# ID: svediakorp-per3677
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1934
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,389
# sentences: 387
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Den nakna Medborgarmöte på Fogelstad.
terrorn.
en nakna terrorn har åter flammat u p p i Tyskland.
Utan skymt av rannsakning och dom arkebuseras eller tvingas till självmord det ena tiotalet efter det andra av dem » som nyss pli maktens höjd av höjda skaror d y r k a n fått ».
Förutsättningarna för det beklämman- d e skådespelet voro från början givna.
Spänningen inom nazistpartiets olika de- lar, svårare ju nier den ekonomiska ut- vecklingen gjort alla missnöjda.
Nazist- partiet har alltid haft sin socialistiskt he- tonade vänsterflygel, rekryterad av f. d. socialister och kommunister samt en na- tionalistisk högerflygel, understödd av den gamla militären, de reaktionära junk- rarna och storindustrin.
Hitler synes ha pendlat emellan bägge riktningarna: Den helhjärtade inställnin- gen till en ekonomisk nyorientering i so- cialistisk riktning.
representerad av brö- derna Strasser, började Hitler ta avstånd ifrån redan i och med att han Iät sig ge- nom storindustrin och junkerdömet - re- presenterade a r Papen, Hugenberg och Hindenburg lyftas till maktens tinnar.
Strasser avlägsnades samtidigt ur parti- Iedningen.
Men Hitler hade även sitt främsta stöd i S.
A.
Denna väl rustade 2-niiljoiiersar- mé, denna stat i staten, vars föga mora- liska ledare Iian själv utsett och haft till närmaste vänner under 15 år.
Men där fanns också inom S.
A:s djupa led kravet på den nya klasslösa samhälls- ordningen och när idealtillståndet dröjde, började de att visa en betänklig Iust till att operera på egen hand.
Det blir på så sätt en stark spiinning mellan S.
A. och Riksvärnet, där den gamla armens anda Iidrskar.
Det blir missnöje på alla håll.
Vänsterflygeln inom Nazi, stödd på S.
A., fordrar förverkligande av det so- cialistiska programmet.
Men för något sådant hade storindiistrin och junkrarne ej hjälpt Hitler till makten.
Thyssen, storindustrins representant i regeringen.
drar sig tillhaka.
Papen varnar i sitt Marburgtal både fur det ena och det an- dra.
Alen framför allt: det intrigeras som förut.
Besynnerliga förbindelseleder uppstå, Röhm-Schleicher.
S.
A.-chefen- legosoldaten, fri från alla sociala och an- ständiga hänsyn och den politiske gene- ralen.
Oskar Hindenburgs förra vän på sin tid, offrad av Papen.
Till och med en sommarsvala kvittrar för monarkisterna och den i Doorn va- kande gamle kejsaren packar sin res- väska.
Ilitler får anledning göra samma erfa- renhet som den klassiska terroristen kej- s a r Tiberius.
» Jag håller en varg vid öronen » kan Hitler säga som denne.
Han har ständigt framför sig den ulv som vill flyga honom på strupen.
Blott en skärpt terror kan hålla den från livet.
Säkerligen ha de dödade konspirerat, Och att många S. A.-lelare som Röhm och Heines l e v a t i svalg och dryckenskap och sexuella utsvävningar har icke varit för någon obekant.
Men nu är det Iämp- ligt att Hitlers hela indignation får bryta fram över deras moraliska mindervärde.
Men kanske de även visste för mycket.
De ha även varit av världsopinionen an- klagade för delaktighet i riksdagsbran- den.
Nu tala de lika litet som van der Lubbe.
Men terrorn nöjer sig e j med denna sida.
Georg Strasser får iiven sin kula.
Schleicher dödas hans fru lika- så - men Göring försäkrar att intet oskyldigt blod gjutits.
Papens närmaste omgivning betalar med sitt liv de stämp- lingar de förehaft.
Papen själv uppges ha varit Hitlers eller snarare Görings fånge.
Den monarkistiska sommarsvalan frös helt hastigt ihjäl.
Allt är lugnt i Tyskland, säges det offi- ciell!, men så har nian också utfärdat en förordning om att regeringens åtgärder ej få kritiseras.
Men för första gången vågar Tysklands argudade diktator och Messias, Ilitler, ej visa sig för folket utan star!
; poliseskort.
Kanske hör man re- dan den häst som bär nästa diktator på sin rygg slå sina hovar mot Berlins asfaltsgator.
A.
N.
ämnena Radium och Polonium.
Två gån- ger har madame Curie belönats med No- belpris och är den enda kvinnliga leda- moten av Svenska Vetenskapsakademin.
Det ä r betecknande att Franska Veten- skapsakademin, som mottog det första meddelandet om.
Radiums upptäckt av Marie Sklodowskas medarhetare och ma- ke, Pierre Curie, har varit alltför tradi- tionsbunden för att kunna se bort från könet och invälja henne till medlem.
Ma- dame Curie dog på sin post på grund av de skador hennes strålexperiment tillfo- got hennes organism.
D Vad har hänt?
JUGO TJUGO AR H A GÅTT SEN SKOT- I SARAJEWO föll och Europa kastades i i i i värIdskrigets fruktansvärda mardröm.
Stlimningen i Europa är nu knappast mindre spänd än julinifinaden 1914 Av rustningskonferensen utan resul- tat.
Kapprustningarna oka och det eko- nomiska tillståndet, även om krisens var- sta skede anses v i r a övervunnet, dock allt annat än gott.
TYSKLAND HA SKOTTEN FALLIT T Ä T T.
Hur många och vilka som äro arkebuserade talar ej regeringen om.
Fogelstadsförbundets årsmöte, som tra- ditionsenligt hölls under midsommar- dagarna på Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad, hade i år liksom föregå- ende ä r samlats omkring ett brännande aktuellt program.
Diskussionerna på midsommardagen, vilka inleddes av un- dervisningsrådet A.
Thomson och docen- ten Karin Kock, rörde frågorna Vad kan göras f o r vår arbetslösa ungdom?
sam!
Arbetstidsbegränsning - ett problem för nuet och framliden.
Men vid sidan av denna » arbetsmedel- punkt » stodo ämnen i mer eller mindre omedelhart sammanhang med dess inner- sta problem: rektor Honorine Hermelins anförande om Gamla och nya gudar.
Elin Wägners om de nya horisonterna.
Marie Butts ', den internationellt kända pedago- midsommardagens förmiddag samlades till diskussion på skolans festsal - sedan midsommarafton agnats å t glada återse- enden, öppningshögtidligheter, stadgeen- liga årsmötesförhandlingar och den for- sta upplevelsen av Sörmlandsbygdens och högsommarens skönhet.
