# ID: svediakorp-per3597
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1932
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,458
# sentences: 748
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Vad har hänt?
PINSAMT OCH NÄRGÅNGET BEKI- de tagit KADE, upp en i detalj näsduk omtalade eller lyft en var klubba gång i det dyrbara Och därför exklusiva kroc- ketliknande spel, som kallas golf har de Den försummade Sakkunskapen har ordet om.
h a n d l i n g e n.
Den mäktiga skolan.
D en begäran Om amnesti för de efter på själva Helgeandsholmen - den andan D å Tidevarvet för några veckor sedan Ådals-, Klemensnäs- och Sandarne- fordrar av den nya regeringen en symbol- tillfrågade en del riksdagskandida- båda engelska prinsarne blivit under de oroligheterna dömda, som framställts av handling, som verkligt skulle markera ter om deras ställning till vissa punkter j gångna veckornas besök.
Kan nu detta den kommunistiska riksdagsgruppen, har gränsen till ett systemskifte.
Då Per det radikala programmet, var det påfal- förbättra handelsutbytet så må det j u avslagits av regeringen.
Avslaget moti- Albin Hansson och Gustav Möller den 1 lande hur vederhörande tvekade att ut- vara hänt, men det ä r synd Om dem.
veras för det första därmed att domarna juni i år på stora möten konstaterade ar- tala sig om uppfostringsfragan, erkännan- RBETSFRED ÄR SÄKRAD inom ännu inte fastställts i högre ratt, för det betarnas krav på amnesti för de i sam- de sin egen osakkunnighet på detta om- flera stora och viktiga industrier, andra med att de olika straffen inte kun- hand med Adalsaffären dömda, var detta råde.
Tidevarvet har nu tyckt det vara då avtalen, som utgingo den 1 okt., för- na Sammanföras under en gemensam for- krav då begränsat endast till de dömda av intresse att erfara vad sakkunskapen mel för ett amnestiheslut, som j u inne- redaktörerna?
Det framgick i varje fall har att säga om den radikala program- nyades för det stora flertalet.
NABB UTREDNING AV FöRSÄK- bär att rättskipningens upprätthållare icke av det socialdemokratiska huvudor- punkten i skolfrågan och den utförligare RINGEN FÖR ARBETSLÖSA har stryker ett streck över vad som skett.
ganets uttalande på ledande plats efter kommentar till denna, som av rektor Ho- beslutats av regeringen med möjlighet Regeringen later emellertid förstå att den det amnesti beviljats .It fyra tidningsut- norine Hermelin publicerats i tidningen.
Som ett allmänt omdöme kan man först att inbegripa däri lant- och skogsarbetare individuella nådevägen vore i vissa fall givare, däribland den nuvarande eckle- samt affärsanställda, Socialministern be- framkomlig.
Den borgerliga pressen har siastikministern.
Där framhölls den konstatera ett stort intresse för de i Tide- genomgående uttalat sitt gillande över uppenbara halvhet av vilken amnestin led Varvet framförda synpunkterna, fast inte myndigad att utse fem sakkunniga.
regeringens beslut, den kommunistiska och man hoppades att inom kort en fort- alla de av oss tillfragade haft tillfälle att KVINNOR I RIKSDAGEN?
Ja, desto starkare sitt ogillande och den so- sättning på den då heslutade amnestin formulera ett svar.
sedan den slutgiltiga sammanräknin- cialdemokratiska söker slingrande betäcka måtte komma.
Vi börja med ett par representanter gen ägt rum.
har andra kammaren fått reträtten, Regeringen säger nu att domarna inte för flickskolan, som ju tidigt utgjort en två nya kvinnliga ledamöter, nämligen de Regeringen har, med rätt eller orätt, vunnit laga kraft.
Det hade heller inte god jordmån för reformer på undervis- båda socialdemokraterna fruarna Ruth fått skenet över sig att ha fallit undan domen Över hr Engberg.
Inte skulle det ningens område.
Gustafsson, Stockholm, Och Sigrid Gill- för sina motståndare i valet, den borger- väl heller vara omöjligt för denna rege- ektor Maria Aspman, Stockholms ner-Ringenson, Norrköping.
liga opinionen.
Ty vad begärde den väl- rings skickliga jurister att finna en for- Högre folkskolas för kvinnlig ut- DENS LUSTGARD, som numera he- jarmassa, som lyfte den nuvarande rege- mel för amnestins meddelande, som ute- bildning förra rektor svarar, att hon är ter Iraq och regeras av kung Feisul ringen till maktens tinnar?
Inslåendet slöt de rena provokatörerna.
Och icke alldeles ense med artikelförfattaren om att under engelskt mandat har nu blivit med- på en ny väg - kanske visste man inte ens om dem kan man förutsätta att de examensväsendet är förkastligt.
- Vad som intresserar mig allra mest lem av Nationernas förbund.
Måtte det precis vart den vägen skulle leda, men ådömda straffen kommer att verka för- även medföra en avspänning av ras- och det måste bli något annat än det som bättrande De blir ofrånkomligt marty- religionsskiljaktigheterna inom den ej så varit.
Man ville komma åt den sociala rer och verkar därigenom ända mer för- värst fredliga befolkningen.
oron, som skakat vårt land.
Och därför förande.
YTTONKOMMISSIONEN, tillsatt av var det rimligt att stryka ett streck över Den enskilda nådevägen förutsätter A s FLERA R E I L.
F.
för över ett år sen en för att un- genombrottets oroligheter .. den dömdes sinnesf undring och kan Den anda, som svetsade massorna därför aldrig få samma principiella bety- dersöka den mansjuriska konflikten, har N avlämnat sin rapport, Där konstateras, aft befolkningen är kinesisk, fientlig mot Japan och att de japanska krigshandlin- garna icke kunna betraktas som ett iegi- timt chukuo-staten självförsvar.
är endast Upprättandet ett verk av av Man- ja- Genéve England har nu försökt inbjuda Frankrike Tyskland och Italien till en fyrmaktskonferens i London.
Tyskland tycks vara villigt att komma till en förutsättningslös diskussion, men vidhåller sin föresats att själv bestämma över sin avrustningsgrad, Genéve ser med blandade känslor på denna Stor- maktskonklav i London.
Tysklands rikskansler förebådar för- fattningsändringar, bestående i tvåkam- marsystem och en stark regeringsmakt oberoende av riksdagsmajoritet.
Ryktena om kronprinsens riksföreståndrskap de- menteras.
Fynd och sökare.
fiska uikundernas?
Jag tror att det finns en dubbel anled- ning.
Dels en motsatsbetoning.
som gör att en bok av detta slag står och jag höll på att säga - vill stå skrovlig, oåt- komlig som ett rullstensblock mitt i en planåker.
Endast de som erfarit eller el- jest veta något om jordens dramatiska liv, om glödtider, istider och erruptions- tider veta, att detta otillgängliga från fordom, bär vittne om väldiga makters rörelse, icke om något indifferent, orör- ligt, endast förstenat.
För alla som förtviv- la om tiden står det historiska märket - som en påminnelse om en annan verklig- het, en annan sorts Verklighet.
Men för dem som tro, att alla » tider » ha fått sitt ärende att uträtta, också vår, finns det också en annan förklaring till saken.
Hur tvärsidigt begränsad än våra intressen och vår aktion äro eller tyckas vara, så har vårt kritiska sinne ett krav på realitet.
Den vill inte ha reproduk- tioner och kopior och utläggningar.
Den vill ha verklighetskontakt.
Men religiös verklighet finner man inte i andra hand.
Ur andra hand fås det kvietiv, kanske.
F (Forts. å sid.
6.)
Nyval och vapenskrammel.
Tyskland väljer för femte gången 1932.
Emilia Fogelklou: H den där examenshistorien, som ' innerst bottnar i någon sorts fåfänga för mössor- na och som gör att det aldrig finns tid över för läraren att beakta själva u p p fostringsmomentet.
röken Gerda von Sydow, förutvaran- de föreståndarinna för Högre lära- rinneseminariet i Stockholm instämmer Helge Heerberger: samman den 16 maj 1931 i en värdig pro- delse som ett amnestiheslut.
Det psyko- test mot skotten i Ådalen, som ännu eka- logiska ögonblicket är nu försuttet.
Kvar de i hela Sveriges land och genom social- står den försummade handlingen.
demokratiska röster gav starkt genljud panska trupper.
Men ga tillbaka till före- gående tillstånd går ej.
Kommissionen föreslår därför att Japan liksom Kina drar tillbaka sina trupper.
Mansjuriets statsrättsliga ställning ordnas genom en traktat mellan de bada länderna, som bör ur kommer det sig att mitt i ma- inga en » non-aggressionspakt, med var- skinåldern ' böcker om religiös er- andra.
Intresserade makter ordna upp ställningen i Mansjuriet.
Rapporten har farenhet myllra fram, mest dock om för- mottagits med blandade känslor.
gången sådan, som medeltidsmystikernas, VÄGRAN ATT VIDA- eller om fjärran sidan, som Vivekanan- TYSKLANDS RE DELTAGA i nedrustningskom- das och Ramakrishnas, eller om både missionens arbete har förlamat arbetet i förgången och fjärran sådan, som de su- är flickorna, säger rektor Aspman De har det också på ett sätt sämre än paj- karna, Flickläroverken a r ju nämligen byggda på realskoleexamen och treårigt gymnasium.
Pojkarna har faktiskt mera att välja på.
Examen träffar dem inte heller i den allra ömtåligaste åldern.
en för flickorna ligger den mitt under deras ömtåligaste ar.
För lärarna blir det j u ett s å förtvivlat jäkt, att de, hur gärna de än ville sätta själva uppfostran i för- sta rummet, oftast inte kan undgå att skjuta den åt sidan för den rent teore- tiska undervisningen.
Enligt min mening skulle det vara idea- liskt med ett skolpenningsystem, som gav möjlighet att välja mellan de olika sko- lorna.
Men det allra viktigaste och det som saken star och faller med, det är Men religiöst motiv kan icke hämtas ur främmande källa.
Det måste erfaras inom individen själv.
Och när fattigdo- men pci dessa motiv äntligen gör sig kännbar. '
blir där en intressestart emot vittnen ur det förgågna, som omedelbart undfingo kraft innanför sitt innersta.
Jag håller i mina händer en sufisk ur- kund, Shaikh Áttárs Tazhiratri ´L-Aw- liya (Vännernas minne), översatt till svenska av baron Erik Hermelin.
(P.
A. Norstedt &amp; Söner, 5 kr.)
Denna rika fyndgruva lämpar sig lika litet som andra urkunder för recensioner eller referat.
(För att vara rätt läskunnig behövde man också en bildning, som icke står till mitt förfogande.)
Icke kan jag i dessa ord och utsagor rörande sufiska helgon göra distinktioner och tolkningar.
Jag bara finner här och var bland underliga och tömda ord också gyllene ord, som ha gil- tighet i alla kulturvärldar.
» Jag såg en sten på vägen kastad.
- På den stod skrivet: ´När du ej handlar på det du vet, vi söker du det du icke vet? » Här star den etiska visarstolpen färvånade klar.
Men vi föras vida läng- re in på sökandets och finnandets vägar.
Det finns människor som intill blod hand- lat efter vad de visste och som efter sin långa väg na en ny visarstolpe, den där det högsta mänskligas otillräcklig- het ger en ny hunger i själen.
Den stillas (Forts. å sid.
4.)
N u ska vi välja igen i Tyskland.
För femte gången år 1932.
Efter riks- dagsupplösningen den 12 september, var det åtskilliga, som betvivlade, att det skulle komma till ett nytt val.
Med in- dignation tillbakavisade regeringen dy- lika tvivel.
Den ämnade inte avvika en tum från författningen, och naturligt- vis skulle nya val äga rum.
Men se- dan -?
