# ID: svediakorp-per3651
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1933
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,570
# sentences: 742
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Vad har hänt?
SEL den M enkelhet A L A G hon E R själv L Ö F påyrkat har med be- Honorine L.
Hermelin: Ut ur svindlarväldet.
gått sin sjuttiofemårsdag, uppriktigt och Vilket arbete, O jord och himmel, vil- lig samverkan som alltid varit sig lik och vördsamt hyllad av ett helt folk, vars fantasi och hjärta hon vunnit på ett ena- ket arbete!
- och, om man törs spå, alltid fungerat mest oklanderligt - bredd stående sätt.
Det tyska angreppet på ä n n u t v å h u n d r a å r av kamp hennes » bolsjevism », bör hon kunna ta och strid!
Två sekel, knappast mindre, med knusende ro.
innan d e m o k r a t i e n har genom- lupit sina mest fördärvliga stadier av UPPSEENDEVÄCKANDE AVSLÖ- s v i n d l a r v ä l d e. JANDEN ha skett angående mut- Detta är icke skrivet nu.
Det skrevs över hela det eljest civila livet.
Tankar inför T i o å r s Kära Tidevarvet!
å väl jag minns den novemberkväll ten att mista den.
Och vi känner nog att det ligger djupaste allvar i » hotet ».
Ti- devarvet gör sig inte berett att ta emot hyllningarna, det frågar bara om vi ön- skar att det skall fortsätta.
Reaktionen och fanatismen gå hand i hand och kvinnornas obehövlighet i sam- hällsliv och förvärvsarbete är hos många en övertygelse.
Det må nu vara dagens nat område, kallat » kvinnornas värld ».
vördnad inför människan som ligger ut- Så ha åren gått och människor och män- tryckt; tanken att indela ett kulturlands fyra avelsklasser, bara vi be- niskors verk på gott och ont ha dragit kvinnor i oss förbi, alltsammans sett också genom hålla möjligheten att söka uttryck för Tidevarvets glasögon, som varken velat v å r a vördnadskrav.
I brådaste tiden förstora eller förminska men hjälpa oss kastar man inte tanklöst ett gott red- att se, få oss att reagera inför både med- skap, man söker utvinna största möjliga och motgång.
Kursen har ej behövt änd- nytta.
Tidevarvet är ett gott redskap, och ras, intresset har varit ett: S a m h ä l - skall det kallas offer att bereda oss fort- let, vilket också kvinnorna!
; [/ det he- satt möjlighet till dess begagnande, s &amp; las båtnad skulle ha skyldighet att tjä- låt oss bringa det offret!
na och rätt att njuta av.
Och var Ti- L d t o s s t än k a t v d g d n g e r devarvet inte alltid alla till pass, e t t ha i l å t a T i d e v a r v e t s n n a n v i vi ej kunnat missta oss på: Ärligheten r ö s t t y s t n a!
Ha vi satt oss in i och modet.
Men sådant räcker ofta inte hur det skulle vara, om den stämman in- att samla skarorna och lätt har Tide- te mer kunde göra sig hörd; det stora varvet inte haft det.
Men en tidning som larmet!
Kära Tidevarvet, v i tacka för gångna femhundra gånger ändå kommit som ett säkert tillskott i vår lördagspost, den år med den förklaringen, att om Du be- måste väl fortsätta, även om den har det hövts under Ditt första årtionde så tycks svårt!
Ja, så tänka vi - om vi alls tän- DU behövas ännu mer för tider som ka på den saken - ända tills den på sin stunda.
E b ba H o lge r s s o n. egen högtidsdag ställer oss inför utsik- S för tio år sedan, när jag väntade Diktaturen kan gott betraktas som en Tidevarvets första nummer!
Där kom sida av demokratien - av dess svindlar- det, femspaltigt och lagom, den dagen välde.
Den följer demokratien som en med många blad, det ena som jag tyckte skugga, begagnande dess speciella och mer lockande än det andra.
Äntligen ha- nödvändiga verktyg, propagandan, i den de vi en tidning, ett fritt forum, dit ock- system och bristande kontroll i Stock- för snart hundra å r sedan av Carlyle i form denna tar i den förfallande demo- sa kvinnorna hade tillträde och där de holms stads gatu- och vägarbeten - av hans franska revolutionens historia.
Men kratien, då den, i stället för att väcka till inte behövde hänvisas till ett litet inhäg- en sådan omfattning a t t polisundersök- Carlyle visste j u att vad han då skrev övertygelse, larmar, hetsar och dövar.
n i n g begärts icke endast av vederböran- skulle gälla för hundratals år framåt och Diktaturen uppnår med våld och skräck de borgarråd utan även anbefallts av kanske ä r det så att hans siarord just och hjärtlös entusiasm en enastående Överståthållareämbetet.
Samtidigt har nu står i zenith över vår tids historia.
samverkan, dock far den mening och den socialdemokratiska majoriteten i Men - Jord och himmel - vilket arbe- styrka endast då den riktas mot en fiende.
innan vi i mörkret, sannolikt utan Diktaturen har visat a t t den kan be- stadskollegiet genomdrivit beslut om bi- te!
behållande av föregående års höga skatt ledning, trevat oss de hundra åren, eller stå hur länge som helst på spillrorna av - - på fem öre när - under hänvisning mer, fram genom blod och strid och van- sammansjunkna demokratier.
Den be- till nödvändigheten att upprätthålla sta- makt till att inse, så att vi lever dör- stod tusen år i det bysantinska riket på dens höga sociala standard.
Skattebe- efter, att demokrati icke är något som stoftet a v historiens mest levande demo- talarna, som med minskade arbetsinkom- kan genomföras, lagfästas, uppnås.
Alla kratiska insatser: den grekiska och kris- ster suckat under årets höga skatter, vil- människors aktivitet i gemensamma strä- ' tendomens.
Hur trasig i jämförelse med diktatu- j a säkerligen göra sitt yttersta för de ar- vanden och på grundval av ett levande betslösa.
Men luftkuber, förfalskade snö- människovärde - detta demokratiens ren ä r inte demokratien - som delar det lass, en besynnerlig ackordssättning och mål och innehåll är ju som människa- en fruktansvärd tyngande byråkrati i livet självt, underkastat dess lagar och kommunalförvaltningen i Stockholm gör långsamma växt, stigande och fallande.
inte utbetalningarna gladare.
Stigande i kraft och glans, var gång det mänskliga livets lott att fara vilse så länge den strävar, men dö i det ögon- blick den upphör att sträva och finner livet acceptabelt sådant det är.
Dess PARTIBILDNINGARNA F O R T S K R I - ä r fyllt av and-, a v gudomens skapar- uppgift ä r uppfostran - där dess upp- DER.
I Småland har hr Carlström kraft, fallande var gång det faller till- fostran upphör är fältet fritt för dikta- i Sävsjö - » riksdagens mest konserva- baka på sig självt, i intighet och förakt- turerna.
Men i sitt nit förtorkar dess uppfostran och rutin så lätt, både hos de tive man,, enligt P e r Albin - bildat ett lighet.
som skall passa för alla För demokratien betyder stigandet all- unga och hos de erfarna, de friska själs- borgerliga människor.
Om demokratien tid mäktiga rörelser.
De har aldrig an- krafter som självklart och mäktigt skulle seende till person - jude och grek, träl förinta allt vad diktatur heter.
är hjälpt med det blir en annan fråga.
BYGGNADSKONFLIKTENS ÅT- och fri, man och kvinna är för dem lika, Arbetet som väntar oss i den mån vi nytt centerparti, I T O N D E MANAD har nu medlings- kommissionen gjort ett nytt försök, a t t komma till uppgörelse genom a t t inkalla parterna och undersöka deras egen syn på läget.
Det svenska samhällets tåla- och de löser på genialt och suveränt sätt ledarfrågan, utkorande till ledare dem som låter de skiftande förmågorna träda fram och blomstra, men utesluter som le- vill komma ur demokratiens och dikta- turens svindlarvälde ä r ingenting mindre än detta: att samla vår själ till klarsyn och hjärtefylld produktivitet - i Guds dare dem, vilka förtrycker och uniforme- namn - i kraft av den ande, som blåser i världsrymden, som endast kan infångas rar.
mod är i varje fall hårt påfrestat i den- Fallandet betyder för demokratien att i människosjälar och genom dem bli le- na enastående hårdnackade konflikt.
.
vara hänvisad på små, ovilliga människor, vande rörelser, som icke har anseende S O M EN DAG AV VÄRLDSHISTO- som grälar om sinn intressen och förde- till person - den ande som är veder- RISK B E T Y D E L S E kommer säker- lar.
I den fallande linjen träder dikta- mödans och nödens men som ock - ligen den 17 november 1933 att nämnas, turen fram.
T y den står alltid färdig, sammanhållande omätliga sammanhang då U.
S.
A. erkände U.
S.
S.
R.
» de jure » alltid beredd.
Den ör den militära orga- - ger ljus över tårarnas stund och dö- och en överenskommelse träffades, där nisationen - den enda form för mänsk- dens.
bindande garantier lämnades från rysk sida bl.
a. att icke bedriva eller under- NDER TIDEN HAR HITLER Sidan 4: stödja någon kommunistisk agitation i gått en nonaggressionspakt med Amerikas Förenta Stater.
Givetvis vän- Polen och förklarat att allt kan regleras Sjukhuspatienternas sysselsättande tar Ryssland utsträckt kredit och Amerika mellan folk som har heders- och ansvars- * stora beställningar.
Det rysk-amerikan- känsla.
Till Genève vill han däremot icke Sidan 5: U in- ska närmandet markerar tydlig front mot återvända, då folkförbundet förvärrat i den japanska imperialistiska politiken, stäiiet för att avhjälpa missförstånden.
vilken liksom Hitler även berömmer sig E SPANSKA VALEN.
i vilka kvin- D av a t t vara enda värnet emot kommu- norna för första gången deltagit, nismen.
ha medfört stora högersegrar - just Amerika har nu redan skickat officiell tack vare kvinnornas medverkan.
representant till Moskva och Rysslands president Kalinin har i e t t hälsningsord till Förenta staternas stora nation uttalat sin glädje över närmandet mellan dessa båda stora industriländer, till nytta för » hela mänsklighetens ekonomiska och kulturella framåtskridande och för världs- fredens tryggande,.
N EDRUSTNINGSFÖRHANDLIN- GARNA I GENÉVE har tillsvidare strandat.
Mr Henderson sitter övergiven kvar och generalrapportören hr Benes har utgivit en väl svarvad förklaring om konferensens ajournering till den 23 ja- nuari.
Skall Italien lämna konferensen och kanske även N. F., och därmed tillsam- mans med Tyskland och Japan rikta ett hugg mot själva folkförbundsidén?
Veckovakten Arbete till hälsa.
Dr Ada Nilsson om Våra sexualhygieniska mål S i d a n 6: - och * nazismens.
Hagar Olsson Höst över Mårbacka.
Elin Wägner: " Pacifistens lösenord - skall vara: Intet kan för- skräcka mig ".
T idevarvets tio årgångar spegla på.
,.
.
sitt sarskilda satt ett tidsavsnitt och äro historien om kampen för ett program.
Denna artikels uppgift blir att söka skil- j a ut den linje tidningen följt i sin freds- politik rakt genom de stora händelser, som beteckna lika många stadier i kam- pen mellan gammal åskådning och ny.
Detta ä r ingen svår uppgift, ty tidnin- gen deklarerade redan i sina allra första ä ä just upphört.
Det ä r därför helt natur- ligt att den första utrikespolitiska arti- keln i Tidevarvet granskar möjligheten att rädda idén om ' den vapenlösa kam- pens slagkraft ur det sammanbrott som skett i Tyskland.
Det dröjde icke länge förr än vi kunde ta upp och följa den vapenlösa kampen på en annan front, nämligen i Indien.
Och under alla dessa år ha vi hämtat stöd och uppmuntran nummer sin övertygelse att försvar i be- av att följa det märkliga förloppet av det tydelse a v militärt försvar var ett dött största och skönaste experiment som hi- begrepp, som vi borde j u förr dess hellre storien känner.
En sådan hjälp har ock- göra oss av med för att gå på en positiv så varit väl behövlig.
Frän den utgångspunkt som Tidevar- försvarslinje.
Och den åsikten har tid- ningen också hållit genom alla å r och i vet redan från början intog, vägrade den att hysa något större intresse för de olika I förbigående sagt, det ä r anmärk- ningsvärt vilket stort utrymme och in- tresse tidningen alltid givit å t världspo- Iitiken, sedd från pacifistisk ståndpunkt.