D:r Thomson började sitt med stort intresse åhörda föredrag med att dekla- rera sin uppfattning om att det värsta för Ilet centrala i hela frågan a r: Hur skall ungdomen få förnuftig sysselsättning och en utbildning som möjliggör försörjning i framtiden.
nutiden, Ebba Holgerssons I stadförbundets festdagar.
Och när till — anpartierna.
rade » Snuonfarne », ungdomsförbundet.
På an- d. v. s.
Nationella SENSATIONELLA KREUGERAVSLÖ- S JANDEN förmedlats ha åter ägt rum.
genom ett holländskt Bankdi- dotter- bolag med det betecknande namnet Fide- litas, vars bolags ende aktieinnehavare och ende styrelsemedlem herr Rydbeck var.
Herr R. finner transaktionen helt juste vilket ytterligare belyser storfinan- sens mentalitet.
H e r r Rydbecks dom är ännu icke fastställd i överrätt.
Kanske en annan åsikt där kommer fram.
ORSKA KRISEN AR ÖVERVUN- NEN.
De horgerliga partierna så- Iunda inbegripet statsminister Mowinkels eget parti, har ingått en krisuppgörelse till modernäringarnes stöd.
Socialdemo- kraterna få fortfarande vänta.
NY LAGSTIFTNING I ABORTFRÅ- GAN, som g å r ut på att ett avbry- N samling norska jurister och likare.
Det är icke fråga om ett moraliskt godkän- nande av ahorterna framhåller man utan ett motarbetande av det på området flore- rande kvacksalveriet.
FÖDELSEKONTROLLBYRÅER höra genom myndigheternas försorg upp- rättas anser engelska Labour-kvinnorna.
Resolutionen härom antogs med 521 rös- ter mot 6.
F Ö R S L A G E T OM 40-TIMMARS ar- hetsvecka antogs a v Internationella i Genève men beslutet arbetskonferensen är icke giltigt ty ett alltför stort antal röster - regeringarnes och arbetsgivar- nes - nedlades.
ADAME CURIE AR DÖD.
Den be- römda vetenskapskvinnan, känd för sina epokgörande upptäckter av grund- M om Fogel- i tredjedel, under 26 år.
eller 57,000 — 58,000 ungdom Den s i t a offentliga rapporten - från arbetsgrupp som Fo med sina intressen.
målmedvetna arbete tidens samhälleliga liv, har en förmåga skara på omkring 85 personer, som pli även vid en konjunkturstegring större utsträckning än den övriga ar- betslösheten.
Just därför är det a \ ' stör- bibehålles i (Forts. å sid.
4.)
— Veckovakten Irene Reele: Kri t i s ka strömning ar inom den nationalsocialistiska kvinnorörelsen.
D e t hade börjat märkas allt flera tec- ken på att den nationalsocialistiska regimen i Tyskland inte längre var så fas!
förankrad inom folkets djupa lager, som det under nästan hela första året tyck- tes.
Både de ekonomiska och politiska relationerna till utlandet och de ekono- miska förhållandena inom landet ha trots den synbarliga minskningen i arbetslös- heten inte förbättrats utom tvärtom blivit oerhört tillspetsade.
Det omslag i den allmänna stämningen, som varit en följd av detta förhållande, framkallade den plötsligt under maj igångsatta regerings- kampanjen emot » alla bakdantare och kri- tiker » - en kampanj som inleddes med ett provocerande tal av Goebbels.
Nationalsocialisten greve Rewentlow, som ger ut en egen tidskrift, D e r Reichs- wart har på ett mycket riktigt sätt be- tecknat denna omsvängning i stämnings- läget.
» Man får det intrycket, säger han, att det g å r omkring en massa agenter i landet, osynliga och Ijudlösa, för att ta tron och tillförsikten ifrån folket ge- nom att påpeka än det ena än det andra felet och säga: Se här, det beror på na- tionalsocialismen.&gt; Vi kan inte här ingå på alla de olika, i och för sig mycket intressanta, företeel- serna i och orsakerna till denna föränd- ring i stämningen - som man naturligt- vis ingalunda får likställa med någon ut- sikt till nazistregimens snara störtande.
Här skall bara pekas på de tvivel, som under de senaste månaderna insmugit sig i de en gång så hänförda och trosvissa nationalsocialistiska kvinnornas led.
Des- sa tvivel kommer tydligt till synes både i litteraturen pli detta område och i kvin- nornas uttalanden i deras redan för länge sedan » likriktade » tid-krifter.
En kvinnlig författare i den socialpo- litiska tidskriften Sociale Praxis, som i Hitlerregimens begynnelse var en stor Hitlerbeundrarinna, angriper t. ex. den redan sedan många år på högerflygeln stående, numera ganska frenetiska Else Froheniiis och hennes bok Kvinnan i Tredje Riket.
Författarinnan går skarpt tillrätta med fru Frobenius bl.
a. för att hon med en föraktlig axelryckning talat om » ett par, förlorade kvinnliga mandat i parlamentet, och » några avskedade kvinnliga tjänstemän ».
Den redan för en längre tid sedan ut- komna boken Kvinnan och nationalsocia- lismen, av den nästan till leda bekanta nationalsocialisten Guida Diehl tas fram som ett skolexempel på fientligheten och orättvisorna emot den tidigare horgerliga kvinnorörelsen, och den i slutet av förra året utgivna självbiografin Lebensweg durch eine Zeitwende av Gertrud Bäumer, en av huvudpersonerna i den gamla kvin- nosaksgenerationen, blir i stället mycket uppskattad.
Det framhålles att t. o. m. den nuvarande föredraganden för kvinno- frågor inom riksinrikesministeriet, redak- tören för Die Deutsche Frauenfront Pau- la Siber, har försökt åstadkomma en viss utjämning mellan den gamla och den nya (nationalsocialistiska) kvinnorörelsen.
I (Forts. å sid.
4.)
krig så visade de inte dem första maj!
Man ser krigskemisterna marschera i kolonn, men får inte veta något om vad de annars ha för sig.
Naturligtvis kun- na militärattachéerna rapportera hem om stämningen p i första maj.
m e n huru?
O m d e funno denna god.
böra de med- dela det hem som ett glädjande tecken, fande.
Man frågar sig ovillkorligen: Är om de ä r o från ett land i förbund med detta verklipen Elin Wägner, denna mo- Sovjet såsom Frankrike.
