# ID: svediakorp-per3654
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1933
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 8,055
# sentences: 361
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


V a d har hänt?
Julens stjärna.
S T O R SÖNDRING inom det socialde- mokratiska partiet har framträtt i Göteborg.
Den kommunisterna närståen- Lydia Wahlström: Religiösa frihetsström= I ningar i Tyskland.
Ur vandringen och vägen.
de kommunalpamp riksdagsmannen i Göteborg, Albin Ström, fronderade stor redan vid riksdagen i våras mot sin led- ning och har i hyreskriget gatt särdeles aggressivt tillväga.
Efter statsministerns besök i Göteborg föreslog kommunalar- betareförbundet hr Ströms uteslutning ur partiet.
vilket förslag genomgående gil- lats av den regeringstrogna, socialdemo- kratiska pressen.
Kom så kommunmötet, där hr Ströms vänner, de arbetslösa, kun- de i tid besatta lokalen - som var den största möjliga i Göteborg men ändå för och liten för den enorma anslutningen som med förkrossande majoritet förkas- Av Arvid Mörne.
s t o r a, Svunna ödesstjärna, du, som Stjärna, stjärna, den du korat korset tog brann likt solens lågor, som livets mot ditt ljus de vise drogo över öken- b a r som lön för broderskärlek törnekro- F ö r några år sedan hölls ett kristligt någon sorts tro på Gud.
Bönder ha som nan på sin tinning!
studentmöte på Rügen, där bl.
a. Man- bekant sinne för realiteter, i synnerhet havets vågor ....... Aldrig förr ett stjärnevarsel, mänskor skadat, mänskor tytt.
Hatet, agget, spottet, hånet slogo siren fred Björkquist och den banbrytande de otrevliga, och barthianismen tar ock- schweiziske teologen Karl Borth, numera så särskilt fasta på sådana verkligheter i hans sida sken som du, när kolsvart mörker blev och hans lott blev alla väsens, alla värl- Professor i Bonn.
skulle uppträda som ta- l a r e Björkquist fick sin plats vid bor- dars ve att lida.
i silvrad skymning bytt, det bredvid Barth, som frågade honom tade det föreslagna uteslutandet av hr Stora, svunna ödesstjärna, som ett gåt- Och likväl, du svunna höga himlaljus, om ämnet för hans föredrag.
Men när Ström, och i stallet föreslogo att detsam- fullt värv fullbordar som vida blänkte, den svenske talaren svarade: » Kristlig ma skulle vederfaras redaktören för Ny T i d Rickard Lindström.
Det torde vara för din stråles fröjdebudskap glömde någon kraft av dina krafter denne män- kultursyntes » vände sig den tyske de- herden sina hjordar.
skoson du skänkte.
fara värt att sprickan icke begränsas till monstrativt från honom.
Barth.
som i Göteborg.
I Malmö finns hr Blad.
gick att se dig, lopp att nå dig, bortom Någon tanke, djup som rymden, någon Gud endast ser » das ganz Andere » det MAJ:T HAR T I L L S A T T en för- stadens torn och vallar dröm, som solar vävde, över världen upphöjda och motsatta, tror -.
medla sig dig dala, såg dig stanna över några förlikningskommission mörka stallar.
i den segslitna hyresstriden.
Samtidigt gav du detta mänskohjärta, med allt som levde.
F, Ett j julbrev.
terna tro på frihet, jämlikhet och broder- skap.
Barthianismen är en kristidsrörel- släkt med nutidens politiska riktnin- gar i Sin reaktionära hållning och sin frä- se na polemik mot oliktänkande.
kvickhet - barthianismen Men hur skall det gå med Torg- för a t t riksdagshuset blir ha anstiftat branden han säkerligen anklagad i nästa process, som redan anhängiggjorts mot de ledan- de kommunisterna.
processen har e j lyckats klarlägga hur riksdagsbranden egentligen uppkom.
Bä- da parterna ha utgått ifrån, som en själv- klar sak, att Lubbe haft medhjälpare och båda ha sökt dessa hos motparten.
Vitt- nena ha stått där med sina förutfattade meningar, flera uppenbart lögnaktiga över mängden höjer sig självständig, mo- dig och oförskräckt Dimitroff, en påle i köttet för domstolens ordförande.
OM N. F. blir alltmera spän- nande, Vad det nu gäller, om Mus- solini får sin vilja fram, ä r om N. F. skall förvandlas till ett stormaktsförbund, där de små nationerna inte ha någon ta- lan.
Mot detta kampar d:r Benesj, den framstående statsmannen från Tjeckoslo- vakiet, med sina oavlåtliga framstötar för lilla Ententens och därmed småsta- ternas intressen.
Det är deras rätt det gäller.
, s ' " " " ' honom det amerikanska » keep smiling.
har- tassens bekväma livsåskådning.
Starkt klamrar man sig fast vid Guds existens utanför världen, hans transscendens, och blir därför benägen att bortse från hans inneboende i människosjälen, Härmed muhammedansk ödesbestämdhet delvis lägger händerna i kors för att låta Guds do?
länder.
Till sist tar j a g fram ett brev från Berlin att besvara.
Det ä r något särskilt med detta brev, ty det begär inte ett privat Svar utan i stället » ett gott ord för Tyskland, genom Tidevarvet.
Den maningen har livligt sysselsatt mig ända sen jag mottog den för en tid se; dan, J a g vet mycket väl att vad j a g kunde skriva om Tyskland på ont eller gott, inte betyder något för någon utom för min svenska vän i Berlin.
Men det ä r alldeles nog och så måste j a g svara, ehuru j a g helst velat tiga i dag.
» Det ä r så mäktigt: ett gott ord,, skriver min vän.
Jag läste detta med samma egen- domliga förnimmelse varmed j a g för några veckor sen plötsligt hörde en röst från en tysk radiostation förklara att » själslig hållning ä r mäktigare än alla vapen, ty vapen kan mon t a ifrån oss men själslig hållning ä r oövervinnerlig ».
