# ID: svediakorp-per3607
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1932
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,825
# sentences: 755
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


V a d har hänt?
T TÄNDSTICKORNAS T A N D E till Jönköping ÖVERFLYT- såg ett slag hotat ut.
En resolut kokerska, fröken Lydia Backman, som avflyttat från Jön- köping, överklagade Jönköpings stads- fullmäktiges skattelindringserbjudande.
A d a Nilsson: Helge Heerberger: Den svenska läkarkåren General von Schleicher.
och dess sociala ansv ar.
äldre Idre svenska läkargenerationen Den från sina föregångare ett snart sagt obegränsat förtroende från allmänhetens sida.
M a n v a r förvissad om icke endast de svenska Iäkarnes höga kunskapsnivå och praktiska duglighet utan man hade även en bergfast t r o på Varför skall kvinnor på detta sätt låta deras starka ansvarskänsla och sociala Iura sig att lägga sig i dem ovidkomman- patos.
D e t var ett arv som förpliktade, de angelägenheter, som de inte genom- men trots sena tiders glänsande veten- skådar, antingen det gäller att begära nåd skapliga utveckling stiger ur medvetan- för en f. d. fästman eller att överklaga dets djup en misstänksam fråga: Ä r arvet ett stadsfullmäktigbeslut, mot ett under- ej förspillt?
ligt löfte om privat skattefrihet.
V a r j e generation måste lösa sina stora Men inför utsikten att aldrig mer få nå- got jobb i Jönköping, tog hon först till- baka sina klagomål och fick sedan fjor- ton dagars tjänstledighet på grund av nervöst sammanbrott.
Vad hade min son på galejan att g ö r a!
S O m en enda sak har så gott som hela tyska folket kunnat ena sig: att Papen måste bort.
Och denna eniga folk- per och sin moral ska åskådning.
Vår vilja vågade eller ville Hindenburg (och tid har på ett alldeles särskilt s ä t t fått Schleicher) inte Iängre trotsa - rikskans- att brottas med d sexuella problemen.
lern, som ämnade stanna i fyra år, fick En allvarlig sexualvetenskap h a r under gå efter sex månader, Under dessa må- det sista årtionde1 uppblomstrat, sedan nader har arbetslösheten ständigt ökats, man väl frigjort sig från tanken att nöden stigit till en outhärdlig grad och sexualiteten i och för sig skulle utgöra de tyska arbetarna, också de ännu social- något skamligt eller syndigt.
DA många demokratiska, blivit statens fiender.
Inte av könslivets probl em hava en enorm be- ett enda av de stolta Iöften Papen avgav tydelse även för samhället är det nödvän- vid sin start, har han kunnat infria.
Då digt att en större allmänhet får bekväm han nu slutligen går, Iämnar han ett kaos tillgång till vissa moderna sexualveten- efter sig.
Själv tycks h a n inte vara med- skapliga resultat.
Detta framhålles även veten härom vid sin avgång tackade med skärpa a v p r professor Ivar Broman i han i en offentlig kungörelse » dem som - - i SKATTEBETALARNA F L Y K T A R från sociala frågor i ljuset av sin tids kunska- företalet till hans nyutkomna bok Stockholm.
Herrar och damer med (Forts. å sid. storkapital bakom s i g beger s i g till grannkommunerna, där det ä r lägre skatt.
Sedan man länge åtnjutit Stockholms osedvanligt låga skatter, lämnar man vid första anlopp alla d e andra At sitt öde, som inte har samma egendomsmöjligheter till skatteflykt.
Herr Marcus Wallenberg kan lugnt bedriva sin hankverksamhet i Stockholm som förut med samma utbyte, men hans ägandes egendom på Lovö möj- liggör mantalsskrivning på denna ö.
Herr Kvarnzelius kan naturligtvis kvarbliva i riksdagsutskott och kommitteer och låta mantalsskriva s i g i det skattefria Orsa och många ä r de.
som självfallet kommer att följa de värda herrarnas exempel.
Men en god medborgaranda utvisar det inga- Neder- lunda.
Hela det skattebetalande Torneå med sina 37: 50 i skatt kunde väl också vilja se s i g om efter en utflyttnings- ort.
7.)
Krigsskuldern a till Amerika ' E ' inträtt i den amerikanska krigs- skuldsfrågan.
Amerika visade föga för- ståelse för de europeiska makternas an- hållan om uppskov med inbetalandet, och svar, att det in e kunde mottaga be- talningen med re reservation.
Detta hade ett ödesdigert inflytande på¨ den franska situationen, där kammaren att Herriot ivrigt besvor isolera Frankrike R Tidevarvet inför 1933.
ETTHUNDRAFYRTIO MILJONERS BUDGETSBRIST är den uppseen- deväckande nyhet, som riksräkenskaps- verkets kalkyler låter förmoda.
Minska- de inkomster för statsverket på inkomst- skatt, tullar och järnvägar med samman- lagt 65 miljoner kronor å ena sidan - å den andra ökade utgifter och under- skott i den löpande budgeten.
FINLANDS N Y A REGERING är ut- nämnd med framstegspartiets man, professor Kivimäki som statsminister.
F V VERSAILLESTRAKTENS FEMTE DEL, vilken gällde Tysklands tvångsavrustning, ä r från och med den 1 1 december 1932 utplånad, då principen om likaberättigande för Tyskland nu fast- slagits av stormakterna.
Detta ä r otvi- velaktigt en politisk seger för den nye tyske rikskanslern.
Regeringarna i Frankrike, England, Tyskland och Italien ä r beredda att till- sammans med alla andra europeiska sta- ter bekräfta, att de under inga omstän- digheter kommer att försöka a t t med våld lösa konflikter mellan de fördragsslutan- d e parterna.
Detta skall icke föregripa en närmare diskussion om trygghetsfrå- gan.
D e förut nämnda fyra staterna jämte Ä EN GÅNG STÅR NATIO- NERNAS FÖRBUND inför ett jät- teprov, den manschuriska frågan.
Japan blir farlig för Nationernas förbunds pre- stige, Och det har vunnit en seger, då de m i n d r e staternas förslag att N. F. skulle uttala s i g fördömande om Japans hand- lingssätt, hänvisats till nittonmannakom- missionen för kompromisshehandling, vil- ken säkerligen kommer att visa hur svårt det är för Nationernas förbund att mot den internationella kapitalistiska impe- rialismen verka för freden.
Nationernas förbund har förut stått inför svåra prov, t. ex. Korfuaffären, men där var dock si- tuationen enklare ä n nu.
Japan har för det första ställt Nationernas förbund in- fur ett fullhordat faktum, det har tagit Manchuriet, och både England och Frank- rike har svårt att ta så starkt avstånd ifrån Japans handlingssätt, då de själva icke har något emot att spela samma imperialistiska spel, ävenledes i Kina.
Det är inte Nationernas förbund, utan de utanför detsamma stående Amerikas f ö r - enta stater som kraftigast uppträtt för fredens bevarande.
ÄNNU Reaktionen mot kvinnoarbetet.
* Den gifta kvinnans medborgarrätt - en segsliten fråga.
* En litterär upp- görelse: Georgette Leblancs minnen.
Av Elsa Busck.
* Några reflektioner kring Gustaf Ericsson och » Man- nen som du dödat.
Av H e r b e r t L i n d b e r g.
* Den goda jorden och de Av kinesiska Alma Sundquist.
kvinnorna.
Flickan som var i maskopi med djuren.
Av E u g e n i e Beskow.
s understött honom i hans arhete att skapa en autoritär statsstyrelse och skaffa bröd och arhete å t allas ».
Personer, som fått bröd och arbete av herr von Papen, efter- lysas, och hans autoritära statsstyrelse har som s a g t enat hela folket i en sam- fälld opposition.
Men herr von Papen av- tågade från arenan lika självbelåten som han beträtt den.
Efter demissionen följde en regerings- vållar Herriots fall.
kris, så långvarig, haft sin like.
n uppseendeväckende vändning har amerikanska utrikesministern förklara- utan handla i samförstånd med Eng- de att avgörandet låg hos kongressen, land.
Efter fjorton timmars debatt varför reperiiigen intet kunde göra.
störtades Herriot med stor majoritet.
MacDonald avlät d å en not, där han på För första gången har franska republi- ken inställt sina hetalningar.
förhand fastslog att den inbetalning England komme att göra betraktades så- Belgien och Polen vägra likaledes a l t REGERINGEN HAR IGÅNGSATT en som förskott p å en slutsumma, vilken betala och Hoover anses komma att enquête inom näringslivet för att England hoppades snarast få reglerad.
rikta ett särskilt budskap till kongres- sen med förslag till ny undersökning.
Amerika telegraferade ögonblickligen från ämbetsverk samt arbetsgivare- och arhetarorganisationer infordra svar på frågor, angående vilken verkan en even- Förenta staterna uttalar sig för en ome- tuell fyrtiotimmarsvecka skulle k u n n a delbar väsentlig nedrustning, som i en medföra.
Som bekant har Internationella framtid ytterligare skall fullföljas.
Och Arbetsbyrån i Genève beslutat upptaga Tyskland ämnar deltaga i nedrustnings- denna fråga vid nästa års ordinarie sam- konferensen.
manträde.
E, I den nya riksdagen kunna - i motsats till den förra - nationalsocialister och centrum inte längre bilda majoritet en koalitionsregering skulle inte kunnat bil- das utan de tysknationellas medverkan.
Och Hugenberg v i l l e mycket hellre ha kvar Papen och Gayl, som voro eniga med honom om slutmålet för den nationel- la kampen - restaurerandet av Hohen- - zollern-monarkin.
Hitler var glad att inte kunna bilda en parlamentarisk re- gering.
Men Hitler ville i grund och hotten inte alls deltaga i en koalitionsregering.
Han gjorde inte ens några försök till förhand- lingar.
Han visste mycket väl, att han såsom chef för en ansvarig regering inom kort skulle förlora all sin nimbus - den- na nimbus, som ju redan nu ä r stadd på snabb retur.
Hitler höll hov i Hotel Kai- serhof med alla sina underförare och ad- iiitanter och förre riksbankspresidenten Schacht och prinsessan Sibylles pappa att den väl knappast som extra rådgivare, och mellan Kaiser- hof och Wilhelmstrasse pågick en korres- P å Hindenburgs fråga, om han trodde pondens, som var dialektiskt mycket in- sig kunna få till stånd en parlamentarisk tressant.
men till sitt innehåll tämligen regering, svarade Hitler, att det trodde obegriplig för vanliga dödliga.
Kvintes- han visst.
I själva verket skulle han nog sensen av alltsammans var, att Hitler för inte ha kunnat det, också om han velat.
(Forts. å sid.
8.)
Elin Wägner: Kampen för en s livsåskådning.
Sverige har genomgått en kris, sin speci- ella nyans av världskrisen.
Att läsa ut och värdera dess verkan på den litterära mentaliteten ä r omöjligt för den som icke kunnat hålla sig i bredd med författar- nas och förläggarnas snabba takt.
M e n tar man som stickprov en sådan bok som Gunnar Beskows Biologi och livsåskådning och lägger den för jämfö- relses skull bredvid Sten Selanders snab- ha genomplöjning av de moderna proble- men lovande en i boken vilja » Modernt » att undersöka skall man vår f ställ- inna ning i tiden, att söka en linje genom kaos och ur kaos och söka nya värderingar, vilka nå lite längre i n de som sättas på den dagliga litterära kulturella och poli- tiska börsnoteringen.
sig självt komma i motsatsställning till de värderingar som avgivits i samma tid- ning under höstens lopp av en finländsk kritiker till yrket.
Det ä r emellertid inte meningen att ta upp en polemik mot des- sa svepande omdömen.
Jag begagnar mig endast av Tidevarvet som diskus- siansplattform för att skriva ut från min egen Uppfattning.
Sten Selander talar om sin » borgerliga genomsnittsuppfattning » men han ä r sna- tualism rare typisk som för vill en överspänna viss modern den moderna intellek- vetenskapens alla grenar, som följer den genom dess utflykter ut mot de bortersta stjärnmolnen lika väl som i atomforsk- ningens siindersprängning a v de minsta odelbara enheterna, känner masspsykolo- Med ett ord, man ä r ute på » Jakt efter giens och individualpsykologiens sista re- en livsåskådning » för att nu låna titeln sultat, drar in maskinkulturens och ma- från Olle Holmbergs nya essaysamling, en skinkrigens problem i sin värld, och be- bok, där han bland annat lägger de par traktar dess Aterspegling i världslittera- senaste årtiondenas litterära historia un- turen.