Annars som ett diga kvinna.
som alltid så tappert sökt nedslående, om de komma från Sverige, bekämpa militarismen och i sina resebrev Finland, Polen eller Tyskland.
från Tyskland ni.
fl.
länder gått till rätta Hur kommer det sig då att Tidevarvs- med sahelskramlet?
Och nu är hon be- geistrad av en trupprevy i Moskva på ett läsaren herr Dahlqvist fått ett så otrev- sätt, som påminner o m d e na a Iigt intryck av min artikel, att nar han utsvävningarna i början av v!
några veckor efteråt ska skriva om den, Hon glädes över att de kapitalistiska sta- hans minne spelar honom så svåra spratt?
ternas militärattachéer äro församlade Ja: kan tänka mig att det beror på att vid detta tillfälle och kunna få en före- ställning om den röda arméns oövervin- h a n väntat att jag skulle göra Ryssland neliga styrka.
Men hon talar inte om hu- det förslag till avrustning som han nu gör ruvida i Sovjet-Ryssland finnas s. k. sam- I mitt ställe.
att jag skulle använt tillfäl- vetsiimma eller krigstjänstvägrare och let till en pacifistisk predikan i stället f ö r hurudan behandling dessa senare even- att bara göra ett referat a v vad jag si? ?.
tuellt bliva utsatta för.
— Sovjet-Unionen och militarism en.
Farlig sparsamhet.
Redaktionen av Tidevarvet.
Stockholm.
Man Iäser alltid Tidevarvet med nöje, iiven om nian icke alltid kan dela de däri framforda åsikterna.
Särskilt skulle jag vilja påtala en inkonsekvens beträffande tidningens hållning i frågan om avrust- I en polemik mot dem, som anse att vårt land horde skaffa sic ett bombflyg- vapen, pläderar Tidevarvet för att den svenska krigsmakten horde helt avskaf- fas, d. v. s. Sverige skulle gå i spetsen för den separata nationella avrustningen.
Vadan detta?
Skulle Sveriges exempel verkligen kunna inverka pi?
övriga natio- ner?
Vårt land har ju enligt tidningens åsikt gjort moralisk bankrutt (märk ut- talandena vid Kreuger- och Ekmanskan- dalerna!).
Kan verkligen ett sådant lands hållning i avrustningsfrågan ha någon betydelse såsom exempel för andra natio- ner?, Näppeligen, enligt mitt förmenande.
Alen hur skulle det vara om Sovjet- D e t uttalande, som g j o r t s a v Sve- riges allmänna folkskollärarför- e n i n g s ombudsmöte e m o t d e n pågå- ende indragningen och sammanslag- ningen a v s k o l o r o c h k l a s s e r o c h den därmed sammanhängande tendensen Det är skillnad mellan stormakt sätt vemodigt stämd inför förf.
a t t öka b a r n a n t a l e t i k l a s s e r n a, ä r ning.
Ty o m förefintligheten av en och stormakt.
v ä r t a t t u p p m ä r k s a m m a s.
D e t vän- makt - såsom Tidevarvet flera J a g vill d i säga det, att ja ': aldrin d e r sig emot e n » besparingstendens » framhållit - måste anses vara ägnat mig i t att göra upp planer för nå- som helt s ä k e r t h a r b e t ä n k l i g a kon- got annat folks nationella avrustnings- s e k v e n s e r o c h som j u s t nu, i det all- politik än Sveriges.
Jag är svensk och m ä n n a s s t r ä v a n a t t på m e r eller min- j a g liar rätt att ha en mening om dess d r e konstlad v ä g s k a f f a s i n a m e d - politik och uttrycka den.
Ja: har bekla- b o r g a r e a r b e t e, f ö r e f a l l e r särskilt folk som helst.
den stormakternas vanmakt och räds- gat omotiverad.
Ett land, som gör så mycket för kvinnor- Labacken i juni 1934. la som driver dem in i ökade rustningar O m b u d s m ö t e t framhöll i sitt utta- na, barnen, arbetarna, avskaffar helt re- Med utmärkt högaktning men om j a g skurit alla rustade stormak- Erik Dahlquist.
lande med all r ä t t, att d e n utveckling solut sin armé, sin flotta och sitt flygva- pen och nöjer sig med några tusen man ters politik over en kam så har det varit f r a m e m o t ett ö k a t b a r n a n t a l i klas- polis för att hålla de gensträviga bön- fel.
På grund av olika läge, olika idé- s e r n a, som s a m m a n s l a g n i n g e n a v derna i schack, nar de vija opponera sig kan m a n hitta inkonsekvenser i bildning och på grund av den skillnad det s k o l o r o c h klasser m e d f ö r, i n n e b ä r emot jordbrukets kollektivisering!
min världsbild, det ä r jag överty- gör vilket folkskikt som har övertaget i Kyssarna liksom alla andra folk älska r a k a m o t s a t s e n till en rationalisering gad om.
Inte behöver man för det läsa ett land, är viljan till fred högst olika a v u n d e r v i s n i n g s a r b e t e t o c h o f r å n - att tala om sin fredskärlek.
De hava inga planer på att anfalla sina grannar eller att in i mina artiklar sådant som inte finns inom olika stormakter.
Hur jag än av- komligt m å s t e l e d a till en f ö r s ä m r i n g med vapenmakt understödja kommunis- där alls.
Det var verkligen med en viss skyr och ' fruktar militärväsendet som så- a v d e t t a s resultat.
I stället h ä v d a - mens uthredande i andra Iänder.
sovjet spänning jag tog fram min första maj- dant, anser jag att en krigsflotta i ett des a t t en f ö r b ä t t r i n g o c h intensifie- har i detta n u endast en verklig fiende skildring från Moskva, sedan jag Iäst att land kan vara dubbelt så farlig för Euro- r i n g a v s k o l a r b e t e t skulle k u n n a nås - Japan.
Men varför försöka att med m i n skildring bandades en avgjord sym- pas fred och bestånd som en krigsflotta expansion?
vapenmakt hindra detta lands genom a t t b a r n a n t a l e t i k l a s s e r n a i Nar det talats om nödvändigheten för oss pati för den röda armén » och att jag var av samma storlek i ett annat.
Och freds- stället s ä n k t e s, en s a k s o m i v i s s ut- att söka försvara Gotland, har det från » begeistrad av en trupprevy i Moskva på försäkringar från ett statsöverhuvud kun- s t r ä c k n i n g kan s k e utan ökade kost- visst hall invänts att man icke borde off- ett sätt som påminner om de nationalis- na verka parodiska, och när de komma nader, på g r u n d a v b a r n m i n s k n i n - ra människoliv på en sådan sak, utan att tiska utsvävningarna före kriget » eller från ett annat kunna de täcka verklighe- det bästa vore att l ä m n a ön åt sitt öde.
g e n ö v e r h u v u d t a g e t.
