# ID: svediakorp-per3454
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1929
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 8,550
# sentences: 459
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDEVARVET N:r 40: 1929 Veckans största händelse är säkert arbetsfredsdelegationens rapport.
Den kommenteras i ar- tikeln: K o n s t e n a t t v a r a som folk.
* Folkförbundsförsamlingen har avslutats.
Dess eftermäle läses i artikeln R i d å f a l l i G e n é v e.
* T r e böcker: R e m a r q u e s P å ' västfronten intet nytt, S h e r i f f s R e s a n s s l u t och, Ludwigs J u l i 1 9 1 4 ha läm- nat stoff till artikeln T y s t na.
den som brutits.
* Artikeln S t o c k h o l m och t o r p a r t ö s e n slutade med en fråga.
V i ämna i ett följande nummer fortsätta med ett försök till svar.
Ridåfall i Genève F R A M S T E G O C H B A K S L A G Av de förslag vi i tidigare ar- Folködrbundets tionde försam- lingsmöte har nu upplösts.
Efter tiklar omnämnt, ha två överläm- som vi följt det så pass grundligt, nats till särskilda kommittéer eme- vilja vi också meddela de sista dan de icke voro mogna till lös.
nyheterna därifrån.
Rörande av- ning vid denna Församling.
Så rustningen iii- intet mera att till- har det gått med den engelska lägga utom att den allmänna av- delegationens vittgående och be- rustningskonferensen åter upp tydelsefulla förslag att Kellogg- skjutits på ett år.
Det är vad pakten och Förbundspakten skulle som brukar ske så här års, men samarbetas så att Förbundspak- ten kom i jämnhöjd med Kel- det ä r lika tråkigt för det.
För närvarande anges 1931 som loggpakten.
Vidare med förslaget året då den stora händelsen skall om finansiell hjälp till angripna ske.
Men det är inte underligt eller hotade stater.
Dessa två upp- att man drar sig.
När det varit slag komma säkerligen igen till så svårt, j a omöjligt att åstad- behandling nästa år och äro allt komma enhet i det förberedan- så icke nedgjorda.
De engelska förslagen om tull- de arbetet som blott är teoretiskt och där det bara gäller att finna fred och internationell behandling en teknisk formel för avrustning- av kolproblemet äro också upp- arna, hur svårt skall det inte bli så upptagna till vidare behand- att s e d a n bestämma graden av ling.
Det är mycket intressant att en blivande nedrustning?
Om de- läsa hur man förbereder en lös- legaterna konima dit beslutna att ning av kolproblemet efter inter- till det yttersta försvara sin värn- nationella linjer.
Även om man pliktsarmé, sina flyg, sina bom- inte personligen är intresserad av ber, sin flotta, mot attacker i form kol, så är ju detta ett exempel av nedrustning.
då blir det nog på ett alldeles nytt sätt att över- kaotiskt.
Men denna fruktan för blicka och organisera en av jor- konferensens förlopp, kan dock ic- dens viktigaste naturtillgångar.
In- ke i evighet fördröja dess sam- ternationella arbetsbyrån har nu mankallande, ty folken ha rätt att fått i uppdrag att behandla det fordra den.
Det är en hederssak.
på sitt möte i maj.
Man skall undersöka problemet i fråga om löner, arbetsförhållanden, produk- tion och konsumtion.
E n särskild teknisk konferens skall upprätta en tablå över världstillgångar och förbrukning.
Sedan skall en rege- ringskonferens inkallas, och man skall försöka komma till en in- ternationell överenskommelse, en utjämning av arbetsförhållandena, en kolfred.
Hur har man förut gjort?
Var- j e land har skött sin kolfråga iso- lerat.
Man har sökt öka sin pro- duktion, underbjuda konkurrenter, ta marknader från varann.
Som försvar har en hotad kolindustri t. ex i England förbjudit import av kol, uppehållit ett högt pris på in- hemsk kol på att kunna sälja i ut- landet till konkurrenskraftiga pri- ser.
D ä r det varit krig och anarki med kraftförbrukning och förlus- ter, vill man nu få anpassning efter konsumtionen, samarbete och rationalisering.
Nationernas förbund skall vida- re sända en rundfråga till sina re- geringar om de ha lust att vara med ' om en tullkonferens nästa år med syfte att åstadkomma en tull- fred på två eller tre år.
Under (Forts. å sid.
4.)
Efter nära ett års bortovaro från Stockholm var j a g mogen att turist- vandra där med min granne från nästa hus om morgnarna.
V i funno att det var det enda sättet att komma fram i stan med någon trevnad.
Ska man g å målmedvetet på dessa gator, då bli de enerverande, fulla a v faror, alldeles som det säges på protestmötena.
Men läg- ger man bort all ävlan, alla funderingar på att komma till arbetsplatsen i tid, till station eller till ett avtalat möte, då kan man njuta a v stadsrörligheten som a v ett skådespel, glädjas å t bus- sarnas svikt, deras eleganta kurvor och deras röda färg, i stället f ö r a t t rädas för deras tunga hjul.
Man kan betrakta den blå lastbilen med sina röda tunnor och chaufförens bruna tröja i solskenet, i stället för a t t harmas över att han tydligen vill köra ihjäl en på en så so- lig morgon, och när man intet ont gjort.
Grönsakskärran upphör då att vara ett trafikhinder och föremål f ö r svordo- mar, den är ett stilleben med sina toma- ter, lökar och svamp.
Staden mellan broarna må ha sina fel, men är man ute f ö r att glädjas åt det höstligt Pittoreska, då bör man hålla sig där.
Elin Hök skrev i Maje- stätets grannar om dem som bo i dess gränder, om dem turisten icke själv kan leta upp.
V i andra f å nöja oss med att titta på sjåarna vid kajerna, medan de invänta grönsaksbåtarna från Mälar- landen om morgnarna, att betrakta de nobla, allt besegrande styrmännen på dessa båtar och uppköperskorna från hotell och torg, som äro på sin plats när landgångarna läggas ut.
