# ID: svediakorp-per3468
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1929
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,349
# sentences: 563
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDEVARVET N:r 7: 1929 V e m bör h a f r e d s p r i - set?
ledande artikel.
* Varför föll Agamemnon?
I Norge har f ö r någon tid sen en viss rättegång låtit mycket tala om sig.
En fiskare har i Kristiansand åtalats för gick på teatern endast när där bjöds rigare Sokrates: dessa problem är körsånger, som grubbla över tecknen djurplågeri, därför att han använt levan- skådespel Euripides.
A t t han inte mina jag viii veta något om på himmelen och jorden, grubbla de ” bergnebb ” som agn.
H a n l i a r nie- alltså försmådde sin samtids övriga mig själv, om den människa j a g mö- över de lagar som mäktigare än de nat: Fisk ä r väl inte djur heller!
Och sorgespelsförfattare.
ter och deii värld j a g lever i. flyktiga gudagestalterna länka män- inte känner s i n t småskrap som bergneb- Till och med rätten ben någonting.
Märk a t t i Agamemnon uppbäres niskornas öden - kanske ha vi än- har tvekat om bergnebben skulle anses Man tycker s i g kunna förstå det- ta.
Sokrates hade vänt s i g från den huvudrollen av kören.
Både vad be- dock rätt a t t säga oss a t t deras pro- som djur i strafflagens betydelse, men gav gamla filosofins frågor om världens träffar innehåll och omfång.
Och blem ä r icke våra, deras grubbel väc- dock slutligen djurskyddsföreningen rätt.
byggnad och begynnelse, gripen av märk att hos Euripides, i samma ker hos oss knappast någon äkta gen- Därför a t t den anklagade handlat i god tro slapp lian betala rättegångskost- ett annat intresse: a t t ur vilken ” obe- mån som intresset knytes till de en- klang.
naderna, men får hädanefter icke fiska tydlig ” och fåfäng människa som han skilda människornas sätt a t t brot- I Agamemnon gäller körens grub- med levande agn, till stort förfång för än mötte söka pressa fram den kla- ta ' s med problemen, smälter körens bel Hybris, övermodet, som födes sin näring.
ra droppen av hennes egen äkthet.
betydelse bort till a t t vara ett eko av lyckan och framgången och som Kanske ä r domen väl motiverad.
Men i sin tur drar över sig gudarnas av- för en lekman, som bara får det så här Var det underligt om han lockades eller någon att vädja till.
Det ä r mycket begärt att ett dra- und, eller snarare vad som står bak- summariskt framställt, verkar det väl bra till teatern endast när d e gamla sa- hårt och orättvist mot de fattiga fiskar- gorna, som alltjämt utgjorde sorge- ina skall kunna komma oss nära och om gudarnas avund, Ananke, det gubbarna, som tjäna sitt uppehälle under spelens ämne, gjorts moderna såsom gripa oss, d ä r e n antik kör h a r hu- obevekliga ödet, undergångens.
Kö- hårda förhållanden och inte plåga fisken Vi vet egentligen in- sen anar att Agamemnons offer av f ö r r o s k u l l.
Hur ä r det i det styc- blott Euripides kunde det moder- vudrollen.
na i den meningen a t t en udd, en tet om hur den antika kören framför- dottern Ifigenia för a t t f å förlig ket med oss själva?
Tycker vi inte det j a att ä r gräsligt roligt en stilla sommarkväll f r å g a och en uppfordran riktades d e sin roll.
A t t den sjöng och ej ta- vind på färden mot Troja att fara ut och fiska?
Havet ligger stilla, mot d e levande människorna mitt i lade ha vi a l l anledning tro, men det hela krigståget mot Troja blottat men i sundet där vi slänga draggen por- dagens problem, frestelser och vansk- är j u alltid blott orden, och ej där- detta övermod, som kanske just på lar strömmen mot bitsidorna.
Och med jämte musiken, som bevarats till vår segerns d a g måste möta undergån- strömmen följer fisken.
Fort p i med en ligheter.
mussla den levde och gjorde motstånd Ä r det hädiskt att förmoda att tid.
Och inga scenanvisningar fin- gen.
, De tre människornas roll i detta när skalet skars upp - eller en räka - den stockholmska publiken till stor nas, då ju diktaren själv var regissör som ännu sprallar p i kroken och lockar del av samma skäl som Sokrates e j för sitt stycke.
Men en sak kan väl drama, Agamemnons, Klytaimest- ett annat levande väsen i fördärvet.
Nej, kunnat dragas till ett så mäktigt anses viss: a t t den antika kören ha- ras och Kassandras, ä r blott a t t i en den rackarn, han smet med sitt fina agn!
sorgespel som Aiskylos ' Agamen- de en ofelbar träning i att göra sig kort, av blixten upplyst minut låta Tvi, tvi - ut igen med reven!
Vem kan non, vilket nyss lagts ned på Kon- hörd och förstådd, liksom dess pu- d e öden, soni kören grubblat över, låta bli att känna spänningen, om också en inre röst håller dom över rovdjursin- serthusteatern - trots körernas blik i att uppfatta och förstå en kör- gå i fullbordan Över sig.
- D å Aga- stinkterna.
ovanskliga skönhet, trots ögats fäg- sång.
Kanske fanns ej en enda av memnon sent om sider på sin triumf- U r fiskens synpunkt kan det vara för- nad av de gröna kopparportarna till åskådarna p i Dionysosteatern i vagn kommer segrande hem från delaktigare a t t ätas av fiskaren s: den isynnerhet f ö r de Agamemnons palats och trots - j a Atén.
som ej någon g å n g själv va- det förödda Troja, står d e n korta slipper torgföras man måste säga d e n nästan oblyga rit medlem av en scenisk kör.
Dessa striden mellan honom och ' släktens långlivide sorterna.
Vi vill bara ha färsk fisk.
helst levande.
Därför få spettor iii.
tiotuseiitals åskådare kunde sanno- olycksande, den som eggar till över- och för en kunglig teater ovanliga fl.
ligga och kippa efter andan i dagslång reklam som kommit stycket till del.
likt omedelbart följa och gripas av mod - deii som ' har tagit mänsklig pina om de nu ha känsel?
Bekvämast vore att med Kristiansandsfiskaren förne- Månne icke denna halsstarriga pu- Aiskylos ' körers mäktiga poesi och gestalt hos lians maka, Klytaimest- ka det, for det ä r ruskigt att tänka p i all Forts. å sid. 4 blik medvetet eller omedvetet svarat djupa tankespel.
Men vi - även död och pina vi leva av.
Vår religion erbjuder oss den tröstan- de teorien, a t t djuren inte ha någon själ och människan, den enda tänkaiide och kännande varelsen i hela universum, liar r i t t a t t förfoga över dem efter sitt skön.
Men just därför att vi äro tänkande och kännande måste vi avvisa den trösten.
Mera hjälp ha vi d i av dess motsats i vår E n sänkning av natur - hjärtats tröghet, vanans förslö- Den svenska sockerindustrien kom lagets bildande.
Sockerodlingen i Europa kan sä- gas ha sitt egentliga ursprung i den - liksom fallet var i övriga e u r o p i - tullskyddet ägde därefter rum 1909 ande inflytande, varandras dåliga exem- från början i åtnjutan- och under trycket av denna fram- pel samt av matritternas förklädnad till napoleonska fastlandsspärrniiigen ska länder vid 1800-tales början, då självför- de av rikhaltiga tullar.
' Till en bör- tvingades så småningom e n välbe- utseende och namn.
jan avsåg tullen på råsocker endast hövlig driftskoiicentratioii inom in- sörjning eller försakelse i stort sett Vi blunda alltnog och svälja dagligen vå- voro de enda möjligheter, som län- a t t vara en finanstull.
Sedan den dustrien.
ra kameler.
n e t högsta vår idealitet förmår E f t e r att sålunda upprepade gån- derna hade a t t välja emellan.
Fast- inhemska sockerindustrien med ti- är att hålla striden inom ” humana ” än förutsättningarna för övrigt vä- den kom att omfatta såväl råsocker- ger ha behandlats i riksdagen togs gränser, d.v.s. förhindra onödig grym- sentligt ändrats sedan.
deii stora bloc- tillverkning som raffinering, förlo- sockerfrågan upp på nytt å r 1913. het.
