# ID: svediakorp-per3601
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1932
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,693
# sentences: 494
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


J Vad har hänt?
En fråga till medhållare Det DEN FÖRSTE SOCIALDEMOKRA- TISKE LANSHÖVDINGEN blir och motståndare.
talmannen Bernhard Eriksson i riksdagens i Grängesberg, andra kammare, som utnämnts till hövding i sitt eget län, Kop- parbergs, där han redan länge varit allas allt i allo.
Utnämningen har mötts med sympati.
Men det blir tråkigt för riks- dagsläktarna om följden skulle bli, att de måste gå miste om hr Erikssons breda gemyt och trygga godlynthet på talmans- platsen.
är svårt att skriva historia.
E n ström av folk betraktar Gustaf frågningar hos den dam som stod högsta Adolfsrelikerna i Nordiska museet.
vederbörande närmast och fick det be- Jag följer med den och stannar inför de sked att ingenting på jorden skulle kunna blodiga, genomskjutna kläderna i den vara henne till mera glädje och lisa än upplysta montern som är samlingens hu- om hon finge en ordentlig sats strump- vudnummer.
Här är alltså det älghuds- garn att sticka vid hans strumpor med.
mat av den svarta ylleduken, kroppen ä r kyller man läste om i skolan.
Det är nå- Hur mycket kyllret nämndes i det sam- höljd i den långa, tunga kragen.
Därun- got rörande och gripande i tanken att talet kommer jag inte ihåg nu, antagligen han på vars liv allt berodde gav sig rakt mycket lätt.
kanske inte ens i ett direkt der är revolvern, som hon med säker hand ut i handgemänget utan det skydd som sammanhang, sådant kunde de sköta på lyfte mot Trepoff, kommendanten över annars var brukligt i dessa krig, så värn- oöverträffat sätt, mina österrikiska .,in- Peter Paulsfängelset i det gamla Peters- lös i all sin storhet och makt, nästan ut- ner.
Men vad jag minns var den över- Iäggning som sedan tre svenskar höllo i burg, han, som misshandlat och skymfat manande ödet.
Men plötsligt medan jag står där rin- ett litet hotellrum om denna politiska en politisk fånge.
Ty kvinnan på bokens ner mig något i minnet.
Jag märker att fråga, sittande i en säng.
Kanske var titelsida är Vera Zasulitsch, tillhörig den jag faktiskt har ett personligt förhållan- svaret v i fått ett beskt skämt bara, men ryska revolutionsperioden på 1870-talet, de till detta älghudskyller.
För säkerhets vi togo det på allvar som svenskar göra.
genombrottstiden, präglad på särskilt sätt skull slår jag i katalogen.
Alldeles rik- Vi tyckte inte att vi behövde anlita syen- av sina kvinnor.
Vi minns hur Krapot- tigt.
» Sist kommet i samlingen är kyllret ska myndigheter för att reda upp situa- kin ’) skildrat dem ur sitt eget minne: de som efter slaget synes hamnat i kejserlige tionen, utan vi togo fram våra plånböcker, befälhavarens furst Octavio Piccolominis - räknade våra goda svenska femmor och unga flickorna, ofta från adelsgodsen, ägo, men 1679 befinner sig i kejserliga salade ihop av dem så det räckte till som klippte sitt hår och drog på den konstkammaren i Wien och I920 med säkert ett, kanske två kilo ullgarn.
Den grova mörka ylleklädningen och gick ut storslaget ädelmod skänktes hit av den ena av oss skulle fara till Schweiz, hon österrikiska staten såsom tack för sven- fick pengarna med sig, där köpte hon ett till folket.
Under Vera Zasulitsch ’ bild på bokens ska Röda Korsets hjälpverksamhet under ullgarn som inte fanns att få i Osterrike och i sinom tid anlände det i någons omslag står titeln, i röda bokstäver: Sju jag nu gör en kommentar till den- packning till oss och överlämnades till kvinnor ur den ryska revolutionens histo- na intendent Cederströms redogörelse för rätter ort.
ria.
Ellen Michetsen har här till korta, hur kyllret kom till Sverige år 1920, så Vi hade en viss glädje av att göra det- gripande biografier samlat uppgifterna är det för att visa hur det oändligt lilla ta, kanske för att vi tyckte att visst skulle och oändligt triviala också kan ha sin del svenskarna ha det där kyllret, men också om dessa kvinnors iden.
i historien, fast det för det mesta faller för att vi tyckte att en man som bar på Sofja Bardina är den första, den gla- bort i de officiella redogörelserna.
en oerhörd börda skulle ha hela och mju- daste, den friskaste, den som år 1877 Det var en vinterdag år 1920 som jag ka strumpor.
Och för att vi ville visa att höll det första socialistiska programtalet fick ett uppdrag av den officiella svenska vi hade lärt oss att man kunde tala om inför en rysk domstc.
Fem år därefter, person som Var särskilt intresserad av att ullgarn och stora troféer i samma ande- efter deportation, flykt och » återvunnen kyllret skulle förvärvas till Sverige.
- tag.
Eller hur Gerda och Nadja, var det D u m gör svårigheter med att ge ifrån sig inte så?
frihet » sitter hon inkrupen i en rumskula Gustaf Adolfs kyller, sade han.
Kan inte Jag förmodar att ni glömde hela saken i Zürich.
Där gör hon tyst och ensam ni som dam Under hand ta reda på om lika fullständigt som jag i allt vad vi u p p det finns något, någon liten vänlighet levde under nödvintern i Wien.
Att ni slut på sitt liv.
eller tjänst man kunde bevisa högsta ve- som jag mera i förbigående reflekterade:) Furst Peter Krapotkin: En anarkists derhörande för att göra honom mera till- » ja kors, det var.
ju bra att det gick », då minnen.
Björck och Börjeson.
gänglig för synpunkten att Osterrike bör vi en tid senare hörde talas om att öster- (Forts. å sid.
6.)
skänka oss kyllret.
rikiska staten skänkt oss kyllret.
Ja, jag lovade iitriitta uppdraget.
Det Ilet djupare sambandet mellan histo- föreföll mig så naturligt, hela tillvaron i rien om ullgarnet och kyllret vill jag inte EN TREDJE RUNDA BORDS-KON- Wien då var uppbyggd på inofficiella lägga ut.
Det d i r garnpaketet har aldrig FERENSEN sammanträder i engel- tjänster och gentjänster, så det hade jag officiellt existerat och kanske har det ska Överhuset med 40 indiska delegater efter några månader i Wien fullkomligt ingenting med den högtidliga tacksam- Sju ryska kvinnors öden.
M I N D R E BIFALL SKÖRDAR REGE- RINGEN däremot för sin miniatyr- benådning.
Herr Hults från Ådalen före detta fästmö ville träffa honom en vecka tidigare än han annars skulle blivit fri- given och har därför ingivit en nådean- sökan, vilken hon nu delvis förnekar.
Och naturligtvis hade regeringen med sina pre- misser, trots vederbörande myndigheters avstyrkande, svårt att säga nej.
Saken ä r fatal.
I detta sammanhang märkes att lands- fogde Påhlman, som genom sina feldispo- sitioner bidrog till Adalsolyckornas om- fång, endast ådömts 500 kronors böter.
Om ORTSATT ARBETSFRED ä r tryg- gad även inom pappersmasseindu- strien, där de allmänna avtalen, som ut- löpa den sista oktober, blivit förlängda.
Omkring 30,000 arbetare beröras av dessa.
F F R Å N DEN HANDELSPOLITISKA Vera Zasulitsch FRONTEN ä r att nämna att Finland anslutit sig till Oslokonventionen och att G e akt på en bok bland andra ny- utkomna böcker - i svart och Sverige beslutat upptaga traktatsförhand- Iingar med England och Tyskland.
För vitt, där en kvinnogestalt tungt och lång- detta ändamål utsågos i tisdagens extra samt tycks skrida fram, blicken smärt- — konselj förhandlingsdelegationer med di- samt riktad mot ett mål, som den dock Prytz resp. och ordförande.
generaldirektör inte urskiljer.
Det vita ansiktet är inra- Nils rektör Wohlin Björn som FINLÄSTE¨ ANNONSERNA befattning N.
F:s generalsekreterare O M MAN dagspressen tisdags man och till ställföreträdare är mr Josef D som i i kunde råka hitta följande: SVENSKA LAKARESALLSKAPET den 1 november 1932.
J. Olow.
En medicinsk etikettsfråga.
I samband med frågan om abortprovo- kation på medicinsk indikation.
Lekmannen vet inte så mycket mer om Avenol utsedd.
Därjämte fem under- senterande olika nationer.
