# ID: svediakorp-per3504
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1930
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 7,617
# sentences: 364
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Folkbildningens P pionjärer - Gud har satt en basun i min hand och den t a l l nu höras Över alla länder.
Brittanniens fat.
tiga.
Europas fattiga.
hela värl- dens fattiga skala erhålla uppfost- ran.
När Folkskoleseminariet i Stockholm firar sitt hundraårsju- bileum det sker den 14 oktober i år kan man inte låta bli att anföra detta stolta löfte om u p p fostran åt alla.
som en gäng ut- talades av J o s e p h L a n c a s t e r, den engelske kväkaren och peda- gogen.
T Y Lancaster är på ett lustigt sätt knuten till den svenska folkskolans utveckling och det för- - sta system haft ett stort inflytande främjande på det svenska folkskoleväsendet hänt?
1830 upprättade Maria dana den Men en länk binder honom ännu rid befrämjande.
dan, en fast och god Koloniträdgården Många och märkliga människor 7.000 koloniträdgårdar därav omkring det, som under de förflutna 4.500 bebyggda med stugor, ligga i blomst- hundra åren verkat inom denna rande grupper runt om och t i l l en liten läroanstalts väggar.
Nuvarande del insprängda i den växande staden Det rektor, A n n a S ö r e n s e n, har betyder att ungefär 21.000 människor och tänk så många barn bland dem - under utarbetat en seminariets historia.
hela sommaren ha en dem tillhörig plats som kommer att ges ut till det ute på jorden i den friska luften förestående jubileet.
Och ur detta Låt oss ta en titt på Bergshamraområdet intressanta arbete ger rektor till exempel med mycket över hundra träd- är - svenska folkskoleseminariet.
In- Sörensen många roliga bilder från de gamla tidernas liv på semina- rjet rektor Schmidt, F~~ å sid. 4, - e - ekonomiska MacDonald engelska industriprodukter i utbyte.
Sådana framställa de själva Och de höja sina tullar.
konferens regeringskris var Österrikes en -.
makten Maria Lazar Y Mann en artikel eller rättare till ett d o k u m e n t sagt ett valupprop i den borger- stod man redan.
vilken utgång va- liga Berlintidningen B.
Z. am let skulle f å d e m a g o g i M i t t a g Det var en glänsande artikel.
Tills slutet kom En ar- tikel som väckte högtspända för- väntningar.
Nationalsocialisterna slogos ned.
Kommunisterna fingo valen betydde inte bara seger för lära sig sina planers outförbarhet de samhällsamstörtande partierna i Västerlandet.
Det var utmärkt.
till höger och vänster.
Utan fram- Författaren hade rätt.
Men nu, till förallt ett förkrossande nederlag slut, måste ju det komma, som för den så kallade borgerliga de- gjorde att väljaren varken skulle mokratien.
denna milda världsför- välja nationalsocialistiskt eller kom- sonare.
bäraren av en kultur.
som munistiskt, den andra möjligheten.
inte mera finns.
den nya utsikten, det nya program.
Strax före valen offentliggjor- met.
Men det kom inte.
Den snill- de en av Tysklands mest betydande rike skriftställaren S l u t e t var de män, den snillrike och skarp- ett par tomma fraser utan idé synte författaren H Heinrich Denna artikel borde upphöjas betydelsefull genom sin hållning tiII jordfrågan, På dagordningen stå tre motioner, som kräva infriande av fi- nansministerns löfte att förslag om jordvärdetaxering skall behandlas av parlamentet i år Det borde f. ö. varit med redan i 1930 års budgetförslag.
Kongressen står för första gången under ordförandeskap av en kvinna.
stattssekreteraren i hälsovårdsministe- S u s a n Lawrence som torde vara väl bekant för Tidevarvets Iäsare krafmätning.
där den reaktionära riktningen avgick med segern.
I spet- sen för regeringen stå nu Vaugoin, Seipel och Starhemberg.
tre ultra- reaktionära Starhemberg sil- ken nu som inrikesminister har poli- sen i sin hand, har redan förut varit chef för de allt tydligare fascistiskt betonade hemvärnen.
Reaktionen har l l e r T I L L B A K A?
Av Får jag bjuda på några blommor sä- ger den vänligt och framgångsrike koloni innehavaren och tar bland fånget av ast- lagt s t ö r s t a friskaste åt besökaren Där blomma ännu violer i breda lister utmed trädgårdsgån- gen isopkanten är grön och rosorna stråla i regnet Det är som an hösten vore mil- dare mot koloniträdgårdarna Rosenbuskarna dar borta De ha lats på Stocholmsgårdarna gamla bon- kastades födelsedagsrosor som räddades från soptunnorna av koloniens brukare Han -- FRAMÅT - här dagar sitta inga onödiga löp- sedlar presenning för, elundervisning- te bara darigenom.
att det av h o nom grundade Växelsystemet vilket innebär att undervisningen skötes av eleverna själva, så att de skickligaste eleverna i varje ämne få undervisa sina kamrater i grupper och klasser med överin- seende av en enda eller några få lärare inte bara för a t t detta Nationernas förbunds elfte fin- samling har avslutats i stillaståendets tecken och kommenteras i sura ord i tysk och engelsk press.
