick höra underliga ryk- derbart räddade deltagarna i Tjeljuskin- ten surra.
Små människohopar samlades, expeditionen till Behrings sund.
Det var en av dessa bragder i vetenskapens tjänst, man tilltalade obekanta, det berättades som ryssarna uppskatta så högt, genom- att radion just nu förkunnat att regerin- förd av deras egna vetenskapsmän, tek- gen Dolfuss gått och att minister Rin- niker och flygare och med deras egna far- telen fått i uppdrag att bilda ny rege- tyg och flygmaskiner, som de bro så stolta ring.
Vi störtar in på ett caféhaus på över.
Redan i början på november uppnådde Ringen där vi ofta brukar sitta och frå- fartyget Tjeljuskin en av öarna i Beh- gar den gemytlige Obern vad som egent- rings sund och nästan omcdelhart börja- ligen skett, har regeringen verkligen gått?
de de våldsammaste svårigheter under » Visst ha de gått - de ha gått och packisens påfrestningar.
Expeditionens ätit middag !.
v a r hans lugnande svar vidare öden äro välkända även för sven- ska tidningsläsare, hur Tjeljuskin skru- och han sken över hela ansiktet i belåten- het över sin kvickhet.
Men vid polisdirektionens byggnads- nens deltagare fingo bygga si:.
ett Iäger på isen, hur Iägret hotades genom att IS- komplex längre ner på Schottenring för- flaken delvis råkade i drift och hur ex- stod man att dock något allvarligt v a r peditionen ända fram i mars — april i sista minuten räddades genom i l e tappra fly- på färde, ty där var polisen just i färd garnas uppmärksammade bragder, som i med att sätta upp kulsprutor i alla hör- tur och ordning förde deltagarna, linda nen.
Och när vi kom hem och rusade t i l l hundarna, över till fastlandet.
fram till högtalaren för att höra något Dramatiskt har Schmidt själv och hans iiärmare, gav radion inget livstecken ifrån i ryska tidningar skildrat medhjälpare dessa spännande ögonblick.
Särskilt rö- sig, inte ens det vanliga tickande paus- rande är historien om hur den sjuke tecknet.
Schmidt vägrar att räddas före någon Rent automatiskt gick man fram till de nan i expeditionen och hur hans kamrat elektriska kontakterna för att se om lju- Bobroff mottar order per radio från set fungerade.
Ja, det var det inget fel Moskva, att söka förmå Schmidt att låta Bo- på det - och spårvagnarna gick j u ock- sig omhiindertas av flygmaskinen.
broff sitter på isblocken och skriver u t så - alltså ingen generalstrejk.
Men vad svarsradiogram till Moskva och går s e - hade hänt?
- Sålunda, f ö r att övergå till direkta exempel, består styrelsen för sädeskorpo- rationen av 30 medlemmar: fjorton jord- brukare av vilka hälften jordägare.
hälf- ten jordarbetare, sex representanter f ö r kvarnindustrien, likaledes hälften av var- dera kategorien, fyra sädeshandlare, en jordbruksexpert, en representant för koo- perationen samt en för hantverk.
Dessa utses (väl bemärkt under statlig kontroll) a v d e ovan nämnda syndikaten.
Vartill så kommer tre representanter f ö r det fascistiska partiet, vilka utses av partiets generalsekreterare.
President f ö r denna liksom för alla andra korporationer ä r korporationsministern, d. v. s. i innevaran- de stund Mussolini själv.
Vicepresidenten, som alltså blir den som realiter fungerar som ledare, uttages bland d e tre sist om- nämnda politiska styrelsemedlemmarna.
Sammantriden hållas fyra gånger om året.
Men dessemellan kan korporatio- nens styresmän sammankallas till extra möten närhelst ett dylikt anses behövligt.
Återigen ett skott.
(Forts. fr. sid.
1.)
an- - färd ha varit goda.
Och när flygmaski- nerna surrade över Röda torget och den tillfrisknade Schmidt och hans kamrater blomsterhöljdes och hyllades som Hjältar av Sovjetunionen, var detta det förtjusta folkets erkännande av det mod, som vå- g a r livet i vetenskapens och forskningens och d e t Sovjet-ryska uppbyggnadsarbe- tets tjänst.
C.
Lördagen den 4 Aug.
1934 Dollfuss upplöste då genast ministerrådet, varpå en del av regeringen avlägsnade sig.
Det gavs order om allmän alarmbe- redskap.
Hade de upproriska kommit 20 minuter förut, utan föregående varning, hade förmodligen kuppen lyckats.
— Vi stod fördelade i kanslihusets gän- gar, berättade kriminalinspektören, när vi ungefär kl. 1 frän fönstren iakttog hur ett par lastbilar med milittär körde fram.