V i få nöja oss med att se på torgprakten och torg- livet här nere, v i kunna inte ens som kö- pare träda i kontakt med försäljarna, A R B E T S F R E D S D E L E G A T I O N E N S RAPPORT ty alla dessa daggiga plommon, röda to- Om konsten att vara som folk arbetsgivarna vägrade i vändnin- mer, om man har den övertygel- mater, all denna friska, färska, damm- fria, otummade härlighet är så här dags sen att revolutioner kunna ske på mot varann handlar egentligen det gen.
bara till f ö r Hterförsäljerskorna.
Konsten att vara som folk uttalande som nu publicerats av arbetsfredsdelegationen på upp- drag av arbetsfredskonferensen av 1928.
Överallt i världen stavar man på samma läxa.
Förhållan- dena ha skridit så mycket att gamla vanor och metoder icke duga längre.
Det är som man stode vid början av samlivsproble- met, sedan nu människan existe- rat i en million år.
Modern får lära på nytt hur småbarn skola skötas, läraren hur barnen.
man- nen hur hustrun, staten hur grann- staten, kamraterna hur varandra.
Det är då rätt och riktigt att arbetare- och arbetsgivarerepre- sentanter samarbeta med sociala experter för att sätta upp en ko- dex för samarbetet och samlivet inom industrien.
Det hade säkerligen varit möj- ligt att lägga upp ett mycket ra- dikalare förslag än detta.
Men då hade icke både arbetsgivarnas och arbetarnas ledning kunnat sätta sina sigill under.
D å hade kan- ske samma spricka uppstått som när engelska Mondkonferensen lade upp sitt förslag.
Det var mycket bra, men större delen av Arbetsfredsdelegationen har måst utgå från den nuvarande pro- duktionsordningen och ta det nu- varande samhället såsom givet.
Den medger - här ser man ju hur vederbörande måst rädda si- na skinn, att under den nuvaran- de ordningen intressemotsatser mellan arbetare och arbetsgivare måste finnas och utlösa sig i konflikter.
Delegationen ingår alls icke på några förslag hur sådana konflikter skola lagstiftningsvägen förhindras eller behandlas.
D e äg- nar sig uteslutande åt att ge rikt- linjer på det mänskliga, psyko- logiska, sociala området.
Den vill komma fram till problemets lös- ning på en kringgående väg.
Ge- nom att göra arbetets vardag dräglig, vill man minska spännin- gen och avlägsna alla onödiga konfliktämnen.
Såvida man icke önskar att för- hållandena må tillspetsa sig till olidlighet och såvida man icke är bränslesamlare åt en våldsam, blodig revolution med syfte att bringa endera parten till under- kastelse, måste man gilla detta.
Man kan göra detta så mycket många sätt och smyga sig på folk utan barrikader, skottlossning och besättande av Riksbanken.
Här ligger bestämt mera revolu- tion i dessa förslag än under- tecknarena under nedskrivandet haft närvarande för sig.
Det kan bidraga till att göra mycket möjligt på arbetsplatsen som hittills varit rakt omöjligt.
Det betyder accepterandet från båda sidor av tesen om ge- mensamma intressen, accepteran- det av samarbetets lag.
E n sak skulle vi vilja framhål- la, medan vi äro inne på det översiktliga bedömandet av detta förslag.
Det är att kvinnorna icke behandlats som några särskilda underdjur i någon särskild avdel- ning.
Vad som sagts här om ar- betare och arbetsgivare gäller an- tingen parterna äro män eller kvinnor.
.
Två linjer måste man gå fram på, då det gäller att åstadkom- ma arbetsfred genom drägliga re- lationer mellan arbetare och ar- betsgivare.
Det ena är kunskap om arbetet och företaget, det an- forts. å sid. 4..
Titta då inte på det, om det är f ö r svårt, titta hellre på de damer som här bedriva grosshandel.
Mälartorget och Munkbron äro mera givande för kvin- nostudier än N.K.
skulle vi tro.
Viii man se den lyckliga kvinnan, den i sin värdighet vilande, den som manövrerar tillvaron, den följaktligen, som är stili- gast och intressantast, bör man g å hit.
När j a g ser den här gummans vita huckle, blå tröja, grå kjol och hemma- vävda, randiga förkläde, skulle j a g ock- så vilja säga den bäst klädda kvinnan, ty hon är klädd som det passar hennes kropp, hennes ansikte, ålder och arbete.
Och hur ofta ser man en dam på Strand- vägen som är det?
Torphandlerskan är aldrig mera su- verän än i september.
Hon fryser e j ännu och är e j röd om näsan.
Hon är som en gudinna bland höstens överflöd.
Stolt och fyllig, myndig och munter ord- nar hon med styrmän, sjåare, försälja- re, kunder.
På kaféerna i trakten är det hon som rekvirerar och bjuder.
Hon drar till sig enligt motsättningens lag små undergivna män som ta emot.
Och häri ligger det tragiska draget i hennes liv, tänker åskådaren.
T y om det också skul- le vara bekvämt att ha dem omkring sig, väntande på tillfälle till en hand- räckning, en kopp kaffe, en liten för- tjänst, om det också är trevligt att ryta åt dem och förlåta dem och benåda dem, så är det väl ändå inte egentligen vad en torgdrottning innerst vill.
T y hon vill vara medregent och maka åt en konung.
Devinez.
Strid om Mö t espla t s e n fredsbyrå n Göteborgsavdelningen av Hälsosystem mottagit Från signaturen ett hernötande G. S-g.
med ha an- vi F. K.
R.
En informationsbyrå i fredsfrå- gor har nyligen startats i Stock- holm med kapten Carl Brunskog som ledare.
Den säges vara den enda i världen i sitt slag och inom folkförbundskretsar i een^.
ve är man mycket intresserad för densamma.
Ett av dess särdrag är att mi- litär sakkunskap värdesätter och bearbetar de inlöpande underrät- telserna från den front där kam- pen om kriget pågår.
Den sak- kunskapen har icke förut varit tillgänglig för fredsarbetet, det är ett tidens tecken, att den börjar bli det nu.
Militären som blivit aktiv pacifist försöker f å in sak- lighet och metod i en strid som, det skall villigt erkännas.
