# ID: svediakorp-per3470
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1929
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,650
# sentences: 628
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDEVARVET N:r 9: 1929 Varför folket betalar svenska s k a t t?
är veckans le- dande artikel.
Längs Horisonten INTERNATIONALENS AVRUST- tan efter fred måste finna sitt uttryck Därmed avslutades den snart sex- hos regeringsrepresentaiiterna i Ge- tioåriga period, varunder fem påvar NINGSPROPAGANDA Ledarna inom Socialistiska arbeta- nève, så att en organisation av fre- upprätthållit den frivilliga demonstra- Bland tänkvärdlieter Längs reinternationalen ha varit samlade i den verkligen kan komma till stånd.
tionen att vara ” fånge i Vatikanen ”, h o r i s o n t e n är D e i n d i s k a London till en viktig konferens.
En Av intresse äro också de antagna enär de e j kunde beträda mark, som kvinnornas frihetsmani- av de mest kända ledamöterna av Iii- planerna för fredsarbetet bland de låg under den världsliga statens su- f e s t.
Därom skriver lektor J e n- ternationalens speciella avrustnings- stora massorna.
Internationalen skall veränitet.
Den första artikeln i det kommission, J. W. Albarda framlade i samråd med Fackföreningsinterna- n u initlertecknade fördraget upphäver ny Velander.
vid detta tillfälle i e n diskussionsin- tioiialeii uppgöra en gemensam plan den gamla garantilageii av 1 maj ledning ett praktiskt arbetsprogram för avväpningspropagandan.
Första- 1871, som tillförsäkrade påven vis- Den första bankpolitiska doktors- för avrustningstankens befrimjande.
niajdenionstrationerna skola i år i sa rättigheter inom den suveräna På grund av denna, som det anses, ännu högre grad än vanligt få karak- italienska staten.
Istället blir Vatika- avhandlingen i Sverige försvarades mycket användbara plan fattade kon- tären av fredsdemonstrationer.
15- nen (de vatikanska och lateranska i lördags på Stockholms Högskola ferenseii sitt beslut om Internationa- årsdagen av krigets utbrott skall be- m. fl.
områden, se artikeln Påvens av fil.
lic. Karin Kock.
Förste oppo- lens närmaste uppgifter på detta om- gås med demonstrationer över hela frihet i Tidevarvet nr.
6) en fullt nent var professor Brisman.
råde.
världen, med snabb avrustning som suverän stat, vilket även innebar egen järnvägsstation, telegraf-, telefon- I arbetet framträda särskilt två första krav.
D e n k v i n n l i g a t r e d j e op-: Den allmänna opinionens punkter ponenten, doktor Andreen-Sved- Om den stora värld som utgöres av och trådlös station, rätt till eget mynt, väckande genom energisk påverkan fackföreningsfolket och de till Inter- egen sedelemission och egna post- berg, har en del a t t tillägga med an- och ett uppfriskande av Nationernas nationalen anslutna verkligen vilja märken.
ledning av pressens hållning förbund genom påminnelser.
För att visa en åsikt, ha de genom antagan- Isynnerhet den franska pressen av K r i n g en disputation.
uppnå detta skola Internationalens det av denna plan ett stort tillfälle olika färger tycks ha gripits av en exekutiv, de socialistiska partierna att ådagalägga sin makt.
stark oro inför denna försoning mel- och deras organisationer samt even- lan Italiens två mäktige.
Den vill gö- P Å V E N S GULDPENNA.
tuella folkmöten till den förberedan- ra gällande, att fördraget ingalunda de avrustningskommissionen insända ” Påven erkänner Konungariket innebär en påvemaktens frigörelse en adress av följande lydelse: Italien med staden Rom som huvud- från den italienska statens tryck och Detta möte, etc., väntar att Natio- stad och huset Savoyen som rege- dess höjande till större och friare nernas förbunds förberedande av- rande dynasti. ” Så lyder den sista universalitet, utan är i stället ännu rastningskommission snarast möjligt artikeln i det fördrag, som nyligen en intäkt för Mussolinis romerska skall bringa sitt arbete till ett fram- undertecknades i Lateranpalatset av imperialism.
Man antyder och för- gångsrikt resultat, så att alla jordens påvens statssekreterare Kardinal Gas- argar sig över, att det varit Pius folk slutligen få se de högtidliga ut- parri och Mussolini med en från Va- XI:s obotliga alpinism han är den fästelserna om en avväpning uppfyll- tikanen ditsänd guldpenna, som sedan förste som bestigit Monte Rosa!
- da genom en allmän överenskommel- överräcktes som påvens gåva till och överhuvud hans längtan ut i värl- se.
Mötet förklarar att folkens läng- Mussolini.
Forts. å sid. 2 - En ny kontinent.
1.
Av Elin Wägner Var mänsklighetens oro någonsin genieiisamhetsverk med titeln Våld och i c k e - v å l d, Gewalt u n d Man kan icke mäta ett århundra- G e w a 1 t-I o s i g k e i t, utgivet på des oro med ett annat århundrades.
Rotapfelverlag, Leipzig, av wienaren, Men man kan säga att vårt århund- d r Franz Kobler.
rade täres av en djup oro.
Kanske Det vill vara den aktiva pacifis- inte djup nog i betraktande av det mens bekännelseskrift, ge läge vi genom upprepad kränkning lodning av problemet våld av livets lag skapat åt oss, men lik- våld.
väl tärande nog.
Romain Rolland, Leonard Ragaz, Mängden av människor veta icke A l f r e d Adler, Hendrik de Man, Ste- orsaken till sin oro, men de känna fan Zweig, V. Bulgakoff, John Gra- den.
De gripa i blindo efter boteme- ham, Mahatma Gandhi äro bland del: bättre giftgasutrustning, mon- bidragsgivarna.
I sitt förord konstaterar utgivaren dism, antimondisni, proletariatets att massorna avfallit från lösenordet diktatur.
Men bland mängden finnas också Aldrig mera krig och uppdelat sig människor som söka sig fram mot pi våldsbekännarnas olika läger.
Men klarhet och överblick, borra sig ner han konstaterar också och vill med till orons orsaker och söka dess bote- denna bok visa på att det finnes en medel och som därvid göra sig ett rörelse som förbinder människor nytt betraktelsesätt och välja sig en över hela jorden i en gemensam el- ler åtminstone likartad strävan för ny livsform.
Med sin nya visshet vända de sig våldets övervinnande.
Den rörelsen till människorna, söka nå deras oro bäres av sådana människor som gri- och förklara den för dem, upplysa pits av tron på att det finns en fram- dem, uppvigla dem, vinna dem.
Ett tid på andra sidan våldet, en tid av ganska övermäktigt företag, men de människornas frivilliga samordnande, då den mänskliga ordningsviljan icke leva under tvånget att försöka.
Ett vittnesbörd om denna strävan skall behöva bruka tvång.
Denna tro är, säger han, icke flykt ha vi åter framför oss i dag, ett nytt till alla dem vi tidigare sökt förmed- in i en vila, icke uttryck för person- la åt Tidevarvets läsare.
Det är ett lig kraftlöshet.
Och när man läst bo- så stor som nu?
eller icke- Kring en disputation Det finns ett litet fåtal kvinnliga män- niskor.
Det finns några få, som är s i ofrånkomligt duktiga på sitt specialområ- de, att de ha sin egen individuella beröm- melse trots sitt kön.
Sonja Henie t. ex. och Vagabondc och docenten Nanna Svartz.
M e n i stort sett är det en hird tid för oss kvinnor just nu.
H a vi någonsin va- rit så infamt påpassade?
Man jagar oss spalt upp och spalt ned i tidningarna i vår egenskap av kvinnor.
Man säger att vi till varje pris vill vara lika männen och att vi förnekar all skillnad så gott det vill gå.
Medan sanningen är, att det bryr oss föga om likheten eller skillnaden blir stor.
Om vi bara i all rimlighets namn finge vara individer och stå eller falla med vår egen personliga prestation.
Tag som exempel Dagens Nyheters re- ferat av Fil.
lic. Karin Kocks disputation i lördags på en avhandling om räntesat- ser.
Tror någon att referenten gitter näm- na ett ord om avhandlingens stora för- tjänster?
