# ID: svediakorp-per3458
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1929
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 7,560
# sentences: 378
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDEVARVET N:r 44: 1929 O a n s v a r i g h e t?
N e j.
Tidevarvet har med anledning av senaste brottmåls- affärer kommit ställt till ett upp svar.
för sig en fråga och * L i n d m a n o c h E k m a n veckans ledande artikel, kommenterar förspelet till den frisinnade och socialdemokratiska koalitionen.
* Veckans nummer innehåller vidare två litteraturartiklar.
T v e n n e v e r k l i g h e - t e r av E. W — r.
och U n i f o r m o c b s k y g g l a p p a r av R.
T h.
* med vi tagit oss friheten att att avtrycka Hel- I samband artikeln E u r o p a ha Ur den originella och inspirerade dikt- samlingen anföra vi också dikten Bet- l e h e m S t e e l Co m p a n y.
Skalden har av namnet på en bekant rustnings- finna i Amerika inspirerats till en dikt över den skärande motsatsen mellan kri- get och den kristna Iäran, fromheten och vinningslystnaden.
* Dr Andrea Andreen Svedberg har återvänt till Boston för vinterns arbets- period för att fortsätta sitt vetenskap liga arbete som assistent hos den världs- berömde svenskfödde fysiologen profes- sor Folin vid Harwarduniversitetet.
Hon h a r varit hygglig nog att genast vid ankomsten till, Amerika ge sina första intryck trafiken och och skriver välståndet till i Tidevarvet Newyork, om om Birth-Control, utpressare, amerikansk ung- dom och Mac Donald i U.
S.
A.
Åter till Amerika!
Oansvarighet?
Nej j!
.
Samhället och Våra begrepp om brott och an- svar äro i skridning.
Vi kunna icke komma överens med varan- dra om hur vi skola betrakta, be- straffa och behandla förövaren av en ogärning.
Vill man ha belägg på denna sats, så kan man blott studera reaktionen inför Norrkö- pingsdramat.
Det tycker man skulle annars missdådaren Det är inte säkert att utveck- lingen kommer att gå därhän att förklara fler och fler missdådare för sinnessjuka, fast det för när- varande mest ser ut så.
Det är väl en räddningsåtgärd undan nu- varande §§.
Skulle det fortsätta, så tänjdes ju gränserna för be- greppet sinnessjuk ut till att om- fatta allt för många svenska med- borgare och ansvaret, vårt dyr- bara mänskliga förvärv, förlorades alldeles.
När Fritz Adler av sin forsvarsadvokat gjordes sinnes- sjuk for att han mördat den ös- terrikiske statsministern Stürgk i avsikt att få slut på kriget, av- bröt han sin advokat inför dom- stolen och förklarade att han vii- le vara ansvarig.
Det komma vi vara ett otvetydigt fall.
Det är så lågt och primitivt brutalt som det kan vara.
Det är förövat mot en oskyldig person av personer i en samhällsställning där man är van att finna åtminstone behärsk- ning av primitiva våldsinstinkter, överblick och sinne för propor- tioner.
Nöd och elände har icke Döds- depreverat de brottsliga.
fruktan kan icke ha drivit två be- också att göra, Om det är någon väpnade och bebilade personer att nerv i oss, för den händelse falla över en ensam och obeväp uppfattningen av brott och missdå- dare skulle glida ut i en allmän nad.
Inte heller ha de handlat omyndighetsförklaring av den i hastigt mod.
Men medan dagarna och för- handlande människan.
höret skrider blir uppfattningen Oss förefaller det i all enkelhet allt mera tveksam allt stri- som om vägen vore en annan.
möjligheten att komma ut ur den dig.
Somliga stanna vid det faktum nuvarande osäkerheten låge langs att byrådirektören blir annorlunda en annan väg, inte i förminskan- mera behandlad än muraren skulle bli- vit, än pojken som reste från sitt eller flickan som stal päl- sen.
Det är oförnekligt, det finns varken brottslingars likhet inför förskott lagen eller lagens likhet inför brottslingar.
Lagen skyddar ägo- delar och respekterar och väjer för den som äger mer än för den ägodelslöse.
Det är inte det mest betydel- sefulla i saken.
Det hjälper icke att la skola behandlas lika!
ste också ha någonting på frågan: ja, men i så ropa: al- Man må- att svara fall hur?
J a hur?
.
Kanske överklassförbrytaren - som förresten träffas hårdare av den mildare behandlingen än den mera härdade luffaren av den han får - kanske överklassförbryta- ren har en mission att fylla!
Man kan vilja det onda och åstadkom- ma det goda, sade redan Goet- he.
Överklasspersonens brott blir mindre summariskt bedömt, orsa- kerna ligga icke i så öppen dag, han ger anledning till en djupare undersökning av ett brotts förhi- storia, sammanhang och motive- ring.
På det viset kan han ofri- villigt tvinga oss att begrunda och komma till rätta med de olösta problemen rörande uppfattningen av brottet, domen och behandlin- gen av brottslingen.
Även in- nan problemen äro lösta kan överklasskontingenten av förbryta- re tvinga fram ändrad praxis bå- de vid undersökning, d o m.
och fängelseliv.
York M å n och d a g fann morgon det kom sommarvarmt.
jag till Mas.
New sor .av nya skyskrapor och trafikstock- ning ovan jord som åtminstone middags.
tid gjorde 5:te Avenuen hart när ofram- komlig annat än till fots.