Det är strängt förbjudet ' att ut- tala något som .helst tvivel angående re- geringens trohet mot författningen - den tidning, som vågar någonting sådant, straffas ögonblickligen med förbud.
Men finns det någon möjlighet för von Papen att behålla makten efter den 6 november utan att öppet bryta mot författningen?
Den enda utvägen vore väl att ständigt låta välja nya riksdagar.
Det existe- rar ingen paragraf, som direkt förbjuder ett sådant tillvägagångssätt Författnin- gen påbjuder endast, att för varje ny upplösningar absolut användbar.
Men i praktiken faller den naturligtvis på sin egen orimlighet.
Vad ämnar herr von Papen således företaga efter den 6 november?
Att den nya riksdagen inte kommer att ge ho- nom sitt förtroende är självklart.
Också om de tysknationella, det enda parti, som står bakom regeringen, göra en avsevärd vinst, så kan det inte betyda annat än att von Papen i bästa fall får ungefär 88 % i stället för 92 % emot Sig.
Någon le- gal utväg ur dilemmat star inte, att upp- täcka.
Hur den illegala utvägen kommer att se ut, är ännu omöjligt att förurtsäga.
Och vänstern bekäm- tillsammans » de reaktionära Nazisterna på baronernas.
Inför de nya valen råder en allmän för- virring.
Alla fronter ha förskjutits.
Den politiska situationen kan inte betecknas riksdagsupplösning måste en ny orsak som annat än kaotisk.
i går voro nazis- föreligga.
Nå, den senaste riksdagen terna bästa vänner, i dag äro de bittra upplöstes med den motiveringen, att det fiender.
Den nazistiska pressen innehål- vore fara för att nödförordningen av den 4 september skulle upphävas; att hitta på en ny nödförordning, som vore oantagbar för den nya riksdagen, torde inte vara så svart.
I eoretiskt sett är således metoden att ställa till med periodiska riksdags- ler knappast längre några angrepp mot marxisterna, nu är det bara » de reaktio- nära baronerna, kampen gäller.
Ja, i kampen mot regeringen star plötsligt nazisterna och vänstern sida vid sida.
(Forts. å sid.
5.)
.
TIDEVARVET Den ofrånkomliga frågan.
REDAKTIONSKOMMITTÉ: Elin Wägner, E l i s a b e t h Tamm, A d a Nilsson, Honorine Hermelin.
REDAKTÖR: C a r i n H e r m e l in.
ANSVARIG UTGIVARE: A d a Nilsson.
Utkommer varje helgfri lördag.
Den Okt.
15 Det 1932. hände) ofta, när en stor och vik- tig sak går upp för en människa, blir hon till den grad gripen av frågans ofrånkomlighet, att hon tilldelar alla öv- riga människor sin egen föregående okun- nighet, därvid förbiseende många viktiga insatser som gjorts av andra entusiaster.
Så hände det för några veckor sedan att professor Ingvar i Lund vaknade upp for läkarkårens sociala ansvar ifråga om upplysningars spridande i striden mot de smittosamma könssjukdomarna.
Profes- sor Ingvar gick i en artikel i Fönstret av den 24 september hårt till rätta med sina kolleger könsläkarne, som, prof. Almkvist undantagen, » i stället alltför mycket ägna- de sig åt minuthandeln av kvicksilver och salvarsan ».
Prof. Ingvar blev i ett se- nare nummer av Fönstret av d:r Gerda Kjellberg vederbörligen upplyst om det icke föraktliga arbete som av en hel del läkare har nedlagts och fortfarande ned- lägges på upplysningens område.
För några dagar sedan utkom första häftet av en populär tidskrift » Sexuell upplysning, till utseende och innehåll nära släkt med den förra aret av norska Clartéister startade tidskriften av sam- ma namn, ävenledes omnämnd i denna tidning.
Även denna svenska upplys- ningsskrift har förut i pressen av sina unga tillskyndare reklamerats som den första ljusstrålen i det sexuella mörkret.
Det konstateras också i anmälan, apropos den okunnighet som givetvis ännu råder i sexuella ting, att » för närvarande göres emellertid ingenting för att avhjälpa den- na okunnighet och alla följder den för med sig ».
Ser man på det första häftet blir man dock ej alltför imponerad i nyhetsavseen- de.
En bra artikel om fosterfördrivnings- lagstiftning av Ruth Stjernstedt är unge- färligen detsamma, som av samma för- fattare förut publicerats i Tidevarvet.
Bil- der ur det sexuella mörkret av fru Jen- sen i överensstämmelse med hennes förut publicerade bok. '
Vidare bokanmälan, Om barnens sexuella fostran: de tre bök- ker som framkommo genom den av de kvinnliga skandinaviska läkarne utlysta tävlan om sådana böcker.
Anledningen till böckernas skrivande omnämnes natur- ligtvis icke.
Kommer så huvudartiklarne, Fosterfördrivning och dess faror, vilken har stora förtjänster men ger intet vä- I elfte timmen.
Eftertankens kranka blekhet synes nästan h a träffat högern inför för- verkligandet a v den s.k. » hjälpen » åt jordbruket i avseende p å mjölk- skatt och smörprisreglering.
» Skall regeringen våga?, skriver S v.
Dagbl.
men lik- visserligen med indignation väl med en illa dold förhoppning a t t riksdagens beslut skall ändras.
Man b ö r j a r liksom a t t vakna för, vil- ken v ä g man slagit in på.
O c h för- utom allt tvång och allt krångel, ä r man inte fullt s ä k e r på, a t t det för- h ö j d a exportpriset p å någon hjälp, d.v.s. smör blir till om man lyckas så väl, a t t det lönar s i g a t t impor- tera billigare s m ö r utifrån.
Kom- merskollegium h a r uttalat s i n a far- h å g o r i den riktningen.
E t t riksdagsbeslut måste bli lag.
Men man kan inte låta bli att hop- pas, a t t det skall lyckas den nye jordbruksministern a t t finna en v ä g, g ö r en olycklig l a g s om intet, helst genom som lagligen verkningar undvikande a v dess ikraftträdande.
Mjölkskattelagen skall kallas åt K.
Maj:t.
- eller - lämnar vad den j u s t o r frihet Jordbruket ä r verkligen nog illa ställt ä n d å, utan a t t man ytterligare behöver försvåra dess be- lägenhet.
Sköld!
L å t oss hoppas på h r sentligt nytt över det förut i den allmänna diskussionen framförda, ej heller tillräck- ligt utnyttjar den ryska erfarenheten.
Största utrymmet upptages av en beskriv- ning över Könsorganens byggnad hos mon och kvinna.
Man måste vad denna artikel beträffar på det mest bestämda opponera mot att författaren tillråder något sådant som operation av Hymen för att befrukt- ningshämmande föremål skola kunna app- liceras redan före det första sexuella sam- manträffandet.
Detta ä r visserligen nå- got som vissa affärer tillåter sig att till- råda, men den i könslivets psykologi nå- got kunnige läkaren torde ej vilja stå för ett sådant råd.
Man kan ej heller under- låta den anmärkningen, att okunnigheten vad könsorganens anatomi och fysiologi beträffar varit utsatt för ganska kraftiga angrepp på senare tider.
Man kan ju ta ur högen professorerna Essen-Möller och Almkvists böcker.
Likaså prof. Joseph- sons Hälsosamma lärdomar och drr.
v. Sneidern och Sundquists Handledning i sexuell undervisning och uppfostran samt dessutom ett större antal upplys- ningsböcker för föräldrar och ungdom, alla innehållande könsorganens anatomi och fysiologi.
Det nya och sympatiska med den nya tidskriften är att det är unga män med yngre manliga läkare i spetsen, som ägnat sig åt denna upplysningsverksamhet.
Men det kan ifrågasättas om särskilt fråge- avdelningen är Iämpligt i en tidskrift.
Initiativet är dock beröm värt och de ön- skas god fortsättning och ökad mognad.
Kanske är detta en väg för att den sexuel- la upplysningen skall kunna leta sig in i den förut i detta avseende hermetiskt till- slutna akademiska världen och högre läro- verken.
Men det skulle ej missklätt de unga, om de intagit en mera blygsam in- ställning till alla sina föregångare.
Det är en bok som ligger framför mig som framkallat föregående reflexioner.
Boken är Karolina Widerströms Kvinno- hygien, nyligen utkommen i sin sjunde upplaga.
, Allt som allt har denna bok under årens gång kommit ut i uppemot 20-tusen exemplar.
När det gäller sexuell upplysning i vårt land kan man på det hela taget icke komma förbi d:r Widerströms namn.
Vem tog först upp en vidsträckt föreläsnings- verksamhet på området om icke hon.
Vem tog initiativet till att frågan om sexuell undervisning kom under diskus- sion på ett flickskolemöte i Göteborg.
om icke hon och inledde själv frågan.
Tack vare hennes initiativ kom ock en sådan undervisning till stånd för flickorna i Stockholms folkskolor.
Hon var även med att som sakkunnig få in detta ämne i se- minariestadgan av 1914.
Redan i februari 1899 hade d:r Wider- ström på grundval av sina föreläsningar givit ut den första upplagan av Kvinno- hygien.
Efter fyra år var den mogen till omar- betning och om ytterligare några år följ- de en andra del Om de veneriska sjukdo- marna och deras bekämpande.
Otaliga kvinnor av olika generationer ha av d:r Widerström fått upplysning och råd på könslivets viktiga livsområde vare sig genom åhörande av hennes föreläs- ningar eller genom boken, som även kom- mit till användning vid undervisning i många flickskolor.
När nu den sjätte upplagan, som givet på vissa punkter blivit föråldrad, gått ut, har d:r Widerström ej undandragit sig förlagets önskan att ännu en gäng skrida till en omarbetning.
D:r Widerström torde själv vara den första som vill påpeka att den nya tiden helst behandlar sexualproblemet gemen- samt för män och kvinnor.
När hon en- dast till en viss del - den anatomiska och fysiologiska - genomfört det i den nya upplagan, är det säkerligen för att den gamla ramen ej helt skulle sprängas.
Boken är sålunda fortfarande en Kvinno- hygien, som dock ger kvinnorna kunskap icke blott om dem själva utan även i till- lämpliga delar om männen och mödrar- ne ges många goda råd inte endast för havandeskapstiden utan för barnets vård och uppfostran i sexuella ting.
Kapitlet om könsdriftens första yttring gör full rättvisa åt den moderna uppfattningen i onanifrågan.
Lämpliga utdrag ur äkten- skapslag och strafflag, barnavårdslagar- ne samt moderskapsunderstöd äro som komplement bifogade.
Kanske saknar en modern ungdom nig- ra av tidens brännande problem, såsom abortfrågan, som endast helt lätt vidröres, men det ligger i stället över boken en ro och förtriistan på livets uppbyggande krafter som ger den dess charm och värde.
Doktor Widerström är att lyckönska till att i sin ålders höst fått kraft och tillfälle till att lämna den ungdom hon alltid känt varmt för ännu en gång en värdefull vägledning.
Tacksamheten här- för kommer icke att utebli.
Ada Nilsson.
Martin Andersen=Nexö som domedagsprofet.
Några kommentarer till en intervju.
D - - det är Dett land som blivit skakat av kri- get, tills hela dess mentalitet blivit för- ändrad,.
Ar det någon, som hört det förut månne?
Och så får naturligtvis den stackars socialdemokratiska ungdo- men sitta emellan.
Den är ohjälpligt » förborgerligad » (ehuru den kanske ge- nom antikrigskongressen i Holland kan tänkas bli radikaliserad igen), den duger ingenting till.
Ja, så otroligt enfaldig är den, att den » tror att det hjälper mot världskrisen att vara vegetarian och rena sitt blod med grönsaksdiet eller att vara esperantist eller pacifist ».
