# ID: svediakorp-per36
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1886
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,083
# sentences: 730
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


DAGNY MANADSBLAD POK S O C I A L A OCH L I T E R A R A I N T R E S S E N FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET.
- + .k.
P- STOCKIIOLM.
1886.
KONDI .. ~ ~ K T R Y C K P.
R I R +.
r.
A. m a r n n r A &amp; sin.
&amp; Inledningsord.
gdla svenska qrinnor och män!
Mottagen vänligt den hels- ning, som Iiärrned bringas eder af Dagiiy.
Ehuru okänd och opröfvad, kommer hon, uppfyld af den sariiiaste önskan att vara eder till gagn och glädje.
Af egen kraft hade hon icke iiátt så långt.
Hon ar det sanilade uttrycket af niingas förenade bemödanden.
Utan fortg3ende kraftig samverkan med tankande och arbetande qvinnor och man skall hon icke heller stort för- iiiå.
Af eder vantar hon sålunda stöd ocli iiiedvcrkan så val i inre som i yttre mitto.
Först då vågar hon Iioppas att blifva ctt virdigt uttryck af Frcdnka-Bremer-Förbundet och att med dc11 ratta kraften ocli i den ratta andan kunna föra dess och de svenska qvinnorrias talan.
Att Dagny, vid första inträdet p3 detta maktpaliggande och ansvarsfulla arbetsfalt, fatt till ledare en af dess äldsta odlare, cn af de två, soin först satte handen till plogen pa detta falt, det mån I ickc tycka .illa vara.
Det ar denna Icdares fasta Iiopp att snart f2 lemna plats för yngre ocli friskare krafter; mcn tills vidare har Iienncs lcdniiig befunnits nödig, för att Dagny skulle vagn upptaga den 1.51igt ifrin latta uppgiften.
Mvad denna uppgift skall omfatta, säger eder anmälan.
Har ni3 blott tilläggas, att Dagny vill söka varna åt qvinnaii och hennes verkningskrets allt det basta af förgångna tiders arf; att hon vill vara Iiciiiie behjelplig att förverkliga de refor- mer, som Mregaeiidc dcccniiier niedfört samt bereda Iie~iiic for de stora och gagnande uppgifter, som den nyaste tiden kan komma att förelägga Iiciine.
Om s j e l f h j e l p och I ö n e f 6 r h A l l a n d e n.
@ rkandet p9 sjelfhjelp både som ratt och pli@ har numera hos menniskovannen intagit den plats, som under första delen af vårt århundrade utfyldes af det filantropiska svärmeriet, med allmosan sasom dess a och o. Att detta innebar ett stort fram- steg, ar ju sjelfklart.
Men principen ma vara aldrig: s i riktig, s3 möter den dock oita svårigheter i tillampningen.
Si är ju försäkringsväsendet en af de yppersta former för sjelfhjelp, hvars fördelar Fredrika-Bremer-Förbundet redan börjat tillföra den bildade arbetande qvinnan genoni grundandet af en sjnk- kassa.
Men för att begagna sig af dessa fördelar fordrar.
oundvikligen vissa betingelser, hvarförutan de, afvcn för per- soner med den basta vilja, blifva af noll och intet varde.
Det fordras t. ex., att den blzjiJande g ' rcfXjcrparen uppfostrats till ett bestäntdt inbringande arbete; att ett sidant nrbeie kan erlnilias; shtligm att dcfta arbete h ' Ikrkannes den fin det är värdt.
För den bildade, tiU mogen alder komne mannen ligga dessa betingelser jemförelsevis så att saga fardiga, i och nied den kostnadsfria undervisning han fatt och den samhällsstalliiing han vunnit.
Annorlunda med qvinnan.
I sitt meddelande N: o z, om behofvet af yrkes- och studie- stipendier för flickor, har Förbundet redan behandlat frågan om flickors uppfostran till sjelfförsörjning.
Svarigheten afven för qvinnor af pröfvad arbetsskicklighet att erhalla anställning skall Förbundets första årsberättelse komma att uppvisa.
Har skola vi stanna vid föriiåilaiidet inellan arbetct och arbeisfi~un santt dess inverkanph rnö$iglretm af sjirfAjcIp for bildade pinnor, sar- skildt Mr dem, som funnit anställning inom affarsverlden.
Vi lemna har med nöje ordet at en författare, hvilken genom personlig erfarenhet förvarfvat rättighet att tala i det vigtiga ämnet.
Nägra t a n k a r om q v l n n a n s arbetslOn.
Att v9r tid allt mer börjat vakna till insigt af arbetets ara kan ej förnekas.
Vår störste nutidsskald, lange s5 exklusivt aristokratisk, har blifvit folkets skald och i sånger af gripande allvar och varm medkansla - mahanda de skönaste, som klungit från hans lyra - räckt brodershanden at arbetets söner och döttrar.
3 Och om det ocks5 ännu fins atskilligt godt folk, soni tror, att soniliga äro födda att arbeta, andra att roa sig cllcr göra ingenting, och att dessa senare just derför hafva privilegium pä att Btnjuta större aktning och anseende än de der, som småste.
arbeta, s i börjar man likväl draga sig för att allt for högt ut- tala dylika fullblodsprinciper; man kanner med sig, att de icke alls vilja stänima med det rop på likstalligliet, som ljuder verl- den igenom.
e j det ar sannerligcn icke längre tillräckligt att vara sin det skall icke dröja allt för faders son och hvad mer är Iangc, tills det icke heller är nog att vara sin faders dotter.
Förr i tiden var det bara sfattiga flickors, hvilka jagades ut i vcrldeii som skrämda sm3 dufvor att: fora en förbisedd, ofta blott Iialfbildad guvernants eller en trälande ocli missnöjd Iius- Iiållsmamsells sorgliga tillvaro.
Ja, afven i familjer med små tillghgar och m51iga döttrar svalt man hellre hemma för koii- veiiansens skull.
än nian genom ärligt arbete sökte Iijelpa sig sjelf till oberociide, allt under det den äkta nianncn iii spc likt cn räddandc eiigcl hägrade i förgrunden.
Nu dcremot börja afven rika och ansedda familjcrs döttr,m morna till sig friii d3dlöshEten ocli yrka p i att f i göra siii; i kunskaper fruktb5randc.
Tidsmedvetandet fordrar qviiinornas frigörelse främst frin dcras egna fördomar ocli sjelfilagda bojor.
Teorctiskt mcdger man ocksa numera, att afvcn de lin ritt till sjclfförsörjning, mcn i tillämpningen ser det ut, som vore dcnna räti tcmligen tvifvelaktig.
Visserligen har qvinnan fatt inträde till cn del omriden for det praktiska arbetet, der mannen forr varit ensam henkande, men hon är likväl der ännu cj p5 l h g t när likstald med mannen.
Eller bevisar ej endast den omstan- diglietcn, att nian gifvcr henne tredje-, fjerde-, ja, ända till fcmte- delen af de Iöiieförm.iner, man tillmäter mannen för samma slags arbetc och lika ling arbetstid, att man anser henne ha trängt sig in p3 en plats, som rätteligen ickc tillhör hcnne ocli der hon siledcs med tacksamhet får mottaga hvad som god- hetsfullt bjudes?
Och detta fastan man erkaniier hennes koni- pctcns, pligttrolict och ärlighet.
Uttrycket: .Har man väl sett en qviniia rynima bort med kassan?
* har ju nästan blifvit ctt bevingadt ord.
Dertill kommcr, att konkurrensen är i standigt stigande.
Allt flera, vi hafva redan antydt det, varda de qviniior, hvilka livarken kunna eller vilja plottra bort den bästa delen af sitt -
4 lif p5 dessa lapprisaker, som lika litet kunna fa namn af rerk- ligt arbete som barnets sysslande med dockattiraljen.
En mängd unga flickor med föräldrahem p5 platsen söka arbctc, och det är deras fulla rätt.
Men de nöja sig med hur liten aflöning soni helst för detta arbete, och det ar icke ratt.
De borde betanka, huru de härigenom skada de minga, hrilka lirarken ega penningar, hem eller anhöriga, utan nrsamt äro hänvisadc till sitt arbete för att ej svälta ihjäl.
Principalerna begagna sig nemligen just af konkurrensen från de bemedlade arbetcrskornas sida för att oupphörlig sanka lönerna, nigot som val p3 rättslig grund kan försvaras, men som, sedt fran moralens och huinani- tetens högre synpunkt, framställer sig helt annorlunda.
Kon- kurrensen maste komma, men den bör inskränkas till sitt natur- liga omrade, livilket ar arbetstillgängen, och icke anvandas till att godtyckligt nedpressa arbetets varde.
Men, anmärker kanske någon, äro lönerna s5 smi, sa ar val ocks5 arbetet derefter - liten lön och litet arbete!
Ja, Iitom oss undersöka, huru dermcd förhåller sig.
Nio till tio timmars dagligt, ihällandr arbete med I!
?, libgst 2 timmars middagsrast samt under de tider affaren ar som lif- ligast öfverarbete langt fram på aftonen, ja, anda till kl. I I, i z p5 natten och stundom till och med söndagsarbetc utan extra arfvode, sådana äro de fordringar.
som med f5 undantag stallas afven p i qvinliga affarsbitraden.
Och för ett sådant arbete betala de stora kontorscheferna i våra stora affarsstader högsr bo ih: g e rdnad.
Undantagsvis gifves 70-75 kr., men detta i de allra flesta fall forst efter flere ärs tjenst.
För att blott taga ett esempel bland dc mänga vilja vi nämna en ung qvinna, anstäld rid ett af Göteborgs förnämsta och rikaste handelshus, hvilken, först efter fyra ärs högst ansträngande och med berömvärd flit och duglighet ut- Mrdt arbete, fick lönen förhöjd med 10 kr.
per miinad, frin 60 till 70 kr.
Men anbudet kan ocksa sjunka anda ned till 15 kr.
i minaden, hvilket vi nyligen hörde n5gon erbjudas sasom kassor vid en af hufvudstadens största och synbarligen mest vinstgif- vande ahärer.
Den aflöning, som de höga herrarnc shlunda kasta till dessa sina lefvande maskiner, så långt ifrin att satta dem i stand att lagga af något för 5Ider och sjukdom, tilliter dem natt och jemt hilla kropp och själ tillsamman.
Har en liten beräkning: Ett torftigt rum rid en osund gård i någon af de aflagsiiaste
5 - stadsdelarne eller fattigaste qvartcren en hasteligen förtärd niiddag på någon godtköpsrcstaurant, dcr föreställningen om sjelfdöda kreatur m. m. måste med en rysning nedsvaljas tillika nied detta mer an tvifvelaktiga * bränsle på lifvcts härd; &gt; litet torrföda hemma till frukost och aftoiimiltid för att spara tid och kassa.
Hvad säger jag?
Spara!
Nej, för att göra det rirq11gt att lefva.
Lagg så härtill bränsle, lyse, tvätt, lagning iii.
m. och hvad blir, äfven efter 60 kr.
i m3riaden, öfvcr till kläder?
Det vore kanske förminligast för dessa stackars last- djur, som trala för födan, att paradisdragteii ännu vore p8 mo- det; som det nu ar, skulle icke ens en Arkimedes ' skarpsinnighet förslå till att räkna ut, huru de f2 resterande kronorna m3 kunna tänjas ut till anskaffande af nödig beklädnad.
Och p5 en af- färslokal Iiöfves det dock att vara väl och ordentligt kladd; priiicipalcriia skulle vara föga bel3tiia med motsatsen.
Vi vilja ej neka till, att afveii iniiigen arbetsgifvares stall- ning ar tryckt den dag, som är; men tillit oss blott fråga, hvar- för, om inskränkningar och besparingar måste företagas, de, sisoiii vanligen sker, just maste koncentreras p3 de qviriliga bitradena?
Och livad skola vi val saga om desse penningcfurstar, som Icfva i sina stitliga palats, der den mest slösande och yppiga prakt öfverallt möter ögat, der kräsliga rätter, kostbara viner och utsökta toaletter höra till ordningen for dagen, der allt hvad lifvct eger af förlustelse, af njutning och behag skäiikes i bräddfulla bagare2 Jo, vi skola saga, eller om ickc vi, så de, som efter oss komma, att denna ursinniga lyx delvis är stulcii af de fattiga arbeterskornas lefvebröd, att detta öfverdad ar ett brott!
.
Men Iåtom oss, oni möjligt, tala med lugn on1 saken!
Vore det val för mycket begardt, att den arbetande qvin- nan erhölle en ringa andel af principalens öfverflöd, ickc för att föra ett slösande lif, utan for att ega sin tillräckliga bergning?
