# ID: svediakorp-per3457
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1929
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,700
# sentences: 697
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDEVARVET N:r 43: 1929 Barnförlamningens gåtor Veckans ledare är en resumé och kritik över diskussionen om avrustningsskandinavism.
Dr A d a N i l s s o n intränger i barnförlamningens gåtor och åskadliggör sjukdomens vä- sen genom t v å kurvor.
Den till vänster visar barnförlamningens utbredning på olika delar av jord- klotet, den till höger dess fram- fart i Sverige.
E t t jordprogram framläg- ges i anslutning till jordbrukets kritiska läge och till kritiken över hittills framlagda förslag till lösning.
E l i n Wägners nya bok S v a l o r n a f l y g a h ö g t anmä- les i nästa nummer av doktor E m y Ek.
V i återgiva i, detta nummer inledningskapitlet: Ab- b o r r a r på noten.
Till Generaldirektiiren i Medi- cinalstyrelsen riktades härom da- gen i Stockholms Dagblad av en » aktad och för redaktionen väl- känd » insändare några besynner- liga frågor: om vaccinationen verkligen skyddade mot smitt- kopporna?
och for hur lång tid?
Om vaccinlymfan innehåller flera slag av ultravisibla bakterier än smittkoppsbakterierna, och till slut: om vaccination har något samband med barnförlamning.?
Som bekant kan en dåre fråga mer än sju visa kunna svara på, och generaldirektör Hellström — vägrade att ingå i svaromål.
Frågorna äro kanske ändå e j så barocka som vi vanetänkande medicinare i första hand äro böj- da att uppfatta dem.
Kanske man t. o. m. kunde ta upp till dis- kussion ‘ de krav som framställas i Folkhälsans vän: revidering av Y Ett Jordprogram Ack, o m h o n h e t a t K a l - le; - Monolog av en Rättviks- kulla, som i dagarna grävts fram » Bland gudarnas gåvor den h ö g på ett vindskontor.
sta dock är: besinning,)) säger Sofokles.
Vår tid uppskatta, san- nolikt andra gåvor högre.
Det oaktat är besinning något, vars Statskontorets korrekta hållning befintlighet eller obefintlighet gör inför behörighetslagen kommente- sig märkbar, så snart där inträffar ras i artikeln B e h ö r i g h e t s l a - något av betydelse i tillvaron.
I det nödläge, vari jordbrukarna en- g e n i funktion.
ligt egen utsago och med all sä- kerhet nu råkat, spanar man ock- så efter besinning.
men -- va- med re sig det beror på importför- Reträtten, reflexioner bud eller importtullar - förgä- anledning av händelser i Sovjet.
ves.
ryssland.
Här uppvaktas jordbruksmini- stern av en s.k. representativ de- putation av jordbrukare från Mä- larlandskapen, som ytterligare framföra jordbrukets önskemål.
Och vad gå dessa ut på!
Högre tullar eller importreglering för såväl jordbruksprodukter som skogsprodukter.
Statshjälp för uppförande av större spannmåls- lagerhus.
Ekonomiskt bidrag för ökade kreditmöjligheter.
Även trädgårds- och hönsskötsel, egna- hemsrörelse och fiske ska ägnas omvårdnad.
Margarintillverkning skall skattläggas.
Och så slutar den av de deputerade avlämnade skrivelsen med följande: » Om des- sa synpunkter, som fordra ett snabbt avgörande, i huvudsak ge- nomföras, komme detta att ver- k a till jordbruksnäringens höjan- d e och till minskandet av arbets- lösheten i mycket stor grad sam- tidigt som det skulle bliva möj- ligt att giva näringens arbetare sådana löneförmåner, som skulle tillförsäkra dem en i förhållan- de till andra arbetargrupper dräg- lig och berättigad levnadsstan- dard ».
Då man hör sådant, kan man nästan förlita Professor Heck- av scher hans artikel i D.N.
den 12 oktober, där han frågar: » varför har man jordbruk))?
Det finns två svar på den frågan me- nar H r Heckscher, det ena är d ä r f ö r att människorna behöva jordbruksprodukten), det andra är » därför att jordbrukarna skola le- va ».
D e t sistnämnda är verkligen en oerhörd förolämpning mot jor- dens brukare.
Om någon nä- ringsgren ä r genom naturens la- g a r självfallen, och ej av männi- skor åt människor instiftad, så är det väl jordbruket.
Men vad skall man tro, när jordbrukarna föro- lämpa sig själva på samma sätt.
T y vad annat är det, de säga, när de begära statshjälp till allt.
Och hur kan någon i våra dagar tänka sig någon varaktig nytta genom höga tullar på jordbruks- produkter, som givetvis omedel- bart komme att åtföljas av kra- vet på andra tullar och förhöj- ning av priserna å alla andra nödvändighetsartiklar som även jordbrukarna äro beroende av.
E t t ännu odrägligare tillstånd skulle uppstå genom inrättande av tvångsköp av svenska produkter till dyrare pris än utländsk vara.
Därtill skulle staten låna sig till ett illojalt undertryckande av mar- garintillverkningen genom sär- skild beskattning.
Och sedan lån för att betala räntor på lån!
Allt detta skulle gagna arbetslösheten och lantarbetarna.
Men det gäl- ler inte för lantarbetarna att en- bart få en högre lönesiffra.
Den- na måste vara högre än den nu- varande i f ö r h å l l a n d e t i l l levnadsomkostnaderna för övrigt.
Och om ingen ändring för övrigt, än de här föreslagna åtgärderna, vidtages inom jordbruket, så skul- le de arbetslösas återförande till jordbrukets arbetsmarknad inte medföra någon annan verkan än att den större tillgången på ar- betskraft sänkte lönerna för lant- arbetarna.
Det är gott och väl, att jord- brukarna börja vakna och sluta sig tillsammans.
Men varför skall (Forts. å sid.
6.)
vaccinationslagen och en fullt ob- jektiv och fördomsfri officiell un- dersökning av barnförlamnings- problemet, varvid olika, även lek- mannametoder, för sjukdomens bekämpande kunde komma un- der omprövning.
(Folkhälsans vän ä r lekmannaläkarnas organ).
Låt oss för ögonblicket lämna vaccinationen och tänka på barn- förlamningen.
Ä r den medicinska sakkunskapen e j fullt på det kla- ra med dess uppkomst och ut- bredningssätt?
Kan den e j ge all- mänheten tillfyllest råd och anvis- ningar för den eventuella smit- tans undvikande och ange bästa åtgärderna vid det hastiga, hot- fulla insjuknandet?
H a vi något att lära av lekmannaläkarna?
Kan något gott komma från Na- saret?
Det är i varje fall odisputabelt att den sjukdom vi kalla barn- förlamning ger sakkunskapen många gåtor att lösa.
Det ä r en relativt ny sjukdom, och vårt land är särskilt hem- sökt av densamma.
Svenska lä- kare ha bundit sina namn vid sjukdomens utforskande: Medin, Wickman, Kling, m. fl.
E n tysk läkare.
Heine i Canstatt, beskrev redan år 1840 en » särskild och egendomlig förlamningssjukdom som företrädesvis tyckes drabba barn och uppträder har och där i isolerade fall ».
De epidemiska anhopningarna iakttogos först åt- skilliga årtionden senare.
Det blev den svenske barnläkaren Oscar Medin som efter samlad er- farenhet under d e svenska epide- mierna 1887 och 1905 utmejsla- de sjukdomsbilden och bevisade sjukdomens infektiösa natur - en- bakteriesjukdom alltså.
Medin tvivlar dock starkt på att sjuk- domen sprider sig från person till person enbart genom kontakt, d. v.s.
direkt smittoöverföring.
Framför mig ligga tvenne kar- tor: Barnförlamningens olika utveckling i olika (Forts. å sid.
6.)
TIDEVARVET UTGIVARE.
Ada Nilsson.
REDAKTIONSKOMMITTÉ Elin Wägner.
Elisabeth Tamm.
Honorine Hermelin.
REDAKTIONSSEKRETERARE Carin Hermelin.
Ljuskväll i höst- AVRUSTNINGS- mörkre SKANDINAVISM Medborgarskolan på Fogelstad När en fråga ligger i luften, förande part som den erkänt som blir mer och mer ett centrum Där- kommer den upp från de mest angriparen, den vållande.
som drar folk till sig.
Den be- förvånande håll och av de mest med ä r neutraliteten uppgiven höver snart inte mera upprop, kal- egendomliga motiv.
Så nu frågan och solidariteten förklarad med lelser.
annonser, folk tär sig di!
om en militärpolitisk skandi- den överfallne mot fredsbrytareii.
ändå.
Plötsligt, en regnig lördags- Om de skandinaviska staterna middag i oktober under det höst- navism.
Vid remissdebatten över den danska ' regeringens avrust- såsom medlemmar av Nationernas kursen i lugn och ro pågår, har den stiiderandc och arbetande ningsförslag framförde högerleda- förbund på samma sätt gå in för gruppen svällt ut till ett 50-tal.
ren i danska riksdagen som skäl att ställa sig på den överfallnes Många vinner och f. d. ele- för uppskov med Danmarks av- sida i en konflikt: antingen gr- ver hade gång på gång.
bett att få komma och hälsa på.