Min vän ber mig att komma ihåg hur mycken idealitet som finns hos tyska fol- ket.
Behövs inte.
det glömmer man ej, Det är d i man levat bland tyskarna.
otvivelaktigt att denna idealitet inte bara är koncentrerad i koncentrationslägren i stor usträckning gått upp I, flutit i den nazistiska böljan.
Men vad som förvirrar oss här ä r de nya föreningar, de beblandelser idealiteten ingått med det nationella, det ariska och maskulina över- modet.
Om nu själslig hållning ä r mäk- tigare än vapen, varför bryta sig ut ur nationernas förbund f ö r vapnens skull?
Jag tior att jag förstår åtminstone nä- got, när tyska röster vittna om en stor upplevelse, ett under som ägt rum i är.
tar, därför att jag vet att en torr, g ensamhet ä r ett helvete för män- själen, och att sammansmältning i ett glödande ögonblick i en stor gemen- skap uppleves av den som en förlossning och läkning.
Jag ä r övertygad att mil- joner tyskar ha upplevt en mystisk kom- munion med sitt folk och i denna upp- och dess sorger.
jämt de offer synas små i människor, principer och kulturvärden, som Tysk- lands renässans har kostat.
Men inför detta ställer jag upp en fråga som dag- ligen borrar sig in i mitt medvetande och kommit att bli så viktig att allting hän- ger p i svaret: kon inte ett folk resa sig ur tjugo Ars nöd och elände och föröd- mjukelse till nytt liv utan hjälp a v ha- tet?
Kan det inte återflnna tron på sig själv och modet att leva utan hjälp av en våldsamt uppeggad överlägsenhets- uppgift att sammanfära och effektivisera Atgärderna för det ekonomiska återupp- byggandet.
Det återstår att se om en förbättrad organisation kan Överskyla bristen på enhetliga linjer i programmet.
M E D D E T T A NUMMER avslutas Ti- devarvets årgång 1933.
Redak- tionen ber att fä tillönska läsekretsen god jul, och v i l l samtidigt framföra Sitt varma och vördsamma tack för det in- tresse som visats Tidevarvet under det gångna året.
Nr 1 av Tidevarvet 1934 utkommer lördagen den 6 januari.
känsla gent emot omvärlden?
Min nän skriver att » tyskarna nu stå som offer för hela världens hån och kri- tik % Ja, där ser man hur saker och ting t e sig olika frän skilda utsiktspunkter, Vi här i Tidevarvet veta att den våg som lyfte upp nazismen i Tyskland har ta- git med sig mängder a v människor som lätt följa med strömmen och att nazismen och därmed Tyskland ä r på modet just nu.
Vi som förstå hur den nervösa natio- nalismen och maskulinismen kunnat slå ut i blom som den gjort, betrakta den inte dess lingen svär i ett nummer av » Die Ärztin » för kårens rikning » den individualistiskt-pa- Hon säger: » vi cifistiska idévärlden » kvinnor som genom ett starkt känsloliv äro särskilt mottagliga for allmänna mänskliga ideal måste bort från de skö- na drömmarno om ett världsmedborgar- skap och inrikta dessa känslor på vårt eget folk, som vi tillhöra och som from- för allt hor krav på oss ».
Nåväl, vi här på Tidevarvet anse icke att det höves oss eller någon att håna Tyskland, Men vi vilja icke avstå från de sköna drömmarna om ett världsmed- borgarskap och inte ens från hoppet att se Tyskland lyckligen inlemmat däri.
Devinez.
.
intet.
vilket naturligtvis dock kan ha den farliga följden, att manniskan inte längre betraktar Sig Som Guds medarbetare i Gudsrikets förverkligande.
utan med ett En dansk slags är till följd av sin beundran för Kierke- gaard.
ganska spridd i Danmark - på- s t å r att en riktig barthian s ä g e r » Gud ä r allt, j a g ä r intet och du ä r en idiot., och åtminstone vad j a g sett av deras danska tidning » Tidehverv », som just inte har någon större likhet med sin svenska namne, jävar icke denna elakhet.
I alla handelser försmår barthianismen ej att be- deltagit mordbranden und- D julbrevskväll bordet levelse dränkt Likaså g a m l a dess gagna sig av den kultur och vetenskap, att ännu allt- vars samhörighet med kristendomen den ler?
Kan man icke döma fåfängligheten av allt jordiskt.
Den är därför en nog så behövlig motsats till när det led inte på någon sammansmältning av kris- sammanhänger Barths starka understry- tendom och kultur, lika litet som nazis- kande av att Gud ä r allt och människan meddelas, att medlingskommissionen i byggnadskonflikten kallat parterna till Stjärna över Österlanden, var din vand- Fåfängt tolka än de vise skriften, där rings mål att bringa din bana sias.
nytt sammanträde den 12 jan., samma dag som riksdagen samlas.
vilket icke här en skänk till något nyfött, till den Fåfängt dyrkar fältets berde i din Skydds- torde vara utan sin betydelse.
ringaste bland ringa?
ling sin Messias.
FRÅGAN OM JORDBRUKETS Stjärnors stjärna, spårlöst Svunnen, var SKULDBÖRDA skall utredas, har Vad av stora stjärnor hägnas, stort må du än må vandra nu, leva, stolt må dö!
regeringen beslutat och jordbruksminis- tern kommer att tillkalla fem sakkunniga Här sin son en kvinna födde på en fallas något lågt och armt och ringa samma håvor bringar du.
för utförandet av detta uppdrag, Man bädd a v strö.
får hoppas att alla synpunkter bli före- trädda vid utredningen.
DOMEN I D E T STORA TYSKA BRANDMALET har ännu icke fal- lit, Försvarsadvokaterna tycks ha gjort en glänsande slutspurt, Bulgarerna tar- de frikännas, hur det sedan kommer att gå med dem.
Och Lubb?, den ende som huset.
som synden, de kommande straffen och förnekar.
Negativt sett är den skarpt in- intellektuell nämligen i polemiken mot det intellektuella - men positivt skulle den Iätt kunna leda till grov auktoritets- - ord ensamt utöva sin verkan.