Ibland förlorar man sinnet för nyanser.
kaden, har det dryga århundrade rade råsockrtullen sin betydelse som Den tidigare påbörjade nedsättnin- som sedan dess förflutit inte hos den statlig inkomstkälla och fick liksom gen av sockertullen fortsattes och Man tycker det kan kvitta om det är en intressanta och uppmärksammade raffinadtullen karaktären av skydds- skärptes efter det s.k. demokratiska bergnebb eller annan fisk, räkor, fågel, näringsgren, som sockerproduktio- tull för sockertillverkningen och till genombrottet 1911, soni för andra slaktboskap eller medmänniskor som o f f - nen i Europa utgör, lyckats utplåna en del också för betodlingen.
i gen- gången farde Karl Staaff till stats- ra ?.
Man tycker det låter soni en fräck ministerposten.
Tullsänkningen paradox, när det talas om gentlemanna- spåren av dess blockadfärgade och gäld för den förlorade finanstullen nationalistiska härkomst.
Dess bana pålades sockret en skatt, som dock medförde dels ytterligare ansträng- krig, tycker Röda-korsverksaliilieten löj- ningar från sockerholagets sida att lig, och att gaskrig inte ä r orättare i i i an- liar alltsedan betecknats genom tull- endast delvis täckte tullen.
Betodling och sockerindustri to- rationalisera driften, dels åtgärder nat krig.
bara effektivare - inte är det mo- skydd och invecklade bestämmelser mån avlasta tull- biliserade manfolket mera skuld till kri- go rask fart i de frikostiga tullar- för att i någon länderna e m e l l a n.
hägn.
Sockerkonsumtionen öka- sänkningen på betodlarna.
get än v i andra.
Äro de inte drivna till Sedan möjligheten a t t ur vitbetor Sedan kom kriget med långt gå- det av överheten och propagandan, soni des och importen minskades.
Det framställa socker redan vid 1700-ta- lets mitt upptäckts av en tysk apo- högt tilltagna tullskyddet gjorde ende statligt ingripande på socker- spelar på människors sensationstystnad tekare, togs sockerproduktionen ef- d e t möjligt för sockerindustrien att industriens område.
1917 medgavs och fördomar och hetsar till hat och hän- ter några f å årtionden upp i Tysk- bestå, t rots oekonomisk organisation tillfällig skattenedsättning, mot förelse, och av sin moraliska feghet, villkor att sockerbolaget förband sig som stålsätter till fysiskt mod.
Dela vi land och Frankrike, för a t t sedan med onödigt många och ofullständigt betala det av riks- i n t e med dem skulden, då vi inte kunna övergå till de flesta europeiska län- utnyttjade fabriker.
delvis belägna i att till resa oss ur vår tröghet.
stryka bort lög- der.
I Sverige började den på 1800- för sockerbetsodling mycket olämp- dagen godkända betpriset.
Med biträde av sakkunniga regle- nerna, som vi låta svepa sitt dis försonan- talet efter n å g r a misslyckade försök.
liga trakter.
Till råga på allt med- Med jordens förbättrade skick och gavs i vissa fall nedsättning i soc- rades också under följande å r soc- de över verkligheten.
Så låt oss då alla, kvinnor barn och åld- införandet av ändamålsenliga meto- kerskatten för de sämst belägna fa- kerbolagens och betodlarnas inbör- brikerna, alltså ytterligare uppmunt- des ställning genom statens ingri- ringar såväl som vipenföra män tillsam- der vid själva sockerframställnin- Som bekant inträffade emel- pande.
mans förgås!
Kanske kan ett lyckligare ran från statens sida av en icke lö- gen blevo de från början nedslående lertid 1926 a t t de två parterna trots och ädlare släkte skapas ur vår mull och resultaten bittre.
E t t ihärdigt ar- nande produktion.
ihärdiga förhandlingar inte Iycka- frigjorda ande.
Ar 1907 fullbordades deii sedan bete bedrevs också f ö r att göra soc- Det berättas om Sokrates, a t t hian detsamma som den väl ännu halsstar- om vi fängslas av skönheten i dessa av Sockrets riksdagshi- s t o r i a fram till 1929 ä r ett gott exempel på tullpolitikens vansklig- heter.
* Hr.
Wagnsson liar i första kammaren motionerat om fortsätt- ningsskolans ersättande med ett sjunde skolår.
Förslaget kommente- ras i artikeln om E n glädjande skolmotion.
D o c e n t A x e l Höjers ar- tikel om K r i g och fred i folk- själen fortsättes och avslutas i detta nr.
* E 1 i n Wägner skriver om Fantastiska strider.
* Den utmärkta och roliga levnads- skildring som Nanny Johans- son ger i sin bok om En oväl- kommen som springflic- ka och fabriksarbeterska recenseras a v C.H.
i En v ä l - kommen bok.
* Veckans korta historia: Två m ä n n i s k o r av H a r r y M a r -, tinson.
Sila bergnebb - svälja kameler - - - - - - - - Sockrets riksdagshistor - - nas betodlarna kerbetsodlingen populär i Sverige, inte bara i Skåne, där de första för- söken gjorts, utan ända upp till Mä- lartrakterna.
komma överens om villkoren för några å r påbörjade sammanslutnin- des Berg av en mullvadshög.
- Bergneb- gen inom sockerindustrien med dess årets betodling.
Frågan bragtes ge- nom talrika motioner inför riksda- ben blev till salvelsefullaste domedags- så gott soni fullständiga förtrust- Forts. å sid. 4. predikan.
J a g förlåter Tidevarvet om Ni ning, Svenska Sockerfabriksaktiebo- refuserar den!
Den innehåller ju ingen- ting som inte var klok människa vet och inte bryr sig om.
Så vad tjänar den då till!
Den gav skribenten själv lättnad.
Tackar I Fru Råstiger.
TIDEVARVET Utkommer varje helgfri lördag.
1 — 3, 2 tr., Stockholm.
Slussplan UTGIVARE Ada Nilsson.
REDAKTIONSKOMMITTÉ: Elin Wägner.
.
Elisabeth Tamm.
Honorine Hermelin.
REDAKTIONSSEKRETERARE Carin Hermelin.
Mottagningstid 10 — 12.
Telefon Norr 4842.
Vem bör ha fredspriset?
En glädjande F r å n R i k s - skolmotion dagen Anmärkning och svar En ärad prenumerant liar i brev nr 18 Båda kamrarna behandlade på onsdagen Pressen liar meddelat, att A.
B.
H e r r Wagnssons motion — frågan om anslag till upplysningsverksam- till Tidevarvets Redaktion fram- Bofors haft den stora triumfen att i första kammaren - om skrivelse het f ö r freden, i vilken fråga flera motio- fört en anmärkning med anledning till Kungl.
Maj:t om utarbetande i konkurrens med världsfirmorna av kursplaner för ett obligatoriskt ner- förelågo.
I första kammaren hade hr.
a v vår ledande artikel i nr 3 för det- på krigsmaterialområdet erhålla fle- sjunde läsår i folkskolan, i vilka pla- Nilsson i Malmö hemställt att riksdagen måtte anslå 100,000 kr.
t i l l bedrivande a v ta år.
För den händelse att någon ra betydande beställningar från d i - ner skulle ingå fortsättningsskolans ett omfattande upplysningsarbete för fre- annan av Tidevarvets läsare skulle ka länder.
Vid det senaste årsskif- kurser, ä r värd allt beaktande.
den i vårt land och i samråd med utlandet.
i samma riktning ha missuppfattat Syftet är att kommuner med hel- tet hade man beställningar innelig- tidsläcande skolor skulle ha rättig- Dessa medel borde omhänderhavas av K. den i brevet citerade artikeln med- gande till omkring 40 miljoner kro- het att utbyta de båda fortsättnings- M a j: t till fördelning bland sådana före- delar Tidevarvet härnedan såväl nor emot 11,8 miljoner föregående skoleåren mot ett sådant sjunde läs- ningar, som hade fredsupplysning till sin det väsentliga i ovannämnda brev år.
Bolaget skall utvidga sin " ma- år.
Nu gällande författning före- uppgift.
Dessutom hade fröken Hesselgren, hr.
som sitt svar därpå: skinpark ” och dessutom även uppfö- skriver som bekant minst ett års Lindhageii och hr.
Olof Olsson i första ra ett nytt modernt hotell för a t t vär- fortsättningsskola efter sjuårig folk- samt fru Östlund, fru Nordgren, hr.
An- Eder ledare, säger brevskrivaren.
skola.
digt kunna emottaga d e utländska ' Trots allt tal om att " föret i port- dersson i Falkenberg och lir.
Hage i andra slutar med följande: " Tillfällig lö- för lärare vid folk- officerskommissioner, som ofta be- gången ” nu skulle vara över vad kamniaren i olika motioner hemställt att neförbättring söka Bofors.
