# ID: svediakorp-per3576
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1932
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,272
# sentences: 403
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Oärlighetens krav.
Uttalanden om Fredsrörelsens Den svensk-finska ABC-bok av doktor Alma Sundquist.
fru E l l e n Hagen.
rektor Sam Jansson.
doktor komminister Paul B ö r j e Brilioth, Sandegren.
» Hysterisk och ursinnig » - ett ord om tidevarvs-feminis- men av Devinez.
Berg i flammor på filmen o c h i verkligheten av dr. Otto Meler.
T v i storfilmer a v Nils Beyer.
Från riksdagsläktaren av Elsa Svartengren.
Vad har hänt?
D EN FORFLUTNA VECKAN har gått helt i den ekonomiska kra- schens tecken.
Den sjätte av Kreuger- koncernens bokförare och direktörer har nu anhållits av polisen, som förutsäger minst ett år av utredningar.
Kreuger- moratoriet har förlängts till utgången av maj månad.
Och Första-maj-talen på Gärdet voro starkt färgade av krisens återsken.
En grundlig redogörelse för Kreuger- koncernens engagemang med riksbanken har lagts på bordet genom hankoutskottets dechargeutlåtande.
Det framgår att hank- ‘ ledningen tycks ha handlat i nära sam- förstånd med regeringen och med stor enighet, oberoende av olika partiriktnin- gar, vilket dock icke nu hindrar att höger och bondeförbundare inom utskottet skarpt angripa riksbankens låne- och stödåtgärder åt Kreugerkoncernen.
Det framgår också av bankutskottets redogö- relse, att det varit påfallande svårt att erhålla några klara uppgifter.
När det var så svårt att få affärsmässiga besked om Kreugerkoncernens ställning är det ju förvänande att inga misstankar uppstodo.
Hur trodde man egentligen att det häng- de ihop?
D E T TALAS NU OM E T T AN- NAT VÄRLDSFALLISSEMANG.
att Oljetrusten Royal Dutch skulle stå in- för sammanbrott.
Neue Freie Presse be- rättar om dess president sir Henry Deter- ding, » mineraloljornas Napoleon », som med sitt säkra spel bakom kulisserna behärskat snart sagt hela världen, vars leveranser under världskriget betydde för seger eller nederlag lika mycket som slag- skepp och ammunition och som det nu åligger att kämpa sig igenom det våld- samma kursfall som drabbat Royal-Dutch- papperen.
40,000 francs kostade aktierna för ett år sedan, nu kosta de 11,000.
I NTERNATIONELLA ARBETSKON- FERENSEN avslutade sin session med ett märkligt uttalande om skade- ståndsprohlemet, där utskottet med 6 rös- ter mot 5 antog en resolution, som ford- språkfrågan i Norrbotten och vid Olympiska spelen.
skoldistrikt som beröras av förslaget.
från Nedertorneå till Jukkasjärvi, Vittangi och Gällivare, m.fl. platser, ställer sig det övervägande flertalet avvisande till den finska undervisningen i skolan.
Finska talar man hemma; det kan barnen ändå, det ä r onödigt som skolämne, medan där- emot kunskaper i svenska äro högt vär- derade.
Vidare framhålles att den Tor- orter.
I överensstämmelse med skolöverstyrel- nedalska dialekten är så olik högfinskan, sens yttrande hade regeringen föreslagit att inte ens en frdn barndomen finsktalan- en höjning av anslaget till denna under- de tornedalslärare kan undervisa i finska visning från 550,000 kr.
till 600,000 kr., utan särskilda språkstudier.
Det finns också uttalanden, som varna främst för att möjliggöra vissa åtgärder för undervisning i finska.
Skolöverstyrel- för att i onödan väcka upp någon politisk » språkfråga », och som framhålla olägen- sens förslag beträffande undervisningens Organisation gick i huvudsak ut på att heterna av att genom den frivilliga un- finsk läsning och skrivning skulle före- dervisningen dela upp barnen i » finnar » komma i lämplig mängd inom fortsätt- och svenskar,.
Minoriteten och de som reserverat sig ningsskolan, hellre än att själva folksko- lans arbetsprogram skulle belastas med mot ovanstdende uppfattning tyckas dock ett extra ämne.
För att göra denna fin- i allmänhet ha förordat frivillig under- ska undervisning lättare föreslog skol- visning i finska.
Där finns också ett ut- överstyrelsen vidare dels att en läsebok i talande av tre kommunistiska skolstyrelse- finska språket skulle utarbetas, och ett ledamöter som hävda sin principiella upp- anslag på c:a 7,000 kr.
ställas till för- fattning om nationella minoriteters rätt fogande för detta ändamål, dels att möj- att få undervisning på sitt modersmål.
ligen utbildningskurser i finska kunde an- F. ö. tycks den förhärskande åsikten va- ordnas för lärarna.
J den sistnämnda frå- ra den, att man gärna ser fristående och gan borde man emellertid först invänta frivillig undervisning i finska - dock utan extra kostnad för kommunen - men någon erfarenhet.
För den svenska undervisningens betryg- avvisar inblandningen av detta ämne på skolschemat.
gande föreslogs å andra sidan dels viss3 Mot dessa yttranden har det sitt stora lättnader frdn gällande kurs- och timpla ner avpassade efter dessa trakters s ä r - intresse att ställa de finska studenternas hänvändelse för några år sedan till de skilda behov, dels anordnandet av särskild föundervisning bland småbarnen i vissa svenska studentkårerna, meden vädjan om samarbete för att lösa den finska, i språk- skolformer.
Varken utskottet eller kamrarna kunde ligt avseende undertryckta minoritetens emellertid, finna att det.
vore behövligt problem inom svenska grämer.
Helsing- eller Iämpligt med den föreslagna anord- forsstudenternas skrivelser framhöllo ef- ningen med finska som undervisningsäm- tertryckligt de stora svårigheter i socialt ne i fortsättningsskolan och så fattades avseende, som påtvingades den finskta- beslutet med avslag på detta förslag och lande befolkningen i Sverige därigenom med en nedprutning av det föreslagna an- att det officiella språket vid domstolar och inför myndigheter även i de finskta- slaget till 590,000 kr.
Hur förhåller det sig nu med den lande bygderna var svenska och man svensk-finska gränshefolkningens egen in- framhöll att det endast vore fruktan att ställning till undervisningen i de respek- stöta sig med myndigheterna, som avhöll tive språken?
Enligt den utredning.
som den finska minoriteten från att klaga utskottet låtit verkställa och som omfat- över förhållandena.
Den undersökning som Uppsalastuden- tar ett yttrande från domkapitlet i Luleå D e n svensk-finska språkfrågan, för närvarande upphettad - i en del avseenden - nästan till kokpunkten i Finland, har i dagarna varit före också i den svenska riksdagen, nämligen då kamrarna behandlade regeringens förslag angående anslag till folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste gräns- med uttalanden (Forts. å sid. 2).
från skolstyrelser och rade slutgiltig reglering av den ödesdigra frågan.
