# ID: svediakorp-per3475
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1930
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,115
# sentences: 634
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDEVARVET Landet N:r 13.1930 som icke är Vilka äro s a m h ä l l s f a r l i g a?
ledande artikel Hemmet i d e n nya världen av E l i n Wägner handlar om Stock-, I holmutställningen 1930 Angelica B i l a n o f f fram i E n r y s k röst o m r e l i - lägger g i o n s k r i g e t sina synpunkter på hän- delserna i Savjet.
I samband med denna, artikel återge ii ur Kristet Sam h ä l l s l i v en redogörelse för den nya ryska religionslagstiftningen.
På G a l l e r i M o d e r n pågår för närvarande en utställning av Sovjet konst Den anmäles av Lilly A r r henius under rubriken Konstnä- rer Stormklockor Två d i k t e r från en kust o c h tre dikter från havet na för Tidevarvet av äro Harry skriv- Mar- tinson He m m et i i den e n nya n a världe n A: V i n ska du resa i Maria Beb?
B: Varför ska du säga Maria Beb?
A: Alla människor säger Maria Beb.
för så står det i almanackan.
B: Ja, almanackan kan inte kosta på två rader på Marie Bebådelsedag, anser den, men hur skulle det d i vara med en liten omredigering?
An sätta dit Vår- f r u d a g e n i stället, vore ingen konst, och så finge vi ett vackrare ord för den helgdag som kommer, d i isarna brista och ljus a h mörker väga jämnt på dygnets våg A: Då skulle folk tro att namnet hade något att göra med våren.
Det är inte alla som vet vem Vår Fru var.
B: Det är i alla fall något vackert.
A: Du svarade inte på min fråga om vart du ämnade resa.
, B: Jag tänker inte resa alls förr än jag Lin fara direkt från Cap till Cairo eller tvärtom A: Jag har sett den nyaste Rydelius- ska resehandboken ligga framme a länge här i huset, så¨ att jag trodde att d u blott tvekade mellan Venedig, Florens, Pisa,.
Verona, Sims Ravenna, Milano a h Assisi B: Nej, valet mellan dessa städer har jag redan gjort, om så skall vara Nej,, Vad har hänt?
Stoc kh o: 1 m s u t s t ä 1 ln i ng en 1930 Några större debatter ha under Utställningsområdet har legat den sistförflutna veckan inte fö- avstängt och oåtkomligt bakom rekommit i riksdagen.
Jordbru- Dragonkasernerna på Norra Djur- gården allt intill nu.
D a s skön- stndsfr8garna innu inte rom fö- het och behag, dess kuperade ter- re.
hlan hrhowr i alla fall al- räng, dess buktiga strand och dess drig gå riktim tomhänt från riks adla trädbestånd allt detta har den civile blott anat från andra gav UttryCk, att stenbrytning kan sidan av Djurgårdsbrunnsviken el- bli en sådan mani hos jordbru- ler från den lilla Djurgårdsfär- kare, att de gå under på den.
jan.Men nu har denna exclusiva H a de en gång börjat kunna de plats öppnats och blivit en bränn- inte förmå sig att sluta, men un- punkt för svenska folkets arbete der tiden kunna de bli ekono- miskt ruinerade.
Man bör därför och intresse.
Det är där som iaktta stor försiktighet med att konturerna av det dagliga livet understödja den.
Hur mången och det svenska hemmet skall har inte satt den stenbrytande framstå i en ny.
en förbluffande smålänningen som sin Förebild i ny gestaltning.
kampen för framgång?
Nu hål- Utställningsarkitekten Gunnar ler inte ens detta ideal.
Aldrig Asplund var ciceron för Tidevar- är det ont om överraskningar.
Vad som var mindre överras- vet därute en vacker vårafton, n kande var däremot kamrarnas be.
dan arbetsstyrkan lämnat platsen.
slut i onsdags angående kontroll Vi gingo förbi dragonernas äppel- av den internationella vapenhan- hage och korsbärslund.
deln.
Utskottet hade tillstyrkt det -- H ä r väntar man rik blom- av kungl.
maj:t föreslagna god.
kännandet av 1825 års Geneve- ning nu i vår, sade arkitekten, konvention men med det förbe- ty vi knep av all karten i fjor, hållet att konventionen för Sve- så att träden skulle samla krafter.
riges del inte skulle träda i kraft Det föll mig då in an det, förrän den ratificerats också av Belgien Förenta Staterna, Itali- plötsliga uppblommandet av den en, Spanien, Storbritannien och skaparlust som nu med en gång vill ge våra hem och bruksföremål Tjeckoslovakien.
en ny gestaltning, en ny form möj- ter och flera motståndare i kam- ligen kan förklaras därmed att - hämningen och energi fantasi och skaparförmåga flödade över.
Man kan åtminstone tänka sig att det är så.
Alltför länge ha v i rört oss med former sam vo- ro urvuxna, alltför länge arbetat med förebilder ur gångna epoker, valda efter smak ur en portfölj.
Därför har den nyn formen bru- tit fram med en enastående snabb- het och våldsamhet, en explosion mitt för näsan på Stadshuset.
Stockholmsutställningen år 1930 kom i rätta ögonblicket.
Och an komma i rätta ögonblicket, det är allt.
Jag vandrar därute med arkitekten och beskådar i tur och ordning allt som redan fått gestaltning: entrébyggnaden, hal- larna, restaurangerna.
reklam- masten, villaområdet med bygg- nader som man för några år se.
dan skulle nekat benämningen hur Alltsamman har något fan.
tastiskt över sig, därför an alla gamla former äro sönderbrutna och nya i vardande Då undrar jag om utställningens planläggare, skapare, byggare och utställare under dagens tunga och hetta ära sig fullt medvetna om den sago- lika turen att ha satt in utställ- ningen på sekunden rätt i sekel- varven, ett av de sällsynta ögon- utvecklingen inom detta område blick då det gamla brister för rarna.
Del är sig ganska.
likt Först vänta på alla andra.
sist varit försenad.
S å an när nu en ny form Det är tur an ge handla själv.
plötsligt en impuls kom, då brast signalen just i.
der till samling Ledarna för Sveriges flickors scoutförbund ha hållit m treda- garsförbundsstämma i Stockholm.
samband med denna var en fest anordnad på Konserthuset, där soutflickorna själva till stör- sta delen sörjde för programmet.
Det var mycket natt och samtidigt imponerande.
Vakna vältränade och glada barn samla de omkring den goda lyckan av en egen.
stor och bärande rörelse.
Säkert tänkte många i den sto-, väl salen: ra att det Det finns är roligt scouter.
och alltför V e c k ova kten.
S L O T T S (det finbladiga ögonblick, då det finns öron villi- ga att höra, människor förberedda att träda in.
Den nya stil man väntat på eller rökt tänka ut, så att säga dikta fram, den kom inte, den blev inte till.
Men då man bör- jade från en ny utgångspunkt, då blev den av sig själv.
Den kom, då man började fråga sig: Vad behöva vi?
Vad vilja vi?
Vad ha vi för uttrycksmedel?
Det är de den att den kan förnimmas.
År den kraften icke inandad a h bortförd från Assisi och Siena, så måste d e n vara outtömlig.
A: Då är d a väl ingen tvekan att du inte bör tillbringa påsken i U=- brien och Toscana.
om förflutna d e som varit och landet som ännu icke är.
Men eftersom jag anser det ogör- ligt så har jag stannat vid det senare Jag vet inte om d e t kanske är natur- ligt på grund av min ålder och mitt temperament.
Eller om det bara var Illustrated London News afrikanska frågor som också utställningen lagt fram till besvarande.
Den är därför helt enkelt en försök till järnvägsnummer härom dagen som på- problemlösning.
verkade mig.
Där stod en oförglömlig Än så länge kan man endast reseskildring av general Smuts döma om den yttre ramen för Utställningen är ännu blott en skal och som sådan icke heller fullt färdigt.
Med en smu- la fantasi och vidfogade förkla- ringar kan man dock tänka sig helhetsintrycket av denna som- marstad i ekarnas skugga, vid vikens strand.
Redan ramen för utställningen är i sig en visning i stor stil av vad som kommer fram, då man arbetar hänsynslöst ut från sakliga förutsättningar.
Vad be- höva vi?
En plats att ställa Ut verket.
bryta sina utfästelser till de besegrade i stilleståndsfördraget!
B: Ja, och densamma som represente- rar den vite mannens härskarprincip, de gångna århundradenas kolonisationside.
A: Vill du verkligen följa I hans spår genom Afrika?
hellre än Sankt Fransisci spår i Assisi?
B: Afrika har haft sina helgon och sina oräkneliga martyrer.
På ett Smuts skrev om hur det kändes då söderifrån i ränger längre och längre upp genom Afrika.
Hur överväldigande den frid är som människan varken kan göra på.