D e ville nom att hjälpa den överfallne en- rustning att man borde samarbe- inte vänta till pingst.
Då tog rek- ta militärpolitiskt med de övriga ligt det nu aktuella förslaget om tor och samlade hop dem till en finansiell hjälp åt en hotad el- weekend, i oktober.
Festsalen på skandinaviska staterna.
Detta yttrande har givit anled- ler angripen stat eller genom vinden eldades upp, de stora älg- bojkott mot angripare.
så ha de stekarna kommo i grytan, ljus i ning till en skandinavisk diskus- sion.
soin på det hela taget ä r ju uppgivit neutraliteten och kun- stakarna och höstblommor i- kop- negativ, men i alla fall av in- na e j, ingå ett neutralitetsförbund.
parkrukorna.
Faust repeterades av de två främsta välläsarna, en Lika otidsenligt som neutrali- av dem tog både Margareta och tresse.
Huvudsakligen har man disku- tetsbegreppet ä r försvarsbegrep- Mefistofeles, den andra Faust terat frågan om de skandinavi- pet.
När den radikala dr Lis själv.
På det - sättet b l e v det en ska länderna borde eller icke bor- Jacobsen i Danmark tar avstånd Goetheafton med föredrag av rek- de sammansluta sig till ett för- från sitt parti i dess avrustnings- tor.
bilder från Weimar och s % Faust.
Till avsluthing en ljusfest bund för försvar av sin neutralitet.
politik med ett tal som naturligt- i Stora huset.
.
.
Man har då kommit till den nära vis blivit mycket citerat, så a r Söndagen var en mild och full- till hands liggande slutsatsen, att det typiskt att hon laborerar med komlig höstdag, lämpad för ute- detta skulle betyda visserligen ett föreställningar som icke ha någon liv, regnet och - mörkret började tillskott i styrka men också ett motsvarighet i verkligheten.
Hon lagom till föredraget om Natio- nernas förbunds historia.
tillskott i gränser som skola för- talar om att folket behöver viss- På kvällen hade Komtemåttas svaras och i tänkta fiender och heten om att ha » kämpat för fä- pampar sammanträde hos pensio- konfliktanledningar.
Och då blir derneslandet ».
Hon talar om det nerade lärarinnan Justina.
Alla genast saken svår och oöverkom- förfärliga för Danmark i att er- Fogelstadsförbundare veta vari lig.
Samtidigt kan man icke kom- övras av fiender utan att » någon det vill säga, men denna gång ma ifrån, att de skandinaviska fått lyfta en hand till försvarr.
sysslade d e välkända gestalterna agronomen, sjuksköterskan och staterna ha ett gemensamt öde, Det ä r precis som om man skulle krykoherden med att repetera Sha- och att det ä r opraktiskt att de slåss med lyftad hand och som kespeare, och det är något nytt.
alldeles oberoende av varandra om det skulle gå att kämpa för en följd av författarinnans till En laborera med sina problem.
Man landet.
Om dr Jacobsen hölle re- ovälkommen vittra inflytande.
Den nystartade Fogelstadsklub- går till och med därhän att för- da på resultaten av de senaste ben i Katrineholm var med bland klara, att Danmarks nedläggan- luftmanövrerna över London och gästerna.
full av eld, ungdom; liv de av sina erkänt otillräckliga och Paris till.
exempel.
så skulle hon och entusiasm.
Den ä r inte @ m- odugliga vapen, förändrar de öv- veta att icke ens E u r o p a s star- riga staternas militärpolitiska lä- kaste militärmakt Frankrike blev i ge.
Så vet man inte vad man tillfälle att kämpa för sitt för- Det ä r förunderligt vad en.
li- egentligen vill.
Man önskar icke svar och lyfta en hand mot fi- ten grupp kan göra mycket, när släppa tanken på skandinavisk enden.
T y fienden kom och för- den har kläm på det.
Vi stock- samverkan men man törs heller svann oskadd efter att under en holmare reste hem undrande var icke göra något för att förverk- timme ha markerat bombnedslag, v i månde finna dess make.
.
Devinez.
liga den.
tillräckliga att iidelägga hela Pa- Det kan heller icke bli något ris.
Sådan ä r situationen.
Dan- ma arbetet utan att arbetet bor av med en sådan diskussion så mark och fru Jacobsen komma inriktas också på att få bort den länge den rör sig, med otidsenli- säkerligen icke om de genom att ga begrepp som neutralitetsförsvar.
behålla sin militär.
ge en fiende och en av dessa grupper mena att Det må vara glädjande eller sorg- folkrättsliga möjligheter till an- arbetet för det egna, landets av ligt, alltefter åskådningar, men grepp.
att leva över detta för att nistning är ett led i arbetet på neutralitetsbegreppet håller på att glädja sig åt att de i alla fall käm- internationell avrustning.
I stället falla sönder.
Solidlaritetsbegreppet pade även om det var förgäves.
for isolerad avrustning skulle man kommer upp i dess ställe.
S e Ilen alldeles riktiga trängtan ef- alltså saga internationell avrust- nu, för att ta det allra sista ter att få visa heroism, får sö- ning via det egna landet, men exemplet, vilken vändning under- ka sig andra utlopp än inilitära, det ar inte så lätt och enkelt att handlingarna mellan Amerika och E n liten lustig detalj inför den säga.
England tagit!
Vilken ä r den si- tidning i diskussionen ' som talar Om de avrustningsvilliga grup- sta kommuniken därifrån?
Icke att om anhängarna av den isolerade perna inom de Skandinaviska län- de båda staterna lova att hålla avrustningen så att man frestas derna uppträdde gemensamt och sig neutrala i konflikter som rö- tro att det är i s o l e r i n g e n de helst segrade gemensamt, så skul- ra den andra parten.
Nej, den att hålla på framför allt, och att de le detta naturligtvis bara vara en man lovar intaga en bestämd håll- därför äro emot på en solidarisk fördel For ett sådant samarbete ning mot angripare i ett krig.
politik.
I själva verket är det vår stå inga svårigheter ivägen I Amerika har lovat att icke sälja uppfattning, ifall.
vi nu få anses form av olikheter i politisk si- livsmedel, ammunition eller råäm- vara representativa för avrust- tuation, försvarsmöjligheter och nen av något slag till den krig- ningsivrarna, att isolerad avrust- fiender I arhetet for freden ha ning är en oriktig och vilseledan- de endast en gemensam fiende, de term, ehuru den nu blivit den kriget Dar kunna de endast star- som man av bekvämlighetsskäl ka och stödja varandra utan att oroas av sporsmålet vem som off- begagnar sig av.
' Tanken på avrustning ä r uni- rar mest, då han går in for so Frågan a r icke av- versell, och på dess förverkligan- Iidaritet de arbeta Nationernas förbunds gjord av den nuvarande diskussio- stater gemensamt.
Somliga sta- nen Den kommer upp igen.
ter äro i det kige, att där före- ligger för dem en möjlighet att individuellt arbeta på denna frå- Vi har funnit denna lilla märk- gas lösning.
Det finns grupper i liga annons i en daglig tidning alla länder som anse att det ic- ke ä r nog med det gemensam- F. d. Kanonfirman Krupp i Essen har antagit Stockholm, till generalagenter i Sverige for sina nya moderna Krupp Kassaregister Katalog och offerter sändas gratis (Annons.)
A.B.
Affärssystem, nonsera om kastruller och plog Sillar?
Overallen och släpet Behörighetslagen i funktion!
Lika lön inom centralinstitutet Ack, o m hon hetat Kalle!
Förr i världen måste mammor- Det är en uppenbar kränkning Utan att givetvis hava något na vid höstterminens början släp av rättsbegreppet, när lagar och att invända emot de sakkunnigas pa ner sina skolflickors klännin- förordningar.
som vila på mora- kompetens på området har det - Vad människorna måtte bli- gar.
D e hade vuxit, de hade kom.
liska grunder, utan vidare sättas från gymnasthåll beklagats att ic- vit underliga under de år jag va- mit i en högre klass och for- ur funktion.
Men kan det icke ke dessutom en representant.
för n t borta.
Här har jag nu legat drade detta tecken på sin nya sägas, vara ännu sämre ställt, när frisk- och sjukgymnastiken blivit dammig och eländig 40 år på min värdighet.
varken myndighet eller allmänhet kallad.
Erfarenheter och synpunk- vind och ingen har bekymrat sig I år få mammorna själva ge- reagera inför en dylik rättskränk- ter jämväl härifrån äro givetvis det bittersta om mig.
Men en nomgå denna procedur.
D e må- ning.
Det skapas en begreppsför- i hög grad värda sitt beaktande.
dag blir jag dragen fram i lju- Vad omorganisationen av vår set och det upptäcks, att jag ar ste syna sina klänningar och sä- virring utan like, som i sista hand ga: gudskelov att här fanns nå- leder till att man känner sig på- friskgymnastik beträffar har ytt- praktfull och fager att skåda.