Som man skulle gjort om det gällt en karl.
Att det var den första sven- ska doktorsavhandlingen i bankvetenskap.
Att författarinnan istadkommit detta om- fattande värdefulla vetenskapliga arbete under det att hon samtidigt skött en krä- vande tjänst vid Skandinaviska Kreditak- tiebolagets statistiska avdelning.
Ingalun- da.
Istället får man veta att fakultetsoppo- nenten var ” chevaleresk ”.
Och det alldeles felaktiga påståendet att respondenten av- bröt opponenten - d &amp; hon istället varje gång artigt men lågmält anhöll att nu få besvara denna del av kritiken - utlägges såsom ett kvinnligt privilegium, som är självklart i likställighetens tider.
Och jag som hade trott, att Dagens Nyheter skulle skriva bra och korrekt om Karin Kocks disputation.
Men man är förstis en obotlig optimist och glömmer att kvinnorna hålla på att ” intränga p i männens arbetsområden ”.
som det stod i Svenska Dagbladet à propos den kvinnliga lokföraren i Spanien.
Den kvinnliga tredjeopponenten.
att anden kan harska och uttrycka sig, skapa ordning och framsteg utan våld.
Professor Leonard Ragaz från ZU- rich get en sammanträngd tolkning av Kristi ställning till våldet och av den dialektik varmed kyrkan lyckats omtolka densamma och förlika den med våldsstafens intressen.
Den äkt- kristna evangeliska traditionen följes genom raden av krigsvägrande sekter, ända fram till vår tids kväkare, duc- hoborzer och tolstojaner.
På så sätt får man se att den nu- varande krigiska fasen i mänsklighe- tens historia icke täcker hela mänsk- lighetens historia.
Man får se att våld och krig icke uppfyllt den så helt som en ensidig historieskrivning velat på- skina.
Våldet kringskäres och mister något av sin absoluta härskarställ- ning.
Det är en av makterna i tillva- ron men icke den absoluta, och den kan tämjas.
Den mänskliga naturen ar icke så våldsinriktad som det kan se ut för dem som leva i vår av suggestionen om våldets nödvändighet genom- dränkta atmosfär.
I denna vår natur finnes också det behov efter gemen- skap och den villighet att hjälpa, på vilken civilisationen byggts upp.
kens alla bidrag, måste man medge att ur den meddelar sig en stark an- spänning av kraft.
En illusionsfri in- sikt om att det är en oerhörd sak man satt upp för sig som mål egent- ligen, detta att avsätta våldet som mänsklig viljas instrument, talar ur den.
Man möter en trotsig framtids- tro quand même.
Här är verkligen icke fråga om negativism, om ett låtande bli av vissa farliga och olämpliga företag såsom krig.
Här är frågan om en till det yttersta pressad aktivism, en hjärnans,.
viljans och hjärtats aktivism.
Den korta inledande uppsatsen av Romain Rolland har lika många trumpetstötar till kamp som den har rader.
Rolland säger där detsamma som Gandhi brukar säga, att han är större fiende till feghet och svag- het än t. o. m. till våld som han be- kämpar.
Vägen till fred är uppoffring av det egna jaget, säger han.
I en rad översiktliga uppsatser kny- tes den sista fasen i kampen mot vål- det vid den tradition som går djupt tillbaka i årtusendena.
Kinesiska visa som Laotse och judiska profeter som Jesaja och Hosea voro våldets be- Det kan vara sant att historien tyc- kämpare liksom i vår tid Tolstoj och Gandhi, och ile förkunnade tron på kes vittna om en lagbunden rytm i olika rasers och klassers uppstigande och fall.
Det är icke gärna möjligt att hänge sig åt tron att denna ro- relse skulle brytas genom att kom- munismen bleve verklighet.
Proleta- Forts. å sid. 4.
kan försköna TIDEVARVET Varför betalar Vem Utkommer varje helgfri lördag.
1 — 3, 2 tr., Stockholm.
Slussplan UTGIVARE.
Ada Nilsson.
svenska folket.
skatt?
REDAKTIONSKOMMITTÉ: Elin Wägner.
Elisabeth Tamm.
Honorine Hermelin.
REDAKTIONSSEKRETERARE Carin Hermelin.
Mottagningstid 10 — 12, Telefon Norr 4842.
Vid fjolårets riksdag löstes kom- munalskattefrågan tills vidare.
I samband därmed har utarbetats nya formulär till deklarationsblanketter, så invecklade a t t var och en med nödvändighet måste deklarera fel, vilket kallas a t t deklarera falskt.
Endast de, som förut förstått a t t deklarera falskt, kan nu deklarera ratt.
Under den sista tiden har det också förekommit alla variationer a v insändare i tidningarna, som skämtsamt klagat över självdekla- rationernas besvärligheter.
Bakom detta skämt ligger e t t ofrånkomligt allvar a t t svenska folket inte förstår, varför det betalar skatt, Så följdriktigt har utvecklingen gått, a t t samtidigt som byråkratis- men har snört in oss i en massa obe- gripliga lagar med lika många re- gelrätta och mekaniska ämbetsverk, som krångla till livet för oss istäl- let för att underlatta det, samtidigt få vi så besynnerliga skatteformu- lär, a t t vi inte veta, hur vi skatta.
Genom fastighetstaxeringen höjdes taxeringsvärdet av jorden, åtmin- stone vad de mindre gårdarna be- träffar, över försäljningsvärdet.
En- ligt vilka grunder betala vi skatt för jorden?
Det är i varje fall icke efter nu gällande jordvärde.
Detta sker samtidigt, som alla förena sig och med rätta i en jämmerlåt över jordbrukets dåliga ställning.
Och vidare spannmålspriser, som av myndigheterna i år blivit fastställda för deklarationerna före- gående år, överstiger betydligt fjol- årets verkliga priser.
Men det ä r efter dessa värden alla s.k. statare f å betala.
D e äro löntagare.
Lön- tagarna ska således icke skatta i förhållande till sin lön, utan efter godtyckliga belopp.
Detta förutom a t t alla löntagare äro de av skatter mest betungade.
Slutligen återstår inkomst av.
kapital, dar ligger väl alltjämt möjligheterna a t t undgå skatt.
Där kan man genom en " skicklig " bokföring undanhålla staten dess andel.
- - - - - Den tilläggsskatt, som löntagare och jordbrukare av okänd anledning få betala är väl närmast a t t betrak- ta som ett arbetslöshetsanslag till militärer och tjänstemän.
Men om en sådan uppdelning skall ske, bor- de kapitalet, som nu endast har a t t skatta för sitt verkliga värde (och kan krypa undan även det) ge en tilläggsskatt till de verkligt arbets- lösa.
V i förstå inte, varför vi betala skatt eller hur vi betala skatt.
När vi förstå det, komma vi nog a t t än- dra på det.
riksdagshuset Längs horisonten, Forts. fr. sid. 1.
6) Förbud mot äktenskapshandel.
(Den summa en far är villig att ge till en man för att han skall bli dotterns brudgum bör givas till henne som hen- Manchester Guardian tar genom nes personliga egendom).
Det är en händelse, som ser ut som en sin Genèvekorrespondent upp frågan, 8) Förbud mot att isolera kvinnor- tanke, att samtidigt som gaskrigets na (i harem).
problem blivit så aktuellt, och det ta- huruvida Vatikanen såsom suverän 9) Rätt för kvinna till arv, egendom las om stor iver i England, stor ut- makt kan anses komma att inträda i och förvaltning av sin egendom.
sträckning i Frankrike, stort intresse i Nationernas förbund.
Detta anses 10) Högre standard i samfundsli- Italien, oerhört intresse i Tyskland o. dock e j sannolikt.
Påven önskar det vet, särskilt i industrien.
s.v.
allt för gasskydd samtidigt ej, och förbundssekretariatet inser I I) Lika lön för lika arbete, förut- kommer hr Östbergs förslag att gräva ner riksdagshuset i Helgeandsholmen.
också till fullo de stora svårigheter, satt lika utbildning och skicklighet.