I denna mångfald söker detta intel- der ett historiskt perspektiv och påvisar lek att orientera sig, vill förlika dess olika sammanhang som ingen författare hinner aspekt och finna ut vad man egentligen tänka på eller fatta medan man lever och vet.
tror och vill.
Man kan säga j a eller nej ömsevis till skriver som bäst.
Det blir m i g inte gärna möjligt att de olika definitionerna i Selanders bok.
uttala mig i Tidevarvet om svenska J a till bedömningen av det framtida kri- (Forts. å sid.
8.)
böcker och svenskt kulturliv utan att av Läckert och hälsosamt är smörgåsbrödet UPLANDSKUBBEN I h y g i e n i s k f ö r p a c k n i n g hor E d e r h a n d l a n d e.
Hendrik de Man och den .politiska j u l g r a n e n ».
Undvik efterapningar!
Begär uttryckligen Uplandskubben!
kvinnoarbetet.
sen, utan omsättas till verklighet på alla olika områden.
av den värdesättning, som erkänner var munniskas lika hället och var enskild människas personliga ansvar mot måste bli den grund på vilken män och kvinnor uppbygga Tillämpningen rätt inom sam- detta samhiille, samfundslivet., Fasta mellanfolkliga domstolen i arbetsgivaren kunna förfoga Över de Haag har nyligen fattat ett beslut rö- anställdas tid.
rande tolkningen av bestämmelserna Dessa skäl ha emellertid inte för- om kvinnors nattarbete i Washing- mått något mot den allmänna ten- ser i detta snart tioåriga programuttalande fortfarande sin bärande idé tonkonventionen.
Det har rått oviss- densen att under arbetslösheten Off- liksom vi vilja verka för det radikala program, som uttalar: » Den ekonomiska krisen sammanhänger med bristen på respekt för het om nattarbetsförbudet gällde ra först och främst kvinnorna.
Den allmänna reaktionen mot andliga och moraliska värden.
även kvinnor i ledande och överva- En ekonomisk samhällsordning måste grundas på en samhörighets- kande ställning, och den engelska kvinnoarbetet har fått en oerhörd fart regeringen föreslog vid arbetskonfe- och hjälp gonem krisen.
Särskilt äro och ansvarskänsla som sätter gemensamt väl framför egen fördel.
Detta rensen år 1930 att dessa kvinnor ut- de gifta kvinnorna för närvarande ut- innebär fördelning av arbetsmöjligheter och arbetsprodukter så att Samt- tryckligen skulle undantagas från satta, och den fasta reaktionära opi- liga medborgares och framför allt de ungas krafter tagas i anspråk och nattarbetsförbudet.
Detta förslag nionens domstol fordrar deras arbete alla medborgare beredas en människovärdig tillvaro., Detta kan icke ske utan djupgående sociala reformer och vi vilja där- vann emellertid icke den erforderliga för männens räkning, för de ogifta majoriteten och så hänsköts frågan kvinnornas räkning.
Särskilt utsatta för allt framgent arbeta för och efter förmåga bidraga till samhälleliga frågors utveckling och lösning i radikal riktning.
om tolkningen av lagen till Mellan- äro de bäst avlönade, de i kommu- folkliga domstolen.
Denna har nu nernas och statens tjänst anställda.
med sex röster mot fem avgjort sa- De ha, många av dem, haft det för ken så att även kvinnor i ledande bra och känt sig för trygga att in- kommer att under år 1933 innehålla artiklar av följande, för våra läsare ställning som icke deltaga i kropps- tressera sig för den kamp som pågått välkända, medarbetare: att hålla och säkra kvinnornas ställ- arbete falla under lagen.
För Englands del betyder detta att ning och inflytande i samhället.
Nu Dr. Andrea Andreen-Svedberg, Dr. Gunhild Bergh, förf.
Anna en del kvinnliga elektriska ingenjörer finna de ' att anlopp på anlopp göras Björkman, fru Elsa Björkman-Goldschmidt, Wien, Dr. Emy Ek, fru få lämna sina platser som ett offer mot deras egen position.
Praxis att Estrid Falberg-Brekkan, Island.
kand.
Johan Falck, lektor Emilia för folkhälsans krav.
Eftersom Sve- avskeda kvinnorna vid giftermål blir Fogelklou, förf.
Helge Heerberger, Berlin, rektor Honorine Her- rige icke ratificerat Washingtonkon- allt vanligare i enskilda företag och melin.
förf.
Klara Johanson, förf.
Maria Lazar, Wien, jur. kand. ventionen utan tillhör Bernkonventio- det ropas på lagar som förbjuda den Herbert Lindberg.
bostadsinspektris Lulli Lous, Oslo, förf.
Harry nen, ha vi icke någon direkt känning gifta kvinnan förvärvsarbete hos stat Martinson, fru Helga Martinson (Moa), fröken Anna T. Nilsson, Genève, förf.
Hagar Olsson, Helsingfors, herr Sven Stål, dr. Alma av följderna av detta beslut.
Men och kommun.
Det som gör denna rörelse så far- Sundquist.
fru Elsa Svartengren, fröken Elisabeth Tamm, byrå- dels kan frågan om ratificering när som helst bli aktuell.
Dels är j u be- lig, är det faktum a t t många kvin- chef Anna Westergaard, Köpenhamn, förf.
Elin Wägner.
slutet i Haag ett principbeslut av nor deltaga i den. '
Fru A begär fru stor betydelse.
B:s plats åt sin son eller dotter och Open Door, som naturligtvis är förenar sig med dem i ropet: bort vaket på denna fråga, rustar sig till med fru B!
Hon beräknar icke att Pris för helår kr.
6:-, för halvår kr.
3:25. aktion.
Man anser där att beslutet hon rör vid en oerhört farlig punkt.
är dess mera beklagligt som det Det är inte bara det att fru A:s dot- kommit till i en tid då 40-timmars- ter sen en gång måste tveka att gif- veckan tack vare arbetslösheten bör- ta sig och kanske till moderns grä- jar komma upp på horisonten.
Dels melse ingår en fri förbindelse.
För het och möjlighet att reda sig i växa upp, och på grund av den nya är det ju självklart att om arbetsvec- den utvägen att inte legalisera e t t, ett äktenskap vilar, kommer att ryc- äktenskapslagen sitter hon ofantligt kan minskas, blir det mindre påfres- äktenskap för att f å behålla platsen kommer nog att stoppas av kas bort.
En gift kvinna måste va- löst.
ä g e r hon då heller inte ett tande med nattarbete, Iättare att orka ra antingen oumbärlig eller ouppsäg- självständigt arbete och inkomst, har med det.
Dels blir nattarbetsförbud börande när det behövs, man kan ju bar annars blir hennes öde under de hon ingen motsvarighet till den ställ- under 40-timmarsvecka ännu mera belägga även fria förbindelser med omständigheter man alltid ning en äIdre tids intogo.
hindrande för kvinnorna, gör dem arbetsförbud.
Man måste också måste räkna med antingen osjälv- Hennes sämre ställning kommer att ännu mera handicapade än under 48- betänka att den grund på vilken ständighet, slaveri eller utsparkning, inverka på alla kvinnor förr eller se- timmarsvecka, ty d e s mer behöver den gifta kvinnans självständig- Den gammaldags husmodern som nare, förvandla synen på nödvändig- ledare av ett stort hushållsmaskineri heten av kvinnornas utbildning och var oumbärlig och efter gamla lagen föra oss till fascismens tredje rike, tämligen ouppsägbar.
Den saken där kvinnan ä r infångad i kök och hade ju många sidor, men där blev barnkammare.
mitt under laglig omyndighet en viss Därmed skulle hon förlorat inte myndighet och trygghet.
bara några nya sent förvärvade rät- En ny tids husmoder ha sällan en tigheter utan sin urgamla eviga rätt uppgift av samma vikt och omfång, till arbete och degraderas djupare i varje fall inte sen barnen börjat än hon nånsin varit i historisk tid.
TIDEVARVET TIDEVARVET Prenumerera på Tidevarvet för å r 1933.
Postgiro 1544. veder- vidriga husmödrar
- den Nytt besök i Ryssland.
segslitna frågan.
n ny framstöt har gjorts i den seg- Slitna frågan om kvinnans medbor- garrättsliga ställning i internationella äk- tenskap.
För några dagar ' sedan över- lämnades nämligen genom en uppvaktan- icke nöjd med Haagkonferensens resultat utan yrkade i stället framförallt på att de deputation från tolv ledande kvinno- föreningar med Fredrika Bremerförbun- det i spetsen, en skrivelse till regeringen med begäran, att vid den av regeringen av kvinnoorganisationer överallt, även av Sovjet-Ryssland detta år.
Utgångspunk- svenska kvinnoföreningar, däribland ten ä r en jämförelse med de erfarenheter exempelvis Svenska Kvinnors Vänsterför- som författaren gjorde i Ryssland år bund.
1930 och han konstaterar genast en De flesta länders regeringar förklara- märkbar skillnad i hela atmosfären.
I vad de sig dock på förfrågan frän N. F. vil- mån gör sig de materiella svbrigheterna liga att ratificera Haagkonventionen.
Men märkbara?
Håller man på att tröttna på särskilt de amerikanska kvinnoföreningar- den stora uppgiften med första femårs- na ha drivit en energisk propaganda mot planens genomförande på fyra å r och upp- konventionens ratificering, ty Amerika Iäggandet av en andra femårsplan?
Och med sin betydligt längre gående lagstift- hur har jordbrukets prohlem blivit löst?
ning skulle ju, E M Michael Farhman, den framstående har att lösa ä r mångfaldiga, men ett av journalisten och Rysslandskänna- de mest framträdande är den centrala öktenskap icke bör i något avseende mer ren, har i T h e New Republic publicerat organisationen.
Bristen på kvalificerad inverka på en kvinnas än på en mans na- en serie artiklar, där han sammanfattar arhetskraft på de flesta områden har ut- tionalitet.
Detta önskemål har antagits intryck och uppgifter från sin vistelse i löst en allmän kraftansträngning att upp- de lindring av vår medborgar- skapslag, som ä r erforderlig för ratifice- ring av Haagkonventionen, kvinnornas en- hälligt framställda krav på likställighet mellan män och kvinnor i detta avseen- de skulle tillfredsställas.
Detta borde ske på så sätt att kvinna erhåller fullt själv- ständig medborgarrättslig ställning samt att därest svensk medborgare är gift med knappast kunna hi- person av utländsk nationalitet, lättnader träda en sådan beredas make att förvärva andra makens konvention.
Intres- nationalitet.
set inom N. F. för Tidevarvet erinrar om a t t gift kvinnas frågan har under nationalitet ända till 1918 i de flesta län- dessa meningsskilj- der v a r helt och hållet beroende av man- aktigheter betyd- nens.
Men från och med detta å r påbör- ligt ökats, vilket jade flera Iiinder en revidering av sin även omvittnades lagstiftning om medborgarrätt.
I Sverige av excellensen liksom i de övriga skandinaviska länder- Sandler vid den na ha visserligen genom lagar av 1924, förut omnämnda 1926 och 27 uppnåtts att kvinna icke uppvaktningen.
D e automatiskt genom äktenskap förlorar svenska kvinnoför- sitt medborgarskap förrän hon överflyt- eningarna anse sig tat till mannens hemland och icke heller nu icke höra pro- där förrän hon fått nytt medborgarskap.
testera mot en .ra- Vissa lättnader ha dessutom beretts hen- tifikation av Haag- ne till återförvärv av sitt genom äkten- konventionen frän skapet förlorade urspriingliga medbor- Sveriges sida, särskilt med tanke därpå garskap.
Men likställighet de båda könen att konventionens ikraftträdande och all- emellan ä r dock härigenom icke uppnådd.
männa antagande skulle undanröja upp- Den är däremot införd i Amerikas För- komsten av medborgarskapslöshet för gift enta staters lagstiftning redan 1922. kvinna, som annars lätt kunde uppträda Genom den olika lagstiftningen i olika på grund av olikheten i olika länders lag- länder har uppkommit en massa trassliga stiftning.