Detta har skett genom redaktionella ar- förslagen till ny svensk härordning om vilka kampen bröt lös i riksdagen 1924.
Och när Trygger som statsminister lade fram sin försvarsproposition, kritiserade vi den inkonsekvens i hela förslaget som tiklar och på senare å r korta men på- statsministern själv gett uttryck åt så passliga översikter av veckovakten samt här: » det säkraste värnet för rikets obe- genom artiklar från korrespondenter i roende och självständighet är s k ä l i g a olika länder, vilkas namn det just nu icke är lämpligt att nämna, men som vi likafullt tacka för det sätt varpå de kompletterat redaktionens arbete.
När Tidevarvet började hade Tysk- motstånd mot det franska lands passiva försöket att under truppbevakning utkrä- va resterande skadeståndsprestationer, försvars bördor ».
Vi sågo i stället längtansfullt och för- hoppningsfullt mot England som samti- digt fick sin första arbetarregering och därmed en av pacifistiska ideal influerad utrikespolitik.
Den tunga atmosfären från 1923 lättade därmed upp, en första (Forts. å sid.
8.)
Ett tack.
idevarvets fråga i förra numret till läsekretsen, om den ville g e oss hi- stånd i arbetet för tidningens fortsatta tillvaro, har icke Iämnats utan svar.
Den första girolappen som kom, hade skickats av Lissi Almer i Göteborg.
Den var oss omgående tillhanda - så fort girobehandlingen överhuvudtaget kunde medgiva det - och beredde oss själv- T D e n 25 N O v. 1 9 3 3, Ett skede, andra post om- dagens f a l l e t stor glädje, nämnda i den ordning de kommit oss till- handa - från Tyra Ernander, Uddevalla, Gerda Karlsson, Ramnäs, Anna Anjou, Vårt lands politiska utveckling Norrköping Maud von Steyern, Stock- tinder de sista 10 åren har varken holm, A. Östberg, Nässjö, Jenny Wiking-, varit lyckosam eller ärofull.
Vi ha Söderköping, Annie Busck, Grebbestad, seglat i efterkrigstidens kölvatten.
A. Hellman, Uppsala och tredje dagen, Vi äro numera kända i utlandet, in- till vilken vi nu hunnit fram, kommo Lisa von Post och Arsinoe Piehl, Uppsala, te bara genom Gustaf II Adolf, No- Malla Andersdotter, Julita, Greta H:son bel och Selma Lagerlöf utan också Nygren, Dalarö, Maja Åkesson, Jönkö- genom hrr Kreuger-Ekman.
Bran- ping, E. Troell, Eslöv, Naima Sahlbom, ting är död men Trygger-Lindman Stockholm.
Summan av inkomna g i v o r stå alltjämt kvar.
För 10 år sedan uppgår i dag till kr.
155:-.
Då Tidevarvet tyvärr icke kan genom hade sprängningen inom Frisinnade personliga tacksägelser framföra sin er- Landsföreningen just ägt rum.
Verk- känsla till alla dem som besvarat vår ningarna ha icke uteblivit.
Av kvar- vädjan och sänt oss nya prenumerationer, levorna har det frisinnade partiet annonser eller penninggåvor, be vi att på minskat undan för undan och det li- detta sätt tacksamt få erkänna de mot- tagna gåvorna.
Vi be att ännu en gång berala ännu mera.
Det politiska få stryka under, att vår fortsatta tillva- intresset har genom alla missräk- ro är beroende på samarbete med och ningar och besvikelser minskat.
Okat stöd från dem som vilja främja Tidevar- har likväl det socialdemokratiska vets arbete.
- partiet, men tyvärr även konserva- tismen.
Bondeförbundet stiger upp Nordiska folkhögskolan i Genéve på axlar.
Tre nya småpar- tier ha uppstått; ett centerparti, sna- har från och med i höst utvidgat sin verksamhet med en vinterkurs per kor- rast ett tjänstemannaparti, ett mel- respondens, öppen för alla och med syfte lanparti i Nässjö, där alla borger- att skapa större förståelse för vår tids liga ska kunna vara med, och det ekonomiska, sociala, politiska och kultur- nationalradikala » svenska folkpar- ella problem.
Arets fasta lärare vid sko- tiet » som utlovar heder, religion lan var de tre skandinaverna Sven Back- lund, Axel Sömme och Arne Sörensen.
D e och straff åt alla, som förlama för- märkte snart att den korta tiden vid sko- svaret.
Partier finns det således lan var otillräcklig för de omfattande äm- gott om, ledare äro svårare att finna.
nena.
Och så uppstod tanken på en kor- Diktaturen och nöden g~ tillsam- respondenskurs som utfyllnad.
F ö r att kursen skall vara användbar inte bara mans fram i världen.
Det synes som förstudium för dem som hoppas kun- utöva en ofattlig tjusning på sven- na resa till Genéve nästa år, utan också ska sinnen.
Men ännu är dock allt- i och för sig, har den lagts helt fristå- jämt det demokratiska styrelsesättet ende.
rådande hos oss och åtminstone teo- Den består dels av studiecirkel i tid- ningsläsning, ledd av redaktör Sven Back- retiskt erkänt a " alla partier utom lund Sverige Denna omfattar tio fråge- kommunister och högerkvinnorhinnor.
Dys- brev: som mottagas och besvaras av re- ter och olycksbådande ter sig fram- daktör Backlund mellan 10 oktober 1933 tiden.
- Men kanske finnes ännu och 10 april 1934. en möjlighet!
En möjlighet till sam- Vidare förekomma Fyra studiebrew a v folkhögskoleläraren Arne Sörensen, Dan- Iing, icke i partier, utan genom en mark, behandlande modern kulturteknik, ny demokratisk anda, en samling nazism, fascism och kommunism samt fy- kring levande spörsmål, som når r a studiebrev av d:r Axel Sömme, Norge, ungdomen med förnyelsens kraft.
behandlande dels fyrtiotimmarsveckan och Kan detta ske?
Eller skall den hyl- kampen mot krisen, dels förutsättningar- na för gemensam planekonomi i N o r e n.
la våldet och falla offer för dess Alla upplysningar om priser och villkor makt?
Arne för övrigt lämnas av E.
T. Sörensen, Esbjerg.
Danmark.
D e " ariska " Sjuksköterske- tyskarna.
föreningen.
H D a r Hitler ändrat benämningen på e t har den senaste tiden gatt genom tyskar från germansk till arisk ras, pressen en del små notiser om därför att germansk är så påtagligt orik- sjuksköterskorna och deras organisation.
tigt?
1916 nämnde j a g för en framstå- Även i Tidevarvets senaste nummer finns ende lärd, att ju egentligen endast syd- en artikel med överskrift Nya paroller tyskarna äro germaner.
- Han svarade för sjuksköterskeföreningen.
Om det nya då: » Ja, nordtyskarna äro slaver. » - är ännu för tidigt a t t yttra sig.
Vi kun- » 50 %, tror jag., - » 50, säger ni!
70, na ju ändock konstatera, a t t det verkli- 80, vad ni vill, ett slaviskt folk med ett gen rör på sig inom karen.
Ingenting germanskt språk!
Det germanska insla- kan vara mera glädjande för oss sjuk- get var en erövrande riddareklass, som sköterskor.
Även j a g såg med glada för- uppblandats och försvunnit.
Inte heller hoppningar den lilla notisen om omorga- Syd-Tyskland ä r genomgående ger- nisationen.
Men - då j a g läste förenin- manskt.
I Bajern finns ett starkt keltiskt gens stadgar, antagna 1933, måste j a g inslag.
Själva tro tyskarna, att d e äro säga, att dessa fullkomligt nedslogos.
germaner.
D e tro, att Berlin har något Det skulle föra mig för långt att i detalj med B ä r, Björn, a t t g ö r a; men det är gå in på artikeln i Tidevarvet.
J a g vill ett slaviskt ord, som betyder by. » endast återgiva § 2 i föreningens stadgar 1926 tillbringade en svensk väninna till För inträde i föreningen fordras: mig en tid vid en kurort i Tyskland.
Här 1 :o) a t t hava genomgått av Staten god- hon tyskar tala om sig själva som germaner, varför hon inföll att de j u till känd sjuksköterskeskola eller erhållit för- övervägande del vore slaver.
- Bestört- klarande om likvärdig kompetens; ning bland de närvarande.
&gt;Varifrån har 2:o) att vara föreslagen till inträde av n i t. ex. er musikaliska begåvning?
Den är inte germansk. » Tystnad, Men man tvenne föreningsmedlemmar, vilka skrift- ligen skola vitsorda, att sökanden upp- skrev till 8 tyska universitet samt till tyska generalstaben och frågade om min fyller de föreskrivna villkoren och i öv- väninnas uppgifter voro med verklighe- rigt är lämplig för medlemskap i för- ten överensstämmande.
Svaren medde- lades henne inte direkt; men hon hörde eningen.
Vad menar sjuksköterskeföreingen huru de delgåva varandra, att de inne- med en sådan bestämmelse som den i § 2 h å l l i t, att tyskarna voro till ungefär senare del?
Varför äger inte varje legi- 50 % slaver.
p y r a d sjuksköterska rätt att komma in Jag har även hört sägas, att i tyska I föreningen.
J a g för min p å del rasen ingår ett ganska starkt judiskt in- anser, a t t föreningen med glädje skulle slag, Judar Iära säga, att det ä r sina välkomna varje sådan.
Vem ä r lämplig, egna fel som tyskarna hata hos judarna, och vem är olämplig för medlemskap i Vare härmed huru som helst, germanskt föreningen?
Har ingen a v föreningens anses det inte att obetingat underkasta n ä r a 3,000 medlemmar reagerat för den- sig överheten.
Detta förefaller mera orientaliskt än västerländskt.
Germaner na paragraf.
Jag vill bara med mitt in- sägas vara självständiga, frihetsälskande, lägg s ä g a det; att det finns sjuksköter- skor, icke medlemmar.
som gör det.
och individuellt utvecklade, litande hellre på att j a g för min personliga del aldrig sig,själva än på en organisation,,, på le- dare.
Jag påstår inte, att germaner äro kommer att söka inträde i föreningen, så länge denna bestämmelse finns.
förmer än andra folk; men är det inte Friskare vindar behöva blåsa, om det absurt att stämpla ett avgjort blandfolk skall kunna bliva något verkligt liv över i mellersta Europa som bärare av den demokratiens nordiska rasens egenskaper!
Men lyckas sjuksköterskeföreningen, Hitler få bort judeblodet, så är han väl- just nu så förkättrade vindar.
Vi sjuk- sköterskor hava fått nog av diktaturen.
kommen att kalla tyskarna arier.
Röda-korssyster.
Maud von Steyern.
-
Om Tidevar- vet skall fortsätta ...
a r VI prytt detta Tidevarvets tio- årsnummer med Tidevarvets namn i dess första gestalt, har det varit ämnat N som en hälsning till minnesgoda läsare från dess första årgångar och en upp- muntran för oss själva.
Men vi ha myc- ket klart för oss att en tillbakablick, om den icke ä r förenad med framtidsmöjlig- heter och framtidsvilja, ä r utan levande betydelse.
När vi ägnat denna sida åt en påminnelse om Tidevarvets linje ge- nom tio historiskt märkliga år, ha vi sett det som en utgångspunkt för ett försök att hugga ut vår framtidsväg efter sam- ma mål.
Men vi vilja inte i glädjen över de uppnådda tio åren söka förringa de svårigheter med vilka Tidevarvet under tider så hårda som dessa självfallet måste ha att kämpa.
Vår styrka ä r och har alltid varit den levande kontakt som vi fått känna med våra läsare.
Denna kontakt, som tar sig många olika uttryck, i brev och hälsnin- gar, gåvor och meninpsutbyte, vänligt intresse och ansvarskännande kritik, be- tyder för dem som arheta på redaktionen ett omistligt tillskott av kraft och för- tröstan.
Den gör det ännu mera avunds- värt ä n det annars skulle vara att få äg- na sitt arbete åt just denna tidnings liv.
Men det ä r endast i förhoppningen om fortsatt och förstärkt stöd för Tidevar- vets arbete, som vi våga g å in på det nya årets ovissa stråt.
Detta ä r alltså menat som en vädjan om a t t ett val måtte göras från våra läsares sida: Vill vi eller vill vi icke h a Tidevarvet.