De fordrad att med glädje och tack- rande däröver endast inkommit många åren har- farit varligt fram got att släppa ner.
Detta gäller icke de fina da- samhet anteckna, n ä r l a g o c h från statskontoret.
som har att ytt- med mig, mina färger äro gran- I merna naturligtvis.
D e kunna för- f ö r o r d n i n g e n s t a k a g å n - ra sig över de ekonomiska be- na och mina linjer utsökta.
räkningarna.
statskontorets ytt- mitt ena hörn står några krum- nya sig från topp till tå, från g e r t i l l ä m p a s.
Det är behörigehtslagen som rande går i en för kvinnorna melurer och de lär betyda att jag skönhetsbegrepp till livsåskåd- ning, nar ett nytt mod kommer.
åsyftas.
Vi ha upprepade gånger mycket glädjande riktning och är gjord av Höckert.
Det gäller däremot alla de an- spikat fast, när denna lag förbi- med anledning därav vilja vi fram- För säkerhets skull får jag ett dra, de små, de många, dessa gåtts som hade den aldrig kom- lägga några i och för sig må- bestyrkande granskningsintyg av som förut om åren brukat göra mit till.
Det förunnas oss nu att hända betydelselösa detaljer men en sakkunnig docent att jag är fållarna på sina kläder bredare få relatera ett fall, då den verk- som principiellt kunna få stor be- äkta.
Jag visar en ny och hittills for att dymedels följa med mo- ligen åberopats, troligen därför att tydelse och räckvidd.
okänd sida av Höckert står det i det skulle vara alltför grovt att Enligt sakkunnigas huvudför- mitt betyg och den kompletterar det .. kringgå den.
E n Brasklapp har Tyvärr är det besvärligare att tillfogats, men vad annat kan man slag skulle såväl manliga som på ett utmärkt sätt den bild som skarva än att lägga upp.
men vänta.
I varje fall inte ett öppet kvinnliga lärare efter omorgani- människorna ha av den store mäs- den saken måste ordnas.
T y nu och ärligt erkännande av lagens sationen hänföras till samma lö- tarens konstnärskap.
Försedd med negrad nämligen R:26.
E n logisk Höckerts små krummelurer och kan man plötsligt inte längre fö- moraliska eixstensberättigande.
rekomma i korta kjolar.
Den Man får nöja sig med betydligt kullerbytta tycks emellertid i si- docentens intyg är jag värd sta stund ha gjorts av de man- 30,000 kr.
Kanhända mer, man som går i sina gamla kläder från mindre.
liga ledamöterna.
enär de till kan aldrig veta.
hur det går på i fjor, riskerar att bli utskrattad, Frågan gäller Gymnastiska cen- så snabbt och känsligt ställer ögat tralinstitutet som för närvarande kommitténs förslag fogade kost- auktionen.
nadsberäkningar gående ut på Så låter det första dagen ef- om sig efter nya ideal.
Och man befinner sig i stöpsleven.
ännu en löneplacering, naturligt- ter min upptäckt.
ser plötsligt, att det var löjligt Den kritik, som riktats mot med gamla kvinnor i knäkorta den utbildning som meddelas av vis med kvinnorna i en lägre Men föränderliga äro männi- lönegrad.
Detta med den motive- kjolar och feta ben.
vårt nuvarande gymnastiska cen- ringen att problemet om likställig- skorna och andra dagen låter det så här: Nar Mac Donald på journalist- tralinstitut hänför sig huvudsak- J a g är själv sprucken i fär- lunchen i Geneve talade om Pan- ligen till den bristande vetenskap- heten mellan män och kvinnors löner ännu icke blivit slutgiltigt gerna men egendomligt nog äro europa sade han: det kommer li- liga inriktningen av utbildningen ka oemotståndligt som de korta och de torftiga yttre förhållanden löst.
Kostnadsberäkningen gällde Höckerts krummelurer hela och kjolarna.
E n rysning måste h a ge- under vilka institutet haft att ar- för de manliga lärarna B:26 och fina.
Min kjolbredd ä r också li- för de kvinnliga B:22. tet besynnerlig.
Iiänderna äro för nomfarit varje paneuropé som var beta ifråga om lokaler undervis- Den kvinnliga ledamoten av breda, sådana hade man inte i en smula mer initierad i kläd- ningsmaterial och lärarkrafternas gymnastikdirektör Iiättvik, när jag skulle levat där.
frågan än den oskyldige Mac organisation.
vilket allt givetvis kommittén Louise von Bahr reserverade sig Och jag ä r ingenting annat än Donald.
återverkat på arbetsresultatet.
Resultatet av den fjärde utred- häremot och förklarade sig abso- en gammal känd kulla uppe i Det är ingen tvekan om att här finnes ett visst samband mellan ningen, utförd av 1927 års sak- lut icke kunna gå med på ett Rättvik, då hon ännu var ung de långa kjolarna och en allmän kunniga.
har för något å r sedan sådant tillvägagångssätt.
Det kun- och fager.
Hon har känt igen reaktion, en avmattning i den slutförts och befinner sig i och de nämligen icke upptagas som mig.
Alltså: Höckert har inte målat ystert framstormande kvinnliga för yttrande hos alla de myndig- annat än ett alternativt förslag, frihetsrörelsen.
Man har löpt li- heter vilka h a att raga ställning vilket hennes manliga kolleger av mig.
någon dunkel anledning dock vil- Men vem i allan dar har då nan ut i .vad angår yttre tec- till detta organisationsförslag.
le bestrida.
gjort det?
Det måste man veta ken på frihet.
- Den inre ska E n ny åtgärd syftande till en Naturligtvis har det visat sig, innan jag kan sägas vara vac- vi tala tyst om.
Nu kan den så bättre och mera vetenskapligt Bahr bedömde si- att fröken v o n kallade moderna kvinnan icke ha lagd undervisning för utbildande tuationen fullt riktigt.
Det fram- ker och värd mitt pris.
Natur- ligtvis är jag gjord av mästar- kortare kjolar, friare språk och av sjukgymnaster har i dagarna av att statskontoret i sitt ytt- hand, ty ingen annan sägs det fasoner, starkare cocktails och dju- vidtagits, då Kungl.
Maj:t även går rande bland annat framhåller föl- kan ha skapat ett så fullödigt och pare förakt för det gamla kvinno- utsett tvenne sjukgymnastiksak- jande: Ifråga om manliga och moget konstverk som jag är.
Må- idealet.
Men efter som modet kunniga för utarbetandet av ett kvinnliga lärares löner har av sak- hända en akademielev.
Akademi- alltid måste vara i rörelse, ef- nytt förslag i denna riktning.
De kunniga framlagts t v e n n e a i- elever målade nämligen kullor i tersom den mondäna kvinnan hon sakkunniga blevo professorerna t e r n a t i v a f ö r s l a g avsende i slutet av 1800-talet.
för vilken modet göres, alltid må- Haglund och Hedrén.
ena fallet s a m m a l ö n e g r a d ste h a nya roller och nya skep- Kanske jag är av en mästerlig nämligen B:26, i andra fallet nader att uppträda i, så får man ovanför ankeln.
Skola modeda- B: 2 2 f ö r d e k v i n n l i g a lä- akademielev.
Och värd åtminsto- g å tillbaks, det är också en rö- merna finna med sin fördel för- r a r n a o c h B: 2 4 f ö r d e m a n - ne 20,000.
Det kan ingen hjäl- relse.
Tillbaks till midjan och enligt att återgå till dessa urgam- pa.
Av en mästare är j a g i ' alla liga.
barmen, till lockarna, hårnålarna la knep igen, i ' förlitande på att Med hänvisning till behörighets- fall skapad.
och släpen.
Skall detta också be- mannen skall finna dem lika för- Så kommer den tredje dagen lagen anser sig statskontoret emel- baks till saft och vatten för cock- tjusande som förr?
och då säger människorna: Det kommer att bli verkligt lertid icke kunna g å med på en tails, till praliner i stället för ci- löneplacering efter det sistnämn- J a g lever alldeles bestämt än- garetter, till blygsamhet, handar- spännande att se vad vändning da förslaget, utan anser att skäl beten, lydnad, gudsfruktan och modet skall ta under de närma- tala för samma lönegrad för så- nu uppe i Dalarna, och jag har sedighet?
Det vet man ännu ic- ste par åren.
Lyxmodet må bli väl kvinnliga som manliga lära- aldrig blivit målad av Höckert.
ke.
Bernhard Shaw yttrade ny- så victorianskt och förföriskt det re med enahanda kompetens och Däremot har jag stått modell åt ligen i ett föredrag att ingen epok vill, den allvarliga frågan är om undervisningskyldighet.
Man före- tolv elever vid Konsiakademien i världen varit så starkt sexuellt smaken skall g å ut över de verk- slår sålunda B:24 för samtliga.
och allesammans voro kvinnor.
J a g var anställd vid Nordiska mu- betonad som den victorianska, då liga praktiska vinster som kvin- E n kompromiss alltså.
seet, det ser man av ränderna på kvinnan någon gång vid en häf- norna gjort under de sista tio min kjol.