Men vad lagstiftningen i Sve- förhållanden, vadan internationell likfor- rige beträffar torde icke några bärande mighet tett sig eftersträvansvärd.
Denna skäl kunna anföras för att icke kvinnor- fråga ansågs därför lämplig att behandla nas krav på full jämställdhet tillmötesgås.
av den utav Nationernas förbund tillsatta En liknande lagstiftning i Nordens samt- kommittén för kodifiering av internatio- liga länder skulle även kunna kraftigt bi- fylla slagordet om den ökade effektivite- ten.
Från den yngsta lärlingspojken till den gamle arbetaren, för alla står möjlig- heterna öppna att genom förbättrade kunskaper och färdigheter erövra sig en ny chans.
Frågan om svälten besvarar Farhman med sina egna erfarenheter, i stort sett motsägande dem, som en känd svensk Rysslands-resenär helt nyligen skildrat för svenska tidningar.
Till min glädje har j a g funnit livsme- delsköerna nästar P RE s E N T KO RT TI D EV RV och utmanande hållningen.
Det orubb- liga förtroendet till planens slutliga lycko- samma fullbordande har kompletterats med mödosamma erfarenheter, av miss- nell lag.
Kodifieringskonferensen som draga till en revidering av den interna- tag och prövningar, men har på detta ägde rum i Haag 1930 kunde dock icke tionella konventionen i rätt riktning, även sätt vunnit i mognad och kraft.
komma längre än till ett förslag till kon- om man nu gir med på ratifikation.
De stora problem som Sovjetunionen vention, genom vars allmänna antagande kvinna icke skulle bliva medborgarskaps- skinen, utan existenssäkerhet, och dess- lös till följd av giftermål eller till följd utom har tillkommit de permanent ar- av mannens naturalisation i främmande betslösa.
stat.
Av den första kategorien, det s. k. manschettproletariatet, administrations.
Detta konventionsförslag behandlades personalen, raknade man i Tyskland un- sedermera av Nationernas förbund.
N. der åren 1926-29 att det fanns 3½ på F: s räd tillsatte en särskild kvinnokom- varje arbetare och det ä r detta skikt som mitté, bildad av två representanter från et har utkommit en liten skrift som spelar en så stor roll i Europas fascism, vardera av åtta internationella kvinno- heter » Marx eller Hendrik de på samma gång vändande sig mot kapi- föreningar och som skulle ingiva rapport Man? » och frågeställningen hör man nu- talismen och mot industrien.
De arbetslösa Bro icke längre att räk- till N.
F: s rådsförsamling i september mera allt oftare dryftas.
Det var därför 1932, då Haagkonventionen skulle komma inte underligt att det var fullt hus i Vik- na som industriens reserver.
När en toriasalen på Iördagkväll, när den store kris kommer liar man redan en betydan- upp till behandling.
Denna s. k. konsul- belgaren närmare utvecklade sina tan- de arbetslöshetsarmé.
tativa kvinnokommitté var naturligtvis kar om reformistisk eller revolutionär SO- Dessa tre kategorier ha icke längre men det är dessa som cialism.
samma intresse Professorn var en sympatisk herre, måste enas och detta sker lättare kring som knep sin publik på tyska - hans tre radikala problem än reformistisk politik modersmål lär eljest vara flamländska, Partiprogrammen, som nu mest påmin- som f. ö. tolka- na om » ein Weinachtsbaum », en julgran, franska och engelska des briljant av redaktör Gunnar Lund- med påhängt glitterverk här och där berg, så det blev en storartad applåd- måste utbytas mot en plan, en mobilise- ringsplan, där det skall krävas mycket salva så där vid midnatt.
När Hendrik de Man tog avstånd från och på en gång.
det marxistiska tankesystemet gjorde han I kapitalismens nergångsperiod ä r rät.
det med den motiveringen att » en ny tid ta tiden att samla massorna kring ett skapar nya uppgifter, och andra uppgif- minimiprogram, som kräver ett förstatli- ter fordra andra arbetshypoteser ».
gande av bankerna, av kraftcentralerna Den marxistiska hypotesen om en en- kolgruvorna, monopol p i handeln o. s. v hetlig fortskridande proletarisering har Göres det inte nu, får man sätta sig ner icke stått sig.
Maskinen trängde visser- och vänta 1 0 0 å r till på socialiseringen1 ligen ut hantverket och industriarbetarnas Var finns den rätta socialiseringsviijan?
antal steg.
När vi ville socialiseringen kunde vi inte, Men med maskinernas automatisering men när vi kan så vill vi inte, framhöll och med rationaliseringen upphörde ut- professor de Man icke utan bitterhet.
vecklingen i den riktningen och hypotesen Sen sa ' han något om socialiserings- om världens växande elände, » föreländi- nämndernas hetänkanden och protokoll - j a, inte om hr Möllers utan om andra gande », slog slint.
Samtidigt som utvecklingen gick där- länders - s o m publiken skrattade åt.
hän att vissa arhetare stå över maskinen, Och applåderade.
med relativt god existenssäkerhet upp- Hr de Man talade hela tiden om andra E.
S. stod ett skikt, » kulis », som stå under ma- länder.
och den “ politiska julgranen ”.
D - - Port Arthur B l e k i n g e g a t a n 40 Telefon Söder 34784 Bra matställe av den andra Farhman gör en samman- fattning av de förutsättningar under vil- ka de bida planerna har att arbeta Den I saken intresserade kan vidare hänvisas till ett i höst på svenska utkommet häfte, Den andra femårsplanen och resultaten av den första, en ordagrann oversattning av det tal, som ordföranden i folkkom- missariernas räd V Molotov höll på Sov- försvunna, s~ jetunionens kommunistiska partis sjutton- Farhman.
Affärer de konferens i år.
(Arbetarkultur, Stock- na själva hade un- holm 1932.)
Oavsett den något tunglästa dergått vissa för- översättningen av ett muntligt föredrag innehåller detta dokiiment mänga intres- ändringar.
Vid si- santa uppgifter, som lämpligen kan kom- dan av de gamla pletteras av ett annat litet arbete på kooperativa buti samma förlag, L M Kaganovitsj, Den kerna finns dels en socialistiska rekonstruktionen av Moskva sorts » slutna affä- och övriga stader i Sovjetunionen.
Det nya i den andra femårsplanen ligger ju rer » - välförsedda bland annat däri, att folket självt har och fulla av folk medansvar for dess utformning, medan - för olika grup- den första var iitarhetad av den statliga per av medborga- planhushållningskommissionen Också nu gare, t. ex. de an- finns en centralt iitarhetad plan, till vilken motförslag mottagas och synas redan in- ställda vid ett före.
nan den trader i kraft tag, olika förenin- Det stora experimentet fortsatter och, g a r och organisa- som Farbman säger, världen kommer inte tioner etc., dels att kunna undgå dess följder öppna affärer med okontrollerade priser, i vilka ingår en betydligt större vinst för handlanden än i de övriga.
Det område där man trots oerhörda framgångar eller kanske just till följd av dem gjort många prövande erfaren- heter är jordbruket.
Omläggningen från jordbruk primitivt t i l l industrialiserat skedde med en fart, som kom alla beräk- av Gunhild Tegen (Lindblads) ar inte en ningar a v den för omvandlingen nöd- » flickbok », den är snarast en bok till för- vändiga kapitalinsatsen att snart föråld- äldrar och lirare, fast den säkert också kan ge igenk kännandets glädje och stod ras.
Det ursprungliga programmet genom- Den ger god belysning och äkta, kanske fördes på två år.
stället för en kollek- autentiska uttryck - i brev- och dag- boksform - at ungdomens alltid lika oförmedlade, självständiga idealitet, så cent av den odlade jorden.
Detta bety- ofta missförstådd och så gärna under- der att planens siffror, t. ex. sju miljoner tryckt H ton järn för femte året blev fullständigt otillräckliga.
De skulle, för att motsva- ra det enormt stegrade behovet exempel- vis av traktorer, behöva ökas till tio mil- joner ton.
Trots många misslyckade försök att organisera det kollektiva an- svaret för jorden har ingenting hänt, som grundar omdömet att det ryska experi- mentet med jordens kollektivisering skul- le misslyckats.
Men de försök som nu Låt inte ett par värkande trötta fötter görs att finna den praktiska vägen här- förstora julglädjen utan prova ut ett par till, går ut pa att stärka sambandet mel- fotstöd, som stoder fötterna på ett mjukt lan jorden och dess odlare och även att och behagligt satt ge den senare större intresse av att upp- Ni kan med fullt fortroende van a E r nå personligen goda resultat.
hen- till vår Wizard-fotspecialist och ne dels närmare visa E r det lätta, böj- Att jordbruket härvidlag har a n kämpa med ännu större svårigheter än indu- liga Wizardfotsödet av handvalsat läder strien kan delvis förklaras med att in- och dels tala om för E r hur det verkar Fotspecialisten, som kostnadsfritt står dustrien ju redan före den nya ordnin- gens införande förfogade över en visser- till E r tjänst med råd och upplysningar, träffas dagligen mellan 10-12, 1-5 e. m ligen liten men dock kvalificerad stab av Bestäm Er for redan i dag att tala teknisk arbetskraft, medan jordbruket var alldeles utan, likaså a n utländska exper- med fotspecialisten!
Inga trötta fötter I jul!
ter kunde inkallas för industriens behov, Wizardavd Tel Norr 31603 medan jordbrukets kollektivisering ä r ett ryskt pionjärarbete, där det måste självt finna sin väg.
Ryssland står nu inför avslutande av Kungsgatan 4, andra huset fr. Sturepl.
den första femårsplanen och antagandet 1933 Det första intrycket.
säger Farhman, ä r att motsättningarna mildrats, opposi- tionen mattats och att en allmän känsla av förlikning inträtt.
inte så att de för- sta årens våldsamma energi skulle ha slocknat, men man har nått den punkten i arbetet då en ihärdig och tålig uthållig- het fått efterträda den första entusiasmen Hendrik de Man Restaurang - En flicka växer upp ' tar unga upp uppväxtskedenas problem.
sett i planen, kollektiviserades 60 pro- Trötta fötter behöva stödjas.
låta
Herbert Lindberg: Elsa Busck: Några reflektioner kring Gustaf Ericsson Georgette Leblanc, Maeterlincks det rätt dystra hemmet.
Redan tidigt sö- till Gent, där han ä r advokat, men e j lyc- musa och icke lagvigda maka, vå- ker hon sig ut i en vidare och friare kats med några processer, utan sysslar ren 1931 hos Bernhard Grasset i Paris värld, söker sig en publik.
Hon sjunger med författarskap och hiskötsel.
Georg- Läser man Gustaf Ericssons skildrin- gav ut sina » Souvenir 1895 — 1918 » väckte som barn från sin balkong, sjunger för ette är redan på det klara med Maeter- g a r från det stora landet i väster - det en storm av indignation i den fran- vem som vill höra på och vad som helst, lincks båda naturer, den subtile och käns- » Hundliv i U.S.A. », » Bland fångar och ska litterära pressen.
I tjugo Ar hade blott det rör sig om krossade hjärtan lige diktaren och den lugne, rustike flam- » Med begränsade de båda kontrahenterna levat tillsammans, och eviga tårar.
Hon måste skapa och ländaren med sin fordran på fasta vanor filmhjältar i U.S.A. », medel i de obegränsade möjligheternas och cirka tio Ar hade förflutit efter d i n handla; hon skriver, målar, skulpterar.
och regelrätta, gedigna måltider.
De land » - finner man med vilken överläg- slutliga skilsmässan, d i Georgette Le- En dag ger hon sig av från hemmet, re- vandra genom det gamla Gent, så som sen skicklighet han utnyttjar sprakets blanc samlade sina minnen och hrev och ser till Paris för att få träffa Sarah Bern- man så ofta sedan såg dem vandra till- möjligheter, vilken underbar skildrings- i memoarens form gick igenom sitt liv för hardt.
Darrande träder hon in i divans sammans i Flanderns gamla städer, på konst han hesitter.
att skriva sig fri, komma ifrån det för- ateljé, där just en mottagning för ett tju- muséer och utställningar.
Han mestadels Denne orolige ande, som sett och upp- flutna eller, som hon själv säger, » domi- gotal personer äger rum.