Huru rik skulle hon ej vara, huru skulle ej hennes bedröfliga tillvaro kunna onigcstaltas, om hciincs lön förhöjdes endast med den summa.
som liar strös ut blott för ' att tillfredsstalla cn stun- dens nyck eller af det lumpna begäret att öfverglänsa andra!
Hon bcliöfver ju icke mycket: ett trefligt hem, kraftig narande föda, en fullgod kladedragt och så en liten summa öfver till några böcker, en tidning, ett förädlande eller uppfriskande nöje, t. ex. en förelasning, en konsert, en god dramatisk föreställning, -.
.
.
.
en utflykt en eller ctt.par ganger om aret, - ocli hon skulle rara nöjd.
Vore det nu ej rättvist och billigt, om de arbetsgifvare.
som neka sig sjelfva intet, Alunda sökte gifva något menskligt innchåll åt ett lif, som förtäres i dcras arbete?
Men vi halva ännu ej tänkt oss den arbetande annat an rid full helsa.
Hvad skall hon göra ' denna så illa aflönade qvinna, när sjukdom triffar hcnnc, en sjukdom, ofta grundlagd och ut- vecklad genom det öfveransträngandc arbetctl Hvad skall hon taga sig till utan hem, utan tillgangar?
Hvad blir henne öfrigt annat än dcn allmänna barmbertigheten - cn friplats pa laza- &amp; et; och när hon skrifves ut derifran som frisk, men kanske bruten för alltid, hvar skall hon hamna under sökandet efter en annan anställning?
Må dessa allvarsfrågor tränga fram och kraftigt klappa pa deras Iijertan och samveten?
som ännu icke lärt besinna, att arbetet ar lönen värdt?
Men kunna d8 de arbetande q \ .innorna sjclfva icke göra n&amp;ot Mr att förbättra sin stallning?
Jo, helt visst.
Undcr de förutsättningar, som redan äro nämda, och till ocli med under nuvarande ogynsamma forhål- landen kunna d e sluta sig tillsamman och genom arliga pen- ningeinsatser, om an så låga, söka verka for det gemensamma bästa.
Arbetskraften ar vart cnda kapital.
Om nu den h k d a nödvändigheten tvingar oss till att så att säga lefva öfver våra tillgångar, må vi dock sjelfva göra allt hvad vi kunna för att uppehålla och förstärka kapitalet.
Om ej, skola vi sannerligen snart vara bankrutt.
MS dcrfor en dylik sjclfhjelpsföreiiing.
till afvärjande af sjukdom och brist, icke langrc te sig blott som en framtidssyn, utan lm varda till lefvande vcrklighct!
Låtom oss hoppas det!
Ncj, låtom oss vi&amp; drt, arbetnnde qvinnor, antingen nu vart lif förnötes i skolsalen eller atlärs- lokalen!
Vi behöfva hvarandra.
En och en förblir lijelplos.
nien med samlad styrka skola vi åtminstone kunna närma oss målet.
Så latom oss d8 fatta hvarandras hander till ctt trofast.
systerligt förbund i vår krafts dagar, pa det vi ej förgäfves ma famla efter stöd, när sjukdom och nöd falla pa!
Strödda tankar.
T g c n t i n g tir farligare in $1 lemna en otilllredrstfld nyfikcnhel nu reda sig p i ' e cgen hand.
Chmlcs Kingdcy.
To tvifve1 il eller chvad doklrintir ateism I och odrn r b n c r hyllen, s9 h 3 n glfven eder ickc h mordisk ateism.
Förgtilcn ickc dcn cvign godheten, hvad hels1 I för öfrigl mån kalla den.
h t l o v drtt Gud.
Eller om I kommit Enda derhtin at1 förneka den eviga godheten, s i fögtitcn och försummen ingen godhet, som I kunnen finna inom cder sjelha, ingen rcdbar, manlig, k3rlcksfull.
för er egen skull Ildelmodig, fördrngsnm kinsln.
Hillen rid lif inom cder am icke för Guds känslan för allt som I veten vara godt.
Ildell och skönt - jag niennr ickc konsiskönt, utan sedligt s k h t.
Ilillen I blott Inst detta sedliga medvetrnde - kIlnslrn af godhetens skönhet och mennisknns ibrolnta pligt 311 ram god, d i skall nlll lill sist blifva som Gud vill.
Charles Kingrltp (Urel till en Pcist).
rag - - an och qviiinr tiro nlldeles lika inför Gud, lika knllnde a11 vara hnns Ijennre och likn vliscndlliga för h i n r tjensl, hvnr ocli en med sin cgcn natur ocli / .irdvih Brtnrn: sin gifiw.
F mig!
De1 finnes intet soriatf botemedel.
ly del finnes ingen social f d g a.
finnes en följd af f r i p r att lös., nf sririghctcr att besegra, redande med folklynnet, klimntei, seden.
Och dessa problem miste vi röka lasa ett och ett i sender, icke genom en endn formel.
Det tir genom arbete, studier, sammnn- slutning, som folken färns till aaiMngighet.
Del finnes icke, jag upprepar det, Lion G u m b t f f ~.
nigot univenalmedel för snmh3llel.
t: $ Der, p hchöfvcr alls icke hlifv.
Mmmmde för sin niludiga sfer för nit blifva dehktig d sina nalurlip rllllighetcr sisoni inenniska.
Carlos zon G c r r r Italienska ordsprak.
Född vrekcr Ilr född gin.
Den, som föror !illar dig, skall aldrig förláa dig del.
Litet l i n skaiiar dig en vtln.
slort en fiende.
Vis man 3ndr.r stundom bigt, diren nldrig: Djeltwlen fresiar d1n andra, men Itiitingen fresinr djelvulen.
Den literiira venstern.
Ett ~ ' XfportrJtt.
Q en literära venstern&gt; ar ett uttryck af mycket svafvande halt.
Dit raknas diktare af så ytterst olika skaplynne och värde som t. ex. den bistre och * den söde, - Ibsen och Bang - fru Edgren och Stella Cleve, förf: n till .Pengars och f o r h till * Giftas ..
Hvad ar d3 i sjelfva verket den literara venstern, frågar sig den läsande allmänheten.
Frågan har fått sitt forsta svar i de bref svanner emellan;, som stå i spetsen för hr G. af Geijerstams Revy 1885.
* Säkert blir detta svar icke det sista, ty det ar nog l h g t ifrån tillfreds.
ställande.
Men roande är det så mycket mera - roande på samma sätt som hr Josephsons Neckcn p?
=Opponenternas ut- stallning *, hvars dragmentariska personligheb~ alltid för oss hagrat bakom den bild af den litcrara venstern, som hr Bern- hard Meijer i den nämda Revyen gifvit oss till lifs.
Rrefven vilja niimligen gifva en förklaring öfver grundelementerna i en sann realist, en vensterliteratör sisom sig bör.
Att förklarin- garne äro litet afbrutna och forekomma, likt Viger Spas flockar, nströningjom., har, enligt brefskrifvarcns upplysning, sin forkla- ring dels deruti.
att han under nedskrifvandet af sina betraktel- ser varit upptagen af en mängd andra göromil, dels ock deruti, att han dör tillfallet ej gjort ansprxk p i annat an ytlighet.&gt; Med denna naiva öppenhet har f ö r h brutit udden af all kritik.
Den som tecknar dessa rader vill också endast genoni anförande af hans mest betonade satser låta dem kritisera sig sjelfva, på samma gång han ur dem till läsarens uppbyggelse ut- letar så att saga innehållet af en vensterliteratör i sin prydno.
Redan på de första bladen får man veta, att vensterlitera- tören ständigt lefver i en amoraliskt rutten atmosfer., att han dagligen har för sina ögon olyckliga äktenskap och ekonomisk ruin, att han stindigt bevittnar egoismens segrar och möter humbug pH alla sina vägar, samt att han mycket sällan kan välja ämnen för sina framställningar, utan nödgas gripa dem - ur luften (sid. 4).
Hans uppgift ar att ideligen upprepa: akom 18a.
R (YJ i IitrrUra o d soriola frdror.
under medverkan af flere Iör- fattare, utgifven d Curlaf af Gtijrrrtoni.
Sthlm, Z.
H~ggström 1885 Pris: 3 kr.
9 och se hur uselt, ruttet och förvandt allting ara, och det gör han också troget.
Likväl kan nian, sagcr brefskrifvaren, skilja mellan tvenne grupper af vensterliteratörcr: dc11 cnc fastnar i smutsen och likledan, den andra, och dit raknar sig f ö r h, är full af lifslust och meiiniskokarlek midt i den moraliska ruttenheten.
Visscrli- gcn ser den senare gruppen, likasoni den förstiiäiniida, lögner och tvångsmedel i allt bestående: religion, nioral, statsinratt- ningar iii.
iii.
; men han vet, att detta har sin grund deri, att ~förliållandena., som cn $ng gjort sant till sant, rätt till ratt.
o. s. v., förändrat sig anda derhan, att sant numera ar lögn, ratt blifvit oratt, aldeles såsom i Salanianca svart blifvit hvitt - och han öfvcrviiiner derfor bitterheten.
Ja, detta, att saniliallslifvet genomsyrats af så många * konventionella lögner., är rent af ett gladjetecken för vensterliteratören, emedan just derur skall, p å ett mystiskt sätt, i det rlögii blir lögns, en Ijiisare framtid uppg8.
Vensterskaldcn är för öfrigt icke alls någon undaiitags- varclse; gudomlig inspiration kommer for hononi aldrig i fråga; han ar c11 arbctarc som hvarje annan och har uppstalt det all- mannas gagn till sitt mål, väl vetande, att han sålunda bast tjenar sig sjelf!
Hans saiiivetc ar nämligen icke någon Guds röst inom honom, utan helt enkelt - en ~terniomcter !.
Det vill med andra ord saga en gradmätare p5 rhuru långt sanitidens rattsnieclvctaiiclc gcnoiiitra~igt Iionom sjelf * (sicl.
13).
Vill man uppdraga skiljegränsen mellan höger och veiister, m5ste man ssc saken i stort *, hvilkct för vensterlitcratörcii är dctsainiiia soni att nsc mera på de stridiga meiiiiigarnc all på de fragmentariska personliglieternaw (sid. 10).
Skilnadcii ligger deruti, att niedan den frisiiinadc högern afven i sina mest rc- formifriga yttringar bibcliållcr sin tro på cn viss befogenhet för det bestående, 5tiiiinstone såsom grund för ett fortgående, är för venstcrn allt bcståcnde ohållbart.
Det ar ickc nog mcd att wsaiika strccket * for att få raknas till den dora vensterii.
; man måste sänka allt.
Striden galler ingenting mer och ingenting mindre än religionens och hela den nuvarande samhallsbyggna- dens vara eller icke vara (sid. II).
Utgången ar för venstcrliteratörcn icke tvifvelaktig, och konseqvenscii blir socialism.
Ordet har en ful klang.
Men hvad mer?
Fru Edgrcn, säger författaren, har redan till hälften uttalat det, och då kan dct ickc dröja länge, innan .det unga Svcrigc * inskrifver det på sitt program.
D5 skola vi enligt
I0 vensterliteratören se förverkligas vissa hittills förbisedda san- ningar, hvilka förf: n uppräknar i ett sträck, med en fart, som påminner om forntidens katekeslaxor.
Han tror, - att i och iiied detsanima, upplysningen stiger och ekonomien förbättras, de moraliska rättsbegreppen höjas, falheten aftager, sjelfstan- diglieten växer och gudsbehofvet aflägges sasom en försliten klädnad (sid. 17).
Ytterst är det den religiösa auktoriteten, han vill åt, för att öfver allt i dess ställe insatta sin egen, d. v. s. sin kunskap om naturlagarne (sid. 13).
Lik \ - ä1 erkänner bref- skrifvaren med den älskvärda öppenhet, som utgör en af hans mest tilldrag.mde egenheter.
att han (sid. 13) sjelf ickc ännu ar nog \ - enstervriden för att kunna förneka tiharon af ett högsta väsende.
Kommer s8 vensterliteratörens uppfattning af fosterlands- karleken.
Oni ocksa personligen ännu ej fullt frigjord f r h denna känsla, inser f o r h dock, att ej blott sfosterlandsfåfängan utan ock sjelfva det upplyftande medvetandet af att tillhöra en viss nation sar en af de kanslo- som börja g3 ut .. För honom hägrar den sublima tanken, att måhända fosterlandskärleken tillhör det slags kanslor, som äro berättigade endast p8 et1 lägre stadium, men p3 ett h ö g e böra försvinna såsom - egoistiska.
Det bör, enligt honom, komma en tid,: då det anses sjelfviskt att i första rummet betrakta sig som svensk, i det andra som CUYOPC, da patriotismen får namn af lokalintresse&gt;.