Han har inte sagt att det är för att som måste bli en följd av, Vatikanens Förbud mot barnarbete.
i fabrik, om skydda " valda ombud för Sveriges folk " inträde bland övriga " folk " i förbun- icke det står under opartisk kontroll för giftgaser, men antagligen är det ett det.
Påven kommer sannolikt blott att Och inspektion.
Obligatorisk registre- av skälen.
Det kallas i stallet förskö- som förut sända sina uppfordrande ring av industriföretag som ha barn i sin tjänst.
nande.
Visst är riksdagshuset en van- noter till förbundsförsamlingen - 12) Inskränkning * av tillverkning prydnad för Stockholm, men vore det och försäljning av rusdrycker samt in- vilket första gången skedde 1921 med inte viktigare att börja med att refor- för Offentligheten ansvarig förvalt- mera inifrån, att göra politiken till en en vädjan för det hungrande Ryss- ning av inkonisterna för rusdrycker.
prydnad?
Det är inte så många år se- land och sedan upprepats ett par I 3) Samma sexuella nioralstandard dan riksdagshuset byggdes, och fäder- gånger av olika anledningar.
för män och kvinnor: kvinnan ford- nas missgärning ska hamnas på barnen Sådana uppfordringar kunna bli rar rätt att själv bestämma, när hon intill tredje och fjärde led.
Är det rätt att kasta ut 1,317,000 kr.
för att bygga betydelsefulla nog i världen - helst vill åtaga sig moderskap, hon fordrar samma rätt som mannen till laglig om den nyligen uppförda byggnaden.
i en betydande påves hand.
skilsmässa och samma skilsmässolag Kunde de inte användas bättre genom för män och kvinnor, vidare avskaf- att anslås till bostadsmedel?
Dessut- INDISKA KVINNORS FRIHETS- fande av tempelprästinnesysfemet och om - skulle den dystra stenmassa, som MANIFEST lagstiftning för upphävande av all art hr Östberg föreslagit, där varken sol av prostitution.
Världen har blivit en enda levande eller måne lyser invändigt och som ut- 14) Rätt och plikt att bli medlem- vändigt nedgräves i jorden och vars in- organism och den moderna ideella mar av lagstiftande o. a. folkrepresen- samfärdseln är den näringsström, som tryck så väl motsvarar vår tids hopp- lösa kamp mot en övermäktig materi- ger vitalitet åt varje dess organ.
Intet terande församlingar, provinsstyrel- per, kommunala styrelser, kommittéer än de synes mig klarare bevisa detta alism - skulle den verkligen också över- ensstämma med ett kommande släktes indiska kvinnornas magna charta, som m.m. Valrätt för kvinnorna till var- sådant representationsuppdrag.
de framlade i Madras den 27 dec.
1927. j e livssyn?
Låt oss hoppas att så inte är för- Den ä r inledningen till Indiens nya (Till församlingar, myndigheter, sty- hållandet!
Låt oss arbeta för - inte historia.
För så vitt det brittiska ini- relser och partier riktas en ivrig väd- vår egen till synes meningslösa kamp periet fortfarande skall gå i spetsen jan att tillse att minst två kvinnor in- utan en ljusare framtid.
Och överlåta för politisk och social frihet och lag- sättas i resp. organisationer och att ge åt denna att forma den byggnad, där lig ordning, så måste det fortsätta sin kvinnliga kandidater plats på vallis- metod att frigöra sina politiska mynd- torna), svenska folkets talan skall föras!
lingsstater, när dessa blivit i realite- 15) Kvinnorna betyga sin tro att Elisabeth Tamm ten myndiga.
Därför måste också den ingen nation kan fylla sin uppgift, om dag komma - under samma förutsätt- den icke kan och får regera sig ning då Indiens kvinnor få sitt fri- själv.
De betyga sin övertygelse att ti- hetsmanifest lagfäst, så det i realite- den nu är inne, då Indien kan och bör ten får karaktär av deras magna få självstyrelse.
16) Emedan kvinnorna av naturen charta.
Det vackra Stadion till sista plats fyllt De viktigaste paragraferna däri äro äro livets vårdare, vädja Madrasför- av förväntansfull väl påpälsad publik, tu- i fritt återgivande av huvudtankarna: samlingens kvinnor till hela världens sentals lampor gnistrande i alla färger, I) Om statsunderstöd åt blivande folk och regeringar och särskilt till därunder en spegelblank is Över vilken mödrar, moderlön för kvinnor som den engelska regeringen att förklara en bitande nordan då och då lekfullt spe- äro anställda i fabrik, änkepensioner, krigen olagliga och följaktligen brotts- lar fram snöförsedda virvelvindar rätt för moder att likställd med fa- liga samt att främja fredlig samver- Stockholm skall få glädja sig åt stålskons dern vara barnets vårdare och förmyn- kan mellan folken och bevara freden.
vackra lätta lek.
För England ökar det en förut tung dare.
En uppvisning av Sveriges f.n. bästa 2) Obligatorisk skolundervisning börda.
England har nyss inkallat i konstikare inledde programmet.
Först for gossar och flickor.
niedborgerligt ansvar - med 387 rös- kom den lille sjuårige lintotten Bo Mot- 3) Obligatorisk läkareundersökning ter mot 1 0 - fem millioner unga kvin- hander, och med gravlikt allvar och utan av alla skolliarii, obligatorisk vård och nor och därmed ökat sin väljarekår att darra för den mångtusenhövdade pu- uppfostran av vanföra barn, barndom- från 2 1 till 26 millioner.
Där ' råder bliken gick han igenom sitt program.
Frö- stolar ni.
ni.
också p i vissa häll livliga farhågor for ken Dagmar Persson åkte sedan, litet 4) Stödjande och främjande av dessa s.k. flappers.
Men de mötas av stelt och utan all rytm kvinnoorganisationer som ha social t. ex. mr J.
L. Garvin i Observer med Om de nuvarande svenska åkarna kan och nationell rekonstruktion till mål.
ett lugnt: » Tanken är i sig själv icke man nog i allmänhet säga, att de använda 5) Höjande av äktenskapsåldern till mer alarmerande än den sen länge be- sig för litet av musik.
Det är dock genom 16 å r för flickor, 2 1 år för gossar.
stående regimen att varje man måste den de kunna få fram mjukhet och ha en moder. » Mr Garvin tar också schwung.
Till en annan gång borde de unge är hon, hoppen, spiralerna, piruetter- mycket lugnt det faktum att kvinnor välja litet mer individuellt betonad musik na, allt går lika lätt i den stora tunga komma att glida in i regering, parla- och åka in programmen efter den.
Frö- pälsen.
Det kan icke vara någon annan än ment etc. men endast så småningom ken Persson verkar annars att vara be- den mångbesjungna norska virldsmästarin- i den mån de hinna förvärva kom- gåvad med fart och humör, kommer skick- nan Sonja Henie.
Så blir det d i hennes petens och pondus.
lighetens och mjukheten sedan, blir hon tur.
Förväntansfull tystnad bland publi- Det ligger dock något svindlande i ken.
Hon tar av pälsen och står i en nog bra.
Om herr Törsleff är ingenting att England lika lugnt skall balansera att säga mer, än att hans åkning verka- gnistrande röd klänning, precis så söt demokratiens krav i ett land där åtta- de programfyllnad i allra högsta grad.
som en liten isprinsessa bör vara.
Si åringar äro mödrar, där en sjutton- Stelhet och frånvaro av all fart karaktä- sprang hon in på banan för att börja årig student kan ha ett harem på hal- riserade det hela, med ett ord han var sina piruetter, och de voro legio, men va dussinet hustrur, där barnsängsdöd- omväxlingen och det vackra fick man ligheten är 40 % och där kvinnorna tråkig att skada.
Så kom fröken Hulthén.
Nu blev det leta efter.
Allt var en enda upprepning äro fångar i sitt hem.
Motståndet kom- litet mera fart och djärvhet, det märk: av stående piruett, sittande piruett på en mer icke mest från brittiskt imperium tes att hon varit i Wien och tränat en fot, på två fötter o.s.v. i all oändlighet.
utan från Indiens mänga imperier, del, hoppen och piruetterna gingo ganska Naturligtvis p i ett mästerligt sätt genom- från det mohammedanska prästerska- bra och mjukheten var betydligt större fort men för mycket maskinmässigt.
