# ID: svediakorp-per3463
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1929
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,333
# sentences: 540
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


~ -- Stackars Mälaren TIDEVARVET LIND MAN N:r 49: 1929 H u r värdesättes moder- s kapet?
ledande artikel med an- ledning av det offentliga-framläg- gandet och diskuterandet av för- slaget till moderskapsskydd.
Re- ferat över det av Frisinnade Kvin- nors Riksförbund och Sv.
Soci- aldemokratiska Kvinnoförbund anordnade mötet återfinnes under rubriken K a m p a n j e n i n l e - des.
* Det ä r så uppbyggligt att be- tröstlig, låtit sig brytas, krossas m n d a Gustaf Dalén, att man till- och sjunka, så hade ingen kunnat griper även ett sådant tillfälle som klandra eller förbjuda det.
en sextioårsdag.
Men d å hade han icke blivit E n blind man som gett hela en hjälte, och det blev han.
Då världen ljus.
hade han icke blivit en förebild Han var en världsberömd man och fyr, och det är han.
redan då han blev blind.
Han ha- Han fortsatte nämligen att ar- de löst problemet att prässa ihop beta, leda sitt företag, experimen- gas, och därmed ljus, i hållbara tera, tänka ut, fullborda.
Natur- tuber som kunde föras omkring ligtvis kan ingen rätt föreställa och placeras, där de behövdes.
sig vad det betydde att under det- H a n hade upptäckt att människan ta arbete sakna ögonen.
Om han kan ta själva solljuset i sin tjänst suttit i en vilstol med en hög- och försvinner i mörkret.
Men där den i c k e s &amp; gör, där kan ringen u r tunntarmen in i blodet.
Men den i olyckan, i striden mot ett allt som klarar sig nedanför tunntar- öde stråla med en sådan glans, det?
att den känns igen varifrån den Nej, men det ser man väl, när kom, vad de egentligen är, och det är uppström.
Stackars Mälaren!
vad den k a n bli.
Vi behöva hjältar.
Vi behöva det första den till kloak just sådana hjältar som Gustaf och kan inte säga ett ord, bara stilla Dalén Vi behöva lära oss att kän- gå omkring holmar och malmar, grumsig na igen andra ä n slagfältshjältar och stundom förpästad.
För det andra trängs den och pres- och behöva ha andra att ställa sas och strypes mer och mer.
Och det upp för barn och ungdom.
tydde att alla farleder kunde gö- ras klara och tillgängliga för alla fartyg även under natten.
Så blev det också.
Ljusbojar och fyrar med Aga-ljus leda nu sjömännen in i praktiskt taget alla världens hamnar.
Ingen behöver ligga utan- f ö r att vänta på dagens inbrott Även andra kunna råka ut för gänglighet och öppenhet.
Från Tidevarvets fönster kunna vi be- explosioner, en sror, eller många mindre, på sin bana.
Även de kun- na befinna sig i ett mörker, som de sig på bröstet när man såg hur de icke kunna lyfta.
Ingen kan pråmarna vräkte ner grus i sjön, hur annat ä n beklaga de som reagera vattnet fördrevs, och en ny kontur blev mot en olycka med dramer i Pe- till, med bredare kaj och smalare vat- tersdom eller Norrköping, de som i g e n.
det gjort, och nu är det som inrätta sig som invalider på an- det är, men nu frågar man sig vad skall dras bekostnad, eller bli kverulan- handa härnäst.
ter och fridstörare och bördor.
Ja då, vi första att det är absolut Det är inte så lätt att leva och nödvändigt.
Det var också absolut nöd- vara olycklig.
Men d e ha icke bestått provet, de äro stackare, utställningsområdet vid Djurgårdsbrunns- det ä r allt.
Livet är fordrande.
viken.
Det var kanske inte fullt så nöd- Det kräver egentligen ingenting vändigt att rätta till den slarvigt buk- mindre än hjältemod.
Inte minst tande linjen på Pålsundet, men i stället var det väl så mycket mera nöjsamt i fredstid.
att även d i r f å häva grus i sjön, när men, Har fröken sagt — För De skola alla komma i en si- En blind man till dr för att reglera ljusets tändning och talare eller lektris, då hade han tuation som kräver hjältemod av släckning.
Dessa uppfinningar be- kunnat glömma Ögonen ibland.
nu dem, även om de icke äro genier.
G u s t a f Daléns 60-årsdag.
— * Fil.
kand. H a r a l d A l m, som tillsammans med Signe Bergner Alm — redan förut känd för Ti- förestår Sil- devarvets läsare jansgårdens skolidrottshem och pestalozziskola har sänt oss en Han bländades genom en artikel i en aktuell skolfråga, olyckshändelse på sitt laboratori- Intet V e m h a r r ä t t — m a j o r e n um vid Gasackumulator.
kunde göras, han förblev blind.
eller l ä r a r innan?
Nå, han kunde ju ha tröstat sig.
* så långt det gick, med att han gjort sin insats redan.
Han kunde Två av julens diktböcker, Dan dragit sig ut ur livets strid och pen- Anderssons Efterskörd och sionerat sig.
Om han förblivit o- K a r l A s p l u n d s Skuggorna an- — mäles av E l i n W ä g n e r i D e n o b e v e k l i g a l a m p a n.
I an- slutning till artikeln återges ur de två samlingarna några valda dik- ter.
* E l s a W i l k e n s skriver om S v e n S t o l p e s bok T v å g e - nerationer.
Häromdagen fick jag en lektion i bio- logi.
Närmast rörde det sig om männi- skokroppens funktioner.
Maten förstår du, den åker ner ge- nom matstrupen i magsäcken, och däri- från i tarmarna.
Och sen så suges nä- kunde han det aldrig.
Men sam- tidigt övervann han sin blindhet, så långt detta för mänsklig för- måga är möjligt.
Han fortsatte att arbeta i sin vetenskap, att skapa.
Tack vare denna övervinnelse och energi står nu det underverk färdigt, som Agaspiseln enligt alla kännare är, och som så småningom millioner matlagare skola välsigna.
Här har specialisten på gas skaffat en er- sättning för dem som icke ha till- gång på gas, tänkt på de gaslösa.
Det ä r en gammal sanning att den mänskliga anden visar sitt klaraste ljus i mörkret.
Det är ju stor risk, att den b a r a slocknar vändigt att bredda Skeppsbron och öka Frisinnade och socialdemokratiska kvinnor dryfta moderskapsskyddet i Konserthuset E n av samhällets viktigaste uppgif- ter f ö r nutid och framtid är att möj- liggöra fostran av sunda och livsdug- Väntande och nyblivna mödrar och deras späda barn måste beredas lämp- liga levnads- och vårdförhållanden.
Som ett led i arbetet härförfordra vi att det sedan 1900 bestående ar- betsförbudet efter barnsbörd f ö r kvin- nor i visst industriellt arbete komplet- öppnade mötet med några ord om teras med ersättning f ö r mistad ar- den föreliggande frågans stora be- befsförtjänst; att det nu f ö r första gången, fram- tyd e 1 se.
frågan legat ganska gynnsamt komma förslaget om understöd till alla till sista gången den förekommit obemedlade och mindre bemedlade i riksdagen, men att det också nyblivna mödrar ofördröjligen lag- varit en 29-årig törnbeströdd stig fästes; man haft att vandra innan det att de förbättrade vårdförhållan- att gande förslag.
Hon redogjorde för som givit den dess rykte för skönhet, dess rörlighet och friskhet, dess till- ten ampanjen inledes Som Tidevarvet redan meddelat genom annons i föregående num- mer var förra fredagen ett dis- kussionsmöte anordnat i Konsert- husets lilla sal över sakkunniges förslag till moderskapsskydd, med inledningsanförande av sakkunni- ges ordförande, fröken Sveriges social Kerstin demo^ Hesselgren.
kratiska kvinnoförbund och Fri- sinnade Kvinnors Riksförbund sto- do som inbjudare till mötet, som var talrikt besökt.
Där voro t.o.
m. långväga Doktor representanter från landsorten.