Vi behöva något rom Iikt väggen i en museisal skall fram- att beskriva hur det inre av den svarta häva, ej distrahera Vadviljavi?
kontinenten brytes upp, dräneras sane- Tjäna publiken, stilla das hun- ras, hur dess oerhörda krafter och rike domar tas i civilationens tjänst.
(Forts. å sid.
6.)
A: Jag skulle icke vilja se dem hel- T H É théet) ÄR PRODUCERAT I DE TROPISKA HÖGLÄNDERNA OCH S A M M A N S A T T A V D E Y N G S T A OCH SPÄDASTE TEN A T H E B U S K E N.
konsum m framtiden, det erkända a h det okända.
Mediceernas, dogernas och helgonens stä- der ha sin lockelse.
Jag skulle nog vilja i n en gång pröva om del är sant, att orter där en oerhörd andlig kraftutveck- ling skett ännu ha så mycket kvar av SKOT.
föreningen för lägre levnadskostnader rasen gerån mol folk a n natur erbjudes den att skriva historia på ett nytt blad Jag skulle verkl gin vilja se om den nu när den kommer med större erfarenhet och större möjl gheter än nå gonsin, kan göra ett verk som blir en gottgörelse i stor stil för d- blod- skuld som tynger den A: Jag tror att det finns två stora hinder för att d u ska få se detta B: Och de äro?
A: Den vite mannen av igår och hans svarte broder av i morgon.
Det är be- att fara till Italiens min Devine
V i l k a äro Lösa väg- kanter » samhällsfarliga En politisk flykting har utvi- ur landet.
utan att man haft bevis för, att han missbrukat sin sats asylrätt.
Denna gång var det fin- nen Herman Hurmevaara från det röda Finland.
okänd för den stora allmänheten.
E n annan gäng kan det bli t.ex. Musso- lini!
Eller en representant för de ägande och ' samhällsbevarande.
Det skedda kommer i något skev dager, genom att det träf- fade Hurmevaara.
En bolsjevik - säger man, och därmed iäm- nas all saklighet och all besin.
ning ur räkningen.
Om Vi därför skulle göra oss mödan av efter- tanke!
Mannen ifråga har icke utvisats på grund av sitt uppföran- de, utan därför att han anses sam- hällsfarlig.
Vad är det att vara samhällsfarlig?
Är det att ha en avvikande mening mot det för till- fället bestkndc.
Det är omöjligt, ty det vore liktydigt med att hylla stillaståendet och hindra varje ut- veckling.
Men var går då gränsen emellan det farliga och det ofar- liga?
Därom kunna olika menin- gar vara gällande.
Vilkendera är riktig?
Är det den för tillfället sit- tande regeringens mening?
Ja, då är, man ute på ett gungfly.
Och dithän ha vi också kommit.
Ty när partipolitiken inte underord- nar sig rättsmedvetandet - för den ut på ett gungfly.
Det finns mycket i vårt land, som är samhällsfarligt.
icke en- dast bolsjevismen, som konserva- tismen uppbjuder all sin förmå- ga att föröka.
utan även mycket annat.
Icke minst Bofors.
och vad därmed sammanhänger.
Men för ett samhälle, likaväl som för den enskilde, är först farligt det, som strider mot vad rätt och heder fordra.
och sist VANARTSLAGENS MAKTLÖSHET I tidskriften Kristet Samhälls- liv har fröken Ebba PauIi of- fentliggjort en artikel om D e t n y a förslaget t i l l.
v a n a r t s - präglas av hu- lag.
\ i ' tillåta oss att avtrycka manitet, människokärlek och med- huvudparten av densamma.
känsla, » yttrade hovrättsrådet Vik.
tor Petrén i ett föredrag som han dessa två goda ting hållit j landsorten under helgen.
(förslaget gör vad ordalagen be.
Eftersom han är djupt engagerad träffar icke skillnad på man och i lagförslaget, både i dess ur- kvinna och frågan om betalnin- sprungliga skick och den bearbet- gen för otuktens utövande har fått ning som gått ut som proposition.
falla som avgörande har man kan man icke vänta någon an- emellertid att anteckna två myc- ket allvarliga brister.
Den skydds- nan mening av honom.
Kanske nämnd, som nu föreslås att bli får man heller icke begära att han skall anse sina motståndare annat än ovederhäftiga och verklighets- främmande.
medan hann menings- meningen och för den » inställde » polisen och ingenting annat.
fränder äro socialt vidsynta.
D e t De två bisittarna torde icke kun- är visserligen en något enkel me- na ändra detta faktum.
I och kanism men i alla fall.
med detta kommer den » inställ- Emellertid förvånar del att han dan personen icke att räkna med inte tar upp fröken Paulis mör.
hjälpåtgärderna såsom allvarligt menade och muta dem med för- dande kritik ur Kristet samhälls- troende.
Också övervakaren blir liv till behandling.
Liksom Tide- varvet varnar hon för lösa vägkan- ter; förslaget ser humant min- niskokärligt och medkännande ut arbetets representant, som till men ger icke likställighet inför äventyrs anmäler sig, i viss mån få vederbörandes förtroende så- Jagen vare sig mellan män och som räddaren från polisen.
Men kvinnor eller mellan rika och fat- mera sannolikt är, att också den- tiga.
Hon a n s e r också för sin ne.
endast därför att han i sam- del att polisens medverkan vid förstånd med och på kallelse av hjälpåtgärderna göra dessa illu- ett samhällsorgan.
som ident.fie- ras med polisen.
åtager sig upp- soriska.
Nåväl, varför riktas då giften, får alldeles sarskiida svå- motstöten uteslutande mot Tide- righeter redan vid starten.
varvet?
Det är med vemod man kon- Av referatet att döma har hr staterar det nu berörda förhållan- Petrén inte motiverat sitt omdö- det.
Det är vemodigt.
när man me om Tidevarvet.
Därmed en öp- tänker på kvinnorna.
om vilka man ju vet att hjälp blir hjälp, pen fråga: forst om deras egen medverkan Vad i vår kritik är ovederhäf- kan vinnas, och vet hur svårför- tigt?
värvad denna medverkan är.
M e n Vad är verklighetsfrämmande?
det är det icke mindre, när man tänker på männen och på den arbetslöshet, som varat så länge och synes ha gjort gränsen mel- l a n ofrivilligt arbetslös och ar- betsovillig så flytande.
Önskar man verkligen samvetsgrant skil- ja ut de förra från varje behand- ling enligt lagen.
och önskar man verkligen bereda de senare, i för- sta och andra rummet effektiv hjälp att övervinna sin slöhet, lättja och depression och först i tredje rummet begagna repressali- e r, emot dem, varför väljer man då ett utövande organ.
som står så nära som möjligt det samhäl- lediga organ, som har repressali- erna till normal uppgift?
Man kan inte underlåta att tanka, att or- saken är att man trott så föga på dessa hjälpåtgärder som ef- fektiva.
att man hela tiden haft repressalierna i tankarna som det väsentliga i saken.
Så har man ordnat för dessa utan att låta sig hejdas av att man just genom sitt sätt att ordna det hela gör hjälpåtgärderna ineffektiva.
Den andra anmärkningen gäl- ler ramen för lagens tillämpning.
De omyndiga, som hänge sig åt otuktigt leverne i tillfälliga för- bindelser, kunna omhändertagas, när de kunna befaras icke kom- ma att efter förmåga ärligen för- sörja sig.
Detta kan godkännas.
Men att, vad de vuxna beträffar, en sådan formulering som försla- gets kunnat se dagen efter allt arbete, som nedlagts på denna rak.
är verkligen ägnat att för- våna.
Man kan icke underlåta att tänka.
att på samma gäng för- slagsställarna velat ha till stånd en lagstiftning på området, ha de varit angelägna att inikranka dess räckvidd så mycket som möjligt så att inga fall kunna tänkas komma.
där n å g o n skulle kun- na hava n å g o t att anmärka mot att åtgärd vidtogs.
Resultatet har blivit en formulering, som, om den blir lag, vad de vuxna be- träffar, torde göra lagen lika in- effektiv och lika orättvis som nu gillande bestimmelrer.
Den le- der vidare till, att den principi- .ella likheten i behandlingen av man och kvinna ingalunda kom- mer att avspegla sig i den prak- tiska verksamheten.
«Vanartslagen Gentemot upp- För att en person, som är &gt;) hem- fallen åt otuktigt leverne i tillfäl- liga förbindelser » skall kunna fal- la under lagen.
skall han eller hon dessutom d e I s undandra- ga sig att efter förmåga ärligen försörja sig, d e l s a n t i n g e n till otukt förleda eller vara en fara- för unga människor i redligt av- seende eIIer o c k störa anstän- digheten e I I e r genom sitt lever- ne vara störande för närboen- de.