Därför spe- la söndagsskolor och föreningsverksam- het ingen vidare roll för den renodlade barthianianen, och det är fara värt att riktningen för präster skulle kunna er- bjuda en frestelse till att på schartauanskt maner nöja sig med kyrkans regelbund- na gudstjanster.
I Sverige synes barthianismen knappast spela.
någon n större roll om också en eller annan yngre teolog intresserar sig därför.
Fackteologerna ha i allmänhet ställt sig avvisande - särskilt har Aulén skarpt tagit avstånd frän Barths dogma- tik, Och bland lekmännen är intresset för troslärornas teori som bekant ytterst tro.
Det är därför ingenting att förvåna sig Över att våra schartauaner till en bör- minimalt.
Barthianismen ä r förklarligsom jan välvilligt mottagit de barthianska en naturlig reaktion mot vad tyskarna skrifterna.
kalla den moderna teologiens urartande I alla händelser har Barth med sin till ytlig » historicism » Och psykolo- » dialektiska » - särläggande - teologi gism », men att föra nutidsmänniskan blivit en profet för många av Tysklands fram till en livsduglig religiositet, därtill teologer, och därför har man naturligtvis synes den knappast lämpa sig.
utan sanningshalten Så framt icke stiftarens utomordentligt att tacka inte felen l ä r a När Iidandet har skapat fe- ber i blodet hos ett helt folk, måste en glad kulturreligiositet endast te sig som ytlig.
Barths åskådning säges ha vuxit i hans präst världskriget var då insåg svåriglleten modiga uppträdande mot nazismens in- blandning i Tysklands religiösa angelä- genheter skulle kunna få oväntade följ- der både för hans teologi och för honom somras Professor Barth att predika m o - klingande titeln dern » teologi för bönder.
som inte kunde dag ».
(Teologische förlika världshändelsernas grymhet med, » Teologisk existens i Existenz heute), som (Forts å sid.
4.)
” Medborgerlig Gränsen får samverkan.
D ej utsuddas.
” en anda i vilken pressen behandlat lagen av 1918 om smittosamma könssjuk- När det är för sent, blir man i all- det av J.
K. anbefallda åtalet mot domars bekämpande stadgar.
Varför har mänhet vis.
Bondeförbundet i hr K. tidskriften Sexuell Upplysning ä r nära riksdagen gång på gång avslagit införan- O. Westmans skepnad har talat.
Han släkt med Förste polisintendentens pro- det av obligatorisk sexualundervisning förklarar, att » borgerlig samling » inte memoria i ämnet, om vilken man väl kan och uppfostran på skolans olika stadier?
D e n 23 D e c.
1 9 3 3..
.
När man yrkat på denna undervisnings längre är tidens lösen utan » medborger- säga att den är både tendentiös och vil- införande framförallt i bottenskolan har lig samverkan ..
Det är märkvärdigt, att seledande.
det skulle behöva ta så lång tid att UPP Herr Zetterquist och pressen har hall- det varit icke minst ur den synpunkten.
täcka något så enkelt.
Men statsmak- stämplat företaget som pornografi och att därigenom kunna motverka den råhet tens auktoritet måste hävdas, säger hr geschäft.
Ett smutsföretag som förgif- och fördomsfullhet som vuxna människor Westman, och fackföreningstvånget skall tar ungdomen och är i avsaknad av var- ofta avslöjar när de yttrar sig i dessa ej vidare tolereras av samhället låter je ideell bakgrund.
Detta går dock för frågor.
Kanske skulle man då inse att han ana.
Likväl frågar man sig, hur långt och är ägnat att helt vilseleda all- det ingenting finns som ej kan sägas.
långt fackföreningstvånget sträcker sig!
mänheten, om arten av den åtalade tid- Det beror på hur man säger det.
Den som överallt vädrar pornografi, den är Diskussionen om en eventuell för- Gäller det endast d. s. k. arbetarna?
Eller skriften.
I denna tidning anmäldes vid tidskrif- lika cynisk om icke mer än den som bara säljning av Bolidens B-aktier till ett inbegripas däri även alla slag av arbets- utländskt gruvbolag har åter aktua- givare?
Och kapitalet och bankerna, tens begynnelse vissa reservationer mot trampar på obekymrad om effekten.
Iiserat frågan om det allmännas med- som står bakom så mycket av allt ont, ett i och för sig lovvärt företag.
Kriti- Vi ha dristat oss till att beskylla den ken upptogs visserligen mycket illa av åtalade tidskriften för bristande smak: bestämmanderätt Över landets na- som sker i världen?
Det är alivarliga tider!
Och med- vederbörande, vilket dock icke avskräck- Därifrån är det dock långt till att » ropa turtillgångar.
Eftersom det denna gång t. o. m. ä r fråga om guld, har borgare äro- vi alla i det samhälle vi te oss från att oreserverat ställa oss på på åtal ».
Men saken är ömtålig.
Att de ställningstagandet blivit så mycket ' själva skapa.
Vi ha svårt att tro på tidskriftens sida, när Publicistklubbens åtalade artiklarna skulle kunna fällas sy- lidelsefullare.
Saken har betecknats bondeförbundets samarbete med social- styrelse föranledde pressbyrån att vägra nes oss absurt, men är det sedan menin- som en nationell angelägenhet av demokraterna, snarare att de nu önska sin medverkan till publikationens spri- gen att en ny särskild lag miste i en stor betydelse, vilket den otvivelak- stiga upp på socialdemokraternas axlar, dande.
Vi beklagade ävenledes det frä- hast anskaffas, en ny sorts preventivlag tigt är.
Dock icke utan sina olika liksom förut på högerns.
Det är inte na avböjandet från Publicistklubbens si- har man råkat ur askan i elden.
Vi är precis, vad vi kalla medborgerlig sam- da att ta upp till allsidig, belysning i en övertygade om att det stått myndighe- sidor.
De synpunkter som framkommit verkan.
