# ID: svediakorp-per3460
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1929
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,950
# sentences: 699
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


1929 N y k t e r h e t oc h Folk- uppfostran TIDEVARVET N:r 46: D e n N y r a d i k a l a Grup- p e n, ledande artikel.
Ö s I t e artikeln r r i k e redogör om W i den e n öster- och rikiska journalisten M a r i a L a - z a r, för den föreslagna österri- kiska författningsreformens djup gående innebörd.
Vid firandet av högtidsdagar är det vissa bilder, som framkallas i minnet.
Godtemplarorden, och därmed hela den svenska nykter- hetsrörelsen, har nu firat sitt ju- bileum.
Ser man inte då i tan- karna för sig ett prydligt ordens- hus i en svensk björkbacke?
Man föreställer sig en söndagseftermid- dag, och man ser skaror av män- niskor äldre och, yngre vandra dit upp till sina templarmöten.
De samlades för att motarbeta dryc- kenskapen, p e kämpade för folk- hälsa, för välstånd, för hemmen, och samtidigt utförde de en kul- turgärning, som sträckte sig till alla områden.
Nykterhetsverk- N y k t e r h e t o c h f o l k u p p f o s t r a n, tillbaka till grundtan- ken, samt V a l e t h a r v a r i t e t t f r i t t v a l äro båda ägnade den svenska frivilliga nykterhetsrörel- sen med anledning av godtemplar- nas nyss firade 50-årsjubileum.
En har för Tidevarvet berättat om E n a r b e t sd a g i S Öd r a M Ö r e P å den g a m l a g o d a tiden.
N a n n y J o h a n s s on, ovälkommens författarinna, samheten blev en skola av all- mänt uppfostrande och samhälls- gagnande art. Och så ha de rest sig dessa hus i bygd efter bygd över hela vårt vida land.
De ha kommit till stånd genom ett mö- dosamt arbete och storartade upp offringar från alla de många.
Alltjämt fortsätter arbetet, fast det kommit in i ett annat ske- de.
Det har blivit erkänt av sam- hället och erhållit dess stöd bå- de genom anslag och lagstiftning.
Nya svårigheter ha även uppstått.
Med framgången följa faror.
När nykterhetsrörelsen blev en makt ska inte gå in på allt det poli- tiska gyckelspel som bedrivits med nykterheten vid valtillfällen och andra.
Detta förminskar inte vär- det av det verkliga nykterhetsin- tresset, men allmänheten bör gö- ra klart för sig, att lycksökeri inte har något att skaffa m e d det, som är äkta.
Där talas om olika system för att bäst främja nykterhetens sak.
Men vilka åtgärder, som än kun- na vidtagas, alltid kommer sam- hället att behöva det frivilliga ar- betet för folknykterhet och folk- uppfostran.
Dess vördnadsbjudan- Av ger: » Bakom Kagran (ungefär en halvtimme från Wien tar eländet vid », och menar därvid okunnig heten, efterblivenheten.
Man anar i allmänhet inte hur Sant detta är.
E n knapp biltimme - Om man inte Precis far efter Donau, i det berömda Semmering- området eller andra turistleder - påträffar man trakter där mör- kaste medeltid råder, byar som en västeuropé knappt kan skilja från en balkanby.
Och Överallt den alltbehärskande katolicismen, välsignande allt d e som ej vill upplysas, ändras eller förkovras.
Den katolicism som idag mäkti- i varens) finnes intet monopol.
Läkaren, alla dessa ha sina yrkesmonopol.
Men mitt yrke är fritt för alla, ingen litterär kvacksalverilag existerar.
Det finns ing- en idiot för dum att utöva det.
Ingen, läkare, murare, bokhandlare, apotekare, föraktar det.
Dumt vore det också, ty de skörda alltid mera framgång än den fattige litteratören.
Att han kan sitt jobb någorlunda är ju ingen förtjänst.
Men att de andra kunna det är odöd- lig ära Emellertid även en mask kan vara suverän i vissa ögonblick.
Icke Sve- alla rökare kunna bryta K.
M:ts monopol.
Inte världens alla finansminist.
rar kunna bryt3 Kreugers.
Men jag har brutit bådadera.
Ingen av de båda her- riges att räkna med, kunde den utnytt- de gärning må vi alla ägna en rarna ha märkt det, ingen annan hel- jas.
Och den blev utnyttjad.
Vi varm hyllning1 Wi ien oc h Ö ste rri Ik e synpunkter på frågan Om skolre- Wien och Österrike - det är formens förverkligande.
inte bara t &amp; olika, det är två varandra motsägande, varandra * bekämpande begrepp.
Detta må.
A n g e l i c a * B a l a b a n o f f ste man veta.
for att alls förstå, skriver till Tidevarvet från paris vad som nu försiggår i det lilla landet med dess stora huvudstad.
om s t u d e n t e n De.
R o s a.
Redan på det allsmäktiga kej.
sarrikets tid, då rika och yppiga * länders livsströmmar flöto till- J a g h a r s e t t T i n t o m a r a sammans i metropolen, hyste av Devinez.
dessa länder ett svartsjukt hat mot staden.
I Wien där tyskar, tjec- Ring Tidevarvets exp.
Norr 28 243 ker, polacker, ungrare, sydslaver och begär upplysningar om var och italienare ständigt blandades, Tidevarvet finns att.
tillgå.
Lösnum- hade en säregen kultur uppstått, mer säljes i ett flertal tidningsaffä- som man alldeles felaktigt beteck- nar som österrikisk.
Wienaren sä- rer i alla stadsdelar.
i Mot dessa höga potentater är jag en ringa mask.
I mitt yrke (som är skri- E l i n W ä g n e r s nya bok, S v a l o r n a f l y g a h ö g t, anmä- - les a v Emy Ek.
Samarbete mellan hem o c h s k o l a av K a r i n H a m - m a r innehåller några praktiska I Två makter finnas i detta land, K.
M:t och Kreuger.
Bada är innehava.
re av monopol.
Ingen mer i hela Sve- rige än Staten får sälja tobak.
Ingen mer i hela världen än Kreuger kan rälja tändstickor.
Alltså är hela Sverige be- betalar roende av hela deras Sverige nåd sin och tribut priser.
åt Alltså dem.
T i l l b a k a till grundtanken L FRI?
RIA L A Z A R gare än någonsin härskar på landsbygden, särskilt i bondelän- derna Vorarlberg och Tyrolen, där bildningsgraden står så lågt att berättelsen om herdepojken, Som för en tid sedan frågade ett par turister » om det var sant, att vi inte ha någon kejsare längre » - o m den också inte är sann - i varje fall är mycket sanno- lik.
Vad landsortstädema beträf- far, så kan ingen av dem ens till- närmelsevis mätas med någon av det tyska rikets större provinsstä- der, det finns otaliga wienare, som, de må vara aldrig så be- resta, ännu aldrig besökt en ös- terrikisk landsortsstad och som skulle göra sig lättare förstådda av varje Berlinare eller Parisare än av någon från Innsbruck eller Klagenfurt.
Detta måste man ha i minnet - och sedan försöka föreställa sig, vad det innebär, att denna konservativa landsbygd och dess ombud i Wien (med undantag av som några få ¨ livligt sympatisera med Wien ha föresatt sig att » erövra wien ».
Att förtrycka wien.
Varvid man tor-, de bemärka att av Österrikes sex millioner innevånare, nära två fal- la På Wiens del.
Och nu till själva Wien.
Men ler.
Men det är mig nog att gå om- kring alldeles för mig själv och tänka: du har brutit oemotståndliga länkar.
Det var mycket enkelt Jag slutade bara upp att röka agaretter.
Detta bo med elektriskt ljus och gas spis an- vänder nämligen inte tändstickor till an- nat än att tända cigaretter med.
inte till det gamla, rika, prunkan- de Wien det Wien, som sedan urminnes tider omgivits av loc- kande romantik - utan till det fattiga, nya Wien, som uppstått efter monarkiens sammanbrott och som fått en så egendomlig och egenartad prägel, att man lugnt kan betrakta de sista tio åren som det n y a Wiens hi- storia.
så var jag i ett slag fri.
Jag be- höver inte ge min tribut mera.
Jag har listat mig ut ur de världsommfamnande nätens maskor som fågeln ur fågelfänga- rens.
Fågeln kan nu sitta för sig själv ande att inte ibland bara och pengar under utan särskilda också på Kulten en tid, av dä den man levande trodde lågan att elektriska kom upp kvittra på en gren så mycket den behagar.
Och Men den levande lågan?
Jag behöver inte heller tända den med Kreugers tändstickor.
Det göres sä mycket och behaglig elektrisk Om det behövs ett exempel på, tur nu för tiden, den duger åt mig.
arma- ljuset måste vara kallt fränt och dött.
förhållanden kan uträtta något i En disponent vid en ljusfabrik införde världen så är Wien exemplet här- sedan lyxtillverkning av stearinljus och på.
Ty det faktum att det just i den fattigaste, av kriget mest skapade en lyxförbrukning i det elek- förödda, av inflationen mest frätta trifierade Sverige, Det var ett snille.
storstad i Europa, - man kan drag, Alldeles som det var ett snille.
lugnt säga ur dess ruin - gjorts drag av en fabrikör i Hamburg att dra mera för den arbetande befolk- ningen än i de flesta av värl- dens storstäder, är nästan obegrip ligt, Wien intar idag en ledande ställning i bostadsfrågan, i refomen, i moders- Och ut koffeinet ur kaffet, sälja kaffet för högt pris at klena hjärtan och sen koffeinet för ännu högre pris åt ännu klenare hjärtan.
Frid vare med dessa fyraherrar: K.