En förskjut- terna äro utnämnda av regeringen och ning synes härmed ha ägt rum i den riktningen att sekreterarna företräda sina respektive länder och icke, såsom ur- sprungligen avsågs, främst äro N.
F:s den medicinska etiketten än vad man möj- egna tjänstemän.
N.
F:s styrka beford- Iigen Iärt av Moliére.
Men att det icke ras tydligen icke genom sådana tenden- hos någon av dem som haft med formu- leringen av denna annons att göra funnits den snabba instinktiva förståelsen för det cyniska i denna formulering, det ä r för- vånande.
DANMARK har Folketinget upplösts skola representera prinsar och kapita- lister, hinduiska och mohammedanska sek- ter.
Vid konferensen helt orepresente- rade element blir arhetare, kvinnor, siker, kristna indier och nationalistiska moham- medaner.
För att inte tala om National- kongressen, som regeringen står på ser.
DEN AMERIKANSKA VALKAMPAN- krigsfot med!
Med dessa sina utnämn- JEN nalkas sin klimax.
Hoover da delegater skall nu regeringen göra ett » allvarligt försök som att komma över- synes gå sitt tragiska öde till mötes.
Vald ens » i de frågor ännu återstå för fyra år sedan, medan han och hans att avgöra.
Men den stora frågan kvar- land ännu stod på höjdpunkten av väl- finess av mänskligt o c h m e d e n sådan dessa österrikare som jag älskade och be- undrade.
Jag gjorde genom en god vän mina för- VALSITUATIONEN I TYSKLAND är förvirrad.
Striden mellan Preus- sen och riket angående rikskommissariens befogenhet att ingripa i delstatsförvaltnin- gen med sina dekret utvecklas till allt skarpare motsättning och Bayern har in- trätt såsom preussisk bundsförvant.
Tvis- som dragits inför statsdomstol blev ten, Icke bragt ur världen genom dess utslag, stånd och berömmelse, anses han nu stå star: skall denna överenskommelse mel- trots Hindenburgs försäkran om motsat- och nya val äro utsatta till den 16 no-, inför ett säkert fall på grund av depres- lan brittiska regeringen och dess indiska sen.
Rikskansler von Papens ställning vember.
sionens jätteolycka.
Då Roosevelt nu tip- delegater bli antagbar för kongressen tycks tack vare oviljan mot hans dikta- pas bli vald med 386 elektorsröster mot eller landet i sin helhet?
VRUSTNINGSKONFERENSENS torsväsen, bli alltmera osäker.
ARBETE ä r fortfarande blockerat.
Hoovers 145, så beror det inte så mycket HUNGERDEMONSTRATIONERNA Den beramade fyrmaktskonferensen tycks på någon tro på Roosevelt, utan på ett I LONDON, bl.
a. riktade mot de stranda på Tysklands vägran att fara till avståndstagande från syndabocken Hoo- nya behovsundersökningarna av de ar- KUNGAHUSET efter bröllopet i Koburg ha tycks SVENSKA Genéve.
och Nationernas förbund har ver.
Någon djupare förändring i sam- betslösa, ha oupphörligt framkallat våld- av en frenetisk reslust, söder, det inte lätt.
Mussolini kallar det för en hällets ekonomiska struktur kommer samma sammandrabbningar mellan polis öster och väster ut.
Kanske filmparaden sjukling som man inte får överge, Ur- Roosevelts presidentskap säkert heller och demonstranter.
Arbetslöshetsrörel- tima sammanträde äger rum i november.
icke att medföra.
Den kommer kanske sens unge ledare Hannington anhålles och Tysk- Sir Eric Drummond har nu lämnat sin först I936 - genom ett nytt parti.
släppes, Times förklarar att demonstran- terna äro välklädda och bråka i onödan, men faktum är att Londons polis och re- gementen gång på gång legat i alarmbe- redskap.
I A ö DET gripits land gick dem på nerverna.
Veckovakten närliggande historia, där m a n själv varit med, kan man svara för de innersta sam- manhangen.
Det är svårt att skriva hi- storia.
Devinez,
blickande f o l k; om man inte törs ta Utan motbok.
upp konkurrens med sina i jämförel- se med nuet så gott som otroliga minnen, då flyr man till dem och sve- per s i g i dem för mycket.
En annan nära till h a n d s liggande f a r a för dem som vilja något utöver firningen a v minnena och önska på nytt erövra D en olagliga rusdryckshanteringens inverkan på frekvensen vid alkoho- rätten att v a r a stolt över dem, ä r f ö - Iistanstalterna har varit föremål för en R e s t a U r a n g reställningen att en ny svensk kraft- undersökning, som på begäran av Riks- utveckling måste v a r a en upprepning kommittén mot den olagliga rusdrycks- hanteringen utförts av direktören vid sta- av tidigare och nödvändigt gå ut på tens alkoholistanstalt å Venngarn, Hardy Göransson.
Direktör Göranssons erfa- en ny Ostersjiihegemoni.
Blekingegatan 40 Men det nya som vore likvärdigt renheter ha lagts fram i en redogörelse Telefon Söder 347 84 av vilken det framgår att de på alkoholist- med det g a m l a måste vara lika nytt anstalterna intagna till stor del komma från de motbokslösas skaror.
Av 150 ts som det gamla en gång var.
personer, som under en viss tidsperiod in- Gustaf Adolf representerade upp- togos A en erkänd alkoholistanstalt, inne- samheten har därför vida, ohearbetade roret mot sin tids enhetssträvanden i hade endast 19 procent motbok.
Bland de olika möjligheter, som en per- fält just här.
Europa som byggde på och räknade son utan motbok har att erhålla sprit, T r e ting bör särskilt klargöras.
Den med världslig och andlig despotism omnämnes först och främst det trots re- omständigheten, att en man icke har mot- striktionerna rikligt fliidande pilsnerdric- bok betyder icke att han ä r mindervärdig, Gustaf Adolfsminnets firning är o c h våldsregemente.
När v å r sven- kat.
Produktionen, som i det närmaste föraktlig eller i saknad av medborgerligt Det ska kyrkas officielle representant vid är densamma som konsumtionen, uppgår förtroende, utan innebär endast detta, att inte b a r a en officiell historia.
till inemot 500 miljoner buteljer pilsner- han för egen och andras välfärds skull är nog inte heller en hela folkets ge- en G u s t a f Adolfsfest i B a y e r n i som- men en ras yttrade om Gustaf Adolf att han dricka Per ar.
En mindre del av denna ej hör och får använda alkohol.
Mot- mensamma angelägenhet, kvantitet förtäres såsom maltidsdryck; den boksöverlåtelsen är ett brott i juridisk angelägenhet åtminstone som angår föregripit den ekumeniska tanken större delen däremot tjänar såsom berus- mening och såsom sådant belagt med en mycket stor del av svenska fol- med flera hundra å r, måste d e t t a h a ningsmedel.
Den enskildes konsumtion straff.
Motboksöverlåtaren ådrager sig kan ibland antaga fantastiska proportio- vidare ett tungt moraliskt ansvar; långt ket.
Gustaf Adolfsgestalten ä r ock- låtit fantastiskt i den katolska värl- ner upp till 60 à WO flaskor per dygn!
ifrån att vara oumbärlig är alkoholen för En dagskvantitet av 20-30 flaskor hör vissa människor en brygd, som slår de- så en outtömlig gestalt att fördjupa den som lyssnade i radio.
Att han icke till sällsyntheterna.
Många försäl- ras liv i stycken.
sökte ena splittrarna inbördes och sig i.
Olika tider se och framhäva Självfallet kräver också spritsmuggling jare av pilsnerdricka synes icke hava rin- nya sidor i hans liv och verk och se anförde dem, överskyler ju icke att gaste försyn för pilsnerdricksförordnin- och hembränning sina dryga offer.
Sprit- det i olika belysning.
Forskningen han stod i opposition m o t den kyrk- gens restriktionsbestämmelser.
Pilsner- smugglingen ä r i huvudsak lokaliserad till dricka kan därför åtminstone i städer och kusttrakterna.
Over hembränningen kla- Om någon var större samhällen erhållas i obegränsade gas från skilda delar av vart land.
Hu- blir inte färdig med honom och inte liga enhetstanken.
kvantiteter.
vudsakligen torde denna brottsliga han- heller diktarna eller skolbarnen.
Vid ekumen, så var det hans dotter Kri- D e n Iättåtkomliga rödspriten har också tering vara lokaliserad till skogsbygderna de jämna århundradena blossar d e t t a stina och inte han.
blivit en begärlig dryckesvara och även i västra och norra Sverige.
Tingsrefe- Men om den tidens tanke v a r upp- de yngre inrangeras så småningom bland raten från dessa trakter innehålla skräm- intresse upp i särskilt hög låga så roret mot en påtvungen enhet, en er- rödspritsförbrukarna.