Men det medborgerliga ansva- väl förberedd diskussion, hur en veder- terna andra vägar öppna än åtal för att gälla dels sättet för fyndigheternas ret är starkt av nöden.
Likaså samver- häftig sexuell upplysning verkligen skall söka få ändring på det som mest stött exploatering.
Om en utländsk före- kan för frihet, jämlikhet och broderskap.
komma fram till folkets breda lager, allmänheten, nämligen löpsedlarna.
E.
T.
Hade en sådan diskussion kommit till Man talar så mycket om att ungdomen tagare kommer i besittning av BO- stand, är det i varje fall tänkbart att tid- måste skyddas.
Man glömmer då att ung- liden, har det sagts, kommer det tro- ligen att utsättas för en rovdrift som ningen av gruvorna, nämligen frågan skriftens ledning bättre än vad nu är domen ofta, mycket ofta får sin första uttömmer tillgångarna på kanske tio om enskild eller statlig äganderätt.
fallet skulle förstått att kritik i vissa de- sexuella upplysning ur mycket grumliga- år, i stället för de tjugu å r man be- Om en antagbar spekulant står att taljer icke är detsamma som illvilja mot re källor än de åtalade avhandlingarna.
I varje fall går det icke an att som nu räknat efter en mera försiktig plan.
uppdriva inom Sveriges egna grän- själva idén.
Alla tycks nu vara eniga om att sexuell sker helt utsudda gränsen mellan verk- och som kunna tänkas ytterligare ser, ä r d å problemet löst?
intet utsträckas.
Landet kommer därmed hindrar ju att denne vid en senare upplysning i och för sig ej behöver vara lig pornografi och legitim sexuell UPP- också att avhända sig medbestäm- tidpunkt i sin tur säljer till utlandet.
av ondo.
Det säger herr Zetterquist och lysning, även om man kan ha olika upp- Emellertid ligger saken för när- det tycks tidningspressen också anse.
fattning om den lämpligaste formen är manderätten över avvecklingen av bebyggelse och bearbetning.
Vida- varande så till, att säljarna, Kreugers Men varför har det då mött så stort mot- funnen.
re: Under en tid av högkonjunktur konkursförvaltare, anse som sin stånd att få fram den upplysning, som för guld bör Sverige icke lämna ifrån skyldighet att sälja till den högst- sig en guldfyndighet, som ä r så rik, bjudande, och den högstbjudande är att den kan mäta sig med de bästa just nu den engelske spekulanten.
fyndigheternas utnyttjande - någon ute i världen och som för närvaran- Att något intrång i den svenska be- väg att i stort lösa frågan om statens ill förmån för landsflyktiga intellek- de bidrager med över en procent av stämmanderätten över nationella na- meddelaktighet i naturtillgångarna?
tuella har på Bonniers förlag utgi- världens sammanlagda guldproduk- turtillgångar däremot icke får före- På denna fråga svara vi ja.
Hade komma har regeringen förklarat i en det allmänna icke avhänt sig ägan- vits en liten publikation Till de landsflyk- tion.
kommuniké, där det vidare framhål- derätten till jorden eller hade det tiga med bidrag av flera kända svenskar.
Å andra sidan har framhållits att Professor Segerstedt har skrivit inled- ingen människa kan veta hur länge les att frågan icke torde kunna slut- jordräntans ningen, medan professor The Svedberg ägnat en uppsats åt Albert Einstein och guldet kommer a t t stå så högt i kurs giltigt avgöras utan riksdagens hö- vilket är den georgeistiska rörelsens redaktör Pierre Backman och fru Mia som nu.
Om guldmyntfoten allmänt rande.
mål - skulle faran för illojal ex- Leche skildra aktuella situationer i Tysk- kommer att övergivas kan guldet Detta besked kanske för ögonblic- ploatering av jorden genom vare land och England., Häftet innehåller även plötsligt bli jämförelsevis värdelöst.
ket kan verka lugnande på den liv- sig inländska eller utländska en- artiklar av justitierådet Alexanderson Ur den synpunkten skulle ett ome- liga diskussion som uppstått.
Men skilda intressenter vara utesluten.
och författarinnorna Marika Stjernstedt och Vera v. Kraemer m. fl.
Inledningen delbart, intensivt tillvaratagande av trots detta och även om professor guldfyndigheterna vara att föredra- Ohlin varnar för känslotänkande vid Det allmänna såge d å sina intressen utgöres av 3 strofer ur Tegnérs vackra bedömande av ekonomiska spörsmål, automatiskt tillgodosedda, utan att dikt Det eviga.
Priset för skriften är ga.
Likaså vore det nyttigare för är det troligt att åsikterna också i man behövde tillgripa statsdriftens 1:- krona.
Adressen till Insamlingen landet att just nu, då arbetslösheten Hade jordrän- för landsflyktiga intellektuella är Kungs ä r stor, kunna ta i besittning så rik- fortsättningen komma att stå ganska utväg.
allmänna va- lefon trädgårdsgatan 11 55 85.
16, 4 tr., Stockholm, te- liga arbetsmöjligheter som ett force- oförmedlade mot varandra.
Just på rat bearbetande av gruvorna möjlig- grund av deras känslobetonade art. rit genomförd, skulle v i aldrig ha Finns det då - oavsett de resul- råkat i sådana svårigheter som Boli- gör.
Guldet i Boliden svenska folkets egendom.
Till de landsflyktiga.
T genom indragning åter tvivelaktiga Men meningsskiljaktigheterna ha tat till vilka den speciella sakkunska- också gällt en fråga av allmännare pen kommer fram beträffande det innebörd än den praktiska bearbet- mest ekonomiska sättet för Boliden- denaffären innebär.
ELLEN JOHANSSON DAMFRISÉRING ÖRNBERGA ÖRNBERGA T u l i inge Mottager gäster året om.
Modern komfort &amp; - - 9: - kr.
Nu är det Så ungt är Arbetsterapi i sinnessjukvården.
jul igen.
Sverige — Märklig utställning på S:t Lars i Lund.
