# ID: svediakorp-per3648
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1933
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,863
# sentences: 477
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


proklamerade bojkotten mot tyska varor.
Kanske flickorna i Tranås, som enligt Sv.
D. slitas mellan lusten att se en boj- kottad tysk film och hotet att ej bli upp- bjudna av stadens mera principfasta yng- lingar komma ut ur sin dilemma.
ALESTINA HAR RAKAT I U P P - ROR över den tilltagande judein- vandringen och blodiga kravaller har ägt rum med flera döda och sårade.
Ara- berna, som bebott Palestina i snart två- tusen år, vill behålla landet för sig.
Två fartyg fullastade med judiska flyktingar, vilka nalkades hamnstaden Haifa, fick vända stäven mot Cypern eller Port Said.
Den engelske generalkommissarien sä- ger sig vilja skydda både araber och ju- dar.
R E S I D E N T E N R O O S E V E L T har, enligt The New Republic, gått ut för a t t strida mot arbetslöshet och de- pression.
Men dessa dimmiga motstån- dare börjar anta mänskliga och bestäm- da drag: det är Henry Ford, stålmagna- terna och andra industriella stormän.
Med ett ord, m r Roosevelts verkliga mot- ståndare ä r den gamla kapitalismen och han måste nu bestämina sig antingen för strid eller » samarbete ».
Väljer han icke striden blir återuppbyggnadsprogrammet bara en omskrivning av det gamla syste- met.
E T T T R E T T I O T A L KÄNDA FINSKA kulturpersonligheter, bland vilka märkes Sillanpää, uttala en allvarlig var- ning gentemot den finska attacken mot svenska språket vid Helsingfors univer- sitet.
D e framhålla att de, oför att be- vara oss som en självständig kulturstat behöva alla medborgares såväl andliga som materiella krafter ».
EN KÄNDE MIKROBJÄGAREN Albert Calmette har avlidit.
Hans namn är framförallt bundet vid den me- tod i kampen mot tuberkulosen, som ge- nom en sorts vaccination vill göra de ny- födda barnen immuna eller oemottagliga för tuberkelsmitta.
N NORDISK PSYKOANALYTISK union har vid ett möte i Oslo bildats av Nordens psykoanalytiker.
Till presi- dent valdes d:r Alfhild Tamm.
KVINNORNAS BORTDRIVANDE FRÅN ARBETSMARKNADEN på- P P D E yrkas alltjämt.I I Nationella Ungdomsför- och konservativa ungdomsföreningar ut- vecklar en l i v l i g mötesverksamhet - har riksordföranden docent Lindholm tagit avstånd från » kvinnoemancipationen, som Skapar nya svåra hinder för familjebild- n i n g och unga mäns inträde i förvärvs- arbete » och som han nämner efter fack- föreningsmonopolism, trustvälde, » egois- tiskt mångsyssleri » och missbrukad fri- norna deltog livligt i de stormande app- n guldgruva av mänsklig och peda- gogisk visdom, frisk och spirituell, har blivit tillgänglig genom det urval av Anna Sandsfröms skrifter, som i dagar- na utkommit.
Det ä r en volym på 400 sidor.
Utgivare är Anna Sandströms mångåriga vän och arbetskamrat Sigrid Sandberg.
I de uppsatser, större och mindre, som här samlats under rubrikerna » Undervis- ning, uppfostran, individ och folk » och » Svensk kvinnorörelse, samt i en hel del minnesteckningar av Anna Sandströms vänner och kamrater bland betydande pedagoger finns en aktualitet, en rike- förvisso uppsatsen om romantik och etik att, liksom just nu vara i egentlig mening modern.
Detsamma gäller med all san- nolikhet om den andra uppsats från 90- talet, där ordet » modern » med osviklig träffsäkerhet blivit använt i titeln: Det moderna arbetsjäktet.
Och vilken ska- pande, lyftande kraft bor icke i skildrin- gen av Grundtvig och den danska folk- högskolan.
Fastän förmedlat genom det skrivna ordet, besannar denna skildring dock själv den djupa hemlighet, som där kommer till uttryck, att » det hänförda or- det verkar långt utöver själva den ut- tryckta tankens räckvidd.
att det griper dom på förlösande ord och synpunkter, som man blott kan önska skall nå så många som möjligt av i denna stund le- vande pedagoger, uppfostrare och » van- liga människors.
Här möter man i den revolutionerande skriften från 1882, Rea- oberoende av sitt innehåll, därför att det i och för sig själv är vittnesbörd om en andlig livsmakt ».
I minnesteckningen över Sigfrid Alm- qvist, som ger en ofta hänförande belys- ning över » det pedagogiska umgänget, valg, f å r allikevel det nye storting en slik utfall fortsetter å fungere til stortinget sammensetning at den i k k e på noen måte trer sammen i januar.
For det annet kan med boken, detta abstraktionens vidun- der » -.
Här finner man också den över snart sagt alla fundamentala livsområden svepande stridsskriften Modern romantik och etik från 1898, närmast tillkommen forrykker maktfordelingen Partiene imel- det norske arbeiderparti ikke stilles i klasse med det svenske socialdemokra- lem.
Med sine 69 av stortingets 150 manda- tiske parti.
Der er den store forskjell a t under ett fyrtiotal livaktiga år omkring ter er det ennu i mindretall og kan såle- det norske arbeiderparti er erklært re- sekelskiftet, säger Anna Sandström på tal des ikke regjere parlementarisk uten støt- volusjonært.
om Almquists inställning till de allmänna Slik som de faktiske forhold nu en- läroverken: » Numera står det klart för te fra de andre partier.
Tyngdepunktet mig, att i de allmänna läroverken finnas vil fremdeles som hittil ligge hos venstre.
gang er, var det på forhånad oplagt at det och ha alltid funnits reformsträvanden; Allikevel forlanger arbeiderpartiets cen- eneste regjeringen Mowinckel hadde å vad dessa saknat har kanske mest varit tralstyre nu meget bestemt at regjeriri- gjøre, var blankt å avslå centralstyrets sammanhållning och aggressiv entusi- gen Mowinckel skal gå med en gang uten forlangende.
Hvilket da også prompte og asm ».
Lika slående som denna karak- teristik är av reformsträvanden, som å avvente hvad stortinget selv har å si kategorisk blev gjort.
Centralstyret begrun- I det hele tatt er det vel ingen som for aldrig kommer någon vart, aldrig gör til situasjonen.
slag i någon sak, lika ypperlig summan- der sitt forlangende med at der er enkelte alvor, og hvis de skal være ærlige, op- fattning ger den, om den vändes positivt, forholdsregler som straks må tas for å fatter centralstyrets henvendelse som an- med anledning av Ellen Key ' s Missbrukad kvinnokraft.
Det är påfallande, hur en negativ inställning, så olik Anna Sand- ström, givit något blekt och i alla tider omodernt å t den ett kvarts sekel senare skrivna uppsatsen Medborgerlig likställig- het mellan man och kvinna, trots dess ofrånkomliga sanningsord.
Men för varje nytt i dag, d.
".
s. för varje gång tids- av vad som rör sig och verkar inom den- na representativa samling av Anna Sand- ströms skrifter.
Orden » sammanhållning och aggressiv entusiasm » ge förklaring till de djupa spår i nordiskt andligt liv, som under årtiondena omkring sekelskif- tet sattes av pedagogikens män och kvin- nor - med Anna Sandström som inspi- rerande och praktiskt verksam central- lette de økonomiske vanskeligheter, der- net enn en tom manifestasjon, en taktisk.
E lism i undervisningen, just dagens pro- blem t. ex. om naturvetenskapens och de humanistiska ämnenas inbördes förhål- lande, om » tidens fordran att kvinnan mer ä n förr bildas till medborgarinna », om pedagogikens » huvudvillkor, muntlig framställning, åskådlighet och utförlig- het » - ty odet går alls icke an att börja situationen kräver avgörande, kommer figur.
• • D Veckovakten blev en stor seier for cialdemokratene hadde heller ikke ab- arbeiderpartiet.
Men seirens reelle solutt flertall, men allikevel kom de til betydning vil kanskje komme til å vise sig makten allerede 5 dager efter valget.
å bli mindre enn de seiersberuste arbei- Enhver sammenligning med Sverige på derledere apenbart nu tror.