I sin förvirring tyst och otillgänglig, klädd i slängkappa, levt mer än de flesta och förmått återge ner ce qui me dominait.
dépasser mon räcker hon de medhavda blommorna till grova kängor och en gammal hatt, hon det han upplevat - man behöver inte passé ».
Hon dömdes för sin indiskretion, tjänaren och sitt paraply till Sarah.
Hon labil, sprudlande, temperamentsfull, klädd tveka om uttrycket - på ett så genialt för det otillbörliga i att publicera Maeter- sjunger en aria och deklamerar La Fon- i en dräkt, exakt kopierad efter Quinten sätt, var ändå dömd att hängas i tysthet.
lincks kärleksbrev och för sina preten- taine.
Och Sarah Bernhardt är förtjust, Matsys, van Eycks eller Memlings madon- Han ansåg sig själv ha något att säga tiösa anspråk på den store skalden.
Blott spår henne en lycklig framtid.
men sän- nor.
Det var ju symbolismens gyllene tid.
der henne tillbaka till fadern.
Vid 15 års Då Maeterlinck besöker Georgette i mänskligheten, men fann sig ensam och få röster höjdes till hennes försvar.
Bernhard Grasset, känd både som för- älder uppsöker hon Massenet och tolkar Bryssel, skyndar hon att med svart tyll oförstådd.
Det verk, som han skrivit så vältaligt Manons roll, att mästaren fattare och affärsmaii, har försett boken och silver och mystisk klärobskyr göra med sitt blod, var dömt att förbigås i med ett ordrikt och finurligt företal, vars blir hänryckt.
det så » maeterlinckskt » som möjligt.
Själv tysthet.
kontenta ä r att han svär sig fri åt alla Hon drömmer om teatern, men fadern ' lyr Maeterlinck förfärad denna » katafalk ».
Vid den stora skandinaviska roman- håll.
Han talar tröstande och förmanande ger e j sitt samtycke.
För att komma bort I fem timmar samtala de om Ljuset, So- pristävlan refuserades romanen, som nu till Georgette Leblanc, och han her Mae- från hemmet ingår hon ett skenäktenskap len, Klarheten och Visheten.
D e låna går sitt segertåg genom Europa.
Den om överseende och » tystnad ».
med en ruinerad spanjor, som lovar att varandra böcker, brevväxla flitigt då de terlinck refuserades icke av de litterära konstdo- Och Materlinck teg, men fordrade, att ett nöja sig med hennes hemgift och lämna äro skilda åt, träffas allt oftare, leva ett marna, utan av ett lördags betrodde grov- hans brev till Grasset med vissa uttalan- henne själv i fred.
Men hon lyckas ej lyckligt, förklarat liv i vad de kalla för läsare!
Vem vågar efter detta tro på en den skulle tryckas i nästa upplaga av på detta sätt köpa sin frihet.
Ett år, fyllt de stora bokstävernas skog, där de ledas litterär pristävlan?
Eller deltaga i en boken.
Detta hrev jämte övriga kommen- av vad hon kallar följetongstragedier, slu- av Skönheten och lysas av Godhetens gyl- sådan?
tarer finnas tillgängliga på Grassets för- tar med skilsmässa och sjukdom.
lene lampa.
I denna själarnas underhara Mannen, som reklamen dödat, uppstod lag.
SA blev då bittra ord och anklagel- S i blir hon småningom anställd vid gemenskap tycks dem det overkliga verk- från de döda, men » döden » hade gjort ser världens slutomdöme om detta en Opéra-Comique i Paris.
Hon tyck.
; blän- ligt och det osynliga griphart.
sitt verk och satt sinnena i rörelse.
Ro- gång så strålande och absoluta samliv.
dad av friheten.
Teaterverksamheten Georgette Leblanc avslår Maeterlincks ken- ä r värd sin succès.
En enig kritik själv hyser Georgette Leblanc ingen skänker henne alla de uttrycksmedel hon erbjudande om giftermål.
» Hur skulle har konstaterat en egenartad författare- bitterhet och höjer ingen anklagelse.
Hon begär, den exaltation och spiiniiing hon j a g stiga ner från paradisets höjder för personlighet - en man som förmått framlägger fakta, givetvis fakta sedda kräver av tillvaron.
En rätt bizarr vän- att inställa mig på rådhuset! » utbrister skildra hungern.
smutsen, eländet med en genom hennes temperament.
» L ’ amour, skapskrets omger henne.
Tidens kända hon.
» Lika gärna skulle j a g kunna van- realism utan jämförelse.
la fin de l ’ amour et la haine de l ’ amour konstnärer mötas hos henne, men också dra genom Bryssels gator, klädd i kort Skildringen är lokaliserad till Londons ne se doivent pas juger », säger hon.
Och olyckliga existenser: en pianist utan pia- kjol och med låga klackar.
Det skulle East End, men författaren syftar längre då kampen nu ä r över, försöker hon le no, författare utan förläggare, en sånger- förefalla mig lika vansinnigt. » Hon vill än att ge ett reportage därifrån.
Roma- åt sig själv med mild självironi.
ska utan engagemang, målare utan kun- e j med något borgerligt hand och en på- nen är ett skri, ett väckelserop från hela I ett brev, daterat 1895, alltså första der.
Hon skänker dem, säger hon, vad tvungen existens binda sin gudomlige världen.
Det är brottsligheten, nöden året av deras bekantskap, skriver Maeter- de sakna hemma hos sig: värme, mat, poet.
De veta ändå båda, att de äro oför- och eländet, som författaren rullar upp, linck till Georgette Leblanc: » Jag har hit- entusiasm.
Hennes ateljé doftar av rö- änderligt och för evigt förenade.
Hon världsinfernot.
Det är dock icke svart tills aldrig i något av Dina hrev sett en kelse och vaxljus, på väggen har hon tex- tror sig om att kunna giva utan att taga, i svart allt han skildrar.
Där är också rad, som icke skälver av liv och som icke tat ordspråk och sentenser.
citat från att kunna älska utan att begära för egen strålar av hopp och små fläckar av förut levat inom Dig.
Detta finner man Shakespeare och Platon.
Så får hon i si- Idel.
» Etre pour son esprit aliment e t glädje.
Mitt i allt eländet blixtrar en blott hos varelser av idel ljus och san- na händer Emersons essayer med e t t före- flamme », så formulerar hon vid denna tid- stor humor fram.
och sprider sin levan- ning.
Detta tror j a g tir mer karaktäris- tal av Maeterlinck.
Hela natten igenom punkt målet för sitt liv.
de värme över dessa förtappade indivi- tiskt för Dig än något annat, och det är läser hon om och om igen detta företal, Vid upprepade tillfällen gör Georgette der, dessa hungriga, smutsiga, sjuka och det.
som gör, att j a g älskar Dig som allra och på morgonen vet hon.
att Maeterlinck Leblanc i sina Minnen anspråk på del- eländiga, som e t t förvänt samhällssystem högst.
Du står för mig som den mest är den enda man i universum hon skulle ägarskap i Maeterlincks filosofiska dikt- dömt att vandra i dödsskuggans dal.
levande varelse, som någonsin existerat.
kunna älska.
Hon ä r då tjugo år.
Utan ning.
D å Visheten och Ödet g e s ut, an- Boken ä r en litterär händelse och en Du ä r ett väsen av liv och klarhet ... » tvekan avstår hon från sin lysande ställ- ser Maurice Leblanc, att Maeterlinck på social gärning.
När man läser Georgette Leblancs Min- ning vid Opéra Comique och antar ett något sätt bör ange det gemensamhets- nen, förstår man denna karaktäristik.
Hon ekonomiskt sett rätt dåligt engagemang arbete, som ä g t rum.
Bådas namn kun- strålar av en vitalitet, som ständigt måste vid operan i Bryssel blott för att komma na e j sättas ut, säger Maeterlinck, men manifestera sig, av en livsintensitet, som till Belgien, där Maeterlinck lever.
Men han förser boken med en tacksamhetens icke skyr några hinder.
hur träffa honom?
dedikation å t sin musa.
Efter skilsmässan tog Maeterlinck i en ny upplaga bort det- G e o r g e t t e Leblanc ä r dotter till en rik M a e t e r l i n c k bor i Gent, lämnar säl- ta företal.
Och denna handling, säger och » Mannen som du dödat ».
Gustaf Ericsson fanns knappast för ett par månader sedan.
nu är han ett stort och erkänt författarenamn.
Vi läste om mannen, som vidriga öden drivit i döden, geniet som icke längre kunde förnimma suset av all beundran kring » Mannen som du dödat ».
Så kom det naggande förtalet.
\ ' i kände oss lu- rade.
Han är inte död, han lever.
- Kunde man tro en stor bokförläggare, skulle kritiken låtit sig mutas av förfat- tarens död, och önskat omdiimena annul- lerade efter som han Ievde.
Men det vå- gade man inte och alla sensationer till trots, prisades Gustaf Ericsson i ännu högre tonarter, sedan man konstaterat, att Richard Houston levde.
Gustaf Ericsson var dock ingen litte- rär novus homo.
Han h a d e tre böcker bakom sig.
Utmärkta böcker, som siade om att mannen med det enkla svenska dussinnamnet var en litterär kraft, en förmåga utöver vanliga mått.
En litterär uppgörelse.
Då affärsman i Rouen och syster till lan sitt hem, umgås e j med andra.
Maurice Leblanc, Arséne Lupins förfat- Efter en föreställning av Strindbergs Fa- tare.
Hon berättar i boken om sin upp- dern träffas de dock hos en gemensam växt och hur hon revolterar mot livet i vän i Bryssel.
Maeterlinck bjuder henne
Georgette Leblanc, är den enda hon hos Maeterlinck vill döma som felaktig och själv vill hon skriva, men kan ej.
Hennes tankar äro e j fria.
hennes värld är absorberad av den hon älskar.
Hon förstår, att i ett samliv kunna e j två vara likställda, den ene blir den givande, den andre den mottagande.
» Stjäl j a g från Dig? » frågar Maeterlinck, då han om kvällen läser för henne vad han skrivit, Och han lovar ädelmodigt att under sju å r ej publicera något, så att hennes verk skall hinna mogna.
Naturligtvis avslår hon.
.
orättvis.
Alma Sundqvist: ” Den goda jorden ” och de kinesiska kvinnorna.
O m man i likhet med den som skriver nakna eller klädda i blått bomullstyg, mor till söner ä r det enda som ger hen.
dessa rader har haft tillfälle att templen med rökelse och offergåvor fram- ne någon värdighet.
Söner som kunna göra en visserligen ganska kort - för de groteska gudabilderna, de fromt vidmakthålla kulten av fädernas andar resa i Kina blir läsningen av P e a r l Bucks vårdade gravarna, risskålarna, ätstickor- önskar sig varje kines.
Att några av bok » D e n Goda J o r d e n » en återuppliv- na, de utsirade kakorna, de utsvultna tig- barnen bli flickor kan e j hjälpas.
Väl.
ning av erfarenheter och intryck från re- garna, allt detta och mer till får i min- sedd är sällan deras ankomst till världen san.
D e minutiöst odlade jordstyckena net nytt liv och fördjupade sammanhang men fattigt folk kan ju om nöden står för 1898 flyttar Maeterlinck och Georg- med sin hårt och oförtrutet arbetande be- genom författarinnans skildringskonst och dörren sälja en dotter som slavflicka eller År Leblanc till Paris.
D e skola folkning av män, kvinnor och barn, halv- gestaltningsförmåga.
till bordellernas påpassliga mellanhänder bo tillsammans, men sköta var och en sin Framställningen Till hustruns lydnadsplikter hör också ekonomi.
Visheten och Odet kommer ut, av bokens kvinno- enligt gammal hävd att utan knot finna teaterpjäser följa, Maeterlinck blir allt- figurer träder i le- sig i att mannen förr eller senare tar en mera känd.
Georgette fortsätter med sitt vande samman- annan kvinna i huset som » konkubin ».
teaterarbete, ger sig ut på turnéer samt hang med vad man Många män ta flere konkubiner och del håller föredrag om Maeterlinck och hans såg och hörde an- ä r ingenting sällsynt att en konkubin så- verk.