Det första intrycket av välstånd är överväldigande: dessa massor av välkläd- da och väl målade kvinnor, underbara bodfönster och intensiv byggnadsverksam- het ' Jag åt lunch på en förtjusande de men i ökande av ansvaret.
Gå vi tillbaks till Norrköpings- dramat och fråga en psykolog: hur var det möjligt?
skall han eller hon kanske svara så här; Utbrottet måste h a kommit ur en inre krater, en känsloanhop- ning som aldrig förr fått tillfälle att utlösa sig.
Livet är i våra dagar utåtriktat.
Varken yrket, människosamvaron eller nöjeslivet har användning för, ger utlopp åt den inre varelsen.
Där är som en mur mellan den yttre männi- skan och hennes sysselsättningar å ena sidan och det inre livet å den andra.
Det har icke all- tid varit så.
Fordom drev hela trycket av den allmänna uppfatt- ningen den enskilde att söka sam- manhang mellan den härskande religiösa livsuppfattningen och den hade en bedåran- yttre livsföringen.
Det kanske de utsikt över staden och floden En gick klent, men dar fanns ändå fascinerande plats New York och ändå en väg banad.
Numera är det så orimligt att hopa alla dessa millio- så att det enda område, där en ner på en liten fläck!
människa får ett naturligt utlopp i och solsken och vackra för sin känslosida, är erotiken.
ger.
Boston är sig alldeles lik.
Därför är det iivsmomentet över- » Sällsamt mellanspel » går för närva- betonat.
Därför blir det också så, rande på Ouincys teater - en-förstad att när en borr utifrån sättes in - pjäsen blev förbjuden i Boston!
För- på den punkten går det lättast p å ett flott att komma fram till kratern, var- hotell - av kommittén för » federal Ie- vid det instängda affektlivet bru- gislation for Birth Control » med bl.
a, sar Ut i en eruption.
Exempel: Dr Alice Hamilton och Mrs.
Sanger som talare.
piskningen av den ensamma kvin- Förenta Staternas strafflag förbjuder nan i mörka skogen.
användandet av porten för att sända Det har talats mycket om att råd angående preventivmedel.
Det är utpressare av sensations- och pen- förbjudet även för läkare.
Det är t. o. ninghunger skulle drivit upp den m. förbjudet att per brev ge adress förfärliga irritation som sökt sitt på en » Birth Control Clinic » och detta fubbliga och råa utlopp och sin även i stater, där sådana upplysnings- befrielse i kvinnomisshandeln.
byråer äro lagligt tillåtna.
Mrs.
Sanger kvinnoklubb och som Boston kyla lunch som redan nytt har nu satt sig i spetsen för ett ener- Är det så, och äro de överhuvud giskt arbete på en ändring av denna så talrika som de t e Sig för ad- lag.
Det var roligt att höra henne tala vokater, detektivbyråer och - okuvlig och brinnande i anden trots nervläkare, så tyder också detta de 45 år av fängelse som hon samman- på en smygande olust och irrita- N ä s t a jag att läsa en tion, perversitet och urspåring hos tikel i Harpers Magazine om » racke- en massa människor.
Kan sam- teering » ett nybildat ord för utpress- hällskroppen icke befria sig från ning, så som den bedrives framför allt i Chicago.
Det skulle bli för långt att detta gift, då är dess reaktions- förmåga mindre än den borde va- faktum är ra.
Nyfikenhet, detaljfrosseri, il- behärska all möjlig affärsverksamhet, mer ska, är inte nödvändigt detsam- eller mindre drivit upp priserna för all- ma som sund, moralisk reaktion.
mänheten genom att de kunnat hota med Det blir snart klart, inte- bara bombkastning eller mord.
Det värsta är att dessa » racketeer » – – mördare ha för psykologen men också för förhörsledaren, att man icke kan av lagen.
Sådan är deras få någon fason eller förklaring enligt med myndigheterna.
Nu K r - samhörighet på händelser sådana som.
Norr- jar man, tycks det, ta itu med saken köpingsdramat, om man tar den på allvar.
Artikelförfattaren slutar med som en isolerad företeelse Den är icke en olycklig tillfällighet i att finns påpeka mellan de » racketeering » beröringspunkter och många som en människas liv.
Bakom ligger stora » lagliga » finansoperationeri en lång historia.
Egentligen må- Detta är just Amerika: otroligt stränga ste man följa den bakåt till upp- lagar å ena sidan, uppenbar laglöshet rinnelsen och dessutom kartlägga å den andra.
Kanske finns det som en av mina vänner här påpekade, ett sam- alla tillflöden av bifloder från sam- hällets, omgivningens sida.
Man manhang Dock vore mellan det de oriktigt båda fenomenen.
att svartmåla skall då ofta finna dålig start ge- alltför mycket.
När Bolander i sin r e nom anlag och miljö, sedan stän- cension av » 16, 17, 18 år » talar om digt upprepade orätta val av rikt- » denna ungdom från U.
S. A. », som skall skapa framtidens kultur, s &amp; glöm- ning vid varje korsväg.
Vidare mer han den stora mängd hederliga spänningen mellan vara och sy- arbetsamma människor, som lyckligtvis nas, ångest att den fasad man finns i alla länder.
När allt kommer byggt upp och den position man omkring är både » racketeering » och ett erövrat skall genombrytas.
