# ID: svediakorp-per3533
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1931
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,298
# sentences: 604
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


T I D E V A R V E T Mödrahjälpen den 30 maj 1931 innehåller: — t i l l minne Anna av Honorine Sandström Hermelin.
En stor sta kammaren.
där motståndet var svag, och med starkare motstånd i an- dra, bifölls propositionen om sjukkasse- reformen med ly åtföljande förslag till modrrskapunderstöd.
Både statsministern och socialminis- trin fösvarade framgångsrikt försla- Ledande artikeI.
Ansvaret av, dr. Gunnar Beskow.
Bernhard Estlanders verk: Elva årtionden av ett folks historla get.
anmäles av fil.
mag.
Karl H. Wiik Helsingfors sekr. i Finlands social- demokratiska parti Herr Lindman.
som förra året fram- lade ett i princip liknande sjukkasse- förslag nedlade i år sin röst, skyllande på en ekonomisk utredning av prof. Cramér.
varur skulle framgå att sjuk- kassornas ekonomi var dålig.
Men det hat man alltid vetat påpekade stats- ministern och ju längre det dröjer a d reformen.
ju värre kan det bli.
Både fru Nordgren och fröken Wellin Den helige Fransiskus av Indien.
Romain Rolland: Ramakrishnas liv Mystik och handling i det nutida Indien av Elin Wägner.
Om waldorfskolan i Stuttgart framförde i höviska ordalag sin tack till socialministern för att äntligen fis- av Agnes Gustafson En av menlngarna av Harrry Martinson. '
— B u d e t har kommit att Anna Sandström gått ur tiden.
— I ett ögonblick blir ens minne och föreställning fyllda av levande bil- gan om moderskapunderstöd bragts der från ett det rikaste liv.
till lösning.
De framhöllo båda att Men så blir det så stillt och bakom dem stod en stor och enig kvin- tomt, som när naturen plötsligt noopinion.
tystnar i skuggan av en solförmör- Understödets storlek var blygsamt, kelse.
Eller som när en fjällbäcks men principen om samhällets understöd sorl försvinner, därför att den sökt vore dock härmed antagen.
Och det sig ned i en underjordisk bädd.
är i d e en dag för tidig.
Fröken Wel- Det var 1882 som den okända lin framhöll även.
att om man gjorde signaturen Uffe kastade u t sin lilla något för mindre bemedlade barnafö- skrift Realism i undervisningen — derskor behövde man kanske icke tala en stridsskrift mot att bjuda barn så mycket om aborternas ökande och allmänna talesätt och abstrakta be- född-itfromas minskande.
grepp, bjuda dem att svälta ihjäl V i instämma av hjärtat med de med hela det rika livet runt om- kvinnliga riksdagsrepresentanterna och kring: » Realitet må bliva vår lö- det gäller nu för kvinnorna an med Sen, men ej endast den materiella energi och framsynthet ansluta sig till verkligheten, utan även och fram- sjukkasserörelsen och vidare fullfölja för allt den andliga, sant mänsk- du lyckosamma beslut som efter ett liga,, stod där.
mer än trettioårigt utredningsarbete Står ej pedagogiken alltjämt just fattades i månaden maj av nådens år där och stavar!
1931 Men Anna Sandström handlade Hon kastade Uffe-masken, och fram ur denna manhaftiga förkläd- nad trädde för en häpen värld » pe- AV Gunnar Beskow.
dagogikens musa », den 28-åriga Anna Sandström, full av gratie och Ansvaret.
edansstäende V a d har hänt?
Anna Sandström.
kassereformen i hamn.
social fråga är äntligen löst Med betydande röstövervikt i tör- Bakom händelserna och sjuk- skrevs innan Ti- den är en sjukdom, erinrar den inte devarvets faregående nummer då om t. ex. influensans allorstädes med artikeln » De tvenne rättsupp- närvarande mikrober?
E n stegrad A R B E T S L O S H E T S F R Å G A N har fattningarna, utkommit.
Trots någ- mottaglighet, orsakad genom brott mot elementära hälsolagar, är oftast miljoner ra ändringar löper tanketråden i de arbetslöshetens bekämpande och 3 båda artiklarna parallellt ett gott den andra huvudfaktor som är sjuk- miljoner till beredskapsarbeten för stycke, damens förutsättning.
motverkande av arbetslösheten, seg- rade i båda kamrarna.
Utskottets Den iakttagare.
för vilken det (Forts. i sid. 2).
förslag att 20 miljoner skulle an- tyngsta ansvaret till Adalstragedien slås till beredskapsarbetena, skulle drabbar, icke den agerande militä- ring,^^ \ ^$, 10 Anna Sandstriim var alltid den som handlade mest direkt: Ver- dandi, tidskrift för ungdomens målsmän och vänner, uppstod un- der hennes och Lars Hökerbergs redaktörskap redan 1883, Anna Sandströms skola året därpå.
v i d sekelskiftet växte fram därur Anna Sandströms Högre Lärarinnesemi- narium, med specialstudier, k ä l l - studier och självstudier då en nyhet i seminariers Iivsföring säkert en av de m e d inspirerade, och inspirerande läroanstalter som funnits i Sverige.
behag, lidelsefullt tänkande och Det var Otto Andersen, Anna Sandströms själsfrände på andra des kring henne, blev en vapen- sidan Kölen, som i hennes sena är smedja för denna realistiska rikt-.
vid ett festligt tillfälle i Pedago- ning i undervisningen, som saker- giska sällskapet fann det förlösan- Iigen mer än vad som någonsin de ordet och nämnde henne Peda- kan uppskattas sedan dess plöjt gogikens musa.
För var och en fåror nedifrån bottenskolan upp i som känt henne måste betecknin- lärarutbildningen.
(Forts. å rid.
5).
- - » Uffe-kretsen », inkomstberäkning ren, men det samhällssystem vari vi Elva årtionden av ett folks historia, håll framhölls med eftertryck d e ar- svara de höga krav på omdöme och skiIdrade a~ en som älskade det och delvis lyckades förstå det.
mot detta.
Från sociaIdemokratiskt r genomsnittsmänskliga energiskt e p r e s e n t a n t e r för a l alt l t f mot- ö r nödvändigheten närvarande psykologisk krävde, har hjälpspolitiken in på nya banor, De 3 miljonerna äro ju endast en början och man må säga vad man vill om deras tillräcklighet eller inte.
Ett är ändå säkert, att de skenfria byggas pengarna skola läger efterlängtad förbättring.
TANKEN PLANHUSHÅLLNING i dagarnas ekonorniska plats de sista diskussioner.
Vi erinra om Bank of Englands förslag, som omnämndes i n:r 20 av Tidevarvet.
E u r o p a k o m m i s i o n e n vid förklarade Litvinoff Sovjetryss- lands representant att Ryssland exporterar inte av illvilja utan av nödvändighet för att få något igen Veteprobl emet a n d r a produkter den ekonomiska konferens, som gatt av stapeln i London.
Samma histo- ria: vi kan inte odla mindre och inte skylla på varandra att ingen får byta konsumtionsmöj- ligheter är målet, inte minskad pro- duktion, Förenta staternas handels- kammare instämmer i kravet på en reglering av marknaden.
Svaret blick som situationen a v den igångsatta undersökningen.
ha, släppts lös förebil- den finns i Ryssland och världskri- sen pressar tills Iösningen blir fun- nen.
N Wiik.
är rektor Bernhard Estlander nuvarande släktledet finländare, ha tionden; förf.
påstår nog inte, att den E n stor olycka kan bli en kraft till ett bättre, om den förmår väcka nyas lade sina ögon tillhopa, nödgats skapa mycken historia av ryska parentesen varit ett avbrott i självbesinning.
Men självbesinning hade han fulländat sitt livs största det slaget de ha tack vare Est- utvecklingen.
men den slungade dock bestar inte i att betona den andra verk » Elva årtionden ur Finlands hi- landers trägna forskningar och om- finska folket ut ur de rätta banorna.
partens skuld och uppmana honom storia ».
När han dagtecknade dess fattande personkännedom dragits Under de elva årtiondena fortgick till bot och bättring.
Det svenska första del i december 1918, genljöd fram och blivit bevarade.
Att miss- emellertid finska folkets medvetna rättssamhället borde av pur självakt- luften ännu av medborgarkrigets tag i fråga om detaljer insmugit sig eller omedvetna strävan hän mot det Så ungetär ning ställa så stora krav på sig, att brak, de slagnas stönande och seg- i framställningen, har varit oundvik- statliga oberondet.
alldeles oberoende av huruvida den rarnas jubel.
När han i augusti 1930 ligt, men det betyder ingenting vä- för man kunna ange grundtanken i stora undergrupp av detsamma som fullbordade bokens femte och sista sentligt.
Snarare kunde man anmär- Estlanders bok, men med tillfreds- arbetarpartierna utgöra verkställer volym, var lappoterrorn på sin höjd- ka p å att källanvisningar alltför ställelse må vi erkänna, att denna på många sin speciella tecken lyda självprövning på) dess främsta (vilket punkt.
