# ID: svediakorp-per3459
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1929
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 7,407
# sentences: 415
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:r 45: 1929 SKAPANDE LIV S T U D I E R OCH BEKÄNNELSER AV ARNOLD NORLIND Av ELIN WÄGNER.
Det är nu omkring ett år se- Whitman, Rickard Jefferies, Sig.
ogrumlad lycka och en rikedom Den ledande artikeln, V a r f ö r dan A r n o l d N o r l i n d s lilla björn Obstfelder och först och som aldrig kunde uttömmas ».
tala d e?
handlar om skillnaden bok F r å n m i n v e r a n d a kom sist Dante, naturligtvis.
Vidare Utgivarens avsikt har tydligen mellan den verkliga politiken och ut och Tidevarvet med författa- ett par tre uppsatser, där han varit den objektiva att ur det ri- dagspolitiken.
rens tillstånd kunde publicera ett lägger fram synpunkter från sin ka stoffet välja ut sammanhän- av avsnitten i denna serie av specialvetenskap geografien, for- gande och varandra kompletteran- arnas, glädjens, segrarnas, nederlagens, Eli W skriver om meditationer.
Det dröjde ej långe made och genomdränkta av hans de studier.
Men något annat har arbetets och mödans stad.
I dag har A r n o l d Norlinds efterlämna- förr än vi erforo, att flera av vå- livsfilosofi.
Så några rent person- uppnåtts därmed, åtminstone sy- den plötsligt blivit farornas stad, det de bok S k a p a n d e L i v.
I an- slutning till denna artikel ha vi ra läsare i denna bok funnit en liga bekännelser, där kanske lä- nes det den som skriver detta har den aldrig varit förr.
Vad den är * tagit oss friheten att införa ett vän som de förstodo och som förstod dem.
» Detta är min för- av kapitlen ur boken.
* sta andaktsbok)), sade en.
» Den här boken skall jag ge till alla människor i julklapp ».
sade en relse för innehållet i 1929 års annan.
sakkunniges nyss framlagda för- Arnold Norlind hann få veta slag till sjukförsäkringens refor- något om vad hans milda, gläd- mering.
jerika livsfilosofi givit dem som * mötte honom personligen eller i hans arbete.
Men hur långt el- nått Vitaminerna h a f r a m t i l l Nobelpriset ler hur djupt hans inflytande sträcker sig, kommer nog aldrig * fram i Ord, låt vara att många Veckans berättelse av M o a kännt sig manade att bära vitt- handlar om P o j k a r.
nesbörd därom, sedan han förra vintern gick bort.
Hans hustru Emilia Fogel- Tidevarvet mottog nyligen föl- klou, har tillsamman med Kla- jande brev: r a] o h a n s o n utgivit ett ur- Till Tidevarvet, Stockholm,.
val ur hans litterära kvarlåten- skap.
Det består i essayer över Härmed tillåter jag mig att några av litteraturens stora ge- sinnade nedanstående, prenumeranter tacksamma i Norrkö- fri- stalter, Novalis, Hölderlin, Walt från kassorna är en kortb redogö- ping bedja Tidevarvet att som ett ehuru ringa bevis på vår upp- skattning av och glädje över tid- ningen, emottaga inneliggande så: det har vuxit fram en gri- pande och betagande bild av en människa, författaren.
Man får den unge lär- de så klart för sig.
Han är en sådan som när han studerar Hölderlin och kommer till översättningen av Sofok- les dramer, genast kan gå till grundtexten och göra en jämfö- relse.
Dess resultat föreligger i några rader av studien.
Samti- digt antyder han att han känner till och jämfört Hölderlins över- sättningar med andra översättnin- gar av Sofokles.
(Man kan för- stå att Klara Johanson skall tyc- ka om detta.)
Men han är inte bara lärd, grundlig och anspråks- lös, han har något mera.
» Det har kommit gestalter till mig.
D e ha lutat sig Över mig och funnit mig vara en kamrat, » (Forts. å sid.
4.)
Rhen, Volga, Ganges brevet lågo sedlarna inneslut- kr.
I 200: —.
na och med tacksamhet och in- tresse granskade vi namnen på de 15 givarna.
Både summan och det vänliga påtagligt bevisade in- Den stora politikens förgrunds- tresset blevo oss till stor hjälp figurer ha varit Briand, Strese- och uppmuntran, V i sågo häri ett gott omen för det nya arbetsåret mann, M a c Donald.
Folken ha litat på deras samarbete, energi, och tacka vördsamt.
prestige, fredsvilja.
för att bli för- Red.
av Tidevarvet, da in i fredens Sköna Hamnar, förbi hotande klippor och grund, Scylla och Carybdis, Mussolini och Stalin.
Det är inte mer än två månader sedan de tillsam- S T U R E G A T A N 26 man gåvo prägel och framgång Stockholm.
åt Nationernas törbunds tionde församling i Geneve.
Utställning av R E I N H O L D NORSTEDT, Starkt blev då intrycket av vad CARL SKÅNBERG och dessa män gjort, ännu starkare A L F R E D WAHLBERG.
intrycket av att stora uppgifter alltjämt väntade dem, innan ver- ket var fullbordat.
Det gäller ju att fullända skiljedomssystemet som ännu blott är styckevis fär- digt, att bryta rustningarna och inleda avrustning, att organisera Europa.
Jämfört med de stora uppgifterna kunde ingen av des- sa män ha så lång tid på sig.