Det är antagligt, att Fortsättningsskolan beträffar, så är Svenska sektionen av Internationella Kvin- och småskolor samt i vissa fall f ö r noförbundet för F r e d och Frihet, Svenska lärare vid de allmänna läroverken så vittomfattande planer inte verk- det nog så, a t t denna skola på sina Freds- och Skiljedomsföreningen samt föreslås.
Det ä r rimligt.
D e som ställes utan visshet att företaget allt håll alltjämt betraktas som ett in- Svenska Föreningen för Nationernas F ö r - ska lära alla Sveriges barn, a t t hö- trång från både föräldrars och barns bund skulle tilldelas anslag på mellan 3,000 framgent har förhoppning om a t t gern ä r det enda partiet med kristen sida.
Och ä r det så underligt?
Re- och 10,000 kr.
tro och fosterlandskärlek böra h a lö- utvidgas och blomstra.
dan det första året tages barnet Utskottet för sin del tillstyrkte ett an- neförhöjning.
Regeringen vill sit- Man frågar sig, vad gör ett så- f r å n en kanske halvårslång anställ- slag på 25,000 kr.
i ett för alla att av K. dant incddelande för intryck på den ning, och hur mycket värre ä r det M a j: t utdelas till inom fredsrörelsen verk- ta. "
, För att komma åt regeringen med svenska allmänheten!
Blir det in- inte andra å r e t Och vad beträffar samma, av understöd förtjänta sammanslut- ett hugg drar s i g sålunda Tidevar- fortsättningsskola med aftonunder- ningar, trycket så starkt, a t t vi f å klart för vets redaktion icke f ö r att stämpla visning, så behöver man knappast Den cirka fyra timmar långa debatten Sveriges lärarekår, som ovan anförts.
oss och komma ihåg, a t t begreppet vara pedagog for att inse vansklig- bjöd p i skiftande nyanser av uppskattning Vi äro vana vid h u g g f r å n snart Bofors,som ä r en så lysande och heterna därvid.
av de ifrågavarande föreningarnas arbete.
Mot den påstådda nyttan av sko- Från hr Widells - reservant i utskottet - sagt alla håll och borde vara förhär- vinstgivande affär, betyder rustnin- dade för länge sen, men som de sam- g a r och krig.
mera rustningar och lans inflytande under en ömtålig mening att Kvinnoförbundet och Skilje- vevs- och hederliga människor vi i på- övergångsålder ' kan göras en domsföreningen inte arbetade för vad man stort sett äro, kunna vi inte undgå mera k r i g?
minnelse om disciplinen lite var Med anledning av en socialdemo- stans i våra fortsättningsskolor brukar mena med fred, utan för ett nedbry- att plågas, ja, ta skada av alla h u g g tande a v försvaret, d.v.s. ren försvars- kratisk motion om anslag till upp- Den som skriver detta har erfaren- nihilism.
funnos åsikter med alla grader a v mot oss.
Mest ont tillfogas vi emel- lysningsarbete för freden, passar Sv.
het av och skall villigt tillägga, att fredsvilja ända till kommunisternas, som y r - lertid, när huggen komma f r å n så- Dagbl.
på att i sin ledare av den I I det finns skolor, där elevernas upp- kade avslag, därför att de föreslagna före- dana människor, som vi trott ledas av vilja till rättskaffenhet titan par- februari angripa fredsföreningarna.
förande e j lämnar något övrigt att ningarna vore allt för konservativa och ald- tibundenhet.
Besinna, a t t det a r önska, men om dessa skolor äro i Även kvinnoförbundet för fred och flertalet är svårt att avgöra.
Där- rig riktigt på allvar gått in för avrust- den allt saboterande partibundenhe- ning.
ten vi så grundligt tröttnat på.
frihet ' beskylles för försvarsnihilis- emot ä r d e t knappast överdrift att H r.
Widell och flera med honom ansåg tisk propaganda.
Vilket ovederhäf- påstå, att disciplinen i själva folk- en fredspropaganda i vårt fredliga land Tidevarvet vill först bekänna sin tigt påståande!
Detta förbund har skolan i allmänhet ä r god.
E t t sjun- synnerligen onödig och varnade för de far- anslutning till kravet på arbete i oss veterligt tyvärr aldrig g å t t in d e läsår med fortsättningsskolans liga och ovederhäftiga publikationer, F r e d kurser skulle intimare och naturli- och N y a Vägar, som han höll i sin hand.
riktning mot rättskaffenhet.
utan för avrustning, vilket också tydligt gare sluta s i g till folkskolans och för det Liksom lir Ljunglund ansåg han Nationer- partihundenhet, och erkänna märktes vid dess senaste upplys- d e flesta synes väl ej kravet på en nas Förbund tillräckligt som fredsfrämjan- otympliga i a t t fasthålla vid parti- skolans undervisning och fostran de organ - utom det fredsskydd, som var- ningskurs.
beteckningarna för a t t på begripligt, Det är i alla fall märkbart, att en upp till en ålder av 14 år vara för je land bör ha i ett starkt försvar.
sätt bereckna företeelserna därbak- högt.
Men d å ä r det f ö r flertalet Det ä r nödvändigare, sade bl.
a. hr.
Ljung- tilltagande oro inträtt i det militar- av folkskolans barn nödvändigt a t t I dessa svarsord fortsätta v i lund, med upplysning emot förhastade slut- om.
istiska lägret för a t t de s.k. pacifis- börja med lärlings- och förvärvsar- satser än f ö r fred.
D.v.s. man skall först emellertid a t t använda samma be- terna eller fredsfåren ä r o p å v ä g a t t bete.
Och intet ont häri.
Det önsk- undersöka huruvida inte ' garförgiftnings- övergå f r å n det föraktade fåtal, som värda vore, att möjlighet alltjämt olyckan på Gardet berodde på motorgaser, keln.
nian kan avfärda med löje, till ett an- funnes f ö r dem som s i vilja, a t t på innan man begagna; den som fredsargu- Behöva v i emellertid förklara, a t t ett senare stadium komma i kontakt tal, som de många börja kunna våga med skolan.
Men det ä r en annan ment.
Gentemot dessa synpunkter framhöll hr.
Tidevarveis " hugg " e j var riktat a t t gå I flock med utan a t t förlora historia.
Nilsson, sekunderad a v flera utmärkta an- mot Sveriges lärarekår och e j heller sitt anseende.
Så länge pacifisterna E t t av de bärande skälen för föraiideii i kammaren att N.
F.
visserligen särskilt mot regeringen, utan mot fortsättningsskolan har uppgivits ä r en utmärkt tillgång, men dess arbete endast byggde på en rättsåskådning, vara den allmänna rösträtten.
N ä r måste ha stöd av en allmän fredsopinion deii anda och den makt, som synes voro de ofarliga - ty sådan ä r värl- oss ligga bakom detta förslag om alla skulle f å inflytande på kom- den - men när nu den tekniska ut- munens och statens öden, så lig det i varje enskilt land.
V a r skall N. F. skaffa de sex miljonerna till Sveriges lä- sig källor till de krafttag för freden, som vecklingen ohöljt uppenbarar krigets i statens intresse, att medborgarna hr.
Ljunglund vill överlåta åt det att en- rarkår.
Vad Tidevarvet velat säga vanvett, framkallar det allvarliga finge en viss beredelse för detta.
samt prestera, om inte i en upplyst freds- är att högern målmedvetet lägger a n farhågor.
' Blotta tanken på upplys- E t t starkt skäl alltså, även om nian vilja hos de olika folken.
En upplysning av på att f ö r sig vinna d i k a grupper ningsarbete ' inger fruktan.
Den ställer s i g tveksam till nyttan av sådant slag är tvärtom av den allra största och kårer av medborgare.
Det vi- medborgarkunskap vid 13-14 år.
betydelse.
svenska militären, och bakom den Emellertid har man trott s i g mär- Sedan i delatteii berörts både Sovjet- sade sig vid d e n senaste valrörelsen.
högerns ledning, minns och för- ka en större villighet f r å n allmän- Rysslands ställning och det moderna gas- Det ligger ingenting förvånande i står Fredrik den stores ord: ” Om hetens sida om skolan gjordes prak- krigets karaktär, avslog första kammaren detta, ty sådan ä r politikens gång.
mina soldater började att tänka skul- tisk, och vad d å flickorna angår, så utskottets förslag med 59 röster mot 55, Men d e t galler för dem som ha en le inte en enda av dem stanna kvar har deras undervisning mångenstä- medan det i andra kammaren bifölls med des lagts om till så gott som uteslu- 86 emot 80 Det ar att märka att såväl hr.
annan livssyn att-Iiär se upp, ty hö- i ledet. ” Om svenska folket började tande praktisk, s i att av 1 2 veckor Prytz som hr.