Nöt- vilt gymnasistliv lika mycket hörsägen ning av nerverna, tills de bri- för folk härute som förskingring och sta och intet bjuder affekten mot- en stund stånd mer.
sedan hörde jag i en utmärkt radio Men när man så styckevis klar- Mac Donalds tal vid » Council of fo- lagt en process sådan som den- reign relationsr middag.
Det var hans med ur ar- dömd kom pressare men att dessa ut- ingen straff.
– Sedan vedergälld spritsmuggling för oss hemma.
mer nödvändighet kom- sådan förflutna då är inte detta det- samma som att proklamera an- svarslöshet.
Egentligen är det ba- ra fråga om ett större ansvar: den enskildes mot samhället, sam- (Forts. å sid.
6.)
en arbetsvecka, men han talade då underbart bra på sitt anspråkslösa ärliga vis, talade om vad han ernått och vad han väntade, talade om av- rustningskonferensen som skall komma, talade om freden som han är vägrö- jare för och som — det är han viss om — skall bli verklighet.
Så tackade man honom med stora ovationer.
och sen sade han bara » I am terribly tired. » Och i morgon är det Columbus dag, så då har alla människor ledigt.
— — A nd r e a A n d r e en-S v o d b O r g.
Lindman E U R O P A och Ekman Europa är fattigt och lever som för sina varor, skulle Europa en slösare säger Coudenhove-Ca- i likhet med Amerika kunna lergi, ledaren av den Paneuropei- sysselsätta sina arbetare och höja Efter herr Ekmans fientliga ska rörelsen.
Ett direkt belägg levnadsstandarden genom att san- hållning mot högern under fjol- ka prisnivån sina varor.
årets riksdag.
var det att vänta manents Yearbook där man läser att han skulle närma sig social- att Europa förbrukar 9 milliarder tvingar alla sina medlemmar att demokraterna.
Hur däremot en rustningar.
Kapten Brunskog gör en ställa sig under en gemensam person - låt vara med en an- jämförelse med denna summa och rättsordning och att solidariskt fö- den som kostas på N.
F.
, Den rekomma eller göra slut på freds- passningsförmåga t, o. m. s % stor till högre än 20 brott.
Ett förbund som skulle gö- som herr Ekmans - skulle utföra ra slut på separata förbund och denna kovändning, har likväl ådra- Europas stater rusta huvudsak- skydda minoriteterna, möjliggöra git sig en viss nyfikenhet.
ligen mot varandra.
Det är ju och genomföra avrustning.
Hur skall det parti, som 1928 rena slöseriet.
Den säkerhet de Den europeiska revolutionsfaran sig som uppnå på detta sätt kun- skulle försvinna genom en ratio- gick till val m e d högern m o t tro de de Caudenhove påpekar, socialdemokraterna, ett år eller nå- billigare genom förbund.
pan- slöseriet organisation den genom got mer därefter kunna bilda sam- lingsregering med det parti det så består inte bara i de direkta rust- nande av tullar och skapande av Genom ivrigt motarbetat?
Det förefaller ningarna.
Ingen beräkning kan en europeisk marknad allt vad Europa förbru- en sådan rationalisering skulle frå- otroligt.
Herr Ekman önskar sä- upptaga kar av tid, kraft och begåvning gan om krig eller fred icke bli på ett så oförnuftigt och gammal- beroende av regeringarnas och modigt system som det nuvaran- folkens krigs- eller fredsvilja.
Ty ej vara lyckosam.
Även om det de militära.
Vem förtjänar därpå: ett krig mellan dem som bo inom är faktiskt utförbart att därefter rustningsindustrien.
ingen annan.
samma ekonomiska enhet är en gå ihop med socialdemokraterna, Vem förtjänar på det europeiska teknisk möjlighet.
Paneuroparörelsen vill icke gå kommer det inte att väcka något tuiisystemet?
Producenter av un- dermåliga varor som inte skulle med på att Paneuropa skulle stå förtroende, Ej heller lär det bli kunna reda sig i konkurrensen i någon som helst slags motsats beståndande.
Ty när socialdemo- utan tullar.
Vem får betala det till Nationernas Förbund.
Tvärt- kraterna förvärvat egen majoritet ' nuvarande slöseriet?
De stora mas- om, genom Paneuropa kommer komma de att minnas den bor- sorna med sina fattiga slantar och Amerika att finna sin väg till Ge- stundom med sitt blod.
neve, d å det icke riskerar att bli gerliga samlingens tid och inte Den paneuropeiska rörelsen ser indraget i europeiska inre tvister.
minnas sin tacksamhets- ingen.
annan hjälp mot det nu- Idén blev ju också knäsatt i Ge- skuld mot de frisinnade.
varande slöseriet och desorgani- neve genom Briand i hans tal Nu har herr Lindman vid All- sationen än ett politiskt och eko- vid senaste Förbundsmötet.
Frankrike tog initiativet och männa Valmansförbundets 25-års- nomiskt rationaliseringsprogram.
fest ytterligare lagt stenar i vägen Endast snara och drastiska åtgär- Tyskland ' i Stresemanns person för herr Ekman, Han har åter der kunna skydda Europa mot underströk nödvändigheten av att de två dödsfaror som hota det- skapa ett ekonomiskt Paneuropa.
erinrat om den borgerliga sam- samma, kriget nämligen och re- Men det är Österrike som först lingen vid 1928 års val och det volutionen.
började denna kamp för Paneuro- naturliga i en borgerlig samlings- Paneuropén ser att sammanslut- pa och därifrån det ivrigast ar- ministär som följd därav.
