# ID: svediakorp-per3609
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1932
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 8,420
# sentences: 352
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Utredningen om straffrättsreformer.
" Sanningen om Indien " B r e v från L o n d o n av S i g n e F r e d h o l m.
När pengarna talar.
.
Tandvården närings frågan.
.
Av K l a r a J o h a n s o n.
och Barnets första rätt.
En märklig film av E l l e n H a g e n.
T i d e v a r v e t s å r g å n g 1932 a v s l u t a s m e d d e t t a n u m m e r.
N:r 1 av T i d e - v a r v e t för 1933 u t k o m m e r d e n 7 jan., o c h v i h o p p a s d å på e t t g o t t Aterseende med våra ärade läsare o c h prenumeranter.
Till underlät- t a n d e a v p r e n u m e r a t i o n e n, som b ö r verkställas i g o d tid.
m e d f ö l j e r såsom b i l a g a e n g i r o b l a n k e t t.
Emilia Fogelklou Norlind: TIDEVARVET Plikt inför 1933. idevarvet avslutar med detta num- mer sin tionde årgång och bereder sig på den elfte.
Det sker vid ett års- skifte, som kanske ä r det allvarligaste världen upplevat under de år som Tide- varvet funnits till och fått följa dess händelser.
Vi äro också medvetna om vilket vågspel det innebär att i en tid, då avgöranden träffas med maktspråk och stora kraftuppbåd höja en ensam stämma med anspråk på att göra sig hörd.
När Tidevarvet trots de pressande ti- derna förhoppningsfullt vänder sig mot T En obeväpnad Vad har hänt?
GEN uttalar hr Rosén en önskan om att pressen horde ägna dess frågor åtmin- stora hälften av det intresse den kostar på filmdivor och fotboll.
F Ö R E D R A G OVER PSYKOANALYS OCH PEDAGOGIK har i Stockholm hållits av Freuds hiingivna lärjunge, ma- dame Marie Bonaparte, känd som skrift- ställare på den psykoanalytiska pedago- gikens område.
Avsikten var att befästa den freudska psykoanalysens ställning i Sverige, där den anser sig icke ha trängt igenom i samma grad som i andra län- der.
idé, infantila och anssarsmänniskorna ger en Sven S O M AVSKEDSORD T I L L RIKSDA- S A M T I D I G T SOM T O R S T E N KREU- G E R fått sin dom, tre och ett halvt års straffarbete, har Kreugerhärvans energiske åklagare, assessor Sandström, väckt åtal mot Tändsticksbolagets sjutton man stora, gamla styrelse för lämnande av oriktiga uppgifter i samband med ak- tieköp.
Även om styrelsens uppdrag va- rit av svår art, ä r detta ingen uräskt för att de handhafts illa, i all synnerhet som många, j a kanske hela landet, därigenom kommit till skada.
Charles Lambs svagsinta syster i N ä r anfall stuckit ner deras mor med en bordskniv, var det denne broder som tog vård om henne och alla de lugna mellantiderna utanför hospitalet gav hen- ne ett hem hos sig.
Det ä r väl inte för litet sagt, att han gav sitt liv för henne, I introduktionen till en folkupplaga av » The Essays of Eliah », heter det om hans fattigdom, att den v a r » av ädelt slag ».
» I manligt oberoende stod han högt över sina samtida.
- Han var alltid hjälpsam, sällan en av de hjälpta. » Han måste d.?, trots allt, haft någon slags hemliga fon- der att ta av.
För att mäkta offer, som han inte ens låtsade om, måste han ju ha varit kapitalist på ett mycket säreget vis.
Jag kunde inte låta bli att tänka på Charles Lamb och hans syster, när j a g läste Sigrid Undsets nya bok, Ida Elisa- beth.
Icke att där i övrigt rader den av- lägsnaste likhet, men själva problemet de djup gemenskap, trots allt.
Kunna sanna och väsentliga nyheter Rationellt sett, finns där inget problem.
för alltid hindras att tränga fram?
Man sätter svagsinta släktingar undan på Nej, de måste övervinna motståndet till hospital, andra infantila individer, ord- slut.
Förr eller senare kommer den dag d 3 exemplet från Indien skall finna väg nar man upp för i » ett för allt », och till till oss.
Här menas inte bara revolten mot Eng- land, kraven på frihetens yttre former.
L A N D S H Ö V D I N G ROSÉN I VÄSTER- B O T T E N har avsagt sig riksdags- mandatet för att odelat kunna sköta sitt län.
Det gäller att bekämpa arbetslös- heten bl.
a. genom att upplåta mera jord f o r kolonisation, t y hr Rosén säger, att det norrländska jordbruket visst kan föda sin man, om det bedrives intensivt.
K R I G S H O V R Ä T T E N HAR ENHÄL- L I G T PRIKÄNT kapten Mesterton och löjtnant Beckman från dem ådömt straff på åtta dagars vaktarrest i sam- hand med deras del i Adalsdramat.
Mi- l i t ä r e n har inte brukat större våld än nö- den krävde.
felaktigheterna ligger hos de civila myndigheterna.
S å länge staten i inre konflikter använder sig av trupper med sina befälhavare, vilka enligt sin sanktionerade yrkeslärdom framförallt måste bekämpa och döda sina motstån- dare, har staten onekligen svårt att be- straffa dessa befälhavares bristande för- stånd och vidsynthet som i en svar situa- tion icke vägrar att handla efter krigs- lärdomarnas instruktioner.
å r 1933, sker detta i styrkan av den stän- digt växande och mera glädjande kon- takten med läsekretsen.
Det ä r i kraft av detta kamratskap, detta utbyte och samarbete, detta ofta omedelba- ra svarande på Tidevarvets idéer och paroller som vi våga tro, att Tidevarvet och dess medarhetare - med de an- språkslösa fyra sidor som stå till för- fogande - ännu har en uppgift att fylla: i den vakttjänst det velat och allt fram- gent skall söka att göra för det beträng- da människovärdets positioner.
och gemenskap.