E Erik Asklund n lång rad lysande kulor hänger i luften vid Gustaf Adolfs torg.
En efter en av dem rullar in i den brand- röda aftonhimlen som tornar upp sig över Fredsgatans banker, bokhandel och hö- ga hus.
De lysande kulorna ä r bara runda gatlampor ditsatta för att tid- ningsförsäljaren i hörnet ska kunna se att växla slantar fort, fort, ty folk har bråttom.
Och det är kallt och man vill inte ha rocken öppen i onödan.
Naturligtvis är lamporna ditsatta för att lysa upp hela torget, men tidnings- försäljaren är nu det enda jag fäst mig vid på det torget.
Inte heller rullar lam- porna i n i himlen, det bara ser så ut, när man kommer upp från sluttningen som bär till Kungsträdgården.
I verklig- heten sitter de stadigt fast vid sina järn- störar.
Men s$ är det ju med allting Ett hörn a v u t s t ä l l n i n g e n p å S:t L a r s.
som tycks vilja rulla in i himlen.
Jag står där och ser på den vackra aftonhim- len, på tidningsförsäljaren, på kön utan- för kommunikéfönstret och på mina rul- lan &amp; kulor och tänker: nu ä r det jul igen.
I alla Sveriges skolor har barnen just nyss sjungit: nu är det jul igen!
K a n - ske en halv miljon barn i landet allde- les nyss sjungit strofen.
J a det liknar sig väl till det då i världen.
Jul?
eller vad tycks?
Friden ä r oerhörd.
Män- niskorna vandrar säkra och lugna i fri- Här har den svenska bygdeskildringen den.
Jag har sett dem bara här i Stock- skjutit ett friskt skott.
Det hela visst holm till denna jul.
Vet ni vad jag fun- lite formlöst i konturerna, men i stället: nit, varenda människa har ångest inför doft, smak, färg, levande puls.
En stil julen, känner den som ett nagg, den rike av häpnadsväckande sinnlig åskådlighet köper som vanligt, bär sig svettig på dyr- Höststädning i parken.
bara presenter, springer i butiker, men och skiftande mångfald, klart modernis- tisk i sin associationsteknik, sitt anho- s e d a n Tidevarvet ställt fram frågan Man börjar med de enklaste arbeten måste upprepa ideligen: nu är det jul igen.
Jag har hört det, tydligt.
De an- pande av föreställningar från olika håll, om arbetsterapins användning vid de inomhus och får så småningom deltaga dra, de som fryser mer och mer ju närmre men på samma gång osökt, organisk, vi- svenska sjukvårdsanstalterna och fått den i lämpligt utomhusarbete, jordbruksarbe- julen kommer, de säger också: nu är det tal.
Och gamla Sverige, vars natur och besvarad på ett mycket positivt sätt för te, trädgårdsskötsel eller andra mera an- jul igen.
Och de stirrar ibland upp i bygd har skildrats av så mången vördad vanförevårdens räkning, har en händelse svarsfulla värv såsom matlagning och girlandernas lampor som lyser lika kallt penna, står upp som nytt och nyupptäckt ägt rum inom den svenska sinnessjuk- tvätt.
Hela sjukhuset fungerar som ett som stjärnorna på himlen och säger: nu är det jul igen.
land, sådant en yngling funnit det bland varden.
som visar hur aktuell och be- väldigt självhushåll och det är verkligt Nere i folkets hus hall star de i den smultronvallarna och syrentorpen.
» Mitt tydelsefull frågan om arbetsterapin är.
imponerande uppgifter man erhåller om skumma halvskymningen (man måste land är det: sommarängar.
vinterskog, Vid S:t Lars sjukhus i Lund ägde näm- alla nyttigheter som där förfärdigas och spara, se).
I dag var jag därnere.
Jag marsbäckar och julivikar ».
Lilla land, ligen den 6-10 december en utställning alla sysslor som utföras av patienterna.
hörde en ung man säga efter att ha läst ett plakat: j a om en nu vore gift och unga Sverige!
rum av arbeten som utförts av patien- Knyppling, vävning och sömnad förekom.
hade ungar.
då fick en lite till jul.
Det har talats mycket om den välsigna- terna vid sjukhuset.
Denna utställning mer i olika variationer.
Det utmärkande Jag fortsätter litet framåt över torget de nya livskänslan.
Här har den mani- var icke endast den första i sitt slag i för arbetena ä r icke bara deras smakfulla ' utan att tänka på trafiken, får ovett av festerat sig på ett sätt som gör en glad Sverige.
Den väckte också mycken upp- och utsökta utförande, utan även den en polis, ber om ursäkt: nu ä r det jul i själen.
Men är den ny?
Ja, den är märksamhet såväl från pressens som från stora omväxlingen, där var och en ger igen, säger jag.
- Man måste se upp i alla fall, svarar han godmodigt.
ny som varje dag är ny, och ändå lika ' allmänhetens sida och publiktillströmnin- uttryck At sin fantasi och sin smak.
Emel- När jag väl hunnit ut på Norrbro lertid åtager man sig även massproduk- ligger slottskomplexet framför mig.
Alla gammal som människan.
Känslan för gen betecknas som rekordartad.
Professor Elander framhöll i det an- tion.
Så har t. ex. inte mindre än tolv fönster är mörka.
Har kungen månne livssammanhanget, fröjden vid livet på jorden, glädjen över dagens under, den förande, varmed han öppnade utställnin- tusen handsydda lakan levererats från glömt att det är jul?
Eller har han aningslätta lyckokänslan inför livet som gen, att så länge man minnes i medici- S:t Lars till sjukhus i Jönköping och släckt ljusen för att kunna se julen.
har gjort sig mycken mö- da med att utfinna en lämplig be- nämning för den prosaform han efter- strävar: ett romanpuzzle, kanske en ro- man, » roman » - se där några av hans benämningar.
Den nya boken Lilla land ä r inte sämre än sina föregångare.
Den benämnes: epos med parenteser.
När man läser den undrar man inte på att författaren är missnöjd med gängse ste- reotypa benämningar för prosaverk och känner ett behov att mixtra en smula med citationstecken och parenteser och annat fuffens.