Man fordrade vidare att regerin- gar, företagare och arbetare gemensamt skulle ta upp produktionens och varuby- tets organisation till behandling, samt framställde krav på ett stabilt, inter- nationellt penningväsen.
Det ä r första gången arbetskonferensen ställt skade- ståndsfrågan i samband med socialpoliti- kens villkor och utvecklingsmöjligheter.
Den begärde slutligen att Internationella arhetsorganisationen skulle inbjudas till den stundande skadestandskonferensen i Lausanne, ty nu börjar man åter tala om att denna skall sammanträda.
F ÖR ÖVRIGT AVSLÖJAS FOR VAR- J E DAG här i landet ständigt nya förskingrare bland samhällets spetsar.
Advokater i förmyndareställning, repre- sentanter för samhällets fattigvård och arbetslöshetsvård,.
stationsföreståndare vid Stockholms spårvägar, andra att för- tiga.
Det ä r olustigt.
Man vill helst fly undan löpsedlarnas obarmhärtiga avslö- janden om morgnarna.
Man erinrar sig rentav Heidenstam ord: Ja, driv oss samman med gisselslag, och blåaste vår skall knoppas.
Du ler, mitt folk, men med stela drag, och sjunger, men utan att hoppas.
Du dansar hellre i sidenvåd än tyder din egen gåta.
Mitt folk, du skall vakna till ynglingadåd den natt du på nytt kan gråta.
Med hänsyn till manliga befordringsmöjligheter - B akom den utnämning som ägde rum i fredagens konselj, då ämneslä- rarinnan vid Högre allmänna läroverket för flickor i Stockholm, docenten och filo- sofie doktorn Carin Pihl, befordrades till adjunkt vid samma läroverk, ligger en principiellt intressant historia, där om- tanken om de manliga lärarnas beford- ringsförhållanden var ganska nära att vin- na en seger på rättvisans och förtjänster- nas bekostnad.
I korthet var historien den, att skol- överstyrelsen till den lediga tjänsten ha- de föreslagit en manlig ordinarie adjunkt med filosofie kandidatexamen framför den kvinnliga sökande, trots hennes högre me- riter.
Skolöverstyrelsen ansåg nämligen att hon, med hänsyn till den korta tid hon innehaft befattningen som ämneslä- rarinna vid läroverket - omkring 2½ år - inte borde komma ifråga till den före- varande tjänsten och någon jämförelse mellan de båda sökandes meriter hade därför inte blivit verkställd.
Som stöd för detta sitt handlingssätt framhöll skolöverstyrelsen att skillnader: mellan tjänsterna som ämneslärarinna och adjunkt beträffande avlöning och pension i detta fall inte skulle bli någon alls, och att utnämningen följaktligen knappast Tidsbefrielse.
Av HARRY MARTINSON.
D elisie Burns påpekar i sin bok » Den hunnit tjugo år in på den väg som be- moderna civilisationen inför provet, hur utvecklingsfaserna alltid blänka nya, medan den kritik som står med fingret på hanen inför vad den tror vara kultur- dödande moderniteter tir en helt efter- bliven skickelse, en gengångare.
eller med andra ord det avlidnas eller de avlidnas talesman, fuskande i ett nytt alfabet som den inte förstår, men som den ändå söker att mäta och utdöma med märkliga värde- normer skapade av för länge sedan döda.
Eller för att direkt citera Burns: » Klago- målen mot den moderna tidens oro, yt- lighet och upplösning kommer från det kultiverade fåtal, som har vuxit upp med de traditionella värderingarna och som lever på att upprätthålla dessa värde- ringar., Burns bok är troligen upptakten till en ny kritikens aera, d.v.s. en aera då kri- tiken kommer att hämta de kritiska impul- serna ur den tid den kritiserar och d i r impulserna frdn förgångna århundraden allts3 komma att försätttas till sekundär- planet.
Man torde kunna förvänta en historie- skrivning som behandlar världshistorien ur synvinkeln av de psykoanalytiska er- farenheter vi i dag och i morgon och nästa år besitta, i stället för att mäta oss och världshistorien med moralisk Kon- futse och förskönade hellenska ideal.
T y vad vår tid än fick i arv; fördomar fick den ärva tillräckligt av för att, ideo- logiskt sett, brista allteftersom verklig- hetsdegeln komplicerades.
När nu den unga kritiken i världen går att söka sig andra vägar sker det emedan all den gamla ideologien vid provet sprack I examen.
Det gick inte att arbeta med andliga gamla blyspeglar när en samman- fattning av det komplicerade skeendet fordrade en klar parabolisk reflex.
Den nya kritiken i England, Ryssland, Tyskland arbetar att få fram tidssynte- serna, den strävar att med tankeskärpa och fördomsfri naturlighet sammanföra facetterna till respektive brännpunkter till synteser som verkligen ge svar och bilda ledning för ny tanke och nytt arbete.
Burns räknar med att vi ännu knappt — Veckovakten kunde betraktas som befordran utan när- mast som en transport.
Med hänsyn till de manliga obefordrade lärarnas beford- ringsförhållanden ansåg överstyrelsen mindre Önskvärt att » en sådan praxis komme till stånd, varigenom övergång från ämneslärarinnebefattning till ad- junktstjänst skulle kunna ske även i så- dana fall, då enligt eljest tillämpad praxis transport från en tjänst till en annan icke efter en bort ifrågakomma&gt;.
D.v.s. tjänstgöring på mindre än 3 år.
Nu är att märka att ett alldeles jäm- förligt fall förekom i fjol, varvid en kvinnlig filosofie kandidat befordrades till adjunkt vid samma läroverk, där hon under endast tvi2 år haft befattning som ämneslärarinna.
Då tyckte emellertid skolöverstyrelsen att detta inte borde ut- göra något hinder för hennes utnämning, eftersom det gällde en tjänst vid samma läroverk och kontinuiteten i undervisnin- gen alltså inte behövde rubbas.
Oavsett en del ytterligare resonemang.
som till punkt och pricka passade in även på det sista fallet.
Kort sagt, överstyrelsens försvar f ö r sitt förslag var ganska inkonsekvent.
Se- dan sökanden i en besvärsskrift påpekat (Forts. ä sid.
4.)
tecknar världscivilisation.
Den konsekven- ta civilisationen ä r alltså ännu ett nymor- nat barn.
Endast en generation har den verkliga civilisationen i blodet - den ge- neration som nu går att fylla tjugo år.
Men inte ens denna generation har und- gått det gamla.
Ideologiskt och känslo- mässigt är den i mycket vad det gamla var; reelt ä r den modern i detta ords mest kristalliska betydelse - därav kon- flikterna, expansionsparoxysmerna och upproren hos den ungdom som nu står mellan tjugo och trettio åldersår.
Dussinfilmen arbetar ännu med arton- hundratalskänslor, (skurken, som hotar oskulden, kyss-på-hand-scener och förle- gade uppförandeceremonier), m. a. o. dussinfilmens oerhörda världsmakt är ar- tonhundratal.
Kvalitetsfilmen är sällsynt.