Självfallet att j a g gladde mig åt att » de kapitalis- ten.
b e r ö r d e s ä v e n d e r i s k e r f ö r ö k a d ar- J a g undrar om det i Ryssland finnes ni- Bro for- gen enda person, som skulle våga plä- tiska staternas militärattachéer betslöshet i n o m l ä r a r k å r e n s o m in- dera för att landet horde utan strid av- samlade vid detta tillfälle=.
Nu, tänkte Ryssland har försökt införa dragningarna medföra.
sta något landområde i Fjärran Östern jag.
ska du väl f å s e hur illa du fortfa- en ny metod.
I d e t t a sammanhang t o r d e små- å t Japan?
rande skriver efter 30 års träning.
Att Att se en militärparad i Ryssland gör s k o l l ä r a r i n n o r n a s i många fall f ö r - jag inte känt någon hänförelse eller tänkt ett mera tragiskt intryck än i något an- Tidevarvet framhäller med rätta att tvivlade s i t u a t i o n särskilt b ö r a f r a m - på att uttrycka den, visste jag ju häst.
nat land.
T y just här, där det göres ett hållas.
Den u n d e r s ö k n i n g a v a r b e t s - krigsmakten är ett dåligt försvar för de- mokratien, enär den tvärtom ofta visar Däremot visste jag att jag velat tala om försök att införa västerländsk civilisation l ö s h e t e n inom k å r e n, s o m j u s t n u på- sig vara ett diktaturens verktyg.
Härpå att åskådarna voro hänförda på ett barns- att ut från helt andra utgångspunkter, g å r, h a r y t t e r l i g a r e belyst de s e d a n utgör diktaturen Stalin ett talande bevis.
ligt vis, och jag tänkte att jag kanske börja på nytt med en ren griffeltavla.
l ä n g e k ä n d a s v å r i g h e t e r n a.
Så t. ex. Dess livslängd bleve nog inte så lång, om gjort det så suddigt, att det verkade som blir det mera beklämmande då iiven väs- ä r för s t o r a d e l a r a v k å r e n v a r j e möj- den ej hade en stark krigsmakt att stödja om hänförelsen vore min.
terlandets gamla ruttna militärväsen lighet utesluten att f å o r d i n a r i e an: sig på (diktaturen Hitler vill ju också Men nej, fullt så galet var det inte.
J a g måste följa med och få en ny blomstring.
ställning f ö r e p e n s i o n s å l d e r n o c h upprusta!).
Det ä r förvånansvärt att Tidevarvet, fann att jag talat om bajonetternas ogräs Men trots detta måste man göra en skill- h u n d r a t a l s u t b i l d a d e s m å s k o l l ä r a - som vill företräda en demokratisk åskåd- och d e gröngrå mordvapnen och att j a g nad mellan Rysslands utrikespolitik förr r i n n o r gå u t a n h o p p om a t t någon- ning och med sådan bravur drar i här- även antytt d e invändningar mot folkets och nu och mellan Rysslands och d e an- nad emot d e kapitalistiska diktaturerna s i n f å p l a t s i n o m sitt yrke.
sätt att resonera som jag kom med då dra stora staternas.
Kyssland liar verk- D e t b ö r e r i n r a s om a t t folkskollä- (Tyskland, Italien, osterrike m.
fl.)
aldrig har något att invända emot &gt;pro- jag talade med ryssar.
ligen försökt att här som på andra om- r a r k å r e n i s i n p r o t e s t mot de s t o r a letariatets diktatur », Sovjet, utan alltid råden föra in en ny metod.
Det var en k l a s s e r n a h a r s t ö d a v en a n n a n vik- prisar dess göranden och låtanden i de Rysslands militärmakt värdesättes ny metod i ryska politikens sätt att be- t i g o c h i f r å g a n i n t r e s s e r a d g r u p p, mest superlativa ordalag.
Nu ä r det vis- ej utifrån en trupp-parad.
handla minoritetsfolken inom sina grän- n ä m l i g e n h u s m ö d r a r n a, vilka genom serligen sant att mycket som står på Sov- i kulturellt av- Däremot har jag inte gjort det minsta ser.
En ny metod, då Sovjetunionen fri- sitt r i k s f ö r b u n d f ö r e t a g i t en a k t i o n jets uppbyggnadsprogram seende kan godtagas iiven ur frisinnad försök att ut från militärparaden värde- villigt avstod från tsardömets koncessio- f ö r m i n d r e klasser.
västerländsk synpunkt, men så Iänge 4 / 5 i Vi vilja o c k s å p å m i n n a om den av befolkningen (= bönderna) tvingas sätta Rysslands militärmakt, jag har inte ner och privilegier och intressesfärer b e s t ä m d a kritik m o t t e n d e n s e n a t t att underordna sig d e övrigas vilja, kan den blekaste aning om den verkade im- Kina, Persien och Turkiet.
Dess utrikes- i n d r a g a a n s l a g till o r d i n a r i e utbild- det aldrig bli tal om någon demokratisk ponerande på fackmän eller ej.
Då skulle politik liar varit fredlig, inkonsekvensen m a n j u förstå att ut från denna prov- ligger i att Kominterns revolutionära pro- n i n g s a n s t a l t e r, s o m u n d e r v i s n i n g s r å - utveckling i verklig mening.
karta bedöma den maskinella utrust- paganda samtidigt varit utmanande.
Ryss- d e t T h o m s o n, en a v d e f r ä m s t a ex- Närmaste anledningen till ovanstående ningens modernitet och effektivitet och land liar gjort det ena förslaget efter det p e r t e r n a på u n g d o m s a r b e t s l ö s h e t e n s reflexioner ä r en artikel i Tidevarvet av folkmaterialets utbildning i at!
handha den andra om radikal avrustning och mindre o m r å d e, a n f ö r d e i ett f ö r e d r a g v i d den uppburna författarinnan Elin Wäg- F o g e l s t a d f ö r b u n d e t s å r s m ö t e u n d e r ner, vilken framlägger sina intryck från och det kan jag ej.
Jag kan så mycket radikal, om ershttaiide av handelskrig med överenskommelser t. ex. på vetekon- sistförflutna midsommar.
Att in- en resa till Moskva.
Man f a r veta många mindre glädja mig åt att militärattaché- s k r ä n k a den e n gång u t p r ö v a d e o c h intressanta detaljer från det nutida ryska erna äro närvarande, som jag begriper ferensen, det har slutit en rad fredspak- samhällslivet Iiksom också - från det åtminstone så mycket att på en trupprevy ter.
med de bästa f ö r u t s ä t t n i n g a r n a f ö r - ryska militärväsendet!
