# ID: svediakorp-per3530
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1931
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,680
# sentences: 784
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDEVARVET den 10 januari 1931 innehåller: S i a t i s t i k och jordbruk.
Ledande artikel Islands unga konst Av Ellen Hagen.
Hunger genom överflöd V a d är h i s t o r l a?
Av Gilbert Murray.
(Ur The New ERa P.
J. Rösiö.
Till hans sjuttioårsdag av Johannes Hallbäck Vita Rosen I D ö d e n s väntrum och Nuets - dikter.
Bokanmälningar av Elsa Wilkens stjärna?
Två roliga böcker.
Naima Wifstrands och Lili Ziedners av Elsa Björkman-Goldschmidt.
En legend.
Vad har hänt?
ET NYA ÅRETS BÖRJAN fyl- D I Tyskland les av hotande arbetskonflikter.
protestera Ruhrdistrik- tens gruvarbetare mot den lönened- sättning p i 8 procent som arbetsgi- varna beslutat.
De hota med strejk p å 300,000 man om inte det kom- promissförslag de medgivit.
4 pro- cents Iönesänkning, blir antaget.
I England pågår kolstrejk i Syd- Wales, där arbelarna strida för kor- tare arbetstid med bibehållna löner mot gruvägarnas bud: 11 åtta- timmarsdagar på 14 dagar med nu- varande löner, eller 12 sju och en halvtimmarsdagar med sänkta löner Bomullsvävarna i Lancashire ställa i utsikt öppen konflikt mot ett system, som kallas ännu, flera väv- stolar på en man Och i Sverige är strejk beslutad inom textilindustrien.
Sedan avta- let av 1822 i fjol blev uppsagt av båda parterna ha förhandlingarna strandat.
Arbetarsidan proklamerar strejk från den 7 jan.
vid ett antal fabriker omfattande c:a 8,000 m a n Arbetsgivarna svara med beslut om 10 procents lönereducering från den 15 jan.
vid de fabriker där arbetet Efter detta anse sig arbe- pågår tarna tvungna att utvidga striden.
Man får enträget hoppas att SO- socialministerns konferens med parter- na, som tillkännagavs på onsdag.
får ett lyckligt resultat.
så a l t det tveeggade svärdet, strejk och lack- out, inte skall behöva tillgripas.
- - I N O M RUNDA-BORDS-KONFE- RENSEN I LONDON har man också kommit fram till en kritisk punkt i frågan om den indiska själv- styrelsen.
Här stå inte endast In- diens krav mot Englands, de engel- ska partierna äro sinsemellan sönd- rade om vilken grad av makt som skall medges Indiens regering.
De ärliga överläggningarna män- niskor emellan b l i satta på härda prov under striden mot fördomar och gamla system.
Utgången är ödesdiger och i detta fall av allt a l t duma nära förestå- ende.
I en barnkammare på landet målade Harriet Löwenhjelm för tjugu år sedan, på den vita väggen ovanför dönen.
de tre vise männens ankomst till Betlehem.
En elefant, en kamel a h en häst hade burit dem på deras långa vandring.
och tre tjänare följde dem.
Din siste hade en negers sorgsna milds ansikte a h hans stora händer släpade nästan i mar- ken r i d de trötta stegen.
Men vid krub- ban satt Maria a h väntade med Jesus- barnet i knäet.
a h Josef som var på väg till brunnen eller vatten, kastade en nästan ogillande blick på det främmande följet.
Över allt detta lyste en solros- gul himmel med lätta gröna moln.
Haha.
tänkte barnen, med barndo- mens skadeglädje gentemot de äldre, när de ertappas med ett misstag.
Vad skall hon nu ta sig till?
När hela himlen är gul kan det inte synas någon stjärna på den.
Tänker hon göra den röd eller Skall det i n k bli någon - av Ellen Michelsen Av Elin Wägner Leds t järn or.
Men en stjärna skulle det bli, annars hade de vise mannen inte kunnat hitta fram.
Målarinnan tog m kniv, skrapade bort färgen från en liten femuddig fläck Och där Inte den vita stjärnan, klarare a h starkare än hela den österländska himlens prakt.
Harriet Löwenhjelm visste nog vad han gjorde Ty stjärnorna, som människor vandra efter äro inte alltid fiammande Och praktfulla.
Det kan lika ofta vara Den första lovsångens grundtanke är enligt Gudmund Finnbogasons ingående analys av diklar-bildhug- garen Einar Jonsson mynda- s k a l d heter det på hans eget språk den, att kristallformationen var det första tecknet till liv p i l jor- skönjes människogestalten redan i denna kristallens första reflex.
Men att förstå ett konstverks grundtanke, fortsätter Finnbogason, är blott begynnelsen till den fulla förståelsen av detsamma, som upp- nås blott på sympatiens väg genom den bildens eget språk, e j översättligt på bara ett enda litet ord.
en fattig män- niskas föredöme eller en tanke i ensam- (Forts. å sid. 5) heten.
som blir var ledande stjärna.
En liten tindrande punkt.
som inte låter sig byggt av naturen själv, har i sin mitt en pelare av kristall, som mottar so- lens första halsning.
Kristallens re- flex är d e n första lovsången framkallad av solstrålarna, den gu- domliga härlighetents uppenbarelse och samtidigt ett va sel om vad livet Ett slags tempel av basalt, skall bliva här på jorden.
Därför - Vad är Historia?
Av Gilbert Historia är människans försök att ur del förgångna hugfästa det Rom verkligen betytt något U r den oändliga mångfalden av händelser, som för varje minut utspelas och glömmas, utväljer historien några f å berättar om dem, studerar deras or- saker och låter generation efter ge- neration lära sig dem.
Hur väljer historien?
Ursprungligen är det sannolikt del instinktiva mänskliga minnet Som gömmer somligt och förgäter annat eller minns delvis och diktar resten: Så kommer den samvetsgranne histo- rikern och jämför och beriktigar.
Men för det mesta godtar han det urval som redan gjorts.
Vilket fasansfullt urval är del inte!
Att läsa folkens historia är ett fruk- tansvärt möte med brott.
elände och en allt behärskande själviskhet.
Man måste fråga sig om människosläklet verkligen står så lågt Verkligheten är den, att den gängse historieskriv- Murray.
ningen väljer s i n material efter all- deles samma principer som de ledan- de nyhetstidningarna.
Ett brott är nyheter; en strid är nyheter; en olyckshändelse en skandal en tra- gedi av något slag är nyheter en hederligt verksamt människoliv är alldeles inte nyheter.
Vidare är den gängse historieskivningen precis som tidningarna intresserad av ögon- blickets publiksuccéer en kejsare, en filmstjärna en mördare är all- deles inte intresserad händelser eller människor därför att de verkli- gen äro intressanta eller verkligen betydelsefulla.
Det mesta av allt vik- tigt skapande arbete i världen, de flesta av alla verkligt intressanta tan- kar och människoliv ignorerar full- ständigt av tidningarna och av histo- rien.
Hitintills grovt taget har histo- rien mest sin uppmärksamhet åt krig.
Kriget har i historiens ögon fällt det ojäviga utslaget om en na- men av ägnat släckas.
Nu är julens sista helgdag lirad.
Tret- tondagen.
som har lärt oss vad en led- stjärna är.
Ett helt dygn togo de himmelska mak- tions värde en besegrad nation, en terna på sig för att förbereda den vär- olycklig general skrevs upp av histo- rien som mindervärda.
Erövraren var digt Snön föll och föll glimmande hjälte och fick sin staty.
Krig var skimrande.
mjuk och ren som en barnslig vägen till frihet.
K r i g var den ypper- dröm.
När trettondagsmorgonens bleka sta metoden att upphäva orättvisor.
sol lyste fram var hela världen.
ända in Det var höjdpunkten av mänsklig i stadens svartaste gränd, vitklädd som kraftutveckling.
Sannerligen, historien måste vär- till en helig fest dera o m sina värden.
Hon måste och nu kasta vi stackare vara släckta försöka bli varse det som är verk- julgranar på sophögen och stirra fram ligen betydelsefullt, verkligen intres- mot en rymd av tio mörka veckor utan sant, det som när kriget är borta en enda extra helgdag för oss att sova kan inspirera människor till samma hängivenhet och självuppoffring som på kriget kunnat.
Vi kan ännu inte klart Som Om det nu skulle vara slut Att urskilja de ting som skall mäkta det- följa en stjärna är i n k så lätt Nog kan ta.
Men vi kan se på vilket amråde den vandringen ge möda och glans åt ettt de måste sökas och finnas: i hjäl- l " Det gäller bara att bestämma pen mellan människa och människa, mellan folk och folk, i samarbete mel- sig och fatta stjärnan klart i sikte.
lan andar och viljor för att möjlig- Den ene kanske vill göra någon av göra allt högre mål för mänskiig samhällets stora frågor till det nya årets strävan.
innehåll, jordfrågan, nykterhetsfrågan arbetslöshetsfrågan.
E n annan kan låta sin fullkomning för det arbete han redan fått bli sin ledstjärna eller strävan för att en människa, som står honom nära, skall få det bra.
Till list blir det kvar en stor sak.
av vilken de andra bara äto olika sidor: Solidaritet.
Och den fordrar många mil i öknen Först en All- omfattande mänsklighetens solidaritet.
som börjar med att man inte kastar spår- vagnskvitton i trappan till städerskan förtret eller fuskar med arbetstiden eller lurar sin omgivning med dåligt humör, och som slutar med en dånande opinion mot de konstgjorda gränserna mellan länder a h folk, tullgränser och försvars- gränser det osolidariska tankesättets mest aktuella triumf.
kort Casan
D e n 10 jan.