Efter samma artonhundratalsnornier ar- betar radioopinionen, emedan radioopinio- nen (den överviigande) är född före 1900.
Dagspressen arbetar med något smidigare normer (nyheterna, skeendet själv, sätta automatiskt sin prägel på pressen på ett annat sätt än vad som kan förekomma i radion och filmen) men undertonen i pres- sen kan man aldrig missta sig på.
Det är bestickande artonhundratal.
Det tju- gonde ärhundradet talar, med andra ord.
ännu inte offentligt.
Dess luft står lad- dad med stoff som letar efter sitt ut- tryck, sin formel.
Men formeln släpps inte över bron - ty vad skulle det be- tyda?
Jo, artonhundratalets död, en om- välvning större än vi kunde ana.
S å nära oss ha vi det förtryckta, så nära oss ha vi omvälvningsstoffet till den nya mänsk- liga revolutionen.
Artonhundratalets makt över sinnena illustreras bäst i Tyskland, i Hitlers och Hugenbergs miljoner anhängare.
deras tro att förtvivlans knut hugges av med Nibelungensvärd.
Deras hedniskt roman- tiska återfall.
Sedd ur dessa och andra synpunkter måste den nya tidskritiken, vars företrädare bl.
a. Burns är, mötas med varm och ren glädje av alla oss.
som längta till tidsbefrielse och klar sikt på tidens grund.
TIDEVARVET Från riksdagsläktaren.
REDAKTIONSKOMMITTÉ: Elin W ä g n e r, Det blev onsdagen Elisabeth Tamm, en lång debatt i kamrarna på dana frågor.
Ada Nilsson, Honorine Hermelin.
REDAKTÖR: C a r i n Hermelin.
ANSVARIG UTGIVARE: A d a Nilsson.
D e n 7 m a j 1932.
Oärlighe- om fortsättningsskolan.
Den ville man ha på många fasoner.
Som- liga tyckte att det var bra så som det är i folkskolorna, (i klasser plus 180 timmar under två på varandra följande år.
An- dra ville ha de båda fortsättningskur- serna sammanslagna till ett sjunde läsår och andra åter att fortsättningsskolans kurser skulle inrymmas i det sista skol- året, som allts3 inte skulle få sin avslut- tens krav.
Det h a r skrivits så mycket o m Kreugerkoncernen och därmed för- enade svindelaffärer, a t t man rent a v tröttnat på sensationen.
En eller an- nan förfalskad miljon mer eller min- dre ä r inte längre nog för att sätta oss i spänning.
Vad som har in- träffat är, att medan vi gått och vän- tat på att bolsjevikerna och kommu- nisterna skulle slå ihjäl oss och råna våra ägodelar, h a d.s.k.
bildade klasserna utan vidare tagit sig f ö r att mörda, förskingra och förfalska i större eller mindre mått allt efter tillfälle och möjlighet.
Mord är mord.
Och att tillskansa s i g andras medel genom förfalskning, den m å vara hur snillrik som helst, är att stjäla.
D e t allmänna betalar i största möjliga utsträckning.
Och d e en- skilda, som blivit bedragna eller rui- nerade sakna naturligen sin forna rikedom.
Staten och enskilda .ut- redan och grubbla över, hur det all- männa välståndet skall kunna åter- ställas.
D e t ä r riktigt.
Men det ä r en sak, som ä r ännu viktigare.
Och det ä r a t t åstadkomma hedersbe- grepp hos d e många enskilda män- niskorna.
Detta ä r svårare ..
Det går inte a t t taxera ut heder, den måste skapas inifrån.
Men hur skall den skapas?
Först och främst bör sven- s k a folket få klart besked o m det verkliga läget.
Och intet genom för- myndarskap från ett fåtal överskylas för landets s.k. ära.
Den förbättras inte därigenom.
Den förbättras in- te, förrän d e enskilda människorna och regering och riksdag som enskil- d a människor, bankdirektörer och in- nehavare av förtroendeposter m. f !.
inse a t t utan andliga och moraliska värden kan intet materiellt välstånd bestå.
Därförutan k a n ej det jor- diska förvaltas.
D e t ä r en mycket gammal och mycket enkel sanning, men den h a r aldrig blivit förstådd eller beaktad från d e makthavandes sida.
Vårt land har varit nog olyckligt att bringa över världen den olycka, som drivit oärligheten, bristen på sanning och heder, till sin yttersta gräns.
D å ä r det också vår ofrån- » Härtill nödd och tvungen » kan Finans- ministern säkert med fog sätta som motto till sina många tal under innevarande års riksdag.
Innan debatten om den höjda bilskatten sattes igång begärde hr Ham- rin iter ordet och man kunde redan av hans allvarliga uppsyn gissa att han icke hade några glada nyheter att framföra.
Statskassan behöver 1.5 miljoner för att budgeten skall gå ihop, det var bara det som hr Hamrin ville tala om.
- Visst blev det en lång debatt, men vad hjälpte det; alla ville ju hålla skutan från skären - och det var inget annat att göra än hi- falla regeringsförslaget.
Det blir alltså 5 kronor mer pr motorcykel, skatten för bilar höjdes till 14 kronor pr 100 kilo ut- över tjänstevikten, särskild skatt p i släp- vagnar och dessutom höjning av skatten på bensin och gummiringar.
Hr Sandegård m. fl.
hade i motion hemställt att riksdagen ville i skrivelse till Hr Reuterskiöld fann del besvärande redan att riksdagen skulle sit- ta och besluta i pedagogiska och andra frågor som de icke voro hemma i, men skall riksdagen också börja diskutera kyrkomötesfrågor, så blir den ena villan större än den andra.
Hr Klefbeck kunde instämma i rätt många delar med hr Reuterskiöld, då han funnit det ganska vemodigt att han och professor Reuterskiöld (bf) skulle sitta och besluta i jordfrågan.
Denna fråga kunde dock beröra kammarens ledamöter mer i n mången annan fråga.
Hr Klef- beck erinrade också om att kammaren en gång gjort ett uttalande när psalmboks- frågan var före och att resultatet hälsats med glädje i vida kretsar.
Förslaget an- såg hr Klefbeck skulle gagna församlings- livet och yrkade bifall till utskottets för- slag.
När någon sedan som ett efterföljans- värt exempel framhöll den aftonguds- tjänst som nyligen hållits i Klara kyrka efter den s.k. Linderholmska ritualen be- gärde greve Lagerfelt ordet och framhöll att han visserligen bevistat gudstjänsten men gått därifrån i största besvikelse.
Hr Sandegård svarade greve Lagerfelt att det var en erfarenhet, som människor mycket ofta lämna kyrkan med.
De finna inte vad de gått dit för att söka.
Men med en röster mot 42 bifalla hr Sandegårds mo- tion.
Tyvärr hade klockan blivit halvfem in- nan h r Per Albin Hanssons m. fl.
motion om ulredning angående arbetsförhållan- dena inom det husliga arbetet kom upp.
