# ID: svediakorp-per3582
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1932
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,819
# sentences: 535
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Vad H Brünings fall.
har hänt?
Honorine Hermelin: Fiender bli bundsförvanter.
ERRIOT har n u bildat sin mini- stär ulan socialdemokraterna.
Av HELGE HEERBERGER.
Dessa fordrade alldeles för mycket, tyc- Ö v e r a l l t i Berlin, i fördubblat antal, Diktaturen Brüning — Hindenburg.
ker Dagens Nyheter, såsom nedskärning ser man små prydliga hakkors av krigskostnaderna till 1928 års nivå, Det kallades inte så men in facto blänka på rockuppslag och klänningsliv.
kontroll över bankerna med mera sådant.
har sedan en längre tid tillbaka diktatur Nazisterna känna sig redan som herrar, om Den franska socialismen ä r utpräglat varit rådande i Tyskland.
Diktaturen och med rätta.
Hitler står ante portas.
doktrinär anser D.N., ty så där långt kan Brüning-Hindenburg.
Man må ha haft på det kätterska Ännu har han inte hela makten i sin hand.
m man lyssnar med goda öron för- utkommer en bok ju ingen ärlig radikal gå.
Nej, nej O aldrig så mycket att invända mot många som hand- förlaget Natur och Kultur nimmer man lätt i frukt- och sy- Men snart.
Han har fått en hjälp, som men!
Det förstår man så väl.
.av dess åtgärder - så länge den bestod, renblomstiden en kör av ångest eller lar om hur undervisningen tages i helt han väl själv allra minst väntat sig.
Han INANSMINISTERN HAR I LAN- visste man dock, att Tyskland inte var barnslig veklagan.
Den stiger ur exa- annan tjänst än examens och inträdes- har fått hjälp av den man, som han själv DET har för vi veta ej vilken gång helt förlorat.
Och man hade orsak att menstidens och inträdesprovningarnas prövningens, som återför inte bara tan- och med honom hela världen betrak- hoppas, att den skulle bestå, tills den all- i ordningen upphävt sitt Cassandrarop, stängda rum.
Examensångesten byts ju ken, utan jämväl de handlingsskapande tade som nationalsocialisternas starkaste männa världssituationen ljusnade och den Hela svenska folket måste sänka sin lev- för de flesta i ett frenetiskt jubel, men krafterna känsla och fantasi till alla här- motståndare, och som han under valkam- nazistiska rågen därigenom av sig självt nadsstandard, alltså ned med tjänstemän- jublet ä r inte oblandat och dessutom så ligheter och möjligheter, som ligger inne- panjens dagar överöste med de grövsta sjönk tillhaka.
nens dyrtidstillägg.
En partivän till kort i jämförelse med vad som ligger slutna inom skoltidens årskurser.
beskyllningar - av rikspresidenten, ge- Men det blev inte så.
finansministern ville till och med göra bakom och framför.
Bakom så mycken Boken heter Uppfostran genom under- neralfältmarskalk von Hindenburg.
Just tack vare nödförordnings-politiken gällande att tack vare de höga lönerna dyrbar ungdomsålder mer eller mindre visning och är utgiven av fröken Ester Den 13:de mars var en glädjens dag var Brüning inte beroende av folket utan kunde statstjänarna dricka så mycket öl helt offrad åt död pluggläsning och repe- Boman, skapare och sedan 20 å r ledare för Tyskland.
Valet av Hindenburg be- av rikspresidenten.
Då Hindenburg un- på söndagarna.
varför riksdagen sänkte tition.
Och framför?
För det första en av den kända 8-klassiga flickskolan, Ty- tydde ju, att majoriteten av tyska folket dandrog honom sitt förtroende, måste index fyra enheter.
Samtidigt offentlig- onödigt stor trötthet.
Med den skall man ringe helpension vid Hindås.
hade sitt förnuft i behåll.
De politiska Brüning gå.
göra tidningarna de tre » stickchefernas » Fröken Boman har själv givit en utom- Sventyrarna voro slagna - Hindenburg, möta och gripa sig an med hårda upp- och Kreugeradministratörernas ersätt- gifter och ovissa möjligheter, som kräver ordentlig inledande översikt över sin sko-, symbolen för trygghet och lagbundenhet, Den första sprickan: förbudet ningsanspråk: Fjortontusen kr.
i månaden anspänning av alla krafter, främst andlig las arbetssätt, visar där hur tre grund- stod kvar på sin post.
Tysklands inre mot skyddsorganisationera.
tillsammans!!
Varjämte en av dem t. ex. initiativkraft.
förutsättningar ofrånkomligt betingar var- öde befann sig.
så föreföll det, vid en Det första tecknet t i l l att samförstån- begär ersättning för sina » expenser » (en Och de små tappra 10- och 12-åringar, indra: koncentrationsläsning (d.v.s. pe- ' gynnsam vändpunkt.
Inte långt därefter det mellan de båda statsmännen inte fin herre har expenser och ej utgifter) som genom inträdesprövningarnas skärs- riodvis stor och sammanhängande tids- inträffade något, som också var glädjan- längre var det bästa, visade sig efter upp- för tillfälligt uppehåll i Stockholm med eld erövrat sig plats i läroverkens eller upplåtelse, 10 — 14 timmar i veckan, åt de.
Hitlers borgarkrigsarmé förbjöds.
lösningen av S. A.-armén.
Hindenburg 2,000 kr.
i månaden, det vill såga om- realskolans första klasser, eller de ivriga ett ämne eller en ämnesgrupp), själv- Antingen detta förbud kunde konsekvent gav sitt bifall åt förbudet, men begärde, kring 70 kr.
på dag.
och målmedvetna seminaristerna är väl verksamhet och självstyrelse.
T y » ett genomföras eller inte - det var ända ett att Reichsbanner, socialdemokraternas Visst förstår man, att med ett bättre ändå grymt - eller olyckligt - ovetande mera aktivt, självverksamt arbetssätt möj- tecken till att man äntligen, äntligen gjor- skyddsorganisation, skulle undergå sam- måltidsdricka än klass två expenserna om vad det egentligen innebär, dessa liggöres genom koncentrationsläsningen.
de front mot statsfienden.
ma öde.
Han stödde sig härvid på mate- lätt överstiga sjuttio kr.
på dag, men fyra eller fem eller åtta års instängdhet Men koncentrationsläsning utan ändrat rial, som tillställts honom från extremt hö- borde ej hr Hamrin uppmana Sven dessa i en examensskola under årskursernas arbetssätt vore onaturlig och meningslös.
Den stora katastrofen var riks- gerhåll.
Inrikesminister Groener vägrade; herrar och deras vederlikar att sänka sin piska.
Självverksamhet under ansvar för sig presidentens verk.
I ett skarpt tal i riksdagen vände han sig levnadsstandard?
Det kunde förefalla som ett hån, om själv och andra framkallar självdisciplin. » mot Hitler-armens terror och klargjorde Glädjen blev likväl inte långvarig.
Även belysningen av det gemensamma BELÖNA VARAN- det inte vore så uppfriskande, att det just Redan resultatet av preussenvalen var omöjligheten av ett jämnställande av S.
(Forts. å sid. 3).
D e t sedvanliga ordens- i denna skolvärldens speciella prövotid ett bakslag.