Man vet sannerligen inte vad man skulle vilja kalla denna lustigt jäsande jordebrygd av varens fränaste safter, kryddad med alla stjärnors läng- tan och månljusa nätters vemod!
Ett vet man med säkerhet: att det ä r dikt - frisk, ung dikt som inte vet sitt namn och sitt mått, men sorglöst kastar sig in i ordmassornas framvällande kaskader och drar en oändlig följd av livsförnim-, melser och associationer med sig för varje sats.
fortsätter runt omkring en » i sin gång- nens historia har arbetet ingått som ett stigsvackra orörlighet,.
Erik Asklund viktigt led i behandlingen.
Det har ock- har i sin skildring av vardagar, bondeda- så sitt givna berättigande, vare sig det gar i sörmländsk bygd förmått ingjuta är fråga om en kroppslig sjukdom eller ' sinnessjukdom.
Det har, sade professorn, god gammal livskänslas must i nya läg- blivit oss förunnat att bevittna hur ar- lar.
Hans bok är inte en handfast ro- betsterapin på senare tid vunnit allt stör- man med säker intrig och skarpt teck- re beaktande och alltmera fatt komma till nade gestalter - den är snarare ett pot- sin rätt.
Vid S:t Lars sjukhus omfattas purri som helt visst kan förvirra den arbetsterapin med stort intresse av så- konventionellt inställda läsaren.
Men i väl patienter som befattningshavare och det var med glädje som man nu visade stället bjuder den på frisk glans och ny de uppnådda resultaten för en större all- dager över tingen och en förnimmelse av mänhet.
livsögonblickets rikedom och skönhet.
Omkring två tredjedelar av S:t Lars Lilla land - det är ett ungt sinnes unga patienter, d.v.s. de flesta som inte hind- ras av kroppslig sjukdom, deltar i de land!
olika sysselsättningar som förekommer.
Hagar Olsson.
Umeå.
Malning, snickeri, bokbinderi och korgarbete utföres även och det finns också patienter som ägnar sig åt vittra och lärda sysselsättningar.
Såsom arbetsterapin nu utformats, med omsorgsfull vägledning på samma gäng som patienterna har stor frihet till eget initiativ och självständigt skapande, skil- jer den sig mycket från gångna tiders metoder, då man kunde få se många be- klämmande exempel på vilseledd fan- tasi och missbrukad arbetskraft.
Skön- heten, ändamålsenligheten, förstklassighe- ten i de utställda föremålen har mycket att säga om den stora roll som den mo- derna arbetsmetoden spelar.
Inte minst som ett medel att bryta isoleringen mellan de sjuka och yttervärlden.
Moa Martinson.
Tidevarvets reklamkassa.
Ä v e n under den gångna veckan ha bidrag inkommit till Tidevarvets re- klamfond.
v a r senaste redovisning slu- tade med kr.
1,843:75 från 139 givare.
Sedan dess ha vi fått mottaga ytterligare kr.
107:60 från 15 givare.
Anna Wenner-Rosin, Surte, Signe Fred- holm, Stockholm, Lilian Kåge, Stockholm, Aina Versteegh, Stockholm, Anna Anag- rius-Jönsson, Malmby — Har den äran!
Är det något fel på det kära Tidevarvet d är det att det är f ö r bra.
En tidning som inte alls ockrar på folks sämre böjelser kan knappast gå.
Lycka till i Frisell, Stockholm, alla fall!
—, Gerda Erik Hermelin, Lund, Alfhild Reuterwall, Djursholm, E. Gadolin Lagerwall, Stock- holm, Tranåskretsen av Svenska Kvinnors Vänsterförbund, Tranas - Till Redak- tionen av Tidevarvet.
Vid det samman- träde som Tranåskretsen av S.K.V.
av- höll i går kväll, framkom ordföranden fru Lydia Stille med det förslaget, att de närvarande skulle göra en insamling med anledning av Tidevarvets vädjan till sin läsekrets.
På samma gång som det anförtrod- des mig att översända den med största beredvillighet lämnade lilla summan upp- manades jag att till Redaktionen fram- föra mötesdeltagarnas hälsningar: » Vi kunna icke reda oss utan Tidevarvet, Tidevarvet får icke läggas ned, flera av oss har vartenda nummer i behåll från alla 10 åren. » Med de allra bästa välsönskningar.
Jane Hermelin.
—, S H. Örebro B. L — ou, Djursholm El- len Hansen Charlottenlund Danmark — Mange god; Önsker for stadig fortsatt Fremgang for Tidevarvet -, H. K — n, Latorpsbruk — .Visst vill vi ha kvar Ti- devarvet — att åtminestone en gång i veckan få en påminnelse om att redlig- het och god vilja ännu finnas gör allt Andersson, Väs- ganska gott —, Annette tervik.
Summan av inkomna gåvor uppgår nu till kr.
1,951:35 från 154 givare, för Vil- ket Tidevarvet frambär sitt Varma tack.
.
tionalsocialistisk statsform.
Barth beto- nar det utomordentligt farliga i den s. k.
Tyska kristna », som sjun- Religiösa frihetsströmningar.
» trosrörelsen ' " * gud * en dig borg » med ackompan- (Forts. fr. sid.
1.)
föranlett docenten Sixten Belfrage att i sin nyutkomna bok &gt;Nationalsocialismen framför portarna » jämföra Karl Barth med Luther i Worms.
Och behövde Barth också inte som Luther direkt fruk- ta döden, så såg han otvivelaktigt sin egen teologiska existens hutad och våga- de ändå säga ut sina tankar.
Den lilla skriften är en rättfram protest mot allt, som under förevändning att rädda kyr- kan vill draga prästen från det endast kyrkoreform måste framgå ur en inre nöd- vändighet i kyrkans liv, eljest innebär den ingen reform. » På denna sats grundar Barth - hela sitt resonemang.
Och det är den för hans reformerta ståndpunkt fullkom- ligt orimliga biskopsfrågan, som utgör varningssignalen.
