# ID: svediakorp-per3469
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1929
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,795
# sentences: 548
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDEVARVET N:r 8: 1929 Ett vinteräventyr K R I N G E N STATY Veckans ledare, Avveckling, handlar om riksdagens beslut i soc- kerfrågan.
D e kvinnliga studenterna i Eng- * Den märkliga lilla boken U t ni a- land och inte minst medicinarna f å ännu bära sin dryga del av den börda n i nge n f r å n bolsjevismen, T h e Challenge o f Bolshevism, a v den som konservatismen lägger på kvin- engelska kväkaren mrs Buxton, nornas skuldror.
refereras och kommenteras i E n Antalet kvinnliga studenter i O x - kväkare ser på Sovjet.
ford är som bekant inskränkt till ett * visst lågt antal i förhållande till mäng- den av manliga.
Och ifjol beslöto tre I n f ö r E m m e l i n e Pank- hursts s t a t y har en engelsk tid- av Londons sjukhus att stänga sina skrift tagit upp frågan om de kvinn- portar f ö r alla kvinnliga medicinc studerande.
D e unga kvinnliga läkar- liga medicinarnas stallning.
kandidaterna, som genom denna åt- gärd kommit i ett mycket bekymmer- Vem är staten?
frågas med samt läge, ha hoppats att den sedan anledning av ' en diskussion kring ett länge väntade utredning angående de inledningsanförande a v kapten C.J.
kvinnliga läkarnas utbildning, som Brunskog om Försvarsfrågan inför verkställts av en universitetskommit- internationellt forum.
té i London, skulle medföra någon förbättring.
Utredningen, som nyli- Problemet om ” Nidingar ” be- gen offentliggjorts, bar dock trots sin lyses från olika synpunkter av advo- på många sätt ådagalagda välvilja kat Märta Björnbom-Rom- s o n, d r Alfhild Tamm och tydliga spår av den uppfattning, som anser att varje förändring rörande advokat Eva Andén.
" kvinnan " måste övervägas, som om Bro mellan klasserna, in- det gällde liv eller död för det nian- tryck från Oslo av Elsa Wil- liga släktet.
Visserligen framhålles i betänkan- kens.
det att män och kvinnor, som e f t e r f å arbeta till- F a s s a r - passar inte, ett universitetsstudierna sammans i så många olika förhållan- apropå av Rita.
den, borde lära detta samarbete re- * För tre veckor sen skrev Tidevarvet att våren var kommen.
Det var nog inte första gången vi var för tidigt ute.
Men denna gång märktes mer än nå- gonsin.
Vintern drev till och vräkte en snö- dan under studietiden.
Kommittén tresse att veta, i vilken utsträckning storm över Europa, den öppnade köl- tar också avstånd ifrån den åsikt, som den verkligen finns bland studenter- dens portar och isade ner hela konti- delvis anfördes som skäl till att de na själva kommer egendomligt nog nenten.
Vi som bo i Sydsverige och låg tre ovannämnda sjukhusen stängdes samtidigt som det gamla parlaments- under den svepande vingens spets, fick för kvinnor, nämligen att det ur an- registret ersättes med ett nytt, där de också över oss en f i k av ovädret.
Man ständighetssynpunkt skulle vara nytillkomna kvinnliga väljarna äro hörde talas om dem som flydde till ett varmare klimat i Norrland.
olämpligt att män och kvinnor stude- upptagna.
Den hundraåriga kampen Stormen ven dar: och natt, bittert kall, rade medicin tillsammans.
E n lärare för lika rösträtt är därmed formellt den drev snön framför sig, sopade bart, som chockerar studenterna genom tvi- avslutad.
Och i samma vecka tillkän- tornade upp väldiga drivor, plånade ut velaktiga och osmakliga framställ- nagavs premierministerns avsikt att väg och stig.
Fält och sjöar gåvo illusionen av ett ningar, passar helt säkert inte att un- ta emot och avtäcka en staty av E m - månlandskap med sina vassa snökam- dervisa blandade grupper, men - han meline Pankhurst, den engelska kvin- mar och krateraktiga formationer.
Un- passar överhuvudtaget inte till lärare.
norösträttens stolta och oförfärade der ensliga, kalla skymningsögonblick Dessutom intygas, att tonen bland de förkämpe.
kunde det se ut som om den eviga dö- manliga kandidaterna ofta blivit för- Troligtvis - anmärker en engelsk den och rymdernas kyla segrat också i vår värld.
bättrad sedan de fått flickor till kam- artikelförfattare med anledning a v Men eftersom mänhiskan fanns här rater och ingen har haft något att an- detta sammanträffande - måste man med mod och kraft att trotsa naturen, märka på flickornas uppförande.
skjuta upp hoppet om förbättrade att göra ett motstånd och tränga sig Men det v ä n t a hindret mot sam- möjligheter f ö r de kvinnliga läkarna, fram, så skapades av det hela ett bis- alla män och kvinnor som en tert äventyr.
tills undervisning är, enligt kommittén, Den moderna människan av mera om- den stora motvilja, som många män självklar sak åtnjutit politisk röst- bonat yrke och helst om hon bor i stad, hysa emot sjukhus där också flickor rätt alltifrån sin myndighetsdag.
Att märker icke så mycket av trotset mot just föräldrarna ä r o rädda för de undervisas.
Denna motvilja delas i naturen.
Det är för väl organiserat, många fall av de unga männens för- kvinnliga studenterna visar bäst var det ä r avlyft från den enskilde, som kö.
äldrar.
Resultatet skulle sålunda bli, den manliga överlägsenhets- och den per sig fri med bevillningskronor.
Men kommer man så plötsligt u t i en att.
de som studenter för övrigt myc- kvinnliga mindervärdighetskänslan ha stuga på landet, belägen sist i byn och ket önskvärda unga männen skulle sin rot.
Den kvinnliga läkarens såväl har stora, djupa nattmörkret, kölden försvinna från dessa sjukhus.
Tydli- som alla andra problem som röra och ensamheten lägrade utanför sin kvinnans ställning måste tydligtvis f å dörr om kvällen, då upplever man en gen katastrofala följder!
smula meddelaktighet i vårt släktes Detta bevis för den fortlevande sin lösning redan i barnkammaren.
skräcken f ö r arbetsgemenskap med Med denna utgångspunkt finns j u kamp, trots och segerglädje genom dess långa historia.
kvinnorna - det skulle vara av in- dock ännu hopp.
Dessa oväderskvällar med dånande storm, mörker och yrsnö ha varit un- derbara.
Det lilla nybygget sist i byn har varit som en djärv liten soldat.
Där har varit lugn, ett ljus har kunnat brin- na med klar och orörlig låga, alldeles som en glädje kan brinna ibland i sjä- lens dragfria rum under stora sor- ger.
Vi har haft ljus från kraftver- ket i Tolg, den forna prästgårdskvar- nen, som aldrig drömde om att lysa över ligt mycket större ro än när det gäl- som jämsides med sin tro på ilet " in- mörka Småland.
Vi har haft falt och ler den ryska bourgeoisien.
H o n drar re ljuset " och sin misstro till våldet bröd, apelsiner och ett kinaté som dof- också upp en parallell med " the mo- stred för en rättfärdigare egendoms- tar som i en engelsk roman.
Vi ha haft ral o f our own past ” gentemot en an- fördelning.
G e o r g e F o x, som ur sitt böcker, tidningar, brev, telegram, och nan samhällsklass, industriarbetar- väsens innersta gjorde de båda först- det är j u bara en händelse, att vi inte också haft radiokonsert av Martin nas, den anda som för ett och ett nämnda inställningarna till sina egna, Öhman.
kvarts århundrade sedan hindrade lämnade frågan om egendomen så När jag satt och betraktade min lilla lagförslag om att nedbringa barnar- gott som alldeles orörd.
I nyaste tid krets i dess uppenbara välmåga vid bok betet till tolv timmar pr dag - detta finner man emellertid, hur detta och söm, fylldes j a g av stolthet, över skulle j u minska produktionen och problem reser sig och frågar och frå- allt detta av det gamla människotrotset dessutom innebure j u femtontim- gar och värker inom kväkarnas led, och tilliten till en arm.
Troligen var det bara jag, ensam gammal bland ung- marsdagen en nyttig disciplin utan som ju räknar bland sig så många domarna omkring mig, som upplevde skada f ö r barnens hälsa.