Det är verk- ligen den socialdemokratiska ungdomen han talar om ...
kongressen i Holland utan som en ideo- Foster — Den gamle Andersen-Nexö med sina sextiotre år på nacken, sin » silverkrycka- de käpp, sitt romantiskt grålockiga hår och sin litet borgerliga klädsel » har allt- så bevistat en antikrigskongress i Hol- land.
På denna kongress, som tycks ha tillmätts en oerhörd betydelse (av delta- fjäskande frasradikalism, som aldrig gjort garna nämligen), ty den säges skola med- och aldrig kommer att göra annat än föra » en radikalisering av proletariatet » ohägn i den verkliga arbetarrörelsen, Är (hm!)
på denna kongress står alltså en revolution nödvändig för att vrida den gamle gentlemannen och profeterar världen i led, så må den i Guds namn för de » revolutionärt sportmässiga » ung- komma.
Ehuru jag fruktar att det kom- domar, som kommit dit för att göra om me att gå efter det välkända receptet: det gamla Europa.
Bekymrad skakar han » operationen lyckades men patienten sina gråa lockar, i det han » med dånande dog ».
Men låt oss slippa revolutions- stämma, utropar: » Det är ett gubbdöme, leken som salongsromantik, bedriven i som styr Europa ».
Man kan förstå, art » revolutionärt sportmässig, kostymering.
han gör intryck på dessa ungdomar, som Vilket lut och svavel som kan bränna inbilla sig, att det skulle bli ett paradis världen ren vet jag icke, men jag vet, av den gamla syndiga världen om de att det icke sker genom kvasiradikala finge rycka till sig tyglarna och styra unga gaphalsars illvrål ... Faeton-spannet.
Nexö upplyser vidare Påståendet att den gamla generationen de häpet lyssnande om att hela det gamla icke kan annat än ställa till krig och fa- systemet är genomruttet (har ni hört det bricera handgranater skulle vara oför- förr, go ’ vänner?).
Och det kan ju inte synt, om det icke vore så löjeväckande vara annorlunda.
eftersom de gamla, som dumt.
Av alla teorier om krigets orsaker styra, äro så bakom flötet att » det enda är ingen enfaldigare än den, att det helt de kan är att göra krig och lave hand- enkelt är de gamle som ställa till krig, när granater ».
» Det förgångnas representan- de unga icke få sin vilja fram.
Jag tror ter sätter sig med alla krafter emot den icke, att marxismens förklaring av krigets nödvändiga förnyelsen och så gör de orsaker är uttömmande, men den är åt- krig., Jo, jo - det är enkel visdom så minstone åtskilligt mera verklighetstrogen det föreslår, men så säger ju också vår och går mera på djupet.
O m de gamla, profet att » under en kris som denna som släpat den tunga bördan av den on- måste allting förenklas till del yttersta.^ da världen på sina skuldror, delvis miss- Hitler avfärdas med att han är » en typisk lyckats med uppgiften, så skall inte ung- paralytiker » (en paratytiker är som be- domen, som aldrig brottats med de verk- kant en människa, som lider av hjärn- liga svårigheterna, därför inbilla sig, att uppmjukning, förorskada av syfilis i långt det går som en dans.
Om allt vore så framskridet stadium).
och om Tyskland enkelt, som denna ungdom gärna söker få vi veta så märkvärdiga saker som att lägga det tillrätta för sig, så vore det — A v de tidningsalster, som på de se- naste Aren sett dagens ljus, torde POPULÄR TIDSKRIFT FOR SEXU- ELL UPPLYSNING vara en av dem som kunna sägas fylla ett länge närt behov.
Denna tidskrift har tillkommit för att skingra det mörker, som rader på det sexuella området.
Men den kommer ej att i sin populära redige- ring hemfalla till någon kvasiveten- skaplig journalistik, som vill göra sen- sation i detta ömtåliga ämne.
Det skall bli en vederhäftig tidning, som på modern vetenskaplig basis vill giva Och::,, vände Norman och utanför arbetarrörelsens led att an- sluta sig till någon av de grupper, som gör liga anspråk ledarskapet på att inom representera arbetarklassen det verk- — utan att verkligen göra det.
Om arbetar- rörelsen någonsin kunde finna en sam- Stina Lind.
norna tjuvläsa! » ler oförsynt eller bådadera.
Vad är det blicket framför mig partisekreterare för ungdom han egentligen talar om?
Rickard Lindströms kritik i n:r 8 av Mel- Återger han vad man i Ryssland tror om lanfolkligt Samarbete samt ett n:r av den den västeuropeiska socialdemokratien el- ler vad?
Är det fråga om den ungdom.
som t. ex. i Österrike följer män sådana som Otto Bauer eller Max Adler, den ungdom, som i Tyskland ännu represen- terar en gnista förnuft i ett rytande kaos, den ungdom, som hos oss utgör det so- ungdomsförbundets kärntrupper?
Då misstar han sig grund- cialdemokratiska ligt.
De äro inga sådan mesar och¨ idio- ter, som han behagar göra dem till, det ling ledare på det politiska fältet, som inte kan jag försäkra.
Men de äro människor, förspillde sina krafter och sin energi i som i hård och strävsam kamp med livets hätska och Iöjliga inbördes gräl, så skulle vedervärdigheter förvärvat sig ett utpräg- lat verklighetssinne och därmed också ett den inte vara sen att följa.
hälsosamt förakt för de radikala fraser- na.
Den vet, att man t. ex. ingenting ut- kanske lätt nog.
Tyvärr är det inte lika rättar genom vilda strejker och upptåg enkelt att i praktiken göra om världen av den art, som tillhöra arbetarrörelsens som det är att på en antikrigskongress barndomsskede, utan endast genom lugn, stå upp och förklara att m a n måste för- besinningsfull, ordnad uppmarsch.
Den enkla allt till det » yttersta ».
Världen, vädjar inte i onödan till våldet, men be- livet och samhället äro komplicerade ting, hövs det kan den även sätta hårt mot antingen herr Andersen-Nexö vill det eller hårt.
- Nexö skall låta bli att tramsa ej, och man måste en smula känna till om vegetarianism, esperanto och grön-.
deras komplicerade natur för att första, saker .. vad man kan och vad man icke kan göra.
Vad tiden behöver är inte de stora do- Småbarn tro att man kan ta ned solen medagsprofeternas bålstora ord utan för- och månen, men hundens skall på månen nuft och arbete.
tålamod och klarhet.
Do- medagsprofeter göra sällan något gagn.
förändrar icke månens gång.
Sanningen att säga är det icke de gam- Hur är det djävulen säger hos Heiden- la utan just ungdomen, som i detta nu håller på att uppamma en osund och far- lig våldsmentalitet i Europa.
Vilka är det, som tilljubla Mussolini sitt bifall?
Sannerligen icke de gamla som betänk- samt skaka på huvudet åt hela äventyret utan just ungdomen från de små balilla- grupperna och hela vägen uppåt.
Italiens mentalitet är i detta nu mycket ungdom- stam: Profeterna slå sig för panna och bröst.
Profeterna aldrig mig fällde.
Mitt löje klyver isär deras bud.
Han är det förtegnas och blygas gud, den gud, som krossar mitt välde.
Djävulen är tyvärr gammal och segli- vad och listig som världen själv, och han har många redskap.
Men frasen är, på- lig och abort med allt gubb-styrer är ett står Carlyle, » hans materia prima ».
Även ord för dagen, som fascisterna ofta upp- den radikala frasen repa.
Vilka är det, som tilljubla Hitler bifall?
Desperata, otaliga ungdomsska- ror ur alla möjliga läger.
Var finns den verkliga militaristiska mentaliteten i vårt fredliga land?
Hos den fascistiska och den kommunistiska ungdomen, men var- ken hos den gamla högern eller hos de i årtiondens sociala strider skolade social- demokraterna.
Både inom det national- socialistiska och det kommunistiska Iäg- ret ha ivriga röster höjts för valrättens rum åt den varma och vackra ideali- och valbarhetens utsträckning till yngre teten i kärlekslivet.
Tidskriftens för- årsklasser.
Man räknar på båda håll med sta nummer med bidrag av d:r Karl ungdomen, just emedan man vet, att den Evang, d:r Nils Nielsen, advokat ungdom, som är så ung.
att den endast Ruth Stjernstedt, föreläsaren i sexuell genom hörsägner upplevat världskriget, hygien fru Elise Ottesen-Jensen m. fl.
är lättare mottaglig för våldsmentaliteten.
lämnar tydligt belägg härför.
Prenu- Ungdomen har en otrevlig benägenhet att merera på denna tidskrift hos Förla- leka med våldet.
Leken kan också en get Folkhygien i Stockholm !¨ Gör det dag bli blodigt allvar.
För den, som verkligen känner den so- redan i dag!
Den cialdemokratiska ungdomen en smula - finnes även i bok- handeln och hos jag menar nu inte den där ideal-prole- tidningsförsäljar- ing tären, som bara spökar i salongerna utan den verkliga arbetarungdomen - ter sig na.
Nexös utfall mot denna som okunnigt el- ll sitt v det sätt på vilket de kommunisti- en bildades i Göteborg på¨ möte den 5 160 själar fick herr Albrektsson i ska och socialdemokratiska partier- 6 av dessa ska na bekämpar varandra under den pagåen- dennes.
Men eftersom det var i förväg notvarp den kvällen Förenta Staterna, tillsagt, att ingen kvinna, inte en gång skriva stadgar.
Dessa, stadgarna, tyckas de valkampanjen i skulle man kunna tro, skriver The¨ New om hon var illistig nog att stava qvinna bli mycket omfattande.
Ty, förutom det Republic, att de respektive partiledarna med q, fick vara med då föreningen bilda- att i stadgarna måste inrymmas en para- låter vi Göteborgs Handelstidning, graf om, att endast den, som är man, kan finner det mycket viktigare att slå det de * ' andra partiet ur brädet än att försöka som för övrigt betecknar mötet som » full- vinna inträde i föreningen, så måste det arbeta fram emot det gemensamma må- ständig cirkus », tala: också stå något om föreningens ända- » Initiativtagare till mötet var gross- mål.
Ändamål?
!
Det ar ju att söka ge let att ersätta kapitalismen med socia- handlare Bror Albrektson, som inledde män med » starka hjärnor », » starka » män, lism.
Den närmaste anledningen till denna med ett föredrag om den tilltänkta för- » hederliga » män, » fosterländska » män reflexion är en spalt skriven av den fram- eningens syften.
Den skulle arbeta f ö r arbete.
Och att till de tidningstjuvläsan- stående socialdemokraten Heywood Broun att platser hos stat och kommun och även de kvinnorna säga: » Gack dit du hör!
om kommunisten William Z.
Foster och hos enskilda förbehållas männen, till gagn Till hemmets lugna vrå! » Ädla läsare!
hans meningsfränder.
Foster hade dra- för samhället och för hemmen, där kvin- Herr Albrektsson vill mer än så.
Enligt git sig tillbaka från den aktiva valkam- nan hade sin rätta plats.
Det är icke referat i G.
H.
T. nämnde herr Albrekts- panjen på grund av uttrycklig befallning meningen att söka få bort de kvinnor som son i sitt inledningsanförande, att för- ifrån hans läkares sida - föranledd av ha platser i stat och kommun, de äro för eningen också vill skydda den rena evan- ett allvarligt hjärtlidande, som Foster övrigt lagligen skyddade, men om inga geliska läran.
Förlåt en blyg fråga.
Ska ådragit sig genom iiveransträngning.
Mr nyanställningar äga rum här är mycket det vara surrogat?
Genom ett fortgående upplys- I tidens fullbordan får vi väl höra mer Broun insinuerade att Foster inte alls var vunnet.
sjuk i verkligheten men hade blivit avsatt ningsarbete skall föreningen verka för att om Männens förening.
Kanske.
Till och utstött av sitt parti.
Senare - sedan rätta till de missförhållanden på arbets- dess nöjer vi oss med G.