Man frågade sig givetvis med un- dran i vad mån framtidspolitiken var beroende av deras personer.
Vore den det, då vore framtiden vansklig i en värld, där män och Galleri Modern sarna av förra årets bok fortast och lättast känner igen honom.
ehuru urvalet huviidsakligen är gjort från en tidig period om- kring 20 år tillbaka, är intrycket av sammanhang och enhet i världsåskådning mycket starkt.
» Vad som här sammanförts handlar i grunden om ett E n - da, ») säger utgivaren.
Vad detta är har hon klargjort i den samman- fattande titeln, Skapande liv.
He- la boken andas trygghet, förtro- genhet och kunskap om livet.
För- fattaren säger själv på ett ställe: » Jag skulle icke vilja bedja om ära och rikedom.
Och knappast heller om visdom.
Men vad jag ville bedja om, det var detta: att ha ögonen alltid rätt väl öppnade för undren ».
Den gåvan fick han också, och därmed följde det som han menar måste följa blick för undren i spåren: » en Ty, nald, Stresemann inspirerat till dessa reflexioner måste en av dem lämna sin post, Det var tyska rikets utrikesminister.
Han stupa- de just under den våldsamma op- positionen bland tyska nationalis- terna mot hans krigsskuldöverens- kommelse i Haag och hans po- litik överhuvud.
Han hann med att erfara vad den tyska högern, förd av de tysk-nationellas ledare HU- genberg, ville ställa till med.
Den begärde folkomröstning på ett lagförslag som skulle som ett ut.
tryck för folkets vilja ålägga tys- ka regeringen att ta tillbaka krigs- skuldbekännelsen i Versaillesför- draget, bryta och förkasta Haag- överenskommelsen om krigsskade- ersättningen och fastslå i lag en bestämmelse om straff ända upp till straffarbete för den regering som åsidosatt rikets sanna nytta och ådragit tyska folket nya be- talningsbördor.
Det var ett förslag som, om det bleve lag skulle kunna sända Hin- denburg och Stresemann till tukt- huset.
Medan agitationen för denna våldsamma demonstration mot Stresemanns politik fortgick efter regeringar falla så lätt.
Icke många dagar efter det hans död, föll ministären Briand konstellationen Briand.
Mac Do- i Frankrike Efter åtskillig trevan åt olika håll kom Hugenbergs franska motsvarighet Tardieu till makten.
I samma svep hade Mac Donald, utschasad till döden av sin ame- rikanska turné, hotat att avgå av hälsoskäl.
Då frågade man sig vilka nya konstellationer som nu skulle uppstå och under vilka olycksbådande stjärnor Europas framtid nu månde ligga.
Det ligger en viss risk i att ta saker och ting för lätt.
Men vad som hänt de sista dagarna tyder dock på att försonings- och solidaritetspolitiken är buren av något som är mäktigare än tre åldrande, trötta och dödliga män.
De ha varit och äro betydelseful- la verktyg, men det är den dju- pa nödvändigheten, självbevarelse- instinkten, det europeiska förnuf- tet som tvingar fram en fredspo- litik.
ningen Utfallet om Hugenbergs av den första lagförslag röst- visar så nätt de nödvändiga tio procent av de röstberättigade som måste till för att omröstningen nummer två skall äga rum, att den kanske, kanske icke, blir av.
Det beror på vad de nödvändiga justeringarna ge för utslag.
N å (Forts. å sid.
4.)
skimrade, likgiltig o c h brutal!
S å det av vimlar i reklamljuset av skuggor, bilar, cyklar, spårvagnar, bussar.
.
.
.
Och här har jag släppt ut honom att ta sig fram på egen hand, av någon slags dum föreställning att detta är hans landskap, vid vars faror och svårighe- ter han skall vänja sig.
Men hur kun- de jag likna d- brutala, konstgjor- da vildmark vid ett landsskap?
Hur kun- de jag våga att släppa honom lös här att ta sig fram till obekant adress?
- Stig på vid Östermalmstorg på vagnen som kommer från spat.
Åk Oden- gatan fram.
s &amp; '!
till konduktören att vägen rakt f r a m till n r 35, söla inte på vägen, tappa inte dina femton öre, se upp för bilar, vänta tills vägen är klar!
Det var inte så krångligt för varg- mor att lära Mowgli hela djungelns lag sare storstads.
Antag att nu något av allt detta har klickat ...
Hur går det andra barn ute på egen hand i storstaden?
Klara de sig?
Van- ligen, men inte alltid.
En barn köres över, klämmes sönder i en hiss, för- svinner gåtfullt från moderns sida i sa- luhallen.
Nej jag törs inte tänka på det.
bland Allt kan alla hända!
d e s s Vem-ser a gator, v e upp, m hjäl- om vilse per honom tillrätta?
Polisen?
Den är visserligen hygglig när man ringer, den påstår att barn bruka komma tillrätta, och underrätta.
Men Stockholm är stort och poliskåren liten.
Det finns också vänliga civila gatuvandrare, en sådan hjälpte härom dagen tre små vilsekom- na gäster tillrätta, som skulle göra mig d e m, satte d e m i en bil, r i n g d e, j a gjorde allt vad man kan begära.
Men det finns inte bara goda människor.
Det finns sedlighetsförbrytare på rov också ...
Hur gör andra föräldrar och måls- män, hur lösa de det nya problemet barnen och storstaden?
Om jag nu åter- får honom, skall jag då sätta en jung- han kommit fram, om en ... I n t e?