Avrustnings- konferensen blev aldrig bestämd Frankrikes hållning till Paneuropa- förslaget verkar närmast önskan att smita ifrån N. F. Englands förslag om en permanent kommission för antalet motarbetande av slaveriet slavar i världen beräknas i denna dag till 5 miljoner avslogs Uttalan- dena i de ekonomiska frågorna kon- staterade att vi fjärmat oss från Eko-, mimiska världskonferensens linjer, men ingen vågade klart gå i elden för De tyska valen ha liksom i frihandel.
och så vidare jätteförstoring visat vad som sam- I England har imperiekonferensen tidigt löper över historiens film- duk i tusen bilder ett folk, en delse, Inte någon lätt fråga Domini- mänsklighet begär en framtid, le- erna Australien och Canada önska vande ungdom kräver att få se ivrigt öka exporten av vete och ull på framåt förhoppningar kunna vara moderlandet, men betacka sig för viktigare än bröd.
Utgången av trädgården Brittsommartiden har varit en grym be- dragare Istället för den blida eftersom- marvärme som den brukar bestå med sol- sken som kan trösta genom m hel höst har den ödslat med blåst och iskallt regn För den vars intresse är knutet till tid- tidningsförsäljarnas hörn, där man moders lur stolt jordens söker sin bästa egen glans löpsedel försvunnit med blicken, ty så- kronobränneris gamla lokaler i i sin helhet.
Utan också därför att Stockholm.
blåsten det första fröet till nuvarande Växelskolans u n d e r v i s n i n g Men vad betyder ett bleknat tidnings- Folkskoleseminariet i Stockholm gick utan något tvärt avbrott till hörn Det står upp igen med alla sin fär- var den växelskola, som SäIlskapet seminarieundervisning i och med ger vid först minut av uppehållsvädret för växelundervisningens b e folkskolestadgans antagande 1842, Men känn på avskedet ute i marken, där potatisen tagits upp och blommorna frusit då upprättandet av seminaner blev och där det ser ut som om allt skulle gå föreskrivet.
Och ända tills södra förlorat med asplöven som röda och gula seminariet 1865 blev omändrat till trampas ner i den regnvåta vägen Stockholmaren är visserligen ganska bak- kvinnligt seminarium sköttes un- dervisningen av sällskapet förväx^ om när det gäller bekantskap med jor- - Vad har Koloni- är renhållningskarl De morgongråa tim- marna lyste han upp för sig med att tänka på hur vackert h i n skulle ordna sin träd- gård därute I stugan bredvid bar brevbä- raren tvärs över gången spårvagnskonduk- tören lokföraren och i stugan vid hörnet den förre trädgårdsmästaren som slukades upp av industrien men räddade sig över koloniområdet Anna Lindhagen och Anna Åbergsson började med arbetet för koloniträdgårdar i Stockholm.
Det ena oröjda området efter det andra förvand- och upphetsning som Slet de två motsatta sidorna frän varandra.
lades till valförsedd visthusbod, dir hela Mellan dem gapade redan en djup familjer hämta sina förråd av grönsaker klyfta.
Det fanns ett program till blommar och frukt Den som får följa höger.
ett program till vänster.
Anna Åbergsson på en söndagsrond över Men däremellan famn inte V ä r t a n illusion.
oktoberregnet så rolig och lärorik är inspek- Men där finns ju Pan-Europa tionen Det är ett överflöd av skicklighet fantasi och kärlek till blommor och jord Och vi ha Folkförbundet Nå.
för den tyske arbetaren som tagit det flitiga arbetet i sin tjänst Och är det inte mera tilltalande att otack- för gemensamma europeiska tull- sam mot rikedomarna in som det år intressens skull kvävas av rysk blir ett område uppsagt till avflyttning eller engelsk giftgas, än att för Här skall dras en gata.
Där skall byggas flervåningshus Kolonierna där fruktträden tyska intressens skull kvävas av fransk, Med denna framtidsutsikt stå i sin bästa kraft få flytta ut alIt längre och längre Det sista område som trymmm Forts å sid 4. är Fredhäll - mer än tvåhundra kolonister ens en Riksby Men Stockholms stad berövade sitt arbetes frukt Längre ut vid Riksby finns nu nyupplå- ten mark Där står en liten samling friska gods i ett hörn av den leriga potatisåkern Några uppgrävda buskar och perennaväx- ter, två små trädgårdsbord.
en tunna.
Det är återstoden av många I " slit och d e var i somras ännu en dignande träd- gård Alm redan börjar man gräva på nytt med beundransvärd glädje mot fram- - tiden Inför detta trägna mod finns det bara att hoppas Måtte Slockholms stad lära sig förstå, att man inte kastar bort sina vackraste smycken och försmår sina en sak glädjekällor.
Nog äro koloniträdgårdsmäs- tarna tåliga Men de kunna också förtvivla Då skulle oersättliga värden gå förlorade.
Casan
F- Om hjältar och hjältedyrkan.
Svensksund som i söndags efter sin Eriksgata längs norska och svenska kusten kom till Stockholm med de tre nordpolsfararna An- drées Strindbergs och Fraenkels stoft, blev mottagen av en till det yttersta intresserad befolkning.
Jordfästningshögtidligheten var av furstligt slag.
Med konungen och hans hus i spetsen gjorde natio- nen allt för att visa sin uppskatt- ning av de tre hemvändande svenskarnas bragd i polarhavets is.
Det är inte första gången man stills inför detta fenomen, ett helt folk som samlas i plötsligt dyrkan, som upphäver alla vanliga matt.
Även om en del löjlig lystnad efter skådespel blandas i detta lig- ger inte ändå något mera i det oerhörda intresset för tre flagg- höljda kistors väg från Skeppshol- men till Storkyrkan?