är ledd av känsla och passion på båda hållen.
E n del av byråns arbete består i att hålla reda på vad som sker och vad som sägs i kampen mot kriget.
Resultatet av detta över- siktsarbete skall ställas till pres- sens förfogande.
En provsänd- ning har i dagarna utsänts.
Dess första serie är ägnad det offici- ella fredsarbetet.
Den redogör för arbetet att sammanjämka Kellogg- Pakten med Folkförbundspakten för de engelsk-amerikanska flott- underhandlingarna.
för den inter- nationella banken o. s. V. Den andra serien upptar notiser från kampen för eller mot fred i dess individuella former.
Man får veta att en stark rörelse mot krigs- tjänst finnes på nya Zeeland, att en privat och lokalt begränsad folkomröstning i ett franskt di- strikt uttalat sig för avrustning, att professor Einstein uttalat sig för krigstjänstvägran, och att det även finns en opinion som gillar Danmark på dess väg mot av- rustning.
Man f å r en redogörelse för de högerradikala våldsorganai- sationerna i Tyskland och for skandalen omkring den amerikan- ske rustningsagenten Shaerer.
Detta material har blivit före- mål för kritik inom pressen, så- som varande allt för ensidigt.
Ehuru tre fjärdedelar av materia- let ä r agnat åt strävande för fred genom internationell överenskom- melse, tål man icke de små noti- serna om individuell och folklig krigstjiinstvägran.
Varför!
Dessa notiser borde snarast lugna.
eme- dan de visa att denna rörelse icke ä r isolerad utan slår upp överallt ur enahanda förutsättningar och enahanda revolt mot kriget.
Sve- rige, som också hyser denna rö- relse, är alltså icke sämre ställt än andra länder.
Kapten Brunskog har medde- lat pressen att byrån kommer att låta olika meningsriktningar fram- träda, Därför vill han meddela även vad som göres emot så om- tvistade rörelser som den för iso- lerad avrustning och krigstjänst- vägran.
Det ä r både riktigt och nödvändigt att byrån vill vara all- K l o ckarebolagets (F. d.
J. F. Wissnells - Etabl.
1818) LIKK I S T F A B R I K OCH B E G R A V N I N G S B Y RÅ Skepparegatan 39, Stockholm Tel. 734 36, N.
60 89 Filialer: S: t Paulsgatan 15.
Tele- fon Sö.
3087.
Agnegat.
16.
Tel. K.
335 28 Verkst.
dir. J, Olof Lindberg Föreståndaren: Tel. Ö.
6598.
Jämför våra varor och priser med andras inom branschen1 ledning a v I i - a:s inlägg i Ti- hade den 25 september sitt för- devarvet n:r 39: Giv oss en häl- sta sammanträde for hösten.
Där- sosyster.
Vi anföra ur denna skri- vid hade man som diskussions- veke följande: - ämne tagit upp frågan: » Kriget Vilja mödrarna hava hjälp och den enskilde ».
Inledaren fil.
mag. Nanny Rydberg fram- och råd i våra dagar, så höll att genom den nya krigfö- kunna de få det.
Utveckling- ringen kriget i våra dagar trän- en går därhän, att vi snart ger sig på den enskilde indivi- ha distriktssköterskor överallt på landsbygden.
I deras ar- den och därför i hög grad blivit ett individens problem.
Därefter bete ingår också upplysnings- gavs en kortfattad redogörelse för arbete på barnavårdens om- de moderna krigföringsmetoder- råde.
Dispensärsköterskorna na, speciellt gasvapnet, samt de besöka ofta hemmen på lands- skyddsmedel, som stå till ett lands bygden och böra också kun- förfogande Föredraget belystes na giva ett råd i spädbarns-.
av en rad citat från de mest dia- vård, om så skulle erfordras.
Och först o. främst hava vi ju metralt motsatta läger, avsedda att belysa den nya krigföringens var- barnmorskorna, som sedan de och effektivitet som stridsme- mödrarna alltmera föras till del.
I den efterföljande synner- lasarett och förlossningshem.
ligen livliga debatten uppehöll nästan blivit arbetslösa.
Äro man sig vid de åtgärder, som dessa inte kompetenta utföra hälsosysterns arbete?
Vad be- från N.
F:s sida kunna vidtagas för att hindra och undanrödja konflikt.
träffar kurser i hygien och anledningar, såsom arbetet för mi- sjukvård, så givas sådana se- noritets- och befolkningsfrågans dan flera Pir tillbaka både i lösande samarbete på det eko-.
stad och på landsbygd på foranstaltande av Röda Kor- nomiska området m.
fl., dels vad som från den enskilda männi- set.
skans sida kan göras i kampen Arbetar själv som sjukskö- terska på landsbygden.
På mot kriget.
i detta sammanhang påpekades nödvändigheten av en den plats där jag är statio- kvinnornas aktion i syfte att spri- nerad, delas det ut till alla da kännedom om det modärna blivande mödrar Röda Kor.
krigets innebörd för att på så sätt sets lilla skrift » Allt For Bar- f å till stånd en målmedveten kvin- net » och den på uppdrag av noopinion mot kriget.
Aven krigs- Medicinalstyrelsen av Doktor tjänstvägrarrrörelsens betydelse Ernberg skrivna boken » Råd som opinionsbildande faktor be- och Anvisningar Betriiffande rördes.
Man beslöt att till något Vården a v Barn.
Särskilt efterföljande sammanträde kalla Späda Barn ».
Med en sådan sekreteraren i Krigstjänstvägrar- liten bok som vägledning hör nas förening för att redogöra för varje normalt begåvad kvin- denna rörelses mål och medel.
na kunna klara spädbarnsvår- den, om hon - älskar sitt barn.
Men - det ä r kanske sidig och opolitisk, Det är ett där, det brister.
Vi bestrider icke, att utveck- högt ideal som vi andra icke på lingen går i rätt riktning, men i fredsfråg gan varken Aftonbladet vad vi bestämt bestrider är, att aller Tidevarvet.
Men hur skall allt är bra som det nu är på lands- det rent praktiskt gå till a t t re.
bygden.