Når de får dette punkt må imidlertid bli haltende.
sovet rusen ut vil de måtte se den sann- For det første har parlamentarisk prak- het i øinene a t tilltross for Partiets over sis i Norge hittil uten undtagelse vært all forventning store fremgang ved dette a t den sittende regjering uansett valgets iblandt et så halsbrekkende eksperiment som utstedelse av moratorium for gjeld som hviler på hjem, jord, hesetning og redskaper.
manøvre.
Men denne manifestasjon har allikevel sine meget alvorlige sider.
Ved så uttrykkelig å understreke at det ikke anser det nødvendig å støtte sig til noget nem- » Arbeiderbladet » hevder i den anled- flertall i stortinget, har centralstyret ning at i Sverige var situasjonen nogen- lig gjort det meget vanskelig f o r de øv- Iunde den samme ifjor.
De svenske so- rige portier å la arbeiderpartiet slippe til i det hele tatt, også efter stortingets sam- mentreden i januar.
Det synes ialfald høist påkrevet at stortingsflertallet innen de eventuellt overlater arbeiderpartiet regjeringsmak- ten, må forlange meget sterke garantier for at det vil respektere konstitusjonen og grundloven.
.
endast av ondo?
I marshäftet UV den nordiska tidskriften V i d a r, som arbetar på grundval av uppslag, givna av Rudolf Steiner, åter- finnes under ovanstående rubrik en större arlikel, skriven av tidskriftens redaktör, den danske skriftställaren J o h a n n e s H o h l e n b e r g.
Ur denna återgives här nedan i översättning och sammandrag de partier som direkt behandla arbetslöshe- Prövar man vad som ligger bakom de åsikter som sålunda uttalas är det ofta en instinktiv känsla av moralisk art som ungefär kan uttryckas i det gamla ord- språket, att den som icke vill a r b e t a skall icke heller äta.
han problem.
som här läggas fram tens Man är naturligtvis medveten om att på detta spörsmål, tyckas oss vara i hög- denna sats icke utan vidare kan använ-.
sta grad fruktbärande O DE K V I N N L I G A HÖGERORGANI- SATIONERNA, som icke deltog i det stora opinionsmötet Kvinnorna inför världskrisen, har i ett uttalande motiverat sitt handlingssätt med att inga ingripan- den från de svenska statsmakterna, vare s i g mot kvinnornas medborgerliga rät- tigheter eller mot deras rätt t i l arbete och självförsörjning, ha nödvändiggort någon protest just nu från kvinnornas sida, och att de föreliggande problemen endast kunna Iösas under ömsesidigt hän- synst agande!
EN G I F T A K V I N N A N får framför- allt höra vad hennes frid tillhörer, icke endast här i landet.
Den kände engelska signaturen Yaffle skämtar med tron på att arbetslöshetsproblemet Iöses, bara männen får utföra kvinnornas ar- bete.
Låt gifta tenorer siunga sopraner- nas partier och basar med familjer er- sätta altstämmorna!
tortingsvalgene Ar arbetslösheten och därför värda das nu, då otvivelaktigt flertalet arbets- Iösa mer än gärna ville arbeta om de blott finge.
Men man menar i alla fall att den låderna efter detta.
beaktande.
Genom barns och spenabarns mun för- kunnas snart samma sak.
På gymnasist- dagarna i Göteborg stod en yngling upp m man lägger märke till alla de och deklarerade frankt att kvinnans plats olika ' förslag att möta krisen och är icke på arbetsmarknaden utan på äk- avhjälpa arbetslösheten, som titt och tätt tenskopsmarknaden.
H.
L.
H. '
ö ä som icke arbetar icke heller kan få födan.
Arbete ä r nödvändigt för anskaffande av livsmedel, tänker man, alltså måste det niskt, kvantitativt begrepp, som kon utmätas i arbetstimmar.
Det omfat- tar både i sin verkan utåt och i sin verkan på människan något kvalita- tivt, som icke kon matematiskt bestäm- mas.
Man har i allt för hög grad ta- git fabriksarbetet som utgångspunkt och gjort det till urbilden för allt ar- bete.
Vad man egentligen bör söka efter är gång vant sig vid a t t betrakta som rik- tiga, löpa vidare.
Man f å r ofta höra så- dana insändare tala om nödvändigheten att sänka levnadsstandarden, » att draga i n svångremmen ett par hål ».
som det he- ter, eller att sparsamhet alltid förut hjälpt över kriser och att den också borde kun- na hjälpa nu o. S. v. I en tid, då värl- den strömmar över av varor som det inte finns någon avsättning för och massor av fabriker måste inställa sin verksamhet och kasta sina arbetare på gatan, ä r detta Frivillig arbetslöshet.
Det moderna arbets- jäktet nästan det hopplösaste man kan säga i denna sak.
Och resultatet blir alla punkt.
Den ena sidan av problemet kan for- dessa försök att sätta igång arbete, vil- muleras sålunda: Hur tillförsäkrar man ket tycks vara det högsta, till vilket poli- alla människor, oavsett deras andel i ar- tikernas fantasi kan svinga sig upp.
Men betet den nödvändiga minimimängden dylika företag betyder blott att bördan livsmedel?
- Det ekonomiska livet be- vältras över från ett håll till ett annat står av produktion, omsättning och för- brukning.
Varje människa deltager däri och är ur ekonomisk synpunkt värdelös.
i egenskap av förbrukare.
Vad som där- Det ä r två sanningar som man framför utöver tillkommer den enskilde bör be- allt måste lägga märke till: stämmas av hans insats i den omedelbara 1.
Arbetet och födan (taget i vid- produktionens tjänst eller i det fria an- sträcktaste bemärkelse) äro icke läng- delivet i den utsträckning detta värdesät- re som förr så olösligt sammanbund- tes av hans medmänniskor.
Och så sant na att man utan vidare kan samman- de mänskliga behoven äro obegränsade föra dem som två sidor av samma sak skall det här bli obegränsade möjligheter.
Själva existensminimum kommer att va- och använda den förra beteckningen då man menar den senare.
D et mo- derna samhällets struktur, särskilt dd teknikens utveckling och arbetets för- delning, har fjärmat dem så långt från varandra att de böra betraktas var f ö r sig.
2.
Arbetet är icke blott ett meka- ter - er det helt naturlig a t de borger- Iige da lar » arbeiderne » få regjerings- makten og lar dem beholde denne sålenge de utøver den med det måtehold, som til- sies av at regjeringen ikke representerer flertallet hverken i nasjonalforsamlingen medlen till att låta arbetslösheten visa eller i folket.
sig som det den i verkligheten är: ett stort gott, en gåva till mänskligheten.
Arbetslöshetsproblemet, vars olika si- dor - arbetet och livsuppehället - man hittills har behandlat som ett, måste i framtiden ses som tvenne helt åtskilda problem, som kräva var sitt betraktelse- sätt och måste lösas från var sin utgångs- av Anna Sandström.
bli synliga i pressen, skall man nästan skaffas arbete.
alltid finna att de äro uttryck för en för- vånande konservatism.
Det vill säga, de som komma fram med dem ha icke gjort klart för sig vad som i verkligheten för- siggår utan låta blott tankar, som de en Går arbeiderpartiet med på å gi slike garantier - og forsåvidt slår en bro over til de svenske og danske socialdemokra- riera och kommer att kunna sättas be- tydligt högre efter hand som teknikens möjligheter växa.
Det skulle därvid bli en möjlighet för alla att slippa bekym- mer för livsuppehället, varigenom ar- betslöshetens och Överhuvudtaget den nu- (Forts. å sid.
4.)
(Ur hennes nyutgivna skrifter).
* Massa eller mänsklighet av A n d r e a Andreen-Svedberg.
* Teater- och filmrecensioner av Sven Stål och Nils Simonsson.
* Sedlighetsdiskussion i Göteborg av E b b a Hugoson.
FOTVÅRD ..............................................................................
Rationell fotvård Syster Kungsgatan Elisabets 50, Fotvårdsklinik, III, hiss.
Tid pr tel. 205790. kI.
1 0 - 5 e. m.
TIDEVARVET Radikal Målmedvetna kvinnor eller lättlurade får?
politisk veckotidning.
REDAKTÖR: Carin HermeIin.
ANSVARIG UTGIVARE: Ada Nilsson.
Det beros på kvinnorna ..