Och liar nian lyckligen uppnått denna standpunkt, då blir r p a $ vardet af f o s t ~ ~ I &lt; ~ ~ d s R a ~ I en c k e - n framfeg i hlfur.!
- n. b. denna vensterkultur, som skall hafva till lösen idel fnXet; satr- n h g och n a t w.
Den msannaa realisten, ett uttryck, som f ö r h begagnar, ehuru han förklarar det vara högst oegentligt, tror, att nar folken organiskt slutit sig samman, krigshararne afskaf- fats och kommunikationerna utjemnat alla nationella egendom- ligheter, ocksa patriotismen skall visa sig vara en öfvervunnen ståndpunkt (sid. 19).
1 afvaktan på denna lyckliga tidpunkt tilliter förEn sig emellertid att halla fast vid fosterlandskärleken såsom ett högre uttryck af sjelf- eller slagtuppehållelsedriften.
Inom det medborgerliga lifvet ar vensterliteratören en an- hängare af shändelsernas logiks; och med tillhjelp af denna behöfver lian endast utbyta estetiken mot politiken, .fatta sig sjelf litet klarare *, .konsolidera sig en liten smula., framför allt skaffa, en fana att samla sig omkring8 (sid. 2 0 21), och han är en makt ocksa p2 det omradet.
-.
I e *
II Så Iangt &gt;det unga Sverige *, såvidt som det ar möjligt att cftcr de ifrågavarande brcfven fatta och återgifva dess i sanning dragmentariska personlighct.~ Narmarc iiii den studeras i origi- nalbrefvcn, ur livilka liar endast gruiiddragcn utplockats.
Vill lasaren lira kanna JCII typisk representant rför detta mycket omordade &gt;unga Sveriges, så hänvisar förf: n icke till Strindberg, Iivilkcn han lyckligtvis uppsäger tro ocli lydnad, utan, djerft nog, till - fru Edgren.
Hon aterspeglar, tillägger han, livad soni rör sig i tiden, hvilkct maturligtvis icke hindrar, att hon kan hugga i sten, bon ocks5.i Hur långt brefskrifvarcn sjelf hunnit i denna, den äldsta af dc fria konsterna, kan nian cftcr det anförda latt gissa sig till.
Att lian med ticlen skulle kunna gå ännu Iingre ar deremot svårt att tro.
För lians egen skull må man hoppas, att han har nått sitt kulmen, ocli att han öfvergifver stenhuggeriet, för hvilket lian i grunden är mycket för god, ocli atervinder till sin första kärlek - dct foraktadc fostcrfa11dci3 historia.
* Dcn literara venstern tillhör det att bedöma, huruvida bref- skrifvaren dokuiiientcrat sig s5som.partiets renfant terrible.
ellcr HiIanOn.
en dcss akta ättelägg.
Eftenkriit af Red: n. Dct sällsanima porträtt, som har i flygtiga konturer åter- gifvits, liar af dcn v5rdc Hilarion betraktats endastfrån dess så att saga glada sida.
Men att det också har en allvarlig sidan, ar oförnekligt.
Rcd: n torde blifva i tillfalle att nigot belysa clciisaniiiia, o m hon framdeles kommer att kasta en blick 115 Kcvyeiis öfriga innebill, Iivartill flera framstacnde både qvinliga ocli manliga författare lemnat bidrag.
Har tillägga vi blott cn allvarlig önskan, att våra begåfvade yngre författarinnor, liiiru nara de an iiiå Iiafva tradt skilje- granseii niellan den frisinnade högern och clcii radikala venstern, mellan social reform och socialism - och livcm vill val neka, att just p i den gransen ligga stora uppgifter för tidens basta ocli ädlaste man ocli qvinnor att saniialdt lösa!
- dock ickc iiiåtte öfverskrida dc11 för att cgna sina rika, ansvarsfulla gåf- vor åt syften sådana som dc, hvilka framgå af brefveii wanncr c~iiellai~z.
.
Hr Bernhard Xleijer har bl.
i. skzifvii ett sutn~.4t-hirtovir.4f Itxiion, soni h h n c d anbdaller till Ilsareni v61 förljenls.
uppmlrkiamhet.
Vid Nyåret.
Jfjvket vill jag nu SS gerna glömma, Mylla ner i gamla Brcts graf, dijckct vill jag &amp; pt i hjertat gömma Af det goda, som det ofta gaf.
- - Aii i ögat sirg ibt,rnd en dimma, Kll jag glömma, h var c j min vän; Bakom s4nr klara stjnwr gli~nma Ljust och godt i vinttrnaftrn un.
Att jqg fr&amp; ibland, del vill jag glömma: Isen smälter nog och det blir d r, Blott i hjtrtat jag kan @ upnrt gömma Hivarje varm och solig b / ick jag far.
Att jag ofta log, dti vill jag minnas, Clä+n var mi,r biista vuir ända; Z b a r ilfcrnog i verlikn ~ I U M S, Derfor vill jag le, da jbg kan fd.
Och af / &amp; sa minnen vill jag römma &amp; tt ett kläde med min rarma hand, Dermed skall jag val förbka gJmnIo T h u, som tränga fram ibland.
Och du nya Br, som kommcr stilla Sm~gnnde igenom natt och snö; Ingen ii~cgslig undran vill jag spila PB de gdtor h skall kriw dig strii.
Siörsta gatan kan jag &amp; ck cj tyla: Huru v U t m byis i rdr m d n g, Fast jag ofta seii hur blommor pgda Fält och skog vid z~arm fogelsdng.
A h, du nya h, kom tyst och sakta Snygande .igenom natt och snö!
Tron pS var, som kon~mer, skall jag akta, i vinter fr os te^^ &amp;.
Den far
Praktisk valgörenhet.
I.
E t t b e s t i k pti D i a k o n i s s a n s t a l t e n.
I angs h e n af dc södra I) crg.cn ofvan Stadsgirdshamne~i g51 viigen till Stora Ersta.
H.ïrligare Iiige och knaggligare stråt iiii Fjallgahns torde knapt nagon annan europeisk storstad kunna u p p r k.
Mellan plank och kojor, lutande representanter f61 det Stockholm, som bör gS, ser man glimtar af det Stockholni, soiii, engang skadadt, för alltid dröjer qvar i Wmlingens n~inne.
En totalbild af den tjusande talian fir man dock först sedan man framkommit till Ersta gard och från dess öfrc t e m s blickar lit öfver staden, hvilken, f r h denna punkt sedd, ter sig anno mer iiillerisk 9n f r h det s5 beprisade Mosebacke.
Hiimppe p3 höjden ligger nu, omgifvcn af aldre och nyare plan- teringar, en mmling byggnader, hvar och en helgad St sitt sarskilda kitrleksverk, alla bygda SS att saga pP religiös grund, resta och under- halha af den kristliga offer \ illigheten.
Det s. k. stora hurel iir inodcrhuset för den efter Flierlners vidt- berömda system organiserade ~liakoiiissverksaiiiheteii.
Det innehaller expeditions- och arbeisruin, bostiider för förest5ndare, husmoder och diakonissor, samt profsystrarna och deras ledarinna.
Det innehaller i i k n giistruni, företriidesvis upptagna af iildre eller sjukliga ensainnia fruiitimmer, htilka, on~hul&lt;lade af systrarmm vanliga blickar och \ .ar- ilande hander, hiir finna ett hein.
S j ~ ~ h r ~ s med e t, trenne \ &amp; iingar höga, Iiifliga salar samt det af en syster skötta apoteket, stir i furl) indelse med det helt nyligen invigda sjukhr~nrnel för obotliga, det senarc inrcdt pb det mes1 iindain51senliga siitt.
Halfva antalct sjuknim 31 h5r afsedt för endast en patient i hvarje.
Da detta nedskrifves, iiro ile I) årln friplatsrriin redan upptagna.
Fintoniga, oljcinilade viggar, Iionaile golf, hreda, glada korridorer ined lef \ wnrle riixter, rikedom pb luft, ljus odi v8rine, en egenclo~nlig hem- trefnad i runiniens iuöl&gt;lering, allt hidrager till att det hela ej liknar ett vanligt sjukhus, utan snarare ett gsstfritt hein 119 1andet; smyckadt fhr att niouaga efierlingtadc, k5ra rRiiner.
För sjuka.
son1 kiinna vi- st. % i det fria, finnes en veranda nied viilstrickt iitsigt öfver Ijiirdeii snint en Ilro, afsedd för ~iroincna11.
I första v; lningen ligger det rynl- liga smiilingsriiiniiiet; i deii ceiiientl~elag&lt;la &gt;soiis-terrainenr i r o ekonon~i- runiincii I~elagiia.
Utom gir&lt;lcns oinrLlc, snedt öfmr gatan, ligga Inrnh~mrrrrl och Aush~ / / ssRo / an.
Af I~arnhe~i~inek siiii sky&lt;l~lsliiigar Ixrista &lt;le iildre folkskolaii, s c h anstaltciis egcn skola niiinern iipphört.
Midt einellan tviinne barncns sofriiin har en syster sitt riiin.
I k t ser fint och trefligt ~la si119 hvita biiddar.
ut med de 1911ga tvRttl&gt;orileii och de ~ l i i l ~ l raderna Anordningarna Rro iIesamnin i IiushPllsskolan, (ler f. n. otnkriiig ett
14 dussin unga flickor nthildns till tjenarinnor.
I&gt;eras uppfosuan ar egnad att göra dem lika lämpliga för lands- som for stads-hush811.
I det stora arbetsnimmet sdgs en spinnrock och i vaistolen en pdbörjad vaf; ej blott mattor, utan afven finare Mnader förfydigas numera af IST- jungarne.
1) essutom Sligger dem st %dning och tippassning St anstaltens inackorderade, detta naturligtvis tinder systrarnas noggranna uppsigt.
Framför huset ligga tvanne mindre tradgiirdar för barnens nöje och trefnatl; en större tradgilrd, tillhörig anstalten, är utarrenderad.
SkyrlrLckemmcf, afsedt för l d villovägar komma r z B 15 ars flickor, Sr beliiget niimare stranden, nedom den term, som bildar den egeut- liga garden.
Under systramas striidiga tillsyn sysselsrttas h i i ~ de unga med allehanda arbeten, trckstickning, sömnad m. m.
De flesta berr- das nu af anstaltens firest3ndare till sin forsta na~ardsgting.
För några ar sedan mottogs h; ir (da * Magdalenahemmer.)
afven fallna qvinnor; men, sedan man kommit till insigt af det mindre lämpliga i att uti ett raddningshem af detta slag sammanföra vuxna med minder- higa, beslöt man - helst sedan redan p i andra hi11 intresset vackts för dessa samhalleis sorgebarn att inskritnka hemmets verksamhet och, i stället för att uppriitta, endast söka bevara fian id.
Pa gardens högsta punkt reser sig kapdet, en kär adaktsoft för skaror af fromma trossyskon, &amp; räl som för anstaltens innevdnare, h d k a dagligen der göra sin aftonbön.
I dess narhet ses ett mindre grafkapell, uppfördt fur nigra Sr sedan.
Sjukdrd och barnauppfosfran, dessa bida uppgifter, hvilka mer Ni andra kriifk en hög grad d sjelfiörsakelse, en oupphörlig v d - samhet, angripa ofta i förtid systramas krafter: snart nog kommer den tid, dd de, som lange drdat andra, sjelfva behöfva hrila och yard.
Da väntar dem en fristad i U / dmdomshnnmef.
Har ha systrama hvar sitt mm, med undanmg af dem, som p i grund af sjuklighet Sro mer beroende af a n d m hjelp.
Ett större gemensamt samlingsnun lemnar dem tillfille att med hvarandra utbyta ett strtlfsamt lifs erfarenheter, i all ödmjukhet, ty som det ock s&amp; ristadt öfver ingangen d - t ar de gamlas ä ~ att a de fmkta Gud.
Diakonissans~~lten sysselsätter omkring 10 systcrr med sjukvhd inom eget sjukhus, 32 systrar pa sjukhus ntom anstalten, hvarjemte förlidet 8r privat sjttkv ?ud lemnats i 28 hem.
Sjukvhilselever mottagas iiiven.
- - - * * * Att i största möjliga korthet gif \ .a ndgra drag, belysande arten och omfilnget af cliakonissomas verksamhet inom deras eget omr9dr, ar andamdiet med dessa rader, ej att skildra det tysta, valsignelserika inflytande de tttöfva inont vdr stad och hela vart land: huru de varda dem, som lida, trösta dem, som sörja, bedja med dem, som förtvifla, huni hela dcrns lif 31 en gtidstjenst.