Lika oförtröttat, men med mindre gående de kinesi- som i boken tas från ett » Blommornas framgång styr hon på mellantiderna med ska kvinnornas lev- Hus », dit männen gå för att förlusta sig Maeterlincks materiella tillvaro, smörjer nadsförhållanden.
och få erotisk omväxling.
lås och dörrar, så att de ej skola gnissla, Det finns i Kina Urgamla seder och åskådningar ha gi- tillhåller tjiinarna a t t gå p i tåspetsarna gott om » slavflic- vit den kinesiska kvinnan en underordnad och tala tyst för att ej störa skalden, in- kora, vilka vid ti- och ofri ställning vilket naturligtvis icke struerar alla, känner sig med ett ord an- dig ålder av sina hindrar att enskilda kvinnor kunnat skaf- svarig för hans lugn och regelbundna va- fattiga föräldrar fa sig stort personligt inflytande och vid- nor.
Detta hindrar e j, att tjänarfrågan mot kontant veder- sträckt makt.
allt emellanåt blir akut.
och då packar lag överlämnats till Med tiden rör på sig även i Kina och Maeterlinck sin kappsäck och ger sig av en ekonomiskt de förhållanden som på ett så utomor- till det välordnade och lugna föräldra- bättre situerad fa- dentligt sätt skildras i » Den Goda Jor- hemmet i Gent.
Georgette skaffar nya tjänare och meddelar, att allt nu åter ä r En gång anställer hon en välbeställt.
kokerska i » lantlig Balzac-stil », mest där- för att denna bär det välklingande nam- net Cunégonde.
Maeterlincks ankomst är utsatt till den stämningsfulla skymnings- timmen.
Elden brinner i den öppna spi- sen, en välsmakande flamländsk måltid är uppdukad.
Georgette reser lycklig till Gare du Nord för att välkomna Maeter- linck.
DA de anlända hem, har elden Små allvarliga kinesbarn.
slocknat, maten är förbränd, vinbuteljer- milj. i vilken de na tomma, och Cunégonde snarkar under växa upp som tjä- bordet.
Georgette Leblanc medger emel- ens med sitt namn.
Georgette organiserar narinnor tills de i och övervakar allt, lever febrilt och lyck- lanåt suckande, att trots alla sina an- sinom tid giftas strängningar blir hon aldrig en exempla- ligt, tystar ned all oro.
I andra delen av bort.
I många fall risk husmor, och hon säger, att de ma- det vidsträckta klostret roar sig Maeter- bli dessa slavflic- teriella svårigheterna voro den tidiga or- linck med att åka rullskridskor.
kor väl behandla- saken till den klyfta, som uppstod mellan Georgette Leblancs önskan att i Paris de, men på sjukhus henne och Maeterlinck.
få skapa en Théatre Maeterlinck och i barnhem får Under många somrar bodde paret i förverkligas icke, men iscensättningen av man e j sällan s e Gruchet-Saint-Siméon, en prästgård, som Fågel Blå, med vilken hon i stället skall dylika flickor som de lyckats hyra.
Här skrev Maeterlinck företaga e n turné, blir ödesdiger för hen- usatts för svår Monna Vanna, Bikupan, Fågel Blå.
nes framtid.
Bland, de barn, som hon ' bl.
a.
Gammal kineskvina med förkrympta » lilje » - fötter.
misshandel eller Han vill, att Georgette Leblanc skall spe- övar in, befinner sig den unga flicka, dot- som blivit infekterade med könssjukdom denn äro icke längre så fast förankrade.
la Monna Vannas roll.
Hon känner sig ter till en vinhandlare i Nizza, som un- Det ä r icke endast fotbindningen som av någon av husbondfolkets manliga tveksam, ovan som hon ä r vid talscenen, der sju ä r kommer att bo i hennes hem medlemmar, vilka ofta betrakta de unga försvinner så att man numera icke ser och föreslår rollen åt Sarah Bernhardt.
för a t t å r 1919 tränga henne ut därifrån slavflickorna som sitt rättmätiga sexuella annat än äldre kvinnor utrustade med de I så fall, säger denna, måste pjäsen skri- och bli Maeterlincks lagvigda maka.
Vad förkrympta » liljefötter », vilka förr i värl- byte, så snart de nalkas vuxen ålder.
vas om, så att hjältinnan f å r mera att sä- har då skett?
Hur har allt blivit så för- Överallt ser man i Kina kvinnor vilka den ansågos som inseglet på en god upp- g a i första akten och ej behöver göra sin ändrat?
Georgette kan e j förklara det, utföra allt slags hårt och tungt arbete, fostran.
entré först i slutet av denna akt.
Maeter- e j reda ut det ens för sig själv.
Sjuk och Den moderna kvinnorörelsen har fått ute på fälten liksom bondhustrun O-lan linck vägrar.
Georgette spelar Monna nedbruten, ekonomiskt ruinerad, står hon i boken, men även i stenbrotten, i hus- fotfäste även i Kina och visar en livskraft Vanna, vilken blir en stor succès och ger utanför den slutna porten.
Genom arbete hyggen, på floderna roende tunga båtar som verkar förbluffande, när man tar i anledning till en turné genom Europa.
försöker hon åter knyta an vid livet.
Hon eller som lastningsarbetare i hamnarna.
betraktande traditionens makt i detta land.
Hon tillbringar sin mesta tid på tågen, hon skriver, ' ger konserter, håller föreläsnin- Sina små barn bära dessa kvinnor fast- Äktenskapen börja mer och mer alt in- skriver långa brev och oroar sig ständigt gar.
Och så har hon till sist, boende i bundna på ryggen under arbetet och barn gås efter båda parternas eget val och för den hemmavarande.
Denne har un- en enslig fyr vid normandiska kusten, av alla åldrar ha de runt omkring sig, i månggiftet försvinner åtminstone bland der tiden köpt ett hus i Grasse, lämnat sitt skrivit ned sina minnen och försökt reda regel påfallande tysta och stillsamma.
de bildade klassernas yngre medlemmar.
meditiva lugn och blivit en passionerad ut för sig själv och andra, vad som skett.
Men arbetet förskaffar e j dessa kvin- Skolor öppnas i allt större utsträckning Att upplösningen och skilsmässan måste motorcyklist.
nor någon ' fri och oberoende ställning.
för flickor såväl som för gossar.
D e ki- Klostret Saint-Wandrille, där de bodde komma, förstår man bättre genom att lä- Enligt urgammal kinesisk tradition måste nesiska kvinnorna ha rätt att studera vid en tid, tillfredsställde i oanad grad sa mellan raderna än genom madame döttrarna blint lyda sin fader och sedan statens universitet och andra utbildnings- Georgettes smak för det fantastiska, gran- Georgettes egna utredningar.
På ett stäl- flickan vid unga år blivit bortgift utan att anstalter och Kina kan uppvisa många diosa och medeltida, Hon kläder sig le i sina Minnen berättar hon om de svå- tillfrågas måste hon vara mannen och dugliga och väl utbildade kvinnliga läka- som ahhedissa, vandrar oförtröttat i de righeter, som uppstå därigenom att Mae- hans familj underdånig.
Att föda barn re, advokater, pedagoger o.s.v. och åt- långa gallerierna och lyssnar till läder- terlinck absolut vill bo i Grasse och ej i ä r hennes förnämsta plikt och att vara minstone en kvinnlig bankdirektör.
lappar och nattfåglar.
Hennes entusiasm Paris, varför hon alltså ständigt måste De moderna kinesiskorna sluta sig till- gör henne andlös, hennes expansionskraft vara på resande fot.
Maeterlinck lir ir- Georgette, som drömde om att evigt få samman i organisationer vilka arbeta på har inga gränser.
Hon drömmer om att riterad och orolig över hennes frånvaro, vara Maeterlincks själiska f ö l j e r s k a att omstämma den allmänna opinionen till här skapa ett franskt Bayreuth, där Mae- Georgette lider och fruktar, att deras kär- och inspirationskälla, märker e j, att skal- förmån för önskvärda reformer, och i sitt terlincks dramer och medeltida mysterie- lek står på spel.
Hon säger: » Två varel- den småningom måste söka sin inspira- offentliga framträdande utveckla de kine- spel skola uppföras.
Med stor framgång ser som älska varandra måste följa sam- tion på egna vägar och dessemellan be- iscensätter hon Macbeth, den enda tea- ma banor.
Den som avlägsnar sig får höver ett lugnt hem och en jordisk hustru.
terföreställning, som kom till stånd.
Klost- alltid orätt, även om alla hennes föreha- Medan Georgette Leblanc retrospektivt rets stora, stränga salar erbjuda den vanden, hela hennes aktivitet blott går ut går igenom sitt liv, formar alltså Maeter- lämpligaste dekor.
Femtio skådespelare på att glorifiera den hemmavarande ».
linck ett nytt åt sig med en ny följesla- bo där i tre veckor under repetitionerna, Här skymtar man som på så många an- gerska, vars liv ä r ungt och oprövat och utan att varken hörns eller ses av Mae- dra ställen den stora väsenskillnad, som som mera älskar de glada visorna från terlinck.
Han har nämligen som villkor gör det omöjligt för dessa båda män- Montmartre och Nizza än djupsinniga ci- för detta teaterföretag fordrat att icke bli- niskor att utan absolut självuppgivelse tat ur Heraklit och Platon.
E l s a Busck.
va störd i sitt lugn, icke bliva inblandad från den ena parten vandra samma väg.
- 1898.
Den moderna kinesiskan: Advokaten Tsung Wain Yü.
siska kvinnorna en anmärkningsvärd väl- talighet och slagfärdighet.
Sport och dans börja även de kinesiska unga kvinnorna med normala fötter att idka med stort intresse och naturlig grace.
Sedan många å r pågår en väldig om- välvningsprocess i Kina.
» Det nya Kina, som håller på att upphyggas ur kaos har att kämpa mot enorma svårigheter, men det kan också räkna med rika tillgångar och bland dessa intages ett förnämligt rum av den moderna kinesiska kvinnorö- relsen.
En protest mot ungdomens militarisering.
ordiska lärares fredsförbund har skickat en skrivelse till mr Arthur Henderson, Nedrustningskonferensens ordförande, med några allvarliga påmin- leser i frågan om ungdomens militarise- ring.
Förbundet uttalar som sin övertygelse, att den unga generationen utsättes för en farlig militarisering genom militärut- bildning i skolorna, militärparader, mi- literärt betonade filmföreställningar, be- sök på flottans fartyg; när det propa- geras för anslutning till privata militära organisationers ungdomsavdelningar, Förbundet uttalar sin tillfredställelse med det konversationsförslag, som inom kommittén för moralisk avrustning fram- lagts i Genève, nämligen att regeringar- na böra tillse att den fysiska fostran som N gives i offentliga och privata skolor icke har karaktären av militär övning eller militär organisation av de unga.
I sitt svar på denna hänviindelse sä- per den vänlige mr Henderson att han med stort intresse mottagit skrivelsen och att det är honom i synnerhet kärt att uttrycka sitt instämmande i uppfatt- ningen att lärarutbildningsanstalterna höra göra särskilda ansträngningar att ge de unga Iirarkandidaterna en sådan internationell inriktning och undervis- ning, som anbefalles i den första artikeln i konversationsförslaget.
Om Nedrust- ningskonferensen bleve i stånd att åstad- komma allmän enighet på denna punkt skulle den enligt min åsikt, skriver Hen- derson.
ha uträttat något som vore av största betydelse för utvecklingen av Na- tionernas förbund och för mänsklighe- tens lycka och framsteg.
En av Tidevarvets läsare har sänt oss nedanstående aktuella rader: Förmedelst gissel-slag, kom den, som dö- der var, till lif; Upp sprang den döde, röjde hemlighe- terna; Han blottade det skändliga, ' blod-drypan- de » Förbundets; Han sade öppet, och sjöng ut: » Vi, sim- pelt folk, vi mördas dagligt, l a g - ligt, a (det finn packet, Som, vrede-vanställdt, törstar f ö r mitt blod.
Förthy jag ser, i deras r ä t t a skepnad.
blods-utgjutarne, de fromme djeflarne, Ser, II t a n fösterländskt och etiskt öfver- hölje, bedrägeriets och det fräna hyck- lreiets mördar-grop.
Flickan som var i maskopi med djuren.
Av EUGENIE BESKOW.