1931.
Hunger genom överflöd Taggtråden och stenmuren.
I veckans söndagsnummer av Låt oss dock icke för ett ögonblick Sot.-Dem.
säg man tvenne bilder, tro att jordbruket i längden-vore Vackert II det landskap där jag bor häda från Amerika.
På den ena hjälpt härmed även om all slags vackert av Vår Herren hand.
Men sin dignar en yngling omkull av svält på berättigad förbrukning måste anses ädla och förnäma karaktär får det till — Statistik och jordbruk.
öppen gata, på den andra skyfflas torrt och bra vete i stället för kol in i en ugn såsom del billigare bräns- let.
Bilderna tala ett hemskt och förvirrande språk Man har tyvärr ingen anledning att betvivla deras riktighet.
Man läser ävenledes i det i veckan hitkomna numret av den amerikan- ska tidskriften The New Republic riktigare än lagring — l i k a litet som arbetslösheten vore i minsta mån avhjälpt.
Hur var det icke i Rom en gång Man gav folket bröd och olja, man skaffade från Egypten eller någon annan av rikets kornbodar det nöd- vändiga sädesförrådet till den lösa befolkningen i Rom och andra större städer.
Men det förde aldrig denna hur ledaren för de amerikanska kommunisterna.
mr.
Foster, inför den parlamentariska kommitté som tillsatts för undersökandet av kom- munisternas verksamhet inom U.
S. befolkning ut K, M:t har utfärdat kungörelse om inventering av landets vete.
och rågförråd Varje jordbrukare i Svealand och Götaland.
som brukar mer än två hektar åker skall före ur dess nödläge och löpa stenmurarna mäktiga grå skönhet som om somrarna upplivas av d i n förnöjsamma växtlighet söker sig till stenen.
Dels äro de ett som vittnesbörd om vad möda vilken de beredde jorden för dem som skulle komma efter dem.
Om det fölle någon in att gå in på kyrkogårdarna och ta med sig gravvår- stenkrossen vägarnas stoft framför bussen och svagdricksbilen, det löste icke den romerska jord- så skulle detta troligen anses som ett frågan, som kanske mer än det s, k. helgerån.
Dock äro stenmurarna som sedefördärvet bidrog till det romer- vår tids Moloch nu börjat tugga på ska rikets fall.
Ty detta uppköpan- minnesmärken stenhuggerifirmornas de gynnade framförallt det stora.
mästerverk kunna vara.
extensiva jordbruket, bedrivet med Det är ofrånkomligt att en ny tid måste så billig arbetskraft som möjligt Ed fram över Iandskapet och lämpa det slavar tvångsarrendatorer idyller sina behov även med vissa Offer av eller Gracchernas försök att framskaffa idyller och skönhetsvärlden Men det är synd om en generation för en fix idés ständiga meddelanden Om självmord mindre jordbruk, varigenom ett skull låtes ostört härja med det rom inte på samma grund.
Vad är », säger större antal människor skulle kunna bara är dess egendom utan även gångna mr.
Foster, » anledningen till miljo- livnära sig direkt på jorden, sopades släkters och kommandes.
Det Ur mycket ner amerikanska arbetares svält, bort, då dessa småjordbrukare fick bra att vägnätet förbättras och under- det finns andra intressen i elände och bekymmer?
Ar det på rätt och möjlighet att, åter med världen men som böra vägas emot lastbil- grund av att någon stor nationell skenbar vinst, sälja sin Kvar chaufförens gentlemannachaufförens och olycka förstört föda, hus och hem?
fanns till det romerska rikets fall de vägstyrelsernas Och därför att de stora Nej, tvärtom.
Miljoner arbetare arbetslösa på städernas gator och trafiklederna måste rätas och breddas.
är måste gå hungriga.
därför att det ett extensivt jordbruk, tyngt av det väl inte nödvändigt att med raseri kasta sig över den minsta lilla kurva på finns för mycket vete.
Miljoner ar- orimliga skatter, till sist så litet loc- en häradsväg, fälla sköna gamla träd och d.
4 febr.
lämna uppgift till veder- A., oemotsagd som det synes, kon- börande magistrat, stadsstyrelse el- staterar att » på gatorna i varje ler landsfiskal dels om storleken av större stad falla arbetare dagligen sin veteareal, dels om den areal, som omkull och dö av svält och umbä- för 1930 och 1931 års skördar bli- randen.
Varje tidning innehåller vit besådd eller skall bli besådd med vete och råg Det skall även upp- givas, hur stor 1930 års skörd av råg och vete blivit, hur densamma blivlt använd samt vilket förråd av vete och råg som finns inneliggan- de d, I febr.
1931.
Likaledes skall var och en, som idkar kvarnrörelse eller handel, uppgiva sina förråd för samma dag av vete och råg vete- - jord.
världen mjöl och rågmjöl.
Uppgifterna skola betare måste gå utan kläder.
därför kande till arbetsflit, att jordbruks- riva ner de stolta stenmurarna till ma- sedan insändas till Statistiska Cen- att varuhusen äro överfulla av allt bygd efter jordbruksbygd lades öde.
kadam.
som behövs.
Miljoner arbetare måste Ett uppköpande även i vår tid av Kan man tänka sig något mera orim- tralbyrån.
list än ett taggtrådsstängsel kring en Har Statistiska Cetralbyrån fått frysa, därför att det finns ter mycket jordbrukets alster genom det all- blodad tand genom folkräkningen.
kol Det är den logiska konsekven- männa skulle endast för tillfallet Så att den vill ta sig an ännu ett sen av det kapitalistiska syste- gynna storgodsen precis som utför- Man kan inte begära an vår tid ska ha.
värv, visserligen inte så rikhaltigt i met —.
selbevisen och inmalningstvånget kraft och material till an hägna med Man måste medge att det är en gjort.
Och arbetslösheten skulle gärdsgård eller stenmur som skedde förr avseende på personhistoriska upp- äkta orimligheten lysningar, men omfattande e n vä- försvarlig tankeställare^ som mr.
knappast minskas sentligt större antal miljoner korn Foster ger.
Svältande människor Det är ökad köpkraft och ökad Eller är detta den mycket omtalade finnas på det många jordens platser.
Även Om ej längre årligen dör produktion som skall bringa oss ur nödläget.
och det ängsliga snålan- » hjälpen » åt jordbruket.
Vi läste för en tid sedan, att det konsultativa fem miljoner av svält i Indien som nog, det på arbetslöner och understöd är statsräd, som blivit särskilt tillsatt på 1870-talet, så är det säkert ingen god ekonomi.
Man med tanke på genomförandet av Och hur många i Kina!?
Och hur ha vi det här i Europa?
Arbetslös- måste våga språnget Ut i frihandeln.
stödjande åtgärder till jordbrukets heten ökas obarmhärtigt, miljon efter som verkligen skulle sänka priserna och göra möjligt för flera människor fromma, nu entledigats, sedan dessa miljon sjunker ner under existeni- att köpa vad till livets nödtorft hör åtgärder vore så gott som slutförda.
många Det var med en viss förvåning man erfor detta just vid en tidpunkt.
då jordbruket är bekymmersammare än någonsin, Men jordbruksdeparte- mentet har påtagligen inriktat sig på teoretisk verksamhet och avstått ifrån praktiska åtgärder för jordbru- ket eller jordfrågans Iösning, vilken senare betingar en klar politisk minimum vi det i vårt eget land, Vi och detta skulle sänka produktions- ha arbetslösa, även om de ej falla ner på gatorna och dö av svält.
Kan- ske inte ta livet av sig.
Vi elda väl ej upp det osäljbara vetet.
.Jag tror ej heller att mjölk slås ut i prisreg- lerande syfte.
Men helt befriade från problemet hunger genom över- kostnaderna också för jordbruket.
Men vad jordbruket beträffar måste också ett nytt skattesystem uppmuntra, i stället för att av- Markägaren har mycket större sträckor att hägna nu sedm grindarna kommo bon, och han får se till att få det billigt och fort gjort.
M e n att införa taggtrå- den är oskickligt och borde förbjudas.
Taggblden var krigsårens symbol, den bör inte till i fredstid och i Småland.
Vi vilja inte ha den som nittonhundratalets motsvarighet till adertonhundratalets Stenmurar.
det är orättvist Den första gång jag såg ett sådant taggtrådsstängsel min inne i landskapet hängde det fullt av vita ulltappar på taggarna.
Så okunniga och förtroende fulla hade fåren varit, an de till sin ofärd vågat sig förnära Men vi måste komma ihåg att även fåren fåglarna och bar- nen ha rätt tin att leva på denna jord.
den är deras.
även om de ej ha fasta r i d skräcka, till intensivare skötsel och tinget på den.
utnyttjande av alla möjligheter.
och Det är inte bara vår tid som är vanda- en ny form far äganderätt skapa lisk ..
När tillräckligt många kyrkor voro nedrivna och dess sniderier undansläng- flöd äro vi ändå icke.
Inmalnings- brukare, småbrukare, av dugligt da tillsamman med stadsportar, huspor- ståndpunkt.
Spannmålsinventeringen, som på- tvånget håller visserligen undan an- folk.
även om de icke äro kapitalis- tar och andra oersättliga minnen av gam- dra länden överproduktion men ter.
Så skulle Iångt flera kunna bli mal dyrbar konst.
då vaknade vi upp har minner om kristiden, har tillgri- i Sverige och fingo en institution som pits, därför att inmalningstvånget lantbrukare få ändå icke sälja producenter och konsumenter i sam- satte en damm för det självrådiga hand- ma person.
skandet med kulturvärden.
Den räknade inte virade sig vara det förlösande sin säd alla ordet.
Det har gynnat storbrukarna.