D e mellanliggande tolv åren ofta saknas, tidsbestämmelser även- förhand fastslagna ledande synpunkt voro de enda » normala » i finska fol- så; framställningssättet är del förtäI- icke hindrat förf.
att se kritiskt och reaktion inför en sådan händelse sam kets liv sedan många årtionden till- jande, läsekretsens stora massa är ofta mycket klart på enskildheterna i Adalstragedien borde vara frågan: haka.
Ty i Finland ha de onormala bäst betjänt härav, men den som krä- sitt ämne.
vilka äro de missförhållanden inom tiderna varit de normala.
Det må ver exakta, kontrollerbara uppgifter Vad en läsare med intresse för samhällsmaskineriet som gjort något man minnas, när man bedömer vad känner sig stundom missbelåten.
den politiska utvecklingens sociala sådant möjligt?
i det landet sker.
Estlanders bok har ett visst syfte: drivkrafter skulle önska, vore givet- I nittionio fall av hundra blir den De första volymerna a v Bern- den vill skildra Finlands folks väg vis förmåga hos sagda utvecklings borgerliga samhällsmedlemmens hard Estlanders stora bok stödde sig fram mot den statliga självständig- skildrare att skönja, utforska och ögonblickliga och enda reaktion: på skriftliga dokument, men utgöra heten.
Aren 1809 — 1918 äro » den framställa denna företeelsernas bak- uttrycket är grund.
Man önskade veta de reella kommunisterna.
Punkt och slut.
Här- icke desto mindre den första goda ryska parentesen.
med har en diffus och skräckinja- sammanhängande framställningen av E:s egen uppfinning.
Mellan skils- faktorer, som verkat den ryska im- mässan frän Sverige och uppnäendet perialismens angrepp mot Finland gande Böjgen växt upp mellan ho- Finlands historia under » ryska tiden,.
nom och verkligheten.
För de senare volymerna ha de tryck- av självständigheten ligga elva år- (Forts. i rid.
5).
Kommunismen kan naturligtvis ta källorna alltmer trutit, ju längre - - - omöjligt ekonomer betraktas som en sjukdom i den bor- kussionen Av Karl H. likväl mycket att vänta gerliga samhällskroppen.
en infek- tion.
och samhällets skyddsåtgärder kan gå u t på att i görligaste mån skydda sig mot smittan.
Men frå- gan är: är det möjligt att effektivt isolera sig mot kommunismen?
Om skildringen fortskridit, men de hand- skrivna och muntliga ha trätt i stäl- let.
Och härutinnan ligger den utomordentligt stora betydelsen av Estlanders verk.
Historiska fakta, som aldrig blivit, aldrig kunnat eller fått bli offentligt belysta - vi, det
genom insättande av s. k. arbetsvil- A N S V A R ET.
(Lockouten är som försvars- medel blott indirekt, utgör en motof- fensiv.
som utvidgar och skärper kampen.)
Åtminstone om » de ar- betsvilliga » rekryteras från den s, k. över- och medelklassen kunna de ju knappast moraliskt fördömas, då de inre slitningar, som - förvärrade mänskliga rättsuppfattningen.
Till icke begå något brott mot sin egen av den internationella varuförmed- buden: d u s k a l l icke dräpa, du skall klass, d. v. s.
» förräderi »; ej heller Iingskrisen kännetecknar bl.
a. icke stjäla o. s. v., har fogats budet: där de rekryteras ur arbetarnas egna vart land, är bristen på kongruens du skall icke begå strejkbryteri.
led, nämligen i de fall då det gäller mellan de olika medborgargrupper- Allvaret i detta bud h a vi borger- arbetslösa i ett fack där alltför snäv, nas rättsuppfattning.
liga mestadels så svårt att förstå uppenbart egoistisk, fackförenings- I fråga om rättsuppfattningen kan därför att vi i regel så litet känna monopolism råder.
Såvitt jag för- folket f. n. uppdelas i tre huvudgrup- till de levnadsförhållanden under vil- stått motsvarar detta även rättsupp- per.
Den ena är kommunisterna.
ka detta bud blivit ett i djupaste me- fattningen inom vida lager av arbe- vilka, i sin egenskap av klart prokla- ning etiskt grundbud.
tarrörelsen.
De revolutionära ele- Begravningen i Ådalen var en merade revolutionärer.
äro fientliga Som alla etiska rättsnormer hän- menten sträva emellertid, av lätt be- högtidlighet, som inte endast blev mot del nuvarande samhället, eller, för den sig t i l l den (ofta i den be- gripliga skäl, att med det av solida- en sorgeakt för de enskilda.
E t t de rättare, mot det nuvarande samhäl- stående rättsordningen kränkta) ritetens patos burna föraktet för de levandes avsked till de döda kan let och mot det genom organisk ut- grundlag, utan vilken intet kan bestå verkliga » klassförrädarna » stämpla ibland också bli en politisk tilldra- veckling ur detta härledda framtida som är värt att kallas mänsklighet: alla som våga bryta en strejk eller gelse.
Hur socialdemokrater och samhället (vilket mycket väl kan va- du skall icke skada din nästa (eller, blockad, och därjämte låta detta för- kommunister sinsemellan fördelade socialistiskt).
Ur samhällets syn- ännu starkare: du skall hjälpa din akt och hat ta sig uttryck i fysiska funktionerna angår oss icke, ordnin- punkt äro därför kommunisterna rent nästa, och t. o. m. försöka älska ho- våldsåtgärder.
gen var i varje fall mönstergill bland kriminella element, och samhället har nom).
Är det underligt, att arbetar- Faktum är alltså, att arbetarnas de väldiga människoskarorna.
M e n varken skyldighet, rättighet eller klassen under sin hårda kamp för lojala vapen i den ekonomiska stri- existensvillkor den, strejk och blockad, med logisk militaristiska patruller av kommu- möjlighet att acceptera de specifika människovärdiga nister i blå skjortor och röda hals- dragen i kommunisternas rättsupp- framförallt såg nästan bland vapen- nödvändighet förutsätter användan- dukar och bolsjevikisk sorgmarsch fattning.
Naturligtvis äro inte kom- bröderna, och solidariteten med klas- det av motsvarande försvarsvapen, på en svensk begravning låter onek- munisterna kriminella ur individuell sen blev den omedelbarast och dju- rätten att i mån av förmåga bryta Iigen ganska främmande.
Tanken rättssynpunkt; d. V. S. ur etisk syn- past kända manifestationen av den strejken eller blockaden, men att går vidare!
Om kapten Mesterton punkt: de representera endast en allmänmänskliga solidariteten ef- samtidigt detta av arbetarnas rätts- med Sitt kompani i paraduniform främmande stat eller statsidé, vars tersom vår världsomspännande sam- medvetande stämplas som förbrytel- bildat hedersvakt, hade del varil verktyg de äro och t i l l vilkens sam- hörighet med hela mänskligheten för- se i moralisk-rättslig mening.
I mindre ovanligt för våra vanda tan- hörighet de bekänna sig.
Det är re- medlas genom den eller de grupper ovanstående formulering, med anta- kebanor det hade t. o. m. varil dan tidigare framhållet, att samhäl- och underavdelningar vilka v i när- gande av den sociala-ekonomiska riktigt, förutsatt att det icke stör let bör pröva vilka missförhållanden mast tillhöra.
(Att i flera fall, i kampen som en given premiss, synes ordningen, vilket sannolikt blivit kommunismen är en reaktionsföljd samma mån som facksolidariteten ur- problemet olösligt; men det kan Iö- fallet.
av, och vilka de positiva, bärande artat till gruppegoism, t i l l arbetsmo- sas i samma mån som denna kamp När v i ställa dessa b i d a motsat- idéer äro, för vilka kommunisterna nopol och löneupptrissning på be- mellan kapital och arbete, mellan ser bredvid varandra, förstå vi, att kämpa med en ofta brinnande idea- kostnad av andra arbetargrupper, företagare och anställda, kan brin- de likväl äro utslag av samma anda.
litet.
solidaritetskravet förlorat varje spår gas ur världen.
Det är två riktningar av ett och Då kommunisterna principiellt av etisk Och ideell patens.
men allt- Enligt socialistisk uppfattning samma element, som vår tid med nödvändighet måste ta ståndspunkt ställt sig utanför den nuvarande eller jämt framföres med god effekt, tack skulle del kunna framhållas kan till.
Konservatism och kommunism härur härledda samhällsordningen vare den helgd som den gångna och detta ske endast i den socialistiska (ehuru de vid behov blott alltför vil- på andra håll alltjämt pågående staten.
Det kan inte hjälpas alt sva- hetsa upp varandra till fascism och ligt söka skydd bakom de borgerliga verkliga befrielsekampen tillvunnit ret härpå blir i hög grad påminnan- bolsjevism.
V i fråga förgäves efter rättsinstitutionerna), kvarstår inom detta krav, är en omständighet, som de om nykterhetsaposteln bekanta: liberalismen, den har svikit sina ideal och därigenom utplånats.
Åter- samhällsramen blott två stora lojala alltmer synes inses på arbetarhåll.