Det hvilar ocksi öfver Krsta en helg~lagsst %mning.
Det alvar, soni rider deruppe, detuthyck af däm- pad lycka, som förklarar så mdiiga ansigten, det innerliga i syshamns iimgange sinsemellan och det k5rleksfulla i der.as s5tt mot alla, detta tillika med stillheten och orngifningens hänförande skönhet Pter den I~esökande kanna liksom en Hagt &gt;af den frid, som ÖfvergSr allt för- Stalid&gt;.
--
Bref fran Kristiania till Fredrika-Bremer-Farbundet.
q~.innosaksföreningeii höll bankchefen Berner den 2 9 Oktober föredrag öfver * bcfalningrn for quinnors arbetc~.
Föredraget kom- mer att tryckas i * Nyt Tidskrift.
och derefter gör.u ' til1 föremil för diskussion inom företiingen.
Eder korrespondent hade e j lyckan vara tillstädes vid föredraget.
Den 2 7 November h011 fröken Gina K r o g föredrag Ofver qvirr- nans rösträtt.
Föredraget trycktes genast o c h gjordes n k r a dagar derefter till föremil för diskussion i föreningen.
Föredraget r a r varmt, klart och kraftfullt.
Saken ä~ teoretiskt s i godt som utdebatterad, något nytt kunde man ju slledes e j vänta a t t A hora; dock gjorde fröken Krogs föredrag intrycket af a t t v a r a ssjelftrnkb och ssjelfkantlti.
Jag vill anföra ett par stlllen: ~Iluad vi liflignst nilste h %Ih vid makt i vart mcdvelnudc Ir pinaornn r o r mrnrálip indiuidtr, och deras rllt till fri personlig utrcekling Men, ju mera jag har ttinkt Ufver dcsra saker, derlo btittre inser jng, it1 h \ wt kön för sig i l k n i rcprcscnterar en andlig ensidighet, och ju mera jag hni lyssnat efter och trott mig förnimma af samminhingel och de stam pulsslagen i lifvct, dcslo men har jag rtiirkts i den tron.
att hviil tiden Ilngtir efter, del 3r pinnorna: wrnnirkornn n r d de a&gt;odtrli&amp; hjrrfano.
hloderligheten, vcrknndc fritt, rioitoch iadligt, enligt sin lifgifvande, nlmmic karnktXr.
det Xr hvid rninfunden bchöfvar.
- * Och i furhund med qvinnornir ande Ir allt del, som Xr nytt och som spiror upp i tiden: dc.
b u ~ ~ n n n n d nnrvnn&amp;lnslnn c gent emot du!
kamininde riiigtct.
det gladaiidc hilel till krigisk Kfvcntyrspolitik.
Illngtin enor fred, ener högre nionl, ja dc " ihruirliska klnr !nnr hcln uppvikninde., o. r. v. - - - soin qvinnm lir nndlig.cn olik mannen, rh l r det el1 skll till för att gfcn henne olitiski rlitiigheter.
h o alla de.
som hafvi iniiylaode p8 de ting, rom berön inlrerrrn.
olika henne, d l har m m rkll alt Rukta.
nit hennes in- tressen ej blifva ordentligt bevakndc.
- Ilel mesta.
som ifhondlu i Inndctr lag- stiftande försnmlingnr, =ng&amp; qrinnoma lika mycket som männen.
Och ju mera man blifver Pirdig.
med de fundiu~rntili politirkn spöismllrn och snkcr nf mera social nn trUa i filrgrundcn.
desto mern kommer afgörelsen nu gripa in i dc enskilda qvinniirnns " dc, d c stirskildn hcmmcnr lycka .. Frfiken Krog uttalade som det mil, hvartill man inaste strafva, det, a# Rönet icke h ~ c airses som ctt Ahder fur förJärfmndtt " r skall af p0 / ilisda räfI&amp;hctcr~.
1 motsats till dem, som trodie, ätt det; iället i grundlneen.
som s l z e r: sröstberakinade iiro alla norska medborgare *.
af- %n kuGde-afsc qvhnor, trodde hon, a u e n s i d a n uppfattning J o r e ord- rytteri och a t t diskussionen p l mötet borde galla icke säfttf; ntan tin ' err för f r a m s t ~ l a n d e t af förslaget till en grundlagsförandring.
P i det n i g r a dagar senare hBllna diskussionsmötet blef det lik- v&amp;l säftct att g&lt;¶ t; / / mixa, som sattes tinder d e b a t t Sedan fröken Nielseii varmt och aiisldende hade uttalat sin anslutning till fröken Krogs hela föredrag, fick bankchefen Berner ordet.
- Ehuru icbc benägtn fdr den qvinlign röstrufte~~s i ~ ~ f o r a ~ ännu ~ d e * piyrkade han * Dag).
kursiverar desrn ord, emedan de uttrycki henne3 egen brigt i frigin.
- -.
.
.
.
.
-
i6 det förhringssattet, att man icke skulle befatta sig med grundlags- förändringar, utan att de qvinnor, som ansigo sig vara röstberätti- gade, skulle begära att bbfva införda i röstlangden och Ika saken komma till stortingets kannedom.
Denna herr Berners kigt räckte mycket motstånd; men han fasthöll lugnt, och utan att l b inverka pa sig af personligheter, den &amp; kadningen, som ju ock&amp; praktiskt erkännes i den engelska konsti- tutionen, att grundlagen bör uppfattas mera rymligt, att dess orda+ delse icke bör för mycket ändras, men att man bör Ilata den, der uttrycken tillita det, växa med tidsförh8llandena.
Det vore orimligt att tillskrifva fäderna pll Eidsvold en sadan brutalitet som att de med föresats skulle ha velat utestänga en stor del af de rtistberilttigade medborgame, blott för det att de vom qvinnor.
Man hade ocksa redan, som äfven fröken Krog hade pivisat, de första h e n efter grundlagens tillkomst röreslagit att vidtaga m h och steg för uttryc- kets förXndring, sll att qvinnorna u&amp; skulle få tilltrXde; det hade man icke behöft, om de icke enligt grundlagen hade denna rättighet.
Fröken Krog syntes börja i nagoi; m h luta bt Berners uppfatt- ning, eller latininstone icke lsngre finna den d förkastlig som förut.
Olika talarinnor diskuterade med värme de olika uppfattningarne, och slutligen antogs mot fem, sex röster (hvaribland eder korrespondents) följande resolution: sFdrsa1111Urgcn uitalar som rin önskan, att fur det 1886 sammantrBLndc siorti~rgrt mdttc framläggas förslog om rustrLtI Dr pinnor.
s Debatten var mycket liflig.
Det var intressant att se damernas framsteg sedan sista diskussionsmötet.
Da leddes förhandlingame och inleddes diskussionen af man, damerna kommo först med 1311- gre fram pll aftonen, ehuru de d i redde sig förtranligt; denna gang leddes förhxndlingame af fru statsr %dinna » Stang, nu mera ordförande i föreningen.
Fru Nielsen började diskussionen, och flera damer an herrar deltogo i debatten.
Af andra tecken till sakens frarnghg kan nämnas, att fröken Gina Krog och ett par andra damer hafva stiftat en förening, afsedd att gifva .fri undervisning llt qvinnorw.
S inbiiga qvinnor halva an- mält sig &amp; r att få undervisning, alt damerna nödgats lata utgi ett upprop efter flera Ijlrarekra&lt;ter.
Fru Rosings inkallande i tolkomi- ten kanner ni redan.
Fröken Clara Tschudi har utgifvit en bok om iQvinlmfr3gan.
dess utveckling och nuvarande standpunktr.
som ser ut att vcua val skriiven och utgöra ett vigtigt inlägg i frägan.
Hum I h g t Sverige stbr före oss i energiskt arbete för qrinnans utveckling, deraf la vi genom kapitlet om Sverige ett förödmjukande, men ocksa till eher- följd eggnnde intryck.
I Dec.
1585.
AL S.
--
En s t u d e n t - h i s t o r i a för f ö r i i l d r a r.
brdömd of rrmf os4 gammal.
g ' ' or ett lugnt framåtskridande utan blodiga slitningar och olak- liga söndrinpr, inoni faiiiiljcn så val som inom samhället, ar ingenting vigtigare an förtroende och godt förstånd mellan gamla och unga.
L å t vara, att i många punkter öfvercnsstäm- melse ännu icke kan vinnas, så kan man åtminstone öppet och förtroendefullt spraka om sina skiljaktiga meningar och der- under skirande läras.
Att sålunda, på punktcr der det ar möj- ligt, slå bro mellan den nya tiden och den ganila, sökande förmedla, försona och samla det basta hos bada, sarskildt på onirådet för qvinnans verksamhet och inflytande, skall vara en af Dagnys uppgifter.
.
Början gör hon här genom att f r h båda sidor belysa en ny bok, Iivilken hittills, inom olika kretsar, varit föremål for lika ensidigt klander som försvar.
De ungas uppfattning har fått till niålsman en af deras på kritikens område finaste och re- naste pennor, Ola Iianssoii; dc äldres skall uttalas af Essclde.
Ordet lemnas först i t den unga.
I. Erik Grane.
Upsalaroman afC~sfaf af Gri,crrfam.
Siockholm.
\ Vilhelm Bille.
För att kunna vara rBttvis vid bedömandet af denna bok, ni5ste man se densamma frhi tvenne sjnpunkter, först frin den ena, sedan frin den andra, saiiit icke förblanda dem, nian hQlla deni striingt skilda fr3.n hvarandra.
Detta ar visserligen 115got.
som galler om de flesta nyare skönlitertira arbeten, men om hr Geijerstams senaste bok galler det shkildi.
Det vida öfvewiigande antalet af den nnga svenska novellistikens alster rynimer tvenne element: gisslande af sainfiinds- lyten och framsttillning af nienniskolit Ju mera dessa samniansmalt och ju mera det fikra uppgitt i det senare, dess större iir arbetet som konswerk.
Och i samma man som dessa element sBrskilja sig ut i f r h Iivarandra, dess mindre egcr verket af konstnirlig helgjuten- het.
; \ f detta senare slag Br hr Ceijcrstains upsalaroinan.
Don har en estetisk sida och en kultiirhistonsk-did3ktisk.
Den föna Br relativt svag, den senare af betydande art. * Erik Grane * stfir, konstntirligt taget, icke 1x3 höjdpunkten af hvad förf.
skrifvit.
Ilen nir icke ens tillnYrmelsevis iipp mot en sidan novcll som rl: örbrytare~, detta konstverk, som 9r hugget ut ur det Dop,,.
2.
18 lefvande lifvet I i t en slipad granitpelare af en enda sten.
Det fins intet af den moderna romanens komposition, enligt hrilken handlingen skall iitvcckla sig sa lugnt och organiskt som vauten ur sitt frö och kapitlen vika fram och breda ut sig som blad och blomma.
De sarskilda afdelningarna &amp; o fristaende, sainmanhangslösa, ligga slängda kring på m$! % i sWllet för att foga.
sig sanunan till ett arkitektoniskt helt.
Stilen har ofta tidningsreferatets firglöshet och stelhet.
Huf- vndpersonen, Erik Grane, har icke rigtigt lyckats för förf.
\ ' i f8 ingen konkret yttre bild af honom, och det myckna materialet har fört icke kunnat behandla, sofra och forma sa, att vi skönja beskaf- fenheten och utvecklingen af ett individuelt sjalslif.
Det allmänua tidskynnet iir nog förtr5Wigt atergifvet, men det har icke nyanserats.
Det ligger 6fver Erik Granes lif som det hviia solljuset.
Detta har icke brutit sig mot nagon prisma i personlighetens särskilda firgnyans.
Det är ett och samma enformiga hvita solljus.
Som helhet är romanen konstniirligt ofullghgen, men den har partier af lifvets egen miktiga sanning och skönhet, sa fina och vanna, SS vemodiga och bittra som ens egna minnen.
Det fins siallen i denna bok, som för oss unge &amp; o så heliga som vart eget lönligaste kinslolif och som Sterdallra i var sjal s8 ymnigt och djnpt som var egen ungdoms svirmodiga melodier.
Vi trycka han- den på denna Schultz och se hononi in i hans vama ögon och adla ansigtsdrag, som om det vore en gammal kar vän, som sutte rid vir sida, och vi minnas med vemod, nar vi sista.
gangen hörde hans goda ord och hans blida s t h m a.
Det var för honom vi yppade oss, nar Iijertat var f61 fullt, vare sig af sorg eller lycka.
* Erik Grane.
eger djupare innehall an nligot af hr Geijerstams f ö r e g h d e arbeten samt mera skrihen ut ur hans eget sjalslif.