Ada Nilsson åt ä r själva så mot Stockholms Mälaren och stad mot som Saltsjön, bär sig Riddarholmsfjärden.
Sannerligen, det la- inledlld Kampanj är gjord görande, alltså sedan alla avdrag gjorts från den taxerade inkom- sten.
I diskussionen, som fördes un- der fru Signe Wessmans ordfö- randeskap deltogo många, som i årtionden följt frågans utveckling från olika utgångspunkter.
Bland dem som yttrade sig voro doktor Nanny Johansson, fru Agda Öst- man nu inte fick alldeles täppa till Pål- sundet som man helst velat för att kun- na gå på torra landet till Lång- holmen.
Vi förstå att det ä r nödvändigt att folk och fordon måste f å plats att kom- ma fram.
Men vi första inte, att det var absolut nödvändigt att tränga sig in på Mälaren för att kunna runda Stan mellan broarna med en ny spårvägslin- je.
Det måste ha kunnat gå ändå om man i stället rivit några hus.
Men hus göra motstånd och kosta pengar.
Mälaren - är försvarslös själv och har ingen till- räckligt hon älskare mäktig in beskyddare, må ha.
Men hur en många gång kommer ångern.
Kanske finns det vissa tecken på att den tid snart skall komma, då det blir ansett som ett helgerån att grusa igen Mälaren och fara fram över terräng en som vandaler.
I Tyskland till exem- pel, är man förbi terrängslaktens period, åtminstone äro de moderna stadsplane- byggarna De bygga en stad lund, fru Beda Jansson, fröknar- det.
över na Anna Åbergsson och Anna dare skär till en modern klänning: så Lindhagen, fru Margit Wohlin.
att den följer figurens linjer.
Industriarbeterskornas represen- Måtte det modet komma upp till oss, tanter berättade om egna erfaren- medan v i ännu ha någon figur med heter från arbetet, de blivande och några linjer kvar.
nyblivna mödrarnas svårigheter När indianen bröt upp från en läger- och förhoppningarna om det nya plats, var det hans heder att lämna förslagets framgång.
De fackligt den osårad tillbaks till Moder Natur organiserade kvinnorna skola or- som ett lån.
Sådana äro icke vi.
Vi dentligt gå in för detta!
Stort in- måste omgestalta, till oigennkännlighet, tresse det ägnades den kvistiga frågan självhärskare förändra.
Vi äro icke låntagare, vi äro om föreslagna moderskaps- och tyranner.
Moder Natur den för mödrar O c h späda barn, som skyddets förhållande till sjukkas- låter oss hållas.
Det är det värsta.
Ty även seväsendet, sådant detta kommer en dag vakna vi upp och finna att de riktlinjer som varit bestämman- sakkunnigeförslaget innebär, de för sakkunniges arbete och på- snarast måtte genomföras och att där- att te sig enligt de föreslagna re- det ä r inte roligt mer, att vi inte trivs pekade en del missförstånd som gjort sig gällande beträffande det nya förslaget som t.ex. att det- ta skulle avse endast mindre be- medlade men icke obemedlade.
Likaså hade man på sina håll trott, att det vore det t a x e r a d e beloppet som avsågs med den i för nödiga medel av stat och kommun formerna.
Som fröken Hesselgren fram- beviljas.
höll måste, ehuru tiden inte med- givit något samarbete mellan mo- förslaget stadgade 500-kronors- derskapssakkunnige och sjukför- möjligheter gränsen.
I förslaget framhålles säkringssakkunnige, emellertid att det är det b e s k a t t - finnas att sammanjämka de båda (Forts. å sid.
6.)
n i n g s b a r a beloppet som är av- ~~ ~~~ med vårt eget verk.
Moder Natur vet det, men hon är alltid så tyst när vi bråka.
Devinez.
2 TIDEVARVET E n historia om Hur värde- Gräns- människan sättes moder- och motorn löshet skapet Sovjetunionerna och Amerikas Som ännu ett exempel på för- Sakkunniges förslag till lag om sök till mellanfolkligt arbete av Förenta stater som var på sitt sätt införlivat bilder och film med moderskapsskydd är överlämnat det slag som Devinez berörde i den propaganda, som så beslut- sin artikel om Rädda Barnen i till regeringen.
Det ä r offentligen föregående nummer, återge vi föl- samt bedrives i olika syften framlagt och diskuterat.
Och den jande meddelande från den i för raktvål och schlagermelodier, politiska åskådningar och späd- resolution, som därvid fattades av tionsbyrån Stockholm för arbetande fredsfrågor Informa- och in- barnsvård -- ha också redan tagit i anspråk filmens medverkan i frisinnade och socialdemokratiska ternationellt samarbete.
arbetet för folknykterheten.
Det Förberedande kommit- kvinnor ä r säkert inte bara att InternationeIIa gäller att skapa en ny sedvänja.
ta som ett uttryck för deras stånd- u n i o för n e n f ö r h j ä l p å t be- För detta mål behövs den star- ka suggestionen, sådan som fil- punktstagande.
utan också som ett f folkningar, s o m drabbats kan ge den löfte, att de vilja och ämna gå a v o l y c k o r (» Union internatio- men Emellertid äro varken ryska el- nale de secours aux populations in för arbetet för frågans lösning.
frappées de calamités ») är ett spe- ler amerikanska förhållanden på nykterhetsfrågans område jämför- Moderskapets rätt till socialhy- ciellt organ av principiellt stort gieniska anordningar och ekono- intresse till Nationernas förbunds bara med de svenska.
Därför ha förfogande för att rådet må kun- nykterhetsfilmerna från dessa län- misk möjlighet till förhållanden na i vad på det beror un- der egentligen inte kunnat utnytt- jas här, utan blivit i stort sett lämpade för ändamålet, det är för- derstödja den ifrågavarande, un- okända för oss.
der bildning varande unionens ar- Men den allra modernaste nyk- slagets grundtanke.
Det är icke bete.
På initiativ av den italien- fattigvården, som här, liksom an- ska senatorn och förre ordföran- terhetsföreningen i Sverige, M o - torförarnas Helnykter- norstädes, skall svara för livets - den i den italienska Rödakors- hetsförbund, har tagit upp föreningen Giovanni Ciraolo sam- nödtorft.
det är samhället, som manträdde en konferens i Gene- idén och istället för de oändamåls- enliga utländska givit oss e n bra skall gälda sin skuld mot släk- ve i juli 1927 mellan representan- svensk nykterhetspropagandafilm.
ter från olika stater (däribland tets mödrar och fylla sin plikt mot Sverige) för att bilda en union Förbundet bildades för att med kommande släkten.
med ovan angivet ändamål, sitt arbete möta några av de svå- righeter, som teknikens utveckling Ska vi återfinna detta lagförslag E n konvention antogs den 12 juli 1927, undertecknad av 30 gjort aktuella.
Nu har den på ett i form av kunglig proposition i stater (däribland icke Sverige).
förståndigt sätt gjort sig en bundsförvant av teknikens makt trontalet till vaIda ombud för Sve- Enligt denna skola staterna efter vissa grunder tillskjuta penning- over människorna - i en annan riges folk?
Då man frågar sig belopp.
Emedan erforderligt antal form.
Filmen har författats av redak- det.
går man igenom de övliga (12 st.) ratifikationer icke in- tör Borgström och inspelats av synpunkterna, inför vilka frågorna kommit, har denna union för ma- Tullbergs film.
Den visades för nifestation av internationell soli- prövas.
Först - är moderskaps- daritet ännu icke kommit till första gången för några dagar se- dan i Stockholm.
V. 3369 är dess skydd en partifråga?
Härpå ville stånd.
man svara nej.
Dock är det möj- n ä m n d a N. F.-kommittén full- undeerhållande och effektiv.
Ty man förestäl- ligt, att en politik, som inriktar följande av syftet.
Den består er sig, att den som sett ett fram- sig på tillfällig klasspolitik kunde av 10 ordinarie medlemmar, he- de ohyggliga 2 suppleanter.
Orförande är svara ja.
Sedan kommer den an- dra stora frågan.
kostnadsfrågan.
dr Wilhelm Külz (Tyskl.).