» Nu säjer kanske någon all bränn- står för socialdemokratin och radi- rättsuppfattningar, vilka samhället Samfundet har f. " icke råd att a " - vin är gott Härpå vill jag bara vara den uppbyggande kraft som ar- svara, att brännvin - - verk- kalismen a n upprätthålla jämvikten har Den att ena beakta.
stora folkgruppen, den betarrörelsens idéella, mänsklighets- Iigen Ar - - ganska gott., och söka finna en väg til framåt- skridande i stället för denna hopp- » borgerliga », omfattar den officiella, solidariska inspiration utgör.)
liga?
(Forts, fr. sid.
1.)
ad som framhölls i Tidevarvets rättsnormer, som lagstiftningen icke anförda artikel, och sam icke erkänner, men som för arbetarna fått kan nog uttryckligt betonas är, att i det närmaste Samma helgd och kraft den viktigaste grundorsaken t i l l de som grundbuden i den gemensamma v - - Bakom händelserna.
ra - - - lösa hetskamp mellan ytterligheter, som blir improduktiv, därför att den gäller samma mål och brukar samma medel, låt vara på olika säll.
Tidslägets allvar är ofrånkomligt.
V i behöva inte hemfalla åt någon kommunistskräck, men v i ska inte heller IN, att v i utrota kommunismen genom att skjuta på den.
Tvärtom.
Samhällslivet har genomgått många skeden i historien och förändrats och förvandlats.
Inte lär vårt i yttre måtto demokratiska, men formellt konservativa samhälle vara fullkom- ningen och slutet av all utveckling.
Den fortgår.
o c h vi kan se oss om både bakåt och framåt, både åt hö- ger och vänster.
Arhundradens dyr- köpta erfarenhet skall ej kastas bort, och vi k u n n a diskutera kam- muniliternas uppfattning, fast v i in- te äro kommunister.
Men vad v i med bestämdhet måste ta avstånd ifrån är våldspolitik från vilket håll den än kommer.
Händelserna i Adalen ha ytterli- Hur ... sedvänjor, lagar och förordningar Denna denna speciella rättsupp- rättsuppfattning omfattas i huvudsak fattning, som innebär, att en även av de icke revolutionära arbe- strejkbrytare faktiskt är en förbryta- tarpartierna, ehuru dessa i flera frå- re, t. o. m. en mycket grov sidan.
gor ha en avvikande uppfattning, skall kunna inordnas i den allmän- och genom lojala medel söker få till na, samhälleliga.
rättsuppfattningen, stånd motsvarande ändringar av de är ett problem, vars trängande ak- lagstiftningen synliga samhälleliga tualitet icke minskas genom påpe- rättsnormerna (de reformer som på kande av svårigheterna för dess lös- detta sätt hittills lyckats genomföras ning.
På något sätt måste denna behöva ju icke uppräknas!).
allvarliga inkongruens i fråga om Men t y härtill kommer ett vä- rättsuppfattningen mellan två stora sentligt men till denna för alla lojala grupper samhällsmedborgare parter gemensamma rättsuppfattning lösas.
har, när det gäller arbetarpartierna, De skäl som tala för att problemet under den sociala kampens gång är olösligt.
kunna visserligen före- knutits ett specifikt tillägg, adderats falla oemotsägliga.
Om arbetsinstäl- lelse är ett lojalt stridsmedel för ar- betarna, fordrar då inte konsekven- sen att arbetsgivarna skall ha rätt t i l l motåtgärden att söka bryta strejken i fixerade rättsuppfattningen. '
- - -.
- O ... - - m socialismens bärande grund- idé är, a n naturtillgångarna och produktionsmedlen icke kunna av enskilda människor ägas, i detta ords mest intensifierade betydelse, d. v. s. vara något som är underställt ens absoluta godtycke.
utan att de till- höra gemensamheten - d e l nu le- vande släktet och de ofödda och att egendomsbesittning i grunden en- dast är ett temporärt disponerande, kan man icke undgå att konstatera, i hur hög grad den borgerliga rätts- uppfattningen är genomträngd av och alltmer genomträngs av socia- lismen, och hur detta kommer t i l l sy- nes även i lagstiftningen.
Som enda exempel kan anföras vanhävdslagar- na.
Men den borgerliga rättskänslan börjar även alltmer reagera mot, att t. ex. en fabriksidkare behandlar sitt företag som absolut privategendom, -
Om Waldorfskolan i Stuttgart av Agnes Gustafson.
» Endast den lärare kan upp- fostra och undervisa på ett verk- ligt fruktbärande sätt, vilken genom en ingående kunskap om människan genomskådar del samband, som finner mellan hans egen metod och de ulveck- lingskrafter, som uppenbara sig re törsta efter?
Man trevar sig fram, stöter emot, ser en ljusning ibland, men har på det hela laget en så stark känsla av att man vet så litet om dem, som man är satt att leda och fostra.
Barnen förbli ofta gator, trots alla ens försök att ut- grunda och genomforska dem.
skola, som säkert har m stor upp- årsjubileum i höstas hade den 61 lä- gift att fylla.
rare och 1.200 elever.
Trots att som- liga klasser omfatta mer än 50 barn, Skolan står öppen för barn ur har hittills omkring 600 måst avvi- sas på grund av utrymmesskäl.
alla samhällslager.
Skolan är en privat folkskola Waldorfskolan i Stuttgart grun- (med en 4-årig överbyggnad), och dades år 1919 av kommerserådet som sådan hänvisad att ekonomiskt Emil Moll.
som var ledare för den bära sig själv.
Något fast anslag stora Waldorf-Astoria Cigarrett- frän stat och kommun har skalan fabriken därstädes.
Skolan var från inte.
Staden Stuttgart lämnade dock början avsedd för arbetarnas barn.
år 1927 ett större belopp fur till- Men då d:r Moll lyckades erhålla byggnad av ett skolhus.
Avgiften den kände antroposofen och pedago- för barnen är 40 Mark i månaden, men eftersom en mängd fattiga barn ingenting kunna betala, har det i un- derstödjande syfte bildats dels en skolförening, dels en förening av » faddrar », vilka åtaga sig att sörja för vissa barns underhåll.
Inga kvarsittare — ingen påbju- den läxläsning.
Leksaker tillverkade av stora barn i Waldorfskkolan.
hos barnet vid en viss levnads- En verklig lärare och uppfostrare är icke den, som tillägnat sig pedagogiken som en vetenskap om hur barn skola behandlas, utan den, inom vil- ken pedagogen vaknat till l i v under inflylande av hans kun- skap om människan. » ålder.
Rudolf Steiner.
A i t äga en ingående människo- kunskap, att verkligen kunna genomskåda det samband, som fin- nes mellan metoden och de utveck- lingskrafter som uppenbara sig ho!
barnen - är det inte det vi lära- Aldrig har jag haft en så stark känsla av att lärarna visste, hur de skulle möta barnens olika utveck- lingsskeden,, som i Waldorfskolan i Stuttgart.
Man kände, att de hade liksom nyckeln i sin hand, att de visste lösensordet.
Men hur skulle man själv kunna tränga in i hemlig- heten?
Att det ligger något ytterst värdefullt i den Steinerska pedago- giken, det känner man.
Därför häl- sar man med glädje den Waldorf- kurs, som i Sommar anordnas i Viggbyholm för svenska lärare.
Li- kaså gläder man sig över att Stock- holm i höst skall fä sin Waldorf- d.v.s. träffar sina dispositioner, slår De samhälleliga lagarna för hand.
igen eller förflyttar, fullkomligt som havandet av egendom, för det eko.
det är gynnsamt för honom själv (el- nomiska livet, utgå frdn den abso- ler endast behagar honom), ulan luta egoismen, icke som beklaglig hänsyntagande till följderna för de mänsklig svaghet, utan sam erkänd anställda och för samhället i övrigt.
och principiellt riktig norm.
medan Oemotståndligt som en islossning är i själva verket all samhällsbyggnad.
den rättsuppfattningen på väg.
att allt samliv mellan mänskor, förutsät- innehav av naturtillgångar eller pro- ler en annan princip: hänsynen till duktionsmedel som » egendom » inne- nästan, altruismen.
bär ett uppdrag, ett kall, med ansva- righet inför mänskorna och mänsk- den mån som denna rättsupp- ligheten.
fattning bryter igenom inom Motsvarar icke detta också ett grundbud i den allmänmänskliga » borgerliga » kretsar, blir skillnaden etiken, ett bud som fått sitt främsta mellan borgerlig och socialistisk sam- uttryck i den förkunnelse som nomi- hällsuppfattning ingen annan än en nellt ligger till grund för vår of- skillnad i åsikt om hur förvaltningen ficiella statsreligion?
Ar icke det och kilningen av naturtillgångar och västerländska borgerliga samhällets produktionsmedel på för gemensam- grundfel det, att den fixerade rätts- heten bästa sätt skall arrangeras.
ordningen i så stor utsträckning av- Det är felaktigt att tro, att denna viker frdn och är oförenlig med skillnad representerar en oöverstiglig grundbudet i den allmänmänskliga, klyfta; den är icke av kvalitativ utan för att inte tala om den kristna, eti- endast av kvantitativ art. I allmän- ken: budet om hänsynen till nästan.
het tror den borgerliga uppfattningen I gen Rudolf Steiner som skolans fö- reståndare, ville åtskilliga av d:r Steiners vänner lämna sina barn i hans värd.
