# ID: svediakorp-per3600
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1932
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 7,878
# sentences: 373
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


V a d har hänt?
G UDS GRÖNA ÄNGAR har varit även den sistförflutna veckans sto- r a stridsfråga.
Några övermaga nazist- ynglingar fann det tillständigt att uttryc- ka sin åsikt medelst ruttna tomater och stinkbomber samt genom att lemlästa en mulatt, för tillfället anställd i teaterns tjänst.
Tilltaget fläckar och märker me- ra gärningsmännen än offren.
Mera att fästa sig vid ä r den samlade opinion som från statskyrkopräster, fri- religiöst och nykterhetsvänligt håll fram- förts, med begäran om förbud för pjä- sens vidare uppförande.
Man kan medge att det ä r en fråga om omdöme och smak huruvida en pjäs som denna - trots den allmänt erkända höga konstnärliga nivå som präglar dess utförande på Dramaten - tål att överflyttas från en mera ur- sprungligt tänkande och kännande värld till vår kallt intellektuella.
Men man miste på det skarpaste reagera emot kravet på att myndigheterna skulle åtaga sig att genom ett förbud mot pjäsens vi- dare uppförande försvara Gud.
S T Y R E L S E N FOR A.-B.
KREUGER &amp; TOLL samt bolagets revisorer ha av konkursförvaltarna fått mottaga stäm- ning med yrkande p i skadestånd för de förluster som genom den bristfälliga för- valtningen tillskyndats bolaget.
Konkurs- förvaltarna anse att styrelsens ledamöter i otrolig grad försummat sina skyldig- heter som låtit Kreuger praktiskt taget ensam styra och ställa.
Målet mot sty- relsen förekommer först den 25 april 1933.
N O R G E S FÖRSVARSMINISTER QUISLING har begärt åtal mot kaptenen i norska marinen Olaf Kull- man för uppvigling Och förberedelse till krigsförräderi samt för anslag mot sta- tens självständighet Och säkerhet.
An- ledningen är kapten Kullmans anföran- de vid Antikrigskongressen i Amsterdam, där han förklarade att det också är Of- ficerarnas sak att göra Uppror mot kri- get i handling - i enlighet med Kellogg- paktens bud Och tills avrustning är upp- nådd.
Kapten Kullman, som tillhör nor- ska Arbejderpartiet, har i ett intervju- uttalande för D.
N. understrukit att det numera är militärapparatens uppgift att användas huvudsakligen för bevakning, inspektion O. dyl. Och att befälet själv måste se till att detta blir fallet Och att inte de sittande regeringarna ge efter för krigiska påtryckningar.
Saken har väckt stort uppseende.
H u n g e r rn ar s c h e r Sven Stål: i England.
Guds gröna ängar.
För tre år sedan läste jag » The Green Pastures » och blev fullständigt över- väldigad - jag greps av den färgäkta naiviteten - och med den kännedom j a g hade om negrernas liv och leverne, tvekade jag inte att identifiera Marc Connelly ' s legendspel som » the real thing ».
handlingens bryskhet - ty utan natur- barnets bottenlösa naivitet, den troskyl- diga airen, kan inte replikerna få avsedd verkan.
Aktörerna kan inte klandras och det ä r inte min mening att göra det - men just deras vita mentalitet lade alla hinder i vägen för att skapa den stäm- I genomläsandets timmar passe- ning, den predikoton som jag är över- rade min barndoms religionsvetande re- tygad om att svartingarna själva lyckats VY - jag förvinade mig själv med att förläna texten.
- känna till s i mycket av Mose bok jag var faktiskt bibelsprängd.
På min inrådan genomläste en av vira regissö- rer stycket - men han såväl som jag ställde sig tvekande inför uppgiftens orea- Iiserbarhet.
Var finna den rätta över- sättaren?
Den rätta tonen - den ur- sprungliga himmelska högheten, som även i de babyloniska scenerna, trots hand- lingens brutalitet, miste finnas där.
Jag lade åt sidan pjäsexemplaret halvt över- tygad om uppförandets ogörlighet - och nu, sedan jag upplevat Dramatens fram- förande av stycket, kan jag inte säga att jag ä r mera övertygad.
Snarare det motsatta.
Den prästerliga reklamen, polemikerna och tomatkastningen förvånar mig inte!
Legendspelets form, vita aktörer utspö- å Amsterdamkongressen uppträdde en strålande sjuttiosexåring, den engel- ske arbetarledaren T o m Mann.
Han satt en dag under lunchrasten tillsammans med en ung kamrat ute på den soliga gräsplanen framför kongresshallen och berättade om sitt arbete i den engelska arbetarrörelsens tjänst.
Hans bruna ögon glänste, han uttryckte sig med den intel- - Vi anser detta vara s i viktigt att vi koncentrerar OSS p å det också i vårt arbete för antikrigsrörelsen, sade han.
Vi vill få dem att förstå att arbete i am- munitionsfabriker, vid vapentransporter och krigsfartyg ytterligare utarmar ar- betarklassen - därför alt du arbetar där, ä r vi andra utan arbete.
Arbetarna miste förstå detta, i stället för att vara glada ligenta människans överlegsenhet och he- la hans personlighet präglades av ung- domlig värme, temperament och kraft, För gamla tiders arbetarkämpar har namnet Tom Mann klangen av en fan- far.
Som tioårig pojke började han ar- heta i gruvorna, vid tolv års ålder fick han uppleva en hemsk gruvbrand, men själv räddades han och övergick si små- ningom till metallindustrien.
Den snart därpå inträffade förkortningen av arbets- tiden inom denna industri utnyttjade Mann för att skaffa sig bättre kunskaper och hela sitt liv har han sedan stått bland åt att ha fått ett jobb.