De.
e upplysningsföredrag i folkhygie- lägg gör Göteborgs Handelstidning un- niska frågor, vilka anordnats i K. der rubriken I dag några reflexioner, som orsdagen den 26 oktober ägde ett stort opinionsmöte av kvinnor rum F.U.M:s stora sal i Göteborg av Fred- i sin innerliga och ömsinta utformning i Konserthusets stora sal, som var fylld rika Bremerförbundet, Göteborgs Mode- u t g ö r a ett värdigt komplement till d e bå- till sista plats.
Resolutionen var visser- rata Kvinnoförbund, Göteborgs Socialde- da föredragshållarnas förkunnelse.
De ligen mycket försiktigt formulerad, men mokratiska Kvinnodistrikt, Göteborgs- äro även ett adekvat uttryck för vad kvin- D e n 4 Nov.
1933. man kunde dock icke undgå att förstå att avdelningen av Svenska Kvinnors Vän- norna känt vid detta tillfälle, varför j a g det var en resolution mot nationalsocia- sterförbund samt Göteborgs Kvinnliga härmed överlämnar ordet till G.H.T.
lismen, d.v.s. mot diktatur och reaktion Diskussionsklubb och varvid professor Is- » Ett par läkare ha hållit ett upplysan- och för demokrati.
I resolutionen del- rael Holmgren belyste » Preventivfrågan » de föredrag i ett mycket viktigt och myc- ket ömtåligt ämne.
Vad de yttrade var togo alla politiska kvinnoorganisationer medan d:r Gerda Kjellberg redogjorde präglat av djup ansvarskänsla.
De togo utom höger och kommunister, vilket var för » Vårt ansvar inför fosterfördrivnin- så varligt och allvarligt på frågan, som naturligt, eftersom den innebär ett fritt gen », ha utom de sedvanliga referaten den förtjänade.
folk, som varken böjer sig i blind lydnad gett upphov till en del uttalanden i pres- En göteborgsk prästman anmälde ome- delbart sitt missnöje.
En annan har skyn- i någon form eller godtar att kvinnorna sen.
dat att instämma.
Till föredragen en del läkare och voro I den tyska a r b e t s t j ä n s t e n, sådan i praktiken räknas som icke-medborgare.
De båda läkarna utgingo från de fak- Att kvinnorna äntligen tagit politiken på riksdagsmän inbjudna bl.
a. prosten Per tiska förhållandena.
De Iäto de kalla den utformats under nuvarande re- allvar tycks överskriften över mötet, Pehrsson, vilken efter föredragets slut be- siffrorna tala.
Hur ser den verklighet ut, gim, h a r uppfattningen om arbetet Kvinnorna inför världskrisen, tyda på gärde ordet.
Denna anhållan måste ty- som dessa siffror giva talets torra form?
s o m en tvångsprestation — jämför- Det är inte roligt att se ned i den.
Det Likaså framgick att kvinnorna icke blott värr avslås, då diskussion var utom pro- lig exempelvis med militärtjänst - fordra demokrati, som innefattar alla grammet och herr prosten gick hem för ä r behagligast att slippa.
Men alla kun- tirat en påtaglig triumf.
Tendensen na icke slippa.
Och de som leva i nöd medborgares och plikt, utan även att att, som han sade, framföra sin kritik och smuts, i allt det elände, som last och rätt att betrakta arbetet som en den en- förkommenhet skapa, de äro icke hjälpta skildes skyldighet gentemot staten politiken bör vara grundad på rättens genom pressen.
makt.
med att andra slå dem och deras nöd ur är visserligen icke utmärkande för De ovannämnda spörsmålen ha så tankarna.
De äro icke heller hjälpta med Påföljande måndag ägde ett propagan- Tyskland ensamt.
Man s p å r a r dess många gånger ventilerats i Tidevarvets att man håller dem för ögonen en hög damöte för Nationella Ungdomsförbun- d r a g i många former, under vilka spalter att ett ingående referat nu torde och sträng lagtext.
Den som så gör, olika länder ordnat sin arbetslöshets- det rum med docenten Elmo Lindholm vara överflödigt.
De båda föredragen måste först och främst själv leva upp till hjälp.
Men s j ä l v a den yttre organi- från Lund som huvudtalare.
Hr Lind- mottogos av en allvarligt lyssnande pu- den standarden, innan han har rätt att sationen för arbetstjänsten i T y s k - holm formulerade skickligt sina trossat- blik.
Den fruktansvärda statistik som ställa kraven på andra.
Och hur många kunna säga sig vara berättigade att kasta land med upprättandet av arbetslä- ser, alla partier fingo sin beskärda del.
neddelades och som säkerligen endast den första stenen?
Hur många kunna ger under noggrant f a s t s t ä l l d a for- Han försvor sig varken åt höger eller delvis blottar den tragiska verkligheten, det, när de stå nakna intill märgen inför mer och militär disciplin, framtvingar vänster, fast man tydligen måste be Gud kunde sannerligen e j annat än stämma den Allseende, som de säga sig tjäna?
Men besinna ett ögonblick vad det vill genom sina överdrifter på ett särskilt bevara sig för hans » frihet », så som han åhörarna till allvar och eftertanke.
Man sätt ett ställningstagande till upp- förstucket berörde detta kapitel.
Det ä r måste då vara både döv och blind, and- säga att komma med höga etiska fordrin- gar till folk, som lever i snusk och elän- även uppenbart att den nationella ung- fattningen d ä r bakom.
En uppfatt- ligen talat, och i saknad av all intuition de.
Vad hjälper det de barn, som dessa ning, som lätt deklasserar de a r b e t s - domen över huvud taget icke räknar med dessutom, om man som prosten Pehrsson människor sätta till världen?
HåII för l ö s a till medborgare av sekunda s l a g, kvinnorna, vilket framgår av följande i skulle kunna avlyssna » jublande applådera ögonen bara ett enda konkret fall, där en en sorts samhällets f å n g a r, över vil- hr Lindholms föredrag: » Samtidigt ser i den sedvanliga korta applåd med vil- barnaflock växer upp i, vi höllo på att k a s kropp och s j ä l de arbetande ungdomen med harm andras egoistiska ken resp. talare avtackades.
Det roade skriva hem, men det ordet passar icke, i ett kyffe, där modern dricker och fulla medborgarna i » samhällets » eller mångsyssleri och den ser kvinnoemanci- och på samma gång överlägsna och med- karlar äro nattens gäster.
Predika att de » det allmännas.
skepnad, har rätt pationen skapa nya svåra hinder för fa- lidsamma uttryck som spred sig över de skall föra en sedlig vandel, ä r så allan miljebildning och unga mäns inträde i att bestämma.
uppfylld mot de barn som närståendes anleten, när herr prosten be- rättfärdighet För de a r b e t s l ö s a s j ä l v a ligger förvärvsarbete ».
gärde ordet, det gällde - må deras van- där bliva till och växa upp?
Om detta slog an måste man säga sig Är det något otillbörligt att draga kon- o f t a en så förlamande verkan i detta vördnad tillgivas dem - prosten Pehrs- sekvenserna av att kulturlivet avlägsnat långvariga stirrande p å en enda att svenskarna verkligen äro lättlurade son själv.
Hans ståndpunkt i dessa frå- oss så mycket från djurstadiet, att för- punkt, omöjligheten att kunna finna får.
gor är ju allbekant från riksdagsrefera- hållandet mellan man och kvinna icke arbete och d ä r m e d utkomst, att d e längre ä r bara det mellan en hane och en ten.
Han hör till de obotfärdiga, vilka förlora uppfinningsrikedom och an- blunda för verkligheten runt omkring dem hona?
En kvinna som bara bär på, fö- der och ammar barn kan icke hålla det passningsförmåga och i c k e ens m ä k - och för vilka dessutom dessa spörsmål andliga liv vid makt, som en personlighet ta åstadkomma tacksamhet över er- saknar personlig aktualitet, eftersom de tarvar.
Ja, det finns undantag, men ge- bjudet a r b e t e a v annat s l a g än förut leva skyddade under enkla och okompli- nomsnittet har så föga glädje av de strå- övat förvärvsarbete.
D ä r f ö r finns lande undantagen.
cerade förhållanden.
det o c k s å alltid folk, som utan att Och hur många unga ha den ekono- Domprosten G.
L j u n g g r e n säger sig miskt trygga ställning, att de kunna s ä t - s j ä l v a ha prövat arbetslöshetens svå- reagera på samma sätt som prosten ta ett flertal barn i världen?