Direktör Görans- mande långa listor på dömda hembrän- som nu.
övrad makt, så är vår tids tanke ett son omtalar en tjugunioåring som nyligen nare.
Utiivarna av detta näringsfång stå mer- berättade att han i sällskap med fyra kam- O m det gråsprängda.
officiella Sverige erinrar sig att det var med frivilligt samordnande till en enhet rater på 3 dagar druckit 6 liter.
Även endels på sidan om samhället.
Detta till- andra tekniska preparat, hårvatten, lika med den tjusning, som i mångas ögon som gymnasister och studenter och som ingenting h a r med erövring att essenser etc. är uppskattade som dryckes- omge det otillåtna, särskilt i fråga om bar facklor, sjöng och hurrade vid g ö r a.
En enhet i vilken de enskilda varor.
alkohol, har lockat till att framställa hem- Det är ganska vanligt att personer.
som brännaren såsom typen för den obändige, trehundraårsminnet av Gustaf Adolfs staterna uppge den suveränitet som själva inte äger motbok kan få överta nå- kraftfulle, frihetsälskande svensken.
Ingen- uttryckes i rätten att föra krig på födelse den 9 december 1894 och gon annans mot kontant ersättning I ting kan vara oriktigare.
Hembrännaren besinnar vad som rymdes inom den- eget bevåg och s i g rätt själv andra fall har motboksöverlåtelsen sin rot är i de allra flesta fall rent kriminell eller missriktat medlidande; man tycker det en förkommen eller allmänt avsigkommen na tidrymd av 38 år av världsbestäm- men behålla en högre form alldeles är synd om den, som ej får motbok, Om stackare.
han är egen företagare - t. ex. affärs- En förbättring av nykterhetstillstindet mande händelser i vilka han g r e p in, som den vapenlösa människan kan man eller lantbrukare - ä r omgivningen är i nuvarande läge beroende på i vad måste det få en varm klangbotten för h a en högre form av suveränitet än färdig att beteckna systembolagets hand- mån den illegala spriten, de tekniska pre- den beväpnade.
lingssätt såsom övergrepp och eggar ho- paraten och den ymniga tillgången på sina tal.
E n r ä t t och värdig hyllning åt nom att taga advokat för att skaffa sig pilsnerdricka kunna dämmas upp, slutar En stor historia kan vara en lycka åter sitt » medborgerliga förtroende ».
dir. Göransson.
Lyckas det, kommer det- och en olycka för ett folk.
Att icke G u s t a f Adolfs minne vore om sven- Det är troligt, att många motboksöver- ta att gynnsamt Aterverka Sven på andra ha någon historia men vilja s k a f f a ska folket kunde genomträngas av låtare i andra avseenden äro hyggliga och områden av samhällslivet.
Kampen mot oförvitliga, säger hr Göransson.
Till den olagliga rusdryckstrafiken Ar nämli- sig en är mera eggande för ett folk denna nya tanke, leva och v å g a f ö r följd av o k u n n i g h e om t alkoholens verk- gen icke blott en kamp för nykterheten.
än att ha en historia och skola leva den, så som han och hans folk levde ningar bland annat vissa vidskepliga Den är en dräneringsåtgärd i stort och upp till den.
Faran ä r som till exem- och vågade för sin tids stora tanke.
föreställningar om dess oumbärlighet - riktar sig mot lastbarheten i dess olika sakna de emellertid förmåga att se nyk- former, mot brottslighet, sjukdom och pel f ö r svenskarna att bli ett tillbaka- ' i tert på dessa frågor.
Upplysningsverk- ekonomiskt förfall.
Den 5 N ov.
1 9 3 2.
Port Arthur Rätt Bra ma hyllning - skaffa i - - fälle
utjämnande offer detta skulle innebära för den borgerliga klassen).
Medvetet eller omedvetet ignorerar för- fattaren den omständigheten, att .den so- ciala striden ä r en strid om ekonomisk makt, om inflytande och positioner.
Hans försvar rör sig på ett etiskt plan, som väl kan vara avgörande för individens till vilken klass han ställningstagande Hagar Olsson: Ett försvar för idealborgerlighet.
- .. ... som inte fäller utslaget begrepp, och följden är vanligtvis den, i den sociala striden, lika litet som sol- att det blir en diskussion om påvens än hör men D en fordomsfrihet och friska moder- rare skulle våga ha mer än en tanke om nitet som präglar Nya Dagligt - den av klassegoismen förestavade.
daternas moraliska sinnelag fäller utsla- Som ett belysande exempel bland många get vid fronten.
Där gäller det endast: kan hans uppfattning av händelserna i Vem har de största maktresurserna i sin Ådalen framföras.
Han brännmärker den hand?
gängse borgerliga uppfattningen och tar Det skulle otvivelaktigt ha varit till för- arbetarnas i försvar: » det gällde den gån- del för den intellektuella begreppsutred- gen en riktig känsla av motvilja mot ett ningen, om författaren närmare precise- professionellt strejkbrytarslödder, som re- rat, vad han menar med » borgare » och dan genom sin existens skapar en out- » borgerlighet ».
Det händer ofta att man härdlig atmosfär inom svenskt arbetsliva.
vid diskussioner rör sig med ' svävande När det gäller borgerlighetens försvar blir författarens framställning onekligen mera affektbetonad och mindre klar i lin- jerna.
Man kan förstå det, men det är inte till fromma för den intellektuella ut- redningen.
Man får vid läsningen ett nå- got förbryllande intryck av att författa- ren intellektuellt hör hemma i ett modernt, anti-borgerligt läger, men står i känslo- betonad relation till den borgerliga miljö, ur vilken han utgått.
Allchandas litterära bilaga är ett verk av doktor Carl Björkman; tack vare honom har bilagan blivit ett fristhende kultur- organ av högsta kvalitet, oumbärligt för var och en som förutsättningslöst vill orientera sig i samtidens kulturliv.
I kö- ren av svenska litteraturkritiker särskil- jer sig också Carl Björkmans stämma ge- nom sin kultiverade ton.
Han är i sin kritik fri från all plump gåpåaranda och all lust att knipa applåder; man har all- tid behållning av att läsa hans kritik, ty den är skriven av en person som älskar dikten mera än sig själv.
Utan att för- falla till färglös objektivitet har han red- lipen beflitat sig om » den enda eviga grund för allmän rättvisa, som Thorild angav: Att taga var sak för vad den är.
Det är med samma egenskaper Carl Björkman vinner läsarens intresse såsom ', ' är beslute författare till den kritiska studien Bor- Man fäster sig särskilt vid att förfat- at leva gerlig livssyn, vilken nyligen utkommit i taren med en nästan barnslig iver för- I serien Frontens bibliotek.
Intellektuell söker insamla alla tänkbara dygder, a~~ fördomsfrihet och personlig ärlighet präg- etisk höghet, över huvud alla organiska lar varje rad i denna skrift, som på en och livsfrämjande makter inom borger- gång är en lovsång till och en svidande lighetens gränser.
Genom att obönhör- vidräkning med svensk borgerlighet av i ligt utvisa alla » marodörer », genom att dag.
Vad författaren främst synes ha såsom icke-borgerligt stämpla allt det fula syftat till ä r borgerlig självprövning och och fala och egoistiska som den borger- sjalvbesinning.
Han vill rädda det bor- liga världen har att uppvisa, och i stället gerliga livsidealet, emedan det är honom bevekande föra fram bilden av idealbor- själv dyrbart och synes honom äga be- garen, gör han borgerlighetens gränser tingelser till fortsatt blomstring; och han så svävande, att man till slut inte vet inom har mycket riktigt insett, att en räddning vilken fålla man befinner sig.
Allt det är möjlig endast om udden av kritiken älskvärda i mänskonaturen, allt det friska, från anti-borgerligt håll brytes genom sunda och naturliga, betecknar han sa- självkritik inom det egna lägret.
som » borgerligt »; endast det rotlösa, ne- Han riktar följaktligen en skoningslös gativa och förrädiska stannar utanför kritik mot » borgerlighetens marodörer,, » borgerligheten ».
Den sociala sam- och mot alla dessa representanter för borger- ansvarskänslan, omsorgen om » de miljo- ligheten inom olika grenar av samfunds- livet -- industripampar, finansmän och societetsflabbar såväl som den borgerliga diktningens tama eftersägare och hela den loja, liknöjda och självtillräckliga som genom horgerliga medelopinionen sin egen livsföring, sina ljusskygga hand- lingar, sin profithunger och sin för det gemensamma skadliga privategoism brin- gar borgerligheten i vanrykte och sön- derfräter dess sunda kärna, till ogement nöje för dess vedersakare.