Han ningen i större enheter redan bör- betas på att rent agitatoriskt få har offentliggjort förhandlingarna jat.
Men häri ligger också en in idén i folkens medvetande.
Den härom mellan högern och de fri- risk gömd.
Det finns två grupper iver, den otålighet som kommer i Europa De som äro nöjda med därifrån är fullt förklarlig.
Det sinnade, vilka i stort sett icke det nuvarande tillståndet och nuvarande Österrike är der mest kunna av herr Ekman vederläg- maktfördelningen, sådan det fast- typiska exemplet på det nuvarande gas.
Förhandlingar, där högern ic- ställdes i Versaillesfreden.
och de systemets faror.
Skall det fort- ke gjorde anspråk på ensamrätten som äro missnöjda.
Faran är att satta som hittills, så kan icke Ös- till makten, endast gjorde gällan- sammansiiitningen kommer att ske terrike leva.
Det gäller ett an- så, att två grupper bildas: en av tingen eller.
Ekonomiskt och po- de att en koalitionsministär mel- dem som vilja behålla status quo litiskt äro förhållandena i Öster- lan dessa partier innebar vissa för- och en av dem som vilja revidera rike för närvarande ohållbara.
pliktelser och måste utesluta ett det.
Mellan dessa två läger, det Den ekonomiska depressionen nöjda och det missnöjda skulle okas genom det politiska osäker- månglande hit och dit.
Detta förefaller ganska natur- klyftan bli allt djupare, och slut- hetstillståndet och vice versa.
I ligen bleve kriget oundvikligt.
stället för att hjälpa Österike tar ligt för vanligt förstånd, men va- Europas nuvarande organisation det utländska kapitalet till flyk- nan i s. k. vågmästarpolitik ut- befodrar också utsikterna för re- ten inför så oroliga förhållanden slätar påtagligen sådana begrepp.
volution det är j u ingen slump och ökar just därigenom revolu- Herr Lindman riktar en sista att alla revolutionärer hata och tionsfaran.
Den brännande s i m - Österrike med stad och förakta Nationernas Förbund som tionen vädjan om bildande av en sam- lingsministär till h r Ekman, Det är början till en ny organisation.
land, bönder och socialdemokra- Europa tvingas nämligen att ter i harnesk mot varann, visar följdriktiga efter flolårets valkam- konstlat höja sin internationella just Europas läge i tillspetsning panj vore ett jakande svar.
Såvida konkurrensduglighet genom dåli- och ger dess öde i förväg.
det inte ska kallas politik att gå ga löner.
Amerika kan genom sin Man kan förstå den otålighet med socialdemokraterna.
Och så rationellare, ekonomiska organisa- som kommer till synes därifrån.
vida politik är liktydigt med att tion öka sin export och fördriva Det är nästan outhärdligt, säga Europa på världsmarknaden.
Där- paneuropeerna i Österrike, att dis.
inga åsikter ha.
igenom hotas Europa av ekono- kussionen om Paneuropa så länge Ty ett radikalt parti som av miskt sammanbrott och ökad ar- håller sig på ett så allmänt sta- Övertygelse går med socialdemo- betslöshet.
Europa kan endast er- dium och att man anser sig ha sätta den förlorade världsmarkna- så gott om tid.
kraterna, äger Sverige icke.
den genom att erövra sitt eget Den stora invändningen mot - .- inre handels- och avsättningsom- paneuropa är den att det skulle rade på tre hundra millioner.
män-.
komma att bli ett hot mot an- dra världsdelar, och att vi alltså bara skulle komma över i en ny motsatsställning med större enhe- ter i världen i stället för min- dre.
Men äro människorna oför- bätterligt sådana att en enhet och konsolidering nödvändigt måste rikta sig m o t någon utanför?
Måste det nödvändigt dras och befästas nya gränser, när de gam- la bli för trånga?
Är det så då ha de antagligen rätt, som hy- sa dessa farhågor.
Annars är det svårt att förstå, varför ett ned- läggande av den nu som orimlig utdömdainbördes kampen och täv- lan måste betyda en fara för yt- tervärlden.
Kan icke A och B enas utan att det betyder att de vilja klå C?
I så fall går det åt skogen för OSS, hur vi bära oss åt, Pan- europa eller icke.
på denna fråga går til Nationernas man om man Förbunds Ar- Krigsfaran skulle alltså försvi ' ' n- na i ett förbund av stater som belöper sig inte mil ioner kronor.
uppnå europeiskt Men ett nell ska av produktionen, europei- avlägs- kert nu att han låtit bli den bor- gerliga samlingen.
Den visade sig - ' isk M.
.
T v å verkligheter Uniform och skygglappar Skildrade av Jeanna Oterdahl och Norah Hoult.
Händelsen, så kallad, fogar all.
tid samman öden, människor, konstverk, motsatser och komple- ment så verkningsfullt, att man kunde vilja tro han hade artis- tisk blick och livlig ambition att av den kedja han göra lustigt något riktigt säl samt och tvinnar samman och ger oss.
Här har han nu lagt tillsam- man två böcker på redaktionsbor- det, vilkas likhet och motsättning är verkligt givande för en anmä- lare.
Den ena heter L a v e n d e l o c h S a l i v i a en egentligen ganska ovidkommande titel - och bär ett känt författarnamn, näm- ligen J e a n n a O t e r d a h l.