Det ä r ett faktum, att dogöra för rörelserna mot krigs- människorna icke veta vart de tjänstvägran och avrustning?
Då skola vända sig för att få råd f å r byrån i sina meddelanden re- och hjälp och vad denna okun- kan leda till, därom kun- flektera hela den borgerliga nighet na många med oss bära sorgliga världspressen dag från dag.
Re- vittnesbörd.
Vi behöva små för- dogöra för alla officiella och ic- lossningshem på landet och vi be- ke officielIa mått och steg för höva sakkunnig hjälp och vägled- undertryckande av krigstjänstväg- ning för unga mödrar - kalla rarrörelsen.
Vill pressen ha det?
det sedan hälsosyster eller barn- morska eller vad som helst.
Vill den ha krigstjänstvägrarrörel- De upplysningar som G. S-g.
sens bittra och upphöjda martyr- lämnar i sitt inlägg äro mycket historia med förföljelse, fängelse glädjande På de håll, där unga friska krafter sättas in som skö- och tortyr?
Knappast och en barnmorskor är det Tidningar äro icke opartiska ny- terskor utan tvivel vändning till det hetsförmedlare det vet hela värl- bättre, men detta är icke förhål- den.
De välja.
bortvälja, lägga till- landet överallt.
\ ' i ha långt kvar; rätta och ge den bild a v världs- innan vi kunna fälla ett så ka- hädelserna som de finna lämp tegoriskt omdöme som ovanstå- lig för sina läsare.
Men detta väl- ende: » Vilja mödrarna ha hjälp de få råd det ».
i våra dagar, s å kunna jande och bortväljande sker på få, och ytterst lätt räknade, undantag när R-a.
icke i pacifistiskt syfte.
Det vo- re då helt naturligt om en sådan informationsbyrå som den nu star- tade frestades att komplettera ett nyhetsmaterial av överväldigande ensidig art med redogörelser för de folkrörelser som icke nå upp till publicitetens yta.
I så fall komme tidningarnas eget innehåll negativt bestämma byråns negativt meddelanden.
Men hur naturlig en sådan in- ställning vore, får byrån tydligen vara på sin vakt emot densam- ma.
Ilottagandet vid starten har visat att man på sina håll sö- ker sak med byrån.
Detta är en maning till dem som vilja dra nytta av dess informationer att dess mera stödja den.
Måtte nu icke också det anföras som en komprometterande omständighet.
Det ä r väl häst att vi for vår säga ifrån att Tidevarvet bor i andra ändan av stan och endast ä r en abonnent bland andra abon- nenter på byråns meddelanden.
._ dels att del
Stockholm Tystnaden som brutits S v a r t p å v i t t och torpartösen ITALIEN OCH RYSSLAND.
Att Italien och Ryssland var på sitt över vad den blivit lärd och vad vilja hindra.
Därför ha de satt Det är rent kusligt det sätt, varpå håll utgöra hinder mot arbetet for in.
den själv lärt ut.
in med en våldsam kampanj både vi människor gripa in i varandras ö d e n ternationellt samförstånd är otvivelaktigt.
När man nu hos Remarque och mot de unga författarna som skil- J a g menar nu inte bara i våra närma- Den som undandrar sig samarbetet el.
Sheriff möter denna unga gene.
drat hur den yngsta årsklassen stes utan i helt främmande människors ler söker försvåra det, kan göra pre.
ration, gör den ett gripande in- kände det i kriget och mot Lud- liv.
Utan att reflektera over det, tar cis hur mycket skada som helst.
Att tryck.
Remarque säger sig ha wig som populariserat dokumen- vi en vacker dag och rikta i n ett liv skrämma och förstöra ar överhuvud det skrivit om den generation som för- tens vittnesbörd.
Remarque har i en helt ny fåra, göra en människa till lättaste som finns i detta ömtåliga ar.
stördes a v kriget och visar sig aldrig varit vid fronten, Sheriffs något helt annat an hon skulle blivit, bete.
Men man får inte heller låta sig ha skrivit om den som icke för- pjäs är icke lämplig för kvinnor om inte just vi funnits.
Vi taga p i stördes a v det.
Han och hans och barn.
Ludwig har icke reda oss ett ansvar som vi många gånger skrämma uverhovan.
Att föreställningen om Kysslands krigsvilja icke får drivas kollega Sheriff äro lika däri att på sig.
rakt inte äro skickade att bära.
Egendomligt nog ha i ett neu- for högt, visar de faktiska händelserna.
ingen a v dem hör till de förstör- Som nu till exempel mitt lilla hem- da.
De ha ur kriget räddat sjä- tralt land som Sverige funnits biträde och jag.
Hon gick därnere i Hur många gånger hade inte Sovjet-Kyss- samma hämningar, samma olust lens nobless, ömtålighet och ren- Småland och friden och visste egent- land kunnat slå till med krig under de het.
Den unge tyske soldaten är inför sanningen.
Egendomligt nog, ligen inte mer än vad en fasligt odug- tolv år det levat, om det eljest haft olycklig över att frontlivet tvingat emedan sanningen icke bränner l i g byskollärare lärt henne På vintrar- den förmåga och vilja nian tillagger det?
honom till olydnad mot hans vårt hjärta.
Vi ha icke offrat våra na hjälpte hon mor i köket och p i Att till och med Tsarryssland icke all- moders grundsatser.
Den unge liv och våra söner och behöva somrarna far i trädgården.
Hon ploc- tid och utan vidare var benäget att bryta engelske soldaten kan icke uthär- icke klänga oss fast vid trösten kade lingon och vallade kräken och ha- fred och overtalla grannar, visar dess da att hans fästmö skall få veta, att kriget var nödvändigt och sked- de sett Fyrtornet och Släpvagnen en återhållsamhet mot Sverige under kri- att han dricker whisky ute i skyt- de i legitimt försvar.
Tvärtom, gång.
Det var hennes bästa minne näst get.
Den historien har nu åter dykt tegravarna och lagt bort sina väl- ju mer man får veta om den dår- det att ha varit i Vimmerby i en upp i en artikel i V å r f l o t t a.