National un- employed workers movement har blivit en mäktig rörelse och väldiga arbetslös- hetsdemonstrationer, s. k. hungermarches, har anordnats vid olika tillfällen.
Men vi har blivit mottagna som fiender, min kamrat här blev förra gången slagen tills han kastades till marken - - - Så har denne gamle man återigen kom- mit att stä mitt i dagens mest brinnande kamp.
Till den 30 oktober förberedes nu, som också de svenska tidningarna med- delat, den största hungermarsch som hit- tills ägt rum.
3 miljoner människor äro de främsta i ledet, när det gällt arbetar- rörelsens frammarsch.
Ganska tidigt blev Tom Mann medlem av oavhängiga ar- betarpartiet vars generalsekreterare han varit, men i sin kamp för en radikalise- ring av den engelska fackföreningsrörel- sen drogs han alltmera till den » direkta aktionens män » och övergick 1912 till syndikalismen.
Som inspirationskälla, som ledare och organisatör har Tom Mann gjort sig ett historiskt namn i samband med flera all- varliga och betydelsefulla strejker, exem- pelvis gasarbetar- och dockarbetarstrej- 1889, transportarhetarstrejken kerna 1912, och genom sitt arhete för hela grovarbetarkärens organiserande bidrog han till den viktiga omstöpningen av den engelska arbetarrörelsen, där de organi- serade kvalificerade och de oorganiserade olärda arbetarna ursprungligen skildes i t genom en oöverstiglig klyfta.
Tom Mann berättade för mig på sitt utpräglade personliga sätt hur han nu med hela sin kraft slagit sig på organi- serandet av de arbetslösa.
f. n. utan arbete i England.
I en väldig demonstration, som skall samla deltagare frän hela riket, från Skottland, Cornwall, Lancashire och Wales, och som skall av- slutas i London, komma dessa arbets- och brödlösa medborgare att fordra sin rätt av de lagstiftande myndigheterna.
London har redan under den g å n g a må- naden upprepade gånger fått bevittna blo- diga sammanstötningar mellan polisen och de arbetslösa.
Det stolta engelska sam- hället skakas i sina grundvalar.
I sina kommentarer till dessa ödesdigra händelser skriver T h e New Leader att tiden nu är kommen för de arbetslösa att i handling fordra sin mänskliga rätt.
Par- lamentet skall nu åter sammanträda för att förspilla tiden med smågräl de kapi- talistiska partierna emellan men ingen- ting blir gjort som kan underlätta arbe- tarnas och de arbetslösas dagliga kamp.
Englands arbetare upplevde förra hösten det hårdaste slag som någonsin i histo- rien riktats av en regering mot arbetar- rörelsen: hela besparingsprogrammet mot krisen genomfört på arbetarnas bekost- P kade till negrer - etc. Dekorationsartisten, herr Skawonius, har en alldeles för artistiskt raffinerad fantasi - och hans del av framförandet är beundransvärt in i detalj.
En så fro-.
dig och ändå affischaktigt rätlinjig scen- dekoratör har inte Sverige kunnat upp- visa på många år.
Den unge mannen är närmast genial - men människokän- nare ä r han inte - han ser inte den le- vande individen i motsättning till sina dekorationer.
Inramningen - det spar- tanska negerkapallets trista ram, med or- gelläktaren ovanför hade ingen orga- nisk motsvarighet i de fantastiska bilder som han sedan lät rulla upp i bakgrun- den.
Stilen bröts, religiansfantasien blev ett konstnärligt koncentrat, inte själva legendens ursprung.
Att uppnå det full- komliga med hemsvärtade negrer är nog - etc. mildrar inte (Forts. a sid.
4.)
Postverket och ähtenskapet.
Generaldirektör Örne har i sitt tal till grunden fortfarande är på kvinnorna i den i dagarna avslutade andra post- verket som svårigheterna bero!
assistentkursen ställt statens-postverkets - Rent abstrakt sett föreligger för intressen i ett motsatsförhållande till de » kvinnor i statstjänst, intet problem alls, » moderna äktenskapens » intressen d. säger hr Örne.
Kvinnorna äro av staten v. s. där båda parterna ha avlönade be- tillfösäkrade likställighet med männen, fattningar - som innehiller en bel del och äktenskapet är, heter det, en privat- anmärkningsvärda och diskutabla syn- sak, med vilken en verksstyrelse icke har punkter.
Hittills har det som bekant så att göra.
För min del erkänner j a g myc- gott som uteslutande varit de kvinnliga ket gärna att kvinnorna äro i många m- tjänstemännen, som i diskussionen om de seenden förträffliga som tjänstemän, och gifta befattningshavarnas problem dra- jag hyser ingen tvekan att befordra en gits fram såsom mindre önskvärda, - Nu duglig kvinna, för vilken skötandet av har generaldirektiiren kastat in även de tjänsten framstår såsom den verkliga livs- manliga i denna diskussion, men på ett uppgiften och som själv är villig att un- sätt som tydligt låter förstå, att det i. derkasta sig de besvärligheter och det nad.
klass.
Nu gäller det att inte svika sin Det ä r väldiga uppgörelser som före- sta.
- Vart mil, sade Tom Mann, är att ökade ansvar sam följa med en beford- rad ställning.
Erfarenheten visar emel- Iertid att ett mycket litet antal kvinnor ådagalägga benägenhet att göra detta.
I varje fall finns det ett betydligt större antal män än kvinnor som för att vinna befordran söka sig ut i Iandet till platser där både levnads- och arbetsförållan- dena ära synnerligen ogynnsamma, revolutionera de gamla fackföreningarna genom propaganda utom och inom dem och vi hoppas att genom vår minoritets- rörelse så småningom få varenda medlem Nu är saken den, att det ännu inte till en mälmedveten motståndare till var- je form av imperalism och förtryck.
finns någon erfarenhet byggd på jäm- befordringshänseende mellan Men nu är det först den omedelbara ställdhet ' svälten och det dagliga brödet del gäller.
män C.