Den andra heter S t a c k a r s k v i n- n o r och bär det för oss här i Sverige okända irländskt klingan- de författarnamnet N o r a h H o u l t.
Som hjälp i sin obe- märkthet bär hon med sig de mest översvallande rekommenda- tioner från finsmakare sådana som Galsworthy och Bennet.
Här änt- ligen en kvinnlig skildrare och upptäckare av kvinnan!
Strängt taget skulle båda böt- kerna kunna heta Stackars kvin- nor.
Båda handlar om kvinnor som det är synd om, nämligen.
Men deras uppfattning av kvin- noödet och av orsaken till att det är synd om kvinnor ä r så vitt skilda som ungdom och mogen åIder, Irland och Sverige, som det vi kalla realism och romantik, ja som förnekelse och tro.
När man ser hur olika sam- ma studiobjekt kan uppfattas av två skildrare blir man verkligen upplagd att fråga sig: vad är realism?
Att fråga: finns verklig- hetsskildring till?
Och att svara: -.
Säkerligen ä r originalets charm större, men även i översättning en finns obevekligheten.
elakhe- ten, medlidandet.
Jeanna Oterdahl är precis lika mycket eller lika litet verklighets- skildrare som Norah Hoult.
Det är bara så att hon ser en annan - verklighet, hon hör en annan biktar andra erfarenheter.
ton Verklighet är nämligen icke ba- ra röd näsa, matos, fattigdom, lu- sta och fylla Jeanna Oterdahls motivval leder också av en sträng enhetlighet, kanske mera oavsiktligt än med- vetet.
Hon skriver om kvinnan som tuktar sig till att avstå från äganderättskänslan till dem hor älskar.
Tuktar sig själv och tuk tas av livet också, ty de älskade vrida sig alltid lösa ur kärlekens grepp.
» Inte därför att något är vårt eget, f å vi hägna och älska Utan att äga - i yttre mening - ska vi ge vår kärlek. » Är inte detta gripande och näs tan upprörande?
Påminner det ic ke om allt det slöseri av kraft som är oskiljaktigt från livet Den na skildrare av kvinnor har blanc alla sorter närmast sett dem som gå omkring med en brännande hunger att få älska, bli älskade eller åtminstone nödvändiga.
Men på denna förmätenhet stupa de.
Europa.
din andas hövdingaätt Livet tar sin kniv och ristar in har höjt dina fanor i gryningens i köttet: du är inte oumbärlig.
Stå glöd.
upp och kräv din gudomliga Du kan ersättas, ja du behöver rätt kanske inte ens en ersättare.
Du måste förstå att gå, du måste räd- och res dig ur söndringens nöd!
da din kärlek, även sedan du ri- För länge Iåg jorden av töcken skymd.
vit ur dig kravet att äga.
Ja.
det kan hända att du måste lära dig NU klarnar dagen.
nu blånar den rymd, inse att din omvårdnad och kär-, nej.
- Ja men Stackars kvinnor är lek är till hinder, även där den som nyss var blodigt röd.
ju en typisk verklighetsskildring, älskade ännu icke sett det och så gå oombedd.
invändes.
- Varför då?
Läsaren torde inse att Jeanna - Jo därför att den handlar Oterdahl i denna bok huvudsak- Det flammar en eld i din helge- dom om kvinnor med smutsigt hår, rö- ligen sysselsätter sig med kvin- da näsor, kylda händer och kip- nor av en äldre generation.
Det av fädernas offer och möda närd.
piga skor, i en miljö av röki- är endast till dem man kan ha en eld, som tändes i Hellas och Rom ga spislar.
diskbaljor, fattiga hy- anledning att otåligt säga: » gå, resrum, torftiga nöjes- eller guds- upphör att älska mig och offra och lyste i sekler en värld.
tjänstlokaler.
Därför att den hand- för mig.
det besvärar mig ».
Den Förbannade makt.
som sätter på spel lar om kvinnor som bestå av lite yngre generationen kommer att sinnlighet, lite .gudsfruktan, lite uppfylla detta krav dar den äldre vår stora gemensamma arvedel godhet, lite elakhet, lite lögnak- icke helt lyckats, innan den blivit och skändar templet med svärd.
tighet, lite ärlighet, alltför i en enda ombedd.
Möjligen kommer den obeskrivlig dimmig osäkerhet.
Det att tvinga fram från motparten handlar om kärleks och sprithung- ett: » kom tillbaks älska mig, » riga kvinnor, om förtvivlade, re- det vet man inte, i så fall En längtan.
som lever av hjälte- blod signerade och extatiska ögonblick, är det ju bara.
livets rytm, ut- och det måtte väl vara realism tryckt i generationernas växling.
kan bryta murar och spränga band.
om något.
Det ser man väl bäst Jeanna Oterdahl menar nog icke om man sätter Norah Hoult bred- att sådan är den kvinna som nu Må misstron ruva sitt slocknande vid romantikern Jeanna Oter- går härnäst i graven.
Men detta mod -- är den typ och det problem som snart dånar från strand till dahl.
strand Svarar anmälaren: denna kvin- intresserat henne och lockat hen- de kommande släktenas Iösenord: noskildring ä r tvärtom oerhört sti- ne att dikta.
Europa, drottning av Söder och liserad, däri ligger dess konstnär- Hon har många tillgivna Iäsa- Nord, lighet.