M:t, Nordenson och disponenten för skol- Kaffe Hag, vad han nu heter.
Frid med späd- Kreuger, dem och deras millioner.
barnskydd - i folkbadväsende och sjukvård.
Det finns inte en mor, vilken inte staden Wien skän- en Jag är bara en fattig litteratör.
Men jag har brutit deras monopol, jag är fullständig spädbarnsut- fri.
rustning, det finns knappt ett Det vill wienbarn, som inte glatt och gär- ker (Forts. å sid.
6.)
4 med- förde av sig själv, att jag slutade upp att använda tändstickor.
En storstads- säga nästan fri.
Ty jag får lov att skriva en 5:te spalt om min frihet.
Och den rätta friheten vore väl att slippa förråda den.
D e v i nez.
.
Den nyradikala O p i n i o n en växer gruppen Mö t e s p l a t s e n Vid sitt årsmöte i Stockholm den 8 nov.
hade S t o c k h o l m s - förbundet av Frisinnade Kvin- Protesterna emot det nya för- nors Riksförbund att ta stånd- En notis i dagspressen medde- slaget till lösdrivarlag och fram- punkt till den viktiga frågan om emot bibehållandet av en namnbyte samt om nya riktlinjer lade för några dagar sedan, att förallt särskild lösdrivarlag överhuvudta- for föreningens verksamhet.
Stockholmsförbundet av Frisinna- taget, bli allt mera omfattande.
Medan på ett möte i novem- Vi meddela för dagen en re- ber 1928 hade Stockholmsförbun- de Kvinnors Riksförbund enhäl- dogörelse för två under förra sön- det diskuterat denna fråga och Iigt beslutat kalla sig: Den Ny- dagen hållna möten, vilka båda sedermera hemställt att Central- radikala Gruppen av F.K.R.
uttalade sig för lösdrivarlagens styrelsen måtte upptaga den till vidare diskussion.
Liknande för- Detta innebär ett förtydligande1 avskaffande.
Det första var det av Stock- slag hade inkommit även från ett Namnet frisinnad har under de h o l m s f a c k l i g a k v i n n l i g a par andra länsförbund.
Då frå- i Stock.
gan för Riksförbundet i sin hel- senaste åren ändrat innebörd.
Det s a m o r g a nisation holm anordnade upplysningsmö- het fortfarande tycktes stå på en betecknade förr en strävan efter tet, vilket var besökt av 262 om- obestämd ståndpunkt hade Stock- framåtskridande och rättvisa, även bud, representerande 64 fackför- holmsförbundets styrelse tagit un- på bekostnad av gamla fördomar.
eningar.
A d v o k a t E v a A n- der övervägande huruvida inte d é n redogjorde för förslaget till Förbundet oberoende av de övri- Därigenom att Partipolitiken hu- lösdrivarlag, som sedan diskute- ga länsförbundens hållning borde redan nu besluta en namnförän- vudsakligast inriktar sig på man- rades av de närvarande.
Efter diskussionen beslöt mö.
dring.
Olägenheterna till följd av dat, har mandatfrågan kommit i tet göra följande uttalande: den ofta skeende förväxlingen förgrunden även för de frisinna- Vi anse icke att man ge- mellan Frisinnade Kvinnor och de, och framåtskridandet och nom en reviderad lösdrivar- det folkfrisinnade partiets kvinno- lag k a n råda bot på de miss- organisation hade i Stockholm rättvisan blivit i efterhand.
Strä- förhållanden, som orsaka det gjort sig särskilt kännbara och van efter mandat har t. o. m. s.k. Iösdriveriet.
Lösdrivar- val motiverat ett skyndsamt av- fört de frisinnade in i den bor- lagen, även sådan den före- görande av namnfrågan.
slagits av särskilda kommit- Efter en intresserad diskussion gerliga samlingen, d.
v.
s.
till att terade år 1929, är en klass- beslöt mötet enhälligt antaga nam- motverka sin egen idé.
Men det lag och så mycket mindre äg- ilet Nyradikala G r u p p e n. nad att avhjälpa missförhål- Självfallet kvarstående som lo- att vara konservativ eller frisin- landen i samhället, som den kalavdelning i Frisinnade Kvin- nad eller socialdemokrat betyder ger stöd för uppfattningen, nors Riksförbund.
inte vissa - en gång för alla - att det icke är likhet inför Med avseende på arbetssättet lagen.
inom föreningen föreslogs en upp- fastslagna ståndpunkter och re- Vi anse att den nu gällan- delning på sektioner, vilka var former, utan att vara sin grund- de lösdrivarlagen bör upphä- for sig borde ägna sig åt studi- vas samt att samhället bör erna av någon fråga på Riksför- åskådning trogen under utveck- skydda sig mot brottsliga ele- bundets program - exempelvis Iingens skeden.
Det är därför ett ment genom införande av fredsfrågan, uppfostringsfrågor, stort missgrepp av partipolitiken ' erforderliga bestämmelser i kvinnofrågor, ekonomiska frågor strafflagen.
- för att sedan på föreningsmö- att säga: först mandaten, sedan Vi anse att man bäst mot- ten framlägga sina resultat och åsikternas främjande genom man- verkar de missförhållanden anordna diskussion.
Mötet utta- man genom nuvarande lösdri- lade sig enhälligt för en sådan daten.
Ty åsikterna främjas al- varlagen vill nå, genom ef- omläggning av arbetet, vilken man drig genom mandat, som vunnits fektivt främjande av bättre hoppades i högre grad än som utan åsikter.
Därför är det så lönevillkor, särskilt för kvin- hittills varit möjligt skulle beford- norna, bättre bostäder, bätt- ra de enskilda .medlemmarnas po- naturligt, att politiken med ett re ungdomsvård och yrkes- litiska studier.
sådant system blivit räknelära.
.
utbildning samt framför allt rationella åtgärder för bere- Styrelsen omvaldes: Ordf. Dr. Stockholmsförbundet har ge- dande av tillräckliga arbets- Ada Nilsson, vice.
ordf. Dr. An- nom sin namnförändring erinrat möjligheter för samhällets dreen-Svedberg, övriga styrelse- medborgare.
medlemmar, som representanter om, att Frisinnade Kvinnors Riks- Vi anse även att de un- för Stockholm fröken A. Åbergs- förbund med beteckningen frisin- dermåliga, sjuka eller i an- son,.
Dr. G. Söderberg, fröken A. nad avser en levande utveckling, nat avseende defekta indivi- Holmberg med rektor F. Härner, der, vilka nu till stor del re- fil.
mag. Asarnoj och fru R. som måste vara radikal och som krytera lösdrivarkåren, böra Thorell som suppleanter.
Repre- arbetar för en ny tid.
Ett namn omhändertagas, så vitt möj- sentanter för Uppland: fru Hjelm- ligt på ett mycket tidigt sta- quist, Mörby och fru Lundström, kan vara likgiltigt, men icke en dium, för beredande åt dem Djursholm med fröken S. Jacobs- övertygelse, och det är den som av erforderligt skydd och son, Östhammar och fröken E. skall ta sig uttryck i ord.
Föl- nödvändig omvårdnad.
Detta Röhl, Lidingö som suppleanter.
bör ske genom skyddslagstift- Representanter för Södertörn: fru jer man inte övertygelsen förvan- ning icke genom straff- el- M. Yngström, Nacka, fröken H. skar man namnet.
Nya former ler IösdrivarIagstiftning,.
Cederborg, Saltsjöbaden med fru * L. Hagberg, Nynäshamn som kunna också kräva en ny benäm- suppleant.
ning.
All verklig förvandling sker Det adra mötet var anordnat Till centralstyrelsemedlemmar inifrån.
i Nyköping av Sörmlands so- utsågos: ordf, med dr. Söder- cialdemokratiska kvinno- berg och rektor Härner som supp- Om tio Ar eller hundra kanske s t r i k t samt S ö d e r m a n - leanter samt fru Yngström med det blir uppenbart, att då Stock- d a i n d s länsförbund a v Fri fröken Röhl och fru Hjelmqvist holmsförbundet den 8 november sinnade Kvinnors Riks- som suppleanter.
1929 beslöt kalla sig » den nyra- 200 dikala gruppen », skedde där nå- talare var D o k t o r A d a N i l s - s o n som redogjorde för det nya Mathilda Olssons ordförandeskap.
got nytt.
förslagets innehåll.
Därvid uttalades full anslutning till den ståndpunkt som kräver Efter doktor Nilssons föredrag losdrivarlagens avskaffande.
Sär- __ vidtog diskussion under fröken skilt framhölls, att de förebyggan- de åtgärderna äro de nödvändi- gaste.
E n kommitté på 5 perso- ner tillsattes och fick i uppdrag att med ledning av diskussionen göra ett förslag till uttalande, vil- ket sedan skulle tillställas de bå- en kring er, Kvällens
SAMARBETE MELLAN HEM O C H S K O L A JAG HAR SETT TINTOMARA Sverige har det i själva ver- uppmärksamhet.
Att då jäkta dem Söndagen glider alldeles ljud- att tala med om detta.
J a g tän- ket utomordentligt väl tillrätta- ännu mer genom diktamen blir löst förbi.
Det bleka november- ker på alla vänner jag läst Alm- lagt för sitt reformarbete i sko- naturligt olämpligt.
Diktamensöv- solskenet förgyller de sista vissna qvist med.
J a g minns en tretton- lan.
R e d a n 1919 fick f o l k - ningar äro sålunda slöseri med löven.
Lönnarnas blad äro i år dag för många år sen, då jag s k o l a n e n n y k u r s p l a n m e d både tid och kraft, och man skul- tecknade med runda svarta mär- och mitt hus togo mat med oss rik för en undervisning le med självständigt arbete i mot- ken.