Tala inte righeter, kan k o m m a med exempel Pehrsson och tar för givet att han här- om att ekonomien är en underordnad frå- på a r b e t s l ö s a, vilka inte tar emot ar- vid representerar en utbredd prästerlig ga.
Det påståendet ä r så fräckt san- bete som bjuds.
ningslöst, att det icke på god tro kan opinion.
D e t är tydligt att tvångsarbete Pastor Einar Wieselgren har såsom framställas.
Och kom inte och prata om självbehärskning i detta sammanhang, varken ur produktionens eller den styrelse skyn- ordförande i K.F.U.M:s när det skall talas allvar.
Begrunda de mänskliga utvecklingens synpunkt dat ta avstånd från lokalens begagnande siffror som de klandrade talarna lade har något verkligt värde.
Ställer för dylik upplysningsverksamhet.
(Det fram.
De ha med realiteter att skaffa.
man däremot upp emot detta d e s m å Utvecklingen går på detta område som är dock andra gången på ett Ar, som härdar f ö r skapande verksamhet f r å n abortfrågan avhandlas inom dess väg- på andra sin gång, oberoende av protes- ter och förnumstighet.
Dess egna kraf- s.k. a r b e t s l ö s a, som t. e x.
Hemgår- gar.)
ter verka.
Det är sannerligen icke lätt darna i Stockholm, Norrköping och Men pastor Bolinder i Sandviken, där- att vara människa.
D e t ingår i v å r t v ä - annorstädes, där a r b e t s g l ä d j e, upp- borta på den mildare Ostkusten, känner sen, som ä r ett, denna oupplösliga och finningsrikedom och fördomsfri in- ingen annan grundlag i kristendomen än oskiljaktiga förening av skröplighet och ställning till olika yrken f å r g ö r a s i g kärleken, fattad som ansvar för medmän- höghet.
Vi Iörlåta oss alla själva och göra det gärna, men vi ha så svårt att gällande, måste man ställa s i g den niskorna.
Och han uttrycker till slut all- förstå de andra.
frågan: deles riktigt kvinnornas syftemål med Lätt är dock att finna den advokatyrens V a d skulle i c k e kunna utvinnas av denna upplysningsverksamhet, när han lilla spång, som begagnas av förklarin- all denna samlade lediga tid, om säger: Det är ej samvetslöshet, vi skola gen till att de döma högmodigast och den skräckfyllda, förlamande a r b e t s - eftersträva utan en ökad samvetsömhet självsäkrast, som ha till yrke att företrä- da kärlekens religion., lösheten kunde vändas till frivillig på det sexuella området.
Göteborg den 27 okt.
1933.
» arbetslöshet »?
Med anledning av alla dessa pressin- Ebba Hugoson.
D e t t a skulle — i enlighet med den t a n k e g å n g, vilken framföres i arti- keln av Johannes Hohlenberg på a n - nat ställe i d a g e n s nummer - inne- b ä r a rätt till tryggat om ock knappt tilltaget existensminimum f ö r den s o m frivilligt g i c k ut ur arbetskon- kurrensen f ö r att ä g n a s i g åt ett ar- b e t e eller en utbildning, f ö r vilken han eller hon a n n a r s icke kunde fin- na tid.
Vi tro icke att anslagen f ö r » a r - betslöshetsunderstöd.
på detta s ä t t skulle behöva ökas.
Men kvaliteten a v de » arbetslösas » arbetsprestatio- ner skulle med säkerhet enormt hö- jas.
T Frivillig arbetslöshet.
Sven Stål: Vasa-Banken.
ia Gröna Hissen och Rock-Filips repeterad och knappast det.
J a g har för tambur smög sig Gösta Ekman in mycket beundran och respekt för teaterns i Verneuils lustspel » Banque Nemo ».
Re- övriga artister och jag skäms å deras entréen hade något av bakväg över sig vägnar över vad j a g behövde bevittna.
och denna air behöll skådespelaren sedan Av lustspelets sju bilder kunde Ekman genom alla tablåerna, v i l k a likt Folkans med någorlunda säkerhet de tre första, grovt tillyxade skådespel av fordom, alla på ett ungefär de två efterföljande och ståtade med ett särskilt förklarande namn.
inte alls de två sista tablåerna.
Det var Upptakten påminde annars något om rena skandalen att se honom göra entré parisisk förstad: E t t hyggligt litet kafé med rollhäftet och pjäsexemplaret i hand med biljard, ingredienserna till verklig och när den verkliga satiren och ironien atmosfärkonst fanns där - obegagnade skulle göra det verneuilska lustspelet till och i denna miljö gjorde favoriten sin en bitande tidsmålning, då kunde huvud- bejublade entré.
Jublet hann man aktören inte hålla isär trådarna och blädd- med att räkna som förhastat ju längre rade förgäves efter namn och summor i pjäsen drogs ut.
Numera ä r det svårt a t t sin stora bok.
enbart genom lyssnandet avgöra vilken T a c k vare Uno Henning blev kvällen roll Ekman spelar.
P å de sista tre åren en upplevelse de stunder han var inne på har han lagt sig till med en privatvokabu- scenen.
Skådespelaren hade med hull och lär, som då och då utökas med ett loge- hår krupit in i ett nytt skinn och mejsla- populärt uttryck och sedan gäller det, de stycke för stycke ut en gripande tragi- a t t med den nya rollens konturer på ett komisk figur ur materialet till sin bank- ungefär uppritsade fylla i alla oväsent- kassör Larnois.
Hans mask var kuslig ligheter ur egen fatabur och snappa upp och de stickande, lurande ögonen, som resten ur sufflörluckan.
Tyvärr förväx- då och då förlorade sig i blank dumhet, lar skådespelaren rätt ofta vad som är pointerade både skådespelarens egna och väsentligt med det som är av mindre be- de andras repliker.
Den hårda lärotiden tydelse och rätt ofta får aktsluten en häp- Henning haft visar sig med varje ny upp- nadsväckande slutkläm.
gift ingalunda ha varit förgäves.
Han Det borde snart vara en offentlig hem- kan snart yrket grundligt och de konst- lighet a t t Ekmans storhet nått det stadiet, närliga resultaten låta inte vänta på sig.
då han anser sig själv ha rätt att upp- Blir pjäsen en framgång, beror detta ute- höra med att arbeta och lära sig läxor.
slutande på Henning.
Det bifall han fick Han tror sig fullvuxen, och dessvärre för sin tolkning hade en spontan klang.
vuxen alla situationer, och den dyrt be- Det ä r mig en särskild glädje att konsta- talande publiken får se på hur han hit tera hans framgång - jag har hört till för bit trasar sönder, inte enbart sina de envisaste tvivlarna och hårdast pockat sujetters arbete och författarens verk - på en fördjupning.
I mindre roller hade ensemblen tillfälle men vad värre är, sitt eget konstnärsskap.
Herrar kritici i de dagliga tidningarna, de att visa sina bästa sidor.
Hugo Björne där folkets öron hava, sitta lugnt och se hör till den arten artister som åren skän- p i och bedöma ifrån en kall, oförstående k a en dämpad innerlighet.
Hans teknik och många gånger enbart välvillig stånd- förenklas och med de obetydligaste små punkt.
Har det inte gått tipp för våra tea- hjälpmedel trollar han fram livslevande terdömande män och kvinnor att vi hjälpa äldre herrar.
Alltsedan » Högre Skolan », till att underminera vår nations störste nu där han var genialt charmerande, har han levande sceniska konstnär?
Vi gagna ho- inte visat en rollstudie som inte varit lö- nom inte genom att framhålla hans d i g och direkt vädjande till åhörarna.
charme, den har han levat högt och far- Han går förnäma vägar inom sitt konst- ligt på länge nog.
Vi gagna honom inte närskap och han är obetingat en värde- genom att prisa hans teknik, den har full tillgång för den teater han tjänar.
han slitit på så länge.
att den snart ne- Hjördis Petterson har nått därhän att k a r att tjänstgöra.
Ekman hör uppford- hon rår på sin ungdom och kan med över- ras till att ta sig själv i manken, kon- tygande sanning gestalta medelålders da- centrera sig på sitt arbete och dra ett mer av varierande samhällställning.
I tjockt streck över det förflutna.
Som gam- » Middag klockan 8 » var hon förträfflig mal vän till Ekman och som beundrare och här i » Banken » gör hon en levande av hans konst anser j a g det för min plikt liten studie av bankdirektörens bedagade, a t t protestera - inte vädja.