Denna skildring.
Ryssland liar väldiga inre uppgifter, till- sedda u n d e r v i s n i n g e n, f ö r a t t sedan som anda4 en avgjord s y m p a t i för den få d e inte reda pi?
de hemligheter de äro tillgripa e x t r a o c h m i n d r e effektiva röda armén, verkar sannerligen förbluf- anställda att lista ut.
O m Ryssland har rickliga för a t t ge » männens heroiska några överraskningsvapen i hakfickan — behov » utlopp.
det har väldiga områden och det lär j u vara dessa som avgöra alla att utbreda sig på, det har kol, olja, järn, å t g ä r d e r emot den u p p k o m n a a r b e t s - l ö s h e t e n, f ö r e f a l l e r j u, påpekade h r Thomson, s a k n a v a r j e f ö r n u f t i g m e - ning.
Det är a t t hoppa.
; a t t d e s s a opi- n i o n s y t t r i n g a r f r å n a u k t o r i t a t i v t håII skola v i n n a s t a t s m a k t e r n a s g e h ö r o c h h e j d a en u t v e c k l i n g, som icke k a n m e d f ö r a a n n a t än n a c k d e l a r f ö r de p p p v ä x a n d e g e n e r a t i o n e r n a.
Nog
Pier Gudro: Labyrinten.
Mötet i Venedig och Mussolinis " Nya Europa ".
Till det venetianska sommarslott, vari Mussolini och Hitler hade sin första tumansunderhandling, hör bland mycket som är be- annat en trädgårdslabyrint römd för sin sinnrika vansklighet.
Det ä r inte utan att denna typiska sjuttonhundra- talsleksak tyckes för hetraktaren som en symbol av den mångomskrivna konferen- sen.
Man kan nämligen inte fria sig från ett bestämt intryck av att de bägge för- handlarne fåfängt letat efter varandra utan att någonsin verkligen kunnat mötas.
Det bör ju också varit svårt.
Hitler som steg nedför flygplanstrappan i lack- skor, randiga strumpor, svart kostym och gabardinrock.
Och Mussolini som vän- tade i uniform med sitt spotskaste Ieen- d e under örnprydd fez - redan utanpå beteckna diktatorerna den största tänk- hara olikhet.
Och i andra och viktigare avseenden ä r o de ännu mer skilda.
Den italienska folkhumorn försäkrar att Hitlers första hälsning till Mussolini skul- le varit » Ave Dittatore ».
Medan Musso- lini för sin del svarat: » Ave Imitatore ».
Säkert ar, i varje fall, alt Mussolini be- traktar Hitler som en mycket dålig kopia av sig själv och att det ä r utifrån den synpunkten han så ofta hasar honom i ita- lienska tidningsspalter.
Men ingen kan undgå att märka att Hitler ingalunda har den yngre elevens ödmjukhet utan tvärt- om för sin del ä r minst lika inställd på missnöje och kritik!
Italien hjälper Tysk- land, när det för Italien passar art göra så.
Annars lämnar det Tyskland helt åt sitt öde och förenar sig utan minsta skrupler med Tysklands fiender.
Tänk på hur det gick 1915 - denna varning höjes numera ofta i tysk press.
Och den misstro som ligger bakom hyses icke minst a v Hitler.
Läs Hitlers Mein Kampf!
Däri finnas inte hara bittra ord om Syd- Tyrolen.
Gång på gång återvänder all- männa häftiga utfall mot italiensk egoism vete, arhetskraft.
marknad för sin indu- stri.
Det behöver inte som d e andra stormakterna hålla koliinier för a t t s ä k r a sic allt detta.
eller trängta efter sådana som Tyskland.
Italien och Japan.
Det kan därför icke inom rimlig tid bli en im- perialistisk makt, farlig för andras områ- den.
Men väI genom sina ideer farlig, det ä r klart.
Därmed liar j a g sagt vad som den direkta hänvändelsen till mig ger anledning till.
Artikelförfattarens frågor och försök att sätta Tidevarvet på det hala, hoppas ja: nit andra medarhetare, direkt eller indirekt.
intressera sig för.
Elin Wägner.
och italiensk falskhet över huvud taget.
Och denna avoga misstänksamhet har se- dan tilltagit.
Trosmystik kan ju leda till en hel del.
Med förunderlig glömska av reella förutsättningars betydelse drömde II Duce och Der Führer en gäng om ge- mensam kamp för gemensamma ideal.
Men det var en mycket kort period.
Se- dan insåg Mussolini snabbt att vad den andre ville var något i mycket annorlunda och att omsorgen om Italiens väl icke medgav lyxen att låta doktrinär fanatism taga överhand.
Hitler, ä sin sida, kände sig irriterad av att jämt utropas som lärjunge och efterföljare.
Och besviken dessiitoni av ord och handlingar som han genast utlade som nya bevis för sin gam- la övertygelse om italiensk svekfullhet.
Sedan ha motsättningarna långsamt men oavlåtligt skärpts.
Men samtidigt ha de båda Iändernas såväI inre som yttre svårigheter ökats.
Och drivna därav ha deras ledare till sist förverkligat detta möte, som Berlin många gånger föresla- git och Rom många gånger avvisat.
och Wilhelmstrasse så till sist, ännu tre da- g a r dessförinnan, tvekade fastslå.
Samt sedan beledsagat med uttalanden, som frappera genom sin kyliga benägenhet att förringa tilldragelsens vikt och innebörd.
Sanningen är ju, att då Mussolini accepterade den tyska inviten.
betonade han samtidigt att han ämnade komma och gå med obundna händer.
Berlins önskan om fast program förkastade han bestämt.
Han gick med pil fria samtal på tuman- hand och intet annat.
Han ville inte sluta allianser av något som helst slag.
H a n ville veta Tysklands avsikter och bilda sig en personlig uppfattning om Hitler.
Men utan att därigenom förbinda sig till att sedan vidhålla den eller den gemen- samma linjen.
Denna försiktighet dikteras inte hara av en generell motvilja mot många nazis- mens metoder och teorier samt e n lika all- män misstänksamhet gentemot vad Det tredje riket ekonomiskt och utrikespoli- tiskt syftar till.
Den beror också på Mussolinis pessimism inför Europas läge över huvud taget och hans iver att göra allt han k a n för att avvärja katastrofer han redan anser sig skönja.