En tidning som Tidevarvet ställer stora krav på vänner och medarbetare och redaktörer.
Det väntar ännu på svaret.
Men blir det ett solidaritetens j a, tycker åtminsto- ne redaktionen att en ståtligare tioårsdag sällan kan ha firats!
Ur elva årgångar av Tidevarvet.
H äromdagen kom en herre upp på redaktionen för att se i läggen.
Tänk, sade han, annars brukar det vara tråkigt a t t läsa gamla tidningar.
Men av Tidevarvet skulle j a g faktiskt vilja läsa vartenda nummer baklänges.
Vi tog oss då för att undersöka i vad mån de gamla numren ännu kunde vara aktuella.
Och under sökandet fann vi så många ord, uttalade för tio, åtta, sex eller fem å r sedan, som ännu icke bara äger full giltighet utan vad mera är, en dagsaktuell och uppfordrande formule- ring, som man reagerar för lika livligt och djupt som om de anspelat på vad som ä r nytt i dag.
tierna.
Ingenting mera.
Men vi kvinnor kände inte problemet så enkelt.
Vi stodo inför samhällsfrågorna med del i be- stämmanderätten.
Ansvaret måste bäras.
Vår politiska insats, om vi komma att göra någon, blir beroende av vår upp- fattning om de enskilda människorna och deras förhållande till samhället.
Vi måste därför först bilda oss en uppfattning om samhällslivet.
- - - Samhällsproblemen te sig olika från skilda utgångspunkter, olika f ö r konser- vativ, socialdemokratisk, kommunistisk, syndikalistisk eller liberal åskdåning.
Men oberoende av politisk åskdåning te d e sig även olika för män och kvinnor.
Det var inte f ö r att ö k a antalet röster Selma Lagerlöf i Tidevar- som kvinnorna skulle ha medborgarrätt, inte f ö r att bilda förstärkning åt den ena vets första nummer.
eller andra meningen i vissa frågor, som Selma Lagerlöf, inom vars födelsedags- vi kanske inte alltid förstå, utanför vecka även Tidevarvet fyller år, skrev i a t t b å d e m ä n o c h k v i n n n o r, det allra första numret, det av den 24 j u s t i s i n o l i k a e g e n a r t november 1923, en historia om Farmors m i s t e g ö r a s i g g ä l l a n d e predikan, som innehåller just sådana v i d s k a p a n d e t a v s a m - oförvanskade och ständigt nya sannings- häIIets former.
Män och kvin- ord - här om niitidens kvinnor: nor måste somarheta.
men förutsättnin- - Vi äro inte av lag eller sed hindra- gen härför är bådas självständiga insats.
d e från att begagna oss av det offent- Villkoret f ö r att kvinnorna skola kunna liga ordet.
Vi få själva g e uttryck åt våra göra sig gällande i detta samarbete är tankar, vi få kämpa för våra önskningar, således självständighet.
vi få ge luft rit vår harm, vi f å sprida vårt vetande.
Ordets makt, den mäk- Elin Wägners negerstat i tigaste, den farligaste av all makt är vår.
Hur skola v i använda den?
staten.
Hur skulle det vara om vi bland allt Samarbetets stimulans och nödvändig- praktiskt, allt tillfälligt, allt det f ö r ögon- blicket tvingande och nödvändiga, som vi het ä r huvudtemat i Elin Wägners artikel måste arbeta för, om vi under allt detta om En negerstat i staten, som också skild- läte framskimra, att det utanför vår jord rar isoleringens faror för negrer, kvinnor finnes en oändlig värld, att det är ur och alla andra över axeln sedda grupper sambandet med denna, som vi hämta vårt i samhället: - Flertalet dagliga tidningar h a nu hopp och vår styrka.
fått sina mer eller mindre - somliga mer - välredigerade spinnsidor, som äro en Elisabeth Tamm: Villkoret spegelbild av vad som anses roa kvin- är självständighet.
norna och antagligen också gör det.
Ehu- ' De kvinnliga medborgarna i deras nya ru de kvinnliga journalister, som h a fast fullmyndighet ägnas också Elisabeth fot och stadgat anseende på sina redak- Tamms artikel i samma nummer, som i tioner, inte personligen märka något där- korta ord innehåller Tidevarvets hela av, kommer detta så småningom att be- tyda, att jämnt s &amp; mycket kvinnlig kraft samhälls- och kvinnosaks-program.
- Vad väntade man av Sveriges kvin- engageras i tidningarna, som behövs för nor, när d e skutte ta säte och stämma i dessa damhilagor.
Från att h a varit det politiska livet?
De hade fått sin röst- skrivna av män och kvinnor om o c k i rätt och därmed borde olla rimliga krav något olika proportioner, komma tidnin- på jämnställdhet från deras sida vara garna hädanefter att skrivas av män och uppfyllda.
Vad man däremot kunde ha h a bilagor, skrivna av kvinnor.
I dessa rätt att begära av dem var tacksamhet bilagor liksom i d e särskilda tidningarna och en lojal förstärkning av d e olika par- för kvinnor, måste kvinnorna läsa artik- - lar om kvinnor och av kvinnor.
En man dyker upp i aktualitetens värld såsom politiker, vetenskapsman, författare.
Kvin- norna, det tar man f ö r givet, önska icke läsa om hans insats eller ingrepp i värl- den, utan om hans i detta sammanhang absolut likgiltiga hustru.
Det angår icke dem vilka dramer han skrivit, riken han störtat eller sjukdomar han övervunnit, utan hur många barn han har och hur gamla d e äro.
Det kommer säkert att sitta mycket hårt åt f ö r Tidevarvet att driva igenom att den vill vara något annat än en fri- stående dambilaga utan huvud.
- - - Självfallet måste en viss ar- betsfördelning äga rum mellan könen.
Men den hör icke gå på den linjen att kvinnorna skola skriva för, läsa om och av kvinnor, bota skilja, frälsa, göra po- litik med och titta på varandra.
Det är icke i en tvungen isolering kvinnorna sti- muleras att söka uttryck f ö r sin egen opp- fattning och tillämpa den i detalj efter samhället.
De behöva den sti- detalj mulans som det jämbördiga samarbetet ger, även männen behöva den fastan de icke tro det.
- av Fram för en radikal omlägg- ning av uppfostringsmedlen, säger Ada Nilsson.
för den finska Kvinnornas Röst, Naisten Ääni, på följande sätt: - Framförallt vill jag f ö r a fram den idéella minoritetens krav, denna minori- tet, som till sist alltid vinner seger, men i det närvarande är portförbjuden i alla andra tidningar.
Ja, jag håller på att varje nummer m Naisten Aäni skall in- nehålla åtminstone e n artikel av den natur, att den icke skulle tagas emot av någon annan tidning.
Populära samman- slutningar, såsom t. ex. Lotta Svärd-för- eningar, spiller jag aldrig ett ord på, ty d e äro i var mans mun ändå.
D e högsta idéerna äro alltid impopulära, men jag tror och historien har visat, att de med tiden vinner seger.
Tänk på slavhandeln; på den religiösa intoleransen.
Alltjämt minoritetens snmvetsmakt, som besegrat majoritetens våldsmakt.
Anna Wicksell var beredd på att avrustningen skulle gå långsamt.
Tidevarvet räknade också bland sina Inför det medarbetare Anna Wicksell.
nuvarande politiska läget ä r det intres- sant a t t se vad hon vintern 1925 hade att säga om läget i Genève: - Likaledes bör påminnas om, skriver hon, att förbundsförsamlingen beslutat omedelbart påbörja det förberedande ar- betet f ö r en a 1 I m ii n avrust- ningskonferens.
Denna skulle sammankallas då säkerhetsförhållandena i Europa det medgiva; genom Locarno- fördragen anses nog detta villkor vara tillgodosett, varför så tillvida intet hinder förelipper för sammankallandet av den- na konferens redan under nästa år.
F ö r min personliga del tror jag emellertid icke på att det kommer att gå så fort.
Problemet är rent tekniskt sett alldeles f ö r svårt för att ett användbar!
diskus- sionsgrundlag skall kunna utarbetas på så¨ kort tid.
Och det är synnerligen vik- tigt att det förberedande arbetet blir väl och grundligt utfört.
Alen låt oss inte frestas att stanna en- bart vid ord, som röra den kvinnliga fri- hetsrörelsen, utan bläddra vidare, ty pro- blemen som dyka upp och träda fram äro många.
- Där skriver t. ex. doktor Ada Nilsson å r 1925 om en sida av skol- frågan: - Skolan övervärderar skolkunskaper- nas livsvärde och undervärderar betydel- sen av ett sunt och harmoniskt känsloliv, Vore Idealisterna äro de verkliga en frisk och härdad kropp.
det icke skäl att vi, medan vi ännu ha måttligt förstånd och förnuft och andra realisterna säger Alf Ahlberg, sinnen i behåll, sadlade om och gjorde Referenten av denna dagspolitiska dis- en radikal omläggning av d e fysiska och kussion frän tio å r tillbaka, har bland psykiska uppfostringsmedten - mindre rättsidéns förespråkare bl.
a. funnit dok- bokstavsvetande - mera fysisk och psy- tor Alf Ahlberg: kisk kultur.
- Låt oss d å en gång på allvar lära oss att förstå att en sådan idé som rätts- idén inte är varken blott ett tomt ord el- Maikki Friberg och minori- ler en vacker dröm.
svävande som Pla- tetens samvetsmakt.
tons ideer i ett » överhimmelskt rum,.
Låt oss förstå, att den är en makt, alt den Och den finska föregångskvinnan, dag f ö r dag blir del alltmer och växer Maikki Friberg, uttalar sig som redaktör (Forts. å sid.5.)
— — — Tio a r h a r den k o o p e r a t i v a HSB-rörelsen existerat.
Dess verksamhet har u n d e r d e s s a å r b e t y t t n y a b o s t a d s h u s enbart i S t o c k h o l m tör över 100 mili.
kr.
; avsevärt förbättrad b o s t a d s s t a n d a r d; ökad h y g i e n g e n o m införande av uppfinningar såsom s o p n e d k a s t och s o p f ö r b r ä n n i n g, iso- l e r a d e piskrum, etc., lindring av h u s m ö d r a r n a s a r b e t e g e n o m f ö r b ä t t r a d e köksinredningar, maskintvättstugor e t c.
; b ä t t r e b a r n o m v å r d n a d g e n o m lekstugeanläggningar i Kvinnorna varje fastighet, o.s.v. ha a l l d e l e s s p e c i e l l t intresse att t a g a del av H S B: s a r b e t s p r o g r a m, t y d e m har d e t s a m m a den allra s t ö r s t a b e t y d e l s e i d e t d a g l i g a ar- b e t e t.
Alla u p p l y s n i n g a r erhållas 6 HSB:s Exp., B r u n k e b e r g s t o r g 14, S t o c k h o l m.
Tel. N a m n a n r o p:, H y r e s g ä s t e r n a,.
för
Arb e t e till h äl s a Sjukhuspatienternas sysselsättande.
.
ligt bespara dem den ensidiga skolunder- visningen med boken.
Man måste här ständigt t a hänsyn till de särskilda krav som barnens isolering från yttervärlden uppställer.
Det är viktigt a t t de får handledning i sådana sysselsättningar, som uppövar deras händighet och finger- började hon gråta av förskräckelse och frågade om hon måste rida på det där djuret.
Under hela färden genom sta- den var hon full av ingest och trodde att hon skulle bli överkörd i trafiken - som hon aldrig sett från sitt gårdsfönster på tienternas praktiska handledning och in- tellektuella utveckling, a t t g e de sjuka barnen pedagogisk ledning och utveckla deras praktiska färdigheter för tryggan- de av deras framtida utkomst.
Förenin- sjukhuset.
den koncentration deras belägenhet möj- D e t ä r inte ovanligt a t t barn i fyra, liggör.
* fem, sex år eller längre utan avbrott kan Bilden har bredvid visar t. ex. en gos- vistas på sjukhus utan att under denna se, som just ä r i färd med att fotografera tid komma utanför området.
Inte sällan en liten kamrat med den kamera, som han egenhändigt och av enklaste material förfärdigat.
Vi har på Tidevarvets re- daktion en kopia av den plåt han tog och vi måste säga att detta resultat av hans konstförfarenhet ett porträtt av den lilla barfotaungen sedd framifrån inte lämnar något övrigt a t t önska ifråga om tydlighet och skönhet.