Vi antog att det handlade om förstärk- ning av vakten och undrade om nägot at- tentat ute i stan ä g t rum, då vi plötsligt fann oss omringade av ett antal soldater som på äkta ganster-maner satte pisto- ler mot oss med orden: » Hände hoch! » Man meddelade oss att detta skedde i den nya regeringens namn och vi föstes in i ett rum d ä r dörren låstes om oss.
- Ungefär klockan 1,45, fortsätter vår sagesman, kom en av rebellerna in till oss och frågade om någon av oss kunde an- lägga ett förhand.
Jag och en kamrat anmälde oss och blev förda upp i första våningen där Bundeskanslern låg på gol- vet framme vid fönstret, starkt blödande.
- Framemot klockan ½ 7 tycktes de upproriska - mest unga kraftiga pojkar att deras sak var förlorad.
De gick bleka och nervösa av och an och ett p a r av dem kom t. o. m. fram till oss och gav sina anhörigas adress och bad att vi skulle meddela dem vad som skett.
- » Det kostar oss huvudet - kuppen ä r misslyckad,, sade de.
Kort därefter blev vi befriade.
- förstå På fredagen stod den döde på lit de parade i Radhusets stora folkhall.
På båda sidor om kistan stod en hedersvakt på 6 man med sänkta värjor.
Vid kistans nedre del lågo nunnor försänkta i djup bön.
Under den långa tiden som man stod i kö för att komma in i rådhuset hade man tid att höra folkets mening.
Mer än allt annat har det upprört sinnena i det katolska Wien att man förvägrat kanslern den sista smörjelsen.
Långt mer än att han förmenades läkarhjälp.
Man måste betänka att när en olyckshändelse Julidag i Småland.
Agen låg nere efter sista Askregnet, men västanvinden tog de tunga axen under hakan och lyfte dem upp.
HÖ- lassen rullade från vallarna in i skumma logar, frukten växte i jorden, på träden och marken, havren tittade ut ur sina hylsen, kråkorna samlades i körsbärsträ- den, solen slog gnistor i sjöarna och sköt ner sina pilar genom lövdungarnas gröna valv.
Det var en riktig småländsk högsommardag.
Vid Ingelstads urgamla gravplats, söder om Växiö och norr om Karlshamn, gingo några turister och vallade, en av dem var jag.
J a g befann mig med mitt sällskap på färd upp från blekingekusten hem till höglandet längs de vattenvägar ens för- fäder herulerna använde, då de trängde in söderifrån och togo Värend i besitt- ning.
En vägvisare hade lockat oss från landsvägen bort till det berömda forn- minnet, och nu stodo vi under den stolta Inglingehögen.
Var och en av turisterna berättade något han visste: Om d e ut- grävningar som gjorts här, om amanuen- ser som hittat vapen och pärlor från bronsåldern och försvunnit till Stockholm med dem.
Själv kunde j a g bidraga med den rörande detaljen att kung Inge sla- gits både med k o n u n g a r n a i upplanden och i Danmark och slutligen stupat, då han försvarat sitt befästa läger mot ju- ten.
Hans tacksamma folk hade då grävt ner hela.
tre Ars skatt i graven, på det att han skulle ha något att röra sig med, då han kom till Valhall.
R När de andra turisterna rullat bort, be- gärde vi vatten i närmsta stuga och slogo oss i språk med folket därinne.
J a g visste att om vi kommit till Ingelstad för femti Ar sen, kunde vi ha råkat på pålitligt gammalt folk som kunnat vittna att de- ra5 fäder vid högtider sett högen lyfta sig på fyra pelare av guld och konungar ' dansa med sina damer i strålande b e l y s - ning därinne.
Men dessa tider voro nu förbi, Inge med sin kungliga familj visa- de sig inte mer, endast en a v sönerna i stugan hade en nyårskväll - fullt nyk- ter, underströks det - Jett högen stå i Ijusan Iåga.
Men gubben på stället hade andra bi- storier, medan han drack hjortronsaft bland fornminnena med oss.
Särskilt minns j a g den om Jöns Gyllensparre på Ingelstad säteri.
han som rövade den sto- ra trinda sten, som nu ligger på gravhö- gens topp, för att pryda sin gärdsplan därmed.
Men det skulle inte Jöns Gyl- lensparre ha gjort, ty stenen ville inte bort och den gjorde sig så tung att två par oxar förlyfte sig på uppgiften och störtade.
Icke nog därmed, så länge ste- nen låg på gården, spökade det så livligt i huset, att herr Jöns fick köra stenen till- baka igen.
Men då ville den hem och gjorde sig så lätt, att en enda hästkrake kunde dra den uppför högens branta sidor.
Medan gubben berättade tappade j a g ett ögonblick tråden för andra tankar som spökade i hiivudet.
När j a g lystra- de igen upptäckte jag, att en ny figur kommit in i historien.