H.
Och kvinnor.
De två kvinnliga ' Ost- (Forts. a sid.
4.)
En vädjan för världens fångar.
D e n 29 O k t.
1 9 3 2.
Pa r la m enta- rismens pro- blem aktuellt i Danmark.
Från Danmark bebådas, att nyval av Folketinget kommer att äga rum den 16 november.
Anledningen lå- ter i första hand något förbluffande, nämligen att Landstinget väntas komma att avslå den nyligen av Fol- ketinget antagna valutalagen, som skulle ersätta den nuvarande, vars giltighet snart utlöper.
D e t blir så- lunda den kammare, som sagt ja till regeringsförslaget, och icke det nej- sägande Landstinget, vilket ju för Erfarenheten har lärt oss att brottslig- heten stimuleras genom grymma be- straffningsmetoder och att enda vägen att komma t i l l rätta med den är att tillämpa mänskliga och vetenskapligt försvarliga metoder.
Med dessa ord slutar ett upprop, som Howard League, förbundet för straffre- form, riktat till Nationernas förbunds trettonde församling.
Detta förbund som har sitt säte i London, har sedan många å r vid olika tillfällen vänt sig till N. F. med ener- giska påpekanden av de föråldrade me- toder med tortyr i olika former som fak- tiskt ännu leva kvar i civiliserade länders straffsystem.
Det framhålles särskilt vil- ka tragiska erfarenheter man har av ett brutalt tillvägagångssätt emot häktade under rannsakningstiden, särskilt i såda- na fall där politiska eller rassynpiinkter spela in.
Det framhålles vidare i uppropet hur fattigdom och arbetslöshet självfallet för- orsaka en ökning i sådana förbrytelser, som gälla andras egendom, likaväl som den politiska spänningen och hatet mel- lan raserna ofta utmynna i brott mot den bestående ordningen.
Men det gäller att avvärja det hot emot de sista femtio årens landvinningar ifråga om human och ve- tenskapligt tillfredsställande behandling av straffade personer, som den politiska och ekonomiska maktlystnaden ä ena si- dan och fruktan och förtryck å den andra, övrigt helt nyligen stod under par- tiellt omval, som blir upplöst.
Men saken är den, att om den nyvalda andra kammaren, eller Folketinget, utgör.
återigen antar regeringsförslaget, så har regeringen rätt att upplösa Landstinget i sin helhet.
Detta är dock en mycket vidlyftig historia, varför man räknar på att högeroppo- Inför de akuta svårigheterna glömmer man de erfarenheter som historien gett och återfaller till tron på grymhet som det bästa medlet att hota grymhet.
Man försöker helt harhariskt grunda rättvisan p å påtvingade åskådningar, att genom medborgare a v de dåliga.
Dylika åtgär- Sherwood Andersons öppna brev till president Hoover.
N Nedanstående märkliga brev från den någonting inom mig som &amp; as och blö- amerikanske författaren S h e r- der.
Vad j a g skulle vilja förklara för er är, w o o d A n d e r s o n till president Hoo- ver - här återgivet med ett par uteslut- att män sådana som jag inte alls önska ingar - var först publicerat i T h e N a- vara radikaler.
J a g ä r själv herättare.
t i o n av den 31 aug.
i år.
Det har fort- Jag skulle önska att jag finge ägna all farande en aktualitet som sträcker sig min tid, a l l min tanke och energi åt berät- långt utöver Amerikas gränser.
Inte minst tandet.
Men jag kan det inte.
mot bakgrunden av vad som just nu sker Jag undrar, herr president, om inte i England framstå den berömde förfat- folk sådana som ni, stora män i det tarens ord som en hela den nödlidande offentliga livet, industriledare, finansmän - över huvud sådana män som numera mänsklighetens appell.
tyckas stå närmast de offentliga uppdra- * gen - jag undrar, om ni inte alla äro alltför fjärran från det verkliga livet.
AII- Käre herr president!
J a g ä r exsoldat, och j a g ä r exarhetare, t i n g har organiserats och centraliserats infödd amerikan och nu yrkesförfattare.
i mycket hög grad i Amerika.
Kanske I g å r kom j a g till Washington tillsam- ha ni blivit organiserade och centralise- mans med en grupp författare för att pro- rade så starkt, att n i kommit långt bort testera mot den behandling som vetera- från det ordinära, vanliga livet i landet.
Jag har en idé.
Den kommer att roa er.
nerna fatt i Washington.
Att komma till mitt lands president med en sådan pro- Jag tycker, att vi amerikaner borde välja lat er test ä r inte något som jag tycker om.
två presidenter.
Till exempel Med mig förhiller det sig si här: j a g ä r och Roosevelt bli presidenter båda två de Det ser ut att bli oerhört intresserad av det liv som leves närmaste fyra åren.
av enkelt, vanligt folk - arbetare, sol- innehållsrika år.
N i skulle då arbeta låt - dater, stenografer eller vilka som helst.
Det beror kanske på att j a g själv har kommit från arhetarklassen.
J a g föddes i en fattig familj, och j a g ä r fattig än.
Jag vet, att ni också en gång var fattig.
Som författare tycker j a g om att leva oss säga tre månader och sedan skulle rycka in.
Under mellantiden skulle ni lämna Vita huset och alla poli- tiska rådgivare, industrimagnater och bankmän och vara tillsammans med mig.
V i skulle sätta oss i m i n lilla bil och " - lugnt och gå omkring och titta i alla hörn av livet.