När de nu ligga strödda över och Almqvists folklivsskildringar i självverksamhetens tec- svarande antal timmar få bättre sluttningen som en matta, likna och gingo på besök till en gam- ken.
(D e t g ä l l e r därför endast resultat både för stavning och ut- de ett pergament, överskrivet av mal fru i en vindskupa, där vi a t t t i l l ä m p a d e n i d e t t a trycksförmåga.
Därför kan man en hemlighetsfull skrift, ett skif- läste T r e fruar i Småland från t e c k e n.)
R i k s d a g o b e s 1 u t e t på diktamen tillämpa stadgans fer, som bara insektsforskaren kan klockan 10 på morgonen till 10 a v 1927 talar ännu tydligare uttalande: » a t t k o n s t l a d e å t - tyda.
på kvällen.
J a g tänker på roman- om självverksamhetens stora bety- g ä r d e r i k o n t r o i l s y f t e, Förmiddagen har gått och so- tiska vandringar till Almqvists för- delse och K u n g l.
Maj:ts stad- s o m k u n n a v a r a ä g n a d e a t t len även, medan jag läst boken fallna värmlandshem vid Skillings- g a f ö r r i k e t s a l l m ä n n a v e r k a f ö r r y c k a n d e p å l ä r - om C a r l Jonas Love Almqvists fors, på högläsningskvällar med 1 ä r o v e r k (Svensk författnings- j u n g a r n a s a r b e t e, b ö r a brott till slut.
Det skymmer för ett handarbete och Amalia Hill- Miss Mackinder lå- mina ögon och de sista sidorna ner, på plötslig Almqvistyra, som samling nr 412) lämnar i §§ 46 46 undvikas.
- 48: » Allmänna grunder för un- ter det självständiga arbetet bör- bli otydliga.
Vad ä r det med tunnat gripa ett helt sällskap och dervisningen)) sådana föreskrifter, j a så fort barnet kan skriva ned mina ögon, de börja visst bli då- på en av mina älskade döda vän- att härigenom skapats verkligt go- en enda liten sats.
Det kan då liga, ja, ja, de ha ju fått stå i ner, som kunde alla de citat ing- d a förutsättningar för ett arbete i jämföra orden med sina ordkartor.
med varjehanda.
en annan hittade, alltid nya och modern, individualiserande anda.
Snart blir der flera satser och ef- När boken nu ligger med ansik- Liverraskande.
Vi blevo bekanta Det kommer således » bara » an ter någon tid är » författandet » i tet neråt och baksidan i vädret, Liver Almqvist, vi två.
på tillämpningen.
full gång.
E n ordlista behövs så står dar fem respektabla namn Just nu skulle det vara skönt Samarbete är det vi- småningom vid det jämförande ar.
att läsa, alla samlade kring Alm- att ha någon medälskare av Alm- dare, som skall ’ möjliggö- betet, varigenom barnet vänjes att quist.
Man kan knappast tro att qvist till att tala med.
Det är ra reformen.
Samarbete lärar- själv rätta sina fel.
Den ordlista en tjuv, förfalskare, giftmördare, nästan outhärdligt att han varit na emellan vid planläggningen av på 22,000 ord, som folkskolan i sol- och vårman skulle få före- så olycklig, så feg och så grym.
arbetet, samarbete mellan lärare Sverige använder, är onödigt vid.
komma i så förnämligt sällskap, Det är nästan outhärdligt att han och elever - läraren blir studie- lyftig på lågstadiet.
I Amerika Men .... levde ett så långt, onyttigt och ledaren och icke » pådrivaren » - har man mindre sådana på 3,000 Min själ är bedrövad, mitt hjär- hopplöst liv, sedan hans gärning mellan eleverna inbördes i form à 4,000 ord.
Alldeles tillräckligt ta är tungt och något fel är det skurits av och han vart moraliskt av grupparbete och sist men ic- omfattande att börja med.
alltjämt med mina ögon.
död.
Undervisningen i matematik har ke minst även samarbete mellan N u har man alltså äntligen löst Men när jag inte har någon hem och skola, mellan föräldrar ofta inte heller änskvärd effekt, Almqvists gåta.
tror man.
» Mig annan att tala om Almqvist med, emedan man tror sig kunna h o - finner ingen », det skulle då vara får jag vända mig till honom och lärare.
E n god utgångspunkt för re- j a k v a l i t e t e n endast genom överord.
Sanningen ligger klar själv.
Jag tar fram honom hel och formarbetet får man genom att att ö k a k v a n t i t e t e n: genom som havresoppan .som pigan hållen duodes och imperial.
Men se efter, på vilka områden eller att öka kurserna således.
Ju mer Hedda kokta åt procentaren von mina ögon äro alltjämt olustiga.
i vilka avseenden det gamla sy- övning, ju större färdighet - tror Scheven på gamla Norrbro.
Det ligger en dimma över sidor- stemet eller de gamla metoderna man.
Prof. Lewin visade emel- Man får inte tro vad man vill na.
De stå inte upp och leva.
lämnat mindre goda resultat.
El- lertid med sin film, att detta visst längre.
Man får inte urskulda Jag bläddrar i band efter band ler med andra ord: i vilka äm- icke alltid är sant.
Så fort öv- honom, och hitta på alla slags och lägger dem ifrån mig.
Ända nen få barnen oftast underbetyg?
ningen tröttar, blir den olustbeto- undanflykter för att slippa tills jag kommer till den under- I dessa ämnen ä r undervisning- nad och verkar direkt skadligt, tro, att han var den svek- liga romanen om Tintomara Azou- en helt säkert minst tillfredsstäl- åstadkommer förvirring i stället fulle mördaren av en vän.
Teck- ras Lazuli.
Det är egentligen en lande.
Modersmålets skrivning, for okade kunskaper.
Matematik nen äro tydda av sakkunskapen alldeles outhärdlig roman, och jag undrar mycket, om vi skola pris- matematik och de främmande särskilt fordrar hela tiden skarp och måste accepteras.
språkens skrivning äro allbekan- uppmärksamhet, minsta avslapp Gärna skulle jag vilja ha någon belöna den, ifall den kommer nande kan ge ett räknefel och med i den nordiska romanpris- da fallgropar.
Att lära läsa går ju förhållan- ännu mera arbete.
st. f. att som nu vara slump, hum- tävlan.
J a g har läst den många Den tredje fallgropen är skriv- bug och nervpina i en mycket gånger, därför att jag inte kunde devis lätt på vilken metod som helst, om även h a r de moderna ningen i de främmande språken.
obehaglig blandning.
Kongressen bli klok på vad jag mente om äro Överlägsna.
Anna Kruse-me- Språkkunskaperna skulle kunna i Helsingör sysslade mycket med den.
Vad var det för idé, vad toden vinner mer och mer terräng inhämtas betydligt mera smärt- examensfrågan och de som nyck, vad fantasi att reta gene- i Sverige, och i England har fritt, om vi inte envisades med talade för examinas avskaf- rationer av läsare med denna out- miss J.
M. Mackinder utarbetat att skriva så mycket - särskilt fande eller fullständiga om- grundliga, omöjliga figur?
Vem en, som hon beskrivit i » Indivi- översättningar - och därför inte läggning hade avgjort den stör- har väl sett Tintomara?
Ingen.
dual Work in Infants Schools ».
hinna läsa så som annars kunde sta tillslutningen.
- Frun!
Kom fort!
Kommer man till skrivningen där- vara fallet.
Med dessa rader har jag ve- J a g brukar inte alltid komma emot med inlärandet av stavnin- Man lär ju självklart ett främ- lat rikta särskilt föräldrarnas upp- fort men stämman ä r exalterad.
gen, då framträder först riktigt mande språk bäst genom att stu- märksamhet på samarbetets nöd- Varför jag lämnar Almqvist och tydligt skillnaden på psykologiskt dera detta ‘ och icke genom egna vändighet.
Detta hänger ofrån- springer ut i koket.
Fönstret är riktiga och felaktiga metoder.
språk » fantasier » innan örat blivit komligt samman med reformar- öppet.
1 hela komplexet hänga Det är ganska självklart, att när vant vid språket ifråga.
Att kun- betet och förekommer därför all- huvuden i fönstret, tätt, tätt, så man skall lära skriva ett språk, na läsa och tala språket har man tid jämsides med detta.
I Ame- många som finnas.
J a g hoppar som icke stavas ljudenligt - och mest nytta av.
Att kunna skriva rika har det visserligen funnits upp på diskbänken.
Och där ne- det göra ju inga språk, ännu åt- brev på utländskt tungomål är sådant samarbete genom Parent- re bland soptunnor och råttor står minstone - så måste man s e och också bra men detta är betydligt Teacher Associations sedan mer Tintomara och siunger!
återigen s e hur orden ta sig ut lättare ä n att översätta många av än 30 å r tillbaka, således även Det är sant.
Det är så sant i förhållande till uttalet.
Man lär de krystade anekdoter och andra vid andra an reformskolor.
Des- som hr Hemming-Sjöbergs bevis- således skriva (stava) genom att övningar som ungdomen får för- sa sammanslutningar ha nu 1¼ föring.
Det är inte jag, som ser s k r i v a a v och s k r i v a s j ä l v - nöta tid ’ och krafter på.
Och n a - million medlemmar och göra syner på grund av min läsning.
s t ä n d i g t m e d s t ö d a v s i n a t u r l i g t v i s skola a l l t i d b e - utomordentligt stor nytta.
Man Tintomara är på vår gård.
h j ä l p m e d e l: ordkartor, bok, h ö v l i g a h j ä l p m e d e l vara söker sedan några år internatio- När Almqvist skulle ge Tinto- k o r t a ordlistor.
t i 1 1 å t n a: både grammatik och nell kontakt och det har redan mara » en klädning som ej utmär- Använde man nu dessa båda lexikon.