Carleson i andra kammaren gern ä r i besittning av kapitalet och tänka efter de avslöjanden.
som ha 9 tagits till sömnad och matlag- röstade med högern.
har i kraft därav e n särställd möj- gjorts om det moderna gaskriget, lighet a t t förvärva makt.
kanske de skulle upptäcka att paci- säkra grunden för ett folks fred och ning.
Det finns ju yrkesbetonade fisternas " ideella " rättsåskådning frihet.
fortsättningsskolor för gossar.
men tionen skulle vinna beaktande.
För I så fall borde fredspriset tillfal- dessa äro i varje fall på landsbyg- är åtföljt av praktiskt sunt förnuft.
Därför bättre bura in svenska folket la Bofors och inte borgmästare LInd- den svårare att anordna och därför mera, sällsynta.
Det ä r sant och skolgång för sådana elever, som sak- ha gen.
i iiiiderjordiska källare utrustade riktigt.
att det praktiska arbetet vid n a förutsättningar rit t tillgodogöra med försvarsvilja och värnkraft, vil- här ifrågavarande ålder i regel har sig en fortsatt undervisning och ket de ska intalas tro är den enda större fostrande betydelse än det som uppnått fjortonårsåldern.
Stän- teoretiska, men d å unnar man gos- digt gäller, a t t f ö r teoretiskt klent sarna detta i lika hög grad som flic- begåvade det verkliga arbetet med korna.
Och vad blir det för mening ansvar ä r den bästa uppfostraren.
med tre veckors teoretisk under- Och så - sist men icke m i n s t — visning.
om man alltjämt hiller på a t t d e personer som f å i uppdrag a t t rösträtten och det blivande medbor- utarbeta planer för ett sjunde läsår garskapet som skäl.
H a d e man ett icke förhäxas av de 1,000 Iärotim- skolår till förfogande, så skulle väl marna och låta s i g förleda a t t " fyl- ändå en förnuftigare avvägning la " dessa med ännu mer lärostoff.
mellan praktiskt och teoretiskt ar- Må deras ärelystnad sträcka sig bete för både gossar och flickor bli längre än till ett ” väl utnyttjat " möjlig.
Det är skillnad på 1,000 lä- schema!
Kurser och lärostoff räc- rotimmar och 360. ka.
Vid skolor av A-typ ä r j u den fö- Visst har man anledning tro, a t t reslagna ändringen lättast a t t ge- det blir erfarna personer.
som f å nomföra, men även f ö r skolor a v B- syssla med detta arbete men aldrig typ skulle möjligheter finnas för kan det nog framhållas, a t t skola: denna reform - för en reform-är ä r till för de ungas skull och inte det - genom centralisation och med tvärtom.
Måtte därför d e begärda anlitande av den hjälp, som genom kursplanerna öppna större möjlig- motortrafiken kan anskaffas.
Lokal- heter än vad som nu ä r fallet f ö r frågan kan ju alltid vara ett hinder, skolans rent fostrande verksamhet men redan nu kräva de praktiska under en f ö r barnen så allvarlig och skolorna särskilda lokaler.
avgörande tid.
Så e t t p a r önskemål, därest mo-
Krig och Av fred A X E L H Ö J E R i folksjälen Fantastiska strider En välko bok (Forts. fr. föreg.
nr.)
I dessa dagar har jag läst ett par böc- de fri passage för sina trupper.
Di får blott a v dem.
utan liksom i R y s s - Det ä r säkert inringa som med in- Det ä r e t t redan förut k ä n t fak- land, a v tusen oskyldiga till sista ker som riktiga bokanmälare aldrig han svar av en gammal nian.
Vi äro t: i - - e erinra s i g Nanna, vars sträv- tum, om vilket d e sakkunnige e f t e r blodsdroppen.
Ty om de genom s i n skulle förmå sig att läsa, därför att obeväpnade, säger denne, men icke för samma småflicksliv Nanny Johans- senaste k r i g enat s i g, a t t ett mo- verksam ' het lyckas hindra den paci- de inte skulle räkna dem till litteraturen.
att genom hjälplöshet vädja till fiendens son skildrat i sin bok, En ovälkom- dernt k r i g g ö r a l l a deltagarna f a t t i - fistiska andan a t t t a g a väldet inom Kanske inte de hör dit heller, men de mänsklighet.
Vi äro icke hjälplösa.
Vi men.
Man ä r verkligen angelägen gare.
N a r vi n u se Tyskland åter Europas folk, kommer nästa k r i g handlar händelsevis om mycket viktiga stänga inte vägeii för er med vira krop- a t t få veta hur det g å r f ö r den lilla resa s i g till stora fredens dåd, ä r mellan nationerna utan tvivel att saker.
Och jag har nu konstaterat på par utan med vira själar.
Vi sta här flickan, som blivit satt att efter ba- detta icke en f ö l j d a v kriget utan en åtföljas a v inbördes krig med a l l a mig själv att jag hellre läser böcker som icke för att försvara vart land uian för sta förmåga t a s i g fram i en stor följd a v dess väldiga inre fredliga dess vidriglieter.
berör stora jordiska spörsmil, om det att försvara en idé.
Vi äro ett litet folk och karg Ty genom sitt san- krafter.
Men det ä r tyvärr f ö g a a t t Det bör också göras klart f ö r alla, också är dåligt gjort och otäckt och över- som haft tillfälle att tänka och fatta be- ningsenliga och anspråkslösa sätt hoppas, a t t folken av detta för- a t t icke blott krigen utan också rust- drivet, än jag läser det som är litteratur slut.
Vi ha genomträngt dårskapen och att se händelserna i ögonen, vinner stindsskäl skola avhålla s i g f r å n ningarna, j a till och med de passi- i fjärde digniteten, när det isolerar mig meningslösheten i krig.
Vi ha samlats i det lilla hjältinnebarnet v:ir tillgi- k r i g, lika litet som e t t p a r barn un- va försvarsåtgärder, som n u f o r ti- med ett isolerat människoöde sisom till styrkan av idén om alla människors bro- venhet.
der kiv avhålla s i g f r å n a t t riva i den ifrågasättas, kunna verka di- exempel Ernst Ahlgrens.
Må Gud hjäl- derskap.
Kroppar kunna förintas under Fortsättningen på denna levnads- stycken en sak, som båda vilja hava.
rekt kulturfientligt.
H ä r kunde ges pa min dåliga smak och min fattiga själ.
kanoneld, den mänskliga tanken är oför- skildring har kommit ut i vinter: I båda f a l l kommer förnuftet och m å n g a exempel.
J a g anför blott Den ena boken är ett drama med titeln siurhar.
E n ovälkommen som springflicka veklagan först efteråt, Ä n n u en pa- e t t: D e underjordiska bostäder, sam Giftgasnebel Uh e r S o v j e t- Boken slutar med skildring av ett kan- och ' fabriksarbeterska.
När den unga rallell kan dragas mellan barnasjä- föreslås till a t t byggas överallt mot Russland.
Den sildes av kommu- ske ännu mera fantastiskt krigsråd i hög- Nanna på bokens sista zid; r lämnar len och folksjälen.
D e t förekom- anfall f r å n luften, komma a t t be- nister i Frankfurt undei hemlighetsfulla kvarteret, där generalerna tvingas att er- sin plats på Göteborgsbåten och sti- former och omslag, möjligen onödiga.
E n känna, att de inte kunna lösa denna svi- mer a t t barn a v nyfikenhet och röva oss möjligheterna att s k a f f a g e r i land i Stockhi$m, förvånas grymhet plåga levande väsen.
J a g bättre, sundare bostäder f ö r vårt kommunist, vars namn betecknas med righet.
De kunna inte få sitt folk att man Över att hon ännu inte hunnit xxx liar gjort ett schema över hur en skjuta, de viga inte av fruktan för världs- fylla sexton år.
Den rad av upple- tror a t t också hos vuxna på djupet (lagliga liv.
röra s i g dunkla sådana drifter, som F ö r det andra måste vi s k a f f a kris mellan västmakterna och Sovjet- opinionen.