Vid den tiden är kammaren van att åtskil- jas och man kan j u förstå att det inte är så lätt att få upp någon vidare entusiasm för en fråga, sedan man-suttit sex tim- mar i sträck och vänt p i sina papper.
Hr Hansson redogjorde för resultatet av Hembiträdesföreningens undersökningar och påvisade det berättigade i att riks- dagen toge hand om frågan.
Hr Sandeberg förklarade att i och med den utredning som kammaren föregående vecka beslutat beträffande bittre utbild- ningsmöjligheter skulle följa hittre ar- hetsvillkor.
Hr Hanson lovade emeller- tid att återkomma med motionen tills dess kammaren förstått att något miste göras.
För i år blev det emellertid av- Kungl.
Maj:t anhålla o m åtgärder i syffe att, till dess en allmän revision av kyrko- handboken kan k o m m a till stånd, möjlig- het beredes varje församlings präster- skap, alf ett begränsat antal söndagar un- der året, exempelvis 12, förrätta hög- mässa efter fritt, av vederbörande dom- kapitel godkänt, rilual, och Första kam- marens första tillfilliga utskott hade till- slag.
styrkt förslaget - med reservation av Valborgsmässoaftonen var det ju inte hrr Lundell och Nylander.
att begära att riksdagsfarhröderna skulle Hr Reuterskiöld fann det föga önsk- sitta inne hela dagen och resonera om värt att riksdagen skulle yttra sig i sa- blixtlås, röntgenrör, vägglusgas och sön- dagstullar.
Det var verkligen rörande att se hur h r Örne stod och passade sin tur komliga plikt a t t - inte b a r a reda i kammaren för att få försvara våra blixt- upp våra affärer efter b ä s t a förmåga lås mot en tullförhöjning, medan krokus - utan också att ge rättmätig plats och studentmössor slogo ut i solskenet i åt d e värden, som ej » rost o c h mal Kungsträdgården.
Frågan om tösen, som inte skulle få förtära » och vilka, all statsklokhet pension efter sin mamma var också uppe.
till trots, visat s i g utgöra den enda Kungl.
Maj:t hade föreslagit ett underhåll bärkraftiga grunden.
på 600 kronor men nu biföll kamrarna ut- Den skuld, som vilar på Sverige, skottets förslag som var en kompromiss g e r svenskarna skyldighet att känna mellan propositionen och de väckta mo- tionerna.
Det blev 800 kronor.
ansvaret.
Och att äntligen fatta be- Fast nog kunde man tycka att den tydelsen a v andliga intressen i stäl- snilla farbror hade ritt, som sade att det let för att blygas för dem, om vi h a var tösens solklara rätt a t t utfå den pen- några.
Det hjälper inte att g å i kyr- sion som staten av modern mottagit de?
kan någon söndag eller att ä g n a en månatliga premien för.
(Se vidare Tide- ledig stund åt tanken på en annan varvet n:o 17.)
Elsa Svartengren.
värld.
D e t ä r i denna världens mån- gahanda yrken och ämbeten, som vars och ens andliga ståndpunkt dagligen och stundligen skall göra sig gällande, i det praktiska livet, i affärslivet och i det politiska livet.
Det ä r enda vägen.
Den svensk-f språkfrågan.
(Forts. fr. sid.
i.)
terna läto verkställa med anledning av skrivelsen bevisade emellertid motsatsen och så stod man dir med två oförenliga uppfattningar.
Det hör emellertid fram- hållas att d:r Ludvig Krabbe i N.F:s avdelning för minoritetsfrågor på förfrå- gan meddelar att det inte finns några spår av klagoskrifter från finska minoriteter i Sverige i denna avdelnings arkiv.
Emellertid har ju språkfrågan på andra sidan gränsen under tiden flammat upp så mycket häftigare, begynnande med de fin- ska studenternas krav på helfinsk under- visning vid universitetet och nu de allra sista dagarna fullindad med en stor finsk idrottstidningens fordran på att samtliga Finlands deltagare i Olympiska spelen i Los Angeles skola bära finska namn.
De som ha svensk-klingande namn f.?
skaffa sig andra, mer eller mindre tillfilliga, på det inga orättvisa förväxlingar till svenskar- nas förmån måtte äga rum.
Ungefär samtidigt har den store finske idrottsmannen Nurmis diskvalificering genom Internationella Idrottsförbundets åtgärd, d i r ett par svenskar sitta i sty- relsen, åstadkommit en våldsam förbitt- ring, som riktat sig mot Sverige bl.a. i form av bojkott mot svenska varor.
De nationalistiska strävandena, där språkstri- den utgör en huvudsaklig beståndsdel, äro alltså för närvarande häftiga nog.
Hur mycken bitterhet och ur kulturar- betets synpunkt negativt strävande såda- na strider utlösa är lätt att första även för den, som lever utanför den tryckan- de stridsatmosfären.
Det är emellertid svart att se någon annan utväg än att man far ta konse- kvenserna av tvåspråkigheten och under- kasta sig de uppoffringar som kunna vara förbundna därmed, därvid ridderligt er- kännande båda parternas rätt till eget sprak som grundval för en rikare utveck- ling av deras egna kulturella särart.
Efter vad vi första, ligger frågan, ehuru mycket mindre tillspetsad, till på samma sätt inom Sverige som inom Finland och det är att hoppas att det finska spraket här får all den hänsyn, som vi önska göra an- språk på för vår egen del i Finland.
Fredsrörelsens " Hysterisk och ABC-bok.
ursinnig. ” I Genève utkom i höstas under beskydd av Genèvesektionen av Internationella Ungdomsligan en engelsk upplaga av den folkfredsskrift, som redan för några år sedan förelåg på svenska, nämligen ABC of the Pence Movement, Dates and facts, T. Nilsson.
Sedan den första a v Anna upplagan av denna engelska edition redan blivit slutsåld har nu en engelsk upplaga n:r två kommit ut, förbättrad och tillökad.
Christian L. Lange, Interparlamentariska Unionens sekreterare, skriver i sitt för- ord till boken att lian gratulerar Interna- tionella Ungdomsligan under vars auspi- cier denna fredsskrift kommit ut.
Jag vet, säger han, att den svenska upplagan har gjort fredsrörelsen i de nordiska län- derna utomordentligt värdefulla tjänster och att den lästes allmänt i de mest skilda Jag hoppas nu att den samhällsklasser.
nya upplagan a v Fredsrörelsens ABC-bok kommer att visa sig lika nyttig i den engelsktalande världen och j a g vill sam- tidigt uttrycka min frirhoppning att den inom en nära framtid måtte oversättas också till andra språk och nå människor överallt, i alla livets förhållanden, att den genom att ge upplysning om fredsrörelsen skall skapa god vilja och ömsesidig för- ståelse och på detta s i t t jämna vägen för lösningen av ett bland de största proble- men i vår tid.
För att få betydelsen a v detta arbete ytterligare belyst ur olika synpunkter har Tidevarvet vänt sig till några av de per- soner, som äro intresserade av det inter- nationella arbetets olika sidor.
D:r Alma Sundquist: fängslande arbete om ädel och okuvlig mänsklig strävan.