Denna roman är sett stycke af den nu lefvande ungdomens historiat .. en skildring af den ungs generationens I&gt;arndom och ongdom.
Skil- dringen &amp;, sasom niimdt, h h n i temligen allmiinna drag.
Af de trenne iisktorer, som bestimmande inverka p i en menniskas utbild- ning; de individuella, ned3ricla dispositionerna och de yttre, onigif- vande samfundsförh9llandena, betonas de senare afgjordt starkast.
* Erik Grane.
har derför framför allt blifvit en bok om den nutida ungdomens uppfostran.
Det är en alkarlig framställning af allvarliga ämnen och kan fordn att läsas med allvar.
Dess innehali eger en s9dan vigt och iir frnmstaldt med s5dan viinne och renhet, att det val förtjenar att tagas i öfvervagande af hvarje moder, som har barn att uppfostra och innerligt känner hela vidden af sitt ansvar.
T) - om n5gon med hela den iirliga öfvertygelsens glöd och hela den frimodiga öppenhetens skarpa, i en skildring, hvari den egna erfarenheten lju- der som en sorgsen och smärtsam klagan, siiger, att nutidsungdoniens bittra ve och skainmande lyten äro naturliga och oundvikliga konse- qvenser af de gtingse upl&gt;fostringsgrundsatsma, da Tr det, synes mig, större och vackrare att taga denna sak upp och fördomsfritt undersöka den och vaga se förh8llandena rakt in i ögonen, an att slå det hela bort i skamt eller af en obefogad förtrytelse vanda sig undan, eller i sjclfkitr öfverhgsenhet latsa om ingenting.
-
19 Ilet Sr ijnitåliga saker, som hr Geijcrstani vidrör, de ömtåligasic af alla.
Först och friiiiist har lian varit nog modig att upptaga till behand- ling de företeelser, som st3 i samiiiniihang nied yiiglingeiis utveckling till man.
Enligt författarens fraiiist3llning liar e11 i all sin välmening förvand u~~pfostriiigsiiietod inverkat menligt p8 denna sida af Erik (: raties iiiigdomslif.
Föraldrariie tilliinipa fönegenhetsmetoden i fråga om alla dessa ömiiliga förli511aiitlc1i, soni gossen m a r i sina ined den fysiska iitreck1ings~) rocessen sanimanhöraiiile fantasier.
hrilka viickts och iiarts af åtskilligt, som han sett och hört i det dagliga lifvet eller list i böcker.
Hans nyfikenhet Illir p3 ett r h, osundt satt mattad af alla de saker, som man I~eriittar nere i vedboden eller stallet.
Iiörf.
anser, att i allt, soni rör I~arnets utveckling som könsvarelse, ett mera öppet ocli mera iniierligt förhfillaiide Ittir rSda inellaii detsamma och furaldrame.
En allvarlig och kysk utredning 3 de senares sida skiillc 119 ett naturligt satt tillfrerlsstiilla ilet förras gryende förvetenhet, meclaii furtegenheten endast bidrager till att drifva denna öfver i en osund, kittlaiirle iiyiikeiihet, hrilken sedan skaffar sig naring i smyg.
Och om (Icnna senare olycka skett, och om den i löndorn och genom en osund niring br~diiiognadc siiiliga driftcn franitr8der i onaturliga ytt- ring ' ar, bör en fader icke.
soiii Per Grane, vid gossens upprigtiga be- kännelse inskränka sig till att svara: adii ocksi?, stackars gosse!
* och dernied anse sig ha iippfylt sin pligt.
Och on1 en ung man, liksom Schultz, g i r och biir p3 en hemlighet af ett eller annat slag, som tynger ocli tir, rbordc ingen SS som en moder kunna hjelpa till att Iliira ett dylikt lirlaii~lew.
Genom att fraiiih3lla de skadliga verknin- gnriia af en bristande förtrolighet mellan förildrar och barn blir .Erik Graiir.
en maning till större öppenhet och innerlighet i hemmen.
Iletta $r OJ sida af Erik Cranes stiilliiing till fi-tniiljeii.
Den andra ar skiljaktigheten i religiösa frigor.
1) eita nr nagot, som i rSr Ijrytningstid naturligtvis miste ingas med i en allsidig skildring af en ung nians historia.
Hiri.
liggcr det tvistefrö, som verkar s 3 iiiyckcii Ilitterhet och SS m h g a li (lanrlen i s i ininga hem.
Sonen kommer hem utan sin barndoms tro, hrilkeii lian mist ute i vcrlden; och detta: att han icke Iäiigre tror som far och mor, Sr nog för att resa en konstlad skiljeniur.
Man för (luiiicr en meiiniska, fhfdr att hon hyser åsigter.
som ahika från ens egna och fustun Iion tillkämpat sig deni i irlig strid och i andlig svett och möda saiiit stir inne för dein iiied sin karakttir.
Ja nian låter sonens verlrlsiisk~diiing inverka förandraiirle p5 sjelfva modersk ?inslan, och framkallar s 3 alla dessa slitningar, som förbittra faniiljelifvet ritndt oin i landet.
Dessa aro (le tvenne hufvi~dsynpunkter, fran hvilka hr Geijerstam skildrar Erik Granes stiillning gent emot familjen ocli den rol.
som denna spelar i hans iiiigdomshistoria.
Bland de yttre samhallsförhal- landen, som iitijfva inilytmrlc p i hans utveckling, är särskildt uni- versitetslifvet föremal för skarpa angrepp, emedan det i sin nuvarande gestdrning bortfuskar personligheten, närer karaktarslösheten och för- stör allt som a r ungt hos menniskan.
Jag kan harvid endast saga, att jag utan betankande underskrifver hvartenda ord, och a t t d e t enligt
20 niin öfvertygelse skulle vara godt, om allmänheten ville korrigera sin nilgot skefva, mera ljusa, nien mindre sanna, uppfattning af student- lifvet genom att Iasa =Erik Grane ..
Men framför allt vill jag betona: rErik Granea är en bok, som mödrarna borde läsa.
Ty den ar en varm och frimodig vädjan till dem att mera innerligt lefva sig in i sitt ansvarsfnlla kall, sisoni dr. hvilka skola skapa framtiden genom att uppfostra det kommande slägtet.
Ola hans so#^.
2.
Man kan af allt hjerta instämina i Ola Hanssons hufvudomdöme om Erik Granes historia och likväl pil det kraftigaste protestera mot hvad ~ vi har vilja göra.
vissa delar deraf.
Det !i V i t första protest gäller bokens benämning.
Det hade varit mera öfverensstömmande med innehilllets, ofta (Ifver alla tillbörlig.
hetens och 6nkXnslighetens granser gilende ärlighet, om titeln ocksa varit irlig och angifvit boken för hvad den 31: ett SQCRI af st~tdenf.
6 ~ v c f s historia, afsedt att läsas och behjertas af föräldrar och andra mogna tänkande menniskor icke en sroman * för den okritiska och oerfarna ungdomen.
Som den nu befinnes har boken gatt under falsk flagg och derigenom dels blifvit inissförstMd och verkat, mot förfins afsigt, skadligt, dels förbisetts af dem, för hvilka den narmast varit afsedd.
Oss veterligt haka t. ex. få lasare och ingen granskare förr än har Ola Hansson fattat boken ur dess hufwdsynpunkt, den af föraldrames pligt att med ömt förtroende komma sina söner till hjelp i den svåra öfvergilngcn frin ynglingatiden till mannailldern.
Hvad härom säges, s8rskildt sid. 103-113, hör till de markligaste uttalan- den i den nutida nppfostringslrigan och borde icke lemnas oläst af nigon fader eller moder.
Vi nämna med flit fadern, ty att, &amp; om Ola Hansson, lägga den svåra uppgiften endast p$ modern, vore i vir tanke bide obilligt och farligt.
Det skulle förutsätta.
att fädren allt fortfarande - sisoin nu tyvörr oftast ar fallet förblefve ovtirdiga att hjelpa sina söner i narnda hanseende, att de aldrig skulle finna nigot annat svar p i gossens skygga förtroende an det, som gafs Erik Grane: .Ocksi du, stackars pojke!, hicn i s8 fall skulle Sfven den ömmaste, pligttrognaste mor föga förmil.
Här om nigonsin hafva de nutida arfrteorierna ett ödesdigert ord att saga.
I en enda replik i det anförda samtalet, sid. 103-1 13, röjer förfin, att han har medvetande deraf, i det han Ister Granes viin antyda hum .genom en stor, Ihgsamt g h n d e sedlighctssträf- vans mannen skulle kunna n2 upp till likstitllighet med qvinnan i sedligt afseende; men denna tanke motsäges blott alltför ofta sedan, och nar man lägger bort boken, har läsaren kanske glömt den lika fullständigt som, enligt hvad vi framdeles skola visa, förtu sjelf synes haiva gjort.
Varningen till mödrar att icke lita skiljsmessa i trossaker verk?
skiljsmessa i kärlek hör äfven till bokens thkvärdr sidor.
Alen 3. andra sidan frkar sig läsaren: hmri har Erik Granes troskamp bestitt - -
och på h %,ad sätt ' isar han sig # st9 inne för sin nya lifs %k9dning med sin karakttir *?
1.äsaren far se mycket litet af den förra och nästan ingenting alls af den senare.
Hans förhallande till studentlifvet kunna vi här ej föija; vi p9- peka blott s9soiii oädelt f ö r i m sätt att i berättelsen införa verkliga nu lefvande personer under vanställanrle förklädnad, samt erinra om huru hans fullkomliga fr9nvnro af tolerans gent emot andras 9sigter gifver mycket litet hopp om att tonen och andan i studentlifvet skulle \ h a &amp; got 113, om det s. k. frisinnade partiet en gHng komme till makten.
För öfrigt är det oförnekligt, att förfin, omedvetet s9 väl som nierlvetet, $vit ett ytterst sorgligt begrepp om studentlifvet.
Läser nian hans bok i bredd med en äldre skildring af Upsalalifvet: * En man a h e r bord *, och Isgger man härtill vissa bedröfliga händelser för dagen, s9 gripes man af higest, och kan ej värja sig för den påtrtingande öfvertygelsen, att ~tliere is something rotten !.
Men 9 andra sidan veta vi lyckligtvis, att ej M a det samfund, som fordom hedrats med namnet d e n eviga ungdomens, anstuckits af branden, att vid sidan af de iirartade och förskiimda elementen g3.r en djiip, maktig ström af allvarligt arbete, ädel sträfvan och ung- ~lomsfrisk hänförelse för lifvets högre mal.
Vi veta ock, att bakom ile fega halfidioter, som Erik Grane ställer som representanter för den kristliga studenten, st81 m9ngen ädel yngling nicd brinnande guds- fmktan och sjelfstäniiigt Ssk %clniiigssiitt.
Vi veta slutligen, att bland ungdomens lärare finnas ädla, frisinnade män, hvilka icke ens inför studentlifvels sorgligaste företeelser kunna förm9s att uppgifva sin tro p9 ungdomen och dess förm9ga af sjelfiipprtittelse.
Hvarför har 118 Erik Cranc ej haft öga för dessa sidor af Upsala- iihet?
* l4 äro ULV rror~~~al&lt;rm, I %ter förf: n Granes vän säga, och det är kanske bokens sannaste ord, p9 samma &amp; g som det ger svaret 119 v8r iriga.
Xen hvar söker f ö r h bot för denna brist?
Jo.
han liter sin hjelte plötsligt öfvergifva Upsala för att rädda sin personlighet, hvil- ken senare han lika plötsligt Sterfiniier p9 ett Lrukskontor i lands- orten och ytterligare försäkrar genom frieri och f0rlofning ined en ung flicka i grannskapet.
Efter den första kärleksförklaringen vill Erik Grane bekänna för den han älskar sina förvillelser i sedligt afseende, nien hon sl8r bort ile v a r l i g a orden nied en skamtsain förklaring, att alla karlar itro likadana och att hoii icke ämnar vara svartsjuk pb det förflutna, titan älskar honom sHdaii han är.
Lligger man härtill brefvet, hvari den unga friiii uttrycker sin syinpati far Strindbergs rGiftas *, s9 fragar man sig on1 Erik Grmes ginermal verkligen i nHgon vLentlig m3.n skiijer sig fr3.n hans före- gaelide lösliga förbindelser, om hans hustru skall kunna fylla krafvet p9 en akta moderskärlek ens tillnärmelsevis s i väl som hans egen fromiiin moder, eller om han sjelf har en renare natur att ge sina barn i arf, än den han en gång ärft?
21 Svaret kan icke blifva annat än nekande.
Antingen har fören icke f i r ~ ~ ~ r eller i t f har han icke vclut, ens antydningsvis, föra igenom det etiska problemet i sin bok.