Det hjälper inte att hela fält- velser, o f t a mest ägnad?
f ö r en vii- giva en pervers lustkänsla.
n ä r män- kampinstinkten, lusten till omväx- Ryssland skulle förlöpa, vilka kombina- tjgsplaiien strandar p å denna svirighet.
xen människa, de spännande öden niskan uppreser s i g mot d e ordnin- ling i det d a g l i g a arbetet och i var- tioner som skiille uppst8 mellan refor- den är oövervinnelig.
De arma general- hon genomgått, kommer det att sy- g a r och lagar, som utvecklingen på- dagslivet ett bättre, fredligt utlopp, mister och kommunister, fascister.
stor- stabsofficerarna äro skildrade med all nas som om.
berättelsen måste om- l a g t hennes primitiva siäl.
såsom det också redan sker genom industriella och kemiker med och utan den inedömkaii som en författare kan spänna ett större område äir några samveten.
P i detta har en kvinnlig för- kosta p i sig i en si fantastisk historia, få å r u r en f a t t i g liten flickas liv.
N ä r a kampberedskapen och i släkt förbättring av arbetsförhållanden, Detta är den sista avgörande striden i med denna s t å r äventyrslusteii, ' be- genom idrott och allehanda inter- fattare gjort ett drama i Tollersk stil, Det beror visserligen inte på han- världen, och deras yrke är utdömt.
Den andra boken heter The fan- gäret e f t e r omväxling i det d a g l i g a nationella tävlingsstrider.
genom delsernas storlek, att man s tter i Bokens författare heter R.
C. Burns enahanda, e f t e r utlopp f ö r kroppsli- ett rikare.
mera fördjupat kärleks- t a s t i c Battle och skildrar hur ett spänning.
Men d e avspegla det san- ga, krafter.
Anatole F r a n c e h a r i liv.
Härutav f r a m g å r.
a t t många litet folk under ett krig mellan tvi stor- och inhöstar ingen litterär ära.
Det finns na livet.
Över dem faller det skif- tusen invändningar att göra.
Men hi- tande spelet a v skuggor ock ljus, sin bok » I livets blomningstid » lik- sociala reformrörelser och f r a m f ö r makter löser situationen, " Den fantastiska striden " skildrar hur storien tycks ha varit radierad i England som framkallats i det lilla barnets som också T o m a s Mann och flera andra arbetarrörelsen djupare sett klart framställt, huru dessa behov äro fredsrörelser.
D e t ligger en fientliga trupper nattetid göra en kaval- och alltså lyssnad till och diskuterad.
Den själ, Nyanserna ä r o efter alla å r i kunna h j ä l p a a t t g i v a krigslusten d j u p sanning i arbetarnas tro, a t t lerichock in över gränsen, offrande det är ett tecken på vad sinnena arbeta med.
författarinnans minne kvarhållna l i - överhand, när ett folk kallas till va- lugna, fredliga förhållanden först neutrala folket for en taktisk fördel.
Man Giftgasdramat vill säkert vara mera ka friska och oförvanskade, som pen.
då bli grundmurade, d å såsom dri- laser om hur män och hästar, nar de realistiskt.
Man får vara med om de om hon ännu såge på världen med H ä r a v ä r o två slutsatser a t t dra- vande huvudkraft e j längre tjänst- overskridit gränsen vädra en hemlighets- Västerländska diplomaternas provokato- Nannas Ögon.
ga.
Den första, a t t vi måste g ö r a g ö r den enskildes lust efter rov i full närvaro, stegra sig, vända och fly.
riska intriger mot Ryssland i Kina, om V i d 14 å r s ålder kommer Nanna klart f ö r alla, vil,ken d å l i g utlös- klass-samhället utan lust till soli- Nattens kornblixtar avslöja vad det var de tylka kemiska fabrikernas ivriga rust- med sin l i l l a packning och mycket n i n g det moderna kriget g e r f ö r des- darisk fredlig kamp f o r ett gemen- för ett hinder som stod i truppens väg: ningar inför den avgörande sriden mot litet pengar ifrån det f a t t i g a smh- man ser en mur av orörliga, tysta männi- sa drifter, mäns krig mot barn, samt samhälle.
Sovjet, rustningar som för arbetarna ta landshemmet till Stockholm.
mödrar och sjuka, som icke kunna A l l t detta skulle dock knappast skor med beslutsamma ansikten soni icke sig uttryck i hets och övertidsarbete.
E f t e r många vedermödor s k a f f a r skydda sig.
Det är ' av allra stör- kunna f å avgörande betydelse f ö r bära någon fruktan, Kompanichefen vill Kommunisterna vilja tvinga arhetarna h o n sig plats som t r ä d g i r d s a r k t e r - s t a vikt, a t t vad som på F r a n k f u r - den närmaste tiden, om icke det mo- tvinga fram sitt folk och rider själv in att inse vad detta arbete för högtryck ska.
D ä r f å r hon goda kamrater och terkonferensen januari 1929 blivit derna krigets utveokliiimg från och mot människomuren lyftande sin sabel liar för betydelse, men reformisterna och utvecklar sina gåvor under de liv- klart f r a m l a g t och formulerat, bä- med våra d a g a r ställt v i r starkaste mot e n kvinna med ett barn på armen deras ledare tänka bara p i att söka dra lö- l i g a och lustiga diskussioner, som När res ut till a l l a folk och f r a m f ö r allt och djupaste instinkt i fredens men hugges ner av en av sina egna.
For- neförmåner ur högkonjunkturen.
är former än varje namn.
Du kallade mig En del av a r k - tjänst.
Jag avser instinkten att gives ha alla väntat p i ett skott Som krisen rycker närmare, visar fascismen till alla arbetare.
s i i arbetet, i fangelset, under kärleksnat- tarna hava a v premissen: kriget a r s k a f f a oss ett evigt liv på jorden, kunde ge mod och anledning att hugga litet för tidigt tänderna, och arhetarna tcn, kalla mig si efter döden.
D i innesluter på massan.
Något skott kommer inte, in vakna.
Kriget är redan i gång p i polsk- en följd a v kapitalismen, dragit den den med fortplantningsdriften för- du med ett ord mig och alla med oss för- felaktiga slutsatsen, att det kan .be- bundna föräldrainstinkten.
J a g tror, men det utgär en kraft ifrån människo- ryska gränsen, d i de tyska arbetarna bundna kämpar i hela världen.
kämpas endast genom kapitalismens a t t d e t är denna d r i f t, som m e r än muren av helt annan art än den kraft strejka.
Dess mer hänger det på de pol- Längre, tänker läsaren, kan en kvinna avskaffande, och vägra därför att alla andra förut nämnda.
intill v f - som kan övas av en massa i revolt.
Den ska kemiska fabrikerna, som fått som le- icke gå i försjunkande, i uppgivelse.
Det hjälpa till i upplysningsai %etet om ra dagar föranlett alla män att i sammangjutning av individer till .en en- dare en tysk ingenjör.
Men denne har tanker man, till dess man längre fram i det moderna krigets natur.
D e gÖ- krigsfara ' skynda till gränsen, för het som måste ske med en armé var full- av insikt i och fasa Över vad som kan dramat trallar en annan kommunistisk kvin- r a s i g härigenom själva den allra a t t skydda mödrar och barn.
Nu komligare i den vapenlösa armén än i ske, lierat sig med kommunisterna för na det kunde lika gärna vara densam- största otjänst.
manar denna m ä k t i g a suggestion al- den beväpnade.
Den förkroppsligade alt sabotera giftgastillverkningen.
ma, för de ha inga särdrag som tar till Det h a r redan s a g t s m å n g a g å n - l a att i tid omöjliggöra ett k r i g.
Viljan hos ett folk.
Den stora polska flygeskadern får med sig om natten den ovannämnde tyske ke- En högre officer anländer till valplat.
ger.
men det måste å t e r och å t e r som direkt riktar s i g mot ett fram- sia bomber som spränga den i luften in- misten för att hindra att han i nervositet sen for den fantastiska striden och går nan anfallet skett och den röda armén är upprepas: nästa k r i g ä r brand, bom- tida släkte.
ensam fram till människomuren, begäran- räddad.
Det är alltså inte alls fråga om över sitt sabotage mot flygeskadern begår ber och g a s, kanske också bakterier, Styrkan av foräldrainstinkten några dumheter.
Xeniies älskare förhör sig.
f r å n luften nedkastade över skydds- har någon ny sorts strid eller ens om en sista sedan p i goda grunder om detta, och hon nyligen en Daselerforskare lösa massor.
H j ä l t a r n a s k r i g ä r för- åskådliggjort med att redan all- har krävt århundraden.
Detta gäl- strid, det är blom fråga om att rädda Ryss- svarar: fasan överväldigade honom, han be- bi.