J a g tror, att j a g de sista fyra eller fem åren mesta tiden har åkt om- k r i n g i en billig b i l i Amerikas fabriks- stöder och besökt fattiga farmares hus eller arbetarbostäder i industrisamhällen.
Jag har inte gjort något slags prapagan- da.
Jag har sett, ohserverat och tagit reda på så mycket j a g kunnat om ameri- kanskt liv.
gon tid leva tala med er som för en grupp Roosevelt kaner vi sa som millioner ameri- leva just nu.
Tillsammans skulle gå om natten på gatorna, besöka ar- hetarbostäder, titta in i parker och besöka ställen, där de arbetslösa samlas - vi skulle komma till tusentals platser som ni aldrig har sett.
När ni far tillbaka till ert presidentskap, skulle j a g ta med m i g Roosevelt.
Det skulle vara uppfostrande för er båda.
J a g svär på det.
Det skulle månaderna i bleve som delegerad taste tre ert d e intressan- amerikanska författare och intellektuella.
--- J a g har Sett och språkat med många Jag ville inte själv komma.
J a g hade ingen lust att störa er.
Det var er födel- fattiga farmare, som n u förlora sina små sedag.
Ni hade vänner hos er.
Ni för- jordbitar, som nu äro fattiga, utarmade beredde ert tal för att acceptera er nya och utan hopp.
Det finns saker som kan presidentkandidatur.
Politiska rådgivare hända en man.
J a g sade, att mitt hjärta trängdes förmodligen omkring er.
Det är kom att blöda.
Ert hjärta skulle också parlamentariska frågan, i vad mån kanske måste det vara ert liv.
blöda, om ni finge se vad j a g har sett.
ert liv en första kammare kan förhindra maktens tyngdpunkt att ligga hos J a g vill inte kritisera det.
J a g kom till- Nyligen det här aret gick j a g en dag i sammans med de andra författarna, där- en skog.
Det hade regnat.
Marken v a r den direkt folkvalda andra kamma- för att j a g var störd själv.
fuktig.
Jag gick tyst.
Plötsligt hörde ren, och därmed också h u r mycket Herr president, jag har med egna ögon j a g en stämma.
Jag smög mig fram.
Det sett hur arbetslösa ha det i Amerika.
J a g var en liten Virginiafarmare, som låg på avgörandet i sista hand skall ligga har gått tillsammans med dem, pratat knä vid gärdsgården i skogsbrynet och hos folket i val.
med dem, suttit med dem.
För mig äro bad.
Tårarna runno från hans gamla Det har erinrats om att en situa- de fortfarande amerikanska kamrater, ögon.
Jag smög mig undan utan att bli tion, liknande den i Danmark nu in- got ingripande från kung Christian, trots att de n u äro män och kvinnor som sedd, men efteråt gjorde j a g förfrågnin- trädda, förelåg i svenska riksdagen och Landstingets högertninoritet icke ha arbete.
Jag har sett åtskilligt gar.
Han var just en sådan där sträv- under Karl Staaffs första statsminis- kommer sannolikt att böja sig för med egna ögon: män som ha familjer att sam fattig amerikansk farmare, som hade tertid 1906.
Det gällde då rösträtts- valutslaget till den folkvalda kam- försörja och nu drog omkring på gatorna stor familj och blivit skuldsatt, och vars i amerikanska städer och å t ur soptunnor; farm nu skulle säljas.
Han visste inte frågan.
Andra kammaren hade an- maren. '
m ' som blivit utkörda ur sina hus och vad han skulle ta sig till.
Han var sa- Vi möter emellertid här svårighe- n u sov vecka efter vecka på bänkar i rad, uppskrämd och skakad, nu låg han tagit regeringspropositionen, men första kammaren ville ej lyssna till ten med ett tvåkammarsystem.
D e t parker, på marken i parkerna eller i där på knä och ropade till gud.
Han Staaffs manande ord om vad klockan ligger i dessa för demokratin så smutsen under broarna.
De flesta av står icke ensam.
Han representerar, så var slagen, varför rösträttsfrågan vanskliga tider stor vikt uppå att dessa män ha tillräcklig iver och lust att som j a g har skildrat honom, millioner arbeta.
Våra gator äro fulla med tig- amerikaner just nu.
föll.
T y kung Oskar, utgående från den folkvilja, som man avläser i ett gare, folk som äro alldeles nya i konsten - - - de båda kamrarnas likaberättigande, valutslag, ges möjlighet att i prin- att tigga.
Jag återvänder till mitt uppslag.
Om avslog Staaffs förslag att upplösa cip förverkliga sitt program utan sa- Jag kom till er tillsammans med de min tanke, att vi skola välja hade er och andra kammaren.
Regeringen avgick, botage från den kammare, där val- andra författarna, därför att j a g skulle herr Roosevelt ä r vansinnig och ni blir och rösträttsfrågans lösning blev till utslaget ej omedelbart kan göra sig ha skämts, om jag icke kom.
När folk Atervald, så föreslår j a g er, att ni i alla föga båtnad uppskjuten.
(Vi hade gällande.
svälter, skäms j a g, om j a g icke talar ur fall tar er den semester j a g talade om.
skägget.
När folk försöker hålla på sina Smyg ut genom bakdörren i Vita huset annars undgått vårt nuvarande pro- rättigheter att leva anständigt i Amerika, en kväll!
Låt mig ta er med mig några portionella valsystem.)
försöker mer effektivt organisera sina veckor, sa att ni med edra egna ögon får Stauning behöver icke frukta nå- mänskliga rattigheter och så blir brutalt se, vad millioner amerikaner nu upplever mottagna av polis och militär - kom vad livet i Amerika häller på att utveckla ihåg, att j a g har sett sådana saker med sig till.
egna ögon!