Och alla människor få icke äta sig mätta.
för tillfället, men att med tvångsme- det ingripa i den naturliga utveck- Det ligger så nära till hands a n lingen av tillförsel och efterfrågan yrka på att det allmänna.
som m- och fastställa en konstlad prissätt- jer för så mycket av liven nödtorft ning, går inte i längden, ej heller av- för oss också skulle se till att varje hjälper det orsaken till missförhål- samhällsmedlem vore tillförsäkrad landena.
Det mest anmärkningsvär- exempelvis en kaka bröd och ett da med spannmålsinventeringen är.
mått mjölk per dag.
att den infört ett nytt moment i det Hälsovårdsnämnden inom varje nyråkratiska och statistiska pappers- kommun är enligt § I i Hälsovårds- och skrivardömet.
Man skall näm- stadgan skyldig att verka för » ym- ligen här inte endast deklarera för nig och lätt tillgång på gott vatten » vad man har gjort och det som finns och att » sunda bostäder beredas och är.
Nu skall man därtill lämna kommunens innevånare ».
Borde icke uppgift om, vad man ämnar göra tillgång till den mest elementära fö- och kommer att fä.
Man skall sia dan, bröd och mjölk, bli omnämnd om kommande skördar, man skall i samma paragraf.
svara för hur vintern kommer att gå Men låt oss för a11 del icke tro a n fram över den höstsådda brödsäden detta blir annat än det yttersta vär- och hur mycket vårvete man finner net till förekommande av den bitt- lämpligt att så i var.
Det ar fan- raste nöd.
Som sådant vore det dock tastiskt Äro Sveriges jordbrukare berättigat.
Och kunde denna åtgärd redo att avge sådana Bragelöften?
bidraga till att bereda större och be- Och kunna de i så fall hälla dem!
rättigad åtgång för jordbrukets pro- — — dukter, vore ju detta-ocknä riktigt.
i n alla änglaben på kyrkvindar och över
P.
J. Rösiö.
Till hans 70=årsdag.
» Folket skall döpas i eld !.
Orden äro naturligtvis hämtade ur Rösiös Revolt, denna underbara bak med sitt originella sprak, på vilket han finner utlösning för sin själs patos.
De Skulle kunna sättas som över- skrift till Rösiös livsverk, ty med hänförelsens eld lågande i sin själ gick han ut t i l l sina landsmän för a t t tända samma eld i deras bröst.
Frågar man någon vad det var, som satte hans själ i brand, så sva- ras genast: den svenska jorden.
Och frågar man vidare, för vad han ville entusiasmera sina åhörare, så blir svaret lika visst: för den svenska jorden och dess rätta brukande.
Detta är sant, men det ar ej hela sanningen o m Rösiös insats.
Det ar sant, att han älskat jorden som väl knappast någon av sina samtida, att han lidit av att se en misshandlad obru- och Vanskött eller liggande kad och ofruktbar, väntande villiga armar, som kunde ta den i bruk.
Det är sant att han förkunnat jordens evangelium, så som ingen annan, att han trott på den svenska jordens förmåga ej blott att Riva oss mera och bättre löda än hittills, utan ock visat på dess underbara läkedoms- kraft för trötta och tröga själar.
Rösiö väntade icke blott ekonomisk ulan även andlig hälsa för nationen, om den blott ville lära sig förstå a n vända åter till jorden, om det så ock var blott några kvadratmeter träd- gårdstäppa, som kunde bestås åt den jordhungrige.
Han har avlyssnat jorden dess hemligheter som ingen annan, han har sett poesien i jordbrukarens gär- ning, då andra endast fick sikte på prosan.
Han har gisslat slöheten, trögheten, ointresset och det slappa låt-gå-systemet, när det gällde jor- dens skötsel, så som ingen annan gjort det.
Den som hört honom vid där Over mänskligheten bara därför a n några enskildas egendom hotar att förskjuta sig.
Det är mr.
Collins som är huvudfiguren i denna djun- gel.
Han är medlem av generalsta- på ben för den amerikanska nationens Liksom Bunny Ross är Upton ekonomiska liv, har en årsinkomst Sinclairs olle-bok, så är Rasa Blan- på 300,000 dollars men lever alltid Vita rosen.
en av hans många korta kurser lan- det runt - då han kunde tala i fyra hans ämne penningens limmar och ha sina åhörare med sig ömsom i skratt, ömsom i allvar eller tårar - han glömmer det aldrig.
Vad var det som fängslade så starkt?
Ja, det var icke blott språ- ket, som var hans lydiga redskap, som han formade vackert, klang- skönt, kraftigt eller mjukt och sme- kande, allt efter som det hövdes.
Det var icke heller allena det originella greppet på ämnet eller att han aldrig höll tvenne föredrag lika, och alltså vaktade sig för att upprepa sig själv.
(Om faran härav samtalade Rösiö och jag en gång, då vi en hel dag hade sällskap på tåget.)
Men det var själva personligheten och den varma hänförelse, som ord och gester och blickar utstrålade, som kanske grep allra mest .. » Personlighet och eld först och sist !.
säger Rösiö på ett annat ställe i Revolt.
Sådan var han på talar- stolen och sådan är han i sina skrif- ter: Personlighet och eld.
Folk talare i vanlig.
vulgär mening har Rösiö aldrig varit.
Han försmådde trics, men han talade så a n han blev för- stådd och lyfte åhörarne upp på det förklaringens berg, från vilket han kunde visa dem jordbrukets skönhet och härlighet.
Jag kanske skulle säga småbrukets i stället.
T y det var nog det han tänkte på, när han arbetade för en jordbrukets renäs- sans i vårt land.
» Småbruk!
Oänd- ligt dyra ord!
Du famnar allt! » sä- ger han på ett ställe.
Men skulle småbrukare skapas av den resning Rösiö önskade.
så tar- vades upplysning och nu kommer jag till en annan sida av Rösiös arbete: hans skolprogram.
Jag kan endast antyda det.
Läs själv därom i Re- volt!
Men det är icke blott yrkes- utbildning han kräver, utan allmän- bildning.
Han önskar en skoltyp, huvud inventerare och samlade de över- som b r a mycket närmar sig den skola, som för några år sedan skis- blivna resterna.
Det råder väl ingen tvekan, att vi en serades i Tidevarvet under titeln Prenumerera åter är lins måste ny då kyrka, och då champagnen skänka baptis- fruktansvär- da makt över människan.
För pen- ningen är intet på jorden oåtkomligt eller heligt.
Icke Nabots vingård, icke den fattiges enda lamm.
terna en och de franska likörerna äro dyra i Ame- rika, särskilt nu efter förbudet, och hans fyra hålldamer ha stora ford- ringar på livet.
Var och en måste oljekungen, Mr Collins stolta för- klaring, när man meddelar honom att indianen Hacintos farm icke till salu för något pris.
dessutom begär t i l l en viss lust- yacht, bredvid vilken engelske kun- gens dito ter sig som en fiskankuta.
i Condor milliardföretag med förtjänster i mil- joner.
Det har sitt huvudsäte i San Francisco och äger all Mexikos olje- rika jord.
Bara en enda sista pärla fattas i Condor Oils familjesmycke: La Rosa Blanca, indianfarmen det och ljuvliga jordstycket, hemmet, paradiset för så många primitiva men oskyldiga och lyckliga männi- skor.
Travens skildring är striden mel- lan det stolta lilla samhället, Den Vita Rosen som endast begär att få vara i fred och ligga på samma fläck, där det sedan drhundraden legat och Condor Oil, världstrus- k o r s b a n d från e x p e - got av det: han skulle göra sig löj- d i t i o n e n ifyll post- lig i klubben.
och han måste dess- utom bevisa för sina vänner, att han giroblankett.
Vårt står i sin fulla mannakraft!
Med postgironummer är ett ord: 300,000 dollars räcker för mr.
Collins inte till saltet i soppan en gång.
U r dessa svårigheter givs det en- dast en utväg: mera profit, mera P r i s: h e l å r 6:- Kr.
pengar.
Mr.
Collins öga faller på Vita Rosen.
För Bettys lustjakt h a l v å r 3:- Kr.
måste Vita Rosen offras.
Men Vita Rosen har sagt nej.
Indianen Hacinto har sagt nej.
Indianen Ha- cinto måste alltså bort ..
Så föl- omärkligt skall inympas vid de mest jer en scen som kunde varit hämtad skilda tillfällen, inympas i uppfatt- ten, milliardbolaget olja.
Det mannen med de gammaldags heder- liga sederna, för vilken ansvaret för de efterkommande är det största av allt och den fullkomligt skrupelfrie bolagsdirektören mr.
Collins, sväl- lande av makt och utan annat mål i livet än högre utdelning på sina aktier, vilket betyder flera lyxbilar flera lustjakter och flera hålldamer!
Travens förra böcker h a utmärkt sig genom en hård och dyster pro- får under färden ett så kraftigt slag i hjässan att han sjunker ihop.
Bi- len kör ett p a r gånger fram och till- baka över hans kropp.
.
.
Ett falskt köpekontrakt sättes upp: Vita Rosen är I mr.
Collins hand och Betty tär sin yacht.
Vita Rosen, den ljuva, där kärlek, vishet, godhet och poesi bodde, blir nedsölad, neroljad, ned- rökt, kvalmig och nedsmutsad.
Den utspyr olja, olja, olja.
Människo- sum, som icke jag kan få », det är är Oil Company.
är direktör - i Den numerationsblankett E l l e r om Ni f ö r e d r a r i Tidevarvet direkt en oljedirektör kan icke undvara nå- 1544 -.
Hacinto, Finland.