Nog pet, från braminerna, buddaprästerna, kunde fröken Sonja ha kostat på sig från alla andra anhängare av kastvä- an hos de föregående.
Men vad kan det vara hos Vivi Ann några vackra skär, litet valser och hopp, s e n och kvinnornas beslöjning till an- Hulthén, som gör, att man icke alls blir litet av det, som gör konstikning till en lete och själ och först och främst från övertygad om att se en blivande konst- ögats njutning.
Halva antalet piruetter millioner beslöjade kvinnor.
Hur stor- åkerska av mera betydande matt.
Det är hade vi gott kunnat undvara, likaså det men vållar rörelser ända ner på dju- något hon saknar.
Dagmar Persson ver- synnerligen fula avslutningsskäret, där pet synes i Afganistan.
Också är ma- hon med huvudet mot isen och ena benet nifestet tydligen det radikalaste som kar i så fall mer lovande.
Under tiden som de andra åkarna le- uppåt åker baklänges ut.
Att Sonja Henie någonsin framlagts om i naiv oför- vererade sina uppvisningar, har en liten kan åka är odisputabelt, varför då göra måga att beräkna motståndet eller för varelse i en vit päls gjort sitt intig.
In- den stora allmänheten, som väntat sig vad att ha en viss prutmån kan icke bedö- för en beundrande skara av pressmän och konståkning bör vara, något mjukt, har- mas på avstånd.
fotografer gör hon sina uppmjuknings- moniskt, smekande, si besviken.
Jenny Velander, Den osunda tidningskampanjen, som fö- övningar.
Som en liten smidig mjuk katt- regått det hela hade ställt publikens för- väntningar för högt, reklam är en sak, osmaklig sidan i ekonomiskt syfte en annan.
Konståkning urartar att bli cirkus, alla de vid Sonja Henie-festen uppträdande hade utpräglade publikfrierifasoner.
Låt oss slippa sådant, det hedrar åtminstone ej svensk idrott, och än så länge få vi väl räkna konstikning som idrott.
och - den, som gjort att han e j förmått trycket från Mussolinis mål- huru?
motstå medvetenhet.
- - Isfest på Stadion - - - Toa
SJÖMÄN Den uppmärksammade diskussion om svenska sjömäns öden i främman- de hamnar, som väckts främst genom uttalanden av svenske konsuln i Ant- werpen, Petri, var häromdagen flyt- tad innanför riksdagens väggar, där den upptogs med liv och kraft.
Konsul Petri har som bekant i mör- ka färger skildrat de svenska sjö- männens tillvaro i hamnstäder såda- na som Antwerpen.
Han har med iver förordat att hamnhajarnas orätt- ' färdiga utnyttjande av sjömännens penningresurser måtte förhindras och sjömännen skyddas mot venerisk smitta, superi m. m. som ofta följer med de nöjen de uppsöka under sitt landlov.
Han har emellertid - trots sin uppenbara välmening - yttrat sig om de svenska sjömännens an- seende och deras misskrediterande av svenskt namn i utlandet på ett sätt, som framkallat starka protester från sjömännen själva, vilka ha ansett sin kår orättvist angripen.
I riksdagen hade motioner väckts av hrr.
Bergman och Holmgren i Karlskrona m.fl., som i stort sett på grundval av de av konsul Petri fram- förda synpunkterna hemställt om vis- sa ändringar i sjömanslagen.
Dessa skulle gå ut på obligatoriskt anord- nande för sjömannen av " dragsedel " för minst halva hyran, d.v.s. att sjö- mannen för egen del inte kan få ut mer än hälften av sin månadshyra.
Den andra hälften skall av redaren antingen efter sjömannens anvisning utbetalas till någon person i Sverige eller för sjömannens räkning in- sättas på bank.
Man åberopar sig på utländsk lagstiftning i samma rikt- ning, som givit goda resultat.
Menin- gen är.
att om sjömännen inte ha några pengar att förslösa, skola de också kunna avhålla sig från frestel- serna i land, hajar av alla slag kom- ma snart att märka att plundringsför- sök på svenska sjömän inte löna sig och staten kommer att besparas stora utgifter för understöd, sjukvård och hemsändning av nödställda och för- ödda sjömän.
Det var en sällsynt fläkt från det levande livet självt, när transportar- betarnas förtroendeman, hr Lindley, med de egna erfarenheternas hela övertygande kraft talade för sjömän- nens självbestämmanderätt.
H r Lindley ansåg inte att varken sömnpulver i plundringsförsöken öl eller kaféerna voro så farliga som de utmålats.
De som vilja leva högt på sjömän finnas f. Ö. också i hemlandet.
Det är heller inte riktigt - - att det till så hög grad är svenska sjömän, som gå under.
Men bidragan- de till att svenskar gå sysslolösa i utländska hamnar är att de svenska fartygen sakna bemanningsskala och därför i så stor utsträckning mönstra ungt folk, jungmän och lättmatroser.
Dessa äro oerfarna och lättledda.
De äldre mönstra däremot ofta som ma- troser på utländska fartyg, där be- manningsskalan tillämpas.
H r Winberg ansåg att de många restriktioner och förordningar, som redan nu omgärda sjömännens till- varo äro tillfyllest och att några för- bättringar troligen inte kunna vinnas genom att ytterligare inskränka deras frihet.
Hr.
Bergman berörde i sitt försvar av motionen också en annan sida av saken.
Han sade att nian är tvungen arbeta för att sjömännen i hamnstä- derna skola få tillfällen till goda för- ströelser, så att de inte enbart äro hänvisade till de underhaltiga nöjena.
Det ä r inte farligt att de inte skola uppskatta de möjligheter till god un- derhållning, som man kan erbjuda dem.
Motionerna avslogos nu i riksda- gen men med en motivering, som stäl- ler i utsikt att frågan kommer att tas upp på nytt.
Man hänvisade nämli- gen till den utredning om ett lagför- slag i denna fråga, som för närva- rande pågår inom utrikesdepartemen- tet.
Det kanske kan tyckas vara ett spe- cialintresse för sjömän med dessa problem.
Men finns det en socken i Sverige, den må ligga långt in på det småländska höglandet, på Öster- götlands inländska slätt eller vid den långa kusten, där det inte finns ett hem, som har en anförvant på sjön.
I dessa isblockadens bistra dagar, när varje stund är å ena sidan kamp och uthärdande - å den andra ar- betslöshet har också sjömännens öde förts oss särskilt nära.
Tidevarvet har bett omhudsmannen i svenska sjömansunionens Stock- holmsavdelning hr Lindberg om någ- ra närmare synpunkter på det förelig- gande förslaget och på andra sjö- mansintressen.
Sjömannen har först och främst en lagstadgad arbetsdag på 12 tim- nar.
Därtill kommer det extra arbete han är skyldig utföra i samband med anlöpandet av och utgående från hamn.
Sakerhetstjänst åligger honom i obegränsad utsträckning, d.v.s. allt som erfordras, när fartyget kommer i nöd och som j u strängt taget lig- ger i hans eget intresse.
Detta kan emellertid i praktiken utsträckas till att omfatta alla möjliga slags göro- mål t. o. m. att bära vatten åt kocken.
E n timmes lätt rengöring varje söndagsmorgon!
Som inte bru- kas på vardagarna.
18 timmars över- tidsarbete i veckan är varje sjömans skyldighet utan övertidsersättning.
Med dessa tillägg går arbetstiden snart upp till både 14 och 1 6 timmar om dagen och mera.
Det är alltså bak- grunden för tillvaron.
- Hr.
Lindberg påpekar följande ytt- rande i den Bergmanska motionen: " Genom att tillgripa lagstiftningsåt- gärder driver man sjömannen till ef- fektiv sparsamhet, som samtidigt skänker honom stöd och skydd mot tusentals faror i utlandets hamnstä- der jorden runt.
Den unge sjöman- nen, 15 — 16-åringen, som i dag eller i morgon för första gången går till sjöss, skulle från början s å vänja sig vid det nya systemet att spara, att det för honom bleve en naturlig sak, och sålunda komme den nya genera- Flykten till villa- staden – en tvångsföreställning?