Detta innebär, att en var, som har arbete - och vi veta av erfarenhet hur l ä t t det är att skaffa sig ett skenarbete och en var, som har egna pengar att leva av eller make eller släkting .. som försörjer honom eller henne, icke kan behandlar enligt lagen.
Bestämmelsen betyder vidare, att man kan med sitt otuktiga lev.
nadssätt bevisligen vara en fara for bestämda unga människor.
utan att detta har någon påföljd, ifall man har arbete eller pen.
gar.
Endast om man icke har det, får saken påföljd.
Likaså med störandet av anständigheten och det störande levnadssättet.
Ett sådant är tillåtet för den som a r b e t a r på f. m.
eller har en man som försörjer henne.
Fri frän på följder enligt denna lag går vi- dare soutenören, som är agent.
och affärsmannen med bankkon- to.
som i sina tillfälliga och lösa förbindelser ständigt indrager nya unga flickor.
Där ärigenom att den manliga par- ten i prostitutionen, hur höggra- digt och svårartat osedligt hans levnadssätt än är, i regel icke där- för blir till arbeteaförmögen torde han, utom måhända i något sär- skilt undantagsfall.
komma utan- för lagen.
Den principiella lik- heten inför lagen blir icke fak- tisk.
Vidare kommer i stor ut- sträckning homosexualiteten bä.
d e bland män och kvinnor, som man numera måste räkna med som en stor fara för de unga som lockas in i den utan att stå dess ödeläggande karaktär utanför lagen, då den ofta övas av personer med arbete och inkomst.
Och strafflagsparagra- ferna.
bevisa sig j u på detta om- råde ganska ineffektiva.
Slut igen betyder bestämmelsen, att icke kan inskrida mot det osed- liga levnadssättet förr än det gjort sin utövare ovillig och oför- mogen till förvärvsarbete, således när vandringen på den dåliga vä- gen varat mycket länge.
Att tala om lagen såsom en främst före- byggande lagstiftning.
blir under sådana förhällanden oriktigt.
Att märka är att icke heller hjälp- och övervakningsåtgärder äro fö- reslagna i andra fall än de ovan - för- ut- man nämnda.
Tidevarvet har alldeles rätt i sin sig d e kretsar, som helt naivt tro att fråga, vad sker i Sovjet.
Man har det verkligen gäller ett försvar för ofta sett, hur en företeelse, som i sin samvetsfriheten.
begynnelse betraktats som helt oskyl- Vill man bedöma situationer, ärligt dig, kunnat bidraga till de mest ovän- och opartiskt måste man strängt sär- tade och ödesdigra situationer.
Medan skilja två olika frågor, som både på- Sovjet genom sinn talrika agenter i ven och alla, vare sig medvetna eller utlandet sedan åratal tillbaka av oli- naiva fiender till Sovjetregimen, stän- ka, dock mycket ofta demagogiska digt förväxla.
Är det sant att sov- anledningar.
oavbrutet påstått, att jetregeringen satt som mål att för- Värt-Europa rustar sig till krig mot vandla Ryssland befolkning och Ryssland så kan det hända att ett långt utöver den -.
alla länders ar- krig eller en krigsliknande blockad betare till materialister och ateister?
mot Sovjetrepubliken.
nu verkligen Naturligtvis air det sant - ty Sovjet- håller på att förberedas.
regeringen är den enda som uteslu- Tyvärr är det med Sovjet och dess tande företräder de arhetande massor filialer, de alika ländernas kommu- nas intressen och v i l l göra fria min- nistiska partier.
precis som med her- niskor av dem.
Dessutom är det en degossen, som alltid ropade på hjälp regering som försöker lösa de sociala mot vargen, fastän ingen fara var !$ problemen utifrån en vetenskaplig färde.
När faran slutligen kom.
trod- materialistisk.
världsåskådning och de honom ingen längre och han gick följaktligen också bemödar sig om att under i striden mot vargarna bibringa folket denna vetenskapliga med hela sin hjord.
materialistiska åskådning, i vars tec- Det är säkert inga tvivel underkas- ken den anser sig ha segrat Nu ä r det självklart, att alla de, tat att de kapitalistiska staterna vilket ögonblick som helst skulle vara be- rom stå upp för samvetsfrihet, varken redda att angripa Sovjet-Ryssland kunna döma regeringen för denna av- med militära maktmedel.
om de inte sikt, denna världsåskådning i och fur hällor tillbaka i denna sin lust och sig, eller utrusta et!
korståg emot beredskap av vissa hinder.
som man den inte får förbise.
Men Sovjet och de Gör man detta så bekänner man sig kommunistiska partierna i utlandet samtidigt till tron @ ofelbarheten hos har tagit till vana att tolka varje poli- enstaka människors tro och tänkande tisk företeelse i de värt-Europeiska och under sådana omständigheter staterna, (de må redan vara av aldrig kan det ju inte bli tal om samvetsfri- så oväsentlig natur) som om de vore het.
Till och med påven, som ständigt mot Ryssland riktade angrepp.
Till åberopar sig på denna ofelbarhet och sist vill man inte längre tro på faran betraktar sig som dess representant, utan har bortsett ifrån och under- har med avseende på Sovjetryssland bytt om ståndpunkt.
Han väntade elva skattat den.
- tisk frigörelse måste föregå den and- Man blir litet betänksam, när liga, Den vet allra bäst själv hur svår man läser regeringens förslag till ö snin gen a " de ekonomiska proble- ny lag i fråga om vår rätt och men är just i Ryssland.
Av dessa plikt att sköta oss själva, våra mycket avgörande anledningar har bilar och våra medmänniskor un- den bolsjevikiska regeringen alltid varit färdig till långtgående kompro- misser med kyrka och religion.
På ett helt annat sätt förhåller det sig, nar den har anledning att tro att det är kontrarevolutionära organisa- tioner som gömma sig bakom de reli- giösa samfunden.
Visserligen är det sant att en del av kyrkorna och templen i Ryssland numera användas till andra ändamål än sitt ursprungliga.
Men det sker egentligen endast i de trakter där ar- betarbefolkningen gått med på detta.
När de första studiekommissioner- na kommo över från Värt-Europa till Sovjet-Ryssland år 1920 blevo de alla överraskade av det tillstånd i vilket de funno de av rikedomar di-de kyrkorna.
De hade förblivit fullkom- ligt orörda trots revolutionen i ena sidan och den obeskrivliga nöden ah umbärandena å den andra.
- Den kampanj emot de religiösa förföljelserna i sovjet-Rysland till vilken påven tog initiativet.
som sedan upptogs av andra kyrkliga instanser och nu rasar över hela världen är starkt tendentiös och har mycket litet att skaffa med ett verk- ligt försvar för religions- och sam- vetsfrihet.
Men just därför är den i stånd att samla omkring sig alla olika riktningar av fientlighet mot Sovjet och ge dessa en förevändning att angripa Sovjet, utan att få emot om kortfattad år innan han påbjöd korståget mot Ryssland.
H a n har helt lugnt sett på, hur den ortodoxa kyrkan tynade bort i Ryssland, medan han hoppades på framsteg för den romersk-katolska.
Även nu hyser han denna förhopp- ning.
Han vill också för den ortodoxa kyrkan framstå som dess räddare och I detta syfte framställa den ryska si- tutationen i falsk dager.
För att där- med skaffa vapen åt den åsiktsrikt- ning, som av rektionära, imperialis- tiska orsaker önskar försvaga eller besegra Sovjet-Ryssland Detta för- hållande förklarar också varför an- hängarna av de mest olikartade be- kännelser som i vanliga fall stå i skarpt motsatsförhållande till var- - gåen- andra de sexuell upp- - nu kunna samlas omkring vatikanen och varför den annars så sansde och av nästan uteslutande tro- under ende kristna bestående engelska arbe- tarregeringen nu vägrat att blanda sig Slutligen må en annan fråga ställas U P P i samband med dessa reflektioner.
Om det också vore sant att man för- följer de religiösa människorna i Sov- jet-Ryssland, skulle ens d i påven ha rätt att inskrida för samvetsfriheten?
Hur många martyrer har inte den ka- tolska kyrkan på sitt samvete, hur mycken förföljelse ah tortyr?
Och just den nuvarande påven, som iden- tifierat den katolska religionen med fascismen, som försonat och förenat sig rned en regering, som inte M- dast har mordet på Matteotti och tu- sentals goda kristna bönder och arbe- tare på sitt samvete utan som också åtit avrätta officiella katoliker-t.ex. den till döds pryglade Don Minzoni - och som försökt att fysiskt utrota oliktänkande med bomber och ri- cinolja Har denne påve rätt att taga ordet samvetsfrihet i sin mun?
alla Angelica Balabanoff.
- Svart på Vitt Modern romant ik har varit ämnet för en serie föreläsningar, som anordnats av Clarté på Stockholms Högskola under de senaste veckorna.