H a r inte synts till?
Nu är klockan sex.
Ska jag ringa till polisen forst eller ge mig genast ut och leta?
Men var?
- - - - Var har du varit så länge, unge?
Vad du är blek och vad du är smut- sig, har du gråtit?
Inte ska du gråta mig när nu, se: är du det äntligen krokodiltårar hittat rätt!
för Låt att slippa bannor, eller gråter du för du är trött och hungrig?
Är du hel över allt?
Har du kvar ditt busskort?
Gick du fel från början?
Fråga du en polis?
Vad har du gjort i två och en halv timme?
fråga intet svar.
Men en På h a l denna v t i m m a får jag h ä n d e l s e v i s be- Om — Akta så läskigt tjockt med haji- ga biografer bär mot på Söder.
Det vore ruskigt bra, o m vi fick flytta hit, säg det kan vi väl ...?
Devinez.
TIDEVARVET UTGIVARE.
Ada Nilsson.
REDAKTIONSKOMMITTÉ.
Elin Wägner.
Elisabeth Tamm.
Honorine Hermelin.
REDAKTIONSSEKRETERARE Carin Hermelin.
Varför tala de?
Politik, det mänskliga framåt- skridandet, som väcker ett så outtröttligt intresse och dess vrångbild dagspolitiken sådan den hittills är, som inger ärelystnad och själviskhet, slöhet eller för- akt - de två äro alltjämt lika oförenliga och lika oupplösligt för- enade.
Har politiken av idag all- tid vant så tröstlös och så im- produktiv som i nådens år 1929.
Kanske det!
Men i varje fall stå vi i en övergångstid, vilket i po- litiskt avseende betyder en ned- gångstid före inbrottet- av något nytt.
Vår mänskliga harm och förtrytelse vänder sig mot all lum- penhet, all feghet, all brist på saklighet!
Eller låter den härska, utan att störas i våra enskilda förehavanden, utan att reagera!
Vilketsom - varje tids politik är summan av dess allmänanda.
Alltså - när vi nu dag efter annan läsa referaten av de fö- redrag, som hållas av våra po- litiska profeter av olika partier landet runt, så ä r det likvisst rätt nedslående att tänka, att där ha vi summan av vår tids allmän- anda.
Stackars människor, tänker man också, varför kunna de inte låta bli att fara omkring och ta- la illa om varandra, utan istället sitta hemma och verkligen göra något.
Handla istället för detta ofruktbara och ledsamma tal!
Vad vilja de?
Vad är meningen?
De söka skydd.
Skydd, det är just ordet, det är skydd vår tids män- niskor söka, vilken åsiktsriktning de än tillhöra, de ha alla samma tankegång.
Skydd inom partier- na, skydd genom försäkringar, skydd genom vapen och giftgaser.
skydd genom tullar.
All hjälp tror man måste komma genom skydd.
Inte genom sund och verklig in- re bärkraft.
- » Du otrogna och vrånga släkte! » Det är kanske inte någon av nuvarande » valda ombud för Sve- riges folk », som påminner sig en gång under den tiden för några decennier sedan, när stridens vå- gor gingo höga om frihandel och protektionism, då en av frihan- delns främste förkämpar utbrast: » Låt oss inte omgärda oss med tullhöga skyar ».
Det påstods, att han sagt miste och istället menat skyhöga tullar.
Men kanske var han alltför framsynt, och kanske befinna vi oss snart mellan tull- höga skyar.
Dock - intet skydd, intet im- portförbud, inga tullar ska hindra den nya tiden att växa fram och bryta ner skrankorna.
Även om det dröjer.
Vitaminerna ha nått fram till Nobelpriset Två vitaminforskare ha i ar blivit utmärkta med Nobelpriset i fysiologi och medicin: det är holländaren professor Christiaan Eijkman, Utrecht och professor Frederick Hopkins, Cambridge, England som fått dela äran.
Den storartade popularitet som vetenskapen om vitaminerna till- vunnit sig har i själva verket ut- vecklats på några få årtionden.
E n hel del förut svårbegripliga sjukdomsbilder förklaras nu ge- nom brist på vitaminer eller till- läggsämnen.
Undersökningarna pågå alltjämt - vi erinra om ut- redningen angående den norr- ländska dietfrägan - en stor lit- teratur har uppstått i ämnet, en hel industri uppkommit för fram- stallande av vitaminrika födoäm- nen.
Men allt detta gör att re- aktionen redan står för dörren.
Röster höjas med varningsord för en alltför överdriven vitamindiet.
Bland svenska forskare har bl.
a. professor Jundell påpekat vis- sa faror som kunna vara förena- de med för stor ensidighet i den riktningen.
Det var den i Asien vanliga, svåra sjukdomen beriberi, som var den egentliga anledningen till professor Eijkmans upptäckt av det antineuritiska vitaminet, år 1897.
Några år tidigare hade ja- panen Takaki, medicinsk general- inspektör för japanska flottan, gjort några värdefulla undersök- ningar om sjukdomens orsaker.
Han hade funnit, att det inte kun- de vara bättre hygien, som gjor- de beriberi sällsynt bland euro- peiska sjömän.
Men han lade märke till att större mängd ägg- vita ingick i de europeiska sjö- männens kost.
Han förordade allt- s i äggviterikare föda för japan- ska flottans manskap - bl.
a. genom införandet av mera kött.
Liksom alla nymodigheter möt- tes hans förslag av starkt mot- stånd.