SA blev det genast frdn början så, som d:r Molt önskat, ett utjämnande av klasskilinaden.
Han anser nämligen, att likartad fostran för olika samhällsklassen barn och ungdom.
kommer en hel del sociala skrankor att falla.
D:r Steiner var vid skolans grundande sextio år och ledde den till sin död år 1925.
Jätteklasser på 50 elever.
Barn tas in i skolan i den ordning de anmälts, oberoende av samhälls- klass och begåvning.
De mest efter- blivna samlas I en särskild hjälp- klass, där de t &amp; gå till 18 års ålder såvida de inte dessförinnan vaknat till så att de kunna flyttas över till en normalklass.
Övriga barn sam.
manhållas i de klasser, dit de höra åldershänseende.
Överhoppning av klasser får ej förekomma - ej hel.
ler kvarsittning.
Det sistnämnd; gör, att kunskapsnivån i någon klass kan sjunka.
Aran av lysande resul- tat får emellertid ej gå före barnens väl.
Någon påbjuden läxläsning fore- kommer icke.
Lärarna anse, att ett försummat hemarbete åstadkommer större skada i barnens karaktär, än vad frånvaron av hemarbete kan göra i kunskapahänseende.
Mycket intresserat, utomordentligt noggrant arbete utföres emellertid frivilligt av barnen, eftersom lärarna i enaståen- de grad förstå att väcka deras in- tresse. '
stoff Och vara mäktig koncentration.
Det är oerhörda fordringar, som ställas på lärarekrafterna i Waldorf- skolan.
En lättnad h a de emellertid: deras undervisningstimmar äro gan- ska begränsade.
12-14-16 tim- mar i veckan kunna förekomma.
Men så kräver deras undervisningassätt desto flera timmar till förberedelse.
Vad lönen beträffar är den lika för lärare och lärarinnor, oberoende av i vilken klass de undervisa.
Eftersom Waldorfskolan är en folkskola inte endast inspekteras den av staten, utan den måste också hälla i huvudsak samma kurser sam statsskoloina.
Men de enskilda lä- rarna ha stor rörelsefrihet.
De be- räkna att vart tredje Ar ha hunnit fatt motsvarande klass i statens sko- lor.
Men inom de tre åren ha de rätt att ordna schema och kursläs- ning fullkomligt efter sin önskan och klassens ståndpunkt.
Det låter sig ganska lätt göra, eftersom samma lärare får följa sin klass de 8 första Aren.
- “ Pedagogiken är inte fastställda metoder ”.
I en skola med så stora klasser, så Skolan omfattade frän början I2 lärare och 200 barn.
Vid dess tio- stor frihet, ulan yttre maktmedel och bestämt hemarbete och utan ens några läroböcker kan man ju förstå, mer på det privata initiativets bety- att det, för att bli något resultat av delse, medan den misstror varje form såväl fostran som undervisning, krä- av statssocialism, och vice versa; ves oerhört av lärarna.
Men så har likväl torde man även har kunna kon- också Waldorfskolan ett lärarekolle- statera en tydlig konvergens i fråga gium, som hör till de mera sällsynta.
om uppfattningarna.
De flesta äro kallade av d:r Steiner Otaliga äro de aktuella praktisk- själv.
Många ha höga examina och sociala problemen, bland vilka väl ha lämnat lovande platser för att ungdomsarbetslöshetsproblemet är ställa sig i skolans tjänst.
Andra ha det viktigaste; och sist kunna huvud- ingen examen.
Kunskaperna äro inte orsakerna till den nuvarande ekono- det väsentligaste, säger d:r Steiner, miska krisen ju icke nås annat än på utan kärleken till barnen.
Inte heller internationell väg.
Vad v i inom lan.
betyder förmågan att meddela kun- det kunna åstadkomma är emellertid skaper alls så mycket, som vad lära- att arbeta på, att ekonorniska kriser ren är, hans person och väsen.
Peda- som eventuellt i framtiden övergå gogiken är inte fastställda metoder landet, icke utlösa sig i förbittrade utan skall i varje ögonblick födas sociala strider.
Vad som frdn bor- ny.
Av största vikt är, att läraren gerlig sida främst borde kunna för.
kommer inför sin klass i en själsför- väntas är, att den nya rättsuppfatt- fattning, som utstrålar sympati.
Han ningen medvetet erkännes och får måste arbeta på an bli älskvärd i komma till uttryck i lagstiftningen detta ords rätta bemärkelse.
Dess- och den ekonomiska samhällsstruk- turen, den rättsuppfattning, enligt vilken innehav av naturtillgångar och produktionsmedel är att jämnstäila med ett allmänt uppdrag, med för- valtningsansvar inför samhället och de av företaget berörda enskilda.
Om icke av annat, så borde det borger- liga samllället åtminstone kunna dri- vas därtill av ren självbevarelsedrift, av insikten om, att varje arbetsgiva- re som bryter mot denna rättsnorm är ett ej blott agitatoriskt utan även rent objektivt argument till förmån för en statssocialistisk produktions- ordning.
Gunnar Beskow.
utom måste han behärska sitt läro- Skolan vill tjäna barnens framtid.
, Tanken på barnens kommande år har en framträdande plats i Steiners uppfostringslära.
Eftersom allt som sker med barnet har sin återverkan i framtiden, är ju-varje dag av skol- tiden så oerhört betydelsefull.
för blir det också viktigt, att lära- Ten har vetskap om vilken del av bar- nets väsen, som är påverkbart i olika perioder av dess utveckling, eljest handlar han oftast i blindo.
Det är kunskapen om här antroposofien människans väsen kommer till sin rätt.
Steiner indelar uppväxtåldern i 7-årsperioder.
Mellan t-7 år är barnet nästan uteslutande sinnesor- gan.
Det uppfattar oerhört mycket men ej med förständet utan med Där- - - -
sinnena.
Det insuper sin angivning på gott och ont och har en gränslös efterhärmningsförmåga.
Bättre än förmaningar och tjat, som under dessa år äro utan verkan, är att upp- fostraren är efterhärmningsvärd, ef- tersom barnet formas efter omgiv- ningen.
Efter 7 år upp till 14 läm- nar barnet så småningom det omed- vetna härmandet och börjar att med- vetet följa en auktoritet.
Steiner an- ser, att barnet under den perioden måste finna någon, som håller att stå som förebild, annars kan det ge efter för böjelser, som gör det håll- ningslöst och karaktärssvagt.
Lyck- ligt är det, om läraren kan bli en så- dan auktoritet, och mycket viktigt är, att han förmår inge förtroende.
Goda föredömen och en atmosfär av äkta kärlek är det viktigaste för barnet.
Naturligtvis finns det annat, som på- verkar barnen i rätt riktning, t. ex. sagor.
som väcka glädje och lust- känslor, och konstnärligt framställda livsbilder, som stärka deras mora- liska fantasi.
, dast för normala barn, utan på barn, som Varit t. o. m. i hög grad själsligt defekta, har det visat sig ha en un- derbart helande och läkande inver- kan.
Eurytmien är synligt språk och synlig musik.
Den följer strängt giv- na lagar.
Varje vokal eller ton har sin ställning, varje konsonant eller intervall sin rörelse.
Barnen röra sig efter recitation eller musik.
Ögon- blickligen måste de omsätta språk- ljuden eller tonerna, ge yttre gestalt åt dem.
Deras förståelse av en dikt eller melodi måste bli så mycket in- nerligare, när de på detta sätt levat sig in i dem.
Intresset, varmed ele- verna omfattade eurytmien, var stor- artat.
Historie- och geografiundervis- ningen är världsomfattande.
Vad historieundervisningen beträf- far, är Waldorfskolans mål att vänja barnen vid stora.
omfattande, världs- historiska synpunkter.
Därför läses - också i folkskolan världshisto- - Varje barn får lära sig spela, måla och modellera.
Efter 14-årsåldem äro barnen mogna för mera begreppsmässigt tänkande.
Då slutar ju tyvärr den vanliga folkskolan, men i Waldorf- skolan fortsätter ett glädjande stort antal elever upp till tolfte klass.
De som önska ta studenten, ha därefter ett särskilt utbildningsår.
Som en egendomlighet för Wal- dorfskolan kan omnämnas, att fran- ska och engelska språken inläras re- dan från första klass, helt enkelt ge- nom att barnens efterhärmningsför- måga tages i anspråk.
Likaså får varje barn under första året börja att traktera ett instrument, fiol eller flöjt.
Barnet har nämligen behov av rytm och musik.
Grekiska och latin komma in från femte klass.
Mål- ning.
modellering och slöjd apeln en större roll i Wadorfskolan än i an- dra skolor.
De inte endast utlösa barnens skapande fantasi utan äro för lärarna ett medel att få kunskap om barnens själs- och kroppskonsti- tution, i all synnerhet deras tempera- ment.
Ett mycket betydelsefullt ämne under hela skoltiden är eurytmi (som egentligen betyder rytmisk harmo- ni).
Eurytmien tillmätes stort vär- de som uppfostringsmedel inte en- ria.
Tysklands historia kommer som ett led i det hela.
Världsomfattande synpunkter grundlägger.
en sann to- lerans och bevarar från småaktighet och antisocial inställning.