För någon stora industrimagnater.
I jämförelse detta under och äventyr.
Jag tror det.
kan med samfundets resoluta och så att ty för ungdom synas de ting självfallna som helst o man icke beskylla bolsjevismens m e- säga officiella avståndstagande mot som äro nära, för att få under gå de till Jules Verne, Sven Hedin, Grimberg och t o d e r, säger förf.
Men hur kun- allt vad krig heter, utgör förhållan- bibliska historien.
d e man också vänta det ovanpå det till egendom ett odeciderat kaos, När jag sen hade dem sovande mot tsarismen?
" Kommunisterna h a ald- ur vilket de mest kontrasterande me- var sin huvudkudde och satt ensam vid framträda inom härden, blev Lystnaden ännu större, rig föregivit anslutning till Vänner- ningsskiftningar nas samfund.
De tro alltjämt på samfundet, från den patriarkaliske emedan dånet utanför blev starkare.
Det lilla huset, slutet inom sig självt, nyttan av våld - alldeles som den rikmannens besittningstrygghet till fullt av värme, av trygg sömn, av tillit .. övrigs världen, höll j a g på att säga, den extreme socialistens ' omvälvnings- av tankar, av framtid, i en värld av men med hänsyn till deras avrust- krav.
Det är ur denna jäsande sam- köld, mörker, kamp och ovisshet, syn- ningsförslag vore det knappast rik- vetsoro inom samfundets egen själ tes i denna stund som en paradox, en tigt (fair). "
Så snart det gäller må- som förf.
för sina trosfränder och fräckhet, en belöning och en frestelse.
Ingen kunde veta bättre lin den, som le samfundsitlealet sådant kom- för det övriga merkantila England satt där vid härden under stormkvällen, munisterna fatta det, ställer sig förf.
håller upp bolsjevismens ideal, som hur tillfällig är en lägerplats, hur värn- uppmärksamt och fördomsfritt lyss- en uppfodran till självbesinning och lös en trygghet inför större stormar, nande.
I sin hunger efter etiska vär- som en inriktning till kostsammare hur vansklig varje seger och hur snart den förvandlar hon det hon ser i en mål än de vedertagna och ifrågasatta.
dess frukter förtärda.
Men all denna (Till och med avståndstagandet från vetskap var utestängd.
Den var bara kraftig appell till sina egna.
den vemodiga bakgrunden på andra si- Det kan vara skäl a t t ett ögonblick kriget k a n j u bli en förmån ur af- dan rutan till en stund av lycka, eröv- dröja vid den historiska bakgrunden färssynpunkt; samvetsgrann inställ- rad ur mörkret.
Devinez.
för denna kväkarvädjan.
I förhisto- ning till egendom går ännu djupare rien till Vännernas samfund möter in på det egna.)
- E n k v ä k a s r e e r p å S o v j e t .D.F.
Buxton, Utmaningen från bol- i fråga om det rent personliga för- sjevismen (The Challenge of Bolshevism.
hållandet människor emellan.
Någon 1928.).
engelsman har sagt att där en hus- Under en vistelse i Turkiet för bonde börjar disputera med sin be- några år sedan gjorde makarna B u x - tjänt är klasskillnaden upphävd.
Men ton så noggranna iakttagelser Över i det gamla Ryssland gick det bra samhällsförhållanden därstädes, att att kyssas och gräla, herrskap och deras resultat (trots det enskilda ini- livegna emellan, utan att detta på tiativet till forskningen ifråga) blev minsta sätt bräckte klassgränserna.)
Bokens största attraktion ligger i grundval för en regeringsutredning.
Det ä r emellertid ingalunda fråga en annan linje.
Den bedömer nämli- om samma slags prestation rörande gen de bolsjevistiska idealen från Ryssland i det föreliggande arbetet kväkarsynpunkt, alltså från den sam- av Mrs Buxton.
E n sådan vore ogör- fundsposition, som resolutast av alla lig efter föga mer än tre veckors tar avstånd från våldsmedel.
1 det sejour i det främmande landet.
Då fallet har granskaren en vida gynn- och då frapperar det en i själva ver- sammare ställning än representanter- ket att en eller annan motsättning na f ö r andra riken eller menigheter, som förf.
drar upp mellan bolsje- som själva bruka samma medel som vismen och förhållandena där hemma, de hos bolsjevikerna finna klander- helt enkelt beror på olikheten mellan värda.
Förf.
efterlyser skämtsamt ett ryskt och engelskt psyke.
(Så t. ex. vittne från - mars i och för opar- tiskt omdöme.
Alen genom sin egen självklara kväkarinställning står förf.
egentligen också själv alldeles utan- för de jämförda åskådningarna, vad medlen beträffar.
Med ingående skärpa riktar sig förf:s kritik mot den europeiska all- mänmening, som aldrig ondgjorde sig över tsardömets rättskränkningar och våldsåtgärder med tillnärmelsevis samma grad av indignation som nu över Sovjets, eller som tog Versail- lesfredens ” konfiskationer ” (av tys- kars privategendom) med så ofant- oss Winstanleys Allen &amp; Unwin gestalt, en pionjär, Forts. å sid. 4.
TIDEVARVET Utkommer varje helgfri lördag.
Slussplan 1 — 3, 2 tr., Stockholm UTGIVARE Ada Nilsson.
REDAKTIONSKOMMITTE: Elin Wägner.
Elisabeth Tamm.
Honorine Hermelin.
REDAKTIONSSEKRETERARE Carin Hermrlin.
Mottagningstid 10 — 12.
Telefon Norr 4842.
Avveckling Vem är staten?
?
Av den utredning om " sockrets riksdagshistoria ”, som stod att läsa i foregående nummer av Tidevarvet, framgick, att sockerbetsodlingen i Sve- rige från början gått på styltor och alltjämt fört en konstlad tillvaro.
Det måste därför anses som en tidsfråga, hur länge svenska staten d.v.s. vi alla, anse oss ha lust och råd att underhål- la en sådan lyxproduktion i vårt rika: ste landskap.
Man kan inte annat än utgå ifrån, att det hela är en onatur- lig och för vårt land ej lämpad od- ling, vars avveckling måste ske sna- rast möjligt.
M e d tillfredsställelse hälsa vi där- för utgången av årets riksdagsdehatt i sockerfrågan.
Både regeringens för- slag om förhöjd tull och utskottets om subvention, d.v.s. kontantunderstöd på 3,5 miljon, ha fallit.
Hellre intet understöd åt betodlarna än kontant hidrag, säger högern.
Hellre hidrag än tullar säger frisinnade och social- demokrater, utom dem som helt och hållet röstade för avslag.
Bägge för- slagen voro ofoniiliga.
Varken att staten privat överenskoniiiier med soc- kerbolagen om högre pris åt betod- larna, tar igen detta genom tull och borttager sockerskatten för att lindra allmänheten, eller att de sämre ställda jordbrukarna ska betala en osund.
nä- ringsgren på landets fetaste jord, kan anses önskvärt.
Om sockerskatten är överflödig, så är det en fråga för sig.
Kontant bidrag har den fördelen, att det snart måste falla på sin egen orim- lighet.
Men rätt skall vara rätt.
Hur invecklat regeringens förslag än må vara och hur förkastligt tullar än är under alla förhållanden, regeringens, högerns förslag är dock mera ekono- miskt.
Det kan ju vara Tidevar- vet en glädje att få säga detta!
Sedan återstår de 30,000, soni an- ses bli arbetslösa genom riksdagens beslut.
- Det är beklagligt.
Men har ett missförhållande pågått i snart hundra år, så ä r det inte för tidigt att börja avhjälpa det.
Det ä r inte betod- larna som ska hjälpas, de kunna odla vete, det bör gå på den skånska jor- den lika väl soni på den uppsvenska, utan det är alla dessa - och det visar som sig väl nu, hur många de äro bli utan arbetsförtjänst, vilka böra be- redas tillfälle till produktivt arbete.
Det kan bli större engångskostnad, men leder till en sundare och mer ekonomisk utveckling.
- - - ARNOLD NORL synbar kronologi - på den geogra- fiska vägen med en översättning av Dantes avhandling om vatten och jord.
Men d e n samlade sig i tolk- ningen av Divina Comedias väldiga kartläggning av människoödenas full- bordan på de vägar, som endast Dan- te skådat.