Han kunde emellertid snart framlägga bevis.
Två japanska kryssare med lika stor besättning hade med kort mellanrum skickats ut på en flera månader lång ex- pedition i samma farvatten.
På det ena fartyget fick hälften av besättningen beriberi och flera dödsfall förekommo.
Det andra fartyget hade gått med på den av Takaki föreslagna dietändrin- gen och de enda fall av sjukdo- men som där förekommo utgjor- des av sådana sjömän, som väg- rat underkasta sig den nya mat- ordningen.
Takaki blev allas hjälte.
Hans sjukdomsteori accepterades av fle- ra forskare.
Men den gav dock ingen fullständig lösning av pro- blemet.
Då kommer Eijkman, från bör- jan av en ren tillfällighet ledd på spåren.
Han var vid tiden för upptäckten stationerad på Java i och för en del undersökningar.
E n dag blevo de höns, som han använde för sina experiment sju- ka.
Symptomen liknade beriberi.
Eijkman kallade sjukdomen hön- sens polyneurit.
Men hur hade den uppstått?
Han frågade hönsskötaren och fick den viktiga upplysningen att hönsen under några dagar blivit utfodrade med kokt skalat ris, som blivit över i sjukhusets kök.
Eijkman ersatte det kokta riset med oskalat rått ris.
Hönsen ble- vo hastigt friska igen.
Det var tydligt att skalet omkring riskor- net måste innehålla något ämne, som åstadkom tillfrisknande, ett ämne vars frånvaro också orsa- kade sjukdomen.
Eijkmans nästa steg var en un- dersökning av 27 av de inföddas fängelser på Java.
Han såg att överallt där fångarna fingo pole- rat ris rasade beriberi bland dem.
På sina håll voro hälften av de fångna sjuka.
Men där det opo- lerade riset användes förekommo endast mycket få fall.
Eijkmans upptäckt satte ett starkt vapen i läkarnas hand.
Man kom närmare och närmare målet.
Samma år som Eijkman kom till sitt slutliga resultat angåen- de det antineuritiska vitaminet på- visade Hopkins ett av de ämnen, som han kallade accessoriska fak- torer i födan.
Förut hade de flesta veten- skapsmän resonnerat på ungefär följande sätt.
Mjölk är ett utmärkt födoämne för småbarn och växande djur.
Den innehåller äggvita, fett, kol- hydrat (mjölksocker) och oorga- niska salter.
Äggvitan innehåller alla nödvändiga kvävehaltiga sy- ror, om den finns i tillracklig mängd.
Antag att vi uppföda dju- ren med alla dessa beståndsdelar, men isolerade.
Det skulle efter allt att döma vara lika ändamåls- enligt som att uppföda dem med mjölk.
Professor Hopkins bevisade att teorien var falsk.
Han tog två grupper på varde- ra fyra ungefär lika väl utveck- lade råttor och uppfödde den ena gruppen med de förut nämnda isolerade beståndsdelarna i mjölk, den andra gruppen med samma ämnen plus en liten kvantitet färsk mjölk.
Råttorna i den första gruppen minskade i vikt och började visa sjukliga symptom.
Den andra gruppen ökade stän- digt i vikt.
På adertonde dagen byttes ransonerna om.
Resultatet visade sig nästan ögonblickligen.
den första gruppen ökade i vikt, den andra avtog.
Mängden av färsk mjölk var så liten att den inte i och för sig kunde bidraga till viktöknin- gen.
Dessutom var näringsvärdet hos de övriga födoämnena full- ständigt tillräckligt.
Hur överras- kande experimentet än må sy- nas, var dock resultatet inte full- ständigt oväntat för Hopkins.
Han kände redan till ett antal ämnen, som ehuru förekommande i yt- terst små kvantiteter i kroppen, dock voro nödvändiga för undvi- kande av sjukliga rubbningar.
De » accessoriska faktorer)) som genom Eijkman och Hopkins bli- vit kända hade ännu inte namn.
Först något senare fingo de - tilli- ka med flera andra grupper-av Casimir Funck det nu allmänt kända kända a namnet vitaminer.
Äran av att ha fäst världens uppmärksam- het på deras förekomst tillkom- mer dock obestridligen Eijkman och Hopkins.
De nya sjukkassorna D e t betänkande angående sjuk- försäkringens reformering, som för några veckor sedan avgivits av tillkallade sakkunniga, är det tredje i ordningen på knappt fem år - om man räknar med det av besparingskommittén 1925 fram- lagda betänkandet med förslag till socialförsäkringens organisation.
Både 1925 och 1927 framlades på grundval av dessa olika sakkun- nigbetänkanden propositioner i riksdagen angående det frivilliga sjukkasseväsendets omorganisa- tion.
Propositionerna avslogos av riksdagen men kravet på frågans lösning kom fortfarande till sy.
nes, dels i en motion vid 1928 års riksdag, dels i två särskilda framstallningar, som under sam- ma år gjordes av Sveriges All- männa Sjukkasseförbund och riks- sjukkassornas centralorganisation.
Slutligen tillkallades i våras 3 sakkunnige, nämligen regeringsrå- det Rydin, ledamoten av riksda- gens andra kammare Bernhard Eriksson och byråchefen Theo- fil Andersson med uppdrag att efter samråd med representanter for den frivilliga sjukkasserörel- sen utarbeta förslag till sjukför- säkringens reformering.
Detta för- slag föreligger nu.