- när sådant händer, ä r det Sherwood - Anderson.
sitionen i Landstinget under tiden skall uppge sina försök att trots sin minoritetsställning lamslå regerin- gens valutapolitik.
Men bakom denna strid om eko- nomiska frågor ligger den viktiga der, vilka egentligen endast äro ett ut- tryck för det paniktillstånd i vilket värl- den befinner sig, hälsas på sina håll med tillfredsställelse som tecken på styrka och makt och man glömmer att räkna med den fruktansvärda skörd av bitterhet och hämndlystnad som på detta sätt förbere- des för framtiden.
Förbundet vädjar i första hand till var- j e särskilt land att i detta hänseende nog- grant kontrollera vad som sker men fort- sätter med en vädjan till Folkförhiindet att skyndsammast försöka få till stånd en konvention för dessa frågors reglerande.
- -
- Emy - Ek: alltmer, och i ensamheten mognar beslu- tet att söka den enda hjälp som finns: döden.
När hon får veta, att mannen skall komma hem, för hon allting i ord- ning, så att huset doftar av renlighet och till trevnad, och sedan går hon ned till havs- stranden.
PÅ förhand har hon noga tänkt anledning av en artikel i Tide- igenom varje detalj, så att det skall se ut M e d som en olyckshändelse.
Hon lägger sina varvet den 15 okt.
ber en läsare kläder på stranden och simmar ut.
En av tidningen om plats för nedanstående.
Doktor Ahlhergs författarskap har un- kan ej finna sig till rätta, Han plågas av sista tvekan - och sedan simmar hon ridare.
till dess strömmen tar henne.
dertecknad aIltid beundrat, och det var känslan att kvävas, att slockna, och han därför med en viss förvåning jag läste Anna Björkmans bok hör till de djupa hans uttalanden nu den 15 okt.
samlar alla sina krafter till det stora be- Skulle den danske diktarens varmhjär- slutet: att söka bryta sig en egen väg och rena konstverk, som gripa och väcka och få en livsuppgift, som tillfredsställer tankar.
Vilken illustration till Schopen- tadc Och övertygande Ord vara bara fra- hauers lära O m den blinda och förnufts- ser?
Och Skulle ' Rollands, Barbusses, honom.
Han har, vilket mera sällan hän- Einsteins m. fl.
» enskildas » uttalanden i der i verkligheten, den stora lyckan att i lösa världsvilja, som obekymrad om med- fredsfrågan bara vara fraser, mindre det rätta ögonblicket träffa den rätta len ständigt Vill skapa nya former av liv.
tungt vägande ord än dussinpolitikernas?
Jag vägrar tro detta.
människan, som kan förhjälpa honom till Vilken skärande ironi i det » naturliga ur- Och värdesätter dessa » enskildas » Pro- att realisera sina drömmar.
Den unge Val », enligt vilket den kloka, sunda och karaktärsfasta Nora g i r under, medan paganda - ingalunda fraser - i mycket T o m Carrell företräder i förhållande till hög grad.
de gamla i det uttjänta huset en ny tids den fysiskt starkare imbecilen Anton fort- De äro opinionsbildande i ännu högre mentalitet.
Han vill leva intensivare, he- sätter att leva och ge upphov till nya in grad än yrkespolitikerna, huru » stora » divider.
Och vilken illustration till den namn dessa senare än må vara.
tare, djärvare farligare än de.
» Vi för Jag tycker att doktor Ahlberg går för en hård kamp för tillvaron, men vi lever bristfälliga upplysningen och lagstiftnin Ett par ord Nutida svensk D Doktor Ahlberg.
verklighetsskildring.
et finns olika slag av heslut.
Berg- son prisar i oförgängliga ord det beslut, vari själen i energisk koncentra- tion genombryter alla vaneföreställningar och hinder och hävdar sin egenart och kraft.
Men det finns ocksfi ett beslut, som framgår ur själens stelnande.
Den flämtar och flaxar som en fången fågel men inser till slut sin vanmakt.
Fängs- lad, snärjd och bunden av ett övermäktigt öde, samlar den sin kraft blott på ett, det sista beslutet: att nå den frihet som kan doden.
Om det förra av dessa näs - beslut handlar Gurli Hertzman-Ericsons Ett gammalt hus skall rivas och om det senare Anna Björkmans D e n ojämna stri- inte,, säger han.
den.
Gurli Hertzman-Ericson fortsätter i sin bok att skildra den miljö och de min- niskor, man känner ur hennes föregående arbeten Huset med vindskuporna och Tom Carrell.
Med varm och levande konst tecknar hon invånarna i det gamla huset - den sympatiska Lena Invenius, som tagit hand om den föräldralöse Tom Car- rell och i detta moderskap funnit mening och innehåll i sitt liv, den pittoreskt elaka fröken Tempelman, skildrad med stor sympati som en stolt natur, » som aldrig krusat sig till någon vänlighet av Gud eller människor,, den dråpligt tecknade Augiista, husets Beata Vardagslag, med sin filosofi: » En ska vara nöjd med som en har det, det mår en bäst av ».
Men den gestalt, som efter hand träder i centrum för uppmärksamheten, är den unge Tom Carrell.
Han har efter stu- dentexamen hamnat i en bank, men hans oroliga, frihetskrävande konstnärsnatur Samarbetskommitténs för fredsfrågor bibliotek och studierum, LIlla Nygatan 4, 4 tr,, Stockholm hålles öppet för allmän- samt tisd.
och heten: dagligen kl, 9-17 torsd.
kl. 19-21.
I sådana repliker hör gen inom hithörande områden i värt land!
man den nya tidens längtan efter livs- stegring, en ny livskänsla.
Det tragiska motivet i Anna Björkmans bok D e n ojämna striden är behandlat med en konst, som gör denna bok till hennes hittills största och mest gripande.