Det är j u blott översättningen a v Inferno, soni ännu utkommit i tryck.
Av Arnold Norlinds bok o m Dante och andra uttalanden förefaller det emellertid soni om Purgatorio, van- dringen uppför skarseldsberget, varit honom kärast.
Där fann han ständigt lösenorden för tolkning av livets evi- ga lagar och verkligheter.
Där fann han ju lösenordet för vad hela tillvaron " från hans veranda ' ' talade om: lagen för " hinder mot ge- menskap " i timlighetens värld, där värdena minskas, ju fler soni delar dem, medan i andens värld delandet Ökar, j a nyskapar all rikedoni.
E n lärd - säger de som förstå sig Stockholms högskolas studentföre- en av den alltid fåtaliga ning hade för några dagar sedan an- på lärdom ordnat diskussion.
över ämnet: ” För- skaran som med sanning kunde bära svarsfrågan inför internationellt fo- upp lärdomsnamnet.
Och dock visste rum ” med inledningsanförande av han mer än vad någon lärdom kunnat kapten Brunskog, som redogjorde för yppa för honom.
E t t helgon - sä- fredskongressen i Frankfurt am Main ger folket i den bygd där lian länge för hononi var ingenting vilket föranledde en livlig diskussion.
bott Kapten Brunskogs avslöjanden om omöjligt.
När A r n o l d Norlinds lilla bok gaskriget och hans uppfattning om avrustning som det enda riktiga både " Från min veranda " kom ut i höstas, av etiska och praktiska skäl väckte na- gav den j u en sällsamt stark förnim- turligen stark opposition.
För att yt- melse av att den kunskap, soni ger terligare understryka detta har kap- makt, ger en människa makt i och ten Gyllenkrok i en insändare i Sv.
över tillvaron, hade verkligen av nå- Dagbl.
angripit lir Brunskog och ci- gon tagits i besittning.
Många visste terat sitt eget yttrande i diskussionen också, vad man genom boken kunde med diverse utläggningar.
H r Gyl- ana, att här under flera år skapats lenkrok förvånar sig Över " att en i ett liv och en arbetsdag " över frå- statens tjänst anställd person, kapten gornas liv " av en soni ägde makt att.
Brunskog, som av staten erhåller låta sjukdom och död falla av som 6,000 kr.
om året, tillätes fara land en ovidkommande klädnad.
När där- och rike runt samt bedriva en mot sta- för nu det för alla uppenbara steget ten riktad propaganda ".
.
.
och slutar in i en annan tillvaro är taget, måste Mycket finns säkert av andens med att förklara, att nian enligt " all- också en fjärrstående säga sig, att män rättsuppfattning " inte bör ” med det var anden, som krävde större rum världars rikedomar, som Arnold Nor- ena handen mottaga en gåva och med och utsikter för sitt arbete, att det lind skapat, men som ännu ej tillräck- andra handen tilldela givaren (d. var den snarare än kroppen, som tog ligt delats - otryckta skrifter och v.s.
staten) en knivstöt i ryggen ” ut sin rätt.
tryckta.
o.s.v.
Vi kanna inte hr Gyllenkrok.
Arnold Norlind var docent och un- Tidevarvet väntar på att den rätta Vi antaga, att han är en förträfflig der flera år t. f. professor i geografi pennan engång i dessa spalter skall person, som uppriktigt och troget vill vid Lunds universitet.
Geografin skriva om Arnold Norlind.
I dag vil- fylla sin plikt och tjäna sitt land.
Att tycks för honom främst ha blivit ve- j a vi blott betyga vår vördnad inför han istället gör den sak, han vill främ- tenskapen om vägar: världsväldenas, det avsnitt av en arbetsdag, som nu j a en riktig björntjänst, har han na- korsfararnas, upptäcktsfararnas vä- är fullbordat, inför dess mått, dess turligtvis ingen aning om.
T y ingen- gar alltså främst vägarna över höjd och djup och uthållighet - och ting kan räl bättre än yttranden i den okända länder och hav som brutits därjämte betyga vår djupa tacksam- stilen visa det orimliga i det vällov- upp av de besynnerliga idéer och strä- het, att Tidevarvet fått räkna Arnold liga samhällets sätt att resonnera.
Det vanden som människor kunna få i sitt Norlind bland sina hasta vänner.
är vanetänkandets utövare, som ha huvud.
Allt djupare fördes han också rätten på sin sida, de ha rätt och allt in på den mänskliga tankens, på sjä- annat stämplas som fientligt.
det är lens, diktens, upplevelsernas vägar.
förräderi.
Fakta och rättsbegrepp ha Språken, som för oss människor i 1929 ARS SOMMARKURSER I inte den ringaste betydelse.
Inte ens gemen så ofta och så kännbart stänga STOCKHOLM Vår Herre själv skulle kunna överty- vägarna till olika riken i geografiens komma att hållas under tiden 30 juni- ga dessa sina tjänare, om han kunde och andens värld, tyckes aldrig bju- 12 juli.
Kurserna hava, liksom de förut i uppenbara sig i personlig måtto.
dit Arnold Norlind svårigheter.
Och hållna, till sin förnämsta Vem ä r då staten?
Den består av blev det för honom av vikt att en Stockholm, uppgift att - med begagnande av hu- alla medborgare.
Och vi, soni inte tolkning gjordes, översatte lian lika vudstadens rika förevisningsmaterial på äro anhängare av iiiilitarisnieii - och snabbt och självklart ett grekiskt dra- skilda vetenskapliga, konstnärliga och vi börja bli rätt många - tvingas än- ma eller annat diktverk som ett hol- sociala områden - låta kursdeltagarna då att betala skatt for att avlöna hrr Iändskt eller - Dantes Gudomliga få en inblick i några delar av det mo- derna kulturarbetet.
Gyllenkrok &amp; gelikar.
Det är många komedi.
Till deltagare i dessa kurser inbjudes miljoner, som gå till det ändamålet.
Man tycker sig kunna se en mäk- en var, som tror sig kunna hava något Kräver inte ” allmän rättsuppfattnig ” intresse av de anordnade förevisningar- tig lirets logik i denna Arnold Nor- att dessa herrar taga avsked?
T y linds stora kärlek, soni gjorde honom na och föreläsningarna.
Oversiktsprogram över de vid kur- v å n bidrag Överstiga nog de 6,000 kr.
till vår främste Dante-kännare.
Den serna hållna föreläsningarna, demon- man förunnar hr Brunskog.
Det - började åtminstone enligt yttre, strationerna och utflykterna kommer borde bli den logiska slutsatsen.
I att inom den närmaste tiden offentlig- annat fall få vi som skattedragare, att vi inte frestas att frivilligt ge oss göras.
som medborgare - vi som tillsam- ut i krig.
Anmälningar, förfrågningar etc.
Men detta är ett jättelikt, ett ödes- adresseras till ” Sommarkurserna i mans bilda svenska staten, finna oss digert missförstånd om en aktiv paci- Stockholm ", som meddelar alla nödiga i att olika rättsåskådningar få göra fisms verkliga uppgift.
Den består upplysningar.
sig gällande och gälla soni rättsåskåd- icke i att förmana: Håll er alltid un- Kommittérade för Sommarkurserna i ningar.
Tiden skall tala.
Och det der alla omständigheter lugna!
För Stockholm äro: Landshövding Nils Edén, kan komma en tid, som visar, att den det första går ju inte det, läget från ordförande, Professor J.
G.
A n d e r s s o n, militaristiska propagandan är den fi- 1914 — 18 kan aldrig komma igen.
neu- Ostasiatiska samlingarna, Antikvarien tralitet blir icke mer.
För det andra T.
J. Arne, Statens historiska museum, entligaste av alla mot land och folk.
ä r det trist och fegt.
För det tredje Fil.
Lic. Iwan Bolin, föreståndare för består pacifismens uppgift icke i att Folkbildningsförhundet, kursernas sek- lugna, göra människorna fogliga utan reterare, Riksantikvarien Sigurd Cur- i att uppvigla dem till en resning mot man, Profesaor Gerard De Geer, Geo- kriget.
Uppvigla dem att vägra ta på kronologiska institutet, Professor Folke den nya gift- och flygutrustningen Henschen, Karolinska institutet, Folk- som militära sakkunnige ta mått på skoleinspektör Carl Lidman, byråföre- och prova ut.