Kom- rulla över sig, med dånande fart --- tén på döma efter allt att sig och känt hjulen och samling- och rådsbeslut 1 9 2 7.
övermodige o c h halvnyktre chauf- Och man går igenom den långa för som en trasa i diket, att den rad av anslag, som årligen be- Den har inom sig konstituerat ett för framtiden tager sig i akt för viljas för samhällets vidmakt- permanent arbetsutskott, beståen- dricka h a n an- hållande och till inedborgar- nöje.
nas sjukvård.
uppfostran och väl- mitté, senator Francois.
Arbets- oskyldigt Man föreställer sig också, att stånd.
Man tycker det vore omöj- utskottet har till uppgift 1) att det är nyttigt att i svart på vitt få se hur bara fyra pilsner, två ligt att börja med taket och de.
övre våningarna.
när man bygger v i n under ett hus och sluta med grunden.
nens arbete.
3) att för andamålet ren Det är något liknande.
ifall man taga i anspråk en eller flera med- bild katastrofala få se dessa kubikcentime- inte bryr sig om de förhållanden lemmar av den förberedande kom.
i ters inverkan på den mittén samt 4) att vid behov sam- tina under vilka medborgarna komma mankalla sagda kommitté, bl.
a. hjärna ha i vår till världen.
endast ordnar för de- för att förelägga förslag för unio- Den hygglige Julius Svensson ras avlöning och näringsfång m. nens styrelse.
som kör sin V. 3369 så glatt ge- nom filmen får redan från bör- m., när de hunnit så Iångt.
31 / 2 jan ordentlig upplysning om alko- miljoner blir en forsvinnande obe- holens fördärvliga inverkan på tydlighet i jämförelse med andra manniskokroppens mekanism ..
Den läkare, som undersöker honom för anslag.
Det blir en stor summa, körkort a r intresserad och talar först nar den hänföres till ett om- om för honom.
råde, som den ovana tanken en- Men så småningom bleknar in- trycket av likarens ord.
En som- ligt tröghetens lag inte lärt sig mardag, efter långfärd på under- att betrakta som samhällsangelä- bara, krokiga men natursköna svenska landsvägar, låter Julius genhet.
Där ligger svårigheten.
av sin törst förleda sig a t t dricka På den allmänna uppfattningens 97 kubikcentimeter ren alkohol i vardesättning beror frågans lös- till synes ganska oskyldig form.
Följden blir den kullerbytta.
som ning.
I detta fall är det givetvis så nar kostat både honom själv kvinnornas skyldighet att klargö- och hans följeslagare livet.
Men ra vilka varden här galler.
Ty han är klok nog att ur olyckan dra lärdomen: anslutning till Mo- varken partipolitiska eller ekono- torförarnas Iielnykterhetsförbund miska skäl få denna gång avgö- är rätta handlingen för en an- svarskännande motorman.
randet, det blir förståelsen eller Med klara papper för egen del brist på förståelse.
och som ett gott föredöme för andra återfå?
Julius rättigheten att fora sin V. 3369 - med fram- gång förbi fällor av många slag.
för konferensens redaktionskom- att beredande kommittén 2) att själv vidtaga eller föreslå åtgärder för så mycket att supar och ett glas da- bikcentimeter alkohol och att telefonväxel vi ---- ----
V e m har rätt - majoren e ll er Medborgarskolan o an l ä r a r i n n a n?
.
vid Fogelstad I Pedagogisk Tidskrift har ma- ning det yttrandet om svenskarna lar små periferiska detaljer stor Redogörelsen för det sist för- 33 år för höstkursen.
Ett gan- jor Cederholm gått till attack mot och deras språkkunskaper: » Om roll i den primitiva staten liksom flutna arbetsåret på Kvinnliga ska intressant faktum!
» arbetsskolan ».
Det är särskilt det S i talade mindre korrekt, så skul- i det primitiva psyket.
Medborgarskolan vid Fogelstad För dem som för nästa år sätt, varpå modersmålsundervis- le vi begripa er bättre. » Detalj- En negers umgänge med sitt ningen bedrivs, som är föremål korrektheten kan således vara ett statsöverhuvud och hövdning t. ex. har kommit.
Den talar om att det planera ett eventuellt besök vid for hans bistra missnöje.
Majo- stort hinder för meddelelsen och ä r högst komplicerat.
Han har utom de tre ordinarie kurserna, någon av skolans kurser meddelar ren har vid sin självkommendera- förståelsen, nar det galler vanliga att iaktta ett minst lika minutiöst sommar- och höstkurs ock- slutligen skolans ledning hur år de inspektion av ett uppsatskom människor.
fastställt program för huvudets, vår-, så varit en talrikt besökt fortsätt- 1930 kommer att ta sig ut.
Nu förhåller det sig dock helt händernas.
fötternas och alla lem- panis övningar funnit 565 stavfel, Årets försök med en f o r t s ä t t - som av lärarinnan lämnats orät- annorlunda när det giller att med- mars ställning som någonsin jag ningskurs, för gamla kursdeltaga- tade.
Man kan väl förstå hans dela sig med en major.
Eller en inför min överste.
Och vidrör han re, alltså en länge önskad utvidg- förtrytelse.
E t t stavfel ä r ett Ii- militär överhuvud.
Om en bevä- oförhappandes honom eller hans ning och fördjupning av arbetet n i n g s k u r s för dem som tidi- de gare deltagit i Medborgarskolans ka grovt brott som en bortfallen ring kom upp till sin överste och mat så är han dödens.
Likaså fick Den talar också om hur eller dåligt isydd knapp i en va- bad om permission, med en knapp japanen putsa mikadons naglar olika kurserna gestaltat sig An- kurser slog synnerligen väl ut.
En penrock.
Men okunnig om de he- ur i vapenrocken, så kan man va- bara under det han sov.
För inte talet kursdeltagare har sam- sådan längre sammankomst för liga militära lagarna utbrister lä- ra säker på att utsikterna till or- så länge sedan begravdes en ki- medlemmar av Fogelstadförbun- rarinnan, d å hon får höra talas lov icke voro stora.
Av egen er- nesisk kejsarinna några tum for manlagt 85.
Vårkursen på tre månader har det Iämpligen i sammanhang om inspektionskritilren: » Och jag, farenhet vet jag en överste, som långt åt öster eller väster och som var så själaglad, att jag änt- var så upprörd över ett ärekränk- måste för stora kostnader begra- liksom de föregående omfattat bå- med dess årsmöte kommer där- ligen fått barnen i gång att skri- ningsrnål, vi skulle avhandla, att vas om på nytt.
Och läser eller de teoretiskt och praktiskt arbe- för enligt beslut av skolans ledning val » - » Vilken pedagog har nu jag i 5 minuter fick göra olika skriver icke trollkarlen eller of- te: historia och medborgarkun- att införlivas med arbetsplanen un- ratt, » frågar folkskoleinspekrör ställningssteg inför honom.
Och skap med belysning av aktuella der vårkursens sista del.
Nordlund i en bemotande artikel då jag under min värnplikt tjänst- politiska och sociala frågor, stu- Vårkursen i sin helhet har visat i D.
N., » majoren eller lärarin- gjorde som underbefäl hade jag nan? » diet av olika statsformer och sam- tendens att bland sina medlem- en löjtnant, som ständigt rök ned I detta fall måste väl svaret över mig och mina bu.
manhanget mellan samhället och mar få räkna förutvarande delta- bli beroende av vad språket har nar för alla möjliga sm den enskilde, dels u r historisk syn- gare i de kortare kurserna, som för uppgift.
Och därvid kan väl gång förlorade vi oss punkt svensk och allmän vilja begagna den längre kursens ingen tvekan råda: språket ä r till dispyt om sabelstropparna skulle deis med utgångspunkt från da- möjligheter till större ro och för- för att vi skola meddela oss med rullas utåt eller inåt.
att hela bat- gens samhälleliga förhållanden, djupning.
Både med tanke på varandra.
Ett språk- eller stavfel teriet kom försent till en rege- föreningen, kommunen, riksdagen, dessa liksom överhuvudtaget för apriori finnes icke.