Av uppfostrade manér.
Denna blyg.
skap, det lättsinne som förde till och en halv dag.
Det finns visserligen den framgår att ryska flottans överbe- falhavare väntade anfall från Sveriges sel är något av det mest röran- ridningar och radio och allt möjligt nu sida i början av kriget.
Han kände de nian kan tänka sia.
I den för tiden även på landet men det g i r naturligtvis t i l l att den svenska militär- ligger den nobla ungdomens an- en del små torpartöser alldeles förbi.
ledningens hela strategi ar riktad mot klagelse mot vad kriget tvingar Min hade det inte kommit vid.
Ryssland och trodde väl att nu skulle den till.
Genom dessa verk går Månne friden någonsin hade störts och dess planer omsättas i verkligheten, För också en stark revolt mot kriget.
tösen kommit längre än till Vimmerby, att förekomma hellre an att förekommas Det är det de hata.
icke kam- om inre några sommargäster dykt upp ville han förstöra svenska flottan med raten som de söka förgöra, kam- i stugan bredvid hennes?
Vem vet?
en gång.
Men fick tillsägelse att låta raten på andra sidan om Ingen I alla fall så blev hennes tillvaro hö.
bli Sverige, och måste lyda och avgå.
mans land.
Om de kritisera nå geligen förändrad med detta förhållan- Här ar ett typiskt exempel på hur gene- gon ä r det befälet, hemmakrigar- de.
Vi upptäckte nämligen, att tösen ralstabsplanerna genom sin tillvaro pro- na, icke fienden.
Vittnesbörden \ a r rejäl och duktig och hade bra hand- vocera fram krig och påtrycka det dess mot den konventionella uppfatt- tag med barn.
Frågade henne om hon forlopp.
Ludwig har mer att berätta ningen av kriget är i alla delar ville följa med oss till Stockholm och därom i sin bok.
Icke alltid stannar det forkrossande och avgivet så att fick ja.
Åtta dar därefter stod hon på med hot som hos oss.
även ungdomen som ligger näst i centralen.
Vad nu angår Italien kan man sä- tur bör kunna förstå.
Stackars liten!
- Hon uttryckte inte g a att det sedan Corfuhistorien icke med I detta samband ligger det nä.
sin forundran på något drastiskt sätt någon direkt handling stort Europas fred.
r a tillhands att ta in Emil Lud- alls, men hon var så ur fattningen som Men samtidigt pågår en intensiv trä- wigs nyss omnämnda bok J u I i hade hon kommit till en annan planet.
ning for kriget, en inriktning av hela 1914.
Hans framställningssätt J a g försökte att sätta mig in i hennes folkviljan för ett kommande krig.
Det- står på gränsen mellan diktning situation men det var mig stört omöj- t a gör Italien till en oroshärd och en och historia och a r redan popu- ligt.
A t t tanka sig att hon inte kun- smittohärd i Europa.
Det var den sa- lärt över hela världen genom hans de öppna ett dubbelfönster och aldrig ken Briand vände sig mot då han un- böcker om Napoleon I och Wil- hade sett en hiss, varför vi fick ge.
der Folkförbundsförsamlingen talade om helm II.
Här rör han sig på ett mensamt åka upp och ner och tända dem som förgifta ungdomens själar.
ytterst ömtåligt område.
Han har och slacka och trycka på stopp en halv Allt detta ä r ett verk av Mussolini.
använt de diplomatiska dokumen- timme eller så.
När det var gjort fick Men vart har själva övermåttet av hans ten från Juli 1914, vidare social.
vi lära oss att koka vatten.
Gas hade nationalstolthet och själva måttlösheten demokratiska manifest, pressur hon naturligtvis aldrig kommit i berö- I hans maktberusning fört honom?
Jo så klipp och mrmoirer.
På detta har ring med, så for säkerhets skull gav jag långt att han nu tror sig o m att kunna han försökt att rekonstruera hän henne att läsa på den sista gasförgift- bestämma aven over det kommande kri- ningsolyckan.
Sedan skickades hon att gets art, inte bara dess ankomst.
Så delseförloppet från den månad då kriget lagades till.
Hans studier köpa mjölk men kom tillbaka med den långt, att han t r o r sig om att bryta beskedet att hon kom inte ut genom utvecklingen hän mot det maskinella kri- a v materialet har gjort honom all deles ifrån sig.
lian skälver av stora porten för hon hade ingen nyc- get det tekniska, det kemiska kriget.
Det var helt naturligt att man raseri mot dem som enligt hans kel.
Naturligtvis hade j a g glömt att sä- 1 den nya italienska krigshandbok han skyggade för att se denna san.
ga till.
att hon skulle trycka p i knap utgivit vill han inrikta sin armé (icke ning i ögonen.
Men icke dess pen först och att människan, som tittade på att skota det tekniska kriget till mindre var denna skygghet krigs- ut ur ett litet hål var klok och kalla.
intressenternas chance, och de diplomatisk etikett.
Han lägger krig, ju förnuftigare bör den po- des portvakt.
Ja.
kära då.
det var rakt fullkomning) men att återgå till kampen man mot man, till stickandet av bajo- litik framstå som gick ut på att brukade den.
all blodskulden på diplomaterna hålla oss utanför.
Ju klarare san- inte till att förstå.
hur mycket nytt och netter i kroppar och till individuella märkvärdigt som man stötte emot vid milskjutning med kulor och granater.
kungarna Men en dag var denna skygg- och generalstaberna, ningen om kriget och dess följder het overvunnen.
Den hållning och kejsarna och frikänner den trader fram, dess mera borde fre- den enklaste forrättning.
Tank, vad det Krigsbränslet skall icke vara oljan i som man pessimistiskt trott vara breda massan.
Detta är både rik- den vi ägde framstå som en for- finns mycket som man ändå inte vet av maskinerna utan den manskliga energien.
tigt och oriktigt.
Dessa herrar vo- slutgiltig visade sig vara övergå- Krigets pådrivande och utslagsgivande mån och egga oss till en förplik- nere i Småland!
Det var som om jag själv började krafter skola bli blodberusningen och ende.