— Farligt!
farligt!
sade Anna och lyfte pekfingret.
— Nej falit, sade Gunhilda och ville prompt tillbaka till ängen och leta efter huggormen.
Så fort hon släpptes var hon pli väg i det höga gräset.
Inte många dagar därefter kom en huggorm - säkerligen densamma ringlande fram till stugtrappan, där lil- lan satt i solskenet och stampade med sina bara fötter.
Hon skrek till i för- tjusning då hon fick se ormen och klev ner för att möta honom.
Fadern vände sig om vid hennes ut- rop, lyfte i blinken en sten och dängde den med kraft mot ormens huvud.
Det var ett säkert kast.
Ormen låg med kros- sat huvud, medan stjärten ännu slingra- de, blank och glittrande.
Gunhilda stirrade med stora skrämda ögon på ormen, på fadern, utan att rätt begripa vad som hänt, kravlade sig ned för sista trappsteget och satte sig på huk hos ormen.
- Ont!
sade hon ömkande och pekade på det krossade huvudet.
Fadern lyfte ormen på en käpp och slängde den i avfallsgropen.
inte kunde han förklara för tösungen varför en hugg- orm inte kan få leva.
Det var inte att begripa att hon kunde vara glad åt tocken gel.
ohyra.
- Flickan ä r i maskopi med djuren, Anna ojade sig, tog Gunhilda i knäet sade far Johannes.
- Han hade själv sett och talade på nytt med henne om ormars en dag hur en hare satt hos henne på farlighet.
- Flickan såg ju rakt ut som hacken och het på ett blad hon höll i om hon blivit skrämd, varken grät eller handen.
Då han kom närmare var den skrek, bara stirrade stort.
Då fadern kam borta i blinken.
Och en dag då han kom in gömde hon sig för honom och stack i stallet stod flickan i spiltan hos den händerna bakom ryggen då han tog efter vilda unghiisten och klappade honom på henne.
Det hjälpte inte att han lockade nosen.
Hästen stod som ett lamm.
Kon henne med karameller.
Det var j u pre- Maja, som var litet vresig av sig, var tå- cis som om han hade gjort henne något lamodet självt, då Gunhilda tafsade henne ont.
Det var inte utan att han var litet pli henen, och katten spann av förnöjelse stött på henne.
Och då hon en dag kom då barnet kom dinglande med henne.
med en padda i förklädet ryckte han den hastigt ifrån henne och skrek barskt: Lek DA Gunhilda var omkring två å r satt med din docka i stället för med tocken hon en solig sommardag ensam på ängen, lort!
— Dagen därefter kom hon med en medan modern gick hit och dit i sysslor- död mus i klänningsfickan.
- Anna släng- na, då och då kastande en blick på henne.
de full av avsky undan kadavret och gjor- Flickan hade fått en mjölkskål jämte sig de sig hård mot lillans tårar.
- Nog och en smörgås i handen och hon pra- kunde hon r o a sig med sånt, som andra tade högt för sig själv där hon satt och ungar roade sig med!
Det var inte nog med att hon roade gav till små utrop av förtjusning.
Mor Anna gick mot hönshuset då hon sig med ohyran ute på hacken, det hän- plötsligt fick se något glittra till i gräset de att hon tog in både igelkottar och gro- bredvid lillan.
Hon sprang de få stegen dor i stugan.
En kväll hittade Anna en tillbaka, med hjärtat bultande i skräck.
padda i hennes säng.
Och det var inte Med överkroppen lyft över mjölkskå- värt knipa något smådjur då hon såg på, lens kant låg en huggorm och lapade i man fick inte ens slå efter flugorna.
i sig mjölken, medan Gunhilda intresserad fönstret.
Det kan väl aldrig va nåt på tok tittade på och sträckte händerna mot hans med flickan?
sade Johannes.
glänsande, buktande kropp.
Anna ropade och ryckte henne till sig, och ormen rann snabbt bort i gräset och Något eget var det med henne, och än försvann.
Gunhilda hov upp ett hjärt- värre blev det när hon blev större.
skärande skrik och slog och sparkade N ä r kattan kättlade och man måste gö- omkring sig då hon hars in i stugan.
Anna ra av med tre av de fyra ungarna rådde fick i en hast av henne kläderna - ack- man inte med att titta flickan i ögonen, ackack, var var barnet bitet?
- Men inte då hon frågade efter kattungarna och så mycket som en prick syntes på den lilla vita kroppen.
Gunhildas skrik övergick i snyftningar och hon krängde och ville ut igen.
tt ungt bondfolk hade fått sitt första barn, en flicka.
Hon fick i dopet de fina namnen Gunhilda Adolfina och hon trivdes och växte.
När flickan kommit över första året och började tulta omkring på upptäcktsfärder begynte modern förundra sig liver henne.
Det var som om flickan hörde och slig sånt som en annan inte märkte - prass- let i gräset av en myras små fötter, en marianyckelpigas mödosamma klättring uppåt ett grässtrå.
Kryp inte större än ett knappnålshuvud ropade hon da-da åt, tog efter maskar och tusenfotingar och grät då modern en gång satte foten på en spindel.
Och då en tordyvel kom brummande förbi hennes öron frågade hon vad han sade.
Mor Anna iakttog forskande flickans beteende.
Aldrig hade hon själv beaktat tocken ohyra, och det kunde väl aldrig vara bra för barnet att roa sig med sånt, tänkte hon.
Hon köpte en stor vacker docka åt lillan, sydde en ljusblå klänning åt den och små nätta skor av en gammal handske och gladde sig vid tanken pli har- nets glädje.
Gunhilda såg förvånad på dockan då modern räckte henne den, men strax där- på låg den bortslängd i gräset och hon stod på alla fyra och betraktade en sni- E - gick och letade och gnällde efter dem i kapp med kattan.
Och så kom då det där med kalven.
Det var ingen måtta på flickans glädje åt kalven.
Hon var inte att hålla från la- gårn, knappt var hon ur sängen om morg- narna förrän hon var ute hos kalven, höll i stävan då han drack och omfamnade honom.
— J a g ska leka me ’ en var dag så länge j a g lever, sade hon, och hon gav honom det grannaste namn hon kunde hitta på - Prins Silvergull.
Men illa var det att Prins Silvergull var en tjurkalv, och han skulle inte » läg- gas på ».
Föräldrarna rådgjorde bekym- rade med varandra.
För inget i världen kunde de säga åt flickan att kalven skulle slaktas, hon som inte ens visste var fläsk kom ifrån.
En fick ta undan kalven i all hemlighet.
Och så hände det en morgon då Gun- hilda kom ut i lagårn, att kalven var för- svunnen.
Hon letade efter honom hela lagårn runt, letade p i ängen, frågade far och drängen, kom till mor med uppspär- rade ögon - kalven ä r borta, m o r.
.
.
Han kommer nog tillbaks, han har kanske sprungit till skogs, sade modern Ät nu din välling!
osäkert.
Gunhilda At hastigt ett par skedblad av vällingen, som mor satt fram å t henne på bordet.
Sen sprang hon ut.
- J a g ska gå och ta rätt på Prins Silvergull, sade hon.
Modern såg inte efter vart hon gick.
- - Flickan var nu så stor och förståndig, så en behövde inte för jämnan ha ögonen på henne.
Men klockan ett då modern satte mid- dagsniaten på bordet fanns ingen Gun- hilda tillstädes.
Hon hoade efter henne på hacken, men fick inget svar.
- Det led frampå eftermiddagen och hon var ännu inte hemkommen.
Och Johannes gick i hemlighet och tittade åt brunnen, I däröver.
- men locket låg ordentligt kvällningen gingo föräldrarna ut i skogen och letade, och det blev en underlig natt för dem där de gingo och tittade efter flickan mellan träden.
Du skulle inte ha narrats för ’ na, sade Johannes.
— Nej, j a g skulle väl inte det, sade Anna.
D e återvände först i gryningen, och utan att ha funnit henne.
När de kommo hem stod köksdörren på glänt, och de tyckte precis att de hade stängt den.
Och på träsoffan i köket satt Gunhilda med armen om kattan.
Prins Silvergull fanns inte i skogen, sade hon allvarligt.
Modern drog henne häftigt intill sig.
- Kära barn, var har du vatt och hur hittade du hem igen?
Snurran gick med mig och letade efter Prins Silvergull, sade Gunhilda, men när inte Silvergull fanns i hela skogen och det blev mörkt, så sade Snurran att vi skulle lägga oss och sova en stund, och så la vi oss och sov en stund under en gran, och sen gick vi hem.
Snurran visste vägen.
Det var som Johannes sade, flickan var i maskopi med djuren.
Gunhilda kunde inte sluta att tänka på och lärd karl.
Flickan skulle j u i alla fall börja skolan denna hösten.
kalven, och en dag sade hon till mor: - Snurran ä r lessen jämt för hennes Så och så ä r det, sade Johannes och barn kommit bort, och kanske kalven och berättade om flickans alla egenheter.
Hur hon alltid hade varit i maskopi med kattungarna ä r på samma ställe.
När mor inget svarade frågade hon far.
djuren och hur hon nu inte längre ville Det var bra besynnerligt, att far och mor äta kött, - Vad säger skollärarn härom?
som visste allting, inte visste var Prins Om en behöver befara att flickan blir un- derlig till sinnes?
Silvergull fanns.
- Flickan a r tydligen en stor djurvän, Hon gav sig i väg tillsammans med Snurran till närmaste granngården, som sade skolläraren, och hon har blitt vege- låg på andra sidan björkhagen.
D ä r tarian.
Eugenie Beskow.
bodde Olivia, flickan som hon brukade gå och hälsa på ibland, nu då hon var stor.
Hon hade ett svagt hopp om att Silvergull gått till Olivias kalv.
F ö r Oli- via hade också sin egen kalv, som hon lekte med på sin egen äng.
Men Silver- gull fanns inte hos Olivias kalv.
Och av Olivia fick Gunhilda veta vad mänskor gör med kalvar.
Och vad de gör med svin och vad de gör med kycklingar och med gamla höns som inte längre K o l l e k t i v h u s e t s idé i arkitekt Sven värper.
Markelius ' och hans medhjälpares När hon kom hem igen höll hon mun- utformning har allmänt tagits upp och nen hårt ihop och såg på föräldrarna med mött både intresse och kritik.
Och när mor på stora förfärade ögon.
Anordningarna med gemensam matlag- kvällen satte fram stekt fläsk så ville hon ning och gemensam servering har vunnit inte äta det.
mycken förståelse, dock under förutsätt- - J a g vet vad det ä r för nåt, sade ning att också här en viss handlingsfri- hon, och j a g vet vad ni g j o r t med Prins het bibehålleses beträffande måltidstimmar Silvergull.
- Hon brast i gråt.
och möjligheter att ta upp maten på det Efter den dagen fick en varken med egna rummet etc.
Det ä r ju också själv- lock eller pock en köttbit i flickan.
För- klart.
Denna del av förslaget förefaller äldrarna voro allvarligt bekymrade över vara så omedelbart tilltalande - och henne.
Aldrig hade de hört talas om nå- dessutom så pass väl prövad i olika kol- gon som inte ville äta kött.
Och de grun- lektivanordningar i andra länder, t. ex. nade på nytt över om det kunde ' vara na- Finland och Amerika - att man utan vi- got på tok med henne.
dare med tacksamhet borde välkomna det Slutligen gick Johannes för att råd- Markeliuska kollektivet, när det blir byggt göra med skolläraren, som var en klok ute vid Tranebergsområdet kanske om - - Internationell mat.
ternationell.
- — inför publiken.
- Någon har sagt att en människa ä r ald- rig så konservativ som när det gäller matvanor.
Det kanske ändå har sin be- tydelse att man lär känna och uppskatta andra länders speciella maträtter och sammansättningar.
Och j a g mindes plötsligt hur min res- kamrat en gång på en restaurant i Mar- seille strödde den överblivna rivna osten som serverats till makaronerna på en särskild assiett - på sin smörgås, me- dan fransyskan vid bordet intill djupt rodnande anförtrodde sin kavaljer: Den där utlänningen äter ost på smörgås!
För henne var det måhända ett bevis på dju- paste okultur.
Men hos oss äter vi ju alla ostsmörgås.