Hacinto hämtas pr pr bil och - Ifyll på närmaste postkontor e n p r e - förnämsta av damerna.
Betty, har ning och uttryckssätt om vad s e x a - livet angår.
Det är lärarkåren själv som måste Sättas i stånd härtill, En ovärderlig hjälp har den om lämpliga läroböc- ker finnar.
När man i bottenskolan undervisat om människokroppen och dess normala funktioner har i läro- böckerna helt enkelt ej fortplant- ningsorganen och deras förrättnin- gar funnits med.
På ett lämpligare fjärran.
Sentimentaliteten är även dragas in i den löpande stålwiren.
sätt har man ej kunnat grundlägga här borta, men orden skälva ofta av » Vad bry v i oss om människan?
Det en oförmåga också för vuxna män- värme och ömhet, och den hårda to- viktigaste är oljan. » nen darrar vekt.
Rosa Blanca är Ellen Michelsen.
ögonsten.
B.
B.
Traven: Vita Rosen.
Axel Holm ströms förlag, Stockholm.
Häft.
som ingenstans hör hemma, denne 4: 25. bistre proletärdiktare, som ingen vet vem han är, synes ha sitt » hem » här i en indiansk hacienda, där rester av ett fordomtida matriarkat-sam- Travens älskade, älskade, hans - jämbördiga lever och ära och akta Äntligen varandra.
Skildringen.
av denna indianfarm, som på mexikanska kallas hacienda, är de vackraste Kungliga Skolöverstyrelsen förme- nar visserligen, alt något behov av allt vad varje människa borde ha upplysning och vägledning på släkt- gång får en akademi för landsvägkrö- Människoskolan.
En personlig skola besitter: glädje, lycka, livets område icke finnes vad botten- kar, stenmurar och halvsekelåriga ekar, alltså och personligheternas.
Sådan men ingen lugn, livssäkerhet, skolan beträffar.
Detta hindrar dock var den skola han själv drev i många förnöjsamhet, men när?
kärlek, poesi, konst, religion, gudom icke att det snart sagt dagligen in- Det finns trakter av Skåne.
där år D ä r var både personlighet och och paradis.
- Det är en underbar scen när indianen Hacinto visar till- löper vittnesmål från högst olika de- redan de gamla stenmurarna mött sitt eld.
Kanske ligger till sist Rösiös stör- baka mr.
Collins guldsäckar.
» Vad lar av landets folkskolor, som tala öde att göras till makadam på de nya Man tycker bilvägarna.
Nu är det alltså lika nära sta insats däri.
att han, mitt i en ska v i med det? » säger han.
» När ett helt annat språk.
det är slut ha v i Ingenting kvar.
icke a n det är bra som det är, men för vägstyrelsen där, och den måste finna nivellerande tid varit sig själv och Ifrån jorden Hacinto hon är och evig. » hans Ijuvliga man vet ej vad som skall göras.
på andra utvägar.
Att plocka ner mu- varit det fullt och helt.
Och när en Men rarna är alltså ingen slutgiltig lösning, person av hans resning.
med hans stycke jord förflyttas vi in i den vil- Helst att någon utifrån skall komma da djungeln, d. v. s. bakom kulis- och hålla ett föredrag, och så har endast en temporär sådan.
Förr eller se- hänförelse och tro på människorna nare måste man finna på ett annat sätt och jorden och med hans djupa kar- serna hos det mäktiga Condor Oil.
man åtminstone » gjort något ».
Men att lösa frågan om vägunderhållet.
Kunde lek t i l l svenskt land och svenskt folk, Som en nationalekonom av facket hur litet är icke det.
En tillresande det inte gå för sig att göra det, innan är sig själv genom ett långt liv, då synar Traven det kapitalistiska syste- föredragshållare kan vara aldrig så välmenande, det kan anda aldrig våra fäders minnen vore helt skändade sätter d e r spär i utvecklingen, spår sam sent skola utplanas.
hur bankstormar uppstå och berät- genom ett enda föredrag ersattas, och utplånade?
Hallbäck.
tar om de katastrofer som bryta ut vad som under hela skolgången helt Devinez.
norra met Johannes Tidevarvet niskor att tänka och tala enkelt och naturligt am hithörande ämne.
Äntligen har denna skriande brist genom en Lärobok blivit avhjälpt för » M ä n n k o- k r o p p e n s byggnad, f ö r - r ä t t n i n g a r o c h vård, som av seminarielektorn Johan Wintzell folkskolan: Läro utgivits på C.
E. Fritzes bokförlag.
Författaren har, som han själv säger ö i företalet, ej kunnat stå till svars att utesluta fortplantningen, med om kapitlet ifråga blivit helt kortfattat.
Det är sant att det ej skulle ska- dat med en något större utförlighet.
Författarens ledande synpunkt har även varit att genom kunskapsmeddelan- det grundlägga en rätt insikt i häl- sans vårdande.
Han synes mig ha fyllt sin uppgift på ett utmärkt sätt.
Och säkerligen kommer han, veder- börligen uppmuntrad och med just detta mål för ögonen, att i nästa upplaga utöka kapitlet om stora livets under.
A.
N. Johan Winzell: Människokroppens Lärobok bokförlag.
Pris I kr.
I dödens väntrum och Nuets dikter.
Två roliga böcker.
På ungdomsdiskussionen härom- nom sitt alter ego i boken, varför är skyldig a n kämpa i helvetets led .En förläggare i Tyskland konsta- är båda roliga a n läsa, underhållan- terade nyligen, att den roligaste » Un- de i ordets bästa mening.
Vi får dagen steg Sven Stolpe upp och lo- han inte lyckas bättre.
Han har växt med oss för det ondas idé.
- terhaltungs » - lektyren kom från Sve- följa Naima Wifstrand från det hon vade Hagar Olsson att hjälpa henne med ungdomens uppror.
Hon i Fin- land, han i Sverige de två stredo på samma front.
Ja, dessa två för- fattare ha förvisso mycket gemen- samt, framförallt en brinnande upp- rorsanda mot det bestående, Båda äro dessutom synnerligen litterärt betonade de ha båda en övertro, - upp utan kontakt med andligt liv.
De morgonböner i skolan, som fram- fördes av en cynisk kristendomslä- rare, har gjort honom rent fientligt stämd mot kristendomen.
Han har aldrig under sitt studentliv träffat en ung kristen eller ens allvarligt sö- kande människa.
För honom är den svenska ungdomen utan alla ideal I andra dikter är Gunnar Beskow rige.
Därnäst från England.
Däre- var ett litet teaterbitet sybehörsbi- för den nya generationen mot låg den sorten inte alls för träde på Fleminggatan och vi får tyskarna.
Man förvånade sig mycket klättra med henne upp till rätt så talesman och gör obarmhärtigt narr av del över att den kalla stränga norden stod så högt i den branschen, man gamla korrekta äktenskapet med allt undrade över hur det kom sig och det vad därtill hörde och avslöjar lika utspann sig en enquête i frågan.
En oförbehållsamt ungdomens tänkesätt av förklaringarna var att de sven- i dessa frågor.
» Kamratäktenskap » svindlande höjder.
Hon började sin teaterbana hos Lundbergs i en god- templarlokal på Davidbagaresgata, överantvardades därefter till teater- kungen Ranft, upplevde på en turné revolutionen i Helsingfors 1906, där han gjorde sin första operettdebut och slogs om takt och ton med or- kestern.
Sedan kom turnéer i lands- orten i långa banor med omväxlan- de Stockholmssejurer där hon bland annat tillsammans med Gösta Ekman och med var hon i lutade kören huvudena på Surcout.
mot Gösta var- ska böckerna av detta slag var skriv- binder samman dessa synpunkter na utan all pretention.
Därigenom att de med en suverän gest avsäger som man annars blott finner i fran- hinsides.
De ha kastat bort » all då- med det allmänna själsläget efter sig alla anspråk på att vara skönlit- ska estetkretsar, att det avgörande lig gammal metafysik ».
och leva för kriget.
Fred och krig sysselsätter teratur utan enbart vill verka och mycket Gunnar Beskows tankar.
underhållningsdito, blir de full- momentet i samtidens liv ligger i sitt arbete, för Sitt nöje och för sin Själva krigsstämningen låter han andade i sitt slag.
Men den gesten litteraturen.
Däremot finnes en av- njutning.
Sanatoriepatienten i dö- och särskilt tysken gjord skillnad i deras litterära pro- dens väntrum har aldrig träffat en dock klokt nog frambäras en, har många at ' komma ut med ' duktion.
Hagar Olsson ar en subtil etiskt tänkande människa, förrän han som själv var med ' nämligen den svårt De t v i böckerna » Mitt liv min andras axel och » viskande smidde litteraturkritiker, vars romaner Iätt råkar den katolske asketen och präs- unge Richard Aldington, vars dikter lögn och av ro » Naima av Lili Wifstrand Ziedner kan och in- » I de de stora varann framtidsplaner, att b l i nånting ».
heligt Trapp- lovan- Genom sin isolering I välgjord översättning avsluta bo- koffert » bli abstrakta och resonerande, Sven ten Walter.
Elsa Wilkens.
rangeras inom denna förklaring.
De stegens första pinnar var mödosam- Stolpe har ett sprudlande tempera- frän människor har han förut tvin- ken.
ma - men den som företog klätt- ment, som gör det svårt för honom gats att leva intellektuellt på den ringen hade en himlastormande ener- att vara en måttfull och objektiv be- inre fronten i sällskap med böcker i och ett tydligen aldrig sinande dömare av litteratur, men däremot och tankar, dock alltjämt utan inre gott humör.
Åtminstone smittas lä- raren av det.
Det goda humöret predestinerar honom att skriva le- ro, jagad av ångestfulla frågor.