Föredragshållaren var en person, som av många bland tidens unga räknas som en andlig jedare, skalden Erik Blomberg.
Själv en romantiker rökta han i förhållandena mellan regering och analysera de litterära och konstnärliga Enligt vår tids uppfattning böra kyrka i Sovjet-Ryssland.
Det är därför fenomenen i vår tid och dra paralleller barnen få förnuftiga och ärliga att den inte fullföljer några imperia- mellan dam och den romantik som fanns rör 100 år sedan På många punkter åter- svar på sina frågor om sin egen listiska mål.
Den andra frågan lyder fann han den upplösning a v tiden a h den tillblivelse.
Men de flesta föräl så: bli verkligen människor förföljda sprängning av rummet, som är det utmär- drar h i svårt att finna en lämp i Ryssland därför att de tillhöra en kande för all romantik.
Han nämnde namn lig form och lämpliga uttryck att reIigionsgemenskap?
Denna fråga såsom Pirandello, Pär Lagerkvist Romain måste avgjort bevaras nekande.
Jag Rolland Gladkov, Piscator, Edit Söder- använda i sina svar.
gran Olaf Bull.
Dock är vår tids roman- Därför ha de svenska norska gör det också av personlig erfarenhet.
Sovjetregeringen måste vara tålig och fördragsam, därför att landets vingar till främmande land nu tar man tåg och aeroplan och författarnes skildringar få i n helt annan verklighetshalt.
Den tyske Gladkovs romantiska religion har koral en ii materiell verklighet som fabriken, maskinen till Gud Själva hastig- heten i vår tids tempo med dess nästan obegränsade tekniska resurser ger oss möj- ligheter att uppleva den sprängning av Lid och rum, som 1800-talet upplevde I aning och dröm.
Men teknik och industrialism oss även till fångar i materien och den stora frågan är om nutidens praktiskt betonade romantik skall kunna befria män- gör niskan och I känslan av att det ändliga är en del av oändligheten kunna lyfta värl- den upp i en högre sfär Ej genom dröm och fantasi till ett molnrike ovan jorden klart för sig, att ekonomisk och poli- påfrestning som en med stor bas- tighet framförd bil utgör.
och där.
för torde vägunderhållet bli be- tydligt dyrbarare, om man tillå- ter obegränsad hastighet.
Herr Nylanders motion om en maxi- mihastighet av 55 km.
torde ur denna synpunkt för tillfället vara lämpligast.
Man får också be- räkna, att det finns flera vägfa- rande än bilister, och det är minst sagt obehagligt för andra färde- män att på smala vägar möta en bilist.
som kör med en 70-80 ki.
lometers hastighet, ja till och med 60 km.
kan kännas påfrestande.
På särskilt byggda, breda och hårda bilvägar kan ju hastigheten ökas utan risk.
och där kunde och borde måhända redan nu far- ten lämnas åt bilistens eget an.
svar.
Till sist ett par ord om våra motorförare.
Det talar och skri- ves en hel del am motorterror, och att något sådant förekommer för varje motor- även den i saken oskyl- förare dige.
M e n undertecknad: rom rest åtskilliga hundra mil i vårt land, vill i sanningens intresse framhålla, att d e s. k. bildrullarna dock äro ett ringa fåtal.
- Sär- skilt en doge i t våra yrkeschauf- förer för hänsynsfull körning!
En på tusen av motorförarna far kanske fram hänsynslöst, men just denne ene borde så mycket kraf- tigare hållas efter.
Dryga böter och först och sist indragning av körkortet för längre eller korta- re tid bör vara en absolut $- följd.
när värdslös framfart kan bevisas, och straffet bör i detta fall ej beräknas efter den skada som vållats.
Det är ofta inte bi.
listens förtjänst, att skadan blev är en skamfläck - - - liten i förhållande till förseelsen.
En drumlig motorförare skall hejdas och näpsas, helst innan han hunnit göra någon skada.
Vi önska oss förnuftiga lagar och Största möjliga säkerhet vill alla till synes ha garanterad, men när det gäller att ikläda sig per- sonliga förpliktelser för att åstad- komma denna säkerhet t y d s man inte vara lika villig att medverka.
Inget förefaller väl för utom- stående mera naturligt än att den b ö r v a r a absolut nykter, som sätter sig vid ratten för att styra e n bil och d e flesta motor- hålla ju också på nykterhet i detta fall.
M e n ganska många vilja kallar nyktra.
fast d e strax före och till och med under en bilfärd förtärt större eller min.
dre mängder alkohol.
Nog borde det bliva en lag.
som absolut för- bjöde förare av motorfordon att förtära alkohol i varje dess form under eller strax före motorfärd - Bergmanska motionen kunde gärna bli lag.
Det är ju inte har fråga om absolutism i allmän- het utan endast i samband med motortrafik.
En annan trafikfråga är slopan- det a v de s. k. hastighetsbestäm- melserna, d. v. s. viss maximi- hastighet.
Här står man mera tve- kande.
Införes den bestämmelsen, som redan nu för alla ansvars- kännande och förnuftiga motorfö- rare har blivit en oskriven lag, att man aldrig framför ett motor- fordon med större hastighet, än att man kan stanna detsamma på 1 / 3 av den överskådliga, fria väg- banan.
torde ur trafiksäkerhetssyn- punkt alla andra hastighetsbestäm- melser vara överflödiga.
Men det finnes andra faktorer att rakna med och särskilt då vä- gens beskaffenhet i fråga om håll- barhet.
E n stor del av våra lands.
vägar äro inte avsedda för sådan män - - förnuftiga motorörare.
K v i n n l i g bilist.
~
KONSTNÄRER - Av HARRY MARTINSON: STORMKLOCKOR Två dikter från en kust Konstnärer - stormklockor, stora tur och arkitektur) äro bäst re- FRANCISKUS.
presenterade.
och gälla » OST » är den givet intressanta- På fattiggården som ligger alldeles gören var vägg till en utställnings- nere vid havet s t ~ och konstnärligt bästa grup- sal, hängen upp tavlor, bländande pen.
Med undantag av grupple- lever en dåre som bollar den helige daren Sterenberg ha dessa konst- grälla, Franciskus.
spiken plakat upp.
bal efter bal!
närer utgått u r sovjetkonstskolan Siren fasaderna fritt genia- » Vhutein » Det karakteristiska för denna grupp är ämnesvalet, som liskt, tak och skyltar och plank karne- mer eller mindre innebar ett pro- pagandamoment: sport, livet i fa- valiskt!
Vasilij Kamenskij, Dekret.
briker, I kollektivföretag, agita- tion.
Formen iii växlande.
De (ur Sånger i rött och svart) bästa sakerna visa ett starkt be- Detta anger den utgångspunkt, tonande av rörelsen t. ex. nar- ur vilken man bör bedöma Ut- thos » Agitation (kampen mot slö- - Han vandrar omkring i d i flacka, låg- länta kustsocknarna och mumlar kärleksfullt tornens kajor.
Några unga pojkar badade p i det skär där den blivit uppkastad av vågorna Det var Anni Lerjes pojke som fing- rade på den.
upp till kyrk- Hans nakna kropp var spenslig som sälgen mellan strandbergen.
Hans nakna kropp slungades förintad ut i sunnanvinden Och de som möta honom på slätterna, och bons bröder sprunga skrikande under slätternas ödsligt sjungande därifrån.
pilar, kunna höra hur han ropar i stormen Vet ni att det finns annat än finkar och lärkfåglar.
erslet.
Anni Lerjes Vet ni att på Kantabriens berg lever den sjungande höken Men vinden rycker orden ur hans mun lyssnade till ödet -- (det blåser förfärligt p i slätterna) och orden fladdra bort över det öde Det slog $ ", &gt;I I. "
&lt; ?in våg " lo " mot stränderna.
haret.
- HÄNDELSE slut En kyrkklocka klämtade i flera dagar.
Det hördes som en hunds fåfänga skall mot havet.
Det låg en mina på ett sbirr.
E n mina som kommit drivande utifrån Ingen hämtar en söndersplittrad kropp ur sunnanvinden.
havet.
Anni Lerjes pojke var spenslig som E n mystisk grå marin.
sälgen mellan bergen.
En tysk eller fransk hornmina.
var överraskande god.
Tröttheten för- ' Deras verkan.
svann rätt snart och arbetsförmågan ställning av Sovjetkonst hos Gal- leri Modern.
Tekniskt och konst.
närligt har denna kollektion in.
genting för oss nytt att visa.
Däremot är hela den anda.
den inställning till livet, ur vilken den framgått, någonting nytt.
Konsten blir naturligtvis, lik- även litteraturen, i n expo- för det samhälle i vilken den har skapats.
Ett borgerligt samhälle.
en borgerlig konst.
Därför ar det av ett särskilt in- tresse att få se vad det revolu- tionära.