är det nog så att Trots allt åren med de lätta, fria och bekvä- tig och oförvägen rörelse lät ana Milde himmel!
- J a g är en ett brus av skära sidenunderkjolar ma kläderna.
Frågan är om mo- skäl tala för en lika löneplacering det skall gå ut över arbetsdräk- även efter juridiska grunder, ehu- oäkting av en liten kvinnlig aka- ten, sportdräkten.
rörelsefriheten, ru man på sina håll tycks ha demielev som troligen hette An- hygienen.
hälsan?
Nog vore det mycket svårt att sätta sig in i na Nordlander.
ironiskt om kvinnan skulle så lätt detta förhållande.
Men detta ä r Nu kanske jag inte blir värd snärjas i sina egna fåfänglighe- endast följden av allt det trassel nånting.
som rått på flera håll med av- ters gam.
Först är jag en ny sida av Höc- I Italien som har ett eget fas- seende på mäns och kvinnors lö- kert som kostar 30,000, sedan da- cistiskt kvinnomod, är man redan neplacering.
Detta har medfört en lar jag till ett konstverk av rang begreppsförvirring och ett osä- framme vid de fram och bak slä- av en oupptäckt mästare.
Men pande kjolarna, som så sysselsätta kerhetstillstånd även hos dem- som när mästaren misstänkes heta A n kvinnorna, att de icke hinna i icke direkt berörts därav.
Rent na Nordlander, så blir jag bara något avseende konkurrera med och klart och tydligt vill man un- en skickligt utförd imitation.
För mannen.
Det är motsvarigheten der inga omständigheter säga vad annat menar man när man till bajonettstriden som Mussoli- ifrån.
att här bör enligt alla ju- påstår, att » Nordlander i sin ni prompt vill ha tillbaka.
ridiska och moraliska grunder rå- ' konst slående påminde om Höc- Man har dock svårt att tro da likställighet.
- Nej, kramp- kert och hon hade med långt dri- att diktaturen, släpen och bajo- aktiga försök måste göras att i yen skicklighet tillägnat sig före- nettstriden är annat än en till- det sista svänga sig undan be- bildens teknik och konstnärliga ut- fällig fas i Italiens historia, ett hörighetslagen och när detta ic- trycksmedel.))
hack i kurvan som kommer att ke lyckas, måste man ju giva sig J a g förstår förstås inte, hur tas igen med nya språng framåt.
nödd och tvungen.
Det är faktiskt så, att man ä r man kan imitera en sida som Låt oss hoppas att så är det inte tycks finnas.
Men nu åker överallt.
D e överdrifter som va- tacksam för att - statskontoret ytt- jag väl upp på vind igen, för rit i fråga om moder och fasoner, rat sig lagenligt.
ingen vill väl ha mig.
Åtminsto- slå kanske tillbaks i en ny över- ne inte om man fortsätter att de- drift den vi nu genomgå.
Men battera mig några dagar till.
när jämvikten är uppnådd igen, Kunde hon inte ha hetat Kalle!
komma vi att inregistrera såsom beständig en vinst i rörelsefrihet K u l I an.
och hygien.
Släpet är en episod, overallen ett evighetsvärde.
.
Devinez.
ABORRAR E n man från Gammalrödja soc- ken i Småland for till Kanada och lämnade kvar sin trolovade brud Maria.
Han var borta i tjugufem år, men förra året kom ' han tillbaka.
Medan han var borta rann han- delsernas flod helt stilla.
Maria satt där hon blivit kvarlämnad,, henne hände till synes ingenting.
Men nar mannen kom hem, för- vandlades flodådrans jämna lopp.
blev stritt och snabbt, fullt av virvlar och brott, skum och sorl.
Här uppstod en historia.
När börjar en historia?
Den har ingen början.
Den ingår i den större histo- ria som likt jordklotet är utan skarv, som likt Kristi livklädnad inga sömmar har utan är vävd i ' ett stycke uppifrån och alltige- nom.
Den långa historia som är sammanvavd av människoöden har dock ögonblick som skilja ut sig från andra.
Det finns ögon- blick som äro laddande och andra som äro explosiva, ögonblick då ett frö lägges ned, då en sådd kommer upp eller en skörd bär- gas in.
Berättaren av en histo- ria måste välja ett av dem till att ta upp lyssnaren i sin båt.
Vi börja alltså med det ögon- blick, då Maria flög över post- mästarens manshöga plank.
Postmästaren var en enslig pen- sionerad herre, bördig från Väx- jö.
Han bebodde på gamla dar en liten villa med en stor träd- gård som gränsade till Gammal- rödja kyrkskola.
Där hade han planterat många utsökta träd för att f å njuta fruktens sötma och avkastning.
Men skolbarn, kråkor och sparvar äro fördärvliga va- relser.
D e äro på en gång fin- smakare och kommunister.
Så- som finsmakare utse de sig snabbt den bästa frukten, såsom kommunister anse de den för sin.
Det hade icke postmästaren be- räknat, ty han var van vid sta- tens tjänstemän.
Hans ålders dar kom att präglas av den strid han förde med detta utskum om fruk- ten av sin jord och sin möda.
F ö r fåglarnas räkning uppfödde han kattor som togo huvudsak- ligast småfåglar vilka leva av lar- ver och äro till så stor nytta i trädgårdar.
Då hängde han ut glasbitar och fågelskrämmor, j a bredde ut nät över bigarråträdens kronor.
Mot skolbarnen reste han ett högt plank som han spikbe- slog.
Den första som kom över plan.
ket var Maria.
På den tiden då det hände, var det en särskild form av rå- het som gick epidemiskt, den nämligen att skrämma och krän- ka ensamma lärarinnor i skol- hus.
Sedan anspråken på bildning stigit, fingo småskolelärarinnor- na icke längre flytta från by till by med sin lärdom.
Därför bygg- de kommunerna i stället småsko- PÅ NOTEN lor mittemellan byarna, och där sutto nu lärarinnorna genom he- la livet.
Deras nerver pressades av ensamheten som de befolka- de med faror.
Det behövdes in- te mera än att ett enstaka dåd mot en kamrat blev känt genom tidningarna, så väcktes oron hos dem alla.
Den steg under de långa vinternätterna, den blev kro- nisk.
De upplevde som halluci- nationer många inbrott, hörde fi- lar raspa och rutor klinga, hörde steg och drömde onda drömmar.
Denna rädsla drog till sig som magneten järnet dem av vägar- nas folk som finna nöje i att tortera och skrämma, därför att de icke ha några andra förströ- elser.
Vad skall man finna på i kväll?
Å racksingen, man kan all- tid skrämma en lärarinna.
Jämförde man Gammalrödja kyrkskolas läge med andra sko- lors i samma distrikt, så måste man medge att den låg i civi- lisationens brännpunkt.
Lärarin- nan där hade heller aldrig förr varit rädd, men ett tu tre fann hon att hon var hotad till liv och ära.
Det var henne ingen trygg- het att stora landsvägen strök för- bi, ty den var ju bekväm för luffare.
Det var henne ingen trygghet att ha kyrkan mittemot på andra sidan vägen, ty den var obebodd, så när som på svalor- na.
Postmästaren bakom sitt plank tänkte ju bara på att skyd- da sig själv och sina bär.
Allra minst frågade han efter vad som hände de elaka ungarnas lärar- inna.
Närmaste bondgård låg sju minuters väg söder ut och lika långt var det till handelsboden vid korsvägen.
E n hösttermin stadde sig därför lärarinnan till sällskap och skydd en av sina forna elever som piga.
Det var ett främlingsbarn, som nu då fos- termodern dött, stod ensam och övergiven i världen vid aderton års ålder.
Hon var en liten en med hög panna, svart hår med bågigt hårfäste och stora beve- kande gråblå ögon som kunde fyllas med tårar bara någon tal- te vänligt till henne.
Hon var naturligtvis den sista lärarinnan kunde vänta sig någon hjälp av, därest verklig fara vore på fär- de.
Mot den fara som närmast hotade lärarinnan, nämligen en- samhetens ångest, den kunde hon besvärja.
För den ungas skull måste den äldre lägga band på sin oro och blev så lugnare.
Om kvällarna bedrev hon studier.
Ma- ria läste igenom alla lärarinnans böcker och övade sin stil och stav- ning, till dess båda voro ungefär lika lärda.
Flickans trygga bar- nasömn om natten insvepte deras gemensamma sovrum i ro.
Under päsklovet for lararinnan på besök till sina syskon och läm- nade den lilla tjänarinnan ensam i huset.
Varken matmor eller tjä- narinna fann något underligt eller orätt däri.
Det var j u lärarinnor, som voro hotade, som voro räd- da och icke kunde vara ensam- ma.
Små pigor fingo finna sig, Helga torsdagsnatt bröt sig en luffare in till Maria.
Han hade kommit förbi tidigare på dagen, begärt vatten, åsett lärarinnans av- färd och farväl till Maria.
Flic- kan sov så djupt att hon icke vaknade, då han bröt upp låset till ytterdörren.