Varje förnuftig vuxen bildats en International Federa- ker ditt kön utan som genom sin verkliga a r b e t s m e t o d e r - människa använder de hjälpmedel tion of Home and School.
Ilen- obestämdhet är en prägel på din den sistnämnda en kontroll på re- hon behöver så det finns intet na var representerad vid Helsing- egen tvetydighet i detta avseen- sultatet av den första - så skulle rimligt skäl ’ att neka ungdomen örkongressen och stod för övrigt de » då trädde han på henne som a l l a barn, l u g n t och u t a n detta.
Låt den dessutom välja redan förut i förbindelse med vi minnas en vit skjorta.
Men min g n a t o c h b r å k, s ä k e r t om böcker mera efter sin egen smak flera europeiska länder bl.
a. ock- Tintomara lever i en tid, då en an i en del fall s a k t a, lära sig och gärna spela teater också.
I så med Sverige.
Här är sådant människa kan gå omkring på ga- både att stava och att uttrycka detta sammanhang vill j a g på det arbete dock endast påbörjat och tan som en han - hon?
Utan sig skriftligen på sitt modersmål.
livligaste rekommendera en bok särskild organisation saknas än- att vara utspökad alls.
nu.
I betraktande av de stora in- Personen där nere på gården I stället har man tagit till extra av dr E.
Köhler och S. Ham- kontrollåtgärder: diktamensövnin- berg: » Ur den moderna pedagogi- tressen vi föräldrar äro satta att är lite över medellängd, smärt skydda och bevaka blir det nöd- som en yngling eller ung flicka, gar och - än värre - man har kens verkstad)).
Man kommer naturligtvis att in- vändigt att vi uppgiva vår pas- med svikt på kroppen som en tillagt dem en vikt och betydelse, som gjort att de verkat ännu mer vända att examina hindra alla de siva hållning gentemot förhållan- gymnastiserad ungdom av ettdera förryckande och-störande på den föreslagna ändringarna.
S å får ic- den som skada dessa intressen könet.
Dess ansikte är lite kantigt lugna utvecklingen av stavnings- ke bli fallet.
Examina komma all- och som därför behöva förbättras.
och groft som en gossaktig flic- Samarbete och sammanslutning kas, en flickaktig ynglings, fult förmågan.
Man har därför fått deles säkert att ändras i stället.
De komma att förvandlas till upp- lösa svårigheterna.
» felskrivningsövningar » i st. f. men stiligt så man måste se och rättskrivningsövningar.
Vid dåligt visningar genom eleverna själva se.
Fötterna och händerna icke Karin Hammar.
resultat har man skyllt på att bar- av grundligt förberedda arbeten i påfallande små eller stora.
På huvudet bär det en bask, for res- nen varit » dumma » - åtminstone på detta område - i st. f. att ten en regnkappa, som går till knäna.
E n ynglingarock, som ge diktamensmetoden, som sak- flickor bruka bära med skärp om nar allt undervisningsvärde, detta livet.
Lindade ben, skor av sport- epitet.
Undervisningsvärde har en- dast förberedelsearbetet till dik- typ.
Men den sjunger ju?
Rösten tamen.
måste lösa dess gåta?
Den svå- be- Vid Helsingörkongressen righeten klarar Almqvist, när han rörde den framstående barnpsy- retas med sina läsare genom en köksfönster ar hon alt.
Så för- kologen prof. Kurt Lewin (vid hel roman med att förklara att svinner hon längre bort på går- universitetet i Berlin) denna frå- Tintomara talte som en yngling, den och från hörnet under port- ga vid framvisandet av sina barn- som ännu inte uppnått målbrot- vaktens fönster ljuder en ny vi- studier, gjorda med filmkamerans tet.
Men min Tintomara klarar sa, sjungen av en helt annan röst, hjälp.
Det är icke dumhet utan det på ett ändå mera förbryllan?
en manlig, en tenor.
för stor snabbhet, som gör att Där är två stycken!
säger min sätt.
Hon sjunger med två ros- somliga barn uppfatta ordets be- (Forts. å sid.
6.)
ter.
N u när hon står under mitt (innehåll) snabbare än for- men, vilken därför icke får nog grepp
TIDEVARVET 4 Svalorna A v EMY Det finns diktare, som då och då måste vidröra jorden för att få ny kraft.
Man minnes Hardy, som från andra diktens domäner alltid återvände till det » Wessex », dar han hade sina rötter och där han hämtade inspirationen till oförgängliga verk.
Elin Wägner och visserligen kvickögd en tecknare osvikligt av säker sta- är PÅ D E N GAMLA GODA T I D E N EK narts hem, Skördatorp.
Det var en gång hans föräldrahem.
och nu har ödet åter fört honom dit.
Han upptrader i början som välgörare för Lennart och Ester, men snart blir det tydligt.
att kärleken till Ester överskyggar allt annat.
Ef- ter en tid av vild och hemlig kär- sjukdom.
leksyra drabbas Dödens Ester skugga av en kommer lung- d e n s liv och stadens männi- Skörd att nyktra till, men Ester skor, men man märker dock, a t t flammar upp i allt hetare rus.
hon har en bygd, där hon i sär- Skörd vårdar henne dag och natt, skild grad känner sig hemma och och först i dödsstunden vänder dan hon dit i hennes oemotståndligt första bok drages.
för tjugo- Re- ka hennes till Lennart.
själ ett Efter ögonblick hennes tillba- död två år sedan funnos några skisser återvänder Skörd till Amerika och med motiv från denna småländ- ska bygd.
dit hon sedan återvänt bl.
a. i Å s a - H a n n a och D e n n a m n l ö s a.
I den nu utkomna samma vil- ka man genom de föregående man till trakter, med guldgravningen.
Centralgestalten i denna bok är Maria.
Hon ä r föräldralös och fattig och följaktligen ett ville- bråd, som icke ä r skyddat av va- re sig skrivna eller oskrivna jakt- hon böckerna känner sig väl förtrogen.
sig genom en blixtsnabb upp- människokon- mobilisering av nästan övernatur- Människoöden och dramatisk kraft och koncentration.
Sedan ödena en gång kommit i skridning, rör sig handlingen med självklar nödvändighet fram mot målet.
Maria.
en fattig tjänstflicka hos en lärarinna, fäster sig med hela sitt barnsliga och oerfarna hjärta vid herrgårdsdrängen Daniel Skörd som en gång hjälpt hen- ne mot några halvrusiga pojkar.
Från denna stund har han för henne stått i ett förklarat ljus.
Hon litar blint på honom, och när han sviker, är det för henne, som om jorden sviktade och hela hen- nes tillvaro störtade samman.
Han rymmer strax före bröllopet till Amerika.
Hon föder i ensamhet och förkrosselse ett barn.
som snart dör.
Genom en human hus- bondes hjälp får den unga flickan tillfälle att utbilda sig till små- skollärarinna.
Hon sköter bysko- lan på Åskefällan, över vars sköna träd blixten gått lika härjande fram som över hennes eget liv.
Hon tager ett fosterbarn.
Lennart.
Genom kärleken till honom öpp- nas hennes hjärta för barnen, och de älska henne tillbaka.
Men än- nu slumrar hennes livsenergi ef- ter det dövande slaget.
Många år senare, då Lennart redan a r vuxen, väckes hon plötsligt genom en händelse.
som snabbt sätter ödets skred i rörelse.
Daniel Skörd kommer tillbaka från Amerika ef- ter 25 års bortovaro.
Sin even- Maria avbetalar tuella skuld till dioapparat.
Han är redan på väg bort från bygden, då han möter en kvinna, som är just så gammal, som Maria var för 25 år sedan.
Den unga kvinnan är Lennarts Skörd drages till slår sig ned i hennes och Len- hustru Ester.
En arbetsdag i Södra M ö r e flyga högt liga krafter, men mot den man, som nalkas henne med kärlekens och hans, och anar icke att hon för honom efter det första korta erövringsruset blott är en black om foten.
Just därför att hennes kärlek är så full av tillit och aningslös förtröstan, träffar henne förräderiet så förkrossande.
Hon blir som bedövad.
förlamad, apatisk.
» Hennes själ hade flytt ner i djupen och gick som en vattenådra långt under den syn- liga ytan av hennes varelse i mör- ker och ensamhet)).
Hon lever ett om dagarna meka- dubbelliv niskt fungerande, om natten pris- given åt de minnen, som förtära med långsam eld.
» Hon var som en klocka, som fått en spricka och därigenom mistat sitt Ijud, » Hon kände sig som en bränn- märkt, ställd utanför livets värden och möjligheter, En man hade fått hennes hängivenhet och förkastat den alltså var den värdelös, syntes det henne.
När Skörd åter kom hem, började hennes själ att resa sig ur sin dvala och förlam- ning.
Men Skörd intresserade sig icke för hennes själsrörelser, Han undvek helst gamla fruntimmer, vilkas åsyn väckte obehagliga min- nen.
Genom hård inre kamp når Maria till slut så långt, att hon icke förebrår Sköld något.
När hon får höra talas om hans kär- lek till Ester, tänker hon: » Av min bittra pina skördar nu en an- nan frukten.))
I lidandets djup känner hon gemenskapen med al- la plågade och kvalbundna, och hon tror.
att den välsignelse, som stiger ur lidandet skall komma dem alla till del.
I denna känsla av gemenskap med alla lidande glömmer hon så småningom sitt eget livs litenhet och fattigdom och misslyckande, och när hon dör, kan hon göra en tysk filo- sofs ord till sina: D ä r f ö r v a r j a g l ä n g e e n k ä m p a n d e -- a t t j a g t i l l slu t s k u l l e f å h ä n d e r n a f r i a a t t väl-, s i g na.