Bilden från den utställning av sjuka barn arbeten, som ägde rum i samband m e d ordiska ' sjuksköterskemötet i Helsingfors 1930, visar också vilken mångsidighet, uppfin- ningsrikedom och händighet de sjuka barnen besitter.
S e bara på fiolerna, de utsökta miniatyrfartygen, den lilla neger- byn i högra hornet!
Har skulle vi till slut gärna vilja på- minna om en liten bok av friherrinnan Sophie Mannerheim, de sjukas » moderli- g a van,, en skildring a v den sjuke poj- ken Väinö (Holger Schildt, Helsingfors 1926, 25 fm.).
Den är tillägnad general Mannerheims barnskyddsförbund och ger i all sin enkelhet en gripande bild av den finske pojken, vilken trots den svåra ryggåkomma som alltifrån barndomen tvingar honom a t t leva en sjuklings liv, ändå växer upp till en märkligt helgjuten och betydelsefull människa, till stöd och inspiration for sin omgivning.
barnträdgårdslärarinna, fröken E n Bärbi Luther från Helsingfors, som för någon tid sedan var på tillfälligt be- sök i Stockholm, kom med sitt person- liga varma intresse att ge Tidevarvet im- pulsen till en liten undersökning av den viktiga och intressanta fråga, som rör Verktyg och har mer om Frida Steenhoffs nya drama ställts till barnens förfogande och det är » Svek » en artikel, som väckt intresse.
märkvärdigt, framhåller froken Luther, vilka goda resultat man uppnått.
Bar- nen visar en initiativrikedom och uthål- lighet, som endast kan förklaras genom - sjukhuspatienterna och deras sysselsät- tande med olika slag av arbete.
Fröken Luther hade själv många gripande erfa- renheter från en flerårig verksamhet på detta område: det lilla barnet, som knap- past hade vaknat ur narkosen efter en operation och ännu inte kunde röra ett finger, förrän det ivrigt viskade: får jug mitt arbete.
Eller slitna och jäk- tade hustrur, som under sin vistelse på sjukhuset kanske för första gången i sitt liv var lediga, hade tillfälle a t t få lära s i g något for egen del, fördjupa sig i en annan sysselsättning än det vanliga, dagliga arbetet, få nya impulser och små praktiska råd för hur de kunde ställa med barnkläder, använda gamla strum- por, hitta p i nya utvägar for att få allt att räcka.
Att det är en verksamhet av betydelse och med stora outnyttjade möj- ligheter förstår man också, då man laser nder denna rubrik skrev Tidevarvets teaterkritiker i föregående num- material vid sjuksköterskeskolan.
Detta skedde på initiativ av friherrinnan Sophie Manner- heim, som alltid med intresse understött denna idé.
Vidare har en förening Sjuk- huslärarinneföreningen i Finland bildats med ändamål a t t verka for sjukhuspa- färdighet.
Tre vanvördiga akter.
U - För att en smula mera ventilera det sa- tiriska styckets innehåll, vände vi oss till författarinnan med frågan, om hon i korfhet ville ange vad hon avsett med undertiteln, vilken i sin helhet lyder: » Tre vanvördiga akter om viss politik ».
Vi begärde få veta, vad ordet » viss » kun- de syfta på.
- Vill fru Steenhoff avslöja udden?
- Mycket gärna, svarar författarin- nan.
Udden är riktad mot Machiavellis politik, som är aktuell sedan 1513 och högaktuell just nu.
Men j a g bör kanske först säga n i g r a ord om hjältinnan.
Hon begår ett gement svek.
Av kärlek till sin syster, och av familjesinne, tillämpar hon i privatlivet den machiavellistiska stats- moralen.
F o r att tillförsäkra sin syster alla de förmåner, en mäktig politiker för- mår skänka, går hon skenbart in på hans planer, till en början med förtvivlan.
Hen- nes familjekänsla har delvis ärvtlig for- klaring.
De båda systrarnas historiska släkt har stått som en befästad ö i ar- hundradens hav.
Hon kämpar for detta fäste med en sorts fosterlandskärlek.
Hon offrar sin bättre människa, sitt samvete, och avstår från sitt dyrbaraste kulturarv, sin moraliska personlighet, av kärlek till sin syster, hennes enda återstående släk- ting.
I bokens motto framträder därför * F o r vuxna patienter ställer s i g syssel- sättningsbehandlingen litet olika.
Den kan i stort sett delas upp i s. k. syssel- sättningsterapi - på tyska Ablenkungs- terapi, vilket ger ett bra begrepp om inneborden - som i främsta rummet är av psykologisk betydelse, och s. k. ar- betsterapi, d. v. s. ett systematiskt åter- förande av patienten till största möjliga I första fallet är det arbetsförmåga.
främsta kravet på sysselsättningen att den skall vara rolig och fängsla patien- tens intresse.
Att dammtorka, sy knap- par och band i sjukhusets linneförråd och liknande är ur den synpunkten inte så givande.
Man f i r t a de estetiska, ska- pande momenten till hjälp, s e mera p i kvalitativa an kvantitativa värden.
Häri ingår också uppövande av stilkänsla, sinne för färg, form, en allmän skönhets- fostran.
N i g r a » omoraliska », d. v. s. fula, onyttiga och tidsödande tapisserier bör därför inte komma ifråga.
Sysselsättningsterapin har med fram- gång praktiserats vid inremedicinska fall såsom sockersjuka, hjärtfel, reumatiska åkommor.
Även vid dermatologiska sjuk- hus har den visat s i g vara framgångsrik och nyttig i motsats till vad många människor tror.
Vad arbetsterapin beträffar har den kanske ett a v sina viktigaste områden inom tuberkulosvården.
E n mycket svår- lost fråga i samband med denna vård är hur den sjuka skall kunna deltaga i del normala arbetslivet utan fara for åter- en redogörelse över de försök som fore- tagits vid olika sjukvårdsinrättningar i de skandinaviska länderna och Holland: froken Luthers reseberättelse från den studiefärd som hon for två år sedan före- tog med bidrag från såväl Medicinalsty- relsen som general Mannerheims barn- skyddsförbund.
Visserligen är verksam- heten ännu på de flesta hill i begynnelse- stadiet.
Men den har dock redan visat många goda resultat.
Låt oss då först och främst höra vilka - erfarenheter man haft i Finland för att senare kunna jämföra med förhållan- dena i vårt eget land.
Självfallet ställer sig problemen gan- ska olika ifråga om barn och vuxna.
For ett par tiotal år sedan började en ung nyutexaminerad barnträdgårdslärarinna ett anspråkslöst försök med några barn på Kirurgiska sjukhuset i Helsingfors - hon ville bara försöka göra tiden på sjuk- huset litet roligare för dem.
Men arbetet grep henne så att det kom - parallellen mellan vad man gör for sin familj och vad man gör for sitt land, ty personer i hennes omgivning använda samma argumentering när det gäller handlingar for landets basta.
- Fru Steenhoff menar a t t samma rättsbegrepp måste galla for staten som för individen?
Jag är rädd att rättsbegreppen an- nars komma a t t försvinna på båda hål- len.
På Machiavellis tid var kyrkans - auktoritet och statens tvång de ansvars- bärande faktorerna.
Hur annorlunda är det icke nu?
Förr kunde man kanske draga en gräns mellan statsmoral och privatmoral, men kan detta gå i v i r tid, då varje medborgare i sin mån styr sta- ten?
Inom demokratierna är individen staten.
Individen kan ej oupphörligt dela sig mitt itu for att handla moraliskt i t vänster och omoraliskt åt höger, eller tvärtom.
Hans personlighet torde knap- past uthärda en sådan påfrestning.
Med en omoralisk statsmoral blir individen omoralisk.
Vi måste då sätta upp som norm för alla våra handlingar de högsta rätts- begrepp, kulturutvecklingen skapat?
Det- ta är således den allvarliga meningen un- der satiren.
Låt oss som avslutning även fråga, om e j hjältinnan ä r onaturligt kall och behärskad?
Hon gör sig kall, svarar fru Steen- hoff.
Han som torpederade Lucitania gjorde sig också kall.
För att inte näm- na bombkastarna och alla de andra, ba- jonettstickarna m. m.
Det ä r sagolikt vad normalt varma människor kan bli iskalla, när de specialiserar på det.
Börjar man inte allt tydligare s e risken för den enskilde av den machiavellistiska statsmoralen?
- - - a t t utvidgas till ett bestående verk.
1928 beviljades statsanslag for anställandet av lärarinnor vid tre sjukhus i Helsingfors och verksamheten är dessutom numera gens arbete t a r också sikte på att befräm- upphör under så långa år förbindelsen fall.
Om han blir utskriven från sanato- införd vid ett tiotal sjukvårdsinrättningar på olika platser i Finland, Redan tidigt ja lärarinnekårens utveckling i pedago- med föräldrarna och hemmet och barnen riet utan att hans arbetsförmåga är prö- Bostadskooperativt går sålunda bland allt annat också miste vad, har han han sedan själv vågar svårt åtaga att avgöra hur mycket sig.
Den * om samhörighetskänslan med familjen.
långvariga vilotiden verkar ofta förlaman- E t t barn som länge ligger på sjukhus Då själva sjukvården inte lämnar mycket de.
Likaså saknas tillfälle till en gradvis Hyresgästernas Sparkasse- &amp; Byggnadsförening fyller 10 år.
infördes handledning i sådan verksamhet giskt, socialt och ekonomiskt avseende.
kan bli isolerat från yttervärlden på ett tid övrigt för sjukvårdspersonalen att äg- skeende uppövning av arbetsförmågan.
de- En systematisk arbetskur under läkar- sätt, som man knappast gör sig en före- na sig åt barnens sysselsättningar, ställning om.
Just under den tid av li- ras intellektuella och praktiska handled- trädgårdsarbete.
na börjar.
Som redan antytts har man i många med bil eller båt, firandet av fall knappast kommit över många exempel på hur svårt sådana små nom husliga göromål, rätta i det nya liv de möter efter utskriv- ningen.
En åttaåring, som hade legat på sjukhus i fyra i r, skulle flyttas till ett annat sjukhus.
När hon fick se hästen fester, sånger, lekar och sagor.
Sedan kommer skolåren.
För barn i denna ål- der har man vid Kirurgiska sjukhuset i Helsingfors - vår förebild i denna ar- och droskan, som skulle hämta henne tikel - man ser de stora områden t. ex. " i Stockholm, som H.
S.
B. bebyggt kanske ännu mer när m a n iakt- tar hur mycket av denna rörelses krav och stil, som satt sin prägel på modern bebyggelse och bostadsstandard överhu- vudtaget kan man knappast tro att den funnits till endast i tio år.
Så är emel- lertid fallet.
Med den kongress som H.
S.
B. helt nyligen höll i Norrköping kun- de rörelsen fira sin tioårsdag.
Dess ut- veckling under denna tid är ganska ena- stående.
Den är nämligen nu inte blott Skandinaviens största byggherre, utan betyder därtill en social insats i vårt samhällsliv av stor r ä c k v i d.
Vad man närmare kan vilja veta he- träffande den omfattning H.
S.
B. nu- mera har på olika platser i Sverige.
får man reda på genom riksförbundets verk- samhetsredovisning.
Det framgår av N är - och vet.
när ett friskt barn vid varje steg ning är det lätt a t t förstå hur mycket detta problem och man tycks där ha och under varje minut av dagen skaffar naturlig verksamhetslust hos barnen som kommit ganska långt med dess lösning Patienten uppövas så småningom till nor- Sig nya erfarenheter och associationer av kan gå förlorad eller råka i n på impro- Den verksamhet som malt arbetstempo.
Först när han är i den största betydelse för hela dess ori- duktiva banor.
stånd att arbeta åtta timmar, blir han ut- entering i tillvaron, får det sjuka barnet kallas Sysselsättandet av burn på sjuk- skriven.
Att anse honom fullt återställd hela sin inställning till livet bestämt av hus vill g e de sjuka barnen en så nor- så snart han kan arbeta fyra eller fem sjukhusets särpräglade och i viss mån mal uppfostran och utveckling som möj- timmar är oriktigt, då det just är vid de » verklighetsfrämmande » värld.
Det finns ligt, först och främst genom fri lek, ge- Senare arbetstimmarna som svårigheter- långliggare kan ha det att finna sig till- utfärder jubileum.
försöksstadiet vid dessa frågors behandling, medan man på andra håll redan hunnit långt.
Vi hoppas att få återkomma till n i g r a n ' de svenska sjukvårdsinrättningarnas er- farenheter och n i g r a svenska sjukhuslä- försökt att så mycket som möj- kares syn på saken.