Hon väcktes först då han snubblade över vattensån i förstugan och svor till därvid.
Hon rusade ur sängen och rev upp ett fönster, men innan hon hunnit upp i karmen var man- nen inne i rummet.
Han röt åt henne att stanna, röt med en röst som var hes av landsvägarnas kyla, av brännvin och lusta.
Inom loppet av en sekund fattade hon hela faran, och den drev upp inom henne en vilja och en kraft av överna- turliga mått.
Hon kastade sig ut genom fönstret och for rakt ut i trädgården.
Buren som på vin- gar av sin vilja att leva, flög hon över planket.
Innan mannen fått fötterna i marken, var hon spår- löst försvunnen.
Han letade hen- ne överallt, ty han tänkte sig ic- ke möjligheten att hon undkom- mit över planket.
Själv gav hon icke från sig ett enda ljud, dar hon låg på andra sidan, jordig, riven, förundrad och segerstolt.
Nervchock hade hon ingen fått, ty de voro ej uppfunna då.
På långfredagens morgon gran- skade församlingen spåren efter nattens händelser.
Man synade det sonderfilade låset, den kull- välta vattensån, fönstret som slog på sina gångjärn, flickans och mannens fotspår i skolträdgården.
Prosten Springer rådgjorde med baronerna Mustcamp från Aske- näs och sände så bud efter lä- rarinnans piga.
De trodde icke på sam, brukade den gamle baron Mustcamp säga ironiskt.
Det hin- drade honom icke att hålla den- na ställning med mycken värdig- het och ett starkt mänskligt in- tresse f i x sockenborna.
- Nar man ser det här, sade han med sin låga milda röst, så kunde man tro att kvinnorna an- ser sin kroppsliga okränkthet myc- ket dyrbar.
Så pass att de kan göra underverk för att bevara den.
J a visst, sade unge baron och tänkte på sin nior, sina systrar, sin sköna fästmö.
Fadern stod och såg rakt fram- för sig.
lians svarta ögon för- lorade sig i ett obestämt fjärran.
Därpå tillade han lugnt och be- stämt.
-- Men det är ju inte alls så.
Dagen därpå fick han ett slag- anfall som berövade honom tal- förmågan.
Så blev dessa visdoms- ord d e sista sonen mindes av fa- dern.
Detta gav dem en vikt och understrykning de annars alls ic- ke skulle ha fått.
Ja, de kommo att bestämma inriktning och för- väntan vid hans giftermål och hans uppförande under äktenska- pet, sedan också friherrinnans.
Luffarens dåd och Marias un- derverk blevo på så sätt mycket ödesdigra för honom.
» Men det är ju inte alls så. » Också för Maria blev denna historia ödesdiger.
Som minne fick hon dragas med en livslång hälta, och denna halta, så svag den var, hjälpte människor på ett fatalt.
sätt att minnas historien från Helga torsdagsnatten.
Den lilla flickan förlorade det enda skydd hon haft, sin obemärkthet.
Mon hade hittills varit så ringa, så blyg och tyst, att inga spår- hundar nosat upp henne.
Nu ha- de de fått väderkorn.
Hon väckte föreställningar om jakt, om na- kenhet, om kyskhet som försva- rade sig så tappert att den var värd att taga.
På påskaftons kväll, när eldar- na brunnit ut, drev en ungdoms- skara bort till skolhuset, det var liksom en självfallen sak.
Kom ut och hoppa.
Maria!
skrek pojkarna.
Kom ut och visa oss hur du bar dig åt, då du flög över postmästarens plank!
Gamle baronen, ledd av sitt sinne för det groteska, hade till- delat Maria under påsklovet som sällskap och skydd soldathustrun Kajsa Mård, en ful, gleshårig och småskäggig kvinna.
Hon kallades Kajsa Dommadag, därför att hon gärna kom med dunkla varning ar rörande de gårdar som kun- de vänta dödsfall under året.
Sin farliga kunskap fick hon genom att gå årsgång runt tre kyrkor julanatt, sades det.
Folk skydde henne mest, men stundom drogos de till hennes hemliga visdom.
Bättre skydd kan flickan in- te få.
sade den gamle baronen och skrattade gott.
Det var hans sista skämt i liver.
Maria var ungefär lika rädd för Kajsa som för luffaren, men det vågade hon ju icke säga den höge herrn.
När pojkarna börja- de skria och väsnas utanför skol- huset, fann hon det dock rådli- gast att väcka sin skyddsvakt.
Lätt di va, di trottna väl opp, sade Kajsa vresigt.
Men pojkarna tröttnade inte.
- Äss du inte ger dig ut och hoppa, så tror vi att alltihop om luffaren är påfund!
skrek e n röst, — ryktet att hon blivit överfallen och räddat sig över postmästarens plank.
Lika gärna kunde de tro ryktet att Kajsa Dommadag samma natt varit i Blåkulla.
Flic- kan stod emellertid inför dem i prästakammaren med en svullen fot och förklarade att det var så.
Hon hade postmästarens hushål- lerskan i sällskap, och denna kun- de berätta hur flickan kommit krypande på jordiga knän och bultat på i mörka natten, klädd endast i linne och nattröja.
Pros- ten Springer kände Maria som ett sedigt läsbarn och trodde hen- ne.
Men herrarna Mustcamp vo- ro fortfarande misstrogna.
Efter tjänstens slut begåvo de sig till postmästaren och synade spåren av flickans fall i den mjuka myl- lan under planket.
S e här, sade postmästaren vred, hon har knäckt tre vack- ra grenar på mitt bästa kejsar- äppleträd.
Det anser jag socknen bör ersiitta.
Gamle baron begrun- dade plankets höjd och flickans litenhet tillsammans med sin son.
Dessa svenska adelsmän av en- gelskt ursprung voro av en rör- lig, mild och främmande typ.
De voro de sista herremännen i socknen, alla de andra gamla släk- terna hade längesen försvunnit och deras säterier ' styckats ut till bondgårdar.
- Det är ingen konst att va- ra den främste, då man ä r en- — Inledningen till Elin Wägners nya bok “ Svalorna flyga högt “ — — - Det begriper I väl att hon höll sig väl med luffaren först!
skrek en annan för att bjuda över i kvickhet.
Kommer du inte u t, så kom- mer vi till dig!
skrek en tredje och bultade på porten.
- Nu bryter de sig in, de med, väste Maria i örat på Kajsa.
A, de gör så racksingen heller!
Mänska, höre hon i n t e Stig upp, Kajsa, och spå död på dem!
skrek Maria till med plöts- ligt uppflammande vildhet.
Kajsa gav Maria en blick full av förakt.
Tösen trodde att man snöt en dödsdom ur näsan när som helst utan tillbehör och ce- remonier.
Hon hade inte begrepp om vilka förberedelser som skul- le till för att g å årsgång eller vilka syner som då uppenbarades.
Hade hon sett pojkrackarnas död julanatt, så hade hon, och då do- g o de.
Men hade hon inte, så kunde hon inte gäckas med sin visdom och slänga ut dödsdomar genom fönstret som man häller fotogen på myror.
Slutligen blevo pojkarna så ho- tande, att Kajsa måste stiga fram och hota dem, väl icke med dö- den men med baronen och pros- ten och skolrådet.
- Nej, se Kajsa Dommadag, ä r ni inte i Blåkulla hos puken?
skrålade pojkarna.
Flytt er och låt oss få halsa på Maria.
Eller håller ni på och lär ut era kon- ster åt na?
Villrådig betraktade Kajsa den vilda skaran.
N u hade hon ingen annan utväg än att följa Marias råd och skrämma den med dö- den.
E n av er är märkt att följa med i år, dundrade hon: Jag känner igen dig!
Pojkarna skrattade, ty med så många su- par i kroppen räddes de ej dö- den.
Jag ska märka er igen, så får vi sällskap, ropade Sven på Nabben och slängde in en hand- full småsten genom fönstret.
Kvinnorna väjde och skuren av stenar flög rakt in i lärarinnans spegel.
Kajsa bannade bakom fönsterposten och nedkallade all slags hämnd över Sven på Nab- ben för denna olycksgärning.
Ma- ria grät bakom hennes rygg.
Men när nu noden var störst, nalkades den utsedde räddaren i ilande fart på sin nya cykel.
Det var Daniel, Skördas pojk, som tjänte dräng på herregården.
Han hade blivit ledig först nu, sedan han skjutsat doktorn till- baka till staden efter hans fåfänga besök hos gamle baron.
Daniel gick där på stallgården, ännu klädd i sitt blåa livré med med silverknappar.
Han grunna- de på vad han skulle ta sig till i sin ensamhet och sjöng: Får jag abborrar på noten i kväll, d e t t r o r j a g det, tar jag Karin, men annars e j, d e t tror j a g det.
— — — — Av aborrar hörs intet l j u d d e t t r o r j a g det.
Lilla Anna, du blir min brud, d e t t r o r j a g det.
Då fick han höra sina stallbrö- ders skrän på långt håll, kasta- de sig på cykeln och ilade bort till skolan.