Det vittnar om personlig omutlighet och rakryggad karaktär att författaren inte drar sig för att nämna aktuella exempel och gå till grunden med företeelser, som knappast - ner, vilkas arbete vi i så mycket ha att tacka för vår lycka,, anser han vara i lycklig frammarsch på borgerligt håll, och beklagar därför djupt att » den lugna, kontinuerliga utvecklingen av det förkätt- rade kapitalistsamhället plötsligt avbru- utan att alls ta i betraktande, vad tits » det är som förorsakat denna samkänslans frammarsch på borgerligt hall, och hur lätt och lustigt den skulle upphöra, ifall arbetarna i fortsättningen inte satte hårt mot hårt.
Eftersom han opererar med idealborgaren, utgår han ifrån att bor- garen endast är besjälad av den goda viljan och med glädje skall se arbetar- stammens uppgång till borgerliga livsför- - någon annan av borgerlighetens försva- hållanden (naturligtvis utan tanke på de — trots de trykta tiderna — och t kämpa vid re fö sina idéer.
skägg: man diskuterar sina egna och sin Reumatism motståndarens affektbetonade uppfattnin- gar snarare än ett teoretiskt avgränsat faktum.
När Carl Björkman kritiserar borgerligheten, kritiserar han i själva ver- ket det kapitalistiska systemets ekono- miska anarki; når han försvarar borger- ligheten, rör han sig på ett helt annat plan, ett etiskt och allmänmänskligt plan, som naturligtvis skär tvärsigenom alla aktuella klassmotsättningar.
Ibland re- presenterar hans » borgare » en klass, den s.k. ibland en etisk människotyp » moderna » människans föregångare, en repre- ibland helt enkelt ett stånd sentant för en viss livsförsel och en viss som yrkes- och bostsdssjukdom.
e reumatiska sjukdomarna som yr- kessjukdomar ha särskilt intresse- rat ryssarna, berättar d:r Gunnar Kahl- meter i en intervju i senaste häftet av Social-Medicinsk Tidskrift.
D:r Kahlmeter som nyligen återkommit från Paris, där han deltagit i den Tredje Internationella kongressen för bekämpan- de av de reumatiska sjukdomarna, redo- gör för vissa statistiska undersökningar, som gjorts i Ryssland rörande reuma- levnadsstandard.
Därav den förvirrande tiska sjukdomar i såväl leder som musk- känslan av att denna » borgare » är något ler.
Bland annat visade man i siffror D - - - som finns och inte finns i varje fall något som man har svårt att f å tag på och infånga.
Han glider en ur händerna på de allmänt erkända mänskliga dygder- nas breda väg ...
Boken är så rik på erfarenheter.
syn- punkter och uppslag, att man med utbyte förekomsten av dylika sjukdomar hos in- dustriarbetare dels inom nybyggda fabri- ker, dels inom fabriker, som statt kvar sedan tsartiden och man kunde med stolt- het peka på, har ofantligt mycket för- månligare siffrorna voro för den först- nämnda kategorien.
kunde diskutera med författaren nästan i Man hade även upprättat en liknaiide oändlighet.
Det kan naturligtvis inte statistik gällande arbetarnas bostäder.
I komma i fråga i en recension.
Men det Moskva har man enligt den föreliggande är ett tecken på att boken är framsprun- gen ur ett levande sinne och har mycket att säga var och en - kanske inte så mycket borgaren, som fastmer medbor- officiella rapporten under de senaste tre åren byggt moderna, bekväma arbetare- bostäder för en halv miljon människor.
Hos de personer som bo i dessa nya bo- garen, den levande och fördomsfritt prö- städer kunde påvisas en mycket mindre vande moderna samhällsmänniskan.
Vad frekvens av reumatiska sjukdomar än hos » den nya människan.
- uppvuxen i ett dem, som ha bostäder i de gamla stads- socialistiskt samhällskollektiv, mer eller delarna.
Den ryska statistiken behand- mindre lössliten från den borgerliga famil- lade också sjukdomsfrekvensen inom olika jekänslan, men i stället invuxen i nya or- yrken.
gan för mänsklig samlevnad - kan pre- Enligt doktor Kahlmeters egna under- stera av etiska värden, därom kan detta sökningar — vilkas resultat han hade till- försvar för en idealborgerlig livssyn na- fälle lägga fram inför kongressen — ä r turligt nog inte ge en något besked.
I förekomsten av kronisk ledgångsreuma- stället ger den oss besked om vad » den den i modernitetens eld nye borgaren » omformade och luttrade borgerliga in- dividen tänker och känner inför tidens allvarstyngda problem.
Man måste vara d:r Björkman tacksam för denna vidräk- ning med det gamla och denna prövosten - - tism i Sverige betydligt mindre hos exem- pelvis industri- och transportarbetare än hos yrkesgrupper som jordbruks- och skogsarbetare samt fiskare.
Minst före- kommer den hos innearbetare, t. ex. affärs- och kontorsanställda.
Den viktiga frågan om yrkessjukdomar - för det nya så nödvändig för oss alla, ligger i Sverige för närvarande så till, att som i en tid av traditionella värdens om- yrkesinspektionen på Socialstyrelsens för- värdering ställts i eldlinjen mellan det anstaltande verkställt en undersökning rö- som varit och det som skall komma.
Vår rande vissa yrkessjukdomar.
På yrkes- väg står inte klar för OSS; det bästa vi kan göra ä r att rannsaka OSS själva och lyssna till dem som söka avgränsa sig sin position inom tidens kaos.
inspektörernas utlåtande har Socialstyrel- sen utarbetat ett förslag till vissa åtgär- der, som för närvarande är på remiss hos vederbörande myndigheter, arbetsgivar- En av dem är Carl Björkman; hans och arbetarorganisationer.
klarögda blick gör sig gällande inom den moderna nordiska bildningskretsen.
Svenska skolors fredsförening Så såg jag Gud då jag var barn berätta både innerligt och lustigt prof.
Torsten Bohlin, Marika Stiernstedt, Jeanna Oterdahl, Annie Åkerhielm, Emilia Fogel- klou och bolsjeviken Ture Nerman i IDUN.
Kvinnorna kring Gustav II Adolf skildras i ord och bild i IDUN.
Hemma hos greve Wachtmeisters på det prakt- fulla Kulla Gunnarstorp med statliga bil- der av salar och salonger.
Berättelse av Nygatan 4, Stockholm.
Elswig Thunberg.
Modekåseri om korta och langa pälsar, Samarbetskommitténs för fredsfrågor handarbetsmönster att sy, sticka och vir- bibliotek och studierum, Lilla Nygatan 4, ka.
Råd för husmödrar om viner och vin- 4 tr., Stockholm, hålles öppet för allmän- servering.
Ni har behållning o. trevnad av heten: dagligen kl. 9 — 17 samt tisd.
och riktar i år åter en vädjan till alla svenska skolor att som skolornas fredsdag hög- tidlighålla den 11 november och utsänder ett litet häfte att då användas.
Det inne- håller b l.
a.
» Barnlek » av leanna Oter- dahl och » Det största av allt » av Inge- borg Wikander.
Rekvisitioner kunna gö- ras genom föreningens expedition, Lilla torsd.
kl. 19 — 21 IDUN
De okända s o l d at e r n a.
F Av ' KLARA JOHANSON.
en filial av riksförbundet Männens förening som nyligen grundades i Göteborg har blivit firad med en upp- märksamhet som den egentligen inte från början gjorde skäl för.
Landsför- eningen omfattade ju redan otaliga lo- kalavdelningar och fackliga sektioner, och nykomlingen tycks varken i anda D.
eller syfte avvika från sin syskonkrets.
Om alltså inte Göteborgslogens första framträdande innebar någon syrpris har den dock efteråt skyndat att visa sig värdig det garnityr, intresse var- med den välkomnades.
Genom en tid- ningsintervju med grosshandlare Al- brektsson göres veterligt att konstitue- rande mötet 18 oktober i sammanhang med valet av styrelse enades om en extraordinär skyddsåtgärd för de val- das personliga trevnad.
Man beslöt nämligen att utåt hemlighålla deras namn!
» Äro de rädda för sina fruar? » und- rar den besvikne intervjuaren, Ack nej, visst inte, det kan j a g försäkra.
Om herrarna själva vet j a g ju lika lite som andra obehöriga, men deras fruar kän- ner jag .., Man måste ana djupare mo- tiv under M.
F:s föresats att med fri- murartystnad värna sina förtroendemän för offentligheten.
I alla händelser har svenska samhälls- kulturen riktats med en utvidaning av anonymitetens bruk.
Och j a g som trodde att nationen länge hade känt och prak- tiserat den ofarliga leken i dess möj- ligheten hela rika omfång!
Begreppet » anonym styrelse » kan i första sekunden låta främmande och därför något lite hemskt.