Uppvigla dem till att ståndare, Professor Andreas Lindblom, Tidevarvet har redan vidrört debat- inse att de ha en positiv uppgift och ten omkring yrkandet om fredsanslag böra utföra sin del i den nodvändiga Nordiska Museet, Professor Otto Ro- senberg, Stockholms högskola, Intenden- åt vissa föreningar, detta underhara revolten mot kriget.
ten Sixten Strömbom, Nationalmuseum, upptåg som avslöjade så mycket om T i l l en sådan resning kan inte stats- och Rektorn vid Stockholms högskola, deltagarnas mentalitet.
makterna utdela anslag eller välja ut Professor Sven Tunberg.
Själva utgången var inte så be- lämpliga redskap.
Att det kan sättas tydelsefull.
Det kan inte betyda så ifråga att vår regering, mitt soni dess mycket om regeringen får eller inte sakkunniga grunda ut en gasmotan- får 25,000 kr.
att utdela åt vissa freds- fallsberedskap åt oss, skall utdela strävanden.
Det vore visserligen bra fredsanslag, är groteskt men det må om Föreningen för Nationernas för- vara hänt.
Bara vi kunde hoppas att bund finge r % att ha några exemplar den verkliga resningen komme, den av förhundspakten på lager och hålla soni inte behöver några anslag för att en byråpersonal, som vet skillnad på bli till.
pakt och Geneve-protokoll.
Detta var nämligen tidigare icke fallet, vilket vi prövat.
Men en stor sak ä r det ju inte.
Men vad som är betydelsefullt, det är den kunskap nian fått om den gäng- se åsikten vad fredsarbete betyder.
Det visar sig att många tro, att det betyder en allmän upplysning om kri- gets fara och vansklighet och eventu- ellt också dess orättfärdighet.
E n upp lysning som skall så genomtränga oss, — - - - Uppviglins
«NIDINGAR » D e upprepade fall a v overgrepp m o t minderåriga, s o m, i n t e minst i Stockholm, under senaste tiden fö- rekoiiiiiiit, ha förklarligt n o g fram- kallat s t a r k indignation.
Den all- m a n n a opinionen r e a g e r a r for det- t a angrepp på en y t t e r s t s å r b a r punkt: Små barn, u r stånd a t t värja s i g s j ä l v a, h o t a s till sin kroppsliga och andliga välfärd av en f a r a, som kan t r ä f f a dem på lekplatsen lika väl som på skolgården eller g a t a n, o f ö r u t s e b a r och Odeläggande.
M e d denna indignation f ö l j e r o c k - så självfallet en omedelbar önskan a t t skydda s i g e m o t faran.
M å n g a t a sin tillflykt till k r a v på s t r ä n g a s t r a f f f ö r de felande, f ö r vilkas r ä k - ning m a n a l l m ä n t t a g i t i bruk ordet nidingar.
Vilka bestämmelser innehåller då f ö r s t lagstiftningen med avseende på f ö r b r y t e l s e r a v d e t t a slag.
M ö j l i g h e t e r n a till förebyggande äro i n t e s t o r a, s ä g e r advokat Mär- t a Björnbom-Romson.
Det värsta ä r, a t t d e t alltid m å s t e finnas minst e t t o f f e r m e n o f t a flera, innan nian på n å g o t s ä t t kan ingripa.
M a n s k i l j e r på sinnessjuka, för- m i n s k a t tillräkneliga och fullt till- räkneliga.
B e t r ä f f a n d e de sinnessju- k a k a n t r y g g h e t vinnas f ö r a t t e t t sedlighetsbrott inte kommer att upprepas a v s a m m a person, då d e t ju å l i g g e r vederbörande, anhöriga och vissa myndigheter a t t " om ho- n o m t a g a vård, så a t t han e j må bliva vådlig f ö r den allmänna sä- kerheten ".
I regel t o r d e dock dessa, som spe- cialisera s i g p å sexuella övergrepp m o t b a r n, i c k e v a r a sinnessjuka, utan o f t a kunna r ä k n a s till " halv- abnorma " eller fullt tillräkneliga.
E f t e r uppnådd myndighetsålder - sedan lagen o m samhällets liarna- vård e j l ä n g r e kan tillämpas - finns ingen m ö j l i g h e t a t t till förebyggan- de a v befarade sexuella f ö r b r y t e l - s e r i n t e r n e r a e n sexuellt abnorm person, såvida han i n t e är sinnes- sjuk.
Sedan e t t b r o t t väl blivit be- g å n g e t finnas däremot enligt 1927 års l a g o m förvaring a v s.k. for- minskat tillräkneliga f ö r b r y t a r e vis- s a m ö j l i g h e t e r till deras omhänder- tagande.
E m e l l e r t i d äro s t r a f f e n f ö r f ö r - brytelser a v detta slag i de flesta fall f ö r låga f ö r a t t förvaringslagens b e s t ä m m e l s e r s k o l a kunna uppfyl- las.
F ö r v a r i n g s l a g e n u t g ö r därför e t t m y c k e t ofullkomligt skydd.
D ä r - med a t t dessa f ö r b r y t e l s e r b e l a g t s m e d s t r a f f är heller i c k e a l l t g o t t och väl.
S t r a f f e t e n s a m t r ä c k e r icke till a t t skydda samhället m o t faran.
S a m h ä l l e t b ö r ä g a m ö j l i g h e t a t t på annan v ä g ä n g e n o m s t r a f f r e a g e r a m o t samhällsfarligheten hos sexual- f ö r b r y t a r e och f r a m f ö r a l l t m å s t e m ö j l i g h e t e r skapas a t t f ö r e b y g g a sedlighetsbrott m o t minderåriga.
F ö r e b y g g a n d e är o c k s å d e t f r ä m - s t a k r a v e t i de synpunkter, som dr. Alfhild Tamm l ä g g e r på denna a r t av förseelser.
D e, som b e g å dem, ä r o o f t a psy- k i s k t efterblivna av en h ö g r e klass människor, k a n m a n s ä g a, d.v.s. som till e n viss g r a d kunna reda s i g och s k ö t a s i t t arbete.
D e höggra- d i g t p s y k i s k t d e f e k t a hållas j u i all- mänhet k v a r inom a n s t a l t e r n a och k o m m a d ä r f ö r i n t e i f r å g a.
Men b e - t r ä f f a n d e de lindrigare psykiskt e f - terblivna visa s i g följderna av den bristande eftervarden; sedan de kommit ut frän a n s t a l t e r och sko- lar.
E n f ö r b ä t t r a d eftervård skulle säkert ha m y c k e t s t o r betydelse.
D e t är en s a k, som m ä n n i s k o r i all- mänhet inte t ä n k a m y c k e t på.
H ä n - der sedan en sådan s a k soni e t t sexuellt overgrepp h ö j a s höga rop - Passar passar inte Bro mellan klasserna SKOLAN a v moralisk harm, men man g ö r Det dyker upp i diskussionen med unge- D i jag häromdagen var på en blixt- Man blir glad när en schweizare el- inte k l a r t f ö r sig a t t d e t o f t a a l l s fär samma jämna mellanrum som student- visit i Oslo, kunde jag inte låta bli att ler en engelska kommer till Stockholm inte ä r frågan om en niding utan mössans avskaffande och kvinnofriden p i mellan Åsbjergskibet och Nasjonalgalle- om en ganska hjälplös människa, gatorna.
Sjuksköterskedräktens reforme- riet inflika ett besök på settlementet Foss- och vittnar om det nya, som sker i lattledd och u t s a t t för frestelser g e - skolvärlden i deras respektive länder, ring, menar jag.
Hittilldags finns i alla fall nom k a m r a t e r, en människa som i mössan kvar, friden ar borta och kjolarna gården borta i arbetarkvarteret i ös- men nian blir gladare, när förestån- ter.
T Y drottning Åsas konstfärdigt sin omogenhet inte inser, a t t han inte en millimeter kortare, fast man sak- skurna praktslädar och Edvard darinnan för en av våra egna skolor Munchs begår en o g ä r n i n g eller kan ö v e r - kunnigt och ingående diskuterat de inveck- skåda följderna a v sin handling.