Två viktiga önskemål ha allt- sedan 1926 års - förslag utmärkt reformarbetet.
Dels åstadkomman- det av en sådan enhetlighet i sjukförsäkringen, att dess organ, sjukkassorna, skulle kunna bilda grunden för en efterlängtad och nödvändig gemensam organisa- tion för de olika sociala försäk- ringsgrenarna, vilka nu i allt för hög grad måste arbeta fristående från varandra.
Dels allmänt ge- nomförda ökade skyldigheter för sjukkassorna, så pass omfattande att kravet på en verklig social- försäkring kunde anses fyllt.
Höjt statsbidrag skulle vara kompensa- tionen för de skärpta fordringar- na.
De vidgade prestationerna från kassornas sida skulle inne- bära höjt minimibelopp för sjuk- penning, förlängd sjukhjälpstid, utvidgad sjukvårdande verksam- het samt obligatorisk moder- skapsförsäkring.
De ovan nämnda önskemålen ha fortfarande tagits upp i det nya förslaget, som i mycket byg- ger på de båda föregående.
Den viktiga principen om sjukförsäk- ringens frivillighet har också bi- behållits.
Däremot finnas en del viktiga olikheter på det organi- satoriska området.
Det är också där som det förut visat sig svå- rast att uppnå enighet.
1929 års sakkunnige föreslå sjukförsäkringens överlåtande på två slags organ, nämligen lokal- sjukkassan, vars område i stort sett skall utgöras av en kommun samt centralsjukkassan, omfattan- de ett eller flera landstingsområ- den.
Lokalsjukkassan bör konsti- tueras som självständigt organ med full rättsförmåga och ha vis- sa bestämda uppgifter gentemot centralsjukkassan.
Inom varje om- råde får endast en erkänd sjuk- kassa antagas.
Medlemmarna sko- la vara bosatta inom kassans om- råde.
Genom den föreslagna or- ganisationens enhetlighet kommer emellertid överflyttning att un- derlättas.
Härför föreskrivas vis- sa regler.
Kassorna skola vara mottaga medlem- öppna, d.v.s. mar oberoende av yrke, stånd, etc.
Anslutningen till centralsjukkas- sa sker indirekt genom lokalsjuk- kassan.
Inom sådana områden där ingen lokalsjukkassa finns kan dock anslutning ske även direkt.
D e olika formerna för sjukhjälp skola vara dels sjukpenning (ut- gående med 1-4 kr.
), avsedd att utgöra ersättning för mistad ar- betsförtjänst, dels ersättning för utgifter till läkarvård, vilken i husvård.
Lokalsjukkassan svarar vissa fall kan ersättas med sjuk- för sjukhjälpen under en tid av högst 21 dagar för varje sjuk- domsfall, men kan under vissa omständigheter få medgivande att itsträcka tiden till 90 dagar.
F ö r centralsjukkassan är tiden inte i ridare mån begränsad än att sjuk- hjälp, som under två år lämnats för ett sammanhängande sjuklig- hetstillstånd, sedan inte längre skall utgå.
Centralsjukkassan å- ligger moderskapsförsäkringen, vilken utgår vid barnsbörd till varje kvinnlig medlem, som ome- delbart före barnsbörden varit medlem i erkänd sjukkassa under minst 270 dagar.
Den hittills all- mänt förekommande begravnings- försäkringen däremot skall enligt det nya förslaget helt skiljas från sjukkasseverksamheten.
Karenstiden har föreslagits till två dagar, då det föregående för- slagets bestämmelse om tre dagar väckte ganska allmänt motstånd.
den tid med- Väntetiden, d.v.s. lem måste ha tillhört kassan in- nan sjukhjälp kan utgå, är 60 dagar.
För att en sjukkassa må kunna antagas som erkänd sjukkassa for- dras att den låter registrera sig som understödsförening och där.
efter antager stadgar, som inne- hålla de i förordningen före- skrivna obligatoriska minimiutfäs- telserna.
Statsbidraget skall utbe- talas dels i förhållande till anta- let medlemmar (medlemsbidrag) och utgå med sammanlagt tre kr.
per år och medlem, dels i för- hållande till den sjuk- och mo- derskapshjälp kassan lämnat.
Det- ta s.k. sjukdagsbidrag föreslås skola utgå med 50 öre per dag.
Enligt sakkunniges beräkningar skulle statsbidraget till sjukkasse- verksamheten komma att under den nya ordningens första tid uppgå till omkring åtta miljoner kr.
årligen.
Ilet erbjuder emeller- tid mycket stora svårigheter att beräkna de fortsatta kostnaderna, då medlemsanslutningens storlek efter de nya förhållandenas i- kraftträdande inte är lätt att för- utse.
För övergångstiden finnas ut- förliga bestämmelser.
Sakkunnige framhålla särskilt - i motsats mot föregående för- slag - önskvärdheten av att så vitt möjligt åstadkomma en sam- manslagning av kassorna i de kommuner där flera kassor söka erkännande.
Kan en sådan över- låtelse inte komma till stånd skall den av kassorna vinna erkännan- de, som särskilt med hänsyn till medlemsantalet anses vara den lämpligaste.
Sakkunnige föreslå slutligen att förordningen skall träda i kraft d.
1 januari 1930.
Medlemmar i sådana sjukkassor, som måste upphöra med sin verksamhet, sko- la dock äga rätt till överflyttning intill 1 januari 1933.
Bestämmel- serna angående ersättning för lä- karvård träder i kraft först 1936.