Enkelt, behärskat och ofråkomligt skildras den unga sjömanshustrun Noras öde.
Under mannens langa frånvaro lämnas hon en sam i huset med mannens bror, den psy- kiskt efterblivne men kroppsligen jätte starke Anton, som anses beskedlig och menlös.
En natt smyger han sig in till svägerskan och våldtar henne.
Efter en tid märker hon, att våldtäkten fått följder.
Hon sköter sitt arhete som vanligt men hennes klara och rediga förstånd arbe- tar förtvivlat på att finna en lösning av den ohyggliga situationen.
Hon försöker att tala med doktorn eller sina närmaste om saken, men skammen och fruktan att icke bli förstådd eller trodd håller henne tillbaka.
Hon vill så gärna leva.
Hon älskar sin man, hon är ung, frisk och stark och känner själva den lycka, som sundheten och samklangen med naturen skänker, men till slut förstår hon, att för henne finns ingen hjälp.
Alla andra kunna bli hjälpta men icke hon.
Hennes öde är alltför grymt.
Hon isolerar sie [ett av Strindbergs efterlämnade Ofull bordade dramer, Toteninsel, tillfrågas den döde, när han uppvaknar i en annan till varo: » Du älskade icke människorna?, varje redlig strävan, den må komma från vad håll som helst vilken går ut på att väcka människorna att tänka över vad som händer och sker i våra dagars Europa.
Nexö och finner att Tidevarvet är tack rätta något av värde.
brinnande Som ut- värt som så vaket följer med i fredsar- » Ensamt därifrån det brinner kan det betet.
Heder åt detta arbete!
Ska vi gå falla ljus. » till storms mot fraserna, då är det kanske Och hur är det ordspråket säger: mera ärofullt att ställa upp mot de stora Den, som gör något, måsfe lida.
serna, mot de de » Nej », svarar han, » ty de voro icke älsk- partipolitiska såväl som de värda. » Man tänker på detta replikskifte, kyrkopolitiska fraserna - en hel armé av när man läser Vira Eklunds nya bok V å r fraser.
nästa.
Författarinnan skildrar en ung kvinna, som ä r duktig lantbrukare och affärskvinna med kommunala uppdrag.
Hennes man är död, men hon har en son.
som hon varmt älskar.
Mera sval och kritisk står hon mot sin övriga familj, som på allt sätt drar nytta av hennes pengar, arbetsförmåga och intelligens, men lönar henne med otacksamhet och förtal.
Såväl i förhållande till dem som till bybefolkningen frågar hon sig: » Är det icke nog, att jag gör min plikt mot dem?
Måste jag också älska dem? » Hon kommer till slut till det resultatet, att handlingen ä r det viktigaste.
Sina Sym- och antipatier kan ingen helt behärska, men hon kan möta även fiender med handlingar av offrandets godhet.
Ett problem, som för närvarande är ett av de mest frätande och oroväckande vi ha, arbetslösheten.
behandlas av Hilding Östlund i hans roman V i stackars fattiga satar.
Han skildrar en kontorschef, sor Eller vad säger doktor Ahlberg om det?
De enskilda, modiga män och kvinnor, som ha vakna samveten, acceptera gärna har studentexamen och handelshögskole- utbildning samt flera års praktik i utlan- det, Vid indragningar i firman blir han avskedad och kan sedan icke få någon ny anställning.
Efter sju års arbetslös- het har han tillsammans med sin hustru hamnat i den djupaste misär.
De kastas mellan förtvivlan och dov apati.
De svälta och tigga, och till slut drages mannen i n på brottets bana.
Han dömes för stöld, villkorlig dom.
Då kommer räddningen Den bestulne, en rik industriman, förstår tragiken i hans öde och skaffar honom arbete.
Boken ä r en skakande påmin- nelse om nödvändigheten att göra det yttersta för att avhjälpa den ohyggliga samhällsolycka, som arbetslösheten inne- bär.
Det tekniskt fulländade maskinci- viliserade samhället vilar på explosiv grund, så Iänge detta problem icke får en någorlunda tillfredsställande lösning.
- arbetarna.
i dubbel mening Jrinköping den I8 okt.
1932.
Sven Gustav Om freds- A -- ^_I_.&gt;.
Maria varje dag ha en ny färg och s i är man nöjd.
Midjan sitter högt upp och stan- nar också der, ja, varför inte, den som gymnastiserar och simmar behöver i alla fall inte någon korsett och så bekväma Lazar: Glädjande moder.
Det ett ständigt det genomgående manliga kvinnligt i n s l mod, a g e t.
som är med alla sina dumma små påhitt i alla Modernas revolution var under efter- rikt Men framförallt - och det faller fall har mening och förstånd.
Och krigstiden betydligt mera stormig först och främst i ögonen oförskämt vad som i dessa dagar verkar nästan och konsekvent än den politiska revolutio- billigt.
Dock aldrig riktigt fattigt.
Ty förbluffande: det har humor.
nen.
Korta kjolar, kortklippt hår, ned- fattiga verkade egentligen endast de kvin- Skall detta mod också vara en symbol flyttad midja, ingen större skillnad på nor vilkas kläder tillkännagav deras för- för tidsandan?
Ja, därutinnan lär det olika gestalter, ingen större skillnad mel- tvivlade » jag vill, men kan inte ».
Det var väl inte utgöra något undantag.
Men lan man och kvinna, mellan gammal och på den tiden, när man ville se ut som en då kunde man ju rent av bli optimistisk!
ung, mellan arbetsdräkt och aftontoalett.
kronprinsessa.
Men n u vill ju faktiskt varför inte.
Det nya modet har vis- Allt var rakt, enkelt, förnuftigt och aptit- alla se ut som filmdivor och sådana serligen inte mycket karaktär eller håll- ligt.