C.
H.
Ada Nilsson: Våra sexualhygieniska mål och nazismens.
sudlas genom honom.
Han är e j med- ansvarig i prostitutionen och det är helt logiskt att statsbordeller och liknande in- ställas i utsikt.
bekräftar att rättningar denna åskådning vunnit anslutning.
Tidevarvet har under den gångna tio- årsperioden haft anledning att oupphör- F ö r några dagar .sen samlades repre- fideikommiss, Hegehöfe kallade, vars för- ligt sysselsätta sig med sexualhygieniska sentanter för den svenska sjukkasse- nämsta uppgift är att skapa fram - icke frågor.
T i l l leda anser nog mången.
rörelsen från Ystad till Haparanda till en god jordkultur till folkets försörj- Vad har då varit våra sexualhygieniska konferens i Stockholm.
Som första över- ning - utan att genom ordnad människo- mål?
Låt m i g utrycka det så: Den läggningsämne var uppsatt Moderskaps- avel fil fram och bevara det rena och go- monogama förbindelsen, grundad på öm- försäkringen.
Den som likt underteck- da » blodet », Edelmänner och Edelfrauen.
sesidig böjelse, sålunda ett Du-och-jag- En » Ädelman » von und zu en Hegehof förhållande, som förpliktar båda parter- å nad i sista minuten tilltvingat sig ett in- v bjudningskort kom in i en samling på är alltid ett renrasigt människodjur.
Han na till trohet och ansvar för avkomman.
nära trehundra manspersoner, vari voro är antingen född till sin ställning eller Vi tro på en vederhäftig födelsekon- instuckna summa sex kvinnor, varav nämnes därtill på grund av sina utom- trolls nödvändighet, men vi tro även på tvenne tillhörde den inbjudna folkpen- ordentliga förtjänster om land och folk.
människornas naturliga vilja till att leva sioneringskommittén.
J a g hade väntat Ädelfrun kan endast nå sin värdighet ge- vidare i sina barn, om endast inre och o mig ett större kvinnligt inslag, när denna nom giftermål med Ädelmannen.
Men yttre förutsättningar finnas.
Vi ha intet 5 fråga skulle upp, i all synnerhet som de man må icke tro att det star varje tysk förtroende till det yttre tvång som okun- kvinnliga sjukkassemedlemmarnas antal ungmö fritt att hoppas på denna privi- nigheten medför.
betydligt ökats.
Kvinnorna hade även legierade framtid.
Vi vilja från grunden bekämpa det T y intet är så viktigt som Ädelman- samhällsonda som prostitutionsföreteel- viktiga intressen att försvara, när det t. ex. gällde tolkningen av lagtexten ifrå- nens val a v maka.
Därför måste den sen i alla sina delar innebär, framförallt g a om sjukkassornas skyldighet att er- tyska kvinnans avelsvärde noga under- genom de ungas fostran till ansvar inför sätta förlossningshjälpen.
Gäller den en- ' sökas med förande av stambok och alla livets viktigaste egenskap, den att bära dast för själva förlossningen eller hela möjliga från kreatursuppfödningen - livet vidare.
barnsängstiden?
Socialstyrelsens repre- närmast engelsk fullblodsavel - hämtade Vi tro e j på tvång och reglementering sentant understödd av flera män höll sig åtgärder.
E n sorts fackmänniskor, väl i alla deras olika förklädnad.
Därför ha till det första alternativet.
Läkarna och närmast motsvarande våra » kontrollas- alla Iösdrivareförslag som ej bygga på kvinnorna gingo i elden för den vidare sistenter » skola Statsanställas med den mannens och kvinnans lika sexuella an- tolkningen samt framhöllo, att om social- fina titeln » Zuchtwart », som lämpligen svar av oss bekämpats.
styrelsens byråchef hade rätt i sin tolk- kan översättas med Avelsvakt.
Dessa Vi se i kvinnan såväl som i mannen ning, måste en omedelbar lagändring klassificera Tysklands kvinnor.
En icke först och främst människan med sitt evig- komma till stand.
alldeles lätt uppgift, medger författaren, hetsvärde.
Vi tro på faderskapets be- Kvinnorna voro fåtaliga, men de sade till och med svårare än vid kreatursavel!!
tydelse och hålla på moderskapets rätt ändå ifrån och skola säkert i fortsättnin- Till ledning föreslår han en general- och ansvar.
Vi ha med glädje hälsat det gen kunna tillvarataga sina intressen.
indelning i tvenne huvudgrupper.
Flic- principiella införandet i svensk lagstift- Det förefaller otänkbart att här i landet kor som böra fortplanta sig och sådana ning av samhällets skyldighet att ge mo- sexualhygieniska mål skulle kunna linje- som icke böra.
De bada grupperna sön- derskapet värn och skydd men vi ras upp, där kvinnan endast är objekt, derfalla som en Schartauansk predikan sticka icke under stol med att vi endast ett avelsdjur som bedömes och handskas ytterligare i tvenne grupper med under- stå vid en ringa början.
Våra förhopp- med uteslutande ur så kallat rasintresse.
avdelningar.
Varje årgång flickor in- ningar gå vida längre.
Så är dock föreslaget i Tyskland.
delas sålunda i fyra grupper.
Den för- Det är en tänkvärd bok som presterats sta innesluter dem som äro i alla avse- av tyska jordbruksministern Walter Dar- enden lämpade till stamkvinnor.
De be- ré.
N e u a d e l a u s B l u t u n d räknas utgöra en tiondedel av de till äk- B o d e n Boken är visserligen tre år tenskap och fortplantning dugliga och gammal.
Men den har i hög grad ac- beräknas m e d lämpligt ekonomiskt ar- cepterats i ledande nazistkretsar och rangemang » restlos » kunna införas i äk- kompletteras på ett belysande sätt av tenskapets hamn.
Så kommer klass två.
preussiske justitieministern Hanns Kerrls Mot dem har man e j några väsentliga ut i världen.
Man förslag till nationalsocialistisk straffrätt.
invändningar att göra ifråga om deras skulle ibland vilja tillropa idéernas käm- Darrés bok handlar om tillskapandet avelsvärde.
Det blir det stora flertalet par ett: » v a r f ö r ä r e n I s å av en jordbunden adel pi en sorts bonde- och de uppdelas ytterligare i underklass r ä d d a, I k l e n t r o g n a? » Låt a och b. Tredjeklassarne, de få ej tänka oss v å g a något för idéerna.
Och man förhånar oss som kortsynta idealister på barn men, steriliserade, möjligen på låt oss då minnas att just vi, vi som tro denna att de äldre H.
S. B.-företagen giftermål, dock aldrig med en ' Ädelman, på idéernas makt, äro de v e r k l i g a under 10-arsperioden producerat bostads- ty han måste gifta sig förstklassigt.
Med realisterna, eftersom vi räkna med ett fastigheter för sina medlemmar för i runt tillstånd av sin » Härold » får han möjli- vapen som ä r starkare än alla långskju- tal 120 miljoner kronor.
Fördelade pil Och tande kanoner.
olika städer ställer sig produktionsbelop- gen sig till en 11 a-klassare.
pen på följande sätt: så ha vi den stackars fjärde klassen.
De ' Honorine Hermelin visar en Stockholm (inberäknat årets hus) c:a äro icke endast odugliga som avelsdjur, 100,000,000 kr.
; Göteborg c:a 11,300,000 de fä e j heller neddraga det tyska äkten- fast linje mellan samhällets s s - - Ur elva årgångar av Tidevarvet.
.
I (Forts. fr. sid. 3).
- I sänka kr.
; Malmö c:a 6,246,000 kr.
; Norrköping c:a 1,678,000 kr.
; Sundbyberg c:a 740,000 Östersund c:a 683,000 kr,; Västerås c:a 602,000 kr., Enköping c:a 300,000 kr.
; Halmstad c:a 300,000 kr.
; Lidköping c:a 280,000 kr.
Därjämte har H.
S. B.-företag bildats i Borås, Borlänge-Domnarvet, Falköping, Falun, Hudiksvall, Huskvarna, Hälsing- borg, Jönköping, Kalmar, Karlshamn, Karlskrona, Karlstad, Kristinehamn, Kö- ping, Landskrona, Linköping, Lysekil, Motala, Nyköping, Oskarshamn, Sandvi- kr.
; ken, S k a r a, Skellefteå, Skövde, Sollefteå, Uppsala, Vänersborg, Växjö, Ystad, skapet genom att komma in i detta stand.
Hit höra sinnessjuka, prostituerade, åter- fallsförbrytare och utom äktenskapet födda flickor av okänd härkomst.
Ar fadern känd tillämpas fyrdelningen även på den.
Har man väl genomfört den här indel- ningen så menar författaren att ur den tyska arvsmassan kan filtreras ut det bästa blodet till avelsgårdarne där Adel- frun förutom alla förekommande syss- - lor - skall sprida äkta adlig sedlighet Man skulle kunna tro att detta är en Åmål och Örebro.
Med all säkerhet kommer åtminstone ett 50-tal av de nybildade organisationer- na att redan 1934 börja sin byggnads- verksamhet; tomter finnas och lägenhets- teckningen pågår som bäst.
Det är en- dast att hoppas, att byggnadskonflikten blir löst, si att de av riksdagen beviljade bostadsbyggnadslånen kan komma till användning och därmed sundare och bättre bostäder beredas åt tusentals fa- miljer i landet.
Som uttryck för det allmänna intresse på bostadsfrågans område, som är si?
viktigt och värdefullt, och som instrument för förverkligandet av en ny tids krav, har H.
S. B.-rörelsen säkerligen stor be- tydelse, och dess arbete är erkännande värt.
tokig kreatursuppfödares önskedröm men saken är allvarsammare än så.
Äk- tenskapet är icke, framhålles det, ett Du- rätt och den enskildes.
annan Och synpunkt här är rättsidén av rektor utlagd Honorine från Her- en melin: - Låt oss få en fast linje mellan sam- hällets rätt och den enskildes och låt oss följa den och se om den inte kan leda oss ut ur hopplösheten.
Samhällets ge- mensamma egendom ä r jorden, där vi alla ha vår varelse och det växande vär- de som jorden fått och får genom sam- hällets arbete, växt och förkovran.
Den enskildes rättmätiga egendom är hans arbetslön ej arbetsfria förtjänst som alltså bör vara f r i från både direkt och indirekt beskattning.
Må samhället taga ut sin rätt.
Låt i stad och på land beskattning ske efter jordvärde, som be- ror på jordens beskaffenhet och värde - - och-jag-förhållande.
Dess betydelse lig- ger I barnalstringen.
Aktenskapet ä r ett till och bostad läge och eller ej verkstad så att varje vart byggnad täckdike, - förtroendeuppdrag från statens sida, som var häst och höna, var trädgårdstäppa e j kan ges ovärdiga.
Till den goda ra- tvingas att böta för sin tillvaro med skatt.
Denna avvägning på olika livsområden sens befrämjande införes därför en sorts har av många skickliga mäns och kvin- reglementering av hela kvinnokönet.
nors pennor prövats och tolkats i Tide- Med mannen ställer det s i g annorlun- varvet.
Den är icke uppnådd och det da.
Det viktiga är valet av hans barns är icke vår mening att med ovanstående moder.
Hur han för övrigt beter sig i ofullständiga lilla revy göra anspråk på sexuellt avseende är oväsentligt.
Han fullödig presentation av de människor, blir ej uppdelad i klasser allt efter sitt som byggt Tidevarvets tillvaro.
Men det ligger alla fall en hyllning till pionjä- avelsvärde.
Och ingen man Ar si?
ovär- rer i den.
dig att det heliga tyska äktenskapet be- Cason.
-
Hjältar och hjältedåd.
Höst över Mårbacka.
D y yppersta bland de skriftlärda, med den store Georg Brandes i spet- sen ha ägnat sin skarpsyn och sitt snille å t att uttolka Selma Lagerlöfs skrifter.
Levertin har hyllat henne som glädjens och skönhetens budbärarinna, Böök har prisat hennes höga moral och i en glän- sande analys påvisat den lidelsefulla skot- ten Thomas Carlyles inflytande på hen- nes människouppfattning, Berendsohn har klagat över att hon star de moderna sam- hällsproblemen och proletariatets kamp fjärran.
medan Stellan Arvidson, den oförskräckte riddaren av Clarté, dragit en lass för henne just såsom social dik- tare.