D e t lade problemen lusen sinom tusen gånger.
tavlor äro underbara kulturprodukter i röjer befintligheten av nya principer sitt slag.
men nutidsmänniskors heroiska i ett Stockholmsläroverk.
Detta ä r o f t a så a t t dessa människor inte Nu närmast gäller det som sagt systrar- våga s i g på vuxna normala kvinnor, na och dec som aktualiserat frågan är väl försök att slå broar över avgrunden mel- hände i lördags, när fröken Ester lan klasserna är förvisso ännu märkvär- och därför t a sin tillflykt till barn.
Edelstani i Ateneum gav en framställ- troligen det vackra vintervädret.
Allt vad digare.
I dessa fall hjälper det emellertid ben och anda har ger sig pi fritiden ut Det var jullov ännu på Fossgården, ning om Annaskolan.
inte med s t r a f f.
Så f o r t han blir fri- för att åka skidor eller skridskor eller på Annaskolan har i flera avseenden men ledaren, Nanna Michelet, hade just given går en sådan nian o f t a s t r a k a annat satt skaffa sig välbehövlig rekreation.
vägen och g ö r om förseelsen på Det ar bara sjuksköterskorna, vilka bäst kommit hem för att göra i ordning för brutit sig ut ur den vanliga formen nytt.
D e t ä r j u uteslutet a t t han av alla behövde det, som får vackert låta terminen.
V i d hennes sida vandrade vi för kunskapsinhämtande.
Den har skulle bli klokare av a t t s i t t a i fän- bli Det fordras iiäniligen medfödda akro- runt huset och besågo kindergartensrum, djärvts utbyta ämnesförbistringen på gymnastiksal, samkvämsrum for klubbar- gelse.
batiska anlag för att åka skidor i unifor- skolschemat mot koncentrationsläs- Sexuella f ö r b r y t e l s e r emot barn man och uniformen är obligatorisk och får na och studentpensionatet p i övre bot- Fossgården är i olikhet med vår ning.
Den har förlagt läxläsningen till b e g å s o c k s å ibland av normala p o j - inte läggas av.
Nu frågas det, varför i all ten.
skoltid i stället för att betunga har- Birkagård ett studentsettlement och ut- kar, hos vilka könsdriften under pu- rimligheters namn kunna inte sköterskorna bertetsåldern vaknat upp med en så- få vara som vi andra unga pi sin fritid gör ett led i den norska kristliga student- nen med en arbetstid, som Överstiger dan h ä f t i g h e t, a t t de ha svårt a t t be- och hämta krafter både till kropp och själ.
rörelsens verksamhet.
Det finns blott normen för de vuxnas.
Den har på två fasta medarbetare i Fossgården: le- h ä r s k a sina handlingar och d ä r f ö r Det kunna de sannerligen behöva.
sitt program självstyrelse, även om kunna bliva överrumplade a v en det daren Nanna Michelet och kindergartens- denna - som fröken Edelstani antyd- Många likare ha svarat och sagt plötslig frestelse.
D e s s a individer är urbota, tag bort uniformstvånget eller lärarinnan.
Alla övriga medarbetare äro ännu inte fungerar fulländat.
de kunna bli m y c k e t hyggliga männi- reformera åtminstone dräkten!
Men den unga studenter, manliga och kvinnliga, s k o r, som sedan e j sällan hela s i t t benhårda konservatismnen har som vanligt som offra en kväll i veckan under sin stu- Den anordnar föräldramöten.
Den lå- liv t y n g a s a v de djupaste skuldkäns- hittat många skäl för den höga kragens dietid till att umgås med ungdom från ar- ter matematiken sluta i » sexan » för lor på grund av vad de g j o r t i sin och de långa kjolarnas bibehållande.
Saknas betarkvarteret runt Fossveien.
Att leda de flickor, vars, unga tillvaro annars ungdom.
det rimliga skäl, så ä r det j u s i lätt att en sådan ungdomlig stab av 120 studenter, skulle fördystrats av fåfänga försök att skaffa var och en den sysselsättning, J a g t r o r, a t t m y c k e t skulle kunna säga: » De unga veta mycket väl, vilket han bäst går i land med och skaffa en att omsätta X i tal.
Den sätter diskus- förebyggas, o m a l l ungdom finge kall de valt och vilka krav och fordringar grupp av barn, ungdom eller vuxna, med sion i akttuella ämnen på lördagssche- en e f t e r deras utvecklingsgrad av- vilka han kan vara mest lämpad att um- mat och anser inte den därtill använ- passad upplysning i sexuella f r å g o r gås, det ä r sannerligen ingen lätt da tiden förspilld.
Den ordnar årligen redan innan den egentliga puberte- uppgift.
Man lägger särskilt an på att ett flerdagars idrottslov.
ten b ö r j a t.
D e borde v ä n j a s vid a t t arbeta i små grupper for att ledaren skall f å t a l a vid sina föräldrar eller an- Det var glädjande att höra om en kunna komma i stark personlig kontakt d r a uppfostrare - inte oblygt men med sin grupps medlemmar, ha tid att sådan skolas tillgängliga närhet.
Och o m sådana saker.
G e - naturligt uppsöka dem i deras hem och leva sig in det var glädjande att av medförda nom a t t ile tvingas a t t f ö r t i g a sina i deras miljö.
E n student kan t. ex. ha barnarbeten konstatera koncentrations- t a n k a r på d e t t a område bli d r i f t e r - fem pojkar, som han slöjdar med, en an- läsningens inspirerande makt över bar- na o f t a m e r a påträngande och kun- nan har kanske fyra vuxna arbetare, som na g e anledning till osunda fantasi- nens arbetsförmåga och arbetsvillig- han läser engelska med, en studentska e r och oöverlagda handlingar.
har en handarbetsgrupp på sex småflic- het och dess möjliggörande av själv- O c k s å de b a r n, soni u t s ä t t a s f ö r kor eller en liten scoutgrupp av lika verksamhet i fördjupade studier.
F ö r sexuella övergrepp skulle sannolikt många 12- %ringar.
med vilka hon tillbrin- det är j u ytterst dit all pedagogik strä- i m å n g a fall l ä t t a r e kunnat v ä r j a gar ett par timmar i veckan.
Vilket var: till ett frigörande av krafter, sig, om de varit vana a t t f å tala myllrande liv, vilket ut och in, miste det starka nog att tjäna som motor i själv- f r i t t o m det sexuella med sina upp- inte vara i Fossgården under terminen.
fostrare.
Även o m olyckan s k e t t,, Si gott om utrymme ä r det minsann inte utvecklingen livet ut.
kunna de i dylika fall b ä t t r e b ä r a Bara på en punkt griiiiilades gläd- ibland hinner man inte mer än nätt dess följder.
O f t a är d e t nämligen och jämt vädra ut ett rum.
innan nästa jen.
Det var, när fröken Edelstani som icke så m y c k e t till kroppen soni de grupp skall in.
E t t ordentligt schema norm för sin » nya » skola ställde upp skadas - f a s t ä n d e t t a naturligtvis miste man ha uppgjort för att allt skall den gamla skolans kunskapsmått, den utan till sjalen.
också kan hända gå i lås.
gamla skolans kurser.
Man förstår, att D e våga mången g å n g i c k e l ä t t a Men detta schema ä r också det enda.
s i t t h j ä r t a, emedan de e r f a r a en deras livsuppgift ställer på dein.
Kunna el- som smakar skola i Fossgården.
När hon vill bygga sina elever den enda känsla a v skuld, beroende på a t t de ler vilja de inte finna sig i de upp offring- Nanna Michelet talar om dem som gå ut väg.
soni leder till självförsörjnings- med halva sin människa varit med ar som plikten pålägger dem, böra de normalskolekompeten- Förlåt hädelsen, men vore och in i Fossgården och känna det som möjligheter på vad som s k e t t, m e s t k a n s k e av ina sin post. » ett hem, a r det med en respekt för varje nyfikenhet f ö r a t t få e r f a r a vad det- det inte bättre att den eller de som kunna enskilds vilja och önskningar, som kom- sen.
Men borde inte den skola, som i vår tid resonera s i benhårt och grunt, vågat språnget ut i barnens självsty- t a förbjudna och farliga är, soni mer en att i sitt stilla sinne undra: Hur m a n icke ens v å g a r t a l a om.