F ö r endast ett par å r sedan hände det då ett glasbruk i mellersta Sverige m i s t e läggas ned, att en hel del arbetare kunde placeras vid en liknande industri i Hol- land.
När vi efter ett halvår besökte — Kollektivhuset — V i s s t blev man lite Overraskad när man fick en inbjudan från Inter- nationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet att begå en demonstrationskurs i internationell matlagning.
» Kvinnor och matlagning igen », tänker man » — skulle vi inte intressera oss för något annat ».
Men så var det det där lilla ordet in- — glasbruket och frågade hur det gick för dem som reste till Holland, svarades det att de flesta var tillbaka.
De kunde icke förlika sig med mathållningen!
Med de kommunikationer vi nu har måste man alltså säga att ju förr även matlagningen bli internationell, desto bättre.
Det kommer att öka sambandet folken emellan.
När nu Internationella Kvinnoförbundet lyckats få en så förtjusande och kunnig ciceron i de internationella kulinariska labyrinterna som fru Elena Thorsson, ma- ka till sekreteraren vid Internationella ar- betsbyrån i Genève, var det därför med glädje och tacksamhet ett 40-tal damer mött upp på Sandströmska skolans skol- kök vid Karlaviigen i Stockholm.
Fru Thorsson, född ryska, uppfostrad i Italien och numera bosatt i Genève - där hennes gästfria hus, enligt entusias- tiska vänners utsago, står redo att mot- taga gäster vilken tid som helst på dyg- började sin demonstration med en net mängd ris- och makaronirätter: Risotto, Ris a la Milanaise, m. fl.
samt tomaträt- ter: tomatsås, tomatsoppa, som serveras med litet sur grädde i varje tallrik, » men det ä r j o mera ryskt » förstås, och så på begäran: Pizza a la Napolitane.
Vidare fick man lära sig att i Italien - vattenspolas aldrig riset, vare sig före el- ler efter kokningen, makaroner spolas icke heller, rätt kokade skall vattnet efter kok- ningen vara lika klart som när makaro- nerna lades i.
Att den förkättrade vitlö- ken används som mycket verksamt anti- septiskt medel i de heta länderna visste vi inte heller.
Fru Thorsson berättade vidare att ita- lienarna själva anse, a t t de bästa maka- ronerna tillverkas i en liten hy på Sor- rentohalvön och att, när man i Syd-Ita- lien på de platta taken ser fat - stora, härliga gamla fajansfat, som skulle höra hemma på museum - rågade med to- mater, så ä r detta italienarens speciella nätt att laga tomatpuré - solen sköter sedan om hela proceduren.
Lördagen den 17 december ä r den sista demonstrationen för denna gång.
Men om fru Thorsson infriar ett till hälften givet löfte, att i januari - då färska ita- lienska produkter hunnit komma hit — åtaga sig ännu en demonstrationskurs ä r den att hjärtligt rekommendera.
Elsa Svartengren.
ett par år?
Större meningsskiljaktigheter och mot- stånd vållar det framkastade förslaget om ett barninternat inom kollektivet.
Från mödrahåll påpekar man betydelsen av att sambandet mellan föräldrar och barn upprätthålles, åtminstone genom att de ä r tillsammans morgnar och kvällar och nätter.
Från läkarhåll har framhållits fa- ran av att skapa anstaltsbarn i onödan, faran för smitta, värdet av den personliga kontakten med modern.
Gentemot dessa synpunkter har arki- tekt Markelius först och främst under- strukit att hans mening inte varit at4 tvångsskilja föräldrar och barn, men att möjligheten skall finnas f ö r ett organise- rat omhändertagande av barnen i de fall, där modern ändå inte har möjligheter att ta vård om det.
Det ä r inte meningen a t t ersiitta modern, när det gäller barnets vård och uppfostran men väl a t t ersiitta de oftast otillfredsställande anordningar, som nu få ersiitta modern, säger arkitekt Markelius.
Den första angeliigenheten ä r alltså att omhändertaga barnen under den yrkesarbetande moderns arbetstid, på ett sätt som måste bättre motsvara föräldra- nas avsikter än eljest ä r möjligt.
Med hänsyn till de fall, då mödrarna ha kvälls- eller nattarbete - sådana fall förekomma j u ofta i yrken som telefon- och telegraftjänst, teater- och tidnings- ha verksamhet, restaurangarbete m. m. vi ansett som en självklar sak, att kollek- tivhuset måste ha möjlighet att ordna även barnens nattövervakning pli ett be- tryggande och ej för dyrbart sätt.
In- ternatsformen har därför diskuterats som en av våra alternativa utgängspunkter vid utredningen.
De psykologiska synpunkterna under- strykas av fru Alva Myrdal, en av med- lemmarna i den » kommitté », som gemen- samt utarbetat de diskuterade förslagen.
Ensambarn behöver kamrater, föräldrar- na måste någon gång kunna känna sig fria och samtidigt fullt trygga för sina barn, allt fördelar som den gemensamma vården kan ge Otvivelaktigt.
Men detta behöver inte innebära att barnen hela dygnet ä r över- lämnade till andras vård, med modern en- dast som en tillfällig besökare eller till- fälligt sällskap.
Att det för många är en stor fördel att någon gång kunna lämna barnen borta, är uppenbart.
Men för det dagliga livet får nog modern ta en del även av de praktiska omsorgerna för bar- net på sig om hon skall kunna erhålla och bibehålla det inflytande och den in- tima samhörighet med barnet utan vilka förhållandet dem emellan blir berövat sin egentliga mening.
- Viggbyholms- skolan, Den svenska läkarkåren,, platser i landet.
När det andra häftet just var färdigtryckt kom meddelande från pressbyrån att tidskriften ej längre fick distribueras genom den.
(Forts. fr. sid.
1.)
Vad ligger bakom?
Järnvägsstyrelsen serien Vetenskap och bildning Könsli- håll omvittnat detta behov.
Ha deras hade blivit tveksam och i överensstäm- lärare varit lyhörda därför?
Jag tror melse med oktrojen skall saken hänskju- vets gator.
Men hur det är, böcker äro fina och man måste besvara denna fråga med nej tas till Publicistklubbens styrelse, som dyra.
De komma knappast samhällets ehuru naturligtvis lysande undantag fin.
utan varje motivering förklarade tidskrif- bredare lager till del.
Den frågan har nas.
ten olämplig att säljas å tåg eller järn.
De sista åren ha sett en rad av veten- vägsområde.
Pressbyrån utsträckte för- uppstått i alla länder hur denna brist skulle kunna avhjälpas.
Man har tvenne skapligt vederhäftiga upplysningsböcker budet till alla andra försäljningslokaler.
huvudvägar att gå.
Den ena att utge i bokens form för den bildade allmänhe- Alltså ett effektivt sätt att strypa det fria populärvetenskapliga billiga publikatio- ten utkomma.
Men till folkets djupa ordets gång till de breda lagren.
I bok- ner som genom sitt spridningssätt kunna led har man i regel ej vänt sig.
handeln får den ju säljas, eftersom den ej Med en viss tillfredsställelse måste man anmälts till åtal.
nå den stora allmänheten.
Den andra vägen som egentligen endast ä r fram- därför hälsa det initiativ som för någon Ar nu Publicistklubbens styrelse och komlig inom större samhällen ä r upprät- månad sen togs av en del yngre läkare pressbyrån verkligen kompetenta till den- tandet av rådfrågningsbyråer.
Man kan av Clarté-typ i och med utgivandet av na domsakt.
Man kan ej fria sig frän med fördel och har i många länder kom- Populär tidskrift för sexuell upplysning.
misstanken att de åtminstone under hand Jag har i denna tidning haft tillfälle att binerat båda vägarna.
rådfört sig med några medicinska auk- Hur ä r det i vårt land?
Den första ge uttryck för min anslutning till tanken toriteter och i full överensstämmelse med förutsättningen är läkarnes intresse och men reservation för vissa detaljer i ut- den strutspolitik som av svenska läkar- ansvarskänsla och dessutom nödvändiga I förandet.
Tidskriften ifråga distribuera- karen bedrives i sexualundervisning, kunskaper.
Man måste då med vemod l e s genom Pressbyrån, som har mono- preventiv- och abortfrågan, kan man gott konstatera att hos oss få de unga läkar- pol på försäljning av tidningar och lit- tro att den ej heller på denna punkt kän- ämnena ingalunda den kunskap och ut- teratur å tåg och inom järnvägarnes om- ner sitt ansvar.
Visst kan man anmärka bildning just i sexualvetenskapen, som ä r raden samt även i regel ombesörjer mot ett och annat i publikationerna.
Men en nödvändig förutsättning för deras so- distribution till cigarraffärer och har författarne äro unga och entusiastiska ciala gärning.
De unga ha själva på sina dessutom omkring 400 kiosker på olika och sakna erfarenhet.
Giv dem kritik och hjälp dem i arbetet, men lönnmörda Teckningsutställningen är intressant icke.
av allt detta blir helt betagande.
Ar- - betsglädje, mångsidighet och uppfinnings- med den nästan otroliga rikedom på fan- rikedom kommer en till mötes från var- tasi och temperament som den avslöjar.
enda färgstrålande, teckningsbehängd Från små julkort i utsökt utförande till vägg, från de trots enkla resurser mycket humoristiska, naiva, konstnärliga målnin- vackra och roliga tablåerna vid uppföran- gar med olika motiv.
Det ä r synd att de var en sann förlustelse att få när- det av avslutningsfestens drömspel och överdådigt valda färgerna inte kan åter- vara vid Viggbyholmskolans glada atmosfären av hemtrevnad kan till och ges så som de smekte lipat på utställnin- och av duktigt arbete präglade avslut- med förmildra den känsla av främling gen nere i matsalen.
Materialet bjuder ningsfest på söndagskvällen.
skap, som en ungkarl väl annars alltid på många överraskningar i uppfattning, Viggbyholmskolan, som ligger en halv- måste känna när det myllrar så mycket idéer och utförande.
Viggbyholmskolan vill inte isolera sig timmes järnvägsfärd utanför Stockholm, barn ivrigt samtalande - i trappor hör till de allra yngsta bland våra fria och förstugor att man knappt får rum från behyggarna i den trakt där den är belägen, utan inbjuder grannskapet till skolor.
Den är öppen för både gossar själv.
och flickor, en internatskola med fria En av rektor Sundbergs bärande idéer föredrag och teaterföreställningar, när arhetsmetoder, små klasser, stort utrym- är att ge det praktiska arbetet, skapandet det lämpar sig.
Denna kväll ä r det propp- me för praktiskt arbete och självständigt med händer och ögon och fantasi, en fullt i salen, där man framställer levan- initiativ, allt enligt linjer, som vid ett ti- stor plats i skolarbetet.
Bland de ut- de charader med musik och vackra digare tillfälle i korthet berörts i Tide- ställda sakerna, som ger en riktigt röran- hemmagjorda dekorationer.
Småpojkar varvet av skolans rektor, Per Sundberg.
de sammanfattning av en hel termins sköter ljuset, rampen, ridån och litet stör- Den utomstående, som helt nöjeslystet ihärdigt knogande, finns både grammo- re elever uppträder på scenen, där alla infinner sig vid festligheter och avslut- fon, radioapparat, lampor och ljusstakar, sju akterna måste bisseras, innan publiken ningar, kan ju bedöma skolan endast e f - hyllor, skåp, dokumentskrin och skriv- fått sitt lystmäte.
Landskapet utanför, som inspirerat ter det omedelbara intryck av trevnad,!
bordsuppsatser, men det ä r också en rik- värme och glad kamratlighet, vari den ' haltig samling textilier av olika slag, några av de roliga teckningarna därinne, uppenbarar sitt väsen och efter de syn- kuddar, mattor.
babykläder, allt vävt och ä r fulländat i månskenet, med fasta vita liga arbetsresultat som visas i form av sytt av både flickor och pojkar.
En vir- vägar, mjuka träd och kullar och frisk Viggbyholmskolans elever tycks teckningar, handarbeten och slöjdalster kad kudde har en ung man i pullover och luft.
av olika slag på utställningen uppe i det sportkängor till mästare och han förkla- verkligen ha utvalt en skön lott.
Casan.
nya elevhemmet.
Det samlade intrycket rar själv sakkunnigt sina metoder.
Det - Till slut några ord om upplysningsby- råerna.