Författaren har skiljt bort re som älska hennes sätt att se Europa vårt fosterland!
som mönster.
och hennes val av verklighet.
Kan- * tens brokiga myller tagit upp en- ske därför att de själva prövat dast en enda kvinnotyp, kanske den men icke kunnat fånga och har hon icke fått syn på eller uttrycka den.
De skola med tack- lärt skildra någon annan.
Det är samhet ta emot även denna bok.
E. W-r.
(Ur Gyllene Morgon: Helge Gra- nämligen samma kvinna som upp- nat.
Wahlström &amp; Widstrand träder som tjänsteflicka, gammal 3: -.).
mö, nådehjon, husmor och från skild fru.
Henne kan författaren u r o p a men allt icke Hon går har in ur le.
En gammal krigaröverste, som utan föregående bekantskap med antimilitaristisk propaganda helt plötsligt får en skrift av » värsta slaget » i sina händer, läser den helt säkert med oförställd häpnad, indignation Och medömkan.
Finns det människor, som resonnera så här!
Det blir något av samma mot.
satsförhållande när en pacifistisk läsare får i sina händer en nyut- kommen bok, Fänriksåren, av E. Nordenskjöld - enligt förljudan- de med titeln överste.
Med mili- taristiska glasögon är boken sak.
kunnig och roande på samma gång, fyndig och Välskriven.
Den skildrar arbete och kamratskap, sällskapsliv och små oskyldiga kärlekshistorier i en liten mellan- svensk garnisonsstad, hägnad av det anrika Bergsregementet.
Re- gementet och dess officerskår, dess liv i helg och söcken, i ka- sernen och på lägerplatsen, dess traditioner och ärorika minnen är axeln kring vilket allt rör sig.
Tills en dag sammanbrottet sker - regementet dras in.
Här är icke nieningen att på något sätt förlöjliga eller avhåna den varma känsla som präglar skildringen av militärlivet, kam- ratskapet och arbetet och som mö- ter från varje sida i boken.
Lika litet är man böjd att förneka all- varet och äktheten i den sorg mässen övergiven.
- Och Elsa blir aldrig överstinna.
Huvudpersonen i boken den unge fänrik Stålsvärd, räknar Bergsregementet från barndomen som sitt och det » tillhör det för- nämsta som livet haft att bjuda honom ».
Med andra ord krigsut- bildningen och officersyrket ha blivit ett självändamål.
Det är be- tecknande att krigets realitet icke beröres med ett enda ord i den- na officersbok, Det är inte ak- tuellt, inte passande att tala om det yttersta, för vilket de utbiIda sig - att döda och att dödas.
Regementets indragning är en mycket väldigare slagskugga över deras liv än krigets möjlighet.
Det enda sammanhanget i vil- ket » verkligheten » antydes hän- för sig till de fantasibilder som en av de yngre officerarna hade som barn.
» Du tycker kanske det låter överspänt och sentimentalt när jag berättar, att den verkligheten tänk- te jag på om dagarna och dröm- de om på nätterna redan då jag var barn och låg i gula kam- maren - och har nog också se- nare fortsatt med det, Fantasibil- derna kunna gestalta sig högst oli- ka med allehanda växlande äventyr, men alltid slutade hän- delseförloppet, antingen jag dröm- de eller var vaken, med att jag själv i en glad segerstund mitt som uppfyller officerare, när Bergsregementets de sista gången ibland skott och hurrarop för min anfallande pluton, fram- under mönstra sina plutoner, se fanan rullas ihop för att icke mera veck- as ut och höra för sista gången regementsmarschen.
Boken är ganska fri från dum- ma angrepp på motståndarna.
Vis- själva inrusningen nåddes av en säkert träffande kula.
- Om ock- så ett sådant slut väl aldrig blir en beskärt i verkligheten.
kan man ju ändå roa sig med att upp- leva det så mycket som helst - ringar av serligen talas båda det könen » om » ömsinta som äro kä- alltför rädda om våra värnplikti- gas liv och hälsa och om » väl- menta fredsapostlar, som av re- ligiösa eller » etiska » skäl sprider samvetsömhetens smitta ».
Men i stort sett är den icke polemiskt lagd.
Men trots vad som nu sagts, är boken både sorglig och farlig i fantasien. » Ändamålet få ofta helga med- len, men man är i detta fall fres- tad att säga, att medlen få hel- ga ändamålet.
Det romantiska skimret kring slitna blodbefläcka- de ' fanor, glorian över fädernas segerrika bragder, de sprittande marscherna, paraderna och övnin- garna, det glada kamratlivet i kasernen och på den gamla mö- sedd med en pacifists ögon och därjämte förbluf ande och svårfat - tesplatsen - hela detta ändamålet, friska, rör- liga liv sprider sit skimmer över lig för den som icke haft någon kriget som är för - närmare beröring med officers- långt borta för att man behöver ägna det en tanke.
Möjligheten krestar.
Människorna man möter i bo- av kriget skall hållas vid liv för ken tycks varken besitta vilja el- nöjet att f å öva sig därtill.
ler förmåga att orientera sig i Människor, skulle man vilja ro- den tid i vilken de leva.
Detta pa, ni då inte, att e r av- erkänns också av en av dem.
De sikt ar att sanda alla dem ni övar älska att följa de spår, som deras uppfostrar och omhuldar ut för att fäder trampat ifrån 1600-talet, de en gång dödas och döda andra!
vila på lagrar som skuros av Ro- - Vad övar ni dem annars för?
senstam och Klinga under Gustav - Hör ni då inte, att de sprit- tande toner ni marschera och dan- Adolf.