Kan någon egentligen förstå varför folk överger sina mer eller mindre be- kväma små våningar i stan för att byg- ga ” egen villa? "
i många fall byta de bara ut att betala hyra till värden mot att betala ränta på inteckningar Plus alla avgifter för vatten, renhåll- ning och reparation, som värden an- nars skulle ha skött åt dem.
En oänd- lig väg ha de i n till stans centrum, och vad vinna de?
Ostördhet av grannar?
Hm!
har ni sett hur tätt villorna ligga i våra moderna förstäder?
En stads- gata är inte smalare och från vägen ser man rätt in i husen.
Riktiga dockhus förresten - det är minsann inga lant- liga utrymmen.
Och trädgårdstomter- na ge då heller ingen illusion.
Det måste vara en tvångsföreställning, som driver folk, för några reala grunder kan jag inte finna.
Villastadsfrun log och nickade.
An- märkningarna kan vara sanna men all- deles oväsentliga.
Kom ut till mig och sitt vid mitt fönster och vakta, så skall ni kanske fatta det som är väsentligt.
Kom en varm dag, då alla villorna öpp- na sig för sol och luft!
- Ha ni så mycket sol i stan som strömmar in här till oss?
När man bygger själv, lagar man naturligtvis först och främst att sov- och dagligrum få sol.
När solen gått ner tar stjärnorna vid.
De sprid- da elektriska gatlyktorna härute har ingen makt över dem.
Med oförmin- skad strålande trollmakt locka de oss ut kväll efter kväll att stirra in i oänd- ligheten, som kommer oss så nära.
Och se nu därute!
Titta ett sånt myl- ler av småbarn i solskenet.
Se, hur de tulta mitt på vår bygata, leka, gräva och smeta ner sig, obekymrade av klä- der och sköterskor.
Vår bygata är de- ras värld och världen är stor och skön, den bästa och vänligaste av världar.
Ett återsken av härligheten faller över för- äldrarna.
När vi flyttade dit ut var det ännu sommar och man var inte så noga med dörrarna.
Då gick knappt en dag utan att några av dessa minsta kom intras- kande.
Eller en stor främmande hund stod plötsligt mitt i vardagsrummet och stirrade undrande på mig: " är du en av de våra? ” Men den som upptog mig i bygatans frimureri var en liten behändig dam på fyra år, som fattade min obekanta hand med sin lilla och smetiga och med stilla och klockklar röst sade: " Skall tanten gå in nu?
Då går jag med tanten.
Och Pelle vill också gå med. "
Och så gingo de två små med mig ur rum i rum och den lilla klockrösten läste över allt väl- signelsen ” så fint tanten har! "
Ef- ter det har varken fursteslott eller lyx- våningar någon chans mot min lilla för- stadsvilla - för den ligger rätt i idyl- len, alla veka hjärtans hem.
En stamning, en atmosfär, kanske en chimär är det vi sökt och lyckliga tro oss ha funnit.
Vi vill inte tillbaka till staden, den stora, kalla, bullriga och in- te till det centrala stenhuset med sina alla främmande familjer, som man pas- serar som skuggestalter i trappan, hör tala men ingenting känner för.
Också här ute har nu hösten farit fram, skövlat trädgårdarna och drivit in de små människoplantorna.
Men var solglimt lockar ut dem igen.
Och så en dag - snön har kommit!
Hör ett sånt kvitter!
Se sådana röda ivriga ansikten!
Var minut är dyrbar, för det är en lust att leva.
Till slut blir man övertygad.
Fru Råstiger.
tionen med ens in på den rätta vä- gen, som leder till sjömannens väl- stånd oberoende och frihet. "
Men den unge sjomannen på en 15 — 1 6 år har i basta fall 55 kr.
i må- naden.
E n lättmatros ungefär i 20-årsåldern - har högst 123.
Sjö- inansyrket fordrar ordentliga kläder, som inte ställa sig billiga Som ett litet exempel på sjömän- nens uppförande kan också framhål- las, att vid tradebåtarna på Belgien - av vilka ensamt Sveabolaget har sex var under hela år 1928 ingen enda man efterseglad, d.v.s. kvar- lämnad i hamn på grund av berus-, ning el.
dyl. Av en restriktion sådan som den av hr Bergman föreslagna väntar hr.
- - EN KVINNLIG MÄNNISKA Två brev från Elfrida Andrée till S.
A. Hedlund.
Man ville tillropa var och en, vars Öga glider över dessa nu i an- dra hand avtryckta brev: g å inte förbi, utan stanna och tag en upp- friskande dryck.
När S.
A. Hed- lunds verk är slutat och Jenny Linds stämma för länge sedan tyst- nat, tala de ännu lika friskt om - ja om vad?
Döm själv.
- Guds löfte som är visst Han sina barn vill höra, Och dem nöd be- tryck och brist, Med väldig arm ut- föra. "
Och nu farväl, kära Doktor Hed- lund.
Med helsning och tillgifvenhet E l f r i d a Andrée.
Konserten, dirigerad av komposi- trisen själv, blev en stor framgång.
" Snöfrids " författare, Viktor Ryd- berg, var rörd och tacksam.
ur Gbg.
26 / 4 79.
Goda Doktor Hedlund!
Vid några tillfällen har Ni erbju- I följande brev till S.A.H., dit mig ett kraftigt bistånd i min konstnärssträvan.
Jag minnes hur jag som nu blivit " farbror ', beskriver helt tvärt en gång svarade att jag Elfrida Andrée ett besök hos Jenny hellre Önskade rättvisa än pres- Lind-Goldschmidt: sen på min sida.
Den tiden hade jag London 2 / 8.
82. ej nog tilltroende för mig sjelf för M.
K.
Farbror.
att kunna inse att jag e j behöfde såra I går var jag hos fru Goldschmidt, den förra för att ega den senare på som var i London på genomresa ett min sida.
Nu har jag fått en portion sjelf- par dar.
Jag hade fått bud att möta förtroende, som Ni märker, ty jag henne och herr G.
" tio minuter före tror att med användande af sträng tolf vid Albert Hall ", för att därstä- sjelfkritik jag nu förtjenar hjelp och des få spela på orgeln, som är den bistånd.
Efter o motig- största i London - och jag antar i heter och kantigheter, hvilka nära Europa.
A det storartade instrumentet nog hållit på att förstöra hela min fantiserade jag en timme.
Derefter spänstighet, går nu äntligen och slut- skulle jag följa med hem till lunchen.
ligen " Snöfrid " af stapeln i qväll för Att jag bemöttes med den utsöktaste stor kör och dito orchester.
Ett onö- artighet - allt för m.g.
Farbrors digt ödslande med min kraft vore skull - behöfver jag ej säga!
Efter att låta detta, utan nytta för min blif- lunchen sutto fru G. och j a g i en sof- vande verksamhet, gå spårlöst förbi.
fa, och utvecklade hon då med myc- N u eller a måste jag ken skicklighet åtskilliga förlegade börja inge den svenska allmänheten åsikter.
Så t. ex. sade hon, att en förtroende, hvarigenom min arbets- qvinnas hjerna omöjligen kunde pas- håg kan hållas frisk och varm, samt sa till att förstå en orchester, samt att hvarigenom Hrr förläggare kunna få det borde sättas en gräns för, hvad mod till att höra efter mig.
Jag kän- en qvinna får göra och icke göra!
Mitt blod började koka och förr ner på mig som om jag stode vid en ny afdelning af mitt lif.
Det är mina än jag sjelf visste det, rusade jag upp barndomsdrömmar som nu först skul- och började hålla tal om den rättig- le börja förverkligas.
Jag har dessa het hvarje människa har att få ar- veckor lefvat i ett slags öfverspänd beta med det hvarför hon har håg hänförelse, som gjort det möjlig för och lust och kärlek.
Jag slutade med mig att öfvervinna alla fiendtligheter att jag för min del när som helst ville och småaktigheter som hopat sig.
En visa att min hjerna räckte till att be- kör av volontärer har skyndat till handla orchestern!
Jenny Lind har mitt bistånd och den hopsamlade or- mycket godt hufvud, fast hon tyvärr chestern är intresserad och tjenstvil- har några föråldrade ideer, hvarföre lig trots att den blifvit lockad att hon, istället för att bli ond öfver min lemna mig i sticket.