Naturligt.
vis sker undervisningen för barnen på folkskolestadiet på ett ytterst en- kelt, fattbart och levande sätt.
Geografiundervisningen blir också » världsomfattande ».
Utom kunskap om världens folk meddelar lärjun- garna en känsla av samhörighet med dem, moralisk förpliktelse mot dem I naturkunnighetsundervisningen läg- ges stor vikt vid a t t barnens samhö- righetskänsla med och tacksamhet mot naturen väckes.
Religionsundervisningen blir ett särskilt kapitel i en skola, där barn av så många trosbekännelser samlas Barnen få av präster från olika sam- fund sådan religionsundervisning, som föräldrarna önska.
Dessutom meddela lärarna själva fri religions- undervisning åt de barn, som begära sådan.
Detta är några intryck från Wal- dorfskolan.
Ofantligt mycket mer vore ju att tillägga.
Jag måste be.
känna, att jag d e första dagarna där kände mig ganska främmande inför allt det nya, som mötte mig, men for.
des steg för steg till förstdelse för skolan.
En hel del av det som ver- kat » underligt », blev helt naturligt och självklart.
Till sist kunde man inte önska annat, än att alla skolor skulle vara Waldorfskolor!
Den helige Fransiskus av Indien.
Av ELIN WÄGNER.
örsta delen av Romain Rollands varje skapad varelse borttaga alla F t r i l o g i om » mystik och hand- spår av jaget och ge dem kunskap ling i det nutida Indien.
har utkom- om den absoluta gudomligheten.
Liksom den heliga Teresa förnam mit på svenska hos Norstedt i (Iver- han först Gudomligheten som en sättning av Hugo Hultenberg.
Denna ocean, i vilken han försmälte och första del är ägnad mystikern Rama- kände sig upplagen i oändligheten.
krishna, andra delen hans lärjunge, Sedan tätnade uppenbarelsen till en hans Paulus, Vivekananda, tredje vision av den Gudomliga Modern, delen är en jämförande undersök- han hörde hennes rört.
hennes steg.
hon genomträngde och undervisade ning mellan indisk och medeltida honom.
kristen mystik.
Det gick med honom som med an- Eftersom denna tidning så ofta dra mystiker som smakat extasen, och utförligt sysslat med indisk po- han erfor en ständig brännande litik kan det vara Iämpligt att efter längtan därefter.
Utan visioner var Romain Rollands stora undersök- världen död för honom, och med ra- ning redogöra för den värld av le- seri hängav han sig åt de fastor och vande religiös erfarenhet och den övningar genom vilka extasen fram- världsuppfattning ur vilken Indiens kallades.
Han nära nog förblödde politiska handlande har vuxit.
och förkolnade i denna farliga eld, Romain Rolland var den som till dess han träffade på lärare först införde Gandhi i västerländskt som hjälpte honom till kunskap om medvetande.
Det finns bättre histo- de noga definierade och utprickade riska dokument över Gandhi än Ro- vägar, enligt vilka hinduen når re- main Rollands bak, men det kvar- ligiös erfarenhet.
Indiern vägrar står att Romain Rolland var en av nämligen att tro på andras auktori- de första i Europa som fattade tet.
Han begär att själv få erfara Gandhis storhet och insåg att Väs- idén, att själv uppleva att allt som terlandet hade något att lära av är, blott är en del av världsanden.
denna frihetskämpe och politiker sam är en och osynlig.
För att upp- som syntes så fundamentalt olik allt nå denna kunskap känna de kärle- vad vi förbinda med frihetskämpe kens, kunskapens och handlandets och politiker.
vägar.
Ramakrishna hade kommit I den stora undersökning han se- dit på kärlekens väg.
kärleken till la nare företagit i denna » Essai sur la mère Bien-heureuse.
mystique et l ’ action de l ’ Inde vivan- Den yttersta verkligheten är emel- tes.
är det honom framför allt vik- lertid inte den personlige guden, den tigt att finna det enande, det över gudomliga modern, som han kunde alla gränser upphöjda, det univer- förnimma och umgås med.
Rama- sella har Österland och Västerland.
krishna kunde inte stanna i sitt lyck- Orient och Occident äro endast liga umgänge med en personlig klädnader åt den nakna själen, vars gudom.
Han måste avstå därifrån, hus är universum.
säger han.
begrava sitt hjärta, beröva sig sitt Ramakrishna, den lille braminen jag.
Då nådde han det tillstånd, där från Bengalen, var krönet av ett ej ens rymden mera fanns, där det 2000-årigt andligt liv i ett folk på svaga jagmedvetandet slocknade.
all 300 miljoner.
Hans levnad inföll dualism upphörde och det ändliga mellan åren 1836 och 1886.
De äldre och oändliga voro ett.
av oss ha varit samtidiga ett stycke Det märkvärdigs med Ramakrish- med honom.
Hans liv är historiskt na var att han icke blev borta i den och fotografiskt dokumenterat.
Lik- befriande enheten med det absoluta.
väl förefaller det oss som en fjärran Han hörde den Gudomliga Modern helgonlegend.
Många drag i Rama- befalla honom att av kärlek till män- krishnas liv och väsen både i dess niskorna stanna på tröskeln av med- barnsliga älsklighet och tragiska vetandet.
Aven den som fattat det storhet erinra om helgonet från absoluta har en plikt alt förena sig Assisi.
Läsaren får en stark för- med människorna Och göra gott.
nimmelse av att Fransiskuslegenden Med Ramakrishna förenar den in- också var historia.
diska mystiken kontemplation med När Ramakrishna föddes - en tjänande av mänskligheten, helt en- födelse omgiven av uppenbarelser kelt med vad vi kalla social an- och underverk levde Indien under svarskänsla.
en faktisk, militaristisk och kommer- Ramakrishna ätervände till värl- siell västerländsk styrelse.
Men delta den.
Han gjorde bekantskap med hindrade inte detta underbara för- andra religioner, kristendom och lopp att utspela sig.
Till och med en muhammedanism och fann djupast halv mil från Calcutta i det tempel inne samma universella tanke.
Han som byggdes åt gudinnan Kâlî hände blev bekant med de ledarepersonlig- de mest underbara ting.
Ramakrish- heter, Romain Rolland kallar dem na blev präst där vid 20 Ars ålder och herdekonungar, som då represente- bodde tio år ensam i templet has rade Indiens andliga liv och genom gudinnan.
För honom hade den dem lärde han förstå att han hade blåa basalstatyn av gudinnan liv en mission att utföra.
Han önskade och röst och själ.
Hon var den alls- Sig lärjungar bland dem som leva i mäktiga Gud Moder, som hade makt sin sista inkarnation för att med att om det behagade henne från dem skapa en ny orden.
en orden - Små graalriddare.
En oförglömlig upplevelse var der julavslutning, som förekom i en sjun- med en stillhet och värdighet, som av dess sanning, att spelet för dem de klass.
Barnen hade i historieun- dervisningen sysslat med Parcifalsa- gan, som av dem själva omformats till ett skådespel.
I n kom hela ska.
ran, över femtio pojkar och flickor tågande i högtidlig procession, sjun- gande en hymn till musik, som var särskilt komponerad för det här spe.
let.
Flickorna med händerna lagda i k o n över bröstet, pojkarna med handen på svärdfästet, skredo fram man inte trott barn vara vuxna.
En liten flicka hade fått den höga upp- giften att bära » den helige Graal », en djup vacker bägare av violett glas, som genomskimrades av en brinnan- de låga.
Att se barnen gång efter annan, sjungande hymnen, med dju- paste vördnad hälsa trons symbol — bekräftade deras längtan att bli ren- hjärtade graalriddare.
Då tyckte jag, att Parcifalsagan, det sista jag såg av Waldorfskolan, blev till en symbol av vad skolan ville: fostra sina lärjungar till män- niskor, som förstå, att de » icke äro skapade för egen skull utan för värl- det var helt enkelt gripande.
Jag dens, för att tjäna och hjälpa, var tror, att dessa barn så hade levat sig de än bliva ställda ».
in i sagans innebörd, så hade gripits Gustafson.
Agnes sam kunde undervisa människorna om det sanningens ord som innehål- ler alla andra: enhet.
» De skulle lära ut enheten i all gudsuppenbarelse, i alla yttringar av kärlek och vetande och alla mänskliga former.
Man får icke längre nöja sig med att fatta en sida av Varat.
Man måste fatta alla.
Det är plikten just nu.
Den människa som når dit genom att identifiera Sig med var och en av sina levande brö- der, så att han gör till sina deras ögon, deras sinnen, deras hjärna och hjärta, han är den lots och ilen fö- rare varav den nya tiden har behov. » Underliga ljuda i våra öron dessa ord från femtio år tillbaka.
Ramakrishm behövde inte.
söka efter lärjungarna till sin nya orden.
I nallens stillhet går han upp på sitt tak och ropar: var ären I mina gos- sar?
Så börja de komma, ingen vet hur, män av alla åldrar, yrken och temperament, ram snart samman- smältas till m e n i g skara i sin kärlek t i l l mästaren och hans lära.
Regler- na äro: fasta, återhållsamhet, bön och harmhärtighet.