Ryssland skapat.
Den ryska staten ger konstnä- rerna möjlighet till utbildning och som nent ökades betydligt.
E n känsla av arbets- dir den kvinnliga mittfigu- glädje och välbefinnande inställde sig ”.
en Arielgestalt, genom en virvlande rörelsen framhäver ut- skriver bl.
a. en känd kontraktsprost och vecklingslinjen från den beslöjade hovpredikant om Sanokapslarne till den obeslöjade, fria kvinnan.
Intresserar Eder snabbaste a h tillför- dessa icke fullt utvecklade diamanter, DJUPT I N N E I DIMMORNA.
Detta rörelseintryck återkommer litligaste sättet att ernå fullkomlig m- som en havseldare samma målares » Apelsinplanta- Djupt inne i dimmorna talar en röst och muskelkraft, en= * och arbetsförmåg- smeker och vårdar som om de voro Batum » med dess svepan- ur mörka skansar!
ga, samt att undgå vårtrötthet, sömnlös- jan).
ren, linjer.
Ett sugges- ivt intryck av massor med cyk- andes sugande rörelse framåt mot ett eftersträvat mål ger Lut- schisc chkin i » Cyklistparaden ».
Den fria.
lätta rörelsen hos en lö- pare får man hos Pimenoffs » Kapplöpning », där en flygma- skin ytterligare ökar intrycket av Och tre dikter från havet brödfrukter ~- Djupt inne i dimmorna finner ni skan- sarnas gråa, döda, Given om d e n i dog när den djävulska kollektiva hem S Sjungande av sorglus- Algirstybben tiga banjomandoliner pyr i våra ugnar och vi få arbeta som och proletära vardagsskämt!
djur, medan ångan bara Ni hederliga landmänniskor Ömmande tynar i oändliga världsresor!
Kommen till passaderna f ö r sjöfart och nautiskt folk.
N i skulle komma Sägande ett till skandinaverna, negrerna och alla ord i havsdimmorna.
.Vi skulle komma som bröder och räddare -.
(det het och kraftnedsättning, begär prospekt och intyg ang Sanokapslarne.
Sändas gratis och franko folk, till intellekterna och de ludna aporna och frågen oss något om Durham- kolen!
DIMGARDINEN.
finns i n annan sjönöd än att sjunka död i kluckande havsvat- Dimman lättade över en det av havet drog undan draperiet ten.)
Ni skulle komma Son mästare på GO- lileiska hov ' Vandrande ut till de havsproletära skansarna!
och solen spelade upp i passaden klart hade det inte varit på tusen år.
Så Vid Guinea låg en pintsboj och tjöt till uppbrott - tjöt förfärligt över den lilla del av gen oss något om Durhamkolen!
havet d e n bevakade och som troddes vara hela havet.
Frågen oss något o m vad de äro värda när barometern faller Men havet var oändligt ett åskslag och der gäller att hin.
Långt bort i den dimmiga Valfiskbuk- na i " i Maggelan!
ten låg en kolångare Durhamkolen!
pinglade i sina ankarklockor och grät Durhamkolen!
som ett innestängt barn.
KOL.
Kommen ned till passaderna och fri- som Det som däremot kanske är det intressantaste på hela Ut- ställningen är en samling barn- böcker.
Har får man se cirka 100 små bilderböcker för barn utnyttjar sedan deras kunskaper.
De ' skickas till olika statliga fa- briker.
kollektivjordbruk o. dyl. för att utföra teckningar.
De få vara ledare för konstklubbar för arbetareungdom, utföra scendeko- rationer och affischer samt illu- strera böcker.
Revolutionen har velat » göra konsten till en nöd- vändig faktor i statens l i v, Konstnärerna äro smmanslut- na till olika grupper, av vilka här » OST » (Stankovisternas sällskap), » AHR » (Revolutionens konstnä- rers association) och » De fyra konsterna » (måleri, grafik, skulp- ' an.
Andra ge i stiliserad form intryck av förtätad kraft t. ex. Koslow med » Traktorförare », som också betonar människornas samhörighet med maskinerna, och Pachomow (tillhör ej någon grupp) med Revolutionens käm- par », som i sin gul-röd-bruna färg- skala suggererar fram en stäm- ning av eld, fara och djärvhet.
Optimism och arbetsglädje finns hos alla konstnärer i » OST » - gruppen.
I.
ex. Lutschischkins » Jag älskar livet », som är en strå- lande syntes av livet och arbetet ned traktorer, oljefält, fabriker, i olika åldrar, illustrerade av kända konstnärer t. e r.
Steren- berg, Kuprejanow, Lebedew.
För det mesta är det trefärgstryck.
Det är sagor och djurhistorier, för den stora massan a h häm- det är t. er.
» Vad skall jag bli » ta sina motiv från sammanträden (framställning av olika yrken), i kommittter.
verkstäder och fa- » Hur tryckes boken ».
» I går och briker.
i dag » (visar den tekniska utveck- Hos » De fyra konsternas » re- linsen).
Alltid åskådliga och ro- presentanter finner man en strä- l iga bilder.
Detta a r något som van efter dekorativ ytverkan och v i fullkomligt sakna: När kommer starka orientaliskt-byzantiniseran- t. ex. Grünewald a t t illustrera nå- de drag.
gonting liknande hos oss?
E n avdelning konsthantverk är I sin helhet intresserar denna traditionsbundet rysk och visar utställning inte så mycket ur inte någon utveckling efter revo- konstnärlig synpunkt.
som därför att den visar an de sovjetryska konstnärerna ha en allvarlig käns- la för uppgiften, en sprudlande livsglädje och förtröstan och tro på framtiden.
Lilly A r r h e n i u s.
» In tör tidens a nsi k te » BREV FRÅN S Y D F R A N K - Tidevarvet framhöll för några Sjätte föredraget i Lindomeserien med nummer sedan vilken betydelse en ovannämnda rubrik hölls den 20 mars RIKE internationell hjälpaktion skulle ha av redaktör S v e n B a c k l u n d, Gö- Översvämningarna i Frankrike ha bru- för det av skräckpsykos lidande teborg, om E t t n y t t försvar.
sat fram genom våra tidningar.
Var stats- Frankrike.
En handling av samför- Talaren berörde i inledningen den chef hu skickat ett beklagande telegram stånd och solidaritet såsom ett franske konseljpresidenten Tardieus tvek- till den franska republikens statschef.
- komplement till den avrustning v i lösa miljardoffer på sitt lands krigsrust- Men med detta a h andra beklaganden önska.
ningar och den miljard, som de av över- ha vi låtit olyckan gå över och förbi.
I Rädda Barnens initiativ skön.
svämningarna i Sydfrankrike vållade ska- Hur när kommer dock icke en al- jes en sådan vilja till mellanfolk- dorna kostat.
Sedan långa tider ha drig i avlägsen vattuflod, om den kan lig samhörighet och vi återge med d i föreliggande saneringsplanerna för det- tänkas hota en enda känd och avhållen glädje uppropet: ta område alltid strandat på, att pen- människas liv.
I Montauban, en av Genom pressen ha vi de sena.
garna behövdes för försvaret - mot de förstörda städerna, finns en Fogelstad- ste veckorna erfarit den lands.
vem?
förbundare, en ung professour sid stadens olycka som drabbat Frankrike ge- Vilka äro numera ett lands fiender?
flickgymnasium.
Den som skriver d- nom översvämningarna i landets Är det naturkatastrofer, nöd, sjukdomar rader vet att hon u varmt avhållen ill sydvästra delar.
Städer och by.
eller är det människor?
Förra vintern många kamrater från sommaren 1928 ar ha ödelagts.
Många människor blockerades vi här i norden av is och och vill därför förmedla en hälsning ha omkommit.
De överlevande ha snö Vi hade F- och U-båtar, men ing- från henne, både därför att hennes brev hals över huvud måst lämna si- en.
ordentlig isbrytare.
Verklig känsla ger en så levande bild av v i d som hände na hem, sin boskap, ja.
alla sina för försvaret ha ej de s. k. försvarsvän- i den avlägsna franska staden men kan ägodelar.
Den förödelse som nerna, men väl känsla för de militära ske mest därför att skildringen är så åstadkommits i d e översvämma- institutionerna.
Den ir försvarsnihilist, karaktäristisk for den vakna och levan- de delarna är på sina ställen fullt som ej tror på försvar eller vill för- de själ och de klara ögon, som vi lärt jämförlig med den som världs- försvar känna Som måste fråga sig: för r a d kriget åstadkom i norra delen av Men man måste omvärdera värdena spara de flitig.
fransmännen?
- r i d landet.
Bolsjevism och fascism äro dödsfientliga älska si mest och ge vårt liv för?
I Frankrike göres för närvaran- motsättningar.