För så vitt inentsuppställning.
Och den g å n g vi icke alltjämt tro på bokstavsin- en hade ändå löjtnanten fel.
Och dagspressen o.s.v. Svenska språ- att underlätta deltagande i en spiration och ett av Gud fastställt, hur viktigt ä r det icke att en ket med övningar i muntlig fram- längre kurs för dem som äro bund- heligt, evigt språk.
Vanligen bru- militär ansökan skrives slaviskt ställning, uppsatsskrivning och lit- na av yrkesarbete, kommer vår- kar man dock saga, att ett stav- noga efter det uppgjorda schemat.
teraturläsning, praktisk själskun- k u r s e n att under år 1930 sät- och utan stavfel?
Hur d t a hor fel eller språkfel föreligger, då skap med etik och hygien.
Dess- tas till t v å m å n a d e r i stället man brutit mot den gängse va- man icke militärer framhålla sin nan att stava, tala eller skriva.
kulturella iiverlägsenhet över an- utom hemskötsel och handarbete.
för som förut till tre, All utveckling av språket innebär dra stackars dödliga genom att sommar- och höstkurserna ha de gångna åren komma istället dock alltid ett brott mot den gäng- göra sig löjliga över deras stav- varit lagda på något högre plan På grund av erfarenheterna från se vanan.
Ett stav- eller språkfel fel.
deras oriktiga uttal av ett med högre minimiålder och ytter- s o m m a r- o c h höstkurser- kan således lika väl vara en före- frliminande ord eller oförmåga att gångare till ett högre utvecklat ' begripa t. ex. ett franskt uttryck.
ligare koncentration av arbetet bå- n a att förlängas vardera med språk.
Ur den synpunkten var den E n dylik sabelstroppighet eller de med avseende på antalet äm- fyra dagar.
elev, som före vår senaste stora knappologik ä r dock icke nå- nen och deras behandling.
Kurserna under år 1930 komma rättstavningsreform (som förövrigt got enastående för våra mili- Utom föreläsningarna av sko- att ställa sig på följande sätt: också emanerade från folkskole- tärer.
Som vi alla veta och nu håll) stavade » rött », mer utveck- åter haft ett bevis för.
påträffas lans fasta lärare ha i år liksom Vårkurs på 2 månader 28 april lad ä n den lärare, som rättade det samma företeelse hos vår lärarkår.
föregående år varit ett ganska - 28 juni.
till » rödt ».
Likaväl som den enk- v e m känner icke historien.
om stort antal föredrag och diskus- Sommarkurs på 24 dagar 17 le romerske gravhuggaren, som av läraren som skickade tillbaks sin sionsinledningar av tillfälliga juli-ii aug.
fonetiska skäl högg gravinskrip- fästmös brev, rättade med rött Höstkurs på 24 dagar 25 sep- medarbetare på skolan vid mer tionerna fel, i det avseendet var bläck och hur många liknande eller mindre kortvariga besök.
tember — 20 oktober.
mer före sin tid än Cicero eller historier också från de bästa f - Vergilius och på det sättet gjort miljer, skulle ick?
kunna anföras, ningsförmåga.
Som bekant spe- Det framgår av redogörelsen att Fortsättningskurs på 14 dagar sig förtjänt av vetenskapens tack- alltför likartade med den, som alla fer len på pricken efter den minimiåldern för de olika kurser- 11-25 juni.
samhet.
Och för så vitt vi hos känna från sin egen erfarenhet.
giv rmeln, så förlorar troll- na legat så högt som 39 år för ha dock att här s$ vuxit behöva upp relateras.
i en dylik Vi ska handlingen makt och eller hela offret världen sin magi- kan vårkursen, 35 år för sommar- och ut- för vecklade, alla de språk.
finna vi en kalla allt längre högt gå- ende förenkling i grammatiken, miljö, speciellt på läroverkshåll, befaras trilla omkull.
Men f å sa- joren, den gamla skolan kräver att reproducera.
Den nya skolan an- så ä r de barn, som överlag använ- att vi knappast orka på allvar rea- ker äro så seglivade som magi, barnen direkt skall lära sig uttryc- ser att detta skede i och med da singularformen av verbet, hö- gera mot det, Det är ett gläd- och så förhåller det sig också med ka sig på det statligt erkända språ- världskriget gjort en avsevärd gre utvecklade än den lärare, som jande tecken.
att man t. O. m. bokstavsmagin.
ket och från första stund och di- bankrutt och söker livsförnyelse sätter dit pluralformen, där sub- på ett så ledande skolhåll, som Vilket är dock rätt, herr ma- rekt stöpas till perfekta statsmed- till en ny era hos barnet.
Frågan jektet står i pluralis.
Man kan här a r fallet.
bjuder en så bestämd jor?
Vilket ä r rätt.
att Stenbocks lemmar.
Lärarinnan, den nya sko- gäller ytterst: Är det utvecklings- således blott avgöra, om ett * \ ' - front mot det.
getapojkar vann sitt slag, kanske lan vill först lära barnen meddela stadium, vid vilket de äldre stan- eller språkfel föreligger, genom att Det är likväl knappast riktigt utan att en enda knapp satt i sig med människorna i den nat, det högsta och sista, är det rik- fråga: Är det eller det skrivsät- att just klandra major den eller militär givakt - om det över- närmaste omgivningen - om ock tigt av de äldre att helt vilja fostra tet, det eller det språkliga uttryc- den.
Eller lärare den eller den.
huvud fanns någon - än att de på ett jollrande språk - och från barnen för detta.
helt vilja om- kel ett hinder för meddelelsen, för Ingendera är någon självständig förlorat det i oklanderlig uniform?
första stund låta dem känna, att skapa barnen for detta?
Eller skall förståelsen av det åsyftade inne- personlighet.
De äro blott med- Vilket ä r ritt.
att lärarinnan kan de äro medlemmar i ett litet in- de äldre icke bara av utvecklin- hållet?
l e m m a r av en kår.
Man brukar vara som en mor för sina barn, timt människosammanhang, innan gens gång tvingas undan utan Nu har lärainnan funnit.
att på det militära språket gå så till vilken de otvunget kunna kom- de successivt läras fylla de allt ärligt upphöja till pedagogisk prin- fruktan för att icke skriva » rätt » långt att man talar om nummer.
ma med alla sina tankar och fun- större krav på stora och små full- cip, att barnen och ungdomen fullständigt hindrat barnen från Och bakom dessa kårer återigen deringar, vare sig muntligen el- komligheter, som ställas, ju större också h a r det största inflytande att skriva alls.
Och ha icke alla står staten.
Och skall man medde- ler skriftligen.
eller att Iäroverks- sammanhang man blir medlem i. och rätt till inflytande på utveck- uppmärksamma och ärliga peda- la sig med en statlig myndighet, liraren ofta står som en främling Eller.
som Montessori uttrycker lingen, att utvecklingen ä r en pro- goger gjort samma erfarenhet.
så är det många små saker man eller rent av som en fiende visa- det: Man får ingen fullvuxen gro- dukt av samarbetet mellan de äl- H u r många brev har jag icke har att iakttaga.
Icke minst att vi sina elever.
hur språkligt kor- da.
därför att man hugger stjärten dre och de vngre, från den stam- själv mottagit från barn.
där de icke göra stavfel eller språkfel.
rekt givaktställning dessa an må av ett yngel.
Ä n vidare.
Den gam- mande farfadern till det jollran- tydligen med darrande hand på Hur förnuftig inlagan än i öv- stå uppstramade i?
la skolan utgår ifrån.
att ett visst de barnet i vaggan.
Bakom anmärkningarna om de språkligt eller statligt skede ä r slutet skrivit: Förlåt nu alla kom- rigt kan vara, sådant inger en mafel och stavfel och alla andra synnerligen låg tanke om veder- 565 stavfelen röjer sig en strid det absolut riktiga.
barnen har H a r a l d Alm.
_- fel.
Och nyligen fällde en utlän- börandes bildningsgrad och fatt- mellan gammal och ny skola.
Ma- blott att slaviskt absorbera och varit, — — —.