Gandhis hustru.
Å r h u n d r a d e n a efter Kristus kommo och gingo, 300 e.
Kr., 400, 500, och vidare framåt, och våra förfäder firade midvinterfest utan en aning om den fö- delsedag i Betlehem på kejsar Augusti tid genom vilken julen blev en stor kris- ten högtid.
Stora avstånd, stora tyst- nader, stora skogar lågo mellan dem och nyheten.
Det var då.
Den allmänna uppfattningen ä r ju att i våra dagar ä r intet för någon fördolt av de stora händelserna i världen.
Men noga betänkt: ä r inte händelserna i In- dien genom Gandhi och omkring Gandhi fortfarande fördolda för världen?
Ska det dröja 800 å r igen, innan vi här få någon aning om vad som hände i början på 1900-talet?
Det ä r andra hinder nu än fordom, icke en mur av tystnad men en mur av nyheter, av ord, av bokstäver, av oväsentligheter.
och de barrikadera lika bra.
AUL BONCOUR B L E V DEN N Y E franske regeringschefen, som nu far det svåra uppdraget att klara ut skuld- affären med Amerika.
P, APAN VÄGRAR att rätta sig efter den i Nationernas förbund tillsatta nittonmannakommissionen i Manchukou- frågan!
Det ser dystert ut för N.F.
Veckovakten herravälde, den riktar sig mot våra vär- deringar, vår inriktning, vår målsättning, vår våldstro, vår klentro, vilket ä r ett och detsamma.
Den ä r mycket mera djupgående än kommunismens revolt mot kapitalismen, fast den viisterländska civi- lisationens målsmän icke frukta en obe- väpnad idé - ännu.
Det har sagts om Gandhis revolution att den ä r så fullkomligt hövlig och rid- derlig att man knappt förstår hur revo- lutionerande den är.
Kanske är det där- för den endast är förstådd i de spridda hjärtan i Västerlandet, där en gnista av samma revolt glöder.
Kvinnor känna igenom honom som en kamrat på vägen, en fellowtraveller, en som vandrat den väg där de vandra, sä- ger en av hans kvinnliga vänner.
Detta gällde alltså de kvinnor som träffade ho- nom ansikte mot ansikte, de flesta andra få ju aldrig möta honom ens i hans hi- storia, som ännu icke nått fram, så man vet inte hur de skulle förhålla sig.
Men man kan nog med samma författare våga tala om hans womanliness, om man me- nar att han har de dygder vi förbinda med den högsta kvinnlighet: tro, styrka, hiingivenhet, tålamod, ömhet och med- känsla.
Detta ä r allts8 Gandhis hustru.
Kvin- nan stiger på något vis fram ur denna bild.
Vår tids madonna!
hustrun, strids- kamraten, modern, medfången, medsegra- ren.
Historien berättar att Gandhi under ett kritiskt skede i frihetskampen i Sydafrika gick och gjorde sina förheredelser till en kampanj som måste leda till fängelset men aldrig diskuterade med hustrun möj- ligheten att hon skulle deltaga.
Hon gick länge och väntade på ett ord från honom, slutligen brast hon ut: är då j a g inte vär- dig att gå i fängelse med dig?
Det blev en av hans lyckligaste dagar, en av hennes lyckligaste dagar.
Hon gick i fängelse med honom, och sedan dess har hon kämpat vid hans sida med gränslös hängivenhet och offervilja.
Genom henne har Gandhi undgått Tol- stojs öde att behöva kompromissa mellan sina åsikter och familjehänsyn.
Hon är också en revolutionär och bakom henne gå i täta led Indiens revo- lutionära kvinnor på väg mot en frihet som kvinnor, som döttrar av Indien och Devinez.
som människor.
och med sina barn kan man vid behov stuva rätt bra undan, säker om att de ha » livets uppehälle och nödtorft ».
Men vem bryr sig om att alla dessa oansva- riga just skola behöva vara så lyckliga!
.
Lycklig det vill man själv vara!
Men irrationellt ä r det högst nödvän- digt.
att det finns vuxna människor, män- niskor med den sortens fonder att de k a n ge u p p sig själv, oberoende av det häf- tiga kursfallet på sådana obligationer i den värld och tid som är.
Sigrid Undset tar fram » en liten söm- merska », som stockholmsfruar bruka sä- ga.
(Vi från landet förstå aldrig var- för en sömmerska ä r särskilt » liten ».)
Av ett allt för tidigt gift par, är hon den.
av kontrahenterna, som attraherar an- svaret, för hem, för barn, för man o c h försörjning.
Hon blir en karyatid med dubbla bördor som så många av nutidens kvinnor, och därtill en karyatid som e j får stå eller sitta stilla bara, utan på nå- got vis alltid måste hålla sig gående.
Hon tänker inte så mycket över det först - det bara råkar bli så helt enkelt.
I Efter Ida Elisabeth ä r en Sigrid Und- set-skapelse, ä r hon, förstås, en levan t (Forts. å sid.
4.)
Stål: Fatalt och vitalt.
en allsmaktiga statsrevisionen har återigen härjat inom alla revir och även förirrat sig ut på de gröna ängar- na.
Förmodligen såg inte herr Magnus- son i Skövde och hans medhjälpare att det stod » Förbjuden ingång, över grin- den eller också kommo herrarna någon dag sedan det s.k. nazistuppbådet tomat- bestrött teatern och givit negerportvak- ten en grundlig knock out så att vägen låg fri och obehindrad.
Alltnog.
såväl press som Kungliga Dramatiska Teaterns direktion och styrelse ha samfällt upp- hävt ett ramaskri och de senare har gjort som en virrig sorts hembiträden bruka göra när de få en uppsträckning - sagt upp sina platser till ögonblicklig avflyttning.
Fallet tål inte vid a t t disku- teras, det ser ut att vara för subtilt och ömhudat.