Under tiden har Selma Lagerlöf låtit det ens verket efter det andra utgå från sin hand och därmed lämnat nytt stoff till nya essäer, avhandlingar och ut- tolkningar.
Och nu har hon fyllt sjuttio- fem år.
Nu vet man j u att Selma Lagerlöf är en grand old lady, Nohelpristagare och en av de aderton och hedersdoktor och mycket mera därtill, att hennes böcker stå i förnäma band på solida bokhyllor, att hon själv är en sevärdhet som turister vallfärda till, hennes Mårbacka heligt rum, hennes Värmland odödligt, hennes namn sakrosankt.
Men underligt att sä- ga, när man så här inför en bemärkelse- dag tänker på Selma Lagerlöfs verk och Stor var fra m g å n g e n m e d ” D e t blåser s t ö r r e upp t i l l storm ".
b l i r den m e d " Chitambo ", där gärning, är det inte den världsliga grann- låten som kommer en i tankarna, inte de snillrika essäerna, de högtidliga utrednin- garna a v hennes sociala och moraliska idéer, och inte heller de många utmär- kelserna ännu mindre hennes egen med åren alltmera tilltagande, på en g å n g naiva och medvetna Mårbackakult — det är någonting annat, helt på sidan om allt detta, något tyst och segt och fördolt, en kraft som arbetat sig fram utan att dess bärarinna vetat huru och som in- verkat på oss, stora och små, utan att vi veta varför eller på vilket sätt.
Man får väl lov att kalla denna kraft kallelsen.
Selma Lagerlöf har aldrig varit att räk- na till de författare, som stå i det intel- lektuella livets brännpunkt, som kämpa för världsåskådningar och verka som ac- kumulatorer för nya idéer.
Hon har än- da från begynnelsen r ö r t sig inom sam- ma religiöst betonade livsuppfattnings begränsade krets och har aldrig visat några som helst tecken till opposition mot världsordningen.
Men hon är en av dem som fått kallelsen och med förund- ransvärd tålmodighet fasthållit vid den.
Detta är hennes storhet, detta ger från första stunden hennes gestalt en monu- mental resning.
Redan hennes mödosam- ma och sena tillblivelse såsom diktare ger antydningar om arten av hennes ge- nialitet: ingenting ges henne lätt, av mu- sernas nåd, under seg kamp och outtrött- liga försök måste hon tilltvinga sig her- raväldet över formen och stilen.
Hen- nes rytm är långsam, liksom naturför- loppets, mognaden arbetar sig fram utan brådska och hetsighet, i förlitan på den egna växtkraftens resurser.
I gengäld förnimmer man i hennes verk de hemlig- hetsfulla pulsslagen av det liv som låter blommor brista ut ur marken och dikt slå ut ur ord.
För en diktare av denna art är livet det dyrbaraste och heligaste.
Selma La- gerlöf är i alla stycken livets vän: hen- nes fredskärlek och människokärlek bära vittne därom.
Därför har hon kunnat ge B r O n visar sig från det oväntade, nya sidor.
Kritiken är verkligt imponerad: ” En bekännelsebok, där en nu- tidsmänniska söker komma på det klara med sitt eget väsen och verkligen t &amp; nya källor att spela djupast inne.
Titeln Chitambo (namnet på negerbyn dar Livingstone mötte döden) får en djup symbolisk betydelse som en livets seger över dö- den, en seger trots allt .. • En inspirerad bok. '
Herbert Grevenius i Stock.=Tidn.
” ¨Hagar Olssons nya roman visar henne från hennes bästa sidor.
förbryllande och mysti- — fierande, men ändock allvarsam och bottenärlig på en sätt som inte kan undgå att imponera. ” Carl Björkman i Nya Dagl.
Alleh.
“ Ett stort diktverk. ” Karin Boye i Tidevarvet.
” Chitambo är en lugn och mogen bok.
Den griper en genom sitt allvar och sin smärtfulla skön- het, den har sidor inför vilkas kristallklara renhet m= ovill- korligen spörjer sig om vack- skrivits på prosa i vår nya skönlitteratur. ” Hans Kutter i Hufvudstadsbladet.
rare Pris 6: 50, inb.
8: 25. först — Höst i d j U n g e 1 n.
D et finns väl knappast mer av lovord att ta till, när det gäller B. Travens böcker, än vad som redan sagts om och om igen.
Och ändå, för varje ny bok som kommer av den hemlighetsfulle, ge- niale författaren viii man slå i uppslags- böcker, tänka i hexameter eller resa en stege mot skyn och försöka riva undan dimmor och molntrasor för att finna nya ord för de tankar som dallrat genom sin- net, under den underbara resan i ett all- deles nytt, kombinerat verklighets- och fantasiland.
Bron i djungeln.
Det är ingen tilltrass- lad formalitetsvärld författaren för in lä- saren i.
Men den är den bästa av alla världar, naturen.
Naturens under, här- lighet och förfärlighet och människan, den enkla, osammansatta människans svåra veräna anpassningsförmåga i denna stor- artade djungelnatur på gott och ont.
Djungeln är B. Travens stora kärlek.
Ett värdigt kärleksföremål för en människa Ty vaken, smidig och mänsklig blir män- niskan i djungeln.
Försoffning är ett okänt begrepp där.
» — Det var bra för pumpmakarens barn att ha sin lekplats alldeles invid den dånande knirkande gamla träpumpen, som förmedlade vattnet många mil ge- nom djungeln, ty dånet och dundret skrämde de näsvisa alligatorerna.
— — » djungeln för små människoungar, alliga- torer är nog inga vidare lekkamrater.
Men en mörk, varm natt, när man för- på musiken att dansa NATUR och KULTUR något å t alla, även åt dem som så ofta bli lottlösa vid diktens glädjefest — » des- sa de mycket fattiga,, för att låna ett uttryck av en ung svensk poet.
De stora livsfrämjande makterna har hon hyllat och besjungit i diktverk efter diktverk: glädjen, skönheten arbetet samhörighe- ten, enigheten, o c h och sist har hon besjungit den makt som hindrar livet att stelna och förvandlas i sin motsats, död och intighet — skaparanden, den eviga lågan, » Guds vind » Det mest strålande av alla hennes diktverk Gösta Berlings saga är en dikt om gudsstormen som vet sin väg och känner sitt mål och som obönhörligen träffar allt det i människor- n a s liv och hjärtan som är av döden.
I de flesta av hennes verk, inte bara de i estetiskt avseende yppersta utan även de tamare och mera söndagsskolemässigt utformade senare berättelserna, förnimmer man denna kärva kraft, detta krav på Of- fer och rening för livets skull, såsom in- spirationskälla och friskhetens bevarare.
Det är som ville Selma Lagerlöf själv peka på detta, då hon i Höst en volym innehållande berättelser, tal och minnen som hon gett ut till högtidsdagen — in- ’ vil- tagit uppsatsen » I jättens fo ken utgör en gärd av tacksam l den hon framom andra räknar som sin mästa- re och förebild, Thomas Carlyle.
Han om någon var en nian som var buren av Guds vind.
Nu har det stillnat Över det höstliga Mårbacka och det värdefullaste diktarin- nan har att ge oss hör till minnenas krets.
Den intressantaste avdelningen i den nya boken med det symboliska namnet är ogensägligen den som bär titeln » Ur minnet » och ger oss glimtar ur diktarin- nans egen själshistoria.
I några av des- sa stycken, kanske särskilt den förtjusan- de skissen » Värmländsk naturskönhet » med dess ton av saga och raljeri, möter oss i friskt behag den äkta lagerlöfska livsstämningen, vilken väl närmast fix- nimmes som en fläkt från ett ingen mans land mittemellan d e t synliga och det osynliga.
djungelnatten, tar ändå den mörka floden en av de le- ende, brunhyade sexåringarna.
Skildringen av begravningen a v den lille, medkänslan med modern som ej till- låter de mexikanska kvinnorna i djungel- samhället att ett ögonblick lämna henne lisabeth Bergstrand-Poulsen är redan nare ytor att det är alla de förvillande känd för svensk publik.
Vi har lärt ' närhets-detaljerna som åstadkommer den hålla av hennes Värendsfolk från » spelande leken av ständigt skiftande fär- Långasjö socken, Värendskvinnor och ger och former,, som du önskade skulle Värendsmän, Gamla människor och unga försvinna.
Levde vi mitt uppe i den gång- i Den rika vardagen och under Livets och na gyllene tiden, så skulle vi n o g också årets festdagar.
Det är högrest folk med där kunna förnimma de oklara mellan- en klarhet över pannan, en renhet i blic- tonerna.
Det vet du ju som målare — ken och en trygghet i hela hållningen som varför använder du då den bilden?
bådar gott såväl för denna jordevandrin- Men nu vill j a g inte förfalla till små- gen som för livet efter detta.
Det är en aktigheter.
Det är din inställning emot kärv storvulenhet över dessa hennes ge- vår egen tid, ditt jubel över allt som stalter och d e är tecknade med om och gått som j a g ville åt.
J a g tror att så- säker hand.
dant så lätt löper faran a t t bli manér.
D e människor Elisabeth Bergstrand- Så en sak till, men det blir mera en bön Poulsen skildrar i sin nya bok » Hjältar än ett angrepp: Skulle du inte vilja skri- den nu- och Hjältedåd » är av samma virke.
Där va något om d i n egen värld ser vi den väldige prästmannen, vild- varande?
Nu svarar du som du en g å n g markssonen, som genom en liten fanjun- skrivit a t t » varjom och enom måste måla kardotters förskyllan fick smaka livets så, som det passar honom att måla, om det hela bitterhet, men som får utlopp för sin skall bli något bevänt med målningen ».
smärta och sina omänskliga krafter ge- Men om j a g inte vore så bergsäker både nom att röja ny mark, fälla furor, svedja, på din fantasi, ditt kunnande och din bryta sten och täckdika; och Lill-Lin sex- konst så bad jag inte om detta.
å r i g och ljusbrungul som en frisk nöt, som med oböjlig vilja kuvade sin far, den store brukspatronen — Lill-Lin som se- dermera också¨ hade mod att stå upp för sin tro.
Den duktiga fru Magda, som efter svåra förödmjukelser har kraft att ta sitt öde i egna händer, den fattiga gamla Hilda som l i k n a r en tålig häst » som knogat så snällt ensam — i de sista dagarnas svåra backar,, och till sist kyrkvärden som i drömmen läser Herrans förmaning för sina sockenbor — alla står där belysta ovanifrån och det är gott att få känna att även det vackra, höga och ädla kan vara sant.
Ännu en sak icke att förglömma: det är humor över skildrin- gen, en trevlig pepprad humor som kryd- dar spisen och hindrar den från att bli söt.
Och när Elisabeth Bergstrand skri- ver om profana t i n g och göromål så gör hon det med den uppfriskande sakkänne- dom som endast egna upplevelser skän- ker.
Läs bara när hon talar om fårfio- ler, björkvedsbrasa och glödhoppor!
Där- till limpa och f i n t r y n k i g a vinteräpplen.
..
Men — nu skulle j a g ändå vilja kom- ma med ett » men ».
J a g har fatt lust att på ett par punkter gå till rätta med för- fattarinnan, men j a g vill da inte krypa bakom formen av en vanlig bokanmälan, utan i hederlighetens namn stå upp som E oss — — gammal k a m r a t från ungdoms- och vän ner just aldrig rättvisa.
Antingen de jub- lar eller rasar så tar de i för kraftigt.
om alltså detta som j a g kommer med skalle bli alltför uppåt väggarna så ber j a g så skriva det på vänskapens konto!
Kära Lisa Bergstrand — så hette du förr — varför förhärligar du så ihållan- de den tid som gått, men tar stora skygg- egen lappar på dig när det gäller tid?
I början trodde jag att det var en form som du gav din längtan efter hem- bygd och hemland, men när angreppen mot nutiden ständigt återkommer så mås- te det vara mera än det.
I denna din sista bok — i » Hjältemod » talar du om den gamla tidens orubbliga trohet i religion och kärlek.
— » För d e n som le- ver i en tid, da det räknas för en styrka att utan smärta kunna släppa ifrån sig den ena andliga kostbarheten efter den andra », säger du.
Religionen är kanske inte densamma n u som förr, men jag skulle vilja påstå att det visas sällsynt många prov på hjältemod inför åsikter Kamratskap, detta är den omutliga la- och tro just nuförtiden.
Se t. ex. på bul- gen för att livet i djungeln skall kunna garen Dimitroff i tyska riksdagsbrand- levas.