H.
T:s betrak- mr Broun gottgjort denna föga sport- marknaden, som äro en följd av att kvin- telser: mannamässiga handling, kunde han för- norna trängt in över allt på männens plat- » I¨ vilket fall som helst är det nu bevi- sat att det här i landet existerar miss- svara sitt ursprungliga påstående med att ser.
Det behövs i arbetet ute i samhället nu bruk inte bara av sprit, motböcker och citera de lögner som kommunisterna i sin tur spritt ut om honom själv och social- mer än någonsin starka hjärnor, starka, djävulens namn utan även av ordet män.
demokraterna.
När allt kommer omkring hederliga och fosterländska män.
Kvin- I dag har man verkligen anledning att torde de kommunistiska lögnerna om so- norna ha som sin stora uppgift hemmet avundas kvinnorna.
De ha rika tillfällen cialisterna räcka flera varv omkring sol- och släktets förkovran. » att njuta av den gäldje som enligt sak- systemet än socialisternas om kommu- » En platsbyrå kunde också tänkas bli kunskapens utsagor ä r den renaste på jor- Men det kan vara på tiden för upprättad i framtiden.
Pressen hade all den.
Men när allt kommer omkring har nisterna.
de arma väljarna att fordra att åtmin- anledning att ägna saken större uppmärk- man kanske ännu mera skäl att avundas stone ett av de radikala partierna håller samhet än hitintills, framhöll tal.
Det är hr Albrektsson.
Det måste vara under- männen, som både prenumerera, annon- bart att vara så säker på sin manlighet sig Mr till Brouns sin huvuduppgift.
vrede gällde inte bara sera och köpa lösnummer, medan kvin- och överlägsenhet som han., Nu vore det naturligtvis dumt att ond- göra sig för mycket över att en stor man står och pratar en del dumheter.
Stora män kunna icke alltid vara stora &amp; äro det heller icke.
Varför skulle de inte få lov att ha samma privilegium som vi andra små dödliga, som allesammans så gott vi kunna agera våra roller » på den- na sotra skådeplats för narrar ».
Men det förargelseväckande är, att sådana sottiser av mycket unga, mycket välmenande och mycket frasradikala » revolutionärt sport- mässiga » ungdomar skola uppfattas som Guds ord.
Andersen-Nexö säger, att det angelägnaste och mest nödvändiga just nu ä r » proletariatets radikalisering,.
Var den kommer kanske, denna radi- Foster utan omfattade också en grupp lugn litterära personligheter, vilka nyligen un- kalisering, icke som en följd av antikrigs- i denna kampanj.
sig också emot The New Republic fast- kris.
Men jag tillåter mig att tro, att än denna tidning öppet stödjer det finns något lika angeläget just nu, Thomas, den socialdemokratiske kandida- något, som verkligen borde och kunde Det ä r sådana historier som hindrar åligga den akademiska ungdomen att va- ten.
både inom rent ra med hus om: med nämligen den vidriga att en revolutions- gång göra många intelligenta människor — blev verklighet i förra veckan.
A Av A L F AHLBERG.
et förefaller vara ett ledsamt men ofrånkomligt faktum, att man kan vara en stor diktare, en kännare av man- niskosjälens hemliga djup och likväl en narr i den praktiska politikens angelä- genheter.
Jag skall icke försöka inlåta mig på någon förklaring av hur det han- ger ihop utan nöjer mig blott med att konstatera faktum.
Bernhard Shaw är otvivelaktigt en diktare av betydande mått vilket icke hindrat honom att tid efter annan i press och rundradio ropa Ut de monumentalaste politiska dumheter och barnsligheter.
Barbusse och Romain men deras Rolland äro stora diktare välmenta försök at skapa politisk » klar- het » har resulterat i trista dimbildningar.
Martin Andersen-Nexö har en given rang- plats för sig bland Skandinaviens förfat- tare, en rangplats, som för länge sedan kunde berättigat honom till Nobelpriset.
om det inte snart vore en smula genant att få det priset.
Men att döma av den intervju, som finnes införd i Tidevarvet den I okt., är han likafullt som politiker rätt och slätt en narr.
Det är synd om stora män i allmänhet och stora diktare i synnerhet.
De skola till varje pris ut och visa sig för allt fol- ket, man skall slå mynt av dem och an- vända dem som auktoriteter.
Den mänsk- liga fåfänga, som även stora män äro be- kajade med.
kommer denna önskan till hjälp.
Voltaire är inte den ende som blev » kvävd under rosor », när han en gång på gamla dagar bröt sin isolation.
Männens förening Arbetarrörelsens söndring.
.
.
.
J schweiziska socialistiska veckotidningen Der Aufbau, som gillande citerar en f. ä. ganska ovederhäftig, kritiserande artikel av anarkisten Albert de Jong i Holland.
- Jag vill passa på tillfället att fram- hålla att dessa författares uppgifter om » moskvastyret » på kongressen, icke över- ensstämma med verkligheten i vad det gäller dels andra meningsriktningars un- dertryckande, dels en organiserad på- tryckning på delegaterna.
Både bifalls- oppositionsyttringar mot talarna och skedde spontant.
De pacifistiska talarna hade tillfälle att fullkomligt tillfredsstäl- som de också lande göra sig gällande gjorde.
Om befintligheten eller icke av inre intriger kan jag naturligtvis inte av- göra.
Hr Lindström föraktar de enskilda män- niskornas och framförallt » fredstanter- nasa betydelse som kongressdeltagare.
De flesta av deltagarna hade dock någon organisation bakom sig.
Enligt min upp fattning får man heller inte förbise vär- det av att tvåtusen människor från olika länder och åsiktsläger verkligen kunde entusiasmeras av kongressen med allt vad detta betyder av impulser för fortsatt ar- bete även inom organisationerna.
Glimten av den amerikanska arbetarrö- relsens inbördes strider, som återges på annat ställe i Tidevarvet, tycks tyvärr äga giltighet för hela världen.
Om detta skulle betyda att man inte fick göra nå- gonting under tiden, utan bara skulle sitta och bevaka varandra, vore väl först den verkliga högkonjunkturen för fraser utan handling kommen.
Men ännu så länge har ju verkligheten då och då lyc- kats bevisa samfällda aktioners möjiig- Carin Hermelin.
heter?
ag är överens med rektor Ahlberg att » unga gaphalsars illvrål » och andra slags fraser säkerligen är onyttiga och kanske skadliga, men jag tror att man för mycket låter skrämma sig av sådant och förbiser det viktigaste, i detta fall frågan om inte aktionen mot kriget nu är så brådskande att man måste försöka samarbeta med var och en som verkligen vill arbeta mot kriget.
Att våldsmentali- teten fatt fotfäste också bland ungdomen är j u tyvärr obestridligt, men att denna ungdom aldrig skulle brottats med de verkliga svårigheterna motsäger j u rektor Ahlberg själv, med sitt yttrande om den socialdemokratiska ungdomen.
Ungdo- men vet i varje fall i stor utsträckning vad arbetslöshet vill säga och det är ju just ur den nöden, som den skarpaste omstörtningsandan måste komma.
Rektor Ahlbergs uppfattning om anti- krigskongressen i Amsterdam tycks i stort sett sammanfalla med socialdemokrater- nas i allmänhet jag har t. ex. för ögon- - —
Martin som domedagsprofet.
Andersen-Nexö Arbetarrörelsens Männens förening Några kommentarer till en intervju.
Av ALF AHLBERG.
D e t förefaller vara ett ledsamt men ofrånkomligt faktum, att man kan vara en stor diktare, en kännare av män- niskosjälens hemliga djup och likväl en narr i den praktiska politikens angelä- genheter.
Jag skall icke försöka inlåta mig på någon förklaring av hur det hän- ger ihop utan nöjer mig blott med att konstatera faktum.
Bernhard Shaw ä r otvivelaktigt en diktare av betydande mått - vilket icke hindrat honom att tid efter annan i press och rundradio ropa ut de monumentalaste politiska dumheter och barnsligheter.
Barbusse och Romain Rolland äro stora diktare - men deras välmenta försök at skapa politisk » klar- het » har resulterat i trista dimbildningar.
Martin Andersen-Nexö har en given rang- plats för sig bland Skandinaviens förfat- tare, en rangplats, som för länge sedan kunde berättigat honom till Nobelpriset, om det inte snart vore en smula genant att få det priset.
Men att döma av den intervju, som finnes införd i Tidevarvet den 1 okt., ä r han likafullt som politiker rätt och slätt en narr.
Det är synd om stora män i allmänhet och stora diktare i synnerhet.
De skola till varje pris ut och visa sig för allt fol- ket, man skall slå mynt av dem och an- vända dem som auktoriteter.
Den mänsk- liga fåfänga, som även stora män äro be- kajade med, kommer denna önskan till hjälp.
Voltaire är inte den ende som blev » kvävd under rosors, när han en gång på gamla dagar bröt sin isolation.
Den gamle Andersen-Nexö med sina sextiotre å r på nacken, sin » silverkrycka- de käpp, sitt romantiskt grålockiga hår och sin litet borgerliga klädsel » har allt- så bevistat en antikrigskongress i Hol- land.
På denna kongress, som tycks ha tillmätts en oerhörd betydelse (av delta- garna nämligen), ty den säges skola med- föra » en radikalisering av proletariatet, (hm!)
- på denna kongress står alltså den gamle gentlemannen och profeterar för de arevolutionärt sportmässiga, ung- domar, som kommit dit för att göra om det gamla Europa.
Bekymrad skakar han sina gråa lockar, i det han » med dånande stämma, utropar: » Det är ett gubbdöme, som styr Europa,.
Man kan förstå, att han gör intryck på dessa ungdomar, som inbilla sig, att det skulle bli ett paradis av den gamla syndiga världen om de finge rycka till sig tyglarna och styra Faeton-spannet.
Nexö upplyser vidare de häpet lyssnande om att hela det gamla systemet ur genomruttet (har ni hört det förr, go ' vänner?).
Och det kan ju inte vara annorlunda, eftersom de gamla, som styra, äro så bakom flötet att » det enda de kan är att göra krig och lave hand- granater ».
» Det förgångnas representan- ter sätter sig med alla krafter emot den nödvändiga förnyelsen och - så gör de krig., Jo, j o - det ä r enkel visdom så det förslår, men så säger ju också vår profet att » under en kris som denna måste allting förenklas till det yttersta. » Hitler avfärdas med att han är » en typisk paralytiker » (en paralytiker är som be- kant en människa, som lider av hjärn- uppmjukning, förorskada av syfilis i långt framskridet stadium).
Och om Tyskland få vi veta så märkvärdiga saker som att A v de tidningsalster, som på de Se- naste åren sett dagens ljus, torde POPULÄR TIDSKRIFT FOR SEXU- ELL UPPLYSNING vara en av dem som kunna sägas fylla ett länge närt behov.
Denna tidskrift har tillkommit för att skingra det mörker, som råder på det sexuella området.
Men den kommer ej att i sin populära redige- ring hemfalla till någon kvasiveten- skaplig journalistik, som vill göra sen- sation i detta ömtåliga ämne.
Det skall bli en vederhäftig tidning, som på modern vetenskaplig basis vill giva det är » ett land som blivit skakat av kri- get, tills hela dess mentalitet blivit för- ändrad,.
Är det någon, som hört det förut månne?
Och så får naturligtvis den stackars socialdemokratiska ungdo- men sitta emellan.
Den är ohjälpligt » förborgerligad » (ehuru den kanske ge- nom antikrigskongressen i Holland kan tänkas bli radikaliserad igen), den duger ingenting till.
Ja, så otroligt enfaldig är den, att den » tror att det hjälper mot världskrisen att vara vegetarian och rena sitt blod med grönsaksdiet eller att vara esperantist eller pacifist ».
Det ä r verk- ligen den socialdemokratiska ungdomen han talar o m.