Med den kränkta oskuldens mantelsvep och himlavänd blick tågar he- la skaran ut och för att göra den sista vil- lan värre än den förra, för att f å alla över i samma båt - fru Thalia har hyrt Charons litet gistna färja - har hela personalen sagts upp.
Klart för damm- sugning och höstrengöring.
Det ä r svårt att utan vidare taga ställ- ning till detta unika teatertillfälle inom svensk scenkonst - osökt verkar det som ett friskt utslag ifrån den förkvävda sven- ska dramatiken - och vore inte situatio- nen så löjlig, som den trots allt är, kun- de man kanhända spå och varsla om kommande tider, med mera sådant.
Stånd- D punkten ä r som rubriken på min artikel angiver både Fatal och Vital och även ett tredje - Banal.
Med bibehållet sunt förnuft torde saken kunna redas ut, gram- skas ifrån en vridscens alla sidor.
- För det första är en stafsarrangerad revision inte sista ordet i denno fråga, så- vida inte herrar revisorer skickats i elden stödda av ett politiskt parti och med en nykorad teaterchef i faggorna.
Man kun- de ju tänka sig att den något oförsiktiga radieringen av » Guds gröna ängar », smakbiten med den litet försupna Noak och Gud och de alltför hurtigt och sjö- mansaktigt sjungna negrospirituals, stött landets många frimicklar för pannan och även de verkligt andligt väckta och efter- tänksamma.
Det jäser förvisso ute i byg- derna över denna oherrans tillställning med Gud och profeterna i hednamissions kulör.
- Inför den kollektiva riksmora- len har Radion ett betydligt större skuld- konto än vad vår Nationalscen kan Abe- ropa sig på - och om nu en granskning av våra kungliga, statsunderstödda sce- ners affärsställning skall ske enligt lagen borde samma lag gälla lika för båda sce- nerna och framför allt borde denna tag innehålla en paragraf som i någon mån påkallar konstnärligt sakkunnigt biträ- dande vid denna revision.
Jag har förut flyktigt påvisat en post vid redovisningen i Dramatens räkenska- per, som tydligt visar att affärsblick a&amp;- (Forts.
.?
sid.
4.)
\
TIDEVARVET Barnets " första rätt.
Radikal politisk veckotidning.
REDAKTÖR: Carin Hermelin.
ANSVARIG U T G I V A R E: Ada Nilsson.
Den 24 Dec.
1 9 3 2.
är att vara välkommet — så lyder titeln på en film som ur strömmen a v annan ytlig och värdelös massa bör räddas åt uppmärksamheten och hågkomsten.
Det är Margaret Sangers ord om a t t barnet bör vara välkommet, som skapat titeln och tendensen i filmens bilder av livs- ' iden mot storstadens hårda och brutala filmen ä r bakgrund.
Här i Sverige inspelad i Berlin - kunde funnits skäl ta Frida Steenhoffs ord till motto, ty redan 1906 fastslog hon i sina broschy- rer » Humanitet och Barnalstring » och i » Kärleken som Kulturproblem » gent emot de nationalekonomiska och de s.k. estetiska skälen mot barnbegränsning att » Mänskligheten behöver e j förnyas av annat än efterlängtade barn ».
Hertha Thiele gör i filmen den unga flickans gestalt så enkelt och konstnär- ligt, så gripande i sin hängivna, troskyl- diga kärlek, i sökande efter hjälp, i ångest intill döden inför skammen och arbetslösheten.
Av alla stötes hon bort.
Inte ens den kvinnliga läkaren vill, där- för a t t hon inte får, giva henne den hjälp hon bönfaller om.
Som medspelande rör sig i hakgrunden de Iiiiiidratiisentals fat- tiga flickorna och de sjuka och uttröt- tade hustrurna.
som tigga om undsätt- ning.
En scen som m a n aldrig gliimmer, den förtvivlade modern på kliniken: » Jag har redan fyra tuberkulösa barn, försko- na mig från att föda ett femte. » Läka- - Uredningen om sfraffrätts- reformer.
Justitieministern h a r tillkallat pro- f e s s o r n i s t r a f f r ä t t v i d L u n d s univer- sitet R a g n a r Bergendal att b i t r ä d a på m e d u t r e d n i n g om v i s s a r e f o r m e r strafflagstiftningens område.
Bland d e frågor s o m k o m m a att överläm- n a s till u t r e d n i n g e n h a r justitieminis- tern n ä m n t f o s t e r f ö r d r i v n i n g, v i s s a sedlighetsbrott, utpressning, ung- domsbrottslighet.
T i d e v a r v e t h a r v i d o l i k a tillfällen h a f t a n l e d n i n g f r a m h å l l a sin u p p f a t t - ning särskilt på d e t f ö r s t a a v d e s s a den bättre den här viktiga områden och det blir a v rådande verkligheten allt ofrånkom- ligare ning å d a g a l a g t, a t t den l a g s t i f t - som nu g ä l l e r på ett i i d e s d i g e r t sätt b r i s t e r i ä n d a m å l s e n l i g h e t o c h U t a n att k u n n a h i n d r a fosterfördrivningsepide- mien lägger lagen hinder i vägen f ö r effektivitet.
den rådande en a n s v a r s f y l l d b e h a n d l i n g a v f r å g a n från läkarnas sida o c h lämnar fältet fritt f ö r det oansvariga förvärvsbe- gäret på n ö d e n s b e k o s t n a d.
Justitieministerns redningen d i r e k t i v till ut- äro i n t e k ä n d a o c h d e t ä r d ä r f ö r i n ä r v a r a n d e stund o m ö j l i g t a t t ö v e r b l i c k a dess o m f a t t n i n g.
Man den n u v a r a n - d e r e g e r i n g e n, a t t den s k u l l e t a upp hade dock hoppats a v denna ytterst viktiga genomgripande bekant f r å g a till e n behandling.