Den ofta tank- djerfhet, tycktes bli alltmera intres- lösa allmänheten borde åter unnas en serad och vänlig.
Snart tog hon mitt påminnelse att " många vägar öppna notpaket, som jag medtagit i akt och sig till griften ", även för qvinliga mening att visa Hr Goldschmidt, fat- menniskor.
Intet annat hinder än tade mig i handen och så tågade vi in bör finnas för den i Hr Goldschmidts arbetsrum.
oförmåga Och så började jag spela min sym- verksamhet som deras lust och håg foni, hvari ännu ingen musiker tittat.
manar dem att följa.
" Är det möjligt att det är rigtigt för Men så är det ej ännu.
Den ena kapellmästaren efter den andra retar alla instrumenterna? ” hörde jag fru sig förderfvad härstädes och läg- G. hviska till sin man.
" Yes, indeed, ger knappt tänkbara elaka hinder i indeed ", svarade Hr G. med märk- min väg, bara derför, att jag eger en bar förvåning i rösten, medan han okuvlig lust att sysselsätta mig med djupare satte näsan i mitt partitur.
orchester.
Vill Ni med mig arbeta på När jag varm och blossande slutat att rifva denna fördomsmur, så bör första satsen, sade fru G.: " Det är den inom ett par å r ha ramlat, åt- minsann schvung och värme i det minstone i Norden.
Och kan man se- här! ” " Jaha ", svarade jag med tå- dan ega tillfredsställelsen att andra rarna i halsgropen, " det är också själ qvinliga menniskor, hvilka fått sam- af min själ däri! "
Snart letade fru G. fram ur mitt ma naturliga kallelse som jag, kunna oförhindrat gå framåt, utan att motas, paket ett häfte sånger.
Hon bad mig ackompangera, ty hon ville sjunga.
såras och plågas.
Och nu har jag lättat mitt på sam- " En vacker höstdag " började hon med, derefter tog hon " Vi ses igen ".
nia gång betryckta och frimodiga sin- ne för den som jag vet är varmhjer- Derefter skulle jag spela " Tondikter " tad.
Förlåt att jag ej på vårdadt sätt för Piano hvaraf en skulle spelas om valt ut af min tanke och känsla det derför att den var ” charming ”.
Der- som vore lämpligast att skrifva och efter tog jag afsked och fick jag det som vore lämpligast att behålla omfamning och kyssning.
I för mig sjelf.
Det går e j för sig i Venligaste helsning från dag.
Själslifvet vill brusa ut som en E l f r i d a Andrée.
ström.
Jag fruktar intet - ” Thy tror --- Lindberg ingen framgång.
Tvärtom kommer den säkert bara att framkal- la trots och motstånd - eller kring- gås.
Men förbättra förhållandena om- bord på fartygen s i att sjömännen få det drägligt!
J u sämre de ha det ställt ombord desto mera benägna bli de att festa i land.
På de nya fartyg som ha det väl ställt för besättningen existerar inte hamnproblemet på till- närmelsevis samma sätt som för de dåliga.
Nere i hamnen vid Stadsgården ligger en båt, som går på London, Antwerpen.
Den hör till de äldre, men inte till de allra sämsta.
När dörren Öppnas till skansen, tror man sig se en råttfälla, Det är ett svart, trångt hål, där det börjar röra sig av människor, myllra av ben, kroppar och huvuden.
Efter en liten stund urskiljer man fyra kojer, ur vilka re- sa sig fyra pojkar.
De få inte rum på golvet utan dingla med benen över kojkanten.
Det finns också bara en enda pall.
En liten smal trähylla full med tallrikar, potatisskal, kaffe- koppar.
Kläder på väggarna.
Efter två månaders strapatser är en god dress förstörd, där den oskyddad hänger mitt i röran, gnuggas mot väggen, fläckas av färg och smuts.
Inte plats för ett handfat, inte plats för mer än högst två i taget att klä sig.
Ser man nu efter vilka brotts-
NY KONTINENT UR ” SKIBET GAAR VIDERE “.
Av Nordahl Grieg E Forts. N fr. sid. 1.
Narvik reiser sig, han er stiv og kold i riatets diktatur kommer åter att av- ny idé ute i världen.
M e n bli de en Ett skib kommer ind paa havnen og stan- lampe inde i et varelse, hvor en mand ansigtet og öinene lyser som blaatt staal.
lösas av nya gruppers övervälde.
M e n gång vunna f ö r ett nytt betraktelse- ser ni stund paa sin vei fra hav til hav.
læser sin avis og barnene leker.
Aalesund stirrer igjen med e t t mörkt, ' v a r f ö r skall denna rytm markeras sätt-, ha de möjligheter att genom sina Sievert hænger ved siden av Benjamin Winchene braker, lossekranerne slaar si- og ser fortapt mot land.
Ingen av dem hatefuldt blik.
med blod, varför måste denna av- kooperativa sammanslutningar bli en Det er taust som döden i ruffen.
D e ne klör ned i de aapne lasterum og slænger taler, deres sind er fyldt av farvellets fine to mand staar bare og ser paa hverandre.
lösning ske med v i l d?
V a d tjänar makt.
D e t är den förebildliga W o - sit rov ind paa land.
Bryggenes mænd, hvis og ömme vemod.
det till a t t den mänskliga anden har men ' s cooperative Guild i England Alle vet at det er stille för stormen.
De rusler ind i ruffen.
ben er blitt smaa og krumme under tunge I detsamme lyder en svag krafsing paa inskränkt sjukdomens, lidandets och som inspirerat honom.
O c h den är Rundt bordet sitter karene og spiser.
börer, er de som hersker over skibet.
Men Det er Narvik, ruffens ældste, hvis dom dören.
om kvelden blir alt stille og bare skibets dödens makt genom vetenskap och iii- j u mitt i sina konsumentbestyr aktivt Sivert reiser sig og lukker op. egne er tilbake ombord.
Men i flok og alle de unge lytter til.
Det er Mannaen, rättningar, om vår andliga förmåga och radikalt pacifistisk.
Han h a r all- Ind springer Santos.
fölge drar de paa land, havnen kalder paa den kjæmpesterke med det frygtelige arr Santos er skibets hund, en liten ellevild måste göra halt i n f ö r ansträngningen deles r i t t i att bland dessa enkla kvin- dem, undergangen kalder paa dem med sin som skjærer sig nedover kindet fra venstre att upplösa våldet.
D e t är sant a t t det nor vilka som helst, finns en orädd som Sivert stjal nede i argentinsk terrier, rustne latter.
Utpaa natten raver de om- öie.
Det er Pedro med det blide, sorgmo- bord med sine piker.
Men nogen gaar fra- dige ansigt, som altid er lukket og uransage- Rosario paa forrige turen.
Den farer om- finnes g i f t s t o f f e r inom inänniskan, och orubblig fredsvilja.
borde, böiet under en graa sjösækk, og de lig.
Ingen vet noget om ham uten at han kring paa skibet fra morgen til kveld og er men nian f å r icke göra förstörelseme- Är det ändå icke, säger samme för- er italiener og kom ombord for et aar si- grenselöst elsket av alle.
kommer aldrig igjen.
- - del av dem.
M5 vi, säger en f ö r f a t - fattare, som o m samtidigt med mass- Nu er den i et böks borte hos Aalesund Men engang staar et ungt ansigt i mör- den paa Java.
Men til gjengjæld har alle a l l h j ä r t a t s tröghet.
tarinna, betvinga avfallet från fredsviljan av 1918 og hopper op paa ham.
Han stöter den ket nede paa kaien, det er en ny mand, god greie paa den hund Oskar, dette er som intet vet.
Han stirrer op paa den val- hans förste tur tilsjös, men i syv aar har bort, men den hopper igjen og slikker ham M å vi utan återvändo arbeta och sö- också rörde sig inom mänskligheten paa haanden.
Da begynder han at stryke han faret paa kysten.
Og han skjuler ikke ka.