Daniel Skörd är mannen, som söker.
frihet och oberoende.
och icke märker.
huru bunden han är.
När han rymmer från Maria, som skall föda hans barn, kän- ner han en vild, rå, animalisk glädje.
Intet ögonblick i hans liv varken förr eller senare har va- rit så bräddat av lust som detta.
därför att det var en chimär.
en dröm.
till vars intensiva lycko- känsla livet icke kunde skänka någon motsvarighet.
Vistelsen i Amerika var innerst en besvikel- se.
Den var nog bra, men icke så bra.
som han hoppats.
Skörd inrättade sitt liv, som han tyckte, fritt, rörligt, billigt och ändamåls- enligt.
Och dock var han bunden av arbetet.
som pågick dag och natt.
av guldet, som ständigt hetsade till fortsatt jakt.
och av en gåtfull sugning i hjärtats röt- ter mot hemmets jord och - för- räderiets.
När han kom hem, gjor- de han sig genast fri från Mana, som nu syntes honom löjligt ål- derstigen.
Hon var ju n ä s t a n ömhetens lockrop, är hon blir hon — — — Eftersom jag är född och upp- vuxen i Södra Möre ha mina tan- kar under dessa konflikttider ofta gått dit.
För mig, som ännu har den gamla respekten i kroppen (inte i själen) för patronerna och deras rättare, låter det nästan som en saga eller en dröm att arbe- tama våga opponera mot de hö- ga herrarna.
Och jag föreställer mig att också både herrar och arbetare därnere gnuggar sig i ögo- nen och undrar om de drömmer, Tänk, hur det var på fars och farfars tid!
Mer ä n en av de nu- varande patronerna har nog som liten pilt fått föija sin far eller far- far på inspektionsronder bland ar- betarna, och med all säkerhet har han hört godsherren till en eller flera av karlarna säga ungefär så här: - Hör du din lushund (möj- ligt är ju att » lushund » hade ett litet ord före sig som är struket i min ordbok) vad har du gjort som inte slått å den här lilla AV N A N N Y J O H A N S S O N backbiten än!
Kan du inte lära dig att röra på spelet så dra åt häckelfjäll, så jag slipper se dig!
Var då karlen av det karska- re slaget bet han kanske ihop tänderna om svaret som ville hal- ka fram, strök med den lindrigt tor- ra skjortärmen svetten u r pannan, grep fastare tag om liten och gnod- de på medan harmen ljungade ur ögonen.
Men det kunde också hända (och detta var kanske det vanligaste) att karlen rev av sig mössan, bockade nästan till jor- den o c h förskräckt stammade: - Gud välsigne patron, men här är så många stubbar och ste- nar, så det är rent omöjligt att hålla lien skarp.
Knappast tror jag att pilten såg någon som rätade på sig, blicka.
de patronen i ögonen och sva- rade: - Hut herre, tag själv lien och pröva hur det är att slå här!
* - Men jag skulle berätta om en arbetsdag som jag själv vant med om och väljer då en d a g i po- tatisplockningen.
Det första stora dagsverk jag gjorde.
Det kungjordes alltid i kyr- kan när potatis- och rotupptag- ningen skulle börja på socknens största gods.
Jag var själv i kyr- kan och hörde det glada bud- skapet.
Ett glatt budskap var det onekligen: kvinnor och barn skul- le ju få tillfälle att förtjäna en slant.
Det var med verklig spän- ning jag för min del motsåg mor- gonen, då vi skulle i väg.
Mor gjorde iordning matsäck redan kvällen förut, såg till att vi ha- de hela strumpor och letade fram en liten hacka åt mig.
När hon väckte oss var det ännu mör- ka natten, men jag var inte svår att få upp; i ett huj stod jag på golvet och jag kände det myc- ket festligt.
I den stora öppna spiseln flammade en brasa, kaf- fekitteln kokade, och vid bordet stod mor och bredde smörgåsar som vi skulle få till kaffet.
Åh, hur ljuvligt!
Jag smög mig fram till mor och frågade om hon trodde att de saliga i para.
lika gammal som han själv.
Dess- diset hade bättre ä n vi en sådan utom kunde han icke förlåta hen.
här morgon.
Mor log åt min lyc- ne, att han måste förebrå sig själv något i sitt förhållande till hen- ka och sade något om att jag ne.
Han har knappt gjort sig » fri » nog skulle glömma paradiset då från Maria.
förrän han ä r helt jag kom ut på potatisåkern.
men bunden av Ester. '
H o n är ung det trodde jag inte själv.
knappt mer än ett barn och har vildrosens kyska och enkla I daggryningen skulle arbetet skönhet.
Hur ljuvt att hjälpa hen- börja, därför måste vi som hade ne i barnsnöd och dödsnöd och så lång väg gå hemifråii redan glömma en kvinna, som nu är klockan fyra.
Ute var det ännu en gång ensam fick stämningsfullare ä n inne: stjärnor- Men när Ester är död, är Skörd na gnistrade, skogen stod i hög- snart åter helt fängslad av gul- tidlig stillhet, men rimfrosten dets lockelse.
Maria måste alltid knastrade i gräset.
böja sig under ok och kämpade För att bereda mig på att en sig dock sig till mot själens frihet.
stegrade varje band Skörd men arbetsdag även hade mindre stäm- blev aldrig fri.
ningsfulla sidor nämnde mor för Elin Wägners nya bok har ett mig under vägen, att rättaren på rikt figurgalleri utom de två gården.
dit vi skulle.
kunde vara nämnda huvudpersonerna.
Ester nog så kitslig ibland.
et var och Lennart tecknas med k n a p bestämt hur många korgar var pa men distinkta drag.
icke skarpt individualiserade men starkt le- och en skulle plocka, och blev vande.
Baron Ramsay Mustcamp det bara en enda för lite hände med sitt verkligt humana fint bil- det att rättaren drog av halva dade väsen av en smula ironisk dagspenningen.
Detta lät ju för- liggning träder oss lika levande fä.
till mötes som den gamla, fula, farligt!
Barn brukade få femtio skäggiga och dödsprofeterande öre om dagen, och drog man då Kajsa Dommadag.
av hälvten blev det tjugofem öre Elin Wägners nya roman är en för att man steg upp klockan tre människoskildring av högt värde.
gick nästan en mils väg och ar-, Allvar och minniskokännedom förbindas där med kvickhet och betade från daggryningen till ironi samt en humor, som med mörkrets inbrott ... hjärtats värme förenar ögats blick var långt ifrån lätt med endast för det komiska och groteska.
en knapp timmas rast da- och under arbetet — gammal och l gen.
J a g föresatte mig att om det så gällde livet skulle jag hin- na det fulla antalet korgar.
Några minuters väg från går- den fick vi höra vällingklockan skramla och det blev att röra på benen, jag måste ta av mig trä- skorna och springa i strump- fötterna för att hinna med de andra.
Sådana bagateller som att man kunde förkyla sig, det gick inte an att tänka på då klockan ringde, så pass visste jag redan om livat.
Bredvid klockstapeln stod rättaren och delade ut order.
Min paradisstämning försvann då jag såg och hörde honom.
Jag vet inte vilket som skrämde mig mest hans ettrigt röda skeppar- krans eller hans förfärliga släg- gor till knytnävar.
Nog hade han smeknamn på sitt folk, men alla luktade svavel.
Sist vände han sig till oss potatisplockare.
Vi var minst trettio personer, men ändå svor han över att vi var så få.
Mor hade rätt: ute på åkern dröjde det inte länge innan jag tänkte på andra saker ä n para- diset.
Snart hade jag rysliga blå- sor i händerna och ryggen värk- te hemskt; att tömma korgarna var nästan omöjligt.
Mor försök.
te hjälpa mig, men d å rättaren kom och fick se det svor han på att jag inte skulle få ett öre i dagspenning om jag inte gjor- de mitt arbete själv.
När mor då påpekade att jag inte var mer än åtta å r och med i arbete för för- sta gången, svarade han bara att ingen skickat bud efter mig.
Det- ta var ju sant, men jag svarade själv att jag hellre ville arbeta än svälta.
Och tack vare detta mitt karska svar lämnade han mig tämligen i fred, och låtsade inte märka om mor eller någon annan i alla fall hjälpte mig.
På middagsrasten fick vi alla gå fram till gården och få våra s.k. middagspotatis.
Men hade man inte varit så hungrig, hade väl ingen tänkt på att äta dem.
De kokades i samma pannmur som man kokade i till svinen, men inte hade man gjort sig sam- ma besvär med det folket skulle äta som man gjorde med svinens mat.
Åt dessa måste man alltid skölja potatisen innan man koka- de den, men åt oss hade både sten och grus fått följa med i grytan.
Och när så hälvten av potatisen kokat sönder till mos (Forts. å sid.
5.)
STUDENTEN DE ROSA Av ANGELICA I Paris lever i landsflykt den ryska revolutionären Angelica Balabanoff sedan hon brutit med den nuvarande regimen i Ryssland, som icke motsva- rar hennes krav på idealitet.
on har som bekant ägnat sina mesta krafter åt organisationen av det socialdemo- kratiska partiet i Italien, som krossa- des av fascismen.
Det är därför för- klarligt att den artikel hon sänt oss till offentliggörande darrar av bitter- het mot det förtryck som krossat hennes livsverk.
Hon ser i den unge D e Rosa en martyr för fascismen därför att det är dess terror som dri- vit honom till det attentat han nyligen begått och varmed han förstört sitt liv.