Är det inte ett uttryck för allmän längtan efter obefläckat hjältemod?
- - Längtan har i detta fall i den mån den varit medveten träffat ett värdigt föremål.
Av alla som känt Andrée eller trängt dju- pare in i hans historia, skildras han som en osvikligt redbar, hän- given och målmedveten man, som under sitt kärva yttre ägde ett varmt och trofast hjärta.
Han var från sin ungdom de fattigas och betrycktas, arbetares och kvinnors beskyddare och van.
» En föresprå kare för allas rätt att bli delaktiga av livets goda. » Det är med en underlig känsla man i dessa da- gar läser hans gulnade Verdandi- skrift av 1892 om Industrien och kvinnofrågan, där denne överin- genjör i Kongl.
Patentbyrån lag- ger fram kvinnoarbetets överflyt- tande från hemmet till fabriken under den enda klart avgörande synpunkten, att detta var vägen till kvinnans frigörande och själv- klart önskvärda likställighet med mannen.
Det kan tyckas som om de tre forskarna offrat sina liv for intet.
Vad blev resultatet av deras mö- da annat an lidande och död?
Om det vetenskapliga värdet av färden där kanske dagböckerna skola ge klarhet, kunna vi inte yttra oss.
Men vad som mildrar tragiken i deras öde är, att de nådde sitt mål att till eftervärlden förmedla den kunskap de vunnit.
Det målet fullföljde de in i döden när de med sina sista krafter sökte skydda dagböckerna.
Deras oförskräckhet var inte alldeles för- gäves.
Och Sa stark var deras vilja att ken gav igen sin hemlig- het.
På Blancheteatern i Stockholm spelas för närvarande Thit Jensens Storken.
Den i sitt hemland mycket omstridda författarinnan sätter I detta stycke under debatt abortus provocatus avbrytande av havandeskap på sociala in- - dikationer,alltså - Karin Kock: Svenskt bankväsen i våra pen gjort till försvarsadvokat tap- dagar.
Stockholm 1930.
Kooperativa För- par koncepterna och tar avstånd bundets bokförlag.
Kr.
3,50 Och så får professorn fyra an straffarbete, men har innan dess Tidevarvets redaktion har bett hunnit säga många tänkvärda sa- mig att i dessa spalter anmäla fil.
ker.
d:r Karin Kocks nyligen utkomna Problemet förefaller mig för en- » Svenskt fast lagbrytare, men den stora frå- än gärna.
Visserligen har jag på annat håll redan lovordat boken gan gäller, varför har samhället men den tål gott att prisas både si svårt att släppa tanken på ett två och flera g å n g e r.
för några gagnande syfte Och den frågan år sedan den högsta lärdomsgrad- en med en avhandling, som rörde fick ej sin belysning.
sig på bankväsendets område och Katolska kyrkan tog avstånd vackert vittnade om an författa- från varje ingrepp, även på s.k rinnan förenar ett ovanligt ged get medicinska indikationer.
Ett poten- teoretiskt vetande med omfattande tielt liv,en blivande människa fick ej under några förhållanden offras.
ett högaktuelt kelt upplagt.Det finns naturligtvis arbete höll författarinnan ett föredrag » Om förståndiga äktenskap » var- med hon med förstånd menar barnbegränsning.
Fick man vid detta tillfälle ett mycket starkt intryck att hon med sin propaganda slog in öpp- na dörrar och att tiden, som i des- sa frågor rider mycket fort, gått hennes proplemställning förbi så blev även intrycket av Storken i viss mån detsamma Det utomor- dentliga framförandet gör dock, Men frågeställningen blev skar- att själva problemet reser sig i och det all sin ofrånkomlighet for åskå- daren och manar till en grundlig fick modern företrädet.
Det är eftertanke.
Pjäsen handlar om en oerhört känt den proplemställningen går stryktäck odåga,fosterson till hygg- det nog icke att göra halt inför ligt folk, men härstammande från de rashygieniska eller medicinska samhällets drägg, som stjäl, ljuger anledningarne: ty det är ej blott och förför i ett för allt.
Vid- sjukdom som kan förgöra ett män- riga omständigheter gör att en niskoliv bankväsende i bestraffande av denna handling, pare.Liv ställdes mot liv praktisk erfarenhet.
Den här gång- Sig till en större läsekrets, en all- mänfattlig skildring av vårt nuti- da bankväsende, en handbok, som litet var kan ställa på sin bokhylla, en lärd avhandling för fack- männens krets, men det ligger i ka sakens vetandet natur, och att både den det praktiska teoretis- hennes rätt, sade till och med Na- litet hygglig flicka blir förledd och när hon snart genomskådat honom och den rätte kommit tillbaka är det försent.
Hon är i grossess.
Detta kan hon ej draga över sin blivande man och, framför allt, hon vägrar att föda till jorden ett vidunder av samma typ, som föföraren.
Hon vänder sig till en bekant och ak- tad professor.
Den sedvanliga sce- nen utspelas med tårar och knäfall.
Först då professorn fått klart för sig vem som är barnafadern och vars skadehärjningar han haft till- fälle följa på nära hill, känner han det som sin plikt att ingripa för att hindra uppkomsten av ännu ett odjur.
Man kan sålunda säga att han företar den omstridda handlingen av rashygieniska skäl.
Så långt är allt gott och väl, fast de rashygieniska skälen i dag ej äro lika hållbara som i går, men sen händer det otroliga Den lym- melaktiga boven sänder polisen en anonym anklagelse mot den aktade professorn, som då är utomlands.