Om lämnade sjuksköterskornas utbildning i ä r det möjligt att kunna lämna dem alla relse, kunna tillkämpa sig myndighe- ungdomen finge vederhäftig upplys- lämpligare händer.
ternas tillit och självbestämmanderätt si stora friheter och ändå få det hela Sjuksköterskorna, som varje stund i sin ning, finge lära s i g a t t könsdriften att fungera som en enda organism?
Det över kurserna.
är e n, icke syndig, m e n m y c k e t dagliga gärning star inför liv eller död, ä r och förblir Nanna Michelets hemlig- Så att kriteriet på att den skolan s t a r k d r i f t, som det g ä l l e r a t t kun- passar inte bland de agerande pi jazzaft- het.
Vi tänka med stor glädje på att det na s t y r a och o m den förtroendefullt nar, och deras förekomst p i olämpliga går, och äro förvissade om att det just är fyllt sin uppgift inte blir att barnen ställen vore kanske svår att förhindra, om » hunnit med vad de ska », utan att de kunde t a l a m e d sina föräldrar, inte friheten, som kommer de unga att trivas b a r a upplysas till hälften a v k a m r a - uniformsiviiiget toges bort, framdrager en så bra i Fossgården.
Det norska ung- lärt att utnyttja sina möjligheter.
t e r eller genom böcker som de läsa manlig likare som skäl - Om man nu domslynnet fordrar ännu mer än vårt E — a R. i s m y g, t r o r j a g a t t m y c k e t o n t skulle förutsätta, att sjuksköterskorna skul- svenska att få växa fritt, bestämma själv le hoppa över skaklarna och bära sig illa och vara ett behov just nu inom studentvärl- skulle kunna förebyggas.
opassande i t, si snart de fick likadana kli- och slippa motas in i flock och drivas i t den att slå bro mellan klasserna.
De, Advokat E v a Andén påpekar bl.
der som alla vi andra.
så kan jag i alla fall ett visst håll.
Kanske ä r det därför som som inte skriva in sig i kommunisternas a. a t t d e t inte h j ä l p e r med överorga- inte begripa varför likarna själva passa de unga studenterna dragas till arbetet eller socialisternas leder, gå kanske till nisation.
Man kan i n t e s ä g a: nu bättre p i jazzbaler.
De ställas ju dock i i Fossgården som av en magnet.
skall vi bura in alla sedlighetsför- betydligt allvarligare situationer i sitt ar- Hur skall man annars kunna förklara Fossgården för att under kristet baner ta b r y t a r e f ö r a t t skydda samhället.
bete iii systrarna.
Men tydligen passa de att unga män och kvinnor.
som ha fullt sin del i förbrödringen.
Alla vilja vara S ä r en så p e r f e k t l a g är färdig, är utmärkt, för onekligen höra de till de IM- upp att göra med sina studier och vanli- med.
Mina vänner i Oslo försäkra mig, att nästan alla människor ö v e r gränsen.
ra eftersökta balkavaljererna En sjukskö- gen forcera dem under hårt ekonomiskt D e t går i n t e a t t med lagstiftning terska behöver inte mer än i all ärbarhet tryck, komma i en jämn ström år ut och klass-skillnaden är större i Norge än i Sverige.
Det finns ej s i mycket folk- döda allt liv.
M a n m å s t e lämna plats gå pi Oscars eller äta middag pi en del år in och bedja om att få offra en kväll bildningsarbete i Norge som här.
Och det o c k s å f ö r det personliga arbetet.
restauranger, förrän hon anses olämplig för i veckan ii det sociala arbetet.
För oss finns knappast någon plattform där de F ö r s t och f r ä m s t t a reda på de sitt kall och blir avfockad.
- Det är pre- svenskar förefaller det oförklarligt.
Med asociala och anormala redan på: is som far p i skämt sa till oss, när vi allt vårt predikande om socialt ansvar ha olika skiktena kunna mötas.
Fossgården vill vara en sidan plattform.
Det är sa- skolstadiet.
De ä r o o f t a begåvade var små: Om ni ändå kunde lära er att vi ännu inte kunnat locka en sådan ström men omdömeslösa, utan begrepp om göra soni jag säger och inte som jag gör!
av studerande ungdom innanför Birka- kert av en oerhörd betydelse för en präst.
en lirare.
eller en domare.
som kommer g o t t och ont.
D e t g ä l l e r a t t sedan Hög- gårdens dörrar.
Vira studenter vid Ett tredje skäl för det hårda tvång som inte slappa dein, utan s e till a t t få ålägges de unga eleverna, är också värt att skolorna ha visa&lt; mycket litet känsla el- ut i landsbygden och möter representan- ter för " den andra nationen ” I sitt ar- in dem i en viss miljö, som inte ä r syna lite i sömmarna.
» Det ar disciplin- ler intresse f i x det arbete, som liar ro- bete, att under sina studentår ha hall en så f a r l i g f ö r dem och där de inte kravet, som framkallat uniformstvånget och par efter dem.
l l e n i Norge tycks det liten grupp av denna nation t i l l vänner, behöva utvecklas till a t t bli farliga just därför att kåren är så väl discipline- levat sig in i deras sätt att resonera och individer.
rad, så är den också så enastående duktig ».
sympatiska människor i världen, men så se livet på.
Han skall då kunna bygga vi- I f r å g a o m bestraffningen kan — Utan att jämnställa denna kår med an- snart deras steg eka i korridorerna, si bli dare på deii bro av kärlek och förståelse nian n o g s ä g a a t t d e t o f t a dömes dra kårer i varje avseende, så är det väl sjuksköterskorna soni iiärmast lite snurri- a l l t f ö r formellt i sådana fall och a t t ändå inte si urbota att påpeka att vi ha g a Avsåndet mellan chef och underord- emellan klasserna, soni han fick vara med om att börja i Fossgården.
domstolarna o f t a ä r o böjda a t t neg- många.
många andra duktiga kårer, van nad, det goda samarbetet och den förnuf- När skola vira svenska studenter följa ligera dessa förseelser.
H ä r kan na- medlemmar dock få både åka skidor och tiga lydnaden och ordningen bör val kun- na upprätthållas utan att den senare blir de norskas exempel?
turligtvis en f ö r b ä t t r i n g åstadkom- köra bil om det dem lyster på sin fritid.
Elsa Wilkens.
och själ.
Men tacka slav till både kropp mas.
Vad den järnhårda disciplinen angår så T i l l barnens skydd kunde j u o c k - ter den sig stundom för den utomstående för att i synnerhet de yngre oerfarna sjuk- sig p i detta sätt.
Hela sköterskorna bete rom närmast lite löjlig.
Har man haft det så idén med p a r k t a n t e r vidare ut- tvivelaktiga nöjet att ligga pi åtskilliga deras utbildning hjälper ju till art förslava formas och användas på det mest sjukhus någon tid i taget, så marker man dem.
Det liar faktiskt skapats e n slags sjuk- ändamålsenliga s a t t.
Om m a n snart att p i en del ställen har disciplinkra- sköterskenatur hos dein, som inte liar s &amp; j e r a t t kalla sådana tillsyningsmän kommunala barnjungfrur, kvinnlig po- vet blivit ett hjärnspöke för sköterskorna värst mycket med deras andra natur att lis, eller något annat, gör j u ungefär Läkarna kunna vara de mest humana och göra.
Varför kan de inte åtminstone på sin fritid få lagga av den med uniformen och detsamma.
Huvudsaken är att de fun- bli som vi andra.
gera effektivt.
Rita.
- - - - - - - läm- - - - -
En kväkare Forts. fr. sid. 1.
Hur förnimma vi inte en dom över vår rikedomskult, finner förf., och över våra skeva uppfostringsmetoder, som bortse från kroppsarbetet såsom bildningsvärde, våra klasskillnader, vår ensidiga självhävdelse och vår konventionalism!
H u r bli inte våra kristendomsaiispråk till idel hyckleri i vår klassegoism!
" Kristna som allt- j ä m t tro, att samhällets o j ä m t förde- lade rättigheter äro en gudomlig ord- ning, måste också s e en gudomlig sanktion i den rikedomsfördelning, som medger e j endast två utan tolv kostymer till en person medan hans broder ingen har - en synpunkt som icke just är gynnsam för uppodlandet a v medkänsla.