—.
Av Dan Andersson: O m a f t o n e n Det var o m aftonen som sommaren flög rakt i famnen min, och jag log som i min späda barndomstid, och röda, röda blomster i mitt hjärta gingo in som en doft som var som evighetens frid.
Det var om aftonen jag älskade som jag ej älskat förr och all världen var min sköna, mörka brud, och mitt hjärta stod på gavel som en salighetens dörr med en ingång till förbarmandet och Gud.
Och jag hörde gamla sånger komma åter hemifrån, och av det ljus jag drack blev sjalen stor och ny, och alla gamla, gamla träd och alla glansande strån da sjöngo i n mig i min barndoms gröna by.
Det var o m aftonen, när vinden mot det blåa havet drog som denna glädje lik en ängel grep mig fatt, och jag förstod att vår Herre varje dag sin tjänare slog o m aftonen.
Den obevekliga lampan Nyligen lästen i pressen om en ny uppfinning: en lampa, så be- skaffad att den avslöjade efter- gjorda ädelstenar.
Man behövde bara lägga dem under denna lam- pa, - alldeles som man i tyg- bodar lägger stofferna under en dagsljuslampa för att inte bli lu- rad av eldljusfärgen - så mista de obevekligt sin glans och sin snarlikhet.
De flesta av oss ha intet intresse att avslöja konst- gjorda ädelstenar, tvärtom, vi gil- la dem.
och det rör oss ej om de skulle satta ner värdet på de äkta.
Det är bara juvelerarna och deras kunder som behöva den obe- vekliga lampan.
På samma sätt ha vi inte nå- got större intresse av att fastslå om böcker som vi läsa eller läsa o m i tidningarna äro äkta konstverk eller förvillande lika.
De senare kunna också ha sin fördel.
natur- Du har för gamla sjökort som intet lotsverk rättat med stämplar som bekräfta, att allting är korrekt.
Och du har ingen mästerlots, som varnat och berättat, att fyren som du styr på är längesedan släckt.
Så bed, du gamla skeppare, Maria, Havets Stjärna, om ljus som är ditt eget och ej växlar färg och namn, ett ljus s o m i ditt förstag lyser lugnt som en lanterna till tecken att du äntligen fällt ankaret i hamn.
Och jag dansade bland träden och jag sjöng för ljung och sten, och min visa var så hög som aldrig förr mer, och den slocknade som glansen av himlens sista sken, det var o m aftonen, då solen hon gick ner.
Av D A N A N D E R S S O N: Ritorneller Den dömde I.
Vad är så friskt som rosens röda knopp.
som slår en junidag i hagen opp?
Men kort och snabbt är rosens levnadslopp.
Inför eder, mänskor alla, vill jag stillsamt falla ned, hör där dödens vindar mumla över hård o c h öde hed, E j för Gud men inför eder kläds min kind i skammens snö och jag tackar er av hjärtat om I dömen mig att dö.
Snart regna blekta, vissna blad i hagen, Ack, varför blommar den?
- I junidagen gick en förbi och stannade betagen.
Svagt i kärlek var mitt hjärta inför mina likars kval, mina brott mot Eder, bröder, är som stjärnors tal.
Själviskhetens ande bar mig i min ungdoms stolta vår, mina bröder jag förrådde under mödans mörka är.
II.
Vad kon som mänsklig ungdom le och blända Jag förtalade och sålde dem för ära och för bröd, för att själv stå upp och lysa skänkte jag dem mörkrets död.
Och det stora, onda högmod, det som ej av gränser vet, bar jag fram för er förborgat i en blick av ödmjukhet.
i blomlikt ljus?
Ack, snart är allt till ända.
Vad tjänar då vår blomning till?
ligtvis.
Det ar väl också duktigt att imitera bra.
Jag var feg och tordes sällan i en broders öga se, Men ändå, det kan vara roligt, nar dikt plötsligt skiljer ut sig och jag skalv av ångest när jag sågs mot själva döden le.
bland hordar av litteratur och star N u min bikt är klar och kort, ty: bröder, jag är sak till allt!
dar i sin glans och bara a r av sig Och jag går mot döden gärna när min broder så befallt.
själv i sin odödlighet utan re- klam, utan tolk, utan påpekning.
Binden därför med en trasa mina skygga ögon o m - Detta hande mig nyligen i ett bly som viner - jag dig lockar - nickelmantlad bödel, - kom!
sällskap som sjöng.
Ingenting var beställt eller övat, var och en sjung Dock ett ord, ett enda litet, återstår att säga än, efter sin näbb de visor han kunde.
hören, hören min predikan högt ur skymningen: " I män Det sjöngs skånska visor och fran- ska, men framför allt många sjö- skolen, när jag tyst hor störtat mot den kara jorden ned, niansvisor, eftersom en av sångar- na varit sjöman i sin ungdom.
alla mig med frid förlåta, ingen lämna kroppen vred.
Ahörarna skrattade hjärtligt at det Eljes skall jag, själv befriad upp från gräset stilla stä, groteska och insinuanta, men det medan I med röda synder dömda, oförlåtna gå. "
idylliska och kärliga behagade dem även.
Allt var bia.
ingen öns- kade sig något högre, men sa kom det anda.
Ty plötsligt var det någon, som utan varning och forberedelse började sjunga Dan Anderssons Jungman Jans- son.
Då hande något egendomligt: Av Karl Asplund poesien kom in i kretsen.
Alla märkte henne, alla tog emot hen- " Spelar niin lind?
ne, deras dörrar öppnade sig.
Stamningen lyftes med ens, andå Sjunger min näktergal?
den varit så hög- Den blev inte Jag bor så långt från jordens grind allvarligare, den blev lyckligare.
i dödens ' mörka dal.
Det ar ändå underligt, hur dikt gör sig bland vers.
* E n posthum volym av Dan An- dersson har just utkommit.
Det Brinner min väns ar hans E f t e r s k o r d på v e r s o c h p r o s a.
Åter konstaterar man hjärta för mig ännu?
vid att läsa dem.
att han star där lag fryser och mitt hjärta känns oupphinnlig, trots sina efterfölja- re.
Det ar fel att tro att det bara som sprängdes det itu.
ar en levande diktare som kan gäcka sina efterföljare med att dyka upp på helt andra spår, an där de trodde de skulle nå fatt Spela min lind!
honom.
Aven den döde kan fre- Sjung, du min näktergal!
da sig, där han a r i sin oförän- Låt hjärtat brinna, min vän, derlighet, det ar tydligt.
Han ha- de en hemlighet.
en hemlighet som att i nattens vind han inte lär ut, fast hans verk ifrån dödens dal ligga försvarslösa och tillgängliga för studier och analyser.
jag hittar tillbaka igen ... ” Här ska vi inte göra något för- sök att förklara denna hemlighet Den döde frågar - Kanhända att någon mera levande än jag, ett väsen av ett stort och gåtfullt slag, har gått förbi och glatts åt oss i d a g.
.
.
eftersom det ändå är lönlöst.
Men vi trycka av ett par av de efter- lämnade dikterna.
så kunna våra läsare själva lagga dem under den obevekliga lampan - om de ha någon.
Vid en vik som hette Lotsviken bodde lotsarna, De hade ett utkiks- torn.
där stodo de och bespejade sitt område.
Därpå stucko lots- båtarna med den röda randen i de vita seglen ut från bryggan till havs.
Ibland fick även ett sommargästbarn gå ombord.
följa med ut till Hävringe, fyrstationen i havsbandet på ett öde skär.
Att vara av gammal lotsfamilj ar ungefär det finaste man kan tänka sig.
K a r l A s p l u n d bär det stolta namnet av en av lotsdy- nastierna från lotssamhället i Oxelösund.
Han yttrade en gång att lotsarna kunde vara något att införa i litteraturen.
Alldeles som om det inte vore gjort och som om han inte vore saker själv.
Utan förtrogenheten med den världen.
vore hans dikt inte vad den är.
Den kunde kanske vara djup och vacker och gripande ändå men på ett annat sätt.
Utan lotsblod kunde han aldrig ha skrivit Skep- p a r e n till exempel en av dik- terna i den nyutkomna samlingen Skuggorna.