Hitlers seger var större än A. och Reichsbanner.
Detta tal hade regnet har ägt rum med anledning av man fruktat.
Men överraskningen var i Groeners fall som riksvärnsminister till Majestätets namnsdag.
Utrikesministern alla fall inte fullständig - man visste ju, följd.
Riksvärnet förklarade, att herr kommer en gång att få serafimerringning att Hitler numera - sedan Bayern fått Groener inte längre hade dess förtroen- från Riddarholmskyrkans torn.
Flera stifta alltför intim bekantskap med Be- de.
I bakgrunden stod den makt- och hundrade herrar komma att i dessa friaren - hade sina starkaste trupper just äregirige general von Schleicher som en tryckta tider offra icke oväsentligt med i Preussen.
Och han nådde ingen full- hotande skugga.
Dunkla intriger, som pengar på att förskaffa sina i gröna.
blåa ständig majoritet, endast med centrums pågått redan sedan en längre tid tillbaka, eller svarta band dinglande kraschaner.
hjälp kan han på lagenlig väg nå makten kommo till allmänhetens kännedom.
Enklare folk får medaljer.
Dit höra A v SVEN STAL.
Stormsignal.
Men fastän det förspor- i Preussen.
även några förtjänta kvinnor.
D e få Det var bittert nog med preussenvalen, des, att Hindenburg var synnerligen miss- äsongbokslutet för Thalias diversehan- att taga det goda med det onda.
De fut- Så finns det Vasamedaljen.
quorum.
illis men den stora katastrofen kom från an- nöjd med Reichsbanner-aktionens utgång, del blir som vanligt magert och bro- tiga 18,000 kr.
som skiljer det ärliga upp- Den har dalat ner i synnerhet på den kot.
Hur var väl annat att vänta?
Trots såtet ifrån något som ser ut som det mot- nat hall.
Den tillkom inte genom något var det knappast ännu någon, som anade manliga sjukvårdspersonalen vid sinnes- en start som inbjöd till hälsosam konkur- satta, tror jag knappast äro mödan värda.
utslag av folkviljan.
Det var inte tyska regeringens snara fall.
Förmodligen inte sjukhusen.
Roligt att den manliga per- rens, föll den konstnärliga kurvan oro- En slik gärning blir långsamt rentvådd folket, inte tyska riksdagen, som störta- ens rikspresidenten själv.
Det förefaller, sonalen ä r så duktig i detta specifikt väckande nedåt, d.v.s. de konstnärliga och gör sitt till att man glömmer det som de Brüning.
Det var några oansvariga som om hans beslut fått fast form först kvinnliga yrke.
T y sjuksköterskor få just meriterna kommo fullständigt ur räknin- bevisligen är mycket gott för det mindre män bakom kulisserna, en grupp junkrar under de senaste veckorna, under hans gen och det föreföll som om de moraliska, goda.
inga medaljer.
Ekmanteatern inledde tävlan med full och generaler, åt vilka rikspresidenten lå- semester i Neudeck.
där de ostpreussiska rent samvetsbetonade värdena hade ska- EN NY MEDICINE HEDERSDOK- kats fram - och i deras dur gick melo- verksamhet på tre fronter.
» Änkan » blev nat sitt öra.
(Forts. å sid.
4.)
the bread winner för hela året, vilket TOR tillhörande näringsväsendet dien.
Oscarsteatern offrade tid, arbete, ar- säkerligen var direktionens mening att har Lunds universitet nyligen kreerat.
Hr.
tistisk energi, men allt förgäves.
Pjäser hon skulle bliva.
I mitt tycke fick denna mässigt sätt ett evenemang.
Renderingen D r a m a t i s k a teaterns ämbetsverk har Tornblad, restauratörföreningens ordfö- fungerat byråkratiskt korrekt.
Ama- som » 9 till 6 », » Statister, m.fl. andra föreställning sin konstnärliga stämpel av texten, med många av de enskilda roll- rande, är den nye doktorn.
Man förstår program orkade nätt och jämnt med pre- först i elfte timman, framförd på en ma- studierna, låg på ytan, var tekniskt upp- nuenserna av olika lönegrader ha d.?
och att Uppsala universitets lagrar, då det miärkvällen och deras livslängder voro tiné, dekorativt mer eller mindre hafsigt, arbetad till något säreget och främman- då glömt sina pensionsberättigade värdig- utnämnde en kokboksförfattarinna till mer eller mindre konstlade.
Förarbetet med fru Naima Wifstrand som Hanna de, men radioutsändningen avslöjade heter och hjälpt oss att glömma varda- Glawari.
Ekman var kavhes, men sam- hundradetals försuttna talmöjligheter, ny- gens tråk.
» En resa i natten, av den denna hederstitel, ej lämnat Lund någon till skilsmässan Brunius-Ekman blev di- rekt utkolporterat till dags- och vecko- spelet mellan dessa båda artister fick en ansinviter som totalt försvann vid åskå- norske romanpristagaren blev något av ro.
Det återstår att se vad Karolinska allmänheten tills sagda heterogena min- facetterad lyster, så som det endast kan dandets ögonfröjd.
Måhända de avsikt- en upplevelse, och - som den spelades institutet skall komma med.
niskomassa fattade ståndpunkt i målet.
ske när jämnbördiga, geniala artister spe- ligt förbigåtts?
Intrycket av Ekmanstea- av herrar Kåge och Alw -, fick framför a ut sina vapen mot varandra.
terns säsong blir, om man som jag nöd- allt första akten, i fängelset, en koncen- ANJUNKARE MANNBYS ANSÖ- Det är sällan lyckligt att inviga de utom- Denna episod blev i mitt tycke Ekman- vändigt vill att en teater skall ha ett » an- tration och en uttrycksfull knapphet i stående i affärernas privata liv, och öpp- KAN om resning är för 9:de gån- teaterns enda ärligt tillkomna konstsen- sikte », tämligen trasigt och härjat.
Inga röstbehandlingen, vilken man vid gud inte gen avslagen.
Mannby dömdes 1916 till na brev, kansliförhörsprotokoll och av- sation.
Helhetsintrycket av Ekmanteatern bestämda drag!
Samarbetet Lindberg — är bortskämd med på denna scen.
Sär- fyra månaders straffarbete för att han konterfejade skådespelerskekontrakt göra har varit hets, jäkt, stjärnspel och artis- Ekman har förefallit vara en konstnärlig skilt Gabriel Alws talprestation hör till obehörigen satt sig i besittning av en så- ytterst litet till för att stärka bandet mel- ternas betydelse utrubricerad med små el- tvekamp mellan den geniale intuitionisten det vackraste det gångna spelåret givit lan konstnärer och publik.
En okritisk dan hemlighet, vars uppenbarande för oss.
I » Majestät » hade Tora Teje sitt er stora bokstäver allt efter vars och ens och den torra belästheten och fliten.
allmänhet, ledd av samvetslösa kåsörer.
främmande makt kunde skada rikets för- önegrad.
Arbetstakten har varit feno- Komediteatern har fört en lugn tillvaro.
stora ögonblick.
Damerna Borgström och svar.