Kamratskap, en för alla, alla för processen.
Man må dela hans åsikter el- en, alla på vakt, alla vakna, män, kvin- ler e j, men nog är hans trilska, desperata uppträdande modigt?
Och i rakt mot- nor och barn under samma lag.
När jag läst den vackra, gripande bo- satta läger har man under de gångna åren ken var min tanke: Hela Europa bör flyt- sett samma hårdnackade motstånd som mot personliga tas in i djungeln.
i djungeln där gistna presterats, stick i ' s ' t fördelar och¨ personlig säkerhet.
J a g tyc- uråldriga träpumpar suger vattnet många mil och dånet av dem skrämmer ker att folk ute i världen dagligen och får lov att kunna dö för vad alligatorerna och där människorna, alla, stundligen de tycker.
Varför då racka ner på oss är beroende av kamratskapet för att kun- just på den punkten?
Du säger också na översättningen leva.
— är gjord av Arne Holm- a t t förr i världen » voro livets prismor större och helare ».
— » Man kan ibland ström på ett varsamt och vackert sätt, överraska sig själv med a t t längta brin- ingen isig eller mondän ton klirrar till i djungelns mörka, djupa ackord.
Boken nande efter a t t livet åter skall bli lycka och olycka, glädje och sorg, kärlek och ung.
Martinson.
anbefalles gammal och Moa hat, arbete och vila - rent och oförfalska utan så många oklara mellantoner. » — B.
Traven: Bron i djungeln.
Axel Holm- Mot det skulle man väl kunna svara a t ströms förlag.
2:50. allt som ses på avstånd får klarare, jäm- i hennes likvaka, trots den förfärliga stanken från liket.
En kvävande varm natt, en outhärdlig stank i hyddan, men skinnet dras e j till en enda rynka på deras stolta näsor under hela natten lik- vakan varar.
Männens tafatta välvilja inför den unga moderns sorg en av dem klipper ut ett glänsande kors av en ny konservburk för att lägga på det lilla likets bröst.
Färden med kistan genom djungelsnåren, där gamarna ä r med hela vägen och sänker och lyfter, sänker och lyfter, i sniken, tålmodig väntan.
Det gäller att ej snava, om detta hände, skulle efter en minut e j något finnas kvar av den döde mexikanske pojken att begra- va, inget att läsa mässan över, och kan- ske en hetblodig sörjande mexikansk mor inte skulle rå med även detta, kanske den mörka floden skulle sluta sig om henne.
Men ingen snavar.
Alla är vana bärare genom djungeln.
Den lille blir begravd.
, &amp; — — —
Böcker 1933 En ny bok av Nanny Johansson.
D Litterärt kineseri.
M å n g a ense, att vi lever i e n deka- densperiod eller åtminstone i ut- e t a r alltid med en särskild upp- otta.
Rätt lustig och lik Nanny Johans- försbacken till en sådan.
Vår kulturs byggelse och behållning man lä- son är beskrivningen av den talande lok- sammanbrott skulle inte ligga så fjärran.
s e r Nanny Johanssons böcker.
Sällan föraren, som glömde dagens ämne för att Historien skulle blott upprepa sig, och har väl i en sådan till ytterlighet enkel i stallet extatiskt prisa de amerikanska den överförfinade anden skall än en gång och anspråkslös form, en så stor levnads- järnvägarna på de svenskas bekostnad.
duka under för barbarer.
Skillnaden skulle dock bli den, att under det historien förut visdom och strålande humor stigit fram Författarinnan har en sådan förmåga endast visat oss vissa enstaka folks de- i en levnadsbeskrivning.
Nanny Johans- a t t uppleva de mänskliga små egenhe- generationsbankrutter, så vore nu s å got!
son har i höst givit ut fjärde delen av terna i all deras löjlighet, och sedan åter- som hela Europa moget att trampas un- sina barndoms- och ungdomsminnen, den g e dem så stillsamt och höviskt och än- der fötterna av kraftfullare stammar.
Och heter Lyckans gröna ängar och är en di- da oemotståndligt, a t t man till sist und- denna gång behövde de inte komma ra- sande och härjande som tartarhorder, rekt fortsättning på de tre små volymer- rar, är världen verkligen så humoristisk utan kunde likaväl vara ett nytt barbar- n a om En ovälkommen i olika situatio- och full av det oväntades äventyr, var- folk, d e s.k. arierna, vars hemvist plöts- för finns det då inte flera människor, som ligt visat sig vara söder om Östersjön!
ner och yrken.
Och sen var det på tiden att börja kul- Huvudtemat i denna fjärde del är den kan skratta hjärtligt å t den?
En liknande situation var den då Kata tivera igen.
Om det nu över huvud taget unga flickans, Nanna i Backskog, upp- vore möjligt.
levelser som fabriksarbeterska.
Skåde- Dalström hindrades a t t tala för fabrikens Nå, detta vidare resonemang hör inte platsen är e t t spinneri i Väst-Sverige, anställda, men tillkännagav att hon » pro- hit.
Men vad som plötsligt kommit mig helt nära Göteborg och tidsfärgen: in- menerade » på landsvägen så och så dags att tänka på dekadens och degeneration dustriens gradvisa infogande i samhälls- den kvällen och under promenaden skulle är, att vid de fall historien känner till, så har folkens sinnen vid dessa tillfällen med livet, brytningstiden mellan gammalt och tala om en del saker hon hade på hjär- förkärlek vänt sig ut mot frlimmande län- nytt, övergångsstrider, fattigdom och tat - och så högt a t t andra som even- ders andliga odling.
Exotismen har retat medvetet begynnande solidaritet mellan tuellt var ute och gick samtidigt skulle smaknerverna och man har tillägnat sig så mycket som möjligt av de främmande d e unga spinneriflickorna i kamp för kunna höra vad hon sade.
Med den rörlighet och anpassningsför- (och bättre!)
beståndsdelarna.
Oförmög- bättre livsvillkor.
Den förmåga Nanny na att skapa något ur de egna källorna, Johansson besitter att i skildringen av måga som icke endast är betingad av fat- ha människorna sträckt sina händer bort sina egna och sina vänners personliga tigdomen och med den nödvändigheten mot de lockande synerna, och deras föt- upplevelser, låta hela den dåvarande sam- a t t ta ett jobb där det finns a t t få, utan ter ha lämnat marken för a t t stiga upp hällsatmosfären leva med, så a t t man också och framförallt bottnar i detta, den bland molnen.
Försvagade i allt blotta de sig för hugg och förmå ej, när den efter ett ögonkast ser hela miljön, tycker ovanligt varma, fantasibegåvade och för starkare kommer, lyfta sitt vapen - sin s i g känna hela tidsandan, framträder alla livets under klarögda och mottag- egenart och sitt fria jag.
mycket starkt.
D ä r är t. ex. skildringen liga människans väsen, uppträder förfat- Upplever inte vi just nu något.
av det- a v ett protestmöte, där man väntar sig tarinnan på många olika vädjobanor.
Men samma?
Särskilt tycks mig riktningen e t t slag för kortare arbetstid och höjd v a r man än finner henne är hon alltid inom litteraturen luta ditåt.
Och även detta torde inte stå så ensamt i historien.
timpenning, men där aktionen går ut på densamma, ärlig, rätlinjig, stralande och Det är inte blott så a t t reseskildringarnas a t t bevisa a t t fabriksarbetarna är » kul- hennes böcker är alltid värda ett välkom- hopande mod Aren blir överväldigande, C.H.
turellt medvetna, människor och på ett men.
utan den allmänna smaken vänder sig försvar för Ellen Key, som blivit beskylld Nanny Johansson: Lyckans gröna ängar.
för a t t h a stört en söndagsskolas gök- Människor och under.
På Lindblads förlag har utkommit: » Jag ser hons spår ... » Jeanna Oterdahl har skrivit en femte samling s.k. » mor- gonstunder med skolungdom ».
Man märker, hur varmt denna ungdom ligger henne om hjärtat.
Allt ur sitt rika kunskapsforråd tar hon till hjälp, all sin erfarenhet av levnad och tankar använ- d e r hon för att g e tröst, uppmuntran och förmaning.
Vilka utgångspunkter för de mycket korta föredragen som än använts, så- och de äro många och skiftande som t. ex. fosterlandet, konsten a t t vän- t a, kritik, vårdagjämning, Leo Tolstoj, vid skolans slut - får man nästan alltid efter slutad läsning inte bara ett allvar- ligt utan också ett sunt och friskt in- tryck.
Signe Walders nyutgivna bok » Ban- brytare och andra » omfattar inte mindre än 18 små biografier över framstående kvinnliga arbetare på de religiösa och sociala verksamhetsområdena.
Maria Cederschiöld, banbrytare för diakoniverksamheten i värt land, hennes medsyster Cathinka Guldberg, Norges första diakonissa, Ebba Boström, Sama- riterhemmets i Uppsala grundläggare, företrädare för verksamheten bland rädd- ningshemmens klientel och missionärer från de fyra nordiska länderna träda fram inför oss.
Levnadsteckningarna, som man, kanske kan s ä g a äro något Översvallande i sti- len, visa hur dessa kvinnor genom tro- g e t och hjältemodigt arbete kommit fram till målet: nödställda människors hjälp.
Goda arbeterskor och hjältinnor möta oss också i H. Redwoods » Gud i slum- men,, översatt av Anna Bohlin.
I denna bok är det till slumverksamhe- tens urhem, London, vi förflyttas.
Det är också samma obeskrivliga elän- - Lindblads.
3: 50. de, samma slags människotrasor och samma räddningsarbete, som vi alltse- dan general Booths tid så många gånger läst och hört om, men som ändå äter fyller oss med levande intresse och und- ran.
Åter sitta vi i spänning, om undret skall ske.
Kan denna uselhet hjälpas, skall slumsystrarnas oförskräckthet, självuppoffring och trosvisshet segra?
Och de segra.
Det vill säga, skulle någon slumsyster läsa dessa rader, skulle hon genast invända: Det är inte vi.
Det är Gud, som gör verket.
Det är han, som hör våra böner.
Jennifer.
Till Tidevarvets läsare och prenumeranter?
N är j a g såg Tidevarvets appell i för- ra numret var min första tanke: Vi fä inte låta Tidevarvet g å i n i ett nytt årtionde i tvivel om dess möjlighet a t t fortsätta!
Är det för djärvt föreslå.
att var och en av Tidevarvets vänner och läsare som födelsedagsgåva utlovar minst ett exemplar utöver det egna för år 1934!
Är det svårt att få någon att prenume- rera så är det då för många lätt att som julklapp ge en årgång av Tidevarvet.
Tidevarvsvän.
BLÅ BOKEN skall hädanefter vara namnet på den ka- lender, som hittills varit välkänd som nykterhetsfolket?
- med det nya nam- net betecknas den värdefulla bokens ka- raktär av mera allmän egendom.
Dess ar- tiklar i aktuella samhälleliga och kulturel- la frågor av ett stort antal kända och väl- skrivande sakkunniga äro roliga och in- struktiva.
BIå boken betyder en god in- sats.
Dess pris är som vanligt kr.
2:50. gärna mot det noggranna studiet av exo- tiska förhållanden.
Turen har kommit till Kina, och naturligtvis tänker j a g nu på det litterära kineseriets prästinna, Pearl Buck, vars böcker Den goda jorden och Sönerna (H ö k e r b e r g.
7:50) motta- gits med acklamation.
Om Pearl Bucks förtjänster har talats så mycket, att j a g nu hellre skulle vilja hålla mig till svagheterna.
Denna metod för anmälning är måhända inte att re- kommendera, men på grund av omstän- digheterna vågar j a g ta mig friheten.
Det har förvånat mig mycket, att litteraturan- mälare världen över utan betänkande vå- gat slunga iväg strålande superlativer över hennes litterära kvalifikationer.
Det- ta är väl något som endast de mest ini- tierade experter på kinesisk anda kan göra.
F ö r en vanlig europé återstår en- ligt mitt förmenande blott att uttrycka sin förtjusning över etnografica och den ge- digna förströelse, han haft av boken.
Men att borga för att det är stor konst, mästerverk, » skapande kraft » o.s.v., hur i all världen kan man sätta sitt huvud i pant på något sådant?
Vem säger att hennes ömsom knapphändiga ömsom ut- dragna stil är ett stilistiskt mästargrepp, det kan ju lika väl vara ett dunderfel, som här har lyckan att bli förtjänst?