Men efter- tanken skall skyndsamt klargöra att det bara betecknar en följdriktig tillämp- ning av den allmänt gängse och gillade tendensen att idka offentlig verksamhet i mörkrets trygga hägn.
Sedan m å n g a år tillbaka iakttar j a g tankfullt svenska folkets namnlösa tap- perhet, Gustav Adolf och Karl XII sam- manlagda var knappast käckare än de våra dagars gemena som härjar i tid- ningarna.
Dessa moderna stridsmän äger därtill ett avgjort företräde fram- för nämnda sekularhjältar: deras ohäm- made mod balanseras på det lyckligaste av en fullt motsvarande försiktighet.
Från statistisk synpunkt ä r det na- turligtvis inkorrekt att identifiera de båIda anonymerna med svenska folket, Men vad annat kan man göra?
Det går ju inte att få tag i dem och skilja ut dem från massan.
Också uppträder de gärna som målsmän för ett större eller mindre kollektiv och buktalar i denna egenskap den allmänna o p i n i o n e n, Till krypskyttarna sällar sig allt tal- rikare flockar av skenhart oförargliga namnlösa, som inte förmår kuva begä- ret att meddela allmänheten någon Iiten historisk eller etymologisk upplysning, att kungöra något rön eller att vädra sina husliga bekymmer.
J a g instämmer inte med dem som till äventyrs finner dessa trohjärtades blyghet ä l s k l i g och rörande, På sitt lilla Iöjliga vis bidrar den till att stärka rövaranonymitetens position.
De fria orden u r folkdjupet förklingar troligen oftast verkningslösa, Viktighet får.
d e bara såvida de omhändertas, framhäves och legitimeras av journalisti- kens ordinarie utövare, den kår som har till yrke och privilegium att njuta det anonyma ordets härliga frihet, At någon vem som helst av svenska folket borde man uppföra en monumen- talgrav, där han skulle få vila som re- presentant för alla våra okända penn- soldater.
Och det gyllene epitafiet skulle lyda: Namnlös och odödlig.
Nya böcker.
ortiinatortunat Strowski, iitteraturprofessorn vid Sorbonne, har i » Den moderna människan » djuppejlat det nutida samhäl- let och kommit till det resultatet, a t t män- niskan av i dag, allt framåtskridande till trots, icke ä r någon lycklig varelse, utan en ganska ynklig representant för släktet homo.
Hon har gjort sig till herre över naturens krafter, vetenskapen och tekni- ken gör for varje dag nya landvinningar möjligheterna till utveckling synas obegränsade.
Men trots allt detta kän- ner sig nutidsmänniskan osäker och ham- nar i förtvivlan Den moderna människan ä r enligt Strowski ett offer för fördomar, som för- villa hennes syn på livets reella värden och gör, att hon e j kan finna sig tillrätta i nuet och med förtröstan se framtiden an.
Men denna oroliga, jäktade människa ä r dock inte räddningslöst förlorad.
Den sjukdom hon syns lida a v ä r en inbillad sjukdom och det finns hopp om, att hon en gång skall vakna och inse detta.
Felet med den moderna människan, sä- g e r författaren, ä r att det förfllutna inta- g e r en alltför stor plats i hennes medve- tande - det förflutna griper för kraftigt in och påverkar det närvarande.
Men att utplåna det förflutna för att göra det när- varande så mycket bekvämare ä r ett före- tag, som har ringa utsikter a t t lyckas.
Ty det förflutna och det närvarande går hand i hand i samtidens materiella och andliga kultur, Författaren ser räddningen i en ny pe- dagogik, som frän begynnelsen skall lära människorna att snabbt skilja mellan det väsentliga och oväsentliga i tillvaron.
ge- nom att odla den hemlighetsfulla kraft inom oss, som kallas intuition, Strowski avslöjar sig alltså, trots sin mörka syn på den moderna människan, som en verklig optimist, när det gäller människosläktits framtid ' Även om man icke i allt delar förfat- tarens pessimistiska syn på det nuvaran- de tillståndet i världen, rycks man med av hans utmärkta framställningskonst, stora lärdom och förhoppningsfulla syn på mänsklighetens frigörelse.
Den moderna människan ä r en god bok, en nyttig bok, intressant och lärorik.
- * » Nådens dag » ä r titeln p~ en roman, som för ett par ä r sedan prisbelöntes av Natur och Kultur i dess romanpristävlan, Författaren till romanen, Henry peter Matthis, ä r n u färdig med en fortsättning på denna betitlad » HJälten lever ».
Författaren har lokaliserat romanens handling till ett norrländskt industrisam- hälle, där arbetskonflikter utbrutit, som utmynna I en del oroligheter.
Centralfigurerna i romanen är en ar- betarledare Erlandsson och rektorn vid en skola i orten, Erlandsson har med sitt liv som insats räddat samhället från en hotande översvämminingskatastrof, och blir efter döden hjälten, vars minne lever och vördas av alla, Genom sin själv- uppoffrande handling har han fått en un- derbar makt över sinnena, som spelar in närhelst något viktigt avgörande skall träffas.
Rektorn har i livet varit Erlandssons argaste vedersakare, men efter hans hjäl- temodiga död har han slagit om och + ker nu utnyttja den makt, som den dödes minne har över sinnena, för att främja sina egna speciella intressen.
Hemslöjdens utställning.
E t t underbart bestickande mod!
tänker man, när man vandrar fram genom de stora salarna ute hos Liljevalchs.
Höga salar, en länga av stora rum fyllda i flödande skiftningsrik mångfald av sven- ska kvinnors arbeten.
När Hemslöjdsförbundet fattade beslu- tet att samla de flesta a v de till förbun- det anslutna föreningarna till en Stor för- säljningsutställning i Stockholm denna höst, var redan tiden av gungfly och tiden av skröckstelnad sparsamhets- och orörlighetsanda för handen.
Man vågade ändå, man kallade på de arhetande, de trägna.
Särskilt ä r det de rutinerade, de konstnärliga och konstskickliga väver- skornas arbeten som här församlats på utställning.
Frän tak till golv, från vägg intill vägg lysa här de kulörta ylle- och linnevävarne i stilfulla, värdiga, djärva och skimrande eller trolskt effektfulla färger.
Möbeltyget ä r det som vill g e största vävlyckan i år, men möbeltyget ä r inte längre stengrått eller enkelt blått, ulligt, litet bårdat, litet rosengångsrandat det är en tung och färgdjup damast nu, en linne- eller ylledamast med tyngd och glans som brokad och sidenstoff.
färger som stiga med nästan orientalisk prakt stundom och med ett skimmer i själva tygets fall som över djupt tjockt siden.
Vävt i svenska bondstugor och smågår- dar likväl, svenskt lin, färger hämtade u r svenska skogsväxter.
En landskapsgata g å r genom några salar, de granna landskapsfargerna g e ett lysande festligt intryck.
Den ortsbetona- de slöjden kommer här till sin fulla rätt, den ö r ju också själva grunden, frän vil- ken all hemslöjd vuxit ut och tack vare, vilken man häller sin svenska stil.
Linnerummet möter vid ena sidan a v ' landskapsgatan.
Hedersplatsen hör till- hör i främsta hand Angermanland, G ä s t - ~ rikland och Dalarne.
Ångermanlandslandet har en enantående glans, och konsten att spinna lingarn » fint siska svenska mönster fortfarande äro som spindelvävstråd, lever kvar i ånger- fullt moderna.
Det nya namnet för mattornas del har manlandshemmen mer än annorstädes.
Man har dock icke låtit stoltheten över en avgjort värmländsk klang men tillhör Fröken Greta Troili det fina materialet.
förleda till gästahuds- dock Östergötland.
dukar allenast, Här ligga också linne- har komponerat det stora flertalet a v de lakan av s, k. premielärft, där den oänd- verkligt stolta ryamattor och nöthårsmat- ligt fina linneträden spunnits ute i av- tor, som Östergötlands hemslöjdsförening lägsna bygder av gamla kvinnor, som allt fört t i l l utställningen.
Gotland fyller en vägg med skinn och ifrån sin barndom kunna konsten att snurra ett spinnrockshjul.
Dessa linnela- pläder, särskilt bilfällarne ha h ä r fått ett kan av handspunnet garn stå icke i någon nytt och imponerande utförande i glan- mån fabrikslinnet efter i finhet.
Man vi- sigt, långhårigt fårskinn, färgade till en - s a r också med berättigad stolthet fram en teduk, som ö r en underbar skapelse: tunnaste hemspunnen linnetråd bildar den råsidentunna väven, spetsarne av gammalt ångermanlandsmönster ha givits en stål- grå färg.