Men fascisten Nobile sö- - för v a d lever man?
de de största ansträngningar för kes och räddas ur polarisarna av Sov- Så här berättar hon - pi god svenska: att genom insamlingar bringa jets utsände.
D ä r var ej fråga om fi- Ja, d u ser att jag är vid tir.
Min hjälp åt de nödlidande.
Även för.
ende eller vän, nation eller åsikter, män- hus ligger i den övre delen av staden, eningen Rädda Barnen deltager niska sökte efter människa.
Äntligen har dit vattnet inte kom.
- I Mon aubon i arbetet.
BI.
a. har denna för- det brutit igenom; vilken motsättning t i l l ha 25 människor drunknat, i Moissac, enings franska avdelning på fle- kriget!
Skall vi börja förstå oss själ- som fick det värsta, 180 ungefär ... a h ra platser i de ödelagda provin- va och vart vi hör, utan någon ny kata- det var j u deras fel.
I det fallet kunde serna upprättat byråer, varifrån strof?
Rastlös arbetar teknisk skicklig- man Y traditionens kraft » Våra hus kläder och livsmedel komma att ha aldrig störtat; alltså ska de aldrig utdelar, i första hand till barn.
göra det.
Floden har aldrig kommit Både från Frankrike och från så högt, alltså skall den inte göra det Rädda Barnens internationella nu » d talade folket, mest de gamla sekretariat i Geneve har riktats förstås, en vädjan till svenska R i d d a Bar.
En stadsdel korn under vatten kI.
2 nen om hjälp i detta arbete.
Och natten.
Polisen pick fria hus till det är endast en naturlig och kär för att varna folk.
De öppnade plikt att vi, i den mån det är fönstret, tittade ut, såg vattnet och oss möjligt.
också vilja vara med pick tillbaka och lade sig.
Först när och lindra nöden.
de hörde hur husen började störta far.
V i rikta därför en varm bön stod d e att det var fara; man fick till var och en som känner sam- hämta dem med båtar, eller från tak hörighet med lidande medmänni- till tak, när det var möjligt.
skor att skänka pengar till den het att minska avståndet mellan Berlin Över vänstra stranden steg floden inte insamling- som Rädda Barnen öpp- a h Tokio med en kvart - men sid alla pass, hinder förrän klockan 12 följande dag.
Folket nat till hjälp åt de franska barn gränser är det stopp, d i r hade sett hur illa det gick för hö- vilka genom översvämningarna Ii- 1927 rekommenderade ekonomer från gra stranden.
Ändå ville de inte lämna da svår nod.
Penninggåvor kunna hela världen att ta bort tullarna.
Fol- bin.
hus, och när vattenmassorna bor- före den 15 april lämnas på Radda kens välstånd krävde rationalisering, stor stor konsumtion.
Tvärt- jade att fylla gatorna fick de springa d Barnens byrå.
Munkbrogatan 2, produktion fort som de kunde for att rädda sitt 3 tr .. tel. 112 13, eller insändas un- am har man sedan gått fram.
Bohus- liv, utan att hinna ta något med sig der adress: Rädda Barnen.
Stock- läns sten har världens bästa läge för Några envisades att stanna även när holm, varefter de omedelban kom- direkt utskeppning - men väldiga tull.
vattnet nådde så högt som andra vå- ma an vidarebefordras till Rädda murar stänga den ute från världsmark- ningen.
De älskade sina möbler mer Barnens hjälpbyråer i Frankrike.
naden och tvinga folk att använda fransk och belgisk sten, som kostar d mycket LE^ sitt eget liv.
D I var en gumma Snar hjälp är dubbel hjälp.
Kyrkorna i Sovjet Ur Kristet - nr.
1-2 land, - - Ett synnerligen angenämt och pi- &amp; årsmöte hölls i Eksjö den 24 mars av S m å l a n d s f ö r b u n d e t i n o m F K.
R.
Deltagarna, en 30-tal ombud från skilda trakter av Småland, samlades först till gemensam lunch.
Därefter vidtog mö- tesförandlingarna.
Till.
ordf. omvaldes fru Ingeborg Rosén, Nässjö.
Övriga sty relsemedlemmar blevo: Majorskan Anna de Maré Svensson, Eksjö, hedersleda- mot, f r u Helga Sjöstrand, Eksjö, v. ordf., fröken Maja Johansson, Eksjö, sekr. frö- ken Judith Gustafsson, Nässjö, v. sekr., fröken Lydia Åkesson Hultsfred, kassör, fru Sigrid Lundgren, Västervik, fröken Thea Larsson, Österkorsberga, fröken Maja Bååth, Kalmar, fröken Lilly Lund- qvist, Säbydal, fru Helga Samuelsson, Ljungby.
Suppleanter blevo: Fröken Ella S y l v e t t e M. Andersson, Huskvarna, fru Anna Kron- bäck, Västervik fru Jenny Thunberg, SOLIDARITETSFORSVAR Västervik, fröken Sofia Jonsson Nässjö, Ett glädjande upprop har de fröken Margit Östberg, Nässjö, fröken sista dagarna varit synligt i pres- Ingrid Elwing, Sävsjö, fröken Elisabeth sen.
Svenska Rädda Barnen har Westling, Flisby.
Till ledamöter i cen- tagit initiativ till en hjälpaktion tralstyrelsen omvaldes: Fru Ingeborg R o för de nödställda innevånarna i sén Nässjö, fru Sigrid Lundgren, Väs- de översvämmade områdena i tervik, fru Lydia Stille, Tranås med Sydfrankrike.
fru Helga Sjöstrand, Eksjö, fröken Judith Gustafsson, Nässjö, fröken Margit Öst- berg, Nässjö, fru Anna Kronbäck, Väs- tervik, fröken Thea Larsson, Österkors- berga- a h fru Helga Samuelsson, Ljung- by, (nyvald) som suppleanter Revisorer blevo: fröken Sigrid Eriksson, Hultsfred, och fröken Edit Gustafsson, Nässjö, med fröken Helena Lövstedt, Nässjö, och fru Elsa Samuelsson, Nässjö, som supp- leanter.
Efter förhandlingarnas slut hade fru Sjöstrand inbjudit deltagarna till ram- kväm i sitt trevliga och gästfria hem.
Särskilt givande och intressant blev detta forsla fram till användnings- orten.
Man kan sätta likhetstecken mellan tullar och rustningar.
Likaså mellan in.
.
; samkväm därigenom, att riksförbundets ordf .. fröken Kerstin Hesselgren var när- varande och föredrog del rörande föreningens ställning just nu.
KI.
halv 8 på kvällen hölls offentligt föredrag av fröken Kerstin Hesselgren över ämnet Moderskapsskydd Det synnerligen in- tressanta och klarläggande föredraget, som samlat en talrik publik, åhördes med spänt intresse och avtackades med livliga applåder.
Den i Tidevarvet ti- digare införda resolutionen antogs.
SOVJETREGERINGENS BRYTNING MED SEKTERNA.
, D e n nya lagen är h u v u d s a k - I i g e n r i k t a d m o t sekterna och e g e n d o m varvid likväl kyrkorna och deras hela utrustning med kyrklig.
kult- häri ligger a väsentlig förändring i jäm- föremål samt bönhusen på grund av förelse med hittills rådande regerings- fördrag mellan staten och de religiösa praxis.
Före revolutionen förföljdes så sammanslutningarna, överlämnas ar tros- gott som dia sekter i Ryssland av bekännarna att begagnas och förvaltas tsarismen.
De hade därför en mer eller utan avgift.
Jämväl alla föremål, som mindre revolutionär prägel, stodo mer skänkas till kyrkorna, införas i inventa- eller mindre i kamp mot regeringen rieförteckningen och bli statsegendom.
och den ortodoxa kyrkan.
Detta for- Lenin till talrika vänliga ytt- Om kyrkoförsamlingarna skulle upplösas anledde överlämnas dock endast föremål av pla- randen om sekterna.
Bolsjevistiska for- tina, guld och ädelstenar till statskassan.
fattare yttrade sig också upprepade Allt annat kan grannförsamlingen erhålla, e r till sekteristernas förmån.
DU ryska kommunistiska partiets 13:de kongress om den så önskar.
underströk sekternas revolutionära och D e r e l i g i ö s a sammanslut- framstegsvänliga insats framhöll att ningarna h i v a i c k e r ä i t i g h e - säga förbundskamratskapet mellan bal.
ter såsom j u r i d i s k a p e r s o n e r; och sovjetre- de få visserligen samla frivilliga offer sjevism och sekterism för att täcka sina omkostnader men icke geringen utfärdade i detta syfte ett besitta kapital.
Fördragen med staten upprop, som avsåg att i första hand vinna sekteristernas medverkan vid upp- slutas därför så den religiösa sammanslut- ningens vägnar av w personer med per- byggande av jordbrukskommunerna Tal.
sonligt ekonomiskt ansvar Församling- rika sekter bekände sig nämligen till ett slags ekonomisk kommunism, till vitt- ar, som icke ha 20 medlemmar, bilda religionsgrupper.