Han är enligt hennes mening en- dast en av en stor skara ungdom, som fascismen förgiftat och fördärvat.
Ännu en martyr för fascis- men ...
.
Den tjugoårige studenten De Rosa, vars namn sedan några veckor ä r känt över hela värl- den, ä r i dubbel bemärkelse ett fascismens offer.
Vi bortse allde- les från de fysiska kval som han redan lidit, då han misshandlades, värnlös och blodig, Likaså bort- se vi från vad som nu väntar ho- nom, oberoende av vilken dom som kommer att träffa honom och vad han kommer att f å utstå fö- re, under och efter rättegången, Vad vi här tala om, är endast hur fascismen gör den unga ge- nerationen andligt och moraliskt lytt, hur den rycker de unga ur deras normala utveckling och gör dem till något, som de aldrig skul- le ha blivit om inte fascismen med våld knuffat dem ut på våldets väg.
Under den första tiden av sin verksamhet kastade sig fascismen såsom de härskande klasser- nas skyddskår - uteslutande över de behärskade klasserna.
Tusen- tals arbetarledare blevo misshand- lade, deras hus brändes upp de- ras familjer jagades på upp, de flykten från de angripna trakterna.
Hun- dratusentals arbetare tvingades förstår man att den inte var ro- lig att äta.
En halv liter mjölk per person skulle man också ha, och en vekhjärtad själ som skulle dela ut den gav oss handskum- mad därför att den var fetare än den separerade.
Men,.
han glömde att det fanns kalvar och svin på gården.
Vår omtänksam- me rättare kom som ett rytande lejon och befallde att den handskummade mjölken skulle tömmas tillbaka, den var för kal- var och svin men inte för » över- gödda » tiggarungar.
Och för att skona oss från onödigt fett däng.
de han en hink vatten i den se- parerade mjölken innan den de- lades ut till oss.
Den gången trodde jag att gamle Odhner tagit fel när han skrivit att de grymma fogdarna jagats ur landet.
Sedan den dagen har jag gjort många arbetsdagar i Södra Mö- re sett både värre och bättre rät- tare ä n vårt rödskägg och likaså patroner av olika slag.
.
.
.
.
Men arbetare som vågade hålla på si.
na rättigheter fanns inte på min tid.
V a l e t har varit ett B A L A B A N O F F med ricinolja, med piskslag och hot om svältdöden att förena sig med de fascistiska organisationer- na.
Hela arbetarklassen såg sig be- rövad sina tidningar, sina samman- slutningar, sina representanter i parlamentet, de hade inte längre någon möjlighet att yttra sin me- ning.
De fingo inte längre tala, tänka, känna som människor.
Från barnen stal man redan i den spä- daste ålder deras sorglöshet och Straffkommissionen livsglädje, som ryckte barn och föräldrar ur deras sömn, minnet av de maske- rade, beväpnade, hotande och skjutande skarorna har skapat en sådan skräck bland arbetar- barnen, att de ofta för all fram- tid blivit andligen märkta.
Detta gäller inte bara barn, som tvungits att åse morden på sina fäder, det gäller alla barn inom de terro- riserade områdena.
De komma aldrig mer att kunna känna gläd- je över livet eller barnslig sorg- frihet.
Personligen har jag bland emigranterna t. o. m. träffat barn, som voro också kroppsligen Van- ställda Hur inånga kvinnor ha inte fött skadade, livsodugliga barn till världen.
Ja, man kan utan överdrift säga, att hela den nuvarande arbetargenerationen bär det fascistiska skräckväldets stämpel - i själen.
Det fascis- tiska giftet har ingjutits också i de fullständigt skyddslösa gene- rationer, som - sedan fascismen befäst sin makt råkat in under dess tvång.
I Italien av i dag finns det hundratusentals militariserade barn, gossar och flickor.
De upp- fostras i ett rus av segerglädje över en förtrampad klass, deras ideal är folkens underkastelse un- der e t t beväpnat kejsarrike.
Barnen uppfostras på detta sätt genom tron på en allsmäktig auk- toritet till ödmjuka slavar.
Genom att deras organisationer beredas stora materiella fördelar bli de redan från tidigaste ålder korrum- perade.
I sina fascistiska böner - fascisterna ha infört ett sär- skilt Fader Vår - be de till Gud att arbetarna för all del måtte vara nöjda med sin lott.
Sedan fascismen lyckats be- tvinga arbetarklassen vände den sig också emot andra element.
Dess metoder behövde inte längre enbart gå ut på klasskrig, de kun- de också vändas till individuell hämnd på alla, som inte böjde sig för dess makt ...
.
I denna atmosfär växte Fernan- do De Rosa upp.
Han kände al- drig sina föräldrar, visste bara att hans mor var av tysk härkomst.
Från det hållet kom kanske det allvar och den flit, som utmärkte honom.
Han var en lycklig bland- ning av två raser som förmå att komplettera varandra, den italien- ska och den tyska, Han hade äg- nat en stor del av sin tid och energi åt sport, sport i dess bästa form, bergklättring och skidåk- ning.
I förbigående må här omtalas att De Rosa en gång på en skid- tur hade denne samme Umber- to av Savoyen till kamrat, mot vilken han sedan i sin förtvivlan lyfte vapnet.
Det finns en foto- na tillsammans, de som nu blivit dödsfiender genom fascismens blodiga våld ...
.
De Rosa var inte upprorisk av naturen.
Om han inte genom fas- cismen ryckts ut ur sin normala andliga miljö, skulle han säkert ha fortsatt att ägna sitt liv åt sport och teoretiska studier.
Ha- de han blivit politiskt verksam skulle det ha varit som sansad han socialist, troligen hade vid sidan av sina studier arbetat som journalist i socialismens tjänst, Men politiken skulle al- drig ha blivit hans huvudintresse.
Jag kan mycket väl föreställa mig en trettioårig De Rosa som sam- vetsgrann advokat eller riksdags- man, men rakt inte som revolu- » Skall man vara nykterist i Ske.
ninge, då skall man antingen vara så omätligt rik, att ingen ekonomisk för- följelse kan drabba en tungt eller ock skall man vara så i grund utfattig, att ens fiender aldrig kunna göra en mera utblottad i n förut.
Och så´n är jag! » Det var den inom blåbandsföreningen verksamme svagdricksbryggaren Johans- son i Skeninge, som för mer än trettio år sedan uttalade dessa tunga ord till sin kamrat inom rörelsen, Joseph Her- melin, Fast det tycks oss nästan ona- turligt - numera sedan de aktuella stri- derna förlagts till andra områden - att en människas hållning i nykterhetsfrå- gan kunde ge anledning till så hätsk förföljelse som herr Johanssons, ger den lilla historien i all sin enkelhet och humor en liten glimt av den uppoffran de kamp, som ur en oansenlig början bragte den svenska nykterhetsrörelsen till dess senare styrka och Oförgängliga be- tydelse för det svenska folkets välfärd.
Kanske ljuder också hemligen- i svag.
dricksbryggarens lilla klagan en ton av den glada iver och vissheten att målet var striden värt, som gjort nykterhets- rörelsen till en av de största och enligt många vittnesbörd mest omskapande folk- rörelser i Sverige.
som visar de båda kamrater-, ungdomen rycktes med för första gång- en, stora insatser gjordes för ett all- mänt höjande av kulturen.
Det mest påtagliga resultatet av detta väldiga opi- nionsbildande arbete var husbehovsbrän- ningens avskaffande 1855.
Därefter kom åter en tillbakagång i nykterhetsrörel- sen som folkrörelse betraktad, fast mån- ga av de enskilda fortsatte att arbeta för dess vidare framgång.
Efter några mindre betydande försök kommer slutligen godtemplarrörelsen till Sverige.
Det är första gången man för- söker sig " en verkligt fast organisa- tion.
Mönstret, är återigen liksom ifrå- ga om de tidigare försöken hämtat från Amerika.
På initiativ av den storslagne och ofull- komlige, omtvistade och oumbärlige man- nen Olov Bergström bildades år 1879 den första svenska logen, Klippan, i Göteborg.
I Alfred Kämpes i hört ut- komna bok, Olov Bergström och god.
templarorden, som skildrar de första årens knaggliga väg, finns en bild av den oansenliga lilla kåk, Fyrmästarega- tan 79, dar den svenska godtemplarrö- relsen grundlades.
Den ger en liten aning om vilken duktig sträcka godtemp larna marscherat, frem till femtioårsjubi- leet i år, med hundratals fester Over hela Sverige och hyllningar från ett helt folk.
Redan från början funnos inom god- Redan på 1700-talet - i Tyskland det till och förekommit med på olika 1400-talet strävanden hade att templarrörelsen anledningar till sönd- - oerhörda spritförtäring- hejda den en, Dessa strävanden utgingo dels från statsmakterna utan mycken fram- gång dels från en del som ordnar or- - grafi fritt val O M NYKTERHETSRORELSENS HISTORIA I SVERIGE vilka förnäma ganiserade måttlighetsföreningar nästan uteslutande angingo de kungar, biskopar och adelsmän, Mått- lighetsföreningarna hade trots det anse ende de åtnjöto ingen bärkraft utan runno ut i sanden.
Men nästa gång nykterhetsarbetet all- varligt togs upp hade det fått en myc- ket radikalare karaktar.
Omkring 1830 tionär.
Till och med under de börjar den stora föredrags- och missions- nuvarande förhållandena i lands- verksamhet, i vilken Peter Wieselgren flykten hörde han till den mest var den levande sjalen.
Denna period moderata flygeln inom den socia- blev i många avseenden omskapande för listiska rörelsen, hade tydligt re- det svenska samhället.
Allmogen och formistiska åsikter.