.
.
Nu vore det naturligtvis dumt att ond- göra sig för mycket över att en stor man står och pratar en del dumheter.
Stora män kunna icke alltid vara stora och äro det heller icke.
Varför skulle de inte få lov att ha samma privilegium som vi andra små dödliga, som allesammans så gott vi kunna agera våra roller » på den- na sotra skådeplats för narrar,.
Men det förargelseväckande är, att sådana sottiser av mycket unga, mycket välmenande och mycket frasradikala » revolutionärt sport- mässiga, ungdomar skola uppfattas som Guds ord.
Andersen-Nexö säger, att det angelägnaste och mest nödvändiga just nu ä r » proletariatets radikalisering,.
Var lugn - den kommer kanske, denna radi- kalisering, icke som en följd av antikrigs- kongressen i Holland utan som en ideo- logisk reflex av svält och nöd och världs- kris.
Men jag tillåter mig att tro, att det finns något lika angeläget just nu, något, som verkligen borde och kunde åligga den akademiska ungdomen att va- ra med om: nämligen att en gång göra rent hus med den vidriga revolutions- fjäskande frasradikalism, som aldrig gjort och aldrig kommer att göra annat än ohägn i den verkliga arbetarrörelsen.
Är en revolution nödvändig för att vrida världen i led, så må den i Guds namn komma.
Ehuru jag fruktar att det kom- me att gå efter det välkända receptet: » operationen lyckades men patienten dog,.
Men lät oss slippa revolutions- leken som salongsromantik, bedriven i » revolutionärt sportmässig, kostymering.
Vilket lut och svavel som kan bränna världen ren vet j a g icke, men jag vet, att det icke sker genom kvasiradikala unga gaphalsars illvrål.
.
Påståendet att den gamla generationen icke kan annat än ställa till krig och fa- bricera handgranater skulle vara oför- synt, om det icke vore så löjeväckande dumt.
Av alla teorier om krigets orsaker ä r ingen enfaldigare än den, att det helt enkelt är de gamle som ställa till krig, när de unga icke få sin vilja fram.
Jag tror icke, att marxismens förklaring av krigets orsaker ä r uttömmande, men den är åt- minstone åtskilligt mera verklighetstrogen och går mera på djupet.
Om de gamla, som släpat den tunga bördan av den on- da världen p i sina skuldror, delvis miss- lyckats med uppgiften, så skall inte ung- domen, som aldrig brottats med de verk- liga svårigheterna, därför inbilla sig, att det går som en dans.
Om allt vore så enkelt, som denna ungdom gärna söker lägga det tillrätta för sig, så vore det.
rum At den varma och vackra ideali- teten i kärlekslivet.
Tidskriftens för- sta nummer med bidrag av d:r Karl Evang, d:r Nils Nielsen, advokat Ruth Stjernstedt, föreläsaren i sexuell hygien fru Elise Ottesen-Jensen m. fl.
lämnar tydligt belägg härför.
Prenu- merera på denna tidskrift hos Förla- get Folkhygien i Stockholm!
Gör det redan i dag!
Den finnes även i bok- handeln och hos tidningsförsäljar- na.
söndring.
blev verklighet i förra veckan.
A v det sätt på vilket de kommunisti- ska och socialdemokratiska partier- na bekämpar varandra under den pågåen- de valkampanjen i Förenta Staterna, skulle man kunna tro, skriver The New Republic, att de respektive partiledarna finner det mycket viktigare att slå det andra partiet ur brädet än att försöka arbeta fram emot det gemensamma må- let att ersätta kapitalismen med socia- lism.
Den närmaste anledningen till denna reflexion är en spalt skriven av den fram- stående socialdemokraten.
Heywood Broun Foster Z. och om kommunisten William hans meningsfränder.
Foster hade dra- git sig tillbaka från den aktiva valkam- panjen på grund av uttrycklig befallning från hans läkares sida - föranledd av ett allvarligt hjärtlidande, som Foster ådragit sig genom överansträngning.
Mr Broun insinuerade att Foster inte alls var sjuk i verkligheten men hade blivit avsatt och utstött av sitt parti.
Senare - sedan mr Broun gottgjort denna föga sport- mannamässiga handling, kunde han för- svara sitt ursprungliga påstående med att citera de lögner som kommunisterna i sin tur spritt ut om honom själv och social- demokraterna.
När allt kommer omkring torde de kommunistiska lögnerna om so- cialisterna räcka flera varv omkring sol- systemet än socialisternas om kommu- nisterna.
Men det kan vara på tiden för de arma väljarna att fordra att åtmin- stone ett av de radikala partierna håller sig till sin huvuduppgift.
Mr Brouns vrede gällde inte bara Foster utan omfattade ocksi en grupp litterära personligheter, vilka nyligen un- dertecknade ett upprop för att stödja Foster i denna kampanj.
Och den vände sig också emot The New Republic, fast- än denna tidning öppet stödjer Norman Thomas, den socialdemokratiske kandida- ten.
Det är sådana historier som hindrar många intelligenta människor både inom och utanför arbetarrörelsens led att an- sluta sig till någon av de grupper, som gör anspråk på att representera det verk- liga ledarskapet inom arbetarklassen utan att verkligen göra det.
Om arbetar- rörelsen någonsin kunde finna en sam- ling ledare på det politiska fältet, som inte förspillde sina krafter och sin energi i hätska och löjliga inbördes gräl, så skulle den inte vara sen att följa.
- kanske lätt nog.
Tyvärr är det inte lika enkelt att i praktiken göra om världen rom det är att på en antikrigskongress stå upp och förklara att m a n miste för- enkla allt till det » yttersta ».
Världen, livet och samhället äro komplicerade ting, antingen herr Andersen-Nexö vill det eller ej, och man måste en smula känna till deras komplicerade natur för att första, vad man kan och vad man icke kan göra.
Småbarn tro, att man kan ta ned solen och månen, men hundens skall på månen förändrar icke manens gång.
Sanningen att säga är det icke de gam- a utan just ungdornen, som i detta nu håller på att uppamma en osund och far- lig våldsmentalitet i Europa.
Vilka ä r det, som tilljubla Mussolini sitt bifall?
Sannerligen icke de gamla som betänk- samt skaka på huvudet åt hela äventyret utan just ungdomen, från de små balilla- grupperna och hela vägen uppåt.
Italiens mentalitet är i detta nu mycket ungdom- lig och » bort med allt gubb-styre » är ett ord för dagen, som fascisterna ofta upp- repa.
Vilka är det, som tilljubla Hitler bifall?
Desperata, otåliga ungdomsska- ror ur alla möjliga läger.
Var finns den verkliga militaristiska mentaliteten i vårt fredliga land?
Hos den fascistiska och len kommunistiska ungdomen, men var- ken hos den gamla högern eller hos de i årtiondens sociala strider skolade social- demokraterna.
Både inom det national- socialistiska och det kommunistiska läg- ret ha ivriga röster höjts för valrättens och valbarhetens utsträckning till yngre årsklasser.
Man räknar på båda håll med ungdomen, just emedan man vet, att den ungdom.
som ä r så ung, att den endast genom hörsägner upplevat världskriget, är lättare mottaglig för våldsmentaliteten.
Ungdomen har en otrevlig benägenhet att leka med våldet.
Leken kan också en dag bli blodigt allvar.
För den, som verkligen känner den so- cialdemokratiska ungdomen en smula - jag menar nu inte den där ideal -- prole- tären, som bara spökar i salongerna utan den verkliga arbetarungdomen - ter sig Nexös utfall mot denna som okunnigt el- Den bildades i Göteborg på möte den 5 dennes.
Men eftersom det var i förväg tillsagt, att ingen kvinna, inte en gång om hon var illistig nog att stava qvinna med q, fick vara med då föreningen bilda- des, låter vi Göteborgs Handelstidning, som för övrigt betecknar mötet som » full- ständig cirkus,, tala: » Initiativtagare till mötet var gross- handlare Bror Albrektson, som inledde med ett föredrag om den tilltänkta för- eningens syften.
Den skulle arbeta för att platser hos stat och kommun och även hos enskilda förbehållas männen, till gagn för samhället och för hemmen, där kvin- nan hade sin rätta plats.
Det är icke meningen att söka få bort de kvinnor som ha platser i stat och kommun, de äro för övrigt lagligen skyddade, men om inga nyanställningar äga rum här är mycket vunnet.
Genom ett fortgående upplys- ningsarbete skall föreningen verka för att rätta till de missförhållanden på arbets- marknaden, som äro en följd av att kvin- norna trängt in över allt på männens plat- ser.
Det behövs i arbetet ute i samhället nu mer än någonsin starka hjärnor, starka, hederliga och fosterländska män.
Kvin- norna ha som sin stora uppgift hemmet och släktets förkovran., » En platsbyrå kunde också tänkas bli upprättad i framtiden.
Pressen hade all anledning att ägna saken större uppmärk- samhet än hitintills, framhöll tal.
Det är männen, som både prenumerera, annon- sera och köpa lösnummer, medan kvin- norna tjuvläsa!, 160 själar fick herr Albrektsson i sitt notvarp den kvällen.
6 av dessa ska skriva stadgar.
Dessa, stadgarna, tyckas bli mycket omfattande.
Ty, förutom det att i stadgarna miste inrymmas en para- graf om, att endast den, som ä r man, kan vinna inträde i föreningen, så miste det ocksi stå något om föreningens ända- mål.
Ändamål?
I Det är ju att söka ge män med » starka hjärnor,, » starka » män, » hederliga » män, .fosterländska.
män arbete.
Och att till de tidningstjuvläsan- de kvinnorna säga: » Gack dit du hör!
Till hemmets lugna vrå! » Adla läsare!
Herr Albrektsson vill mer än så.
Enligt referat i G.H.T.
nämnde herr Albrekts- son i sitt inledningsanförande, att för- eningen också vill skydda den rena evan- geliska läran.
Förlåt en blyg fråga.
Ska det vara surrogat?
I tidens fullbordan får vi väl höra mer om Männens förening.
Kanske.
Till dess nöjer vi oss med G.H.T:s betrak- telser: » I vilket fall som helst är det nu bevi- sat att det här i landet existerar miss- bruk inte bara av sprit, motböcker och djävulens namn utan även av ordet män.
I dag har man verkligen anledning att avundas kvinnorna.
De ha rika tillfällen att njuta av den gäldje som enligt sak- kunskapens utsagor är den renaste p i jor- den.
Men när allt kommer omkring har man kanske ännu mera skäl att avundas hr Albrektsson.
Det miste vara under- bart att vara så säker på sin manlighet och överlägsenhet som han .. ler oförsynt eller bådadera.
Vad är det för ungdom han egentligen talar om?
återger han vad man i Ryssland tror om den västeuropeiska socialdemokratien el- ler vad?
Ar det fråga om den ungdom, som t. ex. i Österrike följer män sidana som Otto Bauer eller Max Adler, den ungdom, som i Tyskland ännu represen- terar en gnista förnuft i ett rytande kaos, den ungdom, som hos oss utgör det so- cialdemokratiska ungdomsförbundets kärntrupper?
D i misstar han sig grund- ligt.
De äro inga sådana mesar och idio- ter, som han behagar göra dem till, det kan jag försäkra.
Men de äro människor, som i hird och strävsam kamp med livets vedervärdigheter förvärvat sig ett utpräg- lat verklighetssinne och därmed ocksi ett hälsosamt förakt för de radikala fraser- na.
Den vet, att man t. ex. ingenting ut- rättar genom vilda strejker och upptåg av den art, som tillhöra arbetarrörelsens barndomsskede, utan endast genom lugn, besinningsfull, ordnad uppmarsch.
Den vädjar inte i onödan till våldet, men be- hövs det kan den även sätta hårt mot hårt.
Nexö skall låta bli att tramsa om vegetarianism, esperanto och grön- saker ..