Allt kan anpassas och förandligas.
en ny längtan e f t e r spontaneitet, e f t e r dige verden av jern, som skyter op foran ham, og undrende spör han: hvad skjuler sin skam, men taler til den, som vil höre den over hodet OK det er som Aalesunds O m g i f t e t ä r evigt och allestädes, må att lösa och h ö j a skaparviljan inom paa ham, om de dage han var dampskibs- ansigt pludselig blir mindre haardt.
skibet, hvad er det?
Men med ett blir dören revet op med et vi söka ett motgift, som oskadliggör människorna?
V i b ö r j a väl ändå för- Benjamin Hall gaar ombord paa skibet.
pikenes skrak og glade.
stå nu, a t t det icke så mycket gäller Og saa er det Risör med det rö haar og smeld, det er Risör: E r Santos her.
gjem det.
den, gjem den!
Andenstyrmaii skal slaa Denna bok förmedlar ens bekant- mekanisk, teknisk utveckling som fregnede ansigt.
den ihjel, jeg hörte det paa midtskibet.
Flere er det ikke rundt bordet.
skap med några intressanta kvinnliga tvångsfritt skapande.
Den nya rikt- Benjamin staar ved rækken og stirrer ut Saa forsvinder han igjen i mörket.
Smukken Aalesund er tilrors og Leif, i den mörknende kveld.
Sjöene vasker författare bl.
andra M a r i a n n e Rauze ningen inom uppfostran vill hjälpa Aalesund griper lynsnart Santos og lag- som vi nyss citerat.
M e n behandlin- barnet a t t s j ä l v inhämta kunskap och med blöte skvulp om skutesiden, mens ski- letmatrosen paa hans vakt, gaar paa utkik ger den op i köien.
Lig stille, sier han og bet gaar fremover med tunge stempelslag.
med tunge dunk i dækket ret over dem.
gen av kvinnans hållning i n f ö r det dra sina slutsatser.
Den nya psykolo- Saa er der igjen hare Sivert og Benjamin, breier teppene over.
som vil vite hvad Da staar andenstyrmand i dören.
Han stora problemet, hennes del i detta sö- gien vill hjälpa människan att befria " Mignon " gaar endnu langs den norske skibsmæglersönnen, kande e f t e r motgift, ä r kortfattad och sig s j ä l v, den nya läkekonsten hjälpa kyst.
Der blinker et par lys derinde, bitte- sjöen er, för han tar fatt, to unge gutter.
holder en rustpik i haandeii.
En tung.
rugende, stilhet möter ham.
smaa gule gnister i skumringen.
Underlig som har fundet hverandre f r a förste stund, slutar i ett svepande negativt omdö- henne att bota sig själv.
D e t gäller, E r Santos her, spör han.
at et slikt fjernt lite bluss, som tapes her- to ansigter som sammen vender sig mot li- me.
K v i n n a n har icke g j o r t någon alltså på alla håll främst att befordra - Nei, svarer Aalesund.
ute i blastens vældige, aapne rum, er en vet.
verklig insats, hon har icke förstått, den skapande kraften.
M o t detta åter- Omsider lagger Narvik kniv og gaffel Nei, svarer Narvik.
ned, og Benjamin ser at Risör og Sivert - Det var da underlig, jeg syntes saa att det är icke-våldets princip hon vindande till förtroendet f ö r livets lingstyper och slarviga odågor, som skulle företräda.
En f ö r f a t t a r e liknar egen inre växande k r a f t s t å r j u vålds- hurtig gjör som han.
D e tar vist Narvik tydelig -.
Cantos maa nemlig dræpes.
befunnits förtjäna detta lilla svarta til mönster i alle ting.
dræpes?
spör Narvik.
kvinnorna under kriget blåsyrebittert metoden i svåraste motsättning, eme- fängelse upptäcker man, när de trä- - Jeg hörer de er saa rasende paa Aale- Ja.
Det er hundekarantæne paa seks vid Klytaimnestra.
Så som de gonade dan den skär in i den naturliga pro- da ut i ljuset, en skara klarögda, rak- sund paa andre siden av gangen.
fortæller maaneder i England og vi skal ind til South sig, n j ö t o och skröto på sina k a f f e - cessen, förvrider eller avbryter den.
vuxna, energiska pojkar, j u s t vad Sivert.
Han hadde faatt tak i sösteren til Shields for at bunkre.
Derfor skal Cantos rep av sina mäns och sitt lands be- Våld är ju det oandligaste, det mest som med ett överlägset uttryck kal- fyrböter * - Anton, sier de.
Men det kan vel dræpes.
ikke vare tillfaldet.
- D a faar De finde den selv, sier Sivert d r i f t e r, så uppförde sig nog också mekaniska av a l l a uttrycksmedel, krig las " hyggligt folk ".
D e h a all värl- Nattens hæslighet rykker med ett tæt og ser trossig paa ham.
Og den kan bli Klytaimnestra under trojanska kriget.
det brutalaste, yttersta formen av dens ursäkt f ö r att s j u n k a ner i ind paa Benjamin.
vanskelig nok at finde.
Men er det ikke D e dödade icke direkt, men de dödade våld.
smuts och slarv, så länge man än- Det höres ikke rimelig ut, sier Man- saa at skipperen har en fin angora-kat indirekt därmed sina egna söner.
M a n Emellertid s t å r j u alltid kvar f r å - borte paa midtskibet.
nu erkänner att miljön har någon naen.
erinrar sig vid detta, att R o m a i n gan om våldet och dess nödvändighet Hele tiden mens Anton har varet om- - Jo, hvad med den?
betydelse.
A t t de trots sin avskräc- Rolland en gång ställde upp Antigo- under det nuvarande läget.
Vi få bord, har han pratet om den sösteren, rent Jeg har bare hört engang, sier Sivert kande, irriterande hopplösa förvis- plagsom har han varet med det snakket og stirrer ham rolig ind i öinene, at katter ne som kvinnornas förebild återkomma till bokens behandling av ningsort förmå hålla sig uppe och sit.
Hun var saa bra o g saa snil at det skal ha lett for att gaa over bord naar det En annan f ö r f a t t a r e h a r dock nå- den saken och till dess avslutande av- med livliga ögon intressera sig för ikke var maate på det.
- Nei, det kan slingrer litt.
got hopp f ö r framtiden.
H a n tror a t t delning om icke-våldsprincipens till- Det har jeg ogsaa hört, Sivert, sier vad som rör sig omkring dem är ikke ha varet hende.
det blir genom den nya uppfostran lämpning i handlingens värld.
Jo det var hende, sier Risör ag man- Narvik og smiler.
deras egen stora heder och borde va- man kommer att kunna nå mödrarna Wägner.
Elin Jeg og.
övrerer sig ut fra banken, det fortalte fyr- r a en förebråelse och en uppfordran och f å dem a t t förstå att det är, en böter-Gustav mig.
Men det er en lang Jeg og.
f ö r dem, i vilkas makt det s t å r att Andenstyrmand ser sig rundt paa de kol- historie og vi maa ut og löse av.
avhjälpa det värsta.
A t t begära att de, bestemte ansigter.
Han og Mannaen gaar.
ene.
Han ryster teppene og gaar fra köi vik.
Men det var sandelig godt at Aale- en man e f t e r e n s j ö r e s a med glatt Ikke var urimelige da karer.
Cantos till köi.
Nærmere og nærmere kommer sund var saa snar til at gjemme den, da - Det var lumpent av Aalesund ikke at andenstyrmand kom in.
han.
Nu har han bare Aalesunds igjen.
mod skulle förbli i sin fula, trånga, la hende gaa, sier Benjamin og forundres maa dræpes.
Det kan bli vanskelig nok det, sier - Ja det var merkelig fint gjort!
Uten Der vet han at Cantos ligger.
Han skim- fotogenosande skans i armbågsträng- over sin egen stemme.
Aalesund hadde det ikke sett greit ut for Der har vi Aalesund selv, saa nu kan Aalesund.
ter allerede det myke omrids av det lille sel med fyra eller f e m kamrater på Tror dere, det er for min egen for- legeme under teppet.
D a er det som han Santos.