Men dermed förfaller ocksil en stor del af dess värde.
Alltifriln den vidriga och onödiga skildringen af Stockholmsbesöket och de yttranden, som senare fallas on1 tvhget af ett osedligt lif, * har f ö r h förverkat den rättänkande och fördomsfria klsarens sympalier.
Slutintrycket af Erik Grane blir.
att den fönta delen deraf är mark.
lig och hehjertnnsvXrd, men dock ej förslir att försona oss med den senare, knappast till att förniil oss förlilta författaren, att han sil illa skadat sin egen sak.
Ess&amp;.
Till Finlands första qvinliga filosofie kandidat Emma Astrbm af Z. Topolius.
mången rösi i Eras bra.
fl u En sdorrar ro@r or~~~aspn %ct: r~tastra Gud!
En annan +r: se, IICII inte nirB!
En tre+c hvukar: lcf fdr afi st2 brud!
Mod, Evas diittmr!
G~~IRIIJCII hzlad a2 skria.
dfod, sanni~~prn siall @ ra eder fiia!
for det osta, sjdf ' iäfna.
frofnu, Odmju&amp;a arbetet i tanRtns wrld!
Hafs / I+ dt tuscn frön, soin aldr&amp; rimpa.
D c p~istor, som / a&amp; i lfiefs hird!
f i l s fdr h a r ande, som mot h e t svingar Mu / örnafiadrar clkr dufzwzingar!
- -- D u hcntn~ets huida, ijufva vBrdarinna.
?r alf din verid vid stu .. ans trÖrRc1 sint?
dnna.
A r h rebell enwf di# öde, p ' För alt du stundom langtar biicka A r det eff brott, som Gud cj un f d ~ ä t i f.
Atf dunskapens fbrbj~~dna f r u i t du;.
&amp; i I ifseendc hlrp3 se professor Seved Kibbingr k r i i l i p ultalaode mol Strindbergs iGiflas&gt;, S y srmsk Tidskrift 1885 ": r z och Tidskriit för Hemmet 1884 n: r 6.
D a sträng, der lif71cts sncknr e9terlj11rh1, D u barm, der hvnrje R211sln rotm sfark: Sknll bloff ditt hjtrfn fn,qra b101111nor 6j11th1 Orh sknll din tanke vnrn ÖdemarkI HvaJ iir CII blu~nsfc~~drd ffUnnfnn dngcr?
Grii11 ur di11 m~rfcn.
Jfvmfdr cj +n lager.
: j o c!
B i r din ltIfimrls loftcr!
14rr ön1 mot nllf.
huad Rart i htm~nct bor, dfin I I I ~ I I S n ~ f f fankm är din äl~fstn dotfcr Och sanni~~gen # lin gamln fosfern~or!
E f f littf su~nnlöst bnrn är ~ntnskonntlc~~; Ujpnrnrna honom allt från li~~dcbanden!
Och bindn di .. e j ACIIIIIIC~S frän~sfn pl@cr~ Så vårdn front &amp; tfa R~tnpbarn; SI?
r@ ditt lc / irnrls~n&lt;ll rncd 3.11gre r~igfc~:.
A n brotftricfs fiffa srfiignrn; Gif Gnd ditt hjkrtn,, itnu glad din like, Och zä.v i sannirrgo.
vux för Guds rikt!
D a frstn, t8lign arbcfnrinnn~ Ödn@~kn, trogna, nrrsprdkslösa vän, Vi hclsn, lix SOIII ln~wws fursfn vinna, l 4 helsa &amp; g som qvinna r~fnn dcn, St?
riR fil 7ict&lt;rndc, SOIII frukt sknll birn, A h fot&amp;: fnf&amp; II&lt;?
all sRrj.fsn~n Cru.
H h n19nxa dina sysfrnr diilgu?
!iigen Till sammn rndl, rncn fnrrno firtcn stungtf Och ft~nnu furdorncn som durmnkt b.i&amp;tri Och dnmhctcn son skylt få h9sct hunfll Och 7: Nndt soi~snn till sin son] tillbnka Att d r ö ~ ~ ~ m fursla, a, lida och forsnkn!
D n blcf den fdrsfn, nn~lrn skoln fdljn, A ' n.
n11 sick Ctsnr oywr Rnbicon.
Ditt bop1 spJr sknll i n ~ c n mer bortskö / i~r Fr&amp; brnntn stigen npp fil / Hclicon.
Aii~d.
kuffcrskor mot gnrninnl häfd i st&lt;rfcn!
&amp; - f 4f7v, lcf71c fdrstu kandidnfcn!
R. u. h-raft-Ebinf, Om friska raih.
Pris i: 50. sjuka nerver, d O. II.
Förf., som är professor i psykiatri vid imiversitetet i Graz och en af de erfarnaste kikare och mest erkanda författare i i i nen~iiatholoeiens och sinnessjiikdoinarnes omride, h u i ofwnnäinha l&amp;viirda skrift karakteriserat v8r tidsdlder såsom företrädervis: nervös., pspekat orsa- kerna härtill och botemedlen h9rför och har med ett ord gcnom skriften i sin min velat hidraga till att b r r u a nervernas helsa, denna kalla till mensklig lycka och hnhlingskraft hos dem, soin befinna sig i hennes fiilh bcsittniiig och att Hter f h k a i i a denna helsa Ht dem, för hvilka hon under lif \ .ets mödor och bekymmer Det är siledes en bok för alla, sig i nigon af dessa kategorier.
IX-numera icke blott läk.ame, utan äfven den stora dlintinheten börjat inse, icke blott att i allm3nhet en sund själ utvecklaq b %t i en sund kmpp, utan äfien sörskildt att sjä- lem helw ar Mrmast beroende af helsotillst3ndet hos dess materiela organ, hjernan och nervsystemet, s5 mkte hvar och en, soni intressc- rar sig för ett sundt och normalt sj3lslif, egna den största iipprniirklrlm- het Ht v i d e n af de för all sjnsverksamhet nödiga verktygen, dc konst- rikaste, finute och ömtiligaste, som af Gud blifvit slopade, menni- skans hjcrna, ryggniärg och nerver.
För dem, som pi ett beqväint a t t vilja sitta sig in i hithörande vigtiga frigor anbefalla vi ofvan- Mmnda enkla, Iiittfattliga arbete.
För att ytterligare locka l&amp;aren vilja ri här framdraga en och annan hufvudsanning ur detsamma.
Förf.
p3pekq an den moderna kulturmenniskan i allmriihet icke är sa Iiign, lycklig och belaten, som man skulle \, änta, &lt;l&amp; nian tar i betraktande de m h g a hjelpinedel till ett lyckligt lif, som den mo- derna ci \ ilisationen fmliringat.
Tvertom synas den moderna civili- sationens menniskor, i synnerhet i de stora strderna, bleka, missn6jda, upphetsade, oroliga, och att dc flesta h n a sig olyckliga, synes framgi bland annat deraf, att en Schopeiihauers och en Haamanus iröstlösa filosofiska verldshkidning funnit SH mingfaldigt erkannande.
Den mask, som gnager pH kulturlifvets fmkt och förgiftar otaliga menniskors lefnadsglädje och lefnadskrail, ar den s5 kallade nrrvosihfn, en ram- ligt, sväfvandc, populirt uttryck för svaghet och retlighet hos nerv- systemet, anda till b e s t h d t utpreglad nervsjukdom.
P8 detta nervernas sjiikliga reaktionssätt grundar sig till stor del detta drag af verlds- smärta och pessimism, som genomg5r djupa lager i vårt moderna sam- hälle och bland andra oroande symptom eger en slags statistisk m3lt- stock i det ständigt tillhgandc antalet af sjelfniorrl och sinnessjukdomar.
Förf.
rim, att sociala, politiska och kyrkliga RirhHllanden ingen- stsdes p i var jord iiro tillfredsställande, utan öfver allt gifva anledning 0 ~~
35 till slitningar, oro, bekyininer och fruktan, att den högt ilrifna civili- satioiien skapat en mingil nya behof, för hvilk.2s tillfredsstïllnncle indi- ridens arbets- och förvirfsförindga iuLte oroligt uppdrih.as till det vitersta; med ctt ord, nervsystemet anstringcs i rara dagar öfver höfvan &amp; mom bnmpcn pr tiIluarou.
Men nervcriias öfvcmtiiing i striden för en förkonsilad, förfinad tillvaro skapar I~ehofvet af allt jeiiit pikantare och dyrlmare njutningar, och fur att möjliggöra dessas tillfredsstQlande mdste nervsystemet göra mera arbete o. s. r. i en förderiiig cirkel.
Efter n5gra ridare lietraktelser öfver rar tids nervositet frainstYller och iierrarl&gt;etew de fysiologiska förf.
i I: U kapitlet om ~ncrvkal~ital rilkoren för nervsysteniets sunda och normala verksamhet; i r: a kaliit- let: aorsakerna till nervsjukdonimiir.
; i 3: e kapitlet: medlen för Ile- raraiidet af nervernas helsas; i &amp; e kapitlct: ~ncrvsjukcloinanies foriner,; och i 5: e kapitlet: aallin !iiina grunder för nervsjukes behaadlingr.
Vi vilja icke gd Insaren i förvag genom nSgot utdrag ur dc sir- skilda kapitlens vigtiga innrhdll, iitaii bedja blott, att för att annu en &amp; g framh5lla Sinneis stora betydelse id underskrifva den sats, hvarmed förf.
börjar clct I: a kapitlet: a.411 jordisk lycka beror af nerv- systeinets riktiga verk sa ni het^.
F. h3örustrh11.
- - Helsovannen, tidskriif för nllm5n och enskild hrlrovhl, uigifven nf D: r E W. IVnfIind.
.lrg.
I.
$: r I.
Det ar med gladje vi helsa viilkommen den första populära tid- skriften för helsovdrd i vart land.
Hygienen eller helsovtlrdslaran ar den yngsta, nien n~dhincla den mest lofvancle och inom kort sikert den vinsignelserikaste af alla läkarevetenskapens specialgrenar.
Dess höga uppgift nr att bevara helsan, att furekomnia sjukdomar och att s8ledes göra ilen egentliga Iiikekonsten s9 mycket soni möjligt öfver- flödig.
Men för att nd detta stora inal mhte denna vetenskap ned- triinga frdn Iiirdomens höjder till okunnighetens dalar och med sina sanningar genointranga och parerla hela folkmassan, bdde hög och lag.
Denna vetenskap behöfvcr framför andra populariseras och som ett godt medel hitrtill helsa vi den ofvaiin~mnda nya tidskriften, hvars utgifvare genoni sin föreg9ende verksamhet visat sig vill förberedd för detta företag.
Frdgar ndgon, hvad som innehalles i denna vetenskap, s i får han tillräckligt svar i ticlskriftens prograni, som lofvar att afhandla frdgorna om mol och dr@, I ~ I I ~ I I ~ I I ~ S Ickfihadtn I J I C ~ I C till I I, materiel och snitt, bustn&amp;n ined afseende pd inredning, uppvärmning, belys- ning.
barna~ ' årdcm, upjfixtransI ykrnos, det a&amp;tcnsRapliga och hs&amp;a / iidet$ samt ~dIsorbctets betydelse för var helsa, beskaffenheten af naorbtn 119 hvilken vi bo, af 11rftc11~ i hvilken vi röra oss, sko / vdscrr (rl och sa~~rf~~rrrlrhi~ct, ia .. stiftni~yn rörande helso och sjitkv9rden samt t i t ~ de ~ t argurder, i o ~ ~ ~ ~ ~ som deraf om den radande ~ i ~ b t f o ~ ~ ~ s k o ~ ~ s och p5kallns m. m.
Det nu föreliggande första häftet af X~ISOVUIIIICII börjar med nigra titnkvärda dlminna satser om ~ L i f och hrlsa., hrarvid närmare
förklaras, att rlif är rörelse och verksamhets; zlif med helsa ar ord- nad verksamhet *; ~ l i f är kamp för tillvarona; diimed helsa ar seger öfver fiendera; zhelsovirdsläran lär oss att känna virt lifs fiender; han lär oss att fly dem eller att döda dem, innan de n&amp; oss .. Sasom medarbetare i tidskriften möta oss vart lands främsta hygienister sasom professor E. Heyrnan, som i en artikel framhaller skummjölksostens stora näringsvärde i förhallande till dess prisbillig- het, och förste stadsläkaren d: r K. Linroth, som gifver goda rad rö- rande renhallnineen i vira landsortsstilder.
I sett litet kanitel om qvinnodrägten.
förordar provinsi3llSkmen J.