När de protestantiska kristna redan i april d. å. satte till det tremanna-utskott, som skulle ordna Tysklands kyrkliga förhållanden, valde man en s. k. riksbiskop, Bodelschwingh emellertid sedan fick vika för den av Hitler utpekade regements- Vadan denna iver att pastor Müller.
=,, få en biskop, frågar Barth, om det inte i verkligheten var meningen att få motsvarigheten till den biskopsvär- dighet den katolska kyrkan har?
» E n riktig biskop med en riktig kräkla » inte någon skandinavisk eller engelsk härm- ning.
Vad det gällde var att välja en andlig.
» Führer », en ledare av Guds nåde.
Men en sådan ledare väljer och utnäm- ner man inte - han födes till sitt ledar- skap, såsom nazisterna anse an fallet varit med Hitler.
D - .Ledarskap finns e n - kade gedigen karlakarl av underofficers- grad, för honom föll inte mondäna fruar, Winner- strand spelade på gamla strängar och uppnådde en viss munterhet i salongen.
men väl deras kammarjungfrur.
motståndslöst som man dukar under för gen naturlig tillgång ännu, därtill har han Jag tror inte att han kom ihåg första och hatet, men i har uppburit mycken berömmelse för sin kalfaktor - jag är av den åsikten att det en just är fall.
kristna, och allenast religiösa.
» En Damen i vitt lyser rött.
dast, där faktum redan ä r för handen.
oss " * ramatens och Komediteaterns lust- Ledarprincipen ä r rena rama vansinnet. » spelsprogram äro båda skrivna av författare som låtit sitt dramatiska kun- Men kyrkan har sin ledare i Jesus Kristus.
nande spira upp i teatraliska växthus.
det gudomliga ordet, som också kan ge jemang av trummor, ä r in- henne mänskliga ledare, utan a t t hon be- medan gamla och unga duka under lika Marchel Achard - på Dramaten höver leta sig till en, som endast skulle bli en dålig efterhärmare av påven.
är en tillgång och bara det betyder myc- med den s. k.
» Ungreformatoriska rörel- ket i våra dar.
Komediens autor, Franz » Gemenskapen i kyrkan bestämmes icke genom blodet och alltså icke heller sen », som visserligen opponerar mot ras- genom rasen, utan genom den kelige ande alla känner sig e n s e A r n o l d, verkar som ena hälften av och genom dopet.
Om den evangeliska kal reformvilja ».
De ungreformatoriska växt med säkra framgångar som speciali- tyska kyrkan skulle utesluta de jude- vilja, värja den religiösa förkunnelsens tet.
Den genre Achard gör ett försök att kristna eller behandla dem som kristna rihet med samma medel som Tyska ironisera över, är Arnolds rätta fält, men Komediteaterns vårdade spel fick hans av andra klass, skulle den upphöra att nämligen en » rörelse », vara en kristen kyrka.
» de flesta rörelser har sannolikt djävu- schablonmässiga opus att t e sig i ett na- I följande kraftiga ord har Barth sam- len uppfunnit ».
» Den helige Ande behö- turligt ljus - och si den förlegade, men maniattat sitt omdöme om de » tyska ver inga rörelser, säger Barth med sam- goda scentekniken höll måttet även inför kristnas, åskådning: ma bestämdhet som Luther tillropade en slik behandling och lustspelet blev mycket njutbart.
» Jag säger obetingat ock utan förbe- Erasmus: » Den helige Ande är ingen håll nej till andan och till bokstaven i skeptiker. » De tyska teologerna behöva Ovanpå all blod- och våldmaten verkar denna lära.
Jag anser, att denna lära icke endast ett a n d lig t motståndscentrum: » Damen i vitt » som en förtjusande des- har någon hemortsrätt i den evangelisko Guds hjälp är den enda realkyrkopoli- sert och en mycket stor del av den över- kyrkan.
Jag anser, att det vore slut tiska hjälp, som man har att lita till, och väldigande goda pressen får säkerligen med den evangeliska kyrkan om denna det gamla » bed och arbeta » är det enda tillskrivas detta faktum.
Jag för m i n del, kan inte oreserverat utropa Achard som lära, såsom ’ Tyska kristnas ' avsikt är, riktiga programmet.
skulle bliva allenarådande i henne.
Jag Imponerande är verkligen den intensi- scenkonstens sanningsvittne par prefe- rence.
Han ä r en rolig och andrik lek- anser, att den evangeliska kyrkan hellre tet och den oräddhet, varmed Barth här borde bli blott en liten, liten hop och taga hävdar den religiösa synpunkten fram- farbror och det kunde ju tänkas att om sin tillflykt i katakomberna än att under för alla andra.
Man kan gott hålla med till exempel andra akten i hans komedi - några omständigheter sluta fred med Sixten Belfrage om att vi inte i nutidens återgången till 1910 - hade skett med denna lära.
Jag anser dem som hava an- Tyskland hört ett ord, som till den grad mera scenisk mjukhet och om vad som slutit sig till denna lära, antingen för kan jämföras med Luthers: » Här står jag passerade fått mera a~ det berättades än förförare eller förförda ock kan se kyr- och kan icke annat ».
Barth själv har det upplevdas karaktär - så skulle styc- kan i denna ’ trosrörelse ’ blott på så sätt för övrigt inte behövt bli räddad till nå- kets konstnärliga halt ha höjts.
Såsom som jag måste se henne även i romerska got slags Wartburg; han tycks underbart Dramaten uppför stycket i Carlstens regi, påvedömet.
Jag kan också blott säga nog, trots det att han är socialist och sönderfaller komedien i två löst samman- mina olika teologiska vänner, som ge- trots sin djärva skrift, som redan gått ut hängande akter och kabaret i la sekel- Inga Tidblad nom någon hypnos eller genom någon i flera upplagor, fatt sitta kvar på sin skiftets första tioårsdag.
sorts sofism bejaka denna lära, att, så- Plats.