Ar det något som de senaste tolv må- naderna återvänt i Mussolinis anföranden så ä r det detta: » Om icke Europas stater förmå realisera ett minimum av ekono- misk och politisk solidaritet, så ä r vår världsdel dömd.
Då tränger Asien seg- rande fram.
Då ä r de europeiska folkens roll utspeIad. » Detta minimum av enhet och samarhete vill Mussolini åstadkomma.
Det var en tid då han strävade att stä som medlare mellan den eller den staten.
Numera drömmer han om att få bliva den allmän- ne fredsmäklaren som skapar vad han på sistone kallat » det nya Europa »: Europa medvetet om sin historias förpliktelser och därigenom sammansvetsat till att med ny energi återtaga sin ledareplats.
Det var en gång Briand som pläderade för n u detsamma.
Hans många ord om vap- nens behövlighet och skönhet böra icke förvilla.
I l e äro nämligen i själva verket förnuft tillfånga.
Sker ej något snart så stunda för oss alla de hemskaste och mest genomgripande omvälvningar. » Och Hitler?
Har han förstått det all- var som besjälar Mussolini ' ' Och impo- nerats av den klokskap som tolv års er- Husmödrarna säga ifrån: om slöjden på skolschemat, de stora klasserna, lanthem mens närings- och barnavårdsfrågor.
veriges Husmodersföreningars Riks- förbund ä r en livskraftig organisa- tion, inom vars led man finner kvinnor från de mest skilda partier och hemför- hållanden.
De första husmodersförenin- garna startades under kristiden som ett slags kvinnornas nödvärnsåtgärd under de svära förhållanden, som då rådde.
Men allt som Aren ha gått, har husmodersför- bundet tillväxt i inre och yttre kraft: det skapar yrkesstolthet och solidaritet hos de tidigare dåligt eller alls icke organise- rade hemkvinnorna, och det tar sikte på allt större frågor, som kanske bottna i för hemmen betydande varden, men som med nutidens förhållanden och admini- stration måste Iösas i stort som samhälls- problem.
Ett par vid förra landsmötet för t v i å r sedan behandlade frågor måste denna gång upptagas på nytt, då de trots husmodersförbundets energiska arbete icke ha kommit sin Iösning nämnvärt nära: frågan om sexualundervisning i skolorna och om gemensamma måltids- timmar.
Man ämnar icke l ä m n a dem A: sitt öde utan även framdeles arbeta för dem: i måltidsfrågan var det denna gän- gen fler, som hyste sympatier f ö r en tidi- gare börjad arhetsdag bland den svenska ämbetsmannaklassen ni detta lata land », som en fru uttryckte sig.
varje medborgare till husbehov kon han- tera enkla verktyg och reda sig själv; s a m t slutligen den felaktiga inställning till kroppsarbetets bildningsvärde, som våra skolors ensidigt teoretiska inriktning måste g e barnen.
Det ä r alltså fullt naturligt och berätti- gat, att husmödrarna, enkannerligen mödrarna måste begära mera praktiskt arhete som en ur alla synpunkter god om- växling på skolornas schema.
Det fram- hölls, att redan från elvaårsåldern bli skolbarnen berövade all slöjdundervis- ning i våra allra flesta läroverk; flicke- barnen i statens Iäroverk enbart för dem få icke hushållsgöromål, detta av flickor så utomordentligt uppskattade ämne, som nian så mycket arbetat på att få in i flick- skolorna som en given sak.
Däremot har man inte vågat gå så långt som att ta bort all syslöjd.
Men som det nu ä r hänger den på flickornas schema som ett extra tillägg och ökar deras långa arbets- vecka, I själva verket kunde husmödrar- na icke stanna vid enbart ett uttalande för slöjd och hushållsgöromål: Man måste samtidigt säga ifrån, att något annat måste bort!
Barnen bli eljest for trötta.
De horde dessutom ha s a m m a rätt som man Iänge inom kroppsarhetaryrkena an- sett som självklar: att få sluta tidigt om lördagarna för att rätt få koppla a r och ägna sig åt egna intressen eller vila, och Giv skolbarnen praktiskt naturligtvis rätt att slippa siindagsläxor!
Det senare horde icke behöva påpekas.
arbete!
Men skärskådar man skolarhetet i prak- Den landsmötesfråga, som i å r torde tiken, upptäcker man en sorglig vana att ha varit av mest vittomfattande be- utdela sondagsläxor, ofta mänga och be- tydelse.
var emellertid skolfrågan.
Redan svärliga.
för två år sedan opponerade sig husmo- dersförbundet mot de stora klasserna.
I Slöjdinspektrisen har ordet.
Ar förelågo två motioner.
båda utgångna Nå, man bygger inte om skolan i en en av från Uppsala Husmodersförening: dem gällde kraftigt programiittalande för handvändning.
men det ä r ett glädjande tidens tecken, att husmödrarna se sin rätt handens arbete i skolorna med opposition mot det nuvarande högre skolsystemet, och plikt att säga ifrån, när de anse sam- som ensidigt odlar barnens intellekt.
Som hällets uppfostringssystem vara felaktigt motivering hävdades hornens behov av inriktat och att de uttala sina hestämda självverksamhet, som ger påtagliga, syn- önskemål för framtiden.
I förståelsen för liga resultat; hornens behov av rörelse slöjdens betydelse fick motionen ett kraf- under de viktiga uppväxt- och utveck- tigt stöd av ett föredrag, som hölls under lingsåren; den ekonomiska fördelen av att landsmötets första dag av slöjdinspektri- sen fru Elsa Walentin, som I tal och med film gav en ovanligt klar och medryc- farenheter forlänat?
Har han lyssnat till kande framställning av vad detta ämne förmaningarna om att fara varligare liksom en rätt ordnad teckningsundervis- fram?
Eller har han framförallt och otå- ning har att ge våra barn: Sinne för form ligt hävdat sitt lands önskan till en plats och f ä r g och mått, och förmåga att reda i solen?
sig, att icke stå handfallna inför en ovän- Säkert svar ä r i detta n u omöjligt giva.
tad situation.
Men, som sagt, d e n uppmärksamme iakt- Hennes skildring av vävningen i S t o c k - tagaren har en mycket tydlig förnimmelse holms småskolors första klass väckte av att verklig kontakt och verkligt sam- stort intresse: De små lära fortare förstånd icke i något avseende kunnat varpa, spola och solva än att trä på en synål, som strängt taget är ett alltför fint uppnås.
verktyg för de små oövade fingrarna.
S att^ Barn, som fått börja skolslöjden med väv- ning, Iära sy fortare in sina kamrater, som börja med nålen, påstår fru Walen- tin efter en rik erfarenhet på området.