Resningsansökan stöder sig på den tog själv hand om vägskälen, vägde menal, resultaten egendomligt svaga I » Det fattas en man » och Sarments » De Schildknecht ha som vanligt framlevat sitt Ekman högt upp i skyn och lät motparten, uppgiften, att det på det hela taget e j förhållande till insatserna och det tyngsta vackraste ögonen i världen ha rent artis- liv i ostörd stillhet.
En konstnärlig revi- fanns några militära hemligheter å Brem- ohörd, men dömd efter sina synliga gär- (Forts. å sid.
4.)
' asset har chefen-aktören dragit själv.
Att ön.
Detta godtages tydligen icke av ningar tyngas ned i lä av vågens svartaste rätta allt på ett kort har aldrig varit för- tiskt givit scenen stabilitet.
Högsta domstolen, som visserligen med- skuggsida.
Den offentliga opinionen är enligt med god politik och blir det heller en folkgunstyttring och ingen hovrätt, den ger a t t det icke saknas omständigheter, hör till de skygglappstänkta tankarnas aldrig.
En scenens diktator födes inte som göra det i viss mån sannolikt att starka makt - alltså ingalunda enbart de vuxen sin uppgift över natten, därtill Mannby handlat av nyfikenhet och utan fordras det antingen en gudomlig.
opti- goda tankarnas.
avsikt att uppenbara hemligheten.
Men Slutet på Oscarsteaterns saga kan inte mistisk dumhet eller ett kallt beräknande därom har han ej förmått övertyga dom- huvud och en kall, obarmhärtig hand som betraktas som ett giltigt bokslut, arbetar- stolen.
na äro sina löner värda och har en di- når lika långt som det allseende ögat.
» En japansk tragedin var måleriskt, rektion givit sig in på affärer med teater, borde ledningen ifrån början lärt sig inse musikaliskt, koreografiskt och belysnings- - En bok - - - skolkurser och arbetsdisciplin.
- F — H DRA.
Vad sig i teaterriket tilldragit haver.
S F Veckovakten -
TIDEVARVET Från riksdagsläktaren.
Kroppsagan i folkskolan REDAKTIONSKOMMITTE: Elin W ä g n e r, Elisabeth Tamm, A d a N i l s son, H o n o r i n e H e r m e l i n.
Det REDAKTOR: C a r i n H e r m e l in.
Den 11 j u n i 1 9 3 2.
ANSVARIG UTGIVARE: A d a Nilsson.
Amnesti.
D e t grekiska ordet amnesteia be- D ä r a v amnesti, var- menas benådning från å d ö m t tyder glömska.
med straff.
Vi fortsätta v å r ledare från före- g å e n d e nummer.
Kilbom Hrr E n g b e r g och m. fl.
h a f å t t amnesti.
Hr E n g b e r g behövde ej gå till H ö g s t a domstolen.
Socialdemokraternas kraftiga protestmöte med anledning a v S v e a Hovrätts dom ö v e r honom hade å s y f t a d verkan.
O c h icke blott han utan även a n d r a f i n g o därige- nom s.k. nåd.
Resultatet är g l ä d j a n d e, men för- loppet är n å g o t underligt.
» N å d » ä r inte riktigt detsamma som » rätt ».
B ä g g e parter komma i en mindre an- ä r plenum lite då och då nu om och nätterna.
Långa dagarna föredragningslistor och lite hinner man för var gång.
Seminariefrågan tog nästan en hel dag, likaså Brommalaroverket, som nu skall bli verklighet, och arbetslöshets- anslaget.
När det s i är en sextio ären- den på listan och man inte hinner med mer än ett dussin för dagen, så går det ju trögt a n få slut p i det hela.
Ofta sta också bänkarna tomma, man kan inte säga att det blir någon större rusning till platserna när det i korridorerna ringer till votering en gång.
Nej, det är nog bäst a n vi fä resonera om mjölken nu.
och sedan släppa hem dem, för det syns att de längta hem till » gomman och grisen », där klövervallar- na stå gröna och äppelträden stå i blom.
Vårtriittheten får naturligtvis också göra sig gällande i riksdagen.
där det varit mera trassligt än på länge i vinter, p i grund av det statsfinansiella läget - ett uttryck som iterkommer i nästan alla dehatter.
Naturligtvis uteblev det heller icke på onsdagen vid debatten om statsanslaget till upplysningsarbetet f ö r freden.
Rege- ringen ville pruta ned anslaget, som förut varit 32,000 till 25,000 kronor.
Ett för- slag till avslag på det hela förelåg även.
Hr Utrikesministern, som talade i båda kamrarna, var villig gå med på 25,000 kronor, eftersom den nu församlade av- rustningskonferensen kunde beräknas komma i ett avgörande läge - men na- turligtvis underlät han icke att nämna det - statsfinansiella Inget.
Hr Holmgren rände sig till hr Widell genäm d a g e r, b å d e den d ö m a n d e o c h (som yrkat avslag på alltsammans med den dömda.
Men hur skulle det bli- motivering att någon fredsupplysning inte behövs i Sverige, där vi äro fredsvänner vit annars?
D ä r ä r frågan!
allihop) och påminde om att det inte D e t är s k a d a, a t t vi s a k n a r en är nog med att önska fred.
Man miste T e g n é r, som med en » S v e a » efter också studera frågorna om huru man skall bära sig åt för att skopa fred.
Det modern anpassning kunde f å tiden behövs upplysning om huru tullskrankor- a t t lyssna.
E l l e r en reformator - na verka och många andra sådana frå- en reformator, inte en politiker - gor.
Anledningen till det statsfinansiella läget ligger just i den politiska osäker- som kunde s a m l a skarorna, s a m l a heten.
Därför borde det nuvarande stats- dem just nu.
Just inför depres- finansiella läget vara en anledning att öka sionen.
I n f ö r valen.
V i behöva a l l a anslaget.
Hr Lindhagen tyckte att riksdagen sila- en s o r t s amnesti - inte bara h r E n g - de mygg och svalde kameler, d i den b e r g - men det ä r ej nog.
O c h den nyss beviljat ett anslag av 270,000 kro- nor till Skarpskyttarna och 50,000 kronor domstol, som s t å r ö v e r b å d e H ö g s t a till Landsstormen, men nu önskade pruta domstolen och Kungl.
M a j: t, en an- ned fredsanslaget från 32,000 till 25,000 nan värld o c h kommande släkten, h a kronor - och hr Widell till ingenting.
När hr Widell talar om » den sorgligt s ä k e r t ingen möjlighet att ge amne- ryktbara Svenska Freds- och Skiljedoms- sti å t v å r tids politiska liv, som ä r föreningen » så kan jag tala om att i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, särskilt upprörande ett valår.
Ty, där talar man om » den sorgligt ryktbara följderna av v å r a handlingar o c h v å r hr Widell,.
Fröken Hesselgren förklarade att hon förslappade rättskänsla k a n ej und- inte tänkte försöka göra de tomma bän- vikas.
D e komma?
O c h komma karna rörda, men ville understryka att snart!
för att något skall kunna uträttas i Ge- nève, miste Nationernas Förbund ha den allmänna opinionen med sig, och denna opinion, som Nationernas Förbund vädjat till folket och till kvinnorna att skapa överallt i världen, den kan man endast få fram genom upplysningsarbete om vad Nationernas Förbund gör.
Ett sådant upplysningsarbete bedrives bl.
a. vid Nor- diska Folkhögskolan i Genève dit sti- pendiater skulle skickas.