Ett D:r Alma Sundquist har svarat oss från Genève: Ett grundligt och hängivet arbete har nedlagts på denna lilla skrift, som i starkt sammandrag rullar upp för läsarens öga fredsrörelsens utveckling.
Drömmen om en världsfred kan spåras många tusen Ar tillbaka i historien men först under nyare tid har fredsviljan skapat At sig mera påtagliga uttryck.
Fredsföreningar - många av dem små och blygsamma, började växa upp i skilda länder allt ifrån början av 1800-talet.
Allmänna menin- gen piverkades mer och mer och trots allt motstånd växte fredsrörelsen s i g star- kare och starkare och gav upphov till in- ternationella sammanslutningar, till stora kongresser och andra mäktiga opinions- yttringar.
Världskriget kunde e j förinta freds- hoppet.
Mitt under kriget vågade grup- per av människor från olika länder sluta s i g samman till gemensamt fredsarbete.
Och som ett uttryck för den omvälvning som i stor utsträckning ägt rum i mänsk- lighetens värdesättning av krig och fred tillkom Nationernas Förbund och de sista årens internationella överenskommelser om på rätten och icke på våldet grun- dade lösningar av internationella konflik- ter.
Anna T, Nilsson har lyckats att göra sin sakliga och kortfattade redogörelse i hög grad fängslande.
D e fakta som med- delas träda en till mötes som uttryck för en ädel och okuvlig mänsklig strävan efter en människovärdigare tingens ord- ning och hela boken blir till en vädjan till var och ed att ställa sig på den rätta sidan i kampen, som visserligen ännu icke är vunnen.
En skrift som denna förtjänar en stor spridning.
Det är på tiden att det blir ansett som nödvändigt f ö r var och en att veta något icke blott om de krig som olika nationer fört med varandra utan också om det mo- derna fredsarhetet och om nödvändighe- ten för var och en att ansluta sig här- till.
I alla länder, bland alla folk, behövas denna kunskap och trots all oro i världen tyda många tecken på att det just nu lö- nar sig att söka intressera massorna för ett förnuftigt fredsarbete, Anna T. Nilssons bok föreligger n u p i svenska, esperanto och engelska.
Den liar förutsättningar för att bli en till alla sprak översatt världsfolkskrift, en världs- folkskrift för världsfred.
Genève d.
27 april 1932.
Alma Sundquist.
Fru Ellen Hagen: Det är glädjande att boken kan nå ut över kontinenter.
Det var mycket roligt att återse boken i en upplaga, som kan nå ut över många kontinenter, svarar fru Ellen Hagen på vår fråga.
Att den svenska upplagan fyllde ett verkligt behov visste man j u re- dan då, s a mycket mera glädjande är det nu att få den utökad och översatt till ett språk som engelska.
Att läsa om pionjärerna är j u alltid ro- ligt och man möter dem med glädje, men det ä r inte bara här som bokens stora värde ligger.
Vad som ä r särskilt värde- rikt ä r att f 3 reda på vad det finns för olika organisationer, att få upplagt för sig vilka det är som arbetar efter dessa samma linjer fram mot freden och sålunda lära känna de möjligheter till samarhete.
som finnas på detta viktiga område.
Det ä r en sådan uppläggning av stort värde, som boken ger.
Av E n blick i Tidevarvets klipphok av till- rop från pressgrannar under de se- naste minaderna aktualiserade det gamla problemet om tidningens feminism.
Ar den så » hysterisk », ä r den så » ursinnig » som pressen påstår?
För min del vill jag medge att jag stundom karakteriserar mina egna bidrag till det fenomen som går under namnet tidevarvsfeminism såsom ganska påstri- diga och högljudda.
Men det är endast så lännge jag ser dem isolerade.
T a r jag fram till jämförelse de uttryck för masku- linism som regerar samhället uppifrån och ned, den härsklystna och allestiides när- varande mandatmakt under vilken kvin- norna leva, d3 sjunker Tidevarvets fe- minism ner till en anspråkslös och tam företeelse med en mycket blygsam mål- sättning.
T y den begär endast fotfäste i samhället, aktning och hänsynstagande till kvinnliga prestationer, värderingar och önskemål.
Den skulle aldrig begära eller anse förmånlig en makt motsvarande den mannen nu försvarar.
Den skulle aldrig f3 det infallet att vilja analogt med mannen ifråga om kvinnan bestämma mannens plats i samhället, dekretera hans begränsning och värdera honom efter vad lian kan eller icke kan av kvinnliga fär- digheter.
Den skulle icke finna någon triumf eller något nöje i att ideligen, ide- ligen underkänna hans prestationer.
Det är sant att feminismen önskar att en viss kvinnlig solidaritet må efterträda den nuvarande splittrade och osäkra håll- ningen bland kvinnorna.
Alen den skulle icke önska en solidaritet till kuvande av mannen.
Jag her läsarna beakta det lilla prov på hur den manliga järnfronten fungerar som iterfinnes i närheten av denna artikel och som ä r ett klipp av en sort man kan dagligen göra många om man dels gitte, dels hade enorma förva- ringsrum.
Det är fråga om en hustru som stämt sin man för sparkar och slag men möter en absolut enig manlig front: domaren, åklagaren, svaranden, läkaren, journalisten, redaktiiren.
Vi skulle san- nerligen icke önska att förhållandet varit omvänt och att lika många kvinnor ställt sig solidariska med en sparkande kvinna.
Rektor Sam Jansson: Den klara uppställningen gör häf- tet användbart i vida kretsar.
Anna T. Nilssons lilla koncisa broschyr Data och fakta om fredsrörelsen, som re- dan 1926 översattes till esperanto, före- faller betydligt större i den engelska upp- lagan, svarar rektor S a m Jansson vid Beskowska skolan, Svenska Esperanto Institutets ordförande.
atskilligt har ju hänt sedan 1926.
Den klara uppställnin- gen gör häftet särdeles användbart i de vidaste kretsar; rekommendationen från Genève ä r den förtjänt av.
I kapitlet om internationellt språk saknar j a g den hjärt- liga ton, som ljuder i esperantoupplagan.
Ar del engelskans inflytande?
D:r Börje Brilioth: Man önskar att fredsarbetet kunde samlas i en gemensam internationell organisation.
J a g finner för min del boken synnerli- gen värdefull, väl och överskådligt upp- ställd, svarar doktor B ö r j e Brilioth, Svensk-Internationella pressbyråns chef och ordförande i Internationella Klubben.
Givetvis är den av största värde för var och en som vill ha en grundlig orientering och översikt av alla de olika krafter som arbeta för freden.
Är det någon, som vill göra en insats för freden, måste han ha god hjälp av boken, då han j u där kan välja den organisation som tycks ho- nom vara den mest effektiva och lämpliga att erbjuda sitt personliga stöd och sin medverkan.
Alan får också när man läser detta ar- bete en stark känsla av hur önskvärt det vore att nya starka hand kunde knytas och förena alla dessa olika krafter till en gemensam internationell organisation - för att arbetet skulle få en ännu större effekt.