300 år ha sedan dess förrunnit, sa efter, komma att bliva sorg- nya former ha skapats för män- marscher för tusen och åter tu- nickors sammanlevnad, för den sen, om ni f å följa fäderna i spå- enskildes livsföring liksom för fol- ren?
Ser ni inte, att fanorna kens, nya begrepp ha uppstått - ni dyrkar äro ämnade att vaja solidaritet, samförstånd, skilje- över slagfält och ruiner?
dom.
Men detta varken vilja de Känna d e icke skygglapparna eller söka de att förstå.
Talet om för ögonen eller äro de medvet- nya vägar och nedrustning blir för na därom utan att våga eller vil- dem ett pietetslöst brott mot tra- ja rycka dem bort?
R.
T h.
ditionen, mot fädernas minne.
Per- sonligen betyder det en revolution av yrke och framtid: nytt arbete, civilstånd, kamratbandet brustet, förstå
Sorgens.
fågel Om odugliga byskollärare Det fanns en gång en Sorger- den fågelns själ och bar den för- Jag läste häromdagen » Ritas » nas fågel, plågad för människors bi solen månen och stjärnorna artikel » Stockholm och torpartö- sen » i nr 40 av Tidevarvet.
Det upp till himlen.
När han sade: nöje Han började livet i ett litet jag .har med mig Sorgernas få- var ju åtskilligt tänkvärt däri, men näste av mossa och grenar som gel, då öppnades himmelens por- ett uttryck väckte min opposition.
en glupsk liten fågelunge med tar.
När de små änglabarnen så- Rita kastar fram, att tösen fått öppen näbb och ivriga pip.
Från go vad Döden hade med sig sina kunskaper av en f a s l i g t boet hörde man trätopparna su- sträckte de ut sina händer efter o d u g l i g b y s k o l l ä r a r e.
Man sa regnet smattra och vindens fågeln så att de måtte få älska väntar då också få höra något, rassel i det höga gräset.
Sedan honom, men Döden skakade på som bekräftar, att folkskolläraren, kom en tid då han fick fjädrar huvudet och svarade dem: icke som det efter nutida språkbruk på vingarna, han bredde ut dem ännu.
Därpå begav han sig upp heter, är så fasligt oduglig, men och kunde flyga.
Då satt han på till den Sjunde himlen, förbi che- man letar förgäves därefter.
inte grenarna och sjöng bland löven, rubim som tillbedja Guds Maje- kan det väl gärna vara Ritas me- full av fröjd över den klara fria stät förbi serafim, vilkas vingar ning, att barnen på landsbygden luften.
Men denna glädje räck- äro flammor av levande eld.
fram ska undervisas i hur de ska an- te endast kort, ty fågelfängaren till Guds trons förfärliga härlighet, vända hissen i ett storstadshus snärjde honom och satte honom där även de heligaste betäcka si- o. s. v.!
Är flickan tröglärd när i livstidsfängelse.
na ansikten.
Och från den för- det gäller användandet av hiss, När fågeln varit några dagar farliga härlighet som omger Tro- koksgas m. m., kanske hon icke i fängelse, lärde han sig att det nen utsträcktes händer för att ta var så klyftig i skolan heller.
Det skulle nog ej skada Rita och fle- var lönlöst att slå vingarna mot emot fågeln, gallret.
Men hans hjärta, ja hans Och se, ett ansikte som var ba- ra med henne att bli placerade i hjärta slog alltid mot gallret, och ra mildhet såg ner på honom, en kateder på rama landsbygden han grät högt av längtan efter och på hans kropp föllo tårar som ha de åskådningsmaterial, som där den värld han förlorat, efter den voro lika regn, det ljuvliga vår- stå till buds, och undervisa de klara, friska luften, trädtopparnas regnet.
Och en röst talade till ofta blyga.
tölpiga barnen från ef- sus och regnets dropp mot lövet.
honom som liknade suset i träd- terblivna hem, ständigt få lov att När fågelvaktarna hörde hans kla- topparna och vinden i det hö- tänka på deras dåliga ekonomi, när det gäller inköp av böcker gan blevo de glada, de ropade ga sommargräset: på varandra, logo och sade: hör O Sorgernas fågel, också jag o d och dessutom ej kunna gall- på lilla, söta pippi!
Vad han sjun- vet vad sorg vill säga!
Då lyfte ra ifrån de mindre begåvade och ger rart!
all fruktan från fågelns hjärta, sända dem till särklass.
Kanske Och när han klagade allt mera han glömde den förfärliga här- domen över lärarna sedan bleve hjärtslitande: ge mig åter träd- ligheten omkring Gud allsmäktig, mera skonsam.
topparna och den klara luften, för de tårars skull Han gråtit som giv mig tillbaka mina vingar, ack visste vad sorg ville säga.
På Guds E n f o l k s k O ll ä r a r i n n a f r å n mina vingar!
då logo de än me- milda hand bredde han ut sina l ands b y g den.
ra mot honom och sade: hör på vingar och från Guds milda hand pippi, den söta lilla fågeln!