Vänd om men amorösa fru.
Måttfullt och äkta.
Sture Lagerwall hade också en lyckad medan det är tid!
Återvinn självrespek- ten och bygg nytt över det gamla.
Har kväll som personalchefen Biscotte.
Fru man en gång haft hela folkets kärlek hör Tutta Rolfs insats i lustspelet bör en mo- deexpert bedöma.
Hon kysste ned ridån det skänka en svag man karaktärsstyrka.
F ö r min personliga del kommer jag ej att sju gånger och hade världens mest för- ännu en gång finna mig i a t t behöva vånade ögonpar.
D e rätta betoningarna sitta och höra på en pjäs som är halv- hördes ligga latenta bakom hennes V - Ett notvarp På biograferna.
A t t se om Gösta Berlings Saga efter 1 0 år ä r sanneriigen inte bara att uppfriska minnet av denna film från vår stormaktstid på inspelningens område.
Att det är någonting helt annat beror dock inte i minsta mån på de små moder- niseringar som gjorts och som lika gär- na kunde varit ogjorda.
Aterseendet med- för kanske först och främst ett konsta- terande a ", vilket lyckligt grepp det var att föra fram förstklassiga, tränade skå- despelare och skådespelerskor, ja kultur- personligheter, på duken.
Numera äro stjärnorna - n. b. de utländska, ty några stora svenska filmdramer göras j u tyvärr e j f. n.
- enbart filmstjärnor, direkt in- burna från gatan för sina fagra anletens skull.
Men hur intressant och uppfris- kande var det e j att se Gerda Lundequist och Lars Hanssons verklighetstrogna ty- per och mogna spel, för att nu nämna en representant från vartdera könet i den sällsynta homogena ensemblen.
För- handsreklamen hade naturligtvis sysslat mest eller nästan endast med » det peku- niärt intressantare » ämnet Garbo i en ungdomsroll.
Det var också onekligen roligt att se hennes första steg på film- tiljan, hon hade en ungdomlig charm, som helt var glömd, eftersom den för länge sedan förbytts i en mogen skönhet, och hon röjde onekliga anlag, som voro roliga att studera.
Men någon huvud- figur var hon då ä n n u inte, i den sam- lingen, fastän Stiller med sin skarpblick givit henne en av huvudrollerna - för att föra henne ett steg framåt.
Vidare intresserar filmen i hög grad såsom en slutuppgörelse med alla de många biografbesökare, som för ett år Andrea Andreen-Svedberg: en som i somras reste genom Tysk- land tog med sig hem ett oför- glömligt intryck - ljudet a v trummor- sedan eller två fördömde talfilmen och sade sig tro på stumfilmens övertag, allt av purt vanetänkande.
Hur löjligt före- föll det oss ej nu att se Lars Hansson stå En sång till Dig är verkligen en sång, men heller inte nämnvärt mera.
Den kände hjältetenoren Jan Kiepura har lyc- kats få sjunga sina filmpartier under så pass goda upptagningsförhållanden, att hans ibland riktigt vackra, men ibland alltför banala och effektsökande silver- toner blivit nästan njutbara genom ljud- dosan.
Han är samtidigt en sympatisk filmaktör genom sitt öppna och okonstla- de väsen.
Handlingen är dum, åtminsto- ne för svenska ögon.
Den kvinnliga stjär- nan, Jenny Jugo, utsätter plötsligt sin förste fästman, en dittills framför andra föredragen, respektabel kompositör, för en oförskämd och absolut omotiverad be- handling.
Sedan visar hon offret nr 2, storsångaren, ingenting annat än nyck- fullhet och ovänlighet, men blir » natur- ligtvis » ändå högt älskad av honom och därtill av en 3:dje, operachefen; allt för sitt - efter mellaneuropeiska begrepp - vackra ansiktes och sin ståtliga figurs skull.
Om filmen inte egentligen är se- värd, så är den i stället onekligen hör- värd.
Ett trummande av detta slag irriterar den ovane - det påminner om skildrin- gar av fester hos Afrikas primitiva folk- stammar.
Och säkert är trummandet i Tyskland som i Afrika en handling med en medveten avsikt: avsikten att trötta ut allt motstånd, a l l tanke och skapa fram en enhetlig, likriktad, bedövad massa.
Massan är ett urgammalt begrepp i de levande varelsernas historia.
1 en pri- mitiv tillvaro har ett liv i massa, såsom hjord, betytt oerhört ökade skyddsmöjlig- ej.
Så länge hela den vakna tillvaron går å t för att samla föda och hålla fien- den på avstånd är massan en god tillva- relseform.
Och det visar sig än i dag att i nödtider, då kampen för brödet och kampen mot fiender bli allt uppslukande intressen, så finner människor sig i att svetsas samman i en massa.
Men en fara och ett lidande blir mass- tillvaron i samma mån som en levande varelse - människan - nått fram till förmåga av självständigt tänkande, för- - Bag arstugan • Om vi nu ska ta allt det bästa först, så kommer Stiller flyter Don som god tvåa.
Där är det också ovanligt nog skå- despelare som uppträda, fastän kanske mest » födda » och t. o. m. senfödda så- dana.
De tåla att ses nära håll, @ ' - ' ' ' okonstnärliga replikföring och när hon en gång gjort bekantskap med skådespe- laryrkets lärdomar och allvarliga mödor, då är det inte omöjligt att hon kan bli en aktris.
utan • på predikstolen och stumtala under långa stunder.
Den som vill se en svensk elitfilm och ha en verkligt intressant och även ro- ande filmkväll bör sälla sig till den stora anges på det ställe, där hjältinnans gam- GÖTGATAN skara, som pliktskyldigast går dit för att se Greta Garbo som nybakad.
Sörmans Thé uppskattas av alla finsmakare.
Endast en kvalité.
Den bästa.
¼ kg.
blyförpack- ningar Kr.
4: -.
52 .. .. 33390 S Ö R M A N S REGERINGSGATAN 4 och HAMNGATAN 8 STOCKHOLM Leksands Bad- och Kuranstalt är iitrustad med alla badformer enligt Skodsborgs metod.
Helinackordering, även diet, emottages året runt.
Enskilt rum pr dygn 9:50, delat 8 kr.
Obs.
inklusive behandling.
onödigt som skyddsmetod, eftersom ar- rens historia.
Om den första personlig- det » mycket mer sensationellt att vara ten människan suveränt behärskar jor- den.
Det är onödigt för prestationsför- mågan, eftersom människan uppfunnit maskinerna att göra massans arbete.
Vill na.
Trummor hanterade på ett sätt som ingen vanlig mili- man inte är van vid tärmusik.
Endast trummor möjligen åt- följda av en enslig piccolaflöjtton.
Trum- mor utnyttjade med maximum av intensi- tet och utan uppehåll och vid alla tänk- bara tillfällen.
Ljudet gav intryck av cerade tid är dock utan tvivel - ledaren.
rar måhända varför de kristna e j slutit ändlösa härar på marsch, fast det kanske varande krig har varit massornas verk.
E t t liv i massa har fördelar.
Har det I en primitiv tillvaro tvingas ledaren att upp som en man till skydd för den en- när man såg efter bara var 25 pojkar och flickor på väg till en gymnastikfest.
faror?
I en primitiv tillvaro egentligen ta alla massans risker och att ta dem skilda människans rätt och integritet.
- - V i d Nilens strand är i de allra flesta avseenden en motsats till Stilla flyter Don.
Den verkar alltigenom Hollywood och kulisser.
Naturligtvis var Ramon No- varro lika bra som vanligt och sjöng nu också sympatiskt och trevligt.
Men man kunde ha nått de mål, man eftersträvat med filmen, utan att nödvändigt behöva låta honom vara så infernaliskt lögnaktig och tjuvaktig frän början till slutet.
Trots dessa egenskaper vinner han till sist sitt mål, den sköna och rika amerikanskan, och allt går honom väl i handom så långt man kan följa honom.
Lyckligtvis ä r li- vet inte sådant, och lyckligtvis verkar fil- Extas har placerats på elite-teatern, men även i övrigt absolut oäkta.
Stureteatern, men är knappast förtjänt Nils Simonsson.
av denna ära.
Misstaget kan nog delvis förklaras - ehuru ej försvaras - genom att den lär ha innehållit så mycket mera av » formernas skönhet » i n n a n den blivit klippt för svenska förhållanden, att ut- landsreklamen varit stark och verkat loc- H O R N S G A T A N 37, Tel. Söd.