Man märker att det ligger en myckenhet samvetsgrant arhete bakom denna lilla bok och samtidigt som man hoppas att Professor Kinberg om Kreuger.
I en mycket intressant artikel, Monstra, i senaste numret av Fönstret, har pro- fessor Olof Kinberg tagit upp till behand- ling den anhopning av s v i r a brott som den senaste tiden ägt rum inom Sveriges gränser, och har i detta sammanhang gjort följande anmärkningar till don till- dragelse då » den gyllene kalvens sista och största profet här på jorden, den gudasände vars bild de rittrogna buro i sina hjärtan och till vilken de dagligen uppsände sina böner om mera, mera och alltjämt mera guld, ett tu tre befanns den på mera än ett sätt måtte komma att bära god frukt känner man en verklig glädje över att det är en svenska som gjort denna insats.
Därigenom blir det ju bekant för världen att Sverige följer med s i n tid i fredsfrågan.
Svensk-Internationella Pressbyrån för sin del har sänt ett antal exemplar av boken till representanter i olika länder för att på detta sätt väcka intresse för saken.
Pastor Paul Sandegren: Boken är en heder för Sverige.
Det ä r utmärkt att vi svenskar kan stå till tjänst med ett sådant arbete p i både svenska och engelska, säger pastor Paul Sandrgren, det är en heder för oss.
Jag anser det vara mycket värdefullt att ha en liten bekväm sammanfattning av freds- rörelsens data och fakta och j a g vill liv- ligt uppmana andra att ta del av den.
DEVINEZ.
En normal kvinna icke blott uthärdar utan även änskar en fri.
myndig själv- ständig partner, jämbördig, överlägsen eftersom naturen iitrustat honom.
Den underlägsne partnern lir för henne en nödfallsutväg, medan den för genom- snittsmannen i nuvarande tid är förutsätt- ningen för lycka.
Detta mitt sätt att vända på problemet måste verka sinnessvagt på alla dem som utgå från att den gängse manliga värde- ringen är den objektiva, naturens och Guds värdering.
De betrakta de eftergif- ter och jämkningar som gjorts till kvin- nornas förmån så stora och förlhastade, att den tid då de skedde väl kan betrak- tas som den extrema feminismens tidsål- der.
De män som se sin egen position klart äro räknade på fingrarna.
En av våra främsta kulturpersonligheter har ny- ligen gjort ett erkännande av hur det står till.
om medvetet eller omedvetet kan j a g inte bedöma: » samhället är intet annat än de i var tid levande männen, de tillgån- gar de skaffa och den ordning de upp- rätthålla », såsom lian.
Eftersom jag icke har någon prestige som kulturpersonlighet att uppehålla, skulle jag vilja uttrycka mig så att den nuvarande tiden en gång skall gå till Iii- storien som en av de mest förhärdat maskulina som hävderna känna, dock, väl att märka, endast om kvinnorna få vara med om att skriva dess eftermäle.
För alla de möjligheter till arhete och infly- tande som kvinnorna tidigare haft.
har hon mest fått skenvärden i växel tillbaka.
Alla verkliga avgöranden, även de som gripa in djupt i privatlivet och hemmen förberedas i rådslag där kvinnorna icke äro med, efter synpunkter, principer och metoder som äro frimmande för dem.
Himlen vete hur det skulle ta sig ut, om inte personliga, irrationella, erotiskt fär- gade inflytanden ibland neutraliserade det manliga enväldet.
Denna korta framställning av läget ä r naturligtvis ensidig och ofullständig, må j a g bli dömd att genom hela evigheten skriva med en torr reservoarpenna, om jag inte erkänner det.
vara forvandlad till svindlarnas och be- dragarnas stormästare ».
Ifråga om den senast upptäckta brotts- lingen som ställt sina föregångare i skuggan, icke på grund av den större monstruositeten i hans kriminalitet, utan endast på grund av dess mondiala verk- ningar har man - kanske för att finna en individuell eller nationell rehabilitering - sökt göra gällande att han skulle lidit av paralysie générale.
Denna hypotes ä r obrukbar.
Den förklarar nämligen icke vad som skulle förklaras, varken fram- gången eller brottsligheten.
Såvitt hittills blivit känt sträcker sig denna många Ar tillhaka.
Men en paralytiker avlider van- ligen inom ett par år efter det sjukdomen om icke malariabehandling upptäckts skyndsamt kommer till stånd.
Skulle han leva längre ä r han i varje fall redan efter kort tid så själsligen försvagad, att han är oförmögen att begå annat än naiva och primitiva brott.
alltså raka motsatsen till den komplicerade, på långsikt kalkyle- rade, systematiserade brottslighet, som nu framkallat en katastrof i det ekono- miska livet.
Frånvaron av paralysi betyder natur- ligtvis icke att patologiska drag saknats bland de faktorer som åstadkommit den- na till sin kriminalpsykologiska typ ba- nala, men med hänsyn till sin perfektion och sina ödesdigra verkningar lyckligtvis sällsynta brottslighet.
Den blandning av hottenkyla i känslolivet - i förening med en psykologisk smidighet och förmåga att på ett trovärdigt och fullödigt sätt synas vara vad han i den givna situationen önskade vara, vilken delvis förklarar hans diaboliska skicklighet i att dupera - och listig beräkning, fåfänga, härsklystnad, hänsynslöshet och smak för hemlighets- fullhet och mystifikationer utgöra en känd patologisk konstitutionstyp som är mycket vanlig.
Vad som placerar denne man i särklass - ” Otrevligt mål inför rådhusrätten. "
Ur en landsortstidning klippa vi: Det tillhör dessbättre sällsyntheter- na att våld och misshandel mot hustrun dras inför domstol.
På lördagen förekom dock ett dylikt mål inför Malmö rådhus- ritt.
Man och hustru, två helt unga män- niskor, stodo framför domarebordet och blottade skavankerna i sitt äktenskap.
Han erkände att han slagit och sparkat henne, men gjorde gällande att hustrun jämt och ständigt gnatade och grälade och gjort honom desperat.
Den äkten- skapliga trätan hade förresten börjat re- dan pa bröllopsdagen och hade av allt att döma pågått flera Ar med välbehövliga vilopauser.
Enligt vad mannen uppgav skulle hustrun ha sagt, att hon ämnade reta ho- nom så att han förgick sig mot henne och blev fast och dömd till fängelse.
Vid ett tillfälle hade bråk uppstått mel- lan makarna därför att mannen bett hustrun gå med deras sjuka barn till lä- kare.
Detta hade hustrun nämligen väg- rat och sagt åt mannen att själv g e sig i v i g om lian ville ha barnet undersökt.
Hustrun bestred mannens uppgifter och påstod att anledningen till osämjan var makens svartsjuka.
Såväl domare som åklagare antydde tydligt för målsägaren, d.v.s. hustrun, det otrevliga i att ta upp dessa saker in- för domstolen men hustrun vidhöll sitt yrkande.