Og Sivert knuger hunden i armene du fortælle ham det, flirer Oskar nede en plats, som är anspråkslös f ö r två fra sin tallerken og skuler skadefro op nöielses skyld jeg kommer for at dræpe pludselig blir lammet av den dirrende stil- og lægger dens hode op mot sit.
det är att fordra det orimliga.
Att paa Benjamin.
den?
Men skipperen har sagt det og det het omkring sig.
- A a det var ikke stort jeg gjorde, sier Snakker nogen om mig?
spör Aale- skal gjöres.
Hvor er Santos?
Aalesund beskedent.
Men du var god Si- Han vender sig og ser paa folkene.
våga tala om uppfostran till god smak Cantos?
sier Sivert.
Hvem er det?
Oskar sitter allerede med munden far- vert, da du svarte om Angorakatten.
Du och håg f ö r goda nöjen f ö r dem, som sund og folder de nökne, tatoverte armer over brystet.
Ansigtet virker endnu haar- Aa jo, her var vist engang en hund forut dig til et fnis naar hunden blir fundet, men Iiadde hört at det var gaatt katter over- leva sitt liv i sådan omgivning, är som het Santos, men den bröd vi os ikke de andre gjör andenstyrmand underlig til- bord, naar det slingret sa du.
dere og mörkere end kvelden för.
ett mycket stort och hedrande erkän- - Jaggu, skulde den ha faatt gaa uten- mode.
- J a, det var mig som mente du kunde om.
Vi lot skipperen dræpe den.
Ikke v a r stor i kjæften, Sivert!
- nande av deras inre k r a f t.
Der er ansigter som er bleke og fortrukne hords, hvis de Iiadde dræpt Santos, sverger latt sösteren til Anton i fred.
Det finns en liten bok av den nor- Nei jasaa da smaaen!
D r a bare brummer andenstyrmand.
Men du Narvik av angst, men andre er truende haarde av Leif.
J a, det kunde skipperen ha gnidd sig ske författaren N o r d a h l Grieg, S k i - hjem og be mor din f ö dig tilbake, og bland som er den ældste og som ellers er en for- hat.
nuftig mand - hvor er hunden?
Alle sitter med nervene spændte som paa, sier Benjamin.
Han er saa lykkelig bet gaar videre (också översatt till dig ikke op i voksne folks saker.
Ellers - Jeg bryr mig ikke om at si noget om barduner.
saa han kunde graate.
Hans sjal strömmer skal der bli slutt paa den storsnutetheten svenska), som med konstnärligt sug- det, svarer Narvik.
Blev han rört over en slik trofasthet mot mot de andre, han kunde falde paa knæ din, skal jeg hilse og si.
— gererande k r a f t skildrar sjömännens - Hör her gutter, sier andenstyrmand en hund eller kanske fölte han at det kunde OR takke Gud fordi Santos er frelst og Men Sivert kommer Benjamin tillhjælp: fordi han faar dele denne lykke.
dagliga liv.
Man glömmer aldrig des- fortrolig og sætter sig ned paa hanken vare at friste folk over evne?
- Han sa hare det som vi alle mener: Aalesund sætter sig bort til Narvik.
— Cantos maa dræpes.
Det er Han stryker rolig bort over Aalesunds sa unga, strävande, kringslängda och du behövet ikke netop ta sösteren til en blandt dem.
som finder den, skal faa soleklart.
Den og sier: Nei jeg finder ikke hunden, köi Du Iiadde rett, sier lian.
Men jeg trodde kamerat.
Vilde du kanske like om du fandt rörande människor i Mignons besätt- en pen dusör og takk oven i köpet.
jeg opgir det.
Det var kjedelig, godnatt ikke det var söster til Anton.
Jeg var - ning, och det för dem s j ä l v a skakan- sösteren din ombord her?
fuld, ser du.
Det er san rart med det.
Oskar reiser paa hodet.
De brune oinene karer.
Alle sitter tause og ser paa dem som de och fruktansvärda allvaret i de taler.
Ordet er fundet.
som hænger dybt nedover kindet, begynder Godnatt, gisper de rundt omkring.
faror och olyckor som möta.
dem på - J a det er saa rart med det, sier Nar- Dören lukker sig bak ham.
Benjamin ser et sekund ned i et svelg at lyse.
Han stirrer længselsfuldt op mot E t jubelskri löfter sig i ruffen - de hu- vik og smiler.
Slikt hænder den bedste.
land.
Boken anbefalles.
D e n ropar av sin egen ynkelighet, nu kan han være Aalesunds köi.
Aalesund nikker til Sivert og Benjamin Naar hunden först skal dræpes, er det vel jer og ler og danser!
Benjamin mærker också f ö r sjömännens vidkommande melkehvit av bebreidelser, men han tidde like godt at en faar dusören, og hvorfor pludselig at Aalesund omfavner ham.
Aa, og de er lykkelige over forsoriingen.
e f t e r d e n s t o r a s u g g e s t i o n og fornegtet i natt da hanen gol.
Og Benjamin synes pludselig at natten det er en glæde av den anden verden.
Men klöften lukker sig igjen og han sier: ikke han?
till en ny livsföring, som kunde h a f t Desuten har han aldrig likt Santos eller Det er ondt for mig som er ny at si noget, Sivert springer bort og trækker Santo5 ikke liar varet saa raa og hæslig allikevel.
så starka anknytningar i dessa p o j - det er dem som vil tro det e r for at være nogen anden hund.
Aalesund visste ikke at det var Antons frem.
kars egen inställning.
E n pen dusör, sier Aalesund, er det overlegen.
Men Sivert sa det rigtige: Du Den blir slynget omkring som ett nöt- söster, det var sandt som Narvik sa: Slikt hænder den bedste.
H ä r är ett stort verksamhetsfält.
vilde ikke like at finde din söster ombord.
ikke tredive sölvpenge som er taksten.
J e g teskal paa et hav av kjærtegn.
A a hold du den fordömte kjæften din, tror der er ingen her som har lyst at for- - Lille Santossen, j a du er fin du, vores Og mens han staar og ser disse mænd Också med anknytande till hr.
Berg- skriker Aalesund.
Staar jeg til regnskap raade Cantos for det.
egen liten Cantos.
Saa dere hvor rolig den danse rundt med öinene blanke av den mans förut omnämnda ord om for dig kanske?
La min söster være.
Men officeren hörer ikke paa ham, han laa, den forstod nok hvad det gjaldt.
J a samme lykke som jubler inde i ham selv, " hamnarbetets " betydelse.
Hun e r tusen gange for god til at taes i sitter og fölger retningen av Oskars blik.
Santos er nok basen han.
J a var det San- aner han for förste gang hvad de ord betyr: din mund.
Nu vet han hvor hunden er.
tosen I Salig er de enfoldige ....
- Gutten har lov til at si hvad han vil, Han reiser sig: Dere tvinger mig altsaa Mændene stammer frem sine meningslöse Endelig blir de saa rolige saa de kan gaa sier Narvik rolig.
Du vet.
jeg er ikke den til at lete selv.
Javel, jeg faar pröve.
utbrudd av ömhet, forvirrede smaa kjær- mand som lagger mig.
op i en andens saker, Det blir saa stille i ruffen at det gör lighetsbekjendelser, slike som man bare tilköis.
Benjamin ligger i e t rus av lykke.
Aalesund, OK allerminst i dine, men ingen ondt.
Santos har lagt sig til ro hos ham for nat- kan si til barn og hunde.
kan vel tvile paa at Benjamin har rett.
Alle sitter som stötter og fölger hans be- - Jeg lurer paa om andenstyrman saa ten.
Han stryker den atter og atter over Du Narvik skal nu altid vare saa hel- vagelser.
den, sier Narvik.
den varme pels, til den sovner.
D a ligger vedes bra og selvgod, slanger Aalesund ut.
Benjamin synes han hörer hjertene banke E r du galen, sier Sivert, da Iiadde han forsigtig stille for ikke at vække den.
omkring sig.
han nok kakket den i hodet med rustpiken.
Utenfor bruset natten av hav og mörke.
* fyrböter=eldare.
A a Gud, der begynder han at söke i köi- Jeg er ikke saa sikker, funderer Nar- - - -- - - - -- - - - - - - - - - - - - - - - - - -.
.
.
- - - - - - - - - - C.H.
- - -