Man har hör tagit upp den gamla metoden med granrisfärgningen, den g r å silverramen med dukens broderi i samma färg står i den vackraste ton mot linnets halvt blekta naturfärg.
Stora skulpturhallen: mattornas sal.
östergötland, Uppland, Värmland äro starkast representerade här.
F ö r mattornas material dominerar nu- mer deciderat ii^^ från svensk lantfårsras.
De många utställda mattorna visa, hur många olika lokala traditioner i bestämd lokal stil göra sig gällande, dock finnes en mycket stor omväxling; de ortsbeto- nade mattorna klarlägga, att våra klas- Denne rektor, som åtnjuter den största Henry Peter Matthis: Hjälten lever, Natur aktning.
har en gång anlagt en mord- Och Kultur, brand, för vilken Erlandsson blivit ankla- 5:75,kr.
Rektorn lever emellertid Stefan Zweig: Själsligt läkekonst.
Mes- mer, Christian Sience, Freud.
Skog- e j förren lunds.
Kr.
8: 50. hans hustru kommit hemligheten på spå- Gurli Hertzman-Ericson: E t t gammalt hus ren, Och vill att han skall ange s i g själv, skall rivas.
Norstedt.
Kr.
5: 25. som han hamnar i en själslig kris, som Anna Björkman: Den ojämna striden.
slutligen medför hans äktenskaps tragi- Bonniers.
K r, 4: 50, ska Romanen uppliisning.
är en arbetarroman och som v i r a Eklund: V å r nästa.
Lindblads.
Kr.
dömd.
vetsånger alla ar^^: är gad Och järngrå botten inom svart ram.
Mora hemslöjdsförening har efter före- bild från Zorngården velat lära ut, att ett furubords ådrade Yta är en vacker sak, man duktäcker den följaktligen icke i sin helhet, endast till den minimalaste del.
Mora hemslöjd har sedan flera å r fört fram som en ytterst säljbar s a k linne- garnityr, bestående a v löpare med tall- riksunderlägg och servetter, linnet vävt i dalakrus eller damast, prytt med dala- spetsar eller hålsömmar och broderi.
Mora deltager också med flera olika nummer i utstyrselavdelningen.
En god ide: fullständiga linneutstyrslar i olika Prislägen, s å finnes bl.
a. ett hord dukat med finaste damast, ett annat med dräll- artat duktyg, ett tredje dukat som lunch- bord - linnebesparande bord med vävda Och broderade tallriksunderlägg.
Det finns här också en stor sal som nu under novembermånaden torde komma a t t bli ganska populär: julklappssalen, där ingenting kostar över tio kronor.
En av utställningens mest framträdan- de nyheter ä r o de hemvävda kostymerna, Gotland, Uppland, Stockholms län och Dalarne utställa kostymtyger, ulstertyger och sporttyger, sömnaden har anförtrotts de förnämsta stockholmsskräddare, Over huvud taget måste anses, att ut- stäliningen lyckats i sin önskan att visa vad kraftigt den moderna hemslöjden viil: 4: 50. att för det rent praktiska vardagslivet ge sådan en av de bättre.
Författaren har Hilding Östlund: Vi stackars fattiga s a - gedigna och starka varor, Här förefaller blivit beskylld för att han med alltför tar.
Natur och Kultur.
Kr.
4:75. det som om man skulle kommit mycket fotografisk noggrannhet återgivit en del Carl Björkman: Borgerlig livssyn.
Fron- långt, Dock härska här tillika framträ- händelser, varigenom romanen skulle dande d e förfinade kvalitetsvaror, som brista i konstnärlighet, men för den som E l l e n Michelsen: Sju kvinnor den ryska kunna räkna att bibehålla sitt skönhets- revolutionens historia.
Axel Holmströms värde » så länge en tråd finns kvar ».
Det ett realistiskt konstverk av hög rang.
För- H j a l m a r Andliga övningar, ska ä r ganska gedigna länge hemvävnadsarbetet det, det svarar det för, sven- tanke avslöjar sig Matthis skildring som fattarens framställning ä r fylld av liv och rörelse, och man läser boken med stegrad spänning.
En underbar samling män- niskotyper stiger fram från bokens blad Och hela samhallet står framför en i kon- kret verklighet.
Herbert Lindberg.
Forfunat Strowski: Den moderna männi- skan, Natur och Kultur.
3:75 kr.
Gullberg Dikter, Norstedts, Kr.
2: 75, E v a Schmidt.
Svar på två repliker.
Två Av ALF AHLBERG.
M i n a reflexioner om Nexös i Tide- varvet itergivna yttranden ha framkallat ett par repliker, som jag i min tur her att få i korthet besvara.
Låt mig då först erinra om att jag uttalade min avgjorda sympati med Nexös författar- skap och just därför beklagade, att han fällt yttranden, som avgjort diskreditera- de hans politiska prestige.
Låt mig ock- så erinra om vilka yttranden av Nexö det var, som j a g påtalade: 1) Den äldre generationen duger ingen- ting annat till än till att » lave handgrana- ters.
När den icke får sin vilja fram » ställer den till krig ».
2) Den socialdemokratiska ungdomen tror, att det onda avhjälpes med vegeta- risk diet och esperanto.
3) Hiller ä r en » typisk paralytiker,, d. v. s. en syfilitiker i långt framskridet stadium.
4) Hela det gamla systemet ä r genom- ruttet.
5) Allting måste till det yttersta för- enklas.
Satsen n:r I tillät j a g mig kalla löje- väckande, satsen n:r 2 ansåg jag vara ett överord, som icke vittnade om vidare be- kantskap med den socialdemokratiska ungdomen.
satsen n:r 3 är åtminstone ohevisad, satsen n:r 4 är självfallet sann men för att uttrycka sig välvilligt föga originell, satsen n:r 5 anser jag för min ringa del ej blott oriktig utan även skad- lig för ett kommande sunt uppbyggnads- arbete av världen.
Visserligen upplyser mig hr Elfred Kumm att det är filoso- fiens » bärande princip » att » förenkla och Jag tackar för upplysnin- syntetisera ».
gen, som för mig innebär något alldeles nytt.
Om det nämligen tir filosofiens upp- gift att » syntetisera ».
så kan det icke vara dess uppgift att » förenkla » eftersom de båda begreppen sta i logiskt motsätt- ningsförhållande till varanda.
Detta om detta.
Jag skall icke mycket vidröra hr Kumms många insinuationer om de motiv, som förmått mig att yttra mig i denna fråga.
Jag later det lugnt passera.
att han t. ex. tillmäter mig den djävulska underfundig- heten, att j a g sitter bakom mitt skrivbord och väntar med skadeglädje på att sväl- ten skall tysta munnen på skrikhalsarna för att få ro.
Jag lämnar därhän den för- såtliga beskyllningen, att jag skulle s å högt ilska den » mjölkaktiga förnöjsam- Om hr heten » hos arhetarungdomen.
Kumm läst rätt innantill skulle han ju eljest ha kunnat se, att jag tvärtom ville fritaga den socialdemokratiska ungdomen från beskyllningen för denna egenskap och att jag satte värde på att den sak- nar den.
Det ä r ju tvärtom Nexö, som beskyllt den socialdemokratiska arbetar- ungdomen för » mjölkaktighet » och jag som hävdat motsatsen.
Nexös beskyllning drabbar t. ex. 90 proc.
av den svenska arbetarungdomen (mycket lågt räknat) och lika många i Danmark, Norge, Eng- land, Frankrike.
Jag tillåter mig nu frå- ga: vad kan man hoppas av en värld, där den äldre generationen blott kan » lave handgranater, och » ställa till kriga, medan den yngre ä r så bleksiktig?
För min del tror jag litet bättre både om den yngre och den äldre generationen.
Det finns tendenser på gott och ont inom båda.
Men det är sant, jag tir j u inte vittnesgill eftersom hr Kumm i samband med några glåpord om min verksamhet på Brunnsvik konstaterar att jag ingen- ting vet om arbetarungdomen, - Kanske vet jag ända e t t och annat om gubben Sokrates, vars stora slagskugga hr Kumm manar fram.
T. ex. att han envist hävdade, att de stora diktarna icke förstå sig på politiken (se härom För- svarstalet).
Eller att det alldeles icke var » de dygdiga horgarnan i Aten, som förde Sokrates till döden utan tvärtom några unga streber, som ville göra sig ett namn i politiken.
Sokrates talar med ett visst överseende om » de där mycket unga män- nen ».
- J a g är verkligen, bäste hr Kumm, rädd att gubben Sokrates passar illa i d e t här sammanhanget.
I övrigt har jag faktiskt i sak inte myc- ket att svara hr Kumm, eftersom hans in- lägg inte direkt utmärkes av någon större saklighet.