Polisen alarmerar utan vidare pres- sen, proferssorn kommer hem, be- känner och går modigt i i bräschen för idén men vägrar vidare upp- lysningar och den ihärdige akla- garen pressar t i l l slut fram en be- kännelse från kvinnan själv, ty vem han var har ej polisen fått veta av skurken.
» Den rätte », som slum Det är rätt att människorna vilja ha ideal att ställa upp för sig och dyrka sina hjältar, men detta får icke bli ett billigt sätt att komma undan alla ideella krav.
Vi ha intet emot att fädernas grifter vårdas och deras minne hedras, men ofrånkomligt stir kravet att göra världen beboelig för dun som leva.
-: - skolningen även i detta fall äro väl på sin plats.
Med största för- troende ha vi kolleger sett uppgif- ten att skriva ett sådant arbete Det hjälps nog ej med mindre läggas i d:r Kocks händer, och re- än att samhället lägger rätten att sultatet har blivit vad vi väntat: bedöma detta val i kompetenta ett utmärkt arbete på samma hinder, och det är väl den kår gång vederhäftigt och lättläst all- som dagligdags handhar frågan sidigt och överskådligt, innehålls- om liv och död.
Låt den ock ta rikt och ändå inte tungt.
Läsaren på sig detta ansvar, men utan känner, att han hela tiden vandrar polisens inblandning.Fodra av lä- på en säker grund; han märker karkåren icke endast kunskap och om han förut är hemmastadd på yrkesskicklighet, fordra även soci- området vad det har att betyda al ansvarskänsla.
Ma vinningslyst- att den som skall skildra nutida nad och oskicklighet bestraffas bankväsende haft tillfälle att som den icke sakkunnige klämmas ef- d:r Kock i sin dagliga gärning ter!
Polisens inkompetens att be- studera en storbanks arbete, att handla denna fråga är uppenbar, se bankernas verksamhet inifrån det vet vi av händelserna runt och vad han inte minst uppskattar omkring oss men Storken strök är den manligt klara nej, förlåt, under det ytterligare.
En god tan- jag menade naturligtvis den kvinn- keställare är stycket och äran och ligt klara - framställningen, den förtjänsten är i första hand skåde- enkla och fina stilen.
spelarnes.
Mot själva kompositionen torde Ada N i l s s o n.
intet kunna anmärkas; framställ- - med Sveriges riksbank och går öv- er affärsbankerna fram till spar- banker, hypoteksinstitut ock där- med besläktade kreditinrättningar- Slutkapitlet är ägnat i t en diskus- sion av räntepolitiken, av central- bankens och övriga bankinstituts samarbete för penning- och kre- ditväsendets reglering; jag skrev » samarbete », men uttrycket är starkt eufemistiskt, ty &amp; senare år har m a n sett mera av strid än av samarbete åtminstone när det gäl- ler vissa grupper av banker,nämli-
K a p i t ali sm en s gladiatorer Har skulle v i vilja ta till orda des.
Ty det är givet att det må- I Tyskland har under de senaste la-hel Monituri salutant!
De mo- åren uppträtt en ny proletärdiktare derna gladiatorerna hälsa dig för an komma en berömd, ja alla ste ha varit vad han önskat.
berömda skådespelare till hjälp.
Vi ha kommit in alltför mycket av stora matt.
Hans böcker har Cesar Augustus Capitalismus. » Sierra M a d r e s s k a t t och Och inte bara dem förresten utan i vanan att välja teater eller bio gått ut i jätteupplagor, och hans alla konstnärer lidande av för myc- efter skådespelaren och lämna å- egen person har varit föremål för B o m u l l s p l o c k a r n a äro båda ett icke litet intresse.
Men B. Tra- skildringar från Mexico.
ett land ken beundran.
sido innehållet i det man går ut Radiotjänst bar uppfört det för att se eller knäpper på hög- ven har den sympatiska egenska- som Traven med förkärlek beskri- stora Björnsonska skådespelet Pa- talaren för att höra.
Man ska inte pen att vara anonym och verk- ver.
Man är honom tacksam för ul L a n g e och T o r a P a r s.
tro, att man hedrar och tjänar skå- igen vilja bevara denna anony- att han s. a, s. gjort detta land b e r g.
Det är en sådan händelse lesspelarna i längden med detta.
nitet.
Ingen, inte ens det tyska till sitt speciella studieobjekt.
M e an det f i r en ling fristående re Ty har man slutat upp an intres- örlag som i första hand ger ut xico torde för de flesta europeer cension i huvudstadspressen.
Men sera sig för konstverket för dess hans böcker.
har lyckats få veta vara tämligen obekant.
Genom Bomullsplockarna giver Traven vad är det för handelse?
Jo, heter egen skull.
si glappar snart intres- em han är.
Det är Axel Holmströms ener- sina läsare en god inblick i mexi- det i rubriken, det är: set for det bästa skådespelarna giska bokförlag som infört Traven kanska arbetsförhållanden, ett ha att ge och d e t fattas, som skul- E N S T O R K V Ä L L FÖR Sverige, och tills dato äro tre böc- hundliv med 18 timmars arbetsdag HERR DE WAHL.
le inspirera dem.
ker översatta: D ö d s s k e p p e t, och usel lön.
Men man får uppleva Detta är ingen omskriven bön om Just därför att herr de Wahl mera uppmärkamhet i t författar- S i e r r a M a d r e s s k a t t och den första strejken!