Vi flög han vida ut i friheten, högt Naturligtvis avsåg mina enkla skulle inte vilja mista honom för upp mot friheten, en Glädjens få- reflexioner om den lilla smålands- allt i världen.
gel nu, för att sjunga från träd- tösen inte något som helst angrepp Så gingo månaderna, årstiderna topparna i Paradiset.
på landsbygdens lärare och lä- och åren, vår, sommar, höst och (Ur Time and Tide.)
vinterns sömn, sedan vår, som- rarinnor.
De ville varken visa att mar och höst igen.
Men han kla- by skollärare äro särskilt odugliga.
gade i sitt fängelse av längtan torpartöser efterblivna eller att de efter världen utanför gallret, be.
Betlehem Steel Company förra skola lära de senare att åka traktade de fåglar som icke vo- ro fångar: sparvarna som snatt- En mardröm förföljer mig sedan hiss.
rade ute på vägen och på tak- månader, Min tydligen mycket dunkelt ut- åsen, stararna som stucko ner si- jag kan icke somna.
icke glömma tryckta mening var så enkel som na gula näbbar i gräsmattan och detta fruktansvärda namn: att visa, hur olika människors livs- kajorna som flögo hem i skym- Betlehem Steel Company.
föring kunna vara och hur orim- ningen.
Och han klagade åter och åter: varför är jag icke som ligt tafatt den måste känna sig de?
Men hans fångvaktare små- Det första ordet skimrar som utan förberedelser kastas logo mot den, älskliga lilla få- som sköna legender och stjärne- på en ny planet, från astas upp torpet till geln.
ljus: När månaderna hade gått och blåa nätter, österland, barnet i Stockholm.
Det är helt naturligt och betyder något helt annat än årstider hade gått, då nalkades krubban, hans barmhärtighets dag.
Han herdar och fridshälsning - tröglärdhet och efterblivenhet.
förstod icke först dess barmhär- Betlehem Steel Company.
I det här fallet bär det sig tighet, t y den kom till honom med emellertid inte bättre än att lä- lidande och skräck.
Även hans älskliga klagan hade tystnat, hans Och så dessa amerikanska pro- raren var alldeles fasligt oduglig, fjädrar voro ruggiga, hans ögon jektiler, fast detta faktum alls inte hör dimmiga och halvslutna, hans kulsprutor och mörsare, hit.
Bevisen går omkring i en fångvaktare frestade honom för- lemlästning av människor, kött- hel mängd stugor och gårdar nere gäves med socker och salladsblad.
slamsor, i en socken i Småland.
- Inte.
Under natten, den kalla och ty- vågor av blod - sta natten, kom Döden som är o vilken avgrundsande har u p p gat en te slut läsa läxen mer,.
den sista husbonden av alla.
Sor- funnit detta!
när de geck två, tri månar, te gernas fågel föll ner från sin pin- Betlehem Steel Company.
den förhördes å da va de pöjken ne och hans lilla befjädrade kropp Det är låg styv och kall på burens golv.
(Ur Gyllene Morgon: Helge Granat.
hanses söm gjorde ' t ' ungarnas eget intryck av läsnin- Då tog den kalla och tysta Dö- Wahlström &amp; Widstrand 3:-.).
gen ' samlivet, och hur vi hädanefter Nu är gubben Guskelov pen- Känslan behandla av det dem.
ömsesidiga an- sionerad och hans duktige och in- Oansvarighet?
skola svaret och förbundenheten mellan telligente efterträdare borgar för (Forts. å sid.
6.)
individen och samhället tvingar att småbarnen i stugorna kunna hällets mot den enskilde missdåda- oss att skapa OSS en ny uppfatt- betydligt mer än sina äldre sys- ren.
Vi se hur stor del tidens ning.
Vi kunna icke längre labo- kon, och omgivningens inflytande har rera med en oförenlig motsätt- Det faller ju på sin egen orim- i e n handling Men vi se ock- ning av tesen: öga för öga, pisk- så hur stort inflytande en hand.
rapp för piskrapp och tesen: alla lighet att generalisera ett fall som ling Övar i ett samhälle.
Inte brottslingar äro tokiga.
detta.
Jag hyser en djup beun- bara fröken Forsman drabbades Den nya uppfattningen och de dran för alla de lärare och lä- a ' piskrappen i skogen, hela nya metoderna måste genomsyras rafinnor landet runt som år ef- samhället gör det.
En farlig sug- av vår kunskap om allas enhet gestion är given.
parallellfall upp- och ansvar mot varann: den en- ter år ha det tålamod och den stå trygghetskänslan förtroendet skildes mot samhället, så att han sinnets friskhet som fordras för och trevnaden i samhället störes, icke skadar sammanlevnaden sam- att plugga vett i små skallar.
förvirringen i världen är ökad.
hällets mot den enskiide, så att Rita.
Samhället måste därför reagera det icke bara drämmer till med genom ingripande mot människor en § och sedan skuddar ansva- T i d e v a r v e t k o s- som bryta mot de första reglerna ret av sig.
Ett brotts historia slu- för samliv detta ändå så kinki- tar icke med gripandet, icke med t a r f ö r s i s t a k v a r t a- ga samliv mellan oss.
Men det domen, icke ens med straffets av- et en d a s t måste också reagera genom själv- tjänande.
I varje fas därav må- prövning.
Till självprövningen hör ste det ömsesidiga ansvaret va- K r o n o r 1,50. frågan om vi hittills förnuftigt, ra levande för oss.
Vårt postgironummer ändamålsenligt, värdigt och pro- är 1 5 4 4.
portionerligt behandlat störare av.
-- '