K v a r ä r ynkryggarnas, mördar- mänt känt experiment.
H a n.
sam- ler på m å n g a områden.
varför skul- land, vars öde är alla världens proletärers hövde mig Mannen: ja men jag d %?
Hon: nas, de förbannades.
F r å n militä- manförde två fientliga myrstam- le det icke också gälla på fredsar- öde.
du behöver ingen.
Du är en järnnäve och rers sida talas om gaskrigets huma- mar, som genast upptogo en rasande betets.
förutsatt, a t t den djupare Här måste jag ett ögoiiblick återkomma ett starkt hjärta, vad kan jag ge dig?
In- nitet och detta i s y f t e a t t vända fol- kamp med varandra.
H a n sökte psykologiska grunden finnes f ö r en till Ernst Ahlgren.
Jag kan inte komma för katastrofen har hon en slags allvärlds- kens tanikar bort f r å n det moderna locka dem a t t upphöra med striden fredspropaganda.
J a g tror a t t tiden ifrån en jämförelse mellan henne och kvin- lig yra, i vilken hon känner sig uppta i sig krigets vidrighet.
Härtill m å en- genom att sätta ut sinå skålar med är kommen a t t på f å å r lära folket, norna i Giftgasdramat.
Individualisten på en gång den älskades blod, markens dast s ä g a s: s m å det varda dem för- honung bland d e stridande.
My- att ett lands säkerhet icke främjas Ernst Ahlgren med dissektionskniven i högs- doft, häckens skummande fart och den rö- låtet, tv de veta icke varom d e ta- rorna togo ingen notis därom.
N ä r genom martialiska rustningar, utan ta hugg och med förstoringsglaset följan- da arméns sang.
Hon förutser att de s h l a la,.
Men om d e veta det, äro de han däremot strödde ut m y r ä g g av genom vänskapliga, förtroendeväc- de processen i sina egna sir, knuten kring dö skilda it, ihjälslagna nånstans varsoin- heltlagansvärda.
D e ådraga s i g vare s i g den ena eller andra stam- kande handlingar.
Amerikanska af- det egna ödet, blir en bakgrund soni fram- helst, det gör ingenting, de skola ändå vara därigenom e t t ansvar, som under men u~ppltörde a l l strid ögonblick- färsmän bruka s ä g a, att de på t i e häver det fantastiskt artskilda i människo- tillsammans.
Just medan de förrådas för po- nästa k r i g kommer a t t utkrävas, icke ligt.
Alla- de stridande h j ä l p t e s å t år kunna f å vil,ken som helst han- typen av det kollektiva sinnet.
lisen, och ödet närmar sig, drömma de om Ernst Ahlgren fräter upp sig i grubbel den röda döden som är liv.
att bringa äggen i säkerhet.
F ö r - delsvara att slå igenom, blott det över nyanserna i ett kort kärleksförhållan- Detta är j u extas och miste brista.
Det- äldradriften var S t a h r e än kamp- finnes medel till en målmedveten friheten.
' Till denna omsorg för propaganda.
V i tiiåste tinder de när- de och dör därav, Har hon förlorat sitt ta läge kan icke uppiiäs annat än under vårt släktes framtid kunna vi allt- maste åren, ' hållande oss hårt till människovärde eller ej?
Har hon gett för- vildsam stimulans av stora händelser.
Men s '?
med utsikt till f r a m g å n g vända fakta.
efter de angivna riktlinjerna mycket eller förlitet, kan hon ta det tillha- där denna extas är, per den, just i t den oss f ö r a t t väcka vedervilja mot en propagera freden.
E n sådan freds- ka, kan hon göra god konst av det eller e j?
som utplånar sig, en jagutvidgning.
en umgängesform, som hädanefter di- propaganda synes också komma att Varje samtal upptecknas och varje känsla krafttillströmning, en suveränitet.
som är rekt ä r inriktad p å ett tillintetg6- byggas upp på Frankfurterkongres- analyseras, otaliga brev skrivas till förkla- förborgad för Ernst Ahlgren i a l l hennes rande av mödrar och avkomma.
Män- sen.
A l l a människor, alla ' klasser ringar, till förklaring av förklaringarna.
till personlighetskult.
Si intensivt ör ingen, snm nen hava hittills slagits f ö r kvinnor böra hjälpa till.
V a r och en bör försvar, till anklagelse och återtagande av den som glömt att han är.
Man måste ver ' ligen smäle, när man läser och barn.
Hädanefter måste d e f ö r tänka övep saken och sedan o f f r a anklagelse Hon är innesluten i en tortyr- kvinnor WIi mödrar hålla fred.
I n - något av sin tid, sina krafter och kammare med sict eget liv.
Di hon försö- i svensk press om att i Sovjet allt är grått hon sig ihop med litte- i grått De som skriva s i, uppenbara att de ker komma ut, ger sina medel f ö r fredspropagandan.
g e n t i n g ä r naturligare, ä n att detta sådan den t. ex. av den internatio- rater i Paris!
Hon levde i en olycklig tid.
tro, att det är förmögenhetsskillnaden soni I säges dem av kvinnorna själva.
alla länder se vi kvinnor av hög be- nella kvinnoligan f ö r fred och fri- Tiink.vad en människa med hennes intensi- gör v:irldeii s i rik och brokig.
Vilket myc- g å v n i n g gå i spetsen f ö r fredskam- het bedrives i ord och handling.
I n - tet skulle blommat upp i en stor rörelse, ketsägande missförstånd I I den kommunistis- pen.
ofta utsatta f ö r ett överlägset gen har rätt att om deltagarna i en glömt sin självsteindigliet och sin sjukdoin, ka litteraturen åtminstone förekomma så grella färgdissonanser, att det flimrar för hån från män, som förgätit, att and- sådan propaganda tala om idealis- vuiuiit en ny personlighet och hälsa.
där är hets, överhettning, extas.
ga- lig tröghet dock icke ä r någon egen- ter, som drömma i molnen.
Verklig- Den ensamma i sig själv fängslade, tär ögonen, lenskap.
Där är - det må sägas med risk också finnas och ha det som den vill.
Som äro blott de, som hetsfrämmande skap att skryta av.
Måhända skola många.
som följt fasthålla vid e t t föråldrat åskåd- Ernst Ahlgren var, väcker hon ju alltjämt att bli beskylld för att fegt hålla en bak- framställningen till denna punkt, ningssätt, ehuru verkligheten har i intresse, men hon väcker också beklamning.
dörr öppen åt kmmunisterna - vad som Man må säga vad man vill om den tvivel- helst utom grått i grått.
h ä r komma med följande invänd- grund förändrats.
Elin Wägner.
På ledningen av stora statsmän aktiga kvinnotyp som skymtar som ett nytt ning.
D e anförda svnpunckterna må vara riktiga, men d e t finnes dock kunna vi icke vänta.
Folken ha i ideal hos kommunistiska författare.
Troli- föga utsikt a t t de inom det när- våra d a g a r de ledare d e förtjäna.
gen gjorde hon oss jorden hemlös och än maste åthundradet skola kunna gö- Men vi kunna med målmedveten och oroligare än den är, om hon bleve den för- r a s i g allmänt gällande.
D e visa förhoppningsfull fredsvilja arbeta härskande.
M e n soni kontrast är hon tju- på d e historiska erfarenheterna och på a t t göra folken mogna f ö r stats- sande i alla fall.
När hon skiljes från sin räkna med g å n g n a tiders epoker.
mannadåd.
V i kunna med förhopp- arbetskamrat och älskare för att ge sig ut på ett farligt uppdrag, ber han henne inför Häri ligger emellertid ett stort miss- ning se mot deii tid, d å kriget kom- tag.
Den store tyske forskaren mer att förklaras i akt, icke blott avskedet säga honom sitt namn.
Han kän- Einstein har lärt oss a t t tiden lika av diplomater med guldpenna, utan ner henne ' bara under namnet kamrat, vet litet som rummet ä r en absolut sror- av alla folk i endräktig.
och aktiv bara hennes arhetssignatur.
Låt mig en gång få uttala ditt namn, kamrat!
Nej, sä- het.
Samfärdselns intensitet låter fredsvilja.
par hon, jag behöver intet namn.
Kamrat i v i r a dagar på f å å r ske vad förut värld.
- -
Ports.
AGAMEMNON fr. sid. 1.
Hon segrar och Hybris stiger över alla bräddar: p å gudens pur- purmatta går Agamemnon den kor- ta vägen i n i palatset.
till under- gången.