Han stod ännu utanför den ring av fylla, grymhet och lusta (Forts. å sid.
5.)
Aborrar på noten RETRÄTTEN E n trupp soldater återvandande nödtorft i sjukdom och ålder- sta levnadsåren är människan bild- (Forts. fr. sid.
4.)
tillskrev Daniels övermänskliga från eldlinjen dom.
Framför allt få den nya sti- bar, endast proletären har haft Den som en gång sett denna mulans och eggelse i livet soin en barndom som skickar honom som förband dem.
och han skäm- styrka denna underbara verkan ty hon visste ej att han skräm; syn glömmer den aldrig ligger i tjusningen att veta alla för det nya samhället.
des Over deras tilltag.
De äro askan efter en eld som gränser borttagna.
liksom alla Kom pojka, ropade han, och herrgårdsfolket med nyheten att Bolsjevismen ä r född ur otålig- gamle baron låg for döden.
Lugn flammat under en kort, over frestelser till brott, missbruk, ut- heten med folkens tålamod under låt tösastackarn sova!
och full av glädje somnade hon mänsklig ansträngning, de äro svettning.
Den som ligger i uppgå- sina härskare.
deras tålamod i Aldrig i sitt liv hade Maria och sov ostört intill uppståndel- brännmärkta, omstamplade D e endet i en högre enhet och i de vardagens svett och vid krigets hört en så trösterik och v sens morgon.
fått nya drag, ett nytt uttryck, obegränsade möjligheterna till att slaktbänk.
Ilen är född av för- nad stämma.
N ä r Maria påskdagens mor- nya ögon En värld skiller dem viga sin gärning och sitt liv i det tryck, martyrium, krig, nederlag, Tänker d u spela länsman för gon kom linkande ut ur skolan från manniskorna vid vagkanten allmännas tjänst.
oss?
Är det för du har så blan- landsflykt, fångenskap.
för att hämta vatten ur kyrkbrun- Män med hållning.
prydlighet och Läsaren kanske vägrar att kän- Men mitt i sin reaktion mot ka knappar?
Maria kikade fram vaket intresse, lunka nu likgiltigt na igen det kommunistiska idea- det gamla samhället var man in- bakom Kajsas rygg.
Där stod en nen, stod Daniel där.
Det var fram i trasor smuts och stank let i denna beskrivning.
Det ter ficierad av dess metoder.
Polis- ljus och stark och fruktansvärd ännu långt till kyrkdags och inga Vad skulle man s a g a ifall sig för honom som våldsregim uppsikt, terror, våld, förtryck, det stridsman, inför vars mod och styr- iniiniiiskor syntes.
men han var där.
folket vid vagkanten, dessa som och terror, hänsynslöst privilegie- var man van vid.
Man brukade ka alla måste vika.
Så grann Fick du fred sen, Maria?
icke varit ute, högt anniarkte på rande av ett parti och fri använd- allt detta i det nya idealets tjänst.
han var och så härliga kläder!
Jaa då, och tacka till.
truppens vanvårdade yttre dåliga ning av åsiktsförtryck och terror Alldeles lik den gudsmannen Da- D u ska inte vara rädd läng- hållning och slöhet?
Vad skulle för att hålla det vid makten.
Kon- niel hade namn efter, han som re, Maria, for jag tyar nog hål- man saga om de jublade over fiskering visserligen a~ privat- gick fri och glad ur och i lejon- l a fred kring skolhuset.
dess nederlag?
kritiserade den, egendom, samlandet av makten i gropen.
När han stod emellan Och det gjorde han, henne och de grymma gycklarna spottade på den?
regeringens hand, men blott för Frampå sommaren dog gamle som voro utan förbarmande, blev De som skadeglatt konstatera övandet av en ny mannamån, des- baron Mustcamp.
Han fick aldrig hon med ens fullkomligt lugn.
höra hur det gick med Maria bolsejvismens misslyckande och potism och förtryck.
Det ter sig All den tillit och hängivenhet hen- men hans son tänkte ofta att hi- räkna timmarna till dess fall, lik- som maktfullkomlighet utan vis- nes väsen var mäktigt, strömma- storien skulle ha berett den gam- n a dem som från vägkanten håna dom, kännetecknad av en bland- soldaterna som slagna komma till- ning av doktrinarism och huvud- de mot honom.
Hon skjöt undan le herrn en sorgblandad glädje Kajsa.
det övernaturligas makt- löshet, men med en ådra av asia- baks ur striden.
soin ett bevis på att han dömde lösa representant, för att få skå- rätt om kvinnorna.
Om en man Vi syfta icke här på medlem- tiskt barbari och opålitlighet.
da en mans starka ingrepp till bryter sig in, ryter åt en kvin- marna av det svenska kommunis- Vad som a r sant och vad som hennes förmån.
tiska partiet.
ty de ha icke varit ä r överdrift i den föreställning na och skrämmer henne, då gör i eldlinjen.
De ha upplösts redan vi i de vasterländska borgerliga Efter åtskilligt bråk och pro- hon underverk för att undfly ho- innan de kommit dit, medan de staterna äga om bolsjevismen, tester lomade skaran av.
Maria nom.
och han får stå där med ännu voro sysselsatta med förbe- kunna vi från Slussplan e j be- skammen.
Alen den som behand- redelserna.
Det ä r det förödmju- döma.
Men vad vi se för våra svår att övervinna.
Man vet att lar den skygga fågeln milt och kande i situationen och dess tagg ögon av dess sätt att leda Tred- det i varje fall ej går med uka- varsamt.
skyddar hennes rede och a r den, att det är Kominterns van- je internationalen gör oss benäg- ser, exekutioner, blockadstrider sjunger för henne, den får hen- vettiga taktik, som fördärvat den na att betvivla ledningens för- och blod på gatorna.
ne snart att äta ur handen och svenska sektionen, sprängt dess måga att lösa även den stora in- Anhängarna av den materialisti- så vidare.
Ilet sades att Daniel .leder och reducerat den till en re uppgiften.
ska världsåskådningen förklara att kom om natten.
nar Iärarinnan för långa tider framåt betydelse Emellertid ska vi komma ihåg de se sin tes bekräftad.
Det är var borta, då sprang inte den lilla lus grupp.
Ilen historien kunde att ingen kommunist påstår att de materiella villkoren som ska- pigan over något plank.
förtjäna sitt eget kapitel Man skul- förhållandena i Ryssland nu äro pa människan.
llet är blockaden, Titta på den här drummeln, le ju kunna erinra om att över- sådana som de skola bli i ide- Det skulle bara vara en över- missväxten.
den därmed följande sade Ramsay Mustcamp på själ- tygelsen om .rättmätigheten i upp- alsamhället.
Man lever nu i be- gångsform.
en trång, en blodig hungern och kylan, trångboddhe- va bouppteckningsdagen till sin givande av den enskildes vilja och lägringstillstånd, i krigstillstånd, port in till himmelriket.
Riktigt ten, sjukdomarna som knäckt re- kusin notarien och visade på sin liv och åsidosättande av alla mo- man är mitt uppe i striden för har en engelsk observatör, mrs volutionen.
På det sättet räddar långe ljushårige och brunhyade raliska begrepp, där det gäller att förgöra det gamla och grun- Buxton, anmärkt att det borgerli- man teorien åt sig, till den tröst dräng med de klarblå ögonen.
krig med en fientlig k l a s s, icke da det nya samhället.
Proletaria- ga samhällets opposition uteslu- det nu kan vara.
Ja, notarien tittade på honom och ar väsensskild från vår gällande tets diktatur är nodvandig för att tande riktat sig mot kommunis- För oss andra ä r problemet me- fann intet annat än ett grant övertygelse att samma inställning få tid och möjlighet att göra om mens metoder och att man glömt ra invecklat.
Vi måste ju fråga exemplar av den ras som bebod- är nödvändig när det galler krig samhället.
Åsiktsförtryck och ter- det mål den gått in för.
Likaså oss om inte själva misslyckandet de dessa högtbelägna.
lövskogs- fast vi ic- ror är nödvändiga för att hindra att denna opposition mot medlen pekar på en brist i teorien.
Sta- klädda nejder.
med ett fientligt fo ke gärna vilja erkänna likheten.
sabotering av verket och fram- skulle vara mera berättigad, om tens maktfullkomlighet, staten så- Jo.
han ä r mitt föredöme Men det är icke de svenska k o m för allt för att skapa den enhet- vi reagerat lika känsligt mot tsar- som den allt ägande och allt gi- i att behandla kvinnorna.
munisterna som sysselsitta oss liga miljö, i vilken det nya slak- regimens våldsmetoder, och mot vande.
förutsätter fattiga syndiga Detta var skryt och förställning maktfullkomlighet.
av den unge baronen, men bevi- nu.
Vi tänka på dem som kom- tet kan växa upp utan risk för terror och förtryck var de än människors Ilet ser ut som om kött och blod sade därmed något om vad som ma tillbaks, efter att ha gjort ett infektion av föreställningar och forekomma.
De betydelsefulla novemberda- icke kunde bära detta.