Även till var bra, hade man unnat honom B o m u l l s p l o c k a r n a.
» Den Mexiko nå den ryska revolutio- na.
Den omtalade kvällen borde att hans ansträngning, hans konst- lika litet ha betecknats som en stor som söker anställning som nattvakt nens dyningar ...
Man blir ock- närliga prestation utlöst ett annat kväll för Björnsson.
Det var en eller lykttändare måste lämna en så förtrogen med de mexikanska intryck, så att kvällen t, ex. blivit fullständig levnadsbeskrivning », städernas prostitutionskvarter, och kväll, då en halv million männi- en stor kväll för det stora dramat säger Traven, » men en skapande skulle någon till äventyrs vara o- skor skulle gripits över ett diktat om den ensamme misshaglige öde, därför att det är så särskilt människas biografi är helt och hål- kunnig om hur magdans tillgår, mannen, som hetsas till döds.
Hur typiskt för ständigt sig upprepan- let betydelselös.
Om människan så kan han få veta det i Travens fattigt för en aktör, som haft så icke kan kännas igen i sina verk Bomullsplockarna!
de mänsklig historia, och helst många stora kvällar att bara få en då är antingen den människan in.
Den av dessa tre böcker, som gör skulle de sökt paralleller i våra till, i stället för att lyfta fram ett genting värd eller också äro hen- det mest beklämmande intrycket dagar och kommit an betänka sig öde, ett liv med en sådan makt, nes verk ingenting värda. » är, trots den vackra titeln, Sierra an han själv försvann eller glöm- Traven skriver på tyska, men Madres skatt.
Den är en guldgrä- varit resultat e t han är världsmedborgare och räk- varehistoria, en rövareroman och gen affärsbankerna, Postsparban- men f ö r u t s ä t t n i n g e n var en nar sig icke tillhörig någon nation har dock föga gemensamt med en ken och de enskilda sparbankerna.
harmonisk och fullkomlig sam- Han är anarkist och värnplikts- sådan.
Det är en bok med ett D:r Kock behandlar utförligt, vad verkan av det arbetskollektiv som som i den vägen förefallit; ja fram- utgöres av författare, regissör, skå- vägrare.
Han tillhör alla och in.
hemskt och avskyvärt ansikte.
Den gen.
Dödsskeppet är en historia handlar am proletariatets neder- ställningen är här, enligt vad jag i despelare.
allas kamp mat alla Just därför att samverkan bör om en sjöman som förlorat sitt sta drägg pars.
Han kan inte peka på några Det är varelser utanför all lag: in i ett handboksartat arbete som vara fullkomlig hade det varit önsk- personalia och kan ingen anställ- knytnävsslag mellan ögonbrynen värt att också dramats andra hu- detta, men författarinnan har ve- lat lägga material till rätta för vudroll tolkats fullödigt.
Varför ning erhålla.
Till sist f i r han ett och lömska knivhugg i ryggen.
den fortsatta diskussionen av fick man inte än en gång höra illfälligt jobb på Y o r r i k e, döds- Banditöverfall på resande männi- skeppet, som redaren låter gå skor i tåg.
Från denna vita stridsfrågorna, och det är ju ett Gerda Lundequists oförlikneliga lovvärt syfte.
undet för att utfå försäkringssum- kulturvärld räddar man sig över Skulle det sista kapitlet i en bli- stämma som Tora Parsberg?
Då man!
till de glimtar av oskyldigt indian- bade helhetsintrycket blivit ett an.
vande ny upplaga framträda i D ö d s s k e p p e t är Travens liv som finnas här och var i berät- något omarbetat skick, så kommer MI.
Den som en gång sett och en sällsam debut.
telsen.
ändå arbetet i sin helhet att for.
hört Gerda Lundequist som Tora första bok På flera hill har man redan bli sig L i t det finns inte myc- Parsberg glömmer icke det djup Sjömansyrket, annars omgivet av ket att lägga till eller att ta bort en romantisk gloria framställes i all gjort jämförelser mellan B. Tra- i den lugna, välbalanserade fram- och den makt, som kan skapas av sin osminkade realism utan min- ven och Upton Sinclair.
En så- den rollen.
Och svensk publik ställningen av de olika slagen av banker och deras arbetssätt.
På som radiolyssnare eller teaterbe- sta hit av någon skylande trasa.
dan jämförelse är, synes det mig, några punkter har jag satt ett litet sökare har rätt att begära att få Penningens exploatering av män- att göra båda orätt Traven står frågetecken i marginalen, men jag möta konstverken genom en som niskan är grundidén som går ge- otvivelaktigt konstnärligt högre än föreställer mig, att författarinnan fått konstens stora gudagåva.
nom Travens alla backer, och över Sinclair.
Han förstår konsten att har goda svar att ge pi mina frå- dem kunde man som mono sätta sammantränga sitt rika stoff.
Men Wet.
gor.
I stället for att komma med några ord ur Dödsskeppet: » Hol- han har varken Sinclairs bredd en önskelista slutar jag med en eller ömma medkänsla.
Detta till Iyckönskan till fullbordandet av trots har h a n sitt eget märke.
ett arbete, som är värt att vinna en stor läsekrets.
Det finns i det- Ham kunskap är stor, och han ta land många, som vilja skaffa har redan ristat in sin skarpa pro.
sig kunskap om vårt nutida sam- fil bland de diktare som for alltid hälles ekonomiska liv, och när det övergivit romantikens beslöjade gäller den viktiga sida därav, land och endast beskriva det verk- som heter bankväsendet, behöva liga livets hårda skuggor och dag- de inte misströsta.