Ur Skapande liv Genom allt, över allt flyter en ström av silverklart vatten.
Det är Livets vat- ten.
Genom vartenda armt människo- hjärta flyter strömmen.
Det är en god tröst.
Men vi förhåller oss så olika mot vattnet, som rinner genom oss.
Vi lämnar så olika omgivning åt det.
Som.
liga höljer det i mörker.
Somliga låter det grannaste solljus lysa på det och blommor spegla sig där.
För några flyter livsflödet djupt ne- re, väl undanskymt, man hör bara ett brus, sävande, avlägset.
Och det finns så- dana som gömma källflödet så djupt nere, att knappast en svall når upp till dem; de lyssna och höra knappast bruset.
Men det finns andra, där vatt- net brusar nära ytan, så nära, a n man tycker det när som helst kunde brista fram.
Men ändå brister det inte, det ligger, ett hårt lager - som skiljer från solen.
Brusar, porlar, och de lyss- na, de längta: nu brister höljet, nu kan det inte vara längre.
Men det är fel, höljet ligger lika hårt, vattnet brusar lika tungt, hjärtat lyssnar lika läng tande.
Det finns så många andra omgivnin- gar som människorna skapa om sitt livs flöde.
För några flyter strömmen g o nom öken - kanske då och då en dadelpalm bryter av och minskar en.
formigheten.
För några rinner ström- men genom klipplandskap, hårda klip- por med glatta väggar någon mossa.
Svarta och knappast dystra klippor.
Vattnet blir då också svart och dys- tert.
Vattnet blir som omgivningen.
A, det finns så många landskap, som livs- floden får se.
Det är vackra landskap också.
För många flyter floden lugnt och stilla ge- nom bara ängar, ängsstränder med vack- ra blommor, brokiga och prunkande.
Nog är det vackert att spegla liljor.
Jag kunde ta fram mina vänner och se till hur de hägna om den fina ström av livsfloden, som brusar genom dem, Jag kunde kanske säga vem söm ängs.
las att veta vattnet rinna i kallt mör- ker.
Jag kunde kanske säga vem som speglar blommor - och vad blommor som mest nicka öevr vattnet.
Jag sä- ger bara k a n s k e.
Ingen kan riktigt tränga till bottnen hos en annan.
Och ingen kan riktigt tränga till bottnen ens hos sig själv.
Kanhända att vattnet en gång kvälla fram från sjunga.
kan de innersta djupen, kan komma närmre ytan, kan porla, Kanhända att det kan bryta - genom det hårda Iagret å det hår- daste, hårdaste kan genombrytas.
Kan- hända att det kan lämna de hårda, kalla klippornas land, lämna öknarnas land, dystra land, hårda land, land.
tunga Kanhända att det till sist skall komma att rinna genom ett Elysium och spegla bara, de vackraste blommor.
Men vattnet som rinner och rinner - det är ändå alltid detsamma.
f i n - ner genom varje människohjärta.
an tingen det vill vara valv eller smekande flodbädd med blommor.
Floden är den- samma.
Allt skänker sitt till flodens färg.
Var- j e lidelse, varje skrynklig, spröd vallmo finner sin bild i floden.
Varje tanke, handling, varje blåklocka ligger speglad i floden.
Floden är densamma överallt.
Styx som slingrat sig mellan klyftor i un- derjorden är densamma som den blå Eridanus, som flyter mellan blänkande stjärnor på himlen.
Från samma källor komma de.
Samma mål ha de.
Det outgrundliga.
Skapande liv POJKAR (Forts. fr.
sid.1.)
säger han i sin Drömserie.
Är det månne därför han kan skri- va i inledningen till Hölderlin- studien följande: » I veka själar uppenbarar sig kanske naturen sannare och in- nerligare än i de starka.
Det ä r som om den vägg, som skiljer oss från altet, hos dem blivit bräckligare och därför också ge- nomskinligare än hos andra.
De äro mäktiga denna oändlighets- känsla som också kan kallas sam- hörighetskänslan och som är pa- rad med en offrande hängiven- het och lust att skänka.
Natu- ren har avslöjat sig för dem och gjort dem till sina förtrog- na.
Med varje vind från en vild- blommande buske kommer bud- skap från kraften som genom- strömmar allt, också de ville ge bort sin själ som en doftande blomma.
Denna oändlighetskäns- la som arbetar sig fram och som väl en gång kommer att bli al- las egendom, den ha de uppfån- gat, dessa veka, som en föraning och dock som en visshet.))
Här stämmer allting på Arnold Nor- lind utom precis vekheten, det är ett oriktigt ord för hans sätt att se sub specie caritatis och för hans kosmiska känsla som ute- slöt vrede. '
V i som nu läsa det han skrev i sin ungdom, veta att han räd- dade sitt sonliga och lyckliga för- hållande till det skapande livet genom en lång tid av prövningar och sjukdom.
Lägger man des- sa två böcker bredvid varandra, sluter sig cirkeln.
Han studerade, mediterade, skrev, men han offentliggjorde in- t e mycket.
Som geograf var han känd, som översättare, som Dantekännare, men som diktare, som lyriker, som bekännare icke.
Varför?
Jag vet det inte, vet bara att han var snäll också mot dem som kommit att stå så, att de måste riva ur sig flera artiklar varje vecka.
Alltnog, han lämna- de efter sig ett helt livsverk bred- vid det som hörde dagen och vetenskapen till.