Men den grekiske diktaren för- nekar sig icke.
Agamemnon ä r på denna yttersta punkt av sin ödesväg dock en människa.
Starkast lyser det fram då han med några ord ber om vänlighet mot Kassandra, kun- gadottern från Troja, hans segerby- te.
Kassandra ä r iii också den iniiiskliga anledningen f ö r.
Klytai- mestra att öva sitt dåd - svartsju- kans dubbelmord på Agamemnon och Kassandra.
Men hur litet tillvaratogs e j de mänskliga dragen i dramat vid upp- förandet på Konserthuset.
Kassan- dra, som liar den minst niänskliga rollen - hon ä r ett enda skri inför skådandet av gammal och koniniaiide skräck och undergång - blev den mest levande.
Kly- tainiestra, som Aiskylos givit den bräddade rollen att på en g å n g vara släktens olycksande, som väcker Hy- bris och.
därmed kallar ned under- gången - och samtidigt en männi- ska, bitter över barnet Ifigenias död, svartsjuk på Agamemnon för Kas- sandras skull, rysande inför blodet som Iion gjutit.
' hur blev hon inte en docka, utan skiftning i röst och ra!
gestaltning.
Kanske var det klädernas fel - och regiens.
Då de grekiska tragedierna upp- fördes på sin egen mark knöts al- drig något intresse vid dräkter och dekorationer.
De var alltid desam- ma: som bakgrund en vägg med en port - och för skådespelarna den tragiska masken och den urgamla.
.
föras om höga ting av de äldre ar- betarna.
Det är också mycket förtju- sande a t t läsa om den lilla oerfarna småländskans målmedvetna anam- mande av Stockholm med dess skön- het, och alla dess spännande histo- riska skatter.
Hon är aldrig rädd och aldrig så ledsen att hon inte hit- tar på något som ä r roligt.
Med ett oförvillat förstånd g å r hon sin väg rakt fram.
Det vill också till a t t den lilla ar- beterskan i det stora maskineriet in- te låter sig fördärvas och nedbrytas.
T y här ä r inte f r å g a om någon bar- navård eller anpassning efter en fjortonårings krafter.
Det gäller att utnyttja den levande arbetskraften så långt den möjligen kan hålla.
Bagerier, strykinrättningar, fabri- ker av olika slag ha användning för en ung kraft.
helst natt och dag.
Mitt i det hårda jobbet, där den lilla tjänsteanden framåt morgonsi- dan håller på att digna av trötthet, finnas många lysande och kära upp- levelser.
En snäll bagerifröken, några julklappar eller uppmuntran- de ord.
Och man säger sig, så nätta människor som finnas överallt.
En ung eldare på Göteborgsbåten, där Nanna har plats!
Han hade till- hört en ungdomsförening, där han och kamraterna voro så lyckliga med sin ljusa tro.
Ute i världen hade han tappat bort den lyckan.
Men ett löf- te från den tiden hade lian hållit.
A t t aldrig spela världsliga visor på gitarren, som han fick en födelse- dag, medan han ännu var kvar i föreningsinusiken.
Där ä r o också » vildarna », de osta- heliga ' och därför oföränderliga manteln.
Borde inte i vår, tid alltid och helt enkelt användas den klas- siska tidens dräkt, d.v.s. vad vi är vana a t t tänka oss som grekisk dräkt, den som därför blir minst skymmande och störande.
A t t man i stället i sin omåttliga iver att få fram en verkligt rafflande ” histo- risk dräkt ” klätt ut, Klytaimestre till den kretensiska ormgudinnan - j a, det hämnade sig.
Det förefal- som om man ler i allmänhet tänkt sig kunna oskadliggöra svårigheterna i a t t få en modern publik att uppskatta ett drama som detta med att förvandla det till ett utstyrselstycke.
Man har säkert inte sparat på kostnaderna.
Men Nemesis vakar.
Utstyrseln fram- hävde blott starkare det främmande och avlägsna däri.
Och man undra- de vad v i alla, som satt där och såg Aiskylos ’ Agamemnon egentligen såg innanför ” kejsarens nya klä- der ".
Det känns som en stor fara a t t de sista årens framförande på Kon- serthusteatern av grekiska dramer - K u n g Oidipos, Fåglarne, Aga- memnon - bragt dessa i misskredit.
Man liar gjort dem till utstyrselstyc- ken och därmed förringat både krav och möjligheter med avseende på såväl skådespel som skådespelare.
Sådana skådespel som Sofokles Antigone och vissa av Euripides ' dramer, som utan väsen kunde - kom- ma oss verkligt nära, men som sätter krav - eller visar bristen - på sto- ra skådespelare som till sista drop- pen kan fylla dem med levande mänsklighet, dem låter man ligga.
Dock " allt det höga är enkelt, bi- de i gärning och sång ”.
Honorine Hermelin.
diga fabriksflickorna som blivit så dåliga barn, därför att d e aldrig fått lära känna den vackra naturen.
När Nanna tar dem med från deras skräpiga, av fabriken upplåtna rum till en sommaräng I solsken.
uppleva de ett äventyr, som är alldeles nytt.
Hon berättar för dem om sitt små- landshem, med, liljekonvaljebackar- na och smultronställena och den mju- ka mossan och linneaslingorna i sko- gen.
De lyssna soni barn till en sa- ga: - Ja, när man sett sånt, vore det skamligt a t t inte vara en riktig människa.
Hade du haft det som vi, hade du nog både skällt p i farsan din och tjuvsmakat lians l i t r a r.
Vi hade bara en eländig liten gård, där kåkarna tog bort varenda solstrim- nia och där en aldrig såg ett enda djur utom råttorna i soptunnan.
på gatan fick man inte vara så myc- ket man ville för polisen; förresten f a n n s där ingenting roligt.
bara en otäck rännsten som luktade illa som synden.
Fastän ofta upprörande är det iivälkonina barnets minnen en glad berättelse om en rakryggad ' och självstiiiidig liten själ, som med en vuxens erfarenheter och ansvar väl- jer vilken väg hon vill gå.
Det är inte förspillda ord hon talar.
De äro på många sätt uppmuntrande.
Och de ha också mycket a t t säga dem, soni efter en skyddad barndom med allt det anseende som goda föräld- rar, uppfostran och en aktad sam- hällsklass kunna skänka, vid tjugu års ålder eller senare t a sina första stapplande steg på det självständiga handlandets väg.
C.H.
Sockrets riks- dagshistoria TVÅ MÄNNISKOR Av H A R R Y M A R T I N S O N Forts. fr. sid. 1. gen, men föranledde ingen åtgärd.
E f t e r långvariga medlingsförsök av en tillsatt kommission måste för- söken att få en uppgörelse till stånd nedläggas och sockerbetsodlingen blev å r 1926 i stort sett inställd.
Bet- arealen uppgick under detta år till omkring 4,417 hektar mot ert me- deltal iiiider de tre föregående åren av 41,459 hektar, d.v.s. en inskränk- ning med omkring 9 / 10.
En ny sockerkominission tillsattes på hösten 1926 och lyckades efter få omfattande utredningsarbeten en uppgörelse till stånd mellan par- terna.
Den utverkade dessutom vissa fraktnedsättningar för sockerbetor och betmassa p i såväl statens som vissa enskilda järnvägar.
Avtalen ingingos f ö r en period av fem år.
Vi äro nu framme vid den tid- punkt d i utsikterna för 1929 å r s betodling granskas.
Det framgår av ett stort antal yttranden från hushållningssällskap och betodla- reföreningar a t t det ytterligt låga sockerpris, som råder, hotar betod- larna med betydande förluster och att ett statligt ingripande till deras hjälp ä r synnerligen nödvändigt.
Kungl.
Maj: t liar som bekant i pro- position till riksdagen föreslagit en höjning på ett å r a v gällande tull på raffinerat socker f r å n 1 0 till 1 3 öre.
Denna åtgärd motiveras med antagandet att det nuvarande bekym- mersamma läget för sockerindustri- en skulle vara av övergående natur.
Cuba, som för en tid påtagit s i g e n frivillig odlingsinskränhing, liar åter upphävt restriktionerna, vilket kan medföra en tillfällig yt- terligare prissänkning, när dess nya skörd kommer i marknaden.
Tjecko- slovakiet dumpar, men kan efter allt a t t döma inte i längden uppehålla denna taktik.
Lämnas nu de sven- ska betodlarna å t sig själva under dessa tryckande förhållanden, måste de antingen göra stora förluster el- ler inskränka odlingen så mycket soni deras avtal med sockerbolaget tillåter, d.v.s. intill 50 proc.