Som står d e n i b å d e N o r g e o c h D a n m a r k under offentlig utredning o c h f r å n L e t t l a n d m e d d e l a s en ny- ligen v i d t a g e n v ä s e n t l i g l a g ä n d r i n g.
gången. » En annan scen.
fadern som nedhriiten tar emot budet om den nyfödde får av barnmorskan det uppmuntrande ordet: » Räcker maten till sex, så räcker den nog också till sju. » Men när de s e x aldrig få äta sig mätta -- Statistiken har också sin roll i detta sociala drama.
När siffrorna d ena si- dan visa de miljarder, som givas ut för livsodugliga och sinneslösa barns vård, och å andra sidan de tusentals av okun- niga eller förtvivlade utförda fosterför- drivningar, som sluta med död eller livs- lång sjukdom, så gripes åskådaren åter och äter a v tanken, nar skall den dag komma, då mänskligheten får växa upp med mera kunskap om sig själv och un- der klokare ledning.
Bernard Shaw låter Saint Joan i dra- mats epilog säga att det är bristen på fantasi som gör att människor med så- dant jämnmod kan bära andras lidanden och olyckor.
Kunskapen behöver fanta- sin till hjälp för att bli mer ä n den är, bli varm och levande medkänsla.
Just nu är frågan om Sexuell upplys- ning på nytt aktuell.
O c h skaror a v människor vänta med otålighet på länge utlovade lagreformer och åtgärder för rashygien.
Om det finnes skolfilni för vuxen ung- dom.
så borde Barnets?
första rätt vara på dess program.
Inför de indignerade Protester, som en sådan tanke framkal- lar, ä r det endast att erinra om att sjätte budet är bland det första en katekeslä- sande ungdom har fått lära sig.
Då bör- jan i skolan är gjord i fråga om kunskap I ämnet så är j u anledning fortsätta.
Har alfabet eller överlåta åt slumpen orätta lärare den undervisningen.
eller E.
II.
Tandvården och näringsfrågan.
aromdagen gick en notis genom p r e s s e n a t t barnen i Själevads soc- ken till nara hundra procent ledo av tandröta.
Själevad ä r säkert icke något så stort undantag, ty tandröta förekom- mer j u överallt i mycket stor utsträck- ning, även om Norrland visar sig särskilt hemsökt.
Kampen mot tandrötan far ock- så tas upp på många fronter.
En väg är a t t söka hota de redan uppkomna skadorna, d.v.s. att förskaf- Skol- fa barnen i skolåldern tandvård.
tandvården ä r för närvarande mer eller mindre fullständigt ordnad i ett flertal av våra städer och ett mindre antal lands- kommuner.
Men även om alla Sveriges återstående kommuner kunde förskaffa sina skolbarn tandvård på ett eller annat sätt.
är saken därmed icke hjälpt.
T y nya hål komma snart i stället för de gam- la och det överstiger det allmännas till- gångar a t t fullt effektivt ordna vården, med den uthredning som tandcaries har i vårt nuvarande kulturstadium, Det gäl- ler därför att liven utforska anledningar- na till sjukdomens uppkomst och försöka förekomma dessa.
Som ett led i detta arbete har under den gångna veckan pågått dels en kurs for skoltandläkare.
anordnad av den liv- aktiga Sveriges skoltandläkerförening med sina cirka 270 medlemmar; dels en utställning, Tandvård åt alla, anordnad Kvinnoförbundet av Socialdemokratiska och tidningen Morgonbris i dess nya lo- kaler vid Norra Bantorget och i samråd med Medicinalstyrelsen, Svenska Tand- läkarförhundet, Tandläkarinstitutet, Skol- tandläkarna och Svenska Röda Korset.
Föredragshållarna vid Skoltandläkar- nas kurs var dels d: r Irene Sundvall, som redogjorde för en studieresa i U.S.A.
med särskilt ändamål a t t studera tand- reglering, dels d:r Kirsten Utheim Tove- rud från Oslo, vars fyra föreläsningar om näringsfrågans betydelse för tandvården väckt stort intresse.
På vägen till föreläsningen i Tandlä- karesällskapets charmanta lokal passade Tidevarvet på att få en intervju med d:r Toverud, varav framgick a t t hon egent- ligen är barnläkare, vidare föreläsare i näringsfysiologi vid Tandläkarinstitutet i Oslo samt gift med en tandläkare som samtidigt ä r Nordens ende professor i barntandvård.
De båda läkarna hade kommit att in- tressera sig för orsakerna till trasiga tän- der och under sina gemensamma under- sökningar på detta område först i Amerika och sedan hemma i Oslo mer och mer kommit till klarhet om vilken viktig roll näringsfrågan spelar för tändernas större eller mindre motståndskraft mot hålbild- ningen - och framförallt näringen un- der havandeskapstiden.
Som läkare vid ett niödrahem där hon haft tillfälle a t t i detalj ordna dieten, har d:r Toverud även praktiskt kunnat påvisa de fördelaktiga följdrrna av en i tillräcklig grad kalk- haltig, vitaminrik och saltfattig föda.
Det gäller sålunda hur husmödrarna skola kunna skaffa sig denna föda och d:r Toverud framhåller att det viktigaste är att kunna för den kommande vintern tillvarata höstens tillgångar av våra egna länders bär, frukt och grönsaker.
Hon hänvisar bl.
a. till professor Göthlins i Uppsala anvisningar hur konservering skall kunna ske utan vitaminförrådens skadande.
De rachitiska och andra förändringar i beiisystemet, som kunna uppkomma i samband med olämplig diet för modern under havandeskapet, samt för har- net under dess första levnadsår, kunna bringas a t t gå tillbaka om barnet senare sättes på lämplig kost.
Men förändrin- garna i tänderna visa en viss tendens a t t kvarstå.
Tänderna äro, framhåller d:r Toverud, en synnerligen känslig mätare på det allmänna hälsotillståndet och rea- gera även för de finaste brister i födan.