Dar kläder skalden in allmäntmänskliga reflexioner over livets väg och hjärtats bä- van i på en gång nya och för- trogna bilder från lotsstationen in- ne i viken.
från seglatser i skär- gårdens farliga segelleder.
Diktarens musa har visserligen färdats vida från den utgångs- punkten och hon känner andra trakter och andra världar, även skuggornas värld, där hon blivit förtrogen.
Denna diktsamling speglar dessa färder, genom lyc- kans land, dödens, skuggornas minnenas.
Den erbjuder sig inte till recention åtminstone icke för oss.
Ett par utdrag göra större tjänst för att ge våra läsare ett intryck.
Vi äro inte litterära yrkeslot- sar, men att följa den led vi pric- kat ut till Dan Andersson och Karl Asplund, det kan aldrig fö- ra vilse.
det måste fora rätt.
E.W.
UR RUDOLF VÄRNLUNDS UPPSATS I Sven Stolpes bok » Två genera- författaren in på Pär Lagerkvist » HÅGKOMSTER OCH LIVSINTRYCK » tioner » kommer med stora an- och framhåller » Den osynlige)) så- språk.
Han vill ingenting mindre som » den svenska livstrons största I anslutning till artikeln om på mottagningsbordet, med utsikt omfatta en hel stat eller en hel ä n uppdraga linjerna för den lit- försök till världsförklaring » liksom terära förkrigsgenerationens and- Blombergs » Den fångne Guden » T v å g e n e r a t i o n e r återge vi över hela lokalen, var jag för det kontinent, vars dittills ocivilisera- liga tillstånd och emot denna mör- ar dess bekännelseskrift.
Att göra följande brottstycke ur Rudolf första isolerad från omgivningen de urinnevånare jag lyckliggjorde ka fond ställa upp sin egen ge- religion av skönlitteratur är ju all- Värnlunds barndomsminnen, för det andra hänvisad att förströ med en odling så f i n att dess mig själv.
Ackompanjerad av ma- make aldrig skådats; där fanns in- nerations av livstro, medkänsla tid vanskligt och att dra ut tan- och genialitet strålande författare.
kar u r symboler för dunkla käns- Ligaliv och barnarbete, som han skinernas monotona slammer och gen fattigdom, smuts råhet olyc- och livs- iläggningsapparatens sövande ka och intet förtryck, utan allt Hågkomster lor är ännu vanskligare.
När Stol- skildrat i Hela boken är gymnasistaktigt pustningar skapade jag där uppe var modernt, effektivt upphöjt grön och till ytterlighet retsam pe till slut får, g e upp försöket intryck.
i min ensamhet verkliga diktverk.
ljust och festligt.
Själv var jag * genom sitt uppblåsta högmod och beträffande Lagerkvist har han in- Kommen från en uppväxttid, i vad man kan kalla en » upplyst sina oupphörliga superlativer.
Men gen annan utväg än att förklara vilken jag varken känt tvång eller despot)) (fast ordet fanns förstås med all sin ensidighet och par- honom » teoretiskt obegåvad)).
Själv har jag dock, för att va- band, fortsatte jag i drömmen icke i min föreställningsvärld me- tiskhet är den i alla fall ett eg- Trots alla misslyckanden måste gande diskussionsinlägg om en man dock i stort sett vara glad åt ra ärlig.
ingen orsak att vända mitt fria, verksamma liv, och den dan jag fantiserade), d.v.s. jag kapitlet om den fångne Guden mig anklagande mot det förflutna.
värld jag sålunda gestaltade om- styrde utan att förtrycka, jag ord- riktning i modern litteratur.
kring mig var den radikala mot- nade, organiserade, vårdade mina De två, som f å kläda skott för som drar upp i ljuset ting, som Lyckliga omstandigheter gjorde den gamla generationen, äro Fred- länge diskuterats i litterära kret- att jag fick sysselsättning vid en satsen till den verkliga som om- underlydande med faderlig om- rik Böök och Anders Öterling.
sar och tillhör morgondagens pro- snällpress med iläggningsapparat.
gav mig, en smula lik min före- sorg och njöt med bibehållen Böök får stå för Sveriges opinion blem.
Ganska intressant är ock- som emellertid var sådan att den gående tillvaro, men ändå fördju- jämnvikt av medborgarnas dyr- kan.
Det hela slutade vanligen mot Ryssland, mot det » sedeslösa » så sammanställningen av de båda behövde hjälp av ett par mänsk- pad, och litet allvarligare.
Jag hade speciella dagdrömmar, med att jag gjorde en rekreations- Frankrikes litteratur m.m.
Men lyrikernas Gudsuppfattning med liga fingrar; mitt arbete var där- som jag dag efter dag fortsatte till hemlandet för att besö- den moderna filosofien och den för an mera mekaniskt än an- Böök har den stora oförvanskli- moderna kyrkan, representerad av dras.
vartill kom att dar jag stod att arbeta på, att konstruera vida- resa ka mina forna kamrater och straf- ga äran att ha gjort kritiken re, att utveckla, precis som då fa och förlåta i skön omväxling.
Sven Stolpes speciella gebit - till Nathan Söderblom.
utvecklar te Författaren går därefter över till » det svenska kulturlivets främsta jag kunde på Man behöver icke vara ett ge- form ».
Honom varder därför myc- de unga diktarna.
bland vilka han samma fantasi en hel vecka och ni för att märka att det skema ket förlåtet och allt ont som för- sätter Karin Boye främst.
Hans ändå återkomma till den efter en jag lustkänslorna följde - i fördjupandet omedveten avsikt av o- fattaren ännu har att saga den kärleksfulla karakteristik av den- tid och knåda om den, lägga till att göra dem outhärdliga, den gamla generationen.
öses därefter nas dikt ger honom dock m a g och dra ifrån för att få den så plötsliga revolten kamptiden, den over den arma Anders Österlings ra belägg för den mentalitet han överskådlig, detaljrik och stark slutliga segern och grundandet av huvud.
Författaren » ryser » vid finner utmarkande för de unga.
som möjligt.
Drömmen begynte idealriket vilket jag styrde så fint tanken på att Österling diktat an- nämligen social medkansla.
k a m p alltid med att jag stegrade min har påfallande likhet med genäma idyller - under krigsåren, lust och ovilja mot esteticism.
I avsky för omgivningen och min den utvecklingskurva man i stort och ställer honom mot väggen för Stellan Arvidsons dikt finner han frihetslängtan till det yttersta ge- att han inte låtit kriget göra sig detta motto klarare uttryckt.
Be- nom att jag föreställde mig sett kan dra f ö r de socialistiska till en annan människa.
Hela upp- tecknande är den reovlutionära in- fad av förödmjukelser och despoti känslornas drömmarnas omst.
Aven och socialismen är upp- ju i satsen om Österling faller till mar- ställning flera av dem intaga, så- utan ände, varpå jag, när måttet grunden blott en utlösare av sto- ken genom sin löjlighet.
Om Sven som Arnold Ljungdahl och in- tycktes mig rågat, bröt mig fri, ra folkmassors förut hämmade Stolpe tänker utbilda sig till kriti- geborg Björklund.
tog ett djärvt steg bort från allt verksamhetslust; liksom dagdröm- ker borde han läsa gamle Thorild Med utförlig redogörelse för säkert och tryggt och avlade en marna har den ett icke ringa vär- och av honom lära sig att » taga Rudolf Värnlunds romaner slutar helig ed på att krossa mina fi- de såsom säkerhetsventil.
Men var sak for vad den är ».
För övrigt Stolpe sin bok.
Man blir förvå- ender och belackare.
J a g reste vad jag numera fäster mig vid i - har författaren någon gång nad över hans skarpa kritik av ut i världen jag genomgick mån- mina kostliga barnfantasier är tänkt på, hur få de människor denne, och man märker plötsligt att dem, emellertid deras rent konstruktiva äro, som låtit kriget omskapa sig hur litterara Sven Stolpes demo- till målmedvetna pacifister.
Finns kratiska sympatier voro.