7000 kande.
Handlingen i denna tjeckiska film F O L K U N G A G A T A N 65,,,, 73 37 heten vet vi lika litet som vi vet om den första människan.
Vi vet däremot att västerlandets filosofi och religion utfor- mat personligheten med klarhet och skär- någon säga att massan måste bibehållas pa.
Intressant är härvid kristendomens En tillvaro i massa erbjuder inte bara för a t t bevara i världen tålamod, för- inställning: å ena sidan står personlighe- fördelen av ökade skyddsmöjligheter mot måga av lydnad och uppoffring, så svara ten, den enskilda människosjälen, i för- fientliga arter: det finns dygder som trivs vi att dessa dygder numera höra fostras grunden, å andra sidan betonas starkt människans hjälplöshet.
Man arbetar i masslivets hägn - värdefulla egenska- och e j tvingas fram.
och från Massliv ä r för människor en fara.
Det med motsättningen synd-nåd per såsom lydnad, självuppoffring, tåla- mod.
För människans vidkommande ha kunde rent av tänkas att en fulländat ge- den utgångspunkten finns det förståelse lydiga massor dessutom varit förutsätt- nomförd massexistens skulle hämma all för konstellationen ledare och undergi- ning för prestationsförmåga i stor skala: vidare utveckling, såsom det för långa ven massa.
Denna kristendomens dubbla forna t i d e n palats och fästningar, kate- tider skedde med bien och myrorna!
Den inställning förklarar måhända de kristnas draler och kungagravar och alla hittills största faran för massan i vår kompli- brist på sammanhållning just nu, förkla- Massa eller mänsklighet D,,,, na osminkade.
Filmen bekräftar inte ha- ra att ryssarna äro goda skådespelare utan också att de äro stora barn, snara till skratt och till vrede snara till dans och till slagsmål, till skvaller och uppvig- Iing.
Ingenting verkar i denna film för- konstlat, tvärtom allt en äkta skildring av dessa fattiga, efterblivna människor på gränsen mellan Asien och Europa.
Fil- rnen är i hög grad sevärd.
le erfarne fader säger till henne: Jag har aldrig lyckats komma att förstå mig på sådana kvinnor som din mor och dig.
Nyckfullheten, som alltså även här blivit filmmotiv ä r stygg, omänsklig, envis I allra sista ögonblic- och ihållande.
ket kommer visserligen en liten rätsida genom att ett dåligt samvete i förening med fortsatt nyckfullhet domer henne till framtida ensamhet, samtidigt som hon hinner begå en sista oförrätt mot sin ut- korade och vunna man.
Tidigare - då första bekantskapen gjordes har hon av nyckfullhet och missuppfattning sla- git honom brutalt i ansiktet, då han efter hennes olycksfall sprang fram och för- sökte vrida hennes skadade fot rätt igen.
Men när hon sedan infinner sig hos ho- nom, visar det sig naturligtvis att han älskar henne djupt och genast är beredd att taga henne till följeslagerska genom hela livet, därför att han ett ögonblick hållit i hennes fot och även sett hennes vackra figur, kläder.
- Alla kritiska åskådare och på » Sture » skulle man ju ha rätt att vara kritisk - skaka på huvudet titt och tätt å t » förljugenheten ».
Kunde inte S. F. just för denna bio Iita lite mindre på den utländska reklamen, som vilselett så många gånger, och låta en pålitlig svensk få se filmerna, innan de förvärvas för denna scen?
omväxlande hjälte och syndare än att vara en hel människa, som med ett leen- de accepterar det gudomliga vemodiga människolivet i all dess absurditet ».
I denna dag är många av oss färdiga att avsvärja mänskligheten till förman för massan.
Det hörs från skilda håll röster som förkunnar att den enskilda individen e j duger som utgångspunkt för samhällsarbetet.
Ar vi inte då som barn, när de slänger undan sin finaste nya leksak oanvänd?
Inte många år har gått sen vi började försöka räkna med mänskligheten.
Några få år har gått sen en större del av värl- dens arbetare fick en arbetsdag, som ger tid över för mänsklig tillvaro.
Till och med hos oss finns det alltjämt en mängd V å r kultur uppammar i själva verket människor som lider allt för stor brist på mer än någon annan.
Inte bara den star- kaste utan också den uthålligaste, den massinstinkter genom det starka fram- det nödvändiga för att orka tänka på att modigaste, den vaksammaste, den mest hävandet av motsatsen mellan gott och vara människor.
försakande - den bäste, blir ledare.
I ont.
Ur denna motsättning springer näm- Det skall villigt medges att vi männi- en modern tillvaro finns det inga som ligen en förkärlek för det heroiska och skor e j alltid är förtroendeingivande.
Vi helst garantier i denna riktning.
Snarare när det gäller heroism är massan an- är ofta dumma och elaka, trångsinta och När skalden säger, » driv oss själviska.
Och den största svårigheten tvärtom.
Den som i vår tid söker under- vändbar.
trycka människon förmåga av tanke och samman med gisselslag och blåaste vår ligger ändå inte i de små människornas initiativ för att få bli en likriktad massas skall knoppasa, så låter det ståtligt, möj- svagheter - mest ödesdiger är de mäk- ledare, visar sig redan därigenom sakna ligen ä r det t. o. m. sant.
Och när vi tigas ofullkomlighet som människor.
I väsentliga förutsättningar såsom ledare ser ynglingarna, som faller i hopar över av människor.
Under en sådan ledare varandra, genomskjutna, så känner vi att heter.
Man tänker gärna på urtidens måga att handla på eget ansvar, blivit en löper massan oerhörd risk att utsättas detta ä r sublim mänsklighet.
Icke desto mindre är hetsen fram mot heroiska dåd ståtligaste växtätare, på väldiga, fredliga individ med en egen personlighet.
På det- för stora, meningslösa lidanden.
Den mänskliga personligheten är i mot- ett brott mot mänskligheten.
Men tyvärr mammuthjordar såsom ett ädelt exempel ta stadium av utvecklingen har också är masslivet förlorat sin betydelse.
Det är sats till massan ett sent begrepp i natu- - som det med djup sanning sagts på en massa då den är som bäst.
- vår invecklade värld är den dugligaste sällan osjälvisk.
Om varje geni vore ett helgon, så skulle det gå bättre.
OSS mycket Trots alla våra svårigheter gäller det för oss att nu tro på människornas möj-
hop saker, som kanske äro orimliga el- ler som vi alldeles icke gilla, men själ- va det sprudlande livet i denna frukt- bara natur väcker till liv hos oss själva en hel mängd förut sovande tankar och känslor.
av till krympling?
Om våra levnadsför- hållanden äro sådana, att vi icke kunna frigöra oss från jäktet, låt oss då bära det som ett lidande.
som ett martyrskap.
men låt oss åtminstone inte berömma oss av vår olycka, inte tro, att det är vi, som äro de riktiga, normala män- et är ju tydligt att dessa förnyan- kastat oss in niskorna!
Och i virveln, är det låt frivilligt, oss då som minnas vi att äl,en ett frivilligt slaveri sätter för- D e t moderna a r b s j ä kt e t.
D et Av Anna Sandström.
N ä r jag f ö r en tid sedan läste en samling brev, växlade mellan den berömda Rahel Levin och hennes ung- domsvän Daniel Veit, blev jag i högsta grad frapperad av den olikhet, som rå- der mellan det släkte, som levde under denna tid, den tyska litteraturens och det tyska snillets guldålder och vår egen tids människor.
Vi / kcn ro vilade icke över dem, som skrivit dessa långa brev!
Hur ha de icke givit sig tid att mejsla ut tanken ändn in i dess finaste nyan- ser!
Vilken aktning och vilket intresse för allt andligt, for sådant där icke- nyttigt, för vilket vår tid endast har ett hånlöje eller en axelryckning.
Den frå- ga, som de ständigt göra varandra, är icke: vad har du nu uträttat?
- utan: säg mig, vad har du tänkt, varmed har du utvecklat dig, vilka djupa intryck har du mottagit?
För oss åter står själva a r b e t et som den första plikten.
Hos alla tän- kande och allvarliga människor i vår tid hor detta krav etsat sig in i samve- tet som kanske intet annat.
Det skulle vara intressant att veta, när och var arbetets idé först trädde fram med den- na bjudande makt.