Som sagt, hennes framställning gav e t t ovärderligt stöd åt hela skolfrågan vid motet.
Och sedan den frän början till- satta kommittén fått framlägga sitt för- slag, blev det visserligen en livlig diskus- sion, men den gick helt i s a m m a anda, och resolutionen blev också enhällig: Man beslöt en opinionsyttring för en om- daning av vårt skolsystem med en lämp- lig avvägning av praktiskt och teoretiskt arbete, med mindre klasser och rätt fur barnen alt på lördagarna sluta sin .skol- dag tidigt utan söndagsläxor.
Det torde väl vara så, att framtidens skolsystem bör utarhetas genom en fruktbärande samverkan mellan föräldrar, Iäkare och pedagoger.
Lanthemmen få icke glöm- mas bort.
Det andra stora huvudämnet för hus- mödrarnas överläggningar rörde sig i olika variationer kring lanthemmens pro- blem och vad en husmodersforening eller Riksförbundet som sådant kan göra f ö r dem i olika avseenden.
Man kom härvid in på de kurser for landsbygdens kvin- nor, som under de två sista Aren ha häl- lits med hjälp av lotterianslag.
De ha behandlat såväl närings- och bostads- som barnavårds- och sjukvårdsfrågor.
Man vill fullfölja dessa kurser på andra hall och m a n vill särskilt inrikta sig på att nå de län, som hittills saknat av hus- hållningssällskapen tillsatta hemkonsulen- ter.
Ett föredras var ägnat åt det inre arhetet i en husmodersförening: Det ger medlemmarna sa mycket av solidaritets- känsla och hjälp mot isolering, och slut- ligen också ofta blick för samhällets frå- gor.
Förbundet vill n u emellertid inrikta sig på ett ökat upplysningsarbete i de inre uppfostringsproblemen o. d. till en bättre mödrautbildning.
Förbundsordfö- randen fru Eleonor Lilliehöök talade sista dagen om kvinnorna med yrkesarhete inom hemmet och bredvid dess speciella sysslor i ett kamratarbete med mannen.
Hon framhöll starkt betydelsen av att det får finnas dessa » fritt arbetanden kvin- nor, som icke tryckas av ett annat yrkes hestämda tider och snäva gränser.
Om dessa kvinnor skaffa sig en god allmän- bildning, få de en utomordentligt stor he- tydelse för sina barn, och vid den period, da ungdomen växer upp eller flyger ur boet, blir det just dessa kvinnor, som bättre a n andra horde vara skickade att ägna sig åt samhällsarhetet, ty hemmet ger dem icke längre nog verksamhet och de behöva icke bli » förtidspensionerade ».
Med ovanstående stickprov har endast gjorts ett försök att visa, var vårt sven- ska husmodersförbund står i arhetet for många våra gemensamma intressen.
Mö- tet varade i fyra dagar med intensivt ar- bete!
Naturligtvis sökte man även re- kreation med utflykter kring Visby och efter mötets slut i det intressanta got- ländska landskapet.
DA var man dock ganska tröttkörd av intensiva förhand- lingar.
Men vad betyder det mot glädjen av att ha fått vara med om så mycket samlat intresse för många stora och vik- tiga problem.
Märta Tamm-Götlind.
Medborgarmöte på Fogelstad.
När åttatimmarsdagen för femton år sedan genomfördes tack vare Washing- tonkonventionens antagande, var det framförallt kravet på allmän rätt till fri- tid, som stod hakom.
Nu a r det i stället kravet på en allmän rött till arbete, som står bakom önskemålen om en ytterligare (F o r t s.
fr. s i d.
1.)
inskränkning av arhetstiden.
När docenten Kock lade upp frågan tidskriften Sociale Praxis sägs det om om arbetstidsbegränsningen på detta be- henne, att hon ser nationaisocialismen så lysande sätt, försummade hon icke att som hon önskar den, men inte som den påpeka, hur många d i k a synpunkter och i själva verket är.
önskemål det är som nu påverka dess ak- I själva verket är det nu så, att fastän tuella läge.
Vid korttidsarhete t. ex. - som f. o. under depressionstider ofta till- det egentligen absolut strider emot den gripes på eget bevåg av företagarna - nationalsocialistiska ideologin så finns a r det arbetarna, som få finansiera hjäl- det i alla fall en kvinnorörelse också bland pen för sina arbetslösa kamrater.
Där- nationalsocialisterna.
Ännu tydligare än igenom pressas bördan över på befolk- ningsgrupper, som redan ha begränsade i den omnämnda tidningen Deutsche inkomster, i stället för att bäras av mera Frauenfront kommer detta till synes i den bärkraftiga kategorier.
officiellt nationalsocialistiska tidskriften I Amerika däremot, där arbetstidsför- Die Deutsche Kämpferin.
Här kämpas kortningen kompletterats av motsvarande löneförhöjningar, har man varit medveteii under täckmantel av de nordiska, ariska Kritiska ström- ningar ...
(Forts. fr. sid.
1.)
yrkena.
icke att skicka den på skolor och kurser.
Men när den förra utvägen a r stängd får man ändå söka göra det bästa a v möjligheterna.
I detta sammanhang framhöll d:r Thomson med stöd av sin erfarenhet det absolut oförnuftiga i de nedskärningar av anslagen till den ordinarie yrkesutbild- ningen, som statsmakterna de senaste åren genomfört.
Värst gå dessa nedskär- ningar ut över de enskilda utbildningsan- stalterna och allra värst (iver de kvinn- liga.
Det ä r ju alldeles meningslöst att avsköra dessa möjligheter t i l l beprövad och välordnad utbildning för att i stället bevilja anslag till kurser av mer eller mindre priivisorisk karaktär och med om att detta betyder ökade kostnader för mera bristfälliga resurser.
Emellertid företagarna.
Dessa ville man uppväga synas vederbörande, visa av de begångna genom den slörre köpkraften, ökad om- sä n t n i g och därigenom minskade fram- ställningskostnader.
Emellertid ha dessa k icke lett t i l l den köpkraftsökning, som nian beräknat, på grund av prissteg- ringen som samtidigt ägt rum.
Och de utom: f ö r a t t absorbera de 25 procent ungdomar, som nu äro i arbete, ha i stort sett givit mycket goda resultat.
Man har framforallt fasthållit vid den praktiska linjen och många exempel kunna omtalas Prohlemet har dock en annan sida och en mycket viktig.