Sen kom h r Hammarskjöld, Hjalmar: Här behövs ingen upplysning.
Det skulle i så fall vara upplysning om följderna av försvarslöshet.
En sådan upplysnings- verksamhet som här ä r fråga om anser jag vara skadlig, d3 den försvagar käns- lan för plikterna mot fäderneslandet.
Skulle herrarna med jämnmod kunna tänka sig ett avrustat Finland?
Här hör- des hr Lindhagen ropa: Än Tyskland då?!
Som hr Hammarskjöld sagt att han eventuellt skulle kunnat gå med på ett an- slag för fredsupplysning i andra länder påpekade h r Johansson-Dahr att bland de organisationer som skulle komma i åtnju- tande av det diskuterade anslaget fanns flera som arbetade för internationell upp- lysning, t. ex. Internaionella Kvinnoför- bundet för Fred och Frihet.
Hr Nerman ville inte vara med om sådan dimbildning som det fredsarbete vilket bedrives nu.
Han kan inte gå med på något annat, än att det måste bli värre innan det kan bli bättre.
Han trodde inte att det gagnade fredsarbetet att skicka sådana delegater till Genève, som äro så trogna mot det gamla.
(Adress: Hammarskjöld?)
Han ämnade rösta mot förslaget.
Det var ganska spännande vid rösträk- ningen och när resultatet tillkännagavs, 53 röster mot och 52 för anslaget, hördes hr Lindhagens stämma över kammaren: Det var Nermans röst!
Som Andra kommaren beslutat gå med på anslaget och kamrarna således fattat olika beslut går frågan till gemensam om- röstning.
Så hr Nerman kan ju hinna sova på saken.
P i måndag diskuterade man väpnade Socialdemokraterna ha väckt en motion med begäran om undersökning om huru härmed förhåller sig.
Man och man emellan kallas ärendet rätt och slätt Munckska kåren.
Högern var i allra högsta grad emot en sådan undersökning, som skulle förhindra tillkomsten av väg- nade kårer.
Talets klingor skiftades skarpt mellan hrr Stendahl och Nylander på den ena sidan och hrr Möller och Branting på den andra.
Det hjälpte inte att hrr Stendahl och Nylander stredo emot - det blir en utredning ändå.
kårer.
E l s a Svarfengren.
Ungdomen?
militärövningar.
I samband med frågan om den hotan- de militariseringen av ungdomen och som en komplettering av referatet i n:r 20 av Tidevarvet över fru Frida Hagens föredrag i Stockholmskretsen av Interna- tionella Kvinnoförbundet för fred och fri- het, erinras om Skånedistriktets av Sven- ska freds- och skiljedomsföreningen ut- talande vid dess årsmöte i vår.
I reso- lutionen uttalas fredsvännernas djupa be- klagande av det militära fostringsarbete, landstormen och de frivilliga skytteför- eningarna utföra bland omogen ungdom i skolor och läroverk - ett fostringsar- hete, som icke kan gagna vare sig de ungas egen personlighetsutveckling eller fredens sak i världen.
Det är vår abso- luta mening, heter det, att detta arbete, som i själva verket står i strid med det syfte de lagstiftande myndigheterna otvi- velaktigt avsågo, då skjutövningar och militära övningar borttogos från lärover- kens arbetsschema, hör förhindras.
En- ligt vår mening bör riksdagen som vill- kor för statsanslags beviljande - om över huvud taget statsanslag skall givas till landsform och skytteförbund - stipu- lera, att verksamheten icke må omfatta ungdom under värnpliktsåldern.
ännu en gång.
tockholms folkskollärare synas vilja besvara Svenska Fattig- och barna- » vårdsförbundets förslag att ta bort kroppsagan ur folkskolan med nej », skri- ver Tidevarvet.
Det ä r sant, att ditåt pekar kollegiebesluten.
» Det förefaller förvånande att en så framstbende lärar- kår skulle tillerkänna agan effektivitet som uppfostringsmedel ... » Slutsatsen att de som röstat nej skulle tillerkänna kroppsagan effektivitet som uppfostrings- medel äger i varje fall ej allmängiltighet.
Tvärtom ha vi ganska allmänt stor mot- vilja mot att använda kroppsaga och hysa ingen tilltro på dess effektivitet som upp- fostringsmedel på längre sikt.
Men - det finns fall, som icke ä r oviktiga.
där den kan vara effektiv på annat sätt, vil- ket jag ber få lite närmare utveckla.
I folkskolan ha vi i normalklasserna » problembarn » av varjehanda slag.
Bland dem kan finnas, för att ta ett par exem- pel, hållningslösa barn och hänsynslösa härskarnaturer, som kunna utöva ett myc- ket dåligt inflytande på kamraterna, pli- ga på outhärdligt sätt svagare kamrater o.s.v.
Kroppslig aga kan i sådant fall vara en acceptabel nödfallsutväg till de övriga barnens skydd.
Jag känner fall, där sådan haft önskad effekt.
Det förut- sättes naturligtvis att läraren först över- väger huruvida agan kan lända till all- varligt men för den bestraffade.
- Vi ha däremot ej Iiroverkens möjlighet att re- legera.
Element med sådant skadligt inflytande på kamraterna kunna i en del fall bli överförda till uppfostringsanstalter eller hem för psykopater.
Sådant tar alltid en viss tid.
Och många svårfostrade ele- ment miste naturligtvis få stanna kvar folkskolans normalklasser.
Därmed kommer jag till den verkligt svaga punk- ' en i folkskolans uppfostringsarhete: vi ha alldeles för små och för få möjlighe- ter till lämplig och effektiv fostran av » problembarn » (eller psykopater eller vil- ken benämning man vill använda).
Det finns en rad önskemål.
Vi skulle behöva rådfrågningsbyråer (nervkliniker) med skolad och erfaren ledning (läkare, pe- dagoger, » sociala kuratorer »), där dels barnen skulle behandlas, dels råd lämnas till föräldrar och lärare om barnens be- handling.
Flera psykopathem borde fin- nas än som nu ä r förhållandet, defekter- ra ha ju ofta sin grund i miljöförhållan- den.
Seminarieutbildningen borde ge mera insikt i ämnet barnpsykologi.
Ytter- ligare önskemil: mindre antal barn i klas- serna.
Alltså: tanken skroppsagan bort ur folkskolan! » har fler anhängare inom folkskolan än man skulle antaga av det allmänna nej-röstandet att döma.
Många tro, att det blott är en tidsfråga, när den enligt bestämmelserna kommer att alldeles bortskaffas.
Synpunkten still kamraternas skydd, talar dock för att den enligt be- stämmelserna kan tillåtas - än s i länge, tills hjälpmedel i stil med ovan föreslagna givits oss.
Ovanstående kan sägas vara ett sam- mandrag av flera diskussionsinlägg vid ett folkskolkollegiums behandling av frå- gan om kroppsaga.
Det anger också or- saken till att många, som önska kropps- agan bort ur folkskolan, denna gång dock röstade nej.
S.L. » S
Faran av hem- Fiender bli Aldrig bundsförvanter.
bygdskunskap.
m e r a Av krig.
- (F o r t s.
fr. sid. 1).
klassarbetets betydelse ur socialsolidarisk KLARA JOHANSON.