Det ä r säkerligen a v vikt a t t saken allvarligt t a s upp frän båda sidor, inte bara plomberandet av hålen utan även den förebyggande varden.
I e t t samhälle som strävar efter a t t i möjligaste mån g e alla barn samma hygieniska startmöj- ligheter kan man inte tolerera a t t vissa grupper skola för livet bära märken a v en tidig ålders dåliga villkor.
Den Brev från London.
Av KLARA JOHANSON.
19 november återkom till England rå.
D e t är inte de bästa som g å r emot M r s Carlyle var om inte av naturen första gången - enda fattiga röst.
Men en deputation av fyra personer, som sina landsmän.
På sista tiden har inte så dock genom gifte en ganska jag kondolerade, smålog och glömde.
Så under tre månaders resor i denna för en skett så mänga häktningar - man pryg- frän person.
Mitt i den sociala filantro- oförskämt lätt man här sina medmän- rättrogen britt så övermåttan besvärliga lar folkmassan i stallet, med bambu- pins hemland och tidevarv drog hon sig skors kval!
Nu äntligen förstår jag att och uppstudsiga värld, sökt komma un- käppar, tjocka som en barnarm.
- » Det inte för att forma denna upp- och ner- miljonären visste sig skrida halvvägs upp- derfund med vad som verkligen skett var egendomligt, jag kan inte beskriva vända aforism: » Gud hjälpe de rika, de för trappan till schavotten.
och s k e r därute.
Precis en vecka senare hur det kändes, att se polisen prygla män, fattiga kan tigga. » Man har så ytliga och grova begrepp v a r de färdiga att avlägga sin rapport som inte gjorde något försök till mot- Den Chockerande sentensen är dock om rikedom.
Som om den inte betydde med ovanstående rubrik.
stånd.
Stora kraftiga karlar - ättlingar mångtydig, och Jane har väl knappast annat än abnormt utvecklad köpkraft och De fyras resa hade bekostats med av gamla krigarstammar.
De hade sam- syftat på kapitalister o c h dörrknackare en förmånlig undantagsställning i tillva- engelska pengar från enskilda och sam- lats utanför en krog för a t t uppmana sina i gängse mening.
Man kan g i s s a att hon ron!
Men tankfull iakttagelse, komplette- manslutningar - som t. ex. Kväkarna och landsmän att inte gå in - att bättre an- - bittert vetande - tänkte på de intel- rad med sympatetisk fantasi, skall upp- Fred och Frihet - för vilka den indiska vända sina pengar under nuvarande för- lektuellt förmögna, de andligen vidlyftiga daga att rikedomen i sin sevärdaste frågan ä r en smärtsam och förödmju- hållanden. » och deras trassel med vanskligheter som aspekt är ett själstillstånd.
Naturligtvis Det passiva motståndet - civil disobe- aldrig besvärar d e andligen lättutrustade måste man vara proletär för att kunna kande verklighet.
Delegationens ledare var Ellen Wilkin- dience - fortfar alltså.
F ö r a t t bryta eller arbetsskygga.
Inom denna sfär blir göra och fullfölja denna upptäckt.
Ifall son, rösträttskvinna, fackföreningsorgani- den fordras det bud från Gandhis fän- det verkligen ett privilegium att leva på någon av » de besittande » själva skulle få satör, författare, parlamentsledamot redan gelse, som aldrig kommer.
Den brittiska allmosor, och under gynnaiide ekonomiska hum om hemligheten s i har han eller hon innan hon fyllt de 30 år, som skulle gjort regeringens makt i Indien kan ej jämfö- villkor torde man på den vägen kunna därmed krupit ur skinnet och väsentligen, henne själv röstberättigad - man kan ras med Gandhis.
Ingen i Indien kan för skrapa ihop vad nekrologskribenter plä- fast inte i synlig måtto, utträtt ur sin knappast t r o a t t hon fyllt dem än, när närvarande göra något utan Mahatma g a r komplimentera som fin bildning.
T r o - kast.
man s e r henne s t å bakom det långa bor- Gandhi.
Det var ett ögonblick - man ligt förefaller också att mrs Carlyle av- Här är inte fråga om sådana karak- det på estraden, där hon och kamraterna kunde känna det i luften - när en ädel- undsamt betänkte hur ogörligt det ä r för tärslyten eller hjärtfel som brukar spöka redogör för sina erfarenheter.
modig och framsynt handling av vår re- själar försedda med överflöd av lidande i oförnöjsamma fattigas inbillning, Jag Vad s k e r då i Indien?
Vad har denna gering kunnat slå en bro över den av- a t t exponera sina bekymmer i tambur- a n t a r gärna att rikemansskrået lilla skara på två kvinnor och två män grund, som skiljer Indien från Storbri- dörrarna och inhåva en tröstens slant.
tuellt rymmer lika många ädla och god- - den e n a av de senare själv indier - tannien - om Gandhi blivit frigiven ome- Sådana förmår sannerligen bara Gud sinta medlemmar som proletärernas mas- kunnat utröna under sina resor från by delbart efter fastan för att fullfölja sitt hjälpa, och förr i världen lär han fak- sa.
Men denna elit har dock ett psykiskt till hy, under sina samtal med myndig- arbete för Parias.
klassmärke gemensamt med sina mindre tiskt ha gjort det någon gång.
heter och fångar, med enkla män och Regeringens bekräftelse på det indiska Men just för närvarande intresserar det förtjusande kamrater.
Man kan inte åsät- kvinnor ute i byarna, med representanter beslutet i frågan om parias rösträtt kom mig inte särskilt att grubbla över den ta det namnlapp, det ä r så subtilt och för det bildade Indien, läkare, lärare, ju- så snabbt som gärna var möjligt, det räd- brutala paradoxens undermeningar.