Var är jag fann till slut en enorm samt arbetstiden den glädje fann jag, under dom i Afrikas och Amerikas rike- in- drag den trista i att det tjugu i vårt land?
Bland vå- nu den allkansla, den kamp for agga detalj till detalj, tills hela ra litterära personligheter finns bröderna som han vitt och brett re (min förmåga att minnas kartor luftriket var färdigt.
Nu, efter det väl bara två - Elin Wägner prisat hos sina akademiska kam- F å n g a år och många förirringar och Erik Blomberg.
rater?
Värnlund ar den, som ge- grundlade därpå en koloni vid nå- och dit, har jag åter börjat Författaren ägnar sig därefter nom sin skicklighet att skriva gör gon exotisk kust.
Sedan tog min likna min tillfredsställelse i en åt den nya generationen och bör- sig bred och stor bland sina kam- dröm så småningom apokalyptiska iknande verksamhet, och därvid jar med ett långt refererande ka- rater, hans naturalism är många mått, när jag genom ett klokt ut- är det ofta ett visst inre stöd att pitel » Den fångne Guden ».
som gånger motbjudande.
men han är nyttjande av pengarna och veta att ens kärlek icke är ett dock en typisk representant for behandlar Erik Blombergs dikt.
häpnadsväckande barn av dagen eller en tillfällig ning och därmed besläktade tan- den moderna kollektiva livskäns- nyck.
När jag tänker tillbaka på kegångar med utgångspunkt från lan.
Från hans bok » Upproret » lang utvidgade min koloni till att det förflutna, brukar jag för öv- Wells: » Den osynlige konungen)).
gå direkta trådar till unanimis- rigt säga mig själv: om din tro Genom sin refererande hållning mens fader, Jules Romains.
Om kriget.
Underhandlingar pågå på dig själv bara är en inbill- och sin ödmjuka gripenhet är det- Värnlund skryter med arbetarung- med flera andra föreläsare.
E n del ning om det du bygger i din ta ett av bokens läsvärdaste ka- domens intellektuella vakenhet.
på föreläsningar belysas med film el- fantasi också nu är bara luftslott pitel och kan bjuda något nytt vilket yttrande Stolpe slår ned ler skioptikonbilder, andra följas och du kommer att misslyckas åt dem, som e j tagit del av de verkligt är han av diskussion.
Efter de föreläsnin- kapitalt, så kan du hämta en god alldeles i sin raseri, rätt.
E så n jämförel- refererade författarnas arbeten.
med gar, som hållas på främmande tröst ur vetenskapen om att min- Någon självständig syn tycks för.
se i stort mellan den sociala an- språk, lämnas sammanfattande dre in du ursprungligen varit kan fattaren dock ej ha och det gör svarskänslan och den intellektu- du åtminstone aldrig bli!
stundom ont att se hans oskickliga ella vakenheten mellan bildad u n g fingrar plocka i Erik Blombergs dom och obildad.
utfaller givetvis sen avslutas med vesper i Upp- till den senares förmån och det- härliga dikter.
Därefter ger sig samma gäller eliten inom de bå- nyåret sala Anmälningar Domkyrka.
mottagas kl. 12 — d a lägren.
Om Sven Stolpe nå- 4 å Internationella Kvinnoförbun- gon gång ville deltaga i det ak- dets för Fred och Frihet byrå, tiva folkbildningsarbetet.
skulle Internationella Kvinnoförbundet David Bagaresgata 9 — 11, 2 tr., han vara den förste att erkänna för Fred och Frihet anordnar sin Stockholm.
Kursavgift för hela detta.
sjätte upplysningskurs den 7-11 kursen 5 kr., för dagarna i Stock- Samtidigt med Stolpes övermo- instundande januari.
Denna gång holm enbart 3 kr., för dagarna diga och till stor del misslycka- förlagges kursen till Stockholm (d. i Uppsala enbart 2 kr.
Halvdags- de försök att upphöja kritiken över 7-9 jan.)
och till Uppsala (d.
10 biljett 75 öre.
litteraturen.
att göra den esteti- — 11 jan.).
Preliminärt program ut- ska diskussionen till idé- och kul- sändes i dagarna.
Kursen be- turdebatt, utkommer Vintergatan, handlar i år K a m p e n p å o l i - där en vis och ödmjuk man sä- k a f r o n t e r f ö r f r e d o c h f r i - Den s o m prenumererar ger sitt hjärtas mening om lit- h e t.
Framstående in- och utländ- på Tidevarvet för 1930 redan teraturkritikens uppgift.
Det är ska föreläsare komma att med- nu får tidningen gratis för hela John Landquist, som säger: » In- verka.
Olika sidor av Nationer- december.
Prenumerationsavgift gen skall inbilla mig att den spi- nas förbunds verksamhet skildras för helår kr.
6.
Kan insändas på rituella lysande essaykonsten står av professor Osten Undén, kans- postgiro 1544. i paritet med dikten.
Kritikern står lichefen Per Jacobsson, professor i förhållande till diktarna som hi- Åke Holmbäck och lektor Elisa- storieskrivarna till de politiska bet Eurén, den senare nyss åter- hjältarna)).
kommen från Geneve.
Om veten- Det vill mycken intuition till att skap och fred talar professor Ro- skriva historia om sin egen sam- bert Barany och om de interna- tid.
På det område Sven Stolpe tionella kartellerna och trusterna givit sig på finns det en som gjort redaktör Thorsten Odhe.
Kyrkans det bättre, nämligen den finska insats för mänsklighetens enande litteraturkritikern Hagar Olsson i behandlas av pastor Paul Sande- sin bok » Ny generation ».
gren.
Om Ungdomen och freden tala dr. Alf Ahlberg och fräulein Gertrud Bær, Berlin.
M:me Ca- Elsa Wilkens.
mille Drevet, Paris, redogör för sitt fredsarbete i Kina och på — — Balkan.
Professor Sven Linder fö- reläser om Palestina efter världs- — man m med en och hålla — träf- fredsställelsen uthärda jag hade passion för dylika) organisations^- Upplys ningskurs g i Stockholm- kväm komma att anordnas.
Kur- Uppsala, på — — fin en
Enligt det nya sjukförsäkrings- förslaget skall lämnande av mo- derskapshjälp vara obligatorisk för sjukkassorna, vilka dock en- ligt paragraf 32) kunna befrias från utbetalandet därav till med- lem, som är berättigad till annat understöd, som ej är fattigvård.
Denna bestämmelse skulle kunna innebära att de barnaföderskor, som erhålla moderskapsunderstöd kunde berövas moderskapshjälpen från sjukkassa, ett förhållande som skulle orättvist drabba de ekono- miskt sämst ställda samt motver- ka kvinnornas anslutning till sjuk- kassorna.
Här torde en ändring böra gö- ras, så att sjukkassa inte skall kun- na undandra sig utbetalande av moderskapshjälp till den som fått moderskapsunderstöd.
De 50 kr.
understöd skulle enligt sakkunnige ej påverkas av event.
statsbidrag till sjukkassorna.
För att sjukkassornas skyldighet att betala ut moderskapshjälp skall bli effektiv bör den emellertid ut- sträckas till att omfatta också ha- vandeskapssjukdomar.
Moder- skapsunderstödet avser hygienisk hjälp endast under tiden för själva förlossningen och närmast efter De sjuklighetstillstånd som kunna uppträda när som helst under ha- vandeskapet, även under dess för- sta tid, böra därför fullt likställas med vanlig sjukdom.
Vad slutligen beträffar den fö- reslagna ersättningen till industri- arbeterskor för mistad arbetsför- tjänst, torde det stå klart att statsbidrag till sjukkassan ej bör utgå under samma tid som detta, alltså från och med fjärde till och med sjätte veckan efter barnsbörden, då detta givet- vis skulle innebära en dubbelbetal- ning.
Diskussionen kom också att röra sig om understödets storlek och det framhölls från olika håll att den föreslagna summan, 50 kr.
sä- kert skulle visa sig vara en god hjälp.
Erfarenheten från de sjuk- kassor, som redan nu lämna mo- derskapshjälp - vanligen uppgå- ende till mellan 40 och 60 kr.