När tio är gått, kunde män- ro barn av sin tid.
De blevo så telse.
betrakta min livsföring på ett helt an mordraseriet, vilddjursinstinkterna som niskorna uttala sanningen om kri- farliga därför att de fingo till Men så a r det ej.
Även i detta get och höra den.
Denna pro fälle att omsätta tidens åskådning fall som i andra, visar det sig nat sätt än förut.
l i a r går ett fem- väckas av handgemänget med en fien- cess har fullbordats i olika län- i handling.
Den stora massan stod att den svenska mentaliteten i ble- årsbarn och begagnar sig av teknikens de som måste dödas for att icke döda.
der samtidigt och a r fullt okonst- naturligtvis utanför krigsintriger- kare skiftningar återspeglar upp- och civilisationens alla framsteg och un- Sällan har man väl läst en intres- der som vore de inga under alls - santare artikel i G.H.T.
ä n den som lad.
Den kom som en överrask- na just då.
Den ville inte an- fattningen från krigsländerna.
ning för dem som propagera fram fallskrig.
Men på tusen satt hi- Även ha vi genomgått den period det var egentligen först inför tösens häp- för någon tid sedan helt lugnt och ob- åsikter, den kom trots dem.
De drog varje individ inom densam- som präglats av olust att röra vid na blickar som det gick upp för mig, jektivt redogjorde fur Mussolinis nya tak- trodde alltjiinit att krigsskildring- ma till att skapa möjlighet för problemen.
även här har den vi.
rad en telefon och en dammsugare äro tiska linje.
Därför att Italien - och ar voro tabu och under- dessa herrar att släppa sig lösa.
kit för det nya intresset.
Remar- for sinnrika och märkvärdiga inrättning- detta är bittert tragiskt - har bättre tryckte dem därför.
Den Vem skulle vågat leka med krig que, Sheriff och Ludwig ha haft a r som vi skola vara lite tacksammare r i d att offra levande människor i ett plötsliga hungern efter sanningen som icke trott på möjligheten att sina succéser också här, och även för an vi gemenligen bruka.
På samma krig än maskiner som det har min- sätt upptäckte jag.
att vi n o g ä r lite dre lätt att skaffa, därför beslutar Musso- var dem en överraskning.
Intet leda och bedraga massan?
Passi- här har oppositionen satt in.
löjliga med ett och annat, även vi som väderkorn hade nosar upp i för- vitet, lättja att gripa sig an med Också vi ha en grinielsefylld söker hålla på en något så när me- händerna som hon behöver.
Vems fel Remarques oerhörda problemen, accept a v makternas väg politisk grupp som sörjer over att delmåttig konvenans.
Hon såg ut, tö- a r det val om inte mitt, ifall det går allt detta in.
militaristiska politik, framgång med I m Westen henne illa?
Rita.
n i c h t s n e u e s eller S h e r i f f s nebär ett medansvar.
Ludwigs bok Sverige icke fick gripa in under sen.
som om hon trott, att jag var erkänner icke detta, men leder de gynnsamma konjunkturerna » hårt underlig » som de säger på hen- med pjäsen J o u r n e y ' s e n d. att skaffa Sverige en ledan- for trakt om Tokpetter på fattighuset nes ändå därtill.
Den har förfelat sitt ändamål om den icke leder till de ställning vid Östersjön.
Aven och Döva-Stina, nar jag sa t i l l henne, en som fått sä- självrannsakan: Ser vi upp bättre här drömmer nian om att medels att hon inte skulle säga varsågod, nar nu än då med rustningsindustri, en aktiv politik I framtiden av- hon hällde kaffe I våra koppar.
Artighet liar haft påfallande svårt att stal provokation.
propaganda, hemliga två denna skymf.
. \ ven här sö- hade I alla fall mor lärt barna forst ker man få tag i ungdomen, in- av allt.
Men det ingick väl bara i la om sig, att radda sig over i allianser?
en ny åskådning.
att erkänna den En sidan självransakan är det rikta den på kriget såsom ett me- svidande sanning som skär tvärs som krigsvännerna framför allt d e l t i l l fosterlandets storhet och mannens ara.
Även här har up- Stockholms nattliv.
som ju börjar så penbarelsen av den tysta folkme- fort skymningen faller på, bekom henne ning som kommit till synes i det inte d e t minsta.
Först lär hon ha stan- oväntade intresset för antikrigs- nat och sett litet förvånad ut.
men sen litteraturen och avrustningspropa- tog hon varenda karl hon mötte på de Sjalvbevarelseinstinkten inom mänskligheten lever och finner ut- tryck.
Förstörelseviljan reser kraf- ter emot sig som vilja livet och räddningen.
' lystnaden om kriget har bru- tits.
Motviljan att höra sanningen har övervunnits.
Därmed har an.
darnas och hjärnornas kamp om kriget ingått i ett nytt skede.
Sanningen om hur kriget kom löst, och hurudant det var, har länge funnits tillgänglig.
men ing- en har brytt sig om att höra på den.
' Till exempel: Emil Lud- wigs bok J u I i 1 9 14 skrevs re- dan år 1921, men har kommit ut först i år, emedan tiden icke varit mogen förr.
Den kunde skri- vas redan då, ty arkiven voro öpp- nade genom revolutionerna.
Ur dem kunde man leta fram diplo- maternas farliga lek med kriget, generalstabernas krigsplaner som drev fram kriget och sedan på- verkade dess verkliga förlopp.
Krigsstämningarnas artificiella art, den statliga propagandans oerhörda omfattning och cyniska lögnaktighet fanns också avslö- jad.
Sanningen om krigets verk- liga vitsen slutligen fanns begra- ven i deras bröst som upplevt det.
Men både de som varit med om kriget och suttit hemma väg- rade att ta del av, tala om, dis- kutera sanningen.
Pacifisterna in- sågo att allmänhetens obenägen- het att sysselsiitta sig med något som påminde om kriget var psy- kologiskt fullt förklarlig.
Lika förklarlig som individens o ’ ust at!
bryta ett brev som misstänkas in- nehålla en förkrossande dom.
Dels voro minnena outhärdliga i och för sig.