Jag yttrar sig sällan i otvetydiga ord och åt- rister.
dade kanske Gandhis liv och detta erkän- fattar och tillägnar mig den precis efter hävor.
— Vi säg och gjorde ting, som ingen des omedelbart och tacksamt.
Men fän- de enkla orden: det är synd om kapita- De rika vet sig inneha en extraordinlir officiell delegation kommit i tillfälle att gelsedörrarna öppnades inte - de stäng- listerna.
ställning i samhället, och likväl känner se eller göra, sade en av deltagarna, när des.
Här i landet har de hittills inte som han berättade hur man efter de första - Jag anklagar inte de brittiska myn- klass gjort intryck av att behöva vår de den som normal - för sin del.
Det förvånar dem alla och bedrövar somliga dagarna — ordnade på förhand av myn- digheterna i Indien för avsiktlig grymhet sorgsna sympati.
Motvilligt, likgiltigt el- att så mycket fattigt folk belamrar jor- digheterna - » ett program.
som skulle men för ytterlig dumhet, sade Ellen Wil- ler med nöje betraktade vi dem som de den.
De undrar om inte detta missför- fröjdat en amerikansk turists hjärta » - kinson.
Och dumheten gör mer skada lagliga innehavarna av riket Sverige, där hållande i ansenlig mån orsakas av prole- plötsligt rymmer från utflykter och mid- än verklig grymhet vore i stånd att göra.
vi lösdrivare inte ägde några aktier.
All- tariatets böjelse att leva över sina resur- d a g a r för a t t skaffa sig erfarenheter på En grupp kvinnor vid ett mindre möte män politisk rösträtt och den fyrtiogra- ser, vilken extravagans de själva aldrig egen hand.
några dagar senare frågar Ellen Wilkin- diga skalans avskaffande borde ju ha tillåter sig så länge de har sitt förstånd Svaret kan sammanfattas så: son: Vad ska vi göra?
- Låt folk få veta omstämt oss till veka känslor för de i behåll.
Det är sådana känslosätt och Indien a v i dag ä r ett land utan lag sanningen, svarar hon.
Myndigheterna därigenom förorättade.
Nej, vi märkte resonemang man förnimmer i den atmo- och utan säkerhet.
Det behövs endast fruktar en upplyst engelsk opinion och inte någgot avbräck i deras angenäma si- sfär av befogenhet och legitimitet som a t t mer än fem personer samlas å offent- nyheterna från Indien är omsorgsfullt tuation.
Jag för m ' de ' undfick dock ett ovillkorligt utstrålar från dem.
lig plats, a t t en gosse sätter den.
vita sovrade innan de kommer i pressen.
ögonblicks klarsyn då jag råkade möta en Efter allvarligt försök att sätta s i g i n Och vad måste göras i Indien?
Gandhimössan på sitt huvud eller viftar miljonär som blek och dysterögd vandra- i de högvälbärgades livssyn blir man med kongressens flagga.
att en person Svaren samlar sig kring fyra punkter.
de till stadsfullmäktigeval med sin - för stämd att med värme upprepa mrs Car- söker uppmuntra folket ute i byarna att Gandhis frigivande - första villkoret för lyles hjärtesuck.
Vilket martyrskap har ta upp hemspinningen och hjälper dem varje slags underhandling.
och kvinnor, som, kanske inte minst för inte detta oerhörda å r slungat dem i n i!
med försäljningen — detta hot mot Lan- Anordningar för att förhindra de oupp- Englands skull, gjort Indiens sak till sin, Utom ångest och besittningsförluster har cashires bomullsindustri för att de hörliga sammanstötningarna mellan folk- ä r den närmast ett narrspel.
» Delega- de måst uppleva a t t se sina härligast ly- skall pryglas eller kastas i fängelse.
Hus- massa och polis.
terna » ä r valda av brittiska myndigheter.
sande kårbröder i smärtsam kontakt med En verklig överlåtelse av makten till undersökningar företagas på blotta miss- Bland dem finns inte en enda medlem av polisen och bemötta ungefär som en över- inte en låtsad sådan.
Indierna själva tankar.
kongressen - Indiens stora nationella rumplad banditliga, och man varsnar in- Män och kvinnor i enkla hemspunna En ny inställning hos våra egna lands- framstegsparti.
Man må fatta aldrig så g e t slut på dessa trakasserier.
dräkter, blomman a \, Indiens ungdom, män gentemot indierna i deras eget land, utmärkta beslut, men hur s k a de kunna Men värre förestår.
Otur i spekula- * * går ut i byarna och undervisar folket.
genomföras?
tion och bedrägliga affärsvänner hör j u Det betyder fängelse för dem och de går Och verkligheten pressar.
till de rikas yrkesfaror.
Hotas de där- Det har inte nämnts många ord om » Vi såg Indien i en heroisk i fängelse, » Det är krig i Indien, nu, i denna dag. » emot in corpore med laglig plundring så tid.
Mot dessa förfinade män och k v i n - den just n u pågånde nya Rundabords- vore resignation en feghet och en förne- Signe Fredholm.
nor skickas en inhemsk polis obildad, konferensen.
Men för de engelska män procen- — — —.
—
och en viss beundran lägga märke till det lilla landet Sveriges hemiidanden att krampaktigt komma före de större kultur.
centra med urpremiärer och mera sådant och kvittar det lika.
Dessa bedrifters upp märksammande gör inte Sverige större och mera känt.
Mr Babbitt lever fort farande i den vilda tron att Sverige, Nor.
(Forts. fr. sid. I).
g e och Ibsen äro små byar runt Nord.
nas nämligen utnyttjandet av program- polen och fransmannens minimala kunska- mets annonssidor.
De huvudlösa turnéer- per om vårt land och vår kultur kan na äro också av ondo, när inte föreställ- knappast fylla utrymmet på en tänd- garanterade och ingå i ett sticksetikett.
Vad angår Sveriges dubiösa förställningar inom en stadsteater- teateraffärer utlandet?