- - - Att det var en stor och fruktbärande idé som här bröt sig fram, är ju utan all fråga, och den b e h ö v d e ju icke nödvändigt strida mot flydda tiders ideal - den fulla harmoniska utveck- lingen - t y arbetet är nog ett av de bästa medlen att utveckla till full mänsk- lighet, och till och med ett ganska spe- cialiserat arbete kan verka f ö r detta mål.
Men - ack, ett stort sorgligt m e n!
- det moderna arbetet drives o f t a de livsintryck, som vi behöva, i riklig mängd kunna tillflyta oss genom k o n s t e n.
Detta är så solklart att det knappt behövde nämnas, om det icke nu f ö r tiden hade inträtt en högst ona- turlig skilsmässa mellan det sköna och det s. k. nyttiga arbetet.
De som ar- beta för det nyttiga anse ofta, att den tid vore helt och hållet bortkastad, som de skulle ägnB åt en konstnjutning, och de understödas häri av allmänheten, som tyckes anse: prosan, allvaret åt de nyttiga; poesien, skönheten åt de nju- tande.
, llt arbete förutsätter två lika vik- tiga moment.
Det första: u p p - g ö r a n d e t a v p 1 a n e n, prundrit- ningen till det hela, utfinnandet av de ledande idéerna.
Det andra: u t f ö r a n- d e i.
Detta .senare kräver energi och uthållighet, förmåga att övervinna mot- stånd m. m.
Men det första momentet är det finaste, ömtåligaste, det är ar- betets egentliga genesis: Här gäller det produktivitet, fantasi, innerlighet, ja i viss mening gäller det alltid inspiration.
Hur detta moment förlöper, det beror på den arbetandes hela sinnesförfatt- ning.
Det första villkoret är en viss kontemplativ s t i ll h e t.
Mon isolerar sig med tanken på sitt arbete.
man glömmer allt omkring sig, själen stän- ger in sig i en hemlighetsfull itfe-u- tête med sin uppgift.
Belöningen för denna hängivenhet blir » idéerna », d e sinnrika uppslagen.
Men detta egendomliga tillstånd får icke vara länge.
Idéerna bära sig ofta &amp; som barn, de leka kurragömma.
Så länge man ihärdigt springer och le- tar efter dem hålla de sig så tysta, att de knappt draga andan, men när man till sist tröttnar och likgiltigt vänder sig om f ö r att gå ut ur rummet, då ropas det: här är jag!
På samma sätt, när man tror att fiskafänget f ö r dagen är slut och beslutsamt kastar sig in i an- dra tankar, andra sysselsättningar, då ropar mången vä [kommen idé plötsligt sitt glada: här är jag!
Försöker man däremot att dra ut det kontemplativa stadiet i längden, då förfaller man till den arbetsfientliga stämning, som he- ter » sudd ».
A äblet sätter sin prägel också på l ä s n i n g e n.
Man har inte tid att läsa mycket, men man måste ju följa med sin tid, och så nöjer man sig med det » aktuella » årefs romaner årets dra- mer årets broschyrer.
Några i hast och fläng uttalade tämligen stereotypa om- dömen om dessa de allra färskaste lit- teraturföreteelserna höra också till den stående vjäktkonversafionen,.
Att låta sin läsning bestämmas av det som händelsevis kommer ut, är lika dår- aktigt som att aldrig äta annan mat, än den som händelsevis bjudes ut vid ens dörr.
Den som verkligen vill vårda sitt intellektuella liv och sin arbetsför- måga, skall finna uträkning vid att ut- kora några vissa älsklingsförfatfare sak samma om de höra till nutid eller forntid med vilka han kan umgås som med vänner till vilka han i vnrje nytt skede av sitt liv, efter varje ny livserfarenhet kan vändfl tillbaka med den frågan: haven också erfarit detta?
vad sägen I om detta?
Till sådana umgängesvänner passa bäst de s t o r a och de s t ö r s t a författarna.
Som en persons läsning i högst vä- u intensivare man förstår att hängiva sentlig grad bestämmer hans själsinne- denna stilla begrundning, dess håll, skulle individualiteterna bli myc- mera f å r arbetet en personlig prägel, ket mer utpräglade om vnr och en på men dess mera känner själen sig liksom detta sätt hade sin alldeles särskilda utsugen, längtande efter o m s ä tt- vänkrets av ä / sklingsförfattare.
Man n i n g och n ä r i n g.
Den bästa närin- skulle bli intressantare både f ö r sig J,, &amp;, på ett sådant sätt, att det arbetet förkrymper så vanställer ör j ä k- sig in Det som t e t.
I Rättelse: notisen om Medborgerlig ungdomsun- dervisning i Tidevarvets förra num- mer förekom ett tryckfel.
Där stod bland undervisningsämnena » bärande ideer un- der olika ärhundraden, judefrågor » etc. Skall vara bärande ideer under olika är- hundraden samt nutidsfrågor.
ligheter att tänka och handla på eget an- svar.
Kan vi inte göra det, så drives vi till den gottköpslösning som masslivet er- bjuder, d. v. s. vi drivs mot mörker, till- bakagång, oöverskådliga lidanden.
T r o på mänskligheten betyder i detta sam- manhang en tillit som man vågar handla efter, och det måste vara ett förtroende utan inskränkningar.
gen är intryck av friskt personligt liv, men av något, som är o l i k t mitt eget; endast därigenom blir det omsättning.
Om jag talar med en skomakare som berättar om sitt arbete, om hur han uppfinner den ena förbättringen efter den andra för att göra sina skodon full- komligare, då kan detta vara en veder- kvickelse f ö r mitt arbetströtta sinne.
På samma sätt om hans hustru beskriver hur hon har gjort der eller det f ö r att bättre ordna sin hushållning.
Varje människa, med vilken vi umgås, verkar antingen höjande och stimulerande eller - svariga människor, eller » kvinnor duger bara på vissa arbetsområden ».
Sådana inskränkningar i vår tro på mänsklighe- ten lämnar fältet fritt för ytterligare un- gänget med människor, till vilkas egen- domliga begåvning det här att överallt finna uppslag och anknytningspunkter; en sådan människa kon påstå en hel talar med sorg och medlidande om de kroppsarbetare, * * Saken har också en annan sida som är baka l a g kooperativas mjöl.
Det ar förmalt på ett rätt, som endast en modern storkvarn kan göra - ett utomordentligt bak- mjöl kooperativas mjöl V " - som på verk och gärningar stode litet glesare man höra sådana uttalanden som att tek- i vårt liv, men vore litet mera välska- niken bör hållas tillbaka, a t t staten bör sätta stopp för dess utveckling och så- Men besinnar man väl, att det &amp;, - fullt pade, och lämnade litet mer blommor ledes sörja för att människorna kunna få mellan sig, Vore det icke bättre ?.
ut lika sorgligt, när ett andligt yrke, fortsätta som hittills a t t slita ut s i g i bedrivet med jäkt, sätter ensidighetens (Ur Anna Sandströms skrifter, smutsigt och nedbrytande arbete i stället prägel på själen eller gör henne rent Stockholm 1933.)
för att låta maskinerna arbeta.
De allra flesta tro att det mekaniserade arbetet vid en maskin är nödvändigt för a t t hind- människorna i en helt annan utsträck- ra en människa från att ledas ihjäl eller ning än förr ställas inför nödvändigheten på a n n a t sätt gå mot moralisk upplös- att själva bestämma sitt arbete, att vara ning.
Men detta är att hysa alltför ringa sin egen arbetsgivare.
Detta är ett spörs- tankar om människans möjligheter.
mål som näppeligen ännu ställts upp på allvar.
På sin höjd har man varit med- Vore arbetslösheten något som veten om det demoraliserande i den på- man frivilligt kunde vä1ja, tvungna ledighet, som arbetslösheten medför, och använt detta som ett argu- då skulle den skapa möjligheter för en lika viktig och som man kunde formule- ment för a t t snarast möjligt få den » av- andlig utveckling som vi under nuvaran- r a så: skaffad, och så återgå till normala för- de förhållanden omöjligt kan ana.
Häri hållanden.
Men har e j förstått a t t man ligger den egentliga uppgiften som ter s i g För så vitt det för ett stort an- här står inför en situation som ingen som ett ekonomiskt problem blott därför makt i världen kan ändra eller avskaffa.
att man ännu icke förstår dess verkliga tal människor icke ä ' plats i pro- Det blir icke blott så att de nuvarande natur.