- har nämligen visat att denna sum- ma kan vara av stor betydelse för ett fattigt hem, Tidevarvets rubrik Över redo- görelsen för det nya förslaget till moderskapsskydd, V i h a v ä n t a t l ä n g e n o g tycks bäst uttrycka stämningen på fredagskvällens möte.
Mångårigt tålamod, kan- ske en viss tvekan om bästa vä- gen hade förbytts i enighet och beslutsamhet och en verkligt djup tillfredsställelse över att det nya förslaget, efter så många års miss- tag och motgångar och gäckade förhoppningar, verkligen fått den utformningen att man både ville och kunde ge den sitt gillande.
Från alla olika håll!
Heder och tack!
var fröken Anna Lindhagens slutord till de sakkunniges representanter vid mötet, fröken Hesselgren och dok- tor Nilsson.
Nu ha vi äntligen fått ett förslag på den vida basis, som är nödvändig, på rättvis grund och till kostnader, som ändå måste anses rimliga.
Detta är nå- got helt annat ä n de försäkrings- förslag, som man förut försökt med och det finns ingen anledning att sätta sig emot det, så som vi vid föregående tillfällen varit tvungna a t t göra.
Detta borde kunna ena alla partier i riksda- gen, det är också en bjudande plikt att antaga det.
Mötet antog slutligen enhälligt det uttalande, som återges på för- sta sidan.
Det tilldrog sig i e n glest möblerad, kylig och litet äventyr- lig våning i Wien.
Köksdörren stod öppen och vi- sade ett kök, som efter allt att döma sköttes av män.
E n frän menagerilukt uppfyllde det stora kala rummet, där böcker lågo strödda på bordet, bilder av an- tik och modem skulptur, hästar, idrottande människor.
Från rum- met bredvid, därifrån menageri- lukten utgick, hördes ett dunsan- de och klirrande såsom av djur i ståltrådsburar.
Och mycket rik- tigt!
E n ung karl, som gick ge- nom rummet, lämnade dörren öp- pen och man fick se fem präktiga apor av olika storlekar hoppan- d e i burarna och ivrigt motta- gande sin frukost.
När det ovanliga ställets märk- lige värd trädde in blev han ock- så en överraskning.
Istället för den visserligen originelle men i alla fall tämligen grevligt klädde greven från föregående kväll, stod nu en man i arbetsdräkt framför oss: korta gröna simbyxor, grön- melerad mjuk sticketröja, bara ben och träskor.
Klockan var 10 på förmiddagen och den ädle greve Thun, in- nehavaren av detta märkliga in- stitut för vetenskaplig rörelselära, hade lovat att under någon timme demonstrera sin gymnastik för oss.
En rörelselära, som han själv byggt upp och som av många, både lärare och lekmän ansågs i sitt slag genialisk - Det är givet att det finns ett samband mellan rörelse och musik, började greve Thun, men de försök som exempelvis Dal- croze gjort att finna detta, ha inte lett till något mera än en bland- ning av onatur och tillgjordhet, - Varsågod och säg mig, hur ni skulle vilja uttrycka till exem- pel en hel takt, eller en halv el- ler trefjärdedels takt?
Vi förblevo svarslösa.
Den musikaliska utbildning som vi började redan vid sex års ål- der med fiollektioner för gamle kyrkovaktmästare Tjang i Falun och som huvudsakligen gick ut på att lära sig överljutt räkna tak- ten.
e n, två tre, f y r, fäm säx - formådde trots sin grundlighet in- te lämna det rätta svaret på frå- gan om heltaktens rörelse.
Var så snälla och tänk efter och använd er fantasi för allt i världen!
Se här!
Greven ställde sig på alla fyra med fingerspetsarna stödda mot golvet och hoppade mjuk och smi- dig som en apa rakt upp i luf- ten, kom ner igen på alla fyra, Där ha ni heltakten.
Hela krop- pen, alla fyra stödpunkterna.
De ursprungliga rörelserna hos människorna användas när vi gå på alla fyra - som aporna.
Föt- terna lika väl som hiinderna äro byggda för den fasthållande ställ- ningen mot marken - tårna som av högklackade och trånga skor degenererats till att bara kunna böjas uppåt - varsågod och för- sök, stapplande, moderna damer - skola vara böjliga också neråt, liksom gripande mot marken.
Det var förklaringen varför greve Thun likaväl som hans ele- ver använde de klumpiga träskor- na under timmarna och som hem- maskor.
För att hålla fast träskon på foten böja sig tårna vid varje steg neråt och få därvid automa- tiskt sin riktiga träning.
Som för- resten alla veta, vilka som små lärt sig konsten att springa i trä- tofflor.
Det enklaste, liksom grundläg- gande sättet att förflytta sig fram- åt är galoppen, trefjärdedels takt, som sedan utvecklas till trav och slutligen till skritt.
Man kan för- söka själv genom att galoppera på alla fyra runt golvet.
» Fötter- na » sättas ner i följande ordning: hand, hand och fot, fot.
Figuren som bildas av stegen liknar ett — Den upprätta gången innehåller precis samma rörelser som den fyrfota, skillnaden är bara att ar- marna slappt stödet i marken.
De röra sig fortfarande diago- nalt och i samma rytm i för- hållande till fötterna.
Men hur många människor ha kvar armar- nas naturliga, lediga rörelser1 Det är allt fåtalet!
N u kanske ni tror, att den upp- rätta gången ä r något särskilt för minniskorna?
Inte alls.
Det kan en häst lira sig, en hund, en björn.
Nej, människornas privile- gium är förmågan att gå på al- la fyra också i den motsatta ställ- ningen med ryggen mot golvet, händerna ställda bakåt och upp- åtböjda knän.
Greve Thun slänger tröja och träskor och visar sina rörelser med en underbar skicklighet.
De svåraste akrobatiska konststycken äro små detaljer i förbigående.
Det påpekar han också.
Vi äro alla akrobater.
Om vi använda de naturliga rörelserna.
Förmågan att kasta boll med nacke och rygg t. ex., som vi ibland få se hos skickliga varitékonstnärer, är bara en naturlig utveckling av de förut omtalade sträckningsrörel- serna.
Vi kunna gå på händer- na och hoppa över bord så skönt.
att varje led i rörelserna är en njutning att skåda och känna.
Och vi kunna dansa, dansa så som dans egentligen skall vara, be- friande och livande för kropp och sjal, fylld av skapande glädje, av skönhet och kraft.
Den charleston som greve Thun komponerat åt sig, alldeles natur.
ligt slutande sig till grundrörel- serna, ar verkligen en upplevelse att se.
Och tango och vals, karak- täristiskt, vackert.
Valsen slutar med hjulning, alltså sidledes ga- lopp.
- Ni har nog aldrig sett en sådan vals säger danskomposi- tören.
Men kanske ni nu för- står, varför jag dansar ensam.
För mig blir den vanliga dansen, där man är bunden av och binder en annan inte något annat än tvinga- de, hämmade, ofullbordade rörel- ser.
De milda ögonen och det fina ansiktet stråla.
Glädjen och skön- heten i den märkvärdiga uppvis- ningen är helt gripande.
Så all- varligt, så enkelt och fulländat.
Men vi fråga eleverna, är det inte svårt att l i r a sig gå med mjuka tår, att kasta boll rytmiskt och att hjula när man valsar?
Visst inte, svarar en ung wienska som hon blivit lärd, det a r alltsammans så naturligt.
- Ja, men kanske just därför.
Efter två timmar under vilka vi genomlevat en obeveklig men ganska härlig revolution, som ställt upp nya sanningar på rö- relsekulturens område, måste vi lämna denna trolska boning och dess fängslande herre.
Men en överraskning till innan vi gå.
De fina läromästarna, apor- na Max och Moritz, få sitt varm- bad.
De simma i badkaret, dyka och rulla som små sälar på bot- ten.
Vi lämna greve Thun sittan- de på badkarets kant med armen om den drypande Max och med Moritz i det ångande badet snat- tande vänskapsbetygelser från sin lycklige herre.
Casan.