Mot slutet av sitt liv betonar Ra- makrishna allt starkare enheten av allt.
» Bödeln, bilan och offret äro av en och samma materia .. » Då vi fattat den inneboende gudomligheten hos människan, inse vi först d j u p t av hennes elände., » Det är underbart att hjälpa.
om också blott en enda.
Låt mig äter födas som en hund, blott jag kan hjälpa en enda varelse.)
Aven han når fram till tanken på det ställ- företrädande lidandet.
» Intet Karma kan utplånas, men det kan bäras av andra., Under sin sista tid då han ihjäl av halskräfta, bad han på lär- jungarnas böner Modern Kâlî om hjälp att kunna äta.
Han svarade honom: » men du äter ju med många munnar., och menade lärjungarna.
På sin främste lärjunge Viveka- nanda överlät han sin visionära för- måga och sin hemliga kunskap och var sina sista dagar som han sade blott en stackars fakir.
Sedan han sväIte
Industri- Elva årtionden av ett folks historia.
arbeterskorna och som fr. av sid. inga de finlandske stats- sen av regeringsmakten som mot- (Forts. bli representerade vid arbetskonferensen.
Den svenska representationen till internationella arbetskonferensens sammanträde i G e n è v e i juni - d e t regeringen.
Den består av statssekreterare Bo Hammarskjöld och byråchefen Molin såsom regeringens ombud med frö- ken Kerstin Hesselgren socialrådet Sj såsom östrand o c h b y r å c h e f e n Gabriels- ombud verkställande di- rektören i svenska arbetsgivareför- eningen O. S. Larson och som exper- vice 1.)
lärdes argument läto sig hällas till- baka.
M a n ville framför allt fä en framställning av de krafter i Finlands eget ekonomiska och sociala liv, som ofta i politiken tagit sig så obändiga uttryck M e n härutinnan lämnar Est- lander sin läsare otillfredsställd, kanske ej så mycket för ett han icke medhunnit en djupplöjning som för att hans åskådningssätt ej ens med- gett en fördjupning av detta slag, som törhända för honom själv rent av skulle ha fett sig som ett föryt- ligande.
vikt mot de nya krafter, som nu träd- När de fram och fingo inflytande.
efter 1917 ars revolution en regering under socialdemokratisk ledning blev tillsatt, upprördes samme herre, för- rökte förmå ryske regeringschefen att ingripa och förklarade i pressen.
att » den sista ståndslantdagen ha- de .. förvisso aldrig, utan denna fasta motvikt i statsmaskineriet, bi- fallit till uppställande av en enda kammare såsom representant för den andra ...
statsmakten ».
.
den kom i konflikt med d e l först- nämnda.
den moraliska rätten att sätta sig till doms över arbetarklassens förhållande till fosterlandet.
De för- klara också mycket av vad som han- de år 1917: hur arbetarna, medvet- na om a t t överklassens maktställning varit förankrad i tsarmakten, efter dennas fall trodde sig kunna bortse från sin bourgeoisi, men härvid un- derskattade dennas egna maktresur- ser och slogo pannan mot väggen.
V i kunde följa den finländska bourgeoisien genom dess passiva och aktiva motstånd och få de dunkla punkterna a t t klarna, så snart v i Det släkte, säger professor GUSTAV CASSEL i sin nya, fängslande bok Grunddragen i PENNINGVÄSENDETS UTVECKLING som fått uppleva myntväsendets avskaffande har ingen anledning att ställa sig främmande till möj- ligheten att den lid kan komma, Den finländska iiverklassen litade spörja vad klassintresset bjudit i oli- då det blir nödvändigt att också Bernhard Ertlander var en den fin- alltså för såvitt hr v. Borns- ord ka situationer.
Varför kände » man » uppläsa penningväsendets sista ländska borgarklassens man.
Den äro representativa for den - mer på sig trött under åren efter representa- återstående sammanhang med Den trött- guldet.
har förvisso ej begärt en belysning en av ryske tsaren utnämnd och en- tionsreformen (iv: 7)?
av tingen, som Varit ägnad att låta dast inför honom ansvarig regering heten vidlådde i själva verket blott den själv framstå som ett resultat än på den av Finlands folk genom bourgeoisien, icke alls arbetarna, ej Kr.
2:- i varje bokhandel.
av förhållanden.
Det är för denna allmän rösträtt utsedda folkrepresen- heller de bönder, som då för första KF:s BOKFÖRLAG bornerat självbelåtna finländska eller rationen.
Och Estlander tillägger, gången ryckte in som eget parti.
Just sta gången som de kvinnliga indu- snarast finlands-svenska överklass på tal om 1917: » Först nu, då den detta.
att nya element kommit till och striarbetarna fatt en egen represen- tacknämligare a l l vara bärare av en ryske tsaren icke längre var vår mo- krävde sin andel av allt det man kal- blott för att Tyskland var Rysslands tant, en industriarbeterska direkt idé genom tiderna; del är Sitt nark, blev konsekvensen av det våd- lar fosterlandet, bragte den därintills fiende.
Tyskland var kaiserismens arbetsplatsen.
Med hänsyn till hög härskande bourgeoisien att tröttna i Tyskland; dess statsliv motsvarade industriarbeterskornas alltmera väx- beläte den önskar finna och jämväl liga steget år 1906 klar för oss. » Ord sådana som dessa förklara ritt försvar av fosterlandet.
Och när rätt väl den finländska överklassens ande antal och den betydelse, som finner i boken om » elva årtionden ».
Den får där veta, att den är de » stats- mycket.
D e blotta klassintresset under världskriget samma överklass ideal, och i hägn av detta kaiseris- en hel del av de vid arbetskonferen- sen diskiiteradc frågorna ha särskilt bildande krafterna., att den äger bakom bourgeoisiens mångomskrut- kastade sina blickar på Tyskland - mens Tyskland sökte den hösten för de kvinnliga arbetarna, måste » värna seklernas arv », att dess par- na patriotism och viss att denna en politik som Estlander för resten ej 1918 bygga upp det nya Finland.
det hälsas med stor tillfredsställelse tier äro » kulturpartierna ».
Det för- sistnämnda icke bestod provet, när var odelat förtjust i - var det ej tills dess byggnadsverk grusades att de nu fått en egen talesman.
svinnande ringa den led under sin Nordfrankrikes sönderskurna slätter.
motståndskamp, då några av dess Så snart Wilhelm II gått och Ebert män måste tillbringa några månader kommit, var den finländska överklas- i petersburgska fängelser.
skildras med en höjd och en bredd, som måste (Forts fr. sid.
1.)
våren 1918.
Hösten 1918 har han gen som en av Apollons döttrar bringa dess hjärtan att dallra, såsom det bragt författarens eget.
På de Tisdag morgon.
karna.
Och troligen kommer körläsnin- e j behandlat, ej heller året 1930. kännas riktig.
Det inspirerade, krafter, som kunna störa denna sam- Några solbrända nackar på gatan och gen att vid sidan av amatörteater och som också det hade gett viktiga bi- självfallna och lekande, glädjen i » de lärda mödorna », modet och hällsklass i dess höga värv, Ser förf.
en gullvivsbukett på e t t arbetsbord äro körsång bli kärnan i många nya och le- drag till kännedomen om Finlands med misstro: » den allmänna rösträt- de enda tecknen att en helg gått förbi.
vande rörelser.
stridbarheten och genom allt den och dess under gångna år- ten har överallt lämnat tvivelaktiga Människorna förråda inte självmant dess När det gäller att med åtbörder ut- plötsligt framskimrande kontakten resultat » säger han (V: 30), och så hemligheter.
Dubbelt sakliga vända de trycka tankar och känslor finns numera tionden " mycket omtalade kärlek med naturens och andens realite- åter till sitt jobb och känna det hemma.
förstklassig utbildning att tillgå nästan till lagligheten.
ter, det var Anna Sandströms vä- mycket mer måste den göra det i Fin- statt kärvt och kärt att ta fatt på kno- överallt i rytmikinstitut och dansskolor Och arbetarklassens patriotism?
land.
get.
Är söndagskvällen bitter blir mån- av olika slag.
Men det stackars ut- Det är sant, att den i mycket varit ren.
M e d arbetarklassen gör sig förf.
dagsmorgonen ljuv, trots allt, l y man tryckssätt, som vi ha i talet och som Stolt och ödmjuka skrev Anna än mindre besvär ä n med sin egen är trygg på sin plats igen och ingenting dock inte är att förakta, det lämnas vind ställd på framtiden.
Arbetarklassen Sandström i företalet till sitt stora är så stärkande som att ta sitt rättmä- för våg tills vi en vacker dag mycket liksom också den övre klas- riktigt upptäcka, att vi förlorat vår för- II med kravet på nationell frihet arbete Natur och arbetsliv i sven- klass.
Socialdemokratins väsen och tiga arbete i besittning.
Tre helgdagar, om de använts väl måga att med röst och ord ge uttryck renat kravet på en verklig ökning ska bygder: » Ju mer man lämnar läror känner han icke och hans om- Talet om dem äro nötta klichéer.