D e t sägs att Skåne ämnar trotsa biskop Stadeners böndagsplakat och förhålla sig neutralt vid det väldiga i november.
D e trehundraårsjubileet historiskt-patriotiska skälen till denna hållning l i t e r sig inte vederläggas: Gustaf II Adolf uppnådde aldrig förmå- nen att regera över Skåne, han var tvärt- om en tid enligt krigskonvenansen Skå- nes blodiga fiende.
Likgiltighet för en utländsk monark och lojalitet mot ens egen Kristian I V synes tillhopa ganska vackert motivera den beramade strej- ken.
Svenskarna fattar naturligtvis inte detta.
D e har aldrig frågat efter de erövrade provinsernas själsliv.
T a s det för givet att man m i s t e vara karaktärs- lös för att man har råkat bli erövrad?
A nej, sådant folk som skåningarna och deras närmsta fränder, vi sydhallännin- gar, orkar motstå nationell assimilering i åtskilligt fler sekler än som har för- lupit sedan fredskonferensen i Roskilde.
Så länge vi inte anställer väpnat uppror borde vår särart värderas som ett väl- kommet pittoreskt element i det standar- diserade rikslevernet.
En gång, en enda gång, har j a g njutit inbillningen att vi var välsedda av seg- rarnationen.
Det skedde en februarief- termiddag under tungt svartgrå himmel, den enda bakgrund mot vilken svenska flaggans färger tar sig lyckade ut.
Och flaggorna var uppe den dagen.
J a g stod på Nybroplan och såg en lång kavalle- riparad i högsta glans dra uppåt Strand- vägen, medan den ridande orkestern blåste Finska rytteriets marsch med en jublande kläm som om det eleganta tå- get vände åter från en härlig Victoria.
D ä r stod j a g och kände mig som fest- föremål, förvirrad, gripen, ödmjuk, hög- färdig.
Det var nämligen tvåhundra- femtiårsminnet av Roskildefreden (» den förmånligaste Sverige någonsin slutit,, säger artiga historiker) som or- sakade all denna gala och glädje.
Att vara erövrad förnams i den stun- den som en oerhörd utmärkelse.
Man fann sig plötsligt stormförtjust över att ha vunnit oss, och vi gällde i ögonblic- ket närapå (liksom numera Tändsticks- bolaget och L.
M. Ericsson) för Svea rikes kronjuveler.
Dagen efter återgicks till ordningen.
D i kunde vi.
nedsjunkna till vår van- liga nivå, i ro besinna att inte absolut alla svenskar hade ryckts med av hyll- ningsyran.
Stockholms dåvarande borg- mästare, en man som ogärna gick med hopen, hade framlagt ett jubileumspro- gram i rakt motsatt anda.
Han före- slog att vi, enligt rättfärdighetens och anständighetens hud, skulle lämnas till- baka till Danmark!
Projektet kunde inte undgå att såra synpunkt ä r av största intresse.
För övrigt berättar boken genom ve- derbörande lärare vid Hindås, i redigering av fröken Elsa Busck - om hur olika områden inom olika kurser planlagts och genomarbetats, så som endast kan ske då alla krafter, all håg och allt intresse kom- ner med i spelet.
Den berättar om » sam- manläsning » av olika ämnen i ett mångtal kombinationer, t. ex. av svenska, geografi, historia och kristendom vid behandling av ämnet egypter, babyloner, assyrier i 4:de klass (7:de skolåret) eller i 5:te klassens nedeltidskurs.
Man får också lust att tala om » sam- manläsning » av olika tidsepoker och av teori och praktik.
T y man får en stark känsla av hur luften från den närvarande tidens liv, händelser och uppgifter alltid får blåsa in över och g e liv åt gångna Propagandakort tider och å t de teoretiska studierna.
av E. V. Fågelbärj.
Den klara och påtagliga framställnin- gen, den generösa och detaljerade hän- oss: ingen svensk hade förut så ohöljt proklamerat vår umbärlighet.
Sannolikt var det dock inte så kärlekslöst menat som vi trodde.
Hade donatorn hållit oss för skräp skulle han knappast ha velat använda oss till nationell minnes- gåva på en så stor märkesdag.
Det kan också vara möjligt att han ansåg sig tillmötesgå vår heta önskan.
Självklart har det ofta hänt oss, när vi med många och skrymmande inköp steg på färjan i Köpenhamn, att betänka hur angenämt det vore om inga tullsnokar lurade på den motsatta kusten.
Men smugglingen har j u på det hela taget gått ledigt och smärtfritt, s i att inte behöver tullen vålla politiska omstörtnin- gar.
Och då vet j a g ingen anledning för oss till återförening med danska ri- ket.
Sörensen står oss till väsen och se- der långt mera fjärran än Svenson.
Man har anfört som bevis för vår full- ständiga sammansmältning med Svenson att vi har glömt vår tidigare historia och troskyldigt servilt anammat Sveriges hävder som vår egen krönika.
J a den- na från vetenskaplig och etisk synpunkt lika anstötliga förvridning var det givna resultatet av en skolagitation som in- präglade i släktled efter släktled av de erövrade provinsernas värnlösa barn en normaliserad svenskhistoria där deras nejder flyktigt skymtade som temporära offer för de falska » jutarna ».
Men det tör ha blivit mindre lätt att vilseleda oss alltsedan det nya skoläm- net hembygdskunskap kom i svang.
D ä r g å r det inte längre att smussla undan eller halka över våra verkliga öden och omständigheter.
Minnena blir oss lika intressanta och kära vare sig de ä r fär- gade danskt eller svenskt.
Hembygds- kunskap har den farliga tendensen att åskddliggöra vilka artificiella och tillfäl- liga inrättningar nationerna i själva ver- ket är.
Och fastän vi nu har alla världs- liga affärer i kompani med svenskarna höves det oss att modest avstå från den alltför nitiskt erbjudna delaktigheten i deras gloriösa förtid.
Vad Gustaf Adolf beträffar visar pro- blemet en annan fas.
Fjäskigt vore det j u om skåningarna gjorde sig jubelbe- svär för en utrikisk suverän, vilken dess- utom i deras bygdeannaler uppträder som härjare.
Men de skulle med fullt bevarad självaktning kunna festtala på Lützendagen över en storståtlig inter- nationell figur, en varaktig berömdhet av första rang.
Varken Stockholm eller Kristian IV behövde alls komma på ta- peten.
I varje fall bör vi erövrade aldrig för- summa att p å förekommen anledning chockera svenskarna med påminnelse om vårt fria förhållande till deras natio- nella helgedomar.
Sagan om muren och murbräckan.
D e t var en gång ett rike med en stor mur omkring, men det var inte Ki- na.
Innanför befunno sig de som byggt upp riket och muren, utanför befunno sig deras systrar.
Somliga av dessa togo på sig ett ljuvligt leende.
gingo fram och klappade på porten.
En lucka öppnades och en väktares öga blev synligt, det en- da han hade stackars man.
- Det ä r vi kvinnor som kommer, sade de som stodo utanför.
Om ni släpper in oss i ert oef- terhärmliga, underbara rike, så ska vi bli tacksamma i hela vårt liv.
- Men kan n i lova att inte fingra pil v i r a sinnrika anordningar?
frågade väk- taren.