Hans vänner - av vilka ingen hade den min.
pen för frihet och rätt, allt som sta aning om hans avsikter - kunnat befrukta hans forskande tillhörde alla arbetarrörelsens nio- sinne, hans rättfärdighetslängtan- derata riktning och hade stora de själ var utplånat från jorden sympatier för socialdemokratin med svärd och blod.
I n g e n press, och andra internationalen ..
De som kunnat föra den enskilda Rosa var inte marxist fastän han manniskan i förbindelse med den kanske hade kunnat bli det.
Som framåtgående mänskligheten, in- det nu var fattades honom inte tet forum för de egna tankarna, bara de nödvändiga kunskaperna sökandet, strävandet.
övergiven utan också förståelsen för det so- söka och hemlös ä r den italienska ung- ciala sammanhanget, känslan för domen av i dag.
Ingenting av massorna.
det nya utifrån når dess öra.
Och nu komma vi fram till det- Från det egna förnimmes endast ta, som vi började med.
Fascis- den dystra reaktion, som måste men hade gjort en individuell ter- förefalla ännu mera hopplös för rorist av De Rosa.
Alltifrån den den, som inte ä r väpnad emot stund när han först började tän- besvikelserna med en osviklig tro ka ställdes han inför det faktum på arbetarklassens revolutionära att tänkandet ä r ett brott.
När uppgift.
De Rosa kunde inte va- han började känna socialt fann ra så rustad.
Den omgivning av han sig leva i en atmosfär av förtryck och rättslöshet vari han förtryck.
Av staden Turin och levde tvingade honom att begå dess blomstrande industri - där- sin förtvivlade handling vid en ifrån han fick sina första poli- tidpunkt då han, just till följd av tiska intryck - hade blivit en förtryckets miljö, ännu inte var i kyrkogård.
Befolkningens rygg- stånd att avvinna livet och böc- rad, den organiserade arbetarklas- kerna den världsuppfattning, som sen var knäckt.
De mäktiga or- lägger huvudvikten vid massornas ganisationerna, den upplyftande aktion och som ställer den en- kampen, den framåtsträvande skildes plikt och idealism i den klassens nya erövringar, allt som stora arbetarrörelsens tjänst.
Den hade kunat elda den inge käm- unge De Rosa hade inte genom ring.
Den var redan uppdelad i den amerikanska och den engelska grenen, främst skilda genom sin olika ställning till frågan om negrernas rättighet att vara med.
Också i Sverige var rörel- sen under begynnelseåren ganska anfrätt av stridigheter.
Det yttre motståndet var också pressande.
Men svårigheterna över- vunnos och medlemsantalet växte.
Det var omkring 1910 som godtemp lama hade sin största glansperiod, At- minstone vad medlemsantalet beträffar.
Det var också förhållandet med andra grenar av den svenska nykterhetsrörel- sen.
Sedan dess har i vissa avseen- den skett en avmattning krafterna ha tagits i anspråk på annat håll.
Ännu räknar dock ensamt Sveriges storloge (Forts. å sid.
6.)
skådat massornas idealism deras sociala mission.
Och då alla prak- tiska fördelar som arbetarklas- sen under ett ' halvt århundrades kamp lyckats tillvinna sig, helt och hållet sopats bort tycktes ho- nom befrielsen ligga i ' den enskil- des ensamma handling.
Fascis- men, det enda som De Rosa såg omkring sig förhärligar våldet.
De Rosa trodde sig genom sitt dåd väcka upp den allmänna opi- nionen.
Hans handling skedde i för- tvivlan, det var en hämndeakt, en protest ur hans unga sårade själ.
Han längtade efter en befriande handling.
Han kunde inte finna någon uppgift, överallt stötte han på de skrankor, som fascismen rest upp.
Det återstod honom in- tet annat än att genom att söka tillfoga en medmänniska döden själv gå i döden.
Fascismen har förbrutit sig dub- belt, emot honom såväl som mot hela det italienska folket.
Den har begravt tron på mänsklighe- tens utveckling under liken av sina martyrer, under civilisatio- nens spillror.
Den har givit ny makt åt tron på våld, hämnd och förstörelse.
V a l e t har varit ett fritt val Wien och Österrike (Forts. fr. sid.
1.)
na går i Gemeinde Wiens skolor.
I Wien har under de sista åren en arbetarungdom uppvuxit som är så fri, så naturlig, så väluppfost- rad och självdisciplinerad, att man här i landet aldrig sett eller känt dess make.
Detta kan man lugnt betrakta som ett under.
Som mot- satsen gäller naturligtvis att även Wien på intet vis är » ett him- melrike på jorden)), att det i Wien finns stor arbetslöshet och elände, att stadens uppbygg- nadsarbete blott varit möjligt ge- nom att pålägga de borgerliga stora.
skatter, mot vilka de häftigt protesterat.
De tillhöra ju - man betänke att Wiens historia bara ä r tio år gammal - ännu den epok, som ansåg att en rekrea- tionssemester för en arbetare var löjlig sentimentalitet.
De sista tio åren av Wiens hi- storia utgöra nämligen på samma gång en högst intressant del av den österrikiska social-demokrati- den ens parti-historia.
Alltså österrikiska andra internationalen, som under säregna förhållanden, utvecklat och bibehållit sig så sä- eget att man även till slut må- ste ge den ett namn: austromarxis- terna.
I tider av omstörtning och kata- strofstämning tyckas begåvningar skjuta upp ur marken.
Det är lätt att förklara: bara då kan verk- ligt duktigt folk komma till rod- ret.
När hösten 1918 bokstavligen intet annat än en hög av spill- ror fanns kvar av den österrikisk- ungerska monarkien, som aldrig förkroppsligat ett folk utan ett militäristiskt och byråkratiskt maktbegrepp, då stod det plöts- ligt upp ledare, som under tio år uträttade det hart när omöjliga av organisation och förvaltning.
Republikens förste statskansler K a r I Ii e n n e r och Wiens borg- mästare K a r l Seitz, vilka re- dan förut spelat en stor roll i det soc.
dem.
partiet, O t t o B a u e r, ett av samtidens mest betydande politiska huvud, H u- g o B r e i t n e r, staden Wiens ge- niale finansreferent och J u l i u s T a n d l e r, den berömde anato- men, som helt ställt sig i sta- dens hälsovårdstjänst - för att bara nämna några ibland dem.
Det var inte svårt för dem att bemäktiga sig Wiens statsförvalt- ning, ty Wien, det stackars ut- plundrade och utsugna Wien, som måste skicka sina barn till utlan- det för att överhuvudtaget kun- na hålla dem vid liv, Wien var något som ingen människa bryd- de sig om att ta - allra minst de jämförelsevis välsituerade och självständiga förbundsländerna, som idag högst ogärna vilja bli påminda om att de en gång gjor- de allt för att bli av med Wien.
» Wien kan man inte behålla », hette det då.
» Wien ä r en Hydrocephalus - det övernaturligt stora huvudet, som tar kraften ur kroppen.))
So- cialdemokraterna voro goda nog att dra upp kärran ur dyn.
Och det gjorde de också, segt och långsamt, under det att länderna fortsatte att misshushålla enligt gammal-österrikisk korruption.
Det ä r nämligen Wiens beskatt- ning som kampen gäller, den kamp som under slagordet för- fattningsreform nu skall utkäm- pas.
Författningsreformen, som inte vill låta något bestå av de landvinningar som den österriki- ska arbetarklassen tillkämpat sig: från religionsfrihet och äkten- skapsskillnad - till eldbegängel- sel Författningsreformen, som för tillfället kastat hela landet i de vildaste politiska och ekonomiska oroligheter, författningsreformen, som en statsman nyligen med full rätt jämförde med Österrikes lätt- sinniga ultimatum till Serbien å r 1914.
Man talar i utlandet om, att folkets maojritet önskar denna re- form.
Och det är också sant.
Men — - hur ser denna majoritet egentli- gen ut?
Framför allt måste man fram- hålla att fulla 43 procent av Os- terrikes befolkning i nationalför- samlingen äro socialdemokratiska.
Varvid är att märka att ensamt i Wien, som hitintills besuttit sam- ma rätt som ett förbundsland, Ge- meinde-förvaltningen är till två tredjedelar röd.
D e andra bilda intet enhetligt motparti - de be- stå av de mest skilda riktningar, äro kristligt-sociala, monarkister, alltyska m. fl.
De äro på intet vis eniga i sina önskningar och sina mål, de äro blott eniga i sitt gemensamma hat och mot- stånd mot social-demokratien.
Därför har en prästs hand med ett genialt grepp - samman- fattat dem alla genom den s.k. » enhetslistan ».
Det var prelaten I g n a z Seipel.
I g n a z Seipel, f. d. Bundes- kansler, är säkert en av de mest intressanta gestalterna i samti- dens historia.
Man är högerpar- tiernas enda geniala huvud - en personlighet, som kunde varit uppfunnen av Shakespeare för att förkroppsliga all den jesuitiska po- litikens makt, slughet och fana- tism.
Denne man är av det trä- slag, av vilket katolska kyrkan sni- dade sina storinkvisitorer; som ett spöke från medeltiden dök han upp för ett par år sedan mitt in i vår samtids levande historia.
Utgå- ende från en säkert äkta känd religiositet hatar han socialismen som det ondas princip.
När han för ungefär åtta månader sedan vid en avrustningskonferens med socialdemokraterna, plötsligt för- lorade sin nästan till ordspråk vordna självbehärskning, slog med knytnäven i bordet och ro- pade: tio å r ha ni försyndat er - men nu skola ni f å s o n a, s o n a!
- så förklara dessa ord bättre än alla lugnande kommu- nikéer den nya författningsrefor- mens mål.