Vad tiden behöver är inte de stora do- medagsprofeternas bålstora ord utan för- nuft och arbete, tålamod och klarhet.
Do- medagsprofeter göra sällan något gagn.
Hur är det djävulen säger hos Heiden- stam: Profeterna slå sig för panna och bröst.
Profeterna aldrig mig fällde.
Mitt löje klyver isär deras bud.
Han är det förtegnas och blygas gud, den gud, som krossar mitt välde.
Djävulen är tyvärr gammal och segli- vad och listig som världen själv, och han har många redskap.
Men frasen är, på- står Carlyle, » hans materia prima,.
Även den radikala frasen .. blicket framför mig partisekreterare Rickard Lindströms kritik i n:r 8 av Mel- lanfolkligt Samarbefe samt ett n:r av den schweiziska socialistiska veckotidningen Der Aufbau, som gillande citerar en f. ö. ganska ovederhäftig, kritiserande artikel av anarkisten Albert de Jong i Holland.
Jag vill passa p i tillfället att fram- hålla att dessa författares uppgifter om amoskvastyret.
p i kongressen, icke över- ensstämma med verkligheten i vad det gäller dels andra meningsriktningars un- dertryckande.
dels en organiserad på- tryckning på delegaterna.
Både bifalls- och oppositionsyttringar mot talarna skedde spontant.
De pacifistiska talarna hade tillfälle att fullkomligt tillfredsstäl- som de också lande göra sig gällande gjorde.
Om befintligheten eller icke av inre intriger kan jag naturligtvis inte av- göra.
Hr Lindström föraktar de enskilda män- niskornas och framförallt » fredstanter- nas » betydelse som kongressdeltagare.
De flesta av deltagarna hade dock någon organisation bakom sig.
Enligt min upp- fattning får man heller inte förbise vär- det av att tvåtusen människor från olika länder och åsiktsläger verkligen kunde entusiasmeras av kongressen med allt vad detta betyder av impulser för fortsatt ar- bete även inom organisationerna.
Glimten av den amerikanska arbetarrö- relsens inbördes strider, som återges på annat ställe i Tidevarvet, tycks tyvärr äga giltighet för hela världen.
Om detta skulle betyda att man inte fick göra nå- gonting under tiden, utan bara skulle sitta och bevaka varandra, vore väl först den verkliga högkonjunkturen för fraser utan handling kommen.
Men ännu så länge har ju verkligheten d i och d i lyc- kats bevisa samfällda aktioners möjlig- Carin Hermelin.
heter?
-.
.
J ag är överens med rektor Ahlberg att » unga gaphalsars illvrål » och andra slags fraser säkerligen är onyttiga och kanske skadliga.
men jag tror att man för mycket låter skrämma sig av sådant och förbiser det viktigaste, i detta fall frågan om inte aktionen mot kriget nu är si brådskande att man måste försöka samarbeta med var och en som verkligen vill arbeta mot kriget.
Att våldsmentali- teten fatt fotfäste också bland ungdomen är ju tyvärr obestridligt, men att denna ungdom aldrig skulle brottats med de verkliga svårigheterna motsäger ju rektor Ahlberg själv, med sitt yttrande om den socialdemokratiska ungdomen.
Ungdo- men vet i varje fall i stor utsträckning vad arbetslöshet vill säga och det är ju just ur den nöden, som den skarpaste omstörtningsandan miste komma.
Rektor Ahlbergs uppfattning om anti- krigskongressen i Amsterdam tycks i stort sett sammanfalla med socialdemokrater- nas i allmänhet - j a g har t. ex. för ögon- Stina Lind.
- -
S l o t t e t s härskare och härskarinna kom- mo ut på trappan för att ta emot, båda så bländande vitklädda att paret Cronberger med en gång kände sig myc- ket mörkt och yllet.
Greven var en lång och ståtlig herre, hans ansikte som var fulländat vackert hade en gång gjort hans lycka hos arvtagerskan till Brudnäs.
Det var endast lite for snällt och lite för dumt, men det hade hon inte sett i tid.
Hon var betydligt mindre, liten och silvergrå med mycket vitt rysch om hals och ärmar.
Båda strålade av älskvärdhet och uttryck- te glädjen att se sina gäster på ett så charmant sätt att dessa kände sig mera horgerliga än någonsin förr i hela sitt liv.
Och när grevinnan sträckte ut sina spröda armar för att ta emot lilla Märta kunde ingen ana att hon tänkte: jaså, de förstod inte att inbjudningen till barnen inte var så formulerad som man gör då det ä r meningen att den ska accepteras.
- Men vad ä r det lilla vän, har du gråtit?
Har det hänt något?
Vi ha vän- tat en god stund.
- Min dotter har slagit ikull spöpålen v i d gamla tingsplatsen, sade Cronberger.
Det ä r därför vi ä r försenade.
- Vad säger Märta?
manade modern.
- Förlåt!
sade Märta, skrämd till lyd- nad i denna överväldigande omgivning.
— Men mitt lilla barn, sade grevinnan, inte ska du be om förlåtelse.
Jag har länge velat få bort den otäcka spöpålen men min man har för sig att den har kul- turhistoriskt intresse.
Och när inte Skan- sen ville ha den, så har den fått stå ....
Den gamla kyrkan nere vid sjön syntes knappas: mer, t y träd och häckar hade vuxit beskyddande upp omkring den dess övergivenhet.
Men när Cronberger kommit i n under träden och såg den mäktiga gaveln, murad av stora stenar och den tunga porten inne under murens bryn greps han av en djup rörelse, och förnam det som om någon mötte honom där.
inte bara gamle väktaren som stod där parat med en jättelik nyckel utan nå- gon annan.
någon annan, men vem?
Invändigt verkade kyrkan mindre än man väntat, därför att murarna voro så kolossala.
Men de grovt tillyxade valven voro imponerande, ett verk av händer som gjort sitt yttersta en gång.
Kyrkan var alldeles tom nu, som om rö- vare farit fram i den, tänkte Cronberger.
Men när han sett sig om en smula upp- täckte han att i ett hörn nere vid dörren stod kvar en gammal träskulptur och styr- de genast dit.
Greven följde efter, men gav sin hustru en blick, och strax trol- lade hon så att damerna blevo kvar uppe i koret.
— Nu ska väktaren förklara för lek- torn här vad det kan vara för en figur, sade greven.
Cronberger var redan framme vid bil- den och strök med sin näsduk bort slö- j a n av grått damm över den lilla mask- stungna madonnans anlete.
Och därvid kom ett anlete fram ur det förflutna och tycktes småle tacksamt.
Detta leende, som trotsat århundradens vanvård, mask och mögel, ägnades hennes lilla son som stående genom omständigheternas makt fått Hitler till bundsförvant, är endast och allenast en fördel.
Vänstern går inte Hitlers iirenden, u t a n Hitler går vän- Lyckligtvis ser det ut, som om den flygeln skulle få överhand.
Den socialdemokratiska aktionen för att Nyval och vapenskrammel.
radikala (Forts. f r.
sid. 1).
Att Hitler under dessa veckor lidit sto- ra förluster, är otvivelaktigt.
Nu gäller det parlament eller diktatur.
Hans dub- belsidighet har aldrig trätt i så klar be- Harzburgerfronten är sprängd.
Åtmin- som just nu.
Ena dagen skickar stone tills vidare.
Huruvida denna bryt- han Sympatitelegram till mördarna från ning är definitiv därom gå meningar- lysning - Potempa, den andra uppträder han ge- na inom vänstern isär.
Den moderata mensamt med kommunisterna som parla- flygeln anser, att brytningen ä r definitiv att von Papen — då ingen diktator mentarismens försvarare.
(Att Potempa- I längden kan förbli helt isolerad — till fallet i sig självt väckt en hel del anhän- sist måste närma sig vänstern och söka gare till besinning är också faktum.)
dess bistånd.
Konsekvensen härav vore Den 13 augusti vägrade han patetiskt att samarbeta med de nuvarande makthavar- na och fordrade hela makten för sig, omedelbart därefter inledde han förhand- lingar med Centrum.
Denna huvudlösa inkonsekvens har inte varit ägnad att be- fästa massornas förtroende till ledaren.
I å r efter år ha massorna väntat på se- gern, åter och återigen ha de lugnats med vackra löften, nu börja småningom deras ögon att öppnas.
Och de reaktionärt- f å till stånd ett folkdekret mot den se- naste nödförordningens socialpolitiska del ä r ett glädjande steg i denna riktning.
De forna demokraternas bankrutt.
En verkligt ynklig och osympatisk roll spelar i dessa dagar det forna demokra- och tiska partiet.
Efter att från början ha stått i skarp opposition mot von Papen, försöker det nu att ställa sig in hos ho- nom.
Dess press lovordar regeringens fatala ekonomiska program, som innebär en mer eller mindre passivt avvaktande hållning gentemot regeringen.
Den ra- dikala flygeln däremot anser, att von Pa- pen långt hellre söker sig tillbaka till Hit- ler än tar ett enda steg åt vänster.
Dess- utom skulle varje eftergift gentemot re- geringen också innebära en hjälp åt den- na i dess kamp mot parlamentet.
Kon- flikten Papen-Hitler ä r ju inte bara en strid mellan två diktatorer av litet olika läggning, den gäller också för närvaran- ett ytterligare sänkande av massornas levnadsstandard, den underskriver Schlei- chers oförskämda påstående, att hela tyska folket står bakom hans upprust- ningsfordringar, den skriver utförliga och gillande reportage från stålhjälmsmaske- raden och riksvärnets höstmanöver, den förråder alla sina forna ideal.
Miljoner tyskar vilja fred — trots regeringens upprustningskampanj.
kapitalistiska elementen inom partiet gå de — ehuru nazisternas ställning till den- Att den tyska militärpropagandan, som nu naturligtvis över till von Papen, som na fråga naturligtvis ä r förljugen och de- igångsatts av regeringen, väckt oro i he- tittut parlament eller diktatur.
Det la världen, ä r fullt naturligt.
Herriot har stränga fall i omkring, där vällde hennes mycket bättre tillvaratager deras intres- magogisk långa lockar fram, ännu hade den en sen.
Därmed sina också de penningkäl- borde inte finnas någon tvekan för vän- rätt, då han säger, att tyskarna fordra lor, som hitintills stått Hitler till oin- stern, hur den ska förhålla sig härvid.
materiell avrustning, men samtidigt be- smula färg kvar i spiralerna.
- Ja, det ä r ingen vidare fin historia skränkt förfogande.
Att den i sin kamp för parlamentets be- driva en häftig andlig upprustning.
Det till att berätta för främmande herrskap och en präst till, sade väktarn.
Men efter greven vill, så ä r det så att den här bil- en ädel börd, inte dessutom också hade med fadern för att sticka i n med en frå- skett i början på det här århundradet.
den star här som minne och varnagel för någon bildning.
ga, hur hon skulle bära sig åt om hon - Men Anselm, vi är ju färdiga med en mycket ogudaktig och konstig händel- Det ä r en ovanligt vacker 1400-tals inte kunde sitta när hon nu snart skulle det där otäcka artonhundratalet och ska s e som ska ha hänt i den här gamla kyr- madonna, sade han, slog det inte greven börja skolan.
Tanken att hon kanske strax börja med nittonhundra.
Var mo- kan ännu medan den var Guds hus.
Di vilken egenartad nästan överjordisk skön- skulle få stä hela livet, var på en gång dig, älskling.
Vad ä r det för risk att n &amp; påstår som säkert att en dålig flicka skul- het hon hade?
En gång har folket här tjusande och förfärlig.
gon människa börjar röra i kyrkböcker- le ha blivit utkörd hemifrån och tagit sig i trakten hett till henne Om hjälp i nöd Men mamma tiggde och bad pappa att na!