- O j a, sade de, vi ska inte ens fråga er hur de ä r hopsatta!
Vi ska Sara ta emot vad de producerar At OSS och för- resten ska vi klä oss fina och roa oss.
- Men ni ä r så många, sade väktaren.
O nej då, vi sanna kvinnor ä r inte så många som ni tror.
Vi ä r just lagom många.
Och när vi kommit in, så smäl- ler ni bara hastigt igen dörren och stänger er lucka och låtsas inte höra om några av våra elaka systrar skulle vilja följa med, sade de.
Men när alla de snälla kommit in, dund- rade de elaka så länge på porten, att väk- taren icke fick ro vid sin grogg och måste öppna luckan för att tysta på dem.
Men innan han fick fram ett ord, ropade de gällt och trotsigt: släpp in oss allihop, varenda en och medsamma, väktare!
Då sade väktaren: aldrig!
Vi kan inte försörja er!
Men de sade: väktare, vi ska arbeta och försörja oss själva.
Vi ska hjälpa er att driva er verksamhet, vi ska hjälpa er att hålla era hjul i gång.
- Det behövs inte, sade väktaren, vi är redan för många själva.
Och dess- utom ä r nu ni fur klent begåvade.
Ni står på barnets stadium, det gör det- samma hur gamla n i är!
Detta förtröt dem att höra, s å att de började ordväxling med viktaren: men det kan inte vara sant, väktare, sade de, vi ä r födda av +amma moders sköte och har samma fader som ni, fast vi så tidigt blev satta utanför muren.
Vi har precis samma arvsanlag som ni, det finns inte ett enda av dem n i har, som vi inte har, vi har bara en kromosom mer än ni, och det är väl ändå inget skäl för att vi ska stå utanför.
Men väktaren näpste dem och sade: jo, ty den där kromosomen förändrar verkan av alla dem som ni ärvt av vår fader, och gör att de vila hos er, tills de uppstå igen till utslagsgivande arvs- faktorer hos era söner, om ni har några.
D 3 förstodo de som voro utanför, att de som voro innanför, så länge det gäll- de att gräla, alltid skulle få övertaget och lyckas vända sitt minus i företräden.
Så de nämnde ingenting om att han var enögd utan drogo bort från porten, s i långt att de icke mera kunde höra väk- taren skratta.
- Sedan beslöto de hålla krigsråd.
kan ju inte fortgå så här, sade - Det de, det ä r varken bra för dem eller oss.
Men vad ska vi göra.
Det kom många olika förslag.
Vi kan hygga upp vår egen stad, s å lik deras som möjligt.
Men vad ä r det för roligt?
Vi kan underkasta oss som de andra gjort.
Men hu, så odrägligt det vore.
Vi kan försöka forcera porten, över- raska dem och ta deras platser vid ma- skineriet medan de sover!
Vid detta förslag uppstod oenighet.
Somliga tyckte det var ett bra förslag, om man förmått utföra det.
Andra tyckte att det kanske var görligt, men inte bra.
Medan de tvistade, kom en av deras saknade spejare fram ur murens skugga.
Hon hade osedd tagit sig tillbaka över muren och sade: Vi kan klättra över mu- ren, för det har j a g gjort.
Vi kan också sköta alla deras hjul, för j a g har nu fing- rat på så många spakar och skruvar och ordningar som finns.
Och de har inte gått sönder för det!
- Låt oss göra det d i!
ropade som- liga!
- Nej, sade andra, det blir bara fjasko.
Säg spejare, har du uppfunnit en enda maskin själv då?
- Nej, sade hon, där ä r för många maskiner allaredan, vad skulle det tjäna till.
- Men det kunde väl göras sådana som ä r fullkomligare än de fullkomligaste som nu finns, sade några, och det kan inte vi.
- Det kan ändå inte göras någon som ä r så fullkomlig som ett människobarn, sade en annan.
Men ett människobarn behöver verk- tyg!
Så tvistade de länge och sökte skrikan- de tysta varandra.
Men då kom n som tidigare sluppit in som snäll och sann till- baka, flämtande och riven.
- Sluta upp att tvista, om ni skulle kunna eller inte kunna sköta hela eller halva maskineriet därinne, ropade hon.
Det går så dåligt som det går, så de vet inte råd själva.
De sitter där vakna nu om natten och funderar ut alla möjliga planer, planer på fem Ar och på tusen Ar och bra planer och dåliga, allt efter som de ä r snillrika och dumma till.
Men in- gen plan tar oss med i räkningen, och ingen plan går ut p i att riva ner muren.
Men j a g tror, att det ä r den som ä r felet.
Därför att den finns, kan staden inte ut- veckla sig annat än uppåt som skyskra- pa, bort från jorden.
Därför kan de heller inte finna på annat mot arbetslös- het än arbetsersättande maskiner.
Mu- ren ska bort!
Låt oss göra oss en mur- bräcka.
oss - J a, sade de, låt oss göra en murbräcka.
Och nu ä r sagan slut, ty längre har in- te historien kommit.
Devinez.
visningen till lämplig litteratur och an- dra hjälpkällor ä r inspirerande - knap- past kan väl något lärarhjärta undgå att genomilas av impulser till nya eller för- nyade försök att finna väg in till under- visningens kärna och hemlighet: att lära för livet och fostras för livet genom att dricka djupt ur det som ä r av levande intresse just i dag, det som därför utfår största möjliga ansträngning, arbete, Övervinnelse just i dag.
Boken bör bli hälsad välkommen i olika från seminarier- undervisningsvärldar nas och universitetens pedagogiska under- visning till folkskolan.
Folkskolan har ju särskilt trumf på hand därför att kon- centrations- och sammanläsningsarbete går lätt att genomföra, d i samma lärare har undervisningen i alla eller flera äm- nen.
På många ställen i vårt land har det ju också visat sig att även med nuva- rande kursplan inom folkskolan genom in- tresserade lärare och intresserad ledning mycket nytt skapas just med utgångs- punkt i koncentrationsläsning, självverk- samhet och självstyrelse.
Där har verk- ligheten visat att vad Hindis-boken hand- lar om o c h vill uppmuntra till, inte bara ä r möjligt inom rikemans internatskolor.
Men lika viktigt ä r att de fria skolor, där skapande initiativ djärvast kan få göra sig gällande, bli tillgängliga för var mans barn, s å som nu examensskolorna ä r det.
Inom examensskolan härskar j u ännu oinskränkt de fiender till lärare och lär- jungar, som Hindås-skolans anda och riktning vill förvandla till bundsförvan- ter: övermäktiga kurser, ämnessplittring.
fusk, » det-minsta-möjliga » - moralen inför dagens mångfald av läxuppgifter.
Skall examensskolans onda kunna sprängas bort, måste en mäktig inspira- tion om något annat och hållbarare gripa föräldrar och lärare, gripa den allmänna opinionen, som lär kunna betvinga riks- dagen.
Ett bidrag till en sådan inspira- tion ä r Hindas-skolans bok.
- Uppfostran genom undervisning.
T v å decenniers försöksarhete på Helpensio- nen Tyringe, Hindås, av Ester Boman.
Natur och Kultur.
8: 50.
Amerikansk ungdom skriver till Genève.