Ett idealiskt mod för den rättvisa har ju oftast inte något annat än en polo- ning, det är till och med en liten aning och försonlighet, som ännu inte alls har blus på sig och en försvinnande liten oärligt - som naturligtvis inte ä r någon blivit verklighet.
mössa, mycket p i sned.
Därigenom ser olycka ifråga om ett mod, det uppför sig Den som är van att betrakta modet, de alldeles särskilt rörande ut.
En sport- självständigt och skämtsamt.
Men trots, inte som en uppfinning av skräddarna i blus är överkomlig, en baskermössa eller a l l t innebär det ett ungdomligt och hälso- Paris utan som en symbol f ö r den här- en pullmanmössa likaså.
samt motstånd mot det exklusiva herr-i skande tidsandan - en symbol.
vilken Den stil som passar för sport, resor skapsmod, som under de senaste åren man liksom alla symboler inte kan ogilla och lantliv har också erövrat alla stor- ville bli allenarådande.
eller erkänna utan bara har att konsta- städers gator.
Den verkar redan en liten Modet av i dag har uppstått ur själv- tera - den blev för ett par år sedan, när smula uniform.
Också pullovern, trikå- känslan hos de klasser, som förr urskill- den första reaktionen började visa sig i klänningen i en.
två eller tre delar är ningslöst brukade apa efter den s. k. so- modenyheterna.
helt förskräckligt.
Det såg fullt sällskapsmässig.
Den som inte re- cieteten.
Det visar att kvinnor kan klä ut som om vi skulle störta rakt in i me- dan av olika skäl här något förenings- sig bekvämt och förnuftigt p i samma deltiden igen, eller åtminstone i det värsta tecken, har i varje fall sitt monogram gång som raffinerat.
Det är mjukt och åttiotalet.
Långt hår, långa kjolar, över- i mössan.
Den brokiga halsduken byter undfallande på kvällen, på dagarna rent drivet framhävande av könet.
Man spädde man oftare än de vita kragarna förr.
av motspänstigt.
Det gynnar ungdomen, redan höga kragar och snörliv.
Ett utom- I småsaker blir detta uniformsliknande eftersom det är fullständigt respektlöst.
ordentligt invecklat snitt blev utmärkande mod alldeles särskilt omväxlande.
Det Gudskelov!
för de nya kläderna damen skilde sig har med sig just lagom många små dum- Faktum är: vi släpar inte med oss gatu- redan från springflickan igen, brokig lyx heter för att inte bli långtråkigt som dammet i våra kjolfållar, vi går inte om- vann gudabenådade insteg i material värld, som och herr modeller.
von Papen Den mod.
med den Så där är det lilla j u mössan, till exempel när idiotiskt det blir kring vår hals med är magen ffi och inpressad bar, vi tappar i fiskben, inte M - - Ja, drömmer om för den närmaste framtiden, kallt förfryser man sitt ena dra.
Om det några hårnålar och puffärmar har vi mest Postverket o c h äktenskapet.
(Forts. fr. sid. 1).
SR man redan för några år sedan lång- blåser, råkar håret i vild förvirring, men för nöjes skull.
Vi revolterar visserligen assistenterna i den nu avslutade kursen de manliga tjänstemännen, som gift sig samt återuppstå, iförd sina gamla moder.
Det blev i alla fall inte riktigt s i.
det blev olika.
T y om också allting redan har funnits en gång, återkommer det dock aldrig helt oförändrat.
Kjolar och lockar vägrade att växa utöver en viss längd.
De ville helt enkelt inte.
Afton- dräkterna, nå, för allt i världen, den som har råd till det må nu gärna klä ut sig hårknutar bäres Garbohår, flätor och lan och i så fall endast av princip.
säl- för att förhindra detta har man det syn- nerligen intelligenta, minimala floret.
Hattar är inte förbjudna, inte ens bred- brättiga men vem behöver egentligen en hatt, man nöjer sig med en antydan till huvudhonad, om man ä r rik kan man dens, inte emot många slag av föråldrad ten- men vi är; alla fall inte med om den Och allt detta är sant, fastän,, är~- den håller på att gå raka vägen tillbaka till medeltiden?
Ja, trots allt.
Det ger mycket att tänka på.
Guds grö n a ängar.
(Forts. fr. sid. 1).
Publiken föreföll mera uttröttad än De bestämmelser ifråga om klädedräk- i det närmaste omöjligt.
- Särskilt för- hindra att ta efter tjänar artisten en eloge för ridån den uppbyggd.
De interfolierande negro spi- societetens vanor och ruinera sig på de,,,, var en ljuvlig ögonfröjd - och reklam- rituals, som tonade från läktaren, sak- medelklassen: att - skulle sannerligen inte vara nödvändiga nu, hur lyxbetonat det nya modet än må bete sig.
Man klär visserligen ut sig då och då till kvällen, spelar mondän teater med släp, när det nu nödvändigt så skall vara, men varenda dag, på gatan, i arbe- tet, hemma, i järnvägskupén, på resor, kort sagt i hela vardagslivet, struntar man i hela rasket och klär sig med ens - vad beror det egentligen på?
- oerhört för- nuftigt glatt stiligt och samtidigt sinn- affischen är i sitt slag enastående.
Regiellt är jag övertygad om att herr Molander nedlagt ett utomordentligt ar- bete - men - men.
Tusen gånger hellre hade jag sett samma energi utvecklad för att iscensätta » Till Damaskus I », kan- nade sydstatnegrernas extatiska sötma - men klingade svenskt musikaliskt och un- med " ' - äro nämligen de första i sitt slag.
serligen tillkom 1928-29 ett tiotal kvinn- liga postassistenter, som gått prövnings- vägen.