Och likaledes, anse herrar revisorer cirkel.
- Dramatiska Teaterns gamla det klokt, politiskt sett, att vidarebeford- restauranglokaler uthyras för en mycket ra sina uttalanden och granskningar till låg penning - en summa som skulle le- en okritisk, rubrikfrälst allmänhet?
V a r digt fördubblas om lokalen omgjordes till ken statsrevisorernas publicerade revide- en experimentstudio för regissörer, elever, ringar eller direktörens och styrelsemed lemmarnas göranden och låtanden v i d och debiiterande författare.
Dramatiska komma den stora massan.
Det uppam- Teatern ä r föråldrad, scentekniskt tapet mar intet teaterintresse, kanske snarare - och o m en studio- eller kliibhteater minskar frekvensen än ökar den.
Just nu ä r vår nationella teaterfråga drevs som ett led i både undervisning och orienterar sig och särskiljer vad den fin- intäktsförvärv - skulle man kunna bort- vital, vi stå inför en vändpunkt som krä- ver av situationen män och kvinnor som se iftån en del av de sceniska manke- ner från vad den inte förmår.
inte ögonblickligen reagera inför ett rätt- Det lir Kants pliktbegrepp i allt dess mangerna.
Men vad förstår en skövde- mätigt eller orättmätigt krav.
Det gäller majestät - mitt i en oändlig, levande, revisor av slika vitala spörsmål?
Det kan inte att i otid låta sin person bli kränkt friskt åskådlig fenomenvärld, ur vilken man inte begära.
Jag ä r förvissad om - en man med ideal kan inte kränkas av den gyllene droppen till sist har kristal- a t t Dramatiska Teaterns resurser vis à de grövsta ovettskopor - men saknar liserats ut.
Att Sigrid Undset förstår sig vis mänskligt material ä r ytterst otill- styresmannen ideal då må han gå.
In- gen a r oersättlig, varken direktörer eller på diktens alkemi - det visste vi förut.
rickligt tillvarataget.
Det kan göras be- styrelsemedlemmar och betrakta dessa Men aldrig var hon så uppfordrande som sparinger om pengarna gives ut klokt!
personer sin gärning ifrån en ytlig stånd- här.
När det gäller våra nationalsceners punkt - då bör man inte hindra den vara eller icke vara anser j a g efter mitt ifrån att gå.
Men innan några nya mått och steg ringa förstånd att måttstocken hör läggas Om Sigrid Undset kom oss att genom- med en obeveklig riktning å t det idéella, vidtagas borde Riksdagen tillsätta ett ut- skott av en tredjedel teatersakkunniga leva en människogrupps öden ända in till det nationalistiska och svenskt sunda.
detta ensamma måste, som Kant kallade Att fästa sig vid struntsummor, som n u som höra nutiden till, en tredjedel oför- för det kategoriska imperativet, så för oss direktör Wettergrens futtiga 2,000 kr.
till villade, sunda lekmän och den sista tred- Hans Larsson i sin Gemenskap ut på en diverse studietripper för teaterns räkning, jedelen av genom Sveriges Författareför- solig äng, där man ser h u r alla filosofer- gränsar till det grönköpingsaktiga.
Var- ening utsedda skriftställare med allvar- na växa upp ur sin själshistoriska mylla ken hans lön eller detta extra bidrag ä r liga inklinationer åt det dramatiska för- Teaterfrågan löses inte likt blomstren där ute i ängarna.
Själv överdrivet stort tilltaget för hans ställ- fattaregebietet.
vandrar han ibland dem som en Linnæus.
nings säkerligen mycket påkostande ar- genom att ur fållarna på ett politiskt parti Han bryr sig inte om att låta oss se all bete.
Om man däremot riktar sig till ho- skaka fram en lämplig trollkarl eller en bortsprängd sten, allt utdikat kärr, allt nom och frågar efter ett konstnärligt in- spattbruten teaterhistoriker eller något mögel, allt damm och allt dunkel som köpsresultat av dessa resor då kan liknande.
Nu är tiden inne o f f på allvar vi andra f å trassla med, innan vi j a g vara med på galoppen.
Summan, ut- grunda en Folkteater - mura UPP den få ett tänkesätt klarlagt.
Allt det där giften i och för sig, tycker j a g ä r mini- nedifrån och inte yxa till den som en po- har han gjort undan för längesen.
Och mal och kan saklöst bringas ur världen temkinkuliss.
Just nu är teaterläget fatalt låt det därför kan han ta oss ut på ingen.
Han - det ä r inte efter slika grunder herr inte ända med att bli banalt.
Sven Stål.
U n g e r.
» Men för den som lyssnar hörs den till sist.
Och då kan nian inte gå tvärs över sina barn för att bli » lycklig » själv.
inte Ida Elisabeth.
Och med det och steget följer också så många andra att ta vård om, f.d. maken.
de gamla svär- föräldrarna, en hel rad » infantila män- (Forts. fr. sid.
1.)
varelse I ett rikt och levande universum, niskor ».
Och så mynnar denna levande vars realiteter vi uppleva med alla sin- världs bilder och dagrar och sensationer nen, inte bara » miljön » utan allt: Fjäll- ut i ett enda entydigt pliktkrav, däri allt vindar och stekos, fönsterhaspar, som slå värdet ligger koncentrerat och som allt och knarra.
fukten på träden och dag- det andra är till för.
Det går på andra sidan om katolskt rarna på himlen, sensationen av sammet på fingerhuden, byggnaden, Iiilarna, sam- och protestantiskt.
Det ä r den stilla rös- hällena också allt detta för sitt eget ten bortom varje själ, diktarens, sömmer- liv, med lukt och smak och syn och hör- skans.
fabriksarhetarens.
Men det ä r på sel och känsel för läsaren.
som om det ett särskilt s i t t moderlighetens samvets- röst - på samma gång som den ansva- gällde hans eget här och nu.