I synnerhet om du skriver själv om in i kyrkan och nedkommit med ett barn och prisat henne då hon hjälpte.
Nu smä- söka det där pasteratet, så Märta fick madonnan som greven ville!
i vapenhuset.
Och att hon blev dämd att dar man henne.
Då Arhundradets sista dag nalkades inte ett ord emellan.
Dom stora dom Ja, men historien om kvinnan som får tjata, tänkte hon avundsjukt.
Men sitt slut fick Märta följa med sina för- slita spö, och att hennes egen far som var spögubbe s a ifrån att det skulle nog blev ihjälpiskad ska vara sann, sade pappa sade precis som han brukade säga äldrar ut i staden mitt i mörkret.
Gator- han göra så väl så hon aldrig gick ut på Crantz med en skymt av otålighet.
Hon till Märta: du vet inte vad det ä r du her na i Gustafsfors voro fulla av folk, de lär till och med finnas i kyrkböckerna - om.
Det tröstade Märta något och så strömmade till båda kyrkorna, men till lättfärdighet mer.
— Vad för något, föll Cronberger in o Herre Gud, tänkte Cronberger, och här somnade hon.
den där den nyutnämnde kyrkoherden i - Vad ä r det Anselm?
Du anar inte Nordala skulle predika gingo de flesta.
häftigt: var det sitt eget barn han slog?
skulle j a g bli kyrkoherde!
- och händel- sen skedde vid pålen som lektorns lilla hur du såg ut då du kom ut ur kyrkan!
Lyckligtvis kunde fadern skaffa hustrun Det kan inte vara sant?
Vad ä r det du går och bär på?
och barnen plats i en reserverad bänk, Jo vassera, det var ändå en gammal dotter slog omkull i dag.
- Det ä r möjligt, sade Cronberger, jag Det ä r så mycket, så j a g vet verk- där Märta satt och sov - hon kunde soldat som hette Berg och han var den siste spögubben vi hade vid tingshuset i har ingen anledning att intressera mig för ligen inte om jag kan tala om det, lilla nämligen sitta nu igen - i ostörd ro me- dan fadern höll sin predikan.
Det var Nordala.
Så han handlade nog som en den saken.
Men jag reagerar mot att min- du.
Men där var en tvekan i hans röst, en en väldig predikan, en lysande, hoppfull rättens tjänare på domarens order för al- net av madonnakulten är så utrotad att lan del, men min farmor berättade.
att man måste fästa den otäcka historien, längtan att tala.
Hiistriin märkte den och predikan.
han skildrade mänsklighetens när han skulle a g a sitt eget kött och blod, om sann eller e j, vid den vackra madon- hon viskade: allt kan du säga till mig.
gång ur mörker och grymhet i n i ljus så rann sinnet på honom och han slog nan för att förklara förekomsten av en Hör vi inte ihop?
Ska en man bära sor- och fred och kärlekens nya ärhundrade.
Åhörarna miste beklaga att denne benå- både för hårt och för länge så att krä- kvinnofigur och ett barn i kyrkan.
Ma- ger ensam?
Denna förtroendets stund var underbar dade predikant snart skulle lämna dem, ket dog.
Farmor talte om att hon själv donnan ä r gott tre århundraden äldre än Aldrig hade mannen så men vänta.
tänkte de, när den här kyr- sett hur hon riste sitt ljusbruna hår för spögubbens dotter.
och förfärlig.
- Så intressant, sade greven.
Om nu fullkomligt överlämnat sig å t henne, ald- kan blir ledig.
så väljer vi honom till kyr- vart slag hon fick.
Pastorn kan själv se här på bilden hur långt och grant hår lektorn, som vi hoppas, verkligen blir rig sökt henne med kropp och själ med koherde i Gustafsfors Västra församling, hon har, och pastorn kan s e hur hon bju- kyrkoherde här, så tycker jag att det VO- sådan vildhet, sådan gråt och jubel som vilket de också sedan gjorde.
När gudstjänsten var slut följdes famil- der till att skyla ungen i sitt huckle.
re en uppgift att skilja madonnan från nu.
Och aldrig hade han lyssnat till vad Den här historien får ni aldrig be- den där historien och rehabilitera henne, hon hade att säga med en sådan ödmjuk- jen åt hem medan alla klockor ringde i två kyrkor, en ordala socken het som då hon sen låg där i hans arm danande kör och folket på torget sjöng ödekyrka från medeltiden och en rätta mer för någon människa, sade Cron- så att säga.
Cronberger hade på tungan att svara: och talade och lade ut sin syn på deras unisont Vår Gud ä r oss en väldig borg som var o m k r i n g t i o år gammal, en ty- berger och spände sina ögon i den stac- till ackompanjemang av regementsmusik.
pisk 90-tals röd tegellänga med en orolig kars gubben, så att han darrade i knäna.
» det får vilken annan kyrkoherde göra problem.
Men Anselm, sade hon så högt och - J a barn, nu ä r vi inne i det nya år- dekorering av vitt tegel o m k r i n g fönstren — Då ä r det bäst kyrkerådet sätter som helst, men inte jag ».
Och då slog och ett kort torn som avslöts med en upp människan på vinden, så en aldrig honom hur hemskt det skulle vara om en övrigt att Märta vaknade upp ur sin oro- hundradet, sade fadern och tryckte sin blir tillfrågad mer hur den kommit in i annan började röra i denna historia och liga sömn, har inte barnet visat oss vä- hustrus hand.
strut av zink.
- Jaså.
Men jag fryser i alla fall om kanske följde från socken till socken pro- gen på ett underbart sätt?
Du ä r alltid En kyrka tar sig ju aldrig ut nå- kyrkan, muttrade han sårad.
got om vardagarna, sade greven sedan Nå, vad tror lektorn, sade greven, fossänkan Berg dit hon flyttade och hen- så rädd för vad hon kan ha för anlag, fingrarna, sade Märta.
- Har barnet fått gå ut utan vantar?
nes lille dotterson som sen tog sig nam- och det förstår jag bättre nu, men när han visat interiören med dess myckna då de gingo tillbaka över den förvildade - Visst inte.
Hon måtte ha glömt dem slingor och bårder och bibelspråksband.
kyrkogården bort mot ekipaget: kan man net Cronberger i trots mot sin fläckade det händer något sånt som att just det barnet slår omkull spöpålen, så var det i kyrkan.
Du ä r allt bra slarvig med di- - En mycket vacker kyrka, riktigt för- tänka sig att det ligger någon sanning härkomst ... arta hade svårt att somna den kväl- väl inte bara en slump.
Jag tror att du na saker i alla fall!
Dina nya julklapps- tjusande, sade fru Cronberger men hen- till grund för gubbens historia?
len bakom sin skärm i föräldrar- ska söka dig till Nordala och sätta foten vantar.
nes man teg: » en kyrka tar sig j u aldrig - Så mycket vet man på de stora slot- - Nu bryr vi oss inte om vad som Han mnides ten, tänkte Cronberger, och det var ho- nas sängkammare.
Repan i stjärten bul- på de där hemska minnena.
Det ä r väl u t något om vardagarna! » kyrkorna i Köln, dit han farit på bröl- nom nästan en tröst att denne Crantz, tade och brände och hon låg där och på tiden nu, det där ä r j u så länge sen.
hände på det dumma artonhundratalet, — Åja, så länge.
Spiislitningen tör h a sade Märta till sina häpna föräldrar.
som ägde allt han saknade, framför allt väntade på att modern skulle sluta prata lopsresa.
tvisten mellan oss, sade greven och så tog han ur fickan ett gult mynt och gav lilla Märta.
En riktig levande guldfem- ma som då hon kom hem tjänade som bevis inför Nils Erik att det var riktigt sanning att hon varit inne i sagan om Elddonet och tittat på de tre hundarna som vaktade penningkistorna nere under hålet i eken.
» Men du vet att soldaten han hade tagit alla pengarna, så där var bara den här kvar, och den tog jag! » Så öppnade sig det stolta renässans- slottet med sitt väldiga trapphus, där det var svalt och skumt och där allt man sa- de lät underligt och dubbelt.
» Och sen red jag p i den ena hunden till kungens slott och där var allting så stort, alla ord var dubbelt så stora som på andra ställen och i drottningens bodiar fick j a g tvätta min stjärt, och där hade hon en kolångflaska som var lika stor som vår mjölkkruka hemma i stan. » Märta fick äta med vid bordet, ingen frågade henne om hon ville eller ej.
Spill inte, spill inte, sade modern, och så spill- Ännu hade in- de hon i förskräckelsen.
gen sett det, men då tallriken togs bort, måste upptäckten komma.
Mamma, sade Märta, j a g kan inte sitta, det gör ont i min stjärt.
Modern rodnade, fadern rynkade pan- nan, men den snälla grevinnan mobilise- rade genast personalen, så att den lilla flickan fick inta resten av måltiden lig- gande i lämpligt läge bland mjuka kud- dar i rummet bredvid.
Och där somnade hon sen till alias obeskrivliga lättnad.
lekte med med hennes i huvuddukens vi- - - - — — — N hade — — — — M "
skulle betyda en oerhörd frigörelse för skolan att lösas från examenstvånget och helt få ägna sig At barnen.
Sedan Kommer den andra punkten.
Det är frågan om vad som skall göras just nu.
Den har för oss stått som det aktuella prohlemet och den avgörande frågan.
Vi fostran.
Det våldsamt intellektuella ar- har försökt att dela upp vår skola på två hetet passar inte i barndomen, det skall linjer, en examensfri och en examens- komma i ett senare skede.
Det nyligen linje.
Jag skulle gärna vilja berätta litet framkomna uppslaget om en jättefolkhög- om vira erfarenheter av den examensfria skola för ungdom tycker jag är intres- linjen från föregående år.
Vi hade då sant och jag skulle gärna vilja vara med några av våra allra mest begåvade ele- ver där, fyra pojkar med stora konstnär- om den.
För övrigt är förhållandena både i folk- liga intressen.
Vi gjorde upp en särskild skolan och Inroverken för närvarande så studieplan för dem, som framförallt om- tryckande, att det ä r fullständigt ofrån- fattade konst- och kulturhistoriska stu- komligt att något måste göras nu.
Det är dier.
De arbetade med sina uppgifter a. under teckningslärarens ledning och som med de mycket fula ansiktena.
Varje bl.
förändring måste bli en förändring till det var glädjande, riktigt gripande att se med vilken iver de kastade sig över det bättre.
Vad säga då de nya skolornas skapare dem.
Vi slopade inte andra ämnen, de läste språk, men med huvudvikten lagd och ledare?
på att tala och skriva.
De läste matema- F r ö k e n Ester Boman, förestandarinna tik men mycket mera praktiskt inriktad för Tyringe Helpension, Hindås, tyc- än studentexamens kurser.
De fick en ker att det tjänar mycket litet till att med god grund i de olika ämnena.
Men vi ord klargöra vad man vill i den omskriv- na frågan.
Huvudsaken är det man vill behövde inte anslå så många timmar till i praktiken.
Och därtill behövs framför- examensläsning och frigjorde på detta sätt tid till deras speciella studieintres- allt fria skolor.
Till detta har redan framhållits att de sen.
Det ä r min fasta övertygelse att fria skolorna under nuvarande system av dessa elever hade en så mycket större ekonomiska skäl endast komma att stå nytta av dessa anordningar att det helt öppna för ett litet fåtal av de häst situe- enkelt inte kan jämföras med en real- eller studentexamen.
rade.
Så har vi också kvar en examenslinje, oreståndarinnan för Anna-skolan i och det måste erkännas att det innebär en Stockholm, f röken Ester Edelstam, kompromiss.
Men som läget nu är, bl.
a. tycker det är svårt att yttra sig om skol- av ekonomiska skäl, vågar vi inte helt penningen innan man alls vet vad försla- övergå till den i varje fall psykologiskt get vilar på för ekonomiska beräkningar mest riktiga linjen.