äga emellertid spännkraft nog alt bära åt några djupare förnimmelser.
de allmänna frasernas trygga dömen Han hatar ingalunda den undre klas- upp en arbetsvecka om än aldrig så duger bara till vardagsmeddelanden.
Kör- av sitt välbefinnande, men den har mark och försöker så mycket som sen, han grälar ej på den; den är hård.
Det är skillnad på att köpa gull- läsningen är kanske upptakten till en varit ärligare än överklassen: den möjligt närma framställningen till ädel tävlan mellan tal och rörelse, med har icke förnekat all så förhållit sig.
stackars oförståndiga massan, vivor på gatan och att plocka dem själv det levande livet, ju mer utsätter den som socialismen bara teorier!
I en nyutslagen hage.
d i r björkar och yttersta mål att av människan skapa ett När den åren 1907-14, under de och lärkorna instrument, som är mottagligt för och borgerliga motståndsmännens tillta- vällukt man sig för faran att begå miss- popplar tävla i tag. » Det är i djupaste erkänsla ingett hoppet om ett » tusenårsrike ».
sjunga över fälten som hade de bara en mäktigt att vidarebefordra själens finaste gande trötthet, oförtrutet fullföljde A l t borgarklassen och särskilt den enda dag att sjunga alla sina sånger svängningar.
av ett lärjungeskap, som för mig finländska är en massa även den, har färdiga på.
Det är skillnad att bada Den grupp som jag fick höra under kampen mot tsarismen, gjorde den liksom för så många andra aldrig själv i en underbart vårfärgspeglande pingsten, höll på med Edith Södergrans i medvetandet att tsarismen Om- kan upphävas.
och rom förpliktar aldrig uppgått för den själv och ej trettongradig sjö mot att läsa i tid- Fragment.
- Det kommer en gång en intetgjorde även de sociala reformer.
ning om andra modiga majbadare.
Och renare vind över jorden, säga sopraner- som avtvingats borgarklassen.
Den till att i realiteternas tjänst utsätta heller för dess historieskrivare.
Toge- vi nu oss före att skärskåda en helt annan sak än att uttröttad av na och hela kören, mörkfärgad av de kände sig sedermera icke tjusad av sig för faran att begå misstag, som arbete söka färdiglagade nöjen är att instämmande altrösterna fortsätter: Då samhällsklassernas i Finland förhål- jag genom Tidevarvet ville få ut- tillreda dem själv, med samlande av all stiger människan ur bergen, som de med tanken på en » siälvständighet », v u ' - tala en djup tacksamhet mot Anna lande till det problem, som menas vara ledmotivet i de elva årtiondena: sin förmåga och skapande fantasi.
storhetens eviga sken över pannan.
- nen och bevarad under hägnet Sandströms minne och hennes allt- Strömmen igenom oss: eviga vindar, kaiserismens Tyskland och innebä- strävan till större politisk frihet och pingst det ställe signaturen firade himmelens honung, alltets välsignelse!
rande, förutom yttre vasallförhållan- övade sig en dar skara unga människor jämt verkande väsen omsider oberoende, så finna v i det i körläsning.
Denna konstart är så pass Den som har hört det och den som de ett för oöverskådlig lid stadfäst Honorine Hermelin.
vara klassbetonat såväl hos över- ny.
att den ännu i någon mån förmår har sett det, stige att offra på heliga konservativt överklassvälde.
Den uppväcka deras förvåning, som tro.
att berg.
sagt farväl till sina ärjjungar, dog som hos underklassen.
vi hämta ur Estlanders bok (V: det samfällda konstnärliga uppträdandet De olika dialekterna smälte samman drevs 1917-18 n ä r m a r e den motsat- han i extas, åkallanden den gudom- 27) en detalj, som belyser överklas- fortfarande har sitt enda uttryckssätt I till en egendomligt gripande kollektiv ta ytterligheten: samverkan med det körsång.
Men talkörer börja nu bildas röst, rom i kraft av den gemensamma bolsjevistiska Ryssland.
Men det bör liga moderns namn.
på allt flera platser.
Det är en form för känslan kunde ge vad en ensam amatör sägas eftersom det i borgerliga Hans lärjungar grundade ett klos- sens förhållande till saken.
N ä r lantdagen 1906 slopade de gemensamt skapande som mycket natur- aldrig skulle vågat att ens försöka.
Sä- ter och fortsatte hans verk under en fyra stånden och införde ett modernt ligt sig till många moderna kerligen - tänkte åhöraren inför de all- framställningar gärna förtiges att valspråk som likaväl kunde vara parlament av en kammare med all- människors längtan efter självverksam- varliga och intensiva ansikten, som vän- också under inbördeskriget ett själv- het i sina nöjen, som motvikt mot allt des mot henne - är detta en verklig ständigt och demokratiskt Finland kristet: » om ni vilja finna Gud, så framstod f ö r den finska arbetarklas- män och lika rösträtt, framhöll lant- passivt mottagande.
Den har efterträtt pingstupplevelse.
tjäna människorna ».
Casan.
sen och dess ledare som målet.
marskalken V. M. v. Born betydel- och kompletterat de gamla sällskapsle- Elin Wägner.
(Forts. å sid. 6).
och direktör Fritjof Karl - Wistrand för arbetarna som ombud landsorga- nisationens ordf.
Karl Edvard Jo- hansson och som experter textilar- beterskan fröken Karin Nilsson och redaktör Sven Backlund.
från på - Under pingstlovet.
sens slutar Estlanders bok redan med Anna Sandström.
överklass har - - - - - det ~ " = " - På ansluter - -
(Forts. fr. sid. 5).
den svensktalande studentungdomen, För den övre klassen.
som i hand där fann i form av jägarrörelsen.
Att p i band prisat sin egen fosterlands- e j blott en motsättning, utan ett kau- En av meningarna.
kärlek, enkannerligen dess uttryck i salsammanhang mellan de två före- teelserna fanns, har författaren helt visst icke sett, och ett sådant påstå- ende hade lett sig för honom som en hädelse.
Men sambandet finnes: den ilagdrivarstämning, vars socia- la grund vi nyss antydde, medgav ej idogt arbete, trägen skapande gär- straktion alltså, bakom vilken vi vid nens plantskola, en barnpedagogisk folk- sociala verkandet har tappat all kontakt det var andra samhällsele- med den lövsprickning och knoppspräng- rörelse - ett plantagen för knoppande närmare påseende åter finna ett ning ning som just nu försiggår på de kalla folkmöjligheter.
klassintresse, men i detta fall över- ment som numera trätt fram a l t ut- zonerna av jorden, från Herakles stoder men den kunde, när till- är socialdemokratien bars poli- klassens.
När arbetarklassen icke föra den till Nordpolen.
Detta är en zoo som tisk, gammalpolitisk, dumt Poli- fället bjöds, slå om i stundens bra- varje ny vår pockar på ny soleld, för tisk.
Erkännas hör: den är den freds- härför offrar sitt klassintresse, görs vur.
föda hjältedåd och skapa ro- den misstänklig.
Dess insatser för sina träd.
plantor, djur och människo- vänligaste rörelsen men den resonerar mantik.
Hade förf.
följt sina jäga- ungar.
rom så: där dit inte luktar politik där den nationella friheten stämplas som Men socialdemokraten Van der Velde luktar det inte heller fred.
Politiken res öden efter kriget, hade han fun- taktiska finter.
och när den vägrar bor sedan flera år i Flamland, i en villa det är socialdemokratiens torra.
dammi- att avstå från sina egna intressen nit.
a l t de sedermera kommit att till med susande värmeledningar.
Förlåt att ga, men ack så kära, gamla landsväg, och stor del utgöra ett reaktionärt ele- jag tar honom till symbol, men grönsaks- att den och enbart den skall leda fram till förmån för påstått allmänna (i handlare Jonsson i X-köping är betyd- till fredens nejder anser den självfallet.
själva verket borgerliga), heter det ment i Finlands militär.
ligt nominellare, ty han röstar lydigt a h På många detaljer ser Estlander Inlagan till högre ort är fortfarande att den ställer till partigräl am små- betalar skatt och arbetar för sig själv den flygande mana med vilken illusio- saker.
När gemensamma felsteg och mer kritiskt än hans samhällsklass i och vegeterar.
Jag log Van der Velde nens folk färdas omkring i det politiska olyckor bedömas, får arbetarklassen allmänhet och han finner då och då därför, att han ar en av de basta och blå.
Pedagogisera på den opolitiska jor- ärligaste självfallet representerar han den struntar man i.
En verkligt social- främst skulden, änskönt den övre skäl att kritisera sina egna.
Han ger d i också det aktivaste sociala medel- demokratisk pedagogik finns inte.
Det klassen såsom den mäktigare borde inblickar i intrigspelet bakom de vi- folket.
lilla som finns i ansatser är förstuckna vidkännas större ansvar.
Utompar- l a s kulisser före och under inbördes- Van der Velde är sympatisk.
Han var politiska abc-skolor, där tjugofem- till lamentarisk verksamhet, som ringak- kriget; efter kriget trädde det fram den ende som inte tog Mussolini i hand, fyrtioåringar för all del få l ä n sig hur tar parlamentet och den lagliga ord- på öppna scenen, men där slutar Est- på en av de resultatlösa kongresserna Kant tänkte om det här universet, men nere i Syd-Europa.