Nu är bokens styrka.
Men en sak skulle vande böcker.
Detta framgår med först får han ro genom samliv och man önska bort från berättarstilen stor tydlighet om man jämför Hagar samtal med en ren och luttrad män- och det är de många anföringsteck- ur Olssons litteraturessayer » Ny gene- niska.
Genom dennas ödmjuka be- nen!
Jag menar nu inte sådana som ration.
med Sven Stolpes fjolårsbok kännelse, att han valt detta självför- anger direkt citat utan de som man sätter när man själv inte riktigt vill » Två generationer.
samt årets båda nekande liv, därför, att han inte or- stå för ett ord eller ett uttryck.
Stryk romaner av samma författare » Det kade med något annat, utan miste Naima Wifstrand!
bort dem blåser upp till storm » och » I dödens stå i kontakt med de andliga mak- » Sei fesch » som österrikaren säger terna för att orka leva, får han också En kall och sen augustinatt vid Ropen - väntrum ».
sid för en del oegentliga eller D e t blivit nermörk1 när jag nådde kåtan » I dödens väntrum » är en skild- något av denna ödmjukhet och för- halvförståeliga slangord, det ger liv och fick upp eld och kokade mitt kaffe och färg åt stilen.
ring av en ung mans vistelse på ett sakelseanda.
Han lämnar sanatoriet och sträckte ut mig på d e t bruna riset Bokens utstyrsel är både kvick, högfjällssanatorium i Schweiz.
Den- utan att strida för sin älskade Gisèle, och gled mot sömnen i en ljuvlig domning.
rikhaltig och vacker.
Det är en god ne unge man, vilken tydligen är Sven ty han har lärt sig att man ej genom idé att samla alla de otaliga karika- Omkring mig var en värld av ljus och värme.
Stolpes alter ego, berättar i jagform att tvinga en människa kommer nå- tyrer och avgudabilder sam Naima Det gula skenet dansade på väggen sina upplevelser.
Hur han kom till gonstans varken med denna männi- Wifstrand inspirerat till.
På ett och röken steg med trotsigt röda gnistor diskret sätt ger det oss hela tiden en sanatoriet fylld av nyfikenhet över ska eller med sin egen utveckling.
ur hålet mot ett svart och stjärnigt töcken.
påminnelse om, att det är en berömd Ja, men detta är ju högst mora- denna upplevelse och viss om, att En ändlös, otämd vildmark var omkring mig, person som berättar.
men den var liten mot min ljusa kåta.
det hela var en episod i hans liv, liskt och upplyftande, säger läsaren.
Under det att Naima Wifstrand mot elden som en mänska tänt i nallen hur han fångas av feber och döds- Javisst.
Skada bara att dessa etiska uppträder utan mask och smink, så och mot den saligheten att få sova.
tankar, inför vilka han gör förtviv- slutsatser komma så litet till sin rätt använder sig Lili Ziedner av en för- klädnad: Cecilia Steffens.
Det lade försök att ännu fånga något av i boken.
D e ha en torr och teore- Jag vaknade.
Nu hade elden slocknat tycks vara lättare för en skådespeler- livets sötma genom desperata över- tisk utformning, som kommer dem fast värmen ännu dröjde kvar därinne ska att ge sig helt eller åtminstone trädelser av sanatorieföreskrifterna, att försvinna i den brusande livs- och strömmade frdn golv och näverväggar att g e sig mångsidigt om han får klä som en gång gränslöst slösad kärlek hur han så småningom förändrar syn känsla, som för övrigt uppfyller bo- u t s i g.
Lili Ziedners bok har kan- i ensamt mörker strålar tyst tillbaka.
på liv och död och genom berörin- ken.
Man blir med ett ord inga- ske inte så mycket osviktande gott Omkring mig var ett töcknigt, formlöst mörker, humör - eller inte så genomgående gen med en katolsk präst till sist lunda övertygad om a n Sven Stolpe men när jag såg mot taket, såg jag himlen - men den har Det.
I hög grad.
luttrad och Ödmjuk återvänder till ännu är en andlig kraft att räkna med vita stjärnor lysa mig till mötes.
Det enda som stör är illustrationerna livet.
Hela denna skildring är frisk med.
Men det allvarliga syftet är som på ett klumpigt sätt, efter att och levande.
Även am själva den lovande.
Kanske han kan bli det.
D e vita stjärnorna var mycket nära.
bara ha ytligt satt sig in i texten, enformiga sjukdomen tvingar till am han får tillfälle att lämna sana- D e lindrade i hålets svarta rundel förgriper sig på läsarens fantasi och deras sken var bredvid mig på marken betydligt mera än illustrationer i all- upprepningar, finner författaren torieluftens torra isolering och kom- och fyllde mörkret med sin glada viskning.
mänhet behöver göra.
Det finns möjligheter att underhålla oss med ma mer i kontakt med liv och verk Jag sträckte på mig under fårskinnsfällen små passus i Cecilia Steffens reflek- naturstämningar, människoprofiler nere i dalarna.
T y ännu har den och låg på rygg.
och såg mot takets stjärnor.
tioner som är mästerliga.
Hon tit- som skymta förbi i sanatoriet och rätta andligheten aldrig härrunnit ur --- tar sig i spegeln och försöker att dess italienska omgivning.
Han be- resonemang ulan ur brottande med » make the best of it ».
» Mej själv D e t är så gott att sova under stjärnor.
säger spegeln att jag har ett mäkta gagnar tillfället att av en mycket verkligheten.
Man l i g g e r på en liten fläck av jorden intressant huvud.
För resten den där vanlig och rätt smärtfri operation och känner hur del växer fina trådar, ansiktslappen betyder den nu så him- ett rotsystem av ljus, som suger näring göra ett bravurnummer av skärande melens mycket ?.
- Först ett litet ur vintergatssystemets alla världar.
smärta och ångest, som inskärper sig Bland de dikter som utkommo till försök till tröst kanske det inte i läsarens medvetande.
Hans feber- jul, tilldrog sig Gunnar Beskows är så farligt?
Men i samma ande- Det var en vila mellan lust och oro, drag inser hon hur det är fatt - Och fantasier återkallar krigets vånda » Nu » en alldeles särskild uppmärk- en spännande, elektriserad vila är genast färdig med nästa argument i själva tyngdpunkten av livets kraftfält.
och fasa, hans livshunger tar sig ut- samhet.
Denne är en ung naturve- för att inte tappa modet.
Hennes tryck i skildringar, som vibrera av tenskapsman, som bl.
a. ger sig i * glada självförtroende som inte låter glödande sinnlighet.
Med ett ord, kast med den väldiga uppgiften att s i g nedslås av något är en trevlig det är färg och liv över boken, i sti- skildra jordens utveckling och män- Jag vaknade på nytt när redan solen mask för mycken självkännedom.
sken i en klargul strimma genom taket.
listisk glans och temperament står niskans uppkomst på vers.
Det är Delvis påminner hon livligt om Fal- Och jag kröp hop och frös, l y jag var plågad den framför det mesta av julens bok- Moseböckernas skapelsehistoria i staff Fakir eller C.
A. Tollén - av köld och mygg och morgonsömnig olust.
flod och Sven Stolpe har genom modern version men med bibehål- hennes dåraktigheter är välfunna och Så tände jag upp eld och sköt upp dörren med eller verkligt skrattretande denna sin debut med ett slag gjort lande av tron på Skaparens makt och stod i gräs och blåbärsris och solsken mot sin vilja är man road.
Lili sig till en romanförfattare, man räk- och personliga vilja till sitt verk.
och sprang sex steg och dök i svala böljor Ziedner använder inga anförings- Detta poem pendlar i stämningen nar med för framtiden.
tecken.
Det vimlar av stolliga ord och började i sol den sista dogen Med dessa ord skulle en vanlig mellan det groteska och det sublima, och uttryck, sam ofta i sin tokighet av årets sommar.
är mycket expressiva.
(Någon gång roman vara avfärdad.
Men när det men det bibehåller sin storslagna litet sökta.)
ibland är man frestad gäller Sven Stolpe, för vilken han och upphöjda karaktär.
Mera rent att tro alt det bakom clowngrimasen själv och hans beundrare slå på lyriskt betonade äro de dikter som finns dolda djupsinnigheter men trumman såsom talesman och ledare hämta sitt motiv frän en lapplands- i nästa ögonblick är man Övertygad » I Ropenkåtan » är hämtad D e t är ett enda som bärgats som skörd ur krigets järnplöjda jord: om att galenskapen är till för dess för nutidens ungdom, tvingas man färd.
egen skull.
L a r t pour l ’ art.
Kan- till noggrannare undersökning från detta avsnitt i boken.
Nästa en ny och underfull innebörd di ett tunnslitet vardagsord.
ske man gör henne orätt.
Kanske innehållet bakom denna lysande avdelning ger i » Domen » ett exem- form, bakom denna skälvande livs- pel på hur den » gamla dåliga me- K a m r a t.
Det är inte blott män mot män, del är mänska mat mänska är det som hon säger a n » ingen först tycks förstå den undermening, som känsla.
Efter det innehåll, nämli- tafysik » som Sven Stolpe talar om, och blott mänska mal mänska kan släckas till slut vår ändlösa kärlekstörst.
ligger dold ... » gen, som kan göra honom till en till- kan begagnas till poetiska bilder och » Mitt liv min koffert.
är rolig att Var vår barndom härjad av järnnätters frost, en fimbulvår isig och sen läsa särskilt därför alt det är Nai- gång på andlig kraft för vår tids bäras av ett väldigt patos.
ännu är luften frostigt kall men också mer hög och ren.
ma Wifstrand som skrivit boken, den unga.