Examenslinjen är av- och hon har svårt att tänka sig att det sedd för elever med begåvning för teo- skulle gå att genomföra.
retiska studier, som tänka sig att gå vi- Ifråga om examensväsendet understry- dare till akademiska studier eller liknan- ker fröken Edelstam kraftigt att det är de uppgifter.
Där blir det förstås att alldeles galet med dessa examina på sko- man går in under oket.
Men jag vill ut- lans alla olika stadier och att framförallt tryckligen understryka att man kan lägga realskoleexamen förrycker hela undervis- undervisningen betydligt friare också där, ningen.
Normalskolekompetensen borde genom att anpassa den efter barnens stå öppen också för pojkar.
Varför kan olika begåvning.
den inte införas i pojkläroverken i stället Den stora, stora svårigheten ä r emel- för realskoleexamen.
Det ä r en oförståe- ertid föräldrarna.
De ä r rädda att lig orättvisa att pojkarna inte skulle få barnen inte skall klara sig i konkur- den chansen - liksom flickorna: normal- rensen utan - examen.
Jag för min del skolekompetens utan examen men med ett inser att det ä r en större garanti för att giltigt avgångsbetyg.
man skall kunna göra en insats om man R e k t o r Per Sundberg, föreståndare för fått en fri och personlighetsutvecklande internat-samskolan vid Viggbyholm undervisning.
Många föräldrar går med har diskuterat Tidevarvets artikel till- på detta, men de vågar inte acceptera sammans med Viggbyholmsskolans övri- det för sina egna barn.
I grunden hänger ga lärare.
oerhört mycket på föräldrarna.
Men de - Jag skulle först vilja framhålla att skjuter så lätt skulden p i systemet.
jag, liksom de övriga lärarna här vid sko- lan, fullständigt accepterat den grund- E f t e r detta tillfråga vi även en repre- sentant för det organiserade samar- läggande syn på skolan och undervisnin- gen som kommit till uttryck i rektor Her- hetet mellan hemmen och skolan, nämli- gen professor IV.
Wernstedt, ordförande melins artikel, säger rektor Sundberg.
Vi ä r oerhört tacksamma för hennes inlägg i föreningen Hem och skola.
Professor Wernstedt tar upp det i ar- i denna fråga och är helt och hållet över- ens med henne i hennes uppfattning om tikeln skisserade förslaget till språkunder- visningens ordnande, som han anser vara betydelsen av att skolan befrias från exa- menstrycket.
Om man vill vidga skolans mycket riktigt just med hänsyn till att un- uppgift från enbart teoretisk undervisning dervisningen måste anpassas efter barnets till en verklig uppfostran måste i de allra olika utvecklingsstadier och mottagnings- flesta fall kursplan och examenstvång möjligheter.
Ifråga om examensläsningen ohjälpligt komma att skära sig och det framhåller professor Wernstedt, att det iust under övergångsåldern är viktigt att inte lägga denna särskilt hårda press på barnet, utan låta det i lugn och ro mogna.
Övergångsåldern ä r på allt sätt en käns- lig ålder, som fordrar skonsamhet både ifråga om själva tankearbetet och be- handlingen från lärarnas sida.
Att just under denna ålder utsätta barnen för sär- skilda ansträngningar i form av examens- jäkt och iproppande av kunskaper är så mycket värre.
Sakkunskapen har ordet om Den mäktiga skolan.
(Forts. fr. sid. 1. också i det stora hela med rektor Herme- lins synpunkter, men ställer sig tveksam till förslaget om skolpenningen och gillar inte helt den skisserade planen för språk- undervisningen.
i övergå så till en av dem som se- nast som en reformsträ- vare p i .skolans område, nämligen läro- Ce- verksadjunkten i Uppsala doktor Carl derblad: - Jag tycker ert program är alldeles utmärkt, svarar doktor Cederblad.
Upp- slaget med skolpenningen förefaller kan- ske litet originellt och människor kom- mer nog att stegra sig inför det.
Ingen är nöjd med förhållandena sådana de är, men kommer någon med ett konkret för- slag tycker man genast det ä r fantastiskt och omöjligt att genomföra i praktiken.
Men tänk så mycket svårt och krångligt som är genomfört i praktiken.
Jag tyc- ker det är mycket klokt tänkt.
Att undervisningen sedan måste rätta sig efter de olika utvecklingsperioderna i en människas liv finner jag vara en all- deles naturlig sak.
Just i tjuguårsåldern måste det komma ett nytt grepp in i u p p V framträtt finns också kretsar i det f. d. fientliga utlandet, som vilja göra gällande, att den tyska regeringen styr hän mot ett krig, därför att den inte tror sig kunna lösa de inre svårigheterna.
En sådan avsikt föreligger säkerligen inte.
(Stålhjälms- paraden t. ex. var nog i grund och bot- ten mera riktad mot Hitler än mot Frank- rike.)
Och om den förelåge - man skul- le inte lyckas därmed.
Det har lyckats generalsregeringen att på några månader förstöra Stresemanns verk, utlandets för- troende till Tyskland, det har lyckats den att isolera sitt land lika fullständigt som 1914.
Men vad som aldrig kommer att lyckas den, det är att entusiasmera ma- joriteten av tyska folket för ett nytt krig.
Miljoner tyskar vilja fred och inte re- vanche.
Miljoner tyskar sta inte bakom regeringen, då den har fräckheten utba- sunera sina militära önskemål som fol- kets vilja.
Rösterna från dessa miljoner höras för närvarande så tydligt ute i värl- den för allt det preussiska vapenskram- lets skull, men utlandet får inte glömma, att de finnas.
Helge Heerberger.
F Jag har den ganska bestämda uppfatt- ningen, säger professor Wernstedt, att skolan ä r bemängd med alldeles för myc- ket kunskapsstoff, som man borde skära ner i alla klasser och i alla skolor och att man till förmån for de stora samman- hangen kunde släppa massor av detaljer.
Den viktigaste uppgiften måste ju i alla fall vara att hos barnen uppöva iakttagel- seförmågan, vanan att tänka och reda sig själva, att arbeta självständigt, använda sitt eget förstånd och sina egna krafter.
Prövningen av kunskaperna borde kun- na ske på något annat s i t t än med exa- men, ungefär som nu i flickskolorna med ett avgångsbetyg och sedan med nya prov för de olika specialiteter som var och en vid ett senare stadium eventuellt vill välja.
En inträdesprövning till uni- versitet och högskolor borde kunna er- sitta studentexamen.
J a g säger detta, fast j a g är högskolelärare själv, slutar professor Wernstedt.
T i d e v a r v e t har slutligen vänt sig till två representanter för folkskoleundervis- ningen.
D:r G e r t i e Söderberg, rektor för Stockholms Högre folkskola för kvinnlig utbildning, håller med om att det vore lyckligare om man kunde få en skola utan examen, med längre tid och mera arbetsfrid.
Men rektor Söderberg tror för sin del att examenstrycket mindre ut- stralar från studentexamen än från för- äldrarnas håll, ty dessa vill i allmänhet ha en examen för sina barn.
De tror på examenskompetensen i konkurrensen.
Det är naturligtvis en sak som sammanhän- ger med det nuvarande läget på arbets- marknaden och märks också på tillström- ningen av elever till de högre skolorna, som blir mycket kraftigare under dåliga tider.
Man fortsätter då efter folkskolan med vad som står till buds.
Och där håller jag med om, säger rektor Söder- berg, att det vore bättre om det funnes mera att välja på, också någon skolform med examensfri kompetens.
Vad studentexamen beträffar, anser rektor Siiderberg att den lämpligen bor- de förläggas till universiteten - det bor- de j u kunna ordnas på något sätt, även om man inte så här p i rak arm riktigt kan säga hur.
det, att en mängd moment i denna kurs moment, som äro absolut nödvändiga i den allmänt medborgerliga bildning, de unga människor, vilka utan högre skol- bildning skola gå ut i det samhälleliga livet, oundgängligen behöva - dem kun- na de ej tillgodogöra sig vid 13 — 14 års ålder.
De måste få skolundervisning vid något mognare ålder för att äga för- mågan att tillägna sig en hel del nöd- vändiga kunskaper.
Ett lika viktigt skäl fur en förlängd skolplikt ä r ju också fostringssynpunkten.
De unga böra e j släppas just under de ar, då de som bäst behöva stå under skolans hägn.
Just nu skulle j u den behagliga tiden vara inne att öka skoltidens längd, om man ser det hela mot bakgrunden av det tragiska faktum, som heter ungdomsarbetslöshet.
Men så är det examensväsendet.
» Den morgondagens långsamt mördande skug- ga, som examenstrycket kastar in över varje dag i den växande ungdomens liv » talar Honorine Hermelin om i sin artikel i n:r 36 av Tidevarvet.
Ja, den skuggan skyggar även for folkskolebarnen - ty- värr.
När folkskolan blev bottenskola i egentligare mening än förr, hade man två vägar att gå för att skapa enhetsskolan.
Antingen skulle folkskolan sätta in betyd- ligt mer av plugg och drill än vad som var tjänligt för flertalet av dess elever för att duga som bottenskola för de jämfö- relsevis få, som efter 4 ä r eller efter 6 år skola övergå till realskolan, ty realsko- lan och gymnasiet skulle givetvis vara, som de voro, en genuin examensskola, där » man förstör hela dyrbara år för en enda dag », för att åter citera den nyss nämnda artikeln.
Eller också skulle man gå vidare på den väg, som den moderna folkskolan slagit in på, att med avprutning p i exa- mensförhör och standardprov försöka un- — visningens ram individualiseras och att Överläraren vid Gustaf Vasa folkskola i såväl undervisnings- som uppfostrings- Stockholm, fröken Frida Härner, gör föl- metoder söka följa de vägar, som barn- jande uttalande: psykologien anvisar.
Men då skulle ock- RADIKALA GRUPPENS SKOLPRO- så den högre skolans arbetsmetoder re- GRAM innehåller mänga tänkvärda formeras något i samma riktning för att saker.
Utan att ingå på den nya tanken få en verklig enhetsskola till stånd.
om skolpenning eller uttalandet om fria Undertecknad har emellertid förnum- skolor, jämnställda i fri tävlan med sta- mit mycket litet av detta senare villkors tens - det senare särskilt en sak, som uppfyllande.
Däremot har jag sett många det nog skulle vara åtskilligt att yttra prov på att folkskolan tyvärr faller un- om - vill undertecknad endast under- dan för examenstrycket uppifrån och sö- stryka två saker, i vilka jag tror, att folk- ker kompromissa.
Man inför förnuftiga- skollärarekåren i stort sett kan gå med re och mer ändamålsenliga arbeismetoder på programpunkterna.
Det ena är obli- för flertalet elever, under det att man gatorisk skolplikt i åtta år och det andra samtidigt anser sig behöva plugga och är inskränkning av examensväsendet.
drilla på ett sätt, som man egentligen Sverige har ju kortare skolplikt än själv fördömer, med dem, som skola över- många andra länder, och redan detta är gå till högre skola.
Så nog kastar exa- ju ett skäl till att utöka skoltiden.
För menstrycket sin skugga vitt ut och djupt ' dem, som arbeta i den obligatoriska ned till förfång för många, men till nytta 6-åriga folkskolan - och även i den 7- för ingen.
Ett radikalt skolprogram åriga på de få platser i landet, där den- måste reagera på den punkten.
na införts - de känna bättre än andra, hur väl man behövde 2 resp. 1 års längre skoltid.
Det var ju det, som doktor Ce- derblad vid sina bekanta undersökningar kraftigt framhöll, att stoffet ständigt ökas och ökas, men alltjämt skall det hela stoppas in i den 6-åriga skolans lärokurs.
Det är ej blott detta, att kursen sväller, så att tiden ej räcker till.
Det ä r också