Detta återigen skulle medföra de allvar- ligaste konsekvenser för arbetsmark- naden.
Hela den lejda främmande arhetskraften till betskötsel och upp- tagning enbart i Skåne beräknas till ungefär 30,000 personer pr år.
Om driften vid råsockerfabrikerna lika- ledes minskas till hälften uppstår en ytterligare minskning i arbetsavlö- ningarna med omkring 3 miljoner kronor.
Därtill komma förlusterna för de järnvägar, som till stor del SOLEN Jag såg en gång en stövartik sitta med sina sju valpar på ett berg och tjuta emot månen.
Besinningslös skräck lyste ur hyndans ögon.
Hennes ylan- de rullade iväg över skog och sjö och förvandlade den månlysta haggläntan till ett ondskefullt skogsglo i en ur- tidsnatt.
De små otympliga valparne trängde sig intill modern, darrande och gnäl- lande.
Deras ögon voro för nya, de kun- de inte se månen, men moderns vett- lösa skräck skrämde dem.
I sin hjälp- löshet inför det ofattbara gjorde de det enda de förstod: de sökte efter moderns spenar, och var och en fann sin.
De- ras kalla nosar och smärtförnimmel- serna av deras vassa klor gjorde att hyndan på ögonblicket glömde sin ur- tidsskräck för månen.
Med ett morran- de frigjorde hon sig från valparna, tas- sade liksom skamsen iväg till kojan, kröp in och lade sig tillrätta så att var och en kunde komma till.
Efter några minuter sovo de alla, valparne med spenen kvar i munnen.
Och månen vandrade oberörd av all världens hund- tjut sin drabantgång för sin älskade NANNY JOHANSSON: En oväl- sol.
Utan dess strålande glöd skulle kommen som springflicka och han vara en mörk otymplig klump.
Den fabriksarbeterska.
Birkagårdens härskande solen, den livgivande, som ger mjölk i spenar It små svultna, ovetande förlag.
3:50 kr.
och hjälplösa.
Moa.
Jag såg dem nästan var dag.
på torget eller i parken utanför den gamla flickskolan.
Hon, en liten ointressant, men än- då på något sätt tilldragande varel- se, i lång kjol och omodern kappa; han, en man i fyrtioårsåldern, med djupa fjärrskådande ögon, klädd i Fliten överrock och nied överordent- ligt lappade byxor.
Första gången lade j a g endast märke till dessa by- xor.
De sågo ut som om de blivit klippta i småbitar och sedan åter- i-en hopsydda till ett helt; och j a g tänkte: någon stackars själssjuk, någon a r t av mani.
De gingo förbi bänken d ä r jag satt.
Och j a g återtog min avbrutna läsning.
Sedan s i g j a g dem ofta.
I- bland matade d e duvorna på torget.
ibland sparvarna i parken, alltid vandrande som om vilan legat för- borgad i vandringen.
E n d a g finner j a g dem vid ham- nen.
hon i schalett, kavajkappa och grova skor, han i ruggig överrock och med samma underligt trasiga äro beroende av betfrakterna, ned- g å n g i den allmänna trafiken till följd av minskat välstånd och pen- ningtillgång m.
fl.
allvarliga följ- der av betodlingens upphörande.
För konsumenternas räkning skul- le tillhöjningen inte medföra några nackdelar, då borttagandet av soc- kerskatten, 4 öre.
föreslås från och med I juli, alltså från denna d a g i stället ett sänkt sockerpris.
Så långt propositionen.
Det sam- inansatta bevillnings- och jordbruks- utskottet, som behandlat förslaget har emellertid tillstyrkt det yrkande om direkt understöd av sockerbets- odlingen, som framställts na frisin- nade och socialdemokrater inom ut- skottet.
H ä r i föres &amp; a t t 3½ mil- jon kronor skola utbetalas som till- läggspris f ö r 1929 års betodling.
Mot betänkandet h a högerrepresen- tanter och bondeförbundare inom utskottet reserverat sig.
N u svara betodlarna a t t de inte begärt några nådegåvor.
De ha an- sett det rimligt att staten genom en klokt avvägd tullpolitik bevarar soc- kernäringen åt landet.
Skulle detta inte vara statsmakternas åsikt, är det för betodlarna likgiltigt om av- vecklingen sker nu eller om tre år, men de vilja bli lösta f r å n kontrak- ten med sockerbolaget, som annars tvingar dem att utan statshjälp od- la betor till underpris under tre års tid.
Det förhåller sig som synes s i, a t t betodlarna liksom propositionens anhängare för övrigt, förbise att tull likaväl som understöd utgör en gåva till deii speciella näringen från landets övriga näringar.
Först se- d a n den verkligheten Överskylande benämningen tull utbytts mot ordet direkt understöd blir läget så klart a t t man börjar genomskåda förhål- landet.
Vad beträffar de menliga följ- derna för arbetsmarknaden har pro- fessor Heckscher bl.
a. påpekat, att inte ens 1026 å r s inställande av od- lingen visat några så allvarliga re- sultat, a t t de skulle föranleda en si- dan aktion, som den nu för sockret igångsatta.
V i vilja slutligen framhålla ett yttrande, soni i tull- och traktatkom- mitté ns utredning fälldes 1924: E n inte alltför begränsad socker- betsodling skulle troligen även utan tullskydd ha varit möjlig i Skåne, under förutsättning av allmän tull- frihet på jordbruksprodukter.
Där- emot ä r det knappast tänkbart att utan tullskydd sockerbetsodling ens i de bästa delarna av Malmöhus län skulle kunnat bedrivas i konkurrens med en veteodling, som åtnjutit ett tullskydd, motsvarande omkring 83,25 kr.
pr.
hektar.
Om lördag avgöres frågan i riks- dagens kamrar.
' Tidevarvet åter- kommer sedan avgörandet fallit.
byxor.
Blåsten sliter dem i kläder- na.
Mannens långa, svarta hår fladdrar i vinden som en dyster fa- na.
De stå d ä r stilla alldeles ute vid kajkanten.
De ha nog stått d ä r länge, ty Iion ä r blåfrusen och hutt- rar redan av den kalla havsvinden.
Ibland rycker hon honom liksom bevekande i armen, men då f a r lian ut mot henne i hotelser; nervösa eder drunkna i vind och vågbrus.
H a n lugnar sig snart igen och tystnar, och så står lian i timtal, stirrande in i en hungrig sky av kretsande måsar.
E t t stormvarsel — när storm nalkas drar sjöfågelii mot land.
säger han.
Hon tiger och nickar, alltid tiger hon och nickar.
Plötsligt gripes han av någon sorts extas, gestikulerar med armar- na.
rycker av s i g hatten och ropar.
Det väldiga håret fladdrar i svarta virvlar - så ropar lian som om han ropade till någon på andra si- dan strömmen: Därborta!
Därborta ha vi fyrahundranitton Washing- ton!
Förstår do!
förstår du, förstår du, vänder han s i g till kvinnan.
Hon tiger och nickar och så vandra de bort, i n mot staden och skymnin- gen.
Deras historia ä r följande: H a n blev gasförgiftad under kri- get, och ä r nu vad man kallar vir- rig.
H a n liar en mani: när han kom- mer hem om kvällarna sargar han sönder sina byxor med en kniv - hiindraden av små, små hål.
- Det ä r hål efter kulor, säger lian till hen- ne, - tänk d i g, alla världskrigets kulor, - kulor, kulor, kulor.
Och hon tiger och nickar.
Och på natten sedan han somnat sitter hon där bor- ta vid lampan i vrån och lappar hans byxor.
Med hjälp a v en liten å r l i g gra- tifikation från, amerikanska rege- ringen framlever han sina återstå- ende dagar.
Men vad mer kunna pengar g ö r a?
H a n ä r en andlig in- valid, en krympling, och kan inte leva vidare utan stöd, utan krycka.
Den kryckan ä r hans syster, en liten tarvligt klädd kvinna, som g a t - pojkarna i oförstånd bruka håna.
Nu, sedan Iion följt honom och vår- dat honom i tio å r kallas hon också virrig.
J a g har sett dem överallt, på olika platser i staden, i parkerna, vid hamnen, på gatorna och torgen; all- tid vandra de som om vandringen i s i g själv vore ett mål.
Ibland brusar han upp mot henne och slår henne - och hon tiger och nickar.
Hon ä r den rena, fattiga, torv- tigt klädda kärleken.
F ö r kvällens flanörer ä r Iion blott en vandrande skugga under båglamporna.