D en amerikanska delegaten vid ned- rustningskonferensen d:r Emma Vooley inviterade nyligen pressrepresen- tanter i Genève till att se de staplar av brev, åtföljda av insamlade namnunder- skrifter, eller sända av möten, korpora- tioner och enskilda, telegram och kort, som hon mottagit i anledning av konfe- rensen.
1,800 brev hade hon fatt.
Hon valde ut och läste upp en del ty- piska brev från såväl dem som skrevo på uppdrag av tusenden och hundratusen- den som från den 8-åriga skolflickan och 12-åriga pojken, vilka senare frankt bådo henne att skynda p i konferensen » så att äntligen något bleve färdigt,.
Själv ansåg hon att man kunde anse breven som bevis för den studerande ungdomens, kyrkosamfundens och de breda lagrens verkliga stora intresse för konferensen.
Alan skulle önska att samma iver för- spordes från den amerikanska delegatio- nen själv under kommittéarbetet i ned- rustningskonferensen, men där ä r den svårare att upptäcka.
— Anna T.
Nilsson.
Brünings fall.
tern i London, von Neurath, undantagen) inte medföra några andra kvalifikationer än sina adliga namn och sitt rattroget reaktionära sinnelag.
Då den nya rege- ringen.
trots nationalsocialisternas utlova- de tolerering (pris: upphiivande av S.A.- förbudet) inte har några utsikter att be- st$ inför riksdagen.
har den inte alls brytt sig om att presentera sig för denna.
I stället blir det riksdagsupplösning och ny- val i slutet av juli.
(F o r t s.
fr. sid.
1.)
junkrarna, som sågo sina intressen hotade av den senaste, förestående nödförord- ningen, lyckades vinna inflytande över ho- nom.
Vid sin återkomst till Berlin, ford- rade Hindenburg av Brüning en skarp kurssvängning åt höger i inrikespolitiskt hänseende.
DA Brüning vägrade, lät Ett adligt övergångskabinett Hindenburg honom falla.
innan nazisterna makten.
få Detta hände mandagen den 30:de maj.
Ansvaret för denna svarta dag i Tysk- Regeringen von Papen kallar sig för ett lands och Europas historia vilar på Hin- nationellt koncentrationskahinett.
Man denburg.
frågar sig förgäves, vad det egentligen är som koncentreras.
Alla medlemmarna Hindenburgs nitton miljoner väl- rekryteras från partier, som inte längre ha någon betydelse.
DA ä r heteckningen jare ha svikits.
övergångskahinett nog mera träffande.
I och med det ödesdigra steg han nu Men vadan denna övergång?
Varför har tagit, har Hindenburg svikit de förhopp- man inte låtit nationalsocialisterna ta an- ningar, som hans nitton millioner väljare svaret med detsamma då man i alla fäste vid honom.
» Er hat Euch die Treue fall beslutit att frivilligt ge efter för dem?
gehalten - nun müsst Ihr sie ihm auch Naturligtvis - själva vilja de helst vänta halten.
- hette det i valplakaten för Hin- litet till - tills den nya riksdagen blivit denburg.
Nu vet man, att hans gamla till, där de hoppas få full majoritet - vänner, junkrarna och generalerna, trots tills konferensen i Laiisanne ä r överstö- allt stodo hans hjärta närmare än tyska kad, så att de inte kunna göras ansvariga folket.
för ett misslyckande.
Alen var det nöd- Brüning går.
En herr von Papen kom- vändigt att göra dem denna tjänst?
Eller mer.
vågade man inte dra konsekvensen ur Brünings utrikespolitik, med dess av- den situation man själv skapat?
, L ä g e t ståndstagande.
från den stresemannska hade varit bra mycket klarare, om detta försoningslinjen, kan inte skarpt nog kri- adliga övergångskabinett aldrig blivit till.
tiseras.
Hans nödförordningar inneburo ofta hårda sociala orättvisor.
Men han Tyskland står nu inför årets var trots allt en statsman av format.
Hans fjärde stora val.
uppsåt var ärligt, aldrig fördunklat av några partiintressen.
Under hans led- T r e upphetsande val har tyska folket ning har Tyskland under två stormiga Ar bevarats från kaos.
Då rodret n u slitits redan bakom sig detta år.
Nu återstår ur hans hand, lämnas rikets skepp vind ett fjärde.
Den politiska spänningen för väg.
Det vet alla sansade tyskar.
Det kommer att stiga till en ännu oanad grad.
vet hela det övriga Europa.
Hur har Hur kommer resultatet att bli?
S.A.- förbudet står inför sitt omedelbara upp- Hindenburg kunnat glömma det?
Hindenburg har kallat en herr von Pa- hävande.
Hitlers terror-propaganda kom- mer inte att stöta på några som helst hin- pen till Brünings efterträdare.
I sitt radiotal kort före presidentvalen der.
Hur skulle resultatet kunna bli annat betonade Hindenburg sin ställning ovan än katastrofalt?
Kanske en liten del av partierna och niidvändigheten av ett sam- de mera socialt inställda nazisterna studsa lande av alla nationella krafter, som verk- inför partiets tolererande av baronkabi- ligen ville det allmännas väl, vilket läger nettet, som har så absolut ingenting med de än tillhörde.
Det tycks han nu ha socialism att göra - men hos den stora » glömt.
Han tycks nu vara av den upp- massan, som nu tror sig stå inför sina fattningen, att nationella ' krafter endast förhoppningars uppfyllelse, kommer upp- vaknandet inte att ske så snabbt.
Sedan äro tillfinnandes på högerhåll.
kommer det nog, så småningom, när man hur det g å r med alla de vackra löf- är förbittrat på herr ser.
tena.
Men innan dess kan fascismen ha von Papen.
hunnit befästa sin makt sa-pass, att den Vem ä r denne herr von Papen?
Han kan g e blanka fan i massornas vilja.
Med var från krigsutbrottet till slutet av 1915 vilka medel den ämnar befästa sin makt, militärattaché i U.S.A., och skötte denna det vet man ju.
Man har bevittnat ter- sin uppgift på ett för förhållandet mellan rorn på landsbygden, man har i dagarna de båda nationerna så föga gynnsamt bevittnat de i sin råhet otroliga slags- sätt, att han till sist mycket hastigt hem- målsscenerna i lantdagen.
De nitton millioner tyskar, som återval- kallades.
Sedan dess har han inte utmärkt sig varken i positivt eller negativt hän- de Hindenburg.
stå inte bakom hans se- seende.
Orsaken till att Hindenburgs och naste handling.
D e kunna inte göras an- hans rådgivares val föll just på herr von svariga för den.
Brüning störtades tvärt Papen, torde närmast ha varit den, att emot deras önskan och vilja.
Om Hitler man hoppades, att hans egenskap av nu kommer till makten, så har det inte centrumman skulle förmå detta parti att skett på legitim väg, utan genom lönn- tolerera den nya regeringen.
Härvid liga intriger.
Det sansade Tyskland har gjorde man dock upp räkningen utan Sitt förnuft i behåll nu likaväl som för tre värden.
Centrum, förbittrat över Brü- månader sedan.
Det har trängts undan nings störtande, uteslöt von Papen ur par- med våld.
Det kommer inte att vika för tiet och har i dagarna i mycket skarpa detta våld, utan att kämpa för sin rätt - ordalag tagit avstånd från hans regering.
om med utsikt tilll framgång, ä r däremot Till sina medarbetare har herr von Pa- omöjligt att förutspå.
pen kallat en skara baroner, vilka (minis- Helge Heerberger.