När så småning- om, som man får hoppas, detta för- medlas till allmänheten, kommer säkert den bild man nubörjarfå av författaren att vinna i klarhet och nyanser.
Man märker på sin reaktion att det är det man vill.
I det man läser om Hölderlin, Walt Whitman, Obstfelder, Dan- te letar man efter Arnold Nor- lind, och gläder sig åt att f å va- ra med honom.
» Naturens gång är endast en smekning.
Samma med döden,)) skrev Arnold Norlind i en av sina tidiga uppsatser.
Ord som visserligen inte alla kunna säga, få säga eller skola säga.
Men h a n kunde säga dem och när han blev prövad på dem, höll han provet.
Det är därför vi älska honom.
Det är november.
Regnet strilar från en grå himmel omväxlande med snö.
gloppet som kommer slingande likt sön- derplockade trastäcken.
På en teg flankerad av alla åker- tegars fiender, bergknallar och buskage, går en sexton års pojke och plöjer.
Hästarne hänga med huvudet, trötta på att ideligen slänga regnet ur ma- nen och streta i linorna.
Pojken gar med tömmen om livet, steg för steg i den nyplöjda fåran, d i r vattnet plaskar om skorna.
Av vana snärtar han till hästarne, vilka också av vana rycka upp sig ett tag, för att omedelbart övergå i det vanliga.
motvilliga tempot.
Dag efter dag samma väder, varje morgon våta kläder, våta strumpor, leriga tunga skor, också ut på de sanka åkrarna som aldrig ta slut.
Andlösa var de i september då man skar säden och poj- ken var ensam att binda, ty bonden hade ej råd att ha piga, långa som år var de att dika och torvhacka, det värker i en ung förvuxen rygg, men bonden säger att pojkar ha ingen rygg.
Dagen blir outhärdligt lång för plöjaren, ändock varar dagsljuset bara nio tim- mar.
» Om det fanns ett annat jobb än- då i stan, eller om en kunde komma till sjöss; till sjöss skulle man, ifrån hastar och lera gick man tvärt om det vor6 möjligt att bara komma ut och få ett jobb ».
- Gå har dag efter dag, lyfta plogen, vända, börja om igen och så varje kväll bondens grinmin och frå- ga: » har du inte slut på det stycket än ».
Men sluta kunde han inte heller, han måste vara här den tid som anstalten be- stämde.
De flesta av traktens bönder tog sin arbetskraft från uppfostringsan- stalten, det blev billigt och så hade man hållhake på pojkarna, var de mot- sträviga var det bara att hota med att rapportera.
Nej, rymma vågade han ej.
Bara han tänkte på anstaltens pastor, som var den som skötte agan, så blev han het över hela ryggen.
Lägga sig framstupa på en pall och taga stryk på nakna ryggen, nej aldrig!
Aldrig mer!
Men att fortsätta så här i åratal kan- ske.
Ronden själv gick torr minsann och i lä, stod i slöjdboden eller på logen pillade med något, täljde härvpinnar el- ler lagade råtthål.
Bondmoran gick i köket, det varma skinande köket, och nöp och nättade, snålande och jämran- de över oår och höga dränglöner.
Hö- gal Fattiga 20 kr.
i månaden, och göra en mans arbete och allt arbete på går- den som ingen ann ville göra.
Nej, han rymde nog i alla fall och lika bra först som sist.
Nästa morgon bonden kom för att ge order, voro hästarna oryktade.
På drängkammaren fanns endast en barsli- ten våt vadmalsrock och ett par le- riga skor.
Bonden gick till närmaste telefon och ringde till anstaltens direk- tör ... » om han stulit något vet jag ej förrän jag får se efter hemman, slu- tade han sitt samtal, men han nämnde ej att pojken lämnat en hel månads- lön i sticket, när längtan och ensam.
hetskänslan tog överhand och han må- ste, måste rymma ut i världen för att RHEN, VOLGA, GANGES än i Europa - har i engelskan gon majoritet kunna alltså de fått ett esperanto, med vilket tysk-nationella aldrig f å för sitt språkgrupperna kunna meddela förslag, inte ens en imponerande sig med varandra.
Engelsmännen folkmening.
Man kan också vän- ha vidare ställt detta land, splitt- da om resultatet och säga att nit- rat i tusentals kaster och under- tio procent av det röstmogna tys- kaster, inför en motsatsställning ka folket uttalat sig för Strese- till Västerlandet som gav det en enhetsförnimmelse av den art vi manns uppfyllelsepolitik.
börja så smått f å i Europa.
E n g - T r e nya broar skola Rhenlän- land har bundit ihop Indien med darna nu med ambassadörkonfe- järnvägar på över 6,000 mil, där rensens äntliga medgivande slå fem hundra millioner resande år- över Rhen.
D e ha stritt för sina ligen köpa biljett, där alltså kas- broar och längtat efter dem och ter och raser mötas.
England har fått nej och kommit igen!
Nu får vidare genom sin kraftiga agita- de dem ...
D e ha heller icke rös- tion för att få Indiens hjälp i tat med Hugenberg. '
världskriget sått livskraftiga frön Samtidigt kommer Briand så- av nationellt medvetande och fri- som omistlig in i tyskätaren Tar- hetslängtan.
D e ord som predi- dieus ministär.