Församlingarna få icke gående kooperation ifråga om jordbruk.
Det bildades till och med en speciell anordna några slags undervisningskurser regeringskommision, som skulle anvisa eller bibeltimmar, med undantag för teo- jord, framförallt pi konfiskerade stats- logiska kurser och skolor för utbildning av präster De få Icke utöva någon egendomar och storgods, åt sekterister och vara dem behjälpliga vid uppbyg- karitativ eller ekonomisk verksamhet.
gandet av kollektiva jordbruk.
Däremot II enskilda personer pi eget Den snabba utbredning, som många ansvar underhålla tryckerier och utgiva religiösa skrifter till tjänst för försam- sekter fått, har dock föranlett sovjet- lingarna.
De religiösa församlingarna få regeringen att i samband med radikali- hålla kongresser av lokal eller allmän ka- seringen av sin politik även ställa sig raktär a h dessa kongresser få välja emot sekterna.
Och den nya lagen vän- permanenta arbetsutskott, men dessa få der sig framförallt mot dessa.
Till det icke utgöra juridiska personer med dir. yttre märker man icke detta.
Dock var av följande rättigheter.
Församlingarna registrering av de religiösa församling- och deras överordnade organisationer få arna hittills blott då obligatorisk, när icke fordra några tvångsbidrag S Y sina de ville disponera över gudstjänsthus medlemmar, utan de enskilda försam- De flesta sekterister ha inga bönehus lingsmedlemmarnas bidrag t i l l sin for.
och kyrkor; de samlas i privata bostä- samling a h församlingarnas bidrag till der.
D a nya lagen utgår ifrån obli- kyrkoorganisationen måste vara frivilli- gatorisk regestrering av alla religiösa ga.
Prästerna äro såsom hittills uteslutna sammanslutningar, jämväl sådana, som icke ställa anspråk på staten att få dis- från valrätt.
Därigenom att de enskilda kyrkoför- ponera en gudstjänstlokal Även förbu- samlingarna gjorts självständiga, har den det mot de religiösa församlingarnas eko- kyrkliga hierakien brutits och underkas- nomiska verksamhet är framförallt rik- telsen under densamma blivit frivillig.
tat mot, sekterna.
TY just dessa ha Y betat för att sammansluta sina medlem- mar till kooperativt arbete, karitativa för- eningar och främst av allt gemensam jordbruksdrift.
Nu sätter lagen stopp h u - för far att förhindra sektväsendets vi- dare tillväxt i moralisk och ekonomisk makt.
såsom stats- - - - vandringsförbud, som är otänkbart utan rustningar.
V I " försvar får nöja sig med att bekämpa fattigdom, låga löner o. I. v. En positiv inställning är nödvändig.
Ett exempel på världsorganisation hi vi I. postväsendet.
Sabotering av ned- rustningen är landförräderi.
Gå vi nu mot ökade tullar, ökade rustningar be.
tyder det undergång i längden för en liten st^ En stor s t a t kan möjligen re- da sig med sin egen hemmamarknad, vi kunna ej.
E n l i t e n n a t i o n k a n i läng- d e n e j l e v a u t an avrus t n i n g o c h frihhandel Även om en liten nation har sina förpliktelser.
Vid den lilla staten hu plikt och rätt att hävda gentemot de storas ofta hänsynslösa maktspråk, kan sammanfattas i e t t enda ord: mänsk lighhet.
Talaren framhöll betydelsen av ett in- ternationellt hjälpspråk, som i förening med den nyaste tolkningstekniken och radions förmedling, praktiskt skulle gö- ra det möjligt för envar att deltaga i internationella överläggningar.
Som der nu är, måste språkkunnigheten oftast gå före dugligheten när d i t gäller a t t utse ombud for internationella uppdrag.
Slutligen berörde talaren Kelloggpak- tens innebörd a h framhöll som vårt lands Den nya av rådsrepubliken utfärdade religionslagen avviker föga från de hit- * - - M ö t e s pla tsen också ger full frihet i religionsutövning, om den ock ger religionens och kyrkor.
nas anhängare möjlighet i n driva pro- paganda, så sönderbryter den dock kyr- koorganisationen såsom sådan, berövar den varje materiell egendom, inskrän- ker alltså dess politiska kraft och dess verkan.
la k y r k o e g e n d o m - att kyrkliga ämbetsbä- Med denna översikt som kom- plettering till A n g e l i c a B a I a- b a n o v a s artikel E n r y s k r ö s t o m reli g i o n s k r i g e t anse n oss på närvarande stadium ha slutbehandlat frågan om den ryska kyrkokampen.
tills gällande lagbestämmelserna.
Liksom hittills betraktas a l I a sam f Y n d h e - mer honom, så ha de gionslagstiftningen, som tyckes rarna ingen möjlighet att tvinga prästen oss ha stort intresse såsom under- att lämna sin plats.
lag for den pågående diskussio- Som man ser, syftar lagstiftningen till nen om förekomsten eller ej av re- att inskränka kyrkans och religionens ligionsförföljelser i Sovjet-Ryss- makt så mycket som möjligt.
om lagen - som stod i fönstret och piskade mattor medan a hus omkring henne störtade in.
NU är d a inte vidare roligt att leva här, må du tro.
En tredjedel av staden och landsbygden omkring är han ruin högar.
Det P i hemskt.
Man kan inte låta bli att tänka pi kriget.
Det var alldeles lika.
Och folket b lika ner- vöst, springer hit och dit, skrattar och gråter utan att veta varför.
Rätt många blir sinnessjuka.
7,000 människor utan hem, utan kläder ...
Man hjälper dem naturligtvis med bostad och mat och allt, och pengar kommer fria hela Frank- rike, men det är a liten tröst.
De voro i konservativa i den staden, de älskade sina gamla hus, gamla möb- ler, gamla tyger, mer in de skulle ha älskat en människa D I är synd om dem, Förlusten är mycket större för en frans man än det skulle bli för svensk, ty många av dessa människor hade ar.
betat och spara hela sitt liv for att skaffa sig ett hus med trädgård; det hu varit deras enda mål!
s a m h ä l l s l i v skopen eller ärkebiskopen avsätter en hämta vi följande redo- präst men församlingen önskar behålla görelse för den nya ryska reli-, » DE GUDLÖSAS FÖRBUND » OCH D E N N Y A RELIGIÖSA RÖRELSEN.
Sovjetregeringen kämpar officiellt ic- ke med administration eller rättsliga me- Det kommunisti- ska partiet använder emellertid i allt starkare grad propagandan såsom medel för att i sin kamp mot religionen vinna på sin sida de skikt av arbetare a h bönder, som stå utanför partiet.
Redan toder mot religionen.
för några år sedan grundades » de gud-
Hemmet (Forts. fr. sid.
1.)
ger och glädja dess öga.
Göra allting lätt tillgängligt, öppet, in- bjudande, välkomnande.
Kunna vi det?
Ja.
t y vi ha möjligheter att använda oss av järnkonstruktio- nen, glaset, ljuset, energien, så som aldrig förr Blir våren kall?
Ja.
så släpper man på värme i vår trädgårdsjord.
Blir kvällen mulen?
Då släpper man ljuset löst, ljuset rom är inmonterat i själ- va byggnadens skelett som skim- rar genom trädkronorna, i fon- tänen ute på viken, över allt.
Entrén ar inget hus, det är en affisch.
sade arkitekt Asp ' lund.
när vi stodo utanför in.
- i den n y a världen i en ny tid.
A r inte egentligen det kolossalt rörande?
30, ty om man inte trodde på hemmet.
vil- IF hemmet.
absolut, tveklöst, ha.
de en sådan inspiration och ett sådant verk varit omöjligt.
At hemmet i ny gestaltning ära kollektivutställningarna i hal- larna vigda.
Där får besökaren se alla de föremål med vilka man handskas i hemmet.
möbler, g l a s armatur, keramik, stoffer, metaller.
Utställningarna ordnas kollektivt.
D e enskilda finnarnas naturliga önskan att visa vad d e kunna åstadkomma, får vika för publi- gången.
Det ligger något i dens ut- tryck.
Denna byggnad med den nya förargelseväckande taklinjen: obruten och svagt sluttande, som skjuter ut som ett skylight över ingången, liknar något en ånga- re med olika däck och en kom- mandobrygga för generalkommis- sarien.
Den är i så måtto en affisch.
att den genast säger ifrån åt dem som inträda: här äro alla gamla former sönderbrutna.
I mån se eder om.
Det man sedan får se är stramt, energiskt, hårt och genomskin- Iigt, men mycket vackert.
Ja.
det är den stora överraskningen.