Samtidigt som ratio- naliseringen, den maskinella utvecklingen, lats till duktiga unga arbetare.
frigjort människan från mycket av det I diskussionen framkommo flera syn- tunga, smutsiga och ohygieniska arbetet punkter på frågan, inspirerade av den omedelhara kontakten just med den ung- dom saken gäller, Där var t. ex. fröken förkortning, medför den niivarande tek- Maja Åkesson, ledare för Talavids ung- niken ett sådant tempo, att det kan upp- stå människogrupper som utan att vara domsgård I Jönköping, fruarna Siri Dora Sådana Nordquist och Alma Öberg, med person- arbetsovilliga bli arbetsodugliga.
liga erfarenheter av den svåra arbetslös- människor som icke kunna följa med i den heten i Sundsvallsdistriktet, barnavårds- ökade takten.
En arhetskraft, vilken allt- ombudet i Örebro län fröken Göta Rosén, så icke kan ahsorheras av produktions- Kvinnliga Kontoristföreningens ordföran- processen även om arbetstiden skulle re- de, fröken Edit Lindblom, med sin tyvärr duceras till bara två timmar om dagen icke alltför uppmuntrande kännedom om och som arbetsgivarna inte vill ha, även de kvinnliga arbetslösas dåliga utsikter om de skulle ha arbete för den.
Den » teknologiska arbetslösheten » är att bli hjälpta, fröken Elisabeth Tamm som påpekade landsbygdens speciella ett allvarligt prohlem, som icke f å r bort- svbrigheter och den rådande benägenhe- glömmas vid hediimandet av arbetstids- ten att ställa dess prohlem i skymundan.
begränsningens möjligheter.
Emellertid medgav d:r Kock - även Vidare yttrade sig den just i dagarna av- gående föreståndarinnan för Engelbrekts mycket uppmuntrad därtill av olika in- Husmodersskola, fröken Elin Berner, frö- lägg i diskussionen - att det finns möj- ken Ebba Holgersson med erfarenheter ligheter att öka människornas förmåga från Hemgården i Norrköping, fröken Vi- till arhetsinitiativ, till nya skapande upp- ran Wallström.
talkörsledare och organi- gifter och även att man ännu inte utprö- satör från Sundsvall, för att endast näm- vat vilka möjligheter uppfostran och ut- bildningen har att avvärja den teknolo- na några.
De flesta yttranden gingo ut på prak- giska arbetslöshetens hot.
tiska anordningar av olika slag, avsedda att mera naturligt och fruktbärande in- passa den nu på konstlad väg utskilda arbetslösa ungdomen i samhället.
Rektor Hermelin formulerade ett konkret förslag på denna punkt, om en allmän frivillig fortsättnings- eller folkhögskola utan ål- dersbegränsning och utan den olycks- stämplade uppdelningen i arbetslösa och icke arbetslösa.
Hon slog därvid fast ett yttrande av undervisningsrådet Thomson, nämligen att det icke skulle vara dyrare att utvidga de redan befintliga utbild- ningsmöjligheterna för icke arbetslösa, än att öka atgärderna till arbetslöshetens bekämpande.
Men förslaget, som delvis hade karaktären av en fråga till under- visningsrådet i hans egenskap av repre- sentant för myndigheterna, fick icke nå- got bestämt svar.
Flera av deltagarna i diskussionen uttryckte emellertid sin för- hoppning om att det måtte ytterligare ut- formas och prövas.
» Annandagen » på Fogelstad ägnades åt en djupgående och fängslande gransk- ning av nya och gamla världshilder.
Gamla och nya gudar hade fru Wägner och rektor Hermelin kallat sina anföran- den.
Till fru Wägners heskfidande av världens nya horisonter hoppas vi åter- komma närmare.
Rektor Hermelin talade om de stora antireligiösa rörelser, som just nu g å över världen, där hela religioner avskaffas el- ler utbytas mot nya.
Kanske kommer dock kristendomen att återvända på den rensopade grunden.
Och j a g tror det ä r viktigt att man s e r i ögonen, sade rektor Hermelin, att kristendom inte finns som » den rena Iäran », som kristendom i och för sig att den har aldrig funnits i nå- gon annan form än förverkligad.
Allt vad vi veta om den som ett uttryck för religion veta vi därigenom att den blivit förverkligad.
Litet har trängt sig fram - idealen häftigt för kvinnornas likställig- het på alla områden och man talar om en orientaliskt-asiatisk påverkan bland de människor, där man inte vill erkänna det- ta likaberättigande.
Det vill alltså säga bland de egna nationalsocialistiska parti- kamraterna.
Ett faktum ä r också att en rad unga nationalsocialistiska studentskor och akademiskt bildade kvinnor skarpt protestera emot inskränkandet eller för- bjudandet av kvinnornas studier.
Men man har inte hört talas om att dessa kvinnor sänts till koncentrationslä- ger.
I stället händer det oupphörligt sa- ker, som bevisar att kvinnofrågan och framförallt dess praktiska handhavande vållar nationalsocialisterna ganska stora svårigheter.
Nationalsocialisternas reak- tionära » ideal » på detta område och de faktiskt existerande förhållandena stå i allt för stor motsättning till varandra.
De nationalsocialistiska ledarna, som just tack vare stämningen bland kvinnorna och tack vare deras.
röster överhuvudtaget kunde vinna sin seger och som också i fortsättningen mer än väl behöver dessa röster, vet mycket väl att så rigorösa At- gärder och en sådan terror, som de an- nars i allmänhet lägger i dagen, kan - när det gäller kvinnorna - bli alldeles Irene Reele.
särskilt farlig.
på obrutna banor.
Och efteråt har det kommit.
som kunnat formuleras i bekän- nelser och lagar, i allt det som vi sedan kalla kultur och som på ett särskilt sätt har vårdats inom kyrkan - men en häst- längd efter livet självt.
Därför har alltid det liv, som gått fram- om, tett sig ogudaktigt for många.
Men historien har lärt oss att på de mest ovän- tade platser, och bakom förut alldeles slutna dörrar och i förut icke funna verk- ligheter, dör går livet fram.
Ett referat över Fogelstadförbundets möte vore ofullständigt om man inte nämnde det sammanbindande murhriik.
som håller alla de olika ämnena, männi- skorna, åsikterna, erfarenheterna ihop och skapar av dem en slags levande enhet.
Det ä r den sällsynt starka och fruktbä- rande känslan av kamratskap.
F o r att skildra detta behövas heller inte många ord.
det räcker att konstatera dess på- tagliga närvaro.
Och att det ä r en sär- skild glädje att få fastslå denna kamrat- skaps- och levande ansvarskänsla i den för många människor just nu så grymma C.H.
tiden.