Satan talar: finns i en själ bara omges av alla de minnen hon gett en.
Människor.
som avskilts att sitta den minsta hit Det gror ingen tropisk känsloskog i det torra höglandsklimat » I lögn och ro » är oberoende av Lili Ziedner.
För den som tycker om » i dödens väntrum., borde kunna ge som hör det ondas rike till.
då hör på skolbänk eller kontor och fabrik där man söker sin kärlekskamrat.
trams är den rolig även om man den själen hit.
ett sådant tillskott.
Det far också medges, att författaren gör ett för- Envar som i livet haft nytta av oss Kamrat.
Det var arbets- och kärlekskamrat och till sist blev det livskamrat, som undertecknad, aldrig sett för- och med ungdom och kampår samman fattarinnan själv.
sök därtill.
Han förklarar själv ge- och levat på vår kredit har man svårt att riktigt tro på ett stort, förtärande Strindbergshat.
Elsa Björkman Goldschmidt.
- vara = " Två - - dikter G u n n a r Beskows - NU.
I Ropenkåtan.
- - - - - - - - - Kamratäktenskap.
- ~ " - - -
I Oberammergaus skidbackar.
ISLANDS UNGA KONST.
(Forts. från sid. I).
De lämpa sig för alla svårighetsgrader något tungomål.
Det kan blott för- penhamn 1927.
Där exponerade de och alla slags övningar.
Vi började så nimmas, kännas, tillägnas.
Bilder olika bilder, alla ut- penhamn vackert på den svagaste sluttning med äro till just för att uttrycka det, som förda på de sista tio eller tiugo åren.
trappskritt och snedskritt och utforsk- inte kan givas i ord, det individuella, Vid den stora mottagning Island i ning.
Kullerbyttorna blevo legio.
Men stamningen, som somras gav för hela världen tioner erkännes.
Men hur är det för me- vad gjorde det?
Det var bara uppfris- karaktäristiska, vid tyckes vara så flyktig och som dock Alltingets tusenårsjubileum - ingick griper och berör oss djupare än det, i festanordningana även represen- som kan tagas på.
Ett äkta konst- tativa konstutställningar.
De voro verk är som en flödande källa, den utomordentligt intressanta.
De flesta kan inte bliva uttömd, hur flitigt man av de unga konstnärerna.
den äldsta än tar ordens öskar i bruk.
av dem är något över femtio år, ha genomgått de mest skiftande lev- Den isländska konsten är nordens nadsöden innan de kommit in i sin yngsta.
Den existerade knappast för nuvarande verksamhet.
en människoålder sedan.
Anlednin- En del ha hela sin barndom och gen härtill får sökas i rent yttre för- ungdom levat i nägot fiskläge, där endast någon gång om året ett främ- hållanden, inte i bristande kultur och I dessa dagar, då så många skidälskare dra till fjälls, om skid- tekniken varit livlig.
Att den tekniska träningen varit sitt berättigande när det gäller idrottsstjärnor och deras presta- 1927. har diskussionon - skönhetsglädje,som Islands bebyg- mande fartyg l a d e till, andra som gare tvärtom i överväldigande grad jordbrukare inne i landet, andra åter lagt i dagen i saga och sång, i bo- äro köpmanssöner, som tidigt ute i nadernas färgskala, i guldsmedsar- Europa insupit hela den noderna bete och träsnideri och många andra kanstatmosfären.
Härav kommer att yttringar av en känsla.
som har dju- den isländska konsten kan visa prov pa rötter i islänningarnas historia på de nyaste » ismerna », även den in- Franz Langs hus nige man?
Går det inte som många be- kande!
Vi åkte sammanlagt i 5 timmar.
och alltjämt lever i deras dagliga liv tima naturalismen och, ehuru i egent- lig mening alldeles traditionslös.
är och gärning.
farat.
att man glömmer att man är i Men sen kändes vilan ljuv!
Den första gång isländska konst- den starkt sagobetonad.
Många av Juldagsmorgonens uppvaknande var fjällen om man i timmar skall tränas » i Försiktigt försökte närer vågade träda fram var vid en de tavlor främlingen i Reykjavik i samma backe »?
inte fullt ljuvt!
så Hur träning under sakkunnig ledning jag röra på mig litet i taget för att kän- utställning på Charlottenborg i Kö- somras dröjde inför.
äro national- fort ger en känsla av säkerhet även åt epos över sagornas mest älskade ge- en mycket okunnig Och mycket vanlig stalt, Gunnar från Lindarände.
Ting- dödlig, och hur behaget av en fjällvistel- vallaplatsen med Lagberget, dess se därigenom mångfaldigt ökas, kanske underbart storslagna natur som ram i någon mån kan framgå av följande: Det var i december 1929.
Tillsamman kring Islands mest vördade minnen, med en god vän hade jag företagit en var även ett ofta upprepat ämne för studieresa i Sydtyskland.
Julen stod för pensel och radernål.mdl.
dörren a h våra vägar skulle just skiljas.
Tingvalla » Vad betyder för oss », Hon hade sina resplaner klara.
Men vart skulle jag själv ta vägen?
Jag ville na- sade en isländsk allmogekvinna i turligtvis utnyttja julferierna på bästa den ståtliga guldbroderade dräkten sätt.
Då fick jag en adress.
Den var under en skinnbrämad drottninglik till skidlärare Franz Lang, Oberammer- sammetsmantel, » det kan nog aldrig gau.
en främling få en fullständig upp- - Oberammergan!
Det namnet hade fattning av.
Men jag vill berätta.
en särskild klang och väckte så många mimen till liv.
Jag såg den lilla byn an då v i barn vid mors hand genom därnere vid det korsprydda Kofelbergets Allmannagja gingo i n på Tingvalla- fot.
Jag såg do myllrande människoska- slätten förbi Lagberget, då gingo vi rorna, som trängdes mellan de vita husen högtidligt tysta, så som då man trä- med de gamla bibliska målningarna.
Och der in i en kyrka.
Och min lille bror först och främst - jag hörde och såg det underbara passionsspel, som det for- unnats mig att bevittna sommaren 1922.
Den gången hade jag tänkt: Hit måste jrg komma en gång till.
Här skulle jag vilja vara i lugn och ro, se något av folket och trakten.
Och det skulle för- stås ske en vinter - sommar.
Oberammergau en nej, så långt hade jag aldrig tänkt!
Att de goda byborna.
när de inte voro passionsspelare, snidade krucifix och ägnade sig åt vanliga borgerliga yrken, det visste jag ju, Men ett så särskilt vinterbetonat yrke som skidlärarens hade jag inte föreställt mig där.
Och att Oberammergau.
utom då de stora pas- sionsspelen försiggå egentligen har sin na efter på hur många ställen jag var avslagen.
Att jag aldrig mer skulle kun- nast stå på mina ben, var jag nästan säker på Den snälla fru Lang kom upp med morgonkaffet.
Hon tittade medlidsamt på den slagne hjällen.
» Ich glaube, dan ich nimmer mehr aufiteigen kan », kom det med svag stämma.
Ett klingande skratt blev svaret.
Aldrig har jag hört någon mera tacksamt ta vara på alla de » grodor », som kommo från en okunnig utlännings mun.
» Ah,Sie meinen Sic kön.
nen nimmer mehr aufstchen! » Nej - början for man alltid dit skidorna ville.
Och kom det något i vägen, var det bäst att kasta sig ned, innan det blev en katastrof.
Hur man for i väg utför I liten uppmuntrande puff, som pro- fessor Viggo Johansen gav henne: » De skullde gaa mer paa Muséet og Billeder.
Se det är det, De tränger til. » Juliana Sveinsdottir är nu en av de få isländska konstnärer som fin- nes representerad på Konstmuseet i Köpenhamn.
Ar även i Danmark en anlitad porträttmålare, ehuru hem- landets natur, dess öde vidder med se paa - lavablock och slocknade vulkaner ar vad hon helst återger.
Kristin Jonsdottir målar åter och åter sitt bondehem uppe på Nord- landet och det dagliga livet ute och inne.
Det är en betagande charm över dessa hennes » fortællinger ».
Genom färger och belysning blir det nägot glatt och festligt även över den enklaste teckning av vardagens ar- bete.
Hennes » Konerne, der vasker i de rygende Kilder vid Reykjavik, torde vara en av de mest kända bil- der frän Island, på vykort har den gått jorden runt och finnes i varje trafikprospekt och resehandbok.
Skulptören-mälaren Einar Jonsson fanns inte med på de nyss nämnda utställningarna.
Han residerar i en- samt majestät i det museum hans blev tillsagd att bära mössan i stolta och tacksamma Island byggt hand. » De orden gåvo i all sin för hans konstverk, vilka han också enkelhet i en glimt en klar belysning alla skänkt till sin fädernestad.
Där - åt vad begreppet Thingvallir » be- har han även sin ateljé och högst tytt såväl i den enskildes liv som i Upp Sitt sällsynt fridfullt och vackert skulle man komrna dit man själv ville?
folkets historia.
Och nu har det med inredda hem, med Öppna altaner åt Hur skulle man i en man blink kunna kunna välja kärlek fått uttryck i deras konst.
Hur skulle bromsa, alla väderstreck.
Byggnaden ligger undan?
Bland de isländska målarna upp- på en av Reykjaviks högsta punkter.
eller tvärstanna?
Hur blev man med ett ord herre över sina skidar?
Ja där var märksammas främst Asgrimur Jons- Bortom staden sträcka sig oändliga det återigen tekniken det hängde på!
Och son, Jon Sfefansson, Johannes S. lavavallar med jökelfjällen långt i där var Franz Lang obeveklig.