E. Bergvall varmare och äiidnm~lsenlieare underkläder.
Deriemte innehiller detta nummer bok- anmälningar &amp; h nagra smarre meddelanden.
För det billiga prenumerationspriset n: 50 för årghng, \ mner ' man säkert lärdomar, som torde förekomma vida större och ledsam- F. Bj~rnslrön~.
mare utgifter p i apoteken.
SrnA~rat f r h Köpenhamn.
Käpcnhnrnn i December 1885.
- är nere blaser för närvarande en frisk flägt, som ibland kommer oss frenilingar att tro oss vara midt i Europa.
Det ar lif och arbete, och fastän under starkt tryck, rör sig och vaser folk- medvetandet i jemn och saker fart.
hien det politiska och merkantila lifvet slukar ej andra intressen.
Man ar entusiastisk för konst och literatur, och oaktadt till och med niilare, bildhuggare, författare och skadespelare klaga öfver diliga tider, s i blomstra ända de skilna konsterna i Danmarks hufvudstad vackert nog, om ocksi en hop ogräs sticker hufvudet upp bland hvetet och trifves bättre ä?
det egentligen skulle.
Vi ha en mängd illustert folk har just nu.
En af dagarne hade den norske komponisten Ed~uwd Grieg en konsert.
Salongen var icke fylld.
hien nordens största musikaliska namn funnos der ända.
Gamle maëstron Goda vackra gr8 huhud bemärktes i första rummet; hans lilla sunda och kraftiga figur tar sig alltid bra ut, och hans ögon blickade denna afton specielt förnöjdt omkring sig eller uppat.
till estraden.
Juhzir Svrndscn undgk aldrig pnblikens odelade upp- marksamhet, hvar han an gir fram.
Han har ocksa n&amp;ot sa frappant, energiskt och distingueradt i sin hela personlighet, att man icke kan underlata att observera honom, och det ehuru han fullkomligt saknar alla yttre artisttecken, langhar och sådant.
Redan som europeisk ryktbarhet är han föremal för publikens hyllning, mer eller mindre sysslolösa daniers dyrkan och bröders i Apollo afundsjuka.
Det är dertill en nästan sydlänsk liffullhet och ungdomlighet, som stamplar hans utseende och väsen, liksom hans rörelser vittna om fysisk kraft och största elasticitet.
När han anför en opera eller kanske i ännu högre grad -- när han i konsertsalongen star framför sin orchester,förstår -
27 han att elektrisera, icke allenast sina musici, utan o c k d askidariie i e n oroväckande hög grad.
Och hrad som Xr det bitsta af allt, Svendsen förstir a t styra och herska.
Han har ilen nödvändiga auktoriteteu, tron p9 sig sjelf, förm9gan att f9 andra att lystra.
Men s9 Gr&amp; Han synes, bockar och nastmi försvinner p3 stolen framför den stora flygeln.
I det första ögonblicket tror nian sig ha en student framför sig, sa ungdomlig ser han ut.
; \ len i det iiiista, när han stryker upp ilet ljusa, graspr2ngda haret frin en firad panna, i det nästa - innan han begynt spela inbillar man sig.
att den lille nervöse, trötte inannen deruppe är en gubbe.
Det sv9rmodiga uttrycket kring munnen, som oftast ar !att sluten, ger efterhand under spelet vika; han öppnar IXpparne liksom först tonerna skulle ge honom lust att mdas ut, ser Xndtligen upp efter att länge envist ha haft ögoiilockrn ssnkta, och blickar framför sig ined ett uttryck, som man icke Iatt glömmer.
Grieg soin komponist är IXngeseii kiind af hela den iniisikaliska, och jag kunde kanske tilkggn, hela (len omusikaliska verldeii.
Meii han a r ej, mycket känd soni pianist.
Och dock hör man sällan ett ädlare spel.
Jag ville uppställa hans cxekutioii som den norm, till hvilken var lids pianospel borde sigta.
Allt buller och bang lika bannlyst som omotiverade pianissinioeffekter.
Det är icke ett predikande soni Hulo \ vs, icke ett berusande som hlenters, icke en raffinad som Essipofls spel.
Ilet Xr den fullödigaste konst, ren och adel.
Och dock fans det iiagon, som hos publiken gjorde Grieg ran- gen stridig.
Det var en qvinna.
Hon var hvarken ung eller skön.
Och, ehuru shgerska, saknade hon stsmnia.
Och arid9.
Fru Nina Grieg var, dP hon gifte sig med Grieg, en liten vänlig * familjeflicka., som visst aldrig hade drömt sig en framtid som konst- ~iiiriiina.
Hennes bekanta omtala henne frin ilen tiden som en obe- tydlighet, vid hvilken ingen menniska hzite sig.
Och hon har under sitt iiktenskap utvecklat sig till en konstnarinna af rang.
Hon sjun- ger som ingen annan.
Alan ser en halfgammal dam, nigot oordnadt har kring ett iafirkvYrdigt litet, vänligt ansigtr, stora niistaii stirrande öppna ögon och en mager kantig figur.
Och nar hon faller in med s h g e n efter Griegs sm8 koncisa förspel, fangslar hon genast, ovil- korligt.
Det a r nYstan naturs6ig.
NSgontiiig olardt till och med.
Men det 21 förtjusande.
Det ar Xnilock fin konst, ehuru kanhända utan skola.
Hon kan icke öfverträffas i &gt;&gt;lin unga Hrud&gt; och andra Griegska visor.
Det Xlskv5rcla k~iistnärsparet, sasom d e synas upp- i f r h estraden, utgöra ett egendomligt kontrasterande helt.
S9 olika och dock harmoniska.
Heimes själfullhet liksom ger hans ner \ .ösa personlighet behöflig ro.
Hennes glädtighet sprider ett skimmer öfver det hela.
Och inan glömmer, att Edward Grieg ä r som en skugga.
sjuklig och eterisk, sa det kan göra en oiidt; man glömmer allt för att lata sig hanföras af fru Kinas variila tro p9 skönheteii, 1 ~ 8 lifvet.
p$ ungdomen, p9 lyckan.
T y man tror med henne p8 allt detta, d9 hon sjunger P$ första bänken bland Shörorne sitter ett stitligt par och lyss nar.
Han är hög som en kung, och bär sitt IiiiRud soni eii ddaii.
-.
.
.
.
.
28 Mörk och allmrlig, soni om han icke för n k r a ar sen varit den glada- ste af Danmarks diktare -- ristan aristokratiskt sjelfrättfardig - ser han nu icke ut, som om han för icke Iiinge sen varit ung och gjort dar- skaper, da när han iinnu slog den fulltonigaste lyra landet hört p i decennier.
Det är Ho&amp; Brnclrmanm.
Han har i sitt nidemes- land varit iilskad s8 som endast en skald, en skald af Guds nåde kan vara det.
Han har varit uppburen som en primadonna, och man h u svarmat för honom som för en Byron.
Den rika vBrflodcn af hans ungdomsarbeten har emottagits öfver hela landet som en väl- signelse - men nu?
Den stämma, som ännu i gar förstod att tjusa s8 som ingen nnnan.
Pr stum i dag.
Kring Holger L) rachnianns vackra hnfvud Sr glorian borta, och man betraktar honom ej mer i den varma sympatiens rosenröda atmosier här i hans hemland, bland hans egna.
Och dock det kan lata som annu mer oförklarligt, da man vet, att han, som förr genom sitt oregelbundna, afventyrliga lif stän- digt gaf folk ämne till klander; han, som sjelf förr roade sig med att ge &gt;belackarenom rum&gt;, att han nu för ett exemplariskt lif, är utmPrkt äkta man och fader, älskvärd umgiingesvän, flitig och exemplarisk p5 allt vis!
Men hvad har nu vallat denna obegripliga - - - omsiiimning?
Hvad har kommit glorian att slockna, sympatien att försvinna, tresset att svalna?
Det, att han i f r h att ha varit ung, blihit Udre?
Att han i f r h att ha varit ostadig.
stadgat sig?
Att han blifvit all- varlig, med ett oid, att han förilndrat sig?
Det är i Danmarks nuvarande politikmaken nära nog omöjligt att bevara sin personlighet ren; hur det nu är, sa har I&gt;rachmann kommit i en obehaglig mellanhand, som aflagsnat honom frBn forna viinner.
En politisk omsvängning fran ett läger till ett annat kan väl i och för sig inte vara SS farlig, men det har kommit en mycken- het wrovl&gt; emellan, som vidgat klyftorna, och nu står Dmchmann, om icke ensam, ty han har pil sin sida högern, sB Stminstone pa sätt och vis isolerad, i det han ovilkorligen ar för ung för det gamla, ehum han möjligen sjelf anser sig numera rara Tör gammal för det unga och nya.
Drachmann 1x1 sedan nagra ar vara gift med en ovanligt rikt beghfvad dam; och man tror, att hennes inflytande öfver honom icke varit sa ringa, isynnerhet pH det religiösa onir8det och det omslag, som Drachmann gjort äfven der.
När konserten är slut och alla resa sig, synes Drachmanns huf- vud htlgt öfver alla andras, och ett stycke bakom star en man och betraktar honom med lifliga, intresserade blickar.
Han ser ut som en grosshandlare, som en rik och bortskämd Mercuriison, den der vet, att hans ynre person ar p5 sisu modet, sa modern, att: Boulevard des Italiens&gt; inte kunde uppvisa nigot farskare i herrtoilettvkig.
Det ri.
ocksa en statlig och vacker man, ungdomlig, ja, jag hade så niir sagt, blomstrande.
Damerna omkring honom puffa hvarann ' i sidorna * du och titta upp p8 honom som förgätmigejer p i en ek - - Stine, ved du hveni Sine tror han er, du?
Jo du, hon sigcr, at Trine og Eline kjender ham godt, og at det er ham, du, ham selv,.
.
- - - s- - - -
Garman et \ Varses og smdolkenes forneinme digter, ham fra Sta- vanger, Alc.rnndcr A&gt; / Ia~id, du!
D Nå., detta tir en glimt i en liten konsertsal, intet annat!
På.
nya året R vi se dem alla på.
niirmare hå.11.
I tydligare belysning.
Eder h a Langc.
Hvarjehanda i qvinnofragan.
S v e r i g e: Föreningen för gift qvinnas eganderatt hade Sön- dagen den 29 november sitt Srssaiiimantriide.
Sekreteraren tillkiiiiiiagaf, att nnder Sret utkoiiiinit d r a hiiftet af föreningens skrifter: * OJII dtn iniieh5llande: i) dc vid i 884 a i i a c ~ a c r 119 Ars riksdag af hrr \ \ ' allenberg, Stackell&gt;erg, Ekmm och Sriiedberg viickta niotionenia ang3eiide iinilring i giflerin31sbalken; z) lag.
utskottets ut19tande i niilediiing af dessa iuotioner; 3) diskiissionen öfver detta iitliltanile iiioni 1: sta och a d r a kriiiniaren den 30 april 1884; samt 4) En öfversigt af fr8gans stgllniiig och j) fröken E. Rcys föredrag .Om den gifta qviiinans st2llning.s Svenska qvinnoföreningens (~Karlsl~orgsföreniiigen.)
arssani- mantriide egde rum den 30 november.
Föreningen, som har till syile satt hos Sveriges folk söka uppracka och underhiilla varin och oflervillig fosterlandskiirlrk~, började sin rerksanihct i april 1884 samt insamlade under florhet: I ledamotsafgifter 4,578 kr.
och i frivilliga bidrag 5,143 kr.
Föreningens hela I&gt;ehiillniiig uppgick den 31 dec.
1884 till 9,895 kr.
; ledainotsantalet saninia dag rar 4 21.
Inne \ .arande Srs afgiher synas iiig3 till oförininskadt belopp.
!3 Qvinna medlem a f bankstyrelse.
l; ni S. Whiffoc&amp; liar blif- vit invald till medleiii af Stockholnis Polkbanks öfvcrstyrelse.
Faltskarsbref uu ?ir&lt;lndes den I G nov.
af Meiliciiial-styrelsen för Ida Ellen AWhorst, som den 4 i saiiiiiia in5iiad inför forste stads- Iiikareii aflagt examen för erhå.llande af riittighet till Ciltskiirsyrkets utöfmxie, hvilken riittighet, som bekant, tilldelades qviiinaii redan 9r 1861, nien hvaraf blott ett filal Ijegagnat sig.
Qvinlig fattigvArdstyrelse.
F r h Stugiiii skrifves till Jaiiitl.- ?ii: Rominunalstiiiiinian hiirst3dcs har tillsatt en * bitriidande rpinlig httig- virdsstyrclse~, I&gt;cstbendc af 10 medlemmar, i Iiiifviidsakligt syfte att bidraga till I~elilidnad af httiga barn inorii skol3.ldern, och att deriiied på.
sainina g5ng friiiiija en i möjligaste iniitto regelbunden skolg3.ng.