En sak måste i alla händelser förvåna mig - att nämligen hr Kumm lyckats tillägna sig så litet av den mo- derna socialismens hela samhälls- och hi- dikter Av Hjalmar Gullberg.
Ur d e n n y u t k o m n a diktsamlingen Exercitia spiritualia.
ANDLIGA ÖVNINGAR.
Vad händer egentligen, vem är jag, var- för går jag här?
M E L L A N GUD och N.N., här nedan kallad poeten, har följande överenskommelse ingåtts denna dag.
Poeten skall verka på jorden som ombud för Evigheten.
För att i kamp mot materien vinna övertag måste han lära sig vaka och utstå nattarbeten.
Guds vilja, ej klåpares regler, skall vara hans enda lag.
Det faller ett milt regn, jag slår upp kragen på min rock.
Jag ser herrar med portföljer bana sig väg genom trängseln, alla tycks ha viktiga saker att bestyra utom jag.
Jag ser bilar och spärvagnar, alla har ett Poeten skall stå som en gränsvakt med uppmärksamheten riktad mot levande människoöden och samtidigt noga ge akt på verklighetsproblemet i den värld som är dömd och diktad: som lön må han vänta si: någras smicker och mångas förakt.
Sedan det härmed gjorts tydligt, att Gud är till intet förpliktad, förklara sig båda parter nöjda med detta kontrakt.
mål utom jag.
Mekaniskt går jag vidare, allt flyter bort i regnet, konturer och färger lösas upp.
det hela blir så overkligt.
Genom larmet, som når mig som dyningar från havet, hör jag en stimma, varifrån och vems?
» Från evighet till evighet varar mitt rike, allt annat ä r en dröm, ä r meningslöst och tillfälligt.
Utan att du vet, stackars själ, vad saken gäller, går du några hemliga ärenden för mig.
Jag måste välja dig, du var den ende griper på hela gatan som för tillfället hade ledigt. » H a n som hade ledigt.
E N UNDERLIG förnimmelse mig när ja:: svänger om vid hörnet.
storiesyn, att han tror, att » proletariatets radikalisering » kan ske genom en anti- krigskongress i Holland.
Det föraktfulla talet om » reformistiska homeopatpiller » får jag väl också lämna åt sitt värde.
De vänliga lektioner hr Kumm ger mig skall j a g emellertid kvit- tera med ett råd: studera litet närmare den svenska arbetarrörelsens historia.
Studera t. ex. hand för hand Brantings tal och skrifter.
Kom sedan tillbaka och tala med samma hånfullhet om de reformisti- ska homeopatpillren.
Om n i inte mist lusten.
(P.A.
Norstedt &amp; Söners förlag.)
Sven Gustav Annerfeldts korta replik lir av en helt annan art.
Jag hyser den mest uppriktiga aktning för den idealitet och hrinnande tro, som talar ur den, och jag kan förstå, att man från vissa utgångs- punkter kan ha känt sig sirad över några av mina yttranden.
Jag her emellertid insändaren endast om detta: att han tror mig på mitt enkla ord, när jag försäkrar, att mina ord även förestavades av en upp- riktig önskan att gagna fredens och ar- hetarklassens sak.
Och därmed tir från min sida tillräckligt ordat i frågan.
Brunnsvik 28 okt.
1932.
Alf Ahlberg.
manliga skrå- synpunkter.
A ftonbladet för den 30 oktober har på ledande plats tagit upp det aktuella problemet om äktenskapen och beford- ringsförhållandena inom postverket och framhäller därvid betydelsen av kvinnans frihet också till förvärvsarbete.
Det ä r utan gensägelse riktigt, säger tidningen, att om verket i ett visst fall behöver en man eller kvinna, som ej kan fås utanför de kamratgiftas krets, så måste tjänstens intresse gå framför an- dra hänsyn.
Men man kan ej föreställa sig annat än att en sådan situation måste bilda ett undantagsfall, Under alla andra förhållanden bör fort- farande den ordningen råda, att verket tar skälig hänsyn till familjen.
Familjens, inberäknad tjänstemannafamiljernas väl- gång är också ett statsintresse av rang.
Hr Orne resonerar utifrån sitt verks in- tresse att styra och ställa med sin per- sonal, såsom det lämpligast eller bekvä- mast passar.
Men man kan våga kätte- riet att familjernas lycka är ett större statsintresse i n postverkets bekvämlighet.
Själva sinnelaget, som man tycker sig spara i hr Ornes hälsningstal mer än ut- talandet.
som antagligen har sin grund i några individuella erfarenheter, om vilka vi ej tvista, äger en stor räckvidd, fort- sätter Aftonbladet.
Finnes i hr Ornes och eventuellt andra socialdemokraters me- ning i denna fråga någon böjelse till maskulina skråsynpunkter gällande kvin- nan, så är anledning att i tid besinna sig på och rycka upp med roten dylika reak- tionära tendenser.
Kvinnans frihet till tjänst och utkomst är en av grundprinciperna för det mo- derna demokratiska samhället.
Hennes yrkesarhete har i icke ringa grad bidra- git till det nutida samhällets välstånd och till dess familjebildning.
Hon är ingen avskild del av mänskligheten.
Hon delar i väl så hög grad som någon annan med sig av lönen för sitt arhete, närmast till man och barn, och bidrar sålunda med sitt arbete till hela samhällets hälsa.
unionen, hör till den litteratur soni » går bäst » och därför blivit upptagen också a v de stora förlagen och tidningsföretagen.
I detta intresse, vars berättigande väl ingen kan förneka, finns emellertid ett drag som ganska tydligt förråder sig som (Forts. fr. sid.
1.)
hasardspelarens spänning inför utgången Efter henne följer ännu fyra, som hör av spelet det gäller att ha hållit på samman med 1870-talet, soni » gått ut till folket » för att lyfta det ur mörker och namnlöst elände, men slutat som terro- rister.
Där är Sofja Perowskij med sitt rosiga, tjusande flickansikte och Vera Figner med sitt mörka, sköna.
stränga.
Båda är organisatörer av attentatet mot tsar Alexander I I den 1 mars 1881.
Sofja fick plikta med döden genom hängning, Vera Figner med 22 års fängelse.
Gri- pande ä r Sofjas saknadsord till den läm- nade gärningen, arbetet ute bland folket, innan hon tveklös går att bli mördare och dödsdömd.
Men då modern en enda gång får besöka henne i fängelset, kort innan dödsdomen skall gå i verkställighet, hade hon » talat mycket litet.
Som ett sjukt och misshandlat barn låg hon orörlig med huvudet i moderns knä. » Vera Figner hade i två år utfört ett otroligt arbete som fältskär på den ryska landsbygden, men förtvivlan grep henne om a t t på den vägen komma ens ett steg framåt.
» Visa mig, hur j a g under nuva- rande förhållanden kan tjäna folket, och j a g ä r strax beredd att åter gå ut på landet! » utbrister hon till en kamrat.
Det Rysk studentska från 1870-talet.
var kort innan hon slöt sig till terro- risterna.
rätt häst!
Men Iiiistarna betyder intet, Det är en gripande tragik över dessa d.v.s. människorna, idéerna.
Det är 70-talets kvinnor.
Den börda de t a g i t utgången man bekymrar sig för av olika upp med hänförelsens krafter ä r över- skäl.
Detta hasardspelarintresse hos den om- mäktig.
Deras liv tycks sluta i skugga.
De två sista av bokens gestalter är kringstånde mängden förtar verkan av En fråga ... Vårt främlingskap Höstbrev från Island.
— En kall och blåsig men solig dag sist i september gick jag på ett tun utan- för Reykjavik och hjälpte r n landsman a t t räfsa samman de sista hösåtarna, un- der det V I läskade våra själar med att lyssna till vårt modersmål.
.
.
Det är en liten modig stockholmska, soni hamnat häruppe - hennes make är húsa-málari (husmålare), själv ä r hon konstnär av Guds nåde.
Kort innan den isländska veckan startades i Stockholm höll hon utställning i » Strøget » i Reykja- vik - ett femtiotal dukar, olja och akva- rell.
Det var dyrt att få lokal, men hon visste nog, att hon hade något att visa, och så hoppades hon kanske, att det ofta omtalade och omskrivna intresse för svensk kultur, som lär finnas här i landet, åtminstone i form av skulle visa sig besök ...
D ä r var en del dukar med sven- ska motiv, lätta, ljusa vårlandskap från Södertörn och ett par Stockholmsbilder, som skänkte mitt svenska hjärta en ve- modshlandad vårförnimmelse mitt i höst- rusket.
Men hennes kraftfulla, djärva och sublima Islands-bilder uppenbarade för mig a t t vi här uppe ha i varje fall ämnet till en stor målare, vilket likaledes ä r Kjarvals (Islands främste målare) upp- fattning.