D:r Kock har med sitt arbete fyllt en lucka rar.
i vår ekonomiska litteratur och Ellen Michelsen.
skall ha varmt tack därför.
G. Westin Silverstolpe.
- - - - - -- - I A N i I s I d D s s S v D! '
i
H a r modet Folkbildningens kön?
» I sägen tyst, men tydligt till en värld: Vi hava kämpat och lidit och dött som män. » Ärkebiskopen till Andrémännen.
reflektion En kommer jagande genom mitt huvud: Har ni någonsin hört någon yttra, att en tapper och modig kvinna kam- pat och lidit och dött som kvinna?
Är d i detta att dö modigt detsamma som att dö som man, och varför är detta att Im tap- pert detsamma som att leva som en man?
Jag sitter och läser en tidning.
Bland hittar jag notisen om en fyllnadsgodset kvinna, som födde sitt barn i ödemarken under rykande snöstorm, sedan hon över vidderna sökt sig fram till en barnmorska.
Och jag har läst om andra sådana fall då en kvinna krupit genom snön med sitt ny- födda barn för att komma fram till män- niskor och få skydd och vård.
Von tror att dessa kvinnor voro ut på en lustvand- ring?
Eller kvinnan som dog i snöstormen då hon räddade sitt barn med att linda in det i sina egna paltor.
Men vem talade om att hon levde som Forts. fr. sid. 1 som var med om seminariets upp- rättande och var dess rektor mel- lan åren 1837-51.
Han ägnade sitt varma intresse framförallt åt förståndsbildningen och karaktärs- daningen och varnade för » eklek- tiska partikularkunskaper. » Han var också framstående ge- nom sin förståelse for kvinnornas krav på utbildningsmöjligheter.
När ett förslag om rättighet för kvinnor att vinna inträde vid se- minariet på 1850 talet skickades ut på remiss, var ban bland dem som varmast stödde detta.
Stockholms och Hernösands konsistorier vo- ro för övrigt de enda som tillstyrk- te och bakom det Stockholmska uttalandet kan man spåra rektor Schmidts trogna inflytande i de Historien berättar oss detsamma: Jag sitter och hör på en liten Hon är i sista stadiet av väninna.
grossessen.
Hennes röst skälver av skräck.
Han vill övertyga, hon vädjar, hon ber för sig själv och d a lille ofödde.
Det gäller mannen.
Han har fått en idé: h u skall lära sig flyga.
Just nu.
Han har tagit en hög försäkring, så vad gnäller hon för.
Så kort att tro att pengar är allt en kvinna vill hal Om han bara ville vänta tills det svåra är över .... om hon slapp denna ångest samman med det andra .. om han ändock ville fö örstå ....
Nej, han skrattade: du lilla dumsnut där!
Manligt, överlägset, som till en liten unge.
Men hon får sitta och vänta på sitt barn och tan- karna mala.
Därute störtar en och annan flygare.
Skall han lyckas?
Eller skall ett bud komma även till henne?
Bördan hon bär under hjärtat blir tyngre, men hon har flit en ännu tyngre att bära: ovissheten.
Så sitter hon dar nästan förlamad och har en känsla av att hon skall balansera flyg- planet.
Det är hjältemod att sitta så, att bara tiga och vänta, vänta och tiga.
På bio gavs Månraketen.
Med god illu- sion fingo vi vara med på färden.
Spän- ningen var olidlig ibland.
Jag tänkte: jag - .. hyrvagn och söka försiktigt gå in utan att bli redd.
därför att det ansågs så oerhört av en kvinna att besöka en sådan institution.
Det var under rektor A l f r e d S t e i n m e t z tid.
som seminariet blev ombildat till läroanstalt för kvinnor.
Rektor Steinmetz var en glad och solig natur och hans rektorstid sammanföll med en verklig glansperiod för seminariet.
Sedan 11 år tillbaka är nu rek- tor Anna Sörensen seminariets le- dare, och det ligger nära till hands att be rektor Sörensen g e en liten sammanfattning av vad hon anser vara det viktigaste i dess uppgif- ter.
Den sociala sidan av arbetet själva den allsidiga uppfostran av barnen.
Det är riktigare att ele- lära den rätta inställningen till barnens nöd.
än att de endast bli skickliga i att undervisa.
De måste göras förtrogna med de oli- ka sidorna av barnens karaktär, lära att första de psykologiska sammanhang?, de ofta dolda or- sakerna varför det ena barnet ständigt misslyckas i sitt arbete, det andra bråkar.
det tredje inte an lära sig läsa.
Det allra vik- tigaste för de unga blivande lä- rarinnorna ä r därför den direkta beröringen med barnen och det är därför övningsskolan har en så grundläggande betydelse.
" flytande som kvinnorna utöva på männen under tävlan i läro- Bland de manliga eleverna hade edan då funnits några stycken modiga fruntimmer, rektor erfa- nte alltid var så Iätt för dem.
modiga fruntimmer, av Om en av seminariets senare fram- V e n d e l a L i n g, som var lotter till själve Fader Ling, be- i en av Gymnastiska Cen- ken rättas hon måste åka till Centralinstitutet i - något Det som var världen manligt hurrar gjort, åt.
säger en na vid min sida, tanklöst och modigt?
medfött.
bara Kvinnan sitter mållös och stirrar fånigt.
Jag erinrar mig att en kvinnlig bekant, efter läsningen av Undsets Kristin Lav- ransdotter, anmärkte med entusiasm: - Den du, den boka måste du läsa!