Ansvarsmedvetna sociala arbetare och läkare ha världen runt upprättat så- dana.
Här i landet ha de mest blygsam- ma försök strandat på - vad jag lugnt läkarnes motstånd.
kan omvittna Med hjälp av några intresserade kol- leger försökte j a g för sju är sen starta Tidevarvets rådfrågningsbyrå för föräld- rar enligt ett program som nu överallt tillämpas vid kulturländernas upplys- ningsbyråer i sexuella frågor.
Det upp- stod snart svårighet med det nödvändiga ekonomiska underlaget, liksom svårighet att få till stånd samarbete med sociala institutioner som tuberkulosbyråer, sin- nessjukhus, fattigvårdens representanter, överallt sålunda där nöden på detta om- råde ä r skriande.
Byrån måste därför nedläggas.
Motståndet kom från läkarne under en eller annan förevändning.
Och trots att Stockholms stadsfullmäktige har en socialdemokratisk majoritet och trots att motion väckts om upprättandet av en - kommunal byrå och uppdrag givits vissa i kommunens tjänst stående läkare att i utlandet studera denna fråga, har intet åtgjorts.
Professor Forssner är död och med honom gick intresset för dessa fra- gor i graven.
Men det hämnar sig att sabotera varje ärligt försök.
Kunskap kan ej i längden undertryckas men den kan förvanskas.
Ada Nilsson
vilken talrika rykten cirkulerat, utan att man någonsin fått ett klart begrepp om räckvidden av hans makt.
Det lär ha varit han, som gjorde Brüning till riks- kansler - och som sedan störtade honom.
I varje fall torde Papen haft honom att General Von (Forts. fr. sid. 1).
andra gången begärde hela makten och — för andra gången fick nej.
Lättad åter- Schleicher.
vände han till Bruna Huset och sin pro- pagandaverksamhet, åt vilken han kanske ännu någon tid kan ägna sig utan att helt uppge de gamla illusionerna.
Några dagars olidlig spänning följde.
Rykten gingo, att Papen trots allt skulle återvända.
Till sist, efter mycken tvekan, övertog Schleicher själv rikskanslerspos- ten.
— Vad kan man vänta av Schleicher?
Faktum är ju, att en parlamentarisk regering för närvarande inte har kunnat komma till stånd.
Folket är så splittrat, att ingen som helst majoritet kunnat bil- das, varken till höger, till vänster eller i mitten.
Enighet har endast kunnat upp- nås, då det gällt rena negationen, inte i och för något positivt arbete.
Ett slags d.v.s. en regering, presidialregering som huvudsakligen stöder sig på presi- dentens förtroende och i bästa fall tole- reras av riksdagen, i sämsta fall ignore- rar den - ä r således i närvarande stund ett nödvändigt ont.
Man kan från demo- kratisk ståndpunkt inte bekämpa en pre- sidialregering, enbart därför att den är en presidialregering.
Men vad som i möj- ligaste mån måste förhindras är, att en dylik regering, överskridande sin provi- soriska karaktär, begagnar sig av en fol- kets övergående omyndighet för att v i d - taga definitiva omändringar av statssyste- met.
Det var Papens och Gayls avsikt att jämna vägen för monarkin.
Båda des- sa herrar äro nu ur spelet, Schleicher ä r bliven rikskansler.
Finns det orsak att vänta något bättre av honom?
Redan sedan flera år tillbaka har Schleichers namn nämnts vid alla viktiga politiska avgöranden, han har varit den hemlighetsfulle mannen i bakgrunden, mannen med det stora inflytandet, Hin- denburgs personlige vän och rådgivare.
En nära nog mytologisk personlighet, om — Kampen för en livsåskådning.
tacka för sitt kanslerskap.
I regeringen (Forts. fr. sid.
1.)
av Papen beklädde Schleicher för första g i n - gets risker.
nej till framställningen gen en mera framträdande officiell post, kollektivismen som alldeles förbigår de oerhörda möjligheterna till den enskildes försvarsministerns.
Men det ansågs, att han var mycket mer än blott försvarsmi- berikande genom gemenskap o.s.v.
Men nister, att han var kabinettets egentliga när man slutat boken stannar man inför det intressanta porträtt man fått av en vit själ.
man, en modern svensk man.
I stället för fackmannen som behärskar sitt lilla ” Människorna måste överskådliga område möta vi nu mannen få äta sig mätta — ” Nu frågar man sig: om Schleicher stod för kabinettet Papen, vad finns det då för — — — - förhindras.
I v i r a s befann sig Hitlerfloden ännu i oavlåtligt växande.
Schleicher ville leda denna flod i lugnare banor, vinna Hitler åt staten.
Brüning, som inte ansågs vara rätte mannen härtill, fick vika för Papen.
Papen lyckades ännu sämre.
Nu är Hit- ler själv bliven en närapå löjlig figur, som inte längre behöver tas riktigt på allvar.
Men de ytterligt radikaliserade element, som ännu stå kvar under hakkorsfanan, måste fortfarande tas på allvar, och likas.?
kommunisterna.
En revolution måst förhindras, därför måste folket få bröd.
Ifall Schleicher verkligen hyser dess ningen av alla prohlem över till nästa generation, så som Sten Selander gör det sidan.
Till den uppgiften he- på sista hövas väl alla människor som äro i ett levande och verksamt skede i detta nu, och där f i n n s det ingen verklig intresse- motsats mellan generationerna.
Att vi alla äro djupt engagerade i nästa gene- rations öde, behöver man inte tala om för Selander, det vet man sedan man läst med viljan att omspänna alla fack och hans dikter.
ärelystnaden att veta hur långt man är Selander anser att hunnen i alla laboratorier och ohservato- rier i världen.
Absorbtionsförmågan är högt övad och definitionsförmågan likaså.
Läsaren har varit med på en stor oriente- ringsfärd och säger till slut ändå: vad det är mycket som icke kommit med: hela den tysta värld som ligger utom och oåtkomlig för de vetenskapliga metoder- na.
Det ä r kanske oerhört påstridigt men jag kan inte hjälpa att j a g värjer mig mot denna bundenhet vid vetenskapen hos en människa vars patos är frihet.
Värl- den har uppstått ur en gasnebulosa, sä- ger vetenskapen, ja, så får j a g uppge tron på Skaparen.
En professor i Wien har upptäckt Das Es, ett vilt och rått och elakt stumt väsen nere i vårt väsens käl- lare.
Får jag då inte tro mina egna er- farenheters vittnesbörd om människan?
Kausalitetslagens upptäckt tvingar mig att bli determinist till dess en fysiker upp- täcker att denna lag icke har någon ab- solut giltighet, och så ger mig rätt att åter ha en fri vilja.
Om det å r förmätet att vid skapandet av en livsåskådning ge min personliga erfarenhetsskörd ur livet och mina egna inre religiösa erfarenheter vitt- orsak att hoppas någonting av en rege- ring under hans officiella ledarskap?
Lik- väl fäster man i demokratiska och delvis t.o.m. i socialdemokratiska kretsar vis- sa förhoppningar vid Schleicher, Han sä- ges ha ändrat ståndpunkt på sista tiden.
Han lär inte sakna förståelse för de so- ciala problemen och lär avvisa författ- ningsexperiment.
För denna uppfattning har man inga exakta belägg här, lik- som v i d andra tillfällen, endast påstådda yttranden av den hemlighetsfulle genera- len att hålla sig till.
Han lär ha sagt, att » det vore omöjligt att påtvinga fol- ket en ny författning och för närvarande förelåge ingen som helst nödvändighet att ta i t u med dylika reformer », Och vidare att » först och främst måste mänskorna kunna äta sig mätta, det vore huvudsaken just nu ».
Det är emellertid sannolikt, att dessa yttranden inte äro påhittade, I motsats till Hugenberg-reaktionärerna, som äro totalt blinda för tiden och endast åberopa sig på Gud Fader, ser den nyktre och sak- I i g e generalen, vad som försiggår inom folket och räknar med den växande radi- kaliseringen som en allvarlig faktor.
Bröd Men det är riksvärnet och skildespel ä r bra för folket, men brö- som sitter vid makten.
det är det viktigaste.
På tal om trafik- Men oaktat detta får man naturligtvis strejken i Berlin, lär Schleicher ha yttrat: i n t e förbise, att Schleicher, ehuru insikts- då det vid detta tillfälle visade sig omöj- fullare och modernare än de gamla reak- ligt att mot befolkningens opposition upp- tionärerna, är Man får rätthålla trafiken hur skulle då staten framför allt inte glömma, att han är ge- kunna värja sig mot en generalstrejk?
neral.
Riksvärnet har blivit till en s t a t i V i d trafikstrejken gingo kommunister och staten i den tyska republiken - redan nazister ihop utvecklingen skulle kun- omedelbart efter revolutionen och i syn- na gå därhän, att denna gemenskap sta- biliserades - och mot en sådan folkrörel- nerhet sedan Hindenburg blivit president.
Schleicher har aldrig varit riksvärnets mi- se skulle riksvärnets alla bajonetter vara litära chef, men han har varit och är dess maktlösa.
egentliga representant.
Då han nu blir kansler.
övertar riksvärnet ledningen i och revolutionen Tyskland.
En generalfältmarskalk som president, en general som kansler - re- — nesgillhet bredvid de resultat som kom- mit forskningen till del så tror j a g i alla fall a t t det ä r det enda såttet att fil nå- gon åskådning alls att leva efter.
Åtminstone om jag är så skapt att j a g inte kan förmå mig till a t t lämna lös- själv reaktionär.
världskriget gett dödsstöten åt utvecklingsläran, Gunnar Beskow som ä r geolog och räknar med årmiljoner kan inte tillmäta k r i - get så stor betydelse.
Han skiljer på två slag av utvecklingen, den biologiska, ge- nom vilken människans linje långsamt s t i g i t genom årmiljoner upp till ett högre och rikare psykiskt liv och den kulturella som går språngartat fort genom att ge- niernas landvinningar kunna göras till- gängliga för dem vilka biologiskt stå på ett lägre stadium.
Men han kan därför också tänka sig möjligheten av en kulturkatastrof för mänskligheten.
Människan har nått dit hon nått genom en ständig anpassnings- duglighet och mod a t t bryta sig ut i nya livsformer.
Från den huvudlinje i ut- vecklingen som människan följt har stän- digt andra arter skiljt ut sig, som spe- cialiserat sig och fullkomnat sig men samtidigt förlorat sin anpassningsduglig- het, och därför måst gå under eller stå kvar på ett lägre stadium.
Det ä r all- sidighet och en viss positiv primitivitet som gjort människans höga utveckling möjlig.
Förlora vi vår anpassningsför- måga - och lekmannen som s e r vilken kamp och kramp det är att komma ut ur nationalismens och militarismens odug- liga livsformer drar genast sina snabba slutsatser - så kan det råka gå oss som det gått många utvecklade djurarter i gångna tider.
Den inplacering av människan i livets stora utvecklingskedja och av vårt nu i årmiljonernas långa lopp som Beskow försöker, ger ständigt nya givande belys- ningar åt dagens problem, t. ex. upp- fostrans, demokratiens.
Även Beskow g ö r de stora svepen, och även han har som Selander lämnat den religion, de gudshegrepp som traditionen förmedlat, men han har fått syn p i » den hemlig- hetsfulla ändamålsenlighetens » princip i det stora skeendet, och den ger mitt i all publiken har förvandlats till en militär- villkorlighet och relativitet en fast led- stat.
» Den sociale generalen » - så be- tråd genom världarnas vimmel.
nämnes Schleicher, en smula ironiskt, men Ä r här någon typisk skillnad mellan inte utan sympati, i demokratiska tid- ' generationen som föddes i slutet på förra ningsartiklar - kommer kanske att ge århundradet och den som helt tillhör det folket bröd, men i så fall kommer han att nya?
Svårt att s å g a och det gör också ta betalt för det.
Han kommer kanske detsamma.
inte att p å t v i n g a Tyskland någon mo- D e t är nog att man med behållning kan nark, men säkerligen en värnplikt.
En of- följa dessa olika moderna svenskar i de- ficer må h a aldrig så goda sociala in- r a s kamp med kunskapsstoffet för en sikter, sitt yrke kan han inte förneka.
världsåskådning.
Helge Heerberger.
Elin Wägner