Och därför blir oss frestelsen också så rige självförsörjarens.
ofrånkomligt verklig, när Ida Elisabeth Det ä r inte en kritiklös, ointelligent efter skilsmässan från sitt otrogna make- självuppgivelse, utan en som klarsynt Plikt gemenskap.
Fatalt vitalt.
—.
— barn äntligen möter den hon som en vuxen människa kan älska ur hela sitt väsens styrka, känsla, liv och förstånd.
Vi tycker här g å r vägen till rikare och större liv för henne.
Men då skulle, som det visar sig, hennes egna små inte få rå om sin mor som just de så särskilt väl behövde.
» Naar alt i en er i Oprør, blir samvittig- hedens røst bare som et litet lærerinde gal i en skolegaard fuld af brølende — kelse av deras ekonomiska livstro.
Jag undrar inte alls på att miljonärerna äm- nar utvandra från Stockholm på grund av skattestegringen och kanske skapa sig en exklusiv koloni utan debetsedlar.
Vem älskar att erlägga kommunalskatt?
Ingen, såvitt j a g vet, mer än Hjalmar Sö- derberg; h a n tycker att han får så myc- ket för den.
Något vederlag för de mångsiffriga summor miljonärerna, om de stannade kvar, skulle nödgas offra på sin huvud- stads underhåll kan svårligen uttänkas.
Det skulle inte ens trösta dem att jämföra de många hundratusental eller miljoner de får behålla med vad som blir över för mig efter gäldandet av mitt påvra bidrag, som från privatekonomisk synpunkt över- träffar deras.
Miljonärsmentaliteten sak- nar som sagt sinne för proportioner.
1 min barndom kände j a g en klok och förmögen fru som ständigt förde på tun- gan det gamla ordstävet » Pengar talar ».
Det lät för m i g som en fabel eller folk-, saga.
Nu hör j a g själv pengarna tala, med jämmer och stön.
kunna - — har upplevat och särskiljt och skådat, och Wettergrens regeringstid skall bedömas kursiva arbetet och se med hans egen in- meriterna.
tuition, hur allting har vuxit och formats.
Som Ida Elisabeth förde allt livet in mot en enda oförstörbar filosofi, så plockar Hans Larsson alla filosofierna ut ibland oss i livets brokiga mångfald.
Lavendel- doften från en tappa, sorgerna som bli biljetter till himlen, deterministen i män- niskolivet, den återuppståndne Portos och den genomskådade clownen Jac - allt detta som han trollar fram, lurar oss att tro, att vi alla är filosofer, för vi begriper ju vad här står!
» Om det också finns filosofer, många och betydande, som i ve- tandet sett människans högsta goda, så visar det sig alltid, att vetandet då när- mar sig vishet och blir icke bara kunskap utan en sinnesförfattning,, säger han.
Det ä r denna högst utpräglade sinnes- författning som gör Hans Larssons Ge- menskap till en mycket differentierad en- het, icke den lättköpta, som man får ge- nom att bara sympatisera, utan den kost- bara och dyrköpta, som kommer genom ett helt livs kunskap och kärlek i förhål- lande till kampen för sanningen, den kär- leksfulla kunskap, där det som ä r » en- dels », får sitt verkliga sammanhang, sin betydelse och sin gräns.
E.F.N.
Sigrid Undset, Ida Elisabeth.
H. Asche- houg &amp; C:o, Oslo.
Hans Larsson, Gemenskap.
Albert Bon- nier.
Erik Wettergren har inte varit mannen med de stora linjerna, de djupa konstnär- liga insikterna.
Hans kynne ligger på ytan, lämpar sig bäst att demonstreras vid kransiiverlämningar, hyllningstal och téutminuteringar.
Herr Wettergren har varit en svag härskare, en medelmåttor- nas uppammare och, gynnare.
Han har stått räddslagen inför konstens högstora män och kvinnor och under sin direktörs- tid har han sakta men säkert sänkt den konstnärliga standarden.
J a g tror inte att detta förfarande varit ett målmedvetet utslag av en starkt inriktad tanke på att förstöra och förinta - jag tror a t t den emanerar ifrån herr Wettergrens oför- måga att höja Sig över det ämbetsmanna- aktiga, det färglösa och det väluppfostrat korrekta.
Han har velat ge sin teater ett yttre anseende och strävat efter att låta artisterna verka som folket gör mest, och han har lyckats över all förväntan.
Konst- närligt sett är vår Nationalscen i fullkom- lig lägervall och om det så i framtiden kommer att dråsa ned pengar över tea- tern via negerdramatik, så förbättrar det- ta inte den konstnärliga sidan av saken.
En svensk Nationalteater!
Namnet » national » är i sig själv behäftat med ett samvete, en tydlig fingerpekning åt vilket håll skutan skall styras.
Om schweiziska kantontidningar och I nästa nummer av Tidevarvet kom- mer Sven Stål att fortsätta sin gransk- ning av det aktuella teaterläget med sva- vad ret på frågan: En Nationalteater är det?
- Red.
Vete-Katten det omtyckta kafferummet på Klara Nor- ra Kyrkogata i Stockholm har utvidgat sina lokaler för att motsvara besöksfre- kvensen.
Vetekatten var det första kafé i Stockholm som inreddes som en hem- trevlig privat kaffeservering med vackra gamla möbler, silverkanna på det stora runda bordet, där man får ta sig själv och levande vackra blommor.
Sedan har denna stil upptagits av många vilket ju tydligt visar hur den uppskattåts av pu- bliken.
Vetekattens nya, rymliga kafferum ä r beläget Kungsgatan 55, således mitt i den stora stråkvägen.
Den tilltalande inred- ningen ä r från Arvika, mattor, gardiner och dukar från Elisabeth Glantzbergs ateljé i Stockholm, Som sammanfattning ä r nog att säga, att det nya kafferummet värdigt fortsätter de en gång givna tra- ditionerna.
C.