Dels skulle ju dessa avslö- janden medföra en sanning.
en kunskap som nästan icke kunde bäras.
Kunskapen om att man blivit förd bakom ljuset.
missbru- kad och förledd, vansinnigt illa styrd.
Kunskapen om att hjältar- na i massgravarna, alla de civi- la och militära offren för kriget, offrat sina enda liv på falska för- utsättningar, fur lögnaktiga ideal.
förgäves, förgäves.
— ganska dunkla gatorna i vår trakt for hårt underlig » och ökade bara tak- ten litet.
Än så länge får hon leva i den tron, att halva Stockholm a r befol- kat av Tok-Pettrar.
Att upplysa henne om ratta förhållan- det hör naturligtvis t i l l det ansvar, som Elin Wägner.
en vilt att se till främmande att hon får omgivning, utan alla de vapen I
Svart på vitt Att (Forts. fr. sid.
3.)
ni att nästa krig skall föras för hand ned fotfolk och bajonetter, Kvinnorna kola finansiera kriget medels sir.
frukt- amhet, sitt havandeskap, sitt blod, sin födslovånda.
Folket skall sändas i dö- en mot en tänkt fiende som är fullt p to date med bomblastade flygflot- or.
Folket skall sändas ut att dö som flugor i sin myckenhet.
Hur vanvettigt det än kan tyckas av.
n man som Mussolini att söka bryta krigsutvecklingen när man ändå går in ör krig, så ligger där kanske en djup nödvändighet däri.
Kanske kan icke ens Mussolin driva det moderna, tekniska, giftkriget såsom självändamål, helig plikt, ivets fullkomning?
Kanske är det där- ör han tvingats att söka omforma fram- idens krig efter sin dröm om kriget.
Det är det cesariska vansinnet dri- vet till det yttersta Men därmed har han samtidigt i sitt måttlöshet satt sin egen gräns och själv brutit ut sin gift- and.
Liret begagnar sig i sin strävan efter jämvikt av den jämviktslöses svin del för att störta honom.
DET LYCKLIGA RHEN- LANDET.
Ett brev från Rhenlandet kommer med dagens post.
Det kommer f r å n kur- orten Königstein på bergshöjden Tau- nus, som just i dessa dagar blivit fri från ockupationen.
Ett urklipp ligger i brevet, några fotografier.
På fotogra- fierna ser man inte annat än trupp- kolonn och ett tåg, som ångar ut från en station.
Men det är en trupp upp- ' ' stäl d vara som (Forts. fr. sid.
1.)
en framför sina färde för kasern för att draga evigt, det är ett tåg som för med daterna sig de engelska ockupationssol- Det är ett historiskt ögonblick och hur det kändes berättar urklippet i en liten hänförd artikel.
Alla människor smålogo mot varand- ra med tårarna i ögonen.
» Nu kommer äntligen freden, nu är kriget slut nu äro vi fria.
Inga främmande gevär på vår jord, i vårt land.
Farväl, farväl! » » Farväl, Tyskland ».
ropa de engelska soldaterna Tåget rullar ut f r å n bangår- den.
Officerare och soIdater vifta och ropa: Goodbye, Königstein!
En man lyf- ter trumpeten och blåser i den allmänna hänförelsen.
Brevet vittnar om samma hänförelse.
Ockupationens värsta tider år 1923 och 24 synas nu som en ond dröm.
Kan det verkligen ha varit sant, att man en gång drog taggtråd mellan det besatta och det fria Tyskland?
Kan det ha varit sant, att en tysk riskerade att bli skju- ten, om han eller hon under spärrtid ville in eller ut ur det ockuperade om- rådet, sant att man inte kunde besöka sin sjuka mor eller inställa sig på sin arbetsplats utan a t t rivas av taggtråd och utsätta sig för kulor som ett jagat villebråd?
Man kan knappt tro det nu när vi äro fria.
På Taunus vackra höj- ler kunna åter lyckliga vandrare strö- va i skogarna utan a t t möta tecken på att landet är besatt.
Våra kullar, våra Logar och Guds himmel äro åter fria!
Det var en tid, då en så snar och lyck- ig lösning a v r, på förhållandena vid Rhen syntes omöjlig.
Ingen trodde att man skulle vakna ur den ond a drömmen annat än genom kanonskott.
ngen trodde a t t Rhenlandet kunde bli ' ritt annat än genom eld och blod.
Frankrike trodde inte a t t det skulle vå- ga släppa den trygghet som Rhenlands- besättningen gav.
Ockupationstrupperna voro vakten över medborgarnas natt- sömn och skyddet för ett nytt överfall.
Ju hårdare Frankrike gick fram, ju mer det retade upp Tyskland emot sig, j u ovilligare blev det a t t släppa den ga- ranti det hade genom a t t militärt be- härska i milliontals tyskars tusen- tals hem.
, Nu dra: det sig tillbaka, visserligen bakom sin nya fästningskedja, t y det tror icke Tyskland mer än jämnt, men i alla fall, det avstår från en stor mili- tär fördel.
Freden har äntligen kom- mit!
Frid på jorden och människorna en god vilje.
slut, RUSTNINGSAGENTEN.
Genom ett ombrytningsfel i förra num- ret råkade den bit ur vår Genéveartikel bortfalla, där vi behandlade fenomenet Shaerer, rustningsagenten.
Det är sådana herrars sätt a t t smita undan, men han skall icke undkomma oss för det.
Mitt under församlingsmötet i Genéve folk Ridåfall.
.. dra är trevnad på arbetsplatsen.
Men varken upplysningen eller ar- betstrevnaden får organiseras upp- tfrån och skänkas som en gåva av arbetsgivaren till arbetarstam- men.
Båda delarna måste vara resultatet av ständigt, förtroende- fullt samarbete.
Arbetarna måste f å kännedom om sitt företags ställ- ning och om de ekonomiska fak- torer som påverka detsamma.
Men deras erfarenheter och åsikter om arbetet böra också utnyttjas.
Det står särskilt utsatt, att även d e kunna tänkas hålla föredrag in- om fabrikernas diskussionsklub- bar.