- - N å g r a f å vec- kors intryck a v förhållandena i Ryss- land läto mig förstå vilken barriär klasskillnad på egendomsgrund rest upp som binder för praktiserandet a v kristen medkänsla och förståelse.
- D e n nästan totala blindheten hos mängden a v kristna i fråga om bolsje- vismen är ett bland resultaten a v det andliga fängelse vi själva berett oss ".
” Vårt samhälle kan verkligen betraktas som en gigantisk samman- gaddning a v egoism. "
— — " The Challenge o f bolshevism " är vida starkare i sin kritik a v väster- landet ä n i framställningen a v de ryska idealen.
I f r å g a o m kapitalis- mens avskaffande yttrar sig förf.
särdeles försiktigt (eller rättare obe- stämt).
Äktenskapsomvandlingen be- r ö r hon knappast.
M e n med hänfö- relse sätter hon upp S o v j e t s kommu- nistiska egendoms- och förmånstanke i grell motsats mot individualismen på andra håll.
H o n framhåller den nya värdesättningen a v arbetet i för- mögenhetens ställe, klasslösheten, ansträngningarna f ö r folkuppfostran (på vars a r t hon e j närmare g å r in), den såvitt på samhället ankommer - likvärdiga start som förunnas alla s m å medborgare, den energi och han- synslösa offervilja, som möjliggjort fortvaron a v detta oerhörda, djärva och betydelsefulla experiment, som kalla åskådare dömde till omedelbar undergång.
F ö r f.
framhåller sovjetstatens be- lägringstillstånd och j ä m f ö r dess där- a v beroende åtgärder med d e me- del andra europeiska stater till- gripit under dylika utomordentliga förhållanden, upprörd över den fa- riseism, som i blind självbelåtenhet förstorar alla fel och vägrar a t t vars- na någon förtjänst, så snart det gäl- ler bolsjevismen.
" Det sås i alla fall mycket god säd, och det behövs bra mycken dålig sådd jämsides f ö r att helt förkväva den.
: ' - Bakom S o v j e t ligger å ena sidan Tsar-Rysslands våldssådd med dess alltjämt fortlevande konsekvenser, re- aktioner och motreaktioner, å andra sidan d e boken tillägnade - " namnlösa skaror, som under s j ä l v - härskarna gingo under som martyrer f ö r sina ideal a v rättfärdighet och frihet ".
Allt går igen, h i d e det onda och det goda.
D e t är e j blandningen som fortsätter, t y vardera länkas vi- dare i sina skilda banor a v orsak och - ser på Sovjet verkan.
Den antireligiösa propagan- d a n är ett typiskt konsekvensfeno- men till hyckleriet; men det händer att den råkar i gärning bekänna vad den förnekar i ord!
D e t är mycket a v tsardömets nietoder, som lever kvar och lever upp.
Men detta ä r mindre förvånande än det nya, sam besjälar och möjliggör det oerhörda experi- mentet i Ryssland.
" En revolutionär, som t a r sitt liv och sitt allt i egna händer - - - k a n stå på ett högre plan och kan lägga in mera oskrymtad idealism i sitt värv ä n den pacifist, som finner det outhärdligt att döda och såra, men som accepterar ett relativt be- kvämt liv under en regim, som låter honom rikta sig på andras bekostnad och finner sig i att det våld han av- svär beskyddar honom i besittningen - O m kommunisten inte därav.
skall komma den kristne att s t å där med skammen, så duger det e j med ringare o f f e r ä n en hel insats a v liv och egendom. "
- I denna uppfordran utmynnar bo- ken, vars styrka, som redan nämnt .., är dess etiska patos, dess självbesin- ning och dess redobogenhet a t t lär?
och lyssna utan a t t hejdas a v fördo mar.
V a d som däremot utgör en be- gränsning a v bokens värde är först och främst dess abstrakta karaktär, som i överensstämmelse med titeln mera uppmärksammar sensmoralen f ö r d e hemmavarandes räkning än företeelserna själva inom S o v j e t, vil- k a s oerhörda och mångtydiga och r y s k a verklighetskomplex a v f ä r - das med några torftiga konturer i skönskrift.
M e n n ä r det gäller a t t på allvar finna vägar f ö r det övriga E u r o p a till gemenskapsmålets praktisering e f t e r den kristna standard författaren ut- g å r från, då räcker det e j med att skära bort allt våld i och f ö r målets uppnående.
Här föreligger en så djupgående olikhet mellan samfunds- typ och förhistoria i Ryssland och Väst-Europa, a t t en lösning i klump å t Sovjet-idealets håll vore lika omöj- lig som ett härskardöme i klump likt tsarismens.
D e t kräves en starkare differentiering och ett grundligare historiskt förarbete.
I n t e bara d ä r f ö r a t t vårt psyke ä r inställt på att forska och pröva, in- nan vi lyder en paroll.
U t a n också därför, a t t vårt samfundsideal - ifall vi ana något sådant - icke utan självstympning kan eliminera bort personlighetstanken och det indivi- duella samvetets krav.
O c h d ä r f ö r måste vi framhärda i sökandet - med aktgivande på Rysslands väldiga och ännu omätbara experiment - tills vi skåda en samfundssyn där det per- sonliga samvetet behövs, en sam- fundssyn, som mera än något annat liknar den urkristna bilden a v krop- pen med alla dess olika lemmar i in- bördes komplement, e n enhet alltså icke ur likformighet utan u r olikhe- ter i samverkan.
J a g erinrar mig i detta samman- hang några o r d a v en skandinav som v a r i Sovjet-Ryssland.
Parollen o m bonde- och arbetarsamverkan hade j u s t lancerats som politiskt lösensord i alla länder.
Nordbon invände att i hans land låge intressena så olika till f ö r bönder och arbetare, att e n så- dan paroll näppeligen finge någon praktisk innebörd.
Hans ryske vän framhöll gentemot detta likformig- hetens stora betydelse och nödvän- GRANNFRUARNA.
Av Maria Lazar Övers.
för Tidevarvet av E.B.G.
Som alltid, när fru Kneidinger stry- ker in sin tvätt, sitter Sikora hos hen- ne och doppar sin bulle i kaffet.
Det är en stor ära för henne, ty fru Kneidinger har en konfektionsaffär, som vetter åt patan.
Sikora hor längst in på tredje gården.
Men hon är också någon a t t räkna med.
Hon är nämligen den äld- sta hyresgästen, Det sa vicevärden be- römmande åt henne för en tid sen, d; hon var bjuden till portvakten på sil- verbröllop.
Det är redan mörkt.
F r u Kneidinger stryker de grövre sakerna.
De finare spar hon till morgonen därpå.
Glöden i ugnen kastar ett matt sken på de färdigstrukna klädhögarna och på fru Kneidingers stadiga armar.
Sikora doppar sista biten av sin bul- le i kaffet.
" At ni bara ", säger f r u Kneidinger.
" I dag har j a g varit hos fröken en trappa upp ", berättar Sikora.
" Hon har saker hon, må ni tro.
E n blir al- drig färdig med a t t damma allt.
F a r hennes var medicinalråd ”.
F r u Kneidinger lägger in en skyffel kol i ugnen.
" Det har hon i alla fall inte fått nån man för. "
" Kanske för a t t hon var för fin ", säger Sikora och skakar på huvudet.
" Man får inte göra sig för rar.
F ö r trettiofem år sen, då var det en bättre herre, som tyckte om mig.
Han var rid posten, men j a g ville inte h a ho- nom.
Jag vet inte, j a g ville inte ha ho- nom.
Två gånger lyste det för oss, pastorn kom till mig och sa, fröken Resi, sa han — ” " Och då hade ni haft pension nu ", säger fru Kneidinger resignerad och stryker i långa tag fram och tillbaka.
" Jaså, j a, j a g har visst redan talat om det för er.
Ja, det blev j u annorlun- da förstås.
Den som blev min man var också en skötsam karl, han hade j u inget, men sparsam var han.
Nu har vi bara en grav i ett hörn på kyrko- gården - han och barna - och j a g kommer väl snart efter.
F r u Kneidin- ger lyfter upp huvudet.
" Hör ni inte, vad kan det vara f ö r bråk ute i f a r - stun? "
Sikora hör inget.
Örona duger inte mycket till, och ögona är det inte hel- ler mycket med nu längre.
Därför pratar hon så gärna.