Kjarval samt Kristin Jonsdottir och fjärran. » andra Åt sidan svallar ha- Det blev att i timmar träna » i samma Den sistnämn- vet och långt därute glänser Snæ- backe ».
Det var snöplogar och stäm- aldrig mer!
Men skulle det verkligen svängar och stämkristiania.
Stämsvän- da är född på de fantastiskt sköna, fellsjökulls evigt snöhöljda hjässa.
gå en hel dag.
som jag inte fick stå på gärna voro A och O. Där kommo massor men ensligt dystra Vestmannaöarna Bakom den sjunker solen i a l l sin av äldre kursdeltagare, varav åtskilliga och kring hennes barndom rädde det glans.
Ingen konstnär i världen tor- - Juliana Sveinsdottir.
- åkt skidor alltsen barndomen.
Men stäm- blomstringstid på vintrarna - det visste ännu helt medeltid.
Den enda be- jag inte alls.
Nå.
jag skulle ju utnyttja jullerien.
V i d tare och tätare sattes kvistarna i snön, bodda ön kan man gå g å ö v e r p å en var då naturligare I n att lära skidåkning där vi skulle svänga.
Allt svårare snön, timme, och en gäng om vintern kun- hos en skidlärare?
Jag måste bekänna, de man få uppleva det äventyret att de korta träningsbanana.
att mina förutsättningar inte voro så Till sist blevo färderna längre och ett skepp kom in frän den stora öde stora.
Jag hade en gång ägt en par L i - sträckte sig allt högre.
Hur underbart atlantiska oceanen.
Fadern snick- men det hade varit säkrast att ge do, bort dem!
De hade mest halt lust att rade när han inte hjälpte familjen hålla sig sakta och varligt till släta lands- ra lyften och så djupf under sig se den med klippfisktorkning och för att vägen.
Kom det en den allra minsta lilla lilla byn, som låg där hopskockad kring ' roa sin lilla dotter skar han » d e v i d - backe, så kilade de så obehagligt fort sin kyrka med den lökformiga kupolen!
underligste Fugle og andre Dyr af återigen, att den som satt fötterna i dem När vi sen i sicksack tagit oss ned till Fiskeben eller lavede smukke Æsker.
fann säkrast att hoppa ur dem och låta mjukare sluttningar, då bar det av utför og alt hvad han prøvede paa, ple- dem åka själva, tills nästa släta bit kom.
Några framsteg gjordes inte, och så tänk- gede at lykkes ».
Som 15-årig kom själv i täten.Då fick fick man te jag: » Det här är ingenting för mig ».
ända ned i dalen.
Kan det finnar något Nu fattade jag emellertid ett raskt be- härligare!
slut, köpte en skiddräkt i München, a h Vilken idealisk lärare var inte Franz så bar det i väg.
Dagen därpå provade Lang, din framstående skidlöparen, den Franz Lang själv med kännaremin ut ski- säkre bergföraren, den skicklige träsni- dor och pjäxor Och på julaftonen bör- daren och den från tre passionsspel kän- jades del!
de botffardige rövarn »!
Vilket tålamod Det var med fruktan Och bävan jag Skidteknik.
hade han inte!
Hur förstod han inte att spände till bindslena på mina skidor.
Hur skulle jag nu klara mig.
om det blev mina skidor!
Det kunde jag inte smälta.
uppmuntra!
Hur Iätt gick det inte att en backe!
Men jag behövde inte ängslas.
Hur j a g kom upp till sist - det vet jag knoga på eller ett » gut » och en gillande goda ögon!
Franz Lang är inte för inte Oberammer- knappt.
Hur jag klarade åkningen - blick ur hans Agneta.
gaus skickligaste skidlärare.
Och den nu det törs jag inte tala om.
Men blå och så omdebatterade skidtekniken gav han gul var jag länge efteråt!
i väl avpassade doser.
Så småningom klarnade det!
Det fann Skidkursens deltagare voro till en bör- dagar, då man kunde räkna kullerbyttor in några barn, en del inte så värst trä- na, och det trots att vädret för det mest: j a n ungdomar Och så jag.
Först fingo var del sämsta tänkbara.
Regn och tung vi lära oss fatta stavarna rätt, och så blöt snö.
Eller också isbelagda backar bar det av ut i terrängen.
Oberammergraus V i kommo allt högre upp på sluttnin- omgivningar äro idealiska för skidkurser.
garna.
Det började susa rim öronen, när - Juliana I skola i Reykjavik.
Läraren såg hennes anlag för teckning och hjälpte henne in på Konstakademien i Köpenhamn, trots att hon inte hade hört nägot om konst eller ens sett ett konstverk.
De första akademi- åren svåra voro och vanskliga, hon saknade vad hon bäst behövde, en förstående vägledning.
Med röran- de tacksamhet minnes hon ännu en var det inte att stå däruppe, kanske i med Lang vila de ha inför sina ögon en sådan na- turens skönhet, ödslig och storvulen, men, solbelyst, glittrande i färgprakt som ett festskådespel.
Einar Jonsson är en fantasirik, egendomlig individualitet, som går sina egna vägar.
Vill man söka hans andliga anor torde man lika väl kun- na finna dem bland de gamla assy- riska.
som de egyptiska eller gre- kiska konstnärerna.
Dock fast han inte direkt är påverkad av de egna forntida skaldernas diktning är - -
E n Legend av - här frändskapet inte blott andligt, utan ock av samma blod.
De be- sjungna isländska pionjärerna ha alla i Einar Jonsson funnit sin fram- ställare.
Amerika har Leif Eriksson och Torfinn Karlsefni.
På en kulle vid Reykjaviks hamn står Ingolf Ar- narson, den förste landsmannen, med sköld och vapen, trotsigt spejande över land och vatten.
Jon Sigurd- son, den myndige folkledaren, det moderna Islands stora nationalge- stalt, har även han förevigats av sin sentida ättling.
Men det är icke i liknande uppgif- ter hans konstnärskap får s i n rätta utlösning.
Hans mästerverk, » blott fantasier.
såsom han själv uttrycker Elin Wägner.
Berättelsen började i förra num- det underbara sammanträffandet.
Så- let att fälla gumman.
» Var ska drag- ret.
V i befinna oss alltså i ingen- dant händer mera sällan, så vi har ningen bli?
N ä r?
Vad heter Son- jörsvillan; det norrländska gruv- råd till att dra upp en flaska var hustrun?
Var bor hon ?.
samhället och händelserna h a utspe- gång.
Herman.
sade hon.
så fort han lats kring den broderade duken Utan någon vidare entusiasm reste kom upp.
Du har rätt, j a g bar mig fästmögåvan som blev stulen på sig Agnes för att ta fram glas.
Hen- tokigt åt.
Jorden är, som du mycket tåget och kom igen som vinsten på nes hjärta som en stund kändes så riktigt sa, tät som en sten och inte ett amerikanskt lotteri, och så för- ljust och lätt, var åter tungt och genomskinlig som kristall.
svann igen tills dragningen hade mörkt.
Han tyckte det Var en god - vill du j a g ska gå till polisen skett.
Den unga frun i huset har affär att ha fått ut försäkringssum- och försöka sälta fast gumman?
frå- - - just berättat för herrn i huset histo- rien om den helige Anastasius som blev bestulen på sin dyrbaraste bok och till den som sedan hembjöd ho- nom hons bok mot pengar lämnade uppgift att den var många gånger mera värd än det pris som begärts.
Och den unga frun fortsätter: man för hennes oförlikneliga mäster- prov!
Alltså, en kärleksgåva, äm- nad honom, en som aldrig kunde gö- ras om, därför att förlovningsinspi- rationen aldrig kunde komma igen, den bytte han mer än gärna ut mot 600 kronor.
Med dem säkra var han inte ond längre.
och han tänkte inte på att man inte kan ta emot stöld- gade han belåten.
- Nej, låt mig göra det själv.
Jag tror inte gumman själv visste om stölden.
Och hon har fem barnbarn hos sig.
Först vill jag se om hon håller sitt ord.
- Du upplyste henne ju om att duken var värd 600 kronor?
Och ändå tror du att hon kommer med den?
Det kallar du att nyktra till!
Mannen var ovanligt stor i dag på morgonen och talade ovanligt högt.
Men det undgick henne inte, att han avstått från att tala om försäkrings- summan.
Där gav han utan vidare efter.
Det gav henne ett slags mo- ö v e r t a g.
att jag kan nog vara bestämd.
sade hon.
Ifall det behövs.
Men jag tror att j a g vin- ner duken.
Livet får lära dig sunt förnuft om inte jag kan det, sade J a g spelar schack När du säger det, låter det så oerhört dumt.
Men det var så.
Här kom en trollpacka med duken för att åt en trollpacka.
sälja lotter på amerikanskt lotteri.
Stackars Herman!
Det är inte » Vad tror du den är värd »?
sade han.
gott för en äkta man att hålla tungan Schack är ett förnämligt spel.
I schack det i mig a t t svara som rätt i mun.
Han fick inte vara ond är det inte slumpen.
utan skarpsinnet.
för att hon skänkt bort hans present som triumferar.
Som alla spel inverkar Mannen lutade sig tillbaks i sto- och inte glad för att han fått ut för- schack skadligt på den mänskliga karak- len och såg på den underliga kvinna säkringen.
När han kom in, märkte Eller rättare sagt avslöjar den han g i f t sig med.
Han ville gräla på han att hon ryckt bort i ett oåtkom- tären.
Iigt avstånd från honom och kunde henne, men kunde icke.
på ett betänkligt sätt.
Se bara, hur segraren njuter sin seger: Allt kunde jag väntat av dig inte fatta varför.
den godmodige med ett visst välvilligt Hon gick bort till sitt skrivbord deltagande i den andres öde, din skade- och lade in pengarna.