Det är alltså icke en själv- klar sak, lika litet som det att arbetsgivaren skall visa sig på ar- betsplatsen, ty aven det sägs ifrån.
Icke minst är arbetarnas med- verkan nödvändig d å det gäller sociala anordningar på arbetsplat- sen.
Man må alltså icke inrätta matsalar, barnkrubbor, amnings- rum eller amningstid eller vad det nu må vara, utan att disku- tera med vederbörande.
Mot den- na enkla regel har säkerligen myc- ket syndats.
Indirekt är rapporten en skildring av hur osmidigt för- hållandena mellan parterna hittills blivit skötta.
Här står till exempel ett förslag att arbetarombuden inom fabriker- na som utsetts för att förmedla ar- betarnas önskemål om åtgärder för säkerhet och hygien till den statliga borde yrkesinspektionen även kunna i vända sådana sig til frågor.
ar- Hit- borde betsgivarna tills har denna i d é som framkom I det nya förslaget om arbetar- skyddslagstiftning ansetts vara väl djärv!
E n rekommendation till arbets- givarna som bör kunna bli av betydelse ä r förslaget att använda personalkonsulenter och en annan a r den, att de måtte bereda si- na arbetare ledighet att besöka folkhögskolor.
Båda dessa nymo- digheter som visat sig så förträff- liga, borde nu med delegationens sanktion vinna mera efterföljd.
Av stort intresse är den stånd- punkt som denna delegation ge- mensamt kunnat fatta till en så ömtålig fråga som rationaliserin- gen.
Den ansluter sig till det ut- talande som gjordes av 1927 års ekonomiska konferens i Genéve.
Ratjonalisenngen är nödvändig, och om den genomföres med klok- het och hänsyn, bör den icke och diskussionerna om avrustning, slog nyheten ner om en stor skandal i U.
S.
A.
Det ryktades a t t den amerikanska rustningsindustrien hållit sig med en agent i Genéve under flottnedrustnings- konferensen år 1927 för a t t bidraga till ett negativt resultat.
Vidare att r u s t - ningsindustrien överhuvud betalde folk för a t t agitera upp en stämning för öka- de rustningar och skaffa den stora be- ställningar, E n av dem som förtjänat sitt levebröd på detta nätta sätt hade kommit i delo med sina uppdragsgiva- re i Betlehemkoncernen och anlagt sak f ö r a t t f å u t överenskomna honorar.
Detta avslöjande, som blottar de hem- (Forts. fr. sid.
i.)
den tiden skulle intet land få höja sina tullsatser eller införa nya, ej heller uppställa andra hinder för det fria utbytet.
Det framgår av dessa betydel- sefulla saker att samarbetestanken tvingar sig fram på det ekono- miska området.
E n oerhört viktig fråga som vi få återkomma till är den om ut- rotande av opiummissbruket.
Det har i år vid Tionde församling- en tagits ett steg framåt mot dess lösning.
Det har nämligen beslu- tats att en ny opiumkonferens skall hållas av regeringar från de länder som tillverka elleer för- bruka opium.
Och det principiella motståndet mot att angripa själva opiumproduktionen har brutits.
Hittills har de intresserade län- derna velat skydda fabrikerna och velat rikta alla åtgärder mot smugglarna.
men dessa ha visat sig omöjliga att utrota.
Opium- smuggling ger nämligen fabelak- tiga vinster.
Nu går man till käl- lan beslutsamt.
Framsteg på vissa områden, uppskov, hopande av svårigheter, försiktighet och motstånd på an- dra, känneteckna alltså Tionde förbundsförsamlingen.
Men resul- tatet är icke nedslående, det inne.
bär snarare eggelse till nya an- strängningar och det öppnar nya möjligheter för framtiden.
skada arbetarna utan ge möjlig- heter till bättre villkor för dem.
De skola ha sin del av rationa- liseringens vinster, de med.
Även här kommer man tillbaka till de mänskliga hänsynens och samar- betets betydelse.
Den röda tråden i förslaget är den optimistiska uppfattningen att man blir bättre vänner genom att bättre lära känna varann och ge- nom att samarbeta.
Det är icke länge sedan so- cialdemokraterna behövde miss- tron mot de borgerliga (även där den var fotad på misstag) som ett sammanhållande och eggande moment.
Det a r ej länge sedan man hörde i det borgerliga läg- ret att underklassen förstår inte annat ä n hård disciplin och eko- nomisk press, den tål icke vid hygglighet, vid att ha det bra.
Rapporten ä r en bresch i så- dana fördomars hårda murar.
liga trådarna på en enda punkt, kom mycket lämpligt just då, men blev ge- nast dementerat.
President Hoover an- befallde emellertid en officiell under- sökningskommission, och inför densam- ma har en a v Betlehemkoncernens le- dande män f å t t lov a t t vidgå a t t han betalt Shaerer 25.000 dollars för a t t fa- ra till Genéve och rapportera från flott- konferensen.
På frågan: varför?, har han icke kunnat ge något tillfredsstäl- lande svar.
Han säger bara a t t han varit en idiot.
E t t högst kompro- metterande brev har framkommit, vari Shaerer rapporterar hur han skött kampanjen för flottrustningar i Ame- rika och berömmer sig av a t t ha räd- dat den ' industri som lever av a t t bygga krigsskepp.
Hur g å r sådant till?
Man utsår miss- tro mellan folken, man spelar på natio- nella strängar, man vädjar till männens vilja a t t skydda sitt lands kuster för den lede fiendens anfall mot kvinnor och barn.
Efter detta avslöjande borde folk li- tet närmare syna i sömmarna argumen- ten för rustning, mot avrustning.
De kunna komma f r å n hederliga bekymra- de fosterlandsvänner, men också från betalda agenter som låna deras mask och härma deras röst.
När något sådant blir bekant som den- na historia med Shaerer, är indignatio- nen allmän.
Men l å t oss icke glömma a t t alla länders regeringar tillåta sig a t t anställa spioner och provokatörer, Det gör det mycket svårare för dem a t t uppträda med tillräcklig moralisk kraft mot rustningsindustriernas meto- der.