Ibland kan det hända, att djärv- hann dock att tydligt poängtera sitt allt vida de icke i lycklig inkonsekvens vid heten visar sig vara det minst farliga: mera betydande konstnärskap och sitt förbluffande kunnande.
Tack vare hen- sidan av denna irrlära ha bibehållit en mod är någonting så pass sällsynt, att ne räddades scen på scen ifrån att för- åt annat håll tenderande kristlig, kyrk- folk får respekt därför.
lig och teologisk åskådning, anser jag Förnumstigheten har visserligen också flyttas helt ned i sufflörluckan.
Adolph- gjorde den ökenhärjade älskaren, som mig helt och hållet och slutgiltigt vara velat antyda, att Hitler betraktar reli- giösa protester som någonting så ovä- I mittakten fick återgå till sin ungdoms skild från dem. » Kyrkan tror på statens gudomliga kal- sentligt, att de inte vore värda ens ett klang- och jubeldagar.
Han skulle vara lelse som företrädare av den offentliga undertryckande.
Men de senare tidernas en charmerande kvinnotjusare med duel- rättsordningen kos folket, men hon tror händelser gå i helt annan riktning.
Den lernas gloria kring sitt änne - han ver- varken på någon särskild tysk eller na- religiösa oppositionen bland tyskarna själva, som j a g i min förra artikel (7 Men det märkligaste återstår.
Förra okt.)
talade om, har nu fått ett starkt stöd från utlandet, och i trots av sitt på- veckan kom underrättelsen att Bayerns stådda förakt för all internationalism, kardinal-primas, Faulhaber, i en advents- har den tyska rikskyrkan i flera fall bli- predikan på det skarpaste uttalat sig mot v i t tvungen att böja sig.
I början av de- alla försök att förneka Gamla testamen- cember meddelade tidningarna, att riks- tets betydelse för kristendomen och slu- biskop Müller förbjudit medlemmar av tat med en inbjudan till oevangeliska kyrkoministeriet att tillhöra kyrkopoli- trosbröder » om gemensam kamp mot tiska partier.
vilket förbud sålunda drab- dessa angrepp!
Nutiden ä r full av sensationer av mind- bar även den nazistgrupp, biskopen själv tillhört, Själv har Müller avsagt sig be- re glädjande slag.
Men om den nuva- skyddarskapet för » Tyska kristna ».
Frå- rande förvirringen i Tyskland skulle kun- na föranleda något av det samarbete mel- gar man efter orsaken till dessa sensatio- nella händelser, så finner m a n att det lan katoliker och protestanter, som Na- than Söderblom förgäves längtade efter, ekumeniska rådet genom biskopen av Chichester sistlidne november sänt MüI- så skulle religiöst folk inte enbart be- ler en skrivelse, som förklarar an det höva sörja över Hitlers diktatur.
Vilka tyska undertryckandet av oliktänkande skulle för övrigt, när allt kommer om- och förföljelsen av judekristna av övriga kring, ha skäl att vara modigare än den sortens folk?
Ljusets fiender äro hög- kyrkosamfund förnummits som ett hårt slag mot alla kristna frihetsprinciper.
Att röstade - men: Vore världen än så stor och full av den svenska kyrkan på mer än ett sätt, även ganska personligt, stått bakom den- mörkrets härar ... Lydia Wahlström.
na ekumeniska åtgärd, lider intet tvivel.
son en f ö r dylika prestationer skåde- väcker hans konstnärlighets sämsta ambi- tion och stöper om honom i en absolut felaktig form.
Dekorativt var de olika akterna bra gjorda.
Komediteaterns direktörspar har levat mycket högt på ett långt drivet samspel och ett minutiöst utnyttjande av vars och ens speciella charme.
I » En kvinna som vet vad hon vill » våldförde sig direktrisen på ett Ypperligt rollmaterial, skapat för en sceniskt robustare diva, och resultatet blev en himlaskriande vantolknlng - om man ä r så dum så att man väntar sig att skådespelarnas tolkningar ska vara kongeniala med författarens intentioner.
Men nöjer man sig med att gå till Ko- mediteatern för att beundra fru Eklund får man alltid valuta.
- Jag för min del har sett glimtar av något mera betydan- de i fru Eklunds spel och jag blir alltid missmodig när jag ser hur hennes privat- kultur får råda på författarnas otyglade fantasi.
Då vill jag hellre se fru Eklund spela ut sig själv med hela sitt bestickan- de tekniska kunnande och i teaterns nu- varande succès - för det är otvivelaktigt en hejdundrande framgång - har den unga frun ett tillfälle att lägga i dagen allt Sitt överflöd och som påbröd därtill en nyvunnen friskhet i repliken, som jag inte hört på länge hos henne.
Herr och fru Eklund klädde varandra överdådigt och replikerna fick i deras återgivning en air som gjorde komedi av lustspelet och som förlät pjäsgenren.
Komediens föreställning står givet på en mycket hög- re konstnärlig nivå än Dramatens.
Vid Nybroplan är det fru Tidblad som räd- dar spelet och vid Birger Jarlsgatan har hela ensemblen gått in för att segra eller dö.
Dir. Eklund själv spred en saktfärdig charme omkring sig - man trodde på honom och hans sätt att se på händel- serna blev så att säga publikens.
Han blev både vårt öra och vårt öga.
Herr Wingård hade sitt livs roll och stod inte oförberedd, han kan nu en hel del av yr- ket och ökade ut kunnandet med en ome- delbar trovärdighet som till slut förlänade även honom ett stänk av charme.
Han levandegjorde omedvetet tecknaren Berg- ströms manliga brackideal på ett genom- komiskt vis.
För den som inte känner Bergström hänvisar jag till Söndags-Nis- se.
Fröken Sjunneson sekunderade mjukt och fick en komedipoäng på många re- pliker och Axelsson tecknade med få, men säkra drag en fullkomligt levande män- niska av ett schablonmässigt rollhäfte.
För övrigt medverkade hela staben av artister till att underhållningen blev ge- digen och framför allt ett harmlöst, skratt- retande nöje.
Sven Stål.