- Nå, sade han, vad tänker du Hon höll sig mycket stilla, när hon glade med öppen gemenhet, den saklige och du berättade att en tjuv stuckit för naturen och människolivet, i alla av med din duk, under det du åt nu ge mig i julklapp i stället för du- hörde honom sätta nyckeln i på ef- först efter noggrann prövning om hans middag i restaurantvagnen för att ken?
termiddagen.
Hon som skulle vinna seger varit matematisk.
dess sällsamt skiftande faser.
Intressant är det också att iakttaga, Jag har förverkat rätten till - hon var slagen på alla punkter nu.
E t t konstverk som hans landsmän stärka d i g efter sista stygnet!
Och nu släpper du den ifrån d i g som in- försäkringen, sade hon.
Men du ska För d e t första hade inte gumman hur den besegrade bär sitt nederlag.
i hög grad älska är bilden av deras För det Hela känsloskalan kan man följa - från inte bli utan julklapp i alla fall, Her- kommit med hennes duk.
andra hade hon själv underlåtit att resignerad beundran till obehärskad store psalmdiktare ' på 1600-talet, som ingenting sade Ag- man.
Hallgrimur Pjeturson, vorden sitt nes, för j a g älskar den duken.
Jag Hon satte sig på karmen av hans gå till polisen och anmäla saken.
Hur hämndlystnad, som går ut över oskyldiga Intet mänskligt bliver fördolt!
hon förklara detta?
Inte som pjäser.
folks andliga ledare genom århund- tänkte inte alls på att du skulle bry stol och tog hans huvud intill sig Jag spelar detta spel, min man har raden.
Hans öde blev att spetälsk dig så mycket om det.
För resten med en smekning.
» Förlåt att vi helgonlik vishet eller ståndaktighet.
Det var ju bara så a t t hon hade gått lärt mig att spela det.
Han har fört har så olika begrepp om hederlig- lämnas allena och dö i ödemarken.
kan jag inte förklara det.
Jag kan het », sadc denna smekning.
Det var och stökat och pysslat med Sitt hem mig upp ur känslolivets dunkel till den heller icke förklara hur lycklig jag Idén att framställa honom har Einar var efteråt.
också enda sättet varpå något så- t i l l julens firande.
Det hade varit strategiska matematikens klara höjder.
Jonsson löst på så sätt, att man ser Mannen hade rest sig och sprun- dant kunde sägas under första året henne så motbjudande att sätta klon Och vad har hänt?
I livet ha vi gjort hänsynsfullhet till i den ömkliga gamla stackaren med två Hallgrimur i samma monumental- git ut ur matsalen.
det var som om av ett äktenskap.
Men nu spände han sig stel inför hennes barnbarn.
O m hon också inte vårt rättesnöre, men under schackpar- grupp- såväl ensam i trasor på sitt han inte hört de Sista orden, hon denna vänlighet.
hade barnbarn, eller sonhustru, så tiet frigöra vi oss omedvetet från alla sjukläger och som passionspsalm- hoppades det åtminstone.
Strax där- Du är mer romantisk än jag var hon i alla fall fattig och eländig hämningar.
Vi spela inte » fint » utan på kom han igen med en bok under » gement ».
Vi göra baksluga angrepp diktaren med harpa och krucifix i armen.
Han nalkades.
föll på knä nånsin anat, sade han, balanserande nog.
spetsen för sitt folk, som i allt tä- och hälsade Agnes med pannan mot på en gräns mellan skämt och all- Jag väntar lite till och lite till, hon försöka att med ett inkastat ord gärna strax var.
Lyd ett råd från m i g och lägg kan komma än, sa hade Agnes för- villa motståndaren.
Vi vi ' tare skaror sluter upp i hans följe.
jorden.
- Förlåt mig, vördade fader, din bort att försöka vara som helgonen.
svarat sin försummelse.
Och plöts- före mattdraget äIskvärt leende den ' fl- E n lika egenartad sam imponerande ligt var mannen hemma, en hel timme derlägsne, att han skulle kunna tillägna Du ska inte sträcka dig efter hand- godhet är oemotståndlig, och här komposition.
sig en eller annan betydelselös pjäs.
återbär jag t i l l d i g det förlorade, sa- lingar som ligga över din moraliska tidigare än vanligt.
Och segern njutes hänsynslöst.
Hårda Vid tusenårsfesten yttrade all- de han.
nivå.
I grund och botten har d u inte Men även han var mycket stilla tingspresidenten Asgeirson, att min- alls den upphöjdhet över tingen PI- därute i hallen.
Till slut tittade hon ord falla, och den besegrade slungar Agnes satt där röd om kinderna, neshögtiden firades med ' verklig hon förstod att hon skulle skratta, ler den godhet som gör att du med försiktigt ut.
Där stod han med päls- brädet med kung och bönder till golvet.
Här rasar den obarmhärtiga Strind- glädje i en tid, som för Islands ut- men han var inte alldeles så lustig verklig stil kan handla som vännen mössan uppskjuten i pannan och Anastasiiis.
Dessutom lever du i en vecklade upp ett paket, först tidnin- bergskampen på liv och död.
Och efter veckling på olika områden, inre och som vanligt, tyckte hon.
Han trugade emellertid boken på annan tid och ett annat klimat.
Man gar så silkespapper.
Hans ansikte - ännu yra i huvudet - småle yttre, politiska och ekonomiska.
ger henne och då hon ville lägga den kan inte vara så expansiv upp vid underbaraste blandning av Män, spela schack med edra fruar!
rika löften.
Till dessa områden kan ifrån sig, tvang han henne att öppna nordpolen.
häpenhet, beundran och förargelse Daisy Müller-Hill.
man lägga även konstens.
T y där vi- den.
Innanför pärmen lågo 6 hela Det är fel, Herman, det är just på en gång.
Det kunde knappast mörkret här och ensamheten som bero på att hustruns mästerverk över- sar sig Island äga krafter och inspi- hundrakronesedlar.
tvingar en att krya upp sig med att väldigade honom, när han nu såg Du är dubbelt så lång som jag vara ädelmodig intill vanvett.
Mot dag det för första gången.
Orsaken och stark som en kallbockningsma- och ut stöldförsäkringen till dukens fulla - Om så vore, så går det ändå måste vara en annan.
På vad sitt skin, sade hon uppmuntrande.
Hon ensliga natur plötsligt och oväntat värde.
Och då gör det mindre, att inte för dig, som är ett litet fruntim- hade duken kommit till rätta?
ville vara generös nu.
Det fanns springa i dagen och stiga högt mot du är en komplett toka.
I annat fall mer, fullt av synder och begär och Har du varit hos polisen?
icke m e r a gränser för hennes ädel- kunde det ho hittat på och hända att nycker och envishet.
Ta itu först Hon l ä t så förfärad.
att han höll mod.
himlen.
upp handen för att lugna henne.
D e l där är allt litet överdrivet, jag blivit verkligt ond på dig.
Vet med allt det där, min flicka .. --- du vad, tillade han, då han märkte - Nej.
nej!
Bli inte så häftig!
sade han.
Men även om j a g kunde Agnes vaknade nästa morgon till att tårarna voro nära.
vet du vad, v i Hur har dit då fått fatt i den?
böja kallt järn, vad hjälper det mot en järngrå, grym och bittert kall dag.
Han dröjde ett ögonblick med sva- en kvinna Som kan få tjuvarnas hjär- Hon vaknade vid att den plikttrogna ret.
Sanningen ville inte rätt gärna tan att smälta som malm i en mas- mannen skyfflade på kol i värme- över hans läppar.
ugn?
ugnen nere i källaren.
och stungen Jag fann paketet p i tröskeln, av samvetskval flög hon upp ur sän- nu när jag kam hem, sade han.
gen.
Hela historien om duken och Han gav till ett rop av jubel: den heliga Anastasius föreföll hen- triumf!
triumf!
I nästa ögonblick ne just nu förödmjukande och omöj- grät hon mot hans rockuppslag: är lig.
I går kväll hade han bara kni- du inte glad Herman är du inte pit ihop läpparna vid Hermans lilla gränslöst lycklig?
är jag.
NU predikan, och tänkt, att det var nog kan jag aldrig bli ledsen mer!
något mer som fattades henne än Över hennes huvud såg han ut över bara solsken: kärlek och förståel- rummet, genom väggarna ut i mörk- se.
Men hans ord miste ha verkat ret, u t i världen, som hon icke kan- under natten, ty hon var nu villig att de, men han.
Och ändå hade hon medge att han hade rätt.
Hennes fått rätt på ett sätt som händer en hjärta var icke så fritt från bitterhet gäng på hundra.
Han unnade henne och högfärd, att hon kunde bestå sig det s i gärna det var bara den olä- att uppträda efter så höga förebil- genheten a t t väntade h e n n e 99 der eller sträcka s i g efter så ljuva misslyckanden, innan hon gav sig.
sensationer.
Hon erinrade sig att hon Hur skall j a g efter detta kunna V i d samtalet med gumman hela tiden hålla d i g någorlunda i styr?
följt två linjer.
Den ena var det Han sade det med ett komiskt ton- vanvettiga ädelmodets linje den an- fall men hon förstod att han menade dra trevade sig försiktigt ' mot må- allvar.
fiska eller av av mystik fyllda uttryck - dåraktig minut skänkt bort som gåva Anastasius.
med min man.
raliskt - mannen.
- grät, inte jag mötte dig på station, - genting!
skulle - och kampen hade den - heta källor, som i i dess tysta all förmodan har jag i fått - -.
- - - Det nu - ' " -