En dag, d4 vi råkades, utbrast han: » Det finns sju dukar här, som jag ögonblickligen skulle köpa, om jag hade råd, det är mästerverk, gudarna vet.
var hon lärt att måla så!
Jag skulle köpa dem åt henne själv, sådana dukar skall helst inte säljas ...
Men annars är hon alldeles för billig.
.&gt; Vi gick ute på det soliga tunet och ta- lade om » gift kvinnas nationalitet,.
och jag uppläste följande uttalande citerat i Tidevarvet n:r 33: » Jag kan omöjligt ar- heta mig upp till något intresse för gift kvinnas nationalitet - frågan ä r teore- tisk, främmande och konstgjord, jämförd med sådana livsfrågor som fred och ar- betslöshet ».
- Det förefaller o s s cyniskt (bortsett ifrån att denna fråga inte ä r alldeles utan samband med både fred och arbetslöshet) men det är givetvis inte så menat - det ä r bara yttrat av en person, som aldrig erfarit främlingskapet.
» Är jag svensk eller ä r j a g isländska?
—.
frågar den unga konstnärinnan.
- » Här kallas jag svensk, därhemma isländsk, men till intet lands konstnärer har jag rätt att räkna mig? » - När den Stora Freden kommer, kan det måhända vara likgiltigt, vart man hör, men än så länge, och i synnerhet i dessa tider, då man gör allt för a t t resa konst- lade murar mellan folken, vore det ett stöd för tusentals kvinnor i främmande land bara att veta att de äga rätt att höra till det folk, som fostrat dem.
D e flesta skulle bäl aldrig bli i tillfälle att he- gagna denna rätt, skulle aldrig komma att sätta sin fot på den fosterjord de en gång frivilligt lämnat för alltid; starkare hand binda dem till deras nya hemjord, även om denna kanske alltid förblir dem främ- mande.
Men för en och annan, som even- tuellt återvänder för alltid eller för en tid, kunde det vara behagligt att slippa böta för att man möjligen glömt att anmäla hos detektiva polisen att man ä r utlän- ning.
Ubi bene - ubi patria - det ä r vårt övermodiga fältrop, när vi draga ut; när man råkar de gamla i främmande land ä r det soni om Heidenstams stundom för- hånade » fem rader » ljuda från deras läppar ... I en liten skum butik i Reykjavik blev j a g en dag tilltalad av en sliten gammal dam, som j a g inte kände.
Hon hade följt efter mig blott för a t t få tala — hon hade intet ärende därinne.
Hon talade isländ- ska, men hennes skånska härstamning röjde sig s t r a x; 56 års vistelse här i lan- det hade inte kunnat utplåna hennes na- tionalitet, iiven om hon för länge sedan glömt språket.
.
.
Hon hade aldrig åter- sett Sverige, sedan hon som sextonårig lämnade det.
Kanske hon alls inte skulle ha glädje av a t t komma dit, gammal, frände- och v ä n l ö s.
.
.
Men det var nå- got hos henne, soni liksom bönföll mig om att få höra till någonstädes, och där j a g gick vid hennes sida i folkträngseln på Austurstræti kände j a g att vi två hör- de samman och de som mötte oss före- föllo mig i samma stund underligt främ- mande, kalla, likgiltiga .., Estrid Falberg-Brekkan.
Medborgarskolan vid Fogelstad.
VINNLIGA MEDBORGARSKOLAN VID F O G E L S T A D har avlsutat sina kurser för året.
Kursdeltagarnas antal har i år varit sammanlagt 68, fördelade på tre kurser, i juni, juli och septem- ber — oktober.
Liksom under föregåen- de år har ett stort antal olika yrken, åld- rar och landsdelar varit representerade vid skolan.
Vi meddela härnedan nam- nen på dessa nya medlemmar av Fogel- stadförhundet: K Nadeschda Krupskaja.
Krupskaja, Lenins maka, och Alexandra Kollontay.
Dessa har alltså lyckats.
Terrorister för egen del har de ej behövt bli.
Den tunga, ogenomträngliga massa, som de- ras föregångare förtvivlade om att kunna rubba, har rört sig och lyftat dem till se- g e r och ledarskap.
Men ä r deras uppgift, deras liv, som ännu inte fråntagits dem, månne lättare än deras föregångares?
Det kan ingen genomskåda.
Men säkert vinnes inga lättköpta segrar i Krupskajas kamp för att g e uppfostran åt dessa millioner okun- niga och förkomna - också åt » vilda barn » och gamla analfabeter, - Säkert inte heller i Kollontays arbete för » den nya kvinnan » eller i den diplomatiska världen.
Det har ju till sist gått därhän att tid- ningartiklar och böcker, som behandlar händelser och förhållanden inom Sovjet- den verkliga utmaningen, den blodigt all- varliga frågan från sovjetvärlden, som tycks mig lyda ungefär så: Detta gör och lider vi för det nya samhället, det klass- lösa kamratsamhället.
ä r ni, våra med- hållare, beredda att sätta in liv och ande, svält, hemlöshet och arbete för detta så Junikursen.
Fru Mina Andersson, Norrköping, Frö- ken Signe Andersson, Charlottenberg, fröken Signe Bengtsson, Stockholm, frö- ken Dagmar Bergendal.
Norrköping, frö- ken Hedvig Falck, Karlskrona.
fröken Ka- rin Hedlund, Stockholm, fröken Stina Hedlund, Stockholm, fru Frida Holmkvist, Sundsvall, fröken Hildur Håkansson, Kal- som vi?
Och ni, våra medhållare om målet, men motståndare i fråga om vägen och medlen, vad gör ni, vad går ni för vä- Selma Malmkvist, Jönköping, fru, Ida gar för att n i detta också av e r erkända Magnusson, Sundsbruk, fru Sofia Pauls- son, Sösdala, fröken Edit Olsson, Stock- mål?
holm, fröken Emma Persson, Stockholm, Ellen Michelsens bok ä r ägnad att väcka fröken Vendela Ragne, Enskede, fröken denna fråga, där den sover.
Dessa den Brita Stenbeck, Nynäshamn, fröken Anna ryska revolutionens kvinnogestalter från Sönnermark, Åstorp, fröken Anna Ulfs- två skilda epoker talar ett oförgätligt berg, Geijemholm, fru Gunhild Wang- språk om den genomträngande kraften berg, Stockholm, fröken Agda Willén, Al- berga, fröken Léonore Wulff, Kneippba- hos dem som blivit » märkta », träffade i den.
hjärtat av vad som mött dem, så att de sedan aldrig kunnat nås av vanans och Julikursen, likgiltighetens ro.
Fröken Gullborg Altern, Oslo, fröken Honorine Hermelin.
Berta Andersson, Balingsta, fröken Anny fru Lilian Löwenadler, Kneippbaden, fru Andersson, Norrköping.
fröken Zelma Berglund, Nynäshamn, fröken B e d a Bjel- le, Rimforsa, fröken Ingrid Carlstedt, Hildingsta, fröken E l s a Eliasson, Dal- hacka, fröken Elsa Holm, Gävle, fröken Sigrid Holm, Målerås, fröken Anna Holm- ström, Stockholm, fröken T y r a Holm- ström, Stockholm, fröken E l n a Hull, Stockholm, fru Hildur Jonsson, Floda sta.
tion, fröken Magda Jonsson, Ramsele, fröken Greta Lindgren, Göteborg, fröken Ragna Ljungdell, Finland, fröken Emmy Lundberg.
Sjöbo, fröken Brita Molin, Si- monstorp, fröken Olga Nyberg, Sunds.
vall, fröken Bertha Pettersson, Falun, fröken Sigrid Regnell, Örebro, fröken Hanna Svensson, Halmstad, fröken Ellen- dina Teckman, Vintrosa, fröken Karin Werner, Limmared fröken Greta Werner Limmared, fröken ' Lydia Åkesson, Hults- fred, fru Anna Öberg, Sundsvall.
Höstkursen.
Fröken Helna Andersson, Borås, fröken V e r a Andersson, Norrköping fröken Signe Anjou, Jönköping, fröken Ruth Bondesson, Bidalite, fru Lisa Hammarin, Malmköping, fröken Magda Hellqvist, Stockholm, fröken Maja Håkansson, Jäm- jöslätt, fröken Linnea Johansson, Skene, fru Lissy Johansson, Sundsvall, fröken Bellis Larssson, Stockholm, fröken Dora Larsson, Skene, fru Cecilia Magnusson, Essvik, fröken Mathilda Nilsson, Spjuts- bygd, fröken Ruth Nilsson, Kilafors, frö- ken E l i n Norén, Borås, fru Siri Dora Nordqvist, Fagerviksverken, fröken Edith Rank, Finland, frii Alma Åqvist, Ystad.