Kristliga föreningen a f unga qvinnor, som nyligen stiflnts på.
iiiitiatir af fru Aiidcrsson-Meijerheliii, hailc Söndagen den 13 dec.
sitt första möte i kyrkan vid Floragatan, vid hvilkct musik, föredrag och iliskussioiier angeniim1 omverlade till kl. 8, il3 t6 dracks och 1~ö11 hölls, Iivarelter iiinri btskiljdes.
Förciiiiigeiis m31 iir att förena krist- liga qvinnor till geinensanit arbete för unga qriniiors !&gt;Ysta i intellek- tuell, moraliskt och andligt afseende.
För att nb detta syfte h5llas
30 möten hparje söndags e. in.
mellan kl. 5-I, 9 samt engelska Iektio- ner hvarje onsdag och välläsning, förenad med sömnad, h w j e lördag.
Norge: Fr18 CamiZIa &amp; Ileit.
den berömda författminnan och mo- diga förkämpen fur qvinnans rättigheter har ej länge sedan utgifvit en bok * Mod Strömmen: ny Rzkker, - som iitgör en ny insats i qvinnofraganv.
En annan framstående qvinna, fru II: Rosing.
har blifvit utnxmd till ledamot i den af regeringen nyligen nedsatta komniit- t6n för folkskolans omorganisation, hvarigenom första steget tagits till den norska qvinnans deltagande i dylika offentliga angelägenheter.
Qui~iira~~s rösträtt inför %Norsk kvindesags-foreningr, se brefvet frSn Kristiania.
Den nja sfruinnude~ studtnrfor~ni~~c~a i Kristiania har till sina hedersledamöter enhxlligt inbjudit Djörnstjrrne Björnson, Hen- rik Ibsen, fru Camilla Collett, Alexander Kielland, Jonas I.ie och hvarjemte den beslutat att inbjuda universitets- Arne Garborg orofessorema att bevista deras sammanträden samt uvinnosaks- kreningens=, arbetareakademiens och den liberala mreniniens styrel- ser att intrxda som medlemniar i förenineen.
Likaledes kunna konst- närer och ilfven andra personer af badaiönen af föreningens styrelse erhalla rättighet att anmäla sig till inträde.
- - - - Tyskland: Vid den allmänna tyska qvinnoföreningeiis r3: rle generalförsamling i 1-eiprig för niigon tid sedan talade fr18 BP h m öft-er arbctersRor~uzs Iönforhållarrrlrz.
Hon visade huru ile elandiga s. k. shiingerlöneriia.
till och med nedgatt och fdngames arbeten tillhits ytterligare nedrrycka prisen.
.Man kunde incd full rätt saga, mt arbeterskan i tukthuset hade det hiittre So den ärbara qrinnans.
Arbeterskefrigan hade dock börjat insli pS en ny vSg, sjclfhjelpens.
Arbeterskan hade koiiiinit till större med- vetande om sav31 sin belägenhet som sina rittigheter.
Qvinnoför- eningame borde taga denna sak i sin hand och genom bildande af sektioner lemna arbeterskorna rSd och hjelp.
Milet borde vara: I) lika Ian för lika arbete, z) fri sjelfbestSinningsrrtt, 3) det billiga fangelsearbetets undanskaffande ur marknaden, 4) nedsättande af kommitteer af arbetsgifvare och arbetstagare, 5) faststtillandet af en minimilön och 6) ipinliga inspektrisers anstiillande.
England: Vid de sistl. Juni m h a d i landon hlillna immatrikii- Iationsemmina för tillträde till universitetet derstädes vom bland 1,100 inträdessökande I; O unga qvinnor.
615 godkändes, bland dem ioo af flickorna.
Högst?
betyget bland alla 615 togs af en ung d m, vid namn Janr Rebccca bVishrt, som vann ett stipendium för z ar on1 a 0 pund st. on1 Sret.
Ytter1ig.m tvenne pris runnos af q~innor och af de 35 studenter, som fatt högsta betyget, voro 8 qxvinliga.
L ' ni- versiteten i Oxford och Camhridge pläga halla s. k. lokalpröfningar för unga damer och gifva dem ett slags mogenhetsbetyg, som i värde blott a g a s a r efter Londoi~emni ' ersitetets immatrikiilationsl&gt;eris.
Qzinnans polifis&amp;a röstrutt.
Denna f i g a har under denna \, dperiocl mer än vanligt tagit den allmänna uppmSrks3mheten i aiispr8k och synes göra stora framsteg.
Valagitltionen har bedrifvits med stort nit Sfven af -
3 ', ipimior.
S9 har en af vira laiiilsina~iiiinor nppsökts af en s&amp;laii ipiii- lig valagent och uppinanats att göra allt för att furin1 sin nian att !.flja 115 den liberale och fur qviiiiians valr.ïlt ifrande kan&lt;lidatcii för di- striktet.
Ej mindre .ïn 517 (232 liberala, 2 1 2 konscrvatira) ~~arlaiiic~its- kandidater halva förklarat sig Smna rösta för att qrinnor, hvilka haka sidaii egenilom, att med dess Ixsittning följdc röstrntt, oiii den cgdes af iii !in, iiiduc fi s; P&lt;lan r5ttighct sig tillerk5nd.
Flera qvinnor harva iipptriidt som ~iarlainentskaii (lidnter, bland (lem Johii Stnart Mills stjiif- dotter, 111iss IMCII ZIliyhr, hvilkcii iippst5lt sig som kaiididat för Xorth Cainl&gt;envell och rustat sig att ifrigt deltaga i valkainpniijen.
Men nar hon enligt fureskrift framst3lde sin kandihtur för rnlförr.ïuaren, neknile ha11 att niitnga denna.
Niss Taylor har einellertid ingifvit en skriftlig protest och rörelsens förkiiinpar fortsatta oförskr5ckt sin agitation.
Ile Iiafva iiii iiyligen fraiiist5lt ett Iiurslag, att drottning Victoria skall fira fenitiohsjubileet af sin tronbcsdgning i juni n %ta ar med att bevilja sitt eget kön samma politiska riittigheter, som iiiiiniien s5 liiiige Stnjn- tit.
S5soiii skil för deiiiia IiegSraii anföra de, att drottningen regerar pf grund af den principen, att ilviiinor af kunglig I~örd hafva samina ~~olitiska r.ïttigheter och skyldigheter, soiii niiiii af kiniglig Iiörd.
Om en person iir tronmfvingc, förlorar ilen icke sina rsttigheter, derför att den iir en ilviniin.
Qviniiornas politiska likst.ïlligliet med iniin iir SS- ledes fullt crkSii11 och tillaiiipad i afseeiide p5 (piiiliga mcdleiiimar af koniingafniniljeii.
Men, fortssth reformens \ .iiniler, politisk duglighet, il.
v. s. förm5gnii att först5 politiska fragor och att uppfylla politiska skyldigheter, iir icke ii3got privilegiiini för ilrinnor af kiingligt Iilod, utan kunna lika r31 iiinehafws af yiiinor af folket.
Att gifva d s s a riittigliet att deltaga i lantlets angeliigenheter sknllc ilerför vara ilet v3rdigaste s5tt att fira en qvitilig siiver8ris jiibileuin.
Irland: l4i ~OII&amp;.
t~nivcrsitctcf i Dz~bIua hafva, under den första cmneiisperiodeii för hösten, 26 illiga la ni er tagit sin förstn manien.
1884 togo q damer den filosofiskn graden (Iilefvo &gt;Rachelors of Art *) och lika ininga haka i hust geiioingftt denna examen; 4 af dem viinno hederspris.
Sex stil~endier voro förcm51 för Ciflaii och tre af dem g5fvos St qvinnor, tv5 för att de ntiniirkt sig i den moderna literatureii och ett för stor skicklighet i matciiiatik.
Holland: Ovidk ko~~scrvator.
En fröken C.
A. Thvm har nyligen blifvit urnarnid till konservator vid det internatione~i konst- innsect i Amsterclam.
Vid n b o t i k n r i u r c n i ~ ~ ~ i e Holland ~~s Srssammnn- komst hor en fröken R.
~ e r k y frii; Fiel kemnnt det basta arbetet ö k e r utsatt taflingsanine och afven runnit priset.
Belgien: / ~icksko / ornn i Brilsscl, i hvilka undervisniiig i teore- tisk och praktisk kokkonst s3soiii oblig.atoriskt undervisningsämne redan förut blifvit pi3 kommunalstyrelsens föranstaltande införd, fa eleverna iiii öfva sig afven i andra hushillsbestyr.
Fullstandiga teore- tiska och praktiska larokurser i tvtitt, blekning, starkning och stryk- ning ha naniligeii blifvit anordnade.
Italien: Den italienska undervisniiigsministerii Coppino hm be- slutat infiira uiidervisning i 1nti11cf i de qvinliga Iararinrieseminarierna.
-
32 Osterrike: Efter förljudande har landtskolrådet i B o h ~ c n fattat det beslutet att uteslutande auvända qvinliga lärarekrafter vid Böhmens flickskolor (; \ lädchenblirgerschulen).
F i n l a n d: Det i Finland sistlidet i r bildade Konkordiafdrb~~~~dct.
som afser att igenom stipendier understödja unga qvinnor, som till sjelfiörvärf önska skaffa sig härtör nödiga kunskapers har otufattats med ett synnerli en lifligt intresse i hela landet,: frin Lappmarken till Hangö, fr811 %and till Sordaralas, och räknar redan 2.073 med- lemmar, hvilka i frivilliga gifvor insamlat ej mindre än 25,010 mark.
L i t e r a t u r e n i qvinnofrdgan har i ar inom Skandinavien varit synnerligen rikhaltig.
Inom Sverige har jemte D a g ~ v framtritdt ett af Göteborgs qrinnoförening utgifvet Mad * I; mmät~, hvars första nummer lof \ m d l t godt hrad innehallet betriifiar.
Siirskildt viirdefull %I Ellen iieys lefnadsteckning öfver den qvinna, Einma Aströnl, till hvilken Topelius skrifvit sin af oss hiir meddelade präktiga sing.
Norges bidrag till qrinnoliteraturen omniimnes d \ - &amp; I; ristiania- korresuondent och tilliirea vi h i r blott ett särskildt förord för fröken Tsch; dis sk " R, samt;; rycka gliidje att o c k d i hcnne finna en anhiingare af isigten att ett framdrifvande af qvinnans politiska röst- r5tt mr icke vore önsk \ 5rdt.
D a n s k a ~ k v i n d e - f o r e n i n g e n s tttgifver jemte sin periodiska skrift- serie sn13skriRer rörande olika sidor af qvinnolrigan.
Excelsior, kalender Mr 1886, redigenid af Finsk Quinnofdrtriaf, 3r en synnerligen tilltdmde pablikdion, uimlrkznde sig p1 f i t i bladet med ett in- Mg6 i qvinnofr8gm, hrilket knappart har nier Iln &lt;If motstydc, detin gihet nf samma hind för nära 20 8r tillhaka Del är enligt titeln en s b g f6r Finlands försii qvinliga fil.
magister nien det 31 innerst nigot annat och mera.
rlf pdde fl, q v i n r o f r d p n, fattad i dess vackmrte, tidlaste baydclse.
sjunget af den rördadc och iilikade skildevetemoen Z. Topdius i samma höplllmdn och innerliga ton, hvarmed hm sj (ing Fredrika Breme- drapa.
Tack och ära at den 3dlc frisinnade diktaren, som SA djupt fattar och s8 hädigt tolkar den nutida qvinnans vidgade- uppgift.
hfcd Frk Aströms medgifumde lina vi (se sid. 22) dn sköna qviidet &amp; t Dagnys lilsnrc, tillägpnde ett varmt förord mr den innehUlsrika ocb v * redi- gerade kalendern, hvilkcn har en s5nkild afdelning för uppsmer p1 finska språket.
- I Frankrike har qvinnofr&amp;pns o w Lo riloytnnr i sitt sisu nummer begränsat yiknndet p8 politisk vilrxtt till o p 10 och rnPor.
La eitoyennc inför ttskillipn mlrklip företeelser frto den.
s rom huru valmimen b e a m i t sina frunr &lt;II rrïstsiirfiwe, en Stgtird, rom vunnit hmi&amp;g, i män som f&amp;&amp;e varil vackra; huru i Paris en qvinna bcdt a t fa i ualurnin nedt&amp;ga ratsdel för sin msn.
soni vore blind.
men blifrit afvisad.
hunremol i ett Inndsortrdistrikt hustrun 2