Den är så manligt skriven.
Det är något storvulet över den.
Är det inte månne kvinnorna själva som odla föraktet för sitt kön?
full som Det ligger en man i e t t dike ett svin.
Han kommer hon så småningom till hustrun, som också kommit hem från en tvättstuga, varest hon får dväljas då - - stretar uppför backarna med en strömmingskärra, ty ungarna skola ha mat fast mannen kryper i rännstenarna.
Hon är som en riktig karl, arbetar och försörjer familjen, tycker en vänlig vä- hon ej - - un- utdrag: Framåt e l l e r Forts. fr. sid. 1 (om den går i uppfyllelse) lockar man inte hunden från spi- sen.
Så mycket mindre som varje hund redan förstår, hur utmärkt den paneuropeiska tanken i Bri- ands hand fogar sig efter Frank- rikes utrikespolitiska onskemål.
Och Nationernas förbund?
Natio- nernas förbund har förträffliga av- sikter, utmärkta, underbara.
Men det har ännu inte förhindrat fram- ställandet aven enda dreadnought, inte gjort en enda politisk avrätt- ning omöjlig.
Det lär ännu finnas människor, som tro, att Folkför- bundet skall kunna förhindra ett världskrig.
Det behövs mycken ' fantasi bara för att kunna ut- måla dessa människors tanke för är hemskt.
Men det var manligt Alltid samma visa.
Är då modet bundet vid ett kön?
Och varför i så fall manligt?
Mindre heroism, mindre mindre offer- vilja ha inte kvinnorna visat än männen.
Alla jordens många miljoner människor ha kommit till världen på samma sätt.
SIäk- tets kvinnor h i modigt skänkt världen nya varelser, och lika modigt låtit don förödas krigets hetskittel och fredens äventyr.
Men kvinnorna ha ej varit synliga i ramp- ljuset.
Ingen har lagt märke till deras he- roiska kamp och så har själva modet blivit ett manligt drag.
Men är det inte därmed som med mycket mod, - annat?
- Disa Västberg.
fort- sätta som det är, ser.
sig förskräckt omkring.
Det står inte längre i hans makt att företräda den gyllene medelvägen.
Han må- ste besluta sig.
Åt höger eller vänster.
Antingen han vill eller inte.
Han måste.
Ty världen ut- vecklar sig nu åt höger eller van- ster.
Och.
socialismen?
Den är in- tressant.
Inte ens dess bittraste motståndare kunna alldeles avstå från att nyttja dess begrepp.
Na.
tionalsocialisten, om han är al- drig så vild reaktionär, lånar dess slagord ja till och med dess namn, ordet socialist.
(Mussolini talade i början också alltid om den fascistiska revolutionen) I 1930).
Den är mycket upplysan- de.
Vad läsaren av 1930 särskilt fäster sig vid är den fasta tro på den bokliga bildningens inflytan- de på sedlighet och moral, som ledde institutets förkämpar ge- nom alla svårigheter.
I uppropet d i r doktor Nyström första gången lade fram sin plan för upprättan- det av en läroanstalt med natur- vetenskapliga och humanistiska fö- reläsningar till mycket låga av- gifter för vuxna åhörare, och väd- jade om bistånd för denna, ut- trycker han sin bön med gammal- dags klingande ord: e t t a r b e - t a r i n s t i t u t f ö r ar b e t a r n a s s j ä l s o d l i n g.
Ett senare upp- rop avslutas så: Heder och ära åt de arbetare, som med nit och flit gjort sig till lärjungar i Arbetarinstitutet.
Måtte deras exempel verka på de svage och Lättsinnige.
varige- nom otaliga kunna räddas från dåligt umgänge och kroglivets för.
villelser!
I fosterlandets, sedlighe- tens och upplysningens namn!
Anton Nyström.
Med den väldiga spridning som de olika bildningsmedlen numera ha.
är det nästan lustigt att läsa om vilka bekymmer detta insti- tut i begynnelsen vållade d e pen- ningbeviljande myndigheterna Stockholms stadsfullmäktige hyste starka farhågor för » positivistiska » och socialistiska läror.
Doktor Ny- ström själv, som bevisades bl.
a ha slagit fast som en oemotsäg- lig princip alla människors rätt till arbete, fick nära nog en sam- hällsom-törtares rykte.
Stridens Anton Ny- vågor g i n g o h ö g a i p r e s s e n.
In- program att meddela rent objekt- doktor Ohlsson Arbetarnas bildnings- förbunds ungdomsorkester.
En högtidlig och rolig fest besökt av många hundra människor från o- lika Verksamhetsområden Institutets nuvarande förestån- dare fil.
lic. Iwan B o l i n har till 50-årsfesten givit ut en minnes- de moderna kraven på skrift över arbetarinstitutets intres- undervisningen hör icke minst ranta historia (Tidens Förlag, ville rädda sina barn från svältdöden.
lighet som utgången av de tyska Jag läser högt i en krets som kommit valen.
Den säger kort och tyd- samman.
ligt: På det här sättet vill vi inte - Kors, yttrar en, kunde hon inte få fortsätta.
Och den borgerlige, som skrämts upp ur sin teori om att döden på ett angenämare sätt.
Men det var ju för barnen ...
.
allt i lugn och ro skall - Javisst.
Det gjort!
S t o c k h o l m s arbetarein- s t i t u t är den första bildningsan- stalt i sitt slag, inte bara i Sverige utan i hela Skandinavien.