Man behöver e j oroa sig för a t t duktionslivet, icke finns arbete i arbetslösa icke komma i arbete igen, utan alltför många skulle välja en sådan frukt- vanlig bemärkelse, varmed skall allt flera månniskor komma a t t bli hän- bar ledighet och att det icke skulle bli visade till a t t skapa sitt arbete själva, händer nog för det materiella arbetet.
T y de då fylla sin att själva föresätta s i g uppgifter utan flertalet människor kommer i alla fall tills Detta problem ä r av ännu mer genom- att någon annan säger till dem: detta vidare a t t föredraga den större materiella gripande a r t än det första, som i det vä- skall du göra, så och nu skall du göra välfärd som kan uppnås genom arbete.
Och de arbetslösa få ju sitt uppehälle sentliga är ett praktiskt organisations- det.
spörsmål.
Vi stå här inför något som Detta nu kräves, är något som också nu, även om det ä r knappt tillmätt griper djupt in i månniskornas själsliv hittills endast de fria konstnärerna ha och gives dem på ett sätt som är både och som betecknar ett nytt steg i det känt till och kunna.
En målare eller för- mänskligt och ovärdigt och absurt.
Det mänskliga medvetandets utveckling.
Det fattare måste - bortsett från de få till- gäller blott att se vad som ä r kärnpunk- ställes här nya krav på människorna, som fällen d i han får beställningar utifrån - ten häri och att inrätta förhållandena så fordra att erkännas och uppfyllas och själv giva sig en uppgift och ställa för att de kan visa sitt rätta ansikte.
som det icke längre Ar någon möjlighet sig ett mål, övervåga medlen och kunna Stockholm 1933 att blunda för.
Kravet består däri att verkstålla arbete och disponera sin tid, Zetterlund &amp; Thelanders Boktryckeri-A.-B.
Ar arbetslösheten endast av ondo?
dantag, tills vi står där med tro på leda- ren och förakt för massan.
(Forts. fr. sid.
1.)
Detta självförakt kan vi hoppas undgå tida mänskliga existensens värsta tryck endast genom att i ord och handling be- komme att bortfalla.
Att skapa lika vill- ' kor för alla utöver detta minimum ligger känna vår tro på mänskligheten.
Ingen utanför möjlighetens gräns och är e j hel- har ännu formulerat ett sådant credo.
Vi ler önskvärt.
Men för att en sådan ordning skall bli får säga med enkla ord: Vi tror på möjligheten av ett vrrdigt och möjlig är tvenne betingelser nödvändiga.
För det första måste den privata ägan- behagfullt mänskligt samliv.
derätten till all egendom, till produktions- Vi tror att inga månniskor födas endast medel, jord och kapital ändras på ett så- för att lida och offra.
dant sätt att det privatkapitalistiska vinst- Vi tror att vi födas för att leende hjäl- begäret, vanan att i det ekonomiska livet pas åt att bära livets bördor.
blott s e en slags jaktmark, där den en- Vi tror på tankefrihet och på ansvars- skilde söker tillskansa sig så stort utbyte medveten yttrandefrihet.
som möjligt, omöjliggöras.
Men lika vik- Vi tror att det år m ö j l i g t att uppfostra tigt är det att egendomsrätten över dessa en ungdom som känner sitt viirde och ting e j enligt de socialistiska teorierna sitt ansvar som personligheter.
övergår till staten, ty detta skulle betyda en kapitalism av ännu mera aggressiv och Vi tror på mänskligheten.
ödeligpande art än den privata.
Andrea Andreen-Svedberg.
Man småflickorna Den energi som är nödvändig för a t t planlägga, föra igenom och avsluta sitt verk, måste han hämta från sig själv utan a t t det från någon annan ställs något krav härpå.
Det fordras en hög grad av självdisciplin och stor förmåga till kon- centration för att kunna genomföra detta, att alltid yara sysselsatt och få något verkligt ut därav.
Många som ställts in- för en sådan uppgift ha Ynkligen stran- dat.
Men inför denna uppgift ställas människorna nu i vidaste utsträckning.
Det fordras av dem att vara istånd a t t själva g e sitt liv ett innehåll och fylla den tid som e j längre W P t W e s av ar- bete.
I verkligheten är xarbetslöshetenp ett fritidsproblem.
Men människorna av i dag äro dåligt rustade att möta dessa krav.
All upp- fostran och undervisning är lagd så, a t t den skall förbereda barnen a t t passa i n i former som är bestående, men där de em har e j sett en av dessa risiga, flesta av dem aldrig torde komma att få någon plats.
Genom d e n n a uppfostran otrevliga barrskogar, där träden stå så tätt, så tätt, att intet av dem fått ödelåggas de anlag, som skulle göra det tillfälle att utveckla sig Torra och gul- möjligt för dem att ständigt h å l l a s i g aktiga hänga grenarna, marken är na- unga och rörliga i anden, och följden blir ken och har.
Alan f å r intet intryck av att de senare i livet icke kan undvara vart trä i sänder, man ser endast ma- fasta ramar för sitt arbete och liv.
Men det krav som ödet och utvecklingen nu terial till en mängd kvastar - nyttiga ställer på människorna är en inre kraft ting f ö r resten.
Det finns en annan som - oavhängig av yttre förhållanden sorts skog, som man o f t a ser i fjälltrak- - kan giva livet ett innehåll.
ter; där stå granarna rätt glest, de ha Tack vare tekniken och maskinen ä ' liksom i ungdomlig självständighets- slaveriet under den ekonomiska nödvän- känsla tagit ett steg ifrån varandra, men grenarna ligga breda och fylliga vid ro- digheten på väg att försvinna.
Men män- ten, smalna pyramidalt mot toppen, icke niskorna är ännu långt ifrån a t t förstå en enda är förkrympt eller förtorkad.
det goda, som härvid bjudes dem.
Sam- Och mellan dessa smärta, frodiga träd ma tankegång som för hundra år sedan sträcker sig en lika frodig gräsmatta, fick arbetarna i Lancashire att slå sön- nu kvar ' der de första i bästa spinnmaskinerna Välmagä.
Ständigt lever får och äversdllfld dallrande med blåklockor.
nickande Om prästkragar nu,, åra nedsättande på v å r a r b e t s f ö r m å g a.
I grund av sitt yrke få sin kropp på ett Vi får inte säga: » men den vita rasen är förstås bäst » eller » de lägre klasserna kan man inte fullt räkna med som an- själv och andra, både i monolog och dia- log.
Nu däremot, när flertalet bildade läsa de samma obligata böckerna, se de samma teaterstyckena, blir deras själs- innehåll så fruktansvärt enformigt, att det påminner om en mängd vinhufeljer, tappade ur samma fat.
Härav kommer det sig också, att de s. k. obildade mån- ga gånger förete ett mycket originellare och intressantare själsliv än de bildade.
nedringens och urartandets märke på människan.
» Ja, men världen är så full av arbete, som måste göras, livet är kort, man måste skynda., - Kan du på allt det arbete du utför sätta din personlighets prägel, då kan du visserligen inte lämna efter dig nog mycket arbete, ty din per- sonlighet är ett enastående verktyg, som i denna samma form aldrig förr fun- nits till och aldrig mer skall finnas.
Men det utmärkande för ett jäktat arbete är just, att personligheten icke hinner med.
Därför torde åtminstone en stor del av det som du åstadkommer, bliva blott simpelt fabriksarbete.
Varför då arbeta dig till krympling, för att just d u skall göra detta?
Detta som är f ö r mycket för dig, blir nog gjort av någon annan: det vore väl om det bleve gjort av nå- gon av den ännu talrikare skara, som står sysslolös på torget.
Varför skall den ena duka under för övermänskliga bördor, medan den andras muskler för- tvina av brist på arbete?
Kom ihåg, att om du d ena sidan kanske gagnar ge- nom ditt forcerade arbete, så skadar du d andra sidan genom det snedvridna i din personlighet.
Det är nu vi, jäktan- de, flygande, farande människor, som åtaga oss att uppfostra det växande släktet, som söka förhjälpa d e fattiga och de vilsegångna till ett värdigare människoliv, v j skola draga u p p dem till vå r ståndpunkt - h ö g r e kunna vi väl i allmänhet icke komma.
Nå, är nu världen så mycket betjänt därmed, att vi göra alla dessa till sådana fly- gande, farande, jäktande väsen, som vi själva äro?
låt tid?
som