Han blev mäkta po- där undervisningen annars är inriktad på ningen, bedöms strängt när den så- landers framställning.
Han medger pulär då, fast det nog hajade till en — som hösten 1917 bedrivs av arbetar- de blodbad de vita anställde på de politik (!!!).
smula i en del relativa, som tyckte att Man frågar sig: vart gå barnen i vätl- massor, som av skriande nöd plus slagna rödgardisterna, om han ock han kunde gott ha hälsat.
Socialdemo- den.
Vad rör sig i deras hjärnor på Vä- främmande agitation drivits ur nor- nämner dem med hänsynsfull knapp kratien hade nämligen blivit relativ — ett gen, där de ga ensamma i barnets värld mala banor; en jämförelse med 1930 hel.
Att Tyskland ingalunda av pur öde som brukar beteckna slutet för en a. dessa barnvägar som vi inte bry rörelse: ly det är principernas sedeför- oss om:.
som ligga mellan tamiljens års planmässigt ledda och hänsyns- människokärlek hjälpte det vita Fin- fall och upplösning av konturerna.
vilket var den po- grotthålor och den chauvinistiska dum- löst utförda fascistiska verksamhet land till seger Van der Velde, som efter Branting var bomsskolan.
vore lärorik nog.
pulära uppfattningen inom den fin- gestalten på näthinnan även för andra är Och de hektiska.
vindflämtande blom- Bernhard Estlander var en bor- ländska bourgeoisien på den tiden sitt lands arbetare, bodda alltså i en villa morna på pubertetens berg, vad gör vi Han var en väl- - är han fullt på det klara med, med susande värmeledningar.
Så gjor- för dem?
Finns det ingen som skulle få garklassens man.
d i många av Van der Veldes lärjungar ett klarsynens behov att göra världshi- menande man, men hans synkrets och han nämner helt snävt det tysk- också, och i sin tur deras lärjungars lär- storia där?
Nej då!
Socialdemokratien, var icke mycket vidare än den klass ' finländska freds- och handelsför- jungar.
Mentaliteten mådde bra av den- liksom de flesta politiska partier struntar han tillhörde.
drag, som skulle bekräfta Finlands na trivsel.
Kanske mådde den för bra.
i barnen.
Barnen äro helt cyniskt ännu För aktivisterna, » jägarna », de ställning som Tysklands vasall.
Relativiteten jäste, handrörelserna blevo outvecklade skattebetalare, partiröstare 2,000 ynglingarna som i början av Inbördeskrigets sociala bakgrund trötta.
En verkligt modig handling och och rekvisita för kampen.
Socialdemo- en verkligt rak rygg var svår att upp- kratien borde sätta sig ned och lära sig världskriget drogo åstad till Tysk- kan Estlander icke skildra för oss.
täcka mer.
Allt var blivet relativt.
På människovärdet.
land för att där vinna militärisk ut- Detta om något vore en uppgift för sin höjd nekade man att ta Mussolini i bildning i syfte att sedan komma en historieskrivare.
Låt oss här blott svagare pedagogiskt alIvar än del hand.
socialdemokratiska torde man få hem och kämpa Finland fritt, är Est- nämna ett enda faktum: Lövsprickningen och knoppsprängnin- gen som inställde sig varje vår och F- leta efter.
Folkhögskolan i Genève är lander idel beundran.
Dem har han De främsta reformer den röda re- kade på soleld ända från Balkans ne- enligt min mening ett bevis härpå tillägnat sin bok.
Någon blick för geringen påbjöd, voro landsvägstun- K.J.Ståhlberg, krävde ilet finländ- dersta spets till Grönlands Julianehaab Med äkta socialdemokratisk godtro- aktivismen som social produkt har gans avlyftande frän bönderna, le- ska samhälls- och statslivets fort- var alltså övergiven.
Den var bliven genhet har man här valt en av dessa han icke.
gostadgans upphävande och torpar- gång i demokratiska banor och kun- jordens teaterpunkter av vilka Genève på Det problemet vore dock väl värt frigörelsen (V: 226).
De två sist- de tack vare omkasten i världspoli- de senare åren råkat bli en.
Det är nedslående att demokratiens aktiva vilja alt studeras, i Finland och annan- nämnda hade redan före världskriget tiken förverkliga sin tanke.
- inte kunnat finna något annat än denna städes.
En antydan: påyrkats av socialdemokraterna, utan Bernhard Estlanders bok är intres- fjantigt till hands liggande scen, för till Estlander nämner (IV: 100) den att de vunnit gehör.
Men så snart ' sant ej blott genom den massa av fället nog så trevlig, men kanske mer än företeelse, som närmast före världs.
inbördeskriget var till ända, beslöt historiska fakta, som den framlägger någon annan punkt prisgiven åt diploma- tiska konjunkturer.
Det mest sorgliga är kriget uppträdde i Finlands svenska det vita rumpparlamentet frigöra tor- på ett s i roande sätt.
Den är in- själva det faktum att en geografiskt och litteratur under namn av dagdrivar- parna och befria bönderna från tressant också genom det den icke politiskt kanoniserad punkt av Europas litteraturen.
Den avspeglade der landsvägsunderhållet, och ett par år kan ge.
Den utreder ej förhållan- beska bolmörtsland efter detta kommer dåvarande svensktalande studerande senare upphävdes legohjonsstadgan.
det mellan nationella och klassintres- att räknar både rom ett demokrat-peda- ungdomens dådlösa flanerande, dess Vad lära v i härav?
Det var tre re- sen, bringar icke läsaren till klarhet gogiskt centrum och en stridsfront.
Men var äro i Genève de industriella virvlar- skepticism och blaserthet.
Dess or- former, som trängande hade krävt am, när och i vilken form gemensam.
na - deras direkt omvärderande pri- sak har förf.
skönjt: » svenskhetens sitt förverkligande.
» Torparbefolk- ma nationella intressen överhuvud märitet?
förändrade läge efter enkammarre- ningen anslöt sig till upproret med i var tid föreligga.
Visst är, a l t sva- Vem skulle t. ex. ha kommit på idén formen ».
Riktigare: den svenskta- en iiilelse, sam icke allenast berodde ret ej ges genom att, såsom överklas- att anlägga en internationell folkhögskola lande överklassen hade gått miste i del oroliga Wien, där man som e t t mo- på agitation,, säger Estlander (V: sen är blott alltför benägen till, ge- nument åt Freud och Adler och till om sin tillförene dominerande ställ- 176).
Men han har icke dragit vi- nerellt framställa dess intressen som mänsklighetens djupaste fromma kunde ning utan hopp att få den igen.
dare på den ledtråd, vars ända han identiska med nationens.
Härför få lära sig hur mänsklig förströelselusta Dagdrivarstämningen fördrevs, fått i handen.
kräves en historieforskning, som åter- sublimeras.
Min rycker på axlarna - framhåller förf .. genom världskriget står att göra » men, hare vän », säger man, » det är ju Sveriges passivitet i förhållande inte politiskt närslutet ».
Men har det och den uppgift ungdomen, särskilt Helsingfors.
maj 1931. till Finland och dess krig kan förf.
inte alltid varit så att man förväxlat po- K.
H. Wiik.
icke gilla.
Sverige hade » kunnat litik med tidens puls?
Jo!
Och nu i Estlander: Elva årtionden ur dessa upplysningstider gör man del mer måtte vara alltför politiskt närslutna, när träda fram som den ledande makten Bernhard människans osublimerade förströelsedrift i Norden och med obetydliga offer Finlands historia.
Gebers förlag.
5 än någonsin.
Mig återstår endast att fåfängt önska, ännu en gång Skakar Europa.
upprätta sill hegemoni ända fram delar.
Häft.
k r.
8: — pr del.
Harry Martinsson.
a n mänsklighetens representanter inte till gränserna för sitt forna storhets- välde., men dess regering förstod det icke.
Man märker här något av den besvikelse de finländska aktivisterna redan i världskrigets början kände, då de i samverkan med godsägare, militarister och pingstvänner förgä- ves sökte bringa Sverige med i kri- get.
Tiden efter 1918 faller ej inom bakens plan, och författaren tycker ringakta den.
Med tydlig sympati nämner han den opinion, som efter inbördeskriget krävde ändringar i representationsformen; andra, såsom V ill man inte ljuga för sig själv så måste man erkänna, att ingen tid- punkt varit så vansklig att bedöma och tolka som just denna period av dagar vi nu leva i.
Just nu är den farliga döda punkten i den sociala världen.
Det positivt (!)
en förlegad symbol utanför idéerna (??).
inbördeskriget 1918, ter sig arbetar- Och vad räknades numera som idéerna?
klassens sociala rättfärdighels- och Jo, paragrafvetenskapen, pappersresolu- lyckokrav som egennyttigt och ma- tionerna.
Socialdemokratien var (och terialistiskt.
Det är förstås bara är) en bergerlig småskog med paragraf- fosterlandet såsom sådant man bor- papegojor i grenarna.
Och vad borde den vara?
Jo, en de internationella bar- ile älska och offra sig för.
En ab.
- Nu - - - — — - I Ett - -