Vem går i god för att hennes okomplicerade och schematiska personteckningar ger oss an- nat än en högst ensidig bild av kinaman- nens själ?
Själv skulle han kanske anse hela hennes släkthistoria för banaliteten i kvadrat.
Gärna medger jag, att j a g känt oförfalskad njutning vid vissa par- tier av Sönerna och tjusats av alla små- drag, som bildat den intressanta enheten, men detta är säkert lika mycket min an- des plebejiska nyfikenhet på det okända som en intuitiv känsla, för vilken j a g alls icke garanterar.
Pearl Buck har skildrat e t t stycke Ki- na, Ann Bridge har i Utflykt från Peking (Bonniers, Bokklubben.
6: 50) gjort en historia om, hur européerna har det där- borta.
Den enes bröd, den andres död, kan man säga, för så utskälld som den stackars människan blivit, har j a g sällan bevittnat.
Hon har varit både tantig och gammaldags och omständlig och tråkig.
Det kan hända att själva hennes historia kunde och borde varit bättre, men vad j a g absolut skriver på hennes debetsida, är den oförställda beundran hon lägger i dagen för mångt och mycket hos den kinesiska anden.
Hon njuter och lever i de underliga stämningarna, som skapas där, och hon beskriver dem på sitt sätt och från sin synvinkel - som europé.
Hon gör aldrig ett ögonblick anspråk på, att som Pearl Buck söka fatta dem in- ifrån.
P å sätt och vis är hon ärligare.
I varje fall ödmjukare.
Hon ger sig inte in på något, som i realiteten kanske är dömt att förbli kvasi.
En förtjusande bok ä r Simonne Ratels Belle-Jolie (Bonniers, Bokklubben.
6: 50).
Det är den franska andens air av förfi- ning och kultur, som kan åstadkomma sådana saker.
Författarinnans intuition är förhäxande, ibland går det kårar ge- nom en av förtjusning över hennes sätt att träffa prick.
När man lägger ifrån sig boken, har man känslan av att ha varit i sällskap med idel individualiteter.
Först och främst författarinnan, men så hennes hjältinna, Isabelle, moder till de tre bar- nen, som var för sig är ett litet mäster- verk av skildringskonst.
Men även ma- ken, som för läsaren i verkligheten ter sig osympatisk, har Simonne Ratel med nästan rörande omsorg bemödat sig om att göra förståelig och ställa i försonande dager.
Man får inblick i ett stycke mänskligt samliv, som är skildrat med beundransvärd rikedom och sensitivitet.
Den ömtåliga lilla boken har briljant översatts av Signe Bodorff.
Johan Falck.
" Pacifistens lösenord skall vara: Intet kan förskräcka mig ".
(F o r t s.
fr. sid. 1).
uppgörelse i krigsskadefrågan kom till stand och Nationernas förbund fick nytt stöd och en ny prestige.
Men våren och sommaren 1924 för- flyttas åter Tidevarvets intressepunkt hem till Sverige.
Vi uppleva att fröken England gjorde ju ett slut på försöken att ålägga de till folkförbiindet anslutna staterna en starkare inbördes solidaritet mot fredsbrytare.
Men den gick i stället med på att lösa Frankrikes trygghetsfrå- g a genom Locarnoavtalet.
Ovanpå detta Elisabeth Tamm vid försvarsdebatten i kom frågan om Tysklands inträde i Na- andra kammaren håller ett programma- tionernas förbund.
De trakasserier som tiskt anförande, som sammanfaller med då bereddes Tyskland av västmakterna Tidevarvets syn på försvar och på krigs- gav anledning till Sveriges hittills enda beredskap.
Och vidare att frisinnade stora ögonblick i Genève, då excellensen kvinnors centralstyrelse vid möte under Undén, som representerade Sverige i för- sommaren g ö r ett uttalande inför ' valen, bundsrådet, ställde sig med sitt veto upp som tidningen av fullt hjärta kan göra mot stormakternas intriger.
Sedan dess till sitt.
» Förbundet vill », heter det i ha stormakterna allt mer befäst sin inre Katrineholmsresolutionen, » verka för att cirkel inom N.F., men vi ha dock hållit inom vårt folk vinna anhängare f ö r en fast vid minnet av vad en enskild stats positiv fredspolitik, däri inbegripet av- och en enskild statsmans mod betydde, vecklingen av vår krigsberedskap, Detta och därur hämtat inspiration för kravet anse vi vara ett led i arbetet på interna- på en stark skandinavisk fredspolitik tionell avrustning., Denna deklaration inom N.F.
Sedan Tyskland hösten 27 kommit in kan förtjäna att nämnas, ty här g å Tide- varvets och Frisinnade Kvinnors politik i i N.F.
och Ryssland börjat deltaga i de förberedande nedrustningsarbetena, ryck- fredsfrågan samman för första och enda gången under deras samtidiga år på jor- te de frågan om internationell avrustning upp i en större aktualitet.
När man nu den.
Vår förhoppning att valrörelsen skulle följer i läggen hur avrustningsidén ar- ställa under debatt det militära försvaret betat sig upp ur alla de tekniska spets- som framkomlig väg att nå trygghet blev fundigheter och svårigheter som hotat inte uppfylld.
Först många år senare, kväva den, måste man häpna över den då den nu sittande försvarskommissionen livskraft i idén, som tvingat fram den fick sina direktiv var man färdig a t t tekniska lösning som nu föreligger.
Det ställa själva försvaret som sådant under hade säkert varit en god sak om Sverige utredning och ställa upp avrustning gått på linjen: radikal svensk avrustning mot detsamma.
I valrörelsen 1924 kom- inom den allmänna avrustningskonventio- mo endast moderniserings- och bespa- nens ram, men det svenska folkets vilja ringsmöjligheter fram.
Men Tidevarvet i denna sak ä r a t t skjuta upp och kom- hade tre kvinnliga kandidater, som sto- ma efter.
do för avrustning, att arbeta för: Elsa Ar 1928 utmärkes för pacifismens del Nordlund, Hanna Landberg och Märta av två drag, som också återspeglas i T i - Bucht.
devarvet och säkerligen ha ett inre sam- I den nya riksdagen efter valen förde band: en på nytt insatt stark aktion för socialdemokrater och frisinnade igenom att lära menige man inse hurdan krigets vår nuvarande härordning med dess vä- nya skepnad tar sig ut och vad ett nytt sentliga reduktioner.
Efteråt må medges krig bjuder civilbefolkningen på samt att man borde uppskattat dessa livligare, avslutande a v Kelloggpakten som krimi- även om lösningen var en kompromiss- naliserar kriget.
lösning som inte gick till botten med pro- I detta års valstrid, där fredsfrågan blemen.
Men Tidevarvets intresse och annars lyser med sin frånvaro, tas den beundran vänder s i g mot det danska upp i Tidevarvet med särskild intensitet långt radikalare avrustningsförslaget, samband med vårt intresse för valstri- som utgår från att Danmark inte har derna i Södermanland och Halland.
några krigsmässiga uppgifter.
Det g å r Det följande året, 1929, ä r en vänd- ~, ' i de dagarna starka strömningar för svensk avrustning inom de folkfrisinnade och socialdemokratiska partierna i Sve- rige och da norska arbetarpartiet också går på avrustning synes det möjligt att sätta upp malet: ett avrustat Norden, vil- ket först skulle beträda den väg, inför vilken de andra staterna s t å tvekande och tvistande.
Den nya konservativa regeringen i konferensen för tullarnas avveckling, g å r nu in för en protektionistisk politik.
Det ä r verkligen ganska välbetänkt när Ada Nilsson i december 1931 skriver i Tidevarvet att: » pacifistens lösenord måste vara: intet kan förskräcka mig. » Två år senare, med överblick över vad som hänt under mellantiden, kunna vi ta upp dessa ord igen och g e dem en dubbel mening.
Mycket har hänt som är ägnat att förskräcka: kriget mellan Japan och Kina, med N.F:s oförmåga att skydda den stat, som ställde sig under dess be- skydd.
Vidare avrustningsfrågans ofta nära nog hopplösa läge.
Detta var kan.
ske värre vid ajourneringen våren 32 är den är nu, trots att Tyskland efter re.
volutionen i år trader upp med helt an.
dra fordringar på denna punkt och över huvud än någon gång efter kriget.
De ' ä r också många pacifister som låtit för.
skräcka sig och omvända sig till a t t tro på försvar igen.
Inte ens det faktum at en hel entente av demokratiskastater åren 1914-18 skändligt misslyckades med a t trygga demokratien med vapen, räcker till att utrota föreställningen a t t ett sådant försvar hör frestas och ä r möjligt.
I sanning, skulle demokratien inte ha någ- ra andra vägar till försvar än den gamla vanliga krigsmakten, då vore för paci- fisterna intet annat övrigt än ett förtviv- lans mod inför undergången.
T y det mi- litära försvaret har för visso icke såda- na möjligheter a t t klara demokratien på två farliga fronter i söder och öster så att det lönar sig a t t för dem offra sin tro.
Men det finns också andra former av försvar, och en artikel i e t t av Tide- varvets senaste nummer om kulturför- svaret i Sönderjylland ställer åter upp Danmark som ett exempel för oss.
Och för den pacifist som icke låtit förskräcka sig, avslöjar sig under allt huller och blod, allt skriande och all skrämsel ett bestämt drag i skeendet som ger honom mod att leva och sträva vidare.
T y han ser hur den mänskliga livsviljans kamp mot kriget följer sin ban och fortsätter på andra sidan varje katastrof.
När avrustningskonferensen beslöt ålägga Tyskland en prövotid före lika- berättigandet, var det en stat som inte var med på detta beslut, som hade Tysk- lands hemresa till följd.
Det var Polen som fått en ny utrikesminister, besluten att åstadkomma gott förhållande med sina grannar.
Och han har lyckats åstad- komma ett förtroligt närmande till Tysk- punkt i världspolitiken.
När Stresemann land och en överenskommelse att i godo söka lösa gränstvisterna om vilka det all- tid hetat a t t de kunde endast lösas med krig.
Denna avspänning återverkar, får man hoppas, på Frankrike som gått i detta den sista akten i hans och Tysk- borgen för Polens trygghet gentemot lands Erfullungspolitik.
Men det vet man Tyskland.
F å nu se om inte Frankrike inte då, utan hoppas på en ljusning se- därför kan göra den gest mot Tyskland, det aret uppnår att den franska och eng- elska ockupationen av Rhenlandet upphä- ves, mot att Tyskland går med på den nya planen för krigsskadebetalningen, är dan ett så svart irritationsmoment kom- som gör ett upptagande av förhandlin- mit ur världen.
Och Briand vågar till garna om avrustningen möjliga.
Ame- och med i Genève lägga fram sitt för- rikas erkännande just nu av Sovjet måste slag till ett europeiskt statsförbund, vid dessutom bidraga till a t t svalka Japans vilket tillfälle Tidevarvet har en korres- upprörda känslor.
Japan som är den mest pondent närvarande.
Men andra krafter stridslystna staten i världen just.
nu, så äro i rörelse, som få hjälp av lågkon- länge militärkasten härskar där.
I mellantiden som förlöper innan detta junkturen, vilken nu sätter in.
Flottkon- ferensen i London 1930 når blott föga når från skrivmaskinen till prenumeran- resultat och i Danmark förkastas avrust- tema, kan naturligtvis en ny blixt hinna ningsförslaget åter av Landstinget.
I slå ner.
Men det faktum som denna allt- Sverige beslutas en ny parlamentarisk ut- för långa översikt dock kanske lyckats redning av försvarsfrågan, och Tidevar- påvisa; hur svårigheter och faror blåsas vet är väl ensamt i universum om den upp och försvinna och lämna rum för meningen att kvinnor också bort få vara nya, visar väl ändå hur tillfälliga och hur med om den.
P å hösten inträffar der händelse, som understryker vändningen till det sämre i europeisk politik med nazisternas stora framgångar vid valen i Tyskland.
Krisen förvärras ekonomisk och politiskt, krigsskadestånds; och krigsskuldarrangemangen rivas upp, sto.
ra kupper göras med valutorna och Eng- !and, som nyss tagit initiativet till världs med god vilja överkomliga alla dessa förskräckliga bråk mellan staterna äro.
Naturligtvis, en vacker dag kunna vi överrumplas och råka in i en ofattbar katastrof för en overklighets skull.
Men vi ha rätt att tro och plikt a t t sträva i den linje som mänsklighetens livsvilja plöjer genom tiderna i sin kosmiska stor- het och obeveklighet.
E.W.