Mannen, som med läkareintyg kunde styrka att han led av nervositet och vår- dades härför, ville liksom åklagaren ha slut i målet.
Rådhusrätten kommer att meddela ut- slag den 14 maj.
ä r icke egenskapskombinationen - vilken saknar originalitet - utan graden av be- gåvning vilken gjorde det möjligt för ho- nom att åtminstone till en tid prestera ansenliga positiva resultat, låt vara att dessa nu kanske gå under i det allmänna jordskredet, En helt annan form av brottslighet fin- ner map hos den unge man som i ett slags blint destruktionsrus dödar fader, hustru och två andra människor, vilka veterligen aldrig gjort honom något ont.
En rå och primitiv, driftbehärskad brottslighet, där man inte ens kan skymta någonting som liknar ett normalt motiv, utan där en dunkel känsla av en oundviklig och nära förestående undergång, en pervers få- fänga att excellera i ondska, om inte i något annat, samt suggestion från ett ny- ligen begånget, till det yttre likartat brott, åstadkomma en plötslig herostratisk massaker, avslutad med självmord.
Att det även i denne mans natur fanns en monstruös frånvaro av moraliska känslor är uppenbart.
Den farlighet som frånvaro av mora- liska känslor innebär förstärktes i detta fall genom ett utsvivande liv och ett be- tydande giftmissbruk.
Trots den stora olikheten mellan kri- minaliteten i detta fall och i det ovan be- rörda, slutar professor Kinberg, äro vissa fundamentala psyko-patologiska drag ge- mensamma.
Filmkrönika.
U Ungefär En isländsk röst Berg i flammor.
Med hänsyn till manliga beford- om Tidevarvet.
A ringsmöjligheter v Herr Nils Beyers redogörelse för ngefär samtidigt som Oscarsteatern den tyska ljudfilmen Den dödsdöm- störtade, fick Stockholm i stället en do bataljonen (f. en ö. vilseledande titel, ny bio.
Den heter Narva.
Inredningen.
— Jag kan inte nog tacka för Tide- originaltiteln ä r » Berge in Flammen ») i hållen i varm.
brun färg, ä r förnämt en- varvet, det enda radikala inslaget i min (F o r t s.
fr. sid.
1.)
den för övrigt så utmärkt orienterande kel.
läsning, sedan j a g kom hit till landet, Filmkrönikan i Tidevarvet av den 23 sina högre meriter måste överstyrelsen Starten skedde med en tysk film, på skriver en av Tidevarvets läsare på IS- april.
får den oinvigde läsaren lätt det visserligen erkänna dessa.
Den fann sig svenska kallad Svärfars lilla felsteg.
Det land i ett brev till redaktionen.
Vi an- ä r svårt att tänka sig ett ovärdigare namn föra vidare ur den malande skildringen: intrycket att det handlar om en av dessa i alla fall föranlåten att upprepa sina krigsfilmer, som framställa kriget i en på en så strilande film.
P i tyska heter principiella betänkligheter mot införandet » Mamma, mamma, i dag har det kom- den » Der brave Sünder » - Den hederlige mit tre Tidevarv,, ropade min femårige viss romantisk dager med den egna sidans av en sådan ordning, enligt vilken till ad- skojaren.
Men ett sådant namn hade kan- son, i det han kom stormande in.
Kan du bragder framstillda så fördelaktigt som junktstjänst behöriga ämneslärarinnor ske reducerat publikfrekvensen med sjut- då inte g e mej e t t äpple eller något annat möjligt på motståndarens bekostnad för skulle kunna vinna överflyttning till ad- att tjäna vissa reaktionära tendenser.
tiofem erotiskt skådelystna procent.
gott!
Middagen blir försenad, och jag Då det i föreliggande fall handlar om junktstjänst inom hur kort tid som helst Nu får man endast hoppas, att de som gör det jag starkt fördömer, sitter och kommit av misstag, emedan de trott god tjuvläser, och medan min make ogenerat en - om också i viss mån ursäktlig efter.
tillträdandet av ämneslärarinnebe- film vara tråkig film, fingo detta sitt vecklar upp ett av numren och fördjupar missuppfattning från recensentens sida, fattningen.
En ordning som skulle vara misstag korrigerat.
Der brave Sünder, sig, så att han helt glömmer maten, står tillåter sig undertecknad påpeka verkliga ägnad » att synnerligen ofördelaktigt in- som ä r den berömde skidespelaren Fritz hembiträdet i köket och prasslar med nå- förhållandet mellan film och fakta, något Kortners första filmregiarbete.
ä r i själva got, j a g misstänker, att det ä r det tredje vartill han torde vara skickad, enär han verka på de manliga lärarnas befordrings- Särskilt genom ett fall verket ett mästerverk i sitt slag.
en humo- numret!
Sonen n:r två i ordningen expe- under 3½ år deltog i försvaret av nämn- förhållanden ».
resk av högsta konstnärliga rang.
Inne- dierar under tiden all jordgubbssylten.
väl- da front och tillfälligtvis tjänstgjorde i som detta, miste dessa befordringsförhål- närheten av Col di Lana, då sprängnin- hållet är enkelt nog.
En bankkassör, som ter ett mjölkglas och avlägsnar s i g.
landen ytterligare försämras, då den le- adderat siffror och sedlar i tjugu år på V i har det bra här på Island.
och när gen av toppen, som utgör grundstoffet till diga platsen som ämneslärarinna efter sö- samma kontor - ett begrepp, som han man har en god make och rara barn får filmen, försiggick.
De i filmen framställda kripsoperatio- kanden bleve tillgänglig endast för kvinn- definierar, inte som en lokal, utan som ett man inte önska mera, men jag kan inte sinnestillstånd mellan 10 till I och 2 till neka till, att j a g ibland känner avunden nerna äro i alla väsentliga punkter verk- liga lärare.
7 - denna aningslösa urverksmänniska uppstiga, när j a g läser om sammanträ- lighetstrogna (endast hjältens besök i Till detta kan slutligen påpekas att kastas plötsligt av ödet handlöst ut i den och diskussioner och nyutkomna böc- len av italienarne besatta hembyn ä r dik- högre allmänna läroverket för flickor har lyxens, brottets och hasardens värld för ker och Fogelstadkurser m. m.
Man ä r ad).
Trenker liksom de flesta av medhjäl- sju manliga lektorer och två manliga or- att, efter en serie självmordsmeditationer hungrig efter böcker men far sällan någ- i affärsbrevstil.
av samma oberäkneliga ra, nu g å r det ju inte alls, d6 isländska parna voro med i verkligheten, alla situa- dinarie adjunkter, men endast en kvinnlig öde hux flux överflyttas till bankdirektö- kronan inte duger att köpa för i utlan- tioner liksom hela miljön fullständigt ordinarie adjunkt - den nu utnämnda - rens genom dennes förskingring vakanta det.
- - - verklighetstropet framställda.
Det kan och en kvinnlig ordinarie ämneslärarinna.
stol.