Men den tid som förflutit sedan dess är för kort för att ännu kunna in- verka p i » erfarenheten ».
För de kvinnliga posttjänstemän som under förutvarande förhållanden » sökte sig ut i landet » stod däremot i motsats till vad som gällde för männen, ingen vidare befordran till buds.
De fingo stanna livet ut på den plats de fått, me- dan den för deras manliga kamrater kun- de innebära en gradpassering, omfat- tande en 4-5 år.
Att sådana förhållan- den i hög grad måste inverka på lusten derhållande.
D e n rätta, sammanbindan- de religionsextasen, som jag förmodar att pröva på platser med ogynnsamma att de amerikanska sångarna tillfört styc- levnads- och arbetsförhållanden förefaller ket som ett värdefullt plus bortföll så- ganska rimligt.
hända det vackraste och mest egenartade ledes.
Först när man kommer in på de gifta drama vi äga på svenskt språk.
Det I mitt tycke var kvällen oändligt lang- tjänstemännens befordringsförhallanden hade varit en gärning - värd att betala tråkig och allt annat än tankeväckande.
blir dock saken enligt hr Orne riktigt all- dubbelt förköp för.
Sven Stål.
varlig.
Han framhåller att det hittills a n - Om meningen var att se » Guds Gröna setts praktiskt taget omöjligt att tvångs- Ängar » genom amerikanegrers ögon förflytta en gift kvinnlig befattningshavare glömde regissören många karakteristiska från mannens tjänstgöringsort, särskilt smådrag.
Gud skulle haft sin gungstol, Dyke slog oss en gång i ljud- om hon har barn att vårda.
Det torde Noak åtminstone tvi » rocking chairs », filmens barndom med häpnad ge- heller aldrig ha ifrågakommit att en gift etc. etc.
Det blev ingen lokalkolorit över nom Vita skuggor.
Den rymde en frisk kvinna själv sökt befordran till annan ort händelserna trots » ekensspråket ».
Det fränhet och en mjuk melankoli, som p i än den där makens verksamhet varit för- föreföll onödigt vulgärt och jag förstår ett sällsamt sätt stack av mot den van- att en andligt inriktad person vämjes åt ligafilmschablonen.
Han har tyvärr visat lagd.
En person i sådan ställning är alltså, menar h r Örne, fullständigt förlo- mycket han ser - men återigen ett » men », sig oförmögen att hålla denna linje.
Hol- vad är det som tvingar en sådan per- lywood besitter en oerhörd förmåga att rad som rekryt för högre tjänster.
Hans pressa sönder personligheter.
I hans se- slutomdöme blir att gifta kvinnor i stats- son att gå på teatern för att möta sin naste film Tarzan skymtar dock de gam- tjänst, vilkas män ha någorlunda tillfreds Gud?
Vardagslivet överflödar gudnås la greppen fram.
Det hänsynslösa ut- ställande inkomster, i de allra flesta fall inte av någon kristlig tolerans och det är nyttjandet av infödingarna och de vitas betrakta tjänsten blott som en bisyssla m i g en olöst gåta varför de klerikala skildras i fräna bilder.
Men Och när i slutet och » alls icke äro villiga att i samma ut- elementen äro snara att sätta sig till doms endast i förbigående.
allt är upplagt för en svidande snärt å t, sträckning som manliga tjänstemän pre- i tro- och antitrofrågor?
västerländska civilisationen i bästa Tra- stera det hart när obegränsade arbete, in på missro- Kan Dramaten spela i n pengar på sitt venstil, växlar han plötsligt Detta hindrar som vissa tider kräves av de på beford- mantikens väloljade spår.
bibliska spel, så ä r det dem väl unnat.
likväl inte att filmen är höstens hittills ran aspirerande ».
Använd sedan bara pekunierna till att bästa.
Arne Holmström.
Men det är inte nog med detta.
Också gagna svensk konst med.
U r den långa rollistan stannar det war i minnet ett flertal starka gestalt- ningar, ingalunda negroida till sitt kynne, men dramatiskt levande.
Främst Blic- kingbergs ståtliga Gud Fader, Karin Eke- lunds » Kains flicka,, en mycket realis- - - Van snikenhet ~ Fi l m.
kvinnliga statstjänare bli i många fall fördärvade ur befordringssynpunkt.
emedan de hellre än att låta sig förflyttas och sålunda för familjens räkning avstå från hustruns inkomst, stanna kvar i un- derordnade befattningar.
Men saken tycks i verkligheten inte vara fullt så enkel.
På frågan om de ville befordras genom att förflyttas t. ex. till övre Norrland, svara även sådana manliga tjänsteinnehavare, som icke äro gifta med kvinnliga statsanställda, att de alls ej skulle reflektera på sådan beford- ran.
Genomgår man postens historia skall man dessutom finna att det ofta förekommit att manliga befattningshavare i stället för att genom fortsatt arbete i verket gottgöra staten de förmåner, som denna skänkt dem i och med utbildningen för högre tjänster i postverket, övergått till andra befattningar såsom byrådirek- tör, justitieråd, miljonär, anställningar i högtbetalande privatföretag etc.
Sålunda gått förlorade som rekryter för högre tjänster.
Hr Örne ser befordringsfragan ur statssynpunkt och anser äktenskapet som en privatsak.
Gång på gäng måste man dock framhålla att staten i sin beford- ringspolitik ej får försvåra det lagliga äktenskapets vidmakthållande.
Ett si- dant försvårande sker likaväl genom för- bud mot gift kvinna i statstjänst som ge- nom att det sinnrikt uttänkta befordrings- systemet skall gå fram över den äkten- skapliga familjebildningen.
Så länge sta- ten håller på det lagliga äktenskapet, far den ej göra sig skyldig till en sidan mot- sägelse.