Vidare vi- sysselsatte honom.
av alla tiders mest storslagna och passioner som höra till den värld garna år 1917, d i bolsjevikerna sar det sig att alla slags tem- Kort därefter kom Daniel till djärva försök, det att dana om som går under.
Bolsjevismen vilar i själva ver- lyftes upp till den oinskränkta porära avvikelser från idealen.
honoin och hörde sig for om han Ryssland.
dana om världen från grunden.
dana om människorna ket p i teorien om inänniskans makten av ett frihetsberusat pro- ehuru gjorda i idealens tjänst, ic- kunde få överta Skördatorp som oinskränkta möjligheter till om- letariat, voro extatiska ögonblick.
ke kunna begås ostraffat.
Man hans far innehaft.
själva och de villkor de leva i.
Vill Maria till Skördatorp '.
Vad har man velat göra?
Vad bildning, förvandling.
Det är en under vilka allt syntes möjligt.
kan, som Balahanoff uttrycker det.
» Nya horisonter som historien icke hålla isär tillfälliga kompro- då?
var idealet?
J o, att förvandla män- våldsamt optimistisk tro, vi skola Ja, det är la hon som vill niskornas liv från att vara ett full- återkomma till dess vetenskapli- aldrig skådat vidga sig framför misser, från verkliga förnekelser dit.
följande a v jagets karriär i obe- g a underlag i samband med en Rysslands arbetare,)) sade en av av idealen.
Vi se också hur ledningen av Där finns ju inte vatten, el- roende av eller i motsats till om- översikt av de nya psykologiska revolutionens ledare, Maria Spi- Behaviorismen och ridonova.
» Alla tidigare arbetar- Sovjets öden förvandlats, fast det ler hur?
världen till att utgivas och UPP- teorierna S e j, men en får väl fresta rörelser h a blivit slagna.
Men nominellt ar samma regering s o m &amp;, i .gemenskapen, i samhället, Bechterews Reflexologi.
Därför gällde det för de le- denna är internationell och därför suttit i tolv år.
Icke blott det igen å grava brunn.
ett samhälle som tar allt men ger ~- Nåå, och vem ska hjälpa omöjlig att besegra.
Ingen kraft att de första ledarna, fostrade i dande bara att skaffa sig and- allt i stället.
Idealet har varit att med hård rum och miljö att uppfostra det i världen kan släcka reovlutionens martyriets skola, gått undan, den er att sätta upp med redskap och stryka bort alla privilegier nya släktet, rikta om det efter nya eld.
Den gamla världen faller nya uppsattningen har även en kreatur?
Det blir väl jag det?
Daniel antydde medelst tystnad ny anda.
och införa jämbördigheten, ta ideal och göra det skickat för det sönder, den nya begynner.))
Icke alla komma tillbaks ur och tumning av mössan, att det I den tron kunde man i bör- bort ägandet, förvärvandet, täv- nya kamratsamhället.
Man ansåg lan, att skapa en stat som över- det otänkbart att genomsyra det jan lida allt, uträtta allt, försa- eldlinjen.
Somliga bli överlöpare, var meningen.
J a, jag får väl se åt.
Men tagit.
företagarens, familjens.
sjä- gamla samhället med de nya ka allt.
Jämbördighet betydde i fast de varken hytt uniform el- lasörjarens, alla auktoriteters och idealen.
Alan etablerade en yt- detta utarmade, desorganiserade ler terminologi.
Andra stupa vid p i ett villkor.
Att Skörd inte sö- småhärskares roller i samhället.
tersta dom och tände på den gam- Ryssland endast jämbördig fattig fronten, andra hålla ut i kam- lar med giftermålet.
J a g får inte giftasåldern in- ja övertagit även Guds roll, så- la jorden, den gamla himlen och dom och svält, men man tog den pen.
Det vore säkerligen en felbe- ne förrän den 7 oktober, baron.
som den som äger allt, vet allt vräkte ner alla getterna till hel- med glädje.
i slutet på september avvek I dag tolv år senare ä r det ej dömning att tro att kampen för vetet, I-lir se vi också verknin- o c h beslutar allt.
idealen upphört i Ryssland, att drängen Skörd ur tjänsten och ur I gengäld för alla de stimu- garna av den uppfattning.
i vil- sa.
Man vet nu att revolutionens tron, hänförelsen och kraften att landet utan att lämna ett ord ef- lantia som det nuvarande sam.
ken annars stridande psykologi- sträva och lida dött därborta.
Än ter sig.
Man eld kan falna och dö bort.
hället ger skulle då medborga- ska skolor ena sig: fullvuxna män- ren få tryggheten, vissheten av niskor ä r hopplösa, borgaren ä r vet att den gamla världen och lever säkerligen novemberrevolu- (Forts. å sid.
6.)
den gamla människan ä r seg och a t t bli omhändertagen och få sin hopplös alltså, .endast under de för- - — — — — — — hand — —
Barnförlamningens gåtor (Forts. fr. sid.
1.)
l ä n d e r, samt S j u k d o m e n s utbredning i Sverige 1905 — 1 9 2 8.
Något av deras inne- håll framgår av medföljande dia- gram.
Sjukdomen synes uppträda fö- reträdesvis inom vissa zoner av norra och södra halvklotet, där högländer med ett kallt och tem- pererat klimat tyckas erbjuda en särskild disposition för smittoäm- nets utveckling och angreppsför- måga.
Lågländer som Danmark och Finland äro i jamförelse med Sverige och Norge mindre an- gripna.
På det andra diagrammet avlä- sa vi sjukdomens härjningar i vårt eget land.
Vore årets olika månader ut- prickade, skulle vi se att lejon: parten av alla fall kommer på höstmånaderna september, okto- ber.
Barnaåldern ä r mest utsatt, men ingen åldersgrupp är immun.
D e vuxnas dödlighet förefaller till och med större.
Antalet insjuknade och anmäl- da fall 1905-1928 uppgå till 16783.
Antalet döda 3066. '
Sjuk- domens genoinsnittsdödlighet un- der dessa år blir 18,47 procent.
Vissa å r stiger den upp till 28 -- 30 proc.
Härtill kommer att en icke oväsentlig del av de insjuk- nade drabbas av förlamning.
An- talet förlamade får man kanske räkna i 8 à 10,000.
I varje fall ställa de ett stort anspråk på lan- dets vanförevård.
Och så ha vi årets epidemi, ännu ej utslocknad.
Stockholm och Stockholms län synas ha va- rit mest angripna, därnäst Kal- mar och Örebro, men varken Sö- dermanland eller Blekinge eller andra län ha gått fria.
Arets siff- ror till den 15 okt.
räknar 610 fall.
Hur sprider sig nu den osyn- lige fienden?
Wickmans under- sökningar syntes ge stöd för » kon- taktteorien », vilket gjorde sjukdo- men till en i egentlig mening smittosam sjukdom.
Senare un- dersökningar peka även åt samma håll.
Sjukdomsgiftet - virus -- påvisades i den sjukes svalg och näsans slemhinna och kunde så- lunda lätt spridas, i all synner- het som undersökningarna gåva vid handen att virus fanns, icke blott i den sjukes svalg, utan även hos till synes friska i den sjukes omgivning.
Dessa voro så- lunda bacillbärare.
E n följd av denna uppfattning blev den strän- g a isoleringen.
Skolklasser stäng- des, nöjeslokaler likaså, och folk- möten förbjödos.
Den vilda skräcken följde i dessa åtgärders spår, och allmänheten ropade på strängare och strängare åtgärder.
Men under tiden har sakkun- skapen ändrat åsikt.
Giftet, som även förut påvisats i tarmslemhin- nan, anses komma in i kroppen denna vägen.
I smittoavseende vo- re sjukdomen närmast att jämstäl- la med nervfebern, och vi få k a n ske smittoämnet genom vattnet, genom vår mjölk, genom frukt eller annan föda.
Frukten, fram- för allt den omogna och mask- stungna, har förövrigt alla å r spö- kat som en sjukdomskälla.
Den nya teorien har framlagts av pro.
fessor Carl Kling.
Åtgärderna ha i anslutning därtill riktats mot fö- dan.
Stockholms vattenlednings- vatten klorrenas.
Mjölken pasteu- riseras.
Har epidemien påverkats därav?
Knappast.
Den har gått sin gång och ebbar ut som i fö- regående fall i oktober.
Så kommer den viktiga frågan om behandlingen av de insjukna- de.
De flesta som skrivit härom ha e j mycket att säga.
Ordet tröstlöst användes.
Vid årets epi- demi tycker man sig ha sett go- da resultat av s.k. konvalescent- serum.
Ehuru dödsfall inträffat, även där serum givits ganska snart.
Ett jordprogram V i stå inför många gåtor.
Fram- för allt: vad är det som gör att människans nervsystem blivit un- der de sista hundra åren mer och mer mottagligt för smittoämnen?
Andra sjukdomsföreteelser peka i samma riktning.
Att nya djävul- ska smittor uppstått är föga san- nolikt.
Man ser att även gamla välkända sjukdomar kasta sig över nervsystemet mer och mer.