Och dottern får sin karl, bankkas- icke vara tal om att det ingår en tendens Den omtalade utnämningen måste ur sörens underordnade och » medbrottsling » att framställa italienarne som » fega mull- många synpunkter hälsas med glädje.
Det Men på denna intrig har Kortner slösat upphöjelse.
Han ä r och förblir i alla fal!
vadar », som borrade sig in i berget, i en outtömlig rikedom av roliga detaljer.
en stackars slav, en slav under klockslag motsats till de tappra österrikarne, som enda man borde förvåna sig över ä r att träffsäkra iakttagelser, psykologiska fynd.
familjegräl, hushållsbekymmer och fördo- utförde » kulsprute- och skidåkarebrag- en så självklar sak skall fordra två sär- överdådiga regiprepp.
En mera genialt mar.
der ».
skilda besvärsskrivelser innan den får sin utstuderad regissörsskicklighet har j a g För det första fötetaga italienarna före rättvisa lösning.
En annan film, som också har stora för min del inte sett maken till.
förtjänster, om än inte så stora som der, springningen en vansinnigt djärv storm- Men Kortner skulle inte ha åstadkom- föregående, ä r R e n é Clair-filmen på ning - som det i Verkligheten tillgick - mit detta mästerverk, om han inte i hank- Plaza.
Men även den presenteras för för det andra var sprängningen av toppen kassörens huvudroll haft Max Pallenberg.
svensk publik under ett falskt banaliserat jämte den därpå följande stormningen Typen var så fullständigt tagen på kor- namn: Två lyckliga hjärtan i stället för nästan lika farlig för italienarna som för net, att den stackars kälkborgarpedanten det franska » A nous la liberté » Giv österrikarna.
Inledningen och slutepiso- blev nästan monumental.
Det ä r lätt för oss friheten!
T r o r man, att folk inte in- den samt den sympatiska skildringen av en pseudokonstnär att skapa billiga ro- tresserar sig för något annat än erotik ' italienarna i byscenen visar tydligt nog, inför Nationernas förbund mantiska effekter genom att fly det tri- Tyvärr måste j a g meddela, att de två att Trenker absolut icke hade någon ten- viala.
Det ä r svårare att göra konst av hjärtarna både äro manliga, och att de dens att framhålla den ena parten fram- blir ämnet för ett föredrag av fru det triviala.
I både miljö- och människo- visst inte äro lyckliga alltigenom.
för den andra.
Lika litet kan man tolka Mia Leche-Löfgren, som på inbjudan av skildringen har Kortner-Pallenberg genom Från början sitta de i fängelse och till- tyrolarnas hembygdslängtan och kärlek Svenska Kvinnoorganisationers Samar- en hänsynslös realism låtit det triviala verka leksakshästar.
De besluta rymma.
till den egna torvan som reaktionär pa- springa över i det storslaget fantastiska.
men blott den ene klarar sig, och han kla- triotism.
Om en konstgjord romantik kan betskommitté för internationell nedrust- Man vet knappast, om det ä r ett gyckel rar sig fenomenalt - med några raska e j heller vara tal.
Krigsrörelserna i de ning talar om fredag, den 6 maj 1932 kl. 8 med småborgarbrackan eller ett försvar språng stiger han till stor grammofon.
vildaste högfjällstrakterna, på dolomit- e. m.
Lokal: Lilla Nygatan 4, 5 tr. (hiss).
för henne.
Själv lutar j a g mest åt det se- fabriksägare och samhällspelare.
På hans klippor och gletscheris, i vinande vinter- Inträde 25 öre.
nare alternativet.
Brackans tragik fram- fabrik härskar en själsmördande disciplin.
stormar och under ständigt hot av natur- står först i sitt fulla ljus, när hon kastas fullt jämförbar med fängelsets.
Då kom- krafter, voro av den art, som ingen icke ur sina normala hjulspår, förlorar sin ret- mer hans gamle cellkamrat.
som nu ar- medverkande kon göra sig en föreställ- samma tvärsäkerhet och blir hjälplös.
Så betar på fabriken.
Och han avancerar in- ning om.
Till alla övriga bekanta och blir här själva komiken gripande, och man te han, han ä r den oförbätterlige vaga- ofta skildrade krigsrysligheter kom, som unnar gärna bankkassören hans slutliga bonden, ett halvt vemodigt.
halvt sorglöst i filmen visas, underminering och spräng- söndagsbarn, som vägrar att anpassa sig ning av hela bergtoppar jämte kampen efter mekaniseringen.
På honom biter iii- med högfjällsnaturen, som kostade minst gen disciplin, det löpande bandet glider lika många offer som de rena krigsopera- ifrån honom, när han får syn på en vac- tionerna.
ker flicka.
Och vännen, den store poten- Från denna sida av kriget har hittills taten, i vars uppstramade, gopglesprydda ej förekommit skildringar vare sig i bok- kapitalisttyp det fortfarande hor en gnista form eller på film, ehuru på den många av det gudomliga lättsinnet, honom åter- 100 km.
långa Alpfronten 100,000-tals ger han den inre friheten.
P i nytt rym- man stodo mot varandra och det van- ma de.
men denna gång från samhälls- vettiga i kriget framtrider kanske tyd- plikterna, från konventionalismen, som ligast mot bakgrunden av den väldiga hålla människorna i ett andligt fängelse.
högfjällsnaturen.
Att giva en så vitt möj- Men filmen ger också en social fram- verklighetstrogen bild av de oerhörda tidsutopi.
Den skulle inte på långt när lidanden dessa hiindratiisental hade att ha varit så mycket värd, om friheten blott klimpa med under kriget i högfjällen var vunnits av de t v i » lyckliga hjärtana ».
Trenkers avsikt och att han lyckats däri Vad hade det hjälpt alla de andra, miljo- kan en, som var med, häst intyga.
nerna i fabrik och p i kontor?
Slutet är Otto Meier.
en rad bilder från framtidens fabrik, som äges av arbetarna, och där maskinerna nästan ensamma utföra allt arbete.
Vä- het, som endast R e n é Clair kan åstad- gen dit ä r visserligen föga realistisk, i det komma.
Inte ens fängelse- och fabriks- direktören, vilkens identitet med den f. d. scenerna verka hoppliisa, ty hela tiden förrymde straffingen plötsligt uppdagas, lyser ur skildringen fram en stämning av skänker arhetarna alltsammans.
Men än- optimism, en tro på människohjärtats då det ä r inte ofta, ett lustspel myn- slutliga revolt.
I Henri Marchand, den lil- nar ut i ett så stralande » lyckligt.
slut ».
le.
trofaste vagabonden, har R e n é Clair Därtill kommer den ypperliga regin.
också fått en skådespelare efter sitt sin- Talet ä r inskränkt till blott några korta ne, och hans vän straffången-direktören satser, i stället är filmen genomdränkt av är också en briljant typ, han heter Ray- musik och sång, där ledmotivet ä r A nous mond Cordy.
la liberté.
Allt ä r levande i den, och det T v å i hög grad sevärda filmer!
vilar över den en hetagande morgonfrisk- Nils Beyer.
- .. - - Kriget i östern