På den tiden, då hon var ung och ko- kerska hos advokatfrun och på restau- rangen och hos pälshandlarns och hos friherrinnan, då hade hon aldrig så mycket a t t säga, måste alltid passa på a t t inte något kokade över och a t t kö- ket var fint och snyggt.
Men nu har hon bara herrn, som hyr rummet, a t t se till och så a t t städa två gånger i veckan åt fröken en trappa upp.
Nu ä r det mycket som faller henne i tan- karna.
" I g å r hade värdens främmande ", be- rättar hon, " och där ska ha varit mycket fint.
E n ann kommer j u aldrig någonstans nu för tiden.
Om j a g skulle till a t t dansa, så skulle j a g väl svimma.
Men j a g var en gång pir en bal, j a g hade en bäsch klädning Frun som j a g var hos hade sålt den åt mig för nio kronor.
Den var mest som ny.
Dottern, som bor på Hirschgasse nu, kom hem en dag och sa, mamma, sa hon, specerihandlarns f r u har köpt sig en precis likadan klädning.
Då sålde hon den åt mig för nio kronor. "
F r u Kneidinger ställer ifrån sig strykjärnet.
” Nu tittar j a g i alla fall efter vad det är de bråkar om i f a r - stun. ' '
I samma ögonblick kommer hennes Franz instörtande, låter dörren stå Öp- pen, gasljuset därutifrln faller på Si- kora så a t t hon ser ut som ett lik.
" Polisen är här, skriker han trium- ferande.
De har stulit en plånbok med flera hundra kronor i, hos fröken en trappa upp. "
Sikora blir ensam kvar i köket.
Hon har fått skräcken i kroppen.
Och så ä r hon så trött, sen hon har städat hos fröken.
E n stund efteråt kommer f r u Knei- dinger och f r u Huber som bor bredvid, och fröken Rosa med det ljusa burr- håret.
Hon är hårfrisörska och har sällskap med en herre som är skild.
” Såå, ni ä r här ännu ' ', frågar f r u Kneidinger.
Vad frågar hon så för — " Ja, j a g menade bara " - - stam- mar Sikora.
" Vad menar ni ".
F r u Hubers stäm- ma är spetsig som en syl.
Hennes man är skolvaktmästare och hon håller myc- ket på sina barns uppfostran.
F r u Kneidinger har tänt ljuset, det är mycket skarpt, gör ont i ögonen.
Fröken Rosa suger på en hallonkara- mell.
" NA, vad var det nu då? "
frågar fru Kneidinger och hon börjar på a t t stry- ka, som om inget hade hänt.
De an- dra tiga.
” Jag menar bara ”, säger Sikora, " hos oss - hos friherrinnans vill säga, var polisen också en gång.
Det v a r för unge herrns plånbok.
Konstapeln var en väldigt stark karl.
Och ingen av oss fick lämna köket. ' '
" Och var fann man plånboken? ” som en snärt kommer frågan från fru Hu- bers hörn.
" Ja, j a g hade då inte tagit den, det är då säkert ", bedyrar Sikora, " hur kan ni tro något sånt.
Och konstapeln han började genast a t t göra sig för med husan. "
Fröken Rosa fnittrar.
" Det ä r inget a t t skratta ar.
Jag visste inte om något, såsant j a g lever.
Men friherrinnan hon var noga, hon räknade sockerbitarna och potatisen och varenda liten köttbit.
Till och med brödet skar hon upp å t oss.
” Såå ’, säger fru Kneidinger och stäl- ler ifrån sig strykjärnet.
" Men hon sålde bäschklädningen å t er för nio kro- nor. ' '
Sikora spritter till, reser sig upp gråtfärdig.
" Jag måste gå nu " - Men fru Kneidinger står framför henne med händerna i sidorna.
" Säg - ni städade j u hos fröken i dag ".
” Nej, h e j, nej j a g har inte städat där i dag, det var igår, i går var ilet. "
” Men ni sa j u, a t t ni varit där i dag. "
Och bredvid fru Kneidinger står fru Huber och fröken Rosa och de tittar på henne.
.
.
.
v a r f ö r tittar de så- där på henne.
.
.
" Jag har inte gjort det ", skriker Si- kora - j a g kan svära på bibeln - j a g har inte gjort det ".
Så nu är det sagt.
Grannfruarna drar sig åt sidan och Sikora vacklar mot dörren.
herrn i rummet, hade kanske kunnat ha ett par blomkrukor i fönstret.
- Men ärlig i hela sitt l i r har hon va- rit.
Ja, vem tror på det.
Friherrinnan hon trodde nog hela tiden, a t t det var hon, som tagit plånboken, och till nästa tjugufjärde sa hon till henne, Resi, s a hon, Resi kan flytta.
Sikora t a r fram en tallrik gröt ur spiseln och smakar litet.
Hon kan inte ä t a något.
Det förstås, ibland tog hon litet utav herrskapets mat, när de fina faten kom ut i köket.
Och en gång behöll hon en näsduk hos pälshandlarns, när tvätten kom.
Men den var mycket trasig.
E t t par öre skrev hon upp för mycket ibland hos advokatfrun.
Hon såg aldrig efter så noga.
Det var illa gjort förstås.
Då var hon j u i alla fall en tjuv.
Sikora blir så liten på sin träbänk.
Helt ihopskrumpen stirrar hon in i den flämtande ljuslågan.
Ja, om hon hade vetat var pengarna låg.
Hon hade kanske tagit dem, j a, hon hade säkert tagit dem, eller kan- ske - Sikora sjunker alldeles ihop - Eller kanske har hon tagit dom.
.
.
Hela natten igenom sitter Sikora framför sin gröttallrik.
Ljuset blåste hon ut.
För a t t spara.
Hon stirrar in i mörkret - Ja, Gud Fader, hon hade så gärna velat komma ut på landet en gång till, i maj, när allt börjar bli grönt.
Men det är nog bäst, a t t hon själv går till polisen i morgon.
Då behöver de inte komma och hämta henne.
Så a t t pojkarna ska springa bakefter.
Sikora nickar med huvet.
Så som- nar ho-: -.
" Fru Sikora, f r u Sikora! "
Hon spritter upp.
I morgonsolen står fru Kneidinger framför henne.
" Har ni någonsin hört på maken.
Nu är plötsligt pengarna där igen.
Den slampan hade förlagt dom.
Hon är j u i stånd a t t störta ett helt hus i olycka. ' '
Sikora skakar på huvudet, ” är det möjligt ".
" Jag tror det inte heller. "
F r u Knei- dinger är mycket ivrig.
" Hon hade sä- kert inte ens så mycket pengar.
Hon och kunde säkert inte betala hyran vet ni vad? "
F r u Kneidinger sätter händerna i si- dorna.
" Far hennes var inte något medici- nalråd.
B a r a en vanlig doktor, v a r han. "
- - digheteii a t t obetingat lyda en given paroll.
" Men j a g är inte så funtad ", genmälde skandinaven, " att j a g kan lyda om j a g inte ser något förnuft i befallningen " - ett yttrande som ryssen torde h a besvarat med ett sorgset småleende.
Ryssland är den absoluta lydnadens land.
O c h det gives i själarnas värld Sikora tänder ljusstumpen.
Det ser befallningar, som det är viktigare att så otäckt ut i hennes kök i dag, med lyda ä n a t t f ö r s t å.
.
så långa skuggor.
Hon fryser och vi- M e n " da m å målet være springet r a r om sig sjalen.
F r u Kneidinger och Huber och Rosa værd ”.
E l l e r rättare: språnget målet de springer nu omkring i hela huset värdigt.
T y m f ö r målet äro och berättar det f ö r alla.
Och alla tror f ö r oss alla kompassnålen, som an- de på det.
Det ä r klart, hon har j u g e r styrkursen.
Antingen hålla d e rätt städat bos fröken, och annars är det sikt eller - förlora d e målet!
M e n j u ingen som varit i våningen.
Och förresten - hon skulle j u egent- det finns också en tillvaro utan mål, ligen på fattighuset.
Fattig ä r hon, utan ens någon start mot ett mål.
och orkar inte arbeta mycket mer.
E t t O c h då h a vi e j ens ett sådant att par hundra kronor det hade just varit förlora.
lagom för de par årens.
DA kunde hon h a fått vara kvar i sitt kök och haft ..