Det blev vackert, just då man under- ordnade de estetiska synpunkter- na under de sakliga.
Det torde v a n klokast att icke gå i borgen för att det bara med den formeln skulle bliva vackert ur vilken som helst hand.
men ur Asplunds i alla fall.
Hallarna äro inte många och inte heller stora med undantag helt naturlig för den som är äg- nad samfärdsmedlen: bilar, tåg, båtar och flygmaskiner.
Kanske läsarna av denna inled.
ning liksom längre fram besökar- na bli oroade av det första in- trycket: en byggnad som en affisch.
spända linjer, klara fär- ger i rena hela plan.
utan bård och broderi, snabba fortskaff- ningsmedel till lands, sjöss och till lufts.
Men de kunna vara lugna.
Flygmaskinens vingar, tå- gets hjul.
bilens moror, racerns propeller - allt detta leder ej bort men hem.
Hela utställningen är j u en jät- tehyllning åt hemmet.
Det är hemmet som med en glad och segerviss ansträngning lyftes in kens behov av åskådlighet, ur- val och översikt.
Detta underord- nande av de individuella utstäl- lama i e n syften tjänst blir än mera påtagligt på det område dar färdiga bostäder visas fullt for.
sedda: hyresgästhus med våning- ar, radhus och fristående villor, lanthandelsaffär, skolhus.
sjukhus, badhus.
Genom att ingå i en helhet och göra Sitt bästa för att den skall bli så fullkomlig som möj- ligt, ha utställarna måhända ock- så visat hemmet dess väg att räd- da, sig in i en ny tid.
Den vä- gen att i oväsentligheter offra der individuella.
det avstängda, det in- vanda.
för att få behålla hemmet såsom hem.
Därtill fordras något mera öd- mjukhet, underordnande, samar- bete och sämja med andra hem.
Om det finns en tidsriktning som gör en offensiv mot hemmet, se här alltså motangreppet.
Om hemmet kan göras praktiskt, lätt- skett, hygieniskt, ekonomiskt moj.
ligt, om kvadratmetrarna kunna man huvudsakligen tänkt på stads.
och förortsbefolkningen.
Den stora lantgården med fullt genomförd elektrisk drift den ligger inom ett annat område på - lantbruksutställningen.
Hur demokratisk och saklig ut- ställningen alltså blir eller är att bli, den rymmer dock tänkt sina irrationella moment, och bra der.
J a g tänker nu inte på nöjesavdelningen danshallen eller restaurangerna, ty allt detta in- går en rationell plan och om någon tror att hemslöjd icke kan vara funktionalistisk i detta ords egentliga mening, så är det ock- så fel.
Men utställningen får sin lyxavdelning, sin jättesilverkaffe- kanna, sina Orreforsglas, som alls icke äro strängt nyttobetonade utan med sin världsberömda nar.
varo utgöra ett litet uppror innan.
för murarna.
De som I tidningarna dag för dag följa utställningens utform- ning, ha säkert hört talas om planetariet och Svea Rike.
Där ha vi två tidstypiska företeelser på utställningen.
Inom planeta- riets väldiga rund skall besökaren se världsrymdens världar i mi- niatyr röra sig på människans bud.
överskådligt, lydigt och fatt- bart.
På en modern utställning bör människan kunna ge fixstjär- norna deras ljus genom att vri- da på en strömbrytare och ge vandringsstjärnorna en stöt ti II vandring.
Men inger detta högfärd och yrsel så är Svea rike air för att erinra om hur mödosam och slingrande människans väg är mol fullkomningen.
Inne i Svea Ri- kes slutna runda torn löper längs väggarna en spiraltrappa likt en lång, lång landsväg.
Där får man gå uppåtstigandets korkskruvs- vag.
här får man repetera lång- samma framsteg genom historien från urminnes tid och intill nu.
Då m i n står högst uppe vid det stora fönstret med utställningen förbilligas och bättre utnyttjas, och Stockholm framför sig då är då kan hemmet också bli konkur- man framme vid nuet, varifrån renskraftigt även i en t i d som man kan ana framtiden.
upplöser de mindre enheterna till Och runt omkring höja ekarna förmån för de större.
mot himlen sina runda väldiga Om det rika hemmet är idea- kronor.
representerande det tid- let, då visar icke utställningen löst givna.
det fullkomligt skö- idealhemmet.
Den vill visa hem.
na.
det ouppnåeliga met sådant det kan tänkas vara uppnåeligt för de stora grupper- E l i n Wägner.
na med inkomster från omkring 3.000 till 15.000 kronor.
Den in- skränkningen air dock gjord, att lösas förbund », som sträcker sig över angrepp.
Detta mobiliserade även » de a h de flesta sekterna anbefalla nu sina hela Sovjetunionen, över allt h u sina gudlösas » leder anhängare att göra militärtjänst celler och gemensamt med d e kommu- Vid val av sina styresorgan i m sek- Propagandan ifråga om militärtjänsten nistiska ungdomsförbundet genomfört an- gav anledning till en särskild diskussion.
terna mycket försiktiga a h undvika att tireligiösa aktioner.
Förbundet utger tal- De flesta sekterna avböjde militärtjänst ge några funktioner åt dem rom fö- rika periodiska tidskrifter a h har ett med vapen.
Sovjetlagen tillät också att reträda den borgerliga världen De åbe- stort förlag som söker bekämpa kyr- sådana personer kunde befrias från va- ropa sig på sitt revolutionära förflutna, kan med vetenskapliga metoder Nu har pentjänst efter domstols prövning, som p i förföljelserna, för vilka de tidigare sista tiden just den religiösa rö- hade att fastställa med hänsyn till den varit utsatta från tsarismens sida o c h befunnit sig i stark tillväxt.
Det värnpliktiges hela levnadssätt huruvida på sina ekonomiska organisationsformer, ledde till byggandet av nya kyrkor och hans vägran att bära vapen härrörde gudlösas förbund försöka vederlägga allt framförallt till en allt mera omfattande ur inre övertygelse Men redan ha sek- som ofta närma sig kommunismen.
De organisation av sekterna, ja, det lyckades ternas senare konferenser kommit sov- detta i sin propaganda.
kyrkorna att övergå från försvar till jetregeringen till mötes i denna fråga, En av de starkaste angreppspunkterna i propagandan mot de moderna sek- terna är deras starka utbredning i Ame- rika » De gudlösa » påstå till a h med i sina propagandaskrifter, att England och Amerika, ledda av sekterister, vilja förvandla Sovjetunionen till ett sekte- siskt land lär att desto lättare kunna behärska det.
Sekteristerna utmålas så- tam den kapitalistiska världens pionärer, som skola ge den utländska kapitalis- men möjlighet att erövra och under- kuva Sovjetunionen moraliskt och &amp; * nomiskt.
DEN SKÄRPTA ANTIRELIGIÖSA PROPAGANDAN.
Så skarp som vid revolutionens bör- längre jan är kampen naturligtvis icke D e n b l o d i g a kampens tider äro över; tiderna då talrika präster av revolutionstribunalet dömdes till dö- den höra till historien Bolsjevismen är hyste ju den förhoppningen att genom den vittgående skilsmässan mellan kyrka och stat och mellan kyrkan och skolan och isynnerhet genom de lagar, som förbjuda varje slags religionsundervisning för barn, religionen inom loppet av en generation skulle dö av tig själv Ork.
så de karnevalsaktiga propagandaupptå- gen och demonstrationerna på de stora kyrkliga helgdagarna de direkta tra- kasserierna mot kyrkobesökarna - allt sådant har avtagit.
Ävenså står staten fortfarande pi den ståndpunkten, att re- legionen icke skall bekämpas genom regeringsåtgärder utan på övertygelsens v i g genom propaganda.
Men i sam- manhang med dan skärpta, artificiellt framkkallade klasskampen, i sammanhang med radikaliseringen av den inre po- litiken antager denna propaganda lika.
ledes skarpare och agressivare former.
Ett yttre tecken därpå är, att d e gud- löses förbund, ett barn av det kommu- nistiska partiet, tillägger tig bimnamnet » den stridande gudlöse ».
Hela pressen står i den intireligiösa propagandans tjänst.
Och dock tillåter sovjetpolisen på grund av den bestå- ende lagstiftningen I. u. baptisterna att anordna högtidlig dopförrättning under b u himmel i Moskvafloden Tidningar na begynte med anledning härav slå alarm.
De ha erhållit till uppgift at!
upparbeta en sådan stämning inom Y. betarklassen, att det kan bli politiskt möjligt att såsom nästa åtgärd förbjuda kyrkklockor, nya kyrkobyggnader och offentliga kyrkoprocessionerna.
Man får emellertid det intrycket, att den skar- pa antireligiösa propagandan moraliskt rentav mera gagnar än skadar religionen Moskva i september 1929.
- Ingenjör Nikolaus -.