- - Centrum Vad sig i teater- riket tilldragit haver.
(Forts. fr. sid. 1).
sion vid denna scen ä r av behovet mer än påkallad, teatern regeras strängt efter garanterat okonstnärliga principer.
Det medelmåttiga i alla inkarnationer passar herr Wettergren bäst, inför dem och be- roende elever gör han sig gällande, men kommer däremot till korta inför person- ligheter av Borgströms och Schildknechts kvalitet.
Naturligtvis måste även under ogynnsamma förhållanden de verkliga fullblodsartisterna komma till sin rätt - men då blir det merendels dessa artisters igen förtjänst.
Ingalunda direktionens visa förutseende.
Hedbergsminnet högtidlighölls med en ojämn.
misstolkande repris på » Johan Ulfstjerna ».
De Wahl hade svårt att krypa i Ulfstjernas rock, han blev mera den D e Wahl vi känna frän uppläsningar- na - för mycket medveten lyrik.
Gabriel Alws Rebach r a r helt idealisk i sin lever- tinska judism, uppgörelsescenen mellan Ulfstjerna och Rebach blev styckets hu- vudmoment - ett talande bevis på hur den nya generationens regissiirer se detta mästerverk, där varje scen har en levan- de lödighet.
Strindbergs dramer och kam- marspel nå många gånger i intensitet högt över detta drama, men få sceniska verk ha Ulfstjernas förmåga och kraft till att bli ett nationalskådespel.
Herrar De Wahl och Hanson ha växel- vis utfört de bärande rollerna och alla de kvinnliga partierna av betydelse ha ut- förts av fru Teje.
Utåt ser detta tillvä- gagångssätt mer än besynnerligt ut.
Är det till dessa trenne artisters fromma som Dramatiska Teatern får sitt stora årliga understöd ifrån Staten?
Vore det då inte bättre om dessa artister avskildes från ensemblen och tilläts spela för sig själva framför Riksdagshiiset eller på andra of- fentliga byggnaders gårdar?
Ingen sunt tänkande individ kan undgå att inse det skeva och nedbrytande i denna ödesdigra metod.
Stjärnspel på landets förnämsta teater ä r av ondo och borde straffas en- ligt lagen.
Vad vinner landet i konstnär- ligt utbyte tack vare denna dödande tak- tik?
T r e à fyra personer ha kanske ga- ge?
som ministrar medan resten träla för mindre belopp och uteslutande för pen- sionens skull.
Indela artisterna i tvenne eller trenne klasser - konsinärer, arbeta- re och elever.
Låt lönerna fördelas lika inom varje klass och låt alla få lika rätt till arbete, var och en inom sitt område.
Vi ha tröttnat på att se herr Hanson pres- tera själslig anatomi och ensamspel.
Vi ha inte behov av skådespelare som sätta en ära i att stå över medspelarna och ständigt ange takten.
Herr De Wahl bör tillhöra teatern året runt och inte enbart tilldelas huvudroller i arkantal.
Fru T e j e har sin begränsning och ä r för ung att ständigt fika efter de roller som äro di- rekt tillrättalagda för damerna Borgström eller Schildknecht.
Det finns hundradevis med uppgifter till övers för henne ändå.
Goetheminnet ihågkoms med en pjäs som envar goethebeundrare samvetsgrant glömmer och Strindbergsdagen högtidlig- hölls med » Frökena, en skickligt konstru- erad fransk komedi.
Titelrollen var på alla sätt ägnad att framställas av fröken Borgström och spelades som en Lars-Han- son-parodi av fru Teje.
Man blev inte klok på denna guvernant-typ av Halta Lena-utstyrseln.
Fru T e j e missledde åskådarne gång på gång genom sitt yt- liga spels intensiva kraft, en kraft som saknade konturer och som, när förklarin- gen kom, tydligt virade att de tekniska medel aktrisen använt sig av voro förkast- liga.
Hon lekte kurra gömma med oss och fick en lättköpt seger av de oreflekte- rande kritikerna.
Orsaken ä r nog den att fru T e j e s seriösa konstnärsläggning gör att man inte undgår att fascineras av hen- ne - även när hon ä r på villovägar.
I samma komedi hade fru Björling sitt ge- nombrott som allvarlig karaktärsfram- ställarinna.
Särskilt i första akten age- rade hon med en nerv och trovärdighet, vilken trots sin blondhet ändå hade en brinnande skärpa.
Denna nya sida hos fru Björling ä r värd att tagas vara på.
Dessutom har hon i sista akten säsongens enda verkligt ladylike ' s kvällstoalett.
H ansons tyska motstycke, Kortner, med sällskap har på slutningen gästat Stockholm med » Der Patriot,, ett skick- ligt uppbyggt sensationsmelodrama.
Kort- ner spelar på de patologiska strängarna, men bygger sina effekter på samspel - däri skiljande sig ifrån Lars Hansons ma- ner.
Han sekunderades av en förträffligt skolad herrtrupp och en mindre betydande dam, som bröt på ryska.
Speciellt var Ernst Leudesdorff i skepnaden av Greve von der Pahlen en ytterst intressant be- kantskap, kunnig.
fantasirik och förlitan- de sig på en charme av samma läggning som fört Jannings till tinnarna.
Vid vår andra kungliga teater ha ope- rorna traskat över scenen i ett slags re- giletargi - särskilt då » Aida » som ifråga om slarv och enfald gränsar till det cir- kusaktiga.
Gack och s e triumftåget!
Herr Andrées regiella kunskaper ha ännu e j fått visa sig - revideringen av » Arnljot » verkade på sin högsta höjd som en lättare dammvippning och » Hjärtat ' s » iscensätt- ning var ett från början onödigt arbete.
Efter denna operas » värdigas fiasco i så- väl Berlin som München fanns det ingen anledning att taga upp den på vår starkt trångbodda spellista.
De verkliga mo- derniteterna nå aldrig Stockholm n e d ny- hetens behag förknippat till sitt namn.
Fröken Lisa Kerstads debut som San- tuzza var en mogen och välstuderad pre- station.
Den unga damen har framtiden för sig - utomlands.
Här ä r det väl otänkbart?
E i n a r B e y r o n s T r i s t a n kom som en glädjefanfar och minnet av denna bragd kastar ett försonande skimmer över mycket vid Gustaf Adolfstorg.
» Czardas- furstinnans, aderton utsålda hus varslar annars inte gott för framtiden.
Är den musikälskande allmänheten nöjd med så primitiv och indolent kost - då får med säkerhet de verkliga musikdyrkarna för- lägga sina njutningsstunder till radions grammofonutsändningar - det enda smältbara eterteatern skickar ut.
Om- bytet av radioprogramchef ä r för övrigt långt ifrån lyckligt, nivån har hela vin- tern hållits under vattenstrecket.
Utsikterna äro Och nästa säsong?
mörka for teatercheferna, vilket j a g be- traktar som ett gott tecken för publiken.
Om teaterverksamheten inom det lilla Stockholm kunde koncentreras vore myc- ket vunnet.
Det gäller inte att komma först i en kapplöpning, men fram till må- let i god form.
Sven Stål.