Efter dess mönster ha liknande föreläsnings- institut upprättats i både Norge och Finland.
Denna vägbrytande bild- ningsanstalt firade i fredags sitt 50-årsjubileum med en fest i Blå Hallen, d i r det förekom föredrag av professorerna Kobb, de Geer, di.
Bolin, tal vid supén av insti- Rektor Sörensen höll i somras tutets grundare och tenskapligt institut för trettio tusen franc.
Villkoret var att man på hennes kropp sig.
der sex månader skulle få inympa olika Men utanför alla fantasier stå slag av farliga baciller.
Hennes skäl för att hungern och arbetslösheten.
D e på detta sätt leka med döden var att hon äro verklighet.
Lika mycket verk- - blott medel för seminariets mål.
Öv- ningsskolan skall vara den härd där seminarieelevernas hjärtan tändas för deras blivande gärning, den skall vara en värld så ljus och glad.
att eleverna där får en längtan väckt att gå ut och i egna skolor tjäna barnen.
- Vi be att få lyckönska till jubile- umsdagen och uttala vår förviss- ning om att den Lancasterska ha.
sunen, vad beträffar Stockholms Folkskoleseminarium, blivit satt i värdiga och goda händer.
tet i Falun.
d i r hon lade fram några synpunkter på seminarierna och de nya pedagogiska rörelser- na.
Slutorden sammanfatta i all sin korthet på ett så ypperligt sätt rektor Sörensens syn på sitt kvin- arbete, att vi vilja anföra ett par intet veta, bara vänta i pin- sam malande tystnad.
.
Hellre vara med i bränningarna än stå övergiven på stranden och se på hur den man vill rädda förgås!
Det är en kvinna som flyger.
Hon gör kunna göra, tror att jag hällre ville vara med och taga alla risker än stanna kvar på jorden med ninna.
Envist anmärker jag: all dess hemska ovisshet, som Han går till Varför tala om karl i detta samman- möttes.
Och det var som en befrielse, en triumf, då Hans hustru ertappas som fri- hang?
Räcker det ej att kalla hennes gär- passagerare.
Det var inte döden han räd- ning stolt och storvulen?
des, men ovissheten.
Kanske det är mindre Denna historia är fransk: En fattig mor sålde sig själv till ett ve- heroiskt att vara med i äventyret än att sitta hemma i ensamhet och undra, att intet stoffanhopningen jäktet och oron.
Det torde inte kunna undvikas att arbetet någon gång blir pressande, men det behöver icke tynga sin- net, om den andan räder, att ele- verna icke ser l a r m a som arbets- givare, som lägger på dem odräg- liga bördor, utan som arbetskam- rater, som tillsamman med dem försöker ordna på bästa sätt.
försöker för de blivande lärarnas fostran till den nya skolans idéer är den anda som rader på läro- anstalten i fråga om barnen.
Öv- ningsskolans lärjungar få aldrig bli högt uppskattande och allvarliga verna en kvinna eller att hon dog som en kvinna?
alarna.
Männen drogo i flockar ut på jakt för att skaf fa föda.
Långa tider voro de borta.
Kvin- nor och barn voro ensamma hemma.
Rov- djur och hunger voro då människans skräck.
Medan mannen i sällskap och spänning drog fram genom vildmarken satt kvinnan en- sam hemma för att under timmar vaka över barnen.
Vid återkomsten blev mannen hyl- lad, tilljublad, besjungen för sina bedrifter, men kvinnan drog sig skyggt tillbaka, ty hennes namnlösa hjältedåd växte i skym- undan och hade ingen tunga.
pionjärer tiv undervisning.
Nu femtio år senare är det väl ingen.
som inte är beredd att ge sin uppskattning åt Arbetarinsti- tutets verk till vilket så många generationer av intresserade lärare och åhörare gemensamt ha bidra- git.
tillbaka Österrike har det gått mycket en- kelt till: Prelaten Seipels enhets- lista, som just nu blivit sprängd, (den grundades vid valen 1927 och innebar alla de borgerliga partiernas enande mot socialdemo- kratien), började med en märklig paroll: mot m a r x i s t e r n a.
Hemvärnsrörelsen, som för övrigt uppvisar de mest förbluffande likheter med Lapporörelsen, anda in I ordval och uttryckssätt Österrike tycks inte vara så långt från Finland - består av de mest olikartade element.
från arbetslösa, som betalas av industrien, till gam- la kejsartrogna officerare.
Dessa människor kalla sig alla med ett enda ord a n t i m a rx i ster.
Det är intressant och förtjänar att u p p märksammas.
Det finns alltså ett officiellt parti av antimarxister, utan att det finns något officiellt parti av marxister.
Under tiden förtära den andra och tredje in- ternationalen varandra, när helst de komma åt.
Men den gemen- samme motståndaren förenar dem, också stundom bara i sitt hat Han kommer också var han kan att ställa dem gemensamt mot samma vägg.
Han har egentligen inte något annat program.
Han är antimarxist.
Världen faller sönder i höger och vänster.
Borgardömet måste besluta sig.
Den som läst Tysk- lands borgerliga press efter valen har märkt att den fattade sitt beslut samtidigt med offentlig- görandet av valresultaten.
Det fanns knappast en tidning .. som inte tydligt sade ifrån: o m också, så dock hellre ...
Höger eller vänster.
Man kan också säga t i ll b a k a eller f r a m.
å t.
Stillestånd finns inte.
M a r i a Lazar.
- om -- C.
H.