När själva högern kats om Belgiens, Polens och El- sålunda deklarerar för en fort- sass befrielse ha av inderna över- sättning av de sista årens utri- satts att gälla Moder Indien.
kespolitik, så kan man vara säker Vi ha i denna tidning ofta på att den i stort sett är ound- återkommit till de sista tio årens viklig.
frihetsrörelse i Indien.
V i känna Men M a c Donald?
Har han till indernas missräkning med kanske nu fått läkarbetyg avgått det sätt varpå England å r 1919 och börjat skriva memoarer och höll sitt löfte av 1917 om själv- idka fågelstudier som lord Grey?
styrelse åt Indien.
E n självstyrel- Nej, han har dykt ner i den oer- se som var beroende på Viceko- hörda uppgiften att lösa Indiens nungens veto fann man icke för- brännande författningsfråga.
tjänt av namnet.
Vi känna Gand- Politikens brännpunkt kanske his uppträdande, hans inriktning icke är Rhen mera.
Kanske är av frihetskampen på vapenlösa det Volga ty Ryssland är just nu metoder, däri glödande vägran att ett idéernas stora slagfält.
Det finna sig i det främmande väldet kan också vara Ganges.
I varje med dess långsamma occidenta- fall är lösningen av den indiska frå- lisering av Österlandet, förenade gan av utomordentlig vikt och be- sig med djup och bitter själv- tydelse, långt utöver det engelska prövning.
- Allt av grandiosa imperiets gränser.
Det är sina mått.
Sedan Gandhis tillbakaträ- barns problem, rasproblemet som dande från den yttre politiken till imperiets ansvariga ledare gripa förmån för det inre upprättelse- sig an med.
På den tid då Stor- arbetet, det långa politiska gue- moguln regerade i Indien (Akbar rillakriget, som fördes av hans som Fröding sjöng om), och drott- politiska efterträdare.
Simonkom- ning Elisabeth - regerade i Eng- missionen som sändes ner till In- land, möttes först engelsmän och dien av engelska regeringen för Indien på allvar.
Ostindiska kom- att undersöka laget och avge för- paniet erhöll då av Akbar rätt att slag till dess den tioåriga kon- på egen risk driva handeln i Ori- stitutionen av å r 1919 utlöpte.
Nu enten.
Tvåhundrafemtio år sena.
kommer som fortsättning Indiens re blev drottning Victoria kej- eget förslag.
Det liknar snarast sarinna i Indien, som nu enats un- ett anbud och lyder på full Do- der brittiskt välde.
Samtidigt till- minionstatus för Indien och re- kännagav den nya kejsarinnan att presentation i brittiska parlamen- engelska regeringen ämnade öpp- tet, frihet från kontroll av brit- na vissa poster i den angloindi- tiska regeringen i annat än vad ska administrationen för inderna.
rör utrikesfrågor, mellanstatliga Sedan dess ha engelsmännen mer frågor inom Indien och armén.
eller mindre medvetet fortsatt den Förslaget avser den nuvarande politik som måste uppfostra och angloindiska armén större än som bereda inderna på att avkasta det är behövligt för Indiens skydd brittiska väldet.
Landet av 150 och vill ge det indiska parlamen- språk - alltså ett värre tillstånd tet inflytande över intendenturen.
Hela den indiska förvaltningen skall enligt detta förslag övergå i indiska händer även om Indien söka litet vänskap och medkänsla och sedan » anställer brittiska helavlö- kanske, kanske, få arbeta hos någon nade tjänstemän)).
som ej visste att han var från uppfost- Brittiska regeringens svar på ringsanstalten.
....
När man får tag i detta, givet genom vicekonungen honom, det dröjer ej länge ty vår polis lord Irwin, är att förklara att In- är mycket duktig, så får han tjugo pry- dien skall ha sin Home rule.
gel och förlängd tid på uppfostrings- Vad betyder denna sista över- anstalten.
raskande vändning i Englands och M o a. Indiens gemensamma historia?
Den betyder att en självpröv- Forts fr. sid. 1. ning också försiggått i England hos detta folk som icke likna; något annat i världen i sin histo- rias brottning med rättfärdighe- ten.
Mac Donald framlade resultatet av denna självprövning i Geneve i den del av sitt tal som hand- lade om den vita rasens förhål- lande till de färgade.
Den de- len av talet intresserade folk i allmänhet mindre än dem som berörde Haagkonferensen, flott- överenskommelsen Ame- Men i ver- rika, o.s.v. ket var ju detta det viktigaste.
T y om man vågar hysa den för- hoppningen att den intereuropei- ska politiken nu börjar drivas mot solidaritet och sammanslutning - tvärs över Mussolini, som just nu är vildare än någonsin så vet man att i den nödvändiga kom- mande uppgörelsen mellan färger- na på jorden ligga alla möjlig- heter, även raskrig, och vänta.
V a d kan då vara mera spän- nande än att se att den idérikt- ning som nu leder England tagit sitt parti?
Den var inte klar år 1924, då lät Mac Donalds bud- skap till Indien helt annorlunda.
Men nu vet han, och det sade han ifrån i Geneve, att enda möj- ligheten för Västerlandet ä r att behandla jordens raser som jäm- likar, behandla dem med förtro- ende och göra upp med dem i godo.
Han har slutit ett nytt för- drag med Egypten.
Han föreslår Home Rule åt Indien.
Skulle han ha gjort det, om Indien varit utan frihetsrörelse?
Om Indiens frihets- rörelse gått i kommunismens tecken, i blod och eld?
F å se ..... Gandhi torde segra till.
slut.
själva Elin Wägner.