Samtidigt torde be- märkas att prelaten Seipel sedan månader tillbaka officiellt dragit sig tillbaka från politiken.
Man ser alltså, att han behärskar ana politikens jesuitiska metoder - också det att kunna draga sig tillbaka i rättan tid.
Lägger man därtill att han medvetet och öppet förklarar sig som anhängare av Heimwehr, samtidigt som han i Universitetet hållit ett föredrag över » Fred och Demokrati)) så kan man konstatera, att han även hyllar den gamla grundsatsen: än- damålet helgar medlen.
Heimwehr är reaktionens lego- knektar.
Betalade av industrien för att tämja socialismen, anföres de av personer, som vid tyska kuppförsök gjort sig ett föga väl- känt namn.
(Ex. major Papst, som vid Kapp-kuppen spelade en le- dande roll.)
Till dem strömma de- klasserad österrikisk adel och den gamla monarkiens sysslolösa offi- cerare.
D e stå bakom den för- fattningsreform, som ej ens vill ge staden Wien med dess två mil- lioner innevånare samma rättig- heter som landet Vorarlberg med sina femtiotusen får åtnjuta.
Men Heimwehr förhålla sig inte så lugna och tåliga som Seipel.
De basuna ut att de m e d v a p e n - m a k t v i l j a g e n o m f ö r a den- na författningsreform - d.v.s. en reaktion - som skulle föra oss mycket längre tillbaka än 1848 års författning.
- Och samtidigt får man inte glömma att Österri- ke gränsar till Italien och Ungern - att det alltså har två fascis- tiska grannar.
Social-demokraterna äro en.
dräktigt beslutna att värja sig.
Skulle Heimwehr utföra sina av- sikter - så betyder det » kupp » och inbördes krig med oöverskåd- liga följder.
- (Forts. fr. sid.
5.)
över hundratjugutusen medlemmar och ungdomsrörelsen ä r livaktig.
F ö r narvarande finnas i Sverige tre olika ordnar, nämligen Godtemplarorden (I.
O.
G.
T.)
och den självständigt ar- hetande Sveriges Godtemplares Ung- domsförbund (S.
G.
U.
); Nationaltemp larorden (N.T.O.)
och Nykterhetsor.
den Verdandi.
Men Sverige har också andra organ för det frivilliga nykterhetsarbetet: Den å r 1886 bildade Sveriges Blåbandsföre- ning .är den näst efter Godtemplarorden största organisationen.
Den har ända från början arbetat på en utpräglad re- ligiös grundval.
Liksom godtemplarrörelsen kräver den helnykterhet och har utom sin outtrött- liga föredragsverksamhet, där det gällt att vinna den enskilde för saken också omfattat studieverksamhet och en del välgörenhet.
Föreningen har flera olika fonder.
Den har numera omkring 42,000 medlemmar, men var under sin bästa tid uppe i över hundratusen.
1900 infördes den kvinnliga nykter- hetsorganisationen Vita Bandet till Sve- rige, världens största kvinno- och nyk- terhetsförening.
Utom sin nykterhetsupp lysning har föreningen ägnat mycket upp marksamhet å social verksamhet for öv- rigt, praktiska kurser, utbildning i bar- navård, sjukvård m. m.
Vi ha slutligen ett stort antal facknykter- hetsforeningar.
Sveriges Studerande Ung- doms Helnykterhetsförbund (S.
S.
U.
H.
), som bildades 1896, gjorde den stora in- satsen att gripa också den bildade u n g domen för den viktiga saken.
Vidare finnas Sveriges lärares, järnvägsmännens, polimännens, t ullpersonalens, läkarnas och slutligen motorförarnas helnykterhetsför- bund, det sista bildat så sent som 1926 men med i n livaktig verksamhet.
Som avslutning på denna kortfattade historik över den stora rörelse, som bu- rit fram nykterhetsarbetet i Sverige vil- j a vi sätta ett par uttalanden från män.
niskor, som länge varit med och givit sina bästa krafter åt saken.
Den första ä r fru Disa Västberg, stads- ' ullmäktig i Sundsvall, godtemplare frän sin första ungdom.
Med anledning av jubileet har fru Västberg i Socialdemo- kraten berättat om sina erfarenheter.
» — — D e sociala missförhållandena gjor- de sitt till att sprit och råhet en gång i tiden ohejdat drog ner arbetets folk.
Arbetarklassen var oorganiserad och okunnig, dess ekonomiska situation fruk- tansvärd.
Männen voro till stor del råa och ohyfsade och behandlade kvinnorna som d e svaga och förtryckta gärna be- handla dem, som äro ännu svagare.
Ar- betstiden var så lång att barn av vår tid knappt kunna fatta det.
Den hyfs- ning, okunnighet och självtukt, det an- svar till släktet, hemmet och samhället, som nu kommer till synes, förefanns visst inte då.
Det var inte så ovanligt att finna femton barn i en familj.
Det tog på moderns krafter, humör och utseen- de.
E n uttröttad man, störd i sin natt- ro av griniga ungar före en ny ar- betsdag, som under sommaren kunde ut- sträckas till 16 à 17 timmar, var inte god att leva samman med.
' Då man därtill vet att det inte var ovanligt att det under brädstaplarna kunde letas fram brännvinskuttingar, vars innehåll gav sti- mulans åt domnade lemmar ä r det lätt att göra sig e n föreställning om ifrå- gavarande kvinnors liv.
Kultur och ro voro okända begrepp.
- Så kom godtemplarrörelsen.
Vilket under!
Här och var i hemmen blev mannen som en uppenbarelse.
Han u p p trädde hel och ren om söndagarna; han satt hemma och läste.
Det blev ro, Det kom tidningar i husen.
Rumskyffena började likna hem.
Man talade till var.
andra, man rot inte längre i bakrus.
Ansvaret - detta lilla ord hade rört upp något hittills oanat i ens själs skryms- len.
Kvinnans liv blev annorlunda.
Även om det tog någon generation innan det verkade så blev denna om än lilla jordbävning i hennes själ upphovet till att nykterhetsidén vann många varma anhängare bland d e fattiga kvinnorna.
I orden voro och äro alla fattig som rik - lika.
Här lade man grunden till demokratin.
D å nian var nykter tänkte man klart.
Man såg nu fattigdomen och förnedringens mara trycka särstämpel på arbetsfolkit, hur dess kvinnor blevo i (Forts. fr. sid.
3.)
jungfru, när jag lämnat en 50- unga å r gamla och fula av svält, nöd öring, ge mig två slantar.
Jag och grämelse.
Allt söp mannen bort som läst Almquist förstår att där de naggande kvalen, samvetet.
Det he- bara är en.
För att slita tvisten liga missnöjet slog rot.
Välsignat vare g å vi ut på piskbalkongen.
Där det!
Den andre är baron Joseph Herme- ä r bara en, och nu ä r den åter alt.
Hembiträdet blir blekt, det lin, sedan över fyrtio år medlem av i aderton är störtar ner med två 50-Öringar i blåbandsföreningen, alla fall.
Strax därpå kommer dess ordförande och en av dess fliti- hon upp igen med pengarna i g a talare.
Han säger i sin bok, Släkt- sägner och minnen: handen.
H a r Tintomara försvunnit?
D e t var onekligen en logiskt och J a, men hur vet frun vad etiskt stark stallning och ståndpunkt det- ta: att vädja till den enskildes fria vilja Kon - eller han - hette?
Jo, det har jag läst i en och sunda omdöme.
» Vill du för den goda sakens skull och för d i n egen bok.
trygghets skull avsäga dig bruket av Vilken bok?
E n som är skriven för hun- berusande drycker?
Du ' ser vad livet runt omkring oss vittnar om, att den dra å r sen.
J a frun kan då vända till måttlige av i dag i alltför många fall det.
Man skall väl s e en sak, blir den omåttlige av i morgon.
Här ar inte frågan om att döma och klan.
innan man kan skriva om den!
Inte alltid.
Ibland skriver dra andra, som vilja intaga en annan ståndpunkt, har gäller blott att söka man först och sen blir det.
- Det skall frun inbilla m i g, skydda sig själv, att gagna andra och att författare kan trolla.
Jag som lyda samvetets röst. » - - - Tintomara - - - - - - - - känner så många.
Tycker jag synd om.
- Inte alla.
Inte ens några.
Kanske två.
Kanske tre.
Men all- deles säkert e n.
- Jaså.
Det ä r rätt bra att inte alla författares personer sprin- ger på vår gård.
- Ja, inte sant?
Efter en stund.
- Frun?
- Ja: - Om jag kunde trolla, skulle jag trolla fram hushållspengar, och middagen på bordet.
- Det tror jag.
Men de som kan trolla, trollar vanligen fram så onyttiga ting.
Den dar skal- den som trollade fram Tintomara på vår gård, han kunde inte trolla fram hushållspengar.
Dem fick han stjäla.
Och såna författare sitter frun och läser på söndagarna!
- Devinez.
Och valet har varit ett fritt val och såsom sådant av ovanskligt värde för den som gjort det.
D ä n har legat förborgad en stor del av den moraliska kraft som stött och burit den frivilliga verksam- heten.
Till en gång övergivna positioner kan man svårligen återvända, och kanske kan den gamla nykterhetskörelsen aldrig på samma sätt leva upp igen.
Men vad vi gamla nykterhetsarbetare måste h o p pas att en ny generation m å f å u p p leva, det ä r återigen en rörelse, vis- serligen med en ny tids prägel, men med samma kraft som den gamla nyk- terhetsrörelsen att gripa, omskapa och uppfostra individen och att samla de skilda till en enhet och en vilja.
En rörelse som kanske en gång skall bli stark nog att bära upp ett förbud eller göra ett förbud obehövligt .. H. C.