Det var den verk- lige folkhjälten på orten, och det var var- ken kung Inge eller riksantikvarien eller herr Jöns Gyllensparre eller bankir Cer- vin, vilka förut blandats i hans tal utan helt enkelt den siste brottsling som av- rättats p å galgbacken vid Ingelstads tingsplats!
passerar på den katolska landsbygden g å r utan tvekan det första budet efter andlig hjälp.
Finns d ä r bara en bil i närheten kör den till prästen - doktorn hämtar man på cykel.
Att d ö utan sista smörjelsen ä r en stor olycka.
- » Gott sei ihm gnädig, Gott sei ihm gnädig », snyftade en gumma vid vår sida Häradshövding, nämndemän, bovar och och alla gjorde korstecknet.
E.
B.
G. processmakare hålla numera till i Växiö, ingen rättvisa skipas, det visste vi, mera i Ingelstad, tingshuset ä r övergivet liksom domareringarna.
ECKANS LÖGNER ä r en stående rubrik, som en rysk veckotidning - Men se för åtti Ar sen avrättades h ä r nyligen infört.
Redaktionen beklagar från en karl, han hette Göte och var en stor- början att det helt överstiger deras kraf- tjuv, och j a g vet ' at säkert, för min mor ter att omnämna alla den utländska pres- sens oriktiga anti-sovjetmeddelanden.
vittna mot tjyven, och min far har berät- Man nöjer sig med några smakbitar.
Se tat hur alltihop g e te.
Göte han ska ha här en: Sovjet hyser planer på att utvidga drivit sin hantering långliga tider och sina gränser på brittiska Indiens bekost- blett taen och häktat mönna gänga, men nad.
De ansträngningar som Sovjet syn- s e intet fängelse kunde hålla han, så stark barligen gör f ö r krigs undvikande pil den japanska och europeiska fronten tjäna som han var.
Och aldrig hade de fått endast till att dölja förberedelserna till han te galgbacken, om han inte själv fått anfallet på Central-Asien.
för se, a t t tiden var inne att dö.
Nu ä r Denna historia läses i le Journal de j a g mogen sa han, gör mig en kista.
De Moscou den 14 juli, hämtad ur en ita- gjorde honom en kista och då den var liensk tidning la Gazzetta del Populo och färdig, kalla han på prästen och fick natt- har inspirerat nedanstående bild.
Oss intresserar att måndagen den 23 varden och syndernas förlätelse.
Se han juli läses en stor första sidas rubrik i va egentligen en go människa, han bröt Sv.
Dagbladet: Ryssland förbereder ett sig in hos d e rike och höll dem stilla med angrepp på Indien.
Kallan Times och en sin väldiga kraft, medan hans medhjäl- italiensk general.
pare plundra deras gods, och så fördela Hettan ä r svår på många håll.
han rovet bland de fattiga ... och när han var beredd att dö, tog han kistan på ryggen och gick Själv ner till galgbacken med den, och d e s ä r a t t han sjongde: » Jag g å r mot döden vart j a g går ... » Mönna tack, ska j a g h a en slant o c k s å.
.
.
Ja, detta v a r Sverige, detta var Små- land en julidag 1934.
V Det var en gång en man som ble av- rättad ... det ä r alldeles sant, min f a r mindes d e t.
.
, Det fanns väl folk som besågo fornmin- nen i godan r o den d ä r juli för tjugo är sen, medan regeringarna i åtskilliga hu- vudstäder sutto och formulerade krigs- förklaringar.
Om man träffat vår gubbe vid Ingelstad då och hört samma historia, skulle man kanske med ett visst intresse noterat det faktum att avrättningar redan sjunkit så långt in i det förflutna, att den siste som dött här på galgbacken hunnit bli en sagofigur.
i besittning av mystisk kraft och av alla så väl hedniska som kristna dygder.
Man skulle ha s a g t var- ann, att legenden växer frodigt omkring övervunna skeden och gått över till mera aktuella intressen, I Ar var allting så annorlunda.
Det var ett sällsamt ögonblick.
Scenen ä r den flertusenäriga gravplat- sen med mossiga stenar under ekarnas skugga och utsikten åt sjön d ä r galgbac- ken låg.
Den uppträdande var gubben som berättar sin hemska och samtidigt uppbyggliga historia från gången tid med ett ansikte som lyser av belåtenhet över att han kan roa, skrämma och imponera stockholmarna.
Överallt detta välver sig hela högsommarens rikedom och frid i en avlägsen landsbygd.
Men ilhörarna ha i sina fickor tidningar som bränna dem med sina förstasidstelegram.
De veta nu att vad som varit en legend plötsligt kan dra ihop sig till en verklighet, vars heta andedräkt sveper över en.
Åskväder komma och gå och komma igen.
Rågen faller för slagregnet, men västanvinden kommer, tar axen under ha- kan och söker lyfta upp dem igen.