Nej, det är mera troligt att den an- dra faktorn i sjukdomsföreteelsen - den personliga mottagligheten, vad då särskilt nervsystemet an- går, ändrats.
Men vad har åstad.
kommit denna ändring?
Här är det vaccinationens motståndare sätta in sina näsvisa frågor om sammanhang mellan vaccination och barnförlamning.
Varför äro vissa länder och or- ter mera utsatta än andra?
Vad gör den ene individen mera mot- taglig än den andra?
Idel frå- gor, likaså de om behandlingsme- toderna.
Finns e j något annat än konvalescentserum?
Varför, saga naturlakekonstens förespråkare, icke söka hjälpa var- j e insjuknad att så fort som möj- ligt söka fabricera sitt eget kon- valescentserum?
Det finns en nu levande per.
son, i c k e läkare, som är biten av barnförlamningsflugan.
Denne självlärde man, And.
Berg, har använt stor del av sitt liv att samla och läsa allt som finnes publicerat om barnförlamningen.
Han har grubblat och tänkt över dess gåtor och sökt efter dess bo- temedel.
Redan 1911 framlade han sin åsikt om tarmen som in- gångsport för sjukdomen.
Han an- såg att behandlingen skulle in- rättas därefter.
Medels inpacknin- gar och viss diet m. m., s.k. som dock in- naturläkemetoder, galunda äro främmande vapen i kom han till- lakarnas händer ratta med 7 — 8 barnförlamnings- fall.
Men nu förbjuder honom kvacksalverilagen att syssla med » vissa smittosamma sjukdomar ».
Och han vill ha sin metod prö- vad under kontroll.
Han har vänt — — sig med anhållan därom till re- geringen, till medicinalstyrelsen.
till professorer och andra läke- konstens utövare.
Han har knac- kat på många dörrar.
Pröva min metod, säger han.
Hör p å mitt resonnemang, offra e j så många liv, när det går att med små åt- gärder rädda dem.
Försök.
Sakkunskapen tvivlar.
Kan nå- got gott komma från Nasaret?
Från en självlärd lantbruksinspek- tor?
Och ändå, när man jämför Medicinalstyrelsens råd och anvis- ningar i å r liksom vid föregående epidemier med hr Bergs lilla av- handling (Folkhälsans vän n:r 4) s i är det Medicinalstyrelsen som förefaller fången i den de- monistiska sjukdomsuppfattning- en, den uppfattning som enligt professor Sjövall » låtit sitt intres- se fångas av en särskild om än aldrig så påfallande länk i sjuk- domskedjan » - i detta fall det okända virus.
H e r r Berg synes stå snarare som representant för den sant hippokratiska sjukdoms- uppfattningen, den som väl vår tid i stort sett bygger på.
Den uttryckes av docent Ljungdahl på följande sätt: » att sjukdom är en del av en oändlig, lång kedja av orsaker och följder, nämligen den som löper genom människan.
Denna kedja har sitt ursprung i den stora vida världen därute, är satt i gång av det blinda spelet mellan de krafter som behärska världen.
Från stjärnorna och so- len föres den med värme o c h köld, genom luften, vattnet och boningsorten, genom föda och sedvänjor till människan själv ... » (Allmänna Sv.
Läkartidning 1924).
Kan herr Berg hjälpa oss att lösa några av barnförlamningens gåtor, vad betyder det då om han är jude eller grek, lärd eller lek- man.
Ada Nilsson R e t r ä t t en / (Forts. fr. sid.
i.)
intet ont.
Tvärtom det är bra (Forts. fr. sid 5.)
D e som komma tillbaka ur eld- det ske i dårskap och vanvett?
med billiga livsmedelspriser, det tionens anda kvar hos många är- linjen bli allt flera och flera.
Mån- H a inte landsbygdens eller jord- bör endast tillses, att detta kom- liga själar, än ske märkliga ting, g a av dem som stå vid vägkanten, brukets folk, eller vad de nu kalla mer konsumenterna och e j en- än arbetas på det nya samhäl- som själva aldrig varit i elden, sig, värdigare mål att samlas om?
bart mellanhänderna till godo.
let.
Än komma resenärer tillba- som inte kunnat genomgå ett stort Här fordras sannerligen b e s i n - Dessutom kan det aldrig lyckas ka, betagna över den nya rytm misslyckande, därför att de ingen- n i n g.
Och då skall man finna, i längden att hålla priserna på över livet som de funnit i Ryss- ting försökt, de håna och spotta att orsaken till hela den förvirring, jorden och vad den kan fram- land, än träffar man fackmän som på dem som komma tillbaka.
D e som nu råder beträffande moder- bringa i ett skruvstäd.
Och det äro likgiltiga för politik men fulla se icke att den som kommer där, å jorden är av beundran för de storverk slagen och förkrossad, är männi- värdet näringens ställning beror på, att rätta man rört ihop två skiljda spörs- det som förräntas av jordens som under de vidrigaste förhållan- skoanden på reträtt.
D e se icke mål.
D e måste först läggas upp avkastning (icke det.
som åsättes den göras inom deras fack, häl- att drömmen om ett samhälle, där var för sig.
Sedan, men icke av taxeringsmyndigheterna).
Och sovård till exempel och uppfost- ingen är fattig och ingen är rik förr, kan man fatta ståndpunkt.
vad är det nu som håller jord- ran.
Men villkoren under vilka där alla arbeta och ingen leve; Dessa två frågor, som krisen, el- värdet s i högt?
Det ä r skuldsätt- dessa revolutionens kämpar arbe- på andras arbete, där murarna ler den annalkande kraschen, rör ningen från kristiden, som ö k a ta bli allt svårare, spektaklet och äro raserade och kamratskapet I splittringen i ledningen allt up- genomfört, den rycker allt l ä n g jordbrukar- des när penningvärdet steg.
sig omkring är d na av idag, d e l s jordbruket som rimlighetens namn - det är penbarare, verkningarna av den re bort, ur de nu levandes räck- jorden ej kan bära, d e n gamla surdegen allt kraftigare och håll, ur deras barns räckhåll.
sådant.
Men när de tillfälliga jord- skuld brukarna nu framlagt sina syn- måste a drömmen om en världsrevolution D e se i c k e att nederlaget även punkter, ha de begärt en tillfäl- Vi upprepa vårt förslag från allt avlägsnare.
Det ser ut som är d e r a s nederlag.
D e förstå e j lig hjälp åt sig själva och fram- föregående nummer enligt vilket om den gamla världens vågor att stunden kräver även av d e m stillt den som hjälp åt jordbru- statsmakterna kunde bispringa skulle slå igen om denna nya mod att beträda den långa öken- ket.
Det är skattedragarnas ovill- jordbruket, vi betona jordbru värld.
väg som ligger framför oss och korliga rätt att få klarlagt, vem k e t, detta ej liktydigt med skuld.
som vi måste vandra utan att äga av anslag för att inlösa dylik av hoppet att få skåda Kanans land.
d e hjälpa.
Och i skattedragar- satta jordbrukare: nas intresse ligger givetvis i för- enskilda förverkad jord, vilken D e ana icke den fara, som hotar sta hand att sätta jordbruket på i) Föranstaltande om interna- sedan skall av staten utlämnas un- dem.
Den att de, sedan skade- fötter, det jordbruk, som skall ge tionell utredning angående regle- der åborätt med ärvtlig och för- glädjens första - yra mattats, sko- folket bröd.
Så långt därmed ar la slumra till, befriade från den förenat hjälp åt jordbrukarna ha randet av handeln med jordbruks.
ytterlig besittningsrätt.
Jordbru- eggelse och det törne i sidan som skattedragarna rätt och fördel där- produkter och borttagandet av karebankens fonder och pensions- bolsjevismen var.
fonden böra i första rummet pla- av, men icke a n gynna en grupp därå resterande tullar.
näringsidkare framför en annan.
ceras i jord.
2) Tillsättandet av en kom- Och när jordbrukarna icke i tid Och vi tillägga: låtit sig varnas, utan ökat och mission att företaga utredning ökat sin skuldsättning, kan det och skyndsamt avge förslag dels 4) utredning angående det nor- givetvis icke undgås - hur be- o m jordbruk kan förränta lån mala jordvärdet i förhållande till klagligt och påkostande det än är - att en del av d e tillfälliga och i så fall i vilken utsträck- nuvarande prislägen.
brukarna utbytas mot andra.
T y ning för j o r d b r u k e t s välstånd är Att samlas härom, att samlas d på vilka villkor jord, som vägen en annan än tullar och om ett sant, bärkraftigt jordvär- importförbud, den nämligen att e j mäktar förränta sina skulder, de, även om det skulle föra en låta jordvärdet stiga och sjunka må av staten inlösas, istället för del, kanske flertalet, jordägare till i förhållande till priset på jor- att Övertagas av bankerna.
att istället.
bli åbor, det vore att till jor- dens produkter, d.v.s. slå vakt om modernäringen.
dens, avkastning.
Att dessa pri- 3) Proposition till årets riks- ser äro låga utgör i och för sig dag med begäran om beviljandet
